Motion till riksdagen
2004/05:Fi224
av Mona Jönsson m.fl. (mp)

Staten som föregångare i diskrimineringsarbetet


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla som arbetar med personalrekrytering i statens tjänst skall genomgå utbildning angående Sveriges lagar mot diskriminering och diskriminering som ett samhällsfenomen.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen ger i uppdrag till samtliga myndigheter att anordna sådan utbildning.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör uppdra till alla statliga myndigheter att göra en genomgång av alla sina anställningsrutiner och de krav som ställs vid anställning.

Motivering

Etnisk diskriminering av människor med utländsk bakgrund måste motverkas på många nivåer i samhället. Den diskriminering vi ser idag drabbar såväl individer med utländsk bakgrund som hela samhällsekonomin. En nivå som behöver vara ett föredöme för att motverka diskriminering är staten. Grundproblematiken i det här sammanhanget är att staten inte alltid som arbetsgivare ser kompetensen hos människor med utländsk bakgrund. Det kan bero på etnocentriska föreställningar och mer eller mindre medvetna fördomar om "svensk" kompetens kontra "utländsk" kompetens. Detta kan i sin tur leda till överdrivna krav relaterade till Sverige i förhållande till olika tjänster samt till direkt eller indirekt diskriminering.

På grund av EU:s antidiskrimineringsdirektiv har Sverige nyligen skärpt de olika lagarna mot diskriminering. Med hänsyn till detta, och till att det förmodligen saknades kunskaper angående dessa lagar, även innan skärpningen, borde en viktig åtgärd vara en utbildning om innehållet i dessa lagar riktad till alla som arbetar med rekrytering i staten. Den skulle kunna kompletteras med en utbildning om diskriminering som en mer generell företeelse. Därutöver behövs det en genomgång av alla anställningsrutiner för att se om de krav som ställs är relevanta och inte ställs på grund av slentrian.

Med hänsyn till ovan borde staten som arbetsgivare se till att alla myndigheter upprättar ett program för genomgång av alla tjänster för att se till att kraven som ställs inte avhåller eller hindrar människor som har relevant kompetens från utlandet från att söka dessa tjänster. Eftersom integration är en fråga om ömsesidighet, är det viktigt att staten som arbetsgivare analyserar och omprövar sina anställningsrutiner, så att de inte bidrar till en utestängning av kvalificerad arbetskraft.

Med hänsyn till ovan, och till att irrelevanta krav kan innebära diskriminering, borde staten ta initiativ till att alla statliga myndigheter tillhandahåller en utbildning, för all personal som arbetar med personal och rekryteringsfrågor, angående både lagarna mot diskriminering och diskriminering som samhällsfenomen. Juridiken i frågan är givetvis viktig men än viktigare är att rekrytering inte bara blir en fråga om slentrian eller hänsyn till ovidkommande faktorer - även bortsett från lagstiftning. Vidtagande av det som nämns ovan skulle även vara ett led i en statlig strategi för att tillfredsställa lagens krav om aktiva åtgärder för att främja etnisk jämlikhet.

Stockholm den 30 september 2004

Mona Jönsson (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)

Gustav Fridolin (mp)

Mikaela Valtersson (mp)

Lotta Hedström (mp)

Jan Lindholm (mp)

Ulf Holm (mp)