Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta undantaget från 3 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument omfatta samtliga svenska och internationella företag och myndigheter som idkar regelbunden handel med finansiella instrument.
Regeringen lägger i proposition 2004/05:30 om Finansiella säkerheter fram förslag till lagändringar som syftar till att implementera Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiella säkerheter. Direktivet syftar till att öka säkerheten och förutsebarheten vid hantering av finansiella säkerheter på finansmarknaden samt att även förenkla förfaranden med säkerheter genom att begränsa de formella kraven runt säkerheter.
De förändringar i gällande lagar som föreslås är på många punkter helt i enlighet med direktivet. Bland annat föreslås förändringar som syftar till att förenkla för innehavaren av finansiella säkerheter att avyttra säkerheterna i samband med att säkerhetsställaren går i konkurs. Skyddet för tredje man utökas vidare genom att kvittningsreglerna i samband med konkurser ändras så att även förvärvade fordringar kan användas vid kvittning. Därtill föreslår regeringen att finansiella instrument och valuta omedelbart får avyttras av en borgenär som har egendomen som säkerhet så länge det sker på affärsmässig grund.
Kristdemokraterna instämmer i de flesta av de i propositionen föreslagna förändringarna, vilka väsentligen kommer att förbättra möjligheterna att uppnå en effektivare hantering av panter och finansiella säkerheter på finansmarknaden.
Propositionen är emellertid otillräcklig när det gäller möjligheten för aktörer på finansmarknaden att avtala fri förfoganderätt på ställda panter. I detta avseende skall enligt direktivet medlemsstaterna tillgodose att full avtalsfrihet gäller så att aktörer kan avtala fri förfoganderätt över den ställda säkerheten för säkerhetstagaren. Till exempel kan det möjliggöra för en säkerhetstagare att låna ut säkerheten (så kallad blankning) eller på annat sätt utnyttja innehavda säkerheter i derivathandel. Därigenom kan en säkerhetstagare öka avkastningen på säkerheten, vilket i sin tur bidrar till en effektivare marknad för handel med säkerheter.
Redan i tidigare svensk lagstiftning har sådan fri förfoganderätt kunnat avtalas mellan aktörer som står under Finansinspektionens tillsyn. I propositionen föreslår regeringen att denna begränsning för vilka som kan tillåtas ha fri förfoganderätt över panter kvarstår. Grunden för denna bedömning är att det finns ett svagt skydd för säkerhetsställarens äganderätt i det fall en säkerhetstagare som avyttrat säkerheten går i konkurs. Därför föreslår regeringen att de specialbestämmelser som finns i 3 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument fortsatt ska gälla som begränsning. Det betyder att bara företag som står under Finansinspektionens tillsyn skall ha fri avtalsrätt gällande förfoganderätten över ställda panter, utöver utländska företag och svenska myndigheter.
Kristdemokraterna anser dock att den fria förfoganderätten över en ställd pant bör vara mer omfattande än så när det handlar om säkerheter som ställs mellan företag. Idag är det inte ovanligt att större företag har egna avancerade funktioner för att hantera finansiella tjänster på ett sätt som fullgott motsvarar den verksamhet som bedrivs av företag som står under Finansinspektionens tillsyn. Detta påtalas även av en majoritet av remissinstanserna, som samtliga föreslår att även större företag ska omfattas av undantagen. Några av remissinstanserna vill till och med gå så långt att undantagen ska gälla samtliga som inte är konsumenter.
Det bör dock påtalas att även mindre företag som inte är vana vid att handla på finansmarknaden kan komma i en situation där de inte är fullt medvetna om vad den fria förfoganderätten kan få för betydelse för deras ställda säkerheter. Därför anser Kristdemokraterna att undantaget från 3 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument endast ska omfatta företag och myndigheter som bedriver regelbunden egen handel med finansiella instrument.