med anledning av prop. 2004/05:5 Vårt framtida försvar

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riksdagen skall besluta om Försvarsmaktens grundorganisation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen återkommer till riksdagen med formellt beslutsförslag i fråga om Försvarsmaktens grundorganisation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta en oberoende instans granska kostnaderna för de i propositionen föreslagna flyttningarna av verksamhet från en ort för att i stället bygga upp samma verksamhet på annan ort.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett nytt förslag till grundorganisation skall tas fram.

Motivering

Den omstrukturering av det svenska försvaret som nu ska genomföras är en process där många olika hänsyn ska tas. Det handlar i första hand om ställningstaganden av försvarspolitisk och säkerhetspolitisk karaktär såsom synen på Sveriges neutralitet och alliansfrihet, EU:s militarisering, FN och Natos roll etc. Men det är också en organisationsförändring där folklig förankring, samhällsekonomi, regionalpolitik och så vidare måste vägas in.

Vänsterpartiets principiella hållning i säkerhets- och försvarspolitiken framgår i partimotion. Denna enskilda motion avgränsar sig till regeringens hantering av Försvarsmaktens grundorganisation i allmänhet och hanteringen av Östersunds garnison i synnerhet.

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen inte ska besluta om Försvarsmaktens grundorganisation. Skälen till regeringens förslag är ytterst vagt formulerade; "För att åstadkomma ett i vid mening effektivare försvar anser regeringen att regeringen i större utsträckning än hittills bör kunna besluta om organisationsenheternas lokalisering". Försvarsutskottet ansåg i bet. 1999/2000:FöU7 att det är angeläget att riksdagen ges tillfälle att ta ställning till väsentliga förändringar som rör ett antal organisationsenheter. Kommande beslut i fråga om grundorganisation måste sägas utgöra en "väsentlig förändring".

Om de folkvalda skulle frånsäga sig ansvar och beslutsbefogenhet i en så viktig fråga som försvarets grundorganisation skulle det strida mot grundläggande demokratiska principer. Generellt kan det, i någon mening, alltid sägas vara mer "effektivt" att regeringen själv fattar beslut utan att behöva gå omvägen via riksdagen. Det är dock inget argument för en förändrad beslutsordning. Kommande beslut om Försvarsmaktens grundorganisation är en förändring som är av väsentlig natur och beslutet bör fattas av riksdagen. Förslaget om att riksdagen inte ska fatta beslut om grundorganisationen bör därför avslås.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I regeringens proposition saknas ett formellt förslag till riksdagsbeslut beträffande grundorganisationen. I det fall riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att riksdagen inte ska fatta beslut om grundorganisationen har regeringen därför att återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Inför arbetet med grundorganisationen formulerade regeringen direktiv till Arbetsgruppen Grundorganisation (AG GRO). Arbetet skulle inriktas på rationella produktionsförutsättningar, större och integrerade enheter, dvs. garnisoner. Vid utformningen av förslaget skulle de berörda lokala arbetsmarknadsregionernas sårbarhet ur regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska synvinklar beaktas. Miljöaspekter skulle vägas in. Kostnader för nyinvesteringar och omlokaliseringar skulle minimeras, alla förslag motiveras så att skälen för varje delförslag kan utläsas samt vara kostnadsberäknade så att förändringar som genomförs kan följas upp.

AG GRO:s rapport har utan kompletteringar eller förändringar omvandlats till regeringsförslag. Det betyder att de brister i AG GRO:s rapport som redovisas i det följande är brister som återfinns i regeringens förslag. AG GRO:s rapport innehåller inga förslag på alternativa lösningar. Inte heller redovisas alternativ till val av arbetsmetod. Arbetet med underlaget har bedrivits utan insyn; ingen referensgrupp har utsetts att följa arbetet och förbandscheferna har inte fått kvalitetssäkra de uppgifter som finns i rapporten. En närmare granskning av AG GRO.s och regeringens förslag visar dessutom att regeringens direktiv inte på långt när fullföljts. Följande genomgång av det beslutsunderlag som riksdagen har att ta ställning till utgår från regeringens kriterier och hanteringen av Östersunds garnison.

Arbetet ska inriktas på rationella produktionsförutsättningar, större och integrerade enheter. I underlaget undviker man konsekvent att nämna det faktum att Östersund i dag är en sammanhållen, välfungerande garnison med många samordningsvinster, inte minst ekonomiska. F 4, I 5 och de militära skolorna är alla lokaliserade inom en radie på mindre än en mil. Att en stor garnison är rationell är inget argument som tillåts tala för Östersund, däremot är det ett argument som används för att motivera att exempelvis P 4 behålls. När F 4 värderas i förhållande till andra flygflottiljer utelämnas det faktum att F 4 ingår i en integrerad garnison. Vidare använder AG GRO en arbetsmetod som för med sig att militärskolorna i Östersund ses som solitärer som kan läggas ner. I stället för att värdesätta redan existerande, välfungerande garnisoner vill man skapa garnisoner som i dagsläget inte finns eller har möjlighet att samordnas fullt ut.

Vid utformningen av förslaget ska de berörda lokala arbetsmarknadsregionernas sårbarhet ur regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska synvinklar beaktas. AG GRO har inte beaktat några regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska synvinklar i utformandet av den nya grundorganisationen. Tvärtom har en nytt, motsatt kriterium tillförts av arbetsgruppen om att organisationsenheterna bör lokaliseras till befolkningstäta regioner. Resultatet är en kraftigt ökad centralisering av Försvarsmakten till Mellan- och Sydsverige.

För att motivera förläggning av utbildningsförband till Mellansverige blandar AG GRO samman insats- och utbildningsenheter och använder irrelevanta argument som att utbildningsförband ska kunna nå stora delar av södra Sverige på begränsad tid. Om förslaget blir verklighet kommer Sverige att sakna regementen och utbildningsplattformar från Uppsala i söder till Boden/Luleå i norr. Det försvagar såväl försvarsförmåga som folklig förankring.

De regionalpolitiska och arbetsmarknadsmässiga aspekterna har inte heller i propositionen vägts in i utformningen av grundorganisationen. Regionalpolitiska aspekter tas endast upp i efterhand som en konsekvensbeskrivning av ett givet förslag. För Östersunds kommun och Jämtlands län har försvarets verksamhet mycket stor betydelse. Det handlar om cirka 1 500 anställda och drygt 1 200 värnpliktiga i en kommun med 58 000 invånare och ett län med 127 000 invånare. Att avveckla hela garnisonen skulle orsaka svåra arbetsmarknadspolitiska problem som skulle kräva omfattande insatser från statens sida.

Miljöaspekter ska vägas in. De mekaniserade arméförband som föreslås vara kvar har i allmänhet övningsfält som inte är miljöprövade, där prövning pågår eller har tillstånd som är överklagade. Detta ses inte som någon begränsning, trots att där återfinns övningsfält som inte är miljöprövade och som av regeringen i andra sammanhang bedöms ha stora naturvärden.

I Östersunds garnison är samliga övnings- och skjutfält miljöprövade och godkända. Trots det sägs I 5:s övningsfält ha "vissa begränsningar". I själva verket är det ett av fåövningsfält som, förutom att det är miljögodkänt, har ett riskområde över land som medger komplett stridsskjutning med strf 90 förband.

Kostnader för nyinvesteringar och omlokaliseringar ska minimeras, alla förslag motiveras så att skälen för varje delförslag kan utläsas samt vara kostnadsberäknade så att förändringar som genomförs kan följas upp. Det underlag som riksdagen har att ta ställning till saknar möjlighet till värdering. Det saknas analyser som visar de olika förslagens förhållande till varandra. Det är till exempel inte möjligt att utifrån underlaget jämföra två mekaniserade förband med varandra. Kostnader redovisas på verksamheter som föreslås vara kvar men inte på det som valts bort. Sammantaget är de ekonomiska redovisningarna gjorda på ett sådant sätt att de inte kan utgöra grund för bedömningar av rimligheten vare sig i liggande förslag eller i alternativa förslag.

Förslaget innebär stora omlokaliseringar, onödiga investeringar och därmed högre drifts- och hyreskostnader. Inte minst gäller det förslaget om att lägga ner de militära skolorna i Östersund för att koncentrera Försvarets tekniska skolor och militärhögskolorna på andra orter. I underlaget finns flera anmärkningsvärda brister. Beträffande föreslagen flyttning av Arméns Tekniska Skola (ATS) till Halmstad från Östersund kan det konstateras att

det saknas motivering till flytten
det saknas kalkyl som visar att de stora investeringar som krävs ger lönsamhet
det exakta investeringsbehovet ska klarläggas först under 2005
det saknas strategi för hur kompetenstappet ska hanteras

Vidare anses inte kopplingen till högskolan - de militära skolorna ligger i direkt anslutning till Mitthögskolan blivande Mittuniversitetet - tala för lokalisering i Östersund. Däremot anses kopplingen till högskolan i Halmstad tala för en omlokalisering till Halmstad. När det ska avgöras om det ska vara en eller två Militärhögskolor anses investeringsbehovet i elevförläggningar motivera behov av två skolor. Då förbises det faktum att Militärhögskolan i Östersund inrymmer all utbildning som efterfrågas samt att Östersunds kommun svarar för erforderliga elevförläggningar.

I dag bedöms ATS vara en av Europas bästa utbildningsplattformar för teknisk utbildning där man ligger i framkant även vad gäller pedagogisk kvalitet. Ett alternativt förslag där ATS i Östersund utgör grunden, skulle enligt beräkningar innebära att investeringarna för den försvarsgemensamma skolan blir ungefär 400 miljoner kronor lägre och hyreskostnaderna ca 50 miljoner kronor lägre per år. Initierade bedömare hävdar att kostnaderna för den föreslagna omlokaliseringen är långt större än vad som redovisats och att de i själva verket uppgår till miljardbelopp.

De brister som genomgående finns i den ekonomiska redovisningen visar på ett behov av ytterligare belysning. De ekonomiska beräkningarna kring förslaget att flytta skolverksamheten från Östersund, liksom övriga föreslagna omflyttningar, bör därför bli föremål för granskning av oberoende instans.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vid Östersunds garnison beräknas ungefär 450 miljoner kronor ha investerats sedan senaste försvarsbeslutet år 2000. I dag håller såväl I 5, F 4 som de militära skolorna en hög standard och det vore slöseri med investerade medel att avveckla den väl fungerande verksamheten. Några övertygande skäl för att lägga ned Östersunds garnison har inte redovisats. Försvarets grundorganisation bör byggas upp kring ett antal väl sammansatta garnisoner som är flexibla och kan växla mellan olika uppdrag. Östersunds garnison uppfyller alla dessa krav och enligt min mening ska Östersund utgöra en av dessa garnisoner.

Slutsatsen är att det underlag som AG GRO utarbetat inte uppfyller de kriterier regeringen fastställt. Det faktum att regeringen i propositionen nöjer sig med att kopiera arbetsgruppens förslag kan tolkas som att regeringen abdikerat och att det avgörande inflytandet över den framtida grundorganisationen i praktiken överlåtits till militären. Det innebär också att regeringen, utan någon motivering, frångår sina egna direktiv.

Som tidigare nämnts bör riksdagen av demokratiska skäl fatta beslut om grundorganisationen och regeringen bör uppmanas att återkomma till riksdagen med ett formellt beslutsförslag i frågan. Dessutom bör regeringen omarbeta förslaget på ett sådant sätt att redan formulerade kriterier uppfylls, såsom att grundorganisationen ska byggas upp kring några väl sammansatta garnisoner och att regionalpolitiska överväganden ska göras. Vidare ska ställda krav på den ekonomiska redovisningen fullföljas samt hänsyn till miljön vägas in. Regeringen bör även presentera alternativa förslag och underlaget ska allmänt vara av den karaktären att det medger möjligheter för riksdagen både att bedöma rimligheten i regeringens förslag och att utarbeta egna alternativa förslag.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 11 oktober 2004
Camilla Sköld Jansson (v)