Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av lagstiftningen för allmännyttiga bostadsföretag i syfte att tydliggöra, stärka och utveckla allmännyttans roll i den framtida bostadspolitiken.
I Sverige är bostaden så viktig att den till och med tillförsäkras de svenska medborgarna i regeringsformen. Så här står det i paragraf 2: "Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö."
Allmännyttan kom till för att få igång bostadsbyggandet i bostadsbristens Sverige. Allmännyttan skulle utforma bostäder med god funktionalitet, ljus och rymd och de skulle omges med gröna ytor och träd. Samhället skulle bygga bort misär, trångboddhet och bostadsbrist. Målet var att alla medborgare, oavsett inkomst skulle få en bostad till en rimlig kostnad.
De allmännyttiga bostadsföretagen innebar också att sättet att se på hyran förändrades. Hyran skulle sättas utifrån självkostnaden för byggkostnader och förvaltning, inte som tidigare för att fastighetsägarna skulle få högsta möjliga vinst. Självkostnadsprincipen innebär att kommuner inte får ta ut högre avgifter än som svarar mot kommunens kostnader. Principen innebär också att eventuella överskott som genereras ska stanna i verksamheten. I och med att allmännyttan byggdes och hyrde ut till självkostnadspris såöverläts ansvaret för hyressättningen på marknadens parter, företrädare för hyresgästerna och fastighetsägarna. Hyresgästföreningarna granskade innehållet i allmännyttans självkostnad och förhandlade därefter fram en hyresnivå. Denna nivå skulle sedan följas av de privata fastighetsägarna som dock, enligt lagen, fick ta ut en något högre hyra. Denna förhandlingsmodell har, sett ur ett internationellt perspektiv, varit lyckosamt ur flera aspekter. Modellen speglar hyresgästernas värderingar av boendet, den har upprätthållit en god kvalitet i förvaltning, i underhåll och reparation. Den har även gett ljusa och rymliga bostäder och den har hållit kostnaderna på en rimlig nivå.
Lagstiftningen för allmännyttiga bostadsföretag, hyreslagen och hyresförhandlingslagen infördes vid en tidpunkt då kommunala koncerner var ett okänt fenomen. Således är inte dessa lagar anpassade till de förhållanden som gäller idag. Man kan i nuläget tyvärr få uppleva hur en del kommuner utnyttjar sina allmännyttiga bostadsföretag på ett sätt som inte var tänkt när allmännyttan infördes. Det kan bland annat vara att man i ägardirektiv ålägger sina bostadsbolag orimliga avkastningskrav/utdelningar. Det kan även vara att kommuner beslutar om orimliga borgensavgifter, att man överlåter bostadsföretag till ett annat kommunalt bolag som finansierar förvärvet med räntebärande lån från kommunen eller att man utökar aktiekapitalet i det uppenbara syftet att tillförsäkra kommunen högre utdelning, för att nämna några exempel. Detta leder till att hyresgästerna i de allmännyttiga bostadsföretagen särbeskattas i relation till övriga kommunmedlemmar. Hyresgästerna finansierar härigenom kommunal verksamhet dels genom kommunalskatten, dels genom hyran. Om inget görs så kommer denna utveckling att fortsätta, vilket vi anser vara helt fel.
Vi anser att allmännyttan har varit en mycket viktig del i den utveckling som skett på det bostadspolitiska området. Vi vill att denna hörnpelare i bostadspolitiken ska finnas kvar, men vi anser att en översyn av gällande lagstiftning på området bör ske i syfte att tydliggöra, stärka och utveckla allmännyttans roll i den framtida bostadspolitiken. Ett självklart inslag i denna översyn ska vara att utreda vilka förändringar som krävs för att säkerställa att eventuella överskott stannar i bostadsbolagen, att en definition om vad självkostnad innebär, frågan om bostadskoncerner, om sanktionsmöjligheter om man bryter mot gällande regler samt redovisningsprinciper i kommunala bostadsföretag.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Ann-Kristine Johansson (s) |
|
|
Jarl Lander (s) |
Marina Pettersson (s) |
|
Tommy Ternemar (s) |
Berit Högman (s) |