Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en generell möjlighet till förtursansökan i annan kommun än den egna vid hot.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om krav på kommuner att acceptera förtursansökningar från annan kommun när det finns en hotsituation.
Kvinnor som utsätts för våld av män är utsatta på många sätt, liksom deras barn. De har ofta svårt att ha tilltro till att livet ska kunna förändras. Många gånger flyr kvinnor, men den misshandlande och hotande mannen letar snabbt upp dem och fortsätter att hota. En del kvinnor ger upp, och en del blir faktiskt också dödade.
Det krävs ett massivt stöd från samhällets sida. Kvinnojourer är oerhört viktiga med det praktiska och oerhört viktiga psykologiska stöd som de kan ge, men det är också oerhört viktigt att polis, åklagare, socialtjänst etc. är insatta i problematiken och inte försvårar situationen genom misstro, byråkratiskt långdraget arbetssätt etc. Det gäller att förstå den situation kvinnorna befinner sig i och handla utifrån den verkligheten. Det är i detta sammanhang mycket viktigt att kvinnor och deras barn ska ha möjlighet att starta ett nytt liv på en annan plats i Sverige. Det måste vara praktiskt möjligt, både för den som skaffat ny identitet, och för den kvinna som inte har det, men som ändå har en tydlig hotbild. Det har dock visat sig vara praktiskt svårt. De förturssystem till lägenheter som finns är i regel en kommunal angelägenhet. Det finns bara en möjlighet att få förtur till lägenhet i den egna kommunen, där man är skriven. Det betyder att en kvinna som kan ha fått ny identitet ändå kan tvingas bo i samma samhälle som den man som hotar henne, och därmed tvingas leva i ständig skräck. Det finns exempel på att kommuner trots allt har löst detta annorlunda, med kloka handläggare som haft en pragmatisk inställning - t.ex. att kvinnan fått skriva sig i den andra kommunen först för att kunna få förtur där. Men det tillhör undantagen. I regel är det mycket besvärligt, och samhället har uppenbarligen inte synliggjort problemet i tillräckligt stor utsträckning. Försvårande omständigheter är också att många kommuner saknar en kommunal bostadsförmedling.
Vi anser därför att det måste införas en generell möjlighet att kunna göra en förtursansökan, styrkt med intyg från kvinnojour, socialtjänst eller liknande, till vilken annan kommun som helst när det finns en hotbild. Det ska vara kvinnans situation och hennes och eventuella barns individuella behov som avgör vilken kommun hon vänder sig till med sin ansökan. Dessa ansökningar ger klara skäl för förtur och ska inte vara möjligt för en kommun att neka till. På detta sätt skapar samhället i stort en struktur som fungerar någorlunda smidigt för kvinnor som är hotade och som hjälper dem att komma ur sin situation.
Samhället måste också i större utsträckning arbeta aktivt med de män som utsätter kvinnor för våld och hot om våld. Inte sällan står myndigheter handfallna eller har en rädsla för att agera. Det krävs nya metoder på detta område både för män som dömts, och för dem som inte befinner sig inom rättssystemet (för vidare resonemang, se motionen "mäns ansvar för jämställdheten").
Denna motion tar sikte på det hot som kvinnor som utsatts för våld lever under. Det kan naturligtvis även finnas män som befinner sig i en liknande situation även om det är ovanligt. Både män och kvinnor i homosexuella relationer kan också utsättas för våld. Och det kan finnas män och kvinnor som av andra skäl har ett annat slags hotbild och tvingats byta identitet, t.ex. de som vittnat vid rättegång och genom detta lever under allvarligt hot. De som har skäl att känna sig hotade så att de är i behov av bostad på annan ort ska kunna söka förtur av dessa skäl.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Jan Lindholm (mp) |
|
|
Yvonne Ruwaida (mp) |
Ingegerd Saarinen (mp) |
|
Mikaela Valtersson (mp) |
Gustav Fridolin (mp) |
|
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |