Folkpartiets förslag för kontinuerligt bostadsbyggande där bostadskonsumenten står i fokus:
En reformerad hyressättning för nyproduktion är nödvändig
Skärpt konkurrens inom byggandet för att pressa produktionskostnaderna
Byggbranschen står inför ett rekryteringsbehov - satsa även på kvinnor och kulturell mångfald och se möjligheterna med utländska företag och arbetskraft
Stärkt konsumentstöd
Ny statlig markpolitik utan att gynna etablerade byggföretag
Fler studentbostäder
Mer forskning och utveckling
Valfrihet som ledstjärna - ny upplåtelseform: ägarlägenheter
Bostadspolitikens sociala ansvar
Tillväxtvänligt skatteutjämningssystem
Kommunerna som fastighetsägare - ge handlingsfrihet!
Samhällsplanering för ökad valfrihet
Avveckla fastighetsskatten
Infrastruktur och kommunikationer behövs för ökat bostadsbyggande
Miljöfrågor och bostadsbyggande kan samverka i stället för att motverka
Bostadsbidragens effekter och utveckling
Sammanfattning 429
Innehållsförteckning 430
Förslag till riksdagsbeslut 431
Sverige behöver en ny bostadspolitik med bostadskonsumentens behov och önskemål i fokus 433
Ett dystert facit för bostadspolitiken 435
Det byggs för lite och kostnaderna stiger 437
Från ett centralplanerings- och myndighetsperspektiv till ett konsumentperspektiv 439
Folkpartiets program för en ny bostadspolitik 440
Kvinnor i byggbranschen 441
Reformerad hyressättning i nyproduktionen 442
Friare hyressättning 442
Lägesfaktorn 442
Hyran fastställs i förväg 442
Stärkt konsumentstöd 443
Skärp konkurrensen och släpp in fler på marknaden 444
Forskning och utveckling 444
Statlig markpolitik 445
Fler studentbostäder 446
Valfriheten som ledstjärna: bestäm själv 447
Det ska löna sig att bygga bostäder - inför ett tillväxtvänligt skatteutjämningssystem 447
Kommunernas roll som fastighetsägare 448
Samhällsplanering för ökad valfrihet 449
Bra boendemiljö och bra boende för miljön 450
Beskattning av boende måste förändras 450
Avveckla fastighetsskatten successivt 450
Förmögenhetsbeskattning av fastigheter 452
Bostadsbidragen 453
Övrigt 454
Anslagsfrågor 454
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bostadspolitiska jämförelser med Europa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrens på byggmarknaden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Konkurrensverkets roll.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om svartarbete inom byggbranschen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnor inom byggbranschen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad kulturell mångfald inom byggbranschen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av reformering av hyressättningssystemet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det statliga markinnehavet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att försäljning av statlig mark inte snedvrider konkurrensen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om studenters bostadssituation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten bör erbjuda mark för byggande av studentbostäder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattefrihet för den som hyr ut rum i privatbostäder.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Konkurrensverket bör följa upp konkurrensen avseende byggmaterial.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Konkurrensverket bör få i uppgift att bevaka utvecklingen av fler utländska aktörers etablering på den svenska byggmarknaden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs en "operation byggsanering" för att komma till rätta med svartarbete inom byggbranschen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avveckling av subventioner i form av skattekrediteringar och investeringsbidrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett tillväxtvänligt skatteutjämningssystem.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de kommunala bostadsbolagen.
Riksdagen beslutar upphäva lagen om allmännyttiga bostadsbolag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkning av fastighetsskatten.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att miljöförbättrande åtgärder inte skall bestraffas med ökad skatt.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljöbalkens betydelse för förtätning av storstadsregioner och tätorter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av infrastruktur och kommunikationer för ökat bostadsbyggande på tillväxtorter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ägarlägenheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bostadsbidragen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om valfrihet i boendet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samhällsplanering för ökad valfrihet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda statens roll inom finansieringssystemen för bostadsbyggande och boende.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda räntebidragets framtida utformning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stärkt ställning för konkurrensintresset i plan- och bygglagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fri etableringsrätt för dagligvaruhandel.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt uppställning:
1 Yrkandena 12, 20 och 21 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 17 hänvisat till FiU.
Sverige utmärker sig inom bostadspolitiken både i ett nordiskt och i ett europeiskt perspektiv. I 109 av Sveriges kommuner råder enligt Boverket bostadsbrist. I dessa 109 kommuner bor 60 procent av landets befolkning. År 2001 var motsvarande siffra var femte kommun. Flertalet kommuner har anger att det råder brist på medelstora och stora lägenheter. Bristen på bostäder hämmar tillväxten, omöjliggör studerandes möjlighet att tacka ja till studieplats, tvingar unga att bo kvar hemma längre och omöjliggör människors drömmar om ett annat boende. I Sverige är det i dag näst intill omöjligt att inom rimlig tid få ett förstahandskontrakt till en hyresbostad i storstadsregionerna. I de tre storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm är läget särskilt alarmerande. Bostadsbristen har nu också spritt sig till andra delar av landet. Regeringens politik visar inga tecken på kursändring. Tvärtom lyser nödvändiga reformer med sin frånvaro.
Det låga bostadsbyggandet i tillväxtområdena är en av de avgörande flaskhalsarna som hindrar tillväxt. I storstadsregionerna blir bostadsproblemen ett allt större hot mot en gynnsam utveckling för jobb och välstånd för hela landet. Storstädernas internationella konkurrenskraft och attraktionsförmåga är beroende av tillgången till bostäder.
Ser man utvecklingen över ett par decennier kan det konstateras att bostadsbyggandet under hela 1990-talet minskat dramatiskt och stannat på låg nivå både vad gäller småhus och flerbostadshus.
Figur 1: Antal nybyggda lägenheter i flerbostadshus och gruppbyggda småhus
Det stora underskottet på bostäder har lett till mycket höga priser på småhus och bostadsrätter. Många familjer befinner sig i en situation med höga bostadslån vilket leder till höga boendekostnader. Andra kan inte komma in på bostadsmarknaden på grund av av den höga belåning som krävs. Genomsnittspriset för ett småhus i Sverige är nu uppe i drygt 1,3 miljoner kronor. Nio län har snittpriser påöver 1 miljon kronor. Dessa är: Stockholm (2,4 miljoner), Uppsala (1,5 miljoner), Skåne (1,3 miljoner), Västra Götaland (1,2 miljoner), Gotland (1,2 miljoner), Halland (1,2 miljoner), Västmanland (1,1 miljoner), Östergötland (1,1 miljoner) och Södermanland (1,1 miljoner). Västernorrland är fortsatt det "billigaste" länet med småhuspriser på i genomsnitt 622 000 kronor. (SCB, Småhusbarometern).
Figur 2: Prisutvecklingen det senaste året enligt K/B-talet, hela riket
(Källa: SCB)
Den svenska bostadspolitiken behöver förnyas och förändras. Problemen å ena sidan med stor bostadsbrist i storstadsregioner men också i kommuner i andra delar av landet, vilka ser tillväxten öka. Å andra sidan rivs bostadshus i andra delar av landet. Staten har bildat bolag för att överta fastigheter från kommuner i kris för att utveckla eller avveckla dessa fastigheter. Trots detta finns i dag ny lagstiftning, lagen om allmännyttiga bostadsföretag, som förhindrar kommuner i egenskap av fastighetsägare att sälja bostäder inom ett kommunalt bostadsföretag. Försäljningar ska prövas av länsstyrelse och i sista instans Boverket. Lagstiftningen har medfört att avslag på försäljning innebär att ingen försäljning kan ske till exempel till bostadsrättsföreningar. Detta är ett intrång i det kommunala självstyret och ett hinder mot att kommuner som fastighetsägare kan vidta strukturella ändringar i sitt bestånd för att frigöra resurser och samtidigt tillmötesgå de boendes önskan att äga sin bostad.
Krisen i bostadssektorn beror på att de lösningar som en gång vidtogs för att lösa bostadskrisen i efterkrigstidens Sverige och under byggandet av miljonprogramsområdena inte räcker till för att lösa dagens bostadspolitiska utmaningar. Miljonprogramsområdena löste en akut bostadsbrist genom intensivt byggande, i dag har samma områden bidragit till segregerade samhällen. Subventioner, centralplanering och en hög grad av politisk styrning har präglat den offentliga synen på bostadsmarknaden.
Dagens bostadspolitik har fler utmaningar utöver bostadsbrist att ta i tu med. Det handlar om svarta kontrakt, omständliga bygglovsprocesser, krångliga byggregler, bristande konkurrens, höga kostnader, ovilja att införa nya ägarformer för bostäder, politiskt styrning av upplåtelseformer och för liten individuell valfrihet för bostadskonsumenten. I spåren av bristen på bostäder har en svart marknad etablerats som varje år omsätter miljontals kronor och vars aktörer utnyttjar bostadslösas desperation och maktlöshet.
Vid en jämförelse med andra europeiska länder kan vi konstatera att antalet färdigställda nybyggda lägenheter är betydligt lägre i Sverige. Vi hade det lägsta antalet färdigställda lägenheter år 2000 inom EU.
Figur 3: Bostadsbyggandet inom EU 2000 - färdigställda lägenheter per miljon invånare
(Källa: European Housing statistics samt BI)
I Sverige är boendekostnadens andel av den totala konsumtionen högst i jämförelse med övriga länder inom EU enligt en jämförelse 2001. De svenska bostadskonsumenternas köpkraft i storstadsregioner som Stockholm ligger betydligt lägre än i till exempel Bryssel, München, Amsterdam, Wien, Köpenhamn och Helsingfors (UBS 2001).
Figur 4: Boendekostnadernas andel av den totala konsumtionen inom EU 2001
(Källa: European Housing statistics samt BI)
Figur 5 visar nybyggnad av lägenheter i flerbostadshus respektive småhus under åren 1957-2002. Den uppvisar en sjunkande trend totalt sett där bottennoteringen skett under senare hälften av 1990-talet. Under åren 1967 till 1970 steg nyproduktionen kraftigt i och med byggandet av miljonprogramsområdena. Nästa uppgång kom i slutet av 1980-talet. Men från och med 1992 har bostadsbyggandet minskat och kvarstår på en mycket låg nivå.
Figur 5: Nybyggnad av lägenheter i flerbostadshus respektive småhus
(Källa: SCB)
Lediga lägenheter för omedelbar uthyrning återfinns främst inom allmännyttan i ett fåtal regioner med så kallade utflyttningsorter. Men det finns även exempel på kommuner där utbudet av lediga bostäder inte efterfrågas av de boende vilket föranleder ett behov av nyproduktion. Regeringens lösning på problemet är att inrätta ett statligt bolag som ska avveckla eller utveckla övertaliga fastigheter i kommunal ägo. En lösning vi inte ställer oss bakom.
Ombildande av hyresrätter till bostadsrätter har försvårats, de kommunala bostadsbolagens roll gynnas, fastighetsbeskattningen minskas inte, nya bidrag införs för att tvinga fram den nyproduktion av bostäder som den övriga politiken omöjliggör. Men motivet för ROT-avdraget enligt regeringens budgetproposition är inte att bygga om fler bostäder utan stödet motiveras med sysselsättningsskäl, det vill säga att man vill skapa fler arbetstillfällen inom byggbranschen. En annan åtgärd från regeringen har varit löftet om sänkt byggmoms, vilket i stället resulterade i en konstruktion med kreditering på skattekontot där strikta regler finns för hyra samt begränsning i antalet kvadratmeter.
Den politik som förde bostadssektorn in i krisen kan inte föra den ut ur krisen. Receptet måste i stället vara en politik som tar sikte på att öka produktion av bostäder till priser som är rimliga för konsumenten.
Att det byggs för lite hänger samman med att boende i Sverige är dyrt relaterat till den disponibla inkomsten. De människor som behöver en billig hyreslägenhet i början av sin "bostadskarriär" hjälps inte av tillkomsten av ett antal nya, mer eller mindre exklusiva, bostadsrätter. Den bristande rörligheten på bostadsmarknaden och systemet för hyressättning bidrar till bristsituationen. En ökad omflyttning skulle innebära att fler mindre bostäder skulle frigöras för till exempel ungdomar. En annan viktig faktor är nyproduktionen som kan stimulera till flyttkedjor, ett ytterligare skäl som ger anledning att rikta kritik mot regeringens ensidiga styrning av produktionen av små hyresrätter. Effekten av flyttkedjor behöver uppmärksammas. Exempel finns från Svenska bostäder där 25 nyproducerade lägenheter medförde att 68 hushåll flyttade och 17 ungdomar fick sin första bostad. (Källa: Sveriges Byggindustrier.)
Produktionskostnaden i Sverige tillsammans med beskattningen av bostäder påverkar boendekostnaden i nyproduktion. Under åren 1984-2001 har produktionskostnaden visat en uppåtgående trend och från och med 1996 en allt snabbare ökning.
Figur 6: Produktionskostnad för flerbostadshus och gruppbyggda småhus per lägenhet
Priset på byggmaterial är en intressant del av den totala byggkostnaden. Enligt Byggentreprenörerna utgörs produktionskostnaderna av cirka 19 procent moms, 21 procent byggherrekostnader (inklusive mark) samt cirka 60 procent byggkostnad. Byggkostnaden i sin tur består främst av kostnader för material (41 procent) samt löner (40 procent).
Skillnad i transportavstånd kan inte förklara varför en toalettstol är billigare i Köpenhamn än i Malmö, vilket den är. Varför köps inte alla svenska toalettstolar i Danmark? Varför slår inte den utländska konkurrensen igenom i form av sänkta priser på byggmaterial i Sverige? Det är ännu en av de svåra frågor som saknar tillfredsställande svar i bostadsdebatten.
Prisbilden - både vad gäller byggmaterial och byggande - kan bara förstås mot bakgrund av den mycket speciella situation som råder på denna marknad. Byggbranschen har formats under en tid av subventioner och regleringar och är full av oligopoltraditioner, kontakter, bindningar och starka intressen, både på företagarsidan och på facklig sida. Inköpsmöjligheterna påverkas av att det i dag synes svårt att till exempel köpa direkt från fabrik. De olika försäljningsleden leder till extra påslag på priset. Vår analys är att mer konkurrens är avgörande. Fler utländska och inhemska aktörer är nyckelfaktorer för att "konkurrensutsätta" de strukturer som finns i byggbranschen.
Men det finns tecken på en förändring. Allt oftare påtalar byggföretag att det behöver göras mer vid upphandlingar av byggmaterial. Möjligen kan också fler utländska företag med vana att upphandla på sina hemmamarknader komma att bidra till en prispress på materialsidan.
På en reglerad marknad påverkas antalet faktorer som kan påverka priset. Byggbranschen präglas av en rad regleringar, flera av dem naturligtvis helt nödvändiga och rimliga som miljöhänsyn i markanvändningen och handikappanpassning vid ombyggnation. Andra regleringar måste omprövas i ljuset av problemen på bostadsmarknaden. Tillgången till byggarbetskraft har också vållat flaskhalsar som måste förebyggas. Men likväl måste även insatserna öka för att företag som sköter sig ska kunna ges en rimlig chans mot företag som missköter sig. Byggbranschen har under decennier haft problem med svartarbete. "Operation krogsanering" var ett initiativ för att komma åt problemen inom restaurangbranschen - det behövs även en "operation byggsanering".
Innovationstakten har varit låg i byggbranschen - lägre än i andra branscher. Man gör som man alltid gjort. Vid varje byggprojekt börjar man att bygga arbetsplatsen från början och genomslaget för industriellt byggande synes fortfarande blygsamt. I prefabricerade hus tillverkas badrum ofta av en enda yrkeskategori i stället för sju ute på bygget. Det finns mängder av sådana exempel som väcker tankar om att det borde vara möjligt att pressa priserna och därmed produktionskostnaden genom nya grepp. Men också för att förebygga fukt- och mögelproblematiken som präglat många stora projekt på sistone. Det behövs mer av kreativitet och idéutveckling i produktionen.
Reglerna för EU:s inre marknad gäller också för byggbranschen. Utländska bolag har juridiskt sett fulla möjligheter att lägga anbud på svenska byggprojekt. Ändå förekommer det i liten omfattning och har lett till kontrakt i ännu lägre grad. Däremot har svenska byggföretag varit framgångsrika i andra europeiska länder.
Priset på byggmaterial har sedan länge diskuterats inom EU. Ett särskilt direktiv om byggmateriel har också antagits med innebörden att nationella specifikationer och standarder ska harmoniseras för att underlätta handel. Ur ett konsumentperspektiv är det mycket angeläget att detta arbete fortgår.
De enskilda bostadskonsumenternas önskemål, drömmar och makt över tillvaron behöver stärkas. Vi i Folkpartiet liberalerna vill ändra fokus i bostadspolitiken och sätta bostadskonsumenten i centrum. Bostadspolitiken behöver skifta fokus från ett centralplanerings- och myndighetsperspektiv till ett konsumentperspektiv.
Det är dags att lägga om kursen inom bostadspolitiken i liberal riktning. Den enskilda människans möjligheter att ta makten över sin egen situation måste stå i fokus när framtidens bostadspolitik formas. Förutsättningar för mångfald, valfrihet och integration grundläggs redan vid planering och byggande av bostäder, en planering som behöver fokusera på vad konsumenten efterfrågar. Upplåtelseformerna har en central roll. Vi i Sverige måste lära av andra länder i Europa men finna vår egen väg utifrån de förutsättningar som finns. Det behövs förändringar som ökar konsumentens egenmakt, förändringar som även tar fasta på tryggheten och förutsägbarheten.
Folkpartiet liberalernas motion beskriver ett reformprogram för en bostadspolitik som sätter den enskilda människans behov i centrum. I ett liberalt Sverige bestämmer du, och ingen annan, utifrån Dina egna drömmar och förutsättningar hur just du ska bo.
Ett ökat bostadsbyggande är möjligt med långsiktiga förutsägbara villkor. Sverige behöver långsiktiga spelregler och sänkta skatter - inte kortsiktiga, missriktade bidrag!
Det behövs en bostadspolitik som ger förutsättningar för ett långsiktigt byggande utifrån bostadskonsumenternas behov och önskemål. Kortsiktiga bidrag med orimliga villkor och politiska beslut som fäller ekonomiska beslutsunderlag för byggherrar är dåliga förutsättningar och leder till att det byggs lite eller inget alls. Att bygga bostadshus, och även kommersiella lokaler, är långsiktiga investeringsbeslut där ekonomiska risker alltid spelar en stor roll för ett beslut om att bygga.
Flertalet risker finns. Till exempel att inte veta om beviljandet av bygglov är ett arbete som går fort eller som tar upp till 6-9 år om överklaganden och politiska beslutsprocesser inte går som planerat. Det handlar om en ny kortsiktig giv från regeringen med snåriga investeringsbidrag där man inte vet uthålligheten. Det handlar om bostadskonsumentens ekonomiska förutsättningar att efterfråga bostäder där villkor för hushållsbaserade bidrag kan ändra förutsättningar. Det handlar om avsaknaden av förslag från regeringen för att hitta nya sätt att äga och förvalta bostäder. Det handlar om hur krångliga regelverk kan sätta stopp för kreativitet och utvecklingsarbete för att hitta nya lösningar på bostadssidan utifrån ändrad efterfrågan och demografiska förhållanden.
Att Sverige saknar en bostadspolitik anpassad utifrån dagens utmaningar innebär tyvärr inte att aktörerna på marknaden med bostadskonsumenten i spetsen fritt kan hitta sätt att lösa problemen. Den socialdemokratiska regeringen begränsar möjligheterna genom stopplagar, restriktioner och genom att vägra lägga reformförslag. Ett exempel är att förslag kring ägarlägenheter saknas.
Fler kortsiktiga bidrag skapar inte en bra bostadsmarknad. Därför har Folkpartiet konsekvent sagt nej till så kallade investeringsbidrag, vilket innefattar regeringens skattekrediteringar.
I årets budgetproposition föreslås än en gång anslag för att stimulera byggandet av hyresrätter med investeringsbidrag. Utöver detta sker en reduktion av skatten genom kreditering av skattekonto för byggande av små hyresrätter och studentbostäder. Löftet om byggmomssänkning sprack och ersattes av denna lösning. Folkpartiet menar att dessa kortsiktiga stödformer som förknippas med ett omfattande regelverk vad gäller boyta, hyra per kvadratmeter, uppvärmning, livscykelanalys med mera misslyckats som metod för att lösa bostadsbristen. Kortsiktiga bidrag är visserligen relativt sett "billiga", kan smidigt hanteras statsfinansiellt och kan dras in om behov finns på andra håll. Men de bidrar inte till långsiktigt tänkande och förutsägbara förutsättningar som i grunden är viktiga komponenter för att kunna räkna hem en investering. Osäkerheten kring förutsättningar för nyproduktion hämmar utvecklingen inom bostadsbyggandet, främst nyproduktionen av hyresrätter. Ingen vet om den kalkylerade hyresintäkten kommer att stå sig eller ändras såsom i fallet S:t Eriks i Stockholm.
För att stimulera ökat bostadsbyggande behövs andra åtgärder såsom reformerad hyressättning i nyproduktionen, ny upplåtelseform ägarlägenheter, stärkt konsumentstöd, sänkt fastighets- och förmögenhetsskatt, ökad konkurrens på byggmarknaden, förnyad statlig markpolitik för fler studentbostäder, enklare planregler, mer långsiktig finansiering och tillgång till privat investeringskapital (fler ägarbostäder).
Svensk byggindustri är Sveriges tredje största näring. År 1999 var 224 000 individer sysselsatta inom byggindustrin. Men svensk byggbransch är också en mycket mansdominerad bransch. Av dessa 224 000 individer utgör kvinnorna någon eller några procent inom de fåtal grupper där de finns representerade.
Vi i Folkpartiet liberalerna tror att det är möjligt för kvinnor att verka inom byggbranschen, om man skapar förutsättningar för det. Det handlar om psykosociala och organisatoriska faktorer som särskilt begränsar kvinnors möjligheter i byggyrken. Det handlar om löneformer, oklara karriärmöjligheter, brist på delaktighet, men även byggjargong och attityder. Byggchefsbarometern visar på en mycket dyster bild bland cheferna inom byggbranschen. Det är en fjärdedel av cheferna som inte vill öka andelen kvinnor i branschen därför att de tycker att det räcker som det är.
Byggbranschen med alla aktörer har sitt ansvar för att öka kvinnors möjligheter inom byggbranschen, men det regering och riksdag kan göra handlar om att genom olika metoder följa, belysa, stimulera och bevaka utvecklingen och också därigenom påverka vikten av detta arbete. Vi förslår därför i budgeten för år 2005-2007 att de 1,5 miljoner kronor som regeringen avsatt för en "ungdomsbostadssamordnare" i stället skall användas för att bland annat utveckla nyckeltal, uppföljning och kunskapsspridningen om jämställdhetsutvecklingen inom byggbranschen. Vi menar att det är önskvärt att regeringen i budgeten för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande årligen beskriver dels vilka aktiviteter som regeringen vidtagit, dels vilka nyckeltal som utvecklats. Nyckeltalens utveckling över tid är av stort intresse. I övrigt handlar det om kunskapsöverföring och kunskapsspridning för att frågan om kvinnor inom byggbranschen ska få den belysning som krävs. Men också eventuella brister i lagstiftning behöver beaktas och utvärderas. Boverket bör få i uppdrag att uppmärksamma kvinnor inom byggbranschen specifikt genom att följa utvecklingen kontinuerligt samt bidra till informationsspridning.
Ett viktigt skäl till att det i dag inte byggs hyresbostäder är svårigheten att räkna hem en ekonomiskt hållbar kalkyl. Avkastningen blir helt enkelt för dålig sett till investeringen. Det andra skälet är att hyran går att överklaga till Hyresnämnden sex månader efter inflyttning vilket omkullkastar den kalkyl som investeringsbeslutet grundats på. Denna osäkerhet kring ekonomiska förutsättningar och risker har lett till att hyresrätter byggs i mycket begränsad omfattning. Friare hyressättning för nyproducerade lägenheter behöver därmed införas.
Folkpartiet liberalerna anser att en rad reformer behövs för att få fart på nyproduktionen av hyresrätter samt för att öka rörligheten och flexibiliteten på hyresmarknaden. Hyresgästens besittningsskydd och de fria förhandlingarna mellan hyresgäster och fastighetsägare är principer som det finns anledning att slå vakt om också i framtiden. Men inom denna ram finns det utrymme för förändringar.
Den så kallade lägesfaktorn måste ges större tyngd i hyresförhandlingarna, på det sätt som de senaste åren i praktiken skett i Malmö. En flexiblare hyressättning skapar en större mångfald i utbudet, med större sannolikhet att nya hyresgäster ska hitta något som överensstämmer med deras egna önskemål. Det finns också anledning att observera att den press uppåt på hyrorna i attraktiva lägen som detta innebär motverkas av andra förslag i detta program, till exempel åtgärderna för att öka det totala utbudet av bostäder samt att pressa produktionskostnaderna. Det är angeläget att den samlade politiken motverkar segregation.
Friare hyressättning behöver införas. Det skulle skapa förutsättningar att få fart på det bostadsbyggande som på många håll är mycket lågt. När byggföretagen inte kan ta ut sina kostnader eller när andra alternativ - att bygga bostadsrätter - framstår som ekonomiskt fördelaktigare är det inte underligt att väldigt få nya hyresrättslägenheter byggs. Ändå finns det en efterfrågan på hyreslägenheter.
Sedan 1974 gäller att hyresnämnden vid prövning av en hyras skälighet, i enlighet med bruksvärdesprincipen, i första hand ska utgå från de allmännyttiga bostädernas hyror. Det finns, enligt Folkpartiet liberalerna, anledning att förnya det systemet.
Det är självklart att osäkerheten om vilka hyresnivåer som kan tänkas godtas i framtiden allvarligt försvårar både den privata och den kommunala nyproduktionen av hyresrätter. Vilken privat - eller kommunal - byggherre vill ta på sig att bygga hyresrätter om hyran kan komma att sänkas i efterhand så att alla kalkyler spricker? Enligt Folkpartiet liberalerna är förstahandsalternativet att Hyresnämnden bör avgöra hyresnivån före byggstart om inte parterna kan komma överens om vilken hyra som bör gälla under en tidsperiod ända upp till 10 år. Utöver en fastställd hyresnivå anser vi att hyresgästens möjligheter att begära omprövning av hyran efter sex månader bör begränsas under en tidsperiod. Vi har varit positivt inställda till den trepartsöverenskommelse som SABO, Fastighetsägarna i Sverige och Hyresgästernas Riksförbund presenterat - vilket också ledde till en utredning - och ser fördelar med att de tre aktörerna kan bidra till att ett steg tas för en reformering av hyresbostadsmarknaden. I övrigt vill vi här hänvisa till vår motion "Valfrihet i boendet" där en mer ingående diskussion förs. I övrigt avser vi att återkomma vad gäller hyresrättsliga frågor vid eventuell behandling av Hyressättningsutredningen (SOU 2004:91).
Boendet utgör ofta en mycket stor del av våra utgifter såsom tidigare påvisats. Att konsumera boende är något som vi alla gör. Det är därför viktigt att konsumentpolitikens aktörer i större utsträckning än i dag tar itu med frågor angående bostadskonsumtion, köp av bostäder, hyresgästernas intressen som konsumenter, hyressättningsfrågor, kvalitetsfrågor och över huvud taget konsumentens position på bostadsmarknaden.
I dag har Hyresgästföreningen i stort sett monopol på att företräda hyresgästerna. Valfriheten är i praktiken obefintlig. Hyresgästföreningens "monopol" måste brytas och den enskilda hyresgästens möjlighet att påverka boendet stärkas. I dag betalas förhandlingsavgift av fastighetsägarna direkt till Hyresgästföreningen. Vi menar att denna avgift ska hyresgästen själv bestämma över, samt i de fall hyresgästen såönskar betala till Hyresgästföreningen eller någon annan liknande förening. Hyresgästen kan i särskild ordning avtala med hyresvärden om att avgiften utbetalas direkt till Hyresgästföreningen. I dag uppgår förhandlingsersättningar till cirka 150 miljoner kronor per år (1 250 000 lägenheter) för den kollektiva förhandlingsverksamheten.
Hyresgästerna återfinns i dag både som förstahandshyresgäster, men också i andra former med andra- och tredjehandskontrakt, hos allmännyttan och privatvärdar. Vi ser det angeläget att hyresgästerna får tillgång till ökad rådgivning i egenskap av konsumenter från en organisation som beaktar alla tänkbara boendeformer, inklusive frågor om köp av bostäder. De boendes intressen och behov av rådgivning ska sättas i centrum oavsett vilken boendeform de väljer.
Byggsektorn domineras av några få stora företag som har ungefär samma priser. Krisen inom bostadssektorn kan delvis förklaras med att byggmarknaden inte fungerar, vilket tidigare beskrivits.
En annan viktig frågeställning är hur upphandlingar utförs - upphandlingar anses gynna de stora aktörerna på marknaden. Konkurrensen är bristfällig och den höga prisnivån har fått många att ställa frågan om det finns anledning att misstänka kartelltendenser. På cementmarknaden är exempelvis en aktör i princip monopolist och på betongmarknaden dominerar ett fåtal bolag. Importen på dessa produktområden är obetydlig.
Resultatet av den bristande konkurrensen, inte minst när det gäller byggnadsmaterial, är onödigt höga produktionskostnader vilket får till följd att bostadsbyggandet inte skjuter fart. Detta gäller även småhusproduktionen, och kanske speciellt småhusbyggnation på mindre orter och landsbygden, där kostnaden för ett nytt hus är många gånger högre än för ett äldre. De höga kostnaderna slår också igenom i det högre pris som konsumenten får betala för de nya bostäder som trots allt byggs.
Konkurrensen inom byggsektorn måste skärpas. Ett viktigt led i arbetet med att skapa en fungerande byggmarknad är att ge Konkurrensverket möjligheter att kunna genomföra en effektiv övervakning av att de regler som finns verkligen efterföljs. Konkurrensverket bör få i uppdrag att följa upp Byggkostnadsdelegationens resultat. Det handlar om allt ifrån anbudstider, översättning av anbudsunderlag och fullständig klarhet om vilka avtal med facket som ska gälla om entreprenören helt eller delvis använder utländsk personal, till en öppenhet för vissa "osvenska" lösningar i produktionen. Konkurrensverket bör få i uppgift att verka för att fler utländska aktörer kommer in på den svenska byggmarknaden.
Folkpartiet menar också att ett målmedvetet arbete bör sättas i gång för att locka in fler aktörer, inklusive utländska byggföretag, på den svenska marknaden. Det behövs duktiga byggherrar för att få prisvärda projekt. Den svenska byggarbetsmarknaden måste ocksåöppnas för arbetskraftsinvandring från övriga Europa. Byggföretagen behöver kunna rekrytera arbetskraft, vilket inom många yrkesgrupper inom byggbranschen är svårt på den inhemska marknaden. Rekrytering av arbetskraft kommer att vara en viktig strategisk fråga i och med de stora pensionsavgångarna och med fler reformer kommer förutsättningarna för ökad byggproduktion ökas på både bostads- och anläggningssidan.
Regeringen har uppdragit åt Boverket att bedriva forskning och utveckling inom ramen för myndighetens arbete. Projekt för billigare byggande är ett exempel på utvecklingsprojekt. Forskningen behöver utvecklas inom byggbranschen så att nya metoder kan bidra till nya lösningar på dagens problem, men detta är inte en uppgift för statliga myndigheter. Folkpartiet liberalernas uppfattning är att huvudansvaret för forskning och utveckling ligger hos universitet, näringsliv och de organ som har till syfte att stimulera forskning. Det vore rimligare att ge forskningsanslag till dessa.
Tillgången till byggbar mark är en central faktor för bostadsbyggandet. Ansvarigt statsråd har upprepade gånger kritiserat den kommunala markpolitiken utifrån att kommunernas agerande pressar priserna uppåt. Markpriserna har uppvisat en starkt uppåtgående trend prismässigt, men orsakerna till detta kan vara många. Bostadsrätter är den upplåtelseform som varit lönsam att bygga vilket lett till att markvärdet påverkats. I storstadsregionerna har markbristen i centrala lägen resulterat i att tidigare oattraktiv industrimark blivit attraktiv för bostadsbyggande. Denna typ av mark förutsätter ofta betydande insatser på grund av markföroreningar. Prisbilden påverkas därmed. Kommunernas ekonomiska svårigheter har i vissa fall lett till markförsäljningar skett för att få ett ekonomiskt tillskott i kommunkassan vilket lett till att högsta möjliga pris stått i fokus. Så långt det kommunala agerandet.
Det statliga markinnehavet är betydande och återfinns även i storstadsregioner. Det statliga markinnehavet förvaltas genom statliga fastighetsbolag där målet är högsta möjliga avkastning. Vi tror att en del av marken skulle kunna användas till bostadsbyggande där högst möjliga avkastning inte behöver vara gällande. Direktiven till bolagen bör därmed kompletteras med ett uppdrag om att mark för visst bostadsbyggande (kategoriboende som studentbostäder) kan ske utan att högsta möjliga avkastning ska vara riktmärket. På så sätt kan boendekostnaden påverkas i positiv riktning. Folkpartiet liberalerna vill få till stånd en utvärdering av hur förvaltning och försäljning av det statliga markinnehavet påverkat prisutvecklingen på mark i bristorter där statlig mark återfinns. Frågan är om det statliga agerandet bidragit till höga markpriser.
Konkurrensverket bör även ges i uppdrag att följa upp i vilken mån så kallade utvecklingsbolag där staten och stora byggjättar äger vardera 50 procent påverkat konkurrensen. Att staten lierar sig med de stora byggbolagen i gemensamma markutvecklingsbolag med statlig mark kan skapa svårigheter för andra byggföretag att ta sig in på marknaden. En viktig ledstjärna för försäljning av statlig mark bör vara att konkurrensförhållandena ska beaktas och att försäljning inte snedvrider konkurrensen.
Tillgången på bostäder för studenter är i dagsläget extremt dålig på större studieorter. Men en betydande bostadsbrist finns nu även på flera små och medelstora studieorter. Många studenter som blir antagna till studieplatser tvingas tacka nej därför att de inte har en bostad. Ofta är den enda möjligheten att få tag på en bostad att köpa en, något som är otänkbart för de flesta studenter eftersom priserna är så höga samt för att vissa studenter kan betrakta studieorten som en tillfällig bostadsort och därmed egentligen inte vill behöva köpa en bostad. Men studenter som grupp är inte homogen. I Sverige har studenter förhållandevis hög medelålder och därmed finns även flera med familj. Likväl som studenten kan vara en 20-åring som ska flytta till sin första bostad kan denne vara en 30-årig tvåbarnsmamma i behov av en annan typ av boende.
Grunden måste ändå vara att stärka studenternas konsumtionsutrymme. Folkpartiet vill i budgeten för år 2005 höja studiemedlets totalbelopp. Studerande med barn ska kunna tilldelas tilläggslån. Studenter ska även ha rätt att ha inkomster vid sidan av studierna utan att straffas ekonomiskt genom sänkta studiemedel.
Vi ser det som viktigt att pröva många olika lösningar i syfte att snabbt få fram fler bostäder som passar studenter. SGS i Göteborg har visat att det går att få fram moduler med studentbostäder på 15 veckor. Genom att använda sig av tillfälligt bygglov kan mark snabbt tas i anspråk för uppställande av moduler. Genom att hitta billig mark kan bostadskostnaden hållas nere.
Folkpartiets förslag om skattefrihet för uthyrning av rum i privatbostäder skulle göra det möjligt att snabbt få fram betydligt fler lagliga hyresrum. Det skulle både effektivisera användningen av det befintliga bostadsbeståndet och mildra den allra mest akuta bostadsbristen, inte minst bland studenter.
En annan möjlighet är att omvandla tomma kontor och andra lokaler till studentbostäder. De allmännyttiga bostadsföretagen har i många kommuner en betydande mängd kommersiella lokaler och tomma kontor som kan bidra till att lösa bristen på studentbostäder genom att konverteras till bostäder. Kommunerna kan också utlova ett enklare planförfarande och därmed underlätta för de privata fastighetsägare som vill omvandla sina fastigheter till bostäder.
De exempel vi redogör för visar på att det finns ett behov av en ökad flexibilitet för att lösa studenternas bostadsproblem. Folkpartiet vill se en översyn av regelverken för att åstadkomma förenklingar och ökad flexibilitet för att pressa byggkostnaderna. Lägre byggkostnader leder i slutändan till lägre hyror för studenterna. Tillgänglighetskravet är ett grundläggande krav men konsekvenserna i dag synes möjligen orimliga och behöver ses över till exempel vad gäller badrummens andel av den totala bostadsytan vilket leder till att badvåtutrymmet även används som förvaringsutrymme.
Under lång tid har regeringen förlitat sig på att olika system med subventioner vid nybyggnation ska lösa problemen. Erfarenheterna visar dock att subventionerna fungerat mycket dåligt. Kortsiktigheten i subventionsprogrammen som avlöst varandra i rask takt har i sig varit skadlig. Ett byggprojekt pågår ofta i 4-5 år. Osäkerheten i vilka subventioner som kommer att gälla gör att det är svårt för studentbostadsföretagen att veta om deras kalkyler i slutändan går ihop. Osäkerheten leder till att färre studentbostäder byggs och hyrorna blir högre eftersom bolagen även blir tvungna att ta ut en riskpremie. Folkpartiet vill avskaffa de statliga subventionerna. Vi vill i stället ha långsiktiga spelregler på bostadsmarknaden, ökad flexibilitet och ett höjt konsumtionsutrymme för landets studenter.
Det behövs lägenheter, villor och radhus och dessa kan ägas på olika sätt eller upplåtas som hyresrätter. Proportionerna mellan de olika boende- och ägarformerna ska påverkas av efterfrågan. Att vissa människor vill bo i hyresrätt kan inte vara ett argument för att hindra andra människor att bo i bostadsrätt. Folkpartiet liberalerna anser att riksdagen snarast måste besluta om en tillbakagång till det regelverk som gällde för ombildande av bostadsrätt tidigare, det vill säga att det räcker med att 50,1 procent av de boende säger ja till ett ombildande. Vi vill också upphäva lagen om allmännyttiga bostadsföretag.
En proposition från regeringen till riksdagen angående ägarlägenheter dröjer. Vi menar att bostadskonsumenter ska ges möjlighet att köpa ägarlägenheter även i Sverige vilket skulle leda till ökad bostadsproduktion och större utbud av hyresbostäder på bostadsmarknaden.
Fler former av boende skapar mångfald. Det leder till mer av integration, snarare än till ökad segregation. Ägarlägenheter kan förändra och utveckla miljonprogramsområden.
Vi har utvecklat tankegångarna om valfrihet i boendet, tredimensionell fastighetsindelning samt ägarlägenheter i kommittémotionerna "Valfrihet i boendet" samt "Samhällsplanering för ökad valfrihet".
Det existerande systemet för skatteutjämning mellan kommuner utgör en hämmande faktor för bostadsbyggande. Med nuvarande bestämmelser uppstår för flera kommuner en så kallad pomperipossaeffekt, det vill säga vid en ökning av skatteunderlaget får kommunen betala en avgift till systemet som är högre än skatteinkomstökningen.
För många kommunpolitiker lönar det sig inte - oavsett partitillhörighet - att uppmuntra till nybyggnation av bostäder för att därigenom locka nya människor, med sina skatteinkomster, att flytta till kommunen. Regelverket måste reformeras i grunden. Stora följdinvesteringar i till exempel förskolor, skolor, VA-system och kollektivtrafik anses ofta inte beaktade i utjämningssystemet.
Enligt Folkpartiets mening bör utjämningsgraden i det kommunala inkomstskatteutjämningssystemet sänkas för att rätta till rådande missförhållanden.
Principen om en kommunal skatteutjämning slår Folkpartiet därmed vakt om, kommuner och landsting ska ha likvärdiga förutsättningar att bedriva sin kärnverksamhet. Men utjämningen ska baseras på tydligt mätbara strukturella kostnadsskillnader. Kreativa kommunpolitiker som, både bildligt och bokstavligt, vill bygga ut sin kommun ska inte straffas för det.
Kommunernas bostadsbolag, den så kallade allmännyttan, har varit ett centralt inslag i svensk bostadspolitik alltsedan 1940-talet. Trots att de har förlorat sin skattemässiga särställning intar de en dominerande position på hyresmarknaden. Genom bruksvärdessystemet utövar de en styrande effekt på hyressättningen även i privatägda bostäder med hjälp av sin lagfästa roll som hyresledare och referenspunkt vid bruksvärdesprövningar. Kommuner som vill avyttra fastigheter ska kunna göra detta i enlighet med det kommunala självstyret.
De bostadspolitiska målen, som syftar till att garantera alla en tillgång till bostad, har kopplats till allmännyttan. Allmännyttan anses från socialistiskt håll vara garanten för en god bostadspolitik. Men dess roll har de facto ändrats och det sociala ansvarets omfattning likaså. Allmännyttan ställer i dag höga krav för att godkänna en hyresgäst vad gäller både eventuella betalningsanmärkningar samt fast jobb och inkomst. Allmännyttans särställning kan inte legitimeras uteslutande utifrån en diskussion kring de bostadspolitiska målen. Hemlösa återfinns även i kommuner där allmännyttan har lediga bostäder.
En vanlig invändning mot tanken att avyttra delar av allmännyttan är att det skulle medföra att kommunerna avhänder sig möjligheten att sörja för att också socialt utsatta människor får en bostad. Det är viktigt att kommuner även i framtiden har möjlighet att tillhandahålla ett kommunalt bostadsbestånd av både sociala och näringspolitiska skäl, men detta kan även ske i samarbete med övriga fastighetsägare. Att själva äga bostäder behöver inte vara det enda verktyget för kommunerna att värna de mest utsatta människornas rätt till en bostad. Kommunerna kan också träffa avtal med privata fastighetsägare som innebär att en viss del av beståndet upplåts till personer som kommunen måste ta ett särskilt ansvar för.
Argumenten för att kommuner ska ha rätten att sälja en större eller mindre del av de kommunala bostadsbolagen är flera. Det kommunala självstyret ska råda. Genom att vidta åtgärder i dag kan man förebygga framtida bostadsakuter och statliga insatser. I dag innefattar de kommunala bostadsbolagen en betydande verksamhet med kommersiella fastigheter som medför ökade affärsrisker. Kommuner ska principiellt inte ägna sig åt att driva affärsverksamhet. De kommunala bolagens risktagande riskerar att allvarligt påverka kommunernas ekonomi i kristider och därmed minska utrymmet att koncentrera sig på huvuduppgifterna myndighetsutövning, skola, vård och omsorg.
Regeringen anser dock att statligt ägande av övertaliga fastigheter i kommunala bolag är lösningen på strukturproblem och använder därmed statliga bolag för att avveckla och utveckla tomma bostäder i kommuner. Varför ska staten utveckla kommunala fastigheter? Kommunerna bör rimligen ges incitament att själva sälja. Flera exempel finns på hur möjliga fastighetsaffärer förhindrats av nu löpande avtal mellan kommun och stat. Lagen om allmännyttiga bostadsföretag infördes för att ersätta den så kallade stopplagen. I båda fallen har regeringens syfte varit att inskränka den kommunala självstyrelsen på bostadsområdet och begränsa innebörden av äganderätten. Vi vill att riksdagen beslutar att upphäva lagen om allmännyttiga bostadsföretag.
Ett stort antal lagar och regler påverkar direkt eller indirekt den enskildes boende och rättigheter i övrigt vad gäller fastigheter. Exempel på sådana lagar är plan- och bygglagen (PBL), miljöbalken, fastighetsbildningslagen, jordabalken, lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk (BVL), expropriationslagen, förköpslagen etc.
Folkpartiets bestämda uppfattning är att detta komplexa regelverk måste ändras så att den enskilda medborgarens ställning stärks vid en avvägning mot allmänna intressen. Regelverket ska dessutom underlätta en effektiv planering.
Det är viktigt med flexibilitet både i regelverket och i tillämpningen av detsamma för att man ska kunna ta hänsyn till och göra avvägningar utifrån lokala förutsättningar.
Även om man vid all planering eftersträvar låga bullernivåer och god luftkvalitet kan man rimligtvis inte i varje situation ställa samma krav i storstad som på landsbygden.
Bostadsbyggandet i de centrala delarna av våra större städer får inte blockeras.
Folkpartiet liberalerna har i kommittémotionen "Samhällsplanering för ökad valfrihet" utvecklat tankarna kring några konkreta förslag om sådana regelförändringar.
Vi vill
ta bort hindren i den tredimensionella fastighetsbildningen för att ge möjlighet för enstaka ägarlägenheter och nya ägarformer i skiktade flerbostadshus. Detta bör ges regeringen till känna.
öka möjligheterna att friköpa tomt som i dag upplåts med tomträtt.
ge fastighetsägaren ersättning till fulla marknadsvärdet vid expropriation.
förenkla reglerna i PBL bland annat med fler "friggebodsbeslut", enklare planförfarande och en effektivare överklagningsprocess.
stärka konkurrensintresset vid tillämpningen av plan- och bygglagen.
ta bort kommunernas möjlighet att stoppa lågprisbutiker inom dagligvaruhandeln med stöd av plan- och bygglagen. Etableringsrätten ska vara fri.
Regeringen och riksdagen behöver fatta långsiktiga beslut angående infrastrukturfinansiering. Samplanering mellan infrastruktur och bostäder leder till ökat byggande i attraktiva bostadsområden.
Ett lokalt anpassat strandskydd behövs som ökar den enskildes möjligheter att bo strandnära inom områden med lågt exploateringstryck utan att äventyra allmänna intressen.
Vi vill motverka varje form av boplikt då det ger en snedvriden bostadsmarknad med bland annat fallande fastighetsvärden på hus med boplikt. Man måste kunna tillåta nyproduktion av bostäder även i områden med bullerproblem i städer och tätorter och då med tekniska åtgärder begränsa problemen i inomhusmiljön.
Kopplingen boende och miljö har stor betydelse både för enskilda människors boendekvalitet och för hur boendet i sig påverkar miljön i ett större perspektiv.
Enligt vår mening behövs åtgärder för att skapa bättre boendemiljöer både inomhus och utomhus. Men det krävs ocksååtgärder för att boendet inte ska påverka miljön på ett oacceptabelt sätt. Folkpartiet liberalerna har utvecklat tankar och förslag kring detta i sin kommittémotion Bra boendemiljö och bra boende för miljön. Vi vill att arbetet med en bostadspolitik för friska hus prioriteras genom flertalet åtgärder i enlighet med ovan angiven motion.
Det måste bli ett slut på att vi accepterar dåliga inomhusmiljöer för våra barn, inte minst när det gäller skolor. Vi föreslår att regeringen i dialog med Kommunförbundet klargör vilka åtgärder som krävs för bättre innemiljö för barn och att detta bör bli ett särskilt delmål inom miljöområdet "God bebyggd miljö". Utomhusmiljön bör förbättras genom att grönområden i närhet till bostäder bevaras och stärks.
Folkpartiets syn på miljömålet "God bebyggd miljö" utvecklas också i kommittémotionen Bra boendemiljö och bra boende för miljön.
Folkpartiet anser att fastighetsbeskattningen ska avskaffas. Det grundläggande motivet för detta är och förblir att det saknas samband mellan betalningsförmåga och debitering. Fastighetsskatten strider till hela sin natur mot principen skatt efter bärkraft.
Samtidigt är vi medvetna om att avskaffandet inte kan ske omedelbart. Skatten beräknas för 2005 inbringa över 25 miljarder kronor till statskassan från boende i hyresrätter, bostadsrätter, småhus och villor samt industrifastigheter. Fastighetskatten måste därför avvecklas stegvis.
Som utgångspunkt för beräkning av fastighetsskatten tas numera 2003 års allmänna fastighetstaxering och de taxeringsvärden som då fastställdes. Oaktat att Folkpartiet var kritiskt till hela taxeringsprocessen är denna nu ett faktum och ligger till grund för köp, inteckningar, arv, gåvor och andra legala fång.
Folkpartiet föreslår att skatteprocenten för 2005 sänks från dagens 1,0 procent på småhus till 0,8 procent och från 0,5 procent på flerbostadshus till 0,4 procent. Det innebär att själva procentsatsen sänks med 20 procent i alla boendeformerna.
Eftersom taxeringshöjningarna slagit så hårt mot enskilda behöver de särskilda begränsningsregler - nu så många att de är mycket svåröverskådliga tillsammans med alla undantag från fastighetsskatt vid nybyggnation som införts genom åren - som Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet tvingats införa vara kvar. Men med Folkpartiets bostadspolitik kommer emellertid dessa begränsningsregler att kunna avvecklas.
Folkpartiet anser utöver detta att energibesparande investeringar, allt från att ersätta oljeeldning med exempelvis bergvärme till byte av energislösande fönster till miljövänliga treglasfönster, inte ska resultera i höjda taxeringsvärden. Tvärtom vill Folkpartiet uppmuntra en energibesparande och miljövänlig klimatpolitik i stället för att ekonomiskt bestraffa sådana investeringar som blir resultatet av regeringens och samverkanspartiernas politik. Med regeringens och samverkanspartiernas inställning till detta uppstår den absurda konsekvensen att passivitet och energislöseri premieras skattemässigt. Det är oansvarigt och omoraliskt!
De mycket höga elpriserna, till stor del bestående av skattehöjningar som initierats av regeringen och dess två stödpartier, understryker vikten av att föra en sådan taxeringspolitik att elsparande lönar sig i stället för att som nu bestraffas ekonomiskt.
Regeringens och de två samverkanspartiernas fastighetsskatte- och energipolitik står enligt vår mening i stark motsatsställning till varandra medan det är uppenbart att de tre styrande partierna anser att det är en bra politik för att kunna beskatta boendet så häftigt som möjligt. Folkpartiet anser emellertid att denna politik är skadlig från såväl ekonomiska som miljömässiga och inte minst moraliska utgångspunkter. Sparsamma straffas, slösaktiga premieras.
Socialdemokraterna säger att fastighetsbeskattningen är en del av kapitalbeskattningen. Det är dock uteslutande en efterhandskonstruktion för att motivera den extrema beskattningen av boendet. Detta har blivit en ny mjölkko, av den anledningen att människor måste ha någonstans att bo.
För många människor är det huvudsakliga sparandet lagt i boendet. Fastighetsskatt och, ofta därtill, förmögenhetsskatt gör att boendet blir orimligt högt beskattat och boendekostnaderna oöverkomliga.
Fastighetsbeskattningen är numera tillsammans med förmögenhetsbeskattningen segregerande.
Figur 7 visar hur utvecklingen av nedtrappningen av räntebidragen har utvecklats kontra ökningen av fastighetsskatten.
Figur 7: Räntebidrag och fastighetsskatt 1980-2003
Källa: SCB, Budgetprognos 2002, Sveriges Byggindustrier (BI)
Förmögenhetsskatten har, trots att den undre gränsen för beskattning av förmögenheter höjts, fått orimliga konsekvenser för många enskilda hushåll, särskilt i Stockholmsregionen. Folkpartiet vill i motsats till regeringen och dess stödpartier avskaffa såväl förmögenhetsskatten som sambeskattning av förmögenheter.
Trots att den nedre gränsen för beskattning av förmögenheter nu höjs, får den stundom orimliga konsekvenser för enskilda hushåll. Dessutom, inom ramen för den socialdemokratiska förmögenhets- och sambeskattningspolitiken, skapas nu en ökande orättvisa genom att hushåll med sambeskattad förmögenhet får större skattesänkning än vad tidigare sambeskattade änkor och änkemän kommer i åtnjutande av.
Det är för den som drabbas obegripligt, orimligt och orättvist.
Folkpartiet anser att de som inte kunnat påverka den hushållssituation de försatts i - änkor och änkemän - beskattningsmässigt inte ska hamna i en sämre situation än då deras partner levde vilket nu blir fallet med regeringens samverkande sambeskattnings- och förmögenhetsskattepolitik.
Med Folkpartiets politik avskaffas både problemet och orättvisan.
När bostadsbidraget infördes en gång i tiden var det ett "produktionspolitiskt" stöd. På grund av den djupa lågkonjunkturen på 1930-talet ville staten stimulera byggsektorn. Bidraget skulle leda till ökad bostadskonsumtion där större och mer välrustade bostäder skulle leda till minskad trångboddhet och högre boendestandard. Orsakerna till flerbarnsfamiljernas trångboddhet var enligt den politiska analysen ekonomiska. Under efterkrigstiden blev bidragets legitimitet i stället en grund för ett fördelningspolitiskt eller familjepolitiskt mål. Ekonomiskt svaga hushåll skulle stärkas för att dessa hushåll skulle kunna efterfråga bostäder. Bostadsbidraget kopplades till hushållens storlek och till inkomst. Längre fram kom bostadsbidraget även att omfatta hushåll utan barn. I dag är det främst ensamstående med barn som erhåller bostadsbidrag. Antalet hushåll har minskat med nästan 351 000 över perioden 1995 till och med 2003. Kostnaderna har minskat med drygt 5 740 miljoner kronor. Den största minskningen ägde rum från 1996 till 1997 genom att regelsystemet ändrades 1997. Ett nytt system för inkomstprövning infördes för minska kostnaden. Det infördes också ett tak för hur stor del av boytan som var bidragsgrundande. Många av dem som bodde i bostadsrätt eller eget småhus har tvingats ut ur bidragssystemet.
Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning behöver ensamstående familjer med barn med låga inkomster särskilt beaktas ur ett familjepolitiskt perspektiv. Vi är dock fortsatt kritiska till bostadsbidragens marginaleffekter. Grupper med särskilt stor försörjningsbörda, som barnfamiljer, kan kompenseras genom ökade generella stöd. Marginaleffekterna kan därigenom minskas. Därför säger vi ja till en ökning av barnbidragen i enlighet med regeringens förslag, med undantag för flerbarnstillägget, men vi avser att återkomma med ett reformförslag avseende familjepolitiken.
De ensamstående föräldrarna är till största del kvinnor. Långsiktigt gäller det att skapa förutsättningar genom andra politiska åtgärder att möjliggöra för kvinnor att försörja sig själva, lika lön för lika arbete, och andra åtgärder inom jämställdhetsområdet för att stärka kvinnors situation på arbetsmarknaden. Det ska löna sig att arbeta även för kvinnor. Ökade löner och ökad efterfrågan på kvinnor som arbetskraft bidrar till att utgifterna för bostadsbidrag minskar.
Vad gäller våra konkreta förslag inom jämställdhet vill vi hänvisa till mer ingående förslag i vår jämställdhetsmotion.
Figur 8: Totala antalet barn i bostadsbidragshushåll i maj respektive februari 2004
(Källa: RFV)
Figur 8 visar att antalet barn är störst i tvåbarnsfamiljer, det är drygt 43 000 fler barn i tvåbarnsfamiljer än i trebarnsfamiljer. Skillnaden har ökat med drygt 1 400 sedan i februari. Antalet barn i bostadsbidragshushållen har ökat för alla hushållsstorlekar. Hushåll med ett barn är vanligast för alla bostadsbidragshushåll totalt samt för ensamstående hushåll, men för sammanboende är det däremot vanligare med hushåll med två barn.
Statens roll som del av finansieringssystemet för byggande och boende måste utredas. Även finansieringssystemens effekter behöver utredas, inte minst i ett internationellt perspektiv, där andra länder uppvisar olika former av lånesystem som bidrar till en större överblick över den kalkylerade ränterisken genom långsiktiga lån. Räntebidragssystemet innefattas i ett sådant uppdrag.
Vi föreslår att beskattningen av småföretagare sänks och förenklas. Det kommer indirekt att innebära lägre kostnader och därmed i slutändan skapa möjligheter för lägre konsumentpriser i byggsektorn.
Folkpartiet säger nej till regeringens investeringsbidrag och vill att de avvecklas.
Vi gör ett lägre antagande av volymerna för nyproduktion vilket innebär att vi ser en möjligt besparing på anslaget Räntebidrag. Anslaget Bostadsbidrag minskas med 35 miljoner kronor genom åtgärder mot s.k. "fusk".
Boverkets framtida uppdrag bör förändras, ett första steg kan tas redan nästa år. Vi vill se en tydligare uppdelning mellan olika organisationer inom denna sektor. Länsstyrelserna och SCB producerar i dag omfattande statistik avseende samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande.
Vi säger nej till ytterligare nytt skattekrediteringsbidrag (källsorteringsutrymmen) vilket leder till att ökat anslag för administrationen ej är nödvändigt. Vi vill avveckla andra kortsiktiga bidrag/subventioner vilket avlastar Boverkets administration av dessa. Boverket ges 4 miljoner kronor för utbildning av byggnadsarbetare i miljö. Det är branschens uppgift - alternativt att Boverket avgiftsfinansierar detta.
Byggkostnadsforum: år 2005 drar vi ned med 20 miljoner kronor (20 miljoner kronor projekt, 5 miljoner kronor annat (personal, administration m.m.). Resten av åren drar vi ned till 0 kr. (Vi anser att detta är en forskningsuppgift i samarbete med näringslivet , inte en uppgift för en myndighet.)
Vi vill flytta verksamheter till andra organ, bland annat Konkurrensverket och Konsumentverket, till gagn för bostadskonsumenterna. Byggkostnadsforums verksamhet är enligt vår bedömning en uppgift för forskningen och branscherna och vi har därmed anslagit motsvarande belopp till FORMAS.
Vi föreslår ingen neddragning av anslaget till länsstyrelserna (32:1) trots att vi vill avveckla vissa bidrag som kräver administration, utan dessa frigjorda timmar möjliggör en snabbare handläggningstid av ärenden, förädling av framtagen statistik med mera.
Vi säger nej till 1,5 miljoner för ungdomsbostadssamordnare och föreslår att pengarna i stället används för ökat internationellt utbyte och insatser för ökad jämställdhet och mångfald. Sveriges roll inom det europeiska samarbetet förutsätter också ett ökat samarbete inom samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande även för riksdagens del. Sveriges roll inom det globala samhället förutsätter delaktighet på det internationella planet såsom Habitat med flera områden. Erfarenhetsutbyte ser vi vara av stort värde för den fortsatta reformeringen av svensk bostadspolitik. Utöver dessa områden vill vi i Folkpartiet liberalerna att dessa 1,5 miljoner kronor även ska täcka kostnader för specifika insatser avseende kvinnor inom byggbranschen inom politikområdet samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande. Specifika nyckeltal för jämställdhet behöver tas fram årligen, arbetets framåtskridande kontra eventuella hinder behöver publiceras. Kunskapsspridning och kunskapsutbyte behöver ske genom olika insatser och aktiviteter. Vi förslår också att kommande års budgetpropositioner specifikt belyser jämställdhet inom byggbranschen.
Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Lars Leijonborg (fp) |
|
|
Bo Könberg (fp) |
Martin Andreasson (fp) |
|
Marita Aronson (fp) |
Anna Grönlund Krantz (fp) |
|
Tobias Krantz (fp) |
Karin Pilsäter (fp) |
|
Ulf Nilsson (fp) |
Erik Ullenhag (fp) |
|
Yvonne Ångström (fp) |
Nina Lundström (fp) |
|
Lars Tysklind (fp) |
Gunnar Andrén (fp) |
|
Solveig Hellquist (fp) |
Axel Darvik (fp) |
|
Marie Wahlgren (fp) |