Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nytt investeringsbidrag för byggande av studentbostäder.
Riksdagen beslutar om ändring i 1 kap. 2 § lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag i enlighet med den lydelse som framgår av motionen.
Riksdagen beslutar om ändring i 12 kap. 55 § jordabalken i enlighet med den lydelse som framgår av motionen.
Riksdagen beslutar om ändring i 12 kap. 55 d § jordabalken i enlighet med den lydelse som framgår av motionen.
Bostadssituationen för studenter är mycket bekymmersam på många universitets- och högskoleorter. Sveriges Förenade Studentkårer visar i en rapport från september 2003 att sammantaget 85 000 studenter köar till studentbostad runt om i landet. Det krävs att både staten och kommunerna tar sitt ansvar för bostadssituationen för högskolestudenterna. Tilldelningen av nya studieplatser inom högskolan bör ske med beaktande av hur bostadsmöjligheterna ser ut i den aktuella kommunen.
Den långsiktigt viktigaste förändringen som behövs för att studenter ska kunna skaffa egna bostäder är ett ökat byggande totalt sett. Det är bristen på bostäder i samhället i stort som försämrat studenters boendesituation. Genom Kristdemokraternas generella bostadspolitik med lindrad beskattning och ett förenklat regelverk skulle, framförallt på längre sikt, också studenters bostadssituation betydligt förbättras.
Betydelsen av generella åtgärder till trots, är studenterna en grupp som det är angeläget att det finns en särskild kategori bostäder för och därmed också en särskild bostadspolitisk stimulans för. Kristdemokraterna föreslår därför att ett nytt investeringsbidrag inrättas för byggande av studentbostäder.
I Stockholm är bristen på studentbostäder värre än någonsin. Många studenter tvingas avstå från att börja på exempelvis KTH eftersom de inte hittar någon bostad. Brist på bostäder gör att studenter ratar Stockholm och storstaden lockar inte längre som studentstad. Antalet ansökningar till universitetet minskar och flera utbildningar riskerar att få tomma platser i höst. Bristen på studentbostäder hämmar utvecklingen. Att begåvade ungdomar som vill studera inte kan göra detta är en samhällsekonomisk förlust utöver den privatekonomiska då begåvningen inte kan användas optimalt.
Flera av de större högskolorna i landet får fler sökande i år medan Sockholms universitet går bakåt. År 2003 sökte 38 800 till höstterminen, i år är det bara 37 400. För få och för dyra studentbostäder är en förklaring till de dåliga siffrorna.
Enligt den senaste statistiken fanns det drygt 70 000 studenter i Stockholm under 2003. Av dessa studerade drygt hälften på heltid. Totalt har de som studerar att slåss om cirka 10 000 studentbostäder av vilka cirka 1 000 stycken ligger centralt i Stockholm. En del av studentbostäderna är små, många är enbart ett rum i en korridor eller en lägenhet på mindre än 25 kvadratmeter. Egentligen är dessa byggda för en målgrupp som inte stämmer med dagens studenter. Av alla de som studerar vid universitet och högskolor i Stockholm är 23 000 25 år och yngre. Det är mindre än en tredjedel av det totala antalet inskrivna studenter. En farhåga som studentkåren hyser är att själva bostadsbristen för unga gör att många drar ut allt längre på sina studier. Det är påfallande liten rörlighet bland de attraktiva innerstadslägenheterna, med väntetider på upp till sju år.
Det investeringsbidrag för studentbostäder som fanns till och med augusti 2003 har, med den socialdemokratiska regeringens mått, fungerat bra och haft avsedd effekt. Kristdemokraterna har stött detta bidrag även om kritik riktats mot att regeringen vid upprepade tillfällen under de senaste åren ändrat villkoren för stödet till studentbostadsbyggande. Investeringsbidraget har varit på väg att avvecklas, samordnats med bidraget till investeringar som främjar ekologisk hållbarhet och därefter förlängts.
Kristdemokraterna har också ifrågasatt den senaste förändringen som sedan augusti 2003 innebär att stödet fått formen av skattekreditering med otydliga krav om maxhyra och ekologiska hänsynstaganden. Istället för detta tillfälliga stöd, bör införas ett investeringsbidrag med en konstruktion liknande det som nyligen avskaffats.
Bidraget föreslås sammantaget uppgå till 30 miljoner kronor per år och utbetalas med 1 250 kronor per kvadratmeter i Stockholmsregionen, 1 000 kronor i Göteborg och Malmö och 750 kronor i övriga landet.
Detta stöd för studentbostäder bör beviljas parallellt med den halvering av byggmomsen som Kristdemokraterna föreslår.
Räknat på en studentlägenhet på 20 kvadratmeter blir effekten av Kristdemokraternas föreslagna stöd nära 5 procent högre än regeringens nyligen införda tillfälliga investeringsstimulans. Regeringens stöd för en bostad på 20 kvadratmeter baseras på en maximal produktionskostnad på 325 000 kronor i Stockholm, 260 000 kronor i Göteborg och Malmö, samt 195 000 kronor i övriga landet. Kristdemokraternas föreslagna stöd för motsvarande lägenheter framgår av nedanstående tabell.
Kristdemokraternas förslag om en halverad byggmoms tar fasta på byggkostnaderna och inte hela produktionskostnaden. Skillnaden är att markkostnaden inte ligger till grund för beräkningen av skattereduktionens storlek. År 2002 utgjorde markkostnaderna 16 procent av den totala produktionskostnaden för flerbostadshus. Istället för på den maximala produktionskostnaden på 325 000 kronor för en studentbostad, bygger alltså Kristdemokraternas stöd på den korrelerande byggkostnaden som uppgår till 273 000 kronor.
|
Produktionskostnad |
Regeringens tillfälliga stöd |
Kd bidrag |
Kd halverad byggmoms |
Kd totalt |
|
|
Stockholm |
325 000 |
50 000 |
25 000 |
27 300 |
52 300 |
|
Göteborg/ Malmö |
260 000 |
40 000 |
20 000 |
21 840 |
41 840 |
|
Övriga landet |
195 000 |
30 000 |
15 000 |
16 380 |
31 380 |
Med ett årligt anslag på 30 miljoner kronor skulle ett investeringsbidrag i denna utformning, med ett genomsnittligt stöd på 20 000 kronor per lägenhet, räcka till 1 500 studentlägenheter per år.
För att kunna studera måste man ha en bostad. Alla universitet har idag problem med att skaffa bostäder till allt fler studenter. De som vågar chansa och tacka ja till en utbildningsplats har ofta inget annat val än att leva i kappsäck med en madrass på ett vardagsrumsgolv helt utelämnad till vänners och bekantas goda vilja. Alternativet är svartkontrakt och ockerhyror utan rättigheter. Enligt Boverket råder i år bostadsbrist i 107 kommuner och det behövs omgående 119 000 bostäder i landet för att lösa bostadskrisen för ungdomar. Förra året byggdes omkring 21 000 bostäder i landet och enbart en liten del var lägenheter lämpade för en studerande med låga inkomster.
Regeringen hävdar att deras investeringsstimulans ska skapa fler studentbostäder. Detta har hittills inte gett den effektsom regeringen påstår. De närmaste tre åren kommer endast 600 studentbostäder att byggas tack vare stödet. Det motsvarar mindre än en procent av behovet, som ligger påöver 60 000. Därmed måste investeringsstimulansen ses som ett stort misslyckande.
Idag kan vi också konstatera att det är brist på rörlighet. 19 procent av alla lägenheter i flerfamiljshus är på ett rum och kök. Problemet för studenterna är egentligen inte bristen på små lägenheter utan bristen på rörlighet i bostadssektorn.
Idag är skattesystemet så konstruerat att det inte är lönsamt att hyra ut en lägenhet eller delar av lägenhet till studenter eller unga bostadslösa. Det finns massor av fritidshus och även villor som står tomma periodvis på grund av att ägaren arbetar utomlands eller bor vintertid i varmare områden. Det som avhåller dessa husägare från att hyra ut sina bostäder är dels hyresregleringen, dels beskattningen.
Det enklaste sättet att få igång andrahandsuthyrningen vore att lyfta ut den ur hyresregleringen och ur skattesytemet. I Norge finns ett system där man kan hyra ut del av sin bostad som ej över stiger 50 procent av kvadratmeterytan utan att behöva betala skatt. Det är angeläget att Sverige hittar lösningar som stimulerar husägare att hyra ut lägenheter till exempelvis studenter.
I Kristdemokraternas riksdagsmotion Enklare bostadsägande för hushåll med låga inkomster föreslås därför att regeringen ska lägga fram förslag till förändrade skatteregler vid uthyrning av del av privatbostad.
Lagstiftningen angående de kommersiella förutsättningarna för studentägda allmännyttiga bostadsföretag är i behov av översyn. Riksdagen bör, till dess att en generell översyn av allmännyttans hyresledande ställning genomförts, återinsätta de studentstyrda allmännyttiga bostadsföretagen i deras hyresledande funktion för studentbostäder. Annars kan konsekvensen bli att nyproduktion av studentbostäder minskar eller helt upphör. Studentstyrda allmännyttiga bostadsföretag bör även i hyran tillåtas kompensera sig för sina kostnader vid upplåtelse av inhyrda lägenheter i andra hand.
Kristdemokraternas generella inställning är att allmännyttiga bostadsföretag bör mista sin hyresledande ställning och att alla lägenheter, oavsett ägare, skall kunna utgöra jämförelsenorm vid hyresprövning. I Kristdemokraternas bostadspolitiska motion föreslås att regeringen ska ge Hyressättningsutredningen i tilläggsuppdrag att utreda förutsättningarna för ett upphävande av allmännyttans hyresledande ställning.
Intill dess att en noggrann översyn gjorts och beslut kan fattas om att avskaffa allmännyttans hyresledande ställning, anser Kristdemokraterna att de närmare formerna för den hyresledande ställningen bör revideras.
Studentbostäder upplåts som regel genom kommunala bostadsföretag eller genom särskilda studentstyrda studentbostadsföretag. De senare förekommer främst påäldre kårorter som Lund och Stockholm. Även i Uppsala fanns det tills ganska nyligen ett studentstyrt bostadsföretag som numera har övergått i rent kommersiell drift. I Göteborg tillhandahålls studentbostäder genom en bostadsstiftelse med lika styrelserepresentation för studenter och kommunen samt en representant för högskolan. Härutöver finns det mindre privata företag som på mer eller mindre ideell basis tillhandahåller studentbostäder samt rent kommersiella företag som bedriver studentbostadsverksamhet i liten skala.
De studentstyrda bostadsföretagen tillkom ursprungligen till följd av att ansvaret för studentsocial service från början ansågs för betungande för att belasta berörda kårortskommuner (särskilt Lund och Uppsala, där antalet studenter var oproportionerligt stort i förhållande till antalet skattebetalande innevånare). I stället överlämnades ansvaret för bland annat bostadsförsörjningen att handhas av studenterna själva, genom för ändamålet inrättade studentkommuner i form av sådana obligatoriska studerandesammanslutningar som numera regleras genom förordningen (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet.
Studentbostadsföretagen kom således att styras av studenterna genom studentkårerna, studentnationerna (eller deras samarbetsorganisationer i form av s.k. kårortsnämnder), men gavs allmännyttig status och finansierades genom förmånliga lån och skattebefrielse på samma sätt som motsvarande kommunala bostadsföretag.
Rent studentstyrda bostadsföretag finns i Lund och Stockholm. De drivs enligt samma principer som allmännyttiga kommunala bostadsföretag. Avkastningen på det egna kapitalet överstiger således inte den genomsnittliga statslåneräntan under föregående räkenskapsår med ett tillägg av en procentenhet - jfr förordningen (2003:348) om skälig utdelning från allmännyttiga bostadsföretag. De rent studentstyrda bostadsföretagen i Lund och Stockholm omsätter tillsammans cirka 500 miljoner kronor per år. Företagen drivs i stiftelseform och kan således sägas ägas av sitt ändamål. Till skillnad från vad som är fallet med de flesta kommunala bostadsföretagen har de studentstyrda bostadsstiftelserna inte några ägare som de behöver dela ut vinst till. Eventuella överskott delas därför inte ut, utan återinvesteras i verksamheten och kommer på så sätt hyresgästerna till del.
Bestånden av bostäder utgörs enbart av små enheter som är dyrbara att producera till följd av de många våtutrymmena (kök/kokvrå och badrum) per totalyta. Medelytan per bostad uppgår till cirka 23 kvadratmeter.
Fram till nyligen hade de studentstyrda studentbostadsföretagen så kallad hyresledande status inom den särskilda brukvärdeskrets som utgörs av studentbostäder (se RH 1999:65 där studentbostäder som ägdes av en studentnation ansågs hyresledande; avseende studentbostäder som särskild bruksvärdeskrets, se även Svea hovrätts avgörande den 27 februari 2001 i mål ÖH 81-2002). Som en konsekvens av en lagändring som genomfördes den 1 april 2003 fråntogs de studentstyrda studentbostadsföretagen sin hyresledande status. Detta medför att nyproduktion av studentbostäder numera innefattar betydande risker eftersom en bruksvärdesjämförelse i efterhand med kommunala företag (vilka kan fördela sina kostnader över mer blandade bestånd av lägenheter) kan komma att medföra att en hyresnämnd fastställer nybyggnadshyran för de studentstyrda studentbostadsföretagen så att den hamnar under produktionskostnaden.
Till skillnad från kommersiellt betingade bostadsföretag eller företag med skattepengar i ryggen saknar de allmännyttiga studentstyrda studentbostadsföretagen såväl kapitalstarka ägare som substantiellt eget kapital som kan täcka uppkommande förluster. Bristande kostnadstäckning riskerar således innebära att företagen går i konkurs. På sikt innebär detta att de studentstyrda bostadsföretagen kan tvingas att upphöra med nyproduktion helt, eftersom en framtida kostnadstäckning genom hyror, vilket är en förutsättning för företagens hela existens, inte längre garanteras.
De studentstyrda studentbostadsföretag som även är allmännyttiga enligt definitionen i lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag bör således återinsättas i sin hyresledande funktion enligt 12 kap. 55 § jordabalken.
Detta kan ske genom att en särskild definition av studentbostadsföretag införs i 1 kap. 2 § lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag samt att bruksvärdesnormen i 12 kap. 55 § första och andra stycket jordabalken justeras med hänvisning till denna definition.
Utbudet av studentbostäder består av upplåtelser i första hand av lägenheter som ägs eller förvaltas av upplåtaren/hyresvärden eller av upplåtelser i andra hand, där upplåtaren hyresvärden hyrt in lägenheter från andra fastighetsägare vilka sedan hyrs ut som studentbostäder.
I Stockholm äger Stiftelsen Stockholms Studentbostäder (SSSB) fastigheter med cirka 7 000 bostadslägenheter som upplåts som studentbostäder genom förstahandskontrakt. För att kunna erbjuda ännu fler ungdomar den tillfälliga bostadslösning som många gånger behövs för att de över huvud taget skall kunna få tillgång till högre studier, hyr stiftelsen även in bostäder från andra fastighetsägare för att upplåta i andra hand. De inhyrda bostäderna uppgår till drygt 1 000 stycken, varav cirka hälften utgör "insprängda" bostäder, det vill säga lägenheter i hus som även innehåller vanliga bostadslägenheter, vilka inte upplåts med studentbostadskontrakt.
De "insprängda" studentbostadslägenheterna återfinns huvudsakligen i det kommunala fastighetsbeståndet. Dessa har ursprungligen tillkommit antingen till följd av föreskrifter redan i samband med bygglovs- eller tomträttsupplåtelser när husen byggdes (huvudsakligen på 1960- och 70-talen) eller som tillfälliga upplåtelser av lägenheter som annars hade stått tomma i avvaktan på t.ex. förestående saneringsarbeten (jämför förhållandena vid så kallade rivningskontrakt) eller som fastighetsägarna av andra skäl önskar kunna utrymma med kort varsel.
Till berörda fastighetsägare betalar Stockholms Studentbostäder normalt samma hyra som utgår för övriga bostadslägenheter i fastigheten. Denna hyra är som regel förhandlad med Hyresgästföreningen i Storstockholm. För att täcka sina kostnader för andrahandshyresverksamheten tar stiftelsen ut ett pålägg på förstahandshyran (cirka 300 kronor per månad) vilket inkluderas i andrahandshyran.
Några studenter som inte ville betala detta pålägg vände sig till hyresnämnd och begärde återbetalning enligt bestämmelsen i 55 d § hyreslagen.
Prövningshyrorna (inklusive pålägg) översteg inte i något fall den förstahandshyra som utgår för likvärdiga studentlägenheter i Stockholms Studentbostäders eget bestånd. I de flesta fall understeg andrahandshyrorna dessa hyror till och med kraftigt.
En student som bodde i en "insprängd" tvårumslägenhet på 41 m2, centralt belägen på Södermalm i Stockholm, betalade i andrahandshyra till Stockholms Studentbostäder 824 kronor per m2/år. Han begärde att hyran skulle sänkas till 683 kronor per m2/år. Jämförbar (förhandlad) hyra för de studenter som bodde i likvärdiga lägenheter i Stockholms Studentbostäders eget bestånd på Lappkärrsberget vid Frescati utanför Stockholm uppgick till 1 020 kronor per m2/år.
En annan student som bodde i en "insprängd" tvårumslägenhet på 49 m2, även den centralt belägen på västra Kungsholmen i Stockholm, betalade i andrahandshyra till Stockholms Studentbostäder 801 kronor per m2/år. Hon begärde att hyran skulle sänkas till 715 kronor per m2/år. Jämförbar (förhandlad) hyra för de studenter som bodde i likvärdiga lägenheter i Stockholms Studentbostäders eget bestånd på Lappkärrsberget vid Frescati utanför Stockholm uppgick till 1 052 kronor per m2/år.
Trots detta fann hyresnämnden i Stockholm att Stockholms Studentbostäder i de aktuella fallen inte fick göra några kostnadspålägg utan enbart den med hyresgästföreningen framförhandlade hyra som stiftelsen betalade till fastighetsägarna tilläts tas ut. Stiftelsen förelades därför att till de klagande studenterna återbetala aktuella hyrespålägg. Hyresnämndens utslag fastslogs senare av Svea hovrätt, med för studentbostadsföretagen prejudicerande betydelse (se Svea hovrätt, beslut den 25 juni 2003 i mål nr ÖH 6662-2002).
En konsekvens av domstolens praxis är att andrahandsverksamheten inte tillåts bära sina egna kostnader utan dessa måste täckas på annat sätt. De studenter som bor i första hand i studentbostadsföretagens egna bestånd kommer således genom höjda hyror att tvingas betala, inte bara kostnaderna för sitt eget boende, utan även för hyresgästerna i de "insprängda" lägenheterna. Alternativet är att studentbostadsföretagen tvingas avveckla andrahandshyresverksamheten. Enbart i Stockholm skulle detta innebära att över 500 studentlägenheter försvinner från utbudet.
De studentstyrda studentbostadsföretag som även är allmännyttiga enligt definitionen i lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag bör således utan hinder av bestämmelsen i 55 d § hyreslagen tillåtas ta ut ett skäligt pålägg för att täcka sina administrativa kostnader i samband med andrahandsupplåtelser för studentbostadsändamål.
Förutom rena administrativa kostnader för företagens gemensamma förvaltning och den särskilda ersättning som utgår vid hyresförhandlingar med studentbostadsföretagens egna förhandlingsmotparter (som regel speciella studenthyresgästföreningar) föranleder de "insprängda" hyresavtalen icke sällan särskilda förvaltningskostnader för extra underhåll på grund av upplåtelsernas speciella karaktär. Samtliga dylika kostnader borde allmännyttiga studentbostadsföretag tillåtas kompensera sig för vid sina upplåtelser i andra hand. Ett skäligt påslag bör som regel inte överskrida 15 procent av grundhyran eller medföra att sluthyran påtagligt överstiger den förstahandshyra som utgår för studentbostäder som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.
Detta kan ske genom att den tidigare föreslagna definitionen av studentbostadsföretag införs i 1 kap. 2 § lagen om allmännyttiga bostadsföretag samt att det i 12 kap. 55 d § jordabalken som ett nytt tredje stycke införs ett undantag för sådana påslag som allmännyttiga kommunala bostadsföretag eller studentbostadsföretag tar ut för att täcka skäliga kostnader för sin andrahandshyresverksamhet.
Kristdemokraterna föreslår att 1 kap. 2 § lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag ges följande lydelse:
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
2 § Med kommunalt bostadsföretag avses i denna lag ett allmännyttigt bostadsföretag som en kommun har det bestämmande inflytandet över. |
|
|
Med studentbostadsföretag avses ett allmännyttigt bostadsföretag som en eller flera sammanslutningar enligt förordningen (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet har det bestämmande inflytandet över. |
|
|
Med bestämmande inflytande avses att kommunen |
Med bestämmande inflytande avses i första och andra styckena att kommunen eller studentsammanslutningen |
|
1. äger aktier i ett aktiebolag eller andelar i en ekonomisk förening med mer än hälften av samtliga röster i bolaget eller föreningen och också förfogar över så många röster, eller 2. har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för en stiftelse med egen förvaltning eller är förvaltare i en stiftelse med anknuten förvaltning. |
|
|
Vid tillämpning av andra stycket 1 och 2 skall det inflytande som utövas av ett företag över vilket kommunen bestämmer på det sätt som anges i nämnda punkter anses utövat av kommunen. |
Vid tillämpning av tredje stycket 1 och 2 skall det inflytande som utövas av ett företag över vilket kommunen eller studentsammanslutningen bestämmer på det sätt som anges i nämnda punkter anses utövat av kommunen eller studentsammanslutningen. |
|
55 § Om hyresvärden och hyresgästen tvistar om hyrans storlek, skall hyran fastställas till skäligt belopp. Hyran är härvid inte att anse som skälig, om den är påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. |
|
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
Vid prövning enligt första stycket skall främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs och förvaltas av sådana kommunala bostadsföretag som avses i 1 kap. 2 § lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag. Om en jämförelse inte kan ske med lägenheter på orten, får i stället beaktas hyran för lägenheter på en annan ort med jämförbart hyresläge och i övrigt likartade förhållanden på hyresmarknaden. |
Vid prövning enligt första stycket skall främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs och förvaltas av sådana kommunala bostadsföretag eller studentbostadsföretag som avses i 1 kap. 2 § lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag. Om en jämförelse inte kan ske med lägenheter på orten, får i stället beaktas hyran för lägenheter på en annan ort med jämförbart hyresläge och i övrigt likartade förhållanden på hyresmarknaden. |
Vidare föreslås att12 kap. 55 § jordabalken skall ges följande lydelse:
|
Vid en prövning enligt första stycket skall även bestämmelserna i 55 a och 55 b §§ iakttas. Om en förhandlingsklausul i ett hyresavtal har slopats och det ingår förhandlingsersättning i hyran enligt 20 § hyresförhandlingslagen (1978:304), har hyresgästen utan hinder av bestämmelserna i första-tredje styckena rätt att få hyran sänkt med ett belopp som motsvarar ersättningen. Om tvisten gäller något annat villkor än hyran, skall villkor som hyresvärden eller hyresgästen har ställt upp gälla i den mån det är skäligt med hänsyn till hyresavtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Hyrestiden skall vara obestämd, om inte bestämd hyrestid av särskild anledning är lämpligare. Om hyresvärden och hyresgästen kommer överens om villkoren för fortsatt uthyrning i en tvist enligt första eller femte stycket, gäller de överenskomna villkoren, oavsett vad som föreskrivs i nämnda stycken, i den mån inte annat följer av bestämmelserna i övrigt i denna balk. |
Därtill föreslås12 kap. 55 d § jordabalken ges följande lydelse:
|
55 d § Denna paragraf gäller vid upplåtelse av möblerat eller omöblerat rum och vid upplåtelse i andra hand av annan bostadslägenhet. Paragrafen gäller dock inte upplåtelser för fritidsändamål. Om hyresvärden har tagit emot en hyra som inte är skälig enligt 55 § första och andra styckena, skall hyresnämnden på ansökan av hyresgästen besluta att hyresvärden skall betala tillbaka vad han tagit emot utöver skäligt belopp tillsammans med ränta. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från dagen då hyresvärden tog emot beloppet till dess att återbetalningsskyldigheten blivit slutligt bestämd genom beslut som vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter. Ett beslut om återbetalning av hyra får inte avse längre tid tillbaka än tvåår före dagen för ansökan. |
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
Vid upplåtelse i andra hand för studentbostadsändamål , genom ett sådant kommunalt bostadsföretag eller studentbostadsföretag som avses i 1 kap. 2 § lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag, skall i skälig hyra enligt andra stycket inbegripas sådant skäligt påslag som hyresvärden behöver för att täcka sina kostnader till följd av upplåtelsen. |
|
|
I ett ärende om återbetalning enligt andra stycket skall hyresnämnden, om hyresgästen begär det, också fastställa hyran för den fortsatta uthyrningen från och med dagen för ansökan. Vid denna prövning tillämpas 55 § första och andra styckena. Beslut om ändring av hyresvillkoren anses som avtal om villkor för fortsatt uthyrning. När det finns skäl till det, får hyresnämnden bestämma att beslutet skall gälla omedelbart. Om hyran höjs eller sänks retroaktivt tillämpas 55 c § femte-åttonde styckena. För att hyresnämnden skall kunna pröva en ansökan enligt andra stycket skall ansökan ha kommit in till hyresnämnden inom tre månader från det att hyresgästen lämnade lägenheten. |
|
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
|
Dan Kihlström (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
Björn von der Esch (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |