Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att komplettera PBL med krav på fritids- och aktivitetsytor i bostadsområden samt samråd med idrottsrörelsen vid fastställandet av stadsplaner.
Människors behov av fysisk aktivitet är väldokumenterat, liksom det faktum att många rör sig alldeles för lite i dagens Sverige. Övervikt, diabetes II (åldersdiabetes), benskörhet samt hjärt-kärlsjukdomar är några av de hälsoproblem forskningen visat har ett klart samband med det tilltagande stillasittandet.
Under fysiska aktivitets-året 2001 gjordes en stor satsning för att "sätta Sverige i rörelse". Det är ännu för tidigt att uttala sig om huruvida svenskarna faktiskt blivit mer aktiva, men vi kan i alla fall konstatera att den fysiska aktiviteten som folkhälsofaktor kommit i fokus på ett helt annat sätt än tidigare.
Trots denna ökade medvetenhet finns det också motverkande faktorer. En sådan är tillgängligheten till idrottsanläggningar och andra aktivitetsytor. Internationell forskning visar att möjligheten att motionera i närmiljön är helt avgörande för människors benägenhet att vara fysiskt aktiva. Det gäller vuxna, och det gäller i än högre grad barn. Vi vet att förskolebarn inte gärna rör sig mer än 50-150 meter från hemmet på egen hand. I åldern 7-9 år utökas radien, men fortfarande finns en gräns vid cirka 400 meter.
Trots denna kunskap byggs det idag nya bostadsområden utan några som helst möjligheter till spontan fysisk aktivitet. Hammarby sjöstad i Stockholm är exempel på ett sådant bostadsområde. När storstäder förtätas är det grönområden och, allt oftare, idrottsplatser eller fotbollsplaner som bebyggs. Samtidigt som vi vuxna suckar över spontanidrottens död tar vi bort förutsättningarna för denna spontanidrott. Detta trots att det i riksdagsbeslutet om en idrottspolitik för 2000-talet klart uttalades att "möjligheten till motion och idrott bör därför finnas där människor bor. Bostadsområdena bör innehålla grön- och aktivitetsytor och därigenom främja förutsättningar för goda levnadsvanor för de boende."
Riksidrottsförbundet har lanserat tanken på näridrottsplatser, små flexibla idrottsanläggningar i bostadsområdena, utan organiserad tävlings- och träningsverksamhet och öppna för invånarnas spontana aktivitet. Byggandet av sådana anläggningar är främst en fråga för kommuner och byggbolag.
I plan- och bygglagen (PBL) stipuleras att planläggningen ska ske så att den främjar en från allmän synpunkt lämplig utveckling och ger förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö. Uppenbarligen räcker inte denna skrivning för att garantera boendemiljöer med plats för fysisk aktivitet. Därför bör PBL kompletteras med ett krav på ytor för fritid och aktivitet i bostadsområden samt samråd med idrottsrörelsen vid fastställandet av stadsplaner. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Roger Tiefensee (c) |