Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att kartlägga träffsäkerheten i dagens bostadsbidragssystem och att - med ledning härav - skapa ett träffsäkrare och effektivare system.
I syfte att bromsa en hastig ökning av utbetalda bostadsbidrag beslutade riksdagen att från och med 1997 införa nya rutiner för bostadsbidragen. Orsaken var att en stor del av kostnadsökningen förmodades bero på omedvetet eller avsiktligt felaktiga uppgifter, t.ex. att inträffade inkomstökningar inte anmäldes. Omläggningen innebar att de utbetalda bidragen definierades som "preliminära" och att en slutavstämning skulle göras mot taxerade inkomster.
Riksförsäkringsverket, RFV hävdade vid beredningen av omläggningen att en efterkoll endast var tänkbar om den kunde göras helt datoriserad. Med hänsyn till taxeringsrutinerna krävde detta att jämförelsen fick göras mot inkomsten för hela kalenderåret samt att avstämningen inte kunde ske förrän tvåår efter det år bidrag utbetalats.
RFV har löpande följt upp utvecklingen vad gäller återkrav och tilläggsutbetalningar av bostadsbidrag, senast i RFV Redovisar nr 2004:1. Här framgår att andelen bidragstagare som drabbas av återkrav första året (1997) uppgick till 46 procent d.v.s. nästan varannat hushåll med bidrag. Samtidigt fick 44 procent av hushållen en tilläggsutbetalning med tvåårs fördröjning. Endast vart tionde hushåll hamnade så nära den rätta summan att ingen efterhandsjustering blev aktuell.
För de följande åren har andelen hushåll som krävts pååterbetalning utvecklats enligt följande för respektive bidragsår: 1998: 42 procent, 1999: 40 procent, 2000: 39 procent och 2001: 38 procent.
Andelen hushåll som fått tilläggsutbetalningar har på samma sätt varit 41 procent år 1998, 43 procent år 1999, 45 procent år 2000 och 45 procent år 2001.
Diskussionen under åren som gått har främst rikats mot de hårda villkoren för att få eftergift med återbetalningskraven. Ursprungligen gällde t.ex. att eftergift ej kunde beviljas om man brustit i kravet att anmäla inkomstförändringar under bidragsåret, även sådana som inträffat efter att man avanmält sin rätt till bidrag. Riksdagen har senare beslutat om lättnader i dessa regler liksom man även höjt gränsen räknat i kronor för när återkrav eller tilläggsutbetalning skall ske. Men trots detta har, som framgått ovan, endast ett hushåll av sex fått "rätt" belopp i bostadsbidrag under åren 1998 - 2001.
Redan analysen av de år som gått pekar på underliggande strukturproblem i systemet. Dessa problem innebär att även framöver kommer anmärkningsvärt många hushåll få vänta i flera år på bidrag de haft rätt till, eller drabbas av återkrav på grunder som kan ifrågasättas.
Det är ett misstag att tro att den anmärkningsvärt höga andelen hushåll som blir föremål för efterjusteringar till någon avgörande del skulle bero på slarv eller fusk hos hushållen. Förklaringen ligger snarare i hur systemet konstruerats. RFV:s krav på enkel hantering har resulterat i att bidragen under ett helt kalenderår jämförs med inkomsterna för samma period. Problemet är bara att inkomsterna är mycket mera rörliga över tiden än de kostnader som motiverar bostadsbidragen. Tidpunkterna när perioder av arbetslöshet eller sjukdom på mer än några veckor inleds och avslutas får påtaglig inverkan på storleken av bostadsbidraget. Ny anställning eller friskskrivning under andra halvåret leder bokstavligt talat alltid till att hushållet tvåår senare krävs pååterbetalda bidrag.
En allmän förbättring av sysselsättningsläget, särskilt under andra halvan av året, leder därför med stor sannolikhet till en automatisk ökning av återkraven tvåår senare.
Tanke- och designfelet i systemet är att få hushåll - särskilt inte de som lyfter bostadsbidrag - har en likviditet som medger att de kan utjämna sina omkostnader över ett helt kalenderår. De är i stället beroende av, och borde vara garanterade, bidrag för de månader då de löpande inkomsterna och utgifterna motiverar detta, utan att senare fååterkrav.
Det bör noteras att administrativ bekvämlighet här lett till att vi fått ett helt annat system för bostadsbidragen än för t.ex. socialhjälpen. För den senare gäller att det är situationen den aktuella månaden som motiverar bidraget och utbetalda medel återkrävs inte även om bidragstagaren skulle råka vinna en förmögenhet på Lotto längre fram under året.
Det är i och för sig lika viktigt att låta analysera orsakerna till att så många hushåll inte får de bidrag de behövt och varit berättigade till förrän vid avstämningen flera år senare. Legitimiteten i hela bostadsbidragssystemet undermineras när staten accepterar en "slarvmarginal" av den storlek som systemet uppvisat sedan starten. Ett system där mer än 80 procent av de berörda fortlöpande får "fel" bidrag i den stund pengarna behövs framstår varken som träffsäkert eller effektivt från administrativ synpunkt.
Efter ett antal år av "försöksverksamhet" är det angeläget att skaffa kunskap om hur och varför systemet visar så dålig anpassning till målsättningen att hushållen skall få rätt bidrag i rätt tid när behov föreligger. RFV bör därför ges uppdraget att på lämpligt sätt undersöka vilka hushåll som drabbas av den införda bekvämlighetsregeln om att utjämna även inkomsterna över ett helt kalenderår. Parallellt med detta bör utredas vilka tekniska justeringar och andra insatser som skulle krävas för att markant nedbringa andelen hushåll som får fel bidrag under utbetalningsåret.
Bidragstagarna är ålagda att utan dröjsmål anmäla alla inkomstförändringar. Den som ej följer detta riskerar återkrav vid de generella kontrollkörningarna. En avsevärd höjning av rättvisan i systemet skulle t.ex. kunna uppnås om datakörningarna inte automatiskt resulterade i återkrav utan först i en förfrågan. Hushållet skulle anmodas att visa månad för månad hur årsinkomsten aggregerats i de fall bidrag endast erhållits under del av året. Detta skulle sannolikt avföra merparten av de fall där bidraget avanmälts när mottagaren fått nytt jobb eller återgått till sitt arbete efter längre tids sjukdom.
Även om en i grunden mera generell omläggning av politiken är nödvändig i syfte att skapa bättre förutsättningar för fler i arbete till en lön som efter skatt ger högre självförsörjningsgrad och minskat bidragsberoende, kommer det också i framtiden att finnas behov av mer eller mindre tillfälliga bobidrag. Det är givetvis angeläget att dessa ges en så rättvisande, träffsäker och administrativt effektiv utformning som möjligt.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Henrik S Järrel (m) |