Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljöbalkens bestämmelser om muddring i småbåtshamnar.
Utmed Sveriges långa kust har vi många småbåtshamnar som bidrar till försörjning av kustbefolkningen. De är också en förutsättning för det rörliga båt- och friluftslivet.
Fiskeriverksamheten längs kuststräckan i södra Östersjön är redan starkt hotad av reglering av fisket och har svårt att få ekonomin att gå ihop. Båtlivet i våra skärgårdar är dessutom en viktig del av vårt kulturella arv och människor har sedan generationer berikat sitt friluftsliv med småbåtsverksamhet.
Miljöbalkens bestämmelser om hur muddring får utföras är mycket stränga och orsakar stora kostnader för ägaren av hamnen. Varje hamn måste med jämna mellanrum muddras. I södra Östersjön bör detta ske så ofta som vartannat år på grund av den omfattande sanddriften. Kontrollerade massor bör t.ex. kunna dumpas ute till havs. Kustkommunerna har mycket svårt att bära de ökande kostnaderna, men slutar man att muddra blir detta ytterligare ett dråpslag för den redan mycket pressade fiskerinäringen.
I Stockholms skärgård kommer vissa småbåtshamnar att växa igen och betydande delar av båtlivet försvinna om man slutar att muddra. Kommunerna eller båtklubbarna anser sig inte ha råd att bära de ökande kostnaderna för muddring.
Vi anser därför att miljöbalken bör ses över och att bestämmelserna om muddring utformas så att kostnaderna blir rimliga som gör att det viktiga båtlivet längs vår långa kust kan bestå.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Jan-Evert Rådhström (m) |
Björn Hamilton (m) |