Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förbättring för att kunna få banklån och kreditgarantier för att bygga på landsbygden.
Det råder obalans på bostadsmarknaden. Oftast beskriver man obalans mellan bostadsbrist och bostadsöverskott mellan landets olika delar. Men det finns även en obalans som man mer kan beskriva som en brist på rättvisa mellan stad och land.
Många som under sin ungdomstid valt att bo i staden oftast för att även där studera väljer gärna att flytta tillbaks till sin ursprungsmiljö på landsbygden när man bildar familj. Man vill ge sina barn en uppväxtmiljö som man anser är bra. Ett lugnare tempo och närhet till naturen värdesätts.
Dessvärre så har det visat sig att det är inte alltid är så enkelt att verkställa sin önskan . Det finns hinder i vägen, oftast handlar det om hur man skall lösa sitt boende. Det finns alltför många familjer som tvingas att ge upp och av ekonomiska skäl tvingas att bli kvar i staden. Detta på grund av att bankerna nekar lån till bostadsbyggandet på landsbygden.
Glesbygdsverket har vid närmare granskning visat på att detta skulle kunna lösas utan extra kostnader med ett bättre system för bankerna att kunna försäkra sig mot eventuella förluster genom ett förbättrat system för statliga bostadskrediter. Dagens system har inte reviderats sedan 1993 och maxinivån för att få lån begränsas till 1 miljon kronor. Den nivån borde höjas. Besked om garantilån borde även ges före byggstart. Garantin bör även gälla för köp och ombyggnad av äldre hus och gårdar.
Risken för staten torde vara försumbar eftersom erfarenheter visar att det inte är egna hem på landsbygden som orsakar stora kreditförluster. Det personliga betalningsansvaret och den starka kopplingen till bygden som man sökt sig tillbaks till är oftast en garant för att det fungerar.
|
Stockholm den 2 oktober 2004 |
|
|
Rigmor Stenmark (c) |