Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kravet på bosättning i glesbygd inom den kommun där egendomen är belägen, förlängs till tolv månader.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att ändra lagstiftningen så att möjligheten till bosättningsåtagande tas bort och i stället ersätts av ett förfarande med tillståndsplikt.
I jordförvärvslagen finns regler för hur förvärv av fastigheter i glesbygd ska gå till. Dessa regler är dock alldeles för svaga för att förhindra att så kallade "klippare" köper upp skogsbruksfastigheter, snabbt avverkar skogen och säljer sedan fastigheten vidare utan att återväxtåtgärder är genomförda. År 1998 bedömde skogsvårdsorganisationen att ungefär vart tionde förvärv var föremål för detta problem. Bl.a. mot bakgrund av detta beslutade riksdagen 1998 att som sin mening ge regeringen till känna att en utvärdering av jordförvärvslagen borde genomföras. Regeringen tillsatte en utredning som antog namnet Jordförvärvsutredningen, som överlämnade sitt betänkande i april 2001 (SOU 2001:38). Utredningens förslag remissbehandlades, men ett antal remissinstanser var mycket kritiska mot förslaget. Jordbruksdepartementet lyssnade på kritiken och presenterade 2004 förslag till ändringar i Jordförvärvslagen som skulle komplettera Jordförvärvsutredningens betänkande. Förslagen presenterades i Ds 2004:15 Tillstånd vid förvärv av lantbruksegendom i glesbygd. Troligen kommer ett förslag i slutet av detta år, men innehållet är ännu ej känt. Osäkerheten om innehåll och om det över huvud taget kommer ett lagförslag, gör det viktigt för oss att i denna motion föreslå en lagändring på området.
För att få köpa en lantbruksegendom i glesbygd krävs ett förvärvstillstånd. Syftet med reglerna är regionalpolitiska. Tanken är att stärka sysselsättningsunderlaget för de som redan än bosatta i glesbygden. Men det finns undantag när det gäller krav på tillstånd, t.ex. om förvärvet sker från nära släktingar. Det behövs inte heller tillstånd om den som förvärvar egendomen i minst ett halvår varit bosatt i glesbygd inom den kommun där egendomen finns.
Tyvärr har reglerna om tillståndsprövning varit alltför enkla att kringgå. Förutseende köpare har folkbokfört sig i området utan att egentligen varit bosatta där. De har sedan avverkat all skog med syfte att bara få ut maximal vinst och sedan lämnat fastigheten utan någon som helst tanke på en god återväxt. Dessa klippare har inte heller varit intresserade av att skapa ett långsiktigt sysselsättningsunderlag. För att råda bot på detta problem och missbruk bör bestämmelsen skärpas. Kravet på ett halvårs folkbokföring inom kommunen är för lågt ställd. Om kravet i stället var att det krävdes en folkbokföringstid motsvarande ett helt år skulle detta få en mängd verkningar bl.a. för skattskyldighet. Det skulle alltså inte vara lika lätt att missbruka egendomen och ändringen till ett år skulle inte i någon större omfattning försämra möjligheten för seriösa köpare. Mot bakgrund av detta bör kravet på bosättning i glesbygd inom den kommun egendomen är belägen förlängas till tolv månader. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ett annat undantag på kravet om förvärvstillstånd är om någon gör ett särskilt åtagande att inom tolv månader efter köpet bosätta sig på fastigheten och därefter bo där i minst fem år. En sådan anmälan görs till Länsstyrelsen. I praktiken har det dock varit enkelt att kringgå denna regel eftersom länsstyrelserna har svårt att ifrågasätta en anmälan. Även om det redan från början varit uppenbart att en bosättning på fastigheten inte kommer att äga rum, har det varit svårt för länsstyrelserna att motsätta sig anmälan. Det finns exempel på köpare som skriver på ett bosättningsåtagande utan att det finns bostadshus på fastigheten. De har t.o.m. förekommit bosättningsåtagande på fastigheter som enbart består av skog och som saknar permanent vägförbindelse.
Om reglerna ändrades så att bosättningsåtagandet försvann och ersattes med en tillståndsprövning skulle det antagligen leda till att antalet oseriösa köpare minskade. Det finns därför all anledning att ändra lagstiftningen så att möjligheten till bosättningsåtagande tas bort och i stället ersätts av ett förfarande med tillståndsplikt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 24 september 2004 |
|
|
Owe Hellberg (v) |
|
|
Kjell-Erik Karlsson (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Karin Svensson Smith (v) |
|
Karin Thorborg (v) |