Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Boverket i uppdrag att inom dialogprojektet Bygga, bo och förvalta för framtiden verka för forskning och utveckling i syfte att öka användningen av växtfibrer i byggproduktion.
Växtfibrer kommer i framtiden att spela en allt större roll som bland annat armering i olika typer av kompositmaterial. Redan idag har t ex flertalet nytillverkade bilar inredningsdetaljer som armerats med fibrer av lin och hampa. Byggsektorn är i varje industriland den största förbrukaren av materialresurser. Därför finns ett stigande intresse för växtfibrer som alternativt armeringsmaterial för ett stort antal produktområden. Orsaken till denna trend är en ökande medvetenhet om betydelsen av en utveckling mot ett bärkraftigt samhälle med hög nyttjandegrad av förnybara råvaror, men inte minst det faktum att växtfibrer i många fall erbjuder tekniskt och ekonomiskt konkurrenskraftiga alternativ till traditionella armeringsfibrer.
Den internationella utvecklingen på området är påfallande stark. I flertalet delar av världen finns på byggmarknaden nischprodukter baserade på växtfiberarmerade kompositer, men det finns även exempel på företag som levererar hela byggsystem baserade på sådana tekniklösningar.
De växtfibrer som är aktuella är både kortfibriga (exempelvis från skogsbruket) och långfibriga (lin, hampa, sisal m.fl.). I många sammanhang är det optimalt att blanda korta och långa fibrer för att nåönskade tekniska egenskaper.
I Sverige finns ett betydande fiberkunnande inom industrin, inte minst knutet till skogsindustrin och vid forskargrupper. Forskargruppen Materialteknik, KTH:s forskarskola vid Högskolan i Gävle, har under ett antal år bedrivit FoU om växtfibrer i produkter avsedda för primärt byggsektorn.
I Sverige sprutas årligen cirka 100 000 m3 inom anläggningsbyggandet och runt 120 000 m3 i gruvorna. Man uppskattar att cirka hälften av denna mängd är armerad med stålfibrer. Fiberhalten torde då ligga på i medeltal 50 kg/m3.
Oarmerad sprutbetong kostar cirka 3 000 kr/m3 och den stålfiberarmerade 4 500 kr/m3 på plats. Stålfibrer, som huvudsakligen importeras, kostar cirka 12 kr/kg. Alternativ till stålfibrer, som främst torde utgöras av plastfibrer (också tillverkade utomlands), marknadsförs nästan inte alls i Sverige.
De krav som ställs på en fiberarmerad sprutbetong varierar kraftigt. För trafiktunnlar krävs i allmänhet armeringsverkan med 120 års livslängd. I gruvsammanhang kan man nöja sig med kortare livslängd - alltifrån några decennier till enstaka år beroende på den aktuella ortens funktion i gruvan. En speciell användning är fibrer som sprickfördelande armering i samband med krympningsproblem. Då krävs stor effekt av fibrerna under några år, varefter man kan nöja sig med en betydligt mindre verkan, eftersom sprickor då redan bildats.
Av praktiska skäl torde man inte kunna öka halterna av stålfibrer till en nivå, där de verkar sprickfördelande, utan man har börjat diskutera möjligheten att kombinera stålfibrer med andra fibrer för att åstadkomma sprickfördelning. De fibrer som kompletterar stålfiberarmeringen behöver då inte ha samma beständighet som stålfibrerna.
Eftersom beständigheten hos växtfibrer i betong ännu inte är utredd, förefaller det klokt att i första hand använda dem i gruvsammanhang eller tillsammans med stålfibrer, där sprickfördelning eftersträvas. I det förra fallet kanske stålfibrerna skulle kunna ersättas helt av växtfibrer. I det senare borde man kunna minska halten av stålfibrer med cirka 10 kg/m3.
Låt säga att hälften av fiberbetongsprutningen i gruvorna och 80 procent av fiberbetong-sprutningen inom anläggningsområdet kunde ske med (ev.) mindre beständiga växtfibrer enligt ovan, skulle man kunna minska importen med cirka 23 miljoner kronor årligen.
På senare år har svensk forskning om växtfibrer, deras egenskaper och potentiella möjligheter i olika produktsammanhang intensifierats. Samtidigt kan ett starkt ökande intresse från såväl den fiberproducerande industrin som material- och produktproducenter noteras.
Förutsättningarna för en mer sammanhållen satsning i syfte att samordna, intensifiera och dra nytta in i material- och produktproducerande led av pågående FoU är goda och ett gott stöd från relevant industri inklusive jord- och skogsbruk kan påräknas.
Utnyttja befintliga kunskaper, kompetenser och fiberresurser i Sverige för tillväxt inom nya produktområden.
Samordna, intensifiera och dra nytta av pågående FoU in i material- produktproducerande led.
Byggsektorns särskilda utrymme för och behov av produktutveckling. Byggsektorn är den största materialkonsumenten och den största industrisektorn i varje industriland samt dominerad av småföretag (97 procent av EU:s företag i sektorn har färre än 20 anställda och ligger därmed i huvudfåran av företag i tillväxtstorlek).
Nyttiggörande av fiberkunnande och resurser i produktproducerande led måste styras av marknadskrav och förutsättningar (exemplet byggsektorn: normer, godkännanderegler, standarder).
Process- och systemfrågor, beredning och kvalitetssortering.
Stimulera till industrisektoröverbryggande satsningar inom produktutveckling med växtfibrer som gemensam nämnare.
Under 2003 har ett stort antal intressenter i en överenskommelse i dialogprojektet Bygga, bo och förvalta för framtiden definierat ett antal långsiktiga mål som alla har sin utgångspunkt i en vision om att en hållbar bygg- och fastighetssektor kan nås inom en generation. Boverket har fått i uppdrag att
samordna, följa, utvärdera samt informera om dialogprojektets arbete och resultat. Nu bör Boverket få i uppdrag att verka för forskning och utveckling i syfte att öka användningen av växtfibrer i byggproduktioner.
|
Stockholm den 28 september 2004 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |