Motion till riksdagen
2004/05:Bo220
av Anna Lindgren och Anita Sidén (m)

Bebyggelse nära häststallar


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring av miljöbalken och Boverkets och Socialstyrelsens riktlinjer.

Motivering

I dag har vi ett mycket starkt skydd för rätten att ej bli störd eller utsättas för något som kan vara hälsofarligt. Det är bra att individers rättigheter skyddas men det tas ringa hänsyn till att vad som är störande varierar mellan individer och variationerna för hälsofara är ännu större när det gäller allergier.

Allergier är ett aktuellt problem i samhällsplaneringen. Om någon bygger ett hus nära ett häststall och är hästallergiker, blir hästallergiker eller om en hästallergiker flyttar in kan stallet anmälas som en hälsofara och tvingas att stänga. För att skydda dem som har häststallar från att tvingas flytta måste kommunerna neka folk som vill bo nära hästar bygglov. Det fråntar dem som vill bo nära hästar möjligheten att bo där de själva upplever god livskvalitet.

Det finns idag flera aktuella fall där problem uppkommit vid förslag om ny bebyggelse i närheten av hästgårdar. Aktuella exempel återfinns bl a från Uppsala kommun, Karlstads kommun, Ekerö kommun, Hylte kommun, Sala kommun, Enköpings kommun och i Ånge kommun. I bl a Linköpings kommun finns också aktuella planärenden som bromsas av de riktlinjer som Boverket och Socialstyrelsen sökt etablera för nybyggnation i närhet av befintliga hästgårdar.

Rättsfallen ger idag inte något entydigt besked när det gäller hur plan- och bygglovärenden skall bedömas. Berörda myndigheter har dock försökt etablera principen att ett skyddsavstånd mellan stallar och bostäder på minst 200 m skall gälla även i lantliga miljöer. Detta ger upphov till märkliga och oönskade effekter. Samtidigt som efterfrågan på att köpa hästgårdar idag på många håll i Sverige är mycket god, motverkar eller förhindrar lagstiftning och myndighetsutövning i många fall nybebyggelse i närheten av befintliga hästgårdar. Det tas heller inte någon hänsyn till tidsordningen när frågorna skall prövas.

Nuvarande lagstiftning och regelverk behöver ses över. En rimlig princip vid den översynen bör vara att man även fortsättningsvis - med tanke på de omfattande allergiproblem som idag finns - skall vara restriktiv när det gäller att uppföra nya hästanläggningar i direkt anslutning till befintlig bebyggelse. När det gäller uppförande av ny bebyggelse i anslutning till befintliga hästgårdar bör dock såväl miljöbalken som Boverkets och Socialstyrelsens riktlinjer ändras så att sådan bebyggelse möjliggörs. I ett sådant översynsarbete är det viktigt att äganderätten skyddas och stärks så att inga framtida skadeståndskrav kan riktas mot den som är ägare av den befintliga hästgården.

Den allmänna rättsuppfattningen vid sådana konflikter är att den som kom först har rätt att vara kvar. Om någon bygger häststall vid en bostad med hästallergiker får stallet flytta och vice versa. Det måste vara rimligt att skriva lagen efter den enkla tumregeln.

Denna enkla regel är även användbar i andra konflikter där värderingen av en störning varierar mellan individer. Framförallt där det inte finns någon tydlig objektiv hälsofara utan bara ett upplevt obehag över t.ex. högljudda barn på en skolgård eller att bönder använder naturlig gödsel.

Ansvar för att själv undvika att sätta sig i en situation där man blir störd eller stör någon annan är en princip som minskar mängden konflikter då den uppmuntrar att tänka efter innan man gör något. Det är sunt att i efterhand inte kunna kalla in myndigheter för att på andras bekostnad rätta egna misstag. Eller ännu värre: att uppsåtligt använda lagen för att ta för sig av grannars utrymme, t.ex. genom att köpa en störd tomt och göra den värdefull genom att tvinga grannar att flytta.

Stockholm den 28 september 2004

Anna Lindgren (m)

Anita Sidén (m)