Byggnaders energibehov står för cirka 40 procent av den totala energianvändningen och 30 procent av utsläppen av växthusgaser i Europa. Det är därför av mycket stor vikt ur ekonomisk synpunkt och framför allt ur miljösynpunkt att minska våra byggnaders uppvärmningsbehov.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i energibesparingsarbetet lyfta fram värmeutjämning som en viktig faktor.
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av hur man följer upp EG-direktivet om byggnaders energieffektivitet.
Byggnaders energibehov står för cirka 40 procent av den totala energianvändningen och 30 procent av utsläppen av växthusgaser i Europa. Det är därför av mycket stor vikt ur ekonomisk synpunkt och framför allt ur miljösynpunkt att minska våra byggnaders uppvärmningsbehov. Detta är också skälet till att EU i december 2002 introducerade direktivet om byggnaders energieffektivitet (direktiv 2002/91/EC). En särskild utredare arbetar nu med hur detta direktiv ska implementeras i Sverige.
En byggnads värmebalans består av:
En förlustsida som innefattar:
Energi som leds genom ytterväggar, fönster, tak och andra omslutande delar.
Värme som försvinner ut med luft, dels frivilligt genom ventilation, del ofrivilligt genom läckage genom otätheter. Energin i ventilationsluften kan delvis återvinnas genom värmeväxling.
En utjämningsdel som beror på:
Byggnadens förmåga att utjämna temperaturväxlingar genom att lagra upp energi vid höga temperaturer, t.ex. dagtid vid solinstrålning och avge den nattetid då ett uppvärmningsbehov finns.
En tillförselsida som utgörs av:
"Gratisenergi" som tillförs byggnaden genom solinstrålning och värme från personer, belysning och eldrivna apparater, som man vill nyttiggöra i mesta möjliga mån
"Köpt" energi för uppvärmning, som följaktligen är det man vill minska.
Ett självklart steg i riktning mot energisnålare hus är att minska förlustsidan. Detta kan ske genom att öka värmeisoleringen och byggnadens täthet eller genom att minska ventilationen. Men då måste man ta hänsyn till den oerhört viktiga aspekten med byggnadens innemiljö, sedd både ur komfort- och hälsosynpunkt. Ett extremt välisolerat hus kan ofta bli alldeles för varmt och frisk inomhusluft, genom adekvat luftomsättning, är grundläggande för hälsa och livskvalitet.
Genom att vidareutveckla den potential som finns i utjämningsdelen sammanfaller däremot kravet på god innemiljö med kravet på energibesparing. Istället för att obehagligt hög temperatur uppstår och måste vädras bort fås ett jämnare förlopp med lägre topptemperaturer där överskottsvärmen kommer byggnaden till godo.
Den verkliga effekten av värmeutjämningen är relativt välkänd bland forskare, projektörer och byggherrar. Enligt byggnormer fram till och med SBN 67 hade byggnader med god värmelagring lägre krav på värmeisolering (u-värde) för att likställa dessa beträffande energibehov med hus med låg värmelagring. Av olika skäl har man senare normmässigt bortsett från denna korrigering och inriktat krav på isoleringens tjocklek. EU:s energidirektiv pekar dock tydligt på att man norm- och beräkningsmässigt ska arbeta med byggnaden som en helhet och ställa krav på den s.k. integrerade energiprestandan istället för detaljkrav på isoleringstjocklek.
Det finns ett behov av att utveckla, introducera och informera om beräkningsmetoder som på ett korrekt sätt speglar byggnadens energi- och klimatprestanda i ett helhetsperspektiv.
Det skulle vara väsentligt att forska på hur man skulle kunna öka värmeutjämningseffekten i byggnader. Vid sidan av uppvärmningsbehov finns en stor potential i att minska kylbehov i kontorshus.
Värmeutjämningen minskar också effektbehovet för värme- och kylanläggningar avsevärt vilket avlastar energinäten. Kopplat till detta är att hus med värmeutjämnande förmåga är mindre känsliga för avbrott i energiförsörjningen eftersom innetemperaturen bibehåller en rimlig nivå i dygn istället för timmar som i hus med låg värmeutjämning.
Byggsektorn har som övergripande mål att minska energiförbrukningen. Ett exempel är ventilationsbranschen. Därför finns det säkert stort intresse för dessa frågeställningar.
Det finns också all anledning för regeringen att ge tydliga direktiv i det energieffektiviseringsarbete som myndigheterna bedriver, direktiv som syftar till att bättre tillvarata värmeutjämning som en viktig faktor för energibesparing.
Det finns också anledning att följa upp implementeringen av EU:s energidirektiv så att effektiviseringsarbetet verkligen drivs effektivt. Det räcker inte med att en utredare ska presentera en implementeringsplan utan här måste regeringen aktivt följa upp direktivets genomförande. Regeringen bör därför till riksdagen årligen återkomma med en rapport om detta arbete.
|
Stockholm den 28 september 2004 |
|
|
Lars Lindén (kd) |