Riksdagen avslår regeringens förslag i 9 § om att försäkringstjänster skall undantas från förbudet mot könsdiskriminering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med förslag om möjligheten att lagstifta om att överfallsskyddet i hemförsäkringen även skall gälla för en skadelidande som har utsatts för våld av en medförsäkrad familjemedlem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att personligt betalningsansvar skall gälla för inköp och lån från den dag begäran om skilsmässa eller bodelning registrerats fram till skilsmässan vunnit laga kraft.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen snarast bör återkomma med förslag som förbättrar förutsättningarna för en lika fördelning av statens riskkapital mellan kvinnor och män.
Regeringen kommer med förslag om skydd mot könsdiskriminering. I några av de verkligt stora diskrimineringsfaktorerna väljer man att antingen avstå från att lägga fram förslag eller att helt avstå från att nämna. Det första gäller könsneutrala försäkringstjänster som diskuterats i Diskrimineringsutredningen och där regeringen frångår utredningens förslag att likställa kvinnor och män. Inte heller tar man upp överfallskydd för skadelidande i hemförsäkringen eller personligt betalningsansvar när det gäller lån och inköp vid skilsmässa. Hur det statliga riskkapitalet fördelas mellan kvinnor och män aktualiseras inte heller.
Könsneutrala försäkringstjänster är en fråga som diskuterats i olika sammanhang under längre tid. Diskrimineringsutredningen har också föreslagit att man skall låta dessa tjänster omfatta diskrimineringslagstiftningen men regeringen vågar inte ta steget fullt ut. Det område som här har störst betydelse är pensionsförsäkringar där kvinnor och män betalar samma avgift men där sedan kvinnorna får en betydligt lägre pensionsutbetalning varje månad på grund av att kvinnor förväntas leva längre än män. Argumenteringen utgår från en studie av dödligheten mellan åren 1951 och 1985. Sedan det sista året i mätperioden har det gått 20 år. Medellivslängden mellan män och kvinnor har under denna tid närmat sig varandra. Det är dessutom svårt att veta hur det kommer att se ut om 25 till 30 år när dagens förvärvsaktiva går i pension. Att då förutsätta att inget har förändrats är att dra stora växlar på osäkra prognoser.
Kvinnor tecknar ofta kompletterande pensionsförsäkringar för att kompensera den låga lön de haft och att de därmed också får en låg pension. Det är inte acceptabelt att kvinnor först diskrimineras strukturellt och individuellt vid lönesättningen och att man sedan blir diskriminerad även när man själv försöker kompensera sig för tidigare orättvisor.
De argument som höjs i nuläget för att inte lägga fram förslag om könsneutrala försäkringstjänster handlar om att reformen bör genomföras i hela EU samtidigt, och att svenska försäkringsbolag skulle bli missgynnade av reformen. Svenska män skulle kunna välja att sätta sina pensionsförsäkringar i utländska bolag istället. Skulle svenska män inte tåla att kvinnor får ut lika mycket som männen när båda betalat in lika stora premier? Regeringens hantering av argumenten visar mer av regeringens feghet än att svenska män inte skulle önska jämställdhet på det här området.
Sverige har i EU drivitfrågan om att försäkringstjänster och framför allt pensionsförsäkringar skulle göras könsneutrala. Nu vågar man inte stå för detta arbete när förslaget skall implementeras i Sverige.
För Centerpartiets del ingår könsneutrala försäkringstjänster som en viktig del i jämställdhetsarbetet. Centerpartiet avslår därför regeringens förslag i 9 § om att försäkringstjänster skall undantas från förbudet mot könsdiskriminering.
Många personer som tecknar en hemförsäkring utgår från att försäkringen även täcker skador orsakade av våld i hemmet. Flertalet försäkringsbolag har emellertid gjort undantag i försäkringsvillkoren för rätten till ersättning när försäkringstagaren utsatts för våld i hemmet av närstående. Detta förhållande utgör, enligt vår mening, en diskriminering mot kvinnor, eftersom det är vanligare att kvinnor utsätts för våld i hemmet av män än tvärtom. Vi anser att det inte skall vara möjligt att föreskriva sådana undantag i försäkringsvillkoren. Enligt vår uppfattning bör regeringen se över möjligheten att lagstifta om att överfallsskyddet i hemförsäkringen även skall gälla för en skadelidande som har utsatts för våld av en medförsäkrad familjemedlem. Detta bör ges regeringen till känna.
Med gemensamma bankaffärer, lönekonton och krediter, har banken full rätt att begära betalningsansvar av den av makarna man anser mest betalningsvärdig. När det förekommer misshandel är det inte ovanligt att det också råder andra missförhållanden. Många har bittert fått erfara hur den andra parten medvetet dragit på sig skulder för att ytterligare skada sin maka/sambo. Kvinnan betraktas ofta som mer ordningsam och ansvarstagande och får därmed ofta bära ett orimligt stort ekonomiskt ansvar för mannens skulder. Det finns också exempel på fall där mannen tagit det gemensamma kreditkortet och dragit på sig stora skulder som sedan kvinnan snällt tvingats betala. Därför skall inte banker kunna välja vem som skall hållas betalningsansvarig för inköp gjorda efter att skilsmässa/bodelning registrerats hos skattemyndigheten. Personligt betalningsansvar skall gälla för inköp och lån från den dag begäran om skilsmässa/bodelning registrerats fram till skilsmässan vunnit laga kraft. Detta bör ges regeringen till känna.
En annan viktig fråga ur jämställdhetssynvinkel är hur samhällets riskkapital fördelas mellan kvinnor och män. Idag startas ungefär 30 % av alla nya företag av kvinnor, och det är en alldeles för liten andel. Idag har kvinnor betydligt svårare än män att få lån till sina företagsidéer. Banker och andra långivare har svårt att se kvinnors företagande, som ofta börjar i liten skala och sedan får växa i en lugn takt. Att detta innebär att riskerna för kreditförluster är minimala när det gäller lån till kvinnor har inte uppmärksammats trots att det finns statistik hos bl.a. Nutek som visar detta. Centerpartiet önskar att det skall vara lika många kvinnor som män som startar företag, som det är i bl.a. USA. Underskottet på kvinnors företagande i Sverige är ett slöseri med idéer och kreativitet som Sverige inte har råd att inte uppmuntra om vi skall kunna försvara den generella välfärden i framtiden.
Samhället ställer ett antal miljarder till medborgarnas förfogande via Nutek, Vinnova och Almi för att nya företag skall kunna komma till stånd. Dessa bör fördelas så att kvinnor kan åtnjuta lika mycket resurser som män. Detta är ett avsteg från principen om könsneutral hantering av de här frågorna, vilket vi tror är nödvändigt för att åstadkomma en förbättring på ett svårhanterat område. Därför bör regeringen snarast undersöka förutsättningarna för en lika fördelning av statens riskkapital och återkomma till riksdagen med förslag i ärendet. Detta bör ges regeringen till känna.