Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om visstidsantällningar.
När arbetslösheten är låg och efterfrågan på arbetskraft stor har lagen om anställningsskydd lite mindre betydelse. Lagen behövs framför allt i sämre tider när det är brist på lediga jobb. Framför allt kvinnor och arbetstagare med utländsk bakgrund erbjuds visstidsanställningar, deltidsjobb, behovsanställningar eller inget jobb alls. Dessa saknar i princip anställningsskydd, vilket är otillfredsställande.
Över en halv miljon människor är visstidsantällda varav 120 000 behovsanställda. Anställningsskyddslagens regler om tidsbegränsade anställningar har under åren blivit ett lapptäcke. I dag finns elva olika former av tillfälliga anställningar. Man kan vara tillfälligt anställd i sju år utan att arbetsgivaren gör något formellt fel. Lägger man till vikariat kan tiden bli hur lång som helst.
Lagstiftningen måste förenklas så att alla vet när man har rätt att behålla jobbet, genom en stärkt företrädesrätt och genom att en anställning efter en tid automatiskt övergår till en vidareanställning. Arbetsgivare bör också ha kravet att skriftligt motivera, om den anställde begär det, varför en anställning inte förlängs. Det gör diskrimineringslagstiftningen verkningsfull. Är motivet till uppsägning för en gravid kvinna t ex arbetsbrist och arbetsgivaren tar in en annan så får facket möjlighet att agera.
För att öka tryggheten i arbetslivet och motverka utnyttjande av arbetskraft måste lagstiftningen förändras.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Raimo Pärssinen (s) |
|
|
Per-Olof Svensson (s) |
Sinikka Bohlin (s) |
|
Åsa Lindestam (s) |
Kenth Högström (s) |