Mer än en miljon svenskar i arbetsför ålder arbetar inte i dag. Detta leder redan i dag till stora påfrestningar på ekonomin och den offentliga välfärden. När befolkningen blir äldre och de färre arbetsföra ska försörja alltfler kommer påfrestningen att bli ännu större.

Folkpartiet vill ha en omfattande reform av arbetsmarknadspolitiken som ger fler människor möjlighet att försörja sig genom eget arbete. Viktiga delar i den är att:

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut

2 Arbete är grunden för välståndet

Fler måste arbeta

Arbete är grunden för välståndet. Ju mer arbete som utförs i Sverige desto mer resurser skapas för både privat konsumtion och offentligt finansierad välfärd.

Sverige är jämfört med många länder gynnat av demografin. Nästan 60 procent av vår befolkning befinner sig i arbetsför ålder - mellan 20 och 64 år. Men det är bara knappt 40 procent av befolkningen som arbetar. En normal arbetsdag såär det mer än 1 miljon människor i arbetsför ålder som inte går till ett arbete för att de är sjukskrivna, förtidspensionerade eller arbetslösa.

För sex år sedan satte den socialdemokratiska regeringen upp målet att 80 procent av befolkningen i arbetsför ålder skulle ha ett reguljärt arbete i år 2004. Det målet nåddes aldrig ens under den goda konjunkturen i slutet av 1990-talet. Sedan dess har läget på arbetsmarknaden blivit sämre och man är 160 000 personer ifrån det målet.

Bortfallet av arbete kan mätas på ett annat sätt. I början av 1990-talet arbetade befolkningen i arbetsför ålder mellan 24 och 25 timmar i veckan i genomsnitt. År 2003 hade den genomsnittliga arbetsveckan minskat till 22 timmar.

Dessa dystra fakta blir ännu mer oroande med tanke på att den andel av befolkningen som befinner sig i arbetsför ålder snart börjar minska. Under de närmaste 25 åren kommer befolkningen i arbetsför ålder att minska från 59 procent av befolkningen till 54 procent. Det betyder drastiskt uttryckt att en halv miljon äldre och yngre ska försörjas av en halv miljon färre människor i arbetsför ålder.

Detta kommer att innebära sådana påfrestningar på de offentligt finansierade välfärdssystemen att de i grunden hotas.

Sverige inte bäst i klassen

Sverige är inte det enda land som har problem med en åldrande befolkning och låg sysselsättning. När detta väl konstaterats ska man dock lägga märke till att folkhälsan hos Sveriges befolkning objektivt sett borde vara bättre än i nästan varje annat i-land, och därmed också kraven på sysselsättning per individ i motsvarande mån högre. Som nation kan vi därför inte slå oss till ro med att vara lika bra som andra länder. Dock, de tal som presenteras nedan tar inte hänsyn till den höga sjukfrånvaron i Sverige.

Om man jämför genomsnitt var 73 procent av befolkningen mellan 15 och 64 år sysselsatt i Sverige jämfört med knappt 65 procent i EU.

Sverige är bäst i EU på att sysselsätta kvinnor men i mitten på att sysselsätta män - sex EU-länder har högre sysselsättning bland män än Sverige. Sverige är bäst i EU på att sysselsätta äldre. Notera att över 6 procent av alla sysselsatta över 55 år är sjukfrånvarande på heltid från sitt arbete, vilket illustrerar betydelsen av det statistiska beräkningsfenomenet att sjukfrånvaron inte är tagen hänsyn till i begreppet "sysselsättning".

Sverige har högre ungdomsarbetslöshet än EU:s genomsnitt och är även sämre än de flesta länder i EU på att sysselsätta sina invandrare.

Stora områden av utanförskap

Genomsnitt berättar inte alltid hela sanningen. Bakom siffran som säger att 77 procent av den svenska befolkningen mellan 20 och 64 år har ett arbete döljer sig stora regionala skillnader. I våra storstadsområden, men även i andra delar av landet, finns många stora geografiska fickor där mer än hälften av den arbetsföra befolkningen inte har ett arbete.

3 Stark ekonomi ger arbete åt fler

Stark ekonomi

Grunden för en stark samhällsekonomi är en hög sysselsättning. Hög sysselsättning får vi om Sverige kan erbjuda konkurrenskraftiga villkor för produktion av varor och tjänster.

De senaste åren har vi sett många trista exempel på hur svenska företag väljer att lägga ned produktion i Sverige och flytta verksamheten till andra länder där villkoren är bättre. Att denna utveckling långt ifrån är över visas inte minst av det hot som vilar över biltillverkningen i Trollhättan. Att företag läggs ned eller flyttar produktion utomlands innebär krav på svensk ekonomi att nya företag/arbetsgivare och arbetstillfällen hela tiden måste tillkomma.

Under de senaste tre åren har 100 000 arbeten försvunnit från den svenska industrin (netto). Sysselsättningen har hållits uppe genom att kommuner och landsting under samma period har expanderat. Det är naturligtvis ingen uthållig politik eftersom de senares sysselsättning finansieras genom arbete i privat sektor. Om denna negativa utveckling fortsätter urholkas basen för en stark samhällsekonomi och en offentligt finansierad välfärd.

Nya växande företag

Den tid då våra stora industrikoncerner skapade nya arbetstillfällen är förbi. Sedan början av 1990-talet har antalet anställda i storföretagen minskat varje år, med undantag för högkonjunkturåret 2000. Sveriges - liksom andra rika länders - framtid vilar alltmer i händerna på den privata tjänstesektorn och de små företagen. Mer än två tredjedelar av de nya arbeten som skapas inom den privata sektorn skapas i små företag.

Sverige behöver en politik som gör det mer attraktivt för människor att dels våga starta nya företag, dels våga anställa. Folkpartiets förslag på detta område utvecklar vi i vår näringspolitiska motion och i den motion om småföretagens villkor som vi lägger i år.

Sunda statsfinanser

Folkpartiet anser att det är centralt att slå vakt om målet att hålla ett överskott i statens finanser över en konjunkturcykel och på det sättet se till att statsskulden och statens ränteutgifter minskar. I den budget som regeringen nyligen lagt fram för riksdagen väljer regeringen att låna till nya utgifter och att späda på den inhemska efterfrågan i ekonomin samtidigt som den internationella konjunkturen är på väg uppåt. Detta kommer att leda till att Riksbanken höjer styrräntan tidigare, och eventuellt även mer, än om finanspolitiken inte hade varit expansiv. Räntehöjningarna dämpar den inhemska efterfrågan och leder till färre jobb på andra håll i ekonomin, kanske främst i privat sektor.

4 Arbetsmarknadspolitikens uppgift

Göra människor redo att arbeta

Arbetsmarknadspolitiken kan inte - och ska inte heller - skapa reguljära arbeten. Arbetsmarknadspolitikens mål är dock i dag oklara. En uppgift är att söka säkerställa att kompetensen hos arbetskraften inte minskar i konjunktursvackor, utan förhoppningsvis i stället byggs upp. Till detta kommer uppgiften att stimulera rörligheten, i olika dimensioner, på arbetsmarknaden.

Det viktigaste inslaget i en bra arbetsmarknadspolitik är en väl fungerande arbetsförmedling - i offentlig och enskild regi - som ska finnas i hela landet, som ska hjälpa arbetssökande att söka arbete och som hjälper arbetsgivare att besätta lediga arbeten.

Utöver det behövs också ett lämpligt utbud av utbildningar, praktikplatser och andra stödjande insatser som ökar den arbetssökandes möjligheter att ta ett ledigt arbete. Arbetsmarknadsutbildningar kan också motverka brist på arbetskraft inom vissa yrken.

Kritik av arbetsförmedlingen

Såväl svenska som internationella utvärderingar visar vikten av att ha en effektiv arbetsförmedling som tidigt skaffar en bra bild av den arbetssökandes kompetens och behov och som hjälper och driver på honom eller henne att söka arbete. Svenska regeringar har framhävt att Sverige har en aktiv arbetsmarknadspolitik med en heltäckande arbetsförmedling med runt 6 000 anställda.

Arbetsförmedlingens arbete har dock kritiserats kraftigt de senaste åren i olika myndigheters utvärderingar.

Statskontoret har skarpt kritiserat Arbetsförmedlingens insatser för de enskilda arbetssökande. Bland annat har Statskontoret fört fram att de individuella handlingsplanerna håller låg kvalitet, att AMS inte följer upp att de egna insatserna når den målgrupp de var tänkta för och att AMS handlar upp utbildningar utan att ha kvalitetssäkrat innehållet i dem.

Riksrevisionen har kritiserat arbetsförmedlingen för att man inte hänvisar arbete till arbetssökande under de första 100 dagarna och att man alltför sällan ifrågasätter personers rätt till arbetslöshetsersättning, även när dessa inte står till arbetsmarknadens förfogande. ¹

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) har också kritiserat arbetsförmedlingen för brister i hanteringen av arbetslöshetsförsäkringen och stora variationer mellan länen i att ifrågasätta personers rätt till ersättning. ²

Kritik av arbetsmarknadsåtgärderna

Ända sedan mitten av 1970-talet har, med undantag av några fåår, mer än 2 procent av den svenska arbetskraften ständigt varit sysselsatt i olika former av arbetsmarknadsåtgärder. En tredjedel av alla arbetslösa - över 100 000 personer - befinner sig i dag i någon arbetsmarknadsåtgärd.

De utvärderingar som gjorts av den svenska arbetsmarknadspolitiken ³ visar att arbetsmarknadsåtgärderna hjälpt till att minska den öppna arbetslösheten och aktivera långtidsarbetslösa så att de inte lämnar arbetsmarknaden. Det är dock påfallande små vinster satt i relation till de stora statsfinansiella resursinsatserna. Resultaten av utvärderingar pekar också på att arbetsmarknadsåtgärder snarare hämmar än ökar rörligheten på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsåtgärderna har varit effektiva på att bryta långa perioder av öppen arbetslöshet med någon form av aktivitet och hålla uppe arbetskraftsdeltagandet. Däremot är det ytterst tveksamt om åtgärderna faktiskt uppfyller de mål som satts upp, till exempel: att hjälpa människor till riktiga arbeten och se till att de arbetssökande snabbare matchas ihop med lediga arbeten.

Svenska utvärderingar tyder t.ex. inte på att den i särklass dyraste arbetsmarknadsåtgärden - arbetsmarknadsutbildningarna - verkligen ökar arbetssökandes möjligheter att få ett varaktigt riktigt arbete.

Däremot finns det stöd för att olika typer av lönesubventioner som gör det billigare att anställa arbetslösa i reguljära arbeten ökar deras möjligheter att få ett riktigt arbete. Men priset är högt: subventionerade anställningar driver undan reguljära arbeten. Därför måste subventioner i första hand erbjudas arbetssökande som står långt från att vara konkurrenskraftiga på den reguljära arbetsmarknaden.

5 Reformera arbetsmarknadspolitiken

Lägg ned AMS

Dagens Arbetsmarknadsmyndighet, AMS och länsarbetsnämnderna, är i dag en stor och svårstyrd koloss som lyder under ett mycket detaljerat regelverk. Folkpartiet föreslår att AMS i sin nuvarande form läggs ned och ersätts av en mindre myndighet vars främsta ansvar blir rena myndighetsuppgifter och tillsyn.

Syftet med reformen är att öppna för att de viktiga serviceuppgifterna inom arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsåtgärderna ska kunna utföras av flera olika aktörer, både privata och ideella. Internationella erfarenheter visar att arbetsmarknadspolitiken kan bli mycket effektivare om produktionen av servicetjänsterna kan handlas upp i konkurrens mellan olika utförare vars ersättning också beror på hur väl de lyckas med att hjälpa arbetssökande till varaktiga arbeten.

Den nya arbetsmarknadsmyndighet Folkpartiet vill införa kommer att ges ansvaret för att se till att det finns en bättre fungerande arbetsförmedling och skräddarsydda arbetsmarknadsåtgärder för varje del av landet. Myndigheten har ansvaret för att handla upp lämpliga tjänster från enskilda utförare, och när sådana inte finns tills vidare själv bedriva verksamheten.

Denna reform kommer att leda till en politik som, i kombination med en politik för fler företag och arbetsgivare, snabbare kan hjälpa arbetssökande att hitta riktiga arbeten. Men reformen kommer också att ge de enskilda arbetssökande större möjligheter att välja en lämplig arbetsförmedling och åtgärder som passar hans eller hennes behov.

Folkpartiet vill att de enskilda arbetssökande som behöver någon form av aktiv insats ska få större möjligheter att själva välja aktivitet och utförare genom en personlig omställningspeng som de förfogar över och kan använda i samråd med sin arbetsförmedlare.

Stärk arbetsförmedlingen

Under arbetslöshet är det mycket viktigt att den arbetslöses fokus hela tiden ligger på att söka arbete. Utvärderingar av arbetsmarknadspolitiken visar att intensiva insatser från den arbetssökandes och arbetsförmedlingen redan tidigt i arbetslösheten är det sannolikt effektivaste sättet att snabbt få arbetssökande tillbaka i arbete. ⁴ Att upprätthålla en bättre fungerande och heltäckande arbetsförmedling i hela landet är bl.a. därför mycket angeläget.

Den kritik som framförts mot arbetsförmedlingen visar dock att arbetsförmedlingens arbete behöver dock stramas upp och det existerande regelverket följas betydligt bättre än i dag. En del i detta är att förmedlingarna behöver konkurrens.

Folkpartiet anser att det behövs alternativ till den statliga arbetsförmedlingen. Privata arbetsförmedlingar, branschvisa förmedlingar och bemanningsföretag är exempel på aktörer som kan komplettera den statliga arbetsförmedlingen. Olika specialinriktade förmedlingar skulle ha stora möjligheter att effektivt förmedla arbeten till arbetssökande med särskild kompetens.

För andra arbetssökande som befinner sig längre ifrån arbetsmarknaden är det mer motiverat att inrätta ett närmare samarbete mellan arbetsförmedlingen, kommunernas socialkontor och försäkringskassorna. Internationellt finns det lyckade exempel på s.k. "one-stop-shops" som integrerar arbetsförmedling, socialtjänst och försäkringskassa för att arbeta med hela den arbetssökandes livssituation.

Effektivare arbetsmarknadsåtgärder

Nu när alltfler tecken tyder på att konjunkturen vänder uppåt och att läget ljusnar internationellt, som också regeringen påpekar, anser vi inte att staten ska expandera arbetsmarknadsåtgärderna. Mot denna internationella bakgrund föreslår Folkpartiet att omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskas nästa år. Minskningen sker främst genom att platser i dyrare och längre åtgärder som arbetsmarknadsutbildningar reduceras.

Riv upp friåret

Från och med 2005 satsar regeringen 1 550 miljoner kronor på att göra ytterligare 12 000 svenskar till bidragstagare under ett år. Försök med s.k. friår har pågått i tolv kommuner sedan 2002. Försöken har blivit utvärderade och har enligt utvärderingarna blivit ett präktigt misslyckande.

Tanken med friåret var att en person som har arbete ska vara ledig ett år och att en arbetslös skulle fylla hans eller hennes plats. Så har det inte alls blivit. Den utvärdering av friåret som IFAU, regeringens eget institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, gjort visar att bara en tredjedel av dem som fick friårsplatserna var arbetslösa och att hälften av dem bara hade varit arbetslösa några veckor. Två tredjedelar av dem som tog ut friåren utnyttjade tiden till att vara lediga eller till att ta ut extra föräldraledigt. Bara en dryg femtedel utbildade sig.

Dessa erfarenheter borde ha fått regeringen att bestämma sig för att avsluta friårsförsöket den 31 december 2004 som ursprungligen var tänkt. I stället väljer nu regeringen att permanenta satsningen och värva ännu fler bidragstagare över hela landet genom att expandera antalet platser kraftigt.

Detta är ett ansvarslöst sätt att hantera skattemedel och enskilda människor som Folkpartiet inte kan ställa sig bakom. Vi avslår därför förslaget om utbyggt friår och anser att pågående försök med friår ska avrundas så snart som möjligt. För att kunna fånga upp eventuella problem i övergången räknar vi med att avskaffandet av friåret sparar 1 200 miljoner kronor 2005. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Instegsjobb i stället för AMS-åtgärder

Vi föreslår att resurser läggs på tidsbegränsade subventionerade anställningar för arbetssökande som står längre från arbetsmarknaden och där risken är mindre att insatserna tränger undan reguljära arbeten. Utvärderingar har som bekant visat att subventionerade anställningar kan vara en väg in i reguljär sysselsättning, men att metoden endast kan användas för personer som står relativt långt ifrån den reguljära arbetsmarknaden.

I det kortare perspektivet förefaller nu konjunkturen bli bättre och alltfler arbetsgivare börjar överväga att anställa igen. Folkpartiet anser att det bästa sättet att skynda på den utvecklingen är att göra det lättare och mindre riskfyllt för privata arbetsgivare att anställa.

Arbetsgivaravgiften är en tung del av kostnaden för arbete. Folkpartiet föreslår därför att det skapas 30 000 instegsjobb under 2005 med halverad arbetsgivaravgift under högst ett år. Instegsjobben är nästan uteslutande till för ungdomar som står utanför den reguljära arbetsmarknaden t.ex. genom att ha varit arbetslösa i minst sex månader. Under tiden i instegsjobb är personen provanställd, men meningen är att instegsjobbet normalt ska omvandlas till ett fast reguljärt arbete efter ett år. Vi bedömer att sådana s.k. instegsjobb kommer att vara en utmärkt väg in till riktiga arbeten för en stor grupp som i dag befinner sig en bit från arbetsmarknaden.

I vårt budgetförslag för 2005 anslår vi 900 miljoner kronor till denna anställningsform.

Aktivera långtidsarbetslösa mer effektivt

Arbetsmarknadsåtgärder ska fokusera på att bryta längre perioder av arbetslöshet för att motverka permanent utslagning från arbetsmarknaden.

Personer som fastnat i långa perioder av sammanhängande arbetslöshet och inte är redo för att ta ett riktigt arbete ska kunna aktiveras i en jobb- och utvecklingsgaranti där det ställs krav på den enskilde att delta i både kortare utbildningar och samhällsnyttigt arbete. Syftet med jobb- och utvecklingsgarantin är att så snabbt som möjligt slussa över den arbetssökande till den reguljära arbetsmarknaden.

6 Trygghet vid arbetslöshet

En allmän arbetslöshetsförsäkring

En väl fungerande arbetslöshetsförsäkring är en frihetsfråga. Om det finns en ersättning vid tillfälliga perioder av arbetslöshet blir människor tryggare och vågar prova nya arbeten.

Folkpartiet vill att arbetslöshetsförsäkringen ska vara allmän och inkludera alla som arbetat tillräckligt länge för att kvalificera sig till försäkringen. När den allmänna arbetslöshetsförsäkringen infördes betalade kassornas medlemmar eller fackförbunden merparten av försäkringens kostnader. Nu betalar staten runt 90 procent av utgifterna i arbetslöshetsförsäkringen, vilket gör det svårare att motivera varför medlemskap i en särskild kassa ska vara ett krav för att få ersättning vid arbetslöshet.

Att en allmän försäkring administreras av många olika kassor, med olika traditioner och förutsättningar, innebär också risk för att försäkringens regler tillämpas på olika sätt.

Ett villkor för att arbetslöshetsförsäkringen ska fungera är att ersättning bara ges till dem som söker arbete aktivt och som inte tackar nej till erbjudna arbeten. Dagens regler är mycket strikta på den punkten, men de tillämpas inte konsekvent. Folkpartiet vill att reglerna ska tillämpas och att arbetslöshetskassor som inte stänger av personer som bryter mot reglerna t.ex. ska förlora en del av sitt statsbidrag.

Arbetslöshetsförsäkringen ska vara en omställningsförsäkring med en tidsbegränsad ersättning.

Ersättningen ska vara 80 procent av den förlorade inkomsten under de första 300 dagarna.

Efter 300 dagar ska ersättningen trappas ned till 70 procent av den förlorade inkomsten.

Efter 600 dagars arbetslöshet övergår den arbetssökande antingen i jobb och utvecklingsgaranti, där ersättningen ligger något över socialbidraget, eller erhåller grundbeloppet i dagens arbetslöshetsförsäkring, dvs. drygt 7 000 kr per månad vid heltidsarbetslöshet. Den som erbjuds, men nekar, att delta i jobb och utvecklingsgarantin kan inte räkna med någon fortsatt ersättning från det offentliga.

Inga socialbidrag till arbetsföra

Ett stort problem i dag är att fullt arbetsföra människor - i första hand nyanlända invandrare - hänvisas till kommunens socialkontor och inte får del av arbetsförmedlingens resurser för att söka arbete eller hjälpas till en utbildning.

Folkpartiet vill att alla arbetsföra som aktivt söker arbete ska ha rätt till hjälp från arbetsförmedlingen. Ingen arbetsför person ska hänvisas till att leva på socialbidrag utan alla ska tydligt uppmuntras att vara aktivt arbetssökande under arbetsförmedlingens och eget ansvar. Socialbidrag blir en fattigdomsfälla för alltför många som tappar motivet att söka och ta arbeten eftersom bidraget trappas ned vid varje extra arbetsinkomst.

Folkpartiet vill att alla aktivt arbetssökande över en viss ålder ska ha rätt till en fast ersättning motsvarande arbetslöshetsförsäkringens grundbelopp under förutsättning att han eller hon fortsatt aktivt söker arbete eller deltar i en lämplig åtgärd inom ramen för den jobb- och utvecklingsgaranti som Folkpartiet föreslår ska gälla alla långtidsarbetslösa. Den som inte är villig att delta i denna jobbgaranti kan inte räkna med att få ekonomiskt bistånd från det offentliga.

7 Lägre trösklar till arbetsmarknaden

Modernisera arbetsrätten

Folkpartiet införde tillsammans med Socialdemokraterna stora delar av dagens arbetsrättsregler, bl.a. lagen om anställningsskydd (LAS). Dess syfte då var att ändra balansen till arbetstagarnas fördel på arbetsgivarnas bekostnad. Efter snart 30 år blir det alltmer uppenbart att den svenska arbetsrätten behöver moderniseras.

Arbetsmarknaden har i dag en annan struktur än på 1970-talet. Då dominerades den av färre men större arbetsgivare och det var betydligt vanligare med fasta anställningar och livslånga anställningstider. I dag är arbetsmarknaden mer specialiserad och individualiserad - sällan kan en person göra någon annans jobb utan omfattade introduktion. Det finns långt fler små arbetsgivare än på 1970-talet, och runt en halv miljon arbetstagare har olika former av tillfälliga anställningar. Arbetsrätten måste anpassas till de krav som dagens arbetsmarknad ställer.

Folkpartiet försvarar de grundläggande beståndsdelarna i den svenska arbetsrätten men ser två problem i den som behöver åtgärdas:

En del mindre framsteg har gjorts på arbetsrättens område. På initiativ från de borgerliga partierna och Miljöpartiet togs möjligheten till blockader mot enmans- och familjeföretag som inte hade kollektivavtal bort. Samma partier drev också igenom möjligheten att undanta två anställda från turordningen vid uppsägningar, något som är mycket viktigt för små företag.

Med tanke på hur många som i dag står utanför arbetsmarknaden är det viktigt att reformera arbetsrätten för att ge fler människor chansen i arbetslivet. En tydlig utgångspunkt för detta reformarbete måste också vara att stärka den arbetssökandes rättigheter på arbetsmarknaden.

Reformer som gör det lättare att anställa

Lagen om anställningsskydd ger i dag ett extra skydd till alla som är äldre än 45 år. De får tillgodoräkna sig sin anställningstid dubbelt upp till 5 år när turordningslistor sätts upp. Reglerna kom till för att skydda äldre anställda men de innebär att medelålders och äldre har svårare att få arbete eftersom de snart skulle få fördel i turordningen framför yngre kollegor som arbetat längre på just denna arbetsplats. Folkpartiet vill därför att denna regel tas bort.

Folkpartiet vill att arbetsgivare ska få större möjligheter till provanställningar genom att tiden i provanställning förlängs från dagens 6 månader till 12 månader.

Folkpartiet vill rensa upp i den stora flora av visstidsanställningar som förekommer i dag och ersätta dem med en form: överenskommen visstidsanställning som ska kunna gälla i upp till tvåår. Antalet personer med överenskommen visstidsanställning är i dag begränsad till fem personer hos en arbetsgivare. Folkpartiets uppfattning är denna gräns bör höjas till 20 personer.

8 Gör arbetstiden mer flexibel

Vi är övertygade om att fler människor har lättare att orka med arbetslivet och kan utföra ett mer tillfredsställande arbete om de främst individuellt och men även kollektivt får större makt över sin arbetstid. Folkpartiet vill därför ha en ny arbetstidslag.

Den nya lagen ska utformas så att den uppmuntrar till arbetstidsflexibilitet och ger fler människor möjlighet att arbeta på sina egna villkor. Lagen ska utformas så att arbetstiden bör läggas upp i en överenskommelse mellan den enskilde arbetstagaren och arbetsgivaren.

En sådan arbetstidslag ska bl.a. ge den enskilde större möjlighet att ta ut ledighet i timmar. Den femte semesterveckan, inarbetad semester och eventuellt ytterligare lediga dagar ska kunna läggas i en timbank. Den som vill kan sedan använda timbanken till att korta sin arbetstid under en period, eller välja att ta ut den inarbetade ledigheten i form av pengar. Timbanken kommer att vara särskilt värdefull för de arbetstagare som inte har avtal om flexibel arbetstid i dag.

Folkpartiet säger klart nej till en lagstadgad arbetstidsförkortning. Problemet är inte att vi som kollektiv arbetar för mycket i Sverige, utan för lite. I länder som Tyskland och Frankrike, som tidigare infört kortare arbetstid, börjar nu arbetsmarknaden röra sig i motsatt riktning. Vi säger därför nej till det försök med arbetstidsförkortning som ingår under utgiftsområdet arbetsliv i årets budget.

9 Hjälp till särskilt utsatta grupper

Det finns vissa grupper på arbetsmarknaden som drabbas hårdare när arbetslösheten är hög. Arbetsmarknadspolitiken måste därför alltid ge extra uppmärksamhet åt dessa grupper.

Arbetshandikappade

Oavsett om konjunkturen är bra eller dålig har de handikappade alltid en svår situation på arbetsmarknaden. De statliga insatserna för att stärka handikappades ställning är därför mycket viktiga och måste alltid prioriteras. Arbetslinjen måste gälla även för handikappade, och förtidspensioneringar ska undvikas i största möjliga utsträckning.

Så långt som möjligt ska personer med nedsatt arbetsförmåga ha ett reguljärt arbete. Majoriteten av dem med nedsatt arbetsförmåga behöver dock någon form av hjälp eller anpassning för att detta ska vara möjligt. Det kan handla om hjälpmedel, anpassad lokal, transporter till och från arbetsplatsen eller personligt biträde. Men allra vanligast är behov av anpassning av arbetstiden, arbetstempot eller arbetsuppgifterna.

Undersökningar har visat att lönebidragsanställningar och anställningar vid Samhall är mer utvecklande och billigare än alternativen a-kassa eller förtidspension. Anställning med lönebidrag ska vara en åtgärd förbehållen arbetshandikappade.

Drygt 55 000 personer har i dag anställningar med lönebidrag. Bidraget utgår normalt under högst fyra år. Enligt vår mening måste antalet lönebidragsanställningar öka för att möta det behov som finns. Det måste också finnas större möjligheter, efter särskild prövning och med återkommande kontrollstationer, att behålla bidraget om detta i praktiken skulle medföra att anställningen upphör.

Lönebidragets tak är oförändrat sedan många år. Det har gjort det svårare för funktionshindrade med kvalificerade utbildningar att få lämpliga arbeten. Folkpartiet liberalerna anser därför att taket för lönebidragsanställningar ska höjas.

För de människor som omfattas av LSS är möjligheterna till arbete i regel än mer begränsade. Men även de måste få möjlighet till en daglig verksamhet.

I vårt budgetalternativ har vi anslagit 400 miljoner kronor extra till stöd till arbeten för arbetshandikappade.

Renodla Samhalls verksamhet

Även för personer som inte kan beredas arbete på den reguljära arbetsmarknaden måste det finnas alternativ. Samhall är ett sådant. Även om verksamheten är förenad med en del problem är det angeläget att den finns kvar. I många glesbygdskommuner är Samhalls verksamhet avgörande för arbetshandikappade. Samhalls verksamhet bör renodlas så att den enbart inriktas på funktionshindrade, som inte kan konkurrera på den reguljära arbetsmarknaden.

Samhall konkurrerar med sina produkter och tjänster på den öppna marknaden, vilket kan snedvrida konkurrensen till förfång för vanliga företagare. För det andra har det hävdats i rapporter att vinstkravet på Samhall gör att många anställda inte känner lugn och trygghet i sitt arbete. Samhalls vinstkrav bör därför ses över.

Hindra att äldre slås ut från arbetsmarknaden

Arbetslösheten bland personer över 50 år är lägre än bland befolkningen som helhet. Däremot är de äldre klart överrepresenterade bland de långtidsarbetslösa. Det är mycket svårare för en äldre människa som förlorat sitt arbete att hitta ett nytt arbete än det är för en yngre. Många arbetsgivare är tveksamma till att anställa äldre arbetslösa. I dag väljer många äldre att lämna arbetskraften långt innan de nått pensionsåldern. Efter 60 fyllda år faller arbetskraftsdeltagandet snabbt. Mer än hälften av alla som fyllt 63 har lämnat arbetskraften.

Frågan om de äldres situation på arbetsmarknaden kommer att bli mer central framöver när deras andel av arbetskraften växer. Folkpartiet är emot förslag som innebär att äldre arbetskraft tvångsvis pensioneras ut eller generationsväxlas från arbetsmarknaden. Lagen ger rätt att stanna i arbetslivet till 67 års ålder. Det behövs en politik som också gör detta praktiskt möjligt för fler äldre att stanna i arbetslivet.

Äldre personer är oftare sjuka under längre tid. Det arbetsgivaransvar för sjukersättningen till långtidssjukskrivna som regeringen nyligen infört riskerar att göra det ännu svårare för äldre att få ett nytt arbete. Folkpartiet motsätter sig därför regeringens förslag på detta område.

Fler ungdomar i arbete

I dag är 67 000 svenska ungdomar öppet arbetslösa eller sysselsatta i någon form av arbetsmarknadsåtgärd. Arbetslösheten bland ungdomar är dubbelt så hög som i övriga befolkningen. Erfarenheterna visar att arbetslösheten bland ungdomar ökar snabbt i lågkonjunkturer men sjunker snabbare när arbetsmarknaden blir bättre.

Men bland de arbetslösa ungdomarna finns en hård kärna som har lämnat gymnasiet i förtid och i dag varken har meningsfull sysselsättning eller framtidsutsikter. Att förbättra dessa ungdomars situation är i första hand ett ansvar för utbildningspolitiken som måste se till att ingen lämnar grundskola och gymnasium utan tillräckliga kunskaper för att kunna klara sig i arbetslivet. Våra förslag på detta område utvecklas i våra utbildningspolitiska motioner.

För att minska arbetslösheten bland ungdomar har Folkpartiet tidigare föreslagit att ungdomar som varit arbetslösa i minst sex månader ska kunna få tillfälliga instegsjobb hos reguljära arbetsgivare med kraftigt reducerad arbetsgivaravgift.

Detta är en modell som kan hjälpa många ungdomar som står längre ifrån den reguljära arbetsmarknaden in i reguljära arbeten. Instegsjobben är flexibla och bör minska i omfattning när ungdomsarbetslösheten sjunker.

Stärk invandrarnas ställning

Stora invandrargrupper har både lägre sysselsättning och högre öppen arbetslöshet än befolkningen i stort. I invandrartäta förorter runt våra storstäder finns bostadsområden där mindre än hälften av den arbetsföra befolkningen har ett arbete.

Folkpartiet vill ha ett nationellt mål på 80 procents sysselsättning. Det nationella målet bör kompletteras med ett lokalt definierat mål som innebär att alla kommundelar och större bostadsområden i Sverige ska ha minst 60 procent av den arbetsföra befolkningen i arbete. Områden där så inte är fallet ska få särskilda statliga insatser. Folkpartiet anslår medel till en solidaritetsbank (utlåningskontor) som kan bevilja lån på förmånliga villkor för investeringar i utsatta områden. Denna satsning beskrivs mer utförligt i vår integrationsmotion.

Folkpartiethar ett åtgärdsprogram för att öka sysselsättningen och minska beroendet av socialbidrag i dessa områden. Tankarna bakom den jobb- och utvecklingsgaranti som nämnts tidigare i motionen utvecklas närmare i vår integrationspolitiska motion.

10 Anslagsfrågor

Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad

Vi vill lägga ned den nuvarande arbetsmarknadsmyndigheten, AMS, och ersätta den med en mindre myndighet som handlar upp externa tjänster inom såväl förmedling som arbetsmarknadsåtgärder. Detta kommer att leda till en effektivare administration av arbetsmarknadspolitiken, vilket motiverar ett lägre förvaltningsanslag.

Arbetslöshetsförsäkringen reformeras så att egenavgiften blir högre och de offentliga utgifterna lägre. Den enskilde kompenseras för den högre avgiften genom sänkt skatt. Ersättningen vid arbetslöshet sänks efter 300 dagar och omvandlas till en fast ersättning efter 600 dagars öppen arbetslöshet. Detta leder till lägre kostnader för såväl arbetslöshetsersättning som aktivitetsstöd.

Vi delar inte regeringens bedömning att det är önskvärt att expandera arbetsmarknadsåtgärderna i en tydligt uppåtgående konjunktur. När konjunkturen vänder uppåt och efterfrågan på arbetskraft växer är det viktigt att inte låsa in arbetssökande i åtgärder och driva upp räntorna vilket i sig minskar sysselsättningen. Därför föreslår vi en lägre volym på arbetsmarknadsåtgärderna. Vi går även emot regeringens förslag till utökat friår vilket innebär en besparing på 1 200 miljoner kronor.

Vi anslår 2005 900 miljoner kronor till att skapa 30 000 instegsjobb för främst arbetslösa ungdomar. Vi anslår 500 miljoner kronor till en särskild jobb- och utvecklingsgaranti för personer som behöver extra hjälp att få fäste på arbetsmarknaden och 100 miljoner kronor för lån på förmånliga villkor för investeringar i utsatta områden med låg sysselsättning.

Avslutningsvis anslår vi 400 miljoner kronor mer än regeringen till insatser för arbetshandikappade.

Utgiftsområde 14 Arbetslivspolitik

Vi lägger sparbeting på Arbetsmiljöverket och på anslaget till särskilda utbildningsinsatser. Vi anslår inte heller de 50 miljoner kronor som regeringen gör till Arbetslivsinstitutet för försöket med arbetstidsförkortning. Vi föreslår att Arbetslivsinstitutet läggs ned och att större delen av dess forskningsanslag förs över till universitet och forskningsråd. Under 2005 räknar vi med att detta sparar 100 miljoner kronor av myndighetens anslag.

*) Arbetsdomstolen läggs ned och målen förs över till allmänna domstolar. Anslaget flyttas till UO 4 Rättsväsendet.

[1]

Arbetslöshetsförsäkringens hantering på arbetsförmedlingen RiR 2004:3.

[2]

IAF 2004.

[3]

Ett exempel är IFAU:s stora studie av svensk arbetsmarknadspolitik, "Vad vet vi om den svenska arbetsmarknadspolitikens sysselsättningseffekter?" IFAU Rapport 2002:8.

[4]

IFAU Rapport 2002:8.

Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad - miljoner kronor
Anslag	Regeringens förslag	Förändring 2005
22:1 AMV:s förvaltningskostnader	4 811,5	-400
22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd	45 763,0	-3 800
del 22:2 Höjd egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen *		-14 500
22:3 Köp av arbetsmarknadsutbildning och övriga kostnader	4 540,2	-1 100
22:4 Särskilda insatser för arbetshandikappade	6 790,4	+400
Instegsjobb		+900
Ny jobbgaranti		+500
Investeringar i utsatta områden		+100
Summa	69 313,4	-17 900
1 Kompenseras genom ett skatteavdrag och bortfall på statens inkomstsida.

Utgiftsområde 14 - Arbetsliv
Anslag	Regeringens förslag	Förändring 2005
23:1 Arbetsmiljöverket	648,9	-100
23:2 Arbetslivsinstitutet	360,8	-150
23:3 Särskilda utbildningsinsatser	44,7	-10
23:4 Arbetsdomstolen*	25,3	-25,3
Summa	1 160,4	-285,3
1 Arbetsdomstolen läggs ned och målen förs över till allmänna domstolar. Anslaget flyttas till UO 4 Rättsväsendet.

Anslag	Regeringens förslag 2005	Förändringar 2005
22:1 AMV:s förvaltningskostnader	4 811,5	-400
22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd	45 763,0	-3 800
del 22:2 Höjd egenavgift till arbetslöshets- försäkringen *		-14 500
22:3 Köp av arbetsmarknadsutbildning och övriga kostnader	4 540,2	-1 100
22:4 Särskilda insatser för arbetshandikappade	6 790,4	+400
Instegsjobb		+900
Ny jobbgaranti		+500
Investeringar i utsatta områden		+100
Summa	69 313	-17 900

Anslag	Regeringens förslag 2006	Förändringar 2006	Regeringens förslag 2007	Förändringar 2007
22:1 AMV:s förvaltningskostnader	4 853	-500	4 933	-600
22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd	42 719	-3800	39 542	-3800
del 22:2 Höjd egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen *		-14 500		-14 500
22:3 Köp av arbetsmarknadsutbildning och övriga kostnader	4 601	-1 100	3 669	-1 100
22:4 Särskilda insatser för arbetshandikappade	6 686	+400	6 742	+400
Instegsjobb		+900		+900
Ny jobbgaranti		+500		+500
Investeringar i utsatta områden		+500		0
Summa	66 464	-17 900	62 432	-18 200

Anslag	Regeringens förslag	Förändring 2005
23:1 Arbetsmiljöverket	648,9	-100
23:2 Arbetslivsinstitutet	360,8	-150
23:3 Särskilda utbildningsinsatser	44,7	-10
23:4 Arbetsdomstolen*	25,3	-25,3
Summa	1 192,0	-285,3

Arbete för tillväxt och välfärd

Sammanfattning