Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring av arbetsmiljölagen.
Byggbranschen har under lång tid varit drabbad av arbetsolyckor. Ändå vet vi att situationen är ännu värre än vad Arbetsmiljöverkets statistik visar. I själva verket torde flertalet olyckor saknas i statistiken. Därmed blir de heller aldrig föremål för utredning.
När en allvarlig olycka har inträffat, blir polisen ofta kallad. Annars sker detta bara om olyckan föranleder ambulanstransport. De poliser som ska dokumentera olyckan saknar ofta nödvändiga kunskaper om arbetsmiljölagen och arbetsmiljöproblem. Inställningen är dessutom tyvärr att något brott inte har begåtts. Därför blir dokumentationen så bristfällig att den inte räcker som underlag för att väcka åtal.
För att rätta till detta missförhållande bör ett antal åtgärder vidtas. Polisen måste få en bättre utbildning om arbetsmiljölagen. Polisen bör förutsättningslöst prova huruvida ett brott har begåtts och inte som ofta idag förutsätta att så inte varit fallet. Rutinmässigt bör polisen söka kontakt med ett ansvarigt skyddsombud för arbetsplatsen. Skyddsombudet, som både känner till arbetsmiljölagen och kan branschens speciella problem, kan sedan biträda polisen i dokumentationen.
För att säkerställa att arbetsplatsolyckorna blir fullständigt utredda, bör det övervägas att utbilda särskilda åklagare, som är specialister på arbetsmiljöbrott.
I de fall när någon polisanmälan inte görs, eller när polisen inte har möjlighet att besöka olycksplatsen, bör det föreligga en skyldighet för arbetsgivaren att tillsammans med ett skyddsombud göra en utredning som dokumenterar olyckan.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Reynoldh Furustrand (s) |
|
|
Claes-Göran Brandin (s) |
Lennart Nilsson (s) |
|
Ronny Olander (s) |
Ola Rask (s) |
|
Gunnar Sandberg (s) |
Berndt Sköldestig (s) |
|
Hans Stenberg (s) |