Motion till riksdagen
2004/05:A348
av Tina Acketoft (fp)

Rehabiliteringsansvar för vårdpersonal


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av lagrummet för att klargöra det juridiska ansvaret för vårdanställdas rehabilitering vid missbruk av läkemedel.

Motivering

Anmälan för missbruk och stöld av läkemedel för eget bruk ökar ständigt bland vårdanställda. Om ökningarna i anmälningarna beror på en ökad medvetenhet bland arbetsgivarna eller en verklig ökning av missbruksproblematik inom vården vet ingen idag. Enbart i Skåne polisanmäldes 19 fall av läkemedelsstölder inom vården under 2004. Fyra sjuksköterskor lämnade förra året sina jobb på Universitetssjukhuset i Lund efter att ha anmälts för stöld av läkemedel. Ett fall polisanmäldes. Sjuksköterskan fick villkorlig dom och 5 000 kronor i böter. Till detta blev hon dessutom av med sitt jobb och riskerar nu även att förlora sin sjuksköterskelegitimation.

Vårdpersonal som missbrukar läkemedel återfinns dessutom inom andra ärendegrupper inom Socialstyrelsen, t ex "Lex Maria-ärenden" eller andra klagomål och mörkertalet anses vara stort.

Stöld är olagligt, missbruk av läkemedel är olämpligt, eller t o m kriminellt om det rör sig om narkotiska preparat - därom råder ingen tvekan. Tvekan uppstår vid diskussioner kring arbetsgivarens ansvar för rehabilitering i allmänhet och sjukvårdens ansvar vid rehabilitering av läkemedelsmissbrukare i synnerhet.

Universitetssjukhuset i Lund agerar i tre steg: anmälan till Socialstyrelsen, polisanmälan (vid stöld) och avsked. Rehabilitering som åtgärd ingår sålunda inte. Klart är att om personalen har ett alkoholberoende så skall rehabilitering ske, men vid läkemedelsberoende verkar inte samma regler gälla. Policyn verkar istället vara att man får välja mellan att bli uppsagd, eller att gå "självmant". "Experter" tvistar nu om huruvida missbruk och stöld av läkemedel för eget bruk utgör saklig grund för uppsägning medan arbetsgivarna verkar inta en alltmer oförsonlig attityd. I mitten hamnar den missbrukande personalen, i skånefallet utan sakligt stöd från vårdförbundets fackklubb p g a den osäkra juridiska situationen.

Rent principiellt finns det ett arbetsgivaransvar för rehabilitering beträffande arbetstagare med missbrukproblem av sjukdomskaraktär. Det framgår dels av lagstiftningen på det arbetsrättsliga området och dels av arbetsdomstolens praxis. En uppsägning ska vara sakligt grundad och sjukdom anses normalt sett inte utgöra sådan grund. Avskedande får dock ske om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det finns i lagar och förordningar inget angivet om vilken typ av missbruk som skall motivera rehabilitering. Detta är i stället en uppgift för myndigheter och domstolar att förtydliga genom föreskrifter och prejudicerande avgöranden.

När det gäller personer som arbetar inom hälso- och sjukvården kan närheten och tillgången till exempelvis beroendeframkallande läkemedel utgöra en extra komplikation och naturligtvis en frestelse för den som har anlag för, eller redan är fast i ett missbruk. Arbetsmiljöverket (f.d. Arbetarskyddsstyrelsen) har meddelat föreskrifter i vilka det anges att arbetsgivaren ska ha de rutiner som behövs för verksamheten med arbetsanpassning och rehabilitering - även vid missbruk av alkohol och andra berusningsmedel, t.ex. läkemedel. I kommentarer till föreskriften poängterar Arbetsmiljöverket tydligt att det i förebyggande syfte kan vara värdefullt att belysa och beakta sådana faktorer som bl.a. tillgång till alkohol och droger i arbetet.

Det ligger naturligtvis även ett ansvar på bl.a. arbetsmarknadens parter att gemensamt lösa dessa frågeställningar men då så inte är fallet bör en översyn ske för att fastställa det juridiska ansvaret för vårdanställdas rehabilitering vid missbruk av läkemedel.

Stockholm den 5 oktober 2004

Tina Acketoft (fp)