En väl fungerande arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik i vid mening är viktig för att säkerställa att de människor som drabbas av arbetslöshet snabbt återkommer i arbete och inte fastnar i ett långvarigt bidragsberoende. Ur ett mänskligt perspektiv är det utanförskap som många hamnar i när de står utanför arbetsmarknaden oförsvarligt. Det är både ett slöseri med samhällets resurser och bristande respekt för människors värde att inte ta till vara allas förmågor.
Vi vill ändra på detta och skapa ett samhällsklimat som uppmuntrar arbete, kreativitet, skapande och kunskapssökande. Det ska finnas möjligheter för den enskilde individen att forma sin egen tillvaro och förbättra sin livssituation efter egen förmåga. Vi vill med vår politik skapa de förutsättningar som krävs för att arbetsmarknaden ska fungera, vara flexibel och svara mot de behov som enskilda individer och företag har. Under dessa förutsättningar kan produktionen och tillväxten bli högre och inflationen hållas i schack. Att genomföra reformer för att förbättra arbetsmarknaden är således en av de mest prioriterade uppgifterna de kommande åren.
Vi vill ändra på de ekonomiska incitamenten så att arbetslöshetsförsäkringen blir en tillfällig omställningsförsäkring. Vi föreslår att ersättningen vid arbetslöshet trappas ned i två steg. Det är också viktigt att kontrollen och efterlevnaden av dagens regelsystem skärps.
Det är av yttersta vikt att den som är arbetslös får stöd omedelbart, att individen sätts i centrum och att åtgärder skräddarsys för individuella olika behov. Vi menar att en åtgärdsinriktad handlingsplan av högre kvalitet än dagens upprättas så tidigt som möjligt. För den som varit arbetslös i mer än 300 dagar måste fortsatt stöd ges i någon form. Vi menar att ett mer individanpassat program än dagens aktivitetsgaranti kan vara en lämplig form.
Vi förordar också en förändring av arbetsmarknadspolitiken. Tydligare mål för politiken måste läggas fast. Arbetsmarknadsverket måste få en mer självständig roll och en organisation som ger bättre förutsättningar för en effektiv arbetsmarknadspolitik.
Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetslöshetsförsäkringen måste fungera som en omställningsförsäkring.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 13 Arbetsmarknad enligt uppställning:
|
Anslag |
Regeringens förslag |
Anslags- |
|
A 22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd |
45 763 000 000 |
-10 850 000 000 |
|
A 22:4 Särskilda insatser för arbetshandikappade |
6 790 384 000 |
+100 000 000 |
|
A 22:7 Institutet för arbetsmarknadspolitisk |
21 660 000 |
+3 340 000 |
|
A 22:10 Bidrag till Stiftelsen Utbildning |
7 750 000 |
-7 750 000 |
|
Summa för utgiftsområdet |
-10 754 410 000 |
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 14 e Arbetsliv enligt uppställning:
|
Anslag |
Regeringens förslag |
Anslags- |
|
A 23:2 Arbetslivsinstitutet |
360 771 000 |
-50 000 000 |
|
A 23:4 Arbetsdomstolen |
25 282 000 |
-25 282 000 |
|
A 23:7 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) |
8 057 000 |
-8 057 000 |
|
A 24:1 Jämställdhetsombudsmannen |
21 907 000 |
-21 907 000 |
|
A 24:3 Delegationen för stöd till jämnställdhetsintegrering |
4 000 000 |
-4 000 000 |
|
A 24:4 Ombudsmannen mot diskriminering (nytt anslag) |
0 |
+72 801 000 |
|
Summa för utgiftsområdet |
-36 445 000 |
Under det senaste året har arbetsmarknaden försvagats ordentligt. Sedan förra hösten har den öppna arbetslösheten ökat med drygt 1 procentenhet. Långtidsarbetslösheten fortsätter att vara hög. I augusti hade nästan var tredje arbetslös varit detta i mer än sex månader. Det är bekymrande att ungdomarnas arbetslöshet fortsätter att öka. Den senaste månadens konjunkturtecknen på en svag vändning av sysselsättningen betyder inte att vi kan slå oss till ro. Sysselsättningen ligger i dag på nivåer som vida understiger dem mot slutet av 1980-talet. I dag är det drygt 300 000 fler personer som står utanför arbetskraften än för 15 år sedan. Förutom att nästan en kvarts miljon människor är arbetslösa, arbetar ungefär lika många färre timmar än de skulle vilja. Tillsammans med de personer som står utanför marknaden men både vill och kan jobba, utgör dessa ett outnyttjat arbetskraftsutbud som motsvarar runt 400 000 heltidsjobb, enligt beräkningar från SCB. Till detta kan läggas sjukfrånvarande (utanför arbetskraften) och förtidspensionerade. Då står nästan 25 procent av befolkningen utanför arbetsmarknaden.
Vår politik syftar till att motivera dem som står utanför arbetsmarknaden att söka sig tillbaka genom att öka det ekonomiska utbytet från att arbeta. Det är nödvändigt att arbetslöshetsersättningen och regelverket däromkring utformas för att stimulera den arbetslösa att tidigt i arbetslöshetsperioden söka nya arbeten. Hon måste omedelbart få omfattande stöd från arbetsförmedlingen och, när så behövs, individuellt anpassade åtgärder för att möta de nya kompetenskrav som ställs.
Arbetsmarknadspolitiken i stort skall inriktas på att hålla arbetslösheten på en låg nivå utan att inflationen tar fart. Genom att formulera ett fåtal övergripande mål för Arbetsmarknadsverkets verksamhet, ges större spelrum än i dag för AMS att själv bedöma hur resurserna ska fördelas mellan förmedlingsverksamhet, åtgärder och anställningssubventioner.
I motionen 2004/05:A342 samt i ett antal kommittémotioner redovisar vi i sin helhet en politik för fler jobb.
Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring. Vi föreslår en "ersättningstrappa" i arbetslöshetsförsäkringen, där kompensationen utgör 75 procent av inkomsten under de första 100 dagarna i arbetslöshetsperioden. Därefter sänks ersättningen till 65 procent under de resterande 200 dagarna. 1 Därmed skapas incitament för att de arbetssökande i ett tidigt skede ska söka mer intensivt efter jobb. Sammanlagt utgår ersättning i 300 dagar, som i dagens system.
Vi föreslår att ersättningen beräknas på den genomsnittliga inkomsten de senaste 24 månaderna, vilket vi också föreslår i sjuk- och föräldraförsäkringarna. Maxersättningen blir därmed 671 kronor de första 100 dagarna och 582 kronor de resterande 200 dagarna.
Vi anser vidare att den bortre parentesen ska tillåtas verka. Studier visar att passivt kontantstöd inte har några positiva effekter på sökintensiteten. Därför bör möjligheten till 300 dagars förlängning i försäkringen kraftigt begränsas. Vi menar emellertid att det är orimligt att räkna med att de som inte fått något arbete efter 300 dagar ska lämnas helt utanför systemet utan fortsatt stöd. En möjlighet som kan övervägas är att arbetssökande som varit arbetslösa i mer än 300 dagar placeras i något slags paraplyverksamhet med ett mer individanpassat program av åtgärder än det som aktivitetsgarantin erbjuder i dag. En annan möjlighet är att kommunerna kunde ges ett utökat ansvar för att tillhandahålla meningsfull verksamhet för dessa arbetssökande.
Vi avvisar regeringens förslag om ytterligare 20 000 platser i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 2005 eftersom vi anser att det är olämpligt att expandera volymen av åtgärder i ett läge där Finansdepartementet och andra bedömare räknar med att de lediga resurserna på arbetsmarknaden minskar. Vi motsätter oss vidare att arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan ökas utan att detta belastar utgiftssidan fullt ut. I budgetpropositionen anges att 500 miljoner kronor av kostnaden för de nya åtgärderna utgörs av en skattekreditering hos kommunerna. Vi accepterar inte att regeringen finansierar åtgärder med minskade intäkter, istället för ökade utgifter, för att kunna hålla utgiftstaken. 2
Vi har sedan tidigare kritiserat regeringens försök med friårsverksamheten. I enlighet med 121-punktsprogrammet inför nu regeringen friår i hela landet från den 1 januari 2005. Vi anser inte att det är motiverat att införa möjligheten till friår när behovet att öka arbetsutbudet är så stort.
Vi anvisar under anslag 22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd för år 2005 34,9 miljarder kronor 2005, 31,6 miljarder 2006 och 29,4 miljarder 2007.
Det är viktigt att den arbetslöse omedelbart får stöd i sitt sökande efter arbete. All erfarenhet tyder på att anställningsbarheten sjunker snabbt. Utvärderingar visar att arbetsförmedlingar som engagerar sig i de arbetssökande, har aktiv kontakt med potentiella arbetsgivare och snabbt upprättar individuella handlingsplaner lyckas bättre med att hitta arbeten som passar de arbetssökande.
I dagens system finns krav på att en formell handlingsplan upprättas inom 100 dagar. Vi menar att detta krav kan bli tydligare och att en åtgärdsinriktad handlingsplan bör upprättas så tidigt som möjligt under arbetslöshetsperioden, allra senast inom exempelvis 30-40 ersättningsdagar. Trots att kvaliteten på dessa handlingsplaner är skiftande och nyttan av dessa i vissa fall kan ifrågasättas, anser vi dessa viktiga och ger arbetsförmedlaren och arbetssökanden anledning att träffas personligen vid ett flertal tillfällen i sökprocessen. Med en mer åtgärdsinriktad handlingsplan kan kvaliteten höjas. Kravet har inga budgetmässiga konsekvenser.
Arbetsmarknadspolitiken bedrivs i dag inom ramen för en komplicerad organisatorisk struktur. Arbetsmarknadsverket (AMV) svarar för huvuddelen av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och består av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och en länsarbetsnämnd i varje län. I länsarbetsnämnderna ingår bl.a. de offentliga arbetsförmedlingarna. Såväl AMS som länsarbetsnämndernas arbete leds av styrelser som består av politiker och representanter för arbetsmarknadens parter.
Ett problem med dagens system är att riksdag och regering inte definierat tydliga mål för arbetsmarknadspolitiken. I moderaternas motion "Arbete för fler" 2004/05:A342 redovisas alla mål och den målkonflikt som dessa skapar. Utan tydliga mål är det inte möjligt att avgöra vilka och hur stora arbetsmarknadspolitiska insatser som behöver sättas in. Det är inte heller möjligt att utvärdera utfallet av åtgärdernas effekter. Vi föreslår tre mål med en tydlig prioritetsordning för AMV:s verksamhet. Därmed skall de övriga målen slopas.
Det är naturligt att AMV omvandlas till en enhetsmyndighet och att länsarbetsnämnderna avskaffas. Det är inte särskilt sannolikt att länsindelningen korresponderar med de regionala arbetsmarknaderna. Det är också rimligt att ledningen för ett målstyrt verk har möjligheter att fatta beslut om hur verksamheten på de olika regionala arbetsmarknaderna skall utformas. En enhetsmyndighet kan mycket väl driva verksamheten med ett decentraliserat arbetssätt. Det är viktigt att det förs en dialog mellan verket och de lokala arbetsmarknaderna.
Vi föreslår i ett första steg att ytterligare 100 miljoner kronor år 2005, 2006 och 2007 tillförs anslaget 22:4 Särskilda insatser för arbetshandikappade för att kunna genomföra fler sysselsättningsåtgärder. En del av dessa medel kommer emellertid att användas under utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.
Ett utökat uppdrag ges till Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU). De skall årligen utvärdera de resultat som sker genom de vidtagna arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Dessa utvärderingar skall vara offentliga och årligen återkommande. Det behövs ett bättre beslutsunderlag för regering och riksdag. Vi anslår 25 miljoner kronor år 2005, 2006 och 2007 till anslaget 22:7 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.
Stiftelsens statliga finansiering föreslås avvecklas och anslaget utgår.
Moderaterna är principiella motståndare till specialdomstolar och partssammansatta domstolar. En följd av detta är att vi förordar att Arbetsdomstolen läggs ned och att dess uppgifter överförs till det allmänna domstolsväsendet. Detta får ekonomiska följder under anslaget 23:4 Arbetsdomstolen.
Vi föreslår att de fyra ombudsmännen - som har i uppdrag att utöva tillsyn över diskriminering i arbetslivet - slås ihop till en gemensam myndighet.
Under utgiftsområdet 14 slopas därmed anslagen 23:7 Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning samt 24:1 Jämställdhetsombudsmannen. Under utgiftsområde 8 slopas Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och under utgiftsområde 9 Handikappombudsmannen.
Förslaget får också till följd att Jämställdhetsnämnden och Nämnden mot diskriminering sammanläggs. Under utgiftsområde 14 föreslås ett nytt anslag kallat 24:4 för den nyinrättade myndigheten kallad Ombudsmannen mot diskriminering. Anslaget tillförs medel omfattande drygt 72 miljoner kronor för år 2005.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Anders G Högmark (m) |
|
|
Patrik Norinder (m) |
Henrik Westman (m) |
|
Magdalena Andersson (m) |
Tobias Billström (m) |
|
Anna Lindgren (m) |
| [1] |
Budgetmässiga konsekvenser enligt PM från riksdagens utredningstjänst (dnr 2004:1424, dnr 2004:1595). |
| [2] |
Se PM från riksdagens utredningstjänst (dnr 2004:1875). |