Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av Arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen (AD) är otidsenlig. Det finns ingen rättssäkerhet för den som är oorganiserad. Med tanke på att fyra av AD:s sju medlemmar tillsätts av fack och arbetsgivarorganisationer så har domstolen ett intresse av att slå vakt om kollektivavtalen. Organisationerna får vara både lagstiftare, vittnen och domare. Domstolens sammansättning gör att det finns stor risk för jäv.
Av liknande skäl har tidigare Bostadsdomstolen fått avskaffas. Parallellerna är uppenbara.
JämO, Claes Borgström, har i en tidningsartikel tidigare i år, lagt en stor del av skulden på sina förluster i jämställdhetsmål på AD, som förutom JämO-mål prövar alla andra tvister på arbetsmarknaden. Ett organ som fack och arbetsgivare har avgörande inflytande över är inte rätt plats att avgöra diskrimineringsmål, anser JämO, som nu kämpar hårt för att målen i stället ska prövas i vanliga domstolar. Ett alternativ kunde, enligt JämO, vara att förändra sammansättningen av AD och införa en instans för överklagande.
Jag anser att detta problem enklast löses genom att AD avskaffas. De mål AD idag prövar bör föras över till de allmänna domstolarna, där ett förlorat mål kan överklagas. Det skulle också betyda att lagstiftningen tolkas och moderniseras på samma sätt som andra lagar. Detta skulle också förändra medborgarnas syn på diskrimineringsbrott.
Arbetsdomstolen bör alltså, i likhet med övriga specialdomstolar, avskaffas.
|
Stockholm den 24 september 2004 |
|
|
Helena Bargholtz (fp) |