Riksdagen begär att regeringen tydliggör hur socialt företagande kan vara en resurs inom arbetsmarknadspolitiken och hur kompetensen hos lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU) kan tas till vara i detta sammanhang.
I Sverige har det vuxit fram en nykooperativ rörelse som fick fart under lågkonjunkturen i början av 1980-talet. Det bildades många kooperativ som ett sätt att bekämpa arbetslöshet, inte minst bland ungdomar. Det har också utvecklats många sociala arbetskooperativ och även gemenskapsföretag (community business), föreningsdrivna verksamheter och andra alternativ som med ett gemensamt begrepp kan kallas socialt företagande.
En preliminär definition är: "De sociala företagen, dvs företag inom social ekonomi, vars huvudmål är att skapa arbete, och där vinstintresset är underordnat medarbetarnas engagemang och demokratisk organisering." (Arbetsgruppen Fas 3 Socialt företagande inom Equal).
Social firms är ett välkänt begrepp i Europa och väl utvecklat som ett arbetsmarknadspolitiskt instrument i många länder.
Det har gjorts utvärderingar som visar att utveckla kooperativ och liknande sociala företag kan vara ett effektivt arbetsmarknadspolitiskt instrument som dessutom kostar mindre än traditionella åtgärder inom AMS ram.
Det märkliga är att i Sverige förmedlas uppdrag och utges projektbidrag om socialt företagande enbart via Nutek, dvs. som en del i näringspolitiken. Vi tycker att det på ett sätt är mycket glädjande, då det är en slags bekräftelse på det sociala företagandet och den sociala ekonomin som en faktor för tillväxt. Samtidigt borde uppdraget om att utveckla socialt företagande som ett medel för att bekämpa arbetslöshet - inte minst för utsatta grupper - naturligtvis huvudsakligen vara förankrat via AMS.
De 25 lokala kooperativa utvecklingscentrum (LKU) som finns över hela landet ger kostnadsfri information och rådgivning om kooperativt företagande och andra socialekonomilösningar. För detta erhåller LKU medel från staten via Nutek. Kopplingen till arbetsmarknadspolitiken och AMS är obefintlig på central nivå, trots att man på lokal nivå ofta arbetar med lösningar och projekt för arbetslösa.
Därför är det viktigt att tydliggöra det sociala företagandet som ett viktigt instrument inom arbetsmarknadspolitiken och att LKU får ett tydligt arbetsmarknadspolitiskt uppdrag. Det kan medföra behov av ändrade attityder och regeltillämpningar. Samhallutredningen framhåller sociala företag i form av sociala arbetskooperativ som viktiga alternativ till verksamhet inom Samhalls ram, men betonar att sådana lösningar behöver stöd för att utvecklas (SOU 2003:56, s. 202).
En genomlysning av det sociala företagandets potential stämmer också väl ihop med regeringens intentioner i budgetpropositionen (2004/05:1):
Regeringen avser att genomföra en övergripande kartläggning av vilka aktörer som bidrar till att uppfylla arbetsmarknadspolitikens mål (Utgiftsområde 13, punkt 4.7).
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Ulf Holm (mp) |
|
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Mona Jönsson (mp) |