Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som har i uppdrag att identifiera och analysera mekanismerna bakom strukturell könsdiskriminering i Sverige samt föreslååtgärder för att motverka dessa och för att öka möjligheterna till inflytande och makt för dem som främst riskerar att utsättas för en sådan diskriminering.
Könsmaktstrukturen återspeglas överallt i samhället. År 2004 gäller i Sverige att:
kvinnor fortfarande utför merparten av det obetalda arbetet i hemmet,
98,7 % av börsföretagens verkställande direktörer är män,
kvinnor får sämre ekonomisk återbäring på sina studier än män,
i en genomsnittlig familj förlorar kvinnan under en tioårsperiod 294 000 kr mer än mannen,
män står endast för 17 % av uttaget av föräldraförsäkringen,
andelen kvinnor med osäkra anställningsförhållanden ökar,
endast 13 % av de heterosexuella paren har en jämställd arbetsfördelning i hemmet,
det sexualiserade våldet inte minskar och att unga kvinnor idag är utsatta för trakasserier i sin vardag, vilket knappast tyder påökad respekt för kvinnors rätt till integritet.
Denna ojämlikhetens lista kan göras betydligt längre. Att det finns samband mellan makt och kön är svårt att ifrågasätta i dagens samhälle. Däremot finns det inte tillräcklig kunskap och politik som tar ett helhetsgrepp och analyserar denna strukturella könsdiskriminering. Vänsterpartiet menar därför att det är av största vikt att det tas ett samlat grepp om frågan i en utredning om makt och kön med särskilt fokus på strukturell diskriminering.
Vänsterpartiet delar den beskrivning av samhället som återfanns i regeringens skrivelse om jämställdhetspolitiken inför 2000-talet (1999/2000):
Jämställdhet handlar om rättvisa och fördelning av ekonomisk och politisk makt. Det handlar om demokrati, om att värdera kvinnor och män lika. Det handlar om att bryta den samhällsstruktur som fortfarande råder och som varje dag säger oss att:
män är norm och kvinnor är undantag,
män är överordnade och kvinnor är underordnade,
män har stor makt, kvinnor liten.
Överallt i vår vardag möter kvinnor denna struktur. Det kan handla om löner, om möjlighet att få ett heltidsjobb, om karriär, om hemarbete och ansvar för barn, om möjlighet att få lån när man har en affärsidé, om misshandel och i dess grövsta form kvinnor som dödas av män som står dem nära. Strukturen är synlig och osynlig. Inte sällan bidrar både kvinnor och män till att upprätthålla den.
Även i den senaste skrivelsen Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden (2002/03:140) återfinns beskrivningen av könsmaktsordningen och man pekar också på de hinder som den förda jämställdhetspolitiken mött:
Trots en lång historia av aktivt jämställdhetsarbete präglas vårt samhälle fortfarande av en könsmaktsordning. Arbetet måste fortsättningsvis ges en mer feministisk inriktning. Det innebär att vi måste vara medvetna om att det råder en könsmaktsordning, att kvinnor är underordnade och män är överordnade, och vilja förändra den. /.../ Arbetet med att öka representationen av kvinnor på beslutsfattande positioner och att få fler kvinnor till arbetsmarknaden har inte alltid inneburit att kvinnor fått tillgång till reell makt. Jämn representation mellan kvinnor och män är fortfarande viktigt men vi måste även rikta in oss på maktfrågor. Utmaningen i jämställdhetsarbetet framöver måste således vara att förändra kvinnors och mäns kvalitativa rättigheter och möjligheter. Vi måste synliggöra könsmaktsordningen och angripa de strukturer som upprätthåller den.
Definitionen av begreppen strukturell respektive institutionell diskriminering varierar och det saknas en tydlig avgränsning mellan dem. Här menas med strukturell könsdiskriminering regler, normer, rutiner, vedertagna förhållningssätt och beteenden i institutioner och andra samhällsstrukturer som utgör hinder för att i praktiken uppnå lika rättigheter och möjligheter oavsett kön. Sådan diskriminering kan vara synlig eller dold och den kan ske avsiktligt eller oavsiktligt. Alla personer har någon form av könstillhörighet. I denna motion avses dock kvinnor, som i praktiken främst diskrimineras på grund av sin könstillhörighet och som har sämre möjligheter att skaffa sig makt och inflytande i samhället.
Mot bakgrund av det ovan nämnda ser Vänsterpartiet behov av att undersöka i vilken utsträckning skillnader i makt och inflytande är relaterade till strukturella förhållanden i det svenska samhället eller till det förhållningssätt samhällets institutioner har till personer med olika kön samt i vilken mån andra förklaringsfaktorer spelar in. Vilka strukturella hinder eller möjligheter motverkar respektive befrämjar kvinnors makt och inflytande inom olika samhällsområden?
I jämställdhetslagen finns bestämmelser mot diskriminering i arbetslivet på grund av könstillhörighet. Lagen innehåller förbud mot direkt och indirekt diskriminering. Förbuden gäller när en arbetsgivare vidtar åtgärder under anställningsförfarandet, beslutar om befordran eller tar ut en arbetstagare till utbildning för befordran, tillämpar löne- eller andra anställningsvillkor för arbeten som är att betrakta som likvärdiga, leder och fördelar arbetet eller säger upp, avskedar, permitterar eller vidtar annan ingripande åtgärd mot en arbetstagare. Lagen omfattar inte yrkespraktik eller tillgång till yrkesvägledning, yrkesutbildning och omskolning utanför en anställning. Inom EG-rätten finns det sedan länge bestämmelser som förbjuder könsdiskriminering. Principen om likabehandling när det gäller kön fastställs i bl.a. artikel 141 i EG-fördraget och rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (likabehandlingsdirektivet). Likabehandlingsdirektivet innehåller bestämmelser om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, däribland befordran, arbetsvillkor och, på vissa villkor, social trygghet. Direktivet omfattar även tillgång till yrkesvägledning, yrkesutbildning och omskolning.
Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet och rådets direktiv 86/613/EEG av den 11 december 1986 om tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män med egen rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för kvinnor med egen rörelse under havandeskap och moderskap, syftar till att komplettera likabehandlingsdirektivet när det gäller social trygghet. I dag finns det i Sverige lagstiftning som förbjuder diskriminering på grund av könstillhörighet endast i arbetslivet såvitt gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetssökande/ arbetstagare samt i högskolan.
Arbete med att stärka skyddet mot diskriminering pågår i flera av regeringen tillsatta utredningar. Diskrimineringskommittén (N 2002:6) har i uppdrag att bl.a. överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och samhällsområden (dir. 2002:11). Även andra utredningar om diskriminering berör frågan om kön, om än i mindre utsträckning. Bland de utredningar som på olika sätt berör de jämställdhetspolitiska målen kan nämnas Uppföljning och utvärdering av Kvinnofridspropositionens myndighetsuppdrag ur ett könsmaktsperspektiv (dir. 2003:112), Översyn av föräldraförsäkringen (dir. 2004:44) samt Översyn av jämställdhetspolitiken (dir. 2004:18). Uppdraget för den sistnämnda är att göra en översyn av jämställdhetspolitikens mål, inriktning, organisation och effektivitet. Utredaren skall överväga vilka mål som bör gälla för den framtida jämställdhetspolitiken samt lämna förslag till mål och resultatindikatorer för dessa. Utredaren skall vidare analysera hur den nuvarande organisationen för jämställdhetspolitiken fungerar och lämna förslag till hur den skall kunna förbättras och effektiviseras.
Vänsterpartiet föreslår att en utredning tillsätts som har i uppdrag att identifiera strukturell könsdiskriminering i Sverige. I den mån sådan diskriminering kan påvisas skall utredningen identifiera och analysera mekanismerna bakom den och dess konsekvenser för makt och inflytande i Sverige samt allmänt dess konsekvenser i förhållande till de jämställdhetspolitiska målen. Det är viktigt att utredningen också tar hänsyn till övriga maktdimensioner som påverkar oss via våra samhällsstrukturer. Utredningen skall därför identifiera och analysera i vilken mån det finns skillnader i hur kategorierna etnicitet, klass och sexualitet drabbas av strukturell könsdiskriminering. I utredningens uppdrag bör också ingå att föreslååtgärder för att motverka strukturell könsdiskriminering och för att öka möjligheterna till inflytande och makt för dem som främst riskerar att utsättas för sådan diskriminering i Sverige.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Lars Ohly (v) |
|
|
Lars Bäckström (v) |
Rossana Dinamarca (v) |
|
Mats Einarsson (v) |
Marie Engström (v) |
|
Owe Hellberg (v) |
Berit Jóhannesson (v) |
|
Sten Lundström (v) |
Alice Åström (v) |
|
Camilla Sköld Jansson (v) |