Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktningen på utvärderingen av Medlingsinstitutets verksamhet.
Medlingsinstitutet inrättades den 1 juni 2000. Institutet sägs ha till uppgift att medla i arbetstvister och verka för en väl fungerande lönebildning. Medlingsinstitutet är statistikansvarig myndighet för den officiella lönestatistiken och skall bl.a. spegla de löneskillnader som kan bero på diskriminering på grund av kön.
Inrättandet av Medlingsinstitutet (MI) föregicks av en utredning, Medling och lönebildning (SOU 1998:141), som skapade stor debatt inte minst inom fackföreningsrörelsen. Protesterna var kraftiga mot de befogenheter som institutet skulle få, som exempelvis möjligheten att skjuta upp varslade stridsåtgärder upp till 14 dagar och att i vissa fall tillgripa tvångsmedling och utse medlare utan parternas samtycke.
Vidare fanns det en oro för att regler om samordning av avtalsförhandlingar, lönestatistik, svenska och internationella lönejämförelser m.m. skulle försvåra låglönesatsningar och förbättringar av förhållandena för utsatta grupper. Från arbetstagarhåll menade man att förslagen sammantaget riskerade att försvaga löntagarnas ställning.
Sedan inrättandet har MI fått en del kritik. Exempelvis har Kommunal, OFR (Offentliganställdas förhandlingsråd), Vårdförbundet, Kommunförbundet, Landstingsförbundet m.fl. offentligt kritiserat institutet för att lägga sig i frågor som arbetsmarknadens parter själva bör avgöra. Orsaken till kritiken är att MI reagerat negativt på att fack och arbetsgivare i avtal kommit överens om att vid behov tillsammans utse medlare i stället för att be MI utse dessa.
Ett annat exempel är när MI försökte förmå parterna inom bankområdet att vänta med att sluta avtal till dess att industrin var klar med sina avtal. Skälet, enligt MI, var att industrin skulle ange nivån på löneökningarna. Finansförbundet och TCO har reagerat skarpt på detta. Finansförbundet hävdar parternas rätt att förhandla fram ett avtal utifrån de förhållanden som råder inom bank- och finanssektorn. Vidare menar de att MI:s agerande kraftigt försvårat förbundets möjlighet att träffa avtal med bankarbetsgivarna. En enig TCO-styrelse uttalade att institutet missuppfattat sin roll och agerat orimligt. Tjänstemannaförbundet HTF krävde dessutom en diskussion om industrins roll i avtalsförhandlingarna.
Ett tredje exempel på kritik är MI:s beslut att på arbetsgivarens, Sjöfartens arbetsgivarförbund, begäran skjuta 14 dagar på varslad stridsåtgärd från Seko. Arbetstagarsidan upplevde sig överkörd och pekade bl.a. på det anmärkningsvärda i att MI sköt upp en konflikt i ett läge där medlarna bedömde att det fanns möjligheter att göra upp. Dessutom uppfattade de bud som medlarna lade i samband med uppskjutandet av stridsåtgärden "som ett rent arbetsgivarbud."
Medlingsinstitutets verksamhet skall snart utvärderas. I den utvärderingen menar vi att det är arbetstagarperspektivet som skall utgöra utgångspunkten. Institutets påverkan på styrkeförhållanden på arbetsmarknaden bör studeras samt i vilken mån MI bidrar till en statlig lönepolitik och försvårar den fria förhandlingsrätten. Vidare bör Medlingsinstitutets vara eller inte vara prövas förutsättningslöst. I utvärderingsarbetet bör även parterna spela en aktiv roll. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
|
Britt-Marie Danestig (v) |
Lennart Gustavsson (v) |
|
Anders Wiklund (v) |