Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anställning med lönebidrag.
Regeringen bedömer i budgetpropositionen en stärkt konjunktur , en begynnande uppgång inom sysselsättningen och en minskande arbetslöshet. Utvecklingen inom arbetsmarknaden är starkt konjunkturberoende. Inriktningen på politiken har hela sitt fokus riktat mot att understödja en uppgång på arbetsmarknaden. En helt riktig bedömning och en viktig inriktning på politiken.
Man kan konstatera att antalet personer med arbetshandikapp som erhållit anställning tyvärr har minskat om man jämför med för ett år sedan. En utveckling som främst förklaras av en svag konjunktur men som trots förklaringen är djupt oroande. Tyvärr är det så, när man ser tillbaka i statistiken, att oavsett om konjunkturen är svag eller stark, så har de arbetshandikappades möjligheter på arbetsmarknaden blivit allt svagare. Företagens vilja att anställa personer med arbetshandikapp är i teorin relativt hög. Men när frågan ställs på sin spets, när den allmänna uppfattningen blir utsatt för ett konkret erbjudande, är viljan i praktiken svag och minskande. AMS som är ansvarig myndighet för handikappolitiken har under senare år intensifierat sitt arbete med företagskontakter och haft ett speciellt fokus på möjligheten för företagen att anställa en person med arbetshandikapp. Tyvärr ännu utan någon större framgång.
Lönebidragsanställning har under många år varit en effektiv åtgärd för att underlätta för arbetshandikappade att erhålla anställning. Både lönebidrag och OSA är bidragsformer som behövs för att stärka de arbetshandikappades ställning på arbetsmarknaden. Under många år har det bland framför allt mindre arbetsgivare förts en fullt berättigad diskussion om nivån på lönebidraget. Att den sedan 1993 legat kvar på ett takbelopp på 13 700 kronor för beräkning av lönebidraget har inverkat menligt både på möjligheterna att arbetsplacera arbetshandikappade och på möjligheten till en rimlig löneutveckling för dem som redan har en anställning. Inte minst i idrottsföreningar och andra ideella organisationer ställer lönebidragstaket till stora bekymmer och är ett hinder för anställning. Denna typ av anställningar hos just mindre arbetsgivare har visat sig vara ett stort steg på vägen mot en fastare förankring på arbetsmarknaden.
Inom ideella organisationer sysselsätts idag omkring 12 000 personer på anställningar med lönebidrag, varav ca 9 000 personer har sin anställning i en idrottsförening. Vi vill därför upprepa det gamla kravet på att höja lönebidragstaket för att därmed underlätta för arbetshandikappade att erhålla anställning.
Hos många ideella organisationer där en person är anställd och där arbetsgivaren uppbär lönebidrag kan man konstatera att personen är den enda anställda. Den lönebidragsanställda är i många fall ensamarbetare. Inom detta område skulle det behövas ett nytänkande, dels för att den lönebidragsanställda kan behöva mer omväxlande arbetsuppgifter, dels för att personen skall få en större grad av arbetsgemenskap. Detta skulle kunna åstadkommas genom att lokalt bilda pooler, där de lönebidragsanställda ingår och där de ingående ideella organisationerna får ett delat arbetsgivaransvar. I dessa pooler skulle man lättare kunna utjämna arbetsbelastningen över året och lättare kunna finna de lämpligaste arbetsuppgifterna för den enskilde anställde. En pool skulle naturligtvis också vara ett stöd för den enskilda ideella organisationen i dess roll som arbetsgivare.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Lars Wegendal (s) |
|
|
Tomas Eneroth (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |