Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lägga ned AMS.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunerna i Sverige åläggs att införa jobbgaranti för arbetslösa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en kompetenspeng.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att privata entreprenörer i huvudsak skall sköta den kommunala jobbgarantin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avveckla de offentligt ägda arbetsförmedlingarna.
Inom Arbetsmarknadsverket, AMV, är det arbetsförmedlingen och Arbetslivstjänster som har de direkta kundkontakterna. Arbetsmarknasstyrelsen, AMS, är den centrala myndigheten. Vid AMS och länsarbetsnämnden finns styrelser som beslutar i övergripande frågor. AMS ger riktlinjer och uppdrag till länsarbetsnämnden, fördelar resurser och följer upp verksamhet i länen. Länsarbetsnämnden har motsvarande ansvar för arbetsförmedlingarna i det egna länet. Arbetslivstjänster är en resultatenhet inom AMS. Kan det bli mer byråkrati?
Det är alltför få personer i Sverige som själva har erhållit, eller känner någon som erhållit ett arbete genom arbetsförmedlingarnas och AMS-systemets försorg.
Ett flertal studier och rapporter, bland annat från RRV och SNS visar att det mesta av AMS och arbetsförmedlingarnas verksamhet konserverar utanförskap, verkar diskriminerande och motverkar arbete.
Missförhållandena blir nästan övertydliga när det gäller invandrade arbetslösa. Många finner sig sitta fast i ett Kafkaliknande utanförskap, där livet styrs av allmänt välmenande tjänstemän och politiker, i en ren eländesindustri. I eländesindustrin skickas människor mellan olika åtgärder, kurser, utbildningar och myndigheter, utan möjlighet att ta sig loss av egen kraft.
Bäst resultat när det gäller arbetsförmedling uppnår enskilda entreprenörer och bemanningsföretag. En avveckling av de offentligt ägda och styrda arbetsförmedlingarna skulle skapa ett större utrymme för mångfald inom arbetsförmedlingsutbudet, vilket skulle ge en dynamik inom området och en mer individuellt anpassad och branschinriktad arbetsförmedling skulle kunna blomstra.
Samordningen mellan socialtjänst och arbetsförmedling (och eventuellt försäkringskassan) är upp till de enskilda organisationerna och de enskilda tjänstemännen eller i bästa fall föremål för försöksverksamhet inom Finsam eller Socsam. Även försöken begränsas av att myndigheter inte frivilligt samarbetar.
Det är hög tid att nu flytta makten från byråkrater och politiskt etablissemang och återföra denna makt till de enskilda människorna.
Vi anser att samhället bör organiseras på ett sådant sätt att arbete, i olika former, vid olika tider och med olika utmaningar, uppskattas. Statens intresse bör flyttas från ambitionen att begränsa arbetet till att göra detta både möjligt och utvecklande.
En arbetsgaranti skulle kunna införas där kommunen åläggs att inom viss tid, exempelvis fem dagar, ordna arbete till den arbetssökande. Detta skulle vara möjligt om nuvarande AMS-resurser samordnas med kommunens socialbidragssystem. Ingen som vill och kan arbeta skulle tvingas till ett liv i bidragsberoende. Det bästa vore naturligtvis om detta kunde ske per entreprenad, med hjälp av privata aktörer, för att på så sätt göra det mer effektivt.
En kompetensutvecklingspeng, eller vad man väljer för namn, skulle ge den enskilde arbetssökande makt att välja utbildning eller praktikplats efter egna önskemål och egna behov. Den arbetslöse vet nästan alltid bättre än aldrig så skickliga tjänstemän vad som krävs i utbildningsinsatser för att erhålla ett riktigt arbete.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Ulrika Karlsson (m) |
Göran Lindblad (m) |