Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppdraget att vara familjehemsförälder skall kunna räknas som en anställning.
Uppdraget som familjehemsförälder är i hög grad en viktig uppgift. Det finns i vårt land alltför många barn som av olika anledningar inte kan bo kvar i den ursprungliga familjen, utan som behöver ett annat boende. Ofta är ett boende i familj det som är bäst för barnet - med några som kan fungera som ställföreträdande föräldrar och ta hand om barnet och dess fostran, och kanske några "bonus-syskon" på köpet.
Familjehemsföräldrarna har ett mycket grannlaga arbete. De skall inte bara släppa in en ny familjemedlem i sin egen familj, oftast skall man också hålla och försöka ha en god och givande kontakt med barnets förälder/föräldrar. Att hitta "rätt" familjehem är en stor och svår uppgift för kommunerna. Det innebär så mycket, att det barn som behöver så mycket stöd och hjälp också får det!
Uppdraget som familjehemsförälder räknas dock inte som anställning, inte ens om familjen har flera barn på uppdrag av en socialförvaltning. Man får ersättning som kan motsvara ett hel- eller deltidsarbete och betalar skatt.
När uppdraget/placeringen avslutas har den som fått inkomsten inte samma sociala, ekonomiska och rättsliga trygghet som andra. Ansökan om ersättning från a-kassa beviljas inte, eftersom familjehemsuppdraget inte är att betrakta som förvärvsarbete utan endast som ett allmänt arvoderat uppdrag.
När Riksdagens revisorer granskade vården av barn och unga i familjehem, föreslog man att familjehemsvård skall likställas med förvärvsarbete och därmed också få samma rättigheter och trygghet som andra. Vår uppfattning är att familjehemsförälder skall kunna betraktas som en arbetstagare och därmed kunna omfattas av den arbetsrättsliga skyddslagstiftningen.
|
Stockholm den 24 september 2004 |
|
|
Magdalena Andersson (m) |
Anita Sidén (m) |