Motion till riksdagen
2004/05:A2
av Annelie Enochson m.fl. (kd)

med anledning av prop. 2004/05:22 Diskriminering inom det sociala området på grund av sexuell läggning

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen avslår proposition 2004/05:22 i avvaktan på Diskrimineringskommitténs slutbetänkande.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning.

Propositionen

I proposition 2004/05:22 Diskriminering inom det sociala området på grund av sexuell läggning föreslås att diskriminering som har samband med sexuell läggning skall vara förbjuden inom det sociala området, vilket innefattar social­tjänsten, socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen samt hälso- och sjukvården.

Förslaget ska genomföras genom att 10-13 §§ i lagen om förbud mot diskriminering (2003:307) utvidgas till att - utöver diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning - även omfatta sexuell läggning.

Bakgrund

Under riksdagsåret 1998/99 ställde sig riksdagen bakom ett förstärkt skydd mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder, sexuell läggning och etnisk härkomst. Kristdemokraterna medverkade aktivt till att denna lagstiftning antogs i riksdagen. Tyvärr skedde detta genom införandet av tre nya lagar, vilket vi kritiserade. Sammanlagt finns det nu fyra olika men likartade diskrimineringslagar, vilket är rörigt och svåröverskådligt för både fackliga företrädare och företagsledningar att hålla reda på. Det är också intrycket när man lyssnar på representanter från näringslivet, fackförenings­rörelsen, de olika ombudsmännen och enskilda som sökt hjälp och stöd i de nu existerande lagstiftningarna och ombudsmannainstitutionerna. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande som innebär att det bör genomföras ett utredningsarbete i syfte att bland annat överväga möjligheterna att samordna diskrimineringslagarna.

Kristdemokraterna har också pekat på behovet av en samlad ombudsmanna­institution, med riksdagen som huvudman, och gärna med den officiella titeln som Rättighetsombudsman (RO). På detta sätt skulle dagens system kraftigt förenklas. Medborgarna behöver enbart vända sig till JO vid frågor angående myndighetsmissbruk och RO vid frågor om diskriminering. Förslaget har tillstyrkts av en majoritet (bestående av kd, m, fp, c och mp) i riksdagen, vilket innebar ett tillkännagivande till regeringen om att en samordning av ombudsmännen bör utredas.

Frågan om en samordnad lagstiftning och en samordning av ombudsmännen utreds nu av den så kallade Diskrimineringskommittén (N 2002:06). Kommitténs uppdrag är att överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och samhällsområden. Kommittén ska redovisa sina slutsatser den 1 juli 2005.

På grund av EG-direktiv förelade regeringen propositionen Ett utvidgat skydd mot diskriminering 2002/03:65. Propositionen innehöll förslag till en ny lag om förbud mot diskriminering samt följdändringar i ett antal lagar som ett led i genomförandet av de två EG-direktiven, arbetslivsdirektivet (2000/78/EG) och direktivet mot etnisk diskriminering (2000/43/EG). Dessa direktiv bygger på att ingen diskriminering skall förekomma inom de arbetsmarknadspolitiska områdena, vid start eller bedrivande av näringsverksamhet, yrkesutövning, medlemskap, medverkan eller medlemsförmåner i arbetstagarorganisationer eller yrkesorganisationer och i fråga om varor, tjänster och bostäder.

Arbetsmarknadsutskottet behandlade i betänkande 2003/04:AU7 propositionen i fråga. Tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet anförde vi i en gemensam reservation följande: "Vi har vid ett flertal tillfällen tidigare framhållit att vi förordar att det så snart som det är möjligt införs en sammanhållen, tydlig och enhetlig lagstiftning mot diskriminering. En sådan lagstiftning skulle omfatta alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och på det sättet sända en tydlig signal till alla berörda parter att all diskriminering är att bedöma som lika allvarlig från lagstiftarens sida. En samlad lagstiftning blir också lättare att överblicka för dem som skall tillämpa lagen. Frågan om en samordnad lagstiftning utreds för närvarande av den så kallade Diskrimineringskommittén, och vi anser att det är viktigt att kommittén får så stor handlingsfrihet som möjligt i sitt arbete. På samma gång vill vi understryka att de förslag som läggs fram i den här behandlade propositionen bör ses som en nödvändig lagstiftning i avvaktan på en samlad antidiskrimineringslag."

Det är viktigt att Diskrimineringskommitténs översyn gäller all lagstiftning mot diskriminering på alla samhällsområden. Det är av stor vikt för såväl arbetsgivare, myndigheter, fackliga organisationer och enskilda personer som har att förhålla sig till lagstiftningen. Den enkelhet som en sammanhållen lagstiftning kan bidra till är viktig för att lagen ska bli allmänt accepterad. Av samma anledning är det viktigt att lagstiftningen blir hållfast över tid.

Kristdemokraternas förslag

Det behövs ett tydligt diskrimineringsskydd för människans integritet oberoende av religion, ålder, ras, hudfärg, kön, språk, sexuell identitet, genetiska särdrag, börd, ekonomisk eller social ställning, funktionshinder, utvecklingsstörning, etnisk eller politisk tillhörighet.

I likhet med två av remissinstanserna, Svenskt Näringsliv och Akademiker­förbundet SSR, anser vi kristdemokrater att frågan om diskriminering inom det sociala området på grund av sexuell läggning skall behandlas av Diskrimineringskommittén. Genom ett regeringsbeslut den 28 maj 2003 fick också kommittén ett tilläggsdirektiv. Bland annat skulle med förtur och i särskild ordning utredas skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning som tar sikte på det sociala området. Det känns därför viktigt att avvakta vidare beslut i denna fråga tills utredningen slutfört sitt uppdrag. Detta är normal praxis.

I Diskrimineringskommittén ska alla aspekter på diskrimineringsfrågorna vägas samman för att åstadkomma en enhetlig, sammanhängande och effektiv antidiskrimineringslagstiftning. I sak har vi inget att invända mot förslagen i propositionen. Men den framlagda propositionen läggs inte utifrån ett påkallat behov av ny lagstiftning, utan utifrån principiella grunder. Vi anser att det inte föreligger tillräckligt starka skäl för att genomföra föreslagna förändringar i lagstiftningen innan Diskrimineringskommittén kommit med sitt slutbetänkande.

Kristdemokraterna anser vidare att konsekvensanalysen i propositionen är bristfällig. I propositionen anförs exempelvis att HomO får ett utökat tillsynsområde. De ökade uppgifter som åläggs HomO föranleder dock inte ökade anslag. Regeringens bedömning verkar vara att det utökade tillsynsområdet för HomO, inklusive utökade informations- och utbildningsinsatser till allmänheten samt berörda parter, inte kommer att bidra till en ökad arbetsbelastning. Å andra sidan får man uppfattningen att det finns behov av att snabbt införa denna lagstiftning, trots att Diskrimineringskommittén inom kort kommer att redovisa sina slutsatser. Finns behovet borde det leda till ökad arbetsbelastning för HomO och därmed få ekonomiska konsekvenser. Detta finns inte tillräckligt utrett i propositionen.

Stockholm den 27 oktober 2004

Annelie Enochson (kd)

Stefan Attefall (kd)

Mats Odell (kd)

Lars Lindén (kd)

Maria Larsson (kd)

Mikael Oscarsson (kd)

Per Landgren (kd)

Lars Gustafsson (kd)