Utrikesutskottets betänkande

2004/05:UU12

Nytt östbistånd

---

Sammanfattning
I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse 2004/05:109 Svenska
utvecklingssamarbetet med länderna i OSS och på västra Balkan samt de
motioner som har väckts med anledning av skrivelsen.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna
samt att motionerna avstyrks.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Nytt östbistånd
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U17 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:U18
yrkandena 1, 2, 5 och 7.

2. Transitionsenhet inom UD
Riksdagen avslår motion 2004/05:U18 yrkande 3.
Reservation 1 (fp)

3. Sidas nya profilenhet
Riksdagen avslår motion 2004/05:U18 yrkande 4.
Reservation 2 (fp)

4. Egeninsatser
Riksdagen avslår motion 2004/05:U18 yrkande 6.
Reservation 3 (fp)

5. Skrivelsen
Riksdagen lägger skrivelse 2004/05:109 till handlingarna.

Stockholm den 19 maj 2005
På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Berndt
Ekholm (s), Carina Hägg (s), Birgitta Ahlqvist (s), Göran Lindblad (m),
Kaj Nordquist (s), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling (m), Veronica
Palm (s), Björn Hamilton (m), Cecilia Wikström (fp), Rosita Runegrund
(kd), Sermin Özürküt (v), Annika Qarlsson (c) och Rocio Fernández (fp).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse 2004/05:109 Svenska
utvecklingssamarbetet med länderna i OSS och på västra Balkan samt de
motioner som har väckts med anledning av skrivelsen.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redovisar regeringen sina bedömningar vad gäller den
framtida utformningen av utvecklingssamarbetet med länderna i OSS och på
västra Balkan.

Utskottet
Skrivelsen
Östbiståndet, som inleddes 1990 som ett stöd till reformsträvanden och
systemskifte i Polen och Baltikum, har under de gångna femton åren fått
en allt starkare karaktär av EU-integrationsbistånd. Stödet till de
fyra länderna blev framgångsrikt och avslutades med att de upptogs som
medlemmar av Europeiska unionen 2004. Att bidra till att övriga länder
i det forna Sovjetunionen i skilda hänseenden närmar sig EU, respektive
att stödja länderna på västra Balkan i deras EU-integration, framstår
som det långsiktigt mest effektiva sättet att i enlighet med Politiken
för global utveckling, PGU, bidra till en rättvis och hållbar utveckling,
inklusive att bidra till bättre förutsättningar för fattiga människor
att förbättra sina levnadsvillkor.
Regeringen räknar nu med att utvecklingssamarbetet med Ryssland skall
börja minska och gradvis ersättas av ett grannlandssamarbete på mer
jämlika villkor. Grannlandssamarbetet skall också kunna omfatta de
baltiska länderna och Polen samt på längre sikt Ukraina och Vitryssland.

Utvecklingssamarbetet med Ukraina har med regimskiftet 2005 fått tydligt
förbättrade förutsättningar och bör utvidgas. Samarbetet med Vitryssland,
som begränsas av politiska faktorer, bör breddas. Utvecklingssamarbetet
med Moldavien, som är Europas fattigaste land, bör kunna ökas.
I Centralasien respektive södra Kaukasien räknar regeringen med att
fokusera utvecklingssamarbetet på Kirgizistan, Tadzjikistan och Georgien.
En beredskap bör hållas att öka engagemangen i övriga länder i de två
regionerna, om reformförutsättningarna där skulle förbättras.
För länderna på västra Balkan ser regeringen EU-närmandet som ramen för
allt utvecklingssamarbete. Inom den ramen skall både insatser som har
direkt bäring på de s.k. Köpenhamnskriterierna för EU-medlemskap och
andra insatser, t.ex. inom sociala sektorer, på sysselsättningsområdet
eller för lokal utveckling kunna genomföras. Det stora svenska engagemanget
i regionen kommer att fortsätta på kort och medellång sikt och avslutas
senast när länderna upptas som medlemmar av EU. Stödet till Kroatien
fasas ut redan under de närmaste åren. Insatsen i Kosovo kan komma att
öka.
I samtliga fall där samarbetsländerna har ett nära eller långsiktigt
EU-medlemskapsperspektiv önskar regeringen att utvecklingssamarbetet
med dem också bidrar till att ytterligare stärka förbindelserna med
Sverige. Utvecklingssamarbetet med dem skall i första hand verkställas
genom svenska aktörer. Utbytesverksamheten med det svenska samhället
genom bl.a. myndigheter, folkrörelser och andra organisationer, kommuner
och regioner samt universitet och högskolor bör förstärkas.
Motionerna
I motion 2004/05:U18 (fp) yrkande 1 anför Folkpartiet att det övergripande
målet för Sveriges utvecklingssamarbete måste vara demokrati, detta för
att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att
förverkliga sina mänskliga rättigheter och på så vis bekämpa fattigdom
och orättvisor. Detta mål skall även gälla för samarbetet med länderna
utanför EU i östra Europa och på Balkan samt i Centralasien.
I samma motion (yrkande 2) menar motionärerna att EU skall vara öppet
för alla demokratiska länder som delar unionens mål och som helt eller
delvis ligger i Europa. Även om det kan ta lång tid innan länder som
Ukraina kan bli fullvärdiga medlemmar är det viktigt att denna princip
hålls levande och öppen. Länder som vill träda in i EU måste uppfylla
de grundläggande politiska och ekonomiska kriterier för medlemskap som
EU har slagit fast. Därför är en viktig del av samarbetet att stödja
det långsiktiga reformarbetet och hjälpa länderna att närma sig EU.
I yrkande 3 anförs att UD bör inrätta en enhet för främjande av övergång
till demokrati. I yrkande 4 pekar motionärerna på att den nya profilenhet
inom Sida som skall etableras på Gotland, och som syftar till att stödja
kommuner, organisationer och vänorter kring Östersjön, skall finansieras
med 22 miljoner kronor per år - medel som tas från det nuvarande
östbiståndet. Motionärerna anser att det är oacceptabelt att regionalpolitiska
hänsyn på detta vis får styra biståndspolitiken. Användandet av
biståndsmedel för att finansiera regionalt samarbete kring Östersjön går
stick i stäv med den av riksdagen beslutade politiken för global utveckling,
som har fattigdomsbekämpning som huvudmål.
Motionärerna pekar vidare på att Ryssland, Ukraina, Vitryssland och
Moldavien erhöll sammanlagt 1,3 miljarder euro från Tacisprogrammet
under perioden 2000-2003, samtidigt som Medaprogrammet delade ut 3,7
miljarder euro. Med beaktande av att EU:s grannländer i öst omfattar
207 miljoner invånare är, anför motionärerna, en förstärkning av biståndet
till dessa länder nödvändigt (yrkande 5).
I yrkande 6 anförs att det beslut om införande av s.k. egeninsatser
(motsvarande 10 % av kostnaderna för demokratifrämjande projekt i
Vitryssland) som nyligen har tagits av Sida bör omprövas. De organisationer
som arbetar med demokratiprojekt i Vitryssland bör, anser motionärerna,
befrias från egeninsatsen.
Avslutningsvis anför motionärerna (yrkande 7) att Sidas insatser i
Östeuropa vad gäller kampen mot slavhandeln med kvinnor och barn bör
utökas kraftigt.
Moderaterna anför i motion 2004/05:U17 yrkande 1 att Sverige aktivt bör
verka för att EU skall etablera en gränsövervakningsinsats i Georgien.
I yrkande 2 anförs att Sverige fortsatt bör verka inom EU och OSSE för
att få Ryssland att leva upp till åtagandena angående trupptillbakadragande
från Georgien.
Utskottets överväganden
Målsättningar för det svenska östbiståndet
Utskottet konstaterar inledningsvis att målet för Sveriges internationella
utvecklingssamarbete, såsom fastlagts i den av riksdagen beslutade
Politiken för global utveckling, PGU (bet. 2003/04:UU3), skall vara att
bidra till en rättvis och hållbar global utveckling och att bidra till
att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina
levnadsvillkor.
Politiken skall präglas av två perspektiv - rättighetsperspektivet och
de fattigas perspektiv. Detta innebär att människors rättigheter skall
utgöra grunden för de åtgärder som skall vidtas och att de fattigas
behov, intressen och förutsättningar skall vara en utgångspunkt i
strävandena mot ett uppfyllande av målet. Rättighetsperspektivet inkluderar
både mänskliga rättigheter och demokrati.
Utskottet konstaterar vidare att det svenska östbiståndet, som inleddes
1990 som ett stöd till reformsträvanden och systemskifte i Polen och
Baltikum, under de gångna femton åren alltmer har kommit att få karaktären
av EU-integrationsbistånd - en linje som kröntes med framgång under år
2004 då tio nya stater upptogs som medlemmar i unionen, däribland Estland,
Lettland, Litauen och Polen. Utskottet välkomnar vidare Bulgariens,
Rumäniens kommande inträde i unionen samt att Turkiet får inleda
medlemskapsförhandlingar.
Utskottet anser att utvecklingen i de länder som tidigare utgjorde
delrepubliker i Sovjetunionen, samt länderna på västra Balkan ger skäl
till såväl tillförsikt som oro. Medan den senaste tidens utveckling i
bl.a. Ukraina och Georgien är lovande, är utvecklingen i bl.a. Armenien,
Azerbajdzjan, Vitryssland, Uzbekistan och Turkmenistan mer bekymmersam.

Moldavien
Utskottet konstaterar att den demokratiska utvecklingen i Moldavien,
senast manifesterad i landets parlamentsval i mars 2005, uppvisar flera
delvis positiva tecken. Det styrande kommunistpartiet, under president
Vladimir Voronins ledning, har uttalat sig positivt om ett eventuellt
moldaviskt EU-medlemskap. Det är angeläget att landets spirande
demokratiska utveckling och dess uttalade strävan efter närmare integration
och samarbete med Europeiska unionen inte lämnas därhän.
Landet har brottats med stora ekonomiska problem alltsedan Sovjetunionens
kollaps och det efterföljande inbördeskriget med de separatistiska
styrkorna i utbrytarrepubliken Transnistrien. Fattigdomen är utbredd.
Detta har bl.a. fått till följd att kvinnor utnyttjas i gränsöverskridande
brottslighet kopplad till sexslavhandel. Spridningen av smittsamma
sjukdomar såsom hiv/aids uppvisar oroande tendenser. Därtill skall
understrykas att respekten för de mänskliga rättigheterna, den enskildes
rättssäkerhet samt mediesituationen delvis alltjämt är otillfredsställande.

Utskottet anser att EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) bidrar till
att försvåra Moldaviens ekonomiska situation. Det är därför viktigt att
Sverige inom EU verkar för att unionens bistånd till landet intensifieras
och effektiviseras samt att unionens jordbrukspolitik genomgår nödvändiga
reformer.
Utskottet anser vidare att det är mycket angeläget att snarast få till
stånd en lösning på konflikten kring den separatistiska Transnistrienrepubliken
- en konflikt som allvarligt har hämmat Moldaviens ekonomiska utveckling
och därmed dess orientering mot EU. Konflikten kan, om den tillåts att
fortgå, komma att verka destabiliserande på den säkerhetspolitiska
situationen i EU:s östra närområde. Utskottet välkomnar därför att EU i
mars 2005 lät utnämna en särskild representant till landet vars uppgifter
bl.a. omfattar att få till stånd en lösning på denna konflikt. EU, liksom
OSSE, måste därutöver oförtrutet fortsätta sitt arbete med att förmå
Ryssland att respektera de s.k. Istanbulåtagandena, som nåddes vid
OSSE-toppmötet i Istanbul 1999, om tillbakadragande av trupp från
Transnistrien.
Utskottet delar regeringens bedömning att Moldaviens EU-närmande bör
utgöra ramen för det internationella utvecklingssamarbetet med landet.
Erfarenheter visar att ett övergripande EU-närmande kan få effekter på
bredden i samhället, såväl på institutionella och legala plan som i
form av metoder, tekniker, attityder och kunskaper på mikronivå, t.ex.
företag och enskilda personer. Även om det inte pågår en formell
EU-integration finns det ett EU-närmande med positiv potential för det
moldaviska samhället. Det framstår som önskvärt att också det svenska
utvecklingssamarbetet bidrar i den riktningen.
Ryssland
Utskottet konstaterar att den senaste tidens politiska utveckling i
Ryssland ger anledning till oro. Övergången från totalitär diktatur
till demokrati, rättsstat och marknadsekonomi har under senare år kommit
att ställas inför allvarliga hot och utmaningar. Centraliseringen av
makten kring president Vladimir Putin, den alltmer kringskurna press-
och yttrandefriheten liksom övergrepp mot de mänskliga rättigheterna
utgör oroväckande tecken.
Det är angeläget, menar utskottet, att omvärlden klart markerar sitt
avståndstagande från alla typer av inskränkningar i de demokratiska
fri- och rättigheterna i Ryssland.
Det nuvarande samarbetet mellan EU och Ryssland grundar sig på ett
partnerskaps- och samarbetsavtal (PSA), som löper t.o.m. 2007. Därutöver
enades parterna 2003 om att fördjupa samarbetet inom fyra samarbetsområden:
1) det ekonomiska, 2) frihet, säkerhet och rättsväsende, 3) yttre
säkerhet samt 4) forskning, utbildning och kultur. I samband med toppmötet
i Moskva den 10 maj 2005 nådde EU och Ryssland en överenskommelse om
antagande av handlingsplaner för respektive samarbetsrområde.
Utskottet konstaterar att EU, genom Tacis, har varit den största
biståndsgivaren till Ryssland under de senaste åren. Totalt har över 1
miljard euro allokerats till Tacisinsatser i Ryssland sedan 1991.
Resultaten av stödet har enligt den europeiska kommissionen varit svaga.
Genomförandet har ofta försenats på grund av administrativa problem.
De främsta orsakerna till dessa är, enligt kommissionen, brister i
utformningen av Tacis samt ett svagt ryskt ägarskap. Den ryska regeringen
har redovisat en skeptisk inställning till Tacis och har vid flera
tillfällen på skilda sätt rest hinder för genomförandet.
Som ett resultat av erfarenheterna har Europeiska kommissionen aviserat
en reducering av stödet genom Tacisprogrammet. För budgetperioden 2007
och framåt har Ryssland erbjudits samarbete inom ramen för gemenskapens
nya grannskapsinstrument ENPI (European Neighbourhood Policy Instrument).

Utskottet konstaterar vidare att den ryska ledningen har inte uttryckt
några önskemål om ett formellt EU-närmande för Rysslands del. Inte heller
finns några motsvarande ambitioner inom EU. Ett ryskt EU-medlemskap
står inte på någon agenda. Likväl sker ett gradvis men kontinuerligt
ryskt närmande till europeiska strukturer och regelverk i praktiken i
den samarbets- och harmoniseringsprocess som är en integrerad del av
det internationella samarbetet. De ömsesidiga banden och beroendena
mellan Ryssland och EU på olika områden är starka.
Utskottet anser, liksom regeringen, att den svenska Rysslandspolitiken,
även vad avser reformsamarbetet, bör utgå från att EU och Ryssland kan
åstadkomma ett brett och djupgående närmande i ett flertal olika
dimensioner. Det svenska reformsamarbetet bör spegla och genomföras i
samklang med EU:s Rysslandspolitik. Det bör fortsätta att bidra till
Rysslands närmande både till EU och till Sverige.
Utskottet konstaterar att det svenska reformsamarbetet med Ryssland,
som tillgodoser viktiga intressen på båda sidor, under senare år har
vuxit kraftigt och uppgår nu till mellan 200 och 300 miljoner kronor
per år. Under budgetåren 2002 och 2003 har Sverige utbetalat närmare
550 miljoner kronor för insatser i Ryssland, merparten via Sida. De
sammanlagda utbetalningarna 2004 uppgick till närmare 320 miljoner kronor.
Det säkerhetsfrämjande stödet, som uppgått till 15 miljoner kronor
under de två åren, har koncentrerats till S:t Petersburg, Murmansk och
Kaliningrad och främst avsett projekt för att hindra spridning av
massförstörelsevapen samt projekt inom försvarsmiljö, katastrofberedskap,
sjöräddning och migrationspolitik.
Stödet för demokratins fördjupning, 74 miljoner kronor under 2002 och
2003, har omfattat rättssamarbete, journalistutbildning, vänortssamarbete
och andra projekt för lokal demokrati, jämställdhet, motverkande av
människohandel, stöd via enskilda organisationer samt kultursamarbetet
genom Svenska institutet.
Den ekonomiska omvandlingen är det näst största verksamhetsområdet med
130 miljoner kronor under 2002 och 2003 till främst näringslivsinriktad
verksamhet, förvaltning, lantmäteri, företagsledarutbildning,
handelskammarsamarbete och samarbete inom skogsnäringen.
Utskottet delar regeringens bedömning att det övergripande målet för
det fortsatta utvecklingssamarbetet med Ryssland kommer att vara att
bidra till ett närmande av landet till europeiska strukturer och
samarbetstraditioner. Ett sådant närmande, vars kärna är en fortsatt
reformprocess, bidrar till en positiv politisk, ekonomisk och social
utveckling i landet och därmed på sikt till en hållbar minskning av
fattigdomen. Det främjar demokrati, öppenhet och respekt för mänskliga
rättigheter, vilket skapar bättre möjligheter att bekämpa organiserad
brottslighet, korruption, människohandel, narkotikaberoende och smittsamma
sjukdomar. Samarbetet skall också bidra till ett närmande till Sverige
och bidra till övergången till ett reguljärt grannlandssamarbete.
Med ryska behov som utgångspunkt inriktas insatserna på sådana områden
där Sverige har erkänd och efterfrågad kompetens. En koncentration skall
ske på reformer och institutionsutveckling. Insatserna på federal nivå
bör förstärkas, om mottagligheten där är god. Det är också av intresse
att koppla federala reformer till genomförande på den regionala nivån.
En central uppgift under perioden blir att i dialog med den ryska sidan
föra upp erfarenheter från lokala och regionala nivåer till den federala
nivån.
Stödet till det civila samhället bör, anser utskottet, utökas för arbete
med mänskliga rättigheter, demokratins fördjupning och stärkandet av
rättsstaten. Stöd till utbyte mellan svenska och ryska myndigheter och
organisationer spelar en viktig roll. Miljösamarbetet är fortsatt viktigt,
liksom samarbetet inom utbildning och forskning. Inte minst på det
senare området bör det bilaterala utbytet förstärkas och ges nya och
bredare former. Den svenska resursbasen skall utnyttjas i görligaste
mån. Förslag till insatser inom ramen för samarbetet med svenskt näringsliv
bör prövas i positiv anda. För att bidra till övergången till ett
reguljärt grannlandssamarbete bör utvecklingssamarbetet också ha en
inriktning på kontaktskapande och nätverksbyggande.
Utskottet anser att de funktionshindrades situation i Ryssland och övriga
Central- och Östeuropa måste uppmärksammas. Kvardröjande handikappfientliga
attityder, bl.a. på arbetsmarknaden, förstärker berörda gruppers ekonomiska
och sociala marginalisering och utsatthet. Utskottet noterar att regeringen,
i sin landstrategi för Ryssland, uppmärksammar de funktionshindrades
problem och vikten av svenska biståndsinsatser på detta område. Det är
angeläget, anser utskottet, att de specifika problem som präglar de
funktionshindrades liv i såväl Ryssland som i övriga Central- och
Östeuropa finns med i bedömningarna kring det framtida grannlandssamarbetet.

Utskottet konstaterar att det regionala samarbetet i Sveriges närområde
i Östeuropa spelar en viktig roll för politisk och ekonomisk stabilitet
och goda grannskapsförhållanden. Utöver den politiska och ekonomiska
dialogen bedrivs ett konkret samarbete inom en rad frågor och problem
av gränsöverskridande karaktär vilka berör staterna i Barents- och
Östersjöregionen, bl.a. miljöskydd och hållbar utveckling, kärnsäkerhet,
energieffektivisering, räddningstjänst och krishantering, transportplanering,
hälsofrågor och sociala frågor, utbildnings- och forskningsfrågor,
ungdomsfrågor, kamp mot organiserad brottslighet och människohandel
samt undanröjande av handelshinder och främjande av handel och investeringar.
Barentssekretariatet spelar en viktig roll i detta samarbete.
Övriga organisationer av stor betydelse för samarbetets fortskridande
och utveckling är bl.a. EU:s Nordliga dimension, Arktiska rådet,
Östersjöstaternas råd, den Nordisk-baltiska aktionsgruppen mot människohandel
samt Nordiska ministerrådet.
Ukraina
Det är mycket angeläget, anser utskottet, att EU står berett att bistå
när Ukraina, med sina 48 miljoner invånare - Europas femte största land
- nu med en ny politisk ledning återupptar sin vandring längs den långa
vägen mot demokrati, rättsstat och marknadsekonomi. Utskottet anser att
den handlingsplan som EU har upprättat inom ramarna för den europeiska
grannskapspolitiken måste revideras i ljuset av den senaste tidens
politiska utveckling i landet. Utskottet anser vidare att EU bör
intensifiera sitt stöd till reformer och uppbyggnad av Ukrainas statliga
administration samt utöka stödet till uppbyggnad av EU-kompetens bland
statliga tjänstemän.
Utskottet konstaterar att den nya ukrainska ledningen står inför en
serie utmaningar. Bland de första är att överbrygga den interna klyftan
mellan landets västra och östra delar. Det är angeläget, anser utskottet,
att landets hela befolkning, oavsett regional eller etnisk/språklig
tillhörighet, kan känna delaktighet i det nya demokratiska Ukraina.
Utskottet noterar att de nuvarande relationerna mellan EU och Ukraina
baseras på ett partnerskaps- och samarbetsavtal, som ratificerades 1998.
Den nya europeiska grannskapspolitikens (ENP) prioriteringar konkretiseras
för Ukrainas del i en treårig handlingsplan. Handlingsplanen är ett
viktigt redskap för det framtida samarbetet och kompletteras med det
nya finansiella grannskapsinstrumentet ENPI fr.o.m. 2007. Till dess
utgör Tacis aktionsprogram den finansiella ramen för genomförandet av
partnerskapsavtalet.
Tacisprogrammet är det största tekniska biståndsprogrammet i Ukraina
(322 miljoner euro allokerade för perioden 2002-2004). Programmet för
perioden 2004-2006 fokuserar på institutionella, rättsliga och administrativa
reformer, på utveckling av den privata sektorn och ekonomisk utveckling
samt på systemskiftets sociala konsekvenser. Utöver Tacis genomför
kommissionen även andra biståndsprogram för kontakter mellan ungdomar i
Ukraina och EU, för utbyte på utbildningsområdet, för stöd till demokrati
och mänskliga rättigheter samt för ekonomisk och social utveckling av
gränsområden.
Det nya grannskapsinstrumentet ENPI kommer att fokusera på genomförandet
av handlingsplaner inom den europeiska grannskapspolitiken. Kommissionen
har samtidigt annonserat att det framtida reformsamarbetet med Ukraina
kommer att ges en mer uttalad fattigdomsprofil än det nuvarande programmet.
En viktig del i ENPI kommer att vara det gränsöverskridande samarbetet
mellan Ukraina och EU:s medlemsstater. Vidare kommer EIB att utöka sin
långivning till Ukraina.
Utskottet anser, liksom regeringen, att ett svenskt stöd till det
ukrainska EU-närmandet framstår som det mest adekvata sättet att bidra
till fattigdomsbekämpningen i landet. Följaktligen anser utskottet att
EU klart bör uttala att Ukraina har ett framtida medlemskapsperspektiv.

Det är följaktligen, anser utskottet, inom denna ram som det svenska
utvecklingssamarbetet med landet bör utformas. Inriktningen på
samarbetsområden blir beroende av den nya regeringens prioriteringar och av
hur andra givare agerar. En bred utbytesverksamhet med det svenska
samhällets olika aktörer bör vara ett centralt inslag i samarbetet med
Ukraina. Vidare framstår stöd till reformer inom miljöområdet som
angeläget.
Vitryssland
Utvecklingen i Vitryssland ger fortsatt anledning till oro. Under
president Lukasjenkos regim fortsätter kränkningarna av de mänskliga
rättigheterna. Den politiska oppositionen förhindras att verka, och de
parlamentsval som hölls hösten 2004 var långt ifrån fria och demokratiska.

På basis av rådsbeslutet 1997 har EU byggt en politik som syftar till
att steg för steg förbättra relationerna om den vitryska sidan i sin
tur försöker att förbättra situationen rörande de mänskliga och
demokratiska rättigheterna. En översyn under 2004 visade emellertid att
politiken inte har lett till de önskade resultaten.
Utskottet anser att EU:s nuvarande linje gentemot Vitryssland är olycklig
och riskabel. Avsaknad av EU-närvaro i landet, eller ens en plan för
hur en demokratisk utveckling i landet skulle kunna stödjas, är oroväckande.
Därtill bortser denna politik från möjligheten till samarbete mellan
unionen och Vitryssland kring vissa politiskt mindre kontroversiella
frågor som dock är av stor vikt i det framväxande vitryska civilsamhällets
ögon, t.ex. bekämpande av gränsöverskridande brottslighet, åtgärder för
att förhindra spridningen av hiv/aids samt stöd till offer för
Tjernobylkatastrofen.
EU:s bojkott mot Vitrysslands högsta politiska ledning får inte leda
till en allmän isolering av landet. Unionens betydelse som viktig aktör
i skapandet av en utveckling i demokratisk riktning i Vitryssland får
inte underskattas. Det är angeläget, anser utskottet, att EU:s arbete
i Vitryssland ses över. En handlingsplan för demokratiutveckling i landet
bör utarbetas.
Utskottet noterar att regeringen efterlyser en mer aktiv EU-linje
gentemot Vitryssland som bör inkludera ett förstärkt samarbete med det
civila samhället. Utskottet anser, liksom regeringen, att Sverige
därutöver också bilateralt, som ett berört grannland till Vitryssland,
kan lyfta sin samarbetsprofil ytterligare. Med bibehållande av
isoleringslinjen gentemot den innersta ledningen bör det svenska engagemanget
ökas på bredden i samhället, bl.a. med hjälp av nyöppnade samarbetsytor.

Södra Kaukasien
Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av ett tydligt engagemang
och intresse från EU:s sida gentemot de stater som kommer att vara
unionens grannar på lång sikt. Detta gäller i synnerhet staterna i södra
Kaukasien. Utskottet välkomnar därför att kommissionen nyligen har
utfärdat rekommendationer inför upprättandet av handlingsplaner för de
tre staterna.
Utskottet välkomnar att maktskiftet i Georgien 2003, den s.k.
rosenrevolutionen, då Eduard Sjevardnadzes regim ersattes av den demokratiskt
valde Michail Saakasjvili, kunde ske utan användande av våld och vapenmakt.
Det är viktigt att EU nu förmår bistå det nya demokratiska ledarskapet
i Georgien med såväl suveränitets- och demokratistöd som ekonomiskt
stöd i dess kamp mot den utbredda fattigdomen och korruptionen i landet.
Georgien har en lång historia av nära kulturella band till flera av de
stater som i dag är medlemmar av EU. Det är angeläget, anser utskottet,
att landet på nytt kan integreras i den europeiska gemenskapen.
Utskottet anser, liksom regeringen, att den nya georgiska regeringens
reform- och utvecklingspolitik har skapat nya möjligheter för ett
fördjupat svenskt utvecklingssamarbete med Georgien - och för ett EU-närmande,
som på sikt kan bidra till både ökad stabilitet och minskad fattigdom.
Landet har en fattigdomsstrategi (Poverty Reduction Strategy Paper,
PRSP) men saknar ännu en utvecklingsplan, där inte minst EU-närmandet
och fattigdomsstrategin skulle kunna harmoniseras. Frågan bör kunna
övervägas som föremål för svenskt stöd.
Utskottet anser att ett växande svenskt utvecklingssamarbete med Georgien
bör inriktas såväl på central som på lokal och regional nivå. Som ett
direkt stöd till regeringens reformsträvanden bör inriktningen av det
svenska biståndet på institutionell kapacitetsutveckling och attitydförändring
på olika nivåer och inom skilda sektorer förstärkas. Sådana insatser
bör kopplas till policydialogen på respektive område. Andra projekt på
regional eller lokal nivå bör också bidra till utvecklingen av förvaltningen.
Minoriteternas fri- och rättigheter i landet, de mänskliga rättigheterna
mer generellt samt behovet av konflikt- och våldsförebyggande bör beaktas.

Tänkbara koncentrationsområden är säkerhet och demokrati, förvaltning,
näring och jordbruk, miljö, handel samt utbildning och sociala områden.

Utskottet anser, liksom regeringen, att utvecklingssamarbetet med
Georgien skall planeras i ett långsiktigt perspektiv och att dialogen med
landet på utvecklingsområdet bör förstärkas.
Utskottet noterar att frågan rörande internationell övervakning av den
rysk-georgiska gränsen ger anledning till oro. Ryssland har vägrat
acceptera ett förlängt mandat för OSSE:s gränsövervakningsmission (Border
Monitoring Operation, BMO) mellan Georgien och Ryssland. BMO är nu under
avveckling och kommer att upphöra i maj 2005. Utskottet konstaterar att
Sverige aktivt arbetar för att en oberoende övervakning av gränsen mellan
Georgien och Ryssland skall kunna fortsätta att verka. Utskottet anser
att gränsövervakningen i första hand bör organiseras av OSSE. Om detta
inte kan ske bör Sverige aktivt verka för att EU skall etablera en
gränsövervakningsinsats i Georgien.
Frågan angående rysk truppnärvaro i Georgien är likaledes en osäkerhetsfaktor.
Utskottet anser att EU och OSSE måste fortsätta sitt arbete för att få
Ryssland att leva upp till de åtaganden angående trupptillbakadragande
som gjordes vid OSSE-toppmötet i Istanbul 1999.
Utskottet konstaterar att situationen i Armenien och Azerbajdzjan
karakteriseras av en bristande respekt för de mänskliga rättigheterna, av
avsaknad av fria och rättvisa val samt av ett bristfälligt fungerande
rättssystem. Såväl Armenien som Azerbajdzjan har det senaste året
kraftigt kritiserats av Europarådet och dess parlamentariska församling.
Ett visst närmande till europeiska strukturer äger dock rum.
Utskottet anser, liksom regeringen, att det utvecklingssamarbete som
bedrivs med Armenien, fortsättningsvis främst bör utgöra ett stöd till
demokratiseringen av landet och till den fortsatta reformprocessen i
övrigt och inriktas på institutionell kapacitetsutveckling, kunskapsutveckling
och attitydförändring i relevanta sektorer. Minoriteternas fri- och
rättigheter i landet bör beaktas i samarbetet. Ett återkommande tema i
samarbetet bör också vara konflikt- och våldsförebyggande verksamhet.
Vidare bör frågor rörande mänskliga rättigheter, säkerhet, demokrati,
förvaltning samt sociala problem stå högt på dagordningen.
Det svenska bilaterala biståndsengagemanget i Azerbajdzjan begränsas
för närvarande till insatser på statistikområdet, på MR-området och
till stöd för kvinnors organisering. Situationen ger inte för närvarande
anledning att utvidga det bilaterala samarbetet. Utskottet anser dock
att insatser till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter bör kunna
genomföras.
Utskottet delar regeringens linje att det bör finnas en beredskap till
ökat svenskt engagemang i såväl Azerbajdzjan som Armenien om ländernas
förutsättningar för ett sådant påtagligt skulle komma att förändras.
Centralasien
Den politiska utvecklingen i de centralasiatiska staterna, Kazakstan,
Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan under de första
åren efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 kännetecknades av reformer
i demokratisk riktning. Dessa reformer har dock alltmer kommit att
trängas undan av auktoritära tendenser. I Uzbekistan och Turkmenistan
förbjöds tidigt politisk opposition. I Tadzjikistan pågick mellan 1992
och 1997 ett inbördeskrig, som i praktiken omöjliggjorde demokratiseringen.
I Kazakstan och Kirgizistan ägde delvis en liberalisering av det
politiska systemet rum. Oppositionspartier tilläts fungera, relativt fria
parlamentsval hölls och ett civilt samhälle började växa fram. Sedan
1997 synes dock reformprocessen i regionen ha stagnerat.
Demokratiutvecklingen i Kirgizistan, ett land som tidigare omnämndes
som en demokratisk enklav i Centralasien, har under senare år alltmer
börjat likna den i övriga regionala stater. Tendensen att fängsla
oppositionella krafter och beskära mediernas frihet har stärkts. Regimen
i landet har gradvis blivit alltmer beroende av klaner och intressegrupper
från landets norra del, samtidigt som kontrollen över landets olika
regioner minskat. Mot bakgrund av oegentligheter i samband med
parlamentsvalet den 27 februari 2005, utbröt oroligheter i södra delen av
landet och krav på presidentens avgång restes. Oroligheterna spred sig
snabbt till huvudstaden Bisjkek, regeringen avgick och president Askar
Akajev lämnade landet. En premiärminister och en tillförordnad president
har utsetts och såväl presidentval som nyval till parlamentet skall
enligt planerna hållas under året.
Från Kazakstan rapporteras om trakasserier av oppositionsgrupper. I
Tadzjikistan har den forna oppositionen i allt högre grad marginaliserats.

Utskottet anser, liksom regeringen, att regionen i dag präglas av en
konsolidering av autokratiska tendenser med gradskillnader mellan
länderna. En djupgående demokratisk omvandling saknas.
Utskottet delar regeringens bedömning att såväl Turkmenistan som Uzbekistan
saknar det slags reformprocess, som skulle kunna inbjuda till
utvecklingssamarbete med Sverige. Utskottet vill i sammanhanget, vad gäller
de hastigt uppflammade våldsamheterna i Uzbekistan, understryka sitt
starka avståndstagande från den uzbekiska regeringens övervåld mot civila
samt de rättsvidriga arresteringar av journalister och aktivister för
mänskliga rättigheter som har ägt rum i samband härmed.
I Kazakstan finns reformsträvanden som kan motivera stöd. Dessa kan
dock i hög utsträckning finansieras med de snabbt växande egna resurserna.
Gemensamt för Kirgizistan och Tadzjikistan är att såväl reformsträvanden
som motstånd mot reformer kan skönjas. De bägge länderna lider dock
brist på nödvändiga resurser för att en gynnsam industriell och ekonomisk
utveckling skall kunna komma till stånd. Utskottet delar regeringens
bedömning att ett svenskt utvecklingssamarbete med dessa två länder kan
vara av betydelse.
Utskottet delar vidare regeringens bedömning att kärnan i det svenska
utvecklingssamarbetet med länderna i Centralasien bör inriktas på
kapacitetsutveckling inom staten och i det civila samhället. Samarbetet
med statliga organ hämmas dock av deras bristfälliga förmåga att
tillgodogöra sig tekniskt och monetärt stöd. Givare måste arbeta långsiktigt
och själva bidra till att denna förmåga byggs upp. Ett annat problem är
en kvardröjande sovjetisk mentalitet och en växande korruption, som
påverkar förvaltningarna. Tillsammans leder dessa fenomen till att
kapaciteten, eller viljan, att verkställa fattade beslut och överenskommet
utvecklingssamarbete ofta är starkt begränsad. I flera fall kan det
vara att föredra att arbeta med statliga institutioner på regional och
lokal nivå. Ett trepartssamarbete med enskilda organisationer kan vara
fördelaktigt.
Västra Balkan
Vad gäller västra Balkan konstaterar utskottet att regionen ännu inte
hämtat sig från det lidande, den förödelse, de flyktingströmmar och de
etniska motsättningar, som präglade händelseutvecklingen under 1990-talet.
Uppgifterna om det totala antalet döda, skadade och flyende i regionen
varierar fortfarande och skulle behöva bekräftas i folkräkningar.
De ekonomiska effekterna var dramatiska - i Bosnien och Hercegovina
hade BNP 1995 sjunkit till 20 procent av sin nivå före kriget. Serbien,
som i dag har en hög tillväxt, har alltjämt inte mer än 50 % av 1989
års BNP. Regionen är nu militärt och säkerhetspolitiskt stabiliserad så
till vida, att risken för en konventionell militär konfrontation av
betydelse numera är liten.
I Bosnien och Hercegovina och Kosovo fanns 1999 70 000 personer utländsk
trupp. En betydande internationell närvaro finns alltjämt kvar men har
successivt kunnat minskas till mindre är 25 000. Den Natoledda Kfor-insatsen
i Kosovo fortsätter att kräva en närvaro om ca 17 000 personer. Antalet
svenskar i denna styrka uppgår till ca 330. Sfor i Bosnien och Hercegovina
avlöstes i december 2004 av en EU-styrka (Eufor operation Althea) om
7 000 personer, vilket innebär att EU nu åtagit sig ett övergripande
ansvar för stabiliseringen. Sverige bidrar med drygt 70 personer till
styrkan och har tagit beslut om att kunna bidra med totalt högst 200.
EU har vidare ansvaret för två civila rådgivande polisinsatser i regionen.
I Bosnien och Hercegovina medverkar knappt 500 EU-poliser, varav 15
svenska, i insatsen European Police Mission (EUPM). I Makedonien finns
drygt 150 EU-poliser, varav 10 svenska, i insatsen "Proxima".
Våldsamheterna i Kosovo i mars 2004, då 19 personer dödades och mer än
4 000 människor, av vilka de flesta var serber, drevs på flykt, visar
att starka spänningar ligger kvar. Utländsk trupp kommer att behövas
under ytterligare flera år. Etniska motsättningar dröjer kvar i Kosovo,
Makedonien och Bosnien och Hercegovina samt i mindre grad i Serbien
och Kroatien. Det internationella samfundet står fast vid målet att
samhällena i regionen skall vara multietniska. Minoritetsflyktingars
återvändande förblir därför angeläget.
Utskottet noterar att den svenska politiken, som ligger i linje med
EU:s, syftar till att främja regional stabilitet och att integrera
regionens länder i EU. Utskottet anser, liksom regeringen, att västra
Balkans framtid ligger i EU. Det är ländernas egen förmåga och ambitionsnivå
vad gäller genomförandet av nödvändiga reformer i enlighet med EU:s
färdplan som kommer att bestämma takten i integrationsprocessen. Utskottet
anser att länderna på Balkan skall få påbörja medlemskapsförhandlingar
så snart de uppfyller de mål och kriterier som EU har satt upp för
medlemskap, med bl.a. krav på respekt för minoriteter, fungerande rättsstat,
demokrati och mänskliga rättigheter.
Utskottet noterar att det pågående utvecklingssamarbetet mellan Sverige
och Kroatien har fyra huvudinriktningar; demokrati och god samhällsstyrning,
MR, jämställdhet, ekonomisk tillväxt, naturresurser och miljö, samt
social utveckling och trygghet. Stöd skall under de närmaste åren kunna
ges till förvaltningsutvecklingen på central och lokal nivå, till
ekonomiska strukturreformer, till politik- och kapacitetsutveckling på
miljöområdet, samt till reformarbetet inom sociala sektorer. Vidare
skall program, som direkt syftar till att stärka kvinnors roll i samhället
samt till att bekämpa människohandel, fortsatt kunna stödjas.
Utskottet konstaterar vidare att Kroatien ansökte om EU-medlemskap i
februari 2003. I april 2004 presenterade EU-kommissionen sitt yttrande
om landets förmåga att möta EU:s krav. Bedömningen var i huvudsak positiv
även om brister och tillkortakommanden på många områden lyftes fram.
Rättsväsendet behöver reformeras i grunden för att uppfylla kraven på
rättssäkerhet. Behoven av strukturreformer och marknadsekonomisk anpassning
är stora. Förutsättningar måste skapas för att alla flyktingar som så
önskar skall kunna återvända till landet. Utskottet vill i sammanhanget
understryka vikten av att landet förmås samarbeta fullt ut med den
internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien, (International Criminal
Tribunal for the former Yugoslavia, ICTY). Relationerna till grannländerna
behöver därutöver på ett allmänt plan förbättras.
Utskottet anser, liksom regeringen, att Kroatien så snart som möjligt
bör bli medlem i EU. I mars 2005 beslutade EU att skjuta upp starten
för Kroatiens medlemskapsförhandlingar till dess landet fullt ut samarbetar
med FN:s krigsförbrytartribunal i Haag. Utskottet anser att landet, för
att EU-medlemskap skall kunna komma i fråga, måste samarbeta med de
strukturer och organisationer som verkar för försoning och att de
ansvariga för krigsförbrytelser under Jugoslavienkriget ställs till ansvar.

Utskottet delar regeringens bedömning att det svenska utvecklingssamarbetet
med Kroatien bör koncentreras på områden av direkt relevans för det
kommande EU-medlemskapet och för relationerna med Sverige.
Vad avser Bosnien och Hercegovina konstaterar utskottet att de
nationalistiska partiernas dominans på den politiska arenan innebär ett hinder
i närmandet till de europeiska samarbetsstrukturerna. Någon försoningsprocess
har ännu inte inletts i landet och de etniska motsättningarna utgör en
fortsatt bromskloss i försöken att skapa en fungerande statsbildning.
Korruption och organiserad brottslighet är vanligt förekommande i stora
delar av landet. Det bristande samarbetet med Internationella
krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien i Haag utgör ett fortsatt hinder
för såväl försoning som närmande till EU och Nato.
Läget i landet kan i dag, på ett övergripande plan, betecknas som stabilt,
men situationen är alltjämt skör. Lokala sammandrabbningar och begränsade
våldshandlingar kan därför inte uteslutas. Bosnien och Hercegovina är,
liksom Balkan som helhet, av stor betydelse för stabiliteten och
säkerheten i Europa. Det är därför av vikt, anser utskottet, att det
internationella samfundet också framgent kan upprätthålla närvaro i landet.

Utskottet noterar att Europeiska rådet, under 2004, antog ett europeiskt
partnerskap för Bosnien och Hercegovinas fortsatta närmande till EU.
Partnerskapet konkretiserar och förtydligar de åtgärder, som måste
garanteras för att fortsätta EU-närmandet. Europeiska kommissionen har
identifierat 16 lagstiftnings- och andra reformområden, där framsteg
måste göras, innan förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal
kan inledas. Kommissionen bedömer hittills framstegen inom ramen för
partnerskapet som måttliga. Utskottet delar regeringens bedömning att
ett EU-medlemskap för Bosnien och Hercegovina i dag ter sig
avlägset.
Utskottet konstaterar vidare att de nuvarande målen för det svenska
utvecklingssamarbetet med Bosnien och Hercegovina omfattar såväl fred
och stabilitet som övergång till marknadsekonomi. Samarbetet skall också
stödja landets utvecklingsstrategi samt bidra till dess EU-närmande.
Vidare skall utvecklingssamarbetet bl.a. utgå från ett regionalt perspektiv
på arbetet, bidra till ett varaktigt flyktingåtervändande, beakta köns-
och miljöperspektiv i arbetet och främja ett utnyttjande av den svenska
resursbasen.
Utskottet konstaterar att reformarbetet i Serbien och Montenegro utvecklas
långsamt. Ännu fungerar inte det viktiga samarbetet med den internationella
krigsbrottstribunalen i Haag (ICTY) tillfredsställande, även om det
förbättrats på sistone. Frågan om Kosovos framtid är en ödesfråga för
regionen och starkt problematisk för Serbien och Montenegro. Inte heller
relationerna mellan Serbien och Montenegro är problemfria.
Trots vissa inrikespolitiska spänningar har ett EU-närmande nu påbörjats.
Såsom fastlades vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki 2003 kommer
Serbien och Montenegro, liksom de övriga länderna i regionen, att bli
integrerade delar av EU när de förmår uppfylla de kriterier som unionen
har ställt upp. EU-närmandet, som genomförs inom ramen för den för Västra
Balkan utformade stabiliserings- och associeringsprocessen (SAp), fick
därmed ytterligare drivkraft. Inom SAp tydliggör de Europeiska partnerskapen
vilka åtgärder, som på kort och medellång sikt skall uppfyllas i
närmandeprocessen. Serbien och Montenegro har nyligen utarbetat svar till
EU om sina reformplaner och om hur partnerskapet skall uppfyllas.
Utskottet konstaterar vidare att det tidigare avbrutna förberedelsearbetet
inför kommande förhandlingar med Europeiska kommissionen om ett
stabiliserings- och associeringsavtal kan komma att återupptas under 2005.
Regeringarna i Serbien och Montenegro har stabiliserings- och
associeringsprocessen som fortsatt utgångspunkt för sina prioriteringar inom
utvecklingssamarbetet. EU-närmandet är nu den allmänt erkända övergripande
politiska dagordningen. Det pågår ett flertal processer på skilda plan
för att främja det. Samtidigt befinner sig ett EU-medlemskap under
nuvarande omständigheter, inte minst så länge ICTY-samarbetet brister,
ännu relativt långt in i framtiden. Europeiska kommissionen bedömer att
ett medlemskap för Serbien och Montenegro ligger minst tio år fram i
tiden, men att det med ett mer aktivt samarbete med den internationella
krigsbrottstribunalen kan komma att påskyndas betydligt.
Utskottet anser att det pågående svenska utvecklingssamarbetet med
Serbien och Montenegro, som syftar till att stödja reformer som bidrar
till landets EU-närmande och integration i europeiska samarbetsstrukturer,
är väl avvägt. En tyngdpunktsförskjutning sker från återuppbyggnad
till institutionsuppbyggnad, samt från insatser på lokal och individuell
nivå till insatser för att stärka centrala strukturer och långsiktigt
och nationellt genomgripande processer. De prioriterade verksamhetsområdena
i den svenska landstrategin för utvecklingssamarbetet med Serbien och
Montenegro 2004-2007 är demokrati och god samhällsstyrning, respekt för
de mänskliga rättigheterna, jämställdhet, ekonomisk tillväxt och hållbart
utnyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön samt social utveckling.

Kosovos framtida status är, som ovan nämnts, alltjämt en öppen fråga.
Den albanska majoritetsbefolkningen vill att Kosovo skall bli en
självständig stat, medan regeringen i Belgrad och större delen av den
serbiska minoriteten i Kosovo vill att området förblir en del av Serbien.
FN:s nuvarande strategi, den s.k. standardprocessen för Kosovo, innebär
att Kosovos lokala styre tillsammans med FN-administrationen (UNMIK)
skall arbeta för att uppnå vissa väl preciserade målsättningar vad avser
demokrati, rättssäkerhet, minoritetsskydd och mänskliga rättigheter
före sommaren 2005. En mindre översyn av måluppfyllelsen väntas överlämnas
till FN:s generalsekreterare i slutet av maj 2005, varefter en mer
heltäckande utvärdering skall genomföras under sommaren 2005.
Om dessa mål uppnås kommer FN att kunna inleda diskussionerna om hur
frågan om Kosovos framtida status kan lösas. Utskottet konstaterar att
denna process i mitten av mars 2004 drabbades av ett allvarligt bakslag
i samband med de ovan nämnda våldshandlingarna som främst drabbade den
serbiska minoriteten. Utskottet välkomnar att FN framdeles kommer att
lägga särskild tonvikt vid målsättningar som syftar till att trygga den
serbiska minoritetens ställning. Utskottet välkomnar vidare att
EU-kommissionen har öppnat ett kontor i Pristina i Kosovo och att en personlig
representant för EU:s generalsekreterare har utsetts.
Utskottet anser, liksom regeringen, att Sverige bör ha ett långsiktigt
och relativt kraftigt biståndsengagemang med inriktning på ett omfattande
stöd för demokrati, rättssäkerhet, skydd för minoriteter och ekonomisk
utveckling så att de krav som det internationella samfundet har ställt
på Kosovo kan uppfyllas.
Utskottet delar vidare regeringens bedömning att Kosovos relation till
europeiska samarbetsstrukturer fungerar som ett långsiktigt instrument
för fattigdomsbekämpning. Detta bidrar till utvecklingen mot fred,
demokrati och en fungerande marknadsekonomi och utgör det övergripande
ramverket för det svenska stödet. Inom dess ram skall biståndet särskilt
främja en demokratisk samhällsutveckling, en fortsatt stabilisering,
ett säkert återvändande för flyktingar och internflyktingar, samt en
socialt och ekologiskt hållbar marknadsekonomi i syfte att minska
fattigdom och generera tillväxt. Det skall bygga på användningen av svenska
resurser och erfarenheter, där så är lämpligt.
Utskottet konstaterar att Makedonien i mars 2004 ansökte om medlemskap
i EU och att landet, vars aktiva roll i det regionala samarbetet är
värd att uppmärksammas, nu har kommit relativt långt i sitt närmande
till unionen. Ett stabiliserings- och associeringsavtal med EU trädde
i kraft i april 2004. Kommissionens yttrande om landets medlemskapsansökan
förväntas presenteras år 2006, möjligen redan under hösten 2005.
Utskottet delar regeringens bedömning att utvecklingsnivån i Makedonien
ger andra förutsättningar för det svenska utvecklingssamarbetet än den
i Kosovo och Albanien. Den politiska situationen är mer stabil, även om
etniska spänningar kvarstår. Den ekonomiska utvecklingen är positiv,
även om fattigdomen är en fortsatt utmaning. EU-närmandet pågår enligt
plan, om än med vissa förseningar. Utskottet anser att situationen
motiverar ett fortsatt svenskt biståndsengagemang på medellång sikt med
fokus på närmandet till EU, vilket i sin tur kan bidra till ökad stabilitet.
Utskottet noterar att regeringen har beslutat öppna en svensk ambassad
i Skopje, vilket sannolikt kommer att ske efter sommaren 2005.
Utskottet konstaterar vidare att målen för det nu pågående utvecklingssamarbetet
med Makedonien enligt regeringens landstrategi är fred och stabilitet
samt övergång till marknadsekonomi. Målen skall nås genom närmande till
europeiska strukturer. Vidare skall fattigdomsbekämpningen stödjas.
Biståndet skall syfta till att underlätta Makedoniens åtaganden inom
ramen för stabiliserings- och associeringsavtalet med EU, med det
slutliga och övergripande målet att landet skall uppnå medlemskap i
EU.
Utskottet konstaterar att det instabila inrikespolitiska läget i Albanien,
med starka motsättningar mellan de största politiska partierna, har
verkat hämmande på landets arbete för ett närmande till EU. Landets
svaga statsapparat och illa fungerande rättsväsende har därtill utgjort
grogrund för organiserad brottslighet och korruption. EU har under 2004
bedrivit förhandlingar med Albanien om ett s.k. stabiliserings- och
associeringsavtal (Stabilisation and Association Agreement, SAA). Innan
förhandlingarna kan avslutas krävs dock ett omfattande reformarbete för
att stärka landets möjligheter att genomföra de åtaganden som avtalet
innebär. EU har vidare tydligt uppmanat till ökade ansträngningar, i
synnerhet vad gäller stärkande av rättsväsendet samt bekämpande av
organiserad brottslighet och korruption. Utskottet anser att Albaniens
inrikespolitiska och ekonomiska reformarbete, liksom dess strävan mot
den europeiska gemenskapen bör stödjas och uppmärksammas. Utskottet
vill särskilt peka på den stabiliserande och modererande roll som
Albanien har haft i förhållande till sina grannländer, i synnerhet gentemot
mera radikala politiska krafter i Kosovo och Makedonien.
Utskottet välkomnar därför att det nu pågående svenska utvecklingssamarbetet
med Albanien fokuseras på landets EU-närmande. EU-närmandet ses som den
viktigaste drivkraften för de reformer, som Albanien måste genomföra
för att bekämpa fattigdom och främja demokrati, god samhällsstyrning
och respekt för mänskliga rättigheter. Biståndet inriktas i ökad grad
på institutionsuppbyggnad och kapacitetsutveckling på centrala och lokala
nivåer samt på att stärka det regionala samarbetet, exempelvis inom
ramen för Stabilitetspakten för sydöstra Europa. Regeringen har också
aviserat att stödnivån för landet kan komma att höjas.
Partianknutna organisationer (PAO),Tacisbiståndet, medlemskapsperspektiv,
människohandel m.m.
Utskottet anser att ett väl fungerande partiväsende är en förutsättning
för att den representativa demokratin skall kunna uppfylla ett av sina
viktigaste ändamål, nämligen att skapa kanaler mellan medborgare och
politiska beslutsfattare. Utskottet anser vidare att de svenska partierna,
genom lång erfarenhet och många års internationella kontakter, kan
lämna ett värdefullt bidrag till uppbyggandet av partiorganisationer i
de Öst- och Centraleuropiska länderna. Utskottet har i andra sammanhang
(bet. 2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling) framhållit
vikten av att det partinära stödet stärks och utvecklas och noterar att
Sida, i en nyligen genomförd utvärdering presenterar en rad rekommendationer
för framtida utformning av denna stödform.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att Sverige fortsatt bör arbeta
för att övriga länder i det forna Sovjetunionen i skilda hänseenden
närmar sig EU, och att länderna på västra Balkan ges stöd i sin
EU-integration. Detta framstår, anser utskottet, som det långsiktigt mest
effektiva sättet att i enlighet med politiken för global utveckling
bidra till en rättvis och hållbar utveckling, inklusive att bidra till
bättre förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina
levnadsvillkor.
Utskottet ser med oro på att EU:s finansiella engagemang för staterna
i Medelhavsregionen respektive staterna i det östra närområdet präglas
av en obalans till Medelhavsregionens fördel. De biståndsmedel som
hanteras inom ramarna för Barcelonaprocessen (5,35 miljarder euro för
perioden 2000-2006) är betydligt större än motsvarande medel för de
östliga grannstaterna. Det är angeläget att den nya grannskapspolitiken
inte leder till en liknande obalans på det politiska området.
Utskottet vill understryka vikten av att regeringen framgent inom EU
förmår garantera ett genuint politiskt och ekonomiskt engagemang från
unionens sida för länderna i EU:s östra närområde.
Det är vidare utskottets mening att EU:s politik i förhållande till
grannländerna Moldavien, Ukraina och Vitryssland bör innehålla ett
medlemskapsperspektiv. Enligt unionsfördragets artikel 49 får varje
europeisk stat som respekterar de grundläggande principer som anges i
fördragets artikel 6.1 ansöka om att bli medlem i unionen. Denna princip
bör gälla också för EU:s östliga grannstater.
Utskottet anser att det av motionärerna föreslagna inrättandet av en
enhet för främjande av övergång till demokrati, en s.k. transitionsenhet,
inom Utrikesdepartementet rymmer intressanta aspekter, men att
beslutskompetensen i denna frågor finns hos regeringen. Enligt utskottets
mening är det mot denna bakgrund varken behövligt eller lämpligt att
riksdagen gör tillkännagivanden enligt motionärernas förslag. Utskottet
konstaterar vidare att verksamheten vid Sidas nya s.k. profilenhet på
Gotland, i enlighet med riksdagens beslut (bet. 2004/05:UU1), skall
finansieras inom utgiftsområde 5, Fredsfrämjande verksamhet (anslag
5:11, Samarbete inom Östersjöregionen). Något riksdagens tillkännagivande
i denna fråga är således inte heller påkallat.
Vad avser den föreslagna omprövningen av Sidas beslut om återinförandet
av den s.k. egeninsatsen för svenska icke-statliga enskilda organisationers
demokratifrämjande projekt i Vitryssland, konstaterar utskottet att
egeninsatsen för svenska icke-statliga organisationer involverade i
biståndssamarbete utomlands är en sedan länge vedertagen princip som
gäller i samma grad för Vitryssland som för andra länder. När den
politiska situationen i Vitryssland försämrades under andra hälften av
1990-talet gjordes under några år ett tillfälligt avsteg från denna
princip, i syfte att stimulera svenska folkrörelser att engagera sig i
ett ökat samarbete med icke-statliga organisationer (NGO:er) i landet.
Detta var dock endast att betrakta som en tillfällig lösning. Utskottet
konstaterar att regeringen nu har återgått till det gängse förfarandet,
det vill säga att organisationer som får svenska biståndsmedel till en
mindre del måste ha egen finansiering.
Syftet med egeninsatsen är, noterar utskottet, att det inte ska råda
några tvivel om att det är organisationen i fråga som äger programmet
och därmed ges möjlighet till inflytande över det. Kravet på en egeninsats
torde också kunna borga för ett större mått av långsiktighet i engagemanget.

Utskottet konstaterar att människohandel i dag förekommer över hela
världen och berör såväl fattiga länder som rika. Detta gäller inte bara
handel för sexuella ändamål utan även andra former av exploatering.
Ett exempel på Sveriges engagemang i frågan är den svenskinitierade
nordisk-baltiska kampanjen mot kvinnohandel som genomfördes under 2002.
Som ett resultat av denna tog dåvarande utrikesminister Anna Lindh i
augusti 2002 initiativ till en nordisk-baltisk aktionsgrupp mot
människohandel, Aktionsgruppen skall utgöra en paraplyfunktion för att
koordinera det fortsatta arbetet mot människohandel samt verka för ett
förenklat informationsutbyte och för tillämpning av s.k. "best practices"
i den nordisk-baltiska regionen. De huvudsakliga uppgifterna är att
verka för att frågan ges högsta politiska prioritering samt att öka det
konkreta samarbetet för att bekämpa de mest utbredda formerna av
människohandel.
Vidare är Sverige aktivt i arbetet mot människohandel inom ramen för
Östersjöstaternas råd och Barentsrådet. I detta sammanhang bör också
nämnas Stabilitetpakten för sydöstra Europa och dess task force mot
människohandel, som bl.a. Sida stöder. Även inom EU pågår arbete mot
människohandel.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2004/05:U18 (fp)
yrkande 1-7 samt motion 2004/05:U17 (m) yrkandena 1 och 2 kan avstyrkas.

Skrivelsen
Skrivelsen har i övriga delar inte föranlett några motioner. Utskottet
föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Transitionsenhet inom UD, punkt 2 (fp)
av Cecilia Wikström (fp) och Rocio Fernández (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U18
yrkande 3.
Ställningstagande

Sedan 1990-talet har främjandet av demokratiseringsprocesser i olika
delar av världen varit en prioriterad uppgift i Tjeckiens utrikespolitik.
Målet har varit att, genom öppet och tydligt stöd till människorättsaktivister
och oberoende medier, främja radikala förändringar av de rådande
statsskicken för att etablera demokratiska system som garanterar mänskliga
rättigheter.
I juli 2004 upprättades en enhet för främjande av övergång till demokrati
("Unit for Promotion of Transitions") vid det tjeckiska utrikesdepartementet.
Denna enhet syftar till att koordinera landets utrikespolitik i
demokratifrågor, arbetet inom EU-institutionerna och FN och stödet till
icke-statliga organisationer, så att politiken konsekvent främjar
övergången till demokrati. Arbetet ska rikta sig mot såväl länder som
redan har inlett en förändringsprocess som till länder där man inte ser
några framsteg. Inledningsvis skall arbetet koncentreras till Burma,
Kuba och Vitryssland.
Den svenska politiken gentemot många diktaturer har länge saknat fokus
och tydliga målbeskrivningar. Biståndet har inte använts i tillräcklig
utsträckning för att främja demokratisträvande organisationer. Målet om
fattigdomsbekämpning har aldrig fått en fungerande definition, och trots
miljardbelopp och decennier av svenskt stöd till länder som Vietnam,
Eritrea, Laos, Zimbabwe, Kuba och Tanzania har demokratiseringsprocesserna
aldrig kommit i gång. När biståndet väl har dragits in för att kränkningar
för mänskliga rättigheter blivit för uppenbara har politiken inte lyckats
omformulera målen och aktivt försökt bidra till förändringar.
Den svenska utrikespolitiken skulle vinna mycket i trovärdighet genom
att lära av det tjeckiska exemplet och på allvar formulera tydliga mål
om att vi ska främja övergång till demokrati i biståndsländer i första
hand. Syftet med Sidas samarbete med Europa och Centralasien är att
skapa stabila demokratier. Därför borde UD inrätta en enhet för främjande
av övergång till demokrati.

2. Sidas nya profilenhet, punkt 3 (fp)
av Cecilia Wikström (fp) och Rocio Fernández (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U18
yrkande 4.
Ställningstagande

I och med att de forna biståndsländerna Estland, Lettland, Litauen och
Polen trädde in som nya medlemmar i EU i maj 2004 skulle utvecklingssamarbetet
med länderna upphöra. I regeringens budgetproposition för 2004 (prop.
2003/04:1) slog regeringen fast "att målet för det svenska utvecklingssamarbetet
med dessa länder [har] uppnåtts".
Dock meddelade regeringen i juni 2004 att man har för avsikt att nysatsa
på bistånd till de fyra EU-länderna. En ny profilenhet inom Sida skall
etableras på Gotland med 15-20 fasta tjänster som skall stödja kommuner,
organisationer och vänorter kring Östersjön. Medlen för att finansiera
det nya projektet skall tas från det nuvarande östbiståndet och det
uppgår till 22 miljoner per år.
Att använda biståndsmedel för att finansiera regionalt samarbete kring
Östersjön går stick i stäv med den av riksdagen beslutade politiken för
global utveckling, som har fattigdomsbekämpning som huvudmål. Det är
oacceptabelt att regionalpolitiska hänsyn på detta vis får styra
biståndspolitiken.

3. Egeninsatser, punkt 4 (fp)
av Cecilia Wikström (fp) och Rocio Fernández (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U18
yrkande 6.

Ställningstagande

Det s.k. Vitrysslandsprogrammet innebar att svenska organisationer fick
möjlighet att tillsammans med vitryska samarbetspartner genomföra
demokratifrämjande projekt med full finansiering från Sida. Syftet med
programmet var att skapa kontakter och samarbete mellan föreningslivet
i Sverige och Vitryssland. Under 2001 anslog Sida ca 13 miljoner kronor
till projekt i Vitryssland.
Efter en utvärdering av paraplyorganisationen Forum Syds verksamhet i
Vitryssland beviljade Sida ytterligare finansiella medel för perioden
2002-2003, motsvarande en summa av nästan 12 miljoner kronor. Utvärderingen
visade att många kontakter hade upparbetats mellan svenska och vitryska
ideella organisationer sedan programmet inleddes.
Emellertid har Sida beslutat att de svenska organisationer som vill
genomdriva demokratiprojekt i Vitryssland fr.o.m. den 24 januari 2004
måste betala 10 % av projektkostnaderna själva, i s.k. egeninsatser.
Mot bakgrund av de allvarliga försämringar som har inträffat i Vitryssland
anser Folkpartiet att beslutet om egeninsatser måste rivas upp. Svenska
föreningar kan inte arbeta under försämrade förutsättningar, tvingade
till ökat risktagande i en diktatur, samtidigt som det civila samhället
i Vitryssland lever under ett ökat tryck från myndigheterna. Den rådande
situationen i Vitryssland borde föranleda förstärkta demokratiinsatser
från Sveriges sida. För att det skall bli möjligt måste beslutet om
egeninsatsen omprövas.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2004/05:109 Svenska utvecklingssamarbetet med
länderna i OSS och på Västra Balkan.
Följdmotioner
2004/05:U17 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige aktivt bör verka för att EU skall etablera
en gränsövervakningsinsats i Georgien.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige fortsatt bör verka inom EU och OSSE för
att få Ryssland att leva upp till åtagandena angående trupptillbakadragande
från Georgien.
2004/05:U18 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om demokrati som det övergripande målet för svenskt
bistånd.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att EU skall vara öppet för alla demokratiska länder
som delar unionens mål och som helt eller delvis ligger i Europa.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en transitionsenhet inom UD.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Sidas nya profilenhet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en förstärkning av biståndet till EU:s grannländer
genom det s.k. Tacisprogrammet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ompröva beslutet om den s.k. egeninsatsen och
befria organisationer som arbetar med demokratiprojekt i Vitryssland
från densamma.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utöka biståndet till Östeuropa för att bekämpa
trafficking.