Trafikutskottets betänkande

2004/05:TU11

Vägfrågor

---

Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 34 motionsyrkanden, samtliga rör olika
vägfrågor. De handlar bl.a. om allmänna och enskilda vägar, vägvisning,
Vägverkets organisation, upphandlingar och väghållning.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsförslag, med
hänvisning främst till vidtagna eller aviserade åtgärder, eller den
beslutsordning som gäller inom området.
Till betänkandet fogas sex reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Väginfrastruktur
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:T468 yrkande 14, 2004/05:N254
yrkandena 7 och 8, 2004/05:N396 yrkande 2, 2004/05:N397 yrkandena 7 och
8 samt 2004/05:N407 yrkande 2.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Enskilda vägar
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:T223, 2004/05:T260 yrkande 8,
2004/05:T277, 2004/05:T278, 2004/05:T288 yrkande 3, 2004/05:T310,
2004/05:T390, 2004/05:T403, 2004/05:T430, 2004/05:T443, 2004/05:T455,
2004/05:T464 yrkande 6, 2004/05:T468 yrkande 19, 2004/05:N346 yrkande 8
och 2004/05:Bo305 yrkande 6.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Vägvisning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:T253, 2004/05:T333, 2004/05:T496,
2004/05:T515 yrkande 2 och 2004/05:N11 yrkande 10.
Reservation 3 (m, fp, kd, c)

4. Vägverkets organisation
Riksdagen avslår motion 2004/05:T305.
Reservation 4 (m, fp)

5. Vägverkets upphandlingar
Riksdagen avslår motion 2004/05:T282.
Reservation 5 (m, fp)

6. Träbroar och faunapassager
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:T368 och 2004/05:MJ503 yrkande 1.

7. Mötesseparerade vägar
Riksdagen avslår motion 2004/05:T507.
Reservation 6 (m, fp, kd)

8. Öresundsförbindelsen
Riksdagen avslår motion 2004/05:T308.

9. Alternativ till vägsalt
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ366 yrkande 2.

Stockholm den 19 april 2005
På trafikutskottets vägnar

Claes Roxbergh
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Claes Roxbergh (mp),
Carina Moberg (s), Elizabeth Nyström (m), Jarl Lander (s), Erling Bager
(fp), Krister Örnfjäder (s), Karin Svensson Smith (v), Claes-Göran
Brandin (s), Jan-Evert Rådhström (m), Monica Green (s), Runar Patriksson
(fp), Sven Bergström (c), Kerstin Engle (s), Björn Hamilton (m), Mikael
Johansson (mp), Börje Vestlund (s) och Tuve Skånberg (kd).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas 33 motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden hösten 2004 och ett motionsyrkande väckt med anledning av
proposition, samtliga rör olika vägfrågor. De handlar bl.a. om allmänna
och enskilda vägar, vägvisning, Vägverkets organisation, upphandlingar
och väghållning.
Motionsförslag med anknytning till vägtrafik och miljö avses behandlas
senare under riksdagsåret i samband riksdagsbehandling av aviserad
proposition om transportpolitik. Motionsförslag om enskilda vägprojekt
har behandlats i betänkande 2004/05:TU1 Utgiftsområde 22 Kommunikationer.

Utskottets överväganden
Väginfrastruktur
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till tidigare riksdagsbeslut avstyrker utskottet
motionsförslag om en förändrad inriktning i utbyggnaden av väginfrastrukturen.
Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).
Bakgrund
Tidigare riksdagsbehandling
I samband med riksdagsbehandlingen av proposition 2003/04:95 Utökade
planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar 2004-2015 behandlade
utskottet ett antal motionsförslag om satsningar på väginfrastrukturen.
Utskottet angav som sin mening att regeringens förslag till utökade
planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar möjliggjorde en
kraftfull modernisering och utveckling av transportinfrastrukturen.
Utskottet tillstyrkte mot denna bakgrund regeringens förslag till utökade
planeringsramar. Såvitt gäller de av regeringen fastställda långsiktsplanerna
och strategierna för drift och underhåll angav utskottet att de utgick
ifrån en god avvägning mellan olika typer av åtgärder, de transportpolitiska
delmålen och samhällsekonomiska bedömningar.
Motionsförslag
Elizabeth Nyström och Björn Hamilton (båda m) anger i motion 2004/05:N396
att mer än 80 % av turismen i Sverige är bilburen samt att bilen ofta
är det enda transportmedel som når vissa områden där turistanläggningar
är belägna. I syfte att förbättra turistnäringens förutsättningar krävs
därför en förbättrad vägstandard (yrkande 2).
I motion 2004/05:N397 pekar Anne-Marie Pålsson m.fl. (m) på kommunikationernas
regionalpolitiska betydelse. Motionärerna vill understryka vikten av
att underhålla och förnya vägnätet (yrkande 7). Vidare föreslås att
möjligheten att införliva även väst-östgående Europavägar i TEN-vägnätet
prövas (yrkande 8).
I motion 2004/05:T468 av Erling Bager m.fl. (fp) betonas vägnätets
betydelse för industrins råvaruförsörjning och möjligheter att transportera
sina produkter till kunderna. Mot denna bakgrund krävs en satsning på
tjälsäkring, bärighet och upprustning av vägnätet (yrkande 14).

Fungerade kommunikationer är en förutsättning för en positiv utveckling
i hela landet, anförs det i motion 2004/05:N254 av Yvonne Ångström m.fl.
(fp). Mot denna bakgrund krävs satsningar på vägunderhåll, tjälsäkring,
bärighetsförstärkning och nyinvesteringar på landsbygden (yrkande 7).
Enligt motionärerna bör en målsättning vara att samtliga allmänna vägar
i hela landet skall kunna hållas öppna och farbara under alla delar av
året (yrkande 8).
Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) understryker i motion 2004/05:N407
infrastrukturens betydelse för en levande landsbygd. Enligt motionärerna
har landsbygdens kris förstärkts av bl.a. uteblivna infrastruktursatsningar.
Underhållet av vägnätet, som är eftersatt i hela landet, måste därför
snarast förbättras. Detta gäller även enskilda vägar, varför bidraget
till dessa måste höjas, anges det (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Motionsförslag om en förändrad inriktning i utbyggnaden av väginfrastrukturen,
eller förstärkta satsningar inom detta område, behandlades senast av
utskottet i betänkande 2003/04:TU10 Transportinfrastrukturen 2004-2015.
Motionsyrkandena avstyrktes av utskottet, som samtidigt ställde sig
bakom regeringens förslag till utökade planeringsramar för väg- och
järnvägsinvesteringar. Enligt utskottets mening möjliggjorde dessa ramar
en kraftfull modernisering och utveckling av transportinfrastrukturen.
I detta sammanhang angav utskottet även som sin mening att de av
regeringen fastställda långsiktsplanerna och strategierna för drift och
underhåll utgick ifrån en god avvägning mellan olika typer av åtgärder,
de transportpolitiska delmålen och samhällsekonomiska bedömningar.
Utskottet står fast vid sin tidigare redovisade ståndpunkt i detta
avseende och avstyrker följaktligen de här behandlade motionsförslagen.

Enskilda vägar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsförslag om enskilda vägar.

Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).
Bakgrund
Det svenska vägnätets omfattning
Det svenska vägnätet består av dels allmänna vägar för vilka staten
eller kommunerna är väghållare, dels enskilda vägar som de fastigheter
som har nytta av vägarna har ansvar för. Sveriges vägnät består av
följande:
9 830 mil statliga vägar,
4 000 mil kommunala gator och vägar,
7 500 mil enskilda vägar med statsbidrag och
20 500 mil enskilda vägar utan statsbidrag, de flesta s.k. skogsbilvägar.

Regler om enskilda vägar
Regler som rör det enskilda vägnätet återfinns i flera författningar,
däribland
väglagen (1971:948) och vägkungörelsen (1971:954)
trafikförordningen,
lagen (1997:620) om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda
vägar,
förordningen (1989:891) om statsbidrag till enskild väghållning,
plan- och bygglagen (1987:10),
anläggningslagen (1973:1149 [AL]), som berör bildandet av en
gemensamhetsanläggning, rättigheter för väghållaren, vägområde m.m.,
lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL) och
miljöbalken (1998:808).
Dessutom finns bestämmelser i olika myndigheters föreskrifter.
Organisationsformer för enskilda vägar
Formen för hur förvaltningen av enskilda vägar organiseras kan vara av
flera slag. Väghållare för enskilda vägar kan vara samfällighetsföreningar
bildade enligt anläggningslagen, vägsamfälligheter och vägföreningar
bildade enligt äldre lagstiftning samt ideella föreningar genom s.k.
frivilliga överenskommelser. Det juridiska ansvaret för den enskilda
vägen har väghållaren, dvs. markägaren eller en organisation såsom
vägförening, vägsamfällighet eller samfällighetsförening.
Utredningsarbete
Delar av det regelverk som avser enskilda vägar har utretts under senare
år. Regeringen beslutade år 1999 att tillsätta en utredning (dir.
1999:93) med uppdrag att analysera och överväga ändringar av vissa
bestämmelser som berör enskilda vägar. Utredningen antog namnet Utredningen
om bidrag och regler för enskilda vägar (BREV). I juli 2001 överlämnade
BREV-utredningen sitt slutbetänkande Enskild eller allmän väg? (SOU
2001:67) till Näringsdepartementet. Syftet med BREV-utredningens förslag
var enligt utredningen att valet av väghållare på det lågtrafikerade
vägnätet skall ske med samhällsekonomisk effektivitet som grund. Dessutom
skall valet av väghållare främja en rationell väghållning. BREV-utredningen
har föreslagit bl.a. följande.
Den samhällsekonomiska vinsten av att överföra delar av det lågtrafikerade
vägnätet till enskild väghållning bör tas till vara och användas för
bättre väghållning på detta vägnät.
Vägverket bör utreda om en överföring av en väg till enskild väghållning
ger samhällsekonomisk vinst. För allmänna vägar med mindre trafik än
125 fordon per årsmedeldygn (i glesbygd 50 fordon per årsmedeldygn)
föreslås att Vägverket gör en sådan utredning.
Överföring av kostnader på enskilda fastighetsägare bör så långt möjligt
begränsas till vad som är nödvändigt för att uppnå en rationell väghållning.

Den ekonomiska ersättningen till enskilda väghållare bör beräknas på
ett kostnadsunderlag som speglar de kostnader som belastar de enskilda
väghållarna och som enkelt kan jämföras med motsvarande kostnadsunderlag
för de lågtrafikerade allmänna vägarna.
Tekniskt komplicerade anläggningar bör i allmänhet inte överföras till
enskilda väghållare.
Särskilda regler bör gälla för statsbidrag till vägar respektive färjor.

Statsbidraget till enskilda färjor skall avse vägfärjor.
För annan trafiklösning med färjetrafik än vägfärja bör bidrag kunna
lämnas efter en förhandling.
Statsbidrag till en enskild väg bör kunna lämnas även om det införs
begränsningar för viss trafik på denna väg.
Beslut om förändrad väghållning bör underlättas.
Samordningen av beslut om indragning av allmän väg och prövning av
statsbidrag bör kunna förbättras.
Utredningen anger att förslagen innebär en samhällsekonomisk vinst på
mellan 120 och 180 miljoner kronor per år. Vidare innebär de föreslagna
kriterierna att ca 16 % av det statliga allmänna vägnätet, totalt 1 600
mil väg, kan komma att övergå till enskild väghållning och att ca 500
mil enskild väg kan komma att bli allmän väg.
Sedan BREV-utredningens slutbetänkande presenterades har regeringen
begärt kompletterande underlag från berörda myndigheter inom vissa
områden. Ett exempel är uppdraget våren 2003 till Vägverket att redovisa
en modell för den ekonomiska styrningen av bidraget till drift och
byggande av enskilda vägar. Enligt den redovisning Vägverket därefter
lämnat bör en sammanhållen översyn av regelverket göras under 2004.
Vägverket anger även att en rad åtgärder kommer att vidtas för att följa
och ge information om tillståndet på det enskilda vägnätet med statsbidrag.
I samråd med näringslivet kommer Vägverket att identifiera för vilka
vägar det behövs en förbättrad information om tidsbegränsade
bärighetsnedsättningar. Inspektioner av enskilda broar med statligt bidrag
skall - oberoende av huvudmannaskap - göras med den systematik och de
tidsintervall som gäller för statliga broar och vara i fas med dessa
rutiner senast under år 2007.
Tidigare riksdagsbehandling
I utskottets budgetbetänkande från hösten 2003 konstaterades att de
enskilda vägarna står för en betydande andel av det svenska vägnätet,
att de spelar en viktig roll för tillgängligheten såväl för enskilda
medborgare som för näringslivet samt att de har en särskilt stor betydelse
för glesbygden. Mot denna bakgrund såg utskottet det som angeläget att
dessa vägar ges tillfredsställande förutsättningar, så att riksdagens
transportpolitiska mål - såväl det övergripande målet som delmålen -
uppfylls. Utskottet instämde i syftet med de då behandlade motionerna
till den del förslagen gick ut på att regelverket och bidragssystemet
avseende enskilda vägar skall främja trafiklösningar samt präglas av
tydlighet och rättvisa.
Vidare redogjorde utskottet för pågående beredning av den s.k.
BREV-utredningen som presenterat sitt slutbetänkande hösten 2001. Utskottet
konstaterar att beredningen av utredningens förslag pågått under drygt
två år. Utskottet angav som sin mening att det visserligen är angeläget
att alla de frågor om enskilda vägar som varit föremål för överväganden
inom bl.a. BREV-utredningen blir så väl genomlysta att de förslag som
regeringen förväntas lägga fram vilar på en stabil grund. Bland de vid
tillfället behandlade motionerna återfanns det dock enligt utskottet
några i vilka mer eller mindre akuta problem redovisas och som därmed
kräver en mer skyndsam behandling. En sådan fråga var enligt utskottet
ansvaret för pumpanläggningar. Utskottet utgick från att regeringen i
sin beredning gav prioritet åt en lösning av denna fråga.
Utskottet angav i detta sammanhang även att det stod fast vid sin
uppfattning att det inte kan bli aktuellt att föra över allmänna vägar
till enskilda vägar på det mycket omfattande sätt som föreslagits i
BREV-utredningen. Utgångspunkten bör vidare vara att bidragsprocenten
till de enskilda väghållarna vidmakthålls i avvaktan på att slutlig
ställning tas i frågan.
Motionsförslag
Nils Fredrik Aurelius (m) anger i motion 2004/05:T288 att standarden på
det enskilda vägnätet under de senaste åren försämrats. Motionären
betonar vidare betydelsen av de enskilda vägnätet för utvecklingen i
landsbygden och anger att statsbidragen till enskilda vägar utgör en
viktig satsning, speciellt för ett län som Kalmar (yrkande 3).
Sten Tolgfors (m) föreslår i motion 2004/05:T310 att ansvaret för
pumpanläggning vid enskilda vägar flyttas till Banverket respektive
Vägverket, från enskilda väghållare där det ligger i dag. Motionären
uppmärksammar vidare att trafikutskottet tidigare utgått ifrån att
regeringen ger prioritet åt en lösning av denna fråga, men att regeringen
inte återkommit till riksdagen med förslag till lösning.
I motion 2004/05:T464 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) efterfrågas en
översyn av hanteringen av anslaget för enskilda vägar i syfte att skapa
ett system som långsiktigt vidmakthåller det befintliga nätet av enskilda
vägar samt skapar en kostnadseffektiv administration av detta. I dag är
det beräkningsunderlag som används mycket bristfälligt, rollfördelningen
mellan olika aktörer är otydlig och administrationen mycket kostsam,
anges det. Vidare efterfrågas en höjning av anslaget och en överföring
av ansvaret för broar till staten (yrkande 6).
I motion 2004/05:T260 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) argumenteras att
färjan mellan Slagsta och Ekerö borde ses som en avlastning för
Essingeleden och därmed bekostas av Vägverket (yrkande 8).
Eva Flyborg (fp) anför i motion 2004/05:T430 att färjeleden i Göteborgs
södra skärgård borde klassas som allmän eftersom den är central för
skärgårdens och Göteborgs kommunikationer. Ett statligt övertagande av
huvudmannaskapet hade enligt motionären inneburit att färjeleden fått
sin rätta status och att skärgårdsborna fått rättvisa och rimliga
transportmöjligheter.
Tobias Krantz (fp) betonar i motion 2004/05:T455 betydelsen av
färjeförbindelsen mellan Gränna och Visingsö såväl för de boende och
näringslivet som för turistnäringen. Mot denna bakgrund föreslås att
färjetrafiken klassas som allmän färjeförbindelse och därmed kan övergå
till statligt huvudmannaskap.
I motion 2004/05:T468 av Erling Bager m.fl. (fp) sägs att minskade
resurser till det enskilda vägnätet leder till betydande negativa effekter,
inte bara för glesbygden utan för landet i dess helhet. Motionärerna
vänder sig därför mot alla försök till sänkningar av detta anslag
(yrkande 19).
Hans Backman m.fl. (fp) finner i motion 2004/05:N346 att Vägverket inte
har tillräckligt med resurser för att kunna ge bidrag till underhåll av
enskilda vägar enligt gällande förordning. Motionärerna kräver därför
att regeringen avsätter mer medel för ändamålet (yrkande 8).
Holmön med dess omgivande öar är Sveriges största naturskyddsområde i
marin miljö, påpekas det i motion 2004/05:T278 av Gunilla Tjernberg
(kd). Motionären vill att riksdagen uttalar sig om nödvändigheten av
ett skyndsamt klarläggande av vem som skall vara huvudman för
trafikförbindelsen mellan Holmön och fastlandet. Vidare framhålls att närheten
till Umeå, ett av Sveriges fyra tillväxtområden, ger utvecklingsmöjligheter
som bättre måste tas till vara.
I motion 2004/05:T403 av Rosita Runegrund (kd) föreslås att regeringen
utreder möjligheten att öarna i Tjörns kommun införlivas i det statliga
vägnätet. Ett statligt övertagande av dessa kommunikationer skulle enligt
motionären gynna rekreation, turism och friluftsliv samt ge bättre
långsiktiga förutsättningar för en livskraftig utveckling av helårsboendet
på öarna.
Motion 2004/05:Bo305 av Rosita Runegrund och Lars Gustafsson (båda kd)
handlar om den svenska skärgården. Motionärerna anser att det behövs
enhetliga och tydliga regler för färjetrafiken samt att Glesbygdsverket
och Vägverket måste ges i uppdrag att utarbeta sådan regler och klargöra
statens ansvar inom området (yrkande 6).
I motion 2004/05:T443 av Sven Bergström och Birgitta Carlsson (båda c)
anges att dagens bidragssystem för enskild väghållning har stora brister.
De beräkningsunderlag som används är behäftade med brister och
administrationen av bidragen är krånglig. Det behövs därför enligt motionärerna
ett nytt system som långsiktigt vidmakthåller det befintliga nätet av
enskilda vägar och skapar en kostnadseffektiv administration av detta.
Vägverket bör hålla ihop hela bidraget till enskilda vägar, alltså
drift, underhåll och investeringsbidrag.
Huvudmannaskapsfrågan för färjetrafiken till Visingsö har diskuterats
och utretts under en lång tid. I motion 2004/05:T223 av Martin Nilsson
m.fl. (s) uppmärksammas att dagens huvudman ansökt om ett statligt
övertagande, att detta förslag tillstyrkts av BREV-utredningen samt att
berörda parter och remissinstanser är positiva. Motionärerna anser att
en snar lösning av huvudmannafrågan är nödvändig eftersom en rad frågor
om kapacitet och reinvesteringar i verksamheten behöver avgöras inom
den närmaste framtiden.
Göran Norlander och Agneta Lundberg (båda s) understryker i motion
2004/05:T277 det enskilda vägnätets betydelse för landsbygden. Det är
enligt motionärerna inte rimligt att en del av befolkningen skall betala
för dessa vägar genom avgifter, medan de allmänna vägarna finansieras
av skattemedel. Staten föreslås mot denna bakgrund ges ett utökat ansvar
för det enskilda vägnätet.
I motion 2004/05:T390 av Kristina Zakrisson (s) föreslås att de
vägföreningar som tar emot statsbidrag för enskilda vägar skall vara skyldiga
att redovisa sina inkomster och utgifter vid ansökan om nya bidrag.
Utskottets ställningstagande
Som framgår av redovisningen i det föregående svarar de enskilda vägarna
för en betydande andel av det svenska vägnätet. De spelar också en viktig
roll för tillgängligheten såväl för enskilda medborgare som för
näringslivet. För glesbygden har de enskilda vägarna en särskilt stor
betydelse. Mot den bakgrunden är det angeläget att dessa vägar ges
tillfredsställande förutsättningar, så att riksdagens transportpolitiska
mål - såväl det övergripande målet som delmålen - uppfylls.
Utskottet vill mot den nu angivna bakgrunden instämma med motionärerna
till den del deras förslag går ut på att regelverket och bidragssystemet
avseende enskilda vägar skall främja trafiklösningar samt präglas av
tydlighet och rättvisa.
Utskottet konstaterar att flertalet av de här berörda frågorna berörts
i den ovan refererade BREV-utredningen. Beredningen av denna utrednings
förslag har nu pågått i drygt tre år. Under tiden har kompletterande
underlag inhämtats bl.a. i form av en ett uppdrag till Vägverket att
utveckla den ekonomiska styrningen av bidraget till drift och byggande
av det enskilda vägnätet. Enligt utskottet är det angeläget att alla de
frågor om enskilda vägar som varit föremål för överväganden inom bl.a.
BREV-utredningen blir så väl genomlysta att de förslag som regeringen
förväntas lägga fram vilar på en stabil grund.
Med anledning av utredningens förslag vill utskottet liksom vid tidigare
riksdagsbehandling framhålla att det inte kan bli aktuellt att föra
över allmänna vägar till enskilda vägar på det mycket omfattande sätt
som föreslås i BREV-utredningen. Utgångspunkten bör vidare vara att
bidragsprocenten till de enskilda väghållarna åtminstone vidmakthålls
i avvaktan på att slutlig ställning tas i frågan. Utskottet utgår ifrån
att tillräckliga medel avsätts för att klara ett tillfredsställande
underhåll.
Såvitt gäller frågan om ansvaret för färjelinjer ankommer det enligt
utskottet inte på riksdagen att peka ut olika lösningar för specifika
färjelinjer. Enligt utskottets mening är det dock av största vikt att
dessa frågor löses snarast samt att bedömningsgrunderna är enhetliga
över landet.
Utskottet har tidigare som sin mening angivit att det finns en fråga
som kräver en mer skyndsam behandling, nämligen ansvaret för pumpanläggningar
som tillkommit vid utbyggnad av vägar eller järnvägar. Sedan utskottets
uttalande har i ett regeringsbeslut angivits att Banverket och Vägverket
genom en utvecklad och enhetlig tillämpning av nuvarande bestämmelser
bör kunna komma till rätta med detta problem. Banverket och Vägverket
har därefter utfärdat rekommendationer att verken skall ta ansvar för
sådana pumpanläggningar som tillkommit som en följd av om- eller
tillbyggnad av allmän väg eller bana, i de fall väghållaren är annan än
kommun och motsätter sig övertagandet av ansvaret och ifall verken gör
bedömningen att nödvändig teknisk kompetens saknas hos väghållaren.
Rekommendationen gäller inte retroaktivt. Utskottet välkomnar denna
rekommendation.
Angående motionsförslag om att vägföreningar skall vara skyldiga att
redovisa sina inkomster och utgifter vid ansökan om nya bidrag anser
utskottet inte att dagens regelverk innebär några större problem i detta
avseende. Nyttan av en sådan generell redovisningsskyldighet skulle
enligt utskottet inte stå i proportion till kostnaden.
Här behandlade motionsförslag avstyrks med vad som ovan anförts.
Vägvisning
Utskottets förslag i korthet
Motionsförslag om vägvisning avstyrks med hänvisning till pågående arbete.

Jämför reservation 3 (m, fp, kd, c).
Bakgrund
Gällande regelverk
Anvisningar till trafiken kan ges genom bl.a. vägmärken. De grundläggande
bestämmelserna om vägmärken finns i vägmärkesförordningen (1978:1001)
(VMF). VMF bygger på en FN-konvention från 1968 om vägmärken och signaler
(se i det följande). Som en allmän princip gäller att vägmärkena skall
tjäna trafikanternas intressen. För andra skyltar och anordningar längs
de allmänna vägarna finns bestämmelser i väglagen (1971:948). Det finns
också bestämmelser för skyltar i lagen (1998:814) med särskilda
bestämmelser om gaturenhållning och skyltning.
VMF gäller anvisningar för trafik på väg och i terräng genom t.ex.
vägmärken, trafiksignaler och vägmarkeringar. Vägmärken delas in i
varningsmärken, förbudsmärken, påbudsmärken och upplysningsmärken.
Upplysningsmärken delas i sin tur in i anvisningsmärken och lokaliseringsmärken.
Lokaliseringsmärken visar vägen eller ger andra upplysningar av betydelse
för vägtrafikanterna. Lokaliseringsmärken används, som framgår av den
schematiska bilden, för vägvisning till bl.a. kommersiella inrättningar.
En s.k. skyltanordning kan indelas i vägmärken, vilka regleras i
enlighet med vägmärkesförordningen, och annan skyltanordning. Av bilden
framgår vidare att VMF inte omfattar reklamskyltar och liknande. Ett
särskilt regelsystem för skyltar m.m. finns även i lagen om gaturenhållning
och skyltar.
År 2002 infördes en bestämmelse i vägmärkesförordningen som medger att
vissa angivna märken får användas för att ge upplysning om turistiskt
intressanta vägar eller platser. För sådan s.k. turisthänvisning används
lokaliseringsmärken med vit text och vita symboler på brun botten.

(Källa: Publikation VV 2003:19)
Vägverkets föreskrifter
Utöver dessa regler finns Vägverkets föreskrifter samt rekommendationer
om tillämpningen. Syftet med denna föreskrift är bl.a. att kunna få en
likartad bedömning i hela landet vid handläggning av ärenden om service-
och inrättningsvägvisning samt reklam m.m.
Vägverkets handbok Vägvisning till inrättningar och serviceanläggningar
m.m.
Behovet av entydiga bedömningsgrunder har vidare föranlett Vägverket
att ge ut en handbok i ämnet: Vägvisning till inrättningar och
serviceanläggningar samt reklam, anslag och information (publikation VV
2003:19). Handboken riktar sig i första hand till Vägverkets handläggare.
Med hjälp av handboken kan även sökande själva bedöma förutsättningarna
för vägvisning till den egna anläggningen. Det anges att företrädare
för service- och besöksnäringar har medverkat vid utarbetandet av
handboken.
Av handboken framgår bl.a. att en avgörande fråga är vem det är som
svarar för väghållningen. Handboken gäller de fall där staten svarar
för väghållningen. I de fall ansökan avser en väg där kommunen eller
ägaren av en enskild väg är väghållare, skall ansökan lämnas till
vederbörande. Handläggningen av Vägverkets ärenden skall innebära bl.a.
följande.
Trafikanternas behov av information skall sättas i centrum.
Allmän information med anknytning till bygden kan medges, förutsatt att
den inte äventyrar trafikanternas möjligheter att tillgodogöra sig
nödvändig information.
Särskild hänsyn skall tas till stads- och landskapsbilden.
Arbetet skall bedrivas aktivt och förebyggande, och frågor skall lösas
i en positiv anda och i nära samarbete med berörda intressenter.
Med utgångspunkt i gemensamma grundläggande värderingar bör omfattningen
av aktuell vägvisning tillåtas variera med hänsyn till vägens omgivning.

Information inom vägområdet skall så långt det är möjligt lämnas med
vägmärken.
Handläggaren skall inte medverka till åtgärder inom eller intill vägområdet
som kan vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller
brukande.
Generell reklam avser marknadsföring av produkter, tjänster eller
evenemang. Denna typ av reklam bör inte förekomma inom vägområdet. Vad
som menas med vägområde anges i väglagen (1971:948); vägområde utgörs
av den mark som tagits i anspråk för väganordning.
Vägverkets handbok Vägvisning till turistiskt intressanta mål
Vägverket har under år 2003 gett ut ytterligare en handbok, nämligen
Vägvisning till turistiskt intressanta mål (publikation VV 2003:20).
Även denna handbok vänder sig i första hand till Vägverkets handläggare
av vägvisningsfrågor, men även till den som ansöker om vägvisning.
I handboken sägs inledningsvis att införandet av särskild vägvisning
till turistiskt intressanta mål med brunvita lokaliseringsmärken har
stor betydelse för turistnäringen. Denna näring får i Sverige härmed en
unik möjlighet att på ett tydligt sätt få vägvisning till sina turistmål.
För att vägvisningen skall kunna vara till nytta för trafikanterna och
för att få deras förtroende är det viktigt att den endast används för
vägvisning till sådant som är av intresse för en bred allmänhet och är
sällsynt eller unikt eller på andra sätt av stort intresse för många
trafikanter.
Vidare betonas att vägvisning till turistiskt intressanta mål måste ske
med likartad bedömning i hela landet och utifrån enhetliga bedömningsgrunder.
Handläggningen skall ske med en bred representation från turistnäringen
och med förståelse för alla inblandades problem och önskemål. Hög
trafiksäkerhet och god tillgänglighet är den viktigaste bedömningsgrunden
och kan uppnås om vägvisningen sker i korrekt omfattning, med korrekt
utförande och är anpassad till de olika trafikantgruppernas behov. Vid
bedömning av begäran om vägvisning till turistiskt intressanta mål skall
alltid konsekvenserna av ett beslut beaktas, oavsett i vilken riktning
det går. Kan inte önskemålet uppfyllas, bör möjligheterna för någon
annan typ av vägvisning alltid utredas. Slutligen omtalas att handboken
har arbetats fram i samråd med ansvariga för turistnäringen,
Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Lantbrukarnas riksförbund,
länsstyrelsen
och Svenska Kommunförbundet.
Konvention om vägmärken och signaler (Wienkonventionen)
Nödvändigheten av att underlätta internationell vägtrafik och öka
trafiksäkerheten föranledde framförhandlandet av en konvention inom ramen
för Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE),
konventionen om vägmärken och signaler, Wien den 8 november 1968 (SÖ 1989:2).
Konventionen ratificerades av Sverige år 1985 med vissa reservationer.
De avtalsslutande parterna har gjort en rad åtaganden för att införa
regelsystemet i sina nationella regelverk. Konventionen kräver inte att
parterna inför samtliga typer av vägmärken och vägmarkeringar som
föreskrivs i konventionen; tvärtom skall antalet typer av vägmärken
begränsas till vad som är absolut nödvändigt.
De fördragsslutande parterna åtar sig vidare (artikel 4) att se till
att det i den nationella lagstiftningen är förbjudet att förse ett
vägmärke, dess stolpe eller någon annan trafikanordning med någonting
som inte har samband med märkets eller anordningens ändamål. Om en
fördragsslutande part tillåter en organisation utan vinstsyfte att sätta
upp upplysningsmärken får den dock medge - under vissa villkor - att
organisationens emblem anbringas på märket eller stolpen.
Vidare skall det vara förbjudet att sätta upp skyltar, anslag, märken
eller anordningar av något slag som bl.a. skulle kunna
förväxlas med vägmärken eller andra trafikanordningar,
göra dem mindre synliga eller effektiva eller
avvända uppmärksamheten på ett sätt som inverkar menligt på trafiksäkerheten.

Av allmänna bestämmelser för upplysningsmärken (artikel 21) framgår att
vissa angivna märken, däribland avseende bensinstation, hotell och
restaurang, endast skall sättas upp på vägar där möjligheterna till
brådskande reparationer, tankning, logi och förfriskningar är sällsynta.

Frågesvar i riksdagen
Statsrådet Ulrica Messing har som svar på fråga (2003/04:41) om Vägverkets
inställning till vägskyltning anfört bl.a. följande.
Av tradition har Sverige haft en restriktiv inställning till reklamskyltar
längs vägarna. I princip krävs alltid tillstånd för att sätta upp
reklamskyltar med undantag för den plats där verksamheten bedrivs, men
även där krävs i vissa fall tillstånd. Orsaken till denna restriktivitet
är hänsyn till trafiksäkerheten och miljön. Reglerna för användning av
vägmärken medger att lokaliseringsmärken får sättas upp som särskilda
vägvisare till inrättningar. Ursprungligen var dessa märken enbart
avsedda för vägvisning till allmänna inrättningar såsom vårdcentral eller
kommunkontor. Efterhand har de även kommit att användas för vägvisning
till företag och verksamheter. Vidare omtalade hon att Vägverket tagit
fram en ny handbok för vägvisning till bl.a. allmänna inrättningar.
Avsikten har bl.a. varit att skapa större enhetlighet i tillämpningen
över landet. En viktig förutsättning har också varit att bedöma hur
konkurrensen mellan företag påverkas av vägvisning eller skyltning.
Grundregeln är emellertid att vägmärken inte skall användas i
marknadsföringssyfte.
Tidigare riksdagsbehandling
Trafikutskottet behandlade motioner om vägvisning senast i det av
riksdagen godkända betänkande 2003/04:TU1 Utgiftsområde 22 Kommunikationer.
Utskottet redogjorde vid detta tillfälle för syftet med vägvisningen:
att leda trafikanterna till det avsedda målet. Vidare konstaterades att
de viktigaste bedömningsgrunderna är hög trafiksäkerhet och god
tillgänglighet, vilket också är innebörden i den av Sverige ratificerade
FN-konventionen om vägmärken och signaler. Enligt nämnda konvention är
vägmärken för att tillgodose kommersiella intressen inte tillåtna.
Utskottet gjorde vidare bedömningen att de problem som upplevts i samband
med prövningen kan stå att finna i olikheter i tillämpningen i Vägverkets
olika regioner. Mot denna bakgrund välkomnade utskottet initiativ som
tagits av Vägverket i syfte att nå en enhetlig bedömning i hela landet
och att i övrigt anlägga ett helhetsperspektiv på frågan. Det handlade
bl.a. om en nyligen publicerad handbok i ämnet.
Slutligen såg utskottet det som angeläget att handläggningen av
vägvisningsärendena följs upp av regeringen samt att de lagstiftningsåtgärder
som kan behövas vidtas.
Motionsförslag
I motion 2004/05:T253 av Yvonne Ångström (fp) uppmärksammas de brunvita
skyltar som i delar av landet används för att visa vägen till turistmål.
Motionären anger att sådana skyltar visat sig leda till ökad omsättning
på de turistmål där de använts och föreslår mot denna bakgrund att
regeringen uppdrar åt något nationellt organ att i samråd med regionala
turistorganisationer utarbeta en plan för att införa brunvit skyltning
i alla län.
Enligt vad som anförs i motion 2004/05:T515 av Anne-Marie Ekström m.fl.
(fp) bör skyltningen mellan Göteborg och Stockholm ändras så att
trafikanterna rekommenderas vägen över Jönköping i stället för som i dag
vägen över Örebro. Enligt motionären är den förra vägen trafiksäkrare
eftersom den till större delen består av motorväg (yrkande 2).
Birgitta Carlsson och Staffan Danielsson (båda c) efterfrågar i motion
2004/05:T333 en generösare bedömning av skyltningsregler vid allmänna
vägar. Bakgrunden till förslaget är att näringsidkarna på landsbygden
ofta stöter på svårigheter då de vill sätta upp skyltar som skulle
underlätta för potentiella kunder att hitta till företaget.
Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) pekar i motion 2004/05:T496 på att
Vägverkets och kommunernas policy och reglementen om vägvisning ger
upphov till frågor om huruvida vägvisningen stöder, eller inte stöder,
den regionala utvecklingen i glesbygd. I motionen föreslås därför att
Vägverket ges uppdraget att ta fram en differentierad vägvisningspolicy
som verkar för regional utveckling i glesbygd.
I motion 2004/05:N11 av Åsa Torstensson m.fl. (c, m, fp, kd) krävs att
näringsidkare får möjlighet att skylta till sin verksamhet i större
utsträckning än vad som är fallet i dag. Det kan t.ex. handla om att få
påbörja skyltningen till ett turistmål eller annan näringsverksamhet
vid en större väg (yrkande 10).
Utskottets ställningstagande
Som har redovisats i det föregående är syftet med vägvisning att leda
trafikanterna till det avsedda målet. De viktigaste bedömningsgrunderna
är - i enlighet med de av riksdagen beslutade trafikpolitiska målen -
hög trafiksäkerhet och god tillgänglighet. Detta är också innebörden i
den FN-konvention som har refererats i det föregående. Enligt konventionen
är vägmärken för att tillgodose kommersiella intressen inte
tillåtna.
Utskottet konstaterar att flertalet av motionerna handlar om vilka
intressen som skall tillvaratas i samband med tillståndsprövning för
vägmärken och vilka bedömningsgrunder som skall användas i denna prövning.

Enligt vad utskottet erfarit har Vägverket uppmärksammat att hanteringen
av dessa frågor inte varit enhetlig över landet och därför initierat en
förutsättningslös översyn av hur dessa frågor hanteras i olika regioner.
Syftet med projektet, som startade i april 2004, är bl.a. att säkerställa
en enhetlig hantering av dessa frågor över hela landet. Då projektet
bedrivits förutsättningslöst behandlas även ett antal andra frågeställningar,
exempelvis hur Vägverket kan tillgodose inte bara trafikantens utan
även andra kundgruppers intresse. Utskottet ser positivt på denna översyn
och vill inte föregripa det arbete som nu bedrivs. Motionerna avstyrks
därför.
Vägverkets organisation
Utskottets förslag i korthet
Motionsförslag om Vägverkets organisation avstyrks av utskottet.
Jämför reservation 4 (m, fp).
Motionsförslag
Bertil Kjellberg (m) förespråkar i motion 2004/05:T305 en utförsäljning
av Vägverket Produktions verksamhet, i syfte att förbättra konkurrenssituationen
inom branschen. Enligt motionären har Vägverket Produktion i dag, genom
sin starka kapitalbas och nära knytning till Vägverket, stora
konkurrensfördelar i förhållande till privata entreprenörer.
Utskottets ställningstagande
I betänkande 2000/01:TU1 Utgiftsområde 22 Kommunikationer avstyrkte
utskottet ett motionsförslag om att Vägverket Produktion skall omvandlas
till aktiebolag. Enligt utskottet har inget nytt tillkommit i frågan
som bör föranleda ett förändrat ställningstagande från riksdagens sida.
Motion 2004/05:T305 avstyrks därmed med hänvisning till tidigare
ställningstagande.
Vägverkets upphandlingar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen föreslås avslå motionsförslag om Vägverkets upphandlingar.
Jämför reservation 5 (m, fp).
Motionsförslag
Vägverket har, i syfte att sänka kostnaderna för beläggningsarbeten,
börjat tillhandahålla insatsvaror i sina upphandlingar av sådana
entreprenader. I motion 2004/05:T282 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth
Nyström (båda m) anges att detta tillvägagångssätt kommer att leda till
minskat forsknings- och utvecklingsarbete inom anläggningsföretagen,
vilket kan försvåra arbetet med att uppnå de transportpolitiska målen.
Vägverket bör därför enligt motionärerna inte tillhandahålla insatsvaror
vid upphandlingar.
Utskottets ställningstagande
Såvitt gäller utformningen av Vägverkets upphandlingar av entreprenader
välkomnar utskottet alla åtgärder som leder till lägre kostnader. Enligt
vad utskottet erfarit har myndighetens tillhandahållande av bitumen vid
en mindre del av upphandlingarna lett till lägre priser. Utskottet har
inget att invända mot detta och anser inte att det är riksdagens uppgift
att närmare specificera hur avtalen vid upphandling skall utformas i
detta avseende. Motion 2004/05:T282 avstyrks följaktligen.
Träbroar och faunapassager
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkanden om träbroar och
faunapassager.
Motionsförslag
I motion 2004/05:T368 av Carina Adolfsson Elgestam och Ann-Kristine
Johansson (båda s) efterlyses bättre förutsättningar för Vägverket att
bygga träbroar. Motionärerna anger att Vägverkets nuvarande upphandlingsrutiner
utgör ett hinder i detta avseende.
I motion 2004/05:MJ503 av Björn von der Esch m.fl. (kd) efterfrågas
fler viltbroar över trafikleder, bl.a. i syfte att förbättra älgens
möjlighet att förflytta sig, vilket skulle minska dagens problem med
inavel inom stammen (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Med anledning av motionsförslag om träbroar i vägtrafikinfrastrukturen
vill utskottet understryka denna konstruktionsmetods fördelar, inte
minst utifrån ett miljöperspektiv. Utskottet välkomnar därför det
nordiska samarbete som för tillfället bedrivs i syfte att utbyta erfarenheter
inom området. Liksom vid tidigare riksdagsbehandling utgår utskottet
vidare ifrån att relevanta riktlinjer, normer m.m. kontinuerligt ses
över med hänsyn till nya konstruktionsmetoder, materialutvecklingen m.
m. så att de inte felaktigt gynnar en byggnadsmetod framför andra. Motion
2004/05:T368, vars syfte i väsentlig del därmed får anses tillgodosett,
avstyrks härmed.
Utskottet vill vidare, med anledning av motion 2004/05:MJ503 yrkande 1,
understryka viltbroarnas och andra faunapassagers betydelse för att
minska vägarnas barriäreffekter och därmed minska trafikens och vägarnas
påverkan på djurlivet. Det är viktigt att faunapassagerna ansluter till
den omgivande naturen, utformas efter djurens krav och präglas av hög
kvalitet. Enligt utskottets mening finns det inte anledning för riksdagen
att ta några initiativ i denna fråga. Motionsförslaget avstyrks alltså.

Mötesseparerade vägar
Utskottets förslag i korthet
En motion om miljökonsekvensutvärdering av räckesförsedd trefilsväg
avstyrks.
Jämför reservation 6 (m, fp, kd).
Motionsförslag
Under senare år har Vägverket mötesseparerat vissa vägsträckor med s.k.
vajerräcken, främst i syfte att förhindra trafikolyckor. Kenth Högström
(s) ställer i motion 2004/05:T507 frågan om huruvida den förändrade
trafikrytmen på dessa vägar, exempelvis sträckan Gävle-Tönnebro på E4:an,
leder till ökade utsläpp. Enligt motionären borde en miljökonsekvensutvärdering
göras i syfte att säkerställa hur mycket mer avgaser en räckesförsedd
trefilsväg alstrar i förhållande till en fyrfilig motorväg.
Utskottets ställningstagande
Separering av körriktningar med vajerräcken är en åtgärd som motiverats
främst utifrån trafiksäkerhetshänsyn. Senast i trafikutskottets betänkande
2004/05:TU2 Fortsatt arbete för en säker vägtrafik såg utskottet positivt
på denna satsning, eftersom den visat sig vara ett kostnadseffektivt
sätt att öka trafiksäkerheten. Enligt utskottet är det naturligtvis av
största vikt att även de miljömässiga konsekvenserna av denna satsning
beaktas i det fortsatta arbetet. Detta görs i dag i objektsanalys och
miljökonsekvensutredningar inför varje vägutbyggnad. Även i efterhand
sker en uppföljning av vägsystemets funktion och dess miljökonsekvenser.
Som exempel på sådana utvärderingar kan nämnas den som gjorts av
vägsträckningen som nämns i motionen. Resultaten redovisas bl.a. i VTI
notat 2000:67 där det uppskattas att utsläppen längs vägen ökat något
på grund av att de faktiska hastigheterna blivit högre, både på grund
av ombyggnaden och på grund av att hastighetsgränsen höjdes ifrån 90
till 110 km i timmen några månader efter det att ombyggnaden var genomförd.
Även den förändrade trafikrytmen med högre hastighetsvariationer
diskuteras. Slutsatsen är dock att det inte finns några belägg för att
emmissionerna ökat på grund av detta, vilket förklaras av att den
faktiska hastigheten är lägre vid de tidpunkter då hastighetsvariation är
högre, dvs. högflödestimmarna.
Enligt vad utskottet erfarit har utsläppen förändrats marginellt på de
vägar som mötesseparerats med stålvajer. Förändringen beror främst på
hur stora trafikflöden som förekommer på vägen: Större flöde ger en
större förändring. En jämförelse mellan fyrfilig motorväg och trefilig
mötesseparerad väg visar dock att utsläppen på motorvägen blir högre,
även om det finns större hastighetsvariationer på den trefiliga vägen.
De högre utsläppen förklaras av den högre faktiska hastigheten på
motorvägen. Utskottet kan därmed konstatera att den av motionären efterlysta
utvärderingen tillgodosetts i väsentlig utsträckning genom den forskning
och kunskapsutveckling som skett. Utskottet förutsätter att fortsatta
forskningsinitiativ skall kunna aktualiseras om så bedöms lämpligt.
Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionen.
Öresundsförbindelsen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsförslag om sänkta avgifter på
Öresundsförbindelsen med hänvisning till tidigare ställningstagande.
Bakgrund
Allmänt
I det avtal med Danmark som riksdagen beslutade om år 1991 (bet.
1990/91:TU31 bil. 3 art. 15) fastställdes att kostnaderna för
Öresundsförbindelsen
i sin helhet skall täckas av konsortiet genom särskilda trafikantavgifter.
Som en övergripande utgångspunkt gäller att Öresundsbron syftar till
att skapa förbättrade trafikförbindelser mellan Sverige och Danmark.
Därmed åstadkommer man förutsättningar för ett förstärkt och utbyggt
kulturellt och ekonomiskt samarbete samt för utvecklingen av en gemensam
arbets- och bostadsmarknad i Öresundsregionen till gagn för båda stater.
Tillkomsten av Öresundsbron syftar vidare till att främja en rationell
och ändamålsenlig järnvägstrafik mellan länderna. Enligt avtalet gäller
att trafikantavgifterna för Öresundsbron skall bestämmas självständigt
av Øresundsbrokonsortiet.
I det ursprungliga avtalet mellan Sveriges och Danmarks regeringar om
en fast förbindelse över Öresund ingår vidare ett tilläggsprotokoll.
Enligt detta (punkt 3) skall nivån för färjetaxorna vid Helsingborg-Helsingör
vara utgångspunkt för taxorna för vägtrafiken på bron.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om avgifterna på Öresundsbron har tidigare behandlats av riksdagen,
senast hösten 2004 (bet. 2003/04:TU1). Utskottet stod fast vid tidigare
ställningstagande, nämligen att enligt de av riksdagen fastställda
transportpolitiska principerna är det inte statens uppgift att bestämma
biljettpriserna. Utskottet konstaterade ånyo att broavgifterna skall
utformas med beaktande av de riktlinjer som gemensamt har lagts fast av
Danmark och Sverige, samt att det krävs ett nytt avtal för en förändring
av dessa grundläggande förutsättningar för prissättningen. Vidare utgick
utskottet från att Øresundsbrokonsortiet noga följer utvecklingen av
trafiken och intäkterna av broavgifterna samt tar initiativ till
förändringar ifall det finns skäl därtill. I sammanhanget ville utskottet
även understryka det angelägna i att integrationen i Öresundsregionen
utvecklas i positiv riktning, på så sätt som också var ett syfte med
Örsundsförbindelsen.
Motionsförslag
I motion 2004/05:T308 av Lars Lindblad (m) anförs att priserna för
biltrafiken på Öresundsbron är ett hot mot integrationen i Öresundsregionen.
Motionären föreslår att ansvaret för finansieringen av bron skall föras
ned till Øresundsbrokonsortiet och att konsortiet får rätten att självt
avgöra prisnivån för att på så sätt kunna uppnå en optimal nivå för
intäkterna. Enligt motionären hade detta troligtvis lett till en sänkning
av biljettpriserna.
Utskottets ställningstagande
Frågan om avgifterna på Öresundsbron har tidigare behandlats av riksdagen,
senaste gången hösten 2004 (bet. 2003/04:TU1). Utskottet har sedan
dess inte ändrat uppfattning. Utskottet konstaterar ånyo att broavgifterna
skall utformas med beaktande av de riktlinjer som gemensamt har lagts
fast av Danmark och Sverige. För en förändring av dessa grundläggande
förutsättningar för prissättningen krävs ett nytt avtal med Danmark.
Utskottet utgår från att Øresundsbrokonsortiet noga följer utvecklingen
av trafiken och intäkterna av broavgifterna. Skulle det finnas skäl
till förändringar är det konsortiet som har att ta initiativ till sådana.
I detta sammanhang vill utskottet understryka det angelägna i att
integrationen i Öresundsregionen utvecklas i positiv riktning, på så
sätt som också var ett syfte med Öresundsförbindelsen. Mot den nu angivna
bakgrunden avstyrks här aktuellt motionsförslag.
Alternativ till vägsalt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsförslag med hänvisning till aviserade
och vidtagna åtgärder.
Bakgrund
Vägverkets saltanvändning
Ett av Vägverkets verksamhetsmål är att antalet stora vattentäkter som
påverkas av vägsalt skall minska. Målet uppfylldes inte 2003. I
årsredovisningen anges att åtgärder som vidtagits för att minska antalet
påverkade vattentäkter är: minskad saltning, effektivare snöröjning och
alternativa halkbekämpningsmetoder. Även tätning av vägdiken har utförts
för att leda bort vägdagvatten från känsliga områden.
I årsredovisningen för 2004 anges målet som delvis uppfyllt. Vägverket
anger i detta dokument att för att långsiktigt påverka utvecklingen mot
färre påverkade vattentäkter och vattenskyddsområden krävs fortsatta
fysiska åtgärder samt en utveckling av metoder och arbetssätt för att
kunna begränsa spridningen av salt. Under 2004 åtgärdades sju konfliktpunkter
mellan väg och vatten.
Tidigare riksdagsbehandling
Då utskottet senast behandlade frågor om alternativ till vägsalt
konstaterades att ett av Vägverkets verksamhetsmål är att användningen av
vägsalt skall minska. Utskottet noterade vidare att det bedrivs ett
omfattande forsknings- och utvecklingsarbete för att ta fram miljövänliga
alternativ till vägsalt.
Mot denna bakgrund förutsattes regeringen noga följa utvecklingen inom
området och i samband med genomförandet av ramdirektivet för vatten
särskilt överväga frågan om vägsaltets användning.
Utskottet hälsade med tillfredsställelse att saltanvändningen sedan
mitten av 1990-talet har halverats och underströk vikten av att arbetet
med att hitta alternativa halkbekämpningsmetoder intensifieras, så att
saltanvändningen kan minimeras utan att man ger avkall på trafiksäkerhetskravet.

Motionsförslag
Birgitta Carlsson m.fl. (c) åberopar i motion 2004/05:MJ366 mätningar
från 2002 som visar högre förekomst av rester av vägsalt i Vätterns
vatten, vilket enligt motionären manar till oro. I motionen föreslås
därför att det tas fram miljövänligare halkbekämpningsmedel än vägsalt.
Kalkstenskross är ett alternativ som anges vara bättre för miljön bl.
a. eftersom det motverkar försurning längs våra vägar (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Att antalet stora vattentäkter som påverkas av vägsalt inte minskat i
enlighet med uppsatta mål under senare år är enligt utskottet oroande,
inte minst mot bakgrund av utskottets tidigare uttalanden att arbetet
med att hitta alternativa halkbekämpningsmetoder bör intensifieras.
Utskottet är samtidigt väl medvetet om att denna fråga delvis handlar
om en målkonflikt mellan framkomlighet, trafiksäkerhet och miljö.
Utskottet välkomnar därför att Vägverket under 2004 tagit fram en ny
strategi för att säkerställa att myndigheten, med fortsatt hög framkomlighet
och trafiksäkerhet, minimerar saltanvändningen så att den bättre motsvarar
medborgarnas och näringslivets krav och önskemål. Bakgrunden till
strategin är bl.a. EU:s ramdirektiv för vatten (fastställd av EU:s
miljöministerråd i juli 2000) och den statliga utredningen Klart som vatten
(SOU 2002:105). Tillsammans innebär de att kraven ökar på Vägverket när
det gäller utsläpp av vägdagvatten, utsläpp från olyckor med farligt
gods och saltspridning.
Då utskottet vill invänta resultatet av detta arbete avstyrks motionen
med hänvisning till aviserade och vidtagna åtgärder. Utskottet vill
dock understryka vikten av att saltanvändningen snarast kan nedbringas.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Väginfrastruktur, punkt 1 (m, fp, kd, c)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Jan-Evert Rådhström (m),
Runar Patriksson (fp), Sven Bergström (c), Björn Hamilton (m) och Tuve
Skånberg (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om väginfrastrukturen. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2004/05:T468 yrkande 14, 2004/05:N254 yrkandena 7 och 8,
2004/05:N396 yrkande 2, 2004/05:N397 yrkandena 7 och 8 samt 2004/05:N407
yrkande 2.
Ställningstagande
Väginfrastrukturen är en grundförutsättning för att landets företag
skall kunna växa och för att välfärden skall kunna tryggas. Då regeringen
under lång tid undlåtit att underhålla och modernisera denna infrastruktur
i tillräcklig utsträckning behövs en kraftfull satsning på landets vägar,
såväl i storstäderna som på landsbygden. Vid otaliga tillfällen har vi
påpekat att eftersläpande underhåll och besvärliga flaskhalsar måste
åtgärdas. Samtidigt måste vi blicka framåt och utveckla vägnätet utifrån
framtidens behov. Våra partier har därför i olika sammanhang, senast
vid riksdagens behandling av budgetpropositionen för år 2005, föreslagit
ökade anslag för detta ändamål.
Vi anser i likhet med motionärerna att dagens väginfrastruktur inte
tillgodoser de behov som återfinns inom olika näringar och i olika delar
av landet. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrks
motionerna 2004/05:T468 yrkande 14, 2004/05:N254 yrkandena 7 och 8,
2004/05:N396 yrkande 2, 2004/05:N397 yrkandena 7 och 8 samt 2004/05:N407
yrkande 2.

2. Enskilda vägar, punkt 2 (m, fp, kd, c)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Jan-Evert Rådhström (m),
Runar Patriksson (fp), Sven Bergström (c), Björn Hamilton (m) och Tuve
Skånberg (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om enskilda vägar. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2004/05:T223, 2004/05:T260 yrkande 8, 2004/05:T277, 2004/05:T278,
2004/05:T288 yrkande 3, 2004/05:T310, 2004/05:T403, 2004/05:T430,
2004/05:T443, 2004/05:T455, 2004/05:T464 yrkande 6, 2004/05:T468 yrkande
19, 2004/05:N346 yrkande 8 och 2004/05:Bo305 yrkande 6 och avslår motion
2004/05:T390.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning är de enskilda vägar som är öppna för allmänhet
och näringsliv en mycket viktig del av vår gemensamma infrastruktur.
Det är också den uppfattning som framförs i de motioner som har väckts
om enskilda vägar.
Det är viktigt att påminna sig att en så stor del som 70 % av det svenska
vägnätet består av enskilda vägar. De har avgörande betydelse för
möjligheten att leva och bo på landsbygden. De är också av stort värde
för bl.a. turist- och skogsindustrierna. Även för jakt, fiske och
friluftsliv är de enskilda vägarna en förutsättning. En miljon människor
använder de enskilda vägarna varje dag.
Vi anser att det är ett stort bekymmer att villkoren under de senaste
tio åren har försämrats för väghållarna av enskilda vägar på en rad
områden. Av de enskilda vägarna är det ungefär en fjärdedel som uppbär
statliga bidrag. När det offentligas ansvar för infrastrukturen brister
blir följderna allvarliga, inte minst när det innebär att kostnaderna
för gemensam infrastruktur vältras över på ett fåtal enskilda personer.
Statsbidragen för drift och underhåll av enskilda vägar halverades
mellan åren 1995 och 1996 och är fortfarande mycket låga. Statsmakten
har inte levt upp till ambitionen att väghållare av enskilda vägar
normalt skall få ersättning för drift och underhåll motsvarande 70 % av
den beräknade kostnaden. Ersättningen för nyinvesteringar och byggande
av enskilda vägar har i princip upphört. Det enskilda vägnätet omfattas
inte av ersättningssystemet för miljöinsatser och trafiksäkerhetshöjande
åtgärder. Kostnaden för vinterunderhåll har till följd att skatteväxling
och prisutveckling ökat dramatiskt. Efterblivet underhåll och reparationer
av broar har skapat en kapitalförstöring som enligt Vägverket kräver
extra anslag motsvarande 330 miljoner kronor. Listan är dessvärre lång.

För att förhindra ytterligare försämringar av de enskilda vägarna anser
vi att anslaget bör höjas. En sådan höjning skall användas för satsningar
på ökad bärighet och på en ökning av de generella bidragen till de
enskilda vägarna. Ansvaret för broar - vilka ofta är kostnadskrävande -
på enskilda vägar bör överföras till staten.
Angående skärgårdstrafiken och färjetrafiken i övrigt som påtalats i
motionerna anser vi att regeringens hantering har dragit ut på tiden
alltför länge. Det är angeläget att regeringen nu vidtar åtgärder så
att de påtalade olikartade villkoren och oklarheterna i övrigt får en
skyndsam lösning. Ett särskilt beklämmande exempel på regeringens
oförmåga att komma fram till en lösning i dessa frågor är trafiken till
Holmön. De dåliga kommunikationerna till ön, men framför allt osäkerheten
kring hur frågan skall lösas på lång sikt, utgör ett hot mot Holmöns
framtid. Ansvarigt statsråd angav i interpellationsdebatt under 2003
att hon avsåg att lämna en proposition till riksdagen om dessa frågor
under våren 2004, men ingenting har hänt.
Genom ett uttalande till regeringen av den innebörd som här har redovisats
blir motionerna tillgodosedda. De tillstyrks alltså.

3. Vägvisning, punkt 3 (m, fp, kd, c)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Jan-Evert Rådhström (m),
Runar Patriksson (fp), Sven Bergström (c), Björn Hamilton (m) och Tuve
Skånberg (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om vägvisning. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2004/05:T253, 2004/05:T333 och 2004/05:N11 yrkande 10 och avslår motionerna
2004/05:T496 och 2004/05:T515 yrkande 2.
Ställningstagande
Under många år har berättigad kritik framförts mot gällande regelsystem
för vägskyltning. Det gäller bl.a. otillräckligt lokalt inflytande och
bristande hänsyn till företag samt till turistintressen och kulturella
intressen. Vi anser att ett nytt regelsystem, som i betydligt större
utsträckning än i dag tillgodoser även de intressen som turismen och
lokala företag på landsbygden har, behövs snarast.
Detta bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrks motionerna
2004/05:T253, 2004/05:T333 och 2004/05:N11 yrkande 10 medan motionerna
2004/05:T496 och 2004/05:T515 yrkande 2 avstyrks.

4. Vägverkets organisation, punkt 4 (m, fp)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Jan-Evert Rådhström (m),
Runar Patriksson (fp) och Björn Hamilton (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om Vägverkets organisation. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:T305.
Ställningstagande
Samtidigt som Vägverket är en stor beställare är Vägverket Produktion
en stor entreprenör som utför entreprenader åt Vägverket. Visserligen
uppges det att det är vattentäta skott mellan Vägverket och Vägverket
Produktion, men en statlig affärsverksamhet har alltid ett försteg
framför privata näringsidkare, då man i stort sett har tillgång till
obegränsad mängd kapital som skattekollektivet står för.
Genom sin starka kapitalbas och nära anknytning till Vägverket har
Vägverket Produktion stora konkurrensfördelar i förhållande till privata
entreprenörer. Detta blir särskilt tydligt i glesbygden där möjligheten
till uppdrag från Vägverket har stor betydelse för små lokala entreprenörer.

För att komma till rätta med dessa förhållanden finns ingen annan lösning
än att staten säljer ut Vägverket Produktions rörelse och att Vägverket
därigenom blir en ren beställare av entreprenader. En utförsäljning kan
med fördel göras i mindre delar för att gynna det lokala näringslivet.
Detta under förutsättning att det är ekonomiskt försvarbart.
Detta bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrks motion 2004/05:305.

5. Vägverkets upphandlingar, punkt 5 (m, fp)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Jan-Evert Rådhström (m),
Runar Patriksson (fp) och Björn Hamilton (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om Vägverkets upphandlingar. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:T282.
Ställningstagande
Vägverkets policy, efter den stora kartellskandalen, är att tillhandahålla
insatsvaror till de asfaltsarbeten som handlas upp. Enligt Vägverket
sänker detta kostnaderna för beläggningsarbetena. Vi anser att denna
strategi på längre sikt kan få motsatt effekt eftersom beläggningsföretagen
hindras att erbjuda andra utföranden än dem som är föreskrivna i
handlingarna, vilket i förlängningen medför att företagens forskning och
utveckling kring billigare och bättre asfaltsprodukter läggs ned. Därmed
kommer utvecklingen mot bättre, hållbarare och därmed långsiktigt
billigare beläggningar att hejdas.
Konkurrens är nödvändig och positiv för alla. Därför är det oroväckande
att Vägverket, som myndighet, centraliserar all utveckling till sig
själv och gör entreprenörerna till säljare av arbetskraft och maskiner.
Det kommer på sikt att ge dyrare och sämre beläggningar och i förlängningen
en avstannande utveckling samt en marknad som färre och färre människor
och företag vill verka på.
För vem tror på att en statlig myndighet skall kunna driva utvecklingsarbete
effektivt och vem tror på att en bransch där tävlingen endast gäller
att producera fort, utan teknik- och produktutveckling, attraherar unga
och duktiga medarbetare. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed
tillstyrks motion 2004/05:T282.

6. Mötesseparerade vägar, punkt 7 (m, fp, kd)
av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Jan-Evert Rådhström (m),
Runar Patriksson (fp), Björn Hamilton (m) och Tuve Skånberg (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om mötesseparerade vägar. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:T507.
Ställningstagande
Under de fem sex senaste åren har ett stort antal olycksdrabbade vägavsnitt
gjorts om till vajerräckesförsedda trefilsvägar. Trafiksäkerhetshänsyn
har använts som argument för denna satsning. En avgörande faktor har
varit de låga anslagsnivåerna som omöjliggjort att dessa vägavsnitt i
stället byggs om till det trafiksäkrare alternativet fyrfilig motorväg.

Vid storhelgstrafik som före och efter jul, nyår, påsk och midsommar
blir de mest trafikbelastade trefilsvägarna, exempelvis sträckan
Tönnebro-Gävle på E 4:an, direkt igenkorkade med svåra förseningar.
Trafikrytmen försämras kraftigt. Förarna i mer snabbgående personbilar
trampar på gasen för att komma förbi mer saktfärdiga mestadels tyngre
fordon så fort vägen öppnas från en fil till två. Vi anser att denna
situation borde föranleda en miljökonsekvensutvärdering som klarlägger
hur mycket mer avgaser en räckesförsedd trefilsväg alstrar i förhållande
till en fyrfilig motorväg på vägsträckor med höga trafikflöden. Detta
bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrks motion 2004/05:T507.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motion väckt med anledning av prop. 2004/05:56
2004/05:N11 av Åsa Torstensson m.fl. (c, m, fp, kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förbättra möjligheter till skyltning till turistmål
eller annan näringsverksamhet.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:T223 av Martin Nilsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om huvudmannaskapet för färjetrafiken mellan Visingsö och Gränna.

2004/05:T253 av Yvonne Ångström (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om brunvit skyltning av vissa intressanta turistmål.
2004/05:T260 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om färjan mellan Slagsta och Ekerö.
2004/05:T277 av Göran Norlander och Agneta Lundberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om enskilda vägar.
2004/05:T278 av Gunilla Tjernberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten av ett skyndsamt klarläggande av vem som skall
vara huvudman för trafikförbindelsen mellan Holmön och fastlandet.
2004/05:T282 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth Nyström (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Vägverket inte skall kunna begränsa full konkurrens genom
att tillhandahålla material till asfaltentreprenader.
2004/05:T288 av Nils Fredrik Aurelius (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av statsbidrag till enskilda vägar.
2004/05:T305 av Bertil Kjellberg (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utförsäljning av Vägverket Produktions verksamhet.
2004/05:T308 av Lars Lindblad (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om prissättningen på Öresundsbron.
2004/05:T310 av Sten Tolgfors (m):
Riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen med
förslag som tillgodoser att ansvaret för pumpanläggning vid enskilda
vägar bör flyttas till Banverket respektive Vägverket från enskilda
väghållare, där det ligger i dag.
2004/05:T333 av Birgitta Carlsson och Staffan Danielsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om generösare bedömning av skyltningsregler vid allmänna vägar.

2004/05:T368 av Carina Adolfsson Elgestam och Ann-Kristine Johansson
(båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skapa förutsättningar för Vägverket att bygga
träbroar.
2004/05:T390 av Kristina Zakrisson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skattefinansierade bidrag till vägföreningar.
2004/05:T403 av Rosita Runegrund (kd):
Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten att öarna i Tjörns
kommun införlivas i det statliga vägnätet.
2004/05:T430 av Eva Flyborg (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om färjeleden i Göteborgs södra skärgård.
2004/05:T443 av Sven Bergström och Birgitta Carlsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att se över hanteringen av anslaget för enskilda vägar.
2004/05:T455 av Tobias Krantz (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förändringar i regler och lagar som gör det möjligt för
färjetrafiken mellan Gränna och Visingsö att klassas som allmän
färjeförbindelse och därmed kunna övergå från kommunalt till statligt
huvudmannaskap.
2004/05:T464 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om enskilda vägar.
2004/05:T468 av Erling Bager m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tjälsäkring, bärkraftssäkring och upprustning av
vägnätet.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om de enskilda vägarna.
2004/05:T496 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skapa en vägvisningspolicy som verkar för regional utveckling
i glesbygd.
2004/05:T507 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om behovet av att utvärdera miljökonsekvenserna av den klart mer
ojämna och ryckiga trafikrytm som skapas längs med de räckesförsedda
trefilsvägarna.
2004/05:T515 av Anne-Marie Ekström m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skyltningen från Göteborg till Stockholm ändras.

2004/05:MJ366 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att staten bör stimulera användandet av kalkstenskross
i stället för vägsalt som halkbekämpningsmedel.
2004/05:MJ503 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om viltbroar över trafikleder.
2004/05:N254 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tjälsäkring av vägnätet.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om målsättningen att samtliga vägar i landet skall hållas
öppna och farbara under alla delar av året.
2004/05:N346 av Hans Backman m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen skall avsätta de pengar som krävs för
att gällande förordning avseende drift och underhåll av enskilda vägar
skall följas.
2004/05:N396 av Elizabeth Nyström och Björn Hamilton (båda m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att standarden på tillfartsvägarna förbättras.
2004/05:N397 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vägnätet.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om TEN-vägar.
2004/05:N407 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om infrastrukturens betydelse för en levande landsbygd.

2004/05:Bo305 av Rosita Runegrund och Lars Gustafsson (båda kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Vägverkets och Glesbygdsverkets samlade ansvar för
att utarbeta förslag om enhetliga regler för färjetrafiken.