Socialutskottets betänkande
2004/05:SOU4
Höjd åldersgräns för läkares och sjukgymnastersrätt till offentlig ersättning m.m.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 2003/04:146 Höjd
åldersgräns för läkares och sjukgymnasters rätt till
offentlig ersättning m.m. samt 16 motionsyrkanden
som väckts med anledning av propositionen. Vidare
behandlas fyra motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 2003.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag
att åldersgränsen skall höjas från 67 till 70 år när
det gäller rätten till offentlig ersättning till
läkare och sjukgymnaster enligt lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning samt lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik. Utskottet delar vidare
regeringens bedömning att någon möjlighet inte skall
införas för läkare och sjukgymnaster att överlåta
rätten till offentlig finansiering i samband med en
överlåtelse av en mottagning, s.k.
ersättningsetablering.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 2005.
I betänkandet finns sex reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Avslag på propositionen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So26
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So27 yrkandena 1 och
2, 2003/04:So28 yrkandena 1 och 2 och
2003/04:So343 yrkande 49.
Reservation 1 (m, kd, c)
Reservation 2 (v)
2. Åldersgränser m.m.
Riksdagen antar 9 § i regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning och 9 § i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652)
om ersättning för sjukgymnastik. Därmed avslår
riksdagen motionerna 2003/04:So29 yrkande 1,
2003/04:So30 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:So634.
Reservation 3 (m, kd)
Reservation 4 (fp)
3. Retroaktivitet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So27
yrkande 4, 2003/04:So29 yrkande 2 och
2003/04:So30 yrkande 4.
Reservation 5 (m, fp, kd, c)
4. Ersättningsetablering
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So27
yrkande 3, 2003/04:So28 yrkande 3, 2003/04:So29
yrkande 3, 2003/04:So30 yrkande 3 och 2003/04:
So233.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)
5. Lagförslagen i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning,
2. lag om ändring i lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik
i den mån inte lagförslagen omfattas av vad
utskottet föreslagit ovan.
Stockholm den 21 september 2004
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Kristina
Zakrisson (s), Margareta Israelsson (s), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Conny
Öhman (s), Catherine Persson (s), Anne Marie Brodén
(m), Erik Ullenhag (fp), Kenneth Johansson (c),
Magdalena Andersson (m), Elina Linna (v), Martin
Nilsson (s) och Jan Lindholm (mp).
2004/05
SoU4
Redogörelse för ärendet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att åldersgränsen skall
höjas från 67 år till 70 år när det gäller rätten
till offentlig ersättning till läkare och
sjukgymnaster enligt lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning samt lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik. Regeringen gör vidare
bedömningen att någon möjlighet inte skall införas
för läkare och sjukgymnaster att överlåta rätten
till offentlig finansiering i samband med en
överlåtelse av en mottagning, s.k.
ersättningsetablering. Höjningen av åldersgränsen
föreslås träda i kraft den 1 januari 2005.
Utskottets överväganden
Höjd åldersgräns för rätt till
offentlig ersättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör ställa sig bakom regeringens
förslag att åldersgränsen skall höjas från 67
till 70 år när det gäller rätten till
offentlig ersättning för läkare och
sjukgymnaster enligt lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning samt lagen (1993:1652)
om ersättning för sjukgymnastik. Riksdagen
bör avslå motioner om att de nya reglerna
skall ges retroaktiv tillämpning.
Jämför reservationerna 1 (m, kd, c), 2 (v), 3
(m, kd), 4 (fp) och 5 (m, fp, kd, c).
Propositionen
För läkare och sjukgymnaster finns det i dag en
gräns vid 67 år för rätt till ersättning enligt
lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning (LOL)
respektive lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik (LOS). Medgivande om undantag från
åldersgränsen kan ges av landstingen.
Den åldersgräns som i dag finns i LOL och LOS har
praktisk betydelse för de läkare och sjukgymnaster
som har samverkansavtal som löper tills vidare eller
de som får ersättning tills vidare på grund av
övergångsregler. För de läkare och sjukgymnaster som
har tidsbegränsade samverkansavtal är åldersgränsen
av underordnad betydelse. Ett avtal kan löpa ut före
den gällande 67-årsgränsen men även sträcka sig över
67-årsgränsen.
Regeringen anför vidare att även om majoriteten av
äldre yrkesutövare inte begår allvarligare misstag
kan åldrandet ändå innebära att vårdens kvalitet
försämras på olika sätt. Den medicinska och
medicinsktekniska utvecklingen går snabbt. Nya
behandlingsmöjligheter och behandlingsmetoder
tillkommer hela tiden. Äldre yrkesutövare har större
erfarenhet, men det krävs också att kompetensen
upprätthålls under många års yrkesverksamhet. Det är
också i allmänhet svårt för patienten att bedöma
vårdgivarens arbete och kvalifikationer. Till detta
kommer att samhället har en skyldighet att se till
att skattebetalarnas pengar används på bästa sätt.
Här spelar Socialstyrelsen en viktig roll, då
myndigheten ansvarar för att vaka över kvaliteten
och säkerheten i den svenska sjukvården.
De läkare och sjukgymnaster som uppnått den i dag
gällande åldersgränsen för rätten till ersättning
besitter ofta en värdefull kompetens. Det är av
största vikt att tillvarata den kompetensen,
särskilt i en situation när det råder brist på vård-
personal.
Vid en samlad bedömning av vilka konsekvenser en
höjning av åldersgränsen skulle få jämfört med ett
avskaffande av åldersgränsen, anser regeringen att
kvalitetsaspekten är den som måste väga tyngst. Mot
bakgrund av vad som har anförts ovan anser
regeringen inte att åldersgränsen för läkares och
sjukgymnasters rätt till ersättning enligt LOL och
LOS kan avskaffas helt. Den åldersgräns som i dag
finns i ersättningslagarna innebär en möjlighet för
landstingen att pröva verksamhetens kvalitet, även
om den prövning som landstingen i dag gör i huvudsak
handlar om vilket behov det finns av den enskilda
yrkesutövaren i det samlade vårdutbudet.
Däremot kan dagens åldersgräns om 67 år höjas utan
att kvaliteten på vården riskerar att försämras.
Samtidigt är det angeläget att inte åldersgränsen
läggs så högt att dess betydelse som kontrollstation
avseende vårdkvaliteten avtar. Regeringens bedömning
är att en åldersgräns på 70 år för läkare och
sjukgymnaster är en lämplig avvägning.
Regeringen anser dock att det är viktigt att
sjukvårdshuvudmännen ger läkare och sjukgymnaster
möjlighet att verka efter det att de har fyllt 70 år
om kvaliteten på den bedrivna vården är
tillfredsställande och behov finns av vårdgivarens
insatser.
Motionerna
I motion So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)
begärs att riksdagen avslår propositionen (yrkande
1). Motionärerna anför att äldres kompetens och
kunskap skall tas till vara på alla områden i
samhället. Mot bakgrund av att det i framtiden kan
förväntas brist på såväl läkare som sjukgymnaster
ter det sig även från denna utgångspunkt oklokt att
sätta definitiva åldersgränser. I yrkande 2 begärs
att regeringen återkommer med förslag om att
avskaffa åldersgränsen för offentlig ersättning till
läkare och sjukgymnaster. Vidare begärs i yrkande 4
ett tillkännagivande om retroaktivitet i fråga om
rätt till offentlig finansiering. I annat fall
kommer läkare som nu fyller 67 år att tvingas
upphöra med sin verksamhet för att kunna öppna den
igen när lagen träder i kraft nästa år, anför
motionärerna.
I motion So30 av andre vice talman Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) begärs att 9 § lagen
(1993:1651) om läkarvårdsersättning ändras på så
sätt att "67" byts ut mot "70" och att "landstinget"
byts ut mot "Riksförsäkringsverket" (yrkande 1). I
yrkande 2 begärs att 9 § lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik ändras på så sätt att
"67" byts ut mot "70" och att "landstinget" byts ut
mot "Riksförsäkringsverket". Motionärerna anför att
om de nuvarande fixerade åldersgränserna tas bort
behövs något slag av prövning så att inte ersättning
med allmänna medel fortsätter att utgå när det inte
är lämpligt att vårdgivaren fortsätter att arbeta
längre. Med motionärernas förslag upphör inte
möjligheten att vara yrkesverksam vid 70 års ålder.
Efter 70 års ålder skall det dock krävas ett beslut
av Riksförsäkringsverket, som kan bygga på
läkarintyg om att vårdgivarens egen hälsa är
tillräckligt bra samt på en kontroll av att
verksamheten bedrivs i sådan omfattning att det går
att följa med i utvecklingen inom den aktuella delen
av vården. Likalydande yrkanden framförs i motion
So634 av andre vice talman Kerstin Heinemann m.fl.
(fp). Ett yrkande om retroaktivitet framförs vidare
i motion So30 (fp) yrkande 4.
I motion So29 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs att riksdagen beslutar att avskaffa
åldersgränsen för rätten till offentlig ersättning
för läkare, sjukgymnaster, tandläkare och
tandhygienister (yrkande 1). Motionärerna anför att
de anser att det är principiellt fel att sätta
generella övre åldersgränser eftersom det innebär
åldersdiskriminering. Vidare anförs att det råder
brist på läkare och sjukgymnaster samt att
mångfalden inom vården minskar för varje år, på
grund av att antalet särskilda boenden inom
socialtjänsten blivit allt färre och genom att
landstingen anlitar färre alternativa vårdgivare.
Vårdgivarutredningen (SOU 2003:7) har vidare
konstaterat att en höjning av åldersgränserna inte
skulle medföra några ekonomiska konsekvenser för
landstingen. Slutligen anför motionärerna att det är
ett enormt resursslöseri att inte ta vara på de
investeringar som redan har gjorts, bl.a. i form av
utbildning. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande
om retroaktivitet i fråga om rätt till offentlig
ersättning. De läkare, sjukgymnaster, tandläkare
eller tandhygienister som vid tidpunkten för
reformens genomförande redan har fyllt 67 år, och
därmed förlorat sin ersättningsrätt, skall kunna få
tillbaka denna retroaktivt. Uppehållet skall dock
inte ha varat i mer än tre år.
I motion So26 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
(yrkande 1). Vidare begärs i yrkande 2 att riksdagen
avslår regeringens förslag till ändring i lagen
(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik.
Motionärerna anför att den höjda åldersgränsen inte
nämnvärt påverkar personalförsörjningen. Dessutom är
det i dag möjligt för landstingen att sluta avtal
med läkare och sjukgymnaster oavsett vilken ålder de
har. Propositionens förslag innebär att landstingens
möjlighet att prioritera och planera sin verksamhet
kommer att begränsas, heter det i motionen.
I motion So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs att riksdagen avslår propositionen (yrkande
1). Motionärerna anför att personers lämplighet att
verka inom ansvarsfyllda professioner inom tand- och
sjukvården bör, oavsett ålder, prövas individuellt
inom ramen för Socialstyrelsens tillsynsansvar. I
yrkande 2 begärs att regeringen återkommer med
förslag om att avskaffa åldersgränsen för offentlig
ersättning till läkare och sjukgymnaster. Även i
motion So343 av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om att avskaffa åldersgränsen vad
gäller ersättning för privatpraktiserande läkare
m.fl. (yrkande 49).
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att de
läkare och sjukgymnaster som uppnått den i dag
gällande åldersgränsen på 67 år för rätten till
ersättning ofta besitter en värdefull kompetens och
att det därför är av största vikt att ta till vara
den kompetensen, särskilt i en situation när det
råder brist på vårdpersonal. Inte heller utskottet
anser emellertid att åldersgränsen för läkares och
sjukgymnasters rätt till ersättning enligt LOL och
LOS kan avskaffas helt. En åldersgräns på 70 är
enligt utskottet en lämplig avvägning.
Utskottet vill emellertid i likhet med regeringen
framhålla att det är viktigt att
sjukvårdshuvudmännen ger läkare och sjukgymnaster
möjlighet att verka efter det att de har fyllt 70 år
om kvaliteten på den bedrivna vården är
tillfredsställande och behov finns av vårdgivarens
insatser.
Utskottet vill också erinra om att riksdagen i maj
2003 ställde sig bakom regeringens förslag att
åldersgränsen för rätt till offentlig ersättning för
tandläkare och tandhygienister enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring skulle höjas från 67
till 70 år. Vidare ställde sig riksdagen bakom
förslaget att det skulle införas en möjlighet för
tandläkare och tandhygienister att efter medgivande
från regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer utföra tandvård inom tandvårdsförsäkringen
även efter det att de fyllt 70 år. (Proposition
2002/03:73, bet. 2002/03:SoU17, rskr. 2002/03:203).
Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2003.
Nu gjorda ställningstaganden innebär att utskottet
anser att riksdagen bör anta regeringens lagförslag
och avslå motionerna So26 (v) yrkandena 1 och 2,
So27 (m) yrkandena 1 och 2, So28 (c) yrkandena 1 och
2, So29 (kd) yrkande 1, So30 (fp) yrkandena 1 och 2,
So343 (c) yrkande 49 och So634 (fp).
Utskottet delar inte bedömningen att de föreslagna
reglerna bör ges retroaktiv tillämpning. De nya
åldersgränserna skall således gälla för personer
födda den 1 januari 1938 eller senare. Även i detta
sammanhang vill utskottet framhålla att
sjukvårdshuvudmännen med lagarnas nuvarande lydelse
har möjlighet att medge undantag från
åldersgränserna. Motionerna So27 (m) yrkande 4, So29
(kd) yrkande 2 och So30 (fp) yrkande 4 avstyrks.
Ersättningsetablering för läkare och
sjukgymnaster
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motioner om att införa
möjlighet till s.k. ersättningsetablering för
läkare och sjukgymnaster.
Jämför reservation 6 (m, fp, kd, c).
Propositionen
En läkare eller sjukgymnast som har rätt till
ersättning enligt lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning (LOL) respektive lagen
(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik (LOS)
kan i dag inte överlåta en praktik till en kollega
och samtidigt överlåta rätten till offentlig
ersättning. Den person som övertar en privat praktik
måste teckna ett eget avtal med landstinget för att
kunna få offentlig ersättning.
Majoriteten av de vårdgivare som får ersättning
enligt den nationella taxan har tillkommit antingen
under den tid då det fanns rätt att överta en
etablering eller under mitten av 1990-talet då det
fanns en möjlighet att fritt etablera sig som läkare
och sjukgymnast med rätt till offentlig ersättning.
Detta har gjort att sammansättningen och
lokaliseringen av läkare inom olika specialiteter
respektive sjukgymnaster med olika inriktning som
finns i dag inte är resultat av en aktiv och
medveten planering från landstingens sida och därför
inte alltid speglar det verkliga behovet av
vårdgivare. Landstingen har således aldrig haft
möjlighet att ta ställning till behovet av
vårdgivarens insats. Möjligheterna att göra
förändringar i vårdstrukturen uppstår vid avgångar.
Denna möjlighet måste finnas även fortsättningsvis.
Att införa en möjlighet till ersättningsetableringar
kan innebära att landstingen även fortsättningsvis
måste betala ut ersättning till verksamhet som de
inte anser att de har behov av.
Av en undersökning som Vårdgivarutredningen
redovisar framgår att den fria etableringsrätten har
inneburit en sned geografisk fördelning av
taxeanslutna läkare och sjukgymnaster. En möjlighet
till ersättningsetableringar skulle innebära att
dagens struktur, som enligt vissa landstings
uppfattning inte är ändamålsenlig, skulle
permanentas.
Mot bakgrund av vad som har anförts ovan, anser
regeringen inte att det finns skäl att införa en
möjlighet för läkare och sjukgymnaster som får
ersättning enligt LOL och LOS att överlåta rätten
till offentlig finansiering i samband med en
överlåtelse av en mottagning, s.k. ersättnings-
etablering.
Motionerna
I motion So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)
begärs att regeringen återkommer med förslag som ger
rätt till ersättningsetablering för läkare och
sjukgymnaster (yrkande 3). Motionärerna anför att
flera remissinstanser är positiva till
ersättningsetablering samt att en positiv attityd
till ersättningsetableringar är nödvändig för att
inte riskera att antalet privatpraktiserande
vårdgivare minskar, vilket kan leda till minskad
valfrihet och tillgänglighet. Även i motion So233 av
Carl-Axel Johansson (m) begärs ett tillkännagivande
om ersättningsetablering för privata läkare och
sjukgymnaster med offentlig finansiering enligt den
nationella taxan.
I motion So30 av andre vice talman Kerstin
Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om
ändring i dels lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning, dels lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik för att möjliggöra
ersättningsetablering för läkare och sjukgymnaster
(yrkande 3). Genom att erbjuda möjligheten för en
läkare eller en sjukgymnast att överlåta rätten till
offentlig ersättning skapas förutsättningar för en
ökad tillgänglighet, större valfrihet och en bättre
konkurrensneutralitet, anförs det.
I motion So29 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
begärs att regeringen återkommer med förslag som
möjliggör ersättningsetablering för läkare och
sjukgymnaster (yrkande 3). Motionärerna anför att
ersättningsetablering bör införas för att undvika
att antalet privatpraktiserande vårdgivare minskar
och därmed tillgängligheten och valfriheten.
I motion So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
begärs att regeringen återkommer med förslag som ger
rätt till ersättningsetablering för läkare och
sjukgymnaster (yrkande 3). Motionärerna anför att
möjligheten att överlåta rätten till offentlig
finansiering i samband med överlåtelse av mottagning
är viktig för att ge privatpraktikanter drivkrafter
att fortsätta investera i modern utrustning även när
tidpunkten för pensionering närmar sig.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att det
inte finns skäl att införa en möjlighet för läkare
och sjukgymnaster som får ersättning enligt LOL och
LOS att överlåta rätten till offentlig ersättning i
samband med överlåtelse av en etablering, s.k.
ersättningsetablering. Motionerna So27 (m) yrkande
3, So28 (c) yrkande 3, So29 (kd) yrkande 3, So30
(fp) yrkande 3 och So233 (m) avstyrks därmed.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Avslag på propositionen (punkt 1)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m), Kenneth
Johansson (c) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår propositionen samt tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:So26 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So27
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So28 yrkandena 1 och 2
och 2003/04:So343 yrkande 49.
Ställningstagande
Vi motsätter oss åldersgränser och anser att äldres
kompetens och kunskap skall tas till vara på alla
områden i samhället. Personers lämplighet att verka
inom ansvarsfyllda professioner inom tand- och
sjukvården bör, oavsett ålder, prövas individuellt
inom ramen för Socialstyrelsens tillsynsansvar. Mot
bakgrund av att vi i framtiden kan förvänta oss en
brist på såväl läkare som sjukgymnaster ter det sig
även från denna utgångspunkt oklokt att sätta
definitiva åldersgränser. Vi vill därför avslå
regeringens förslag. Riksdagen bör begära att
regeringen snarast återkommer med förslag om att
avskaffa åldersgränserna för rätt till offentlig
ersättning för läkare och sjukgymnaster. Vad vi nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
2. Avslag på propositionen (punkt 1)
av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår propositionen. Riksdagen
bifaller därmed motionerna 2003/04:So26
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So27 yrkande 1,
2003/04:So28 yrkande 1 samt avslår motionerna
2003/04:So27 yrkande 2, 2003/04:So28 yrkande 2
och 2003/04:So343 yrkande 49.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning påverkar en höjning av
åldersgränserna inte nämnvärt personalförsörjningen
inom vårdsektorn. De största behoven av vårdpersonal
ligger inte inom läkar- och sjukgymnastkåren.
Vakanserna återfinns dessutom inom den offentliga
sektorn som de nu aktuella personalkategorierna är
anställda hos. Dessutom är det i dag möjligt för
landstingen att sluta avtal med sjukgymnaster och
läkare oavsett vilken ålder de har. Landstingen har
alltså alla möjligheter att i en särskild
överenskommelse förlänga eller träffa avtal med
läkare och sjukgymnaster. Vad propositionen föreslår
är införande av särregler för dessa
personalkategorier i den meningen att de ensidigt,
till skillnad från andra personalkategorier, skall
kunna kvarstå i sitt yrke mot
huvudmännens/landstingens önskemål. Landstingens
möjlighet att prioritera och planera sin verksamhet
kommer att begränsas. Vi anser därför att förslaget
om höjd åldersgräns för sjukgymnasters och läkares
rätt till offentlig ersättning bör avslås.
3. Åldersgränser m.m. (punkt 2)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m) och Magdalena
Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 9 § förslaget till lag om ändring i
lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och 9 §
förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik, med den ändringen att
lagrummen ges den lydelse som framgår av
Reservanternas lagförslag, bilaga 3. Riksdagen
bifaller därmed motionerna 2003/04:So29 yrkande 1
och avslår motionerna 2003/04:So30 yrkandena 1 och 2
och 2003/04:So634.
Ställningstagande
Vi anser att åldersgränsen 70 år är en godtyckligt
vald avgränsning. Något egentligt motiv till den
valda åldersgränsen anges heller inte i
propositionen. Det finns enligt vår uppfattning fem
starka skäl till att helt ta bort åldersgränsen för
läkare och sjukgymnaster. För det första är det
principiellt fel att sätta generella övre
åldersgränser eftersom det innebär
åldersdiskriminering. För det andra råder det brist
på läkare och sjukgymnaster. Alla åtgärder som kan
öka antalet verksamma läkare och sjukgymnaster måste
övervägas noga. För det tredje minskar mångfalden
inom vården för varje år, på grund av att antalet
särskilda boenden inom socialtjänsten blivit allt
färre och genom att landstingen anlitar färre
alternativa vårdgivare. För det fjärde har
Vårdgivarutredningen (SOU 2003:7) konstaterat att en
höjning av åldersgränserna inte skulle medföra några
ekonomiska konsekvenser för landstingen. Behovet av
sjukvård ökar inte till följd av att åldersgränserna
för läkare, sjukgymnaster, tandläkare samt
tandhygienister höjs eller slopas. Och det handlar
trots allt om ett relativt begränsat antal personer
som kommer att välja att arbeta vidare efter 67 års
ålder. För det femte är det ett enormt resursslöseri
att inte ta vara på de investeringar som redan har
gjorts i humankapitalet bl.a. i form av utbildning.
Att slopa åldersgränsen är således viktigt även ur
ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Riksdagen bör därför anta de förslag till dels lag
om ändring i 9 § lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning, dels lag om ändring i 9 §
lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik
som framgår av bilaga 3.
4. Åldersgränser m.m. (punkt 2)
av Kerstin Heinemann (fp) och Erik Ullenhag (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 9 § förslaget till lag om ändring i
lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och 9 §
förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik, med den ändringen att
lagrummen ges den lydelse som framgår av
Reservanternas lagförslag, bilaga 3. Riksdagen
bifaller därmed motionerna 2003/04:So30 yrkandena 1
och 2 och 2003/04: So634 samt avslår motion
2003/04:So29 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser att de som arbetar i vårdyrken bör, om de
önskar, kunna fortsätta sin verksamhet utan att
hindras av en fixerad åldersgräns för offentlig
finansiering av vården. Om de nuvarande fixerade
åldersgränserna tas bort behövs emellertid något
slag av prövning så att inte ersättning med allmänna
medel fortsätter att utgå när det inte är lämpligt
att vårdgivaren fortsätter att arbeta längre. Efter
det att vårdgivaren fyllt 70 år anser vi därför att
det skall krävas ett beslut av Försäkringskassan.
Detta beslut skall bygga på läkarintyg om att
vårdgivarens egen hälsa är tillräckligt bra samt på
en kontroll av att verksamheten bedrivs i sådan
omfattning att det går att följa med i utvecklingen
inom den del av vården det handlar om. Vårt förslag
innebär att landstingens möjlighet att använda
åldersgränsen för en behovsprövning - eller
konkurrensbegränsning - upphör. Riksdagen bör därför
anta de förslag till dels lag om ändring i 9 § lagen
(1993:1651) om läkarvårdsersättning, dels lag om
ändring i 9 § lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik som framgår av bilaga 3.
5. Retroaktivitet (punkt 3)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie
Brodén (m), Erik Ullenhag (fp), Kenneth Johansson
(c) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So27 yrkande 4,
2003/04:So29 yrkande 2 och 2003/04:So30 yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att rätten till offentlig finansiering bör
gälla retroaktivt från den dag riksdagen beslutar om
detta. Vi vill därför att regeringen skyndsamt skall
återkomma till riksdagen med förslag till
övergångsbestämmelser.
6. Ersättningsetablering (punkt 4)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie
Brodén (m), Erik Ullenhag (fp), Kenneth Johansson
(c) och Magdalena Andersson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So27 yrkande 3,
2003/04:So28 yrkande 3, 2003/04:So29 yrkande 3,
2003/04:So30 yrkande 3 och 2003/04:So233.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att möjligheten att överlåta
rätten till offentlig finansiering i samband med
överlåtelse av mottagning är viktig för att ge
privatpraktikanter drivkrafter att fortsätta
investera i modern utrustning även när tidpunkten
för pensionering närmar sig. Osäkerheten om
landstingets benägenhet att sluta vårdavtal med en
ny innehavare av praktiken medför att praktikens
värde kraftigt sjunker. Detta kan medföra att den
tidigare ägaren gör stora förluster och att gjorda
investeringar inte kan återvinnas. Mot denna
bakgrund bör riksdagen begära att regeringen
återkommer med förslag som gör ersättningsetablering
möjlig. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
2003/04:146:
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag till
1. lag om ändring i lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning,
2. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning
för sjukgymnastik.
Följdmotioner
2003/04:So26 av Ingrid Burman m.fl. (v):
1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning.
2. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändring
i lagen (1993:1652) om ersättning för
sjukgymnastik.
2003/04:So27 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):
1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:146.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om att avskaffa åldersgränsen för
offentlig ersättning till läkare och sjukgymnaster
i enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag som ger rätt till ersättningsetablering
för läkare och sjukgymnaster i enlighet med vad
som anförs i motionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om retroaktivitet
i fråga om rätt till offentlig finansiering.
2003/04:So28 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:146.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om att avskaffa åldersgränsen för
offentlig ersättning till läkare och
sjukgymnaster.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag som ger rätt till ersättningsetablering
för läkare och sjukgymnaster.
2003/04:So29 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen beslutar att avskaffa åldersgränsen för
rätten till offentlig ersättning för läkare,
sjukgymnaster, tandläkare och tandhygienister i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om retroaktivitet i
fråga om rätt till offentlig ersättning.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag som möjliggör ersättningsetablering för
läkare och sjukgymnaster i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2003/04:So30 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
1. Riksdagen beslutar om lag om ändring i lagen om
läkarvårdsersättning enligt bilaga 1.
2. Riksdagen beslutar om lag om ändring i lagen om
ersättning för sjukgymnastik enligt bilaga 2.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändring i
ersättningslagarna för att möjliggöra
ersättningsetablering för läkare och
sjukgymnaster.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om retroaktivitet i
fråga om ersättningsetableringar.
Motioner från allmänna motionstiden
2003
2003/04:So233 av Carl-Axel Johansson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ersättningsetablering för
privata läkare och sjukgymnaster med offentlig
finansiering enligt den nationella taxan.
2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c):
49. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa
åldersgränsen vad gäller ersättning för
privatpraktiserande läkare, m.fl.
2003/04:So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
1. Riksdagen beslutar om lag om ändring i lagen om
läkarvårdsersättning enligt bilaga 1.
2. Riksdagen beslutar om lag om ändring i lagen om
ersättning för sjukgymnastik enligt bilaga 2.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1651) om läkarvårdsersättning
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
9 §[1]
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare
som är anställd i något landstings hälso- och
sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk
person inom hälso- och sjukvården som landstinget
har ett rättsligt bestämmande inflytande i.
Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig
och vikarierar för en annan läkare.
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare
för verksamhet inom företagshälsovård.
-----------------------------------------------------
Läkarvårdsersättning Läkarvårdsersättning
lämnas inte heller till lämnas inte heller till
en läkare som vid en läkare som vid
vårdtillfället har fyllt vårdtillfället har fyllt
67 år om inte landstinget 70 år om inte landstinget
medger något annat. medger något annat.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 2001:300.
Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §[2]1
Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en
sjukgymnast som är anställd i något landstings
hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan
juridisk person inom hälso- och sjukvården som
landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande
i. Ersättning kan dock lämnas om sjukgymnasten är
tjänstledig och vikarierar för en annan sjukgymnast.
Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en
sjukgymnast för verksamhet inom företagshälsovård.
-----------------------------------------------------
Sjukgymnastikersättning Sjukgymnastikersättning
lämnas inte heller till lämnas inte heller till
en sjukgymnast som vid en sjukgymnast som vid
behandlingstillfället har behandlingstillfället har
fyllt 67 år om inte fyllt 70 år om inte
landstinget medger något landstinget medger något
annat. annat.
-----------------------------------------------------
__________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
**FOOTNOTES**
[2]:1 Senaste lydelse 2001:301.
Bilaga 3
Reservanternas lagförslag
Reservation 3 (punkt 2)
Av reservanterna föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1651) om läkarvårdsersättning
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
9 §[3]1
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare
som är anställd i något landstings hälso- och
sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk
person inom hälso- och sjukvården som landstinget
har ett rättsligt bestämmande inflytande i.
Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig
och vikarierar för en annan läkare.
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare
för verksamhet inom företagshälsovård.
--------------------------
Läkarvårdsersättning
lämnas inte heller till
en läkare som vid
vårdtillfället har fyllt
70 år om inte landstinget
medger något annat.
--------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
**FOOTNOTES**
[3]:1 Senaste lydelse 2001:300
Reservation 3 (punkt 2)
Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
9 §[4]1
Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en
sjukgymnast som är anställd i något landstings
hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan
juridisk person inom hälso- och sjukvården som
landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande
i. Ersättning kan dock lämnas om sjukgymnasten är
tjänstledig och vikarierar för en annan sjukgymnast.
Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en
sjukgymnast för verksamhet inom företagshälsovård.
--------------------------
Sjukgymnastikersättning
lämnas inte heller till
en sjukgymnast som vid
behandlingstillfället har
fyllt 70 år om inte
landstinget medger något
annat.
--------------------------
__________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
**FOOTNOTES**
[4]:1 Senaste lydelse 2001:301.
Reservation 4 (punkt 2)
Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
9 §[5]1
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är anställd i något
landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan juridisk
person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett rättsligt
bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om läkaren är
tjänstledig och vikarierar för en annan läkare.
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare för verksamhet inom
företagshälsovård.
-----------------------------------------------------
Läkarvårdsersättning Läkarvårdsersättning
lämnas inte heller till lämnas inte heller till
en läkare som vid en läkare som vid
vårdtillfället har fyllt vårdtillfället har fyllt
70 år om inte landstinget 70 år om inte
medger något annat. Försäkringskassan medger
något annat.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
**FOOTNOTES**
[5]:1 Senaste lydelse 2001:300
Reservation 4 (punkt 2)
Av reservanterna föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik
-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
9 §[6]1
Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en sjukgymnast som är anställd
i något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan
juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett
rättsligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om sjuk-
gymnasten är tjänstledig och vikarierar för en annan sjukgymnast.
Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en sjukgymnast för verksamhet
inom företagshälsovård.
-----------------------------------------------------
Sjukgymnastikersättning Sjukgymnastikersättning
lämnas inte heller till lämnas inte heller till
en sjukgymnast som vid en sjukgymnast som vid
behandlingstillfället har behandlingstillfället har
fyllt 70 år om inte fyllt 70 år om inte
landstinget medger något Försäkringskassan medger
annat. något annat.
-----------------------------------------------------
__________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
**FOOTNOTES**
[6]:1 Senaste lydelse 2001:301.