Statlig organisation för handikappolitisk samordning

Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 2004/05:86 Statlig
organisation för handikappolitisk samordning samt en motion som väckts med
anledning av skrivelsen. I skrivelsen redogör regeringen för sina
intentioner avseende en förändrad organisation för samordningen av arbetet
inom det handikappolitiska området.
Utskottet avstyrker den aktuella motionen.
Skrivelsen läggs till handlingarna.
I ärendet har företrädare för Hjälpmedelsinstitutet uppvaktat utskottet
och lämnat synpunkter på skrivelsen i den del som direkt anknyter till
Hjälpmedelsinstitutets ansvar och verksamhet.
I betänkandet finns två reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Statlig organisation för handikappolitisk samordning
Riksdagen avslår motion 2004/05:So26 yrkandena 1, 2 och 4.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2.      Diskrimineringskommittén
Riksdagen avslår motion 2004/05:So26 yrkande 3.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3.      Regeringens skrivelse
Riksdagen lägger skrivelse 2004/05:86 till handlingarna.

Stockholm den 19 maj 2005
På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Ingrid Burman (v),
Chatrine Pålsson (kd), Margareta Israelsson (s), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Conny Öhman (s), Lars U Granberg
(s), Catherine Persson (s), Anne Marie Brodén (m), Kenneth Johansson
(c), Christer Engelhardt (s), Magdalena Andersson (m), Elina Linna (v),
Jan Lindholm (mp), Martin Nilsson (s), Jan Emanuel Johansson (s) och
Marita Aronson (fp).

Redogörelse för ärendet
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redogör regeringen för sina intentioner avseende en förändrad
organisation för samordningen av arbetet inom det handikappolitiska
området. Regeringen avser att inrätta en myndighet som har ansvar för
den övergripande samordningen av genomförandet av handikappolitiken. I
skrivelsen redovisar regeringen behoven av en förändrad organisationsstruktur,
hur samordningsmyndigheten skall verka och hur den skall vara organiserad.
Regeringen redogör också för hur verksamheter som i dag åligger
Handikappombudsmannen, Statens institut för särskilt utbildningsstöd och
Hjälpmedelsinstitutet påverkas av att samordningsmyndigheten bildas.

Utskottets överväganden
Statlig organisation för handikappolitisk samordning m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning såsom den kommer till uttryck i
skrivelsen att en ny myndighet bör bildas och få ansvar för den
övergripande samordningen av genomförandet av handikappolitiken. Riksdagen
bör därmed avslå dels ett motionsyrkande om att Handikappdelegationen
skall ansvara för samordningen av det handikappolitiska arbetet, dels
ett motionsyrkande om att tillgänglighetscentret vid Handikappombudsmannen
(HO) skall flyttas till Hjälpmedelsinstitutet. Riksdagen bör vidare
avslå ett motionsyrkande om en samordning av ombudsmannaämbetena.
Utskottet konstaterar att HO:s uppdrag och organisation kan komma att
omfattas av de överväganden och förslag som Diskrimineringskommittén
kommer att redovisa. Slutligen bör riksdagen lägga skrivelsen till
handlingarna.
Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd, c) och 2 (m, fp, kd, c).
Skrivelsen
I skrivelsen redovisar regeringen inledningsvis att den i juli 2003
beslutade att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå en
samlad statlig organisation som på ett effektivt och slagkraftigt sätt
kan bistå regeringen och övriga aktörer i arbetet med att genomföra den
nationella handlingsplanen för handikappolitiken (dir. 2003:94, S
2003:08). Utredaren överlämnade i april 2004 betänkandet Handikappolitisk
samordning - organisation för strategi och genomförande (SOU 2004:54).
Betänkandet har remissbehandlats.
Regeringen gör i skrivelsen bedömningen att en myndighet bör bildas som
har ansvar för den övergripande samordningen av genomförandet av
handikappolitiken. Myndigheten skall främja ett strategiskt och effektivt
genomförande av den nationella handikappolitiken på såväl kort som lång
sikt.
Myndigheten bör ha ett övergripande ansvar för de uppgifter som i dag
åligger tillgänglighetscentret vid Handikappombudsmannen (HO),
kompetensutveckling i bemötande av personer med funktionshinder som i dag
åligger Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus), och delar
av Hjälpmedelsinstitutets (HI) tillgänglighetsarbete.
Myndigheten bör ha en strategisk, samordnande, utvärderande, pådrivande,
stödjande och genomförande roll.
Barnperspektivet och genusperspektivet bör genomsyra myndighetens
verksamhet.
Myndigheten bör bistå regeringen med underlag som behövs för att få
till stånd en effektiv styrning av det handikappolitiska arbetet. Det
innebär bl.a. att myndigheten bör informera regeringen om utvecklingen
mot de handikappolitiska målen och om sektorsmyndigheternas arbete inom
ramen för deras sektorsansvar för handikappolitiken. I dessa sammanhang
bör myndigheten särskilt uppmärksamma områden som kräver nya eller
förstärkta insatser, där utvecklingen visar att det finns risk för en
tillbakagång eller om man uppmärksammat nya problemområden. Myndigheten
bör särskilt följa upp jämställdheten inom handikappolitiken och
uppmärksamma skillnader i levnadsvillkor för kvinnor och män med
funktionshinder.

Myndigheten bör också analysera lämpliga åtgärder för att komma tillrätta
med problem och bedöma vilka åtgärder som är mest effektiva utifrån de
mål som skall uppnås. Myndigheten bör även bevaka och rapportera om den
internationella utvecklingen inom området samt vara behjälplig att
uppfylla Sveriges åtaganden inom ramen för skyddet av de mänskliga
rättigheterna.
Myndigheten bör ansvara för den övergripande handikappolitiska samordningen,
stödja och aktivt stimulera och förmå aktörer på olika nivåer att beakta
de handikappolitiska målen i sin verksamhet. Myndigheten bör även ha en
normerande roll för tillgänglighet och för verkställigheten av förordningen
(2001:526) om de statliga myndigheternas ansvar för genomförandet av
handikappolitiken. Myndigheten bör också bidra till kunskapsutveckling
genom att ansvara för utbildningar och informationsinsatser samt förmedla
erfarenheter och goda exempel.
Myndigheten bör genom sitt arbete stimulera och skapa forum för ökat
erfarenhetsutbyte mellan olika aktörer samt vidareutveckla metoder för
att integrera handikapperspektivet i processer och organisationer. I
utvecklingsarbetet bör myndigheten ha ett brett kontaktnät och samarbeta
med många aktörer inom olika områden, t.ex. med andra myndigheter som
ansvarar för central samordning av andra tvärsektoriella politikområden.

Myndighetens uppdrag innebär ingen inskränkning av andra myndigheters
ansvar för genomförandet av handikappolitiken. Tvärtom är syftet att
myndigheternas handikappolitiska arbete skall stärkas.
Myndigheten bör inrättas som ett enrådighetsverk under det departement
som har ansvaret för samordningen av det handikappolitiska arbetet.
Regeringen anför som skäl för denna bedömning att Regeringskansliet
inte är organiserat för att inom sig inordna organisationer av det slag
som det handlar om i det här fallet. I budgetpropositionen för år 2004
(prop. 2003/04:1) har regeringen uttalat att verksamhet avseende särskilda
behov och program endast bör bedrivas inom Regeringskansliet när särskilda
behov föreligger. I första hand skall undersökas om uppgiften kan utföras
utanför Regeringskansliet. Regeringen menar dessutom att det faktum att
myndigheten skall ha en operativ roll, till skillnad från utredarens
förslag, utgör ytterligare ett skäl för att förlägga verksamheten utanför
Regeringskansliet. Delegationer är i normalfallet relativt kortlivade
eftersom de tillsätts under en begränsad tidsperiod. Syftet med att
förändra organisationen för samordningen av handikappolitiken är dock
att skapa bättre förutsättningar för genomförandet av handikappolitiken
på såväl kort som lång sikt. År 2010 utgör visserligen en viktig hållpunkt
för det handikappolitiska arbetet, men därefter inleds ett nytt skede
av arbetet som kommer att präglas av samma kraft och ambitioner som
under tiden fram till dess. För att skapa en kontinuitet och långsiktighet
anser regeringen således även i detta avseende att myndighetsformen är
att föredra framför delegationsformen.
Vidare anförs att vissa verksamheter inom tillgänglighetsområdet som i
dag bedrivs av Hjälpmedelsinstitutet (HI) kommer att ingå i
samordningsmyndighetens uppgifter. I skrivelsen redovisas att utredarens förslag
till ny organisationsstruktur innebär att den föreslagna myndigheten i
enlighet med sina strategiska, samordnande och utvärderande uppgifter
skall identifiera behov av insatser men inte utföra dessa. Utförarrollen
har i stället föreslagits ligga på ett ombildat Hjälpmedelsinstitut som
därigenom skulle få en främjande, genomförande och kvalitetssäkrande
roll. Regeringen bedömer dock att en sådan uppdelning riskerar att leda
till oklarheter i ansvarsfördelning och roller och anser i stället att
samordningsmyndigheten bör ansvara bl.a. för vissa delar av HI:s
tillgänglighetsarbete. Enligt regeringens mening bidrar detta till en
renodling av organisationsstrukturen, som gynnar förutsättningarna för
ett effektivt och slagkraftigt genomförande av handikappolitiken. Därav
följer också att vissa verksamheter inom tillgänglighetsområdet som i
dag bedrivs av HI kommer att bedrivas inom ramen för samordningsmyndighetens
verksamhet. Den koppling som finns mellan hjälpmedel och tillgänglighet
för personer med funktionshinder innebär dock att HI även i fortsättningen
kommer att ha kompetens och arbetsuppgifter som har anknytning till
tillgänglighetsfrågor.
Regeringen anser att HI även i framtiden bör vara en nationell resurs
i första hand inom hjälpmedelsområdet. Hur mycket den generella
tillgängligheten i samhället än förbättras kommer en fungerande
hjälpmedelsverksamhet alltid att vara av stor betydelse för mångas delaktighet
i samhället. Den framtida kraftiga ökningen av antalet äldre och framför
allt de mycket gamla innebär att fler människor kommer att leva med
funktionshinder.
Den nya myndighetens verksamhet bör finansieras genom en omdisponering
av delar av Statens institut för särskilt utbildningsstöds (Sisus) och
Handikappombudsmannens (HO) förvaltningsanslag och av en viss del av
Hjälpmedelsinstitutets (HI) statsbidrag. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen i samband med 2006 års budgetproposition med förslag
till finansiering av samordningsmyndigheten.
Handikappombudsmannens verksamhet påverkas genom att tillgänglighetscentret
avvecklas vid HO. Det innebär att HO:s ombudsmannaroll renodlas och
stärks. HO:s roll blir koncentrerad till övervakning av diskrimineringslagarna
samt till uppgifter enligt lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen.
I
skrivelsen anförs vidare att HO:s uppdrag och organisation kan komma
att omfattas av de överväganden och förslag som Diskrimineringskommittén
kommer att redovisa. I kommitténs direktiv (dir. 2002:11) ingår att se
över ansvarsområden och uppgifter för Jämställdhetsombudsmannen (JämO),
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), HO och Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Kommittén skall
överväga om det behövs en bättre samordning eller en sammanslagning av
några av eller samtliga dessa ombudsmän. Regeringen anser inte att det
påverkar inrättandet av samordningsmyndigheten.
Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) bör avvecklas som
självständig myndighet och ombildas till ett särskilt beslutsorgan inom
Socialstyrelsen. Det särskilda beslutsorganets verksamhet bör renodlas
till att omfatta insatser för att främja möjligheterna till utbildning
för unga och vuxna med funktionshinder, anförs det.
Motionen
I motion 2004/05:So26 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, m, kd, c) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om Handikappdelegationen
som stöd för regeringens samordningsarbete (yrkande 1). Motionärerna
anser inte att det behövs någon ny, samordnande myndighet. Det är
regeringens ansvar att samordna politiken. Däremot kan regeringen ta hjälp
från Handikappdelegationen. Delegationen bör följa utvecklingen på
handikappområdet, hjälpa regeringen med samordningen, lämna underlag för
regeringens beslut och driva på för att målen i handlingsplanen skall
uppnås. Vidare begärs ett tillkännagivande om Hjälpmedelsinstitutets
nya roll (yrkande 2). Motionärerna anser att Hjälpmedelsinstitutet (HI)
bör vara det organ som har huvudansvaret för genomförandet av politiken
på handikappområdet och att tillgänglighetscentret bör flyttas över
till HI. Vidare bör bemötandefrågorna flyttas från Statens institut för
särskilt utvecklingsstöd (Sisus) till HI och Hjälpmedelsinstitutet byta
namn till Handikappinstitutet som det hette fram till 1998. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om en samordning av ombudsmannaämbetena
(yrkande 3). De anser att Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering, Barnombudsmannen, Handikappombudsmannen och
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning bör föras
samman i ett ombudsmannaämbete. En gemensam myndighet skulle ge
samordningsvinster och starkare skydd för medborgarna. Slutligen begärs ett
tillkännagivande om Sisus (yrkande 4). Motionärerna anför att i enlighet
med utredningens och regeringens förslag kan de delar av Sisus verksamhet
som inte skall ingå i Hjälpmedelsinstitutets uppdrag föras över till
andra myndigheters ansvarsområde. Därmed blir det en myndighet mindre
på området.
Utskottets ställningstagande
I skrivelsen redogör regeringen för sina intentioner avseende en förändrad
organisation för samordningen av arbetet inom det handikappolitiska
området. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i samband med
2006 års budgetproposition med förslag till finansiering av
samordningsmyndigheten.
För att uppnå de handikappolitiska målen krävs att genomförandeinsatser
sker inom alla sektorer och på alla samhällsnivåer. Utskottet anser det
angeläget att staten i detta hänseende är ett föredöme. Utskottet
konstaterar samtidigt att Handikappombudsmannens uppföljning av samtliga
statliga myndigheter visar att arbetet med att förbättra tillgängligheten
har kommit i gång men att mycket återstår att göra. Det finns ett behov
av ökad samordning mellan olika statliga aktörer inom det handikappolitiska
området för att på ett effektivare sätt än i dag bidra till ökad
delaktighet och jämlikhet för personer med funktionshinder.
Utskottet delar därmed regeringens bedömning att det behövs en samlad
kompetensresurs som kan bistå med vägledning och som kan agera pådrivande
gentemot sektorsmyndigheter och andra aktörer. Kompetensen finns i dag
inom olika myndigheter och organisationer med en ibland otydlig
gränsdragning dem emellan. Det finns därför en risk att samordningen brister
och att effekten av arbetet med genomförandet av den nationella
handlingsplanen försvagas. Genom att samla ansvaret hos en aktör med ett
tydligt och uttalat uppdrag ges förutsättningar för ett effektivt
genomförande av de handikappolitiska målen.
I motion 2004/05:So26 (fp, m, kd, c) yrkande 1 föreslås att
Handikappdelegationen skall ansvara för samordningsarbetet och att det därför
inte behövs någon ny myndighet för detta. Syftet med att förändra
organisationen för samordningen av handikappolitiken är att skapa bättre
förutsättningar för genomförandet av handikappolitiken på såväl lång
som kort sikt. År 2010 är visserligen en viktig hållpunkt, men därefter
inleds ett nytt skede av arbetet som bör präglas av samma kraft och
ambitioner som under tiden fram till dess. För att skapa kontinuitet
och långsiktighet är myndighetsformen därför att föredra framför
delegationsformen. Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandet.
Utskottet är inte heller berett att biträda yrkande 2 i samma motion om
att tillgänglighetscentret bör flyttas till Hjälpmedelsinstitutet.
Utskottet delar regeringens bedömning att tillgänglighetscentret vid
Handikappombudsmannen (HO) kan avvecklas då den nya myndigheten skall
ges en pådrivande och normerande roll. Det innebär också att HO:s
ombudsmannaroll renodlas och stärks.
Utskottet delar bedömningen i skrivelsen och i motionens yrkande 4 att
Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) bör avvecklas som
självständig myndighet och uppgifterna överföras till andra myndigheters
ansvarsområde. Motionsyrkandet är tillgodosett med det anförda.
Utskottet konstaterar att HO:s uppdrag och organisation kan komma att
omfattas av de överväganden och förslag som Diskrimineringskommittén
kommer att redovisa. Utskottet anser emellertid inte att motion
2004/05:So26 (fp, m, kd, c) yrkande 3 bör föranleda något initiativ från
riksdagens sida.
Utskottet anser att riksdagen bör lägga regeringens skrivelse till
handlingarna.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Statlig organisation för handikappolitisk samordning, punkt 1 (m, fp,
kd, c)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Anne Marie Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:So26
yrkandena 1, 2 och 4.
Ställningstagande
Det behövs inte någon ny samordnande myndighet för handikappolitiken.
Det är regeringens uppgift att samordna politiken, den rollen kan aldrig
flyttas till någon annan. Däremot kan regeringen ta hjälp från
Handikappdelegationen, som är ett rådgivande organ.
Vi anser att Handikappdelegationen bör följa utvecklingen på handikappområdet,
hjälpa regeringen med samordning, lämna underlag för regeringens beslut
och driva på för att målen i handlingsplanen skall uppnås. Med en
samordnande funktion skild från den genomförande organisationen undviker
man att de strategiska frågorna drunknar i det dagliga arbetet.
Hjälpmedelsinstitutet bör vara det organ som har huvudansvaret för
genomförandet av politiken på handikappområdet. Samtidigt skall naturligtvis
handikappfrågor ingå som en naturlig del i många andra myndigheters
arbete.
Det är viktigt med ett helhetsperspektiv när det gäller tillgänglighets-
och bemötandefrågor. Vi instämmer således i regeringens bedömning att
tillgänglighetscentret bör flyttas till Hjälpmedelsinstitutet. Även
frågor om kompetensutveckling i bemötande av personer med funktionshinder,
som i dag ligger på Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus), bör hanteras av Hjälpmedelsinstitutet. Den del av Sisus verksamhet
som inte överflyttas till Hjälpmedelsinstitutets ansvarsområde kan föras
över till andra myndigheters ansvarsområde. Därmed blir det en myndighet
mindre på området.
För att markera att Hjälpmedelsinstitutet får utökade ansvarsområden
med våra förslag kan det vara lämpligt att institutet byter namn.
Institutet kan då lämpligen byta namn till Handikappinstitutet, som det
hette fram till 1998.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2.      Diskrimineringskommittén, punkt 2 (m, fp, kd, c)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Anne Marie Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:So26
yrkande 3.
Ställningstagande
De senaste 25 åren har vi fått en hel flora av ombudsmän:
Jämställdhetsombudsmannen 1980, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 1986,
Barnombudsmannen 1993, Handikappombudsmannen 1994 och Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning 1999. Vi anser att dessa
bör föras samman i ett ombudsmannaämbete. De olika ombudsmännen har
många beröringspunkter. En gemensam myndighet skulle ge samordningsvinster
och ett starkare skydd för medborgarna. Vad vi nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2004/05:86 Statlig organisation för handikappolitisk
samordning.
Följdmotion
2004/05:So26 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, m, kd, c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Handikappdelegationen som stöd för regeringens
samordningsarbete.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Hjälpmedelsinstitutets nya roll.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en samordning av ombudsmannaämbetena.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Sisus.