Socialutskottets betänkande

2004/05:SOU2

Redovisning av fördelning av medel från Allmännaarvsfonden under budgetåret 2003 m.m.

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse
2003/04:125 Redovisning av fördelningen av medel
från Allmänna arvsfonden under budgetåret 2003. Inga
motioner har väckts med anledning av skrivelsen.
Utskottet anser att skrivelsen inte bör föranleda
någon åtgärd från riksdagen.

Vidare behandlas en motion från den allmänna
motionstiden 2002 angående rätten att överklaga All-
männa arvsfondens beslut rörande avstående av arv
som tillfallit fonden. Över motionen har
lagutskottet yttrat sig, 2003/04:LU1y.
Socialutskottet ställer sig bakom lagutskottets
förslag att avstyrka motionen. I betänkandet finns
två särskilda yttranden.
Företrädare för Kammarkollegiet och
Socialdepartementet har den 25 maj 2004 lämnat
information i ärendet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

2. Allmänna arvsfondens avstående av arv

Riksdagen avslår motion 2002/03:So279.

Stockholm den 17 juni 2004

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Kristina
Zakrisson (s), Margareta Israelsson (s), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Conny
Öhman (s), Lars U Granberg (s), Carl-Axel Johansson
(m), Marina Pettersson (s), Kenneth Johansson (c),
Christer Engelhardt (s), Anne Marie Brodén (m),
Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin (mp), Jan
Emanuel Johansson (s) och Marita Aronson (fp).

2004/05

SoU2

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Socialutskottet har den 23 oktober 2003 berett
lagutskottet tillfälle att yttra sig över motion
2002/03:So279 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson
(båda m). Lagutskottet har yttrat sig. Yttrandet
fogas till betänkandet som bilaga 2.

På socialutskottets begäran lämnade den 25 maj 2004 företrädare
för Kammarkollegiet och Socialdepartementet
information i ärendet såvitt avser handläggningen av
ansökningar till Kammarkollegiet avseende avstående
av arv eller försäkringsbelopp som tillfallit
Allmänna arvsfonden. Kammarkollegiet representerades
av generaldirektören Anders Eriksson och kammarrådet
Agneta Möller. Socialdepartementet representerades
av departementsrådet Carl Leczinsky och ämnesrådet
Gunhild Malmqvist.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnas en redogörelse för förvaltningen
av Allmänna arvsfonden och en redovisning av hur
regeringen och Arvsfondsdelegationen fördelat medlen
ur fonden under budgetåret 2003. Slutligen anges
några områden som enligt regeringens mening bör
uppmärksammas vid kommande fördelning av stöd ur
Allmänna arvsfonden.

Utskottets överväganden

Skrivelsen

Allmänna arvsfondens förvaltning m.m.

Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja
verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn,
ungdomar och personer med funktionshinder. Närmare
bestämmelser om Allmänna arvsfonden finns i lagen
(1994:243) om Allmänna arvsfonden.

Allmänna arvsfonden förvaltas av Kammarkollegiet
som en särskild fond. Fondens bokförda värde uppgick
den 31 december 2003 till 926 miljoner kronor och
marknadsvärdet till 2 627 miljoner kronor. Fondens
tillgångar är placerade i andelar i Kammarkollegiets
aktie- och räntekonsortier. För budgetåret 2004
finns 305 miljoner kronor att dela ut.
Från och med den 1 juli 2004 träder nya
bestämmelser i kraft i lagen om Allmänna arvsfonden
(prop. 2003/04:136, bet. 2003/04:SoU3, rskr.
2003/04:68). Ändringarna innebär en renodling av
roller och stärker Arvsfondsdelegationens ställning
som egen myndighet inom Regeringskansliet. Detta
innebär bl.a. att Arvsfondsdelegationen beslutar om
allt stöd ur Allmänna arvsfonden oavsett beloppets
storlek. Regeringen skall som tidigare i den årliga
skrivelsen till riksdagen med redovisning av
fördelning av medel från Allmänna arvsfonden ange
den kommande inriktningen och prioriterade områden
för stödfördelningen.

Fördelning av stöd ur Allmänna arvsfonden

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Arvsfondsdelegationen eller annan myndighet beslutar
om fördelningen av stöd ur Allmänna arvsfonden
enligt 8 § lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden
(arvsfondslagen).

I förordningen (1994:952) om Allmänna arvsfonden
regleras Arvsfondsdelegationens arbetsuppgifter.
Delegationen skall fördela stöd ur fonden, följa upp
projekt som beviljats stöd samt informera
allmänheten om fondens ändamål och
användningsområde. Delegationen skall överlämna till
regeringen att avgöra ärenden som är av principiell
betydelse eller annars är av större vikt eller när
delegationen anser att stöd bör lämnas med mer än
300 000 kr. Regeringen kan dock, i fråga om fördel-
ning av stöd för ett särskilt ändamål, bestämma att
Arvsfondsdelegationen får besluta om stöd översti-
gande 300 000 kr.
Totalt har under 2003 ca 248 miljoner kronor
fördelats till projekt efter ansökan till
Arvsfondsdelegationen. Av dessa medel har ca 220
miljoner kronor fördelats genom löpande handläggning
av organisationernas egna initiativ under året och
resterande medel, ca 28 miljoner kronor, har
fördelats inom ramen för de särskilda satsningar som
Arvsfondsdelegationen ansvarat för. Ungdomsstyrelsen
hade under 2003 regeringens uppdrag att fördela stöd
ur Allmänna arvsfonden inom ramen för fem särskilda
satsningar. Under året har ca 25,4 miljoner kronor
fördelats till projekt ur dessa satsningar.
Under året har regeringen även fattat beslut om
att avsätta medel för särskilda satsningar. Vissa av
dessa särskilda satsningar är pågående och andra nya
där medel ännu inte börjat fördelas.
Sammanlagt 68 projekt med syfte att utveckla och
förnya verksamhet till förmån för barn under 12 år
har beviljats stöd med knappt 51 miljoner kronor.
Cirka 21 miljoner kronor har fördelats till
verksamhet till förmån för ungdomar 12-25 år genom
sammanlagt 67 beslut. När det gäller verksamhet till
förmån för personer med funktionshinder har 211
projekt beviljats stöd med sammanlagt drygt 147
miljoner kronor.
I skrivelsen redovisas också särskilda satsningar,
dvs. de medel regeringen avsätter ur Allmänna
arvsfonden för särskilda ändamål under en viss
tidsperiod. Vad beträffar satsningar till förmån för
barn under 12 år respektive personer med
funktionshinder redovisas att regeringen i november
2000 beslutat om en treårig satsning mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering
riktad till barn samt personer av utländsk härkomst
med funktionshinder. När det gäller satsningar till
förmån för ungdomar 12-25 år har medel avsatts bl.a.
till ungas arbete med konsumentfrågor, stöd för att
stärka flickors villkor, utveckling av ungdomars
möjlighet till organisering och ungas arbete med
generationsövergripande frågor.

Kommande inriktning för stöd ur Allmänna
arvsfonden

I skrivelsen anförs att medel som fördelas ur
Allmänna arvsfonden ger föreningslivet möjligheter
att pröva nya idéer som kan utveckla verksamhet till
förmån för barn, ungdomar och personer med
funktionshinder. I detta ligger att målgruppernas
upplevelse och erfarenheter av vad som är
utvecklande och nyskapande har stor betydelse. Det
arbete som utförs av ideella organisationer och
andra frivilliga sammanslutningar är viktigt för att
utveckla verksamhet på de berörda målgruppernas egna
villkor. Ett sådant arbete kan också vara ett
komplement till vad det allmänna erbjuder, inte
minst för de människor som av olika skäl inte vill
vända sig till myndigheter. Det stöd som ges ur
Allmänna arvsfonden bör generellt sett medverka till
att stärka och utveckla välfärd, livskvalitet,
delaktighet, jämlikhet och jämställdhet samt bidra
till såväl social som etnisk och kulturell integra-
tion för fondens målgrupper för att därmed stärka
deras ställning i samhället.

Såvitt gäller verksamhet för barn under 12 år
uppmärksammar regeringen bl.a. förebyggande av
psykisk och fysisk ohälsa hos flickor och pojkar,
utvecklingsarbete beträffande barn med
neuropsykiatriska problem som tal- och
skrivsvårigheter, ADHD, DAMP m.m. samt
utvecklingsarbete för att stärka och stödja barn
till missbrukare, barn till psykiskt sjuka samt
barn med utvecklingsstörda föräldrar. Vidare anges
bl.a. att bland de grupper som behöver uppmärksammas
återfinns barn i familjer med långvarigt
socialbidragsberoende eller som lever i ekonomisk
utsatthet på annat sätt. Ett annat område som
regeringen vill uppmärksamma är stöd till barn som
själva utsatts för våld eller som bevittnat våld i
sin hemmiljö. Enligt regeringen är det angeläget att
ideella organisationer utvecklar modeller och
arbetssätt för att hjälpa och stötta barn som
indirekt eller direkt har utsatts för brott.
När det gäller ungdomar 12-25 år anför regeringen
bl.a. att projekt som syftar till att stärka ungas
tilltro till den egna förmågan och möjligheten att
själva och tillsammans med andra kunna påverka sin
vardag för att motverka och förebygga psykisk ohälsa
bör prioriteras. Regeringen vill också fortsätta att
uppmärksamma projekt som syftar till utvecklingen av
ungdomars inflytande och delaktighet på den
europeiska nivån och till att finna metoder för att
öka ungdomars tillträde till arbetsmarknaden.
Regeringen anför i fråga om funktionshindrade
bl.a. att det finns behov av utvecklingsarbete där
handikapporganisationerna genom olika informations-
aktiviteter ger kunskap om funktionshindrade
personers villkor. Vidare behöver insatserna
samordnas för den som på grund av sitt
funktionshinder har långvariga och sammansatta behov
av vård, omsorg, stöd och service. Individuella
planer, som tar upp beslutade och planerade
insatser, ger både de enskilda personerna, deras
familjer och huvudmännen en överblick som kan främja
samordning och samverkan och bidra till att
insatserna effektiviseras. Vidare anför regeringen
att personer med funktionshinder som är beroende av
stöd och service från andra personer, anställda
eller närstående, kan utsättas för både fysiskt och
psykiskt våld. Det behövs därför försöksverksamhet
där handikapporganisationerna och andra ideella
organisationer tillsammans med kommun och landsting
kan finna former för att uppmärksamma och förhindra
våld mot barn, kvinnor och män med funktionshinder.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att skrivelsen, som inte föranlett
någon motion, inte bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

Avstående av arv som tillfallit
Allmänna arvsfonden

Motionen

I motion 2002/03:So279 av Anita Sidén och Cecilia
Magnusson (båda m) begärs ett tillkännagivande om
att det skall införas en rätt att överklaga Allmänna
arvsfondens beslut. Motionärerna anser att det från
rättssäkerhetssynpunkt är otillfredsställande att
Kammarkollegiets beslut att lämna en ansökan om
arvsavstående utan bifall inte får överklagas.
Riksdagen bör därför göra ett tillkännagivande om
att regeringen skall ändra 19 § arvsfondsförord-
ningen så att det blir möjligt att överklaga
kollegiets beslut om att inte bifalla en ansökan om
arvsavstående.

Lagutskottets ställningstagande

Förbudet mot överklagande av Kammarkollegiets beslut
i fråga om arvsavståenden infördes den 1 juli 1994 i
samband med att den nuvarande lagen om Allmänna
arvsfonden trädde i kraft. Dessförinnan gällde att
Kammarkollegiets beslut i fråga om avstående av
egendom som tillfallit fonden fick överklagas till
regeringen. Som skäl för införandet av den nuvarande
ordningen med inskränkning i rätten att överklaga
anförde regeringen att beslut om avstående av
egendom som har tillfallit fonden är beroende av en
skönsmässig bedömning och att det inte kan antas att
en överinstans skulle kunna göra en säkrare
bedömning i frågan än vad Kammarkollegiet gjort.
Möjligheten att överklaga Kammarkollegiets beslut i
sådana frågor borde därför, enligt regeringens
mening, avskaffas (prop. 1993/94:124 s. 33).

Vad regeringen sålunda anförde föranledde inga
erinringar från riksdagens sida (bet.
1993/94:SoU23). Propositionen föranledde för övrigt
inga motioner.
Enligt lagutskottets mening äger de överväganden
som gjordes i samband med tillkomsten av den
nuvarande ordningen alltjämt giltighet. Vad som
anförts i motionen eller vad som i övrigt framkommit
i ärendet utgör inte skäl till någon annan bedömning
än den som regeringen och riksdagen gjorde år 1994.
Därutöver vill lagutskottet peka på följande. Den
enda tänkbara instans för en överprövning enligt
motionärernas önskemål är, enligt lagutskottets be-
dömning, regeringen. En annan instans än regeringen
för överprövning av Kammarkollegiets beslut skulle
nämligen leda till att ärenden där det är fråga om
arvsavståenden av egendom till ett värde
understigande 2 miljoner kronor skulle få en annan
beslutsordning än då det är fråga om arvsavståenden
av egendom till ett värde överstigande 2 miljoner
kronor. Detta är givetvis av flera olika skäl inte
lämpligt.
Enligt lagutskottets mening kan en ordning som
innebär att regeringen skulle befatta sig med
överklaganden som kanske i många fall kommer att
röra sig om egendom till förhållandevis låga värden
knappast anses meningsfull. Som framhölls i 1994 års
lagstiftningsärende är det dessutom fråga om
skönsmässiga bedömningar som, enligt lagutskottets
mening, inte är av den karaktären att de kräver
ställningstaganden av regeringen som politiskt organ
(jfr prop. 1983/84:120, bet. KU23 och prop.
1997/98:101, bet. JuU17). Därtill kommer att
Kammarkollegiet, om det i ett ärende om
arvsavstående uppkommer någon fråga av särskild vikt
från allmän synpunkt, har skyldighet att överlämna
frågan till regeringen för avgörande.
Med det anförda förordar lagutskottet att
socialutskottet skall föreslå riksdagen att avslå
motion 2002/03:So279.

Socialutskottets ställningstagande

Utskottet delar lagutskottets bedömning. Motion
2002/03:So279 (m) avstyrks därför.
Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Allmänna arvsfondens avstående av arv

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel
Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Vi har förståelse för de synpunkter som framförs i
motion 2002/03:So279 samt i den till lagutskottets
yttrande fogade avvikande meningen av moderaterna.
Vi anser dock att den författningsändring som
föreslås i motionen inte kan genomföras utan att
dessförinnan en översyn görs av annan lagstiftning.
Vi avstår därför från att reservera oss men avser
att noga följa frågan. Vi vill dock, till undvikande
av att situationer som de i motionen aktualiserade
uppstår, peka på vikten av att allmänheten ges
bättre information om möjligheten att upprätta
testamente.

Allmänna arvsfondens avstående av arv

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och
Kerstin-Maria Stalin (mp).
Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan konstatera att
det finns problem kring vissa samboförhållanden och
arvsfrågan. Ett arv tillfaller Allmänna arvsfonden
när en avliden person saknar make eller
arvsberättigade släktingar och inte har skrivit
testamente. Egendom som tillfallit Allmänna
arvsfonden kan efter ansökan avstås. Att ett långt
samboförhållande förelegat är dock inte någon
självklar grund för att en ansökan skall beviljas.
Vi anser att den problematik som finns kring
samboförhållanden och arvsfrågan behöver utredas
vidare inom ramen för sambolagstiftningen. Vi
förbehåller oss rätten att återkomma i annat
sammanhang. Vi vill även framhålla att det är
väsentligt att informationen till allmänheten om
möjligheten att upprätta testamente förbättras.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2003/04:125 Redovisning av
fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under
budgetåret 2003.

Motion från allmänna motionstiden
2002

2002/03:So279 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen om sin
mening vad i motionen anförs om rätt att överklaga
Allmänna arvsfondens beslut.

Bilaga 2

Lagutskottets yttrande 2003/04:LU1y

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 23 oktober 2003 beslutat
bereda lagutskottet tillfälle att yttra sig över
motion 2002/03:So279 av Anita Sidén och Cecilia
Magnusson (båda m). Motionen har väckts under den
allmänna motionstiden år 2002. Motionsspörsmålet
gäller bestämmelsen i 19 § förordningen (1994:952)
om Allmänna arvsfonden, vilken innebär att
Kammarkollegiets beslut rörande avstående av arv som
tillfallit fonden inte får överklagas.

Lagutskottet, som beslutat avge yttrande över
motionen, får anföra följande.

Utskottet

Allmän bakgrund

När en person avlidit utan att efterlämna någon
arvsberättigad brukade dennes kvarlåtenskap i äldre
tider kallas danaarv. Före år 1929 tillföll
danaarven staten eller sådana städer till vilka
staten överfört rätten till danaarv. Några särskilda
regler om användningen av danaarv fanns inte.

Genom lagstiftning år 1928 uteslöts kusiner och
avlägsnare släktingar från arvsrätt. Frågan om
användningen av danaarven fick därigenom större
betydelse. Utgångspunkten för det allmännas arvsrätt
blev att kvarlåtenskap som flyter in till det
allmänna på grund av att arvsberättigad släkting
saknas skulle tillfalla en fond - Allmänna
arvsfonden - och användas för understöd av åtgärder
för främjande av samhällets barnavård. Medlen skulle
inte flyta in bland statens övriga inkomster. Skälet
till detta var att en begränsning av arvsrätten inte
borde ske i syfte att bereda staten inkomster för
att täcka löpande utgifter. De successionsrättsliga
synpunkterna skulle ensamma vara avgörande så att
inte det allmännas arvsrätt kom att uppfattas som en
konfiskation av arven. Vidare ansågs det som mindre
stötande om arven går till ett ändamål som det kunde
ha varit naturligt att tillgodose genom ett
testamente. Eftersom det var fråga om en disposition
av vissa kvarlåtenskaper som helhet, var
uppfattningen att det mest ändamålsenliga var en
fondering av arvet (prop. 1928:17, bet. 1LU21).
Den nuvarande grundläggande bestämmelsen om
Allmänna arvsfonden finns i 5 kap. ärvdabalken.
Enligt 1 § skall kvarlåtenskap, till vilken
arvsberättigad fysisk person saknas, tillfalla
Allmänna arvsfonden.
Närmare bestämmelser om Allmänna arvsfonden finns
i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden. Av denna
lag framgår att fonden har till ändamål att främja
verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn,
ungdomar och personer med funktionshinder (5 §).
Privatpersoner får inte beviljas stöd ur fonden
vare sig för enskilt bruk eller för ideell
verksamhet. Stöd ur fonden skall i första hand
lämnas till verksamhet som är nyskapande och
utvecklande. Sådant stöd får också, om det bedöms
som särskilt angeläget, lämnas till anläggningar,
lokaler och utrustning. Stödet skall lämnas till
organisationer som bedriver ideell verksamhet. Sedan
den 1 juli 1994 kan stöd lämnas till offentlig
huvudman, om det finns särskilda skäl. Detta gäller
dock endast i fråga om stöd till nyskapande och
utvecklande verksamhet. En offentlig huvudman kan
således inte få stöd till investeringar (6 och 7
§§).
En tiondel av de medel som under året har influtit
till fonden skall läggas till fonden. Återstoden
skall tillsammans med årets avkastning vara
tillgänglig för utdelning fr.o.m. närmast följande
år men får också läggas till fonden (2 §).
Fondens egendom förvaltas av Kammarkollegiet (14
§). Fördelningen av stöd ur fonden beslutas av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Arvsfondsdelegationen eller en annan myndighet (8
§).
Fr.o.m. den 1 juli 2004 beslutar
Arvsfondsdelegationen om allt stöd ur Allmänna
arvsfonden oavsett beloppets storlek. Om det finns
särskilda skäl får regeringen efter förslag av
Arvsfondsdelegationen besluta att en annan myndighet
skall kunna ges möjlighet att fördela visst stöd
under en bestämd tidsperiod. Andra ändringar som
träder i kraft den 1 juli 2004 innebär att den
personal som handlägger stödärenden åt och är
föredragande i delegationen samlas i ett särskilt
kansli inom Regeringskansliet (prop. 2002/03:136,
bet. 2003/04:SoU3).

Arv eller försäkringsbelopp, som har tillfallit
Allmänna arvsfonden, får helt eller delvis, avstås
till någon annan, om det med hänsyn till uttalanden
av arvlåtaren eller till andra särskilda
omständigheter kan anses stämma överens med
arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall får
arv eller försäkringsbelopp avstås till arvlåtarens
släkting eller till någon annan person som stått
arvlåtaren nära, om det kan anses skäligt (24 §).
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Kammarkollegiet beslutar om avstående av arv eller
försäkringsbelopp (26 §).

I 10 § första stycket förordningen (1994:952) om
Allmänna arvsfonden (arvsfondsförordningen) har
regeringen föreskrivit att Kammarkollegiet får
besluta om avstående av arv enligt 24 § lagen om
Allmänna arvsfonden när någon har ansökt om att
egendom skall avstås och värdet av egendomen enligt
bouppteckningen inte överstiger 2 miljoner kronor.
Före den 1 juli 2004 var motsvarande belopp 500 000
kr. För det fall det vara fråga om avstående av
egendom till ett värde överstigande 800 000 kr
krävdes riksdagens tillstånd. Den som vill att ett
arv eller ett försäkringsbelopp som tillfallit
fonden skall avstås helt eller delvis, skall ansöka
om detta hos Kammarkollegiet. Kollegiet får uppdra
åt länsstyrelsen i det län, där den avlidne senast
har haft sitt hemvist, att utreda frågan (27 §
första stycket).
Om i ett ärende om avstående av arv som tillfallit
Allmänna arvsfonden uppkommer någon fråga av
särskild vikt från allmän synpunkt, skall kollegiet
enligt 10 § andra stycket arvsfondsförordningen
lämna över frågan med eget yttrande till regeringen
för avgörande.
I 19 § arvsfondsförordningen föreskrivs att
myndigheters beslut enligt förordningen inte får
överklagas. Före den 1 juli 1994 gällde enligt 13 §
lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden att
Kammarkollegiets beslut i fråga om avstående av
egendom som tillfallit fonden fick överklagas till
regeringen.

Motionen

I motionen anförs att det förekommer att ansökningar
till Kammarkollegiet om arvsavståenden lämnas utan
bifall. Enligt vad som uppges i motionen gjordes år
2001 57 ansökningar, varav blott hälften bifölls.
Motionärerna anser att det från
rättssäkerhetssynpunkt är otillfredsställande att
Kammarkollegiets beslut att lämna en ansökan om
arvsavstående utan bifall inte får överklagas.

I motionen begärs ett tillkännagivande från
riksdagen som går ut på att regeringen skall ändra
19 § arvsfondsförordningen så att det blir möjligt
att överklaga kollegiets beslut om att inte bifalla
en ansökan om arvsavstående.

Vissa uppgifter från Kammarkollegiets
arvsfondsenhet

I ärendet har socialutskottets kansli inhämtat
följande från Kammarkollegiets arvsfondsenhet:

År 2002 fattade Kammarkollegiet 61 beslut om
arvsavståenden, varav 30 innebar helt bifall till
ansökan, 12 delvis delvis bifall och 12 avslag. I 5
fall avskrevs ärendet från vidare handläggning. Ett
beslut kan avse flera ansökningar.
Avskrivningsbesluten kan grundas exempelvis på att
det framkommit att det finns arvsberättigade
släktingar. Att en ansökan beviljats endast delvis
kan bero på att det vid utredningen framkommit att
arvlåtaren uttryckt att en viss person skall ha
endast en del av arvet. Såvitt gäller avståenden
till närstående, dvs. när en skälighetsbedömning
skall göras enligt 24 § arvfondslagen, beaktas bl.a.
i vilken mån den efterlevande hjälpt arvlåtaren.
I de fall ansökningshandlingarna är fullständiga
eller enkelt kan kompletteras avgörs ärendet direkt
på handlingarna. I annat fall remitterar
Kammarkollegiet ärendet till länsstyrelsen, som tar
kontakt med åberopade personer och andra som kan
lämna upplysningar i ärendet. Det förekommer också
att Kammarkollegiet tar emot besök av personer som
vill lägga fram sina argument.
I fråga om samboförhållanden utgör enbart den
omständigheten att ett sådant förhållande förelegat
inte att en ansökan om avstående beviljas. När ett
arvsavstående begärs i sådana fall görs dock alltid
en utredning. Vad som beaktas, när ett arvsavstående
kan aktualiseras, är - när uttalanden eller andra
omständigheter saknas - exempelvis om den
efterlevande sambon hjälpt arvlåtaren samt vårdat
eller varit beroende av denne. Därtill kommer att
kollegiet ser till de ekonomiska förhållanden som
sökanden lever under. Några krav på att sökanden
skall vara i svåra ekonomiska trångmål uppställs
inte.

Lagutskottets ställningstagande

Som tidigare redovisats infördes förbudet mot
överklagande av Kammarkollegiets beslut i fråga om
arvsavståenden den 1 juli 1994 i samband med att den
nuvarande lagen om Allmänna arvfonden trädde i
kraft. Dessförinnan gällde att Kammarkollegiets
beslut i fråga om avstående av egendom som
tillfallit fonden fick överklagas till regeringen.
Som skäl för införandet av den nuvarande ordningen
med inskränkning i rätten att överklaga anförde
regeringen att beslut om avstående av egendom som
har tillfallit fonden är beroende av en skönsmässig
bedömning och att det inte kan antas att en
överinstans skulle kunna göra en säkrare bedömning i
frågan än vad Kammarkollegiet gjort. Möjligheten att
överklaga Kammarkollegiets beslut i sådana frågor
borde därför, enligt regeringens mening, avskaffas
(prop. 1993/94:124 s. 33).

Vad regeringen sålunda anförde föranledde inga
erinringar från riksdagens sida (bet.
1993/94:SoU23). Propositionen föranledde för övrigt
inga motioner.
Enligt lagutskottets mening äger de överväganden
som gjordes i samband med tillkomsten av den
nuvarande ordningen alltjämt giltighet. Vad som
anförts i motionen eller vad som i övrigt framkommit
i ärendet utgör inte skäl till någon annan bedömning
än den som regeringen och riksdagen gjorde år 1994.
Därutöver vill lagutskottet peka på följande. Den
enda tänkbara instans för en överprövning enligt
motionärernas önskemål är, enligt lagutskottets
bedömning, regeringen. En annan instans än
regeringen för överprövning av Kammarkollegiets
beslut skulle nämligen leda till att ärenden där det
är fråga om arvsavståenden av egendom till ett värde
understigande 2 miljoner kronor skulle få en annan
beslutsordning, än då det är fråga om arvsavståenden
av egendom till ett värde överstigande 2 miljoner
kronor. Detta är givetvis av flera olika skäl inte
lämpligt.
Enligt lagutskottets mening kan en ordning, som
innebär att regeringen skulle befatta sig med
överklaganden som kanske i många fall kommer att
röra sig om egendom till förhållandevis låga värden,
knappast anses meningsfull. Som framhölls i 1994 års
lagstiftningsärende är det dessutom fråga om
skönsmässiga bedömningar som, enligt lagutskottets
mening, inte är av den karaktären att de kräver
ställningstaganden av regeringen som politiskt organ
(jfr prop. 1983/84:120, bet. KU23 och prop.
1997/98:101, bet. JuU17). Därtill kommer att
Kammarkollegiet, om det i ett ärende om
arvsavstående uppkommer någon fråga av särskild vikt
från allmän synpunkt, har skyldighet att överlämna
frågan till regeringen för avgörande.
Med det anförda förordar lagutskottet att
socialutskottet skall föreslå riksdagen att avslå
motion 2002/03:So279.

Stockholm den 27 januari 2004

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen
(s), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson (s),
Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria
Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion
(s), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c),
Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m),
Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s) och Mia
Franzén (fp).

Avvikande meningar

1. Avstående av arv som tillfallit Allmänna
arvsfonden

Inger René, Bertil Kjellberg och Henrik von Sydow
(alla m) anser att utskottets yttrande under
rubriken "Lagutskottets ställningstagande" bort ha
följande lydelse:

Enligt lagutskottets mening kan lämpligheten av
gällande bestämmelser i fråga om beslut om
avståenden av arv som tillfallit Allmänna arvsfonden
ifrågasättas från flera olika utgångspunkter, inte
minst från grundläggande rättssäkerhetssynpunkter.
Nuvarande ordning innebär nämligen att den som
förfogar över arvsfondens medel - regeringen - och
den myndighet som förvaltar fondens egendom -
Kammarkollegiet - också har beslutanderätten i
frågor som gäller arvsavståenden. Varje bifall till
en ansökan om avstående kan således säga "drabba"
det beslutande organet på så sätt att värdet av
fondens egendom kommer att minska, vilket i sin tur
innebär mindre medel att fördela respektive
förvalta.

Mot bakgrund av det anförda anser lagutskottet att
en nyordning är påkallad, som innebär att alla
beslut om arvsavståenden fattas av ett från
arvsfonden helt fristående organ, exempelvis allmän
domstol eller förvaltningsdomstol. I sådana ärenden
eller mål kan lämpligen Kammarkollegiet vara motpart
till den som ansöker om ett arvsavstående. Den nu
förordade lösningen har också den fördelen att det
blir möjligt med muntlig bevisupptagning. En sådan
ordning skulle stå i god samklang med de tankegångar
som en gång i tiden låg till grund för inrättandet
av Allmänna arvsfonden - att de successionsrättsliga
synpunkterna ensamma skall vara avgörande så att
inte det allmännas arvsrätt kan uppfattas som en
konfiskation av arven.
Ett första steg i riktning mot vad lagutskottet nu
förordat bör, i enlighet med motionsyrkandet, vara
en ändring av 19 § arvsfondsförordningen så att i
varje fall Kammarkollegiets beslut i fråga om
arvsavståenden kan överprövas. I det sammanhanget
kan lämpligen också övervägas om inte också
regeringens beslut bör kunna överprövas. - De
lagändringar som träder i kraft den 1 juli 2004
utgör inte skäl till ett annat synsätt. I
sammanhanget bör påpekas att medel som tillfaller
Allmänna arvsfonden kommer att minska för det fall
riksdagen bifaller motionerna 2003/04:L235 och
2003/04:L316 vari föreslås återinförande av arvsrätt
för kusiner (se bet. 2003/04:LU11).

Vad som nu anförts innebär att lagutskottet förordar
att socialutskottet skall föreslå att riksdagen
bifaller motion 2002/03:So279.

2. Avstående av arv som tillfallit Allmänna
arvsfonden

Tasso Stafilidis (v) anser att utskottets yttrande
under rubriken "Lagutskottets ställningstagande"
bort ha följande lydelse:

Ett arv tillfaller Allmänna arvsfonden när en
avliden person saknar make eller närmare
arvsberättigade släktingar och inte skrivit
testamente. Egendom som tillfallit Allmänna
arvsfonden kan efter ansökan avstås enligt 24 §
lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden. Det finns
idag en komplikation i samband med detta, vilket rör
samboförhållanden då dessa inte självklart innebär
att ett avstående beviljas. Kammarkollegiet fattar
själv beslut om avstående för det fall värdet av
egendomen inte överstiger 2 miljoner kronor, och
det saknas idag möjlighet för den sökande att
överklaga beslutet.

Lagutskottet anser att en generell möjlighet till
överklagande av Kammarkollegiets beslut inte är
påkallad, men att det finns skäl att utreda
överklagningsmöjlighet för dem som levt i ett
samboförhållande och där den kvarlevande riskerar
att t. ex. behöva lämna bostad på grund av att
arvsfrågan inte lösts. Regeringen bör därför
tillsätta en utredning med syfte att säkra
kvarlevande sambos rättigheter i samband med arv som
tillfallit Allmänna arvsfonden.

Vad som anförts innebär att lagutskottet förordar
att socialutskottet skall föreslå att riksdagen
delvis bifaller motion 2002/03:So279.