Socialutskottets betänkande

2004/05:SOU10

Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m.

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas Riksrevisionens styrelses
framställning 2004/05: RRS2 angående prioriteringar
inom hälso- och sjukvården samt två motioner som
väckts i anledning därav. I betänkandet behandlas
också ca 430 motionsyrkanden från de allmänna
motionstiderna 2003 och 2004 jämte en motion från
den allmänna motionstiden 2002 om hälso- och
sjukvård.

Utskottet föreslår, med anledning av dels
Riksrevisionens styrelses framställning, dels
motioner, tre tillkännagivanden.

Utskottet föreslår, med anledning av
Riksrevisionens styrelses framställning angående
prioriteringarna inom hälso- och sjukvården ett
tillkännagivande om dels behovet av en förbättrad
styrning och uppföljning av riksdagens riktlinjer
för prioriteringar inom hälso- och sjukvården, dels
behovet av att utveckla återrapporteringen av
resultatet av verksamheten till riksdagen. Vidare
bör riksdagen med bifall till en motion (v) om
prioriteringar ge regeringen till känna att ett
genusperspektiv bör anläggas på arbetet med att
förbättra styrning, uppföljning och återrapportering
av riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och
sjukvård. Fyra motionsyrkanden (m, v och s) bedöms
åtminstone delvis falla inom ramen för vad
Riksrevisionen tar upp i sin framställning och
omfattas därmed av förslaget om tillkännagivande.
Det andra tillkännagivandet rör också
prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Utskottet
delar bedömningen i en motion (v) att utgångspunkten
i arbetet med prioriteringar inom hälso- och
sjukvården måste vara att varje patient skall få en
medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Varje
fall är unikt och skall bedömas utifrån den enskilda
patientens behov. Prioriteringar av enskilda
patienter bör därför aldrig ske efter i förväg
fastställda mallar eller kriterier. Detta är en
viktig utgångspunkt som regeringen bör beakta i det
fortsatta arbetet med prioriteringar inom hälso- och
sjukvården.
Det tredje tillkännagivandet gäller frågan om hur
ett förmånssystem för speciallivsmedel skall
utformas. Flera motionsyrkanden (fp, kd, c, mp och
s) tar upp behovet av ett väl fungerande och
rättvist system. Utskottet anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett förslag till
förmånssystem för dem som av medicinska skäl är
beroende av speciallivsmedel.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.

I betänkandet finns 73 reservationer och 8 särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K253
yrkande 2, 2003/04:Sf289 yrkande 5, 2003/04:Sf405
yrkande 8 (delvis), 2003/04:So213, 2003/04:So237,
2003/04:So269 yrkande 2, 2003/04:So274 yrkande 1,
2003/04:So354 yrkande 3, 2003/04:So394 yrkandena
1 och 2, 2003/04:So401 yrkandena 1, 4-7,
2003/04:So428 yrkande 11, 2003/04: So441,
2003/04:So493, 2003/04:So503 yrkandena 3, 6 och
7, 2003/04: So513 yrkande 3, 2003/04:So556,
2003/04:So591 yrkande 6, 2003/04:So595,
2003/04:So630, 2003/04:So640 yrkandena 1-3, 10,
11 och 17, 2004/05:K310 yrkande 2, 2004/05:Sf359
yrkande 7, 2004/05: So220 yrkandena 1-3,
2004/05:So221 yrkandena 1, 2 och 5, 2004/05:
So251, 2004/05:So264 yrkandena 1-4, 2004/05:So265
yrkande 1, 2004/05:So394 yrkandena 1, 5 och 8,
2004/05:So428 yrkande 1, 2004/05:So471 yrkande 2,
2004/05:So542 yrkande 1, 2004/05:So594 yrkande 8,
2004/05:So605 yrkandena 2, 5, 10, 11, 17, 19, 20,
2004/05: So606 yrkandena 1-7 och 2004/05:So627.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (v)
Reservation 5 (c)
Reservation 6 (mp)

2. Valmöjligheter i vården

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So401
yrkandena 2 och 3, 2003/04:So503 yrkande 4,
2004/05:So221 yrkandena 3 och 4, 2004/05: So293,
2004/05:So529 yrkandena 1 och 3 samt
2004/05:So542 yrkande 2.
Reservation 7 (fp, kd, c)
Reservation 8 (m)

3. National Institute of Health

Riksdagen avslår motion 2003/04:So503 yrkande
11.
Reservation 9 (m)

4. Husläkarlag m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So513
yrkande 1, 2004/05: So565 yrkande 3 och
2004/05:So612 yrkande 2.
Reservation 10 (fp)

5. Ändring i lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik

Riksdagen avslår motion 2003/04:So430 yrkandena
1 och 2.
Reservation 11 (m)

6. Vård utomlands

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K416
yrkande 35, 2003/04: So503 yrkande 8,
2004/05:So364, 2004/05:So394 yrkande 12 och
2004/05:So605 yrkande 9.
Reservation 12 (m, kd, c)

7. Patientutbildning

Riksdagen avslår motion 2003/04:So394 yrkande
15.
Reservation 13 (v)

8. Informationsförsörjning och
verksamhetsuppföljning

Riksdagen avslår motion 2003/04:So343 yrkande
47.
Reservation 14 (m, c)

9. Sjukvårdsupplysningsnummer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So462 och
2003/04:So579.

10. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So288
yrkande 2, 2003/04:So343 yrkandena 26 och 27,
2003/04:So390, 2003/04:So397, 2003/04:So458,
2003/04:So513 yrkande 7, 2003/04:So640 yrkandena
15 och 16, 2004/05:So236 yrkandena 1 och 2,
2004/05:So312, 2004/05:So327, 2004/05:So394
yrkande 6, 2004/05:So485, 2004/05:So514 yrkandena
1 och 2, 2004/05:So519 yrkande 2 och
2004/05:So605 yrkande 13.
Reservation 15 (m, fp)
Reservation 16 (kd)
Reservation 17 (c)

11. IT inom vården

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So394
yrkandena 13 och 14, 2003/04:T474 yrkandena
13-17, 2004/05:So405 och 2004/05: So612 yrkande
4.
Reservation 18 (m, fp)
Reservation 19 (kd)
Reservation 20 (v)
Reservation 21 (c)

12. Förnyad medicinsk bedömning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So317,
2003/04:So343 yrkande 38 och 2003/04:So640
yrkande 8.
Reservation 22 (m, fp, kd, c)

13. Förlossningsvård

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343
yrkande 40 och 2003/04: So640 yrkande 5.
Reservation 23 (kd, c)

14. Sponsorer i vården

Riksdagen avslår motion 2003/04:So394 yrkande
12.
Reservation 24 (v)

15. Nationella minoriteter

Riksdagen avslår motion 2004/05:So447.
Reservation 25 (v)

16. Privata vårdgivare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf397
yrkande 12, 2003/04:So343 yrkande 43,
2003/04:So490, 2003/04:So503 yrkande 5,
2003/04:So513 yrkande 8, 2003/04:So640 yrkande 6,
2003/04:A258 yrkande 11, 2004/05:Sf359 yrkande 6
och 2004/05:So469.
Reservation 26 (m, fp, kd, c)

17. Fri etableringsrätt m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343
yrkande 46, 2003/04: So503 yrkande 12,
2003/04:So513 yrkande 2 och 2003/04:So585.
Reservation 27 (m, fp)
Reservation 28 (c)

18. Upphandling av hälso- och sjukvård

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343
yrkande 45, 2003/04:So640 yrkande 9 och
2004/05:So394 yrkande 15.
Reservation 29 (m, kd, c)

19. Underrättelseskyldighet

Riksdagen avslår motion 2003/04:So439.

20. Framställning 2004/05:RRS2 m.m.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört med anledning av
Riksrevisionens styrelses framställning och
motion 2004/05:So4 yrkande 1. Därmed bifaller
riksdagen framställning 2004/05:RRS2 och motion
2004/05:So4 yrkande 1 samt bifaller delvis
motionerna 2003/04:So394 yrkande 4, 2003/04:
So545 och 2004/05:So5 yrkandena 3 och 5.

21. Utgångspunkt i arbetet med
prioriteringar

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om utgångspunkten för
det fortsatta arbetet med prioriteringar inom
hälso- och sjukvård. Riksdagen bifaller därmed
motion 2004/05:So4 yrkande 2 och avslår motion
2003/04:So398.

22. Socialstyrelsens instruktion m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:So5 yrkande 4.
Reservation 30 (m)

23. Omvårdnaden

Riksdagen avslår motion 2004/05:So389 yrkande
1.
Reservation 31 (v)

24. Öppna kvalitetsregister m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343
yrkande 36, 2003/04:So503 yrkande 13,
2004/05:K459 yrkande 13, 2004/05:So5 yrkande 2
och 2004/05:So605 yrkandena 6 och 7.
Reservation 32 (m, fp, kd, c)
Reservation 33 (mp)

25. Patienträttighetslagstiftning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So5 yrkande
1, 2004/05:So261, 2004/05:So394 yrkande 10 och
2004/05:So605 yrkande 1.
Reservation 34 (m, kd, c)

26. Vård och behandling av olika
sjukdomar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So247
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So249 yrkandena 1 och
2, 2003/04:So288 yrkande 1, 2003/04: So292,
2003/04:So293 yrkande 2, 2003/04:So344 yrkandena
1-4, 2003/04:So402, 2003/04:So404, 2003/04:So410
yrkande 1, 2003/04: So419 yrkande 3,
2003/04:So433, 2003/04:So452, 2003/04:So464
yrkandena 1-3, 2003/04:So469, 2003/04:So478,
2003/04:So502 yrkande 16, 2003/04:So504 yrkande
23, 2003/04:So511, 2003/04:So531, 2003/04:So548,
2003/04:So563, 2003/04:So571 yrkande 5, 2003/04:
So604, 2003/04:So611, 2003/04:Ub291 yrkande 3,
2003/04:Bo256 yrkande 1, 2004/05:L295 yrkande 11,
2004/05:Sf361 yrkandena 23 och 24, 2004/05:So246,
2004/05:So249 yrkandena 1, 2 samt 4-9, 2004/05:
So275, 2004/05:So329, 2004/05:So346 yrkandena 1
och 2, 2004/05: So355, 2004/05:So366,
2004/05:So374 yrkandena 1-4, 2004/05:So399,
2004/05:So480, 2004/05:So506 yrkandena 1-4,
2004/05:So523, 2004/05:So531 yrkandena 1 och 2,
2004/05:So532, 2004/05:So536, 2004/05:So566
yrkande 8, 2004/05:So573, 2004/05:So583 yrkandena
1 och 2, 2004/05:So598 yrkande 5, 2004/05:So613
yrkande 4, 2004/05: So630, 2004/05:So634,
2004/05:Ub323 yrkande 4, 2004/05:MJ509 yrkande 14
och 2004/05:Bo278 yrkande 2.

27. Särskild utbildningsinsats

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf361 yrkande
21.
Reservation 35 (v)

28. Jämställdhetsperspektiv i vården

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So254
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So238, 2003/04:So293
yrkande 1, 2003/04:So406 yrkande 3, 2003/04:So409
yrkande 7, 2004/05:So222 yrkandena 1 och 2,
2004/05: So267 yrkandena 1 och 2, 2004/05:So280,
2004/05:So339, 2004/05: So373, 2004/05:So411
yrkande 3, 2004/05:So476, 2004/05:So596 yrkande 9
och 2004/05:So612 yrkande 5.
Reservation 36 (m, fp, c)
Reservation 37 (kd)
Reservation 38 (v)

29. Könsuppdelad statistik

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So411
yrkande 4, 2004/05: So598 yrkande 4 och
2004/05:So613 yrkande 3.
Reservation 39 (v)

30. Lagstiftning om jämställd vård

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So406
yrkande 4, 2004/05: So279 och 2004/05:So613
yrkande 1.
Reservation 40 (fp)
Reservation 41 (v)

31. Parlamentarisk utredning om jämställd
vård

Riksdagen avslår motion 2004/05:So605 yrkande
8.
Reservation 42 (m, kd)

32. Könskonsekvensanalyser

Riksdagen avslår motion 2004/05:So613 yrkande
7.
Reservation 43 (fp)

33. Rehabilitering

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf236
yrkandena 3 och 4, 2004/05:So229, 2004/05:So286,
2004/05:So294, 2004/05:So513 yrkande 2,
2004/05:So572 och 2004/05:So664.
Reservation 44 (fp, c)
Reservation 45 (m)
Reservation 46 (mp)

34. Barnmorskors rätt att utföra medicinska
aborter m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So225,
2003/04:So257, 2003/04: So375, 2003/04:So447,
2003/04:So538 och 2004/05:So370.
Reservation 47 (v, c, mp)

35. Fosterdiagnostik m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So304,
2003/04:So636 yrkandena 7 och 8, 2004/05:So407,
2004/05:So471 yrkande 5 och 2004/05:So641
yrkandena 7 och 8.
Reservation 48 (kd)

36. Aborterade foster och forskning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So303
yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:So553 yrkandena 1
och 2.

37. Frågan om när foster juridiskt sett
skall betraktas som barn

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So302
yrkande 1 och 2004/05: So552 yrkande 1.

38. Sena aborter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So302
yrkande 2 och 2004/05: So552 yrkande 2.

39. Registrering av aborter i
patientregistret

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So301
yrkande 1 och 2004/05: So550 yrkande 1.

40. Abort och bröstcancer

Riksdagen avslår motion 2003/04:So554.

41. Abortförebyggande åtgärder m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So252,
2003/04:So260, 2003/04: So446, 2003/04:So636
yrkandena 9 och 10, 2004/05:So458, 2004/05: So471
yrkandena 1 och 3, 2004/05:So533 samt
2004/05:So641 yrkandena 9-11.
Reservation 49 (kd)

42. Omyndiga abortsökande

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So307,
2004/05:So325 och 2004/05:So471 yrkande 4.
Reservation 50 (kd)

43. Legitimation för dietister

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So227 och
2004/05:So455.

44. Lex Maria

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So275
yrkande 2 och 2003/04: So640 yrkande 19.
Reservation 51 (kd)
Reservation 52 (v)

45. Alternativmedicinsk kompetens m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:So359 yrkandena
10 och 11.

46. Försäkringsbolagens sakkunnigläkare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L242
yrkande 1 och 2004/05: Ju425 yrkande 2.

47. Sammansättningen i HSAN m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:So389 yrkande
2.
Reservation 53 (v)

48. Disciplinansvar i särskilda
boendeformer

Riksdagen avslår motion 2004/05:So632.

49. Ett samlat högkostnadsskydd m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343
yrkande 18, 2003/04:So640 yrkande 32,
2004/05:So295, 2004/05:So505 och 2004/05:So673.
Reservation 54 (fp, kd)
Reservation 55 (c)

50. Sekretess

Riksdagen avslår motion 2003/04:K376 yrkandena
1 och 2.
Reservation 56 (mp)

51. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So221,
2003/04:So229, 2003/04: So343 yrkandena 21 och
22, 2003/04:So409 yrkande 6, 2003/04:So456
yrkande 2, 2003/04:So606 yrkande 1, 2003/04:So625
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So644 yrkande 4 samt
2004/05:So301.
Reservation 57 (m, kd, c)
Reservation 58 (fp)
Reservation 59 (v)
Reservation 60 (mp)

52. Alternativa behandlingsmetoder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343
yrkandena 24 och 25, 2003/04:So456 yrkande 3,
2003/04:So536, 2003/04:So606 yrkande 2,
2004/05:So359 yrkande 7, 2004/05:So432 yrkande 4
och 2004/05:So487.
Reservation 61 (m, kd)
Reservation 62 (fp, c)

53. Förskrivningsrätt för
alternativmedicinare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So372
yrkande 3 och 2004/05: So359 yrkandena 2 och 3.

54. Utvecklingsbidrag till Vidarkliniken

Riksdagen avslår motion 2004/05:So359 yrkande
5.

55. Speciallivsmedel

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om speciallivsmedel.
Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2003/04:So351, 2003/04:So543, 2004/05:So360,
2004/05:So382, 2004/05:So400, 2004/05:So547
yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:So674.

56. Lagen (1988:711) om befruktning utanför
kroppen

Riksdagen avslår motion 2004/05:So521 yrkande
2.
Reservation 63 (v)

57. Surrogatmoderskap

Riksdagen avslår motion 2004/05:So439.

58. Frysning av könsceller före
könskorrigering

Riksdagen avslår motion 2003/04:So568 yrkande
19.
Reservation 64 (mp)

59. Journalföring

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So319,
2003/04:So343 yrkande 37, 2003/04:So354 yrkande 2
och 2004/05:So281.
Reservation 65 (m, kd, c)
Reservation 66 (v)

60. Förskrivningsrätt för sjuksköterskor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So305,
2003/04:So321, 2003/04: So322 och 2003/04:Ub248.
Reservation 67 (m)
Reservation 68 (kd)

61. Medicinska specialiteter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So230,
2003/04:So355, 2003/04: So463, 2003/04:So516,
2003/04:So588, 2003/04:So591 yrkandena 11 och 12,
2004/05:So605 yrkande 16, 2004/05:So617 yrkande 1
och 2004/05:Ub451 yrkande 1.
Reservation 69 (kd)

62. Plastikkirurgi

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So416
yrkande 1, 2003/04:So420 yrkandena 1 och 2 samt
2004/05:So388.
Reservation 70 (v)

63. Tatuering m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So352,
2003/04:So420 yrkande 3 och 2004/05:So387
yrkandena 1 och 2.
Reservation 71 (v)

64. Lobotomi

Riksdagen avslår motion 2003/04:So316.
Reservation 72 (v)

65. Xenotransplantation

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ506 yrkande
15.

66. Ambulanshelikoptrar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So308,
2004/05:So341 och 2004/05:So662.
Reservation 73 (kd)
67. Andra motionsyrkanden
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K418
yrkande 26, 2003/04:Ju393 yrkande 1,
2003/04:So208, 2003/04:So247 yrkande 3,
2003/04:So272 yrkandena 1-3, 2003/04:So277,
2003/04:So283, 2003/04:So301 yrkande 2,
2003/04:So320, 2003/04:So410 yrkande 2,
2003/04:So440, 2003/04: So473 yrkande 3,
2003/04:So479, 2003/04:So500 yrkande 6, 2003/04:
So503 yrkande 10, 2003/04:So559, 2003/04:So565,
2003/04:So568 yrkande 7, 2003/04:So571 yrkande 1,
2003/04:So640 yrkandena 14, 18 och 20,
2003/04:So644 yrkandena 5 och 6, 2003/04:Ub216
yrkandena 1 och 2, 2003/04:Ub275 yrkandena 1 och
2, 2004/05:U257 yrkande 32, 2004/05:So203,
2004/05:So211 yrkande 3, 2004/05:So217 yrkandena
1 och 2, 2004/05:So300, 2004/05:So311,
2004/05:So438, 2004/05:So470 yrkandena 1 och 2,
2004/05:So550 yrkande 2, 2004/05:So566 yrkande 1,
2004/05:So620 yrkande 1, 2004/05:So639 och
2004/05:So643 yrkandena 1 och 2.

Stockholm den 1 februari 2005

På socialutskottets vägnar

Chatrine Pålsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Chatrine
Pålsson (kd), Kristina Zakrisson (s), Margareta
Israelsson (s), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Kerstin Heinemann (fp), Conny Öhman (s), Lars U
Granberg (s), Catherine Persson (s), Anne Marie
Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Christer
Engelhardt (s), Magdalena Andersson (m), Elina Linna
(v), Jan Lindholm (mp), Jan Emanuel Johansson (s),
Marita Aronson (fp) och Gunilla Wahlén (v).

2004/05

SoU10

Utskottets överväganden

Hälso- och sjukvårdens organisation,
finansiering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå drygt 120 motionsyrkanden
om hälso- och sjukvårdens organisation,
finansiering m.m. Utskottet anför bl.a. att
hälso- och sjukvård även i framtiden skall
ges på lika villkor och efter behov, styras
demokratiskt och vara solidariskt
finansierad. Utskottet hänvisar till de
resursförstärkningar som tillförts och kommer
att tillföras hälso- och sjukvården under de
närmaste åren. Jämför reservationerna 1 (m),
2 (fp), 3 (kd), 4 (v), 5 (c), 6 (mp), 7 (fp,
kd, c), 8 (m), 9 (m), 10 (fp), 11 (m), 12 (m,
kd, c), 13 (v), 14 (m, c), 15 (m, fp), 16
(kd), 17 (c), 18 (m, fp), 19 (kd), 20 (v), 21
(c), 22 (m, fp, kd, c), 23 (kd, c), 24 (v)
och 25 (v).

Motioner

I motion 2003/04:So503 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs att regeringen skyndsamt utreder
sjukvårdens framtida finansiering och
kompetensförsörjning (yrkande 3). Motionärerna anför
att patienten med en obligatorisk hälsoförsäkring
aktivt kan välja god vård och välja bort dålig vård.
Försäkringen skall omfatta alla oavsett
betalningsförmåga eller hälsotillstånd samt
finansieras gemensamt. Liknande yrkanden framförs i
motionerna 2004/05:So221 av Sten Tolgfors (m)
yrkande 1, 2003/04:So401 av Sten Tolgfors (m)
yrkande 1, 2003/04:Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 5 och 2003/04:Sf405 av Sten Tolgfors m.fl.
(m) yrkande 8 (delvis). I yrkande 4 i motion
2003/04:So503 begärs att riksdagen beslutar att
tillåta försöksverksamhet med kundval där pengarna
följer patienten. Motionärerna anför att en övergång
till ett annat finansierings- och producentsystem är
en stor och omfattande förändring och att
försöksverksamhet bör tillåtas. I yrkande 6 begärs
ett tillkännagivande om primärvården/närvården.
Motionärerna anför att verklig valfrihet bör införas
genom att pengarna följer patienten samt att
remisstvång till specialistläkare avvecklas. I
yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om förbättrad
samordning. Motionärerna anför att
läkemedelsförsäkringen liksom delar av
sjukförsäkringen, sjukbidragen och rehabiliteringen
bör samordnas med sjukvården inom ramen för en
obligatorisk hälsoförsäkring. Motionärerna begär i
yrkande 8 ett tillkännagivande om rätten att söka
vård utomlands. Motionärerna anför att patienter som
på sedvanligt sätt har fått behovet av en operation
eller behandling fastställt i Sverige skall kunna
söka nödvändig vård utomlands. I yrkande 11 begärs
ett tillkännagivande om medicinsk forskning.
Motionärerna anför att ökat stöd bör ges till den
bästa forskningen och att ett svenskt institut för
medicin och hälsa bör inrättas efter amerikansk
förebild, National Institute of Health.

I motion 2004/05:So594 av Cristina Husmark
Pehrsson m.fl. (m) begärs att regeringen lägger fram
förslag som syftar till att fler specialistläkare än
de som är verksamma inom allmänmedicin får rätt att
verka som husläkare inom den öppna vården (yrkande
8).
I motion 2004/05:So220 av Sten Tolgfors (m) begärs
ett tillkännagivande om vårdens tillgänglighet för
människor i Sverige (yrkande 1). Vidare begärs i
yrkande 2 ett tillkännagivande om den
landstingskommunala vårdens
produktivitetsutveckling. Ett likalydande yrkande
finns i motion 2003/04:So401 av Sten Tolgfors (m)
yrkande 6. I motion 2004/05:So220 av Sten Tolgfors
(m) begärs även ett tillkännagivande om hur den
offentligdrivna vården använder vårdpersonalens tid
(yrkande 3). Motionären anför att det är helt
centralt för den offentligt drivna vårdens
produktivitetsutveckling att frigöra tid för
vårdpersonalen att lägga på direkt patienttid. Ett
likalydande yrkande finns i motion 2003/04:So401 av
Sten Tolgfors (m) yrkande 7.
I motion 2004/05:So221 av Sten Tolgfors (m) begärs
ett tillkännagivande om möjligheten att dra lärdom
av den danska sjukvården och sjukvårdssystemet
Kaiser i Kalifornien (yrkande 2). Vidare begärs i
yrkande 3 ett tillkännagivande om patienters rätt
att välja vårdgivare. I yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om betydelsen av ett brett utbud av
vårdgivare för en kvalitativ utveckling av vården. I
yrkande 5, slutligen, begärs ett tillkännagivande om
vårdköers effekter i form av mänskligt lidande och
samhällsekonomiska förluster. Motionären anför att
vårdköer kostar pengar eftersom väntetiden genererar
läkarbesök som egentligen är onödiga. Liknande
motionsyrkanden framförs i motion 2003/04:So401 av
Sten Tolgfors (m) yrkandena 2-5.
I motion 2004/05:So364 av Cecilia Widegren (m)
begärs ett tillkännagivande om att införa en
europeisk vårdgaranti. Motionären anför att
patientens rättighetskatalog bör utvidgas till att
omfatta rätten att söka akut såväl som planerad vård
inom valfritt EU-land - i form av en europeisk
vårdgaranti.
I motion 2004/05:So529 av Elizabeth Nyström och
Maud Ekendahl (m) begärs ett tillkännagivande om
valfrihet i vården (yrkande 1). Vidare begärs i
yrkande 3 ett tillkännagivande om ersättning för
vård och omsorg. Enligt motionärerna bör ersättning
för vård och omsorg följa den vård- eller
omsorgsbehövande för att möjliggöra fria val.
I motion 2004/05:K310 av Cecilia Widegren m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande om att låta Västra
Götalandsregionen bli försöksområde för en
obligatorisk solidarisk hälsoförsäkring (yrkande 2).
Ett likalydande yrkande finns i motion 2003/04:K253
av Cecilia Widegren m.fl. (m) (yrkande 2).
I motion 2003/04:So213 av Carl-Axel Johansson (m)
begärs ett tillkännagivande om de s.k. fria
nyttigheterna inom sjukvården. Motionären anför att
de patienter som besöker en sjukvårdsmottagning som
inte är offentligt finansierad måste betala för
eventuella laboratorieundersökningar och
röntgenundersökningar. Dessa undersökningar (s.k.
fria nyttigheter) finansieras helt genom skattemedel
om patienten går till en mottagning som är
offentligt finansierad, oaktat driftsform. Enligt
motionären borde dessa undersökningar inte kosta
något för patienterna under förutsättning att de
ordineras av specialistkompetent läkare, oavsett om
läkaren har offentlig finansiering eller inte.

I motion 2003/04:So513 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) begärs att regeringen lägger fram ett förslag
till husläkarlag (yrkande 1). Motionärerna anför att
om målsättningen att antalet specialister i
allmänmedicin i genomsnitt skall bli en på 1 500
invånare krävs en husläkarlag. Vidare begärs i
yrkande 3 ett tillkännagivande om ökat ansvar för
sjuksköterskor. Enligt motionärerna skulle
sjuksköterskorna kunna ta ett bättre ansvar för
patienter med folksjukdomar som diabetes, astma,
högt blodtryck m.m.

Även i motion 2004/05:So565 av Helena Bargholtz
(fp) begärs ett tillkännagivande om att återinföra
husläkarlagen (yrkande 3).
I motion 2004/05:So612 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om att riksdagen
uttalar att ett försök med familje-/husläkarmodellen
PROTOS bör stödjas, och att regeringen bör ta
initiativ till detta om inget landsting anmäler
intresse för att bli försöksområde (yrkande 2).
PROTOS är de svenska allmänläkarnas förslag till ett
nationellt familjeläkarsystem - eller husläkarsystem
med Folkpartiets terminologi. Sveriges allmänläkare
har gått samman och tagit fram ett förslag som man
anser kan lösa mycket av den svenska sjukvårdens
problem. Förslaget kallas PROTOS, vilket betyder
"den förste" på grekiska, vilket står för att
allmänläkaren är den förste som tar hand om en
individs hälsoproblem. Syftet är att stärka
befolkningens rätt till en fast läkarkontakt.
I motion 2003/04:So462 av Mia Franzén (fp) begärs
ett tillkännagivande om att utreda förutsättningarna
för att införa ett nationellt akut
sjukvårdsupplysningsnummer.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om de långsiktiga resursbehoven i
vården (yrkande 1). I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om att en parlamentarisk kommitté
bör tillsättas med uppdraget att se över vårdbehoven
och vilka av dessa behov som skall tillgodoses i
den gemensamt finansierade vården. I yrkande 3
begärs ett tillkännagivande om behovet av fler
vårdplatser. Antalet vårdplatser måste utökas inom
slutenvården. Vidare måste utbyggnaden gälla även de
särskilda boendeformerna, hemsjukvården,
missbrukarvården, akutvården och många av landets
BB-avdelningar.

I motion 2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om att kravet att
vård ges i tid slås fast i hälso- och sjukvårdslagen
(yrkande 2). I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande
om vård på lika villkor. Motionärerna anför att
målet för hälso- och sjukvården, dvs. en god hälsa
och en vård på lika villkor för hela befolkningen,
håller på att förlora förankring i verkligheten.
Sjukvården utnyttjas inte på lika villkor, anförs
det. Dels skaffar sig rika och välutbildade mer
specialistvård än de med sämre förutsättningar, dels
får inte de svårt och kroniskt sjuka den vård de
behöver. I yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om
att införa ett system med gemensamma sjukvårdskort
inom EU. Motionärerna anför att korten skulle ge
rätt för EU-medborgarna att söka vård i samtliga EU-
länder t.ex. i händelse av långa väntetider i
hemlandet. Sjukvården skulle betalas av hemlandet
även vid vård i annat medlemsland. Ett liknande
yrkande framförs i motion 2003/04:K416 av Alf
Svensson m.fl. (kd) (yrkande 35). I motion
2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl. (kd) begärs
vidare ett tillkännagivande om en översyn av hela
välfärdssystemet i syfte att se inom vilka
verksamheter medborgarnas valfrihet kan ökas
(yrkande 10) samt om ett avgränsat försök med
patientpeng (yrkande 11). Enligt motionärerna bör
ett sådant försök i första hand prövas när det
gäller tjänster som t.ex. barnhälsovård, primärvård,
mödravård och sjukgymnastik. Liknande yrkanden
framförs i motion 2003/04:So640 av Alf Svensson
m.fl. (kd) yrkandena 10 och 11. I motion
2004/05:So605 yrkande 17 begärs ett tillkännagivande
om behovet av förslag som underlättar ett
ändamålsenligt och kostnadseffektivt administrativt
arbete inom sjukvården. Det administrativa arbetet
måste begränsas till det nödvändiga och
kostnadseffektiva och i högre utsträckning utföras
av särskilt avdelad personal. Ett likalydande
yrkande framförs i motion 2003/04:So640 av Alf
Svensson m.fl. (kd) yrkande 17. I motion
2004/05:So605 begärs vidare ett tillkännagivande om
en utredning beträffande hur lagstiftningen kring
tillsynen skall främja ett minimerande av antalet
misstag inom vården (yrkande 19). Slutligen begärs
ett tillkännagivande om behovet av en
värdighetsgaranti (yrkande 20). Denna garanti skall
omfatta såväl medicinsk kvalitet som
omvårdnadskvalitet och vara så konkret utformad att
det går att följa upp vad som utlovats.
I motion 2004/05:So606 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om en mer
hälsofrämjande hälso- och sjukvård (yrkande 1). Det
finns, enligt motionärerna, stora vinster i att
informera om hur man kan leva friskare på tidigt
stadium i livet. Vidare begärs i yrkande 2 ett
tillkännagivande om sekundärprevention.
Sekundärpreventionen avser insatser för att
förhindra försämring av eller återinsjuknande i
redan befintlig sjukdom. Patienter som drabbats av
sjukdom har ofta en hög grad av motivation för att
förändra vanor och livsstil som innebär hälsorisker.
Även om det finns många goda exempel inom hälso- och
sjukvården på bra sekundärprevention kan dessa
insatser förbättras. I yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande om allmänläkarnas och
distriktssköterskornas roll i det förebyggande
folkhälsoarbetet. I yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om en närsjukvård som har kapacitet
att följa upp, stödja och motivera behövande
patienter till en mer hälsosam livsstil och i
yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om psykologisk
kompetens på varje vårdcentral i det
multiprofessionella vårdteamet. Motionärerna begär
vidare att riksdagen beslutar att inrätta
försöksverksamhet för att förbättra det förebyggande
folkhälsoarbetet i närsjukvården (yrkande 6).
Slutligen begärs ett tillkännagivande om att
institutionalisera närsjukvårdens ansvar för de
förebyggande folkhälsoinsatserna (yrkande 7).
I motion 2003/04:So591 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om tillgången till akut-
och klinikvård för personer över 65 år (yrkande 6).
Motionärerna anför att bristen på vårdplatser i
många fall tvingar landstingen att föra över äldre
svårt sjuka människor som är i behov av kvalificerad
sjukvård till den kommunala omsorgen.
I motion 2004/05:Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om god vård och omsorg
(yrkande 7). Motionärerna anser att hälso- och
sjukvården måste sättas i främsta rummet vid
fördelningen av samhällets resurser. Valfrihet,
bättre utnyttjande av de ekonomiska resurserna, men
också mer pengar krävs för att skapa en bättre vård
och omsorg.
I motion 2004/05:So251 av Torsten Lindström (kd)
begärs ett tillkännagivande om att stimulera
framväxten av fler pojkmottagningar. För att
tillgodose de unga männens behov av stöd bör staten
ta ansvar för att uppmuntra och stödja uppbyggnaden
av pojkmottagningar i hela landet. Ett likalydande
yrkande framförs i motion 2004/05:So471 av Torsten
Lindström (kd) (yrkande 2) samt i motion
2003/04:So237 av Torsten Lindström (kd).
I motion 2004/05:So428 av Yvonne Andersson och
Sven Brus (kd) begärs ett tillkännagivande om en
utredning angående möjligheten att dela på
kostnaderna för vård med människor i andra länder
(yrkande 1). I motion 2003/04:So274 av Yvonne
Andersson och Sven Brus (kd) (yrkande 1) framförs
liknande yrkanden. Motionärerna anför att det
överallt i världen finns människor som vill och
behöver ha utbildning och som vill ha och behöver
vård. De har pengar så att de kan betala utbildning
och vård och kan på så sätt dela de
investeringskostnader som Sverige gjort.
I motion 2004/05:So293 av Sven Brus och Yvonne
Andersson (kd) begärs ett tillkännagivande om
patienters rätt till vård och rehabilitering utanför
det egna landstinget.
I motion 2004/05:So542 av Stefan Attefall (kd)
begärs ett tillkännagivande om utredning avseende
nationell sjukvårdspeng (yrkande 1) samt om
valfrihet och patientmakt inom vården (yrkande 2).
Genom att införa ett pengsystem blir beställaren av
vård den enskilde medborgaren i stället för
politikerna. Kvaliteten säkras genom att de hälso-
och sjukvårdsföretag som inte håller måttet väljs
bort.

I motion 2003/04:So354 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om konsekvenserna av den
genomförda konkurrensutsättningen inom hälso- och
sjukvården (yrkande 3). Motionärerna anför att
utvärderingen bör göras ur ett ekonomiskt och
kvalitativt perspektiv utifrån klienter och
personal.

I motion 2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om primärvårdens och
närsjukvårdens inriktning (yrkande 1). Motionärerna
anför att primärvårdens och närsjukvårdens
organisation måste bygga på teamet som modell. De
strukturella problem som finns inom primärvården kan
och bör i huvudsak lösas inom ramen för offentlig
drift. En demokratisering av vården borde stå mer i
fokus än en privatisering. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om akutsjukvårdens inriktning.
Motionärerna anför att avancerad akutsjukvård ofta
kräver omfattande teknisk utrustning och
övervakning. Denna vårdform bör därför koncentreras
till relativt få sjukhus. Väl utvecklade vårdkedjor
med närsjukhus, primärvård och välutrustad
ambulansvård krävs. Vidare begärs i yrkande 12 ett
tillkännagivande om nationella regler för sponsring
i hälso- och sjukvården. Motionärerna anser att
riksdagen bör begära att regeringen tillsätter en
utredning för att fastställa nationella regler för
sponsring i sjukvården. Slutligen begärs i yrkande
15 ett tillkännagivande om patientutbildningar i
hälso- och sjukvården. Patientutbildningen bör
omfatta de stora folksjukdomarna, som t.ex.
kärlsjukdomar, diabetes, astma, psykossjukdomar och
ryggbesvär.
I motion 2004/05:So447 av Elina Linna m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen
bör få i uppdrag att se över hur hälso- och
sjukvården, äldreomsorgen och socialtjänsten
uppfyller sina åtaganden i relation till Sveriges
åtaganden för nationella minoriteter.

I motion 2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om att utgångspunkten för hälso-
och sjukvårdspolitiken bör vara ett
helhetsperspektiv på hälsa där det hälsofrämjande
och förebyggande arbetet ges ökat utrymme, där den
enskildes delaktighet och eget ansvarstagande ses
som viktiga resurser och där hälso- och sjukvården
organiseras så att den tar till vara dessa (yrkande
1). Vidare begärs ett tillkännagivande om att minska
byråkratin i vården (yrkande 5). Regeringen bör ges
i uppdrag att förenkla regelverket och redovisa
resultatet för riksdagen. I yrkande 8 begärs ett
tillkännagivande om behovet av att
ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting
preciseras vad gäller hemsjukvård och
rehabiliteringsinsatser. Vidare begärs ett
tillkännagivande om behovet att utreda och precisera
regelverket för svenska medborgares rätt att söka
vård i annat EU-land (yrkande 12).

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om bättre
uppföljningssystem (yrkande 47). Såväl myndigheter
som vårdgivare och sjukvårdshuvudmän är beroende av
att tillförlitlig statistik av hög kvalitet finns
tillgänglig. Socialstyrelsen bör, tillsammans med
sjukvårdshuvudmännen, intensifiera arbetet med
nyckeltal som ger möjlighet till jämförande analyser
mellan sjukvårdens institutioner i hela landet.
I motion 2003/04:So428 av Kenneth Johansson m.fl.
(c) begärs att regeringen gör en samhällsekonomisk
analys av köerna för åldersbetingade sjukdomar
(yrkande 11). Motionärerna anför bl.a. att många
äldre köar för åldersbetingade funktionshinder, som
t.ex. starr, förslitningsskador och nedsatt hörsel.
När en patient inte får vård uppkommer, utöver
mänskligt lidande, kostnader för hemtjänst,
sjukbesök, läkemedel m.m.
I motion 2004/05:So264 av Jörgen Johansson (c)
begärs ett tillkännagivande om att kommande
förändringsarbete inom hälso- och sjukvården skapas
utifrån federalismens principer så att lokala och
regionala särarter tas till vara (yrkande 1). I
yrkandena 2-4 vidareutvecklar motionären förslagen.
I motion 2003/04:So441 av Jörgen Johansson (c)
begärs ett tillkännagivande om att genomföra en
översyn av vård och omsorg i syfte att finna
lösningar som garanterar närhet och behovet av vård
samtidigt som det kommunala självstyret bevaras
eller stärks.
I motion 2004/05:So265 av Jörgen Johansson (c)
begärs ett tillkännagivande om att allt vårdarbete
skall präglas av en helhetssyn på den vårdbehövande
(yrkande 1).
I motion 2003/04:So269 av Jörgen Johansson (c)
begärs ett tillkännagivande om att utarbeta en
handlingsplan för frivilligorganisationers och
volontärers mer framträdande roll inom hälso- och
sjukvården (yrkande 2).

I motion 2004/05:So627 av Mona Jönsson och Ingegerd Saarinen
(mp) begärs ett tillkännagivande om att snarast ta
fram ett nationellt handlingsprogram för hur den
psykiska hälsovården skall utvecklas inom
primärvården.

I motion 2003/04:So430 av Lars Ångström (mp)
begärs ett tillkännagivande om ändring av 3 § lagen
(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik, så att
kravet på remiss utgår (yrkande 1). Vidare begärs
ett tillkännagivande om information om detta
(yrkande 2). Motionären anför att ett slopat
remisskrav, kombinerat med information till alla
personalkategorier i sjukvården och
sjukvårdsupplysningen om möjligheten att slussa
vårdbehövande direkt till sjukgymnast för
undersökning och bedömning, skulle minska vårdtider
och snabbare få människor tillbaka i arbete.

I motion 2003/04:So493 av Billy Gustafsson (s)
begärs ett tillkännagivande om att överväga en
utformning av system med ekonomiska drivkrafter inom
hälso- och sjukvården syftande till att minska
sjukfrånvaron. Motionären anför att det operativa
ansvaret för att genomföra rehabiliteringsinsatser i
första hand ligger på hälso- och sjukvården,
arbetsmarknadsmyndigheterna och arbetsgivarna. Det
krävs en diskussion om de ekonomiska drivkrafterna
inom hälso- och sjukvården.

I motion 2003/04:So556 av Christina Axelsson (s)
begärs ett tillkännagivande om sjukvården som en
tillväxtnäring. Motionären anför att satsningar på
forskning och utveckling av nya produkter för att
förebygga ohälsa bör prioriteras högt. Det gäller
enligt motionären att få ned kostnaderna och att
rationalisera genom nya produkter och
produktionssätt.
I motion 2003/04:So579 av Christina Nenes och Göte
Wahlström (s) begärs ett tillkännagivande om ökad
tillgänglighet inom hälso- och sjukvården.
Motionärerna anför att i statens avtal med
landstingen bör frågan om medborgarnas möjlighet
till snabb och enkel kontakt genom tekniklösningar
lyftas fram. Motionärerna jämför med de pågående
projekten med 24-timmarsmyndigheter inom andra
områden.
I motion 2003/04:So595 av Mats Berglind m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om behovet av statligt
engagemang i ett nationellt centrum för
protonstrålningsterapi lokaliserat till Uppsala.
Enligt motionärerna kan ett enskilt landsting
knappast ta den risk och den stora investering som
det innebär att anlägga ett nationellt centrum. Ett
statligt engagemang är därför motiverat.
I motion 2003/04:So630 av Niclas Lindberg (s)
begärs ett tillkännagivande om att vidta nödvändiga
åtgärder för att effektivisera resursutnyttjandet
inom hälso- och sjukvården. Enligt motionären måste
de hinder som finns för ett effektivt
resursutnyttjande inom vården undanröjas och
sjukvårdshuvudmännen ges ökade möjligheter till
styrning av hur resurserna skall användas i syfte
att skapa en rättvis hälso- och sjukvård med hög
kvalitet.

Flera motioner rör frågor om personalrekrytering och
utbildning.

I motion 2003/04:So513 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om hälso- och
sjukvårdens personalförsörjning (yrkande 7).
Motionärerna anför att vårdsektorn behöver bli mer
attraktiv för att fler skall söka sig dit. Lönerna
måste vara konkurrenskraftiga och arbetsvillkoren
sådana att vården kan locka till sig och behålla
tillräckligt med personal. Även karriärvägarna inom
vårdyrkena måste utvecklas och de vårdanställda
måste få större inflytande över sin arbetssituation.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m. fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om en plan för långsiktiga personalbehov (yrkande
15). Motionärerna anför att behovet av att
rekonstruera hälso- och sjukvården, utveckla
äldreomsorgen och att återställa personalens
framtidstro och arbetsglädje särskilt måste beaktas
under de närmaste åren. Vidare anförs att
möjligheter till specialisering bör ökas för alla
yrkesgrupper. I yrkande 16 framförs ett yrkande om
en nationell uppföljning av geriatrikens utveckling.
Motionärerna anför att en analys krävs som kan ligga
till grund för landstingets långsiktiga planering
för att tillgodose behovet av geriatrisk kompetens
under de närmaste 10-15 åren.

I motion 2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om att
kompetenskrav för undersköterskor bör ses över
(yrkande 13). Enligt motionärerna finns det t.ex.
anledning att se över möjligheterna till en
differentierad utbildningssatsning på
undersköterskor som ger formell kompetens att
hantera såväl läkemedel som demensvård.
I motion 2004/05:So236 av Torsten Lindström (kd)
begärs ett tillkännagivande om att staten bör verka
för att fler husläkare och distriktssköterskor samt
övrig personal i primärvården får geriatrisk
kompetens (yrkande 1). Vidare begärs att regeringen
återkommer med en redogörelse avseende de åtgärder
som vidtagits för att stimulera förekomsten av
geriatrisk kompetens i primärvården (yrkande 2).

I motion 2003/04:So397 av Elina Linna m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om riktlinjer för
legitimering av hälso- och sjukvårdspersonal från
land utanför EU/EES. Motionärerna anför att
nuvarande regler är diskriminerande och att reglerna
bör vara jämlika och ha vårdens behov som grund för
kraven för att få en svensk legitimation. Den
utredning som regeringen nu tillsatt bör få i
uppdrag att ta fram ett förslag på system som
innebär att det inte är ursprungslandet utan vårdens
behov som formar kraven.

I motion 2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om behovet av en
nationell strategi för personalförsörjningen inom
vård och omsorg (yrkande 6).

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om personalförsörjningen
inom vård och omsorg (yrkande 26). Motionärerna
anför att det är hög tid att utforma en strategi för
hur man skall klara de kommande årens
personalförsörjning inom vård och omsorg. Vidare
begärs i yrkande 27 ett tillkännagivande om ökade
möjligheter till kompletterande utbildning för
invandrare verksamma inom hälso- och
sjukvårdsområdet.
I motion 2004/05:So519 av Birgitta Carlsson och
Viviann Gerdin (c) begärs ett tillkännagivande om
att allmänläkare som behandlar demens måste kunna
uppvisa intyg på att han eller hon har utbildning
inom detta område (yrkande 2).

I motion 2003/04:So458 av Ulf Holm m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om ett förbud mot
personaluthyrning inom offentlig vård och omsorg.
Motionärerna anför att en inhyrd stafettläkare
kostar dubbelt så mycket som en fast anställd.
Vidare ger användandet av inhyrd personal sämre
arbetsmiljö, vilket ytterligare dränerar landstingen
på personal. Ansvarsbördan blir därmed tyngre för
ordinarie personal eftersom inhyrd personal oftast
inte känner ansvar för helheten på samma sätt.

I motion 2004/05:So485 av Ulla Wester m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om åtgärder i sjukvården
vid misstänkt kvinnomisshandel. Läkaren bör vid
misstanke om våld mot den behandlade kvinnan inte
bara sjukskriva och medicinera utan även se till
olika möjligheter för kvinnan att få hjälp i sin
situation.

I motion 2004/05:So312 av Göte Wahlström och
Christina Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om
att kraftfulla åtgärder vidtas för att klara
framtida personalrekrytering inom vård och omsorg.
Motionärerna anför att regeringen bör ge ansvariga
inom området förutsättningar för offensiva
informationsinsatser i syfte att vända den negativa
syn som tycks råda vad gäller utbildningsval och
anställning inom vård och omsorg.
I motion 2004/05:So327 av Mona Berglund Nilsson
(s) begärs ett tillkännagivande om bättre
utbildningsinsatser och arbetsförhållanden inom
vården.
I motion 2004/05:So514 av Christina Axelsson och
Sonia Karlsson (s) begärs ett tillkännagivande om
rekrytering, arbetsvillkor, utbildning och
mentorskap inom vård- och omsorgsyrken (yrkande 1).
Vidare begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om
forskning och utveckling av innovationer inom vård-
och omsorgsområdet.
I motion 2003/04:So288 av Börje Vestlund (s)
begärs ett tillkännagivande om att utbildningen av
neurologer som specialiserats på epilepsi måste öka
(yrkande 2).
I motion 2003/04:So390 av Helene Petersson (s)
begärs ett tillkännagivande om möjligheten att få en
reducerad yrkesbehörighet under tiden som validering
och utbildning sker. Att på ett tidigt stadium
kombinera arbete/arbetspraktik med både validering
och utbildning och få en reducerad yrkesbehörighet
kan vara ett sätt att snabbt få människor i arbete
och tillvarata deras kompetens, heter det i
motionen.

Flera motioner rör IT inom vård och omsorg.

I motion 2004/05:So612 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om ökad användning av IT
i hälso- och sjukvården för att ökad
patientsäkerhet och effektivitet (yrkande 4).

I motion 2004/05:So405 av Olle Sandahl och Torsten
Lindström (kd) begärs ett tillkännagivande om
statligt ansvar för att samordna och gagna
utvecklingen av telemedicin.
I motion 2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om en samordning och ett
gemensamt telemedicinskt system för hälso- och
sjukvården (yrkande 13). Motionärerna anför att
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utreda
möjligheterna till en samordning och en utveckling
av ett gemensamt system som omfattar hela
sjukvården. Motionärerna begär i yrkande 14 ett
tillkännagivande om en nordisk strategi inom
telemedicinen. Sverige bör inom ramen för samarbetet
i Nordiska rådet ta initiativ till ett nordiskt
telemedicinskt nätverk.
I motion 2003/04:T474 av Sven Bergström m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om att användarna, dvs.
patienter, personal samt anhöriga, bör stå i centrum
och kunna påverka utvecklingen av IT inom vård och
omsorg (yrkande 13). Vidare begärs ett
tillkännagivande om att satsa på IT-stöd som
underlättar samverkan mellan olika vårdgivare i hela
vårdkedjan (yrkande 14). I motionen begärs även ett
tillkännagivande om telemedicinens nationellt och
internationellt potentiella användningsområden
(yrkande 15). Forskning och utveckling inom detta
område är enligt motionärerna mycket viktigt.
Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om
vikten av IT-verktyg som stöd till de personer som
vårdar anhöriga i hemmet (yrkande 16). För
anhörigvårdare kan dessa verktyg bl.a. bidra till
minskad isolering och ensamhet, ökad kunskap och
ökad säkerhet. Slutligen begärs ett tillkännagivande
om att främja IT-användningen inom sjukvården för
att höja kompetensen och kunskapsnivån hos
vårdpersonal (yrkande 17).

Några motioner handlar om rätten till förnyad
medicinsk bedömning, s.k. second opinion.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om second opinion
(yrkande 8). Motionärerna anför att patienten skall
ha möjlighet till förnyad bedömning från oberoende
alternativa bedömare. Tilltron till systemet
urholkas om inte möjlighet finns att kontrollera de
bedömningar som görs.

I motion 2003/04:So317 av Elina Linna m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om en utvidgning av s.k.
second opinion. Motionärerna anför att de
begränsningar som i dag råder för att få en förnyad
medicinsk bedömning är för snäva. Socialstyrelsen
bör få i uppdrag att utreda möjligheten att utvidga
tillämpningen av second opinion till att även
omfatta schizofreni och långvarig psykos.
I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om förslag till utvidgad
second opinion (yrkande 38). Motionärerna anför att
alla patienter skall ha rätt till en second opinion.

Ett par motioner behandlar frågor om
förlossningsvård och förlossningsplatser.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om en BB-garanti
(yrkande 5). Motionärerna anför att BB-garantin
består av två delar - en platsgaranti och en
förlossningspeng.

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om plats- och
närhetsgaranti på BB (yrkande 40). Garantin skall
innebära att föräldrarna senast två månader före
förlossningen skall ha fått besked om var den skall
ske. Restiden skall inte överstiga två timmar.

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet behandlade frågor om hälso- och
sjukvårdens organisation och finansiering senast i
betänkande 2002/03:SoU3 Hälso- och sjukvårdsfrågor
m.m. vartill hänvisas för en bredare
bakgrundsbeskrivning (s. 9 f.). Utskottet vidhöll
att det fanns starka motiv för att slå vakt om
skattefinansieringen av vården (s. 22). Vidare
vidhöll utskottet att det är viktigt att hälso- och
sjukvårdsinsatserna utförs på rätt vårdnivå, men att
det ankommer på sjukvårdshuvudmännen att besluta om
vårdens organisation m.m. med utgångspunkt i hälso-
och sjukvårdslagen. De aktuella motionerna
avstyrktes (rskr. 2002/03:98) (res. m, fp, kd, c var
och en för sig samt res. v, mp).

I betänkandet redovisade utskottet att det vid ett
flertal tillfällen behandlat yrkanden om att
återinföra husläkarlagen, se betänkandena
1996/97:SoU1, 1997/98:SoU12, 1997/98:SoU24,
1998/99:SoU3, 1999/2000:SoU9, 2000/01:SoU10 och
2001/02:SoU13. Utskottet vidhöll sitt tidigare
ställningstagande att det inte finns skäl att
återinföra lagen. Riksdagen följde utskottet (res.
fp).
Utskottet redovisade även att motionsyrkanden om
att inrätta ett svenskt National Institute of Health
hade behandlats av utskottet vid flera tillfällen,
se yttrande 1999/2000:SoU6y, betänkandena
2000/01:SoU2, 2001/02:SoU10 och 2001/02:SoU13.
Utskottet vidhöll även här sin inställning och
avstyrkte motionsyrkandet (res. m).
Utskottet vidhöll även sin uppfattning att frågan
om att skapa ett enhetligt system för sponsorer i
vården är en fråga som i första hand skall lösas av
sjukvårdshuvudmännen i samråd, exempelvis med
Landstingsförbundet. Riksdagen borde således inte ta
något initiativ med anledning av en motion (res. v).

Utredningen om vårdens ägarformer lämnade i mars
2003 slutbetänkandet Vårda vården - samverkan,
mångfald och rättvisa (SOU 2003:23). I betänkandet
läggs fram förslag till reglering av villkor för
privata vårdgivares medverkan i den gemensamt
finansierade hälso- och sjukvården. Utöver
lagförslag, som avser hälso- och sjukvården,
diskuterar utredningen villkoren för att främja
mångfald av drifts- och ägarformer inom vård och
omsorg. Utredningen aktualiserar också behovet av
andra former för upphandling av och ersättning för
vård- och omsorgstjänster.

Regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet slöt i
februari 2004 en överenskommelse om vilka villkor
som i framtiden skall gälla för alternativa
driftsformer inom vården. I enlighet med
överenskommelsen har en särskild promemoria
färdigställts inom Regeringskansliet (S2004/4905/HS)
med förslag om att införa nya bestämmelser i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763). Bland annat föreslås
att om ett landsting överlämnar ansvaret för driften
av hälso- och sjukvård som ges vid ett sjukhus till
annan, skall avtalet innehålla villkor om att
verksamheten inte får drivas med syfte att skapa
vinst åt ägare eller motsvarande intressent.
Promemorian kan ses som ett komplement till
förslagen i det ovan nämnda betänkandet SOU 2003:23.
Promemorian har remissbehandlats.
Regeringen avser enligt propositionslistan från 18
januari 2005 att den 23 mars 2005 överlämna en
proposition, Driftsformer inom vården, till
riksdagen.

Vidare är betänkandet Aktiebolag med begränsad vinstutdelning
(SOU 2003:98) under beredning i Regeringskansliet.
Utredningen har utarbetat förslag till två modeller
av en ny aktiebolagsform, dels bolag utan
vinstutdelning, dels bolag med viss, begränsad
vinstutdelning. Enligt direktiven skall den nya
bolagsformen vara lämplig för verksamheter inom
områdena skola, vård och omsorg.

Ansvarsutredningen överlämnade i december 2003 ett
delbetänkande Utvecklingskraft för hållbar välfärd
(SOU 2003:123). Utredningen har fått
tilläggsdirektiv för andra etappen av sitt uppdrag.
Enligt tilläggsdirektiven (dir. 2004:93) skall
kommittén bl.a. analysera och bedöma hur strukturen
och uppgiftsfördelningen mellan stat, landsting och
kommuner påverkar förutsättningarna att styra hälso-
och sjukvården. Kommittén skall också om den finner
det motiverat föreslå förändringar av nuvarande
struktur och uppgiftsfördelning för att förbättra
styrningen och därigenom skapa bästa möjliga
förutsättningar för att utveckla vårdens kvalitet,
tillgänglighet och effektivitet. Kommittén skall
särskilt beakta behovet av att underlätta samspelet
mellan de olika nivåerna i samhällsorganisationen
samt med näraliggande välfärdssystem, såsom
äldreomsorgen. En utgångspunkt för kommitténs
analyser och förslag skall vara att hälso- och
sjukvårdssystemet skall vara heltäckande och vården
ges efter behov. Kommittén skall redovisa resultaten
av sitt arbete senast den 28 februari 2007.

I betänkande 2002/03:SoU3 behandlades också motioner
om personalrekrytering och utbildning. I detta
sammanhang hänvisade utskottet bl.a. till bildandet
av ett familjemedicinskt institut (jfr bet.
2001/02:SoU5). Enligt utskottet borde detta belysa
de faktorer som är av betydelse för att
personalrekryteringen skall kunna tryggas
långsiktigt. Vidare erinrades om att Socialstyrelsen
följer hälso- och sjukvårdens behov av läkare och
sjuksköterskor samt att regeringen inrättat ett
projekt om översyn av den högspecialiserade vården
inklusive dess kompetens- och
personalförsörjningsbehov (res. m och fp gemensamt,
kd, c).

Familjemedicinska institutet (Fammi) invigdes i februari 2002
och skall vara ett center för kunskapsutveckling och
kunskapsspridning för att stärka allmänmedicinen i
Sverige. Institutet skall vara ett nationellt stöd
för primärvårdens alla delar. En viktig uppgift för
institutet är att all personal inom primärvården får
möjlighet till kompetensutveckling och fortbildning.
Fammi började som ett treårigt projekt (t.o.m.
januari 2005). Den årliga budgeten på 20 miljoner
har betalats av staten. Verksamheten har utvärderats
av Statskontoret i slutrapporten Fammi - Ett
institut för kunskapsutveckling och
kunskapsspridning inom primärvården, 2004:8.

I budgetpropositionen 2004/05:1, volym 6 (s. 22)
redovisar regeringen att den har för avsikt att
stödja Fammi under ytterligare två år, 2005 och
2006. Under dessa två år kommer regeringen att se
över hur utbildnings- och andra utvecklingsinsatser
av detta slag skall hanteras framgent samt statens
roll när det gäller dessa insatser.
Utskottet har i det av riksdagen godkända
betänkandet 2004/05:SoU1 tillstyrkt regeringens
budgetförslag (rskr. 2004/05:00).

Vid behandlingen av proposition 2001/02:38 Bildande
av ett familjemedicinskt institut m.m. gjorde
riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om
vårdpersonal med utländsk bakgrund (bet.
2001/02:SoU5 s. 19 f.; rskr. 2001/02:144-145). I
ärendet tillstyrkte socialutskottet bifall till en
motion och ett förslag från Riksdagens revisorer om
att en särskild översyn bör göras av utformningen,
lokaliseringen och dimensioneringen av
språkutbildningen för utländsk vårdpersonal.
Utskottet underströk vikten av att den kompetens som
invandrad vårdpersonal besitter tas till vara.
Utskottet konstaterade att Socialstyrelsen bedömt
att behovet av riktad och förstärkt utbildning i
svenska språket är påtagligt samt att svårigheter
att uppfylla språkvillkoret är det främsta skälet
till att vägen till legitimation är lång. Utskottet
såg därför positivt på att en översyn görs av
språkutbildningen för utländsk vårdpersonal på det
sätt som revisorerna föreslagit.

I juli 2003 gav regeringen Högskoleverket och
Socialstyrelsen i uppdrag att "se över reglering och
system för bedömning och godkännande av personer med
viss högskoleutbildning från länder utanför EU/EES-
området" (regeringsbeslut S2003/6243/HS). Uppdraget
omfattade utbildningar för läraryrket och reglerade
hälso- och sjukvårdsyrken. De båda myndigheterna har
valt att skriva var sin rapport, Socialstyrelsen om
hälso- och sjukvårdsyrken och Högskoleverket om
läraryrken. Socialstyrelsen avrapporterade uppdraget
i mars 2004 i rapporten Vägen till svensk
legitimation inom hälso- och sjukvården.
Regeringen beslutade den 22 december 2004 att det
inom Regeringskansliet skall tillsättas en
arbetsgrupp med uppgift att se över reglering och
system för godkännande av lärare och hälso- och
sjukvårdspersonal med högskoleutbildning från länder
utanför EU/EES. Arbetsgruppen skall utgå från de
förslag som Socialstyrelsen och Högskoleverket har
lämnat i rapporterna Vägen till svensk legitimation
inom hälso- och sjukvården och Översyn av system för
godkännande av personer med viss högskoleutbildning
från länder utanför EU/EES. Arbetsgruppen skall
lämna de författningsförslag och de
finansieringsförslag som är nödvändiga.
Arbetsgruppen skall lämna sina förslag senast den 30
juni 2005.

Av regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende
Socialstyrelsen framgår att Socialstyrelsen skall,
med anledning av sin uppgift att fortlöpande ta fram
underlag för bedömningen av hälso- och sjukvårdens
behov av läkare och sjuksköterskor, årligen senast
den 31 januari rapportera de bedömningar myndigheten
gör av den aktuella situationen. I rapporten skall
även redovisas de bedömningar Socialstyrelsen gör
beträffande den framtida utvecklingen.

Vård- och äldreomsorgsministern anförde vid
frågestunden den 9 december 2004 följande med
anledning av en fråga om vården av misshandlade
kvinnor (prot. 2004/05:47):

Fru talman! Det är en mycket viktig fråga som
Monica Green tar upp. Självklart är det inte
acceptabelt att en kvinna som har blivit slagen,
oavsett skälen, inte upplever att hon är
välkommen eller i första hand bör vända sig till
sjukvården för att få hjälp med sina skador. Jag
tror också, som Monica Green säger, att det finns
mer vi kan göra på det här området. Delvis
handlar det om informationsinsatser så att man
vet vart man kan och ska vända sig, men det
handlar också om kompetensen hos vårdpersonalen.
Jag kommer att tala med utbildningsministern om
vi eventuellt behöver göra förändringar också i
den grundläggande utbildningen av läkare och
sjuksköterskor när det gäller frågor som har med
jämställdhet och kvinnors villkor att göra.

Vid samma tillfälle ställdes även en fråga av Ana
Maria Narti om tillgången till rehabilitering.
Statsrådet pekade på att de två största grupperna av
dem som är sjukskrivna är dels de som är sjukskrivna
på grund av någon form av psykisk sjukdom eller
depression, dels de som har sjukdomar eller brister
när det gäller rörelseorganens funktioner - t.ex.
reumatism. Inom båda dessa grupper finns det mycket
man kan göra genom rehabilitering, så här behövs
utökade insatser.

I betänkande 2002/03:SoU3 behandlades även motioner
om förlossningsvård och förlossningsplatser.
Beträffande dessa utgick utskottet från att
Socialstyrelsen inom sitt tillsynsansvar även i
fortsättningen noga följer utvecklingen inom detta
område (s. 24) (res. kd, c). Även beträffande
motioner om rätten till förnyad medicinsk bedömning,
s.k. second opinion, hänvisades till att
Socialstyrelsen noga följer denna fråga (s. 24)
(res. m, fp, kd, c).

Socialstyrelsen presenterade den 30 juni 2003 en
rapport om patientens rätt till information,
delaktighet och medinflytande. De resultat och
erfarenheter Socialstyrelsen redovisar i denna
rapport visar att det behövs en hel del ytterligare
insatser från bl.a. landstingens och hälso- och
sjukvårdsansvarigas sida innan lagstiftningen och de
bakomliggande målen och intentionerna har uppfyllts.

Socialstyrelsen har med anledning av rapporten
beslutat utarbeta allmänna råd om hälso- och
sjukvårdens skyldighet att ge patienten individuellt
anpassad information, möjlighet att välja
behandlingsalternativ samt få förnyad medicinsk
bedömning. Syftet är att ge sjukvårdens huvudmän och
andra vårdgivare samt hälso- och sjukvårdspersonalen
rekommendationer som kan underlätta tolkningen av
lagparagrafer som berör patientens inflytande i
kontakterna med hälso- och sjukvården och göra
tillämpningen mer enhetlig över landet och mer i
överensstämmelse med lagstiftningens intentioner att
stärka patientens ställning.

I betänkande 2002/03:SoU3 avstyrktes motionsyrkanden
om IT-utvecklingen i vården med hänvisning till
rapporten Vård i tiden. Strategier och åtgärder för
att bredda användning av telemedicin och
distansöverbryggande vård (Ds 2002:3) (res. v, mp
resp. c).

Regeringens IT-politiska strategigrupp tillsatte i
mars 2004 en arbetsgrupp för IT i vård och omsorg.
Denna arbetsgrupp består av representanter från
kommuner, landsting, myndigheter och regering såväl
som från andra aktörer som Carelink och Apoteket. I
gruppens uppdrag ingår att ta reda på vilka
juridiska och tekniska hinder som finns för
genomförande av IT-lösningar i vård och omsorg och
att ge förslag till framtida roll och
ansvarsfördelning mellan de olika aktörerna. Gruppen
skall också visa på prioriterade samarbetsområden
för framtiden.

Användandet av IT-stöd för en bättre och
effektivare vård och omsorg (e-health) har under
våren varit högt prioriterat inom EU-samarbetet. EG-
kommissionen uppmanade nyligen medlemsländerna att
senast vid utgången av 2005 upprätta en nationell
strategi för att stimulera användningen av IT-stöd
inom hälso- och sjukvården.

I ett pressmeddelande från Socialdepartementet den
24 november 2004 redovisas att vård- och
äldreomsorgsministern nu tillsätter en arbetsgrupp
för att utarbeta en nationell policy för IT inom
vården. Arbetsgruppen kommer att bestå av bl.a.
representanter för Landstingsförbundet,
Socialstyrelsen och Apoteket.

Socialdepartementet redovisar även i ett
pressmeddelande från den 1 december 2004 att IT är i
fokus för Dagmaröverenskommelsen för 2005
(överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet om vissa ersättningar till
hälso- och sjukvården). Bland annat ges stöd till
ett särskilt samordningsprojekt för att utveckla
nationella riktlinjer på IT-området och verka för
kompatibla system inom hälso- och sjukvården. Vidare
stöds Carelink, som samordnar samarbetet mellan
landstingen på IT-området, för att utveckla
gemensamma krav på nationell nivå inom områden som
patientjournaler, patientadministration,
läkemedelsförskrivning, remisshantering m.m. IT-
satsningar ingår också i projektet för nationella
informationssystem som får medel för att öka
tillgänglighet och kvalitet. Här ingår nationellt
samordnad sjukvårdsrådgivning per telefon och
införandestöd till detta.

I budgetpropositionen 2004/05:1, volym 6,
utgiftsområde 9, (s. 21) redovisar regeringen att
när det gäller den nationella handlingsplanen för
utveckling av hälso- och sjukvården har regeringen
för avsikt att under hösten 2004 teckna två
överenskommelser med Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet om den framtida utvecklingen. Den
ena överenskommelsen avser främst primärvården och
äldrevården, i vilken bl.a. utvecklingen av antalet
familjeläkare och möjligheten till en fast
läkarkontakt betonas. Den andra överenskommelsen
avser insatser för personer med psykisk sjukdom
och/eller psykiska funktionshinder. Vidare redovisas
att regeringen avser att under hösten 2004 teckna en
permanent överenskommelse med Landstingsförbundet om
tillgänglighet och införande av en nationell
vårdgaranti den 1 november 2005. För ändamålet
föreslås att anslag 48:1 Kommunalekonomisk utjämning
ökas med sammanlagt 1,95 miljarder kronor 2005. Från
och med 2006 föreslås anslaget ökas med 1,75
miljarder kronor per år. Regeringen redovisar också
(s. 22) att projektet med en nationell
sjukvårdsupplysning under 2005 kommer att gå in i en
period av testverksamhet. Målsättningen är att en
majoritet av befolkningen skall ha tillgång till
nationell sjukvårdsupplysning med ett gemensamt
telefonnummer för hela landet fr.o.m. den 1 juli
2006.

I budgetpropositionen redovisas också (s. 23) att
viktiga förändringar skett under 2003 vad gäller EU-
medlemskapets påverkan på den svenska hälso- och
sjukvården. När det gäller möjligheten till vård i
ett annat land har såväl EG-domstolen som svenska
domstolar fattat beslut med potentiellt stor
påverkan på praxis på området. Regeringen har därför
initierat ett arbete för att analysera behovet av
att anpassa den svenska lagstiftningen till den nya
situationen. Vidare har under 2004 diskussioner
förts om hur slutsatserna från den s.k.
högnivågruppen, bestående av medlemsstaternas
ansvariga ministrar på hälso- och sjukvårdsområdet,
skall föras vidare. Ministrarna har arbetat med
bl.a. frågor om hur de nationella hälso- och
sjukvårdssystemen kan samarbeta kring frågor med ett
europeiskt mervärde. En ny grupp med politiska
företrädare från de olika medlemsstaterna har
inrättats under EG-kommissionen. Regeringen gör
bedömningen att det EU-relaterade arbetet kommer att
vara högt prioriterat under 2005.
Att underlätta för och tydliggöra villkoren för
patienter att vid behov få vård i annat EU-land är
enligt regeringen ett viktigt utvecklingsområde som
identifierats. Inom detta område togs ett viktigt
steg den 1 juni 2004 när ett europeiskt
sjukförsäkringskort, som underlättar för patienterna
att få tillgång till den vård de behöver när de
befinner sig i en annan medlemsstat, infördes. På
lite längre sikt kommer det arbete som inletts med
att tillskapa europeiska referenscentrum för
högspecialiserad sjukvård att förbättra patienternas
möjlighet att få utökad tillgång till
högspecialiserad vård. Ett annat utvecklingsområde
som kan bidra till att förbättra hälso- och
sjukvårdens kvalitet och effektivitet är det
samarbete som inletts kring utvärdering av medicinsk
teknologi. Sverige är ett av de drivande länderna
bakom ett fördjupat hälso- och sjukvårdssamarbete på
EU-nivå. EU-samarbetet kommer i framtiden att bli
ett viktigt komplement till det nationella arbetet
med att förbättra hälso- och sjukvårdens kvalitet,
tillgänglighet och effektivitet.
En interpellation om valfrihet till sjukvård inom
EU besvarades av statsrådet Ylva Johansson den 25
januari 2005 (ip. 2004/05:229, prot. 2004/05:63).
Statsrådet anförde bl.a. följande:

De senaste åren har rättsutvecklingen inom EU
inneburit stora förändringar på hälso- och
sjukvårdsområdet. EG-domstolen har i ett antal
rättsfall förklarat att hälso- och sjukvård är en
tjänst som, liksom andra tjänster, ska vara
föremål för fri rörlighet mellan EU-länderna.
Rätten till valfrihet till vård inom EU har
därmed blivit en direkt följd av EU-rättens
utveckling, något som inte minst bekräftats av
ett antal domar som i januari 2004 meddelades av
den svenska Regeringsrätten.

I dag har alltså de som vistas i Sverige och
omfattas av det svenska sjukvårdssystemet en
fördragsgrundad rätt att, om vissa villkor är
uppfyllda, motta hälso- och sjukvård i andra EU-
stater och få ersättning för denna vård av de
svenska myndigheterna. Inom EU är alltså den fria
rörligheten inom hälso- och sjukvårdsområdet
redan en realitet.
Det pågår för närvarande ett arbete inom
Socialdepartementet för att se över hur den
svenska lagstiftningen på ett lämpligt sätt
behöver anpassas till den nya situationen.

Utskottet behandlade frågan om vårdgaranti senast i
betänkande 2004/05:SoU1. Utskottet såg mycket
positivt på det arbete som pågår i syfte att öka
tillgängligheten inom vården och välkomnade
regeringens förslag till inrättande av en nationell
vårdgaranti med resursförstärkning under anslag 48:1
Kommunalekonomisk utjämning (utg.omr. 25). Utskottet
noterade att regeringen har för avsikt att teckna en
permanent principöverenskommelse med
Landstingsförbundet om utformningen och
genomförandet av en nationell vårdgaranti.
Vårdgarantin innebär enligt förslaget att
landstingen skall erbjuda behandling inom 90 dagar
efter det att beslut om behandling har tagits. De
aktuella motionerna avstyrktes därmed.

I en interpellationsdebatt den 25 januari 2005
anförde statsrådet Ylva Johansson följande (ip.
2004/05:227, prot. 2004/05:63):

En överenskommelse om en nationell vårdgaranti
har under hösten 2004 tagits fram i samarbete med
Landstingsförbundet. Regeringen och
Landstingsförbundet är nu i princip överens om
innehållet i denna överenskommelse och att
vårdgarantin ska börja gälla från och med den 1
november 2005. Det är min bedömning att ett
beslut kommer att kunna fattas inom kort.

Socialdepartementets projekt för en översyn av den
högspecialiserade vården lämnade sin rapport (Ds
2003:56) med analyser och förslag till regeringen i
december 2003. Statsrådet Ylva Johansson anförde i
en interpellationsdebatt den 25 januari att
regeringens promemoria om högspecialiserad vård nu
har varit ute på remiss och att mottagandet i
huvudsak har varit positivt (ip. 2004/05:230, prot.
2004/05:63). Förslagen i promemorian bereds nu inom
Regeringskansliet. Statsrådets avsikt är att en
proposition om den högspecialiserade vården skall
beslutas under våren.

Den 1 april 2000 trädde två nya lagar i kraft som
ger enskilda rätt att använda samiska, finska och
meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter
med verksamhet i de geografiska områden där språken
använts av hävd och fortfarande används i
tillräcklig utsträckning. Lagarna ger också
enskilda rätt att i dessa områden få
förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis
på de nämnda språken. För samiska omfattar området
Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner
och för finska och meänkieli Gällivare, Haparanda,
Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner (SFS
[1999:1175] och [1999:1176]).

Vid behandlingen i riksdagen av proposition
1998/99:143 Nationella minoriteter i Sverige
tillstyrkte utskottet förslaget till lagstiftning i
sitt yttrande 1999/2000:SoU3y till
konstitutionsutskottet. Socialutskottet anförde
bl.a. följande:

Enligt utskottets uppfattning är regeringens
förslag att varje kommun i de s.k.
förvaltningsområdena skall erbjuda den som begär
det möjlighet att få hela eller delar av den
service som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen
av personal som behärskar samiska, finska
respektive meänkieli väl avvägt. Utskottet vill
dock understryka att det även i kommuner utanför
förvaltningsområdena kan finnas behov av
särskilda insatser för äldre som har annat
modersmål än svenska. I detta sammanhang vill
utskottet också erinra om att regeringen i
budgetpropositionen för år 2000 (prop.
1999/2000:1) föreslagit att 90 miljoner kronor
anslås som ett särskilt stimulansbidrag för
försöksverksamheter i kommuner och landsting som
syftar till utveckling och nytänkande inom vård-,
omsorgs- och serviceverksamheter för äldre.
Regeringen fattade under våren 1999 beslut om
försöksverksamheter med bl.a. uppsökande
verksamhet.

Utskottets ställningstagande

Hälso- och sjukvården är av grundläggande betydelse
för välfärden och människors trygghet. Även i
framtiden skall hälso- och sjukvård ges på lika
villkor och efter behov, styras demokratiskt och
vara solidariskt finansierad. Alla måste kunna känna
trygghet i att det finns en hälso- och sjukvård av
god kvalitet och att vid sjukdom vård och omsorg ges
på lika villkor. Det finns enligt utskottet inga
belägg för att Sverige skulle ha något att vinna på
att överge skattefinansieringen av vården.
Internationella erfarenheter tyder tvärtom på att de
skattefinansierade hälso- och sjukvårdssystemen
fungerar bättre i fördelningspolitiskt avseende än
de försäkringsfinansierade systemen. Utskottet
vidhåller att det finns starka motiv för att slå
vakt om skattefinansieringen av sjukvården.

I 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges
hur hälso- och sjukvården skall bedrivas för att
uppfylla kraven på en god vård. Vården skall bl.a.
vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov
av trygghet i vården och behandlingen. Hälso- och
sjukvården skall hålla en god personell och
materiell standard, dvs. bedrivas av personal med
adekvat utbildning och med behövlig teknisk
utrustning i ändamålsenliga lokaler. För att hälso-
och sjukvården skall fungera krävs välutbildad och i
övrigt kompetent personal som utför sina
arbetsuppgifter sakkunnigt och omsorgsfullt.
Utbildningsfrågorna har stor betydelse vid
utformningen av behörighetsregler för hälso- och
sjukvården och närliggande områden. Utöver goda
kunskaper inom relevanta ämnesområden är det enligt
utskottet viktigt att yrkesutövaren har sådana
personliga egenskaper att hon eller han är lämplig
för sitt yrke.
Hälso- och sjukvården bör präglas av närhet,
tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet.
Primärvården är basen i sjukvårdssystemet. Alla som
är bosatta inom ett visst landsting har enligt
hälso- och sjukvårdslagen rätt till en fast
läkarkontakt. Utskottet vidhåller att det är viktigt
att hälso- och sjukvårdsinsatserna utförs på rätt
vårdnivå eftersom det är mest kostnadseffektivt. Det
ankommer dock på sjukvårdshuvudmännen att besluta om
vårdens organisation m.m. med utgångspunkt i hälso-
och sjukvårdslagen.

Utskottet vill understryka att viktiga steg har
tagits mot att långsiktigt förbättra
tillgängligheten och förkorta väntetiderna i såväl
primärvården som i sjukhusvården genom den
nationella handlingsplanen för utveckling av hälso-
och sjukvården och den s.k.
tillgänglighetssatsningen. En viktig del i dessa
satsningar har varit det medelstillskott om drygt 12
miljarder kronor som tillförts hälso- och sjukvården
under perioden 2001-2004 i syfte att stödja
utvecklingsarbetet. Det är viktigt att fortsätta
arbetet med dessa satsningar. Riksdagen har därför
beslutat att öka anslag 48:1 Kommunalekonomisk
utjämning inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner med 1,25 miljarder kronor per år fr.o.m.
2005 för en fortsättning av
tillgänglighetssatsningen. Vidare har 700 miljoner
kronor anvisats under anslaget för 2005 för
inrättande av en nationell vårdgaranti
(2004/05:FiU3, rskr. 2004/05:140).

Motionerna 2003/04:K253 (m) yrkande 2,
2003/04:Sf289 (m) yrkande 5, 2003/04:Sf405 (m)
yrkande 8 (delvis), 2003/04:So213 (m), 2003/04:So237
(kd), 2003/04:So269 (c) yrkande 2, 2003/04:So274
(kd) yrkande 1, 2003/04:So354 (v) yrkande 3,
2003/04:So394 (v) yrkandena 1 och 2, 2003/04:So401
(m) yrkandena 1 och 4-7, 2003/04:So428 (c) yrkande
11, 2003/04:So441 (c), 2003/04:So493 (s),
2003/04:So503 (m) yrkandena 3, 6 och 7,
2003/04:So513 (fp) yrkande 3, 2003/04:So556 (s),
2003/04:So591 (kd) yrkande 6, 2003/04:So595 (s),
2003/04:So630 (s), 2003/04:So640 (kd) yrkandena 1-3,
10, 11 och 17, 2004/05:K310 (m) yrkande 2,
2004/05:Sf359 (kd) yrkande 7, 2004/05:So220 (m)
yrkandena 1-3, 2004/05:So221 (m) yrkandena 1, 2 och
5, 2004/05:So251 (kd), 2004/05:So264 (c) yrkandena
1-4, 2004/05:So265 (c) yrkande 1, 2004/05:So394 (c)
yrkandena 1, 5 och 8, 2004/05:So428 (kd) yrkande 1,
2004/05:So471 (kd) yrkande 2, 2004/05: So542 (kd)
yrkande 1, 2004/05:So594 (m) yrkande 8,
2004/05:So605 (kd) yrkandena 2, 5, 10, 11, 17, 19
och 20, 2004/05:So606 (kd) yrkandena 1-7 och
2004/05:So627 (mp) avstyrks med det anförda.

Hälso- och sjukvården i Sverige bedrivs i huvudsak i offentlig
regi. Vid ett flertal tillfällen har utskottet
framhållit att det inom ramen för ett sådant
integrerat system kan finnas ett värde, från såväl
patienternas som personalens synpunkt, i ett
varierat vårdutbud i olika driftsformer. Det bör
enligt utskottet vara verksamhetens inriktning,
tillgänglighet, kvalitet och kostnadseffektivitet
som styr valet av vårdgivare. Det är viktigt att så
långt som möjligt erbjuda alternativ och utveckla
mångfalden inom den kommunala och
landstingskommunala verksamheten. Vidare kan
alternativa driftsformer prövas för att öka
mångfald, valfrihet, tillgänglighet och rättvisa.
Utskottet vill peka på att fr.o.m. den 1 januari
2003 gäller det fria vårdvalet i hela Sverige. Den 1
november 2005 kommer en vårdgaranti att träda i
kraft. Det fria vårdvalet och vårdgarantin syftar
båda till att stärka patientens ställning.
Utgångspunkten är att människor skall kunna söka
vård där det av olika skäl passar dem bäst och att
vården i alla skeden skall präglas av hög
tillgänglighet. Motionerna 2003/04:So401 (m)
yrkandena 2 och 3, 2003/04:So503 (m) yrkande 4,
2004/05:So221 (m) yrkandena 3 och 4, 2004/05:So293
(kd), 2004/05:So529 (m) yrkandena 1 och 3 samt
2004/05:So542 (kd) yrkande 2 avstyrks.

Utskottet vidhåller sin inställning när det gäller
frågan om inrättande av ett svenskt National
Institute of Health. Motion 2003/04:So503 (m)
yrkande 11 avstyrks därmed.
Utskottet vidhåller också sin inställning att inte
återinföra husläkarlagen. Motionerna 2003/04:So513
(fp) yrkande 1, 2004/05:So565 (fp) yrkande 3 och
2004/05:So612 (fp) yrkande 2 avstyrks.
Såvitt gäller motion 2003/04:So430 (mp) yrkandena
1 och 2 med begäran om ändring i 3 § lagen
(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik vad
gäller remisskravet vill utskottet hänvisa till vad
det nyss anfört om att det ankommer på
sjukvårdshuvudmännen att besluta om vårdens
organisation m.m. Motionen avstyrks.
När det gäller möjligheten till vård i ett annat
land har såväl EG-domstolen som svenska domstolar
fattat beslut med påverkan på praxis på området.
Utskottet konstaterar att regeringen har initierat
ett arbete för att analysera behovet av att anpassa
den svenska lagstiftningen till den nya situationen.
Vidare har en ny grupp med politiska företrädare
från de olika medlemsstaterna inrättats under EG-
kommissionen för att föra vidare det arbete som den
s.k. högnivågruppen, bestående av medlemsstaternas
ansvariga ministrar, slutförde under slutet av 2003.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett
viktigt utvecklingsområde är att underlätta för och
tydliggöra villkoren för patienter att vid behov få
vård i ett annat EU-land. Inom detta område togs ett
viktigt steg den 1 juni 2004 när ett europeiskt
sjukförsäkringskort, som underlättar för patienterna
att få tillgång till den vård de behöver när de
befinner sig i en annan medlemsstat, infördes. På
lite längre sikt kommer det arbete som inletts med
att tillskapa europeiska referenscentrum för
högspecialiserad sjukvård att förbättra patienternas
möjlighet att få utökad tillgång till
högspecialiserad vård. Något initiativ från
riksdagen behövs inte. Motionerna 2003/04:K416 (kd)
yrkande 35, 2003/04:So503 (m) yrkande 8,
2004/05:So364 (m), 2004/05:So394 (c) yrkande 12 och
2004/05:So605 (kd) yrkande 9 avstyrks.
I motion 2003/04:So394 (v) yrkande 15 begärs att
regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att utforma
ett program för patientutbildning. Utskottet vill
återigen framhålla att Socialstyrelsen sedan 1996
tagit fram nationella riktlinjer för vården av
patientgrupper med svåra kroniska sjukdomar.
Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Av regleringsbrevet avseende Socialstyrelsen för
2005 framgår att styrelsen i samråd med
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet
skall utarbeta nationella kvalitetsindikatorer som
skall kunna spegla olika aspekter av kvalitet inom
hälso- och sjukvården. Vidare skall Socialstyrelsen
normera användningen av nationella termer och
begrepp samt ta fram en enhetlig
informationsstruktur inom hälso- och sjukvård och
omsorg, i syfte att skapa en tydlig information som
stöder kommunikation och samverkan mellan huvudmän.
Riksdagen bör därför inte ta något initiativ med
anledning av motion 2003/04:So343 (c) yrkande 47.
I budgetpropositionen redovisas att projektet med
en nationell sjukvårdsupplysning under 2005 kommer
att gå in i en period av testverksamhet.
Målsättningen är att en majoritet av befolkningen
skall ha tillgång till nationell sjukvårdsupplysning
med ett gemensamt telefonnummer för hela landet
fr.o.m. den 1 juli 2006. Motionerna 2003/04:So462
(fp) och 2003/04:So579 (s) är därmed i viss mån
tillgodosedda.

Flera motioner behandlar frågor om
personalförsörjning inom vården. I detta sammanhang
vill utskottet bl.a. hänvisa till vad det anförde
vid behandlingen av proposition 2001/02:38 Bildande
av ett familjemedicinskt institut. Vad särskilt
gällde frågor om rekrytering av personal ansåg
utskottet att dessa är av avgörande betydelse för
att primärvården skall kunna fullgöra sin uppgift
som bas i primärvården samt att institutet bör
belysa faktorer som är av betydelse för att
rekryteringen till primärvården skall kunna tryggas
långsiktigt (bet. 2001/02:SoU5). I samma betänkande
förordade utskottet att en särskild översyn skulle
göras av utformningen, lokaliseringen och
dimensioneringen av språkutbildningen för utländsk
vårdpersonal. Riksdagen följde utskottet (rskr.
2001/02:144-145). I budgetpropositionen redovisade
regeringen att den har för avsikt att stödja
Familjemedicinska institutet under ytterligare två
år och beräknar avsätta 18 miljoner kronor till
institutet för 2005. Under dessa två år kommer
regeringen att se över hur utbildnings- och andra
utvecklingsinsatser av detta slag skall hanteras
framgent samt statens roll när det gäller dessa
insatser. Utskottet har nyligen i sitt av riksdagen
godkända betänkande 2004/05:SoU1 tillstyrkt
regeringens förslag om budget för utgiftsområde 9
(rskr. 2004/05:114-115). Utskottet konstaterar
vidare att regeringen aviserat en proposition till
den 2 mars 2005 om lag om kreditering på skattekonto
av stöd till kommunerna för kompetensutveckling.
Riksdagen bör inte ta något initiativ med anledning
av motionerna 2003/04:So288 (s) yrkande 2,
2003/04:So343 (c) yrkandena 26 och 27, 2003/04:So390
(s), 2003/04:So458 (mp), 2003/04:So513 (fp) yrkande
7, 2003/04:So640 (kd) yrkandena 15 och 16,
2004/05:So236 (kd) yrkandena 1 och 2, 2004/05:So312
(s), 2004/05:So327 (s), 2004/05:So394 (c) yrkande 6,
2004/05:So485, 2004/05:So514 (s) yrkandena 1 och 2,
2004/05:So519 (c) yrkande 2 och 2004/05:So605 (kd)
yrkande 13. Motionerna avstyrks. Regeringen har
vidare den 22 december 2004 beslutat att inom
Regeringskansliet tillsätta en arbetsgrupp med
uppgift att se över reglering och system för
godkännande av lärare och hälso- och
sjukvårdspersonal med högskoleutbildning från länder
utanför EU/EES (S2004/9648/HS). Motion 2003/04:So397
(v) är i viss mån tillgodosedd med det anförda.

Utskottet konstaterar att vård- och
äldreomsorgsministern nyligen tillsatt en
arbetsgrupp för att utarbeta en nationell policy för
IT inom vården och att resurser har avsatts i
överenskommelsen mellan staten och
Landstingsförbundet för ett särskilt
samordningsprojekt för att utveckla nationella
riktlinjer på IT-området och verka för kompatibla
system inom hälso- och sjukvården. Vidare stöds
Carelink, som samordnar samarbetet mellan
landstingen på IT-området, för att utveckla
gemensamma krav på nationell nivå inom områden som
patientjournaler, patientadministration,
läkemedelsförskrivning, remisshantering m.m. IT-
satsningar ingår också i projektet för nationella
informationssystem som får medel enligt
överenskommelsen för att öka tillgänglighet och
kvalitet. Motionerna 2003/04:So394 (v) yrkandena 13
och 14, 2003/04:T474 (c) yrkandena 13-17,
2004/05:So405 (kd) och 2004/05:So612 (fp) yrkande 4
är därmed i viss mån tillgodosedda.

När det gäller rätten till förnyad medicinsk
bedömning konstaterar utskottet att Socialstyrelsen
har beslutat att utarbeta allmänna råd om hälso- och
sjukvårdens skyldighet att ge patienten individuellt
anpassad information, möjlighet att välja
behandlingsalternativ samt få förnyad medicinsk
bedömning. Syftet är att ge sjukvårdens huvudmän och
andra vårdgivare samt hälso- och sjukvårdspersonalen
rekommendationer som kan underlätta tolkningen av
lagparagrafer som berör patientens inflytande i
kontakterna med hälso- och sjukvården och göra
tillämpningen mer enhetlig över landet och mer i
överensstämmelse med lagstiftningens intentioner att
stärka patientens ställning. Utskottet anser inte
att motionerna 2003/04:So317 (v), 2003/04:So343 (c)
yrkande 38 och 2003/04:So640 (kd) yrkande 8 bör
föranleda något initiativ från riksdagens sida.
Motionerna avstyrks.

Vad gäller frågan om förlossningsvård och
förlossningsplatser vill utskottet understryka att
den vård som ges i detta sammanhang i likhet med
annan hälso- och sjukvård skall vara av god kvalitet
och tillse patientens behov av trygghet i vård och
behandling. Frågan om vårdens organisation är
emellertid i första hand en fråga för
sjukvårdshuvudmännen. Utskottet utgår från att
Socialstyrelsen inom ramen för sitt tillsynsansvar
även i fortsättningen följer utvecklingen på detta
område. Motionerna 2003/04:So343 (c) yrkande 40 och
2003/04:So640 (kd) yrkande 5 avstyrks.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att frågan om
att skapa ett enhetligt system för sponsorer i
vården är en fråga som i första hand skall lösas av
sjukvårdshuvudmännen i samråd med exempelvis
Landstingsförbundet. Riksdagen bör således inte ta
något initiativ med anledning av motion
2003/04:So394 (v) yrkande 12.
I motion 2004/05:So447 (v) begärs att
Socialstyrelsen skall få i uppdrag att se över hur
åtaganden i relation till Sveriges nationella
minoriteter uppfylls. Utskottet har erfarit att
konstitutionsutskottet har beslutat följa upp
riksdagsbeslutet om nationella minoriteter. Arbetet
utförs av forskare vid Stockholms universitet och
Luleå tekniska högskola och skall avrapporteras
under våren 2005. Utskottet anser att detta arbete
bör avvaktas. Motionen avstyrks.

Privata vårdgivare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
privata vårdgivare. Utskottet hänvisar till
pågående beredningsarbete i
Regeringskansliet. Jämför reservationerna 26
(m, fp, kd, c), 27 (m, fp), 28 (c) och 29 (m,
kd, c).

Motioner

I motion 2003/04:So503 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om alternativ
i vården (yrkande 5). Motionärerna anför att
förslaget om en obligatorisk hälsoförsäkring och
vårdgaranti ger ett ökat utrymme för alternativ till
den offentliga vården genom att människor kan välja
den vårdgivare som passar dem bäst. Med fler
alternativ och större möjligheter för de befintliga
alternativen att utveckla sin verksamhet uppnås en
verklig allemansrätt i vården. I motionen begärs
också ett tillkännagivande om fri etableringsrätt
(yrkande 12). I motionen anförs att om patientens
valfrihet stärks och pengarna följer patienten samt
etableringsfrihet införs säkras mångfald liksom
bättre tillgänglighet för patienterna.

I motion 2003/04:A258 av Anders G. Högmark m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande om privata
alternativ i vården (yrkande 11). Motionärerna anför
att det skall vara möjligt att starta och driva egna
företag inom vård och omsorg samt att sjukhus och
vårdinrättningar skall kunna drivas av privata
bolag.
I motion 2003/04:So585 av Anne Marie Brodén (m)
begärs ett tillkännagivande om etableringsfrihet för
sjukgymnaster.

I motion 2003/04:So513 av Kerstin Heinemann m.fl.
(fp) begärs ett tillkännagivande om
etableringsfrihet för allmänläkare, sjukgymnaster,
geriatriker, barnläkare, gynekologer och barnmorskor
(yrkande 2). Vidare begärs i yrkande 8 ett
tillkännagivande om värdet av fler privata
vårdgivare.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att uppmuntra och
stödja alternativa produktions- och
organisationsformer för vårdpersonalens bästa
(yrkande 6). Motionärerna anför att privata,
kooperativa och ideella alternativ bör ges
förutsättningar att utvecklas. Vidare begärs i
yrkande 9 ett tillkännagivande om att underlätta för
vårdpersonal att driva verksamhet i egen regi.
Motionärerna anför bl.a. att dagens utformning av
lagen (1992:1528) om offentlig upphandling inte
alltid passar in i tjänstesektorn.

I motion 2004/05:Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om en större mångfald av
vårdgivare för att på så sätt öka vårdpersonalens
möjlighet att påverka arbetsförhållanden,
löneutveckling och karriärvägar (yrkande 6). Ett
likalydande yrkande finns i motion 2003/04:Sf397 av
Sven Brus m.fl. (kd) (yrkande 12).
I motion 2004/05:So469 av Annelie Enochson och
Stefan Attefall (kd) begärs ett tillkännagivande om
att en utredning omedelbart bör tillsättas med
uppgift att se över villkoren för små företag och
enskilda yrkesutövare för att kunna verka inom
hälso- och sjukvården och omsorgen. Ett likalydande
yrkande framförs i motion 2003/04:So490 av Annelie
Enochson (kd).

I motion 2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om särskild lagstiftning
för upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster
(yrkande 15). I syfte att stimulera anställda inom
den offentliga hälso- och sjukvården att ta över
verksamheter och driva dessa i egen regi bör enligt
motionärerna direktupphandlingen underlättas eller
att de på annat sätt kan få ett första kontrakt. Den
svenska upphandlingslagstiftningen är mer
långtgående än vad EU:s direktiv kräver.

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om att utvecklingen mot
en ökad andel av alternativa utförare fortsätter
(yrkande 43). Självbestämmande för patienten kräver
en mångfald av vårdgivare, såväl privata som
kooperativa, ideella och offentliga vårdgivare. Fler
vårdgivare kan innebära ökad närhet för patienten
och en decentraliserad vårdstruktur. Vidare begärs i
yrkande 45 ett tillkännagivande om längre
avtalstider i upphandling. Motionärerna anför att
korta avtalstider om två till tre år hämmar
konkurrensen mellan vårdgivarna och gör att många
inte vågar satsa på att etablera sig som företagare.
I yrkande 46 begärs ett tillkännagivande om
samverkansavtal. Motionärerna anför att även andra
legitimerade vårdgivargrupper utöver läkare och
sjukgymnaster skall ha möjlighet att bedriva
verksamhet som enskild vårdgivare och finansieras av
landstinget.

I motion 2003/04:So439 av Christina Nenes och
Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s) begärs ett
tillkännagivande om att utöka
underrättelseskyldigheten till privata vårdgivare.
Motionärerna anför att i förordning (1982:116) om
underrättelse till Socialstyrelsen stadgas att när
en annan myndighet än Socialstyrelsen beslutar att
avskeda en legitimerad yrkesutövare skall
myndigheten under vissa omständigheter sända en
kopia av sitt beslut till Socialstyrelsen. Denna
förordning gäller endast offentliga arbetsgivare.
Eftersom antalet privata vårdgivare ökar bör denna
anmälningsskyldighet gälla samtliga inom
yrkeskategorin, oavsett om de har privat eller
offentlig anställning.

Tidigare behandling och pågående arbete

I betänkande 2002/03:SoU3 Hälso- och sjukvårdsfrågor
m.m. behandlade utskottet senast motionsyrkanden om
privata vårdgivare (s. 26 f.). Utskottet anförde
bl.a. följande:

Utskottet anser att det är önskvärt att
mångfalden av vårdgivare ökar genom att fler
privata, kooperativa och ideella vårdgivare ges
möjlighet att verka inom hälso- och sjukvården.
Många av dessa vårdgivare bidrar med nya idéer
och erfarenheter som är viktiga för hälso- och
sjukvårdens utveckling. Det är emellertid viktigt
att inte kommersiella intressen tillåts ta
överhanden och försvåra möjligheterna att
upprätthålla en sjukvård som är demokratiskt
styrd, solidariskt finansierad och ges utifrån
behov. All offentlig vård skall följa samma
regler, oavsett driftsform. För att de
grundläggande demokrati- och jämlikhetsmålen
skall kunna upprätthållas samtidigt som
alternativa driftsformer släpps in, är det
nödvändigt att det är reglerat var i hälso- och
sjukvården som privata vinstintressen får
förekomma. Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla att Utredningen om vårdens ägarformer
nyligen överlämnat sitt slutbetänkande till
regeringen. Remissbehandling är enligt uppgift
nära förestående. Riksdagen bör inte föregripa
regeringens kommande förslag.

Utskottet behandlade i betänkande 2004/05:SoU4
regeringens proposition 2003/04:146 om höjd
åldersgräns för läkares och sjukgymnasters rätt till
offentlig ersättning m.m. Utskottet ställde sig
bakom regeringens förslag att åldersgränsen fr.o.m.
den 1 januari 2005 skall höjas från 67 till 70 år
när det gäller rätten till offentlig ersättning till
läkare och sjukgymnaster enligt lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning samt lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik. Utskottet delade
vidare regeringens bedömning att någon möjlighet
inte skall införas för läkare och sjukgymnaster att
överlåta rätten till offentlig finansiering i
samband med en överlåtelse av en mottagning, s.k.
ersättningsetablering. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 2004/05:11) (res. m, fp, kd, c).

I proposition 2003/04:146 gjorde regeringen
följande bedömning (s. 11 f.) i denna fråga:

Någon möjlighet skall inte införas för läkare och
sjukgymnaster att överlåta rätten till offentlig
finansiering i samband med en överlåtelse av en
mottagning, s.k. ersättningsetablering. - - -

En läkare eller sjukgymnast som har rätt till
ersättning enligt lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning (LOL) respektive lagen
(1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik (LOS)
kan i dag inte överlåta en praktik till en
kollega och samtidigt överlåta rätten till
offentlig ersättning. Den person som övertar en
privat praktik måste teckna ett eget avtal med
landstinget för att kunna få offentlig
ersättning.
Landstingens planerings- och samverkansansvar
innebär att landstingen skall planera sin hälso-
och sjukvård med utgångspunkt i befolkningens
behov av vård. Planeringen skall också avse den
hälso- och sjukvård som bedrivs av privata
vårdgivare som landstingen har avtal med.
Eftersom resurserna inom sektorn är begränsade
har landstingen således ett stort ansvar för att
göra nödvändiga avvägningar av
resursförbrukningen mellan och inom olika
sektorer av hälso- och sjukvården.
Majoriteten av de vårdgivare som får ersättning
enligt den nationella taxan har tillkommit
antingen under den tid då det fanns rätt att
överta en etablering eller under mitten av 1990-
talet då det fanns en möjlighet att fritt
etablera sig som läkare och sjukgymnast med rätt
till offentlig ersättning. Detta har gjort att
sammansättningen och lokaliseringen av läkare
inom olika specialiteter respektive sjukgymnaster
med olika inriktning som finns i dag inte är
resultat av en aktiv och medveten planering från
landstingens sida och därför inte alltid speglar
det verkliga behovet av vårdgivare. Landstingen
har således aldrig haft möjlighet att ta
ställning till behovet av vårdgivarens insats.
Möjligheterna att göra förändringar i
vårdstrukturen uppstår vid avgångar. Denna
möjlighet måste finnas även fortsättningsvis. Att
införa en möjlighet till ersättningsetableringar
kan innebära att landstingen även
fortsättningsvis måste betala ut ersättning till
verksamhet som de inte anser att de har behov av.
Av en undersökning som Vårdgivarutredningen
redovisar framgår att den fria etableringsrätten
har inneburit en sned geografisk fördelning av
taxeanslutna läkare och sjukgymnaster. En
möjlighet till ersättningsetableringar skulle
innebära att dagens struktur, som enligt vissa
landstings uppfattning inte är ändamålsenlig,
skulle permanentas. Mot bakgrund av vad som har
anförts ovan, anser regeringen inte att det finns
skäl att införa en möjlighet för läkare och
sjukgymnaster som får ersättning enligt LOL och
LOS att överlåta rätten till offentlig
finansiering i samband med en överlåtelse av en
mottagning, s.k. ersättningsetablering.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det är önskvärt att mångfalden
av vårdgivare ökar genom att fler privata,
kooperativa och ideella vårdgivare ges möjlighet att
verka inom hälso- och sjukvården. Många av dessa
vårdgivare bidrar med nya idéer och erfarenheter som
är viktiga för hälso- och sjukvårdens utveckling.
Det är emellertid viktigt att inte kommersiella
intressen tillåts ta överhanden och försvåra
möjligheterna att upprätthålla en sjukvård som är
demokratiskt styrd, solidariskt finansierad och ges
utifrån behov. All offentlig vård skall följa samma
regler, oavsett driftsform. För att de grundläggande
demokrati- och jämlikhetsmålen skall kunna
upprätthållas samtidigt som alternativa driftsformer
släpps in, är det nödvändigt att det är reglerat var
i hälso- och sjukvården som privata vinstintressen
får förekomma. Utskottet vill i detta sammanhang
hänvisa till regeringens till den 23 mars 2005
aviserade proposition om driftsformer inom vården.
Riksdagen bör inte föregripa kommande förslag på
området. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna 2003/04:Sf397 (kd) yrkande 12,
2003/04:So343 (c) yrkande 43, 2003/04:So490 (kd),
2003/04: So503 (m) yrkande 5, 2003/04:So513 (fp)
yrkande 8, 2003/04:So640 (kd) yrkande 6,
2003/04:A258 (m) yrkande 11, 2004/05:Sf359 (kd)
yrkande 6 och 2004/05:So469 (kd).

Frågor om enskilda vårdgivares rätt till
etablering tas upp i några motioner. Utskottet
konstaterar att landstingens planerings- och
samverkansansvar innebär att landstingen skall
planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i
befolkningens behov av vård. Planeringen skall också
avse den hälso- och sjukvård som bedrivs av privata
vårdgivare som landstingen har avtal med. Eftersom
resurserna inom sektorn är begränsade har
landstingen ett stort ansvar för att göra nödvändiga
avvägningar av resursförbrukningen mellan och inom
olika sektorer av hälso- och sjukvården. Utskottet
har i betänkande 2004/05:SoU4 nyligen anfört att det
delar regeringens bedömning att någon möjlighet inte
skall införas för läkare och sjukgymnaster att
överlåta rätten till offentlig finansiering i
samband med en överlåtelse av en mottagning, s.k.
ersättningsetablering, då detta kan innebära att
landstingen även fortsättningsvis måste betala ut
ersättning till verksamhet som de inte anser att de
har behov av. Detta gäller i än högre grad om fri
etablering med offentlig finansiering skulle
införas. Motionerna 2003/04:So343 (c) yrkande 46,
2003/04:So503 (m) yrkande 12, 2003/04:So585 (m) och
2003/04:So513 (fp) yrkande 2 avstyrks därmed.
Frågor om upphandling av hälso- och
sjukvårdstjänster har behandlats av Utredningen om
sjukvårdsupphandling (S 1998:01). Betänkandet
Upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster, SOU
1999:149, bereds i Regeringskansliet. Enligt
utskottets uppfattning bör riksdagen inte föregripa
resultatet av detta arbete. Motionerna 2003/04:So343
(c) yrkande 45, 2003/04:So640 (kd) yrkande 9 och
2004/05:So394 (c) yrkande 15 avstyrks därmed.
Riksdagen bör inte ta något initiativ med
anledning av motion 2003/04:So439 (s).

Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla Riksrevisionens
styrelses framställning 2004/05:RRS2 angående
prioriteringar inom hälso- och sjukvården om
behovet av dels en förbättrad styrning och
uppföljning av riksdagens riktlinjer för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården,
dels av att utveckla återrapporteringen av
resultatet av verksamheten till riksdagen.
Vidare bör riksdagen med bifall till en
motion (v) om prioriteringar ge regeringen
till känna att ett genusperspektiv bör
anläggas på arbetet med att förbättra
styrning, uppföljning och återrapportering av
riktlinjerna för prioriteringar inom hälso-
och sjukvård. Fyra motionsyrkanden (m, v och
s) bedöms åtminstone delvis falla inom ramen
för vad Riksrevisionen tar upp i sin
framställning och bör bifallas delvis.
Riksdagen bör också med bifall till en motion
(v) som sin mening ge regeringen till känna
att utgångspunkten i arbetet med
prioriteringar inom hälso- och sjukvården
måste vara att varje patient skall få en
medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd.
Varje fall är unikt och skall bedömas utifrån
den enskilde patientens behov. Prioriteringar
av enskilda patienter bör därför aldrig ske
efter i förväg fastställda mallar eller
kriterier. Riksdagen bör vidare, mot bakgrund
av pågående arbete på området m.m., avslå
motioner om bl.a.
patienträttighetslagstiftning och öppna
kvalitetsregister. Utskottet avstyrker även
bifall till ett flertal motioner om vård och
behandling av olika sjukdomar, främst med
hänvisning till det s.k.
prioriteringsbeslutet. Jämför reservationerna
30 (m), 31 (v), 32 (m, fp, kd, c), 33 (mp),
34 (m, kd, c) och 35 (v).

Riksrevisionens styrelses framställning
angående prioriteringar inom hälso- och
sjukvården, 2004/05:RRS2

Riksrevisionens styrelse har beslutat att
slutsatserna av den granskning som Riksrevisionen
genomfört och som redovisas i granskningsrapporten
Riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och
sjukvården (RiR 2004:9) skall överlämnas till
riksdagen i form av en framställning.

Styrelsen föreslår att riksdagen som sin mening
bör ge regeringen till känna vad styrelsen anfört om
behovet av dels en förbättrad styrning och
uppföljning av riksdagens riktlinjer för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården, dels av
att utveckla återrapporteringen av resultatet av
verksamheten till riksdagen.

Riksrevisionen konstaterar i sin granskning att
regeringen har varit passiv i sin styrning och
uppföljning av riksdagens riktlinjer för
prioriteringar. Regeringen har enligt Riksrevisionen
inte aktivt fört ut riktlinjerna till
sjukvårdshuvudmännen och till dem som arbetar inom
vården. Vidare har regeringen inte använt de
ordinarie formerna för att styra Socialstyrelsen i
detta avseende. Avsaknaden av uppföljning av
riksdagens riktlinjer anses vara särskilt
anmärkningsvärd.

Styrelsen ställer sig i allt väsentligt bakom det
som sägs i rapporten om behovet av att utveckla och
konkretisera de nationella riktlinjerna för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården, samt om
vikten av att använda reguljära former för
myndighetsutövning, dvs. ge myndighetsuppdrag via
regleringsbrev och andra regeringsbeslut och inte
via Dagmaröverenskommelsen.
I rapporten framhålls vidare att behovet av
prioriteringar markeras av den framtida demografiska
utvecklingen i kombination med vårdens snabba
utveckling i tekniskt och medicinskt hänseende.
Riksrevisionen understryker att de statliga
insatserna för att underlätta genomförandet av de
nationella riktlinjerna därför behöver förbättras.
Enligt Riksrevisionen bör regeringen förtydliga
uppdraget till Socialstyrelsen om att stödja och
följa upp huvudmännens genomförande av riktlinjerna.
Man anser också att regeringen har ett stort ansvar
för att följa upp resultatet av genomförd verksamhet
och att utveckla återrapporteringen till riksdagen.
Styrelsen delar Riksrevisionens uppfattning
härvidlag.

Följdmotioner

I motion 2004/05:So5 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om en svensk
patienträttighetslag, dvs. att patienternas
rättigheter bör lagfästas (yrkande 1). Dessutom
menar motionärerna att förutom medicinska behov bör
patienternas egna önskemål och behov vara vägledande
i en prioriteringsdiskussion, inte landstingens
ransoneringsbehov. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om nationella system för
kvalitetsuppföljning i vården. För att följa upp hur
prioriteringarna görs behöver sjukvården förbättrade
och nationella system för kvalitetsuppföljning, även
för den öppna vården. Innan dessa förändringar har
genomförts är det i praktiken svårt att på ett mer
systematiskt sätt följa upp riksdagens beslut,
anförs det. Motionärerna begär vidare ett
tillkännagivande om utveckling av riktlinjerna för
prioriteringar inom hälso- och sjukvård (yrkande 3)
samt om behovet av en revidering av Socialstyrelsens
instruktion när det gäller behovsstyrd hälso- och
sjukvård samt kostnadseffektivitet (yrkande 4).
Slutligen begärs ett tillkännagivande om att
myndighetsinstruktioner i regel bör utgå från
regleringsbrev och inte via Dagmaröverenskommelsen
(yrkande 5).

I motion 2004/05:So4 av Ingrid Burman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att ett
genusperspektiv skall anläggas på arbetet med att
förbättra styrning, uppföljning och återrapportering
av riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och
sjukvård (yrkande 1). Vidare begärs ett
tillkännagivande om socialutskottets uttalande
avseende prioriteringar inom hälso- och sjukvård i
betänkande 2003/04:SoU1 (yrkande 2). Utskottet
framhöll att "varje patient måste få en medicinsk
bedömning av sitt hälsotillstånd. Varje fall är
unikt och skall bedömas utifrån den enskilde
patientens behov. Prioriteringar av enskilda
patienter bör därför aldrig ske efter i förväg
fastställda mallar eller kriterier. Den medicinska
professionens utarbetade behandlingsrekommendationer
kan dock ge god vägledning vid läkarens bedömningar
och utgör en viktig del i sjukvårdens
prioriteringar." Motionärerna menar att detta är en
viktig utgångspunkt som regeringen bör beakta i det
fortsatta arbetet med prioriteringar inom hälso- och
sjukvården.

Ytterligare motioner om
patienträttighetslagsstiftning samt om
kvalitetsregister m.m.

Fem motionsyrkanden rör öppna kvalitetsregister m.m.

I motion 2003/04:So503 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om
att de kvalitetsregister som finns inom sjukvården
skall göras tillgängliga. Motionärerna anför att
regeringen bör utreda lämpliga kriterier för ett
kvalitetsregister som patienter kan använda sig av
för att utvärdera sjukvårdsinrättningar och/eller
läkare.

I motion 2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om behovet av samordning
och överenskommelser inom sjukvården gällande
informationsteknik och kvalitetsregister (yrkande
6). Det behövs bl.a. gemensamma riktlinjer för hur
informationen i t.ex. journalsystem och
kvalitetsregister skall kunna byggas upp. Vidare
begärs i yrkande 7 ett tillkännagivande om att
sjukvårdens kvalitetsregister bör utvecklas,
offentliggöras och redovisas så att alla medborgare
kan bilda sig en uppfattning om vårdkvaliteten på
olika sjukhus och inom olika landsting.

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om öppna
kvalitetsregister (yrkande 36). Motionärerna anför
att ett särskilt kvalitetsregister bör upprättas med
det tydliga syftet att vara patienternas hjälp vid
deras val av vårdgivare.

I motion 2004/05:K459 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om att sjukvården bör
redovisa sina resultat och sin kvalitet på ett öppet
och tillgängligt sätt för att stärka medborgarnas
inflytande och påverkansmöjligheter (yrkande 13).
Enligt motionärerna finns inom den svenska
sjukvården i dag goda förutsättningar att utveckla
kvalitets- och brukarindikatorer genom det växande
system av nationell kvalitetsregistrering av
sjukvårdens resultat som håller på att utvecklas.

I ytterligare tre motioner berörs behovet av en
patienträttighetslagstiftning.

I motion 2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om behovet av en
patienträttighetsdeklaration (yrkande 1). Enligt
motionärerna behöver de texter som finns i hälso-
och sjukvårdslagen och patienträttighetslagen
kompletteras med en mer pedagogisk lista över
patientens rättigheter, en
patienträttighetsdeklaration.

I motion 2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs att regeringen lägger fram förslag på en
samlad patienträttighetslag (yrkande 10). Lagen bör,
enligt motionen, precisera medborgarens rätt till
behandling, valfrihet, tillgänglighet, information
(t.ex. vad avser rätt att ta del av nationella
kvalitetsregister) och gott bemötande samt hur
ansvar för eventuella brott mot patientens
rättigheter och säkerhet kan utkrävas. Lagen bör
också klargöra gränserna för patientens i nationell
lagstiftning fastställda rättigheter och inom vilka
områden rättigheternas omfattning fastställs på
landstingsnivå och kommunal nivå.

I motion 2004/05:So261 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) begärs ett tillkännagivande om utkrävbara
rättigheter i hälso- och sjukvården. Lagstiftning om
sådana rättigheter är enligt motionären nödvändig i
en politiskt styrd och finansierad verksamhet där
patientens möjlighet att välja är kringskuren.

Övriga motioner om prioriteringar inom hälso-
och sjukvården samt om vård och behandling av
olika sjukdomar

Ytterligare fyra motioner rör prioriteringsordningen
m.m.

I motion 2003/04:So398 av Ingrid Burman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om prioriteringar inom
hälso- och sjukvården i relation till hälso- och
sjukvårdslagen. Motionärerna anför att
prioriteringsordningen är ett instrument som skall
prioritera insatser och resurser inom ramen för
hälso- och sjukvårdslagen och skall därför inte
användas för att helt prioritera bort behandlingen
av sjukdomar och insatser.

I motion 2004/05:So389 av Elina Linna m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att omvårdnaden skall
vägas in i arbetet med prioriteringsordningen för
hälso- och sjukvården (yrkande 1). Om en behandling
skall lyckas krävs det enligt motionärerna att
patienten kan ta emot den och ges förutsättningar
att återvinna hälsa och förebygga sjukdom. När
omvårdnaden brister blir det dyrt för samhället och
ökat lidande för patienten, anför man. Motionärerna
anser att det är en brist att omvårdnad inte finns
med i de sammanställningar som vissa landsting gjort
över prioriteringsordningen för hälso- och
sjukvården.

I motion 2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen
bör ges i uppdrag att särskilt följa upp hälso- och
sjukvårdens prioriteringar ur ett äldreperspektiv
(yrkande 4).

I motion 2003/04:So545 av Berit Högman m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om ett fortsatt arbete
med prioriteringar inom hälso- och sjukvården.
Socialstyrelsens regionala enheter bör ges uppgiften
att granska att såväl kommuner som landsting
systematiskt arbetar med prioriteringsfrågorna.

Bröstcancer berörs i sex motioner.

I motion 2004/05:So374 av Annelie Enochson (kd)
begärs ett tillkännagivande om en utbyggd mammografi
i enlighet med bröstcancerresolutionens
kvalitetsstandarder och Socialstyrelsens
rekommendationer (yrkande 1). I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om varje kvinnas rätt till
behandling vid en bröstmottagning med
interdisciplinärt läkarlag enligt resolutionens
kvalitetskrav. Vidare begärs i yrkande 3 ett
tillkännagivande om bröstrekonstruktion och
rehabilitering. Slutligen begärs ett
tillkännagivande om ökat statligt ansvarstagande för
cancerforskning och upprättande av en nationell
cancerplan (yrkande 4).

I motion 2004/05:So532 av Sven Gunnar Persson (kd)
begärs att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag till hur Europaparlamentets
bröstcancerresolution kan genomföras i Sverige.

I motion 2004/05:So355 av Annika Qarlsson och
Kerstin Lundgren (c) begärs ett tillkännagivande om
att ta fram en nationell strategi för forskning,
behandling och tillgänglighet för att få ned
dödstalen i bröstcancer till noll. Ett likalydande
yrkande framförs i motion 2003/04:So563 av Annika
Qarlsson och Lena Ek (c).

I motion 2004/05:So583 av Sonja Fransson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om vikten av att det i hela landet
snabbt sprids modernaste och effektivaste diagnostik
och behandlingsmetoder (yrkande 1) samt om att
bröstcancerpatienter skall behandlas efter samma
principer i hela landet (yrkande 2). Ett likalydande
yrkande framförs i motion 2004/05:So598 av Sonja
Fransson (s) yrkande 5.

Tre motioner berör prostatacancer.

I motion 2003/04:So404 av Anita Sidén och Jan-Evert
Rådhström (m) begärs ett tillkännagivande om behovet
av utökade studier för tidig upptäckt av
prostatacancer.

I motion 2003/04:So249 av Marie Wahlgren m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om att vidta de åtgärder
som behövs för att i Sverige införa allmän screening
av prostatacancer på försök (yrkande 1). Vidare
begärs ett tillkännagivande om att uppdra åt
Socialstyrelsen att ta fram riktlinjer för hur en
sådan screening av prostatacancer skall genomföras
(yrkande 2).

I motion 2003/04:So611 av Christina Nenes m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om obligatorisk
hälsoundersökning för att upptäcka prostatacancer i
ett tidigt skede.

Andra former av cancersjukdomar berörs i fem
motioner.

I motion 2003/04:So464 av Nyamko Sabuni (fp) begärs
ett tillkännagivande om en nollvision för
livmoderhalscancer (yrkande 1) samt att regeringen
återkommer med förslag till åtgärder för att nå
nollvisionen enligt vad i motionen anförs (yrkande
2). Vidare begärs ett tillkännagivande om att
säkerställa finansiering av det nationella
kvalitetsregistret för screening mot
livmoderhalscancer (yrkande 3).

I motion 2004/05:So346 av Margareta Andersson och
Birgitta Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om
inrättande av en nationell handlingsplan för
cancervård (yrkande 1). Dessutom begärs ett
tillkännagivande om att ge alla lika ekonomiska
möjligheter att ta del av bästa tillgängliga
cancervård genom att en nationell läkemedelspott för
avancerad cancervård bildas (yrkande 2).

I motion 2004/05:So573 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om att upprätta en
nationell cancerplan, i enlighet med WHO:s
rekommendationer. Vidare bör staten ta ett ökat
ansvar för cancerforskningen. Även i motion
2004/05:So630 av Marianne Carlström och Christina
Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om en
nationell handlingsplan mot cancer och i motion
2003/04:So531 av Marianne Carlström och Christina
Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om behovet av
att uppmärksamma insatser mot olika former av
cancersjukdomar.

Nio motioner rör ätstörningar.

I motion 2004/05:So249 av Sten Tolgfors (m) begärs
att regeringen tillsätter en utredning för att
inventera kunskapsläget om ätstörningar, bedöma hur
vårdens omfattning, tillgänglighet och kvalitet ser
ut för behandling av ätstörningar samt lämna förslag
på hur framtida informationsinsatser kring kost,
hälsa och motion riktade till unga människor skall
se ut för att göra avsedd nytta (yrkande 1). Vidare
begärs ett tillkännagivande om att NÄT, Nationellt
kunskapscentrum för ätstörningar i Örebro, skall ges
formell status av nationellt kunskapscentrum och
nationell finansiering som garanterar en väl
fungerande verksamhet (yrkande 2). Ett likalydande
yrkande framförs i motion 2004/05:So634 av Inger
Lundberg och Louise Malmström (s). I motion
2004/05:So249 av Sten Tolgfors (m) begärs vidare ett
tillkännagivande om behovet av forskning om
ätstörningar, deras orsaker och hur de bäst
behandlas (yrkande 4). I yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande om att den offentliga information
som ges bör inriktas på hälsofrågor i stället för på
ungdomars vikt. Vidare anförs att antalet
behandlingsplatser för personer med ätstörningar
måste öka (yrkande 6) och att väntetiderna för
behandling av ätstörningar måste kortas (yrkande 7).
Vidare begärs ett tillkännagivande om att olika
varianter av behandling måste tillåtas växa fram
(yrkande 8). Slutligen begärs ett tillkännagivande
om vikten av samverkan mellan olika landsting och
privata vårdgivare för att garantera platsantal och
mångfald i vården (yrkande 9).

I motion 2004/05:So399 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) begärs
ett tillkännagivande om bättre stöd för ungdomar och
vuxna med ätstörningar.

I motion 2003/04:So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om ätstörningar (yrkande
16). Motionärerna anför bl.a. att det är viktigt med
flexibilitet i vårdformerna och ett fritt vårdval.
Vidare behövs mer forskning om sjukdomen.

I motion 2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om väntetider för
ungdomar med ätstörningar (yrkande 23). Det behövs
enligt motionärerna fler behandlingsplatser för unga
liksom bl.a. mer forskning kring ätstörningar för
att studera de bakomliggande faktorerna.

I motion 2003/04:So511 av Christer Winbäck (fp)
begärs ett tillkännagivande om anorexivården. Bland
annat anförs att behovet av specialkliniker för
denna grupp är stort. Dessutom anförs att det är
angeläget att ett fritt vårdval garanteras.

I motion 2003/04:So247 av Birgitta Sellén och Håkan
Larsson (c) begärs ett tillkännagivande om
förebyggande insatser mot ätstörningar (yrkande 1)
samt om forskning kring sjukdomen (yrkande 2).

I motion 2004/05:Ub323 av Mikaela Valtersson (mp) begärs ett
tillkännagivande om ätstörningar (yrkande 4). Det är
enligt motionären viktigt att de anorexi- och
bulimienheter som finns på vissa håll finns kvar för
att garantera en bra vård för denna grupp.

I motion 2004/05:So523 av Eva Arvidsson m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om behovet av en
nationell handlingsplan för att behandla och
förebygga ätstörningar som anorexia nervosa och
bulimia nervosa.

Fyra motioner rör osteoporos.

I motion 2003/04:So402 av Anita Sidén och Ulla
Löfgren (m) begärs ett tillkännagivande om att
utarbeta en behandlingsplan samt att ta nödvändiga
initiativ för att hantera problematiken med
benskörhet.

I motion 2004/05:So613 av Tina Acketoft m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om kunskaper om
benskörhet (yrkande 4). Enligt motionärerna bör
Familjemedicinska institutet få i uppdrag att
föreslå hur kvinnor skall få kunskap om hur
benskörhet kan förebyggas och behandlas.

I motion 2003/04:So293 av Cecilia Wikström (fp)
begärs ett tillkännagivande om initiativ för att
förbättra omhändertagandet av kvinnor som riskerar
att drabbas av eller lider av osteoporos (yrkande
2).

I motion 2004/05:So531 av Rosita Runegrund (kd)
begärs ett tillkännagivande om att initiativ bör tas
för en förbättring när det gäller diagnostisering,
behandling och vård av osteoporotiker (yrkande 1).
Vidare begärs att regeringen utarbetar en nationell
handlingsplan för vården av osteoporotiker (yrkande
2).

Fibromyalgi m.m. berörs i sex motioner.

I motion 2003/04:Ub291 av Marie Wahlgren m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om ett kunskapscenter
för fibromyalgi (yrkande 3), vars uppgift bl.a.
skall vara att skapa nätverk mellan olika
forskargrupper inom landet.

I motion 2004/05:So246 av Viviann Gerdin (c) begärs
att regeringen aktivt låter stödja utvecklingen av
smärtvården i landet. Enligt motionären är det
viktigt att den kunskap som finns tas till vara och
att fler inom vården ges möjligheter att ta del av
den.

I motion 2004/05:So329 av Annika Qarlsson och
Birgitta Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om
behovet av åtgärder mot fibromyalgi och generell
smärta. Bland annat behövs enligt motionärerna mer
forskning för att klarlägga hur fibromyalgi
uppkommer, vilka förebyggande åtgärder som är
värdefulla och möjliga att genomföra, hur
rehabiliteringen skall utvecklas och vilka
medicinska terapier som är bra för denna grupp.

I motion 2003/04:So548 av Ann-Marie Fagerström m.fl.
(s) begärs ett tillkännagivande om behov av åtgärder
mot fibromyalgi och generaliserad smärta. De
vårdprogram som utvärderats av Socialstyrelsen
används enligt motionärerna i för liten
utsträckning.

I motion 2003/04:So604 av Agneta Gille (s) begärs
ett tillkännagivande om behovet av ett nationellt
kunskapscentrum för fibromyalgi så att forskningen
kan samordnas och den senaste kunskapen föras ut i
vården.

Elöverkänslighet berörs i sex motioner.

I motion 2004/05:So506 av Kerstin Lundgren (c)
begärs ett tillkännagivande om en helhetssyn på
miljö och hälsa samt om sambandet mellan
tungmetaller, kemikalier, strålning och
sjukdomstillstånd som utbrändhet, elöverkänslighet
och kronisk trötthet (yrkande 1). Motionärerna begär
vidare ett tillkännagivande om att myndigheterna
måste inta en mer öppen attityd till
behandlingsformer som visar sig hjälpa patienter med
elöverkänslighet (yrkande 2). Vidare yrkas ett
tillkännagivande om att en specialutrustad klinik
för att ta bort den skadliga belastningen av
tungmetaller, kemikalier och dolda infektioner bör
inrättas i Sverige (yrkande 3). Slutligen begärs ett
tillkännagivande om att regeringen måste ta hänsyn
till forskning från båda sidor i
elöverkänslighetskonflikten och även till
vittnesmålen från drabbade människor (yrkande 4).
Likalydande yrkanden framförs i motion 2003/04:So344
av Kerstin Lundgren (c) yrkandena 1-4.

I motion 2004/05:Bo278 av Birgitta Carlsson och Håkan Larsson
(c) begärs ett tillkännagivande om att erkänna
elöverkänslighet som sjukdom och växande
samhällsproblem (yrkande 2). För att kunna vidta
effektiva åtgärder för att hjälpa dem som drabbats
av elöverkänslighet och förebygga en utveckling där
ännu fler får problem måste samhället, enligt
motionärerna, erkänna elöverkänslighet som den
sjukdom och det stora samhällsproblem det faktiskt
handlar om. Ett liknande yrkande framförs i motion
2003/04:Bo256 av Birgitta Carlsson och Håkan Larsson
(c) yrkande 1.

I motion 2004/05:MJ509 av Lotta Hedström (mp) begärs ett
tillkännagivande om elöverkänsligas behov av
rehabilitering, vård och arbetsträning (yrkande 14).

I motion 2004/05:So480 av Lennart Axelsson och
Helena Frisk (s) begärs ett tillkännagivande om
konsekvenser av det växande problemet med
elöverkänslighet.

Två motioner rör epilepsi.

I motion 2003/04:So288 av Börje Vestlund (s) yrkande
1 begärs ett tillkännagivande om att vård och
rehabilitering för personer med epilepsi måste
förbättras.

I motion 2003/04:So410 av Börje Vestlund (s) begärs
ett tillkännagivande om att en långsiktig plan för
epilepsivården av barn initieras (yrkande 1).

Flera motioner behandlar ytterligare andra sjukdomar
m.m.

I motion 2004/05:So566 av Martin Andreasson m.fl.
(fp, v, c, mp) begärs ett tillkännagivande om att
låta se över vårdresurserna för transsexuella
(yrkande 8). Enligt motionärerna bör Socialstyrelsen
få i uppdrag att göra en samlad översyn av vilka
vårdresurser för transsexuella som finns och lämna
de förslag som behövs för att säkerställa en
tillräcklig och likvärdig tillgång till vård i olika
delar av landet. Likalydande yrkanden återfinns i
motion 2004/05:L295 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
(yrkande 11) samt i motion 2003/04:So571 av Martin
Andreasson m.fl. (fp, v, c, mp) (yrkande 5).

I motion 2004/05:So275 av Cecilia Wikström (fp) begärs ett
tillkännagivande om ökade forskningsinsatser för
studier av behandlingsmetoder vid sjukdomstillstånd
hos äldre. Enligt motionären skulle detta vara en
god samhällsekonomisk investering. Ett likalydande
yrkande framförs i motion 2003/04:So452 av Cecilia
Wikström (fp).

I motion 2003/04:So292 av Cecilia Wikström (fp) begärs ett
tillkännagivande om medicinsk utredning av
inkontinens. Om fler äldre fick genomgå relevant
medicinsk undersökning och fick den hjälp de har
rätt till, skulle samhället kunna spara både
resurser och mänskligt lidande.

I motion 2003/04:So478 av Marie Wahlgren och Torkild
Strandberg (fp) begärs ett tillkännagivande om en
nationell samling kring de reumatiska sjukdomarna.

I motion 2003/04:So469 av Chatrine Pålsson (kd)
begärs ett tillkännagivande om en samlad syn på
effektivitet i demenssjukvården.

I motion 2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson
m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om betydelsen
av hormonella preventivmedel för män (yrkande 3).
Motionärerna anför att det är dags att män tar sitt
ansvar och att utvecklandet av preventivmedel för
män prioriteras.

I motion 2004/05:So366 av Barbro Hietala Nordlund
och Per Erik Granström (s) begärs ett
tillkännagivande om stöd och rådgivning för
ofrivilligt barnlösa. Ett likalydande yrkande
framförs i motion 2003/04:So433 av Barbro Hietala
Nordlund m.fl. (s).

I motion 2004/05:So536 av Inger Jarl Beck (s) begärs ett
tillkännagivande om vikten av att nya
behandlingsmetoder och terapiformer får en möjlighet
till klinisk prövning. Det är enligt motionären
viktigt att systemen för att pröva nya metoder är så
snabba och effektiva att nya metoders införlivande i
sjukvården inte försenas i onödan.

En motion berör tortyr- och traumaskadade flyktingar
m.m.

I motion 2004/05:Sf361 av Kalle Larsson m.fl. (v)
begärs att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag
att sammanställa nödvändig kunskap om
sekretesslagens innehåll i fråga om gömda personer
som söker sjukvård och sprida denna i form av
särskild utbildningsinsats för sjukvårdspersonal
(yrkande 21). Vidare begärs i yrkande 23 ett
tillkännagivande om ansvar och finansiering vad
gäller rehabiliteringen av tortyr- och traumaskadade
flyktingar. Slutligen begärs att regeringen uppdrar
åt lämplig part att samla den kunskap som finns i
fråga om tortyr- och traumaskador och sedan bearbeta
denna kunskap så att den i hanterbar form också kan
spridas till primärvård, socialtjänst, barnavård och
psykiatri (yrkande 24).

Tidigare behandling och pågående arbete

I april 1997 ställde sig riksdagen bakom de
riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och
sjukvården som föreslagits i propositionen
Prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop.
1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14, rskr. 1996/97:186).
Riktlinjerna är baserade på tre grundläggande
principer: människovärdesprincipen,
behovssolidaritetsprincipen samt
kostnadseffektivitetsprincipen. Dessa principer har
kommit att kallas den etiska plattformen.
Riktlinjerna exemplifieras med fyra breda
prioriteringsgrupper:

Prioriteringsgrupp I

Vård av livshotande akuta sjukdomar
Vård av sjukdomar som utan behandling leder
till varaktigt invalidiserande tillstånd eller
för tidig död
Vård av svåra kroniska sjukdomar
Palliativ vård och vård i livets slutskede
Vård av människor med nedsatt autonomi
Prioriteringsgrupp II
Prevention
Habilitering/rehabilitering
Prioriteringsgrupp III
Vård av mindre svåra akuta och kroniska
sjukdomar
Prioriteringsgrupp IV
Vård av andra skäl än sjukdom eller skada

Utskottet anförde att "vårdbehovet i varje enskilt
fall måste bedömas utifrån förutsättningarna i just
det fallet. Såväl akuta som kroniska sjukdomar kan
variera i svårighetsgrad från tid till annan hos
samma patient och därmed vårdbehovet. Vården av en
och samma sjukdom kan därför enligt utskottets
uppfattning under olika stadier hamna i olika
prioriteringsgrupper. Vilken diagnos eller sjukdom
det är fråga om är inte det viktiga, anförde man.
Det avgörande är i stället tillståndet och
vårdbehovet vid varje särskild tidpunkt" (s. 22).

Riksdagen fattade också beslut om två tillägg i
hälso- och sjukvårdslagen. Dels kompletterades 2 §
med ett andra stycke som lägger fast att den som har
det största behovet av hälso- och sjukvård skall ha
företräde till vården, dels tillkom ett stycke i 2 a
§ hälso- och sjukvårdslagen: "Varje patient som
vänder sig till hälso- och sjukvården skall, om det
inte är uppenbart obehövligt, snarast ges en
medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd." Detta
tillägg tillkom för att möjliggöra en prioritering i
det enskilda fallet. Utan en bra första medicinsk
bedömning kan det vara svårt att tillämpa de etiska
principerna vid en prioriteringssituation.
Riksdagsbeslutet innebar vidare ett uppdrag till
Socialstyrelsen att utveckla riksdagens riktlinjer.
I riksdagsbeslutet ingick även att en särskild
delegation skulle inrättas med uppgift att bl.a.
följa tillämpningen av riktlinjerna samt sprida
information och kunskap om riktlinjerna för
prioriteringar i hälso- och sjukvården och stimulera
till diskussion om etik och prioriteringar.
Prioriteringsdelegationen lämnade sitt
slutbetänkande i januari 2001, Prioriteringar i
vården (SOU 2001:8). I betänkandet (s. 127) anförs
att det yttersta ansvaret för att riktlinjerna följs
åvilar riksdag och regering. Vidare anförs att
sjukvårdshuvudmännen har huvudansvaret för att föra
prioriteringsprocessen vidare och att
Socialstyrelsen i sin tillsynsfunktion har att
bevaka att riksdagsbeslutet efterlevs och att
prioriteringsprocessen intensifieras.
Socialstyrelsen inledde under 1999 ett långsiktigt
arbete med att utveckla metoder för tillämpningen av
riksdagsbeslutet om prioriteringar i hälso- och
sjukvården. Syftet är i överensstämmelse med det mål
för Socialstyrelsens arbete med dessa frågor som
uttalades i propositionen (prop. 1999/2000:149)
Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och
sjukvården. Där sägs bl.a. att Socialstyrelsens
arbete ska bidra till uppfyllandet av det
långsiktiga målet att frågan om prioriteringar
integreras i sjukvårdshuvudmännens planeringsarbete
på alla nivåer med medvetna och öppna prioriteringar
som följd. Socialstyrelsen har också sedan 1996
regeringens uppdrag att utarbeta riktlinjer för
vården av patienter med svåra kroniska sjukdomar.
Syftet är att stärka patientens möjligheter att få
likvärdig och effektiv vård i alla delar av landet.
Från och med år 2000 har uppdraget utvidgats till
att omfatta även stöd för beslut om prioriteringar.
Den 1 januari 2003 inrättades en ny enhet för
medicinska riktlinjer och prioriteringar vid hälso-
och sjukvårdsavdelningen, Socialstyrelsen, för
arbetet med riktlinjer och beslutsstöd för
prioriteringar. Riktlinjerna skall ge nationellt
stöd till sjukvårdshuvudmännens arbete med
medicinska program och prioriteringar. Målet är att
bidra till att hälso- och sjukvårdens resurser
används effektivt, fördelas efter behov och styrs av
öppna och tydliga prioriteringsbeslut. I den s.k.
Dagmaröverenskommelsen för 2005 avsätts 2 miljoner
kronor för Socialstyrelsens arbete med
prioriteringar.
Regeringen skriver i budgetpropositionen för 2005
(volym 6, sid. 23) att den är av uppfattningen att
det är viktigt att de prioriteringar som av
nödvändighet sker inom vården skall göras på ett
tydligt och transparent vis. Diskussioner om
prioriteringar behöver föras inom hela hälso- och
sjukvården, menar man. Vidare anförs att regeringen
noga följer prioriteringsfrågan och har för avsikt
att under det kommande året ta initiativ i frågan.
Regeringen har tillsammans med Landstingsförbundet
och Svenska Kommunförbundet under perioden 2000-2004
finansierat uppbyggnaden av ett nationellt
kunskapscentrum för prioriteringar inom vård och
omsorg, Prioriteringscentrum i Linköping. Centrumet
är samlokaliserat med Linköpings
universitetssjukhus. I Dagmaröverenskommelsen för
2005 avsätts 4 miljoner kronor till
Prioriteringscentrumet.

Motioner om nationella kvalitetsregister behandlades
senast i betänkande 2002/03:SoU11 Överenskommelse
mellan staten och Landstingsförbundet om vissa
ersättningar till hälso- och sjukvården för år 2003
(s. 15 f.). Motionerna avslogs med hänvisning till
pågående arbete (res. m, fp, kd, c).

Regeringen tillsatte i april 2003 en särskild
utredare för att utarbeta förslag till en särskild
författningsreglering av nationella
kvalitetsregister inom hälso- och sjukvården m.m.
(dir. 2003:42). Författningen skall bl.a. innehålla
bestämmelser om vilka uppgifter som skall få tas in
i registret och vad som skall krävas för detta.
Sådana krav kan gälla t.ex. om samtycke från den
uppgifterna avser är nödvändigt, vad uppgifterna
skall få användas till, vem som skall få tillgång
till dem samt vad som skall gälla för register av
olika livslängd och för bevarande av uppgifterna.
Enligt tilläggsdirektiv våren 2004 (dir. 2004:95)
skall utredaren inom ramen för uppdraget bl.a.
överväga frågor som rör elektroniska
patientjournaler, för vilka ändamål personuppgifter
skall få behandlas, överföring av uppgifter både
mellan olika organisatoriska vårdenheter inom den
offentliga hälso- och sjukvården, samt mellan den
offentliga hälso- och sjukvården och verksamhet som
bedrivs av andra än landsting. Utredaren skall
vidare göra en översyn av aktuella bestämmelser i
lagen (1998:543) om hälsodataregister och
sekretesslagen (1980:100) samt andra bestämmelser på
hälso- och sjukvårdens område som berörs av
uppdraget, t.ex. lagen (1998:531) om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdens område. Utredaren skall
lämna förslag till nödvändiga ändringar i även dessa
författningar. Uppdraget skall redovisas senast den
31 december 2005.

Socialminister Lars Engqvist anförde i ett
frågesvar den 24 mars 2004 (fråga 2003/04:944 om
öppnande av sjukvårdens kvalitetsregister) följande:

Cristina Husmark Pehrsson har frågat mig vilka
åtgärder jag ämnar vidta för att snarast öppna
sjukvårdens samtliga kvalitetsregister.

De nationella kvalitetsregistren utgör en
viktig källa till kunskap om den svenska vårdens
medicinska kvalitet och säkerhet. I dag finns
drygt ett fyrtiotal kvalitetsregister som är
eller utvecklas för att bli rikstäckande.
Det finns redan i dag register som är öppna för
allmänheten. Till exempel finns öppna jämförelser
mellan sjukhus avseende hjärtinfarktvård och
höftledsplastiker. Inom andra områden som till
exempel strokevården redovisas jämförelser mellan
landsting. Fler register kommer efter hand att
öppnas för allmänheten. Viktigt är dock att
informationen i registret har kvalitetssäkrats
innan det öppnas. Annars riskerar jämförelserna
att bli missvisande med följd att vårdgivare
felaktigt utpekas och registrets trovärdighet
ifrågasätts.
Det är min uppfattning att de kvalitetsregister
som finns i möjligaste mån, med hänsyn till
eventuella sekretessregler, ska vara öppna för
allmänheten. Ett register bör öppnas för insyn så
snart som de data som registret bygger på har
kvalitetssäkrats.

I Dagmaröverenskommelsen för 2005 satsas 23 miljoner
kronor på fortsatt utveckling av de nationella
kvalitetsregistren. Landstingsförbundet och
Socialstyrelsen samverkar för utveckling av fler
kvalitetsregister med individbundna data om
diagnoser, åtgärder och utfall för att därmed skapa
en källa till information om vårdens kvalitet.

Under 2005 avser Socialstyrelsen att på olika sätt
stärka den öppna redovisningen av vårdens resultat.
Ett särskilt projekt har till uppgift att upprätta
en nationell förteckning över kvalitetsindikatorer.
Under året publicerar Socialstyrelsen "Hälso- och
sjukvårdsrapport 2005" där man utöver en
övergripande redovisning av kvalitetsutveckling i
vården även avser att sätta den svenska utvecklingen
i ett internationellt perspektiv.

Motionsyrkanden om vård och behandling av olika
sjukdomar behandlades senast av utskottet i det av
riksdagen godkända betänkande 2002/03:SoU3 Hälso-
och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 50 f. res. m, fp, kd).
Utskottet vidhöll den bedömning som tidigare
regelmässigt framförts, nämligen att utskottet inte
ställer sig bakom motionskrav om att satsningar bör
göras på enskilda sjukdomar eller om att vården av
dessa bör organiseras på visst sätt, eftersom det
enligt utskottet i första hand är en fråga för
sjukvårdshuvudmännen att bedöma sådana frågor.
Utskottet vidhöll även sin uppfattning att
riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och
sjukvården (prop. 1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14,
rskr. 1996/97:186) inte låter sig förenas med någon
"lista" där vissa sjukdomar generellt prioriteras
före andra.

I Europaparlamentets resolution om bröstcancer
(2002/2279 [INI]) uppmanas medlemsstaterna att inom
ramen för det nationella ansvaret bl.a.

1. följa Världshälsoorganisationens rekommendation
och tillsammans med alla relevanta aktörer
upprätta nationella handlingsplaner mot cancer,
2.
3. utveckla och kontinuerligt aktualisera
ytterligare evidensbaserade riktlinjer för tidig
upptäckt, diagnostik, behandling och eftervård i
samband med bröstcancer, inrätta en nationell
samordning för bröstcancer och genom ett öppet
redovisningsförfarande se till att riktlinjerna
efterlevs,
4.
5. se till att alla kvinnor informeras om resultatet
av såväl mammografiundersökningar som kliniska
undersökningar inom fem arbetsdagar,
6.
7. skapa enheter för medicinsk och psykologisk
rådgivning för kvinnor som på grund av ärftliga
faktorer löper större risk att drabbas av
bröstcancer.
8.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag gått
igenom väntetider, bemötande och personalförsörjning
i cancervården. Uppdraget redovisades i december
2003. Socialstyrelsens bedömning enligt
lägesrapporten är att patienter med misstänkt eller
diagnostiserad cancer är en prioriterad grupp inom
hälso- och sjukvården. Väntetiderna är som regel
mycket korta både till primärvård och till
specialistvård. Faktorer som vägs in vid
prioriteringarna är tumörtyp samt tumörens
mognadsgrad och utbredning. Beroende på dessa
faktorer fattas beslut om vilka patienter som skall
utredas och behandlas omgående och vilka patienter
som utan ökad risk bedöms kunna vänta längre. Enligt
Socialstyrelsen är det dock brister i
remisshantering och hantering av provsvar som
framstår som det allvarligaste problemet från
patientsäkerhetssynpunkt. Socialstyrelsens
tillsynsavdelning följer kontinuerligt utvecklingen
av remisshanteringen. Några ytterligare åtgärder
rekommenderas inte av styrelsen.

Under hösten 2003 presenterade Statens beredning för
medicinsk utvärdering (SBU) rapporten Osteoporos -
prevention, diagnostik och behandling. I rap- porten
klargörs bl.a. att var tredje kvinna i åldern 70-79
år konstateras ha osteoporos vid bentäthetsmätning i
höften. Konsekvenserna av osteoporos är frakturer
som kan inträffa efter obetydlig påfrestning. Några
åtgärder som enligt SBU har visats ha betydelse för
att minska antalet fall är individuellt anpassad
muskelstyrke- och balansträning, åtgärder mot
fallrisker i hemmet, kombination av träning och
modifiering av fallrisker inklusive nedtrappning av
medicinering. Som en följd av SBU:s rapport
anordnade Läkemedelsverket redan i november 2003 ett
expertmöte för att utarbeta rekommendationer för
behandling av osteoporos. I april 2004 publicerade
verket behandlingsrekommendationen Behandling av
osteoporos för att förebygga frakturer. Den bygger
på SBU-rapporten samt på nytillkommen dokumentation.

Inom Statens beredning för medicinsk utvärdering
(SBU) pågår för närvarande ett projekt med
inriktning på utvärdering av det vetenskapliga
underlaget för behandling och omhändertagande av
patienter med långvarig icke-malign smärta.
Rapporten skall belysa behandling av långvarig
smärta hos alla åldersgrupper hos såväl kvinnor som
män. Etiska, sociala och ekonomiska faktorer skall
beaktas. Rapporten skall publiceras under 2005.

Den 3 februari 2004 besvarade socialminister Lars
Engqvist en interpellation av Kerstin Lundgren (c)
om behandling av elöverkänsliga (IP 2003/04:194,
prot. 2003/04:62). Ministern anförde bl.a. att
Socialstyrelsen i sina allmänna råd (SOSF 1998:3)
framhåller vikten av att de drabbade får en allsidig
medicinsk utredning och att läkaren kan lyssna på
och respektera patientens egen uppfattning om vad
som kan vara orsak till besvären eller
sjukdomssymtomen. Vidare anförde ministern att det i
dag saknas vetenskapligt underlag som styrker ett
samband mellan allmänna sjukdomssymtom och
elektricitet. Elkänsliga lider ofta av hudbesvär i
form av värmekänsla, sveda, klåda m.m. och i mer
allvarliga fall även av andra symtom såsom trötthet,
huvudvärk, hjärtklappning, svettningar och
magbesvär. Sådana symtom är vanliga hos den svenska
befolkningen och kan ha många orsaker. När ett
orsakssamband i en viss fråga inte kan visas
vetenskapligt innebär det självfallet inte att varje
misstanke om ett sådant samband kan uteslutas. Det
ställs dock stora krav på de studier som presenteras
för att ett orsakssamband skall anses vara visat på
ett vetenskapligt sätt. Ministern var mot bakgrund
av vad som hittills visats vetenskapligt inte beredd
att vidta några åtgärder för att inrätta
specialkliniker för elkänsliga.

Institutet för Psykosocial Medicin (IPM), som är en
nationell forskningsmyndighet under
Socialdepartementet, har till uppgift att producera,
sammanställa och sprida kunskap kring stress och
psykosociala aspekter på olika hälso- och
sjukdomsprocesser. Ett av IPM:s
myndighetsövergripande forskningsprogram är
Migration och hälsa. Inom detta området pågår
forskningsprojekt som syftar till att öka kunskapen
om den psykosociala hälsan hos asylsökande,
flyktingar och andra utrikesfödda som befinner sig i
utsatta situationer, på grund av händelser i
hemlandet, av själva flykten och på grund av
mottagandet i det nya landet. Ett område som IPM
länge forskat kring är Posttraumatiskt stressyndrom
hos flyktingar. IPM:s migrationsforskning sker i
nära samarbete med andra forskningsinstitut, framför
allt Karolinska Institutet. Samarbete sker också
kontinuerligt med andra samhällsinsatser som är
viktiga för den nyanlände och hans eller hennes
psykosociala hälsa: kliniskt verksamma inom hälso-
och sjukvården, kommunernas flyktingmottagningar,
olika organisationer och myndigheter. Ett viktigt
samarbetsprojekt med ett tiotal myndigheter - bl.a.
Integrationsverket, Socialstyrelsen och
Migrationsverket - har nyligen resulterat i ett
dokument med gemensamma principer för en nationell
samsyn kring hälsa och den första tiden i Sverige.
Där har bl.a. angelägna förändringsområden för den
fortsatta utvecklingen av de berörda myndigheternas
arbete kring en förbättrad introduktion av nyanlända
definierats. I IPM:s uppdrag ingår, utöver
forskning, även utbildning och kunskapsspridning
m.m. Utbildning sker kontinuerligt av personal som
arbetar i mottagandet av asylsökande och flyktingar,
vårdpersonal, läkarstuderande och andra framtida
vårdgivare. Kunskapen från IPM:s forskningsstudier
sprids bl.a. för praktisk tillämpning inom hälso-
och sjukvården samt kommunernas
flyktingmottagningar.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottet är det av stor betydelse att
arbetet med prioriteringar utvecklas och förbättras.
Utskottet välkomnar därför de åtgärder som vidtagits
inom såväl regeringen som Socialstyrelsen, såsom
t.ex. inrättandet av enheten för arbetet med
riktlinjer och beslutsstöd för prioriteringar vid
Socialstyrelsen. När det gäller uppföljningen av
prioriteringsarbetet föreslår Riksrevisionens
styrelse i sin framställning om prioriteringar inom
hälso- och sjukvården, 2004/05:RRS2,
tillkännagivanden om dels behovet av en förbättrad
styrning och uppföljning av riksdagens riktlinjer
för prioriteringar inom hälso- och sjukvården, dels
om behovet av att utveckla återrapporteringen av
resultatet av verksamheten till riksdagen. Utskottet
är i viss mån kritiskt till den granskningsrapport
som framställningen baseras på, men delar
Riksrevisionens styrelses uppfattning att
uppföljningssystemet kan förbättras. Med det anförda
bifaller utskottet Riksrevisionens framställning
2004/05:RRS2. Vidare delar utskottet uppfattningen i
motion 2004/05:So4 (v) yrkande 1 att ett
genusperspektiv bör anläggas på arbetet med att
förbättra styrning, uppföljning och återrapportering
av riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och
sjukvård. Yrkandet bör bifallas. Det som tas upp i
motionerna 2003/04:So394 (v) yrkande 4,
2003/04:So545 (s) och 2004/05:So5 (m) yrkandena 3
och 5 bedöms åtminstone delvis falla inom ramen för
vad Riksrevisionen tar upp i sin framställning.
Därmed omfattas även dessa yrkanden av förslaget om
tillkännagivande och bör bifallas delvis. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till
känna.

Som anförs i motion 2004/05:So4 (v) yrkande 2
uttalade utskottet i betänkande 2003/04:SoU1
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg (s. 21) att varje patient, när det gäller
prioriteringar inom hälso- och sjukvården, måste få
en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Varje
fall är unikt och skall bedömas utifrån den enskilde
patientens behov. Prioriteringar av enskilda
patienter bör därför aldrig ske efter i förväg
fastställda mallar eller kriterier. Utskottet
vidhåller att detta är en viktig utgångspunkt som
regeringen bör beakta i det fortsatta arbetet med
prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till
motion 2004/05:So4 (v) yrkande 2 som sin mening ge
regeringen till känna. Motion 2003/04:So398 (v) bör
med det anförda åtminstone anses som delvis
tillgodosedd.

I motion 2004/05:So5 (m) yrkande 4 begärs
tillkännagivanden om behovet av en revidering av
Socialstyrelsens instruktion när det gäller
behovsstyrd hälso- och sjukvård samt
kostnadseffektivitet. Utskottet finner inte skäl att
föreslå ett sådant initiativ. Motionsyrkandet
avstyrks.

Motion 2004/05:So389 (v) yrkande 1, i vilken ett
tillkännagivande begärs om att omvårdnaden skall
vägas in i arbetet med prioriteringsordningen för
hälso- och sjukvården, bör enligt utskottet inte
föranleda något initiativ från riksdagens sida.
Motionen avstyrks.

Ett antal motionsyrkanden rör öppna
kvalitetsregister m.m. Liksom motionärerna anser
utskottet att de nationella kvalitetsregistren utgör
en mycket viktig källa till kunskap om den svenska
vårdens medicinska kvalitet och säkerhet. Det är av
stor betydelse att arbetet med att utveckla
registren fortsätter, och utskottet ser därför
mycket positivt på arbetet med att stärka den öppna
redovisningen av sjukvårdens resultat som planeras
inom Socialstyrelsen under 2005. Vidare konstaterar
utskottet att satsningar görs på fortsatt utveckling
av de nationella kvalitetsregistren i
Dagmaröverenskommelsen för 2005. I avvaktan på
resultatet av det pågående arbetet avstyrks
motionerna 2003/04:So343 (c) yrkande 36,
2003/04:So503 (m) yrkande 13, 2004/05: K459 (mp)
yrkande 13, 2004/05:So5 (m) yrkande 2 samt
2004/05:So605 (kd) yrkandena 6 och 7.

När det gäller arbetet med att stärka patientens
ställning i hälso- och sjukvården välkomnar
utskottet att staten och Landstingsförbundet även i
den senaste Dagmaröverenskommelsen har avsatt medel
för detta ändamål. Utskottet är dock inte berett att
lägga fram förslag på en samlad patienträttighetslag
eller patienträttighetsdeklaration, vilket framförs
i motionerna 2004/05:So5 (m) yrkande 1,
2004/05:So261 (m), 2004/05:So394 (c) yrkande 10 samt
2004/05:So605 (kd) yrkande 1. Motionerna avstyrks.

Utskottet behandlar varje år ett flertal motioner
från den allmänna motionstiden om insatser mot olika
sjukdomar. Utskottet vidhåller den bedömning som
tidigare regelmässigt framförts, nämligen att
utskottet inte ställer sig bakom motionskrav om att
satsningar bör göras på enskilda sjukdomar eller om
att vården av dessa bör organiseras på visst sätt.
Att bedöma sådana frågor är enligt utskottet i
första hand en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Ett
enigt utskott har ställt sig bakom riktlinjer för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop.
1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14, rskr. 1996/97:186).
Utskottet vidhåller sin uppfattning att dessa
riktlinjer inte låter sig förenas med någon "lista"
där vissa sjukdomar generellt prioriteras före
andra. Riksdagen bör därför inte ta något initiativ
med anledning av motionerna 2003/04:So247 (c)
yrkandena 1 och 2, 2003/04:So249 (fp) yrkandena 1
och 2, 2003/04:So288 (s) yrkande 1, 2003/04:So292
(fp), 2003/04:So293 (fp) yrkande 2, 2003/04: So344
(c) yrkandena 1-4, 2003/04:So402 (m), 2003/04:So404
(m), 2003/04:So410 (s) yrkande 1, 2003/04:So419 (v)
yrkande 3, 2003/04:So433 (s), 2003/04:So452 (fp),
2003/04:So464 (fp) yrkandena 1-3, 2003/04:So469
(kd), 2003/04:So478 (fp), 2003/04:So502 (fp) yrkande
16, 2003/04:So504 (fp) yrkande 23, 2003/04:So511
(fp), 2003/04:So531 (s), 2003/04:So548 (s),
2003/04:So563 (c), 2003/04:So571 (fp, v, c, mp)
yrkande 5, 2003/04:So604 (s), 2003/04:So611 (s),
2003/04:Ub291 (fp) yrkande 3, 2003/04:Bo256 (c)
yrkande 1, 2004/05:L295 (fp) yrkande 11,
2004/05:Sf361 (v) yrkandena 23 och 24, 2004/05:So246
(c), 2004/05:So249 (m) yrkandena 1, 2 och 4-9,
2004/05:So275 (fp), 2004/05:So329 (c), 2004/05:So346
(c) yrkandena 1 och 2, 2004/05:So355 (c),
2004/05:So366 (s), 2004/05:So374 (kd) yrkandena 1-4,
2004/05:So399 (m), 2004/05:So480 (s), 2004/05:So506
(c) yrkandena 1-4, 2004/05:So523 (s), 2004/05:So531
(kd) yrkandena 1 och 2, 2004/05:So532 (kd),
2004/05:So536 (s), 2004/05:So566 (fp, v, c, mp)
yrkande 8, 2004/05: So573 (s), 2004/05:So583 (s)
yrkandena 1 och 2, 2004/05:So598 (s) yrkande 5,
2004/05:So613 (fp) yrkande 4, 2004/05:So630 (s),
2004/05:So634 (s), 2004/05:Ub323 (mp) yrkande 4,
2004/05:MJ509 (mp) yrkande 14 samt 2004/05:Bo278 (c)
yrkande 2.

Inte heller motion 2004/05:Sf361 (v) yrkande 21
bör föranleda något initiativ från riksdagens sida.

Jämställdhetsperspektiv i vården

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, främst mot bakgrund av det
omfattande pågående arbetet på området, avslå
motioner om jämställdhet mellan kvinnor och
män i hälso- och sjukvården. Jämför
reservationerna 36 (m, fp, c), 37 (kd), 38
(v), 39 (v), 40 (fp), 41 (v), 42 (m, kd) och
43 (fp).

Motioner

I motion 2004/05:So596 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om rätten till
likvärdig vård för kvinnor och män (yrkande 9).
Motionärerna anför att det på senare år har blivit
känt att medicinsk forskning utgår från män. Detta
leder i sin tur till att kvinnor inte sällan får fel
diagnos, fel behandling och fel medicinering. Vidare
tillåts äldre kvinnors sjukvård och läkemedel
dessutom kosta mindre än männens. Ett likalydande
yrkande framförs i motion 2003/04:So409 av Cristina
Husmark Pehrsson m.fl. (m) (yrkande 7).

I motion 2004/05:So612 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om lika behandling av
kvinnor och män i sjukvården i enlighet med 2 § i
hälso- och sjukvårdslagen (yrkande 5). Kvinnor får
sämre villkor och vård än män inom svensk sjukvård
2004. Orsakerna till denna diskriminering finns till
stor del i omedvetna attityder i bemötandet och
omhändertagandet av kvinnor.

I motion 2004/05:So411 av Lars Ohly m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om att regeringen snarast bör
bereda de rapporter som inom vård och omsorg har
analyserat jämställdheten och återkomma till
riksdagen med en handlingsplan för att motverka
ojämställdheten inom vård och omsorg (yrkande 3).
Även i motion 2003/04:So406 av Ulla Hoffmann m.fl.
(v) begärs ett tillkännagivande om beredningen av
Socialstyrelsens rapporter om genus i vård och
socialtjänst (yrkande 3).

I motion 2004/05:So222 av Hillevi Engström och Anita Sidén (m)
begärs ett tillkännagivande om en rättvisare och mer
jämställd vård (yrkande 1). Enligt motionärerna
skall kvinnor ha rätt att få högkvalitativ vård på
samma villkor som män, i hela Sverige. I yrkande 2
begärs ett tillkännagivande om att forsk-
ningsinsatserna för kvinnors hälsoproblem måste
stärkas.

I motion 2002/03:So254 av Catharina Elmsäter-Svärd
(m) begärs ett tillkännagivande om att även kvinnor
skall vara forskningsobjekt i vetenskapen (yrkande
1). Motionären anför att diagnoser utgår från
forskningsresultat som har en mans anatomi som
underlag. Vidare begärs i yrkande 2 ett tillkännagi-
vande om ökad forskning och kunskap om kvinnors
symtom och sjukdomsbild.

I motion 2003/04:So293 av Cecilia Wikström (fp)
begärs ett tillkännagivande om att bryta den
negativa särbehandlingen av kvinnliga patienter inom
hälso- och sjukvården (yrkande 1).

I motion 2004/05:So373 av Ragnwi Marcelind (kd)
begärs ett tillkännagivande om behovet av att
klarlägga varför kvinnor får sämre sjukvård än män.
Ett likalydande yrkande framförs i motion
2003/04:So238 av Ragnwi Marcelind (kd).

I motion 2004/05:So267 av Viviann Gerdin och Annika
Qarlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att
arbetet med att integrera kvinnoperspektivet inom
vården intensifieras (yrkande 1) samt att det görs
ökade forsknings- och utbildningsinsatser med fokus
på könsperspektivet för personal inom vårdsektorn
(yrkande 2).

I motion 2004/05:So280 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny
Olander (s) begärs ett tillkännagivande om att
uppföljning och utvärdering av vård och forskning
sker ur ett jämställdhetsperspektiv.

I motion 2004/05:So339 av Hillevi Larsson och Anne
Ludvigsson (s) begärs ett tillkännagivande om att
forskning kring kvinnors kroppar, symptom och
sjukdomar uppmuntras för att därmed förebygga sämre
behandling av kvinnor vid diagnostisering och vård.

I motion 2004/05:So476 av Anne Ludvigsson m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om åtgärder för lika
rätt till god hälsa och rättvisa villkor i vården
mellan kvinnor och män.

I tre motionsyrkanden förespråkas ändrad
lagstiftning för att uppnå jämställd vård.

I motion 2004/05:So613 av Tina Acketoft m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om komplettering av
hälso- och sjukvårdslagen (yrkande 1). Enligt
motionärerna skall hälso- och sjukvårdslagen
kompletteras så att kvinnors rätt till lika god vård
som män lagfästs i dess portalparagraf. En sådan
klarare lagtext ger möjligheter att på ett helt
annat sätt än i dag följa upp att vården har samma
kvalitet för kvinnor och män.

I motion 2003/04:So406 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om hälso- och
sjukvårdslagen och socialtjänstlagen ur ett
genusperspektiv (yrkande 4). Enligt motionärerna bör
Socialstyrelsen få ett tilläggsuppdrag att utreda
möjligheterna att införa regler som motverkar
ojämställd behandling.

I motion 2004/05:So279 av Christin Hagberg och
Michael Hagberg (s) begärs ett tillkännagivande om
att se över hälso- och sjukvårdslagen så att kvinnor
och män behandlas lika inom vården.

En motion rör behovet av en parlamentarisk
utredning.

I motion 2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om en parlamentarisk
utredning kring jämställdhetsaspekter på sjukvården
(yrkande 8). Utredningen bör bl.a. se över
vårdpersonalens behov av kontinuerlig utbildning så
att könsspecifika kunskaper kan integreras i vård
och behandling. Vidare måste vården uppmärksamma
skillnader i bemötande mellan män och kvinnor så att
skillnaderna upphör.

I tre motionsyrkanden efterfrågas en könsuppdelad
statistik.

I motion 2004/05:So613 av Tina Acketoft m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om bättre statistik
rörande könsskillnader i vården (yrkande 3).

I motion 2004/05:So411 av Lars Ohly m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om att statliga myndigheter
inom vård- och omsorgsområdet skall föra en köns-
uppdelad statistik avseende utförda insatser
(yrkande 4).

I motion 2004/05:So598 av Sonja Fransson m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om vikten av att
redovisa statistik över behandlingar och
resursfördelning uppdelad på kön (yrkande 4).

En motion rör könskonsekvensanalyser.

I motion 2004/05:So613 av Tina Acketoft m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om
könskonsekvensanalyser vid reformer som innebär
stora förändringar i vårdens övergripande strukturer
(yrkande 7). Exempel på sådana reformer är
vårdgarantin, läkemedelsreformen och den nationella
handlingsplanen för hälso- och sjukvården. Inte
någon av dessa åtgärder har blivit föremål för
könskonsekvensanalyser.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Frågor om jämställdhetsperspektiv i vården
behandlades av utskottet senast i betänkande
2002/03:SoU3 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 32
f.). Därvid anförde utskottet bl.a. följande (s.
34):

Utskottet vill åter betona vikten av ett
jämställdhetsperspektiv inom hälso- och
sjukvården samt vidhåller att det är självklart
att den vård som erbjuds skall vara av lika god
kvalitet, oavsett om den avser en kvinna eller en
man. Utskottet erinrar ånyo om
Socialdepartementets genderprogram för social
välfärd, vilket bl.a. syftar till att höja
kvaliteten och effektiviteten i verksamheterna så
att alla får en god vård och service på lika
villkor oavsett kön. Utskottet ser positivt på
det uppdrag som Socialstyrelsen fått att följa
upp nämligen att analysera och redovisa
könsskillnader inom hälso- och sjukvårdens och
socialtjänstens verksamhetsområden och lämna
förslag till åtgärder som kan bidra till ökad
jämställdhet. I samband med kommande
årsredovisningar skall Socialstyrelsen redogöra
för utvecklingen avseende könsskillnader på bl.a.
hälso- och sjukvårdsområdet. Styrelsen har också
ålagts att redovisa könsuppdelad statistik och
göra genderanalyser i sina rapporter och
redovisningar. Enligt utskottets mening får
motionerna - - - anses i huvudsak tillgodosedda.

I 2 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges
att målet för hälso- och sjukvården är en god
hälsa och en vård på lika villkor för hela
befolkningen. Vidare stadgas att vården skall ges
med respekt för alla människors lika värde och
för den enskilda människans värdighet. Utskottet
anser inte att någon komplettering av hälso- och
sjukvårdslagen på sätt som yrkas i motion - - -
är erforderlig. Motionen avstyrks därmed.

Även i betänkande 2002/03:SoU7 Mål för folkhälsan
(prop. 2002/03:35) behandlades ojämlikheten i
vården. I propositionen behandlades bl.a. skillna-
derna i hälsa mellan kvinnor och män samt
skillnaderna i hur läkemedel förskrivs till och
används av kvinnor respektive män. Regeringen
anförde att behovet av forskning om kvinnors och
mäns hälsa utifrån kön och genus är stort och att
forskningsinsatserna behöver öka. Ett
jämställdhetsperspektiv borde vidare genomsyra den
uppföljning och utvärdering samt kunskaps- och
metodutveckling som kommer att ske till följd av
förslagen i propositionen, anfördes det. I
betänkandet med anledning av propositionen,
2002/03:SoU7 Mål för folkhälsan, uttalade utskottet
(s. 24), med anledning av motioner om
kvinnoperspektivet i folkhälsoarbetet, att ett
jämställdhetsperspektiv är en självklarhet och att
det, mot bakgrund av kvinnors och mäns skilda
livsvillkor, livsstil och biologi, är nödvändigt med
ett integrerat genusperspektiv i det nationella,
regionala och lokala folkhälsoarbetet. Motionerna
avstyrktes (res. c). Riksdagen följde utskottet
(rskr. 2002/03:145).

Socialstyrelsen redovisade sin slutrapport om
jämställdhet i vård och omsorg den 31 mars 2004. I
rapporten bekräftas att det fortfarande finns
brister både avseende kunskaper och
behandlingspraxis när det gäller mäns och kvinnors
ibland olika behov. Enligt rapporten söker kvinnor
mer vård, och sjukvårdskostnaderna för kvinnor
överstiger männens. Totalt sett är läkemedelskostna-
derna högre för kvinnor, men män ordineras oftare
nyare och därmed dyrare läkemedel, vilket dock inte
alltid betyder högre kvalitet i behandlingen. Män
har fortfarande högre dödlighet i en rad
behandlingsbara sjukdomar. Socialstyrelsen
konstaterar bl.a. att mer utbildning behövs för att
de könsspecifika kunskaperna skall integreras i
hälso- och sjukvårdens arbete med t.ex. bemötande.
Viktigt är också uppföljning av vårdens resultat med
könsuppdelad statistik och att kvalitetsregister
utvecklas också inom breda områden som primärvård
och psykiatri. Samtidigt är det positivt att nästan
alla vårdutbildningar i dag innehåller
undervisningsmoment inriktade på jämställdhet.
Socialstyrelsen avser att beakta könsspecifika
aspekter i riktlinjer och föreskrifter till hälso-
och sjukvården.

I budgetpropositionen för 2005 (prop. 2004/05:1,
volym 6, utg.omr. 9) anför regeringen att
Socialstyrelsens rapport, som nu bereds inom
Regeringskansliet, förbättrar kunskaperna om
jämställdheten inom hälso- och sjukvården. Dessa
kunskaper skapar förutsättningar för berörda
aktörer, på såväl nationell som lokal nivå, att
vidta åtgärder.

Från Socialdepartementet har inhämtats att
Socialstyrelsens rapport är föremål för beredning
inom Regeringskansliet.

Socialminister Lars Engqvist har i ett frågesvar den
2 juni 2004 (fr. 2003/04:1239 om
jämställdhetsarbetet inom vården) anfört följande:

Tina Acketoft har frågat jämställdhetsministern
vilka åtgärder hon planerar att vidta för att se
till att socialtjänstens och sjukvårdens arbete
präglas av ett könsneutralt perspektiv.
Arbetsfördelningen inom regeringen är sådan att
det ankommer på mig att besvara frågan.

Regeringen uppdrog i juni 2002 åt
Socialstyrelsen att i samverkan med huvudmän och
berörda myndigheter följa upp, analysera och
redovisa könsskillnader inom hälso- och
sjukvårdens och socialtjänstens
verksamhetsområden samt lämna förslag till
åtgärder för de brister som uppmärksammas.
Socialstyrelsen har i mars 2004 slutredovisat
uppdraget genom att avlämna rapporterna Jämställd
vård? Könsperspektiv på hälso- och sjukvården och
Jämställd socialtjänst? Könsperspektiv på so-
cialtjänsten.
Enligt min mening ger nu Socialstyrelsens
rapporter underlag för berörda aktörer att
bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete. Det är
viktigt att huvudmännen tar till vara och
omsätter kunskaperna om kvinnors och mäns skilda
förutsättningar i den praktiska verksamheten.
Jämställdhetsperspektivet måste vara integrerat i
den gemensamma värdegrunden och genomsyra
utvecklingsarbetet på såväl nationell som lokal
nivå för att målet om en god vård på lika villkor
ska kunna uppnås.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill ännu en gång betona vikten av ett
jämställdhetsperspektiv inom hälso- och sjukvården
samt vidhåller att det är självklart att den vård
som erbjuds skall vara av lika god kvalitet, oavsett
om den avser en kvinna eller en man. Utskottet är
vidare av uppfattningen att forskning om kvinnors
och mäns hälsa utifrån kön är angelägen. Genom
Socialstyrelsens redovisning och analys av
könsskillnader inom hälso- och sjukvårdens
verksamhetsområde har vidare förutsättningarna nu
förbättrats för att kunna vidta de åtgärder som
behövs för att ett jämställdhetsperspektiv verkligen
skall genomsyra hälso- och sjukvården.
Sammanfattningsvis anser utskottet att motionerna
2002/03:So254 (m) yrkandena 1 och 2, 2003/04:So238
(kd), 2003/04:So293 (fp) yrkande 1, 2003/04:So406
(v) yrkande 3, 2003/04:So409 (m) yrkande 7,
2004/05:So222 (m) yrkandena 1 och 2, 2004/05:So267
(c) yrkandena 1 och 2, 2004/05:So280 (s),
2004/05:So339 (s), 2004/05:So373 (kd), 2004/05:So411
(v) yrkande 3, 2004/05:So476 (s), 2004/05:So596 (m)
yrkande 9 och 2004/05:So612 (fp) yrkande 5 får
anses i huvudsak tillgodosedda.

Utskottet noterar att det redan i dag åligger
Socialstyrelsen att redovisa könsuppdelad statistik
och göra genderanalyser i rapporter och
redovisningar. Motionerna 2004/05:So411 (v) yrkande
4, 2004/05:So598 (s) yrkande 4 och 2004/05:So613
(fp) yrkande 3 får härigenom anses i huvudsak
tillgodosedda.

I 2 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges att
målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och
en vård på lika villkor för hela befolkningen.
Vidare stadgas att vården skall ges med respekt för
alla människors lika värde och för den enskilda
människans värdighet. Utskottet vidhåller att någon
komplettering av hälso- och sjukvårdslagen på sätt
som begärs i motionerna 2004/05:So279 (s) och
2004/05:So613 (fp) yrkande 1 inte är nödvändig.
Motionerna avstyrks. Av samma skäl anser utskottet
att det saknas anledning för riksdagen att vidta
något initiativ med anledning av motion
2003/04:So406 (v) yrkande 4.

I motion 2004/05:So605 (kd) yrkande 8 begärs en
parlamentarisk utredning kring jämställdhetsaspekter
på sjukvården. Mot bakgrund av det arbete som pågår
på området anser utskottet att det saknas anledning
att föreslå att en utredning skall tillsättas.
Motionsyrkandet avstyrks.

Socialstyrelsen har i sin rapport Jämställd vård?
Könsperspektiv på hälso- och sjukvården konstaterat
att Hälso- och sjukvårdsforskning med inriktning på
konsekvensanalyser ur ett könsperspektiv av reformer
och strukturella förändringar är mycket angelägna.
Utskottet delar Socialstyrelsens uppfattning och
utgår från att styrelsen följer frågan i framtiden.
Något tillkännagivande med anledning av motion
2004/05:So613 (fp) yrkande 7 är dock inte
erforderligt.

Rehabilitering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bl.a. med hänvisning till
pågående arbete inom Socialstyrelsen avslå
motioner om rehabilitering inom vården.
Jämför reservationerna 44 (fp, c), 45 (m) och
46 (mp).

Motioner

I motion 2004/05:So229 av Rolf Gunnarsson (m) begärs
ett tillkännagivande om rehabilitering och vård för
att minska samhällets sjukvårdskostnader. Det är
enligt motionären viktigt att snabb vård ges och att
rehabiliteringen snabbt kommer in för att minska
statens kostnader.

I motion 2004/05:So664 av Tomas Högström (m) begärs
ett tillkännagivande om behovet av att överväga en
regelförändring så att sanktionsmöjligheter kan
vidtas gentemot sjukvårdshuvudman som inte fullgör
sitt medicinska rehabiliteringsansvar.

I motion 2004/05:So513 av Marie Wahlgren m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om rehabiliteringen av
smärtpatienter (yrkande 2). Enligt motionären bör
regeringen säkerställa att rehabiliteringsvården
blir mer professionell och får tydliga
uppföljningskriterier så att vården arbetar på rätt
sätt.

I motion 2004/05:Sf236 av Ana Maria Narti (fp)
begärs ett tillkännagivande om snabbt insatta
behandlingar för alla patienter i behov av
rehabilitering (yrkande 3). I yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om vidareutveckling av
specialiserade centrum för rehabilitering.

I motion 2004/05:So294 av Sven Brus och Yvonne
Andersson (kd) begärs ett tillkännagivande om rätten
till kontinuerlig och livslång rehabilitering.

I motion 2004/05:So286 av Jan Lindholm (mp) begärs
ett tillkännagivande om behovet av insatser för att
kartlägga livskvalitet, att agera för att motverka
utarmning av rehabiliteringsinsatser för svaga
grupper och att stödja en jämnare bedömning av
insatsbehov i landet.

I motion 2004/05:So572 av Marianne Carlström och
Christina Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om
rehabilitering av långtidssjuka.

Bakgrund m.m.

Enligt 3 b § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
skall landstinget bl.a. erbjuda dem som är bosatta
inom landstinget habilitering och rehabilitering.
Habilitering eller rehabilitering skall, enligt
samma bestämmelse, planeras i samverkan med den
enskilde. Av planen skall planerade och beslutade
insatser framgå.

Målet för hälso- och sjukvårdspolitiken är att
vårdens kvalitet och tillgänglighet skall
förbättras. Socialstyrelsen har till uppgift att
stödja sjukvårdshuvudmännen i deras arbete med att
förbättra tillgängligheten till hälso- och
sjukvården på ett sätt som tillförsäkrar alla
patienter en bedömning och att vård ges efter behov
och inom rimlig tid.

I Socialstyrelsens regleringsbrev för 2004 uppdrogs
åt styrelsen att särskilt redovisa på vilket sätt
den stöder sjukvårdshuvudmännen i deras arbete för
att förbättra tillgången till habilitering och
rehabilitering för barn och ungdomar med
funktionshinder. Med erfarenheterna från rapporten
som beskriver situationen för vuxna har regeringen
för 2005 vidgat detta uppdrag till att omfatta
habilitering och rehabilitering även för vuxna.
Socialstyrelsen kommer även på eget initiativ att
utarbeta allmänna råd om habilitering,
rehabilitering och hjälpmedel till stöd för
huvudmännen.

Socialstyrelsen har som sektorsmyndighet ett
etappmål att utarbeta ett gemensamt och fungerande
uppföljningssystem för rehabilitering/habilitering i
samverkan med andra myndigheter. Hälso- och
sjukvården, försäkringskassan, arbetsgivare,
arbetsförmedlingen och kommunen (inklusive skolan)
är alla viktiga parter i detta arbete.

LSS- och hjälpmedelsutredningen hade bl.a. i uppdrag
att analysera och komma med förslag angående
oklarheter i gränsdragningen mellan råd och stöd
enligt lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade (LSS) och
habilitering/rehabilitering enligt hälso- och
sjukvårdslagen. Utredningens förslag (SOU 2004:103)
överlämnades till regeringen den 8 november 2004.
Efter avslutad remissbehandling kommer förslaget att
beredas inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar det arbete med att utarbeta
allmänna råd om habilitering, rehabilitering och
hjälpmedel till stöd för huvudmännen som planeras
inom Socialstyrelsen. Det är mycket angeläget att
mer effektivt utnyttja samhällets resurser för att
bättre kunna tillgodose enskilda människors behov av
stöd. Socialstyrelsens arbete att förbättra
samordningen mellan myndigheter är därför av största
vikt.

När det gäller oklarheterna i gränsdragningen
mellan råd och stöd enligt LSS (1993:387) och
habilitering/rehabilitering enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) bör resultatet av den
pågående beredningen av LSS- och
hjälpmedelsutredningens förslag avvaktas.
Mot bakgrund av det anförda finns det enligt
utskottet inte skäl för riksdagen att ta något
initiativ med anledning av motionerna 2004/05:Sf236
(fp) yrkandena 3 och 4, 2004/05:So229 (m),
2004/05:So286 (mp), 2004/05:So294 (kd),
2004/05:So513 (fp) yrkande 2, 2004/05:So572 (s) samt
2004/05:So664 (m). Motionerna avstyrks.

Aborter, fosterdiagnostik m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med hänvisning till tidigare
inställning, samt till pågående arbete på
området m.m., avslå en rad motionsyrkanden om
bl.a. aborter och fosterdiagnostik. Jämför
reservationerna 47 (v, c, mp), 48 (kd), 49
(kd) och 50 (kd).

Motioner

I motion 2003/04:So375 av Kenneth Johansson m.fl.
(c, m, fp, kd, v, mp) begärs ett tillkännagivande om
en översyn av abortlagstiftningen. Motionärerna
anför att enligt 5 § abortlagen (1975:595) är det
endast den som är behörig att utöva läkaryrket som
får utföra abort eller avbryta havandeskap. Ett
utökat bemyndigande som innebär att speciellt
behöriga barnmorskor självständigt får handlägga
hela processen kring en medicinsk abort skulle kunna
vara positivt på olika sätt. Kötiden kan förkortas,
fler kvinnor kan välja medicinsk abort om de vill
och omvårdnadskvaliteten kan förbättras. Ett
liknande yrkande framförs i motion 2003/04:So447 av
Elina Linna m.fl. (v). I motion 2003/04:So257 av
Lena Adelsohn Liljeroth (m) begärs ett
tillkännagivande om att barnmorskor skall ha
förskrivningsrätt. Enligt motionären skulle detta
kunna minska väntetiderna och trycket inom
sjukvården för de kvinnor som ändå redan bestämt sig
för abort. Även i motion 2003/04:So538 av Berit
Högman (s) behandlas frågan om barnmorskors rätt
till förskrivning av abortpiller. I motion
2004/05:So370 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist
(s) samt motion 2003/04:So225 av Carina Hägg (s)
begärs tillkännagivanden om möjlighet att ge
barnmorskor vidareutbildning i att utföra medicinska
aborter.

I motion 2004/05:So641 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om att
fosterdiagnostik i första hand skall användas för
att diagnostisera sjukdomar eller tillstånd där
möjligheter finns att bota, förebygga eller skydda
barnet (yrkande 7). Vidare begärs i yrkande 8 ett
tillkännagivande om en lagstiftning kring 1994 års
riksdagsbeslut beträffande PGD (preimplantatorisk
genetisk diagnostik). I yrkande 9 begärs ett
tillkännagivande om "informerat samtycke" i samband
med abort. Motionärerna anför att informationen och
stödsamtalet bör få en mycket tydligare inriktning
än i dag. Motionärerna begär slutligen ett
tillkännagivande om abortförebyggande åtgärder
(yrkande 10) samt att stödsamtal skall erbjudas
efter en abort (yrkande 11). Likalydande yrkanden
framförs i motion 2003/04:So636 av Chatrine Pålsson
m.fl. (kd) yrkandena 7-10.

I motion 2004/05:So407 av Tuve Skånberg (kd) begärs
ett tillkännagivande om skäl för att bevilja abort.
Till exempel skall enligt motionären en opererbar
åkomma som läpp- och gomspalt aldrig ensam vara ett
tillräckligt skäl för att bevilja en abort. I motion
2003/04:So304 av Tuve Skånberg (kd) begärs ett
liknande tillkännagivande.

I motion 2004/05:So458 av Mikael Oscarsson (kd)
begärs ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen
ges i uppdrag att producera ett skriftligt
informationsmaterial för kvinnor som överväger abort
(yrkande 1). Ett liknande yrkande återfinns i motion
2004/05:So533 av Annelie Enochson och Tuve Skånberg
(kd). I motion 2004/05:So458 yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om att det införs en vänteperiod på
minst 24 timmar från det att en kvinna får muntlig
och skriftlig information till dess abortingreppet
utförs, med undantag av om ett akut abortingrepp
behövs. Vidare begärs ett tillkännagivande om att
obligatoriska samtal på plats med kurator,
barnmorska eller gynekolog skall införas såväl före
som efter en abort (yrkande 3) samt om att
Socialstyrelsen får i uppdrag att producera ett
nationellt informationsmaterial för patienter som
överväger abort (yrkande 4).

I motion 2004/05:So471 av Torsten Lindström (kd)
begärs ett tillkännagivande om behovet av stöd till
abortförebyggande åtgärder (yrkande 1). Motionären
anför att Statens folkhälsoinstitut bör sammanställa
och tillgängliggöra informationsmaterial om
processen för spädbarnsadoption samt kvinnans
rättigheter vid adoption. Även information om
abortens medicinska risker skall finnas tillgänglig.
Ett likalydande yrkande framförs i motion
2003/04:So252 av samma motionär (yrkande 1). Vidare
begärs i motion 2004/05:So471 yrkande 3 ett
tillkännagivande om behovet av ytterligare stöd till
dem som gått igenom abort. Inte minst behövs
stödsamtal för dem som önskar få hjälp med att
bearbeta det inträffade. I motion 2003/04:So252 av
Torsten Lindström (kd) framförs ett likalydande
yrkande (yrkande 2). I motion 2004/05:So471 begärs
vidare ett tillkännagivande om samrådsskyldighet med
omyndiga abortsökandes vårdnadshavare (yrkande 4).
Slutligen begärs i yrkande 5 ett tillkännagivande om
aborter på grund av selektion. Motionären ser en
oroande tendens i stora delar av världen där aborter
sker efter en medveten selektion på grund av barnets
kön eller eventuella handikapp och anför att det är
angeläget att samhället inte medverkar till sådan
selektion.

I motion 2004/05:So550 av Tuve Skånberg och Lars
Gustafsson (kd) begärs ett tillkännagivande om att
aborter fullt ut bör ingå i patientregistret för att
möjliggöra forskning relaterad till
abortproblematiken (yrkande 1). Motionärerna anför
att personnummer bör ingå vid rapportering av legal
abort till patientregistret. Enligt motionärerna kan
annars inga framtida komplikationer någonsin sättas
i samband med en abort. Ett likalydande yrkande
återfinns i motion 2003/04:So301 yrkande 1 av samma
motionärer.

I motion 2004/05:So552 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson
(kd) begärs ett tillkännagivande om att i svensk
lagstiftning genomföra vad som rekommenderas av WHO
om när foster juridiskt sett skall räknas som barn
(yrkande 1). Vidare begärs ett tillkännagivande om
praxis för hur sent i graviditeten aborten får
beviljas (yrkande 2). Likalydande tillkännagivanden
begärs i motion 2003/04:So302 av Tuve Skånberg och
Annelie Enochson (kd) yrkandena 1 och 2.

I motion 2004/05:So553 av Tuve Skånberg (kd) begärs ett
tillkännagivande om att en grundlig utredning bör
göras av hanteringen av aborterade foster i samband
med forskning (yrkande 1). Vidare begärs i yrkande 2
ett tillkännagivande om tydliga regler för forskning
på levande foster. Likalydande yrkanden återfinns i
motion 2003/04:So303 av samma motionär (yrkandena 1
och 2).

I motion 2003/04:So446 av Mikael Oscarsson och
Annelie Enochson (kd) begärs ett tillkännagivande om
en utredning kring oönskade graviditeter bland unga
och hur dessa kan förebyggas.

I motion 2003/04:So554 av Mikael Oscarsson (kd)
begärs ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen
skall få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur
kunskapen om sambandet mellan abort och bröstcancer
skall tas till vara.

I motion 2003/04:So260 av Rigmor Stenmark (c) begärs
ett tillkännagivande om förebyggande åtgärder för
att minska antalet aborter.

I motion 2004/05:So307 av Matilda Ernkrans och
Louise Malmström (s) begärs ett tillkännagivande om
att initiera ett samarbete med Socialstyrelsen som
innebär att de skärpta abortföreskrifterna för
kvinnor under 18 år tas bort och ersätts med en
metod som stöttar de unga kvinnorna att hantera sin
abort och sin livssituation (yrkande 1). Vidare
begärs ett tillkännagivande om att det i metoden
också skall ingå att göra sexualiteten till ett
ansvar för både unga kvinnor och män (yrkande 2).

I motion 2004/05:So325 av Hillevi Larsson (s) begärs
ett tillkännagivande om att ge Socialstyrelsen
instruktioner som garanterar omyndiga abortsökande
sekretess gentemot vårdnadshavaren om de
abortsökande så önskar.

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet behandlade motionsyrkanden om aborter och
fosterdiagnostik senast i betänkande 2002/03:SoU3
Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 44 f.). Bland
annat behandlades en likalydande motion som de nu
aktuella 2003/04:So302 och 2004/05:So552. Utskottet
poängterade att abortlagen inte innebär att
tillstånd till abort inte får lämnas om fostret
bedöms livsdugligt. Motionen avstyrktes. Vidare
konstaterades att frågan om när ett foster skall
betraktas som barn har prövats av regeringen i
samband med en framställning om att
folkbokföringslagen (1991:481) skall ändras vad
beträffar gränser för när en dödfödd skall anmälas
till skattemyndigheten. Utskottet delade regeringens
uppfattning och motionen avstyrktes (res. kd). I
samma betänkande behandlades även en motion om att
personnummer bör ingå vid rapporteringen till
patientregistret. Utskottet vidhöll härvidlag sin
inställning att forskning i syfte att utröna
eventuella hälsorisker i samband med abort får ske
exempelvis i form av intervjustudier. Motionen
avstyrktes.

I betänkande 1994/95:SoU18 Fosterdiagnostik, abort
m.m. fastställdes riktlinjer för preimplantatorisk
genetisk diagnostik (PGD). Utskottet anförde bl.a.
följande (s. 11 f.):

Utskottet delar uppfattningen i propositionen och
motion So28 (kds) att preimplantatorisk
diagnostik måste användas med stor restriktivitet
och endast för par med anlag för någon svår
genetiskt betingad sjukdom eller
kromosomavvikelse. Diagnostiken skall inriktas
mot allvarliga, progressiva, ärftliga sjukdomar
som leder till tidig död och där ingen bot eller
behandling finns. Könsbestämning skall endast få
göras om det är medicinskt motiverat.
Socialstyrelsen kommer enligt propositionen att
få regeringens uppdrag att noga följa
utvecklingen och rapportera om den fortsatta
tillämpningen. Utskottet anser att såväl
regeringen som Socialstyrelsen noga bör följa upp
hur de föreslagna riktlinjerna för
fosterdiagnostik fungerar i praktiken. Regeringen
bör om det behövs återkomma till riksdagen med
förslag till ändringar i riktlinjerna. Med det
ovan sagda förordar utskottet att riksdagen
godkänner vad regeringen anfört om riktlinjer för
fosterdiagnostik.

I mars 2004 överlämnade Kommittén om genetisk
integritet sitt slutbetänkande Genetik, integritet
och etik (SOU 2004:20). Kommittén har bl.a. haft i
uppdrag att göra en översyn av de nu gällande
riktlinjerna för fosterdiagnostik och
preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD). När det
gäller preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD)
föreslår kommittén, i likhet med Statens medicinsk-
etiska råd, att nuvarande riktlinjer avseende PGD
för diagnos av allvarliga ärftliga sjukdomar
justeras enligt följande:

Preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD) får
endast användas för par som bär på en specifik,
allvarlig monogen eller kromosomal ärftlig
sjukdom, som innebär hög risk att få barn med
genetisk sjukdom eller skada. Behandlingen får
endast inriktas på att barnet inte skall ärva
anlag för sjukdomen eller skadan i fråga. Den
skall inte få användas för val av egenskap. Inför
behandlingen skall paret erhålla utförlig
skriftlig och muntlig information om den aktuella
sjukdomens natur (prognos, behandlingsmöjligheter
etc.), ärftlighetsriskens storlek, hur PGD går
till samt de för- och nackdelar som finns med PGD
jämfört med alternativa handlingsvägar.

Beträffande fosterdiagnostik skriver kommittén att
det vid en samlad bedömning inte finns skäl att
formulera nya allmänna riktlinjer. Socialstyrelsen
föreslås få bemyndigande att meddela föreskrifter om
genetisk fosterdiagnostik. Vidare föreslår kommittén
att en löpande diskussion om etiska frågor av
betydelse på området sker inom Statens medicinsk-
etiska råd (SMER). SMER:s "etisk dag" i december år
2004 ägnades åt fosterdiagnostik.

Lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som
avser människor trädde i kraft den 1 januari 2004
(prop. 2002/03:50, bet. 2002/03:UbU18, rskr.
2002/03:213). Lagen innehåller bestämmelser om
etikprövning av forskning som avser människor och
biologiskt material från människor. Den innehåller
också bestämmelser om samtycke till sådan forskning.
Syftet med lagen är att skydda den enskilda
människan och respekten för människovärdet vid
forskning.

Av 11 § lagen (1995:831) om transplantation m.m.
framgår att vävnad från ett aborterat foster endast
får användas för medicinska ändamål. För att sådant
material skall få tas till vara fordras att den
kvinna som burit fostret samtycker till åtgärden.
Innan samtycke inhämtas skall kvinnan ha informerats
om åtgärden och den tilltänkta användningen. Vävnad
får tas till vara endast med Socialstyrelsens
tillstånd. Sådant tillstånd får lämnas endast om det
finns synnerliga skäl.

Av 1 § abortlagen (1974:595) framgår att om en
kvinna begär att hennes havandeskap skall avbrytas,
får abort utföras om åtgärden vidtas före utgången
av artonde havandeskapsveckan och den inte på grund
av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig
fara för hennes liv eller hälsa. Vidare framgår av 3
§ första stycket att efter utgången av artonde
havandeskapsveckan får abort utföras endast om
Socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till
åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om
synnerliga skäl föreligger för aborten. I 3 § andra
stycket stadgas att tillstånd ej får lämnas om det
finns anledning att anta att fostret är livsdugligt.
Vidare stadgas i 6 § första stycket att om
havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel
hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv
eller hälsa, får Socialstyrelsen lämna tillstånd
till avbrytande av havandeskap efter utgången av
artonde havandeskapsveckan och oavsett hur långt
havandeskapet har framskridit. Av 6 § andra stycket
framgår att avbrytande av havandeskap får utföras
utan Socialstyrelsens tillstånd om inte åtgärden kan
anstå utan fara för kvinnan.

Socialstyrelsen reviderade i juli 2004 sina
föreskrifter och allmänna råd om abort (SOSFS
2004:4). I 5 kap. anges följande beträffande kvinnor
under 18 år som genomgår abort:

En kvinna under 18 år bör uppmanas att i första
hand själv berätta om graviditeten och den
önskade aborten för sin eller sina vårdnadshavare
eller, om detta inte är möjligt, för någon annan
vuxen närstående person. Vid behov bör hon få
hjälp med detta.

Om den unga kvinnan motsätter sig att
vårdnadshavaren kontaktas, måste vårdpersonalen
utifrån föräldrabalkens bestämmelser om
vårdnadshavarens allmänna omvårdnadsansvar
bedöma, med hänsyn till kvinnans ålder och
mognad, om det är lämpligt att ändå informera
denne.
Även om den unga kvinnan inte har nått en sådan
ålder och mognad att hon har fått ett
integritetsskydd gentemot vårdnadshavaren kan det
ändå finnas en skyldighet att hemlighålla
uppgifter om henne för vårdnadshavaren enligt 14
kap. 4 § andra stycket sekretesslagen (1980:100),
nämligen om det kan antas att hon lider betydande
men, om uppgifterna röjs för denne.
I de situationer då information om graviditeten
och aborten varken ges till vårdnadshavaren eller
någon annan vuxen närstående person bör kvinnan
få särskilt stöd före, under och efter aborten.
Det bör antecknas i patientjournalen
1. om kvinnan själv har informerat vårdnadshavaren
om aborten,
2.
3. om vårdpersonalen har informerat vårdnadshavaren
om aborten eller
4.
5. om vårdpersonalen inte har informerat
vårdnadshavaren om aborten,
6.
7. samt skälen för detta.
8.
Av 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) följer
att vårdpersonalen är skyldig att överväga om en
anmälan till socialnämnden skall göras.

Enligt 24 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ett
barns födelse anmälas till skattemyndigheten om
barnet föds inom landet eller om det föds utom
landet av en kvinna som är folkbokförd här. Anmälan
skall göras för en nyfödd, som efter födelsen andats
eller visat något annat livstecken, samt dödfödd som
avlidit efter utgången av tjugoåttonde
havandeskapsveckan.

Socialminister Lars Engqvist besvarade den 9 juli
2003 en skriftlig fråga om medicinska aborter (fr.
2002/03:1146):

Inger René har frågat mig vilka åtgärder jag
avser att vidta för att möjliggöra för
barnmorskor att utföra medicinska aborter.

En abort som sätts i gång med hjälp av
läkemedel, en så kallad medicinsk abort, kan ske
till graviditetsvecka 9. Före en abort måste en
medicinsk bedömning göras och graviditetslängden
fastställas. För att diagnostiken av
graviditetslängden ska vara säker görs den
vanligtvis med en vaginal ultraljudsundersökning.
Det handlar också om att kunna skilja en
patologisk graviditet (till exempel
utomkvedshavandeskap eller missfall) från en
normal. Att ställa denna diagnos har barnmorskor
i allmänhet inte utbildning och kompetens för.
Det finns också kvinnor med medicinska
tillstånd där komplikationer kan uppstå under
abortförloppet eller efter aborten. Dessa kvinnor
behöver utredas och övervakas speciellt.
Abortpiller är potenta och potentiellt farliga
läkemedel och de skrivs över huvud taget inte ut
på recept, utan rekvireras till den klinik som
har rätt att utföra abort.
Allt detta visar, enligt min mening, att det
behövs en läkare med gynekologisk kompetens i all
abortvård. Jag har mot den här bakgrunden inte
för avsikt att vidta några åtgärder som skulle
syfta till att möjliggöra för barnmorskor att
utföra medicinsk abort.

Statsrådet Morgan Johansson besvarade den 11 juli
2003 en skriftlig fråga om ökning av tonårsaborterna
(fr. 2002/03:1191). I sitt svar angav statsrådet
bl.a. att regeringen ser med stor oro på det ökande
antalet aborter bland tonåringar och att den noga
följer utvecklingen av antalet tonårsaborter och
effekten av det förebyggande arbete som redan
bedrivs på området. Statsrådet framhöll vidare att
ytterligare insatser kommer att övervägas vid en
fortsatt försämrad utveckling.

Utskottets ställningstagande

En rad motioner behandlar barnmorskors behörighet
att handlägga processen kring medicinska aborter.
Utskottet har visserligen förståelse för
motionärernas resonemang att kötiderna på så sätt
skulle kunna förkortas. Samtidigt delar utskottet
bedömningen att det bl.a. på grund av risken för
komplikationer behövs en läkare med gynekologisk
kompetens i all abortvård. Utskottet är därför inte
berett att föreslå en ändring av abortlagen i detta
avseende. Motionerna 2003/04:So257 (m),
2003/04:So375 (c, m, fp, kd, v, mp), 2003/04:So447
(v) och 2003/04:So538 (s) avstyrks. Utskottet är
inte heller berett att föreslå ett tillkännagivande
om att ge barnmorskor vidareutbildning i att utföra
medicinska aborter och avstyrker därför motionerna
2003/04: So225 (s) och 2004/05:So370 (s).

Motionerna 2003/04:So304 (kd), 2003/04:So636 (kd)
yrkandena 7 och 8, 2004/05:So407 (kd), 2004/05:So641
(kd) yrkandena 7 och 8 och 2004/05: So471 (kd)
yrkande 5 rör bl.a. frågor om fosterdiagnostik och
preimplantatorisk genetisk diagnostik (PGD).
Utskottet kan konstatera att Kommittén om genetisk
integritet behandlar dessa frågor i sitt
slutbetänkande (SOU 2004:20). Betänkandet är för
närvarande under beredning inom Socialdepartementet.
Utskottet finner därför inga skäl att nu ta några
initiativ i dessa frågor. Motionerna avstyrks.

Motionerna 2003/04:So303 (kd) yrkandena 1 och 2 samt
2004/05:So553 (kd) yrkandena 1 och 2 rör forskning
på aborterade foster. Enligt utskottet är gällande
lagstiftning på området tillfyllest. Motionerna
avstyrks.

Beträffande frågan om när ett foster juridiskt sett
skall betraktas som barn, vidhåller utskottet
tidigare intagen ståndpunkt. Motionerna
2003/04:So302 (kd) yrkande 1 och 2004/05:So552 (kd)
yrkande 1 avstyrks.

I motionerna 2003/04:So302 (kd) yrkande 2 och
2004/05:So552 (kd) yrkande 2 begärs
tillkännagivanden om sena aborter. Utskottet vill
här åter poängtera att abortlagen (1974:595) innebär
att tillstånd till abort efter artonde
havandeskapsveckan inte får lämnas om det finns
anledning att anta att fostret är livsdugligt (3 §).
Utskottet vidhåller sin uppfattning att det inte
behövs något initiativ från riksdagen med anledning
av motionerna, vilka avstyrks.

Beträffande frågan om personnummer bör ingå vid
rapportering av aborter till patientregistret,
vidhåller utskottet sin tidigare redovisade
inställning att forskning i syfte att utröna
eventuella hälsorisker i samband med abort får ske i
form av exempelvis intervjustudier. Motionerna
2003/04:So301 (kd) yrkande 1 och 2004/05:So550 (kd)
yrkande 1 avstyrks.

I motion 2003/04:So554 (kd) begärs ett
tillkännagivande om att Socialstyrelsen skall få i
uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur kunskapen om
sambandet mellan abort och bröstcancer skall tas
till vara. Utskottet finner inte skäl att föreslå
ett sådant initiativ. Motionen avstyrks.

Ett antal motioner behandlar behovet av
abortförebyggande åtgärder, informationsmateriel
till kvinnor som överväger abort samt stöd till
kvinnor som genomgått abort. Utskottet delar
motionärernas inställning att det är angeläget att
antalet aborter, särskilt tonårsaborter, minskas.
Utskottet noterar att regeringen ser med oro på det
ökade antalet tonårsaborter och att den noga följer
utvecklingen och effekten av det förebyggande arbete
som bedrivs samt att ytterligare åtgärder kommer att
övervägas om utvecklingen fortsätter. Utskottet
finner därför inte skäl att nu föreslå något
initiativ med anledning av motionerna. Motionerna
2003/04:So252 (kd), 2003/04:So260 (c), 2003/04:So446
(kd), 2003/04:So636 (kd) yrkandena 9 och 10,
2004/05:So458 (kd), 2004/05:So471 (kd) yrkandena 1
och 3, 2004/05:So533 (kd) samt 2004/05:So641 (kd)
yrkandena 9-11 avstyrks.

När det gäller omyndiga abortsökande och frågan om
och hur deras vårdnadshavare bör informeras
konstaterar utskottet att detta behandlas ingående i
Socialstyrelsens nyligen ändrade föreskrifter och
allmänna råd om abort (SOSFS 2004:4). Riksdagen bör
inte ta något initiativ med anledning av motionerna
2004/05:So307 (s), 2004/05:So325 (s) samt
2004/05:So471 (kd) yrkande 4. Motionsyrkandena
avstyrks.

Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om legitimation
för dietister. Enligt utskottet bör pågående
arbete på området avvaktas. Vidare bör
riksdagen, bl.a. med hänvisning till att en
översyn av tillämpningsföreskrifterna
relativt nyligen genomförts, avslå
motionsyrkanden om att förändra lex Maria-
bestämmelserna. Riksdagen bör även avslå
ytterligare ett antal motioner som föreslår
ändringar i lagen om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område. Jämför
reservationerna 51 (kd), 52 (v) och 53 (v).

Motioner

I två motioner förespråkas legitimation för
dietister.

I motion 2004/05:So455 av Cecilia Wikström (fp)
begärs ett tillkännagivande om legitimering för
dietister. Genom att legitimera dietister ökar
samhällets möjligheter till tillsyn och uppföljning
med ökad patientsäkerhet och ökad vårdkvalitet som
följd. Ett likalydande yrkande framförs i motion
2003/04:So227 av Cecilia Wikström (fp).

I två motioner framförs synpunkter på lex Maria-bestämmelserna.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs i yrkande 19 ett tillkännagivande om vikten
av att förbättra anmälningsförfarandet enligt lex
Maria i syfte att åstadkomma förbättringar inom
hälso- och sjukvården.

I motion 2003/04:So275 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om en fristående funktion inom
hälso- och sjukvården motsvarande kommunernas MAS
(yrkande 2). Motionärerna anför att hälso- och
sjukvården har ett system som innebär att de
verksamma i praktiken själva skall göra anmälningar
om misstag och brister. Emellertid har
Socialstyrelsens uppföljning visat att s.k. lex
Maria-anmälningar minskar när den anmälda incidenten
kan leda till påföljd. Hälso- och sjukvården bör
därför få en funktion motsvarande kommunernas MAS
(medicinskt ansvarig sjuksköterska) med ansvar för
tillsyn och avvikelsehantering.

En motion behandlar komplementärmedicinska
frågeställningar.

I motion 2004/05:So359 av Birgitta Carlsson och
Birgitta Sellén (c) begärs ett tillkännagivande om
att samma/likartade krav på komplementär- och al-
ternativmedicinsk kompetens skall ställas på
vårdgivare inom hälso- och sjukvården som på
komplementär- och alternativmedicinare (yrkande 10).
Vidare begärs i motionen ett tillkännagivande om att
även barn under 8 år och gravida kvinnor bör få
möjlighet till behandling med komplemen-
tär/alternativmedicin (yrkande 11).

Två motionsyrkanden avser att försäkringsbolagens
sakkunnigläkare bör stå under Socialstyrelsens
tillsyn.

I motion 2004/05:Ju425 av Sven-Erik Sjöstrand och
Kjell-Erik Karlsson (v) begärs ett tillkännagivande
om tillsyn över sakkunnigläkarna (yrkande 2).

I motion 2003/04:L242 av Ann-Marie Fagerström m.fl.
(s) begärs ett tillkännagivande om tillsyn över
försäkringsbolagens sakkunnigläkare (yrkande 1).
Motionärerna anför att dessa läkare bör stå under
tillsyn av Socialstyrelsen och att deras bedömningar
bör kunna prövas av Hälso- och sjukvårdens an-
svarsnämnd (HSAN).

En motion rör frågor om omvårdnad i relation till
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds verksamhet.

I motion 2004/05:So389 av Elina Linna (v) m.fl.
begärs ett tillkännagivande om anmälningar till
bl.a. HSAN avseende brister i omvårdnaden samt att
de instanser som handlägger dessa ärenden bör
kompletteras med sakkunniga inom omvårdnadsområdet
(yrkande 2). Motionärerna pekar på att det i dag
händer att läkare med olika specialistfunktioner
även uttalar sig om omvårdnadsärenden trots att de
inte har utbildning inom denna disciplin. Regeringen
bör därför se över varför brister i omvårdnaden
sällan anmäls till HSAN.

En motionär efterfrågar en komplettering av 1 kap. 4 § lagen om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

I motion 2004/05:So632 av Lennart Klockare (s) begärs ett
tillkännagivande om vilka som omfattas av
disciplinansvaret i socialtjänstens särskilda
boendeformer. Motionären anför att problemet skulle
kunna lösas genom ett förtydligande i 1 kap. 4 §
LYHS - enligt följande. "Med vårdinrättning avses en
inrättning där den huvudsakliga verksamheten är att
se som hälso- och sjukvård." Enligt motionären
hamnar därigenom t.ex. hem där det sociala inslaget
är det mer framträdande utanför
vårdinrättningsbegreppet.

Bakgrund, tidigare behandling, m.m.

Enligt 1 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
framgår att med hälso- och sjukvård avses åtgärder
för att medicinskt förebygga, utreda och behandla
sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör
även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna.

Bestämmelser rörande hälso- och sjukvårdens
verksamhet finns i lagen (1998:531) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
Lagen trädde i kraft den 1 januari 1999 (prop.
1997/98:109, 1997/98:SoU22, rskr. 1997/98:290) och
innebar bl.a. en samordning av fem lagar, nämligen
lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom
hälso- och sjukvården m.m., lagen (1994:953) om
åligganden för personal inom hälso- och sjukvården,
lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso-
och sjukvårdens område och lagen (1996:786) om
tillsyn över hälso- och sjukvården.

I lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område behandlas bl.a. skyldigheter för hälso- och
sjukvårdspersonal (2 kap.) samt behörighets- och
legitimationsregler (3 kap.). Bland annat stadgas i
2 kap. 1 § att den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i
överensstämmelse med vetenskap och beprövad
erfarenhet. Av 3 kap. 6 § framgår att dietist är en
skyddad yrkestitel. Dessutom finns i 4 kap. 1-3 §§
regler innefattande begränsningar i rätten att vidta
vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder som gäller
för andra än de som enligt 1 kap. 4 § i lagen
tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen. Av
bestämmelserna framgår bl.a. att barn under åtta år
inte får undersökas och behandlas samt att gravida
inte får behandlas för vissa angivna
sjukdomstillstånd. Av 6 kap. 1 § framgår att hälso-
och sjukvården och dess personal står under tillsyn
av Socialstyrelsen.

I 1 kap. 4 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område redovisas i ett antal punkter vad
som avses med hälso- och sjukvårdspersonal enligt
lagen. I punkt 2 anges personal som är verksam vid
sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar
i hälso- och sjukvård av patienter.

Enligt 7 kap. 1 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område prövas frågor om disciplinpåföljd
enligt lagen av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Av 7 kap. 2 § följer att ansvarsnämnden består av en
ordförande och åtta andra ledamöter. De utses av
regeringen för tre år. Ordföranden skall ha varit
ordinarie domare. Övriga ledamöter skall ha särskild
insikt i hälso- och sjukvård.

Våren 2002 gjorde riksdagen, med anledning av ett
antal motioner, ett tillkännagivande till regeringen
om legitimation för dietister (bet. 2001/02: SoU13
Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. s. 53 f.; rskr.
2001/02:236). Utskottet konstaterade att ett antal
år hade förflutit sedan frågan om legitimation för
dietister senast var föremål för närmare
överväganden. Mot denna bakgrund, och då det arbete
som utförs av dietister är kvalificerat och även i
viss mån får anses innefatta ett ansvar för
patienternas säkerhet i vården, ansåg utskottet att
det fanns skäl att utreda och bedöma
förutsättningarna för att dietister skall omfattas
av legitimationsreglerna i 3 kap. lagen (1998:531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
En sådan utredning bör, förutom frågan om vilka krav
som skall ställas på utbildningens innehåll, bl.a.
omfatta förskrivningsfrågor och dietisters ställning
inom Europeiska unionen.

En utredare har på uppdrag av Socialdepartementet
utrett förutsättningarna för att införa
legitimation för de yrkesgrupper som i dag får
skyddad yrkestitel utan att vara legitimerade.
Utredaren har i april 2004 (Legitimation och skyddad
yrkestitel, Ds 2004:28) föreslagit att det för de
yrkesgrupper som nu har skyddad yrkestitel, bl.a.
dietister, skall införas en legitimation.
Utredningen har remissbehandlats och bereds nu inom
Regeringskansliet.

Lex Maria-bestämmelserna finns i lagen (1998: 531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
och innebär vissa skyldigheter för såväl samtliga
vårdgivare som för anmälningsansvariga och all
hälso- och sjukvårdspersonal. Kompletterande
bestämmelser finns också i Socialstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2002:4) om
anmälningsskyldighet enligt lex Maria samt lokal
avvikelsehantering. Av de allmänna råden framgår
bl.a. följande när det gäller vem som skall anmäla:

Hälso- och sjukvårdspersonalen skall enligt 2
kap. 7 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område rapportera till
vårdgivaren om en patient i samband med
undersökning, vård eller behandling drabbats av
eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig
skada eller sjukdom.

Den som svarar för anmälningsskyldigheten enligt
Lex Maria bör ha tillräcklig kompetens, ha en
sådan position i organisationen att han eller hon
kan göra jämförelser mellan anmälningsfall, delta
i det medicinska säkerhetsarbetet och
verksamhetens kvalitetsstyrning.
Vårdgivaren bör avsätta tid och resurser för
kvalitetsarbetet.
Den anmälningsansvarige bör inte svara för
anmälan av avvikelser till Socialstyrelsen i
vilka direkt underställd personal är inblandad.
Inom primärvården kan det vara lämpligt att
anmälningsansvaret omfattar flera vårdcentraler
som sammanfaller med t.ex. landstingets områdes-
eller distriktsindelning.

Socialstyrelsens utredningar av lex Maria-ärenden
och andra tillsynsärenden sker med utgångspunkt från
patientsäkerhetsintresset. Inom ramen för den
verksamhetstillsyn som Socialstyrelsen därvid utövar
granskas verksamhetens målbeskrivningar, resurser,
prioriteringar, organisation, ansvarsfördelning,
bemanning, rutiner m.m. Socialstyrelsen skall genom
sin tillsyn stödja och granska verksamheten och
hälso- och sjukvårdspersonalens åtgärder. Om möjligt
genomför Socialstyrelsens handläggare
utredningsbesök vid den aktuella vårdenheten. Ofta
inhämtas särskilda utlåtanden av sakkunniga innan
beslut fattas.

Från Socialstyrelsen har inhämtats att en översyn av
de allmänna råden (SOSFS 2002:4) om
anmälningsskyldighet enligt lex Maria samt lokal
avvikelsehantering nyligen har initierats. Översynen
beräknas vara klar våren 2005.

Motionsyrkanden om tillsynen över
försäkringsbolagens sakkunnigläkare behandlades
av utskottet senast i betänkande 2002/03:SoU1
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg, vartill hänvisas för en bakgrundsre-
dovisning (s. 29 f.). I sin bedömning anförde
utskottet följande:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det
kan innebära problem att Socialstyrelsen inte har
ett klart tillsynsansvar när det gäller för-
säkringsbolagens läkare. Utskottet förutsätter
att regeringen skyndsamt låter denna fråga bli
föremål för en översyn. Motionerna - - - får
anses tillgodosedda med det anförda (ej res.).

I regleringsbrev för år 2003 gavs Socialstyrelsen
uppdrag att se över sin roll när det gäller
tillsynen av de sakkunniga läkare som anlitas i
försäkringsärenden. I detta sammanhang skulle också
tillsynen över läkares utfärdande av intyg m.m. ses
över. Om myndigheten fann det påkallat skulle man
lämna förslag till ändringar. Socialstyrelsen skulle
samråda med Finansinspektionen som har regeringens
uppdrag att följa upp försäkringsbolagens
personskadereglering inom trafikförsäkringen. I
uppdraget ingick även att se över om det finns behov
av att göra förändringar av det tillsynsansvar som
gäller för försäkringsläkarna vid försäkringskassan.
Även i denna fråga skulle Socialstyrelsen om det
ansågs påkallat lämna förslag till lämpliga
åtgärder. Styrelsen skulle i denna del samråda med
Riksförsäkringsverket. Uppdraget skulle redovisas
senast den 31 juli 2004.

Socialstyrelsen redovisade uppdraget i en rapport
våren 2004 i vilken man under rubriken rättsläget
anför bl.a. följande:

Vad beträffar den personalkategori som nu är
aktuell, dvs. legitimerade läkare med
administrativa eller rådgivande uppgifter
behandlas denna utförligt i Tillsynsutredningens
huvudbetänkande Tillsynen över hälso- och
sjukvårdspersonalen (SOU 1991:63).
Tillsynsutredningen konstaterade bl.a. att det i
vissa myndigheter, organisationer och
verksamheter med annat syfte än att bedriva
egentlig hälso- och sjukvård bland personalen
också finns de som är vårdutbildade. För att
utreda om även dessa personalgrupper bör omfattas
av tillsynslagen har Tillsynsutredningen
analyserat arbetsuppgifter och övriga
förutsättningar för yrkesutövningen för bl.a.
vårdutbildade administratörer vid myndigheter och
allmänna försäkringskassor och läkare vid privata
försäkringsbolag. Tillsynsutredningen föreslog
att dessa yrkesutövare i sin yrkesverksamhet hos
ifrågavarande myndigheter, organisationer och
verksamheter skall omfattas av bestämmelserna i
tillsynslagen endast då de fullgör uppgifter inom
området patientvård.

Under rubriken sammanfattning anför Socialstyrelsen
bl.a. följande:

Såvitt avser regeringsuppdraget föreslår Socialstyrelsen att
Trafikskadenämnden skall ges möjlighet att begära
prövning av tvistiga, svårbedömda eller i övrigt
principiella skadeärenden hos Socialstyrelsens
råd för vissa rättsliga sociala och medicinska
frågor (Rättsliga rådet). Beträffande ärenden hos
försäkringskassorna föreligger redan denna
möjlighet inom ramen för domstolsprövningen vid
förvaltningsbesvär. Förslaget innebär att en
oberoende expertvärdering kan ske av
försäkringsläkarnas medicinska bedömningar,
vilket i sig innebär en förbättrad rättssäkerhet
för de skadelidande. Detta bedöms vara ett bättre
alternativ än att dessa läkare skulle ställas
under Socialstyrelsens tillsyn. En sådan ordning
har inte, av flera skäl, ansetts lämplig och har
därför här avvisats.

Socialstyrelsens förslag bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Frågan om legitimation för dietister är under
beredning i Socialdepartementet efter ett
tillkännagivande från riksdagen. Utskottet anser
alltjämt att resultatet av pågående arbete bör
avvaktas. Motionerna 2003/04:So227 (fp) och
2004/05:So455 (fp) avstyrks därför.

Utskottet anser att nuvarande utformning av lex
Maria-bestämmelserna sammantaget med de
förhållandevis nya tillämpningsföreskrifter som
finns skapar goda förutsättningar för ett fungerande
anmälningsförfarande. Utskottet noterar vidare att
de allmänna råden för närvarande är föremål för en
översyn. Mot denna bakgrund anser utskottet att det
saknas anledning till något initiativ med anledning
av vad som anförs i motionerna 2003/04:So275 (v)
yrkande 2 och 2003/04:So640 (kd) yrkande 19.

De synpunkter som framförs i motion 2004/05:So359
(c) yrkandena 10 och 11 förutsätter ändringar i la-
gen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdsområdet vad beträffar den utbildning som
hälso- och sjukvårdspersonalen skall ha respektive
möjligheten att ge barn under åtta år
alternativmedicinsk behandling. Utskottet anser inte
att det finns anledning att ändra lagen och
avstyrker därför motionsyrkandena.

Frågan om hur de frågeställningar angående
försäkringsbolagens sakkunnigläkare som aktualiseras
i motionerna 2003/04:L242 (s) yrkande 1 och
2004/05:Ju425 (v) yrkande 2 skall hanteras är, efter
att Socialstyrelsen utrett saken, föremål för
beredning i Socialdepartementet. Detta arbete bör
inte föregripas varför motionerna avstyrks.

Utskottet har viss förståelse för de synpunkter som
framförs i motion 2004/05:So389 (v) yrkande 2.
Utskottet utgår emellertid från att de ärenden som
prövas av ansvarsnämnden får en allsidig belysning
och att även omvårdnadsfrågor därvid vägs in. Något
tillkännagivande från riksdagens sida är därför inte
nödvändigt. Motionen avstyrks.

Utskottet anser inte att något initiativ är
nödvändigt med anledning av vad som anförs i motion
2004/05:So632 (s). Motionen avstyrks.

Högkostnadsskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att utreda
frågan om ett samlat högkostnadsskydd.
Utskottet vidhåller bl.a. att
högkostnadsskydden för läkemedel och
vårdavgifter även i fortsättningen bör vara
separerade. Riksdagen bör även avslå
motionsyrkanden om att begränsa
högkostnadsskyddet respektive om att införa
automatisk kontroll av patienternas
högkostnadsnivå. Jämför reservationerna 54
(fp, kd) och 55 (c).

Motioner

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om att systemet med
högkostnadsskydd bör utredas (yrkande 32). Motionä-
rerna påpekar att flera vårdavgifter, liksom
reskostnader i samband med vård, inte omfattas av
högkostnadsskyddet. Ett framtida mål bör vara att
konstruera ett system som inkluderar alla egna
avgifter i vården och olika hjälpmedel. Ett liknande
motionsyrkande framförs i motion 2004/05:So295 av
Sven Brus och Yvonne Andersson (kd).

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)
anförs att riksdagen skall begära en utredning hos
regeringen i syfte att se över konsekvenserna av ett
samlat högkostnadsskydd (yrkande 18). Enligt
motionärerna används alltfler olika behandlingar och
läkemedel som är medicinskt motiverade för den
enskildes hälsa men som inte ingår i
högkostnadsskyddet.

I motion 2004/05:So673 av Axel Darvik (fp) begärs
ett tillkännagivande om att avskaffa frikortet. I
stället för att vård ska bli gratis för
storkonsumenterna bör, enligt motionären, ett
rabattsystem införas där rabatten ökar i trappsteg
till en maximal nivå på 90 %. Med en avgift, även om
den är liten, minskar risken att vården
överutnyttjas, vilket i sin tur leder till att köer
kan kortas och tillgängligheten öka för det stora
flertalet patienter.

I motion 2004/05:So505 av Agne Hansson (c) begärs
ett tillkännagivande om införande av automatisk
kontroll av patienternas högkostnadsnivå inom sjuk-
vården. Motionären är kritisk till att det är
patienten själv som måste hålla reda på när
högkostnadsnivån inträder under ett år och övergår
till frikort. Regeringen bör därför i förhandlingar
med sjukvårdshuvudmännen om sjukvårdsavtalen verka
för att en automatisk kontroll av högkostnadsnivån
införs inom hälso- och sjukvården och att det är
sjukvårdshuvudmannen som är ansvarig för den
kontrollen och inte patienten.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Enligt 26 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
är den som har erlagt vårdavgifter som avser öppen
hälso- och sjukvård med sammanlagt högst 900 kr,
eller det lägre belopp som bestämts av landstinget,
befriad från att därefter erlägga ytterligare
avgifter för sådan vård eller sådana förbruknings-
artiklar under den tid som återstår av ett år,
räknat från det första tillfälle då avgift erlagts.
Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 1997
(prop. 1996/97:27, bet. 1996/97:SoU5, rskr.
1996/97:58).

Utskottet behandlade motionsyrkanden liknande de som
nu är aktuella i betänkande 2002/03:SoU3 Hälso- och
sjukvårdsfrågor m.m., vartill hänvisas för en
utförlig bakgrundsbeskrivning (s. 30 f.). Utskottet
vidhöll att högkostnadsskydden för läkemedel
respektive vårdavgifter även fortsättningsvis bör
vara separerade. En sammanslagning av
högkostnadsskydden skulle enligt utskottet kunna
leda till icke önskvärda effekter på
konsumtionsmönstret inom hälso- och
sjukvårdsområdet. Vidare erinrade utskottet om
riksdagens tillkännagivande våren 2000 om att
funktionshindrade personers totala ekonomiska
situation bör belysas, samt att det ingår i LSS- och
hjälpmedelsutredningens uppdrag att analysera om det
behöver införas ett skydd för den enskilde mot höga
hjälpmedelsavgifter. Motionerna avstyrktes (res. fp,
kd, c). Riksdagen följde utskottet (prot.
2002/03:98). Motionsyrkanden om ett sammanhållet
högkostnadsskydd har därefter även behandlats av
utskottet i betänkande 2003/04:SoU2 Uppföljning av
den nationella handlingsplanen för handi-
kappolitiken. Utskottet anförde därvid följande i
sin bedömning (s. 62):

Utskottet är inte heller berett att biträda
motionsförslagen om samordnat högkostnadsskydd.
Utskottet vill erinra om LSS- och
hjälpmedelsutredningens (dir. 2001:81, 2002:20)
uppdrag att analysera om det behöver införas ett
skydd för den enskilde mot höga
hjälpmedelsavgifter. Vidare vill utskottet erinra
om sitt uttalande i 2002/03:SoU3 om att en
sammanslagning av högkostnadsskydden för
läkemedel och vårdavgifter skulle kunna leda till
icke önskvärda effekter på konsumtionsmönstret
inom hälso- och sjukvårdsområdet.

Motionerna avstyrktes (res. fp, kd, c). Riksdagen
följde utskottet (rskr. 2003/04:67).

LSS- och hjälpmedelsutredningen hade bl.a. i uppdrag
att analysera vissa frågor på hjälpmedelsområdet och
lämna förslag till åtgärder (dir. 2001:81, 2002:20,
2003:111 och 2004:100). Utredningen skall bl.a.
analysera avgiftssystemet för hjälpmedel och därtill
hörande regler i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763). Enligt direktiven finns det skäl att
utreda om det behöver införas ett skydd för den
enskilde mot höga hjälpmedelsavgifter. Utredningen
har i augusti 2004 lämnat ett delbetänkande
Hjälpmedel (SOU 2004:83). Där föreslår utredaren att
landsting eller kommun inte bör få ta ut avgift för
att tillhandahålla personliga hjälpmedel annat än
som avgift för besök i samband med förskrivning,
utprovning, anpassning av eller träning på
hjälpmedel. De avgifter som betalas till landsting
för sådana besök skall omfattas av bestämmelsen i 26
a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763); det så
kallade högkostnadsskyddet för öppenvård.
Finansiering av förslaget bör ske genom att
högkostnadsskyddet höjs från 900 till 1 000 kr.
Utredningen har därefter i november 2004 lämnat sitt
slutbetänkande LSS - Särskilt personligt stöd m.m.
(SOU 2004:103). Delbetänkandet Hjälpmedel (SOU
2004:83) har remissbehandlats och bereds för
närvarande i Socialdepartementet.

Socialminister Lars Engqvist har i ett frågesvar den
10 december 2003 (fråga 2003/04:379 om
högkostnadsskyddet i sjukvården) anfört bl.a.
följande:

Kenneth Johansson har frågat mig om jag avser att
justera högkostnadsskyddet för att ge möjlighet
för de landsting som så önskar att reglera av-
giftsintäkterna inom sjukvården. - - -.
Högkostnadsskyddet för läkemedel bygger på att
den enskilde patienten får sin totala
läkemedelskostnad under en tolvmånadersperiod
stegvis reducerad enligt en trappstegsmodell
beroende på hur stor kostnaden är.

Inom Regeringskansliet sker en fortlöpande
bevakning och översyn av de kostnader och
konsekvenser som högkostnadsskydden medför. Jag
kommer även fortsättningsvis att noga följa
utvecklingen på området men har för närvarande
inte för avsikt att överlåta beslutanderätt om
nivåer för högkostnadsskydd till
sjukvårdshuvudmännen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller att högkostnadsskydden för
läkemedel respektive vårdavgifter även
fortsättningsvis bör vara separerade. Utskottet vill
åter framhålla vikten av att en effektiv uppföljning
i olika avseenden kan ske i fråga om förskrivning
och användning av läkemedel. En sådan uppföljning
skulle försvåras om högkostnadsskydden för läkemedel
och vårdavgifter åter slås samman. Det bör också
påpekas att priskänsligheten kan skilja sig åt
mellan högkostnadsskydden för läkemedel respektive
vårdavgifter. En sammanslagning av
högkostnadsskydden skulle kunna leda till icke
önskvärda effekter på konsumtionsmönstret inom
hälso- och sjukvårdsområdet. Vidare bör påpekas att
LSS- och hjälpmedelsutredningen nyligen lämnat ett
betänkande som behandlar hjälpmedelsfrågan och där
det föreslås ett skydd för den enskilde mot höga
hjälpmedelsavgifter. Motionerna 2003/04:So343 (c)
yrkande 18, 2003/04:So640 (kd) yrkande 32 och
2004/05:So295 (kd) avstyrks. Utskottet kan inte
ställa sig bakom ett förslag om att begränsa
högkostnadsskyddet på sätt som föreslås i motion
2004/05:So673 (fp). Yrkandet avstyrks därför.
Avslutningsvis har utskottet förståelse för
synpunkterna i motion 2004/05:So505 (c) men anser
inte att något initiativ från riksdagens sida är
erforderligt. Även detta yrkande avstyrks därför.

Sekretess

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med hänvisning till att
tillfredställande lagreglering redan
föreligger, avslå motionsyrkanden om skärpta
regler för sekretess inom hälso- och
sjukvården. Jämför reservation 56 (mp).

Motion

I motion 2003/04:K376 av Kerstin-Maria Stalin (mp)
begärs ett tillkännagivande om sekretess på
sjukhusronden (yrkande 1). Motionärerna anför att
vid ronden vandrar ofta läkare och annan
vårdpersonal mellan rummen och talar med patienten
om dennes hälsotillstånd. Eftersom patienter ofta
ligger i flerbäddsrum sker detta rondsamtal ofta i
närheten av andra människor. Att se till att
sekretessen efterlevs blir lite mer besvärligt för
personalen, men är helt möjligt att ordna. Vidare
begärs i yrkande 2 att regeringen lägger fram för-
slag till sådan ändring i lag eller riktlinjer inom
hälso- och sjukvården att sekretessen skall gälla
och efterlevas i den situation som beskrivs i
motionen.

Bakgrund

Enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) gäller
sekretess, om inte annat följer av 2 §, inom hälso-
och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotill-
stånd eller andra personliga förhållanden, om det
inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon närstående till den enskilde
lider men.

Utskottets ställningstagande

Sekretesslagens regler gäller för de situationer som
beskrivs i motionen. Utskottet anser inte att det
föreligger något behov att ytterligare lagreglera
området. Att se till att sekretesslagens regler
tillämpas inom sjukvården är en uppgift för
sjukvårdshuvudmännen. Motion 2003/04:K376 (mp)
yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Samverkan mellan skolmedicin och
komplementär medicin m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, främst med hänvisning till
tidigare uttalanden i saken, avslå
motionsyrkanden rörande samverkan mellan
skolmedicin och komplementär medicin m.m.
Jämför reservationerna 57 (m, kd, c), 58
(fp), 59 (v), 60 (mp), 61 (m, kd) och 62
(fp,c).

Motioner

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om att en utredning
gällande alternativmedicinska metoder tillsätts
(yrkande 21). En ny utredning bör bl.a. analysera de
ekonomiska och sociala konsekvenserna av alternativa
metoder, se över lagstiftningen på området samt
belysa frågor om utbildning och behörighet. Vidare
begärs ett tillkännagivande om att Statens beredning
för medicinsk utvärdering (SBU) ges i uppdrag att
utforma förslag till hur alternativmedicinska
metoder kan utvärderas (yrkande 22). Vidare yrkas
att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om förbättring av patientens rättigheter att
välja behandlingsmetod (yrkande 24). Dessutom begärs
ett tillkännagivande om att förändra lagstiftningen
för alternativmedicinska behandlingar (yrkande 25).
Motionärerna anser att alternativmedicinsk
behandling som uppfyller kvalitetskraven skall
tillåtas inom hälso- och sjukvården som komplement
till skolmedicinen.

I motion 2003/04:So456 av Birgitta Carlsson och
Birgitta Sellén (c) begärs att regeringen lägger
fram förslag om att förändra lagstiftningen för
alternativmedicinska behandlingar (yrkande 3).
Motionärerna anser att lagstiftningen behöver
förändras och att alternativmedicinsk behandling som
uppfyller kvalitetskraven skall tillåtas inom hälso-
och sjukvården som komplement till skolmedicinen.

I motion 2004/05:So432 av Anne Marie Brodén m.fl.
(m, fp, kd, c) begärs ett tillkännagivande om
behovet av en översyn av hälso- och sjukvårdslagen
(HSL 1982:763) och lagen om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område (LYS 1998:531) enligt
vad som anförs i motionen (yrkande 4). En översyn av
de båda lagarna är nödvändig för att öka
möjligheterna för integrativ medicin, vilket har
skett i bl.a. Norge och Island. Liknande yrkanden
framförs i motionerna 2004/05:So359 av Birgitta
Carlsson och Birgitta Sellén (c) yrkande 7,
2004/05:So487 av Kerstin Engle (s) och 2003/04:So536
av Kerstin Engle (s).

I motion 2003/04:So644 av Anne Marie Brodén (m) begärs
tillkännagivanden om behovet av att utvärdera
effekterna av integrerad medicin med avseende på
hälsa och välbefinnande och kostnadseffektivitet
(yrkande 4).

I motion 2003/04:So606 av Anne Marie Brodén och Lena
Adelsohn Liljeroth (m) begärs ett tillkännagivande
om att en kompletterande utredning gällande
alternativmedicinska metoder tillsätts (yrkande 1).
Vidare begärs ett tillkännagivande om att
lagstiftningen för alternativmedicinska behandlingar
förändras (yrkande 2). Motionärerna anför att
alternativmedicinsk behandling som uppfyller
kvalitetskraven skall tillåtas som ett komplement
till skolmedicinen. Ett likalydande yrkande som i
yrkande 1 framförs i motion 2003/04:So456 av
Birgitta Carlsson och Birgitta Sellén (c) yrkande 2.
I motion 2003/04:So229 av Lars-Ivar Ericson (c)
begärs ett tillkännagivande om
komplementärmedicinens roll i svensk sjukvård.
Enligt motionären bör komplementärmedicinens
möjligheter att hjälpa till med förebyggande
hälsovård och aktiv sjukvård undersökas.

I motion 2003/04:So409 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande om behovet av gemensam
forskning inom komplementär medicin och skolmedicin
(yrkande 6). Enligt motionärerna bör forskningen
intensifieras så att man tar till vara det bästa av
de två världarna, dvs. komplementär medicin och
skolmedicin.

I motion 2003/04:So221 av Gunilla Wahlén m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen
bör ges i uppdrag att utreda och lämna förslag till
nationella riktlinjer för den komplementära
medicinska vården.

I motion 2004/05:So301 av Birgitta Carlsson och Agne
Hansson (c) begärs ett tillkännagivande om att ta
ett initiativ till ett nordiskt samarbete inom
komplementär- och alternativmedicinens område.

I motion 2003/04:So625 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.
(mp) begärs ett tillkännagivande om vikten av att
underlätta och stödja landstingen i att skapa mö-
tesplatser för en ökad dialog och samverkan mellan
vårdpersonal och kvalitetssäkrade komplementär- och
alternativmedicinska utövare (yrkande 1). Vidare
begärs ett tillkännagivande om WHO:s strategi på det
komplementärmedicinska området (yrkande 2). Enligt
motionärerna har WHO:s TM/CAM-strategi 2002-2005
fungerat som en katalysator i många länder på detta
område, vilket lett till att de tillsatt råd för
traditionell och komplementär/alternativ medicin,
startat forskningscenter m.m. Sverige bör gå vidare
genom att på sikt utveckla ett nationellt
forskningscentrum, där forskning skall kunna ske
inom skolmedicin men i gemensamma projekt med KAM-
utövare.

Två motioner avser förskrivningsrätt.

I motion 2003/04:So372 av Birgitta Carlsson och
Vivianne Gerdin (c) begärs även ett tillkännagivande
om att förskrivningsrätt bör tilldelas auktoriserade
och kvalitetssäkrade komplementär- och
alternativmedicinare (yrkande 3). Genom att ge dem
rätten att förskriva höga doser av bl.a.
kosttillskott och vitaminer uppnås, enligt
motionärerna, en maximal patienttrygghet på den
svenska kosttillskottsmarknaden. Även i motion
2004/05:So359 av Birgitta Carlsson och Birgitta
Sellén (c) begärs ett tillkännagivande om att
förskrivningsrätt bör tilldelas auktoriserade och
kvalitetssäkrade komplementär- och
alternativmedicinare med Kams kvalitetskrav (yrkande
2). Vidare begärs ett tillkännagivande om att
alternativmedicinska yrkesutövare skall få använda
antroposofiska medel eller homeopatiska efter sin
behörighet utan krav på att dessa är registrerade i
Sverige (yrkande 3).

I en motion efterfrågas utvecklingsbidrag för
verksamheten vid Vidarkliniken.

I motion 2004/05:So359 av Birgitta Carlsson och
Birgitta Sellén (c) begärs ett tillkännagivande om
att utvecklingsbidrag för antroposofiska medicinska
behandlingar vid Vidarkliniken som tidigare
beviljats, åter bör beviljas i ett mera långsiktigt
perspektiv (yrkande 5).

Tidigare behandling och pågående arbete m.m.

Bestämmelser rörande hälso- och sjukvårdens
verksamhet finns i lagen (1998:531) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. I
lagen behandlas bl.a. skyldigheter för hälso- och
sjukvårdspersonal (2 kap.) samt behörighets- och
legitimationsregler (3 kap.). Bland annat stadgas i
2 kap. 1 § att den som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i
överensstämmelse med vetenskap och beprövad
erfarenhet.

Kommittén för komplementär- och
alternativmedicinare, KAM, är en branschorganisation
för förbund inom den komplementär- och alternativme-
dicinska sektorn. KAM har ett system för att
auktorisera och årligen kvalitetssäkra yrkesutövare
som uppfyller kraven för auktorisation och
kvalitetssäkring. Organisationen bildades 1984 i
samband med att Alternativmedicinkommittén
tillsattes av staten för att utreda olika
alternativmedicinska behandlingsformer. KAM
samarbetar bl.a. med Socialstyrelsen, Läkemedels-
verket och Statens beredning för medicinsk
utvärdering (SBU) i komplementär- och
alternativmedicinska frågor.

Världshälsoorganisationen, WHO, presenterade i maj
2002 en global strategi för traditionell och
komplementär/alternativ medicin, TM/CAM. Strategin
går bl.a. ut på att hjälpa nationer att utveckla
nationella strategier för utvärdering och reglering
på området i syfte att göra metoderna säkrare och
tillgängligare för patienterna. Enligt WHO använder
ett ökande antal människor i de rika länderna
alternativa metoder för förebyggande eller lindrande
vård.

Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU,
utvärderar även s.k. alternativa behandlingsmetoder
vid utarbetandet av sina rapporter. SBU har ex-
empelvis vid sin utvärdering av metoder för
rökavvänjning (1998) studerat behandling med såväl
hypnos som akupunktur samt i kunskapssammanställ-
ningen rörande behandling mot astma och KOL (2000)
inkluderat alternativa metoder.

Utskottet behandlade motionsyrkanden om alternativa
behandlingsmetoder senast i betänkande 2002/03:SoU3
Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 37 f.).
Utskottet anförde följande:

Utskottet vill åter framhålla att attityden till
flera s.k. alternativa behandlingsmetoder har
ändrats under de senaste årtiondena. Kunskaper om
alternativmedicinska metoder behövs både för att
kunna bedöma effekter och vinster och för att
kunna utröna eventuella skador och biverkningar.
Utskottet anser det synnerligen angeläget att
Statens beredning för medicinsk utvärdering i
samband med sina rapporter inkluderar utvärdering
av alternativmedicinska metoder. Utskottet anser
inte att något initiativ bör tas med anledning av
motionerna - - - (res. m+fp, v, c, mp).

De synpunkter som framförs i motionerna - - -förutsätter
ändringar i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdsområdet. Utskottet
vidhåller att det inte finns anledning att ändra
lagen och avstyrker därför motionerna (res. c,
mp).

Utskottet utgår från att ansökningar om medel
till forskning kring alternativmedicin behandlas
på likvärdigt sätt som andra ansökningar. Ut-
skottet kan inte ställa sig bakom det krav som
framförs i motion - - -(res. m+kd+c).

Utskottet vidhåller att det arbete med inriktning på
auktorisation och kvalitetssäkring som bedrivs av
Kommittén för komplementär- och alter-
nativmedicinare, KAM, är värdefullt och viktigt.
Även det nordiska samarbetet på området är
angeläget. Något initiativ från riksdagens sida
behövs dock inte. Motionerna - - - avstyrks
därmed (res. c).

Motionerna - - - rör frågor om legitimation och
förskrivningsrätt för alternativmedicinska
utövare. Utskottet, som förutsätter att
regeringen följer utvecklingen på området och
återkommer till riksdagen om det skulle visa sig
erforderligt, vidhåller att det inte föreligger
skäl att föreslå några ändringar av gällande
regler. Motionerna avstyrks (res. mp).

Riksdagen följde utskottet (prot. 2002/03:98).

I budgetpropositionen för 2005 (prop. 2004/05:1,
vol. 6, utg.omr. 9) anför regeringen under anslag
13:3 att den under 2005-2007 avser att stödja
Vidarkliniken med 3 miljoner kronor per år.

Regeringen beslutade i april 2004 att tillsätta en
särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag
till upprättande av ett nationellt register över
personer som utövar alternativ- eller
komplementärmedicin (dir. 2004:52). I uppdraget
ingår att utreda för vilket eller vilka ändamål
registret skall föras och vilket innehåll registret
skall ha. I uppdraget ingår vidare att väga de för-
och nackdelar som ett frivilligt respektive
obligatoriskt register kan innebära. Utredaren skall
även föreslå vilken organisation som skall ansvara
för registret. Uppdraget har redovisats i december
2004 i betänkandet Ett nationellt register över
yrkesutövare av alternativ- eller komplementär
medicin (SOU 2004:123). Utredaren föreslår bl.a.
följande: Yrkesutövare av alternativ- eller
komplementärmedicin skall kunna registrera sig i ett
nationellt register. Vidare skall registreringen
vara frivillig och göras efter ansökan. Ökad
patientsäkerhet skall vara det övergripande
ändamålet med registret. Krav på viss medicinsk
basutbildning skall gälla för registrering. Statens
skolverk bör ansvara för registret, men
branschorganisationer på området kommer också att
spela en viktig roll i registret för att garantera
medlemmarnas kompetens och yrkesutövning.
Betänkandet avses remissbehandlas inom kort.

För att belysa området komplementär medicin och för
att stimulera till en nödvändig dialog på området
gav Landstingsförbundet fil.dr Motzi Eklöf, Tema
Hälsa och samhälle, Linköpings universitet i uppdrag
att göra en aktuell översikt över vilken forskning
och utveckling som i dag bedrivs på det kom-
plementärmedicinska området internationellt och i
Sverige. Rapporten, Komplementär medicin, forskning,
utveckling, utbildning har publicerats sommaren
2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill ånyo framhålla att attityden till
flera s.k. alternativa behandlingsmetoder har
ändrats under de senaste årtiondena. Kunskaper om
alternativmedicinska metoder behövs både för att
kunna bedöma effekter och vinster och för att kunna
utröna eventuella skador och biverkningar. Utskottet
anser det vidare synnerligen angeläget att Statens
beredning för medicinsk utvärdering i samband med
sina rapporter inkluderar utvärdering av
alternativmedicinska metoder. Utskottet anser även
att det nordiska samarbetet på området är angeläget.
Utskottet ser positivt på det arbete som initierats
av Landstingsförbundet för att belysa vilken
forskning och utveckling som i dag bedrivs på detta
område. Utskottet anser emellertid inte att något
initiativ bör tas med anledning av motionerna
2003/04:So221 (v), 2003/04:So229 (c), 2003/04:So343
(c) yrkandena 21 och 22, 2003/04:So409 (m) yrkande
6, 2003/04:So456 (c) yrkande 2, 2003/04:So606 (m)
yrkande 1, 2003/04:So625 (mp) yrkandena 1 och 2,
2003/04:So644 (m) yrkande 4 samt 2004/05:So301 (c).

De synpunkter som framförs i motionerna 2003/04:So343 (c)
yrkandena 24 och 25, 2003/04:So456 (c) yrkande 3,
2003/04:So536 (s), 2003/04:So606 (m) yrkande 2,
2004/05:So359 (c) yrkande 7, 2004/05:So432 (m, fp,
kd, c) yrkande 4 samt 2004/05:So487 (s) förutsätter
ändringar i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdsområdet. Utskottet vidhåller att
det inte finns anledning att ändra lagen och
avstyrker därför motionerna.

Motionerna 2003/04:So372 (c) yrkande 3 och
2004/05:So359 (c) yrkandena 2 och 3 rör frågor om
förskrivningsrätt för alternativmedicinska utövare.
Utskottet, som förutsätter att regeringen följer
utvecklingen på området och återkommer till
riksdagen om det skulle visa sig erforderligt,
vidhåller att det inte föreligger skäl att föreslå
några ändringar av gällande regler. Motionerna
avstyrks.

Av statsbudgeten för innevarande år framgår att
regeringen avser att stödja Vidarkliniken med 3
miljoner kronor per år under de närmaste 3 åren.
Utskottet har i det av riksdagen godkända
betänkandet 2004/05:SoU1 (rskr. 2004/05:114-115)
tillstyrkt regeringens budgetförslag. Motion
2004/05:So359 (c) yrkande 5 får härigenom anses
tillgodosedd.

Speciallivsmedel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med delvis bifall till ett
antal motionsyrkanden ge regeringen till
känna att den bör återkomma till riksdagen
med ett förslag till förmånssystem för de som
av medicinska skäl är beroende av
speciallivsmedel.

Motioner

I motion 2004/05:So674 av Christer Winbäck (fp)
begärs ett tillkännagivande om att snarast reglera
frågan om speciallivsmedel. Motionären anför att den
mat som de mag- och tarmsjuka måste äta, är den
medicin som behövs och att även dessa grupper skall
få subventionerade "mediciner" som för övriga sjuka
är en självklarhet.

I motion 2004/05:So547 av Cecilia Wikström (fp)
begärs ett tillkännagivande om att läkemedelsnära
livsmedel skall omfattas av ett nationellt enhetligt
högkostnadsskydd (yrkande 1). Vidare begärs ett
tillkännagivande om att dagens system för ersättning
till personer som är i behov av läkemedelsnära
livsmedel reformeras till förmån för ett statligt
reglerat, enhetligt system där läkemedelsnära
livsmedel inordnas i läkemedelsförmånen (yrkande 2).

I motion 2004/05:So400 av Chatrine Pålsson (kd)
begärs att regeringen ser över om alla behandlingar
av celiaki/glutenintolerans kan ingå i högkostnads-
skyddet. Motionären anför att den glutenfria kosten
är behandlingen för glutenintoleranta.

I motion 2004/05:So360 av Annika Qarlsson (c) begärs ett
tillkännagivande om att en merkostnadsersättning i
form av ett kontant ersättningsstöd för
glutenintoleranta införs. Ett liknande yrkande
framförs i 2003/04:So351 av Annika Qarlsson (c).

I motion 2003/04:So543 av Kerstin-Maria Stalin (mp) begärs ett
tillkännagivande om att snarast reglera frågan om
speciallivsmedel i enlighet med förslagen i
utredningen Speciallivsmedel för barn och vuxna från
februari 2003.

I motion 2004/05:So382 av Catharina Bråkenhielm (s)
begärs ett tillkännagivande om ett rättvist
stödsystem för speciallivsmedel till barn och vuxna.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Enligt 20 § livsmedelslagen (1971:511) får
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter om saluhållande av
bl.a. livsmedel för särskilda näringsändamål. Av lag
(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel
m.m. framgår (6 §) att i den mån regeringen så
föreskriver har den som är under 16 år rätt till
nedsättning av det fastställda priset per inköp för
livsmedel som avses i 20 § livsmedelslagen
(1971:511) med hela det belopp som överstiger 120 kr
om livsmedlen förskrivs av läkare.

Motioner om speciallivsmedel behandlades av
utskottet senast i betänkande 2000/01:SoU10 Hälso-
och sjukvårdsfrågor m.m. vartill hänvisas (s. 59
f.). I sin bedömning anförde utskottet därvid
följande.

Speciallivsmedelsutredningen har presenterat ett
förslag om ett nationellt enhetligt förmånssystem
avseende speciallivsmedel i öppen hälso- och
sjukvård. Utskottet anser inte att regeringens
kommande förslag på området bör föregripas och
avstyrker därför motionerna - - - (ej res.)

Speciallivsmedelsutredningen har i sitt betänkande
Mat som medicin (SOU 1999:114) övervägt frågan om
ändringar i gällande förmånssystem för speci-
allivsmedel. Kommittén föreslår, med hänvisning till
att behovet kan vara livslångt, att den nuvarande
åldersgränsen för rätt till prisnedsatta livsmedel i
läkemedelsförmånen tas bort. Vidare förordar
kommittén ett system, där ett medicinskt konstaterat
behov av speciallivsmedel för såväl barn som vuxna
jämställs med behov av läkemedel och ges ett
samhällsstöd. Kommitténs förslag har inte lett till
lagstiftning.

Socialminister Lars Engqvist har i ett frågesvar den
9 augusti 2004 (fråga 2003/04:1461) om
merkostnadsersättning för glutenintoleranta anfört
följande:

Helena Bargholtz har frågat mig om jag avser att
verka för stöd och ersättning för specialkost som
kan jämställas med annan medicinsk behandling.

En rapport som behandlar speciallivsmedel för
barn och vuxna bereds för närvarande inom
Regeringskansliet. När rapporten är slutförd kom-
mer förslagen att skickas ut på remiss till
berörda instanser.

Frågan om stödsystem för glutenintoleranta har även
berörts av socialminister Lars Engqvist i maj 2004 i
interpellation 2003/04:532. I debatten (snabbpro-
tokoll 2003/04:131) anförde socialministern bl.a.
följande:

Ibland kan den statliga utredningskvarnen verka
komplicerad. Men den här gången är den ganska
enkel, det vill säga att det finns ett antal
tidigare utredningar som inte har blivit
någonting eller i alla fall blivit väldigt lite.
För att se till att vi kan gå till riksdagen med
ett aktuellt förslag, som också formellt är
behandlat på korrekt sätt med en remissomgång,
bad vi Lars Grönvall att göra en utredning. Den
bereds nu, och vi kommer att remissbehandla den.
Avsikten är att vi ska kunna ta ett viktigt steg
för att lösa det gamla problemet och ge ett
fungerande och rättvist stöd, som Kerstin-Maria
Stalin frågar efter.

Jag hoppas att vi ska kunna komma tillbaka till
riksdagen relativt snart efter en remissomgång
och att vi inte bara har genomfört förslagen utan
också har löst finansieringsfrågan, som inte är
oöverstiglig. Det ligger mycket i det Kerstin-
Maria Stalin säger, att får vi ordning på det här
är frågan om de samhälleliga kostnaderna i själva
verket minskar. Men inledningsvis måste vi vara
överens med sjukvårdshuvudmännen och ha hittat en
lösning. Jag är optimistisk och tror att ett
sådant förslag ska komma ganska snart.

Från Socialdepartementet har inhämtats att
utredningen Speciallivsmedel för barn och vuxna
alltjämt bereds inom Regeringskansliet.

Utskottet uppvaktades den 2 december 2004 av
företrädare för Svenska Celiakiförbundet.

Utskottets ställningstagande

Frågan om hur ett förmånssystem för speciallivsmedel
skall utformas har under en lång följd av år och i
olika sammanhang varit föremål för översyn av
kommittéer och utredningar. Detta till trots har
inte något väl fungerande och rättvist system
presenterats. Dagens system är orättvist och
innefattar, enligt utskottets mening, ekonomiska
orimligheter i olika avseenden. Mot denna bakgrund
anser utskottet att regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett förslag till nytt förmånssystem
som åtgärdar de brister som det nuvarande systemet
har. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
delvis bifall till motionerna 2003/04:So351 (c),
2003/04:So543 (mp), 2004/05:So360 (c) 2004/05:So382
(s), 2004/05:So400 (kd), 2004/05:So547 (fp)
yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:So674 (fp) ge
regeringen till känna.

Frysning av könsceller, surrogatmoderskap
m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med hänvisning till tidigare
uttalanden i saken, avslå motionsyrkanden om
behandling med befruktning utanför kroppen,
surrogatmoderskap och transsexuellas
möjlighet att frysa könsceller före
könskorrigering. Jämför reservationerna 63
(v) och 64 (mp).

Motioner

I motion 2004/05:So521 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att tillsätta en
utredning med uppdrag att utreda möjligheten att
företa en ändring i lagen (1988:711) om befruktning
utanför kroppen som innebär att det blir möjligt att
tillåta behandling både med ett donerat ägg och
donerad sperma samtidigt (yrkande 2).

I motion 2004/05:So439 av Tasso Stafilidis (v) begärs ett
tillkännagivande om att tillsätta en utredning om
tillåtande av surrogatmoderskap.

I motion 2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om transsexuellas
möjligheter att frysa könsceller före
könskorrigering (yrkande 19). Motionärerna anför att
transsexuella skall ges samma rätt att frysa
könsceller som den som tvingas till sterilisering av
medicinska skäl.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Enligt 1 § lagen (1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall krävs det för att ny
könstillhörighet skall kunna meddelas att personen i
fråga undergått sterilisering eller av annan orsak
saknar fortplantningsförmåga. Av förarbetena till
lagen (prop. 1972:6) framgår att kravet på
sterilisering föreslogs för att förebygga att en
transsexuell person efter fastställande av den nya
könstillhörigheten får egna barn, dvs. att den som
officiellt har manligt kön blir mor och den som
officiellt har kvinnligt kön blir far.

Enligt 3 § lagen (1988:711) om befruktning utanför
kroppen får ett befruktat ägg föras in i en kvinnas
kropp endast om kvinnan är gift eller sambo och
maken eller sambon skriftligen samtyckt till detta.
Om ägget inte är kvinnans eget skall ägget ha
befruktats av makens eller sambons spermier.

I betänkande 2001/02:SoU16 Behandling av ofrivillig
barnlöshet med anledning av proposition 2001/02:89
med samma namn som betänkandet uttalade utskottet
följande med anledning av den i propositionen
föreslagna nya lydelsen av 3 § lagen 1988:711 om
befruktning utanför kroppen:

Utskottet delar regeringens och Statens
medicinsk-etiska råds bedömning att behandling
med befruktning utanför kroppen där antingen
ägget eller spermien kommer från utomstående bör
tillåtas. Utskottet ansluter sig till
resonemanget att det är svårt att motivera varför
ofrivilligt barnlösa par skall behandlas olika
beroende på vilka medicinska hinder som
föreligger för befruktning på naturlig väg.
Liksom vid givarinsemination får barnet ett
delvis bevarat genetiskt samband med föräldrarna.
Barnet är också önskat samt buret och framfött av
den kvinna som blir dess mor.

I proposition 2001/02:89 Behandling av ofrivillig
barnlöshet anförde regeringen följande angående
frågan om surrogatmoderskap (s. 55):

Surrogatmoderskap innebär att det ofrivilligt
barnlösa paret tar hjälp av en annan kvinna som
bär barnet i sin livmoder. Olika kombinationer av
genetiskt samband mellan barnet och paret är
möjliga. Både ägg och spermier kan härstamma från
det barnlösa paret eller från en av dem eller
från helt utomstående donatorer.
Surrogatmoderskap kan medföra sådana problem som
att en kvinna före graviditeten samtycker till
att "låna ut" sin livmoder men senare ändrar
uppfattning. Detta kan medföra svåra konflikter
mellan inblandade parter, där barnet oundvikligen
blir indraget. Regeringen anser att
surrogatmoderskap inte är etiskt försvarbart och
att det därför inte skall tillåtas. Det kan inte
anses förenligt med människovärdesprincipen att
använda en annan kvinna som medel för att lösa
det barnlösa parets problem. Inte heller ur
barnets perspektiv är surrogatmoderskap önskvärt.

Ett motionsyrkande likalydande med motion So439 (v)
behandlades och avstyrktes av utskottet i betänkande
2001/02:SoU16. Utskottet anförde i sin bedömning (s.
17) att det ställde sig bakom regeringens
uppfattning att surrogatmoderskap inte är etiskt
försvarbart och därför inte kan tillåtas (ej res.).

Ett motionsyrkande om transsexuellas möjligheter att
frysa könsceller före könskorrigering, liknande det
här aktuella, behandlades i betänkande 2002/03:SoU3
Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 40 f.). Enligt
utskottet ansågs denna begäran stå i strid med
syftet bakom kravet på sterilisering i lagen
(1972:119) om fastställelse av könstillhörighet i
vissa fall. Motionen avstyrktes. Till betänkandet
fogades i denna del en reservation av mp. Riksdagen
följde utskottet (prot. 2002/03:98).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin inställning att befruktning
utanför kroppen kan tillåtas där antingen ägget
eller spermien kommer från utomstående. Utskottet
anser således inte att någon utredning bör
tillsättas för att utreda möjligheten att företa en
ändring i lagen om befruktning utanför kroppen som
innebär att behandling med ett donerat ägg och
donerad sperma samtidigt blir tillåtet. Motion
2004/05:So521 (v) yrkande 2 avstyrks därför.

Utskottet är alltjämt av uppfattningen att
surrogatmoderskap inte är etiskt försvarbart och
därför inte bör tillåtas. Motion 2004/05:So439 (v)
avstyrks.

Utskottet har inte heller ändrat inställning i frågan om
transsexuella skall ges möjlighet att frysa
könsceller före könskorrigering. Utskottet vidhåller
således att en sådan begäran står i strid med syftet
bakom kravet på sterilisering i lagen (1972:119) om
fastställande av könstillhörighet i vissa fall.
Motion 2003/04:So568 (mp) yrkande 19 avstyrks.

Journalföring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, mot bakgrund av pågående
arbete på området, avslå motionsyrkanden
rörande journalföring. Jämför reservationerna
65 (m, kd, c) och 66 (v).

Motioner

I motion 2003/04:So354 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om privatisering och
patientjournaler (yrkande 2). Enligt motionärerna
måste frågan om hur överföring av journaler skall
göras i samband med konkurrensutsättning av
primärvård och äldrevård beaktas vid beredningen av
en ny patientjournallag.

I motion 2003/04:So319 av Elina Linna m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om patientens rätt till
delaktighet och insyn. Motionärerna anför att en av
de viktigaste hörnstenarna i hälso- och sjukvården
är patientens rätt till delaktighet. Patienten skall
på ett enkelt sätt ha tillgång till sin egen
journal. Frågor om delaktighet och insyn måste
beaktas vid utarbetandet av en ny patientjournallag,
anförs det.

I motion 2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om patientanpassade
journaler (yrkande 37). Motionärerna anför att man i
vissa länder har infört journaler på s.k. smartkort
vilket innebär att patienten kan ha sin journal i
själva patientbrickan.

I motion 2004/05:So281 av Sonja Fransson (s) begärs ett
tillkännagivande om en översyn av nuvarande lag för
att underlätta arkivering av privatpraktiserande
läkares journaler när läkaren går i konkurs,
avvecklar sin verksamhet eller avlider. En översyn
av lagen, samt ett tydligt ansvar för region eller
landsting att ta ansvar för förvaring av journaler
under liknande omständigheter är alldeles nödvändig.

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet behandlade motioner om journalföring
senast i betänkande 2002/03:SoU3 Hälso- och
sjukvårdsfrågor (s. 48 f.). Riksdagen avslog mo-
tionerna med hänvisning till att en proposition om
ändringar i patientjournal-lagen förväntades i maj
2003. Riksdagen följde utskottet (prot. 2002/03:98).
Till betänkandet i denna del fogades en reservation
av v och mp.

Regeringen uppdrog 2001 åt Socialstyrelsen att se
över lagen om patientjournaler samt komma med
förslag på ny lagstiftning. Socialstyrelsens rapport
resulterade i nya och svåra frågeställningar varför
det bedömdes vara angeläget att utreda frågan
vidare. Utredningen om författningsreglering av
nationella kvalitetsregister inom hälso- och
sjukvården, m.m. (S 2003:03) fick därmed i juni 2004
ett tilläggsdirektiv att se över frågan och komma
med en rapport den 31 december 2005 (dir. 2004:95).
Den särskilda utredaren skall se över hur
behandlingen av personuppgifter inom hälso- och
sjukvården regleras samt lämna förslag till en väl
fungerande och sammanhängande reglering av området.
Utredaren skall vid utformningen av sina förslag
göra en avvägning mellan enskildas behov av skydd
för den personliga integriteten och nyttan för
samhället och patientsäkerheten. Utredaren skall
inom ramen för uppdraget överväga frågor som rör
elektroniska patientjournaler, för vilka ändamål
personuppgifter skall få behandlas, överföring av
uppgifter både mellan olika organisatoriska
vårdenheter inom den offentliga hälso- och sjuk-
vården, samt mellan den offentliga hälso- och
sjukvården och verksamhet som bedrivs av andra än
landsting.

Även i huvudbetänkandet Ny sekretesslag (SOU
2003:99) av Offentlighets- och sekretesskommittén
berördes frågan om patientjournaler bl.a. vad gäller
uppgiftsutbytet mellan vård- och omsorgsområdena och
då särskilt uppgiftsutbytet mellan olika hälso- och
sjukvårdsmyndigheter och kliniker.

Av överenskommelsen mellan staten och
Landstingsförbundet om vissa ersättningar till
hälso- och sjukvården för år 2005
(Dagmaröverenskommelsen) framgår bl.a. att en
särskild satsning skall göras för samordning av IT-
stöd i hälso- och sjukvården. Projektet stöds under
2005 med 2 miljoner kronor. Ett av de områden som
särskilt skall prioriteras av projektet är
utvecklingen av en nationellt kompatibel elektronisk
patientjournal.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att en omfattande översyn för
närvarande pågår av hur behandlingen av
personuppgifter inom hälso- och sjukvården skall
regleras. Utskottet anser inte att resultatet av
detta utredningsarbete bör föregripas. Motionerna
2003/04:So319 (v), 2003/04:So343 (c) yrkande 37,
2003/04:So354 (v) yrkande 2 samt 2004/05:So281 (s)
avstyrks i den mån de inte är tillgodosedda.

Förskrivningsrätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, främst med hänvisning till att
en rapport på området är föremål för
beredning, avslå motionsyrkande om utvidgad
förskrivningsrätt för sjuksköterskor. Jämför
reservationerna 67 (m) och 68 (kd).

Motioner

I motion 2003/04:So305 av Margareta Pålsson (m)
begärs att regeringen skall återkomma med förslag om
förskrivningsrätt för skolsköterskor. Motionären
anför att skolsköterskor inte har rätt att skriva ut
läkemedel till sina elever, trots att de kan ha den
vidareutbildning som ger distriktssköterskor rätt
att skriva ut läkemedel. Även i motion 2003/04:Ub248
av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett tillkännagivande
om tilläggsdirektiv, som medger att sjuksköterska
med formell kompetens har rätt att använda sin
förskrivningsrätt även vid anställning inom
skolhälsovård.

I motion 2003/04:So321 av Margareta Pålsson (m)
begärs ett tillkännagivande om vikten av att snarast
möjliggöra också för sjuksköterskor utbildade före
1993 att efter genomgången utbildning tillåtas
förskriva vissa läkemedel. Motionären förespråkar
förskrivningsrätt för dessa sjuksköterskor inom äld-
reomsorgen.

I motion 2003/04:So322 av Annelie Enochson (kd)
begärs ett tillkännagivande om att utvidga
förskrivningsrätten för sjuksköterskor och barn-
morskor. Motionären anför att rätten för
sjuksköterskor att förskriva läkemedel enbart bör
vara knuten till kompetens och inte som nu till
tjänstgöring.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

I betänkande 2002/03:SoU3 Hälso- och sjukvårdsfrågor
behandlade utskottet senast motionsyrkanden om
förskrivningsrätt för sjuksköterskor, vartill hänvi-
sas (s. 49 f.). Utskottet avstyrkte motionsyrkandena
med hänvisning till att Socialstyrelsens uppföljning
av den utvidgade förskrivningsrätten bör avvaktas
innan ytterligare utvidgning av förskrivningsrätten
kan ske (res. m+fp+kd+c).

Riksdagen följde utskottet (prot. 2002/03:98).

Socialminister Lars Engqvist har i ett frågesvar den
7 maj 2003 (fråga 2002/03:864 om sjuksköterskors
förskrivningsrätt i skolhälsovården) anfört
följande:

Chatrine Pålsson har frågat mig om jag avser att
lägga ett förslag som ger sjuksköterskor med rätt
kompetens möjlighet att använda sin förskriv-
ningsrätt även när de är anställda i
skolhälsovård.

År 1994 infördes en generell förskrivningsrätt
för distriktssköterskor som uppfyllde vissa
särskilt uppställda kunskapskrav i farmakologi
och sjukdomslära. Socialstyrelsens uppföljning av
denna reform visade att förskrivningsrätten hade
bidragit till en enklare och effektivare hand-
läggning, till exempel genom att
distriktssköterskan fått en bättre överblick för
uppkomna läkemedelsproblem. Andra positiva
effekter var att andra behandlingsmetoder än
läkemedel valts i ökad omfattning eller att man
avvaktat läkemedelsbehandling. Framför allt hade
den också medfört ett mervärde för patienten i
form av bättre omvårdnad.
Mot bakgrund av de positiva resultaten
Socialstyrelsen såg i samband med sin uppföljning
föreslog man att det skulle göras en utvidgning
av förskrivningsrätten så att även andra
sjuksköterskekategorier skulle få förskriva
läkemedel. Mot den bakgrunden gav regeringen
styrelsen i uppdrag att, i samråd, med
Läkemedelsverket bland annat överväga en
utvidgning av förskrivningsrätten.
Med beaktande av Socialstyrelsens förslag
föreslog regeringen i januari 2000 att rätten att
förskriva läkemedel skulle omfatta fler
sjuksköterskor. Med hänvisning till utvecklingen
mot allt mer öppen vård, framför allt i kommunal
regi, föreslog regeringen att sjuksköterskor som
uppfyller vissa uppräknade utbildningskrav, och
dessutom arbetar som distriktssköterska vid
vårdcentral eller motsvarande, inom kommunal
hälso- och sjukvård för äldre och
funktionshindrade eller inom hemsjukvård bör ges
förskrivningsrätt. Verksamheten där arbetet sker
ska bedrivas av landsting, kommun eller av annan
offentligt finansierad vårdgivare.
De utbildningskrav som uppställdes kan i vissa
fall innebära att sjuksköterskor med äldre
utbildningar måste komplettera sin utbildning för
att kunna få förskrivningsrätt.
Socialstyrelsen har utfärdat närmare
föreskrifter om de förutsättningar som ska gälla
för sjuksköterskornas förskrivningsrätt. De nya
bestämmelserna har varit i kraft under en
begränsad period. Innan man går vidare med en
ytterligare utvidgning av förskrivningsrätten
bedömer jag att de erfarenheter som gjorts av de
nu införda ändringarna måste utvärderas. I
Socialstyrelsens regleringsbrev för 2003 gav
regeringen därför styrelsen i uppdrag att följa
upp och utvärdera effekterna av den utvidgade
förskrivningsrätten av läkemedel för
sjuksköterskor och redovisa detta arbete senast
den 30 september 2004.
Mot denna bakgrund avser jag inte att nu vidta
åtgärder för att sjuksköterskor anställda i
skolhälsovård ska få förskrivningsrätt.

Socialstyrelsen har i september 2004 i en rapport
redovisat sin uppföljning av förskrivningsrätten för
sjuksköterskor i den kommunala hälso- och sjukvår-
den. I sina överväganden (s. 8 f.) anför
Socialstyrelsen följande:

Socialstyrelsen vill framhålla behovet av att
sjuksköterskor får goda kunskaper i farmakologi
och sjukdomslära genom sin grund- och specia-
listutbildning, samt lyfta fram vårdgivarens
ansvar för kontinuerlig fortbildning på området.

Socialstyrelsen avser att i samråd med
Läkemedelsverket pröva alternativa former för hur
receptfria läkemedel ska hanteras i förhållande
till förskrivningsrätten. Effekter på
läkemedelsförmånssystemet ska beaktas i det
arbetet.
Mot bakgrund av äldre människors komplexa
problem och känslighet för läkemedelsbehandling,
har Socialstyrelsen inte för avsikt att för när-
varande utöka antalet receptbelagda läkemedel som
sjuksköterskor får förskriva till denna grupp.
Socialstyrelsen anser att man, utifrån olika
patientgruppers behov, bör
överväga möjligheten att låta sjuksköterskor med
lämplig utbildning förskriva vissa receptbelagda
läkemedel inom ramen för ett specifikt be-
handlings- eller vårdprogram, enligt lokala
rutiner som upprättas av verksamhetschefen.

Rapporten bereds för närvarande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen, enligt 6
kap. 4 § förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdens område, får meddela
föreskrifter om kompetenskrav för sjuksköterskor för
att de skall få förskriva läkemedel och om den
behörighet som sådan kompetens ger. Frågan om
förskrivningsrätt är således inte i första rummet en
fråga för riksdagen. Mot denna bakgrund och då
Socialstyrelsens rapport för närvarande är föremål
för beredning anser utskottet att något initiativ
inte bör tas med anledning av vad som anförs i
motionerna 2003/04:So305 (m), 2003/04:So321 (m),
2003/04:So322 (kd) och 2003/04:Ub248 (kd).

Medicinska specialiteter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om indelningen i
medicinska specialiteter, främst med
hänvisning till att rådande ordning
innebärande att regeringen och inte riksdagen
beslutar i dessa frågor inte bör ändras.
Jämför reservation 69 (kd).

Motioner

I motion 2003/04:So516 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd, m, v, mp) begärs ett tillkännagivande om den
fortsatta hanteringen av läkarnas
specialistutbildning och strukturen för de
medicinska specialiteterna. Enligt motionärerna har
Socialstyrelsen i sitt förslag till ny indelning för
de medicinska bas- och grenspecialiteterna, när den
föreslår att reumatologin skall underordnas som
grenspecialitet invärtes medicin, inte tagit
tillräcklig hänsyn till den prioriteringsordning i
sjukvården som riksdagen antagit. Även i motionerna
2004/05:So617 av Barbro Feltzing (mp) yrkande 1,
2003/04:So588 av Christin Nilsson och Michael
Hagberg (s), 2003/04:So463 av Hans Backman (fp) samt
2004/05:Ub451 av Marie Wahlgren m.fl. (fp) yrkande
1 framställs yrkanden med innebörd att reumatologin
skall fortsätta att vara en basspecialitet.

I motion 2003/04:So355 av Ingrid Burman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att överföra beslutet
för de medicinska specialiteterna från regeringen
till riksdagen. Motionärerna anför att det är en
brist att beslutet om specialistindelning inom
medicinen kan tas av regeringen. Enligt motionärerna
bör riksdagen bära det politiska ansvaret för att
peka ut vilka områden som skall prioriteras i
sjukvården.

I motion 2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om ett beslut i frågan
om den framtida indelningen av medicinska
specialiteter (yrkande 16). Enligt motionärerna bör
riksdagen besluta i frågan om den framtida
indelningen medicinska specialiteter. Ett
likalydande yrkande framförs i motion 2003/04:So591
av Alf Svensson m.fl. (kd) (yrkande 11).

I motion 2003/04:So591 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 12
begärs ett tillkännagivande om att geriatriken även
fortsättningsvis bör vara en egen specialitet.
Motionärerna anför att efterfrågan på geriatrisk
kompetens redan i dag är mycket stor, inte minst
från kommunernas sida. Ett liknande yrkande framförs
i motion 2003/04:So230 av Chatrine Pålsson (kd).

Bakgrund

Vilka medicinska specialiteter inom vilka
specialistkompetens kan uppnås för läkare regleras i
4 kap. 1 § i förordning (1988:1513) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

I regleringsbrevet för år 2001 gav regeringen
Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en översyn
av de specialiteter inom vilka specialistkompetens
kan uppnås för läkare. I uppdraget ingick att göra
internationella jämförelser i syfte att försöka nå
större samstämmighet. Utifrån översynen skulle
Socialstyrelsen föreslå de förändringar som man fann
vara påkallade.

Socialminister Lars Engqvist har i ett frågesvar den
7 maj 2003 (fr. 2002/03: 865) anfört följande:

Chatrine Pålsson har frågat mig om jag avser att
låta riksdagen besluta i frågan om den framtida
indelningen av medicinska specialiteter. Jag har
tidigare besvarat denna fråga och då sagt att jag
vill avvakta de synpunkter som remissinstanserna
kan komma att lämna innan jag tar ställning till
vilka beslut som bör fattas.

I bugetpropositionen för 2005 (utg.omr. 9) anför
regeringen följande (s. 28):

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag
genomfört en översyn av läkarnas specialistut-
bildning och strukturen för de medicinska spe-
cialiteterna. Rapporten överlämnades till rege-
ringen i januari 2003 och har remissbehandlats.
Av remissvaren har det framkommit att det finns
behov av att vissa frågor som framför allt rör
den kliniska forskningen och forskarutbildningen
belyses ytterligare innan regeringen kan ta
ställning till förslaget. Socialdepartementet har
därför initierat ett arbete med att analysera och
redogöra för de konsekvenser som Socialstyrelsens
förslag till ny specialitetsstruktur kan medföra
för rekrytering till den kliniska forskningen och
forskarutbildningen, samt till grundutbildningen
för läkare. Arbetet skall redovisas senast den 30
oktober 2004.

Från Socialdepartementet har inhämtats att
resultatet av det ovan beskrivna arbetet för
närvarande är föremål för gemensam beredning inom
Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har förståelse för motionärernas
synpunkter när det gäller den föreslagna ändrade
specialistindelningen. Frågan om indelning i
medicinska specialiteter regleras som redovisats
ovan emellertid inte i lag utan i förordning. Det är
således regeringen som disponerar över frågan.
Utskottet anser att denna ordning bör bestå och att
frågan om specialistindelning lämpar sig mindre väl
för att regleras i lag. Utskottet vill således inte
föreslå att riksdagen skall överta ansvaret för
dessa frågor. Utskottet vill dock framhålla att det
är väsentligt att specialistindelningen följer den
medicinska utvecklingen och att indelningen
tillgodoser såväl medicinska som forskningsmässiga
behov. Sammanfattningsvis avstyrker utskottet
motionerna 2003/04:So230 (kd), 2003/04:So355 (v),
2003/04:So463 (fp), 2003/04:So516 (kd, m, v, mp),
2003/04:So588 (s), 2003/04:So591 (kd) yrkandena 11
och 12, 2004/05:So605 (kd) yrkande 16, 2004/05:So617
(mp) yrkande 1 och 2004/05:Ub451 (fp) yrkande 1.

Plastikkirurgi utan medicinsk indikation

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om bl.a.
åldersgräns för plastikkirurgi utan medicinsk
indikation. Utskottet hänvisar bl.a. till ett
uttalan-de från Statens medicinsk-etiska råd.
Jämför reservation 70 (v).

Motioner

I motion 2003/04:So420 av Ingrid Burman m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om reglering av plastikkirurgi som inte är
medicinskt motiverad (yrkande 1). Motionärerna anför
att alltfler och allt yngre genomgår plastikkirurgi
som inte är medicinskt motiverad. En åldersgräns för
icke medicinskt motiverad plastikkirurgi bör
införas. Det bör också vara obligatoriskt för
plastikkirurgen att muntligt och skriftligt
informera om de risker som ett plastikkirurgiskt
ingrepp kan innebära. Vidare begärs i yrkande 2 ett
tillkännagivande om det ekonomiska ansvaret vid
plastikkirurgi som misslyckas. Motionärerna påpekar
att Socialstyrelsen har i uppdrag att utreda den
plastikkirurgiska vården. Detta uppdrag bör
kompletteras till att omfatta den ekonomiska
ansvarsfrågan, när plastikkirurgiska ingrepp som
utförts utan medicinsk indikation på privatklinik
misslyckats.

I motion 2004/05:So388 av Elina Linna m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om åldersgräns för
plastikkirurgi utan medicinsk indikation. Enligt
motionärerna utförs plastikkirurgi som omfattar
intimkirurgi samt plastikkirurgi som inte är
medicinskt motiverad på alltfler unga, och därför
finns det ett behov av regler.

I motion 2003/04:So416 av Rolf Olsson m.fl. (v)
begärs en analys av förekomsten av intimkirurgi
(yrkande 1).

Bakgrund och tidigare behandling m.m.

Motionsyrkanden om åldersgräns för plastikkirurgi
behandlades senast av utskottet i betänkande
2001/02:SoU13 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 86
f.). Utskottet, som avstyrkte motionsyrkandet,
hänvisade till ett yttrande från Statens medicinsk-
etiska råd och anförde vidare i sin bedömning att en
plastikoperation är ett stort och irreversibelt
ingrepp, varför det är väsentligt att
plastikoperationer på underåriga föregås av en
noggrann prövning (res. v).

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:236).

Statens medicinsk-etiska råd (SMER) överlämnade i
december 2001 ett yttrande till regeringen angående
vissa etiska riktlinjer för skönhetsoperationer på
underåriga. SMER anförde att rådet inhämtat
Socialstyrelsens allmänna uppfattning om förekomsten
av skönhetsoperationer på underåriga och om vilka
riktlinjer som styrelsen anser bör gälla. Till
Socialstyrelsen riktades också bl.a. frågan om man
anser sig ha tillräckliga befogenheter att ingripa
om enskilda plastikkirurger inte följer
yrkesföreningarnas riktlinjer. Socialstyrelsen
anförde att skönhetsoperationer på underåriga över
huvud taget är mycket ovanliga. Socialstyrelsen
anförde vidare att icke medicinskt indicerade
skönhetsoperationer faller inom den för
vårdnadshavaren i föräldrabalken reglerade
bestämmanderätten, dvs. vårdnadshavaren skall vara
informerad och ha samtyckt till ingreppet.
Förhållandet kan dock vara annorlunda om ett barn
vill genomgå en plastikoperation på grund av att han
eller hon mår psykiskt dåligt av sitt utseende och
vårdnadshavaren inte samtycker till ingreppet. Ett
operativt ingrepp kan på grund av psykiskt lidande
bedömas vara medicinskt indicerat, om inte andra
medicinska skäl talar emot. Om den underårige i ett
sådant fall har uppnått sådan ålder och mognad att
han eller hon förstår innebörden av och kan
överblicka konsekvenserna av sitt beslut, torde det
inte vara uteslutet att ett ingrepp kan genomföras
även om vårdnadshavaren inte samtyckt till det.
Kännedom om vårdnadshavarens inställning bör dock
alltid finnas tillgänglig. Socialstyrelsen ansåg sig
vidare ha tillräckliga befogenheter att ingripa mot
en läkare eller vårdgivare som utför skönhets-
operationer och i samband därmed åsidosätter
vetenskap och beprövad erfarenhet. En
specialistförenings riktlinjer kan anses vara ett
uttryck för vad som utgör vetenskap och beprövad
erfarenhet och innebär sakkunnig och omsorgsfull
patientvård. SMER delade Socialstyrelsens bedömning.

Socialminister Lars Engqvist har i ett frågesvar den
14 maj 2004 (fr. 2003/04: 1162 om estetisk kirurgi)
anfört följande:

Plastikoperationer som inte är medicinskt
motiverade ingår inte i den offentligt
finansierade sjukvårdens ansvar. Kostnaderna för
misslyckade operationer som behöver åtgärdas inom
den offentliga hälso- och sjukvården är sannolikt
av ringa omfattning. Verksamheten och dess
personal står under Socialstyrelsens tillsyn och
personalen har, liksom annan legitimerad hälso-
och sjukvårdspersonal, en skyldighet att verka
enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Någon
reglering därutöver är för närvarande inte
aktuell.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har förståelse för de synpunkter som
framförs i motionerna 2003/04:So420 (v) yrkandena 1
och 2 samt 2004/05:So388 (v). Utskottet anser
alltjämt att det är väsentligt att
plastikoperationer på underåriga föregås av en
noggrann prövning. Av Statens medicinsk-etiska råds
yttrande framgår att Socialstyrelsen anser sig ha
tillräckliga befogenheter att ingripa mot en läkare
eller vårdgivare som utför skönhetsoperationer och i
samband därmed åsidosätter vetenskap och beprövad
erfarenhet. Vidare framgår av yttrandet att en
specialistförenings riktlinjer kan anses vara ett
uttryck för vad som utgör vetenskap och beprövad
erfarenhet och innebär sakkunnig och omsorgsfull
patientvård. Mot denna bakgrund och då det
framkommit att kostnaderna för misslyckade
operationer som behöver åtgärdas inom den offentliga
sjukvården sannolikt är av ringa omfattning anser
utskottet att något initiativ inte är erforderligt
med anledning av vad som anförs i motionerna.
Utskottet anser inte heller att något initiativ är
nödvändigt med anledning av motion 2003/04:So416 (v)
yrkande 1.

Tatuering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om riktlinjer,
åldersgräns m.m. för tatuering, piercing och
body modification. Utskottet hänvisar bl.a.
till det arbete på området som
Socialstyrelsen genomfört. Jämför reservation
71 (v).

Motioner

I motion 2003/04:So420 av Ingrid Burman m.fl. (v)
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se över och
utfärda riktlinjer för tatuering, piercing och s.k.
body modification.

I motion 2003/04:So352 av Siw Wittgren-Ahl och
Elisebeht Markström (s) begärs ett tillkännagivande
om tatuering, piercing och s.k. body modification.
Enligt motionärerna bör det av hälsoskäl vara
otillåtet att utföra tatuering, piercing och s.k.
body modification på minderårig utan att godkännande
lämnats av vårdnadshavaren.

I motion 2004/05:So387 av Elina Linna m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om att det införs en
åldersgräns för tatuering, piercing och
kroppsmodifiering (yrkande 1). Ingreppen skall
endast få utföras på myndiga personer. Vidare begärs
ett tillkännagivande om krav på godkännande för
lokal och utövare av tatuering, piercing och
kroppsmodifikation (yrkande 2).

Bakgrund och tidigare behandling m.m.

I betänkande 2002/03:SoU1 Utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg behandlade utskottet
senast ett motionsyrkande om åldersgräns för
tatuering, piercing och s.k. body modification (s.
30 f.). Motionsyrkandet avstyrktes med hänvisning
till att det vid Socialstyrelsen pågick ett arbete
med att ta fram ett s.k. branschfaktablad som
innehåller råd om piercing, tatuering och body
modification (ej res).

Socialstyrelsen har i december 2003 redovisat ett
uppdrag av regeringen att kartlägga de hälsorisker
som är relaterade till tatuering, piercing och andra
former av kroppssmyckning, som innebär att hål görs
i huden, samt att undersöka hur sådan verksamhet
regleras och kontrolleras i andra länder. I rappor-
ten konstateras att det alltid innebär en hälsorisk
att låta tatuera och pierca sig. Allvarliga skador
inträffar dock endast i sällsynta fall. Trots att
antalet som har låtit tatuera och pierca sig ökat
under åren, har Socialstyrelsen inte funnit några
belägg för att det i Sverige har skett en ökning av
allvarliga skador förknippade med tatuering och
piercing. Underlaget för bedömningar är dock
begränsat och de systematiska studierna av
hälsorisker är få. Vidare saknas det vetenskapligt
underlag för att bedöma om tatuering och piercing
kan medföra särskild risk för skada hos barn och
ungdomar. Därför behövs, enligt Socialstyrelsen,
ytterligare kunskap inom området.

Socialstyrelsen har 2003 tagit fram en
informationsbroschyr, Piercing och tatuering -
hälsorisker samt gällande lagar och regler, som
riktar sig till tatuerare och dem som arbetar med
piercing. Där ges information om hälsorisker, om
lagar och regler och om vad miljöbalken innebär för
den som skall starta eller driver en sådan
verksamhet.

Utskottets ställningstagande

Enligt Konsumentverkets uppfattning gäller att den
som är under 18 år behöver vårdnadshavarens
tillstånd för att få genomgå tatuering eller
piercing. Konsumentverket anser vidare att en 16-
årsgräns bör tillämpas för dem som har
vårdnadshavarens medgivande. Utskottet noterar
dessutom att Socialstyrelsen relativt nyligen dels
har kartlagt hälsoriskerna med piercing och
tatuering, dels utfärdat en informationsbroschyr som
riktar sig till tatuerare och dem som arbetar med
piercing. Mot denna bakgrund anser utskottet att
något initiativ från riksdagens sida inte är
nödvändigt med anledning av motionerna 2003/04:So352
(s), 2003/04:So420 (v) yrkande 3 och 2004/05:So387
(v) yrkandena 1 och 2. Motionerna avstyrks i den mån
de inte är tillgodosedda.

Lobotomi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att
utreda möjligheten till ersättning för dem
som utsatts för lobotomi. Utskottet hänvisar
till tidigare uttalanden i saken. Jämför
reservation 72 (v).

Motion

I motion 2003/04:So316 av Elina Linna m.fl. (v)
begärs ett tillkännagivande om en utredning avseende
möjligheten till ersättning för patienter som
utsatts för lobotomi. Motionärerna anför att studier
visat att även barn lobotomerades. Vidare anför
motionärerna att de är väl medvetna om att
behandlingen genomfördes inom ramen för den rådande
kunskapen och med det huvudsakliga syftet att ge bot
och lindring, men med tanke på de höga dödstalen och
bieffekterna borde man även vid den tiden ha
iakttagit större försiktighet. Regeringen bör därför
utreda förutsättningarna för ekonomisk ersättning
till dem som lobotomerades under perioden 1940-1960.

Tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare
behandlat frågor om lobotomi med anledning av
motionsyrkanden liknande de nu aktuella. I
betänkande 1997/98:SoU2 gavs en bred bakgrund om
lobotomi och kapsulotomi, skadeståndsregler m.m.
vartill hänvisas (s. 64 och 65). Utskottet anförde i
sin bedömning sammanfattningsvis att när det gäller
ersättning till dem som lobotomerats under 1940- och
1950-talen kunde utskottet konstatera att lobotomi,
innan de ångestdämpande medicinerna fanns
tillgängliga, var i enlighet med dåtida vetenskap
och beprövad erfarenhet samt att några skäl för
generell ersättning inte föreligger. I de av
riksdagen godkända betänkandena 1997/98:SoU12,
1998/99:SoU10, 1999/2000:SoU9 och 2001/02:SoU10 be-
handlades åter motioner om ersättning till
lobotomerade. Utskottet har vid samtliga tillfällen
vidhållit sin inställning att det inte föreligger
några skäl för generell ersättning till dem som
lobotomerats (res. i bet. 1997/98:SoU12 och bet.
1998/99:SoU10 kd och mp samt i bet. 1999/2000:SoU9
kd). I betänkande 1999/2000:SoU9 framställdes vidare
ett yrkande om kartläggning av lobotomiverksamheten
i Sverige. Motionsyrkandet avstyrktes. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1999/2000:194). (Res. dels v
och mp, dels kd.) I betänkande 2000/01:SoU10
behandlades motionsyrkanden som åter begärde att en
statlig utredning skulle tillsättas för att se över
lobotomiverksamheten. Motionsyrkandena avstyrktes.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:194).
(Res. v, kd, mp.) Motionsyrkanden om ersättning för
patienter som utsatts för lobotomi har slutligen
senast behandlats i betänkande 2001/02:SoU13 Hälso-
och sjukvårdsfrågor m.m. Utskottet anförde i sin
bedömning att det inte förelåg några skäl för
generell ersättning till dem som lobotomerats.
Motionsyrkandet avstyrktes (res. kd). Riksdagen
följde utskottet (rskr. 2001/02:236).

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som inte ändrat inställning i frågan,
vidhåller att det inte föreligger några skäl för
generell ersättning till dem som lobotomerats.
Motion 2003/04:So316 (v) avstyrks.

Xenotransplantation

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med hänvisning till pågående
arbete på området, avslå ett motionsyrkande
om xenotransplantation.

Motion

I motion 2004/05:MJ506 av Sven Gunnar Persson m.fl.
(kd) begärs ett tillkännagivande om
xenotransplantation (yrkande 15). Det är enligt
motionärerna inte acceptabelt att ett djur föds upp
enbart i syfte att vara ett reservdelslager för
människan, om det underminerar djurets möjligheter
till naturligt beteende eller om det till följd av
det främmande organet får nedsatt välbefinnande.
Motionärerna anför att forskningen kring ersättning
av mänskliga organ i första hand bör syfta till
utveckling av konstgjorda organ eller organ som inte
kräver en djurkropp för att kunna odlas. Vidare
anförs att det är viktigt att de etiska ramarna för
xenotransplantation diskuteras och blir föremål för
politiska beslut.

Tidigare behandling och pågående arbete

Ett likalydande motionsyrkande som i motion MJ506
(kd) yrkande 15 behandlades av miljö- och
jordbruksutskottet i betänkande 2003/04:MJU14. I
betänkandet anförde utskottet i sin bedömning
följande (s. 59 f.):

Transplantation av vävnad från djur till människa
benämns xenotrans-
plantation. Frågor om djurskyddet vid
transplantation av det här slaget har närmare
belysts i betänkandet Från en art till en annan -
transplantation från djur till människa (SOU
1999:120). Utredningen framhåller bl.a. att
xenotransplantation måste utföras inom ramen för
gällande djurskyddslagstiftning och att det måste
säkerställas att det i varje särskilt fall prövas
om lagens krav verkligen uppfylls. Utredningen
anser att det genom miljöberikande åtgärder bör
skapas en djurmiljö som medger att ur-
sprungsdjuren och avelsdjuren får en rimlig
möjlighet att bete sig naturligt, trots de
inskränkningar i den naturliga miljön som de
smittskyddsrelaterade kraven på en hög
biosäkerhet för med sig. - - - Beredning av
utredningens förslag pågår för närvarande i
Regeringskansliet (Socialdepartementet). Ut-
skottet förutsätter att den fortsatta beredningen
även omfattar de djurskyddsaspekter som behandlas
i betänkandet. Med hänvisning härtill anser
utskottet att det inte finns behov av ett
uttalande från riksdagens sida när det gäller
motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 15.

Motionen avstyrktes. Till betänkandet fogades i
denna del en reservation av fp och kd. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 2003/04:211, 2003/04:212).

Från Socialdepartementet har inhämtats att
betänkandet Från en art till en annan -
transplantation från djur till människa (SOU
1999:120) alltjämt bereds inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

De frågeställningar som aktualiseras i motion
2004/05:MJ506 (kd) yrkande 15 omfattas av förslaget
från Xenotransplantationskommittén. Förslaget bereds
för närvarande i Socialdepartementet och bör inte
föregripas. Motionsyrkandet avstyrks.

Ambulanshelikoptrar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå tre motionsyrkanden om
att staten bör ta ett större ansvar för
tillgången på ambulanshelikoptrar. Jämför
reservation 73 (kd).

Motioner

I motion 2004/05:So341 av Torsten Lindström (kd)
begärs ett tillkännagivande om ambulanshelikoptrar.
Motionären anför att staten bör axla ett större
ansvar och verka för att det finns
ambulanshelikoptrar. Ytterligare samverkan mellan
statens organ, såsom t.ex. Försvarsmakten, och
landstinget bör därför övervägas. Det vore, enligt
motionären, långsiktigt helt rimligt om ambulans-
helikoptrarna fördes till ett statligt åtagande.

I motion 2004/05:So662 av Jarl Lander m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om ett rikstäckande
helikoptersystem. Även i motion 2003/04:So308 av
Kerstin Kristiansson Karlstedt och Agneta Lundberg
(s) begärs ett tillkännagivande om vikten av ett
nationellt nät av ambulanshelikoptrar.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat
motionsyrkanden om ambulanshelikoptrar, bl.a. i
betänkande 2001/02:SoU13. Utskottet anförde därvid
följande i sin bedömning (s. 59):

Utskottet vidhåller att det är viktigt att den
som är i behov av avancerad sjukvård också får
det inom rimlig tid. Vidare vill utskottet
återigen framhålla att varje landsting svarar för
att ha en ändamålsenlig organisation för att till
och från sjukhus eller läkare transportera
personer vilkas tillstånd kräver att transporten
utförs med transportmedel som är särskilt
inrättade för ändamålet (6 § hälso- och
sjukvårdslagen 1982:763). Det kan givetvis i
vissa fall vara lämpligt att ett par eller flera
landsting samordnar verksamheten med ambulanshe-
likoptrar. Utskottet är emellertid inte heller nu
berett att föreslå att ett sammanhängande
ambulanshelikoptersystem införs. Motion - - -
avstyrks.

Till betänkandet fogades i denna del en reservation
av m. Riksdagen följde utskottet (rskr.
2001/02:236).

Socialstyrelsen har de senaste åren följt
utvecklingen inom svensk ambulanssjukvård genom ett
frågeformulär till landsting/motsvarande,
meddelandeblad juli 2003. Av meddelandebladet
framgår att ambulanssjukvården under senare år har
förändrats såväl i Sverige som internationellt.
Möjligheten att snabbt få hjälp vid akuta olycks-
och sjukdomsfall har förbättrats genom att nivån på
det medicinska omhändertagandet har höjts. Alltfler
avancerade medicinska bedömningar och undersöknings-
och behandlingsmetoder har införts i den dagliga
verksamheten. Patienternas medicinska behov måste
vidare säkerställas och allmänhetens förväntningar
och krav tillgodoses. Detta ställer krav på
kompetens och kvalitets- och utvecklingsarbete inom
ambulanssjukvården. Syftet med kartläggningen har
varit att följa landstingens arbete med kompe-
tenshöjning och kvalitetsarbete i
ambulansverksamheten. Av meddelandebladet framgår
vidare att fr.o.m. den 1 oktober 2005 får läkare
inte längre låta icke legitimerad personal inom
ambulanssjukvården hantera läkemedel genom
ordination enligt generella direktiv eller
delegering. Efter detta datum kommer
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
läkemedelshantering i hälso- och sjukvård, SOSFS
2000:1 (ändringar 2001:17), att gälla fullt ut för
ambulanssjukvården.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller att det är viktigt att den som
är i behov av avancerad sjukvård också får det inom
rimlig tid. Vidare vill utskottet återigen framhålla
att varje landsting svarar för att ha en
ändamålsenlig organisation för att till och från
sjukhus eller läkare transportera personer vilkas
tillstånd kräver att transporten utförs med
transportmedel som är särskilt inrättade för
ändamålet (6 § hälso- och sjukvårdslagen 1982:763).
Det kan givetvis i vissa fall vara lämpligt att ett
par eller flera landsting samordnar verksamheten med
ambulanshelikoptrar. Utskottet är emellertid inte
berett att föreslå att staten skall ta ett större
ansvar för, respektive på sikt ta över ansvaret för
ambulanshelikopterverksamheten. Motionerna
2003/04:So308 (s), 2004/05:So341 (kd) och
2004/05:So662 (s) avstyrks.

Andra motionsyrkanden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett knappt femtiotal
motionsyrkanden som utskottet behandlat i
förenklad ordning. Utskottet hänvisar till
gällande ansvarsfördelning på hälso- och
sjukvårdsområdet.

Ansvaret för hälso- och sjukvården delas mellan
staten, landstingen och kommunerna. Enligt gällande
styrsystem skall riksdagen främst fatta beslut om
övergripande och nationella frågor. I de centrala
lagarna inom utskottets beredningsområde finns ofta
bestämmelser som innebär delegation av detalj-
bestämmelser till regering och/eller myndigheter.
Utskottet erinrar också om, när det gäller
motionsyrkanden med krav på forskning inom olika
fält, att statsmakterna vad gäller resurserna till
grundforskning endast fattar övergripande beslut om
fördelningen av de statliga forskningsmedlen. Den
närmare fördelningen av de statliga
forskningsresurserna ankommer på forsk-
ningsfinansierande myndigheter, som bl.a.
Vetenskapsrådet, och på universitet och högskolor,
vilka har att fatta beslut utifrån vetenskapliga
kvalitetsbedömningar, se betänkande 2003/04:UbU1 (s.
106). Såvitt gäller utbildning vill utskottet också
erinra om att det är respektive högskolas ansvar
att, inom ramen för målen för olika examina, närmare
utforma utbildningen (jfr bet. 2001/02:SoU13 s.
45). Utskottet finner också anledning att erinra om
den kompetensfördelning som finns mellan staten och
kommuner och landsting, vilken bl.a. innebär att
ramlagstiftningen för bl.a. hälso- och sjukvården
och socialtjänsten ligger inom utskottets
beredningsområde. Den konkreta utformningen av
verksamheten liksom finansieringsansvaret ligger
dock på kommun- och landstingsnivå.
Sammanfattningsvis föreslår utskottet med hänvisning
till gällande ansvarsfördelning att följande
motionsyrkanden avslås:

I motion 2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om hälsofrågor för kvinnor i
samkönade relationer (yrkande 26). Socialstyrelsen
eller annan myndighet bör på lämpligt sätt agera för
att förbättra kunskapen om hur lesbiska och
bisexuella kvinnor bemöts inom hälso- och
sjukvården.

I motion 2003/04:Ju393 av Hillevi Larsson (s) begärs
ett tillkännagivande om att psykopati bör ges ökad
uppmärksamhet inom forskning och sjukvård (yrkande
1). Enligt motionären finns mycket begränsad
forskning och expertis kring psykopati, vilket
innebär att denna diagnos används alltför sällan.

I motion 2003/04:So208 av Tobias Billström (m)
begärs ett tillkännagivande om reglerna för
blodgivning för män som haft sex med män. Regeringen
bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att pröva
möjligheten att ändra regelverket för män som haft
sex med män. Ett likalydande yrkande finns i motion
2004/05:So203 av Tobias Billström (m). Även i motion
2003/04:So479 av Martin Andreasson (fp) framförs ett
yrkande om reglerna för blodgivning för män som haft
sex med män.

I motion 2003/04:So247 av Birgitta Sellén och Håkan
Larsson (c) begärs ett tillkännagivande om att öka
utbildningen av sjukvårdspersonal för patienter som
lider av anorexi (yrkande 3).

I motion 2003/04:So272 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) begärs ett tillkännagivande om att öka
kunskapen om våldsbrott mot funktionshindrade
kvinnor hos hälso- och sjukvårdpersonal (yrkande 1).
Vidare begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om
behovet av att öka kompetensen hos hälso- och
sjukvårdspersonalen vad gäller omhändertagande av
funktionshindrade kvinnor som utsatts för våld.
Slutligen begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om
behovet av att samverkan mellan hälso- och sjukvård,
sociala myndigheter och frivilligorganisationer
ökar.

I motion 2003/04:So277 av Chatrine Pålsson och Sven
Brus (kd) begärs ett tillkännagivande om att utlysa
2004 eller 2005 till vårdpersonalens år.

I motion 2003/04:So283 av Carina Hägg (s) begärs ett
tillkännagivande om vården av kvinnor med
klimakteriebesvär. Enligt motionären kan vården av
denna patientgrupp utvecklas genom förändring av
arbetsmetoder och kompetenshöjning samt forskning.

I motion 2003/04:So301 av Tuve Skånberg och Lars
Gustafsson (kd) begärs ett tillkännagivande om
behovet av att forskningsanslag särskilt avsätts för
forskning inom kvinnohälsa relaterad till
abortproblematiken (yrkande 2). Ett likalydande
yrkande framförs i motion 2004/05:So550 av Tuve
Skånberg och Lars Gustafsson (kd) yrkande 2.

I motion 2003/04:So320 av Margareta Pålsson (m)
begärs ett tillkännagivande om att ögonsjukdomen grå
starr borde ingå i optikers utbildning, så att
patienter som misstänks ha starr inte måste
remitteras till ögonläkare.

I motion 2003/04:So410 av Börje Vestlund (s) begärs
ett tillkännagivande om epilepsiteamens betydelse så
att det kan utvecklas en fullständig tvärveten-
skaplig kompetens. Utöver epilepsisjuksköterska och
epileptolog behöver det finnas neuropsykolog och
psykiater, psykolog, kurator, dietist, logoped, ar-
betsterapeut och sjukgymnast (yrkande 2).

I motion 2003/04:So473 av Hillevi Engström (m)
begärs ett tillkännagivande om att
opinionsbildningen bör öka för att förmå fler att
bli blodgivare (yrkande 3). Ett likalydande yrkande
finns i motion 2004/05:So211 av Hillevi Engström (m)
(yrkande 3).

I motion 2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c)
begärs ett tillkännagivande om
ungdomsmottagningarnas sex- och samlevnadsrådgivning
(yrkande 6). I motionen anförs att
ungdomsmottagningarna behöver ge riktad information,
ha särskilda mottagningstider samt samtalsgrupper i
samverkan med högstadieskolor och gymnasieskolor.

I motion 2003/04:So503 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om IT i
sjukvården (yrkande 10). Enligt motionärerna måste
undervisningen kring IT förbättras i
sjukvårdsutbildningarna och ges regelbundet redan
från första terminen.

I motion 2003/04:So559 av Lennart Klockare och Maria
Öberg (s) begärs ett tillkännagivande om
journalföring. Det borde vara möjligt att med dagens
teknik finna lösningar som ökar säkerheten så att
den som skall ge vård har tillgång till all
nödvändig information.

I motion 2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om att höja
HBT-kompetensen inom hälso- och sjukvården. Liknande
yrkanden framförs i motion 2003/04:So571 av Martin
Andreasson m.fl. (fp, v, c, mp) yrkande 1, motion
2004/05:U257 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 32,
motion 2004/05:So566 av Martin Andreasson m.fl. (fp,
v, c, mp) yrkande 1 samt i motion 2004/05:So620 av
Börje Vestlund m.fl. (s) yrkande 1.

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om att ett förtroendekontrakt bör
upprättas mellan politiska företrädare och vårdens
professioner (yrkande 14). Vidare begärs i yrkande
18 ett tillkännagivande om betydelsen av teamarbete
i vården och i yrkande 20 ett tillkännagivande om
att personal- eller kamratstöd bör tillhandahållas
vid lex Maria- anmälan.

I motion 2003/04:So644 av Anne Marie Brodén (m)
begärs tillkännagivanden dels om betydelsen av
internationella nätverk som kan berika den svenska
sjukvården i dessa sammanhang (yrkande 5), dels om
vikten av proaktiva och integrerade arbetssätt,
vilka bidrar till ökad folkhälsa och ökat
välbefinnande för att reducera ohälsa och
illabefinnande (yrkande 6).

I motion 2004/05:So217 av Ulf Sjösten (m) begärs
tillkännagivanden om att inrätta ett nationellt
kunskapscentrum för ambulansvård (yrkande 1). Vidare
begärs att ett nationellt kunskapscentrum bör
förläggas till Högskolan i Borås (yrkande 2).
Likalydande motionsyrkanden finns i motion
2003/04:Ub216 av Ulf Sjösten (m) yrkandena 1 och 2.
Även i motion 2003/04:So440 av Sonja Fransson (s)
begärs ett tillkännagivande om satsning på ett nytt
nationellt kunskapscentrum för ambulanssjukvården i
Borås och i motion 2003/04:So565 av Anne-Marie
Ekström (fp) begärs ett tillkännagivande om att
inrätta ett nationellt kunskapscentrum för
ambulansvård. Liknande yrkanden framförs i motion
2004/05:So470 av Else-Marie Lindgren (kd) yrkandena
1 och 2 samt i motion 2003/04:Ub275 av Else-Marie
Lindgren (kd) yrkandena 1 och 2.

I motion 2004/05:So300 av Birgitta Carlsson och
Margareta Andersson (c) begärs ett tillkännagivande
om att alla personer skall ha egna hälsokort att ha
med sig vid varje besök inom hälso- och sjukvården.
På så sätt skulle man lättare se och genom det komma
ihåg när och varför man senast sökte vård.

I motion 2004/05:So311 av Krister Örnfjäder (s)
begärs ett tillkännagivande om kopiering av
legitimation i anslutning till faderskapstest. För
att minska risken med att fusk förekommer vid
faderskapstest måste, enligt motionären, kopiering
av legitimationen ske och sparas tillsammans med
provsvaret. På så sätt undviker man att misstankar
uppstår om att fel person har lämnat provet.

I motion 2004/05:So438 av Tasso Stafilidis (v)
begärs ett tillkännagivande om att se över
möjligheterna att införa kostnadsfria
preventivmedel, i syfte att dels minska spridningen
av vissa sexuellt överförbara sjukdomar, dels
aborter.

I motion 2004/05:So639 av Peter Jonsson (s) begärs
ett tillkännagivande om behovet av certifiering av
ambulanspersonal.

I motion 2004/05:So643 av Liselott
Hagberg och Lars Tysklind (fp) begärs ett
tillkännagivande om att bygga upp
kompetens inom ett vårdcenter, på riks-
nivå, med uppgift att behandla och
rehabilitera patienter som lämnat manipu-
lativa rörelser (yrkande 1) samt om att
forskning och utbildning bedrivs inom
området (yrkande 2).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:K253 yrkande 2,
2003/04:Sf289 yrkande 5, 2003/04:Sf405 yrkande 8
(delvis), 2003/04:So213, 2003/04:So269 yrkande 2,
2003/04:So401 yrkandena 1 och 4-7, 2003/04:So503
yrkandena 3, 6 och 7, 2004/05:K310 yrkande 2,
2004/05: So220 yrkandena 1-3, 2004/05:So221
yrkandena 1, 2 och 5, 2004/05:So394 yrkandena 1, 5
och 8, 2004/05:So594 yrkande 8, 2004/05:So605
yrkande 5 och 2004/05:So606 yrkande 1 samt avslår
motionerna 2003/04:So237, 2003/04:So274 yrkande 1,
2003/04:So354 yrkande 3, 2003/04:So394 yrkandena 1
och 2, 2003/04:So428 yrkande 11, 2003/04:So441,
2003/04:So493, 2003/04:So513 yrkande 3,
2003/04:So556, 2003/04:So591 yrkande 6,
2003/04:So595, 2003/04:So630, 2003/04:So640
yrkandena 1-3, 10, 11 och 17, 2004/05:Sf359 yrkande
7, 2004/05:So251, 2004/05:So264 yrkandena 1-4,
2004/05:So265 yrkande 1, 2004/05:So428 yrkande 1,
2004/05:So471 yrkande 2, 2004/05:So542 yrkande 1,
2004/05:So605 yrkandena 2, 10, 11, 17, 19 och 20,
2004/05:So606 yrkandena 2-7 och 2004/05:So627.

Ställningstagande

Sjukvården står i dag inför ett vägskäl. Fantastiska
möjligheter öppnas genom forskningsframgångar och
tekniska framsteg om vi genomför rätt förändringar.
Men klarar vi inte att skapa ett fungerande
finansieringssystem, klarar vi inte
kompetensförsörjningen och klarar vi inte att genom
tillgänglighet och kvalitet vinna och behålla
medborgarnas förtroende, då har vi inom några få år
en andra klassens sjukvård. Det finns två
överskuggande problem för framtiden. Det är dels att
säkra den långsiktiga finansieringen, dels att säkra
personal- och kompetensförsörjningen. Till detta
kommer att den svenska sjukvården redan i dag inte
längre klarar av att ge människor vård i tid.
Långtidssjukskrivningar och sjukpensioneringar får
ersätta vård och rehabilitering. Den svenska
sjukvården står dåligt rustad att möta framtidens
krav.

Först om dessa problem löses på ett sådant sätt
att vård kan ges när människor upplever att de
behöver den och på ett sådant sätt att de som
patient och kund har inflytande över den, kan vården
behålla människornas förtroende.
Om framtidens möjligheter på sjukvårdsområdet
skall kunna tas till vara ställs krav på de
politiker som styr sjukvården. Det krävs bl.a. en
insikt om att dagens modell med finansiering och
produktion genom landsting suboptimerar
vårdresurserna. Man saknar den helhetssyn på
samhällsekonomin som behövs, och man kan därför inte
bedöma sjukvårdens alternativkostnader, som
sjukskrivning, sjukpensionering och
produktionsbortfall eller uppkomna kostnader inom
kommunernas omsorg.
Vi vill byta perspektiv på sjukvården, från en
kostnad till en resursskapande verksamhet.
Rätt skött kan sjukvården bli en högteknologisk
och forskningsintensiv tillväxtmotor.
Vi vill bejaka såväl globaliseringen som IT-
utvecklingen. Vi tycker det är naturligt att
människor får söka vård utomlands när de inte får
den hemma. Vi vill ha en offentligt finansierad
obligatorisk hälsoförsäkring, en vårdgaranti och
ökat utrymme för mångfald med bl.a. privata
alternativ. Vi vill att försäkringskassorna skall få
köpa vård av offentliga eller av andra vårdgivare
för att stimulera utveckling och mångfald och för
att säkra tillgängligheten. Då påskyndas
tillfrisknande och återgång till normalt liv. Den
onda spiralen med ökade långtidssjukskrivningar och
sjukpensioner kan brytas.
Att få vård av god kvalitet, när man behöver den,
är en fundamental rättighet i ett välfärdssamhälle.
Patienten måste få en starkare ställning i
sjukvården genom att erbjudas rättigheter och
alternativ - valfrihet. Det krävs att hon får
resurser och är välinformerad.
I dag är hennes rättigheter enbart politiska,
indirekta och kollektiva. Det är därför vi föreslår
en tydlig patienträttighetslag och nationell
finansiering genom en allmän obligatorisk
hälsoförsäkring. Med en sådan följer pengarna
patienten, som styr resurserna genom ett eget val av
vårdgivare. Den finansieras gemensamt och omfattar
alla, oavsett inkomst och hälsotillstånd.
De ekonomiska medel som tillförs hälsoförsäkringen
bör självklart omfatta den del av landstingsskatten
som i dag går till sjukvård och de statliga
ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen. På längre
sikt bör även de delar av sjukpenningförsäkringen
och förtidspensionerna som avser rehabilitering
ingå. Därigenom kan de offentliga resurserna
utnyttjas bättre, eftersom avvägningar mellan
rehabilitering, vård, sjukskrivning och
förtidspensionering görs i ett helhetsperspektiv och
i ett sammanhang.
Även statens subventioner av läkemedel bör ingå i
hälsoförsäkringen. Ett antal samordningsfördelar
skulle därmed kunna uppnås, inte minst vid
introduktion av nya läkemedel som initialt ofta har
en högre kostnad men som genom bättre effekter
bidrar till en effektivare vårdinsats totalt sett.
Västra Götalands län med 1,5 miljoner invånare
inrymmer praktiskt taget alla former av vård, från
regionsjukvård till närsjukvård. Dessutom
kompletteras detta av alternativa vårdgivare. Vi
anser därför att det finns goda förutsättningar för
att på försök införa en försäkringsbaserad sjukvård
i Västra Götalands län.
Vi vill också påpeka att i dag hindras
regelmässigt läkare med annan specialitet än
allmänmedicin att arbeta i primärvården. Det tycker
vi är fel. En breddad kompetens i primärvården är nu
ytterst angelägen, inte minst som primärvården får
ta hand om alltfler mycket vårdkrävande patienter.
Alltfler administrativa uppgifter läggs på läkare
och sjuksköterskor. Det stora flertalet rapporter,
redovisningar, sammanställningar och enkäter tar de
erfarnas tid i anspråk. Vid en internationell
jämförelse arbetar svenska läkare med administrativa
uppgifter i en omfattning som är oacceptabel.
Administrativt arbete måste begränsas och utföras av
särskilt avdelad personal. Läkarsekreterare och
ekonomer m.fl. är en tillgång som måste användas.
Socialstyrelsens utredning Omfattning av
administrationen i vården visar att en 10-procentig
minskning av administrativ tid är möjlig.
Det finns väl dokumenterat att resurstillskott
till olika verksamheter - om de skall medföra
varaktiga förbättringar i verksamheten - måste följa
efter nödvändiga strukturella reformer i stället för
att komma före. Annars motverkar de sitt syfte, som
framgår av både internationella och svenska
erfarenheter. Motivationen för nytänkande och
förändring minskar, särskilt som det i Sverige inte
råder konkurrens mellan olika producenter.
Vi måste nu först åstadkomma att resurserna
nyttjas bättre än i dag genom mångfald och
konkurrens samt betalningssystem som klokt avväger
mellan fast ersättning och prestationsrelaterad för
att få rätt incitament. Resurserna måste användas
för att korta köer, minska antalet
långtidssjukskrivna och behovet av
sjukpensioneringar. Det är för hela samhället och
den framtida välfärden bättre att resurserna
kanaliseras så än till åtgärder som ofta är passiva,
som långtidssjukskrivningar och sjukpensioneringar i
brist på behandling och rehabilitering.
Det är tydligt att de vårdgivare som inte har fast
anslag för sin finansiering utan i stället får
betalt per utförd behandling har betydande
incitament att bli effektiva. Ett problem med fasta
anslag för att finansiera sjukvården är att
patienten för vårdgivaren blir en kostnad. Ju fler
patienter som behandlas, desto dyrare för
sjukvården. När landstingsdrivna verksamheter skall
spara sker det ofta genom att färre än nödvändigt
ges vård. Budgeten måste hållas. Detta skapar
lidande och samhällsekonomiska förluster. Sverige
bör studera systemen i Kalifornien och i Danmark för
att vinna kunskap för en nydaning av den svenska
vårdens organisation och styrning.
Det är viktigt att understryka att utgångspunkten
för hälso- och sjukvården bör vara ett
helhetsperspektiv på hälsa där det hälsofrämjande
och förebyggande arbetet ges ökat utrymme, där den
enskildes delaktighet och eget ansvarstagande ses
som viktiga resurser och där hälso- och sjukvården
organiseras så att den tar till vara dessa.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

2. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So513 yrkande 3 och avslår
motionerna 2003/04:K253 yrkande 2, 2003/04:Sf289
yrkande 5, 2003/04:Sf405 yrkande 8 (delvis),
2003/04:So213, 2003/04:So237, 2003/04: So269 yrkande
2, 2003/04:So274 yrkande 1, 2003/04:So354 yrkande 3,
2003/04:So394 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So401
yrkandena 1 och 4-7, 2003/04:So428 yrkande 11,
2003/04:So441, 2003/04:So493, 2003/04:So503
yrkandena 3, 6 och 7, 2003/04:So556, 2003/04:So591
yrkande 6, 2003/04: So595, 2003/04:So630,
2003/04:So640 yrkandena 1-3, 10, 11 och 17,
2004/05:K310 yrkande 2, 2004/05:Sf359 yrkande 7,
2004/05:So220 yrkandena 1-3, 2004/05:So221 yrkandena
1, 2 och 5, 2004/05:So251, 2004/05:So264 yrkandena
1-4, 2004/05:So265 yrkande 1, 2004/05:So394
yrkandena 1, 5 och 8, 2004/05:So428 yrkande 1,
2004/05:So471 yrkande 2, 2004/05:So542 yrkande 1,
2004/05:So594 yrkande 8, 2004/05:So605 yrkande 2, 5,
10, 11, 17, 19 och 20, 2004/05:So606 yrkandena 1-7
och 2004/05:So627.

Ställningstagande

Vi anser att sjuksköterskorna med en bättre
fortbildning skulle kunna ta ett bättre ansvar för
patienter med folksjukdomar som diabetes, astma,
högt blodtryck m.m. Som exempel kan nämnas att när
fler sjuksköterskor har ansvaret för diabetes- och
astmamottagningar kan fler läkare avlastas för
hembesök till patienterna. Vidare kan
distriktssköterskornas rätt att förskriva läkemedel
utvidgas en del. Både personal och patienter vinner
på ett ökat ansvar för sjuksköterskorna.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

3. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So591 yrkande 6,
2003/04:So640 yrkandena 1-3, 10, 11 och 17,
2004/05:So542 yrkande 1, 2004/05:So605 yrkandena 2,
5, 10, 11, 17, 19 och 20 och 2004/05:So606 yrkandena
1-7 samt avslår motionerna 2003/04:K253 yrkande 2,
2003/04:Sf289 yrkande 5, 2003/04:Sf405 yrkande 8
(delvis), 2003/04:So213, 2003/04:So237,
2003/04:So269 yrkande 2, 2003/04:So274 yrkande 1,
2003/04:So354 yrkande 3, 2003/04:So394 yrkandena 1
och 2, 2003/04:So401 yrkandena 1 och 4-7,
2003/04:So428 yrkande 11, 2003/04:So441, 2003/04:
So493, 2003/04:So503 yrkandena 3, 6 och 7,
2003/04:So513 yrkande 3, 2003/04:So556,
2003/04:So595, 2003/04:So630, 2004/05:K310 yrkande
2, 2004/05:Sf359 yrkande 7, 2004/05:So220 yrkandena
1-3, 2004/05:So221 yrkandena 1, 2 och 5,
2004/05:So251, 2004/05:So264 yrkandena 1-4,
2004/05:So265 yrkande 1, 2004/05:So394 yrkandena 1,
5 och 8, 2004/05: So428 yrkande 1, 2004/05:So471
yrkande 2, 2004/05:So594 yrkande 8 och
2004/05:So627.

Ställningstagande

Jag anser att sjukvården även i framtiden skall
finansieras solidariskt. En solidariskt finansierad
sjukvård, byggd på människovärdes- och
behovsprincipen kräver prioriteringar. Med detta
följer en avgränsning mot de åtaganden som inte
omfattas av en solidarisk finansiering. Sådana
insatser bör den enskilde själv finansiera och
prioritera genom exempelvis olika
försäkringslösningar. De patienter som har de
största behoven skall prioriteras. Jag anser att en
parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppdrag
att se över vårdbehoven och vilka av dessa behov som
skall tillgodoses i den gemensamt finansierade
vården.

Målet för hälso- och sjukvården, dvs. en god hälsa
och en vård på lika villkor för hela befolkningen
håller på att förlora förankring i verkligheten.
Sjukvården utnyttjas inte på lika villkor. Om
kroniskt och svårt sjuka inte får en god och värdig
vård kommer trovärdigheten för svensk hälso- och
sjukvård att skadas i grunden.
Antalet vårdplatser måste utökas inom
slutenvården. Det gäller såväl somatisk som
psykiatrisk vård. Utbyggnaden av vårdplatser måste
även gälla de särskilda boendeformerna,
hemsjukvården, missbrukarvården, akutvården och
många av landets BB-avdelningar.
Kristdemokraterna vill också undersöka effekterna
av att ekonomiska resurser styrs till den verksamhet
som patienten personligen anser har bäst kvalitet.
Ett väl avgränsat försök med "patientpeng" skulle
vara intressant att följa och dra slutsatser av.
Försök med patientpeng bör i första hand provas när
det gäller tjänster som t.ex. barnhälsovård,
primärvård och sjukgymnastik.
Alltfler administrativa uppgifter läggs på läkare
och sjuksköterskor. Det stora flertalet rapporter,
redovisningar, sammanställningar och enkäter tar de
erfarnas tid i anspråk. Vid en internationell
jämförelse arbetar svenska läkare med administrativa
uppgifter i en omfattning som är oacceptabel.
Administrativt arbete måste begränsas och utföras av
särskilt avdelad personal. Läkarsekreterare och
ekonomer m.fl. är en tillgång som måste användas.
Socialstyrelsens utredning Omfattning av
administrationen i vården visar att en 10-procentig
minskning av administrativ tid är möjlig.
För att människor skall känna trygghet inför sin
egen och anhörigas ålderdom måste all vård och
omsorg ha hög kvalitet. En värdighetsgaranti är
särskilt viktig i vården av de äldre. Den skall
omfatta såväl medicinsk kvalitet som
omvårdnadskvalitet. Särskild uppmärksamhet och
hänsyn skall visas personer med nedsatt autonomi,
t.ex. barn och äldre, demenshandikappade, individer
med utvecklingsstörning och talsvårigheter. Studier
har visat att patienter med kommunikations- och
förståndshandikapp inte sällan reagerar med oro och
aggressivitet när de känner smärta. Tyvärr är det
vanligt att ett sådant beteende tolkas som en normal
utveckling av sjukdomen. Dessutom behandlas oron och
aggressiviteten med lugnande mediciner som kan få
motsatt effekt än den avsedda, dvs. de sjuka blir
ännu oroligare.
En omsorgs- eller värdighetsgaranti skall vara så
konkret utformad att det går att följa upp vad som
utlovats. Behandlingen av patienter som inte själva
kan föra sin talan ställer extra stora krav på
vårdpersonalen vad gäller lyhördhet och förmåga att
tolka signaler. En funktion som äldreombudsman skall
finnas i varje kommun som stöd för de äldre och
deras anhöriga. Värdighetsgarantin skall vara en
försäkran om att god vård ges - även när man inte
längre är kapabel att föra sin egen talan. Anser en
vårdtagare eller anhörig att verksamheten inte
infriar de krav som värdighetsgarantin anger, skall
man kunna vända sig till en instans för klagomål.
Garantin blir också ett stöd för personalen och bör
följas upp genom öppna och kontinuerliga
kvalitetsredovisningar.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

4. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So354
yrkande 3 och 2003/04:So394 yrkandena 1 och 2 samt
avslår motionerna 2003/04:K253 yrkande 2,
2003/04:Sf289 yrkande 5, 2003/04:Sf405 yrkande 8
(delvis), 2003/04:So213, 2003/04:So237,
2003/04:So269 yrkande 2, 2003/04:So274 yrkande 1,
2003/04:So401 yrkandena 1 och 4-7, 2003/04:So428
yrkande 11, 2003/04:So441, 2003/04:So493,
2003/04:So503 yrkandena 3, 6 och 7, 2003/04:So513
yrkande 3, 2003/04:So556, 2003/04:So591 yrkande 6,
2003/04:So595, 2003/04:So630, 2003/04:So640
yrkandena 1-3, 10, 11 och 17, 2004/05:K310 yrkande
2, 2004/05:Sf359 yrkande 7, 2004/05:So220 yrkandena
1-3, 2004/05:So221 yrkandena 1, 2 och 5,
2004/05:So251, 2004/05: So264 yrkandena 1-4,
2004/05:So265 yrkande 1, 2004/05:So394 yrkandena 1,
5 och 8, 2004/05:So428 yrkande 1, 2004/05:So471
yrkande 2, 2004/05:So542 yrkande 1, 2004/05:So594
yrkande 8, 2004/05:So605 yrkande 2, 5, 10, 11, 17,
19 och 20, 2004/05:So606 yrkandena 1-7 och 2004/05:
So627.

Ställningstagande

Vi anser att primärvården tillsammans med kommunens
äldrevård, geriatrik, hemsjukvård och internmedicin
skall vara sjukvårdens bas. Detta kallar vi
närsjukvård. På vårdcentraler och hälsocentraler
skall det även vara möjligt att ha en första kontakt
med andra specialister än allmänläkare, exempelvis
psykiatriker och geriatriker. Närsjukvården som
finns nära människan skall samverka för att kunna
erbjuda en bra och tillgänglig vård nära
medborgarna. Att komma till rätta med
tillgängligheten handlar inte enbart, och kanske
inte främst, om ekonomiska resurser. Det handlar om
ett organisationsmönster och om att kunna styra
patienterna till rätt vårdnivå. En stor del av de
patienter som hamnar på sjukhusens akutmottagningar
skulle kunna få sitt vårdbehov uppfyllt i
närsjukvården. Det förutsätter dock en markant
förstärkning av närsjukvården vad gäller personal
och tillgänglighet. Den lokala hälsocentralen bör
för de allra flesta vara den naturliga platsen för
mötet mellan medborgarna och vårdpersonalen. Det
skall vara lätt att få en första kontakt med vården
och sedan få rätt vård. Det bör vara i kontakt och
samtal med vårdpersonalen som det fastställs vilken
vård som den enskilda patienten behöver. De
strukturella problem som finns inom primärvården
kan, och bör, lösas inom ramen för offentlig drift.

Vi anser att vård och omsorg skall vara offentligt
finansierad, ges utifrån behov och i huvudsak drivas
i offentlig regi. Vården och omsorgen skall inriktas
mot ett ökat patient- och personalinflytande i form
av korta beslutsvägar, långtgående och tydliga
delegeringar och former för reell patientpåverkan.
All vård och omsorg skall ha en helhetssyn på
människan som utgångspunkt för insatsen. Med det
menas att patientens fysiska, psykiska och sociala
behov skall beaktas och vägas samman. Alternativa
driftsformer till den offentliga kan utgöra goda
komplement och ge ökad demokrati, under
förutsättning att vinstintresset inte är det primära
syftet. Exempel på detta kan vara brukarägda
verksamheter, ideella stiftelser och kooperativ.
Vård- och omsorgspersonalens kreativitet och
kompetens måste ges möjlighet att utvecklas. Det kan
bara ske om förutsättningarna är stabila över tid.
Vi anser därför att konsekvenserna av den redan
genomförda konkurrensutsättningen nu bör utvärderas
ur ett ekonomiskt och kvalitativt perspektiv utifrån
klienter och personal.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

5. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So269
yrkande 2, 2003/04: So428 yrkande 11, 2003/04:So441,
2004/05:So264 yrkandena 1-4, 2004/05:So265 yrkande
1 och 2004/05:So394 yrkandena 1, 5 och 8 samt avslår
motionerna 2003/04:K253 yrkande 2, 2003/04:Sf289
yrkande 5, 2003/04:Sf405 yrkande 8 (delvis),
2003/04:So213, 2003/04:So237, 2003/04:So274 yrkande
1, 2003/04:So354 yrkande 3, 2003/04:So394 yrkandena
1 och 2, 2003/04:So401 yrkandena 1 och 4-7,
2003/04:So493, 2003/04: So503 yrkandena 3, 6 och 7,
2003/04:So513 yrkande 3, 2003/04:So556,
2003/04:So591 yrkande 6, 2003/04:So595,
2003/04:So630, 2003/04:So640 yrkandena 1-3, 10, 11
och 17, 2004/05:K310 yrkande 2, 2004/05:Sf359
yrkande 7, 2004/05:So220 yrkandena 1-3,
2004/05:So221 yrkandena 1, 2 och 5, 2004/05:So251,
yrkande 1, 2004/05:So428 yrkande 1, 2004/05:So471
yrkande 2, 2004/05:So542 yrkande 1, 2004/05:So594
yrkande 8, 2004/05: So605 yrkandena 2, 5, 10, 11,
17, 19 och 20, 2004/05:So606 yrkandena 1-7 och
2004/05:So627.

Ställningstagande

Utgångspunkten för hälso- och sjukvården bör vara
ett helhetsperspektiv på hälsa där det
hälsofrämjande och förebyggande arbetet ges ökat
utrymme, där den enskildes delaktighet och eget
ansvarstagande ses som viktiga resurser och där
hälso- och sjukvården organiseras så att den tar
till vara dessa.

Den första linjen är ett starkt folkhälsoarbete
och bra informationssystem som möjliggör egenvård.
Insikter och kunskaper om hur livsstilen påverkar
hälsan måste spridas. Rådgivning och rön om egenvård
av enklare åkommor eller besvär måste finnas lätt
tillgängligt i form av telefonrådgivning,
informationssystem på Internet och skriftliga
informationsmaterial.
Den andra linjen är en närvård som arbetar med
individen i centrum. Vårdförbundet har i skriften
Närvård -- en vårdpolitisk idé skisserat en vårdidé
som ligger nära Centerpartiets "vårdideologi".
Närvårdsidén handlar om en ny organisation för
vården, där den hälso- och sjukvård som inte kräver
särskilt hög specialisering organiseras lokalt nära
medborgarna medan den högspecialiserade vården
samordnas. Närvården handlar - i Vårdförbundets
bedömning - förutom primärvården om bl.a.
specialistvård inom invärtesmedicin, gynekologi,
barnhälsovård, mödrahälsovård, kirurgi, psykiatri,
geriatrik, sjukgymnastik och arbetsterapi. Resurser
för diagnostik samt vårdplatser skall finnas inom
närvården. Men också den kommunala vården spelar en
viktig roll i en fungerande närvård. Med hjälp av
lotsar, hemvårdsteam, en bra vård- och
hälsoupplysning och samarbete med myndigheter och
andra aktörer skapas en vårdorganisation med
individen i centrum. Långa, kostsamma och psykiskt
krävande remisskedjor ersätts med snabba insatser av
rätt kompetens och rejält förbättrade möjligheter
för den enskilde att förstå och påverka sin
behandling. Vårdförbundet påpekar att närvården kan
organiseras olika, efter lokala förutsättningar. Det
kan handla om "närsjukhus" eller kraftfulla
vårdcentraler med vårdplatser för enklare vårdfall,
eller privata familjeläkarteam eller andra
vårdgivare. Men det handlar också om nätverk av
olika aktörer av varierande storlek som hålls ihop
av sitt samarbete kring de enskilda patienterna.
Den tredje linjen är specialiserad vård som tar
hand om mycket allvarliga sjukdomsfall, olyckor och
komplicerade tillstånd samt mera sällan förekommande
sjukdomstillstånd. Om varje linje kan stärkas så att
den klarar av sina uppgifter bättre, kommer både
kvalitet och effektivitet att kunna öka i den
specialiserade vården.
För att människor skall känna trygghet inför sin
egen och anhörigas ålderdom måste all vård och
omsorg ha hög kvalitet. I dag köar många äldre för
åldersbetingade funktionshinder, som t.ex. starr,
förslitningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär
minskad livskvalitet för den enskilde samt minskad
tilltro till systemet. Det sistnämnda kan skapa
legitimitetsproblem för det gemensamma åtagandet på
området. Utöver mänskligt lidande uppkommer
kostnader för hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m.
Jag anser att riksdagen bör begära att regeringen
gör en samhällsekonomisk analys av vad köerna för
åldersbetingade sjukdomar innebär.
Slutligen anser jag att införandet av ett system
med volontärer samt en förstärkt roll för
frivilligorganisationerna i syfte att ge dem en mer
framträdande roll i vården är en viktig del av
framtidens vård.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

6. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)

av Jan Lindholm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6.

Riksdagen bifaller därmed motion 2004/05:So627 och
avslår motionerna 2003/04:K253 yrkande 2,
2003/04:Sf289 yrkande 5, 2003/04:Sf405 yrkande 8
(delvis), 2003/04:So213, 2003/04:So237,
2003/04:So269 yrkande 2, 2003/04:So274 yrkande 1,
2003/04:So354 yrkande 3, 2003/04:So394 yrkandena 1
och 2, 2003/04:So401 yrkandena 1 och 4-7,
2003/04:So428 yrkande 11, 2003/04:So441,
2003/04:So493, 2003/04:So503 yrkandena 3, 6 och 7,
2003/04:So513 yrkande 3, 2003/04:So556,
2003/04:So591 yrkande 6, 2003/04:So595,
2003/04:So630, 2003/04:So640 yrkandena 1-3, 10, 11
och 17, 2004/05:K310 yrkande 2, 2004/05:Sf359
yrkande 7, 2004/05:So220 yrkandena 1-3,
2004/05:So221 yrkandena 1, 2 och 5, 2004/05:So251,
2004/05: So264 yrkandena 1-4, 2004/05:So265 yrkande
1, 2004/05:So394 yrkandena 1, 5 och 8, 2004/05:So428
yrkande 1, 2004/05:So471 yrkande 2, 2004/05: So542
yrkande 1, 2004/05:So594 yrkande 8, 2004/05:So605
yrkandena 2, 5, 10, 11, 17, 19 och 20 och
2004/05:So606 yrkandena 1-7.

Ställningstagande

För de flesta människor är vårdcentralen den första
och självklara kontakten vid alla slags svårigheter,
det kan vara kroppsliga symtom och sjukdomar,
psykiska symtom och sjukdomar eller livets olika
kriser och problem. Sjukdomspanoramat som människor
söker vårdcentralen för har förändrats över tid, och
i dag är anledningen till kontakt med vårdcentralen
allt oftare en psykisk och psykosocial problematik
hos patienterna. Studier i Sverige visar att var
tredje patient i väntrummen på vårdcentralerna
skattar sin psykiska hälsa som dålig. Vårdcentralen
har som institution och i sin organisation inte
anpassats till denna förändring. Tyngdpunkten ligger
alltjämt på att ta hand om människors kroppsliga
symtom. Exempel finns där man förändrat och
utvecklat verksamheten för att kunna möta patienter
med psykiska besvär med adekvat vård.

Kunskaperna finns om att den psykiska ohälsan är
ett ökande problem i samhället. Det finns forskning
om psykologiska metoder och psykologisk kunskap som
kan tillämpas i primärvården. Det som saknas är
samlade insatser för att möta denna utveckling.
Enligt regeringens nationella handlingsplan för
utveckling av hälso- och sjukvården skall
primärvården utvecklas till att utgöra basen inom
hälso- och sjukvården. Behovet av att utveckla
insatserna vid psykisk ohälsa framhålls också. I
praktiken har dock alltför lite skett på detta
område. Regeringen bör därför snarast ta fram ett
särskilt nationellt handlingsprogram för hur den
psykiska hälsovården skall utvecklas inom
primärvården.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

7. Valmöjligheter i vården (punkt 2)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),
Kenneth Johansson (c) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7.

Riksdagen bifaller därmed motion 2004/05:So293 och
avslår motionerna 2003/04:So401 yrkandena 2 och 3,
2003/04:So503 yrkande 4, 2004/05: So221 yrkandena 3
och 4, 2004/05:So529 yrkandena 1 och 3 samt 2004/05:
So542 yrkande 2.

Ställningstagande

Det är samhällsekonomiskt lönsamt att ge en snabb
och kvalitativt högklassig vård och rehabilitering.
Resultatet av insatsen får därför varken begränsas
av läns- eller nationsgränser. Det borde vara av
nationellt intresse att extra kostsamma verksamheter
bekostas med särskilda statliga medel.

Vad vi nu anfört om patientens rätt till vård
utanför det egna landstinget bör ges regeringen till
känna.

8. Valmöjligheter i vården (punkt 2)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So401
yrkandena 2 och 3, 2003/04:So503 yrkande 4,
2004/05:So221 yrkandena 3 och 4, 2004/05: So293,
2004/05:So529 yrkandena 1 och 3 samt avslår motion
2004/05:So542 yrkande 2.

Ställningstagande

Patienternas krav gäller inte bara behandlingen i
ett snävt perspektiv. Sjukvård är i hög grad en
serviceverksamhet. En god sjukvård måste därför inte
bara vara medicinskt och tekniskt högstående; den
måste också möta människor på ett sådant sätt som
svarar mot och tar hänsyn till deras behov.
Sjukvården måste se människan som en resurs. Det är
inte vården som är problemet utan i stället
frånvaron av vård, kostnaden för att inte kunna
delta på arbetsmarknaden eller för att i onödan
behöva hjälp i det dagliga livet.

Det är mot den bakgrunden inte förvånande att
patienter i allt högre utsträckning vill välja
själva var, när och i viss mån hur de skall
behandlas inom sjukvåden. Dagens, och ännu mera
morgondagens patienter, finner det naturligt att
jämföra olika förslag och möjligheter samt välja det
som passar dem bäst. Alla dessa stegrade krav,
tillsammans med de snabba medicinska framstegen,
förändrar just nu i grunden förutsättningarna för
sjukvården. Det gäller inte bara i Sverige, utan
även i många andra länder. Vi har i reservation 1
redogjort för att vi anser att en nationell
finansiering av sjukvården bör införas genom en
obligatorisk hälsoförsäkring. Då kommer pengarna att
följa patientens val av vård. Sjukvården bör präglas
av ett rikt utbud av vårdgivare, enskilda eller
offentliga, dit patienterna efter eget val kan vända
sig.
Vi anser vidare att det är samhällsekonomiskt
lönsamt att ge en snabb och kvalitativt högklassig
vård och rehabilitering. Resultatet av insatsen får
därför varken begränsas av läns- eller
nationsgränser. Det borde vara av nationellt
intresse att extra kostsamma verksamheter bekostas
med särskilda statliga medel.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

9. National Institute of Health (punkt 3)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So503
yrkande 11.

Ställningstagande

För att ge maximal kraft åt ansträngningarna att
ligga i den medicinska och biomedicinska
forskningsfronten vill vi skapa vad vi kallar ett
svenskt "National Institute of Health" efter
amerikansk förebild. "Institutet för medicin och
hälsa" skall kraftsamla och möjliggöra ny, mer
tvärvetenskaplig forskning men också fördjupa
forskningen inom olika discipliner med anknytning
till hälsa och sjukvård i vid mening.

Målsättningen skall vara att sammanföra olika
kategorier av ämneskunnande för att möjliggöra nytt
vetande och kunskap som inte är möjlig att erhålla
inom varje vetenskapsområde för sig. Genom
"Institutet för medicin och hälsa" skapas en
forskningsfinansiär med ansvar för hela det samlade
hälsovetenskapliga spektrumet. Det handlar om allt
från grundvetenskaplig biomedicin till folkhäsa och
social forskning.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

10. Husläkarlag m.m. (punkt 4)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So513
yrkande 1, 2004/05: So565 yrkande 3 och
2004/05:So612 yrkande 2.

Ställningstagande

Problemen i primärvården är i dag många och
omfattande. I dag har man på många håll i Sverige
svåra problem med vårdcentraler utan läkare och
äldrevård med för svag primärvårdskontakt.
Regeringen har sedan hösten 2000 anslutit sig till
målsättningen att antalet specialister i
allmänmedicin i genomsnitt skall bli en på 1 500
invånare. Men skall det målet uppnås samtidigt som
ambitionerna höjs för primärvården så krävs det
enligt vår uppfattning en husläkarlag.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

11. Ändring i lagen (1993:1652) om ersättning
för sjukgymnastik (punkt 5)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So430
yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi anser att ett slopat remisskrav, kombinerat med
information till alla personalkategorier i
sjukvården och sjukvårdsupplysningen om möjligheten
att slussa vårdbehövande direkt till sjukgymnast för
undersökning och bedömning, skulle minska vårdtider
och snabbare få människor tillbaka i arbete. Det bör
därför göras en ändring av 3 § lagen (1993:1652) om
ersättning för sjukgymnastik, så att kravet på
remiss utgår.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

12. Vård utomlands (punkt 6)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m), Kenneth
Johansson (c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:K416
yrkande 35, 2003/04: So503 yrkande 8, 2004/05:So364,
2004/05:So394 yrkande 12 och 2004/05: So605 yrkande
9.

Ställningstagande

Vi anser att det bör införas en rätt för EU-
medborgare att söka vård i samtliga EU-länder t.ex.
vid händelse av långa väntetider i hemlandet eller
om den behövliga sjukvården inte finns att tillgå i
hemlandet. Sjukvården skulle betalas av hemlandet
även vid vård i annat medlemsland. Detta skulle i
förlängningen förbättra sjukvårdsstandarden i hela
Europa. Regeringen bör utreda och precisera
regelverket för svenska medborgares rätt att söka
vård i annat EU-land.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

13. Patientutbildning (punkt 7)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So394
yrkande 15.

Ställningstagande

Vi anser att patientutbildningen bör utökas. För att
patienten skall kunna ha ett reellt inflytande och
kunna fatta egna beslut krävs det i dag alltmer
kunskap, både om sjukdomen och om hur sjukvården är
uppbyggd och vilka rättigheter man har som patient.
En välinformerad och kunnig patient bidrar också
till en mer lyckad behandling och trygghet även för
behandlaren. Goda exempel finns redan i landet,
bl.a. hjärtskola för patienter som haft en infarkt.
Vi anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att
utforma förslag till program för patientutbildning i
de stora folksjukdomarna, t.ex. kärlsjukdomar,
diabetes, astma, psykossjukdomar och ryggbesvär.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

14. Informationsförsörjning och
verksamhetsuppföljning (punkt 8)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m), Kenneth Johansson (c) och Magdalena
Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So343
yrkande 47.

Ställningstagande

Såväl myndigheter som vårdgivare och
sjukvårdshuvudmän är beroende av att tillförlitlig
statistik av hög kvalitet finns tillgänglig.
Jämförbara nationella nyckeltal bör därför
utarbetas. Socialstyrelsen bör, tillsammans med
sjukvårdshuvudmännen, intensifiera arbetet med
nyckeltal som ger möjlighet till jämförande analyser
mellan sjukvårdens institutioner i hela landet.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

15. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården (punkt 10)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Anne Marie Brodén (m), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So513
yrkande 7 och 2004/05:So394 yrkande 6 samt avslår
motionerna 2003/04:So288 yrkande 2, 2003/04:So343
yrkandena 26 och 27, 2003/04:So390, 2003/04:So397,
2003/04:So458, 2003/04:So640 yrkandena 15 och 16,
2004/05:So236 yrkandena 1 och 2, 2004/05:So312,
2004/05:So327, 2004/05:So485, 2004/05: So514
yrkandena 1 och 2, 2004/05:So519 yrkande 2 och
2004/05:So605 yrkande 13.

Ställningstagande

Vårdsektorn behöver bli mer attraktiv för att fler
skall söka sig dit. För att attraktionskraften skall
bli stark måste lönerna vara så konkurrenskraftiga
och arbetsvillkoren sådana att vården kan locka till
sig och behålla tillräckligt med personal.

Karriärvägarna inom vårdyrkena måste utvecklas.
Det måste göras attraktivt för dem som lämnat yrket
att återvända. En annan angelägen reform är att
underlätta för personer med utländsk bakgrund som
har vårdyrkesutbildning att arbeta inom vårdyrkena.
Det krävs åtgärder för att få i gång en fungerande
vidareutbildning som är kompetenshöjande för
personalen i vården och ger möjlighet för
allmänläkare att forska samtidigt som de tjänstgör
som allmänläkare.
Möjlighet att öppna eget: För att vårdanställda
skall få möjlighet att förverkliga egna idéer om
verksamhet i egen regi måste monopolsituationer inom
vården brytas upp. Det är genom att uppmuntra mindre
företag i vården som vi kan motverka att några få
stora vårdföretag alltmer dominerar den privata
vårdmarknaden. För så får det inte fortsätta. Då
riskerar vi att ersätta ett offentligt monopol med
en privat oligopolsituation.
Fler utbildningsplatser på högskolans vårdprogram,
bättre karriärmöjligheter i vårdyrket, fler
arbetsgivare inom vårdsektorn och en
arbetstidsreform som ger makt över arbetstiden till
den enskilde arbetstagaren är några reformer som
skulle bidra till att fler vårdanställda stannar
kvar i yrket. Det är först när personalen mår bra
som vården också blir bra för patienterna.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

16. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården (punkt 10)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So513
yrkande 7, 2003/04:So640 yrkandena 15 och 16,
2004/05:So236 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:So605
yrkande 13 och avslår motionerna 2003/04:So288
yrkande 2, 2003/04:So343 yrkandena 26 och 27,
2003/04:So390, 2003/04:So397, 2003/04:So458,
2004/05:So312, 2004/05:So327, 2004/05:So394 yrkande
6, 2004/05:So485, 2004/05:So514 yrkandena 1 och 2
samt 2004/05:So519 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser att behovet av att rekonstruera hälso- och
sjukvården, utveckla äldreomsorgen och återställa
personalens framtidstro och arbetsglädje särskilt
måste beaktas under de närmaste åren. För alla
yrkesgrupper inom vården bör möjligheter till
specialisering öka i syfte att göra vårdyrkena mera
attraktiva. Stimulanser i form av
fortbildningsmöjligheter och en mera generös
lönesättning är viktiga delar av en ny
personalpolitik inom vård- och omsorgsområdet. En
större mångfald av vårdgivare kan skapa
förutsättningar för bättre lönebildning och fler
attraktiva karriärvägar för anställda inom vården.
Det finns t.ex. anledning att se över möjligheterna
till en differentierad utbildningssatsning på
undersköterskor som ger formell kompetens att
hantera såväl läkemedel som demensvård.

Vidare bör en nationell uppföljning av
geriatrikens utveckling genomföras. Det behövs en
analys som kan ligga till grund för landstingets
långsiktiga planering för att tillgodose behovet av
geriatrisk kompetens under de närmaste 10-15 åren.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

17. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården (punkt 10)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So343
yrkandena 26 och 27, 2004/05:So394 yrkande 6 och
2004/05:So519 yrkande 2 samt avslår motionerna
2003/04:So288 yrkande 2, 2003/04:So390,
2003/04:So397, 2003/04: So458, 2003/04:So513 yrkande
7, 2003/04:So640 yrkandena 15 och 16, 2004/05:So236
yrkandena 1 och 2, 2004/05:So312, 2004/05:So327,
2004/05: So485, 2004/05:So514 yrkandena 1 och 2 samt
2004/05:So605 yrkande 13.

Ställningstagande

Landstingen har ett stort ansvar för att se över
möjligheterna att göra vården till en mer attraktiv
arbetsmarknad samt för att förbättra möjligheterna
till fortlöpande kompetensutveckling och
vidareutbildning. Det behövs en nationell strategi
för den långsiktiga personalförsörjningen. En sådan
bör inkludera kraftinsatser på följande områden:
Ökat antal utbildningsplatser. Bättre möjligheter
för entreprenörskap och privata alternativ i hälso-
och sjukvården. Utveckling av ledarskap,
medarbetarskap och arbetsmiljö. Insatser för att
rekrytera nya svenskar som har utländsk
vårdutbildning men som på grund av bristfälliga
valideringssystem och fortbildningsinsatser inte
arbetar inom hälso- och sjukvården.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

18. IT inom vården (punkt 11)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Anne Marie Brodén (m), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18.

Riksdagen bifaller därmed motion 2004/05:So612
yrkande 4 och avslår motionerna 2003/04:So394
yrkandena 13 och 14, 2003/04:T474 yrkandena 13-17
och 2004/05:So405.

Ställningstagande

Vi anser att användning av IT i hälso- och
sjukvården bör öka för att öka patientsäkerhet och
effektivitet i enlighet med vad som anförs i motion
2004/05:So612 yrkande 4.

Detta bör ges regeringen till känna.

19. IT inom vården (punkt 11)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2004/05:So405
och 2004/05:So612 yrkande 4 och avslår motionerna
2003/04:So394 yrkandena 13 och 14 och 2003/04: T474
yrkandena 13-17.

Ställningstagande

Jag anser att användning av IT i hälso- och
sjukvården bör öka för att öka patientsäkerhet och
effektivitet i enlighet med vad som anförs i motion
2004/05:So612 yrkande 4. Vidare anser jag att staten
har ett ansvar för att samordna och gagna
utvecklingen av telemedicin.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

20. IT inom vården (punkt 11)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So394
yrkande 13 och avslår motionerna 2003/04:So394
yrkande 14, 2003/04:T474 yrkandena 13-17,
2004/05:So405 och 2004/05:So612 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att det behövs ett samordnat och gemensamt
telemedicinskt system för hälso- och sjukvården i
enlighet med argumenteringen i motion 2003/04:So394
yrkande 13.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

21. IT inom vården (punkt 11)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:T474
yrkandena 13-17 och avslår motionerna 2003/04:So394
yrkandena 13 och 14, 2004/05:So405 och 2004/05:So612
yrkande 4.

Ställningstagande

Jag anser att användningen av IT i hälso- och
sjukvården bör öka och utvecklas i enlighet med vad
som anförs i motion 2003/04:T474 yrkandena 13-17.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

22. Förnyad medicinsk bedömning (punkt 12)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie
Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So343
yrkande 38 och 2003/04:So640 yrkande 8 och avslår
motion 2003/04:So317.

Ställningstagande

Vi anser att patienten skall ha möjlighet till
förnyad medicinsk bedömning från oberoende
alternativa bedömare. I övrigt hänvisar vi till
motionerna 2003/04:So343 yrkande 38 och
2003/04:So640 yrkande 8.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

23. Förlossningsvård (punkt 13)

av Chatrine Pålsson (kd) och Kenneth Johansson
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So343
yrkande 40 och 2003/04:So640 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi anser att en nationell BB-garanti bör införas och
står bakom vad som anförs i motionerna 2003/04:So343
yrkande 40 och 2003/04:So640 yrkande 5.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

24. Sponsorer i vården (punkt 14)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So394
yrkande 12.

Ställningstagande

Vi vill hänvisa till vår tidigare reservation 27 i
betänkande 2002/03:SoU3 angående sponsorer i vården
och anser att regeringen bör tillsätta en utredning
för att fastställa nationella regler för sponsring i
sjukvården.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

25. Nationella minoriteter (punkt 15)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25.

Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:So447.
Ställningstagande

Vi anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se
över hur åtagandet i relation till Sveriges
nationella minoriteter uppfylls i enlighet med vad
vi anfört i motion 2004/05:So447.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

26. Privata vårdgivare (punkt 16)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie
Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 26.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So343
yrkande 43, 2003/04:So503 yrkande 5, 2003/04:So513
yrkande 8 och avslår motionerna 2003/04:Sf397
yrkande 12, 2003/04:So490, 2003/04:So640 yrkande 6,
2003/04:A258 yrkande 11, 2004/05:Sf359 yrkande 6 och
2004/05:So469.

Ställningstagande

Det motstånd som finns mot att privata alternativ
får etablera sig inom den gemensamt finansierade
vårdens ram motverkar mångfalden i vården. Därmed
förhindras även individens rätt att själv bestämma
över vilken vårdform man vill använda sig av.
Självbestämmande för patienten kräver en mångfald av
vårdgivare, både privata, kooperativa, ideella och
offentliga. Fler vårdgivare kan innebära ökad närhet
för patienten och en decentraliserad vårdstruktur.
Det är därför önskvärt att utvecklingen mot en ökad
andel alternativa utförare fortsätter.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

27. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 17)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Anne Marie Brodén (m), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So503
yrkande 12, 2003/04:So513 yrkande 2 och
2003/04:So585 samt avslår motion 2003/04: So343
yrkande 46.

Ställningstagande

Vi anser att en återinförd etableringsfrihet för
privata allmänläkare ökar valfriheten. Vi vill
dessutom att etableringsfriheten förutom
allmänläkare även skall omfatta geriatriker,
barnläkare, gynekologer och barnmorskor.

Vad särskilt gäller sjukgymnaster vill vi
framhålla att många, i en situation av ekonomisk
knapphet i landstingen, upplever att rehabilitering
och sjukgymnastik kommer i strykklass.
Sjukgymnasterna står många gånger för rehabilitering
och en behandling som är ett viktigt alternativ till
medicinering. För att säkerställa resurser för
rehabilitering och för att få en bättre täckning av
dessa resurser i en tid där centralisering är
ledstjärnan i många landsting, föreslår vi att fri
etablering införs även för sjukgymnaster.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

28. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 17)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 28.

Riksdagen bifaller därmed motion 2003/04:So343
yrkande 46 och avslår motionerna 2003/04:So503
yrkande 12, 2003/04:So513 yrkande 2 och
2003/04:So585.

Ställningstagande

Jag anser att även andra legitimerade
vårdgivargrupper utöver läkare och sjukgymnaster
skall ha möjlighet att bedriva verksamhet som
enskild vårdgivare och finansieras av landstinget.
Jag hänvisar till min tidigare reservation 33 i
betänkande 2002/03:SoU3.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

29. Upphandling av hälso- och sjukvård
(punkt 18)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m), Kenneth
Johansson (c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:So343
yrkande 45, 2003/04: So640 yrkande 9 och
2004/05:So394 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi anser att korta avtal om två tre år hämmar
konkurrensen mellan vårdgivarna och gör att många
inte vågar satsa på att etablera sig som företagare.
Då det saknas andra finansiärer än
sjukvårdshuvudmännen blir risktagandet avsevärt
större för företagare inom vårdsektorn. För
företagaren inom vårdsektorn finns, vid en utebliven
förlängning av uppdraget efter avtalstidens slut,
ingen alternativ uppdragsgivare att vända sig till.
Då återstår bara avveckling av verksamheten. Viljan
till nyinvesteringar i verksamheten avtar därför
kraftigt mot slutet av avtalsperioden. Vi anser att
lagen om offentlig upphandling (LOU) bör förändras
så att lagstiftningen inte utgör ett hinder för
förverkligande av goda idéer.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

30. Socialstyrelsens instruktion m.m.
(punkt 22)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So5 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt vår mening behövs en revidering av
Socialstyrelsens instruktion, så att den även anger
uppgifter och ansvar kring behovsstyrd hälso- och
sjukvård samt kostnadseffektivitet.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

31. Omvårdnaden (punkt 23)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 31. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So389 yrkande 1.

Ställningstagande

Landstingen står nu i begrepp att konkretisera den
av riksdagen beslutade prioriteringsordningen för
hälso- och sjukvården. I de landsting där man kommit
långt i sitt arbete och påbörjat en sammanställning
över vad som skall prioriteras kan det konstateras
att omvårdnadsinsatserna lyser med sin frånvaro. Vi
anser att det är en brist och att omvårdnaden skall
vägas in i arbetet med riksdagens
prioriteringsordning för hälso- och sjukvården. Det
krävs för att en helhetssyn skall uppnås. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.

32. Öppna kvalitetsregister m.m. (punkt 24)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Anne Marie
Brodén (m), Kenneth Johansson (c), Magdalena
Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 32. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So343 yrkande 36,
2003/04:So503 yrkande 13, 2004/05:So5 yrkande 2,
2004/05:So605 yrkandena 6 och 7 samt avslår motion
2004/05:K459 yrkande 13.

Ställningstagande

Enligt vår mening behövs det bättre, mer heltäckande
och för medborgarna öppnare kvalitetsregister.
Enligt sjukvårdslagen har alla patienter rätt att
välja läkare, var man vill söka vård och vilken
behandling man vill ha. Patienter som vill utnyttja
sin valfrihet vid val av vårdgivare måste ha rätt
att ta del av vårdarbetets resultat och kvalitet.
Därför är krav på valfrihet i vården ett led i
arbetet att stärka patientens ställning.
Patienternas önskan om mer makt och inflytande över
den egna vården kommer att ställa krav på hälso- och
sjukvården. Enlig vår mening bör ett särskilt
kvalitetsregister upprättas med det tydliga syftet
att vara patienternas hjälp vid deras val av
vårdgivare. Öppna kvalitetsregister behövs även för
att följa upp hur prioriteringar görs. Innan dessa
förändringar har genomförts är det i praktiken svårt
att på ett mer systematiskt sätt följa upp
riksdagens beslut. De kvalitetsregister som redan
finns bör utvecklas, resultaten offentliggöras och
redovisas så att alla medborgare kan bilda sig en
uppfattning om vårdkvaliteten på olika sjukhus och
inom olika landsting.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

33. Öppna kvalitetsregister m.m. (punkt 24)

av Jan Lindholm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:K459 yrkande 13 samt avslår
motionerna 2003/04:So343 yrkande 36, 2003/04:So503
yrkande 13, 2004/05:So5 yrkande 2 samt 2004/05:So605
yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

I all offentlig verksamhet är kvalitet viktig, och
oftast finns det ett medvetet kvalitetstänkande i
organisationerna. Enligt min mening saknas det dock
vedertagna system för medborgaren eller brukaren av
offentliga tjänster att följa eller utvärdera
resultaten eller egenskaperna i verksamheterna. För
att kunna veta hur en offentlig tjänst som t.ex.
sjukvård utvecklas, om resurserna används effektivt
och om patienter och brukare är nöjda, krävs bättre
verktyg för uppföljning och utvärdering. Ett sådant
verktyg är kvalitets- eller utförandeindikatorer.
Medborgarorienterade indikatorer innebär också en
hjälp att välja som många brukare saknar i dag.
Enligt min mening bör sjukvården redovisa sina
resultat och sin kvalitet på ett öppet och
tillgängligt sätt för att på det sättet stärka
medborgarnas inflytande och påverkansmöjligheter.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

34. Patienträttighetslagstiftning (punkt 25)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m), Kenneth
Johansson (c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:So5 yrkande 1,
2004/05:So261, 2004/05:So394 yrkande 10 samt
2004/05:So605 yrkande 1.

Ställningstagande

För att säkra patientens möjligheter att utöva
självbestämmande och vara delaktig i vården bör
befintliga lagar som definierar patientens
rättigheter samlas i en särskild
patienträttighetslag. Sverige är det enda land i
Norden som inte har en sådan lag. Genom lagen bör
varje människa som söker sig till hälso- och
sjukvården för att få rådgivning, vård och
behandling tillerkännas bl.a. rätten att bli lyssnad
till och göra sin egen röst hörd, rätten att bli
informerad, rätten att göra egna val (valfrihet),
rätten till en andra bedömning (second opinion) samt
rätten att få vård när man behöver den
(tillgänglighet).

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

35. Särskild utbildningsinsats (punkt 27)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf361 yrkande 21.

Ställningstagande

Alltfler människor gömmer sig i Sverige efter att
Utlänningsnämnden avslagit överklaganden av
Migrationsverkets avvisningsbeslut i asylärenden.
Många gånger har dessa gömda människor trängande
behov av sjukvård. De vågar emellertid oftast inte
vända sig till den offentliga sjukvården eftersom
det är känt att sjukvårdspersonal vid flera
tillfällen, i strid med gällande
sekretesslagstiftning, meddelat polisen eller
Migrationsverket att man har en patient hos sig för
vilken ett lagakraftägande avvisningsbeslut
föreligger. Enligt vår mening bör regeringen därför
ge Socialstyrelsen i uppdrag att sammanställa
nödvändig kunskap om sekretesslagens innehåll i
fråga om gömda personer som söker sjukvård, och
sprida denna i form av särskild utbildningsinsats
för sjukvårdspersonal.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.
36. Jämställdhetsperspektiv i vården (punkt 28)
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin
Heinemann (fp), Anne Marie Brodén (m), Kenneth
Johansson (c), Magdalena Andersson (m) och Marita
Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 36. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2002/03:So254 yrkandena 1 och 2,
2003/04:So293 yrkande 1, 2003/04:So409 yrkande 7,
2004/05: So222 yrkandena 1 och 2, 2004/05:So267
yrkandena 1 och 2, 2004/05:So596 yrkande 9 och
2004/05:So612 yrkande 5 samt avslår motionerna
2003/04: So238, 2003/04:So406 yrkande 3,
2004/05:So280, 2004/05:So339, 2004/05: So373,
2004/05:So411 yrkande 3 och 2004/05:So476.

Ställningstagande

På senare år har det blivit känt att medicinsk
forskning utgår från män. Vi anser att detta är ett
stort hot mot kvinnors liv och hälsa. Detta leder
till att kvinnor inte sällan får fel diagnos, fel
behandling och fel medicinering. Detta är inte
tillfredsställande, och vi anser att hänsyn inom
sjukvården skall tas till mäns och kvinnors
biologiska skillnader, olika fysik, olika sociala
villkor och dessutom skilda arbetsvillkor. Givetvis
skall även kvinnor vara forskningsobjekt i
vetenskapen. Vi anser vidare att kvinnor i hela
Sverige skall ha rätt att få högkvalitativ vård på
samma villkor som män.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

37. Jämställdhetsperspektiv i vården (punkt 28)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens beslut under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 37. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So238 och 2004/05:So373
och avslår motionerna 2002/03:So254 yrkandena 1 och
2, 2003/04:So293 yrkande 1, 2003/04:So406 yrkande 3,
2003/04:So409 yrkande 7, 2004/05:So222 yrkandena 1
och 2, 2004/05:So267 yrkandena 1 och 2,
2004/05:So280, 2004/05:So339, 2004/05:So411 yrkande
3, 2004/05:So476, 2004/05:So596 yrkande 9 och
2004/05:So612 yrkande 5.

Ställningstagande

I vår strävan att Sveriges invånare skall få vård
efter behov, är det viktigt att kvinnor och män får
lika bra sjukvård. Även ur ett
jämställdhetsperspektiv är det viktigt att det inte
förekommer skillnader i hur kvinnor och män
omhändertas i hälso- och sjukvården. Man bör klara
ut om det fortfarande är så att kvinnor faktiskt får
sämre sjukvård än män och jag anser att en utredning
bör tillsättas för att analysera om man i dag
anpassar medicinförskrivning, omhändertagande m.m.
efter kön.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

38. Jämställdhetsperspektiv i vården (punkt 28)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 38. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So406 yrkande 3 och
2004/05:So411 yrkande 3 och avslår motionerna
2002/03:So254 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So238,
2003/04:So293 yrkande 1, 2003/04:So409 yrkande 7,
2004/05:So222 yrkandena 1 och 2, 2004/05:So267
yrkandena 1 och 2, 2004/05:So280, 2004/05:So339,
2004/05:So373, 2004/05:So476, 2004/05:So596 yrkande
9 och 2004/05:So612 yrkande 5.

Ställningstagande

Område efter område inom vård och omsorg uppvisar
skillnader i vården av kvinnor och män som inte har
sin grund i skillnader vad gäller behov, sjukdomar
och funktionshinder. Skillnaderna har tydligt sin
grund i vilket kön den sjuke har. Vi anser att detta
är oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle som vill
erkänna sig som ett land med en rättvis och generell
välfärd. Regeringen bör bereda de rapporter där man
har analyserat jämställdheten inom vård och omsorg
och återkomma med förslag på åtgärder för att
utjämna skillnaderna mellan kvinnor och män i vård
och omsorg.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

39. Könsuppdelad statistik (punkt 29)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reser-vation 39. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So411 yrkande 4 och avslår
motionerna 2004/05:So598 yrkande 4 och 2004/05:So613
yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att alla statliga myndigheter inom vård-
och omsorgsområdet bör föra en könsuppdelad
statistik avseende utförda insatser.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

40. Lagstiftning om jämställd vård (punkt 30)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 30 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 40. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So613 yrkande 1 och avslår
motionerna 2003/04:So406 yrkande 4 och
2004/05:So279.

Ställningstagande

Vi hänvisar till vår reservation 41 i betänkande
2002/03:SoU3 och anser att vad vi där anför bör ges
regeringen till känna.

41. Lagstiftning om jämställd vård (punkt 30)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 30 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 41. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So406 yrkande 4 och avslår
motionerna 2004/05:So279 och 2004/05:So613 yrkande
1.

Ställningstagande

Vi hänvisar till vår motion 2003/04:So406 yrkande 4
och anser att vad vi där anför bör ges regeringen
till känna.

42. Parlamentarisk utredning om jämställd vård
(punkt 31)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m) och Magdalena
Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 31 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 42. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So605 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi hänvisar till motion 2004/05:So605 yrkande 8 och
anser att vad vi där anför bör ges regeringen till
känna.

43. Könskonsekvensanalyser (punkt 32)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 32 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 43. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So613 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi hänvisar till vår motion 2004/05:So613 yrkande 7
och anser att vad vi där anför bör ges regeringen
till känna.

44. Rehabilitering (punkt 33)

av Kerstin Heinemann (fp), Kenneth Johansson (c)
och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 44. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf236 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2004/05:Sf236 yrkande 4, 2004/05:So229,
2004/05: So286, 2004/05:So294, 2004/05:So513 yrkande
2, 2004/05:So572 och 2004/05:So664.

Ställningstagande

Vi hänvisar till motion 2004/05:Sf236 yrkande 3 och
anser att vad som där anförs bör ges regeringen till
känna.

45. Rehabilitering (punkt 33)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 45. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So229 samt avslår motionerna
2004/05:Sf236 yrkandena 3 och 4, 2004/05:So286,
2004/05: So294, 2004/05:So513 yrkande 2,
2004/05:So572 och 2004/05:So664.

Ställningstagande

Vi hänvisar till motion 2004/05:So229 och anser vad
som där anförs bör ges regeringen till känna.

46. Rehabilitering (punkt 33)

av Jan Lindholm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 33
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 46. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So286 samt avslår motionerna
2004/05:Sf236 yrkandena 3 och 4, 2004/05:So229,
2004/05: So294, 2004/05:So513 yrkande 2,
2004/05:So572 och 2004/05:So664.

Ställningstagande

Med hänvisning till motion 2004/05:So286 och det
människorättsperspektiv som där åberopas när det
gäller de funktionshindrades situation och deras
rättighet till ett fullvärdigt liv vill jag
understryka behovet av att klarlägga den tydliga
konflikt som finns mellan det kommunala
självbestämmandet och fullföljandet av statens
åtaganden. Vi är troligen duktiga på inledande
åtgärder men saknar tillfredsställande kunskap om
rehabiliteringsinsatser och långsiktiga åtgärder för
att säkerställa ett infriande av åtagandet ur ett
MR-perspektiv. Utan den kunskap en uppföljning ger
kan måluppfyllelsen inte garanteras. Vad jag nu
anfört bör ges regeringen till känna.

47. Barnmorskors rätt att utföra medicinska
aborter m.m. (punkt 34)

av Kenneth Johansson (c), Elina Linna (v), Jan
Lindholm (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 47. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So257, 2003/04:So375,
2003/04:So447 och 2003/04:So538 samt avslår
motionerna 2003/04:So225 och 2004/05:So370.

Ställningstagande

Av 5 § abortlagen följer att endast den som är
behörig att utöva läkaryrket får utföra abort eller
avbryta havandeskap. Enligt vår mening skulle ett
utökat bemyndigande till barnmorskor så att de
självständigt kan handlägga hela processen kring en
medicinsk abort vara positivt på olika sätt. Kötiden
skulle kunna förkortas, fler kvinnor skulle kunna
välja medicinsk abort om de vill och
omvårdnadskvaliteten skulle kunna förbättras. Enligt
Svenska barnmorskeförbundet ligger medicinsk abort
inom barnmorskans kompetensområde förutsatt att hon
får en kompletterande utbildning i vaginala
ultraljud och fördjupade farmakologiska kunskaper.
En sådan vidareutbildning förbereds redan nu. Vi
anser därför att regeringen bör ges i uppdrag att se
över abortlagen i denna del så att även speciellt
behöriga barnmorskor får utföra medicinsk abort.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

48. Fosterdiagnostik m.m. (punkt 35)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 48. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So636 yrkandena 7 och 8,
2004/05:So471 yrkande 5 samt 2004/05:So641 yrkandena
7 och 8 och avslår motionerna 2003/04:So304 och
2004/05:So407.

Ställningstagande

Med genteknikens utveckling följer allt större
möjligheter att tidigt diagnostisera anlag för
ärftliga sjukdomar. Den preimplantatoriska genetiska
diagnostiken (PGD), dvs. undersökningen av
arvsmassans eller genernas beskaffenhet redan på
människolivets embryonala stadium, har under de
senaste decennierna erbjudits föräldrar med anlag
för någon allvarlig genetisk sjukdom. I denna
verksamhet ryms stora etiska problem. Ökade
möjligheter att tidigt diagnostisera sjukdomsanlag
kan lätt leda till att vi värderar människor olika.
Det gäller inte bara det anlagsbärande fostret utan
även människor som lever i samhället med just den
sjukdom eller det funktionshinder, vars anlag nu kan
diagnostiseras i fosterlivet. I praktiken har en
glidning av PGD-praxis ägt rum, vilket öppnar för en
mer utbredd användning av PGD där mänskliga
individer med ärftligt betingade sjukdomar tidigt i
livet utsorteras och förstörs.
Jag anser att preimplantatorisk genetisk
diagnostik (PGD) endast skall tillåtas för
diagnostik av allvarliga, progressiva, ärftliga
sjukdomar som leder till tidig död och där ingen bot
eller behandling finns. Könsbestämning bör endast få
göras om det sker som ett led i diagnostik av en
könsbunden ärftlig sjukdom för vilken bot eller
behandling saknas. 1994 års riksdagsbeslut om att
tillåta PGD endast av ovanstående skäl bör bli lag.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

49. Abortförebyggande åtgärder m.m. (punkt 41)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 41
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 49. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So636 yrkandena 9 och 10,
2004/05:So458, 2004/05:So471 yrkandena 1 och 3 och
2004/05: So641 yrkandena 9-11 samt avslår motionerna
2003/04:So252, 2003/04: So260, 2003/04:So446 och
2004/05:So533.

Ställningstagande

Redan i dag är det obligatoriskt för landstingen att
erbjuda stödsamtal inför en eventuell abort. Enligt
min mening bör informationen och stödsamtalen vid
ansökningstillfället få en mycket tydligare
inriktning än i dag. Den som söker abort bör få
skriftlig information om vad en abort innebär. Den
abortsökande bör vidare uppmanas att i lugn och ro
ta del av informationen och sedan återkomma för att
samtala om eventuella frågor och problem samt - i de
fall hon beslutar sig för abort - bekräfta att hon
lämnar "fritt och informerat samtycke" till aborten.
Informationsmaterialet skall också innehålla
erbjudande om fortsatta stödsamtal. Mötet vid
ansökan om abort och följande stödsamtal bör på sikt
endast få genomföras av personer som fått en
vidareutbildning i etisk rådgivning eller som har
annan lämplig erfarenhet och kompetens.

När det gäller det abortförebyggande arbetet,
anser jag att familje- och
preventivmedelsrådgivningen skall vara väl utbyggd
och lättillgänglig i hela landet. Det måste också
enligt min uppfattning finnas ungdomsmottagningar i
varje kommun. Preventivmedelsrådgivningen bör
omfatta ett brett spektrum av metoder, och
preventivmedel skall finnas lätt tillgängliga.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

50. Omyndiga abortsökande (punkt 42)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 42
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 50. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So471 yrkande 4 samt avslår
motionerna 2004/05:So307 och 2004/05:So325.

Ställningstagande

Jag hänvisar till motion 2004/05:So471 yrkande 4 och
anser att vad som där anförs bör ges regeringen till
känna.

51. Lex Maria (punkt 44)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens beslut under punkt 44 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 51. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So640 yrkande 19 och avslår
motion 2003/04:So275 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag hänvisar till Kristdemokraternas motion
2003/04:So640 yrkande 19 och anser att vad vi där
anför bör ges regeringen till känna.

52. Lex Maria (punkt 44)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 44 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 52. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So275 yrkande 2 och avslår
motion 2003/04:So640 yrkande 19.

Ställningstagande

Vi hänvisar till vår motion 2003/04:So275 yrkande 2
och anser att vad vi där anför bör ges regeringen
till känna.

53. Sammansättningen i HSAN m.m. (punkt 47)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 47 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 53. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So389 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi hänvisar till vår motion 2004/05:So389 yrkande 2
och anser att vad vi där anför bör ges regeringen
till känna.

54. Ett samlat högkostnadsskydd m.m. (punkt 49)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp)
och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 49 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 54. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So343 yrkande 18,
2003/04:So640 yrkande 32 och 2004/05:So295 och
avstyrker motionerna 2004/05:So505 och
2004/05:So673.

Ställningstagande

Reglerna för högkostnadsskyddet behöver ses över.
Ett samlat högkostnadsskydd blir mer överblickbart
för patienten. Vi anser att en genomgripande översyn
av systemet därför är nödvändig. En utredning skulle
kunna se över de regionala skillnaderna, vilka
grupper av patienter som hamnar utanför skyddet,
vilka nya behandlingar och åtgärder som är kopplade
till ohälsa och vilka konsekvenserna blir av ett
samlat högkostnadsskydd för den enskilde och för
samhället. Ett framtida mål bör vara att konstruera
ett system som verkligen inkluderar alla egna
avgifter i vården och olika hjälpmedel.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

55. Ett samlat högkostnadsskydd m.m. (punkt 49)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens beslut under punkt 49 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation
55. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:So343 yrkande 18, 2003/04:So640
yrkande 32, 2004/05:So295 och
2004/05:So505 samt avslår motion
2004/05:So673.
Ställningstagande

Reglerna för högkostnadsskyddet behöver ses över.
Genom ett samlat högkostnadsskydd blir det mer
överblickbart för patienten. Jag anser att en
genomgripande översyn av systemet därför är nöd-
vändig. En utredning skulle kunna se över de
regionala skillnaderna, vilka grupper av patienter
som hamnar utanför skyddet, vilka nya behandlingar
och åtgärder som är kopplade till ohälsa och vilka
konsekvenserna blir av ett samlat högkostnadsskydd
för den enskilde och för samhället. Ett framtida mål
bör vara att konstruera ett system som verkligen
inkluderar alla egna avgifter i vården och olika
hjälpmedel. Jag anser dessutom att det är fel att
det är patienten själv som måste hålla reda på när
högkostnadsnivån inträder under ett år och övergår
till frikort. Regeringen bör därför i förhandlingar
med sjukvårdshuvudmännen om sjukvårdsavtalen verka
för att en automatisk kontroll av högkostnadsnivån
införs inom hälso- och sjukvården och dessutom
tillse att det blir sjukvårdshuvudmannen som får
ansvaret för den kontrollen och inte patienten.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

56. Sekretess (punkt 50)

av Jan Lindholm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens beslut under punkt 50 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 56. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:K376 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Jag hänvisar till Miljöpartiets motion 2003/04:K376
yrkandena 1 och 2 och anser att vad vi där anför bör
ges regeringen till känna.

57. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder (punkt 51)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m), Kenneth
Johansson (c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 51 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 57. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So229, 2003/04: So343
yrkandena 21 och 22, 2003/04:So409 yrkande 6,
2003/04:So456 yrkande 2, 2003/04:So606 yrkande 1,
2003/04:So644 yrkande 4 och 2004/05: So301 samt
avslår motionerna 2003/04:So221 och 2003/04:So625
yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Sedan Alternativmedicinkommittén arbetade under
senare hälften av 1980-talet har mycket hänt som
motiverar att en ny utredning tillsätts. Vi anser
att en ny utredning bl.a. bör analysera de
ekonomiska och sociala konsekvenserna av alternativa
metoder och se över lagstiftningen på området. I
detta sammanhang bör också en översyn göras
beträffande regelverket kring alternativmedicinsk
behandling av barn. Dessutom bör frågor kring behov
av utbildning samt behörighetsfrågor belysas.
Utredningen bör samarbeta med Statens beredning för
medicinsk utvärdering (SBU) i frågor kring veten-
skaplig utvärdering av alternativa
behandlingsmetoder.

Vi anser vidare att staten måste se till att
särskilda resurser ställs till förfogande för
kvalitetsarbete och utvärdering inom detta område.
Riksdagen bör hos regeringen begära att SBU ges i
uppdrag att utforma förslag till hur alternativ-
medicinska metoder kan utvärderas.

Vi anser även att det finns ett behov av en
intensifierad gemensam forskning inom komplementär
medicin och skolmedicin så att man tar till vara det
bästa av de två världarna. Avslutningsvis anser vi
att det föreligger ett behov av att utvärdera
effekterna av integrerad medicin med avseende på
hälsa och välbefinnande samt kostnadseffektivitet.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

58. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder (punkt 51)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 51 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 58. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So343 yrkande 21 och avslår
motionerna 2003/04:So221, 2003/04:So229,
2003/04:So343 yrkande 22, 2003/04:So409 yrkande 6,
2003/04:So456 yrkande 2, 2003/04: So606 yrkande 1,
2003/04:So625 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So644
yrkande 4 och 2004/05:So301.

Ställningstagande

Sedan Alternativmedicinkommittén arbetade under
senare hälften av 1980-talet har mycket hänt som
motiverar att en ny utredning tillsätts. Vi anser
att en ny utredning bl.a. bör analysera de
ekonomiska och sociala konsekvenserna av alternativa
metoder och se över lagstiftningen på området. I
detta sammanhang bör också en översyn göras
beträffande regelverket kring alternativmedicinsk
behandling av barn. Dessutom bör frågor kring behov
av utbildning samt behörighetsfrågor belysas.
Utredningen bör samarbeta med SBU i frågor kring
vetenskaplig utvärdering av alternativa
behandlingsmetoder.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

59. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder (punkt 51)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 51 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 59. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So221 och avslår motionerna
2003/04:So229, 2003/04:So343 yrkandena 21 och 22,
2003/04: So409 yrkande 6, 2003/04:So456 yrkande 2,
2003/04:So606 yrkande 1, 2003/04:So625 yrkandena 1
och 2, 2003/04:So644 yrkande 4 och 2004/05: So301.

Ställningstagande

Vi anser att det är en brist att Sverige ännu inte
tagit fram några riktlinjer avseende prissättning
och lagstiftning på det komplementära medicinska
området, något som ytterst drabbar den enskilda
patienten. Socialstyrelsen bör därför ges i uppdrag
att utreda och lämna förslag till nationella
riktlinjer för den komplementärmedicinska vården.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

60. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder (punkt 51)

av Jan Lindholm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens beslut under punkt 51 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 60. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So625 yrkandena 1 och 2 och
avslår motionerna 2003/04:So221, 2003/04:So229,
2003/04:So343 yrkandena 21 och 22, 2003/04:So409
yrkande 6, 2003/04:So456 yrkande 2, 2003/04:So606
yrkande 1, 2003/04:So644 yrkande 4 och
2004/05:So301.

Ställningstagande

Jag anser att man bör underlätta för och stödja
landstingen i att skapa mötesplatser för en ökad
dialog och samverkan mellan vårdpersonal och kvali-
tetssäkrade utövare av komplementär och alternativ
medicin. WHO:s TM/CAM-strategi 2002-2005 har i många
länder fungerat som en katalysator på detta område,
vilket lett till att de tillsatt råd för
traditionell och komplementär eller alternativ
medicin (KAM), startat forskningscenter m.m. Jag
anser att Sverige bör gå vidare genom att på sikt
utveckla ett nationellt forskningscentrum, där
forskning skall kunna ske inom skolmedicin men i
gemensamma projekt med KAM-utövare.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till
känna.
61. Alternativa behandlingsmetoder (punkt 52)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m) och Magdalena
Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 52 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 61. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So536, 2004/05:So359
yrkande 7, 2004/05:So432 yrkande 4 och 2004/05:So487
samt avslår motionerna 2003/04:So343 yrkandena 24
och 25, 2003/04:So456 yrkande 3 och 2003/04:So606
yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det behövs en översyn av hälso- och
sjukvårdslagen (HSL 1982:763) och lagen om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
(LYS 1998:531). En översyn av de båda lagarna är
nödvändig för att öka möjligheterna för integrativ
medicin, vilket har skett i bl.a. Norge och Island.
Även det register som tas fram över utövare av
alternativ och komplementär medicin aktualiserar
frågan om en översyn av lagstiftningen inom detta
område. Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att se
över befintlig lagstiftning och komma med förslag om
vad som kan göras för att förändra och uppdatera
lagstiftningen.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

62. Alternativa behandlingsmetoder (punkt 52)

av Kerstin Heinemann (fp), Kenneth Johansson (c)
och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 52 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 62. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So343 yrkandena 24 och 25,
2003/04:So456 yrkande 3, 2003/04:So536,
2003/04:So606 yrkande 2, 2004/05:So359 yrkande 7,
2004/05:So432 yrkande 4 och 2004/05: So487.

Ställningstagande

Vi anser att kunskap om alternativmedicinska
behandlingsmetoder som bedöms uppfylla
kvalitetskraven också måste komma hälso- och
sjukvårdspersonalen till del så att de kan informera
patienten om olika behandlingsalternativ. En
öppenhet för alternativa behandlingsmetoder inom den
ordinarie hälso- och sjukvården under kontrollerade
former minskar även riskerna för att människor
skadas av oseriösa och skadliga behandlingar.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag
om att stärka patientens möjligheter att välja
behandlingsmetod. Vi vill vidare peka på att enligt
2 kap. 1 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område skall hälso- och
sjukvårdspersonal utföra sitt arbete i
överensstämmelse med vetenskap och beprövad
erfarenhet. I annat fall kan disciplinpåföljd eller
annan påföljd åläggas enligt bestämmelserna i 5 kap.
samma lag. Lagstiftningen behöver förändras och
alternativmedicinsk behandling som uppfyller
kvalitetskraven bör tillåtas inom hälso- och
sjukvården som komplement till skolmedicinen.
Dessutom anser vi att det behövs en översyn av
hälso- och sjukvårdslagen (HSL 1982:763) och lagen
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
(LYS 1998:531). En översyn av de båda lagarna är
nödvändig för att öka möjligheterna för integrativ
medicin, vilket har skett i bl.a. Norge och Island.
Även det register som tas fram över alternativa och
komplementära medicinska utövare aktualiserar frågan
om en översyn av lagstiftningen inom detta område.
Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att se över
befintlig lagstiftning och komma med förslag om vad
som kan göras för att förändra och uppdatera
lagstiftningen.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

63. Lagen (1988:711) om befruktning utanför
kroppen (punkt 56)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 56 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 63. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So521 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi hänvisar till vår motion 2004/05:So521 yrkande 2
och anser att vad vi där anför bör ges regeringen
till känna.

64. Frysning av könsceller före könskorrigering
(punkt 58)

av Jan Lindholm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 58 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 64. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So568 yrkande 19.

Ställningstagande

Vi hänvisar till vår motion 2003/04:So568
yrkande 19 och anser att vad vi där anför
bör ges regeringen till känna.
65. Journalföring (punkt 59)
av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark
Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m), Kenneth
Johansson (c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 59 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 65. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So343 yrkande 37 samt avslår
motionerna 2003/04:So319, 2003/04:So354 yrkande 2
och 2004/05:So281.

Ställningstagande

Journalhanteringen inom vården är en angelägen fråga
som har diskuterats under många år. Kravet på
värnande av den personliga integriteten har varit
det tyngst vägande skälet emot väsentliga
förändringar. Trots detta kan vi konstatera att
felbehandlingar sker därför att alla
journalhandlingar inte finns tillgängliga vid akuta
operationer och besök i sjukvården. I vissa länder
har man infört journaler på s.k. smartkort vilket
innebär att patienten kan ha sin journal i själva
patientbrickan. Patientinformationen finns dessutom
förvarad på säkert sätt hos patientens ordinarie
vårdgivare. Genom smartkort främjar vi valfriheten
eftersom det stärker säkerheten för patienten vid
akuta besök hos okända vårdgivare.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

66. Journalföring (punkt 59)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 59 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 66. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So319 och 2003/04:So354
yrkande 2 samt avslår motionerna 2003/04:So343
yrkande 37 och 2004/05:So281.

Ställningstagande

Överföringen av journaler är en fråga som alltför
lite belysts vid konkurrensutsättning av primärvård
och äldrevård. Klara regler saknas. Om lagen skall
efterlevas måste den enskilde ge sitt tillstånd till
att journalen övertas av den nya vårdgivaren. Det
kan ordnas på ett enkelt och praktiskt sätt, men
praktiseras sällan. Inte heller Socialstyrelsen
anser att det är helt klarlagt hur detta skall ske.
Vi anser att patientens rätt till delaktighet är en
av de viktigaste hörnstenarna i hälso- och
sjukvården. Patienten skall på ett enkelt sätt ha
tillgång till sin egen journal. Därför måste även
frågor om delaktighet och insyn beaktas vid
utarbetandet av en ny patientjournallag.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

67. Förskrivningsrätt för sjuksköterskor
(punkt 60)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 60 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 67. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So305, 2003/04:So321 och
2003/04:Ub248 samt bifaller delvis motion 2003/04:
So322.

Ställningstagande

Skolsköterskor har inte rätt att skriva ut läkemedel
till sina elever, trots att de kan ha gått samma
vidareutbildning som ger distriktssköterskor rätt
att skriva ut läkemedel. Vi anser att det är
ologiskt. Landets skolsköterskor finns nära eleverna
och kan följa upp åtgärder och effekter av en
behandling mer effektivt än en distriktssköterska,
som ofta är placerad på en vårdcentral en bit från
skolan, kan göra. De flesta skolsköterskor är i dag
anställda av skolhuvudmannen, men i vissa kommuner
finns fortfarande distriktssköterskor som i sin
tjänst har skolhälsovård. Kommunen köper då alltså
tjänsten av landstinget. Det anmärkningsvärda kan då
inträffa, att samma distriktssköterska får skriva ut
läkemedel i sin tjänst på vårdcentralen, men inte i
sin tjänst som skolsköterska. Vi vill också
framhålla att det finns ca 6 000 legitimerade
sjuksköterskor, utbildade före 1993, som arbetar
inom äldreomsorgen. Dessa sjuksköterskor tillåts
inte gå en vidareutbildning som ger dem rätt att
skriva ut vissa läkemedel. Av någon outgrundlig
anledning lämnades denna grupp utanför, när
riksdagen gav deras kolleger möjlighet till
kompetenshöjning och därmed rätt att skriva ut
läkemedel i begränsad omfattning.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

68. Förskrivningsrätt för sjuksköterskor
(punkt 60)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens beslut under punkt 60 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 68. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So305, 2003/04: So322 och
2003/04:Ub248 samt avslår motion 2003/04:So321.

Ställningstagande

Trots att man successivt har utökat antalet
inriktningar för sjuksköterskor med
förskrivningsrätt, finns det en grupp som hamnat i
en märklig situation. Det är formellt behöriga
distriktssköterskor och sjuksköterskor med annan
specialistutbildning, med anställning inom
skolhälsovård. Även om de uppfyller de formella
kompetenskraven får de med nuvarande bestämmelser
inte använda sin förskrivningsrätt. Jag anser att
det inte kan vara rimligt att det är arbetsplatsen
som är avgörande för om en sjuksköterska skall få
använda sin formella kompetens.

Barnmorskor har i dag rätt att förskriva läkemedel
som används i födelsekontrollerande syfte, under
förutsättning att de genomgått särskild
fortbildning. Barnmorskor arbetar emellertid i hög
grad självständigt även med andra frågor, t.ex.
klimakteriebesvär, inkontinens och amning. Mot denna
bakgrund anser jag att det finns ett behov av att se
över barnmorskors rätt att förskriva läkemedel och
pröva om en utvidgning av rätten bör ske.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

69. Medicinska specialiteter (punkt 61)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens beslut under punkt 61 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 69. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So230, 2003/04: So355,
2003/04:So591 yrkandena 11 och 12 och 2004/05:So605
yrkande 16 samt avslår motionerna 2003/04:So463,
2003/04:So516, 2003/04:So588, 2004/05:So617 yrkande
1 och 2004/05:Ub451 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag hänvisar till motionerna 2003/04:So230, 2003/04:So591
yrkandena 11 och 12 och 2004/05:So605 yrkande 16 och
anser att vad som där anförs bör ges regeringen till
känna.

70. Plastikkirurgi (punkt 62)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 62 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 70. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So416 yrkande 1,
2003/04:So420 yrkandena 1 och 2 och 2004/05:So388.

Ställningstagande

Vi hänvisar till våra motioner 2003/04:So416 yrkande
1, 2003/04:So420 yrkandena 1 och 2 och 2004/05:So388
och anser att vad vi där anför bör ges regeringen
till känna.

71. Tatuering m.m. (punkt 63)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 63 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 71. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So352, 2003/04: So420
yrkande 3 och 2004/05:So387.

Ställningstagande

Vi hänvisar till våra motioner 2003/04:So352,
2003/04:So420 yrkande 3 och 2004/05:So387 och anser
att vad vi där anför bör ges regeringen till känna.

72. Lobotomi (punkt 64)

av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens beslut under punkt 64 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 72. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:So316.

Ställningstagande

Vi hänvisar till vår motion 2003/04:So316 och anser
att vad vi där anför bör ges regeringen till känna.

73. Ambulanshelikoptrar (punkt 66)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens beslut under punkt 66 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 73. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2003/04:So308, 2004/05: So341 och
2004/05:So662.

Ställningstagande

Jag hänvisar till Kristdemokraternas
motion 2003/04:So341 och anser att vad vi
där anför bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges
inom parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
2.
3. Hälso- och sjukvårdens organisation och och
finansiering (punkt 1)
4.
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie Brodén (m) och
Magda- lena Andersson (m).

Vi delar uppfattningen i motion 2003/04:So213 att
det är otillfredsställande att de patienter som
söker en sjukvårdsmottagning som inte är offentligt
finansierad, till skillnad från de som söker en
offentligt finansierad dito, måste betala för
eventuella laboratorieundersökningar och
röntgenundersökningar, s.k. fria nyttigheter. Med
vårt förslag om fri etablering och nationell
finansiering bedömer vi dock att frågan kommer att
lösa sig i framtiden varför vi avstår från att
reservera oss.

5. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården (punkt 10)

6.
av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Vi konstaterar att regeringen nu tillsatt en
arbetsgrupp med uppgift att se över reglering och
system för godkännande av lärare och hälso- och
sjukvårdspersonal med högskoleutbildning från länder
utanför EU/EES. Därför avstår vi nu från att
reservera oss. Vi kommer noga att följa frågan och
förbehåller oss rätten att återkomma.

7. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården (punkt 10)

8.
av Jan Lindholm (mp).

Jag anser att det borde införas ett förbud mot
personaluthyrning inom offentlig vård och omsorg.
En inhyrd stafettläkare kostar dubbelt så mycket som
en fast anställd. Vidare ger användandet av inhyrd
personal sämre arbetsmiljö, vilket ytterligare
dränerar landstingen på personal. Ansvarsbördan blir
därmed tyngre för ordinarie personal eftersom inhyrd
personal oftast inte känner ansvar för helheten på
samma sätt. Då detta emellertid i första hand är en
fråga för landstingen avstår jag nu från att
reservera mig, men förbehåller mig rätten att
återkomma i frågan.

9. Förnyad medicinsk bedömning (punkt 12)

10.
av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Vi anser att reglerna för att få en förnyad
medicinsk bedömning är för snäva och att
Socialstyrelsen därför borde få i uppdrag att se
över dessa. Vi avstår dock nu från att reservera
oss.

11. Vård och behandling av olika sjukdomar m.m.
(punkt 26)

12.
av Jan Lindholm (mp).

Många elöverkänsliga vittnar om att de inte möter
någon förståelse från vare sig sjukvården,
Försäkringskassan, arbetsgivare eller myndigheter
för att de blir sjuka. En del riktigt känsliga blir
helt utslagna av påverkan från elektroniska,
elektriska, radiofrekventa och strålande
installationer. Jag anser att detta är oacceptabelt
och menar att elöverkänsligas behov av
rehabilitering, vård och arbetsträning på ett bättre
sätt måste uppmärksammas. Jag avser att noga följa
utvecklingen på detta område och avstår därför nu
från att reservera mig.

13. Rehabilitering (punkt 33)

14.
av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie
Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Vi anser att det finns skäl att överväga en
regelförändring som innebär att sanktionsmöjligheter
kan vidtas gentemot sjukvårdshuvudmän som inte
fullgör sitt rehabiliteringsansvar. En möjlig
sanktion är att stärka patienternas rätt till val av
vårdgivare utanför de landstingsetablerade
vårdinrättningarna och ge Försäkringskassan rätt
till att, på landstingets bekostnad, där finansiera
rehabilitering. Försäkringskassans kostnader för
sådan finansiering kan sedan regleras vid de årliga
överenskommelserna mellan staten och
Landstingsförbundet. Vi avstår nu från att reservera
oss men avser att noga följa frågan.

15. Försäkringsbolagens sakkunnigläkare (punkt
46)

16.
av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

17. Försäkringsbolagens läkare gör sina egna
bedömningar enbart på skriftliga handlingar.
På grund härav föreligger det inte en
patient-läkar-relation, vilket är en
förutsättning för att läkarna skall stå
under Socialstyrelsens tillsyn. Enligt vår
uppfattning är det rimligt att
Socialstyrelsen har ett klart tillsynsansvar
även beträffande sakkunnigläkarna. Eftersom
Socialstyrelsen nyligen utrett frågan och
den nu är föremål för beredning i
Regeringskansliet avstår vi dock från att
reservera oss. Vi förbehåller oss dock att
återkomma om frågan inte får en
tillfredsställande lösning.

18.

19.

20.

21. Medicinska specialiteter (punkt 61)

22.
av Elina Linna (v) och Gunilla Wahlén (v).

Vi är tveksamma till ordningen att det är regeringen
som fattar beslut om specialistindelning inom
medicinen. Vår uppfattning är att det är riksdagen
som bör bära det politiska ansvaret för att peka ut
vilka områden som skall prioriteras i sjukvården. Vi
finner dock skäl att avvakta resultatet av den
nyligen genomförda översynen av
specialistindelningen och avstår därför från att nu
reservera oss. Vi avser dock att följa frågan
noggrant i framtiden och återkomma om så behövs.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

2004/05:RRS2 Riksrevisionens
styrelses framställning angående
prioriteringar inom hälso- och
sjukvården

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad styrelsen anfört om behovet av en
förbättrad styrning och uppföljning av riksdagens
riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och
sjukvården.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad styrelsen anfört om behovet av att
utveckla återrapporteringen av resultatet av
verksamheten till riksdagen.

Motioner väckta med anledning av
Riksrevisionens styrelses
framställning 2004/05:RRS2

2004/05:So4 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett
genusperspektiv skall anläggas på uppföljning och
återrapportering av riktlinjerna för prioriteringar
inom hälso- och sjukvård.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om socialutskottets
uttalande avseende prioriteringar inom hälso- och
sjukvård i betänkande 2003/04:1.

2004/05:So5 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en svensk
patienträttighetslag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nationella system
för kvalitetsuppföljning i vården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utveckling av
riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och
sjukvård.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om revidering av
Socialstyrelsens instruktion när det gäller
behovsstyrd hälso- och sjukvård samt
kostnadseffektivitet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
myndighetsinstruktioner i regel inte bör ges via
Dagmaröverenskommelsen.

Motion väckt under allmänna
motionstiden 2002

2002/03:So254 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att även kvinnor
skall vara forskningsobjekt i vetenskapen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad forskning och
kunskap om kvinnors symtom och sjukdomsbild.

Motioner väckta under allmänna
motionstiden 2003

2003/04:K253 av Cecilia Widegren m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta Västra
Götalandsregionen bli försöksområde för en
obligatorisk solidarisk hälsoförsäkring.

2003/04:K376 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sekretess på
sjukhusronden.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan ändring i lag eller riktlinjer
inom hälso- och sjukvården att sekretessen skall
gälla och efterlevas i den situation som beskrivs i
motionen.

2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa ett
system med gemensamma sjukvårdskort inom EU.

2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hälsofrågor för
kvinnor i samkönade relationer.

2003/04:Ju393 av Hillevi Larsson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att psykopati
bör ges ökad uppmärksamhet inom forskning och
sjukvård.

2003/04:L242 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsyn över
försäkringsbolagens sakkunnigläkare.

2003/04:Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (m):

5. Riksdagen begär att regeringen utreder en
obligatorisk och offentligt finansierad
hälsoförsäkring i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2003/04:Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att möjliggöra en
större mångfald av vårdgivare för att på så sätt
öka vårdpersonalens möjlighet att påverka
arbetsförhållanden, löneutveckling och
karriärvägar.

2003/04:Sf405 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

8.2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samordning av
rehabiliteringsinsatser genom vårdgaranti och en
nationell hälsoförsäkring.

2003/04:So208 av Tobias Billström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om reglerna om blodgivning för
män som haft sex med män.

2003/04:So213 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om de s.k. fria nyttigheterna
inom sjukvården.

2003/04:So221 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda och fastslå
nationella riktlinjer för komplementär medicin.

2003/04:So225 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjlighet att ge
barnmorskor vidareutbildning i att utföra medicinska
aborter.

2003/04:So227 av Cecilia Wikström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om legitimering för dietister.

2003/04:So229 av Lars-Ivar Ericson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om komplementärmedicinens roll
i svensk sjukvård.

2003/04:So230 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att geriatriken även
fortsättningsvis bör vara en egen specialitet.

2003/04:So237 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stimulera framväxten av
fler pojkmottagningar.

2003/04:So238 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en utredning för
att klarlägga om kvinnor får sämre sjukvård än män.

2003/04:So247 av Birgitta Sellén och Håkan Larsson
(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förebyggande
insatser mot ätstörningar.
2.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning.
4.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka
utbildningen av sjukvårdspersonal för patienter
som lider av anorexi.
6.
2003/04:So249 av Marie Wahlgren m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vidta de
åtgärder som behövs för att i Sverige införa allmän
screening av prostatacancer på försök.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppdra åt
Socialstyrelsen att ta fram riktlinjer för hur en
sådan screening av prostatacancer skall genomföras.

2003/04:So252 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
ytterligare stöd till abortförebyggande åtgärder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
ytterligare stöd till dem som gått igenom abort.

2003/04:So257 av Lena Adelsohn Liljeroth (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att barnmorskor skall ha
förskrivningsrätt.

2003/04:So260 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förebyggande åtgärder för
att minska antalet aborter.

2003/04:So269 av Jörgen Johansson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att utarbeta en
handlingsplan för frivilligorganisationers och
volontärers mer framträdande roll inom hälso- och
sjukvården.

2003/04:So272 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att öka kunskapen om
våldsbrott mot funktionshindrade kvinnor hos hälso-
och sjukvårdspersonal.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att öka
kompetensen hos hälso- och sjukvårdspersonalen vad
gäller omhändertagande av funktionshindrade kvinnor
som utsatts för våld.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
samverkan mellan hälso- och sjukvården, sociala
myndigheter och frivilligorganisationer, såsom
kvinnojourer, ökar.

2003/04:So274 av Yvonne Andersson och Sven Brus
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning
angående möjligheten att dela på kostnaderna för
vård med människor i andra länder.

2003/04:So275 av Ingrid Burman m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en fristående
funktion inom hälso- och sjukvården motsvarande
kommunernas MAS.

2003/04:So277 av Chatrine Pålsson och Sven Brus
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att utlysa 2004 eller
2005 till vårdpersonalens år.

2003/04:So283 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vården av kvinnor med
klimakteriebesvär.

2003/04:So288 av Börje Vestlund (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vård och
rehabilitering för personer med epilepsi måste
förbättras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utbildningen av
neurologer som specialiserats på epilepsi måste
öka.

2003/04:So292 av Cecilia Wikström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om medicinsk utredning av
inkontinens.

2003/04:So293 av Cecilia Wikström (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bryta den
negativa särbehandlingen av kvinnliga patienter
inom hälso- och sjukvården.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om initiativ för att
förbättra omhändertagandet av kvinnor som riskerar
att drabbas av eller lider av osteoporos.

2003/04:So301 av Tuve Skånberg och Lars Gustafsson
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att aborter fullt
ut bör ingå i patientregistret för att möjliggöra
forskning relaterad till abortproblematiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
forskningsanslag särskilt avsätts för forskning
inom kvinnohälsa relaterad till abortproblematiken.

2003/04:So302 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i svensk
lagstiftning genomföra vad som rekommenderas av WHO
om när foster juridiskt sett skall räknas som barn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om praxis för gränsen
för hur sent i graviditeten aborter får beviljas.

2003/04:So303 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en grundlig
utredning bör göras av hur hanteringen av
aborterade foster sker i samband med forskning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tydliga regler
bör fastslås för forskning på levande foster.

2003/04:So304 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en opererbar åkomma som
läpp- och gomspalt aldrig ensam kan vara ett
tillräckligt skäl för att bevilja en abort.

2003/04:So305 av Margareta Pålsson (m):

Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer
till riksdagen med förslag om förskrivningsrätt för
skolsköterskor.

2003/04:So308 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Agneta Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av ett nationellt
nät av ambulanshelikoptrar.

2003/04:So316 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning avseende
möjligheten till ersättning för patienter som
utsatts för lobotomi.

2003/04:So317 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utvidgning av en s.k.
second opinion.

2003/04:So319 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om patientens rätt till
delaktighet och insyn.

2003/04:So320 av Margareta Pålsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ögonsjukdomen grå starr
borde ingå i optikers utbildning.

2003/04:So321 av Margareta Pålsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att snarast
möjliggöra också för sjuksköterskor utbildade före
1993 att efter genomgången utbildning tillåtas
förskriva vissa läkemedel.

2003/04:So322 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utvidga
förskrivningsrätten för sjuksköterskor och
barnmorskor.

2003/04:So343 av Maud Olofsson m.fl. (c):

18. Riksdagen begär hos regeringen en utredning i
syfte att se över konsekvenserna av införandet av
ett samlat högkostnadsskydd.

21. Riksdagen begär hos regeringen en utredning
gällande alternativmedicinska metoder.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett uppdrag till
Statens beredning för medicinsk utvärdering att
utvärdera alternativa behandlingsmetoder.

24. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till riksdagen om förbättring av patientens
rättigheter att välja behandlingsmetod.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förändra
lagstiftningen för alternativmedicinska
behandlingar.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
personalförsörjningen inom vård och omsorg.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter
till kompletterande utbildning för invandrare
verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet.

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om öppna
kvalitetsregister.

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om patientanpassade
journaler.

38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förslag till
utvidgad second opinion.

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om plats- och
närhetsgaranti på BB.

43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utvecklingen
mot en ökad andel alternativa utförare fortsätter.

45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om längre avtalstider
i upphandling.

46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samverkansavtal.

47. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre
uppföljningssystem.

2003/04:So344 av Kerstin Lundgren (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en helhetssyn på
miljö och hälsa och sambandet mellan tungmetaller,
kemikalier, strålning och sjukdomstillstånd som
utbrändhet, elöverkänslighet och kronisk trötthet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att myndigheterna
måste inta en mer öppen attityd till
behandlingsformer som visar sig hjälpa patienter
med elöverkänslighet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
specialutrustad klinik för att ta bort den skadliga
belastningen av tungmetaller, kemikalier och dolda
infektioner bör inrättas i Sverige.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
måste ta hänsyn till forskning från båda sidor i
elöverkänslighetskonflikten och även till
vittnesmålen från drabbade människor.

2003/04:So351 av Annika Qarlsson (c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
på ekonomiskt stöd till de glutenintoleranta i
enlighet med motionens intentioner.

2003/04:So352 av Siw Wittgren-Ahl och Elisebeht
Markström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om piercing, body modification
och tatuering.

2003/04:So354 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om privatisering och
patientjournaler.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konsekvenserna av
den genomförda konkurrensutsättningen inom hälso-
och sjukvården.

2003/04:So355 av Ingrid Burman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att överföra beslutet för
de medicinska specialiteterna från regeringen till
riksdagen.

2003/04:So372 av Birgitta Carlsson och Viviann
Gerdin (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
förskrivningsrätt bör tilldelas auktoriserade och
kvalitetssäkrade komplementär- och
alternativmedicinare.

2003/04:So375 av Kenneth Johansson m.fl. (c, m, fp,
kd, v, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av
abortlagstiftningen.

2003/04:So390 av Helene Petersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjligheten att få en
reducerad yrkesbehörighet under tiden validering och
utbildning sker.

2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om primärvården och
närsjukvårdens inriktning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om akutsjukvårdens
inriktning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppföljning av
hälso- och sjukvårdens prioriteringar ur ett
äldreperspektiv.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nationella regler
för sponsring i hälso- och sjukvården.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en samordning och
ett gemensamt telemedicinskt system för hälso- och
sjukvården.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nordisk strategi
inom telemedicin.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om patientutbildningar
i hälso- och sjukvården.

2003/04:So397 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjer för
legitimering av hälso- och sjukvårdspersonal från
land utanför EU/EES.

2003/04:So398 av Ingrid Burman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om prioriteringar inom hälso-
och sjukvården i relation till hälso- och
sjukvårdslagen.

2003/04:So401 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en allmän
obligatorisk sjukvårdsförsäkring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om patienters rätt att
välja vårdgivare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av ett
brett utbud av vårdgivare för en kvalitativ
utveckling av vården.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vårdköers effekter
i form av mänskligt lidande och samhällsekonomiska
förluster.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten att dra
lärdomar av den danska sjukvården och
sjukvårdssystemet Kaiser i Kalifornien.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den
landstingskommunala vårdens
produktivitetsutveckling.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hur den
offentligdrivna vården använder vårdpersonalens
tid.

2003/04:So402 av Anita Sidén och Ulla Löfgren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utarbeta en
handlingsplan samt att ta nödvändiga initiativ för
att hantera problematiken med benskörhet.

2003/04:So404 av Anita Sidén och Jan-Evert Rådhström
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av utökade studier
för tidig upptäckt av prostatacancer.

2003/04:So406 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beredningen av
Socialstyrelsens rapporter om genus i vård och
socialtjänst.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hälso- och
sjukvårdslagen och socialtjänstlagen ur ett
genusperspektiv.

2003/04:So409 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av gemensam
forskning inom komplementärmedicin och skolmedicin.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om likvärdig vård för
kvinnor och män.

2003/04:So410 av Börje Vestlund (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en långsiktig
plan för epilepsivården av barn initieras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om epilepsiteamens
betydelse så att det kan utvecklas en fullständig
tvärvetenskaplig kompetens. Utöver
epilepsisjuksköterska och epileptolog behöver det
finnas neuropsykolog och psykiater, psykolog,
kurator, dietist, logoped, arbetsterapeut och
sjukgymnast.

2003/04:So416 av Rolf Olsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en analys av
förekomsten av intimkirurgi.

2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av
hormonella preventivmedel för män.

2003/04:So420 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om reglering av
plastikkirurgi som inte är medicinskt motiverad.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det ekonomiska
ansvaret vid plastikkirurgi som misslyckats.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utfärdande av
riktlinjer för tatuering, piercing och body
modification.

2003/04:So428 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

11. Riksdagen begär att regeringen gör en
samhällsekonomisk analys av köerna för
åldersbetingade sjukdomar.

2003/04:So430 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändring av 3 §
lagen om ersättning för sjukgymnastik (1993:1652)
så att kravet på remiss utgår.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om information om
detta.

2003/04:So433 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om stöd och rådgivning för
ofrivilligt barnlösa.

2003/04:So439 av Christina Nenes och Gunilla
Carlsson i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att utöka
underrättelseskyldigheten till privata vårdgivare.

2003/04:So440 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om satsning på ett nytt
nationellt kunskapscentrum för ambulanssjukvården i
Borås.

2003/04:So441 av Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att genomföra en översyn av
vård och omsorg i syfte att finna lösningar som
garanterar närhet och behovet av vård samtidigt som
det kommunala självstyret bevaras eller stärks.

2003/04:So446 av Mikael Oscarsson och Annelie
Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning kring oönskade
graviditeter bland unga och hur dessa kan
förebyggas.

2003/04:So447 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändring i 5 § abortlagen
(1974:595).

2003/04:So452 av Cecilia Wikström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökade forskningsinsatser
för studier av behandlingsmetoder vid
sjukdomstillstånd hos äldre.

2003/04:So456 av Birgitta Carlsson och Birgitta
Sellén (c):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att en kompletterande utredning gällande
alternativmedicinska metoder tillsätts.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att förändra lagstiftningen för
alternativmedicinska behandlingar.

2003/04:So458 av Ulf Holm m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett förbud mot
personaluthyrning inom offentlig vård och omsorg.

2003/04:So462 av Mia Franzén (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda
förutsättningarna för att införa ett nationellt akut
sjukvårdsupplysningsnummer.

2003/04:So463 av Hans Backman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att reumatologin skall
fortsätta att vara en specialitet.

2003/04:So464 av Nyamko Sabuni (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nollvision för
livmoderhalscancer.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till åtgärder för att nå nollvisionen
enligt vad i motionen anförs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att säkerställa
finansiering av det nationella kvalitetsregistret
för screening mot livmoderhalscancer.

2003/04:So469 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en samlad syn på
effektivitet i demenssjukvården.

2003/04:So473 av Hillevi Engström (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
opinionsbildningen bör öka för att förmå fler att
bli blodgivare.

2003/04:So478 av Marie Wahlgren och Torkild
Strandberg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en nationell samling kring
de reumatiska sjukdomarna.

2003/04:So479 av Martin Andreasson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om reglerna om blodgivning för
män som haft sex med män.

2003/04:So490 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en utredning omedelbart
bör tillsättas med uppgift att se över villkoren för
små företag och enskilda yrkesutövare för att kunna
verka inom hälso- och sjukvården och omsorgen.

2003/04:So493 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att överväga en
utformning av system med ekonomiska drivkrafter inom
hälso- och sjukvården syftande till att minska
sjukfrånvaron.

2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
ungdomsmottagningarnas sex- och
samlevnadsrådgivning.

2003/04:So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ätstörningar.

2003/04:So503 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

3. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder
sjukvårdens framtida finansiering och
kompetensförsörjning.

4. Riksdagen beslutar att tillåta försöksverksamhet
med kundval där pengarna följer patienten i
enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om alternativ i
vården.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
primärvården/närvården.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrad
samordning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten att söka
vård utomlands.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om IT i sjukvården.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om medicinsk
forskning.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fri
etableringsrätt.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de
kvalitetsregister som finns inom sjukvården görs
tillgängliga.

2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om väntetider för
ungdomar med ätstörningar.

2003/04:So511 av Christer Winbäck (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om anorexivården.

2003/04:So513 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till husläkarlag i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om etableringsfrihet
för allmänläkare, sjukgymnaster, geriatriker,
barnläkare, gynekologer och barnmorskor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökat ansvar för
sjuksköterskor.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hälso- och
sjukvårdens personalförsörjning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om värdet av fler
privata vårdgivare.

2003/04:So516 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd, m, v,
mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om den fortsatta hanteringen
av läkarnas specialistutbildning och strukturen för
de medicinska specialiteterna.

2003/04:So531 av Marianne Carlström och Christina
Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att uppmärksamma
insatser mot olika former av cancersjukdomar.

2003/04:So536 av Kerstin Engle (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om komplementärmedicinens
implementering i svensk hälso- och sjukvård.

2003/04:So538 av Berit Högman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om barnmorskors rätt till
förskrivning av abortpiller.

2003/04:So543 av Kerstin-Maria Stalin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att snarast reglera frågan
om speciallivsmedel i enlighet med förslagen i
utredningen Speciallivsmedel för barn och vuxna från
februari 2003.

2003/04:So545 av Berit Högman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett fortsatt arbete med
prioriteringar inom hälso- och sjukvården.

2003/04:So548 av Ann-Marie Fagerström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behov av åtgärder mot
fibromyalgi och generaliserad smärta.

2003/04:So554 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen skall
få i uppdrag att utarbeta riktlinjer för hur
kunskapen om sambandet mellan abort och bröstcancer
skall tas till vara.

2003/04:So556 av Christina Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om sjukvården som en
tillväxtnäring.

2003/04:So559 av Lennart Klockare och Maria Öberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om journalföring.

2003/04:So563 av Annika Qarlsson och Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ta fram en nationell
strategi, för forskning, behandling och
tillgänglighet, för att få ned dödstalen i
bröstcancer till noll.

2003/04:So565 av Anne-Marie Ekström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att inrätta ett nationellt
kunskapscentrum för ambulanssjukvård.

2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av
kompetenshöjning i vården vad gäller HBT-personer.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om transsexuellas
möjligheter att frysa könsceller före
könskorrigering.

2003/04:So571 av Martin Andreasson m.fl. (fp, v, c,
mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att höja HBT-
kompetensen i hälso- och sjukvården.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta se över
vårdresurserna för transsexuella.

2003/04:So579 av Christina Nenes och Göte Wahlström
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökad tillgänglighet inom
hälso- och sjukvården.

2003/04:So585 av Anne Marie Brodén (m):

Riksdagen beslutar att fri etableringsrätt för
sjukgymnaster införs i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2003/04:So588 av Christin Nilsson och Michael
Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att reumatologi
blir en egen basspecialitet inom svensk sjukvård.

2003/04:So591 av Alf Svensson m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgången till
akut- och klinikvård för personer över 65 år.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det kommande
beslutet om medicinska specialiteter.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att geriatriken
även fortsättningsvis bör vara en egen specialitet.

2003/04:So595 av Mats Berglind m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av statligt
engagemang i ett nationellt centrum för
protonstrålningsterapi lokaliserat i Uppsala.

2003/04:So604 av Agneta Gille (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ett nationellt
kunskapscentrum för fibromyalgi.

2003/04:So606 av Anne Marie Brodén och Lena Adelsohn
Liljeroth (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
kompletterande utredning gällande
alternativmedicinska metoder tillsätts.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förändra
lagstiftningen för alternativmedicinska
behandlingar.

2003/04:So611 av Christina Nenes m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om obligatorisk
hälsoundersökning för att upptäcka prostatacancer i
ett tidigt skede.

2003/04:So625 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
underlätta och stödja landstingen i att skapa
mötesplatser för en ökad dialog och samverkan
mellan vårdpersonal och kvalitetssäkrade
komplementär- och alternativmedicinska utövare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om WHO:s strategi
på det komplementärmedicinska området.

2003/04:So630 av Niclas Lindberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att vidta nödvändiga
åtgärder för att effektivisera resursutnyttjandet
inom hälso- och sjukvården.

2003/04:So636 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
fosterdiagnostik i första hand skall användas för
att diagnostisera sjukdomar eller tillstånd där
möjligheter finns att bota, förebygga eller skydda
barnet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en lagstiftning
kring 1994 års riksdagsbeslut beträffande PGD.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om "informerat
samtycke" i samband med abort.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödsamtal
skall erbjudas efter en abort.

2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de långsiktiga
resursbehoven i vården.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en parlamentarisk
kommitté med uppdraget att se över vårdbehoven och
vilka av dessa behov som skall tillgodoses i den
gemensamt finansierade vården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av fler
vårdplatser.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en BB-garanti.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppmuntra och
stödja alternativa produktions- och
organisationsformer för vårdpersonalens bästa.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om second opinion.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att underlätta för
vårdpersonal att driva verksamhet i egen regi.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inleda försök
med patientpeng.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om patientpeng
bestående av en basdel och en behovsdel.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett
förtroendekontrakt bör upprättas mellan politiska
företrädare och vårdens professioner.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en plan för
långsiktiga personalbehov.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell
uppföljning av geriatrikens utveckling.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vårdpersonalens
administrativa arbete måste begränsas.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av
teamarbete i vården.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
förbättra anmälningsförfarandet enligt lex Maria.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att personal- eller
kamratstöd bör tillhandahållas vid lex Maria-
anmälan.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att systemet med
högkostnadsskydd bör utredas.

2003/04:So644 av Anne Marie Brodén (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
utvärdera effekterna av integrerad medicin med
avseende på hälsa och välbefinnande och
kostnadseffektivitet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av
internationella nätverk som kan berika den svenska
sjukvården i dessa sammanhang.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av proaktiva
och integrerade arbetssätt, vilka bidrar till ökad
folkhälsa och ökat välbefinnande för att reducera
ohälsa och illabefinnande.

2003/04:Ub216 av Ulf Sjösten (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ett
nationellt kunskapscentrum för ambulanssjukvård.

2. Riksdagen beslutar att ett nationellt
kunskapscentrum för ambulanssjukvård bör förläggas
till Högskolan i Borås i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2003/04:Ub248 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv, som
medger att sjuksköterska med formell kompetens har
rätt att använda sin förskrivningsrätt även vid
anställning inom skolhälsovård.

2003/04:Ub275 av Else-Marie Lindgren (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge Högskolan i
Borås i uppdrag att upprätta ett nationellt
kunskapscentrum inom ambulanssjukvård.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att finansiera det
nationella kunskapscentrumet med årlig
anslagsfinansiering.

2003/04:Ub291 av Marie Wahlgren m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett kunskapscenter
för fibromyalgi.

2003/04:T474 av Sven Bergström m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att användarna,
dvs. patienter, personal samt anhöriga, bör stå i
centrum och kunna påverka utvecklingen av IT inom
vård och omsorg.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att satsa på IT-
stöd som underlättar samverkan i vården.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om telemedicinens
nationellt och internationellt potentiella
användningsområden.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av IT-
verktyg som stöd till de personer som vårdar
anhöriga i hemmet.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att främja IT-
användningen inom sjukvården för att höja kompetens
och kunskapsnivå hos vårdpersonal.

2003/04:A258 av Anders G Högmark m.fl. (m):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om privata alternativ
i vården.

2003/04:Bo256 av Birgitta Carlsson och Håkan Larsson
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att erkänna
elöverkänslighet som sjukdom och växande
samhällsproblem.

Motioner från allmänna motionstiden
2004

2004/05:K310 av Cecilia Widegren m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta Västra
Götalandsregionen bli försöksområde för en
obligatorisk solidarisk hälsoförsäkring.

2004/05:K459 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sjukvården bör
redovisa sina resultat och sin kvalitet på ett
öppet och tillgängligt sätt för att stärka
medborgarnas inflytande och påverkansmöjligheter.

2004/05:Ju425 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik
Karlsson (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsyn över
sakkunnigläkarna.

2004/05:L295 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
vårdresurserna för transsexuella.

2004/05:U257 av Lars Ohly m.fl. (v):

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att höja HBT-
kompetensen i hälso- och sjukvården.

2004/05:Sf236 av Ana Maria Narti (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om snabbt insatta
behandlingar för alla patienter i behov av
rehabilitering.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vidareutveckling av
specialiserade centrum för rehabilitering.

2004/05:Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att möjliggöra
större mångfald av vårdgivare för att på så sätt
öka vårdpersonalens möjlighet att påverka
arbetsförhållanden, löneutveckling och
karriärvägar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om god vård och
omsorg.

2004/05:Sf361 av Kalle Larsson m.fl. (v):

21. Riksdagen begär att regeringen ger
Socialstyrelsen i uppdrag att sammanställa
nödvändig kunskap om sekretesslagens innehåll i
fråga om gömda personer som söker sjukvård och
sprida denna i form av särskild utbildningsinsats
för sjukvårdspersonal.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ansvar och
finansiering vad gäller rehabiliteringen av tortyr-
och traumaskadade flyktingar.

24. Riksdagen begär att regeringen uppdrar åt
lämplig part att samla den kunskap som finns i fråga
om tortyr- och traumaskador och sedan bearbeta denna
kunskap så att den i hanterbar form också kan
spridas till primärvård, socialtjänst, barnavård och
psykiatri.

2004/05:So203 av Tobias Billström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om reglerna om blodgivning för
män som haft sex med män.

2004/05:So211 av Hillevi Engström (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
opinionsbildningen bör öka för att förmå fler att
bli blodgivare.

2004/05:So217 av Ulf Sjösten (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ett
nationellt kunskapscentrum för ambulanssjukvård.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att ett nationellt kunskapscentrum för
ambulanssjukvård bör förläggas till Högskolan i
Borås.

2004/05:So220 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vårdens
tillgänglighet för människor i Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den
landstingskommunala vårdens
produktivitetsutveckling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hur den
offentligdrivna vården använder vårdpersonalens
tid.

2004/05:So221 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en allmän
obligatorisk sjukvårdsförsäkring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten att dra
lärdomar av den danska sjukvården och
sjukvårdssystemet Kaiser i Kalifornien.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om patienters rätt att
välja vårdgivare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av ett
brett utbud av vårdgivare för en kvalitativ
utveckling av vården.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vårdköers effekter
i form av mänskligt lidande och samhällsekonomiska
kostnader.

2004/05:So222 av Hillevi Engström och Anita Sidén
(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en rättvisare och
mer jämställd vård.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
forskningsinsatserna för kvinnors hälsoproblem
måste stärkas.

2004/05:So229 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om rehabilitering och vård för
att minska samhällets sjukvårdskostnader.

2004/05:So236 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att staten bör
verka för att fler husläkare och
distriktssköterskor samt övrig personal i
primärvården får geriatrisk kompetens.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en
redogörelse avseende de åtgärder som vidtagits för
att stimulera förekomsten av geriatrisk kompetens i
primärvården.

2004/05:So246 av Viviann Gerdin (c):

Riksdagen begär att regeringen aktivt låter stödja
utvecklingen av smärtvården i landet.

2004/05:So249 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att inventera kunskapsläget om
ätstörningar, bedöma hur vårdens omfattning,
tillgänglighet och kvalitet ser ut för behandling
av ätstörningar samt lämna förslag på hur framtida
informationsinsatser kring kost, hälsa och motion
riktad till unga människor skall se ut för att göra
avsedd nytta.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att NÄT, Nationellt
kunskapscentrum för ätstörningar i Örebro, skall
ges formell status av nationellt kunskapscentrum
och en nationell finansiering som garanterar en väl
fungerande verksamhet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
forskning om ätstörningar, deras orsaker och hur de
bäst behandlas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den offentliga
information som ges bör inriktas på hälsofrågor i
stället för på ungdomars vikt.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att antalet
behandlingsplatser för personer med ätstörningar
måste öka.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att väntetiderna
för behandling av ätstörningar måste kortas.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att olika varianter
av behandling måste tillåtas växa fram.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av samverkan
mellan olika landsting och privata vårdgivare för
att garantera platsantal och mångfald i vården.

2004/05:So251 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stimulera framväxten av
fler pojkmottagningar.

2004/05:So261 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utkrävbara rättigheter i
hälso- och sjukvården.

2004/05:So264 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommande
förändringsarbete inom hälso- och sjukvården skapas
utifrån federalismens principer så att lokala och
regionala särarter tas till vara.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att landstingen
läggs ned.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samordna hälso-
och sjukvården i större regioner med syfte att
uppfylla befolkningens behov av vård.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den nyinrättade
regionbildningen är direktvald.

2004/05:So265 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att allt vårdarbete
skall präglas av en helhetssyn på den
vårdbehövande.

2004/05:So267 av Viviann Gerdin och Annika Qarlsson
(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arbetet med att
integrera kvinnoperspektivet inom vården
intensifieras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökade forsknings-
och utbildningsinsatser med fokus på
könsperspektivet för personal inom vårdsektorn.

2004/05:So275 av Cecilia Wikström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om ökade
forskningsinsatser för studier av behandlingsmetoder
vid sjukdomstillstånd hos äldre.

2004/05:So279 av Christin Hagberg och Michael
Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över hälso- och
sjukvårdslagen så att kvinnor och män behandlas lika
inom vården.

2004/05:So280 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att uppföljning och
utvärdering av vård och forskning sker ur ett
jämställdhetsperspektiv.

2004/05:So281 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av nuvarande lag
för att underlätta arkivering av privatpraktiserande
läkares journaler när läkaren går i konkurs,
avvecklar sin verksamhet eller avlider.

2004/05:So286 av Jan Lindholm (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av insatser för
att kartlägga livskvalitet och agera för att
motverka utarmning av rehabiliteringsinsatser för
svaga grupper och stödja en jämnare bedömning av
insatsbehov i landet.

2004/05:So293 av Sven Brus och Yvonne Andersson
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om patienters rätt till vård
och rehabilitering utanför det egna landstinget.

2004/05:So294 av Sven Brus och Yvonne Andersson
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om rätten till en kontinuerlig
och livslång rehabilitering.

2004/05:So295 av Sven Brus och Yvonne Andersson
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ett sammanhållet
högkostnadsskydd.

2004/05:So300 av Birgitta Carlsson och Margareta
Andersson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att alla personer skall ha
egna hälsokort.

2004/05:So301 av Birgitta Carlsson och Agne Hansson
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ta initiativ till ett
nordiskt samarbete inom komplementär- och
alternativmedicinens område.

2004/05:So307 av Matilda Ernkrans och Louise
Malmström (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att initiera ett
arbete med Socialstyrelsen som innebär att de
skärpta abortföreskrifterna för kvinnor under 18 år
tas bort och ersätts med en metod som stöttar de
unga kvinnorna att hantera sin abort och sin
livssituation.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det i metoden
också skall ingå att göra sexualiteten till ett
ansvar för både unga kvinnor och unga män.

2004/05:So311 av Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kopiering av legitimation i
anslutning till faderskapstest.

2004/05:So312 av Göte Wahlström och Christina Nenes
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kraftfulla åtgärder för att
klara framtida personalrekrytering inom vård och
omsorg.

2004/05:So325 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ge Socialstyrelsen
instruktioner som garanterar omyndiga abortsökande
sekretess gentemot vårdnadshavaren om de
abortsökande så önskar.

2004/05:So327 av Mona Berglund Nilsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om bättre utbildningsinsatser
och arbetsförhållanden inom vården.

2004/05:So329 av Annika Qarlsson och Birgitta
Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av åtgärder mot
fibromyalgi och generell smärta

2004/05:So339 av Hillevi Larsson och Anne Ludvigsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att forskning kring kvinnors kroppar, symtom och
sjukdomar uppmuntras för att därmed förebygga sämre
behandling av kvinnor vid diagnostisering och vård.

2004/05:So341 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ambulanshelikoptrar.

2004/05:So346 av Margareta Andersson och Birgitta
Carlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättande av en
nationell handlingsplan för cancervård.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge alla lika
ekonomiska möjligheter att ta del av bästa
tillgängliga cancervård genom att en nationell
läkemedelspott för avancerad cancervård bildas.

2004/05:So355 av Annika Qarlsson och Kerstin
Lundgren (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ta fram en strategi och
nationell handlingsplan för forskning, behandling
och tillgänglighet, för att få ned dödstalen i
bröstcancer till noll.

2004/05:So359 av Birgitta Carlsson och Birgitta
Sellén (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
förskrivningsrätt bör tilldelas auktoriserade och
kvalitetssäkrade komplementär- och
alternativmedicinare med KAM:s kvalitetskrav.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
alternativmedicinska yrkesutövare skall få använda
antroposofiska medel eller homeopatika efter sin
behörighet utan krav på att de är registrerade i
Sverige.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
utvecklingsbidrag för antroposofiska medicinska
behandlingar vid Vidarkliniken som tidigare
beviljats åter bör beviljas i ett mera långsiktigt
perspektiv.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det krävs en
översyn av hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och
lagen om yrkesverksamhet (Lysen) för att möjliggöra
integrering av komplementär- och alternativmedicin
enligt WHO-strategin.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samma/likartade
krav på komplementär- och alternativmedicinsk
kompetens skall ställas på vårdgivare inom hälso-
och sjukvården som på komplementär- och
alternativmedicinare.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att även barn under
8 år och gravida kvinnor får möjlighet till
behandling med komplementär/alternativmedicin.

2004/05:So360 av Annika Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en
merkostnadsersättning i form av ett kontant
ersättningsstöd för glutenintoleranta införs.

2004/05:So364 av Cecilia Widegren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa en europeisk
vårdgaranti.

2004/05:So366 av Barbro Hietala Nordlund och Per
Erik Granström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om stöd och rådgivning för
ofrivilligt barnlösa.

2004/05:So370 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om barnmorskors möjlighet att
utföra medicinska aborter.

2004/05:So373 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att klarlägga
varför kvinnor får sämre sjukvård än män.

2004/05:So374 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utbyggd
mammografi i enlighet med bröstcancerresolutionens
kvalitetsstandarder och Socialstyrelsens
rekommendationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om varje kvinnas rätt
till behandling vid en bröstmottagning med
interdisciplinärt läkarlag enligt resolutionens
kvalitetskrav.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bröstrekonstruktion
och rehabilitering.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökat statligt
ansvarstagande för cancerforskning och upprättande
av en nationell cancerplan.

2004/05:So382 av Catharina Bråkenhielm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett rättvist stödsystem för
speciallivsmedel till barn och vuxna.

2004/05:So387 av Elina Linna m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åldersgräns för
tatuering, piercing och kroppsmodifiering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om krav på godkännande
för lokal och utövare av tatuering, piercing och
kroppsmodifikation.

2004/05:So388 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åldersgräns för
plastikkirurgi utan medicinsk indikation.

2004/05:So389 av Elina Linna m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att omvårdnaden
skall vägas in i arbetet med prioriteringsordningen
för hälso- och sjukvården.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om anmälningar till
HSAN och enligt patientskadelagen avseende brister
i omvårdnaden samt att de instanser som handlägger
dessa ärenden kompletteras med sakkunniga inom
omvårdnadsområdet.

2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utgångspunkten
för hälso- och sjukvårdspolitiken bör vara ett
helhetsperspektiv på hälsa där det hälsofrämjande
och förebyggande arbetet ges ökat utrymme, där den
enskildes delaktighet och eget ansvarstagande ses
som viktiga resurser och där hälso- och sjukvården
organiseras så att den tar till vara dessa.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att minska
byråkratin i vården.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
nationell strategi för personalförsörjningen inom
vård och omsorg.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting
bör preciseras vad gäller hemsjukvård och
rehabiliteringsinsatser.

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag på en samlad patienträttighetslag i
enlighet med vad som anförs i motionen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet att utreda
och precisera regelverket för svenska medborgares
rätt att söka vård i annat EU-land.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en särskild
lagstiftning för upphandling av hälso- och
sjukvårdstjänster.

2004/05:So399 av Lena Adelsohn Liljeroth (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om bättre stöd för ungdomar
och vuxna med ätstörningar.

2004/05:So400 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen begär att regeringen ser över om alla
behandlingar av celiaki/glutenintolerans kan ingå i
högkostnadsskyddet.

2004/05:So405 av Olle Sandahl och Torsten Lindström
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om statligt ansvar för att
samordna och gagna utvecklingen av telemedicin.

2004/05:So407 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skäl för att bevilja abort.

2004/05:So411 av Lars Ohly m.fl. (v)

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
snarast bör bereda de rapporter som inom vård och
omsorg har analyserat jämställdheten och återkomma
till riksdagen med en handlingsplan för att
motverka ojämställdheten inom vård och omsorg.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att statliga
myndigheter inom vård- och omsorgsområdet skall
föra en könsuppdelad statistik avseende utförda
insatser.

2004/05:So428 av Yvonne Andersson och Sven Brus
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning av
möjligheten att dela på kostnaderna för
investeringar inom vården med människor i andra
länder.

2004/05:So432 av Anne Marie Brodén m.fl. (m, fp, kd,
c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
översyn av hälso- och sjukvårdslagen (HSL 1982:763)
och lagen om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område (LYS 1998:531).

2004/05:So438 av Tasso Stafilidis (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över möjligheten att
införa kostnadsfria preventivmedel.

2004/05:So439 av Tasso Stafilidis (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning
om tillåtande av surrogatmoderskap.

2004/05:So447 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen bör få
i uppdrag att se över hur hälso- och sjukvården,
äldreomsorgen och socialtjänsten uppfyller sina
åtaganden i relation till Sveriges åtaganden för
nationella minoriteter.

2004/05:So455 av Cecilia Wikström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om legitimering av dietister.

2004/05:So458 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen
ges i uppdrag att producera ett skriftligt
informationsmaterial för kvinnor som överväger
abort.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en vänteperiod
på minst 24 timmar införs från det att en kvinna
får muntlig och skriftlig information till dess
abortingreppet utförs, med undantag av om ett akut
abortingrepp behövs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att obligatoriska
samtal på plats med kurator, barnmorska eller
gynekolog skall införas såväl före som efter en
abort.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen
får i uppdrag att producera ett nationellt
informationsmaterial för patienter som överväger
abort.

2004/05:So469 av Annelie Enochson och Stefan
Attefall (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en utredning omedelbart
bör tillsättas med uppgift att se över villkoren för
små företag och enskilda yrkesutövare för att kunna
verka inom hälso- och sjukvården och omsorgen.

2004/05:So470 av Else-Marie Lindgren (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge Högskolan i
Borås i samverkan med Högskolan i Skövde i uppdrag
att upprätta ett nationellt kunskapscentrum inom
ambulanssjukvård.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
finansiera det nationella kunskapscentrumet med
årlig anslagsfinansiering.

2004/05:So471 av Torsten Lindström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av stöd
till abortförebyggande åtgärder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av
manlig personal vid ungdomsmottagningarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
ytterligare stöd till dem som gått igenom en abort.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samrådsskyldighet
med omyndiga abortsökandes vårdnadshavare.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om aborter på grund av
selektion.

2004/05:So476 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för lika rätt till
god hälsa och rättvisa villkor i vården mellan
kvinnor och män.

2004/05:So480 av Lennart Axelsson och Helena Frisk
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om konsekvenser av det växande
problemet med elöverkänslighet.

2004/05:So485 av Ulla Wester m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder i sjukvården vid
misstänkt kvinnomisshandel.

2004/05:So487 av Kerstin Engle (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjligheterna för samverkan
mellan den komplementära medicinen och
skolmedicinen.

2004/05:So505 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införande av automatisk
kontroll av patienternas högkostnadsnivå inom
sjukvården.

2004/05:So506 av Kerstin Lundgren (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en helhetssyn på
miljö och hälsa och sambandet mellan tungmetaller,
kemikalier, strålning och sjukdomstillstånd som
utbrändhet, elöverkänslighet och kronisk trötthet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att myndigheterna
måste inta en mer öppen attityd till
behandlingsformer som visar sig hjälpa patienter
med elöverkänslighet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
specialutrustad klinik för att ta bort den skadliga
belastningen av tungmetaller, kemikalier och dolda
infektioner bör inrättas i Sverige.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
måste ta hänsyn till båda sidor i
elöverkänslighetskonflikten och även till
vittnesmålen från drabbade människor för att säkra
allsidig forskning kring elektromagnetisk
strålning.

2004/05:So513 av Marie Wahlgren m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rehabiliteringen av
smärtpatienter.

2004/05:So514 av Christina Axelsson och Sonia
Karlsson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rekrytering,
arbetsvillkor, utbildning och mentorskap inom vård-
och omsorgsyrken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskning och
utveckling av innovationer inom vård- och
omsorgsområdet.

2004/05:So519 av Birgitta Carlsson och Viviann
Gerdin (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att allmänläkare som behandlar demens måste
kunna uppvisa intyg på att han eller hon har
utbildning inom detta område.

2004/05:So521 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
utredning med uppdrag att utreda möjligheten att
företa en ändring i lagen (1988:711) om befruktning
utanför kroppen som innebär att det blir möjligt att
tillåta behandling både med ett donerat ägg och
donerad sperma samtidigt.

2004/05:So523 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en nationell
handlingsplan för att behandla och förebygga
ätstörningar som anorexia nervosa och bulimia
nervosa.

2004/05:So529 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl
(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om valfrihet i vården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ersättning för vård
och omsorg.

2004/05:So531 av Rosita Runegrund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta initiativ för
en förbättring när det gäller diagnostisering,
behandling och vård av osteoporotiker.

2. Riksdagen begär att regeringen utarbetar en
nationell handlingsplan för vården av
osteoporotiker.

2004/05:So532 av Sven Gunnar Persson (kd):

Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till hur Europaparlamentets
bröstcancerresolution kan genomföras i Sverige.

2004/05:So533 av Annelie Enochson och Tuve Skånberg
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ansvariga myndigheter
får i uppdrag att producera informationsmaterial för
kvinnor som överväger abort.

2004/05:So536 av Inger Jarl Beck (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att nya
behandlingsmetoder och terapiformer får en
möjlighet till klinisk prövning.

2004/05:So542 av Stefan Attefall (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning avseende
nationell sjukvårdspeng.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om valfrihet och
patientmakt inom vården.

2004/05:So547 av Cecilia Wikström (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att läkemedelsnära
livsmedel skall omfattas av ett nationellt enhetligt
högkostnadsskydd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att dagens system
för ersättning till personer som är i behov av
läkemedelsnära livsmedel reformeras till förmån för
ett statligt reglerat, enhetligt system där
läkemedelsnära livsmedel inordnas i
läkemedelsförmånen.

2004/05:So550 av Tuve Skånberg och Lars Gustafsson
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att aborter fullt
ut bör ingå i patientregistret för att möjliggöra
forskning relaterad till abortproblematiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
forskningsanslag särskilt avsätts för forskning
inom kvinnohälsa relaterad till abortproblematiken.

2004/05:So552 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i svensk
lagstiftning genomföra vad som rekommenderas av WHO
om när foster juridiskt sett skall räknas som barn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om praxis för gränsen
för hur sent i graviditeten aborter får beviljas.

2004/05:So553 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en grundlig
utredning bör göras av hur hanteringen av
aborterade foster sker i samband med forskning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tydliga regler
bör fastslås för forskning på levande foster.

2004/05:So565 av Helena Bargholtz (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att återinföra
husläkarlagen.

2004/05:So566 av Martin Andreasson m.fl. (fp, v, c,
mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att höja HBT-
kompetensen inom hälso- och sjukvården.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta se över
vårdresurserna för transsexuella.

2004/05:So572 av Marianne Carlström och Christina
Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om rehabilitering av
långtidssjuka.

2004/05:So573 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att upprätta en
nationell cancerplan.

2004/05:So583 av Sonja Fransson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att det i
hela landet snabbt sprids modernaste och
effektivaste diagnostik och behandlingsmetoder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
bröstcancerpatienter skall behandlas efter samma
principer i hela landet.

2004/05:So594 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag som syftar till att fler specialistläkare
än de som är verksamma inom allmänmedicin får rätt
att verka som husläkare inom den öppna vården i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2004/05:So596 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs om rätten till likvärdig vård
för kvinnor och män.

2004/05:So598 av Sonja Fransson m.fl. (s):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
redovisa statistik över behandlingar och
resursfördelning uppdelat på kön.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
bröstcancerpatienter skall behandlas efter samma
principer i hela landet.

2004/05:So605 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
patienträttighetsdeklaration.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kravet att vård
ges i tid slås fast i hälso- och sjukvårdslagen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vård på lika
villkor.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
samordning och överenskommelser inom sjukvården
gällande informationsteknik och kvalitetsregister.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sjukvårdens
kvalitetsregister bör utvecklas, offentliggöras och
redovisas.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en parlamentarisk
utredning kring jämställdhetsaspekter på
sjukvården.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av ett
sjukvårdskort inom EU.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av hela
välfärdssystemet i syfte att se inom vilka
verksamheter medborgarnas valfrihet kan ökas.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avgränsat försök
med patientpeng.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kompetenskrav
för undersköterskor bör ses över.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett beslut i frågan
om den framtida indelningen av medicinska
specialiteter.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av förslag
som underlättar ett ändamålsenligt och
kostnadseffektivt administrativt arbete inom
sjukvården.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning
beträffande hur lagstiftningen kring tillsynen
skall främja ett minimerande av antalet misstag
inom vården.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
värdighetsgaranti.

2004/05:So606 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en mer
hälsofrämjande hälso- och sjukvård.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sekundärprevention.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om allmänläkarnas och
distriktssköterskornas roll i det förebyggande
folkhälsoarbetet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en närsjukvård som
har kapacitet att följa upp, stödja och motivera
behövande patienter till en mer hälsosam livsstil.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om psykologisk
kompetens på varje vårdcentral i det
multiprofessionella vårdteamet.

6. Riksdagen beslutar att inrätta försöksverksamhet
för att förbättra det förebyggande folkhälsoarbetet
i närsjukvården i enlighet med vad som anförs i
motionen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
institutionalisera närsjukvårdens ansvar för de
förebyggande folkhälsoinsatserna.

2004/05:So612 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett försök med
familje- eller husläkarmodellen PROTOS bör stödjas,
och att regeringen bör ta initiativ till detta om
inget landsting anmäler intresse för att bli
försöksområde.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om ökad användning
av IT i hälso- och sjukvården för ökad
patientsäkerhet och effektivitet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i
motionen anförs om lika behandling av kvinnor och
män i sjukvården i enlighet med 2 § i hälso- och
sjukvårdslagen.

2004/05:So613 av Tina Acketoft m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om komplettering av
hälso- och sjukvårdslagen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre statistik
rörande könsskillnader i vården.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kunskaper om
benskörhet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
könskonsekvensanalyser vid reformer som innebär
stora förändringar i vårdens övergripande
strukturer.

2004/05:So617 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bevara
reumatologin som egen basspecialitet.

2004/05:So620 av Börje Vestlund m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att höja HBT-
kompetensen inom hälso- och sjukvården.

2004/05:So627 av Mona Jönsson och Ingegerd Saarinen
(mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att snarast ta fram ett
nationellt handlingsprogram för hur den psykiska
hälsovården skall utvecklas inom primärvården.

2004/05:So630 av Marianne Carlström och Christina
Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en nationell handlingsplan
mot cancer.

2004/05:So632 av Lennart Klockare (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vilka som omfattas av
disciplinansvaret i socialtjänstens särskilda
boendeformer.

2004/05:So634 av Inger Lundberg och Louise Malmström
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett nationellt
kunskapscenter för ätstörningar.

2004/05:So639 av Peter Jonsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behov av certifiering av
ambulanspersonal.

2004/05:So641 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
fosterdiagnostik i första hand skall användas för
att diagnostisera sjukdomar eller tillstånd där
möjligheter finns att bota, förebygga eller skydda
barnet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lagstiftning kring
1994 års riksdagbeslut beträffande PGD.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om "informerat
samtycke" i samband med abort.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om abortförebyggande
åtgärder.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödsamtal
skall erbjudas efter en abort.

2004/05:So643 av Liselott Hagberg och Lars Tysklind
(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om att bygga upp kompetens inom ett
vårdcenter, på riksnivå, med uppgift att behandla
och rehabilitera patienter som lämnat manipulativa
rörelser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om att forskning och utbildning
bedrivs inom, i motionen, omnämnt område.

2004/05:So662 av Jarl Lander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett rikstäckande
helikoptersystem.

2004/05:So664 av Tomas Högström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att överväga en
regelförändring så att sanktionsmöjligheter kan
vidtas gentemot sjukvårdshuvudman som inte fullgör
sitt medicinska rehabiliteringsansvar.

2004/05:So673 av Axel Darvik (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen
anförs om att avskaffa frikortet.

2004/05:So674 av Christer Winbäck (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att snarast reglera frågan
om speciallivsmedel.

2004/05:Ub323 av Mikaela Valtersson (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ätstörningar.

2004/05:Ub451 av Marie Wahlgren m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att säkra
tillgången på reumatologer.

2004/05:MJ506 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
xenotransplantation.

2004/05:MJ509 av Lotta Hedström (mp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om elöverkänsligas
behov av rehabilitering, vård och arbetsträning.

2004/05:Bo278 av Birgitta Carlsson och Håkan Larsson
(c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att erkänna
elöverkänslighet som sjukdom.