Socialförsäkringsutskottets betänkande

2004/05:SFU5

Drivkrafter för minskad sjukfrånvaro

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2004/05:21 Drivkrafter för minskad
sjukfrånvaro jämte motioner som väcks med anledning
av propositionen samt några allmänna motioner.
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
Gröna.

I propositionen lämnas förslag till utformningen
av ett medfinansieringsansvar för arbetsgivare
omfattande 15 % av sjukpenningkostnaderna för
anställda som är helt sjukskrivna. Syftet är att
skapa ekonomiska drivkrafter och göra det mer
lönsamt för arbetsgivare att vidta åtgärder för att
minska de långa sjukskrivningarna. Förslaget innebär
att arbetsgivare skall betala en särskild
sjukförsäkringsavgift (medfinansiering) för
arbetstagare hos denne som får hel sjukpenning
enligt 3 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Arbetsgivarens medfinansieringsansvar skall inte
gälla för en arbetstagare som beviljas högriskskydd
vid risk för en eller flera längre sjukperioder.
Även donatorer föreslås ingå i den grupp som
undantas från medfinansiering.
Vissa begränsningar i arbetsgivarnas
betalningsskyldighet för den särskilda
sjukförsäkringsavgiften införs. Begränsningarna
utgörs av ett fribelopp om 12 000 kr och ett
högkostnadsskydd om 4 % av lönesumman för året.
En sänkning av arbetsgivaravgiften i form av
sjukförsäkringsavgift liksom en förkortning av
sjuklöneperioden till två veckor och återställd
sjukpenningnivå till 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten föreslås också.
I propositionen lämnas även förslag till
tidsgränser för när Försäkringskassan senast skall
ha upprättat en rehabiliteringsplan och kallat till
avstämningsmöte.
När det gäller sjukersättning som inte
tidsbegränsats föreslås en obligatorisk, förnyad
utredning av dessa fall, utom för personer som fyllt
60 år.
Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1
januari 2005.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionsyrkandena.
I ärendet finns 13 reservationer och 6 särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf1 yrkande 1.
Reservation 1 (c)

2. Särskild sjukförsäkringsavgift

Riksdagen antar
dels regeringens förslag till
a. lag om särskild sjukförsäkringsavgift med
tillägg av ingressen "Härigenom föreskrivs
följande.",
b. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 19 kap. 1 § och 20 kap.
10 b §,
c. lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) såvitt avser 16 kap. 7 b §, 19 kap. 7
§ och ny rubrik närmast före 16 kap. 7 b §,
d. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)
såvitt avser 1 kap. 1 §,
e. lag om ändring i lagen (2000:981) om
fördelning av socialavgifter.
dels utskottets förslag till
f. lag om ändring i lagen (2004:786) om ändring i
sekretesslagen (1980:100),
g. lag om ändring i lagen (2004:000) om ändring i
socialavgiftslagen (2000:980).
Därmed bifaller riksdagen propositionen i denna
del och avslår motionerna 2004/05:Sf2 yrkande 1,
2004/05:Sf3 yrkande 1 i denna del, 2004/05:Sf4
yrkande 1 i denna del, 2004/05:Sf359 yrkande 15
och 2004/05:Sf403 yrkande 1.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Förkortad sjuklöneperiod

Riksdagen antar
dels regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1991:1047) om sjuklön såvitt avser 7 och
17 b §§, rubriken närmast före 17 § samt punkt 2
och 3 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna med den ändringen att i
punkt 3 hänvisningen till 17 och 17 a §§ utgår,
dels utskottets förslag till lag om ändring i
lagen (2004:788) om ändring i lagen (1991:1047)
om sjuklön.
Därmed bifaller riksdagen propositionen i denna
del och motionerna 2004/05:N393 yrkande 21 och
2004/05:N400 yrkande 11.

4. Återställd sjukpenningnivå

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 3 kap. 2 c § samt punkt 2 i
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.
Därmed bifaller riksdagen propositionen i denna
del.

5. Rehabiliteringsplan och
avstämningsmöte

Riksdagen antar
dels regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 22 kap. 5 § samt punkt 3
i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna med
den ändringen att hänvisningen till 22 kap. 6 §
utgår,
dels utskottets förslag till lag om ändring i
lagen (2004:781) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring såvitt avser 22 kap. 6 § samt
punkt 7 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till nämnda lag.
Därmed bifaller riksdagen propositionen i denna
del och avslår motionerna 2004/05:Sf3 yrkande 1 i
denna del och 2004/05:Sf4 yrkande 1 i denna del.

6. Sjukersättning och ny utredning av
arbetsförmågan

Riksdagen antar utskottets förslag till lag om
ändring i lagen (2004:781) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 7
kap. 3 b §.
Därmed bifaller riksdagen propositionen i denna
del.

7. Sjukförsäkring m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf2 yrkande
4 och 2004/05:Sf4 yrkandena 5-7.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (fp)

8. Rehabilitering

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf1
yrkandena 2 och 3, 2004/05:Sf2 yrkande 3,
2004/05:Sf3 yrkande 2, 2004/05:Sf4 yrkandena 2-4,
2004/05:Sf305 och 2004/05:Sf357 yrkande 8.
Reservation 5 (m)
Reservation 6 (fp)
Reservation 7 (kd)
Reservation 8 (c)

9. Ettårsprövning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf1
yrkandena 4 och 5 och 2004/05:Sf3 yrkande 3.
Reservation 9 (kd)
Reservation 10 (c)

10. Efterkontroll

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf3 yrkande 4.
Reservation 11 (kd)

11. Privata alternativ i vården m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf1 yrkande
6 och 2004/05:Sf2 yrkande 2.
Reservation 12 (m, c)

12. Socialförsäkringsreform

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf4 yrkande 8.
Reservation 13 (fp)

13. Avgifter för småföretag

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf283.

Stockholm den 25 november 2004

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas
Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Per
Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita Jönsson (s),
Mona Berglund Nilsson (s), Ulla Hoffmann (v), Anita
Sidén (m), Lennart Klockare (s), Linnéa Darell (fp),
Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s), Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström
(s), Mona Jönsson (mp) och Kurt Kvarnström (s).
Ärendet och dess beredning

Hösten 2001 redovisades i budgetpropositionen för
2002 (prop. 2001/02:1, utg.omr. 10, avsnitt 2.6.2.)
ett åtgärdsprogram i elva punkter för ökad hälsa i
arbetslivet. En av punkterna gällde införandet av
ett system med starkare ekonomiska drivkrafter för
arbetsgivare att förebygga ohälsa.

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1,
utg.omr. 10, avsnitt 3.4) redogjorde regeringen för
sin avsikt att inom sjukförsäkringsområdet inrikta
sina insatser under återstoden av 2003 och under
2004 på att bl.a. förstärka arbetsgivarnas
ekonomiska drivkrafter att minska ohälsan. Den
18 december 2003 presenterade Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna en gemensam
avsiktsförklaring benämnd Ett hälsosammare
arbetsliv. I denna redovisades bl.a. ett
översiktligt förslag till ett system för
arbetsgivares medfinansiering av anställdas sjukpen-
ningkostnader med ett införande den 1 januari 2005.
Med utgångspunkt i innehållet i
avsiktsförklaringen fick en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet, bestående av tjänstemän från
Socialdepartementet, Finansdepartementet och
Näringsdepartementet, i uppdrag att utarbeta en
departementspromemoria med konkreta förslag.
Departementspromemorian Drivkrafter för minskad
sjukfrånvaro (Ds 2004:16) presenterades den 31 mars
2004.
Regeringen beslutade den 2 september 2004 att
inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets
lagförslag och synpunkter.

Proposition bygger på en överenskommelse mellan
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
Gröna.

2004/05

SfU5

Utskottets överväganden

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Avslag på propositionen (punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2004/05:21 och bifaller
därmed motion 2004/05:Sf1 yrkande 1.

Ställningstagande

Orsakerna till sjukskrivningarna är sammansatta. Det
finns många orsaker till svårigheter på
arbetsplatser och alla kan inte hänföras till
arbetsplatsen som sådan. Det utökade
arbetsgivaransvaret kommer att göra det svårare för
grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden
att få jobb. Det kan gälla personer med kroniska
sjukdomar, funktionshinder, arbetslösa och nya
svenskar med liten arbetslivserfarenhet i Sverige.
Därigenom kommer det också att försvåra för
långtidssjuka och förtidspensionerade att återgå i
arbete. Arbetsgivaransvaret leder också till ökade
risker och ökad byråkrati för företagandet och reser
därför hinder mot nya småföretag och nya jobb. Vi
anser även att det är inkonsekvent att höja
ersättningsnivån i sjukförsäkringen. En
ersättningsnivå på i praktiken 90 % för de flesta
löntagare innebär inga ekonomiska drivkrafter för
den enskilde. Propositionen bör därför avslås i sin
helhet.

2. Särskild sjukförsäkringsavgift (punkt 2)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo Könberg
(fp), Anita Sidén (m), Linnéa Darell (fp),
Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2004/05:21 såvitt avser
regeringens förslag till

a. lag om särskild sjukförsäkringsavgift,
b. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 19 kap. 1 § och 20 kap. 10 b
§,
c. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
d. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)
såvitt avser 16 kap. 7 b §, 19 kap. 7 § och ny
rubrik närmast före 16 kap. 7 b §,
e. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980),
f. lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning
av socialavgifter.
Riksdagen bifaller därmed motionerna 2004/05:Sf2
yrkande 1, 2004/05:Sf3 yrkande 1 i denna del,
2004/05:Sf4 yrkande 1 i denna del, 2004/05:Sf359
yrkande 15 och 2004/05:Sf403 yrkande 1.

Ställningstagande

Orsakerna till ohälsan är komplexa. En majoritet av
sjukfallen är inte arbetsrelaterade. Sannolikt kan
arbetsgivaren endast påverka en liten del av
sjukskrivningarna. Vissa arbetsgivare kommer inte
att ha några reella möjligheter alls att göra detta
och ges i förslaget heller inga medel därtill.
Arbetsgivaren saknar även inflytande över besluten
om sjukskrivning. Det saknas även vetenskapliga
belägg för att sådana ekonomiska incitament som
regeringen föreslår skulle leda till märkbart färre
sjukskrivningar. Förslaget innebär i stället alltför
stora kostnadsrisker för enskilda företag och gör
det dyrare för företagen att anställa. Arbetsgivarna
har dessutom redan ekonomiska incitament att minska
sjukfrånvaron i form av dels kostnader för
produktionsbortfall, dels kostnader under
sjuklöneperioden. Mycket allvarligt är att förslaget
leder till en ökad selektering på arbetsmarknaden
som drabbar personer med sjukhistorik och
funktionshinder. Arbetsgivarna kommer således att
undvika att anställa människor som bedöms komma att
sjukskrivas i framtiden. Därtill uppkommer
inlåsningseffekter genom att det försvårar för
personer att byta arbete, trots att de skulle behöva
det med hänsyn till sin sjukdom eller sitt
funktionshinder. Både de föreslagna högrisk- och
högkostnadsskydden är otillräckliga för att motverka
dessa effekter. Högriskskyddet riktar sig dessutom
till en begränsad krets personer.

3. Sjukförsäkring m.m. (punkt 7)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2004/05:Sf2
yrkande 4 och avslår motion 2004/05:Sf4
yrkandena 5-7.

Ställningstagande

Det lagda förslaget till medfinansiering riskerar
att snarare öka problemen med de höga
sjukskrivningstalen än lösa dem när det blir svårare
för tidigare sjukskrivna att få anställning eller
byta arbete. För att minska sjukfrånvaron anser vi
att det skulle vara betydligt mer verkningfullt att
öka den enskildes drivkrafter att återgå till
arbetet.

Det var när ersättningen såväl i den statliga
sjukförsäkringen som i kollektivavtalade
tilläggsförsäkringar höjdes till sammanlagt 90 %
1997 som sjukfrånvaron började öka. Våra
beräkningar, baserade på ett antal forskarrapporter,
antyder att sjukfrånvaron skulle kunna minskas med
40 000 heltidssjukskrivna på några års sikt och med
60 000 personer på längre sikt genom våra förslag om
sänkt ersättningsnivå till 75 % de första sex
månaderna och till 65 % därefter. Det förutsätter
att de kollektivavtalsbaserade ersättningarna liksom
i dag inte får ersätta mer än 10 % utöver den
statliga ersättningen.

4. Sjukförsäkring m.m. (punkt 7)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf4 yrkandena 5-7 och avslår
motion 2004/05:Sf2 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att alla läkare skall utbildas i
försäkringsmedicin. På sikt bör genomgången
utbildning bli ett villkor för att få utfärda
sjukintyg som tjänar som underlag för utbetalning av
sjukpenning. Vidare bör behörigheten begränsas för
en läkare med viss specialistutbildning att för
längre tids sjukpenning skriva sjukintyg som grundas
på diagnoser inom en annan medicinsk specialitet.
Åtgärder mot missbruk och felutnyttjande av
socialförsäkringar måste även prioriteras.

5. Rehabilitering (punkt 8)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf2 yrkande 3 och
2004/05:Sf357 yrkande 8 och avslår motionerna
2004/05:Sf1 yrkandena 2 och 3, 2004/05:Sf3 yrkande
2, 2004/05:Sf4 yrkandena 2-4 och 2004/05:Sf305.

Ställningstagande

Vi anser att viktigare än medfinansiering för att
minska sjukfrånvaron är att underlätta för människor
att byta jobb. Arbetsgivaravgiften bör därför sänkas
under en period för arbetsgivare som anställer någon
som är långtidssjukskriven. En tänkbar lösning är
att arbetsgivare får sin arbetsgivaravgift halverad
i lika många månader som sjukskrivningen har varat.
Det skall då även vara möjligt för arbetsgivaren att
under lika lång tid provanställa den sjukskrivne och
för den enskilde att vara tjänstledig från det
arbete sjukskrivningen avser.

6. Rehabilitering (punkt 8)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf4 yrkandena 2-4 och
avslår motionerna 2004/05:Sf1 yrkandena 2 och 3,
2004/05:Sf2 yrkande 3, 2004/05:Sf3 yrkande 2,
2004/05:Sf305 och 2004/05:Sf357 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att rehabiliteringen behöver förstärkas och
bli effektivare. Det bör införas en
rehabiliteringsgaranti med ett rehabiliteringsteam
som träder i kraft inom fyra till åtta veckors
sjukskrivning. Även arbetsgivare eller
arbetsförmedlingen skall medverka i
rehabiliteringen. Vidare bör införas en utvidgad lag
om finansiell samordning där de begränsningar som
finns i den nuvarande lagen avlägsnas. En
försöksverksamhet bör även inledas i några
landstingsområden varvid statsbidragen till
sjukvården ökas med ett belopp motsvarande 20 % av
statens sjukpenningkostnad samtidigt som landstingen
övertar ett delansvar för 20 % av
sjukpenningkostnaderna.

7. Rehabilitering (punkt 8)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf3 yrkande 2 och avslår
motionerna 2004/05:Sf1 yrkandena 2 och 3,
2004/05:Sf2 yrkande 3, 2004/05:Sf4 yrkandena 2-4,
2004/05:Sf305 och 2004/05:Sf357 yrkande 8.

Ställningstagande

En ny rehabiliteringsförsäkring bör införas i
enlighet med den modell som föreslagits av Gerhard
Larsson i utredningsbetänkandet SOU 2000:78.
Tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret skall
flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna
(landstingens hälso- och sjukvård, kommunens
socialtjänst, statens arbetsförmedling och
försäkringskassan) till en offentlig huvudaktör som
har ett samordnande ansvar och erforderliga
resurser. Den förstärkta rehabiliteringsförsäkringen
sätter individen i centrum och låter därmed det
offenliga anpassa sig efter individernas skiftande
behov och förutsättningar. Försäkringen bidrar med
aktiva och tidiga insatser i syfte att få den
sjukskrivne till arbete så fort som möjligt. En ökad
totalkostnad under det första året reformen
genomförs balanseras åren därefter med en nettovinst
i form av lägre utbetalningar av sjukpenning och
sjukersättningar m.m. Framgångsrik rehabilitering är
mycket lönsam samhällsekonomiskt. Det är inte brist
på rutiner, likt de nu föreslagna tidsgränserna
avseende avstämningsmöten och rehabiliteringsplan,
som har lett till nuvarande missförhållanden. Det är
bl.a. brist på resurser och att
rehabiliteringsinsatser har fått stå tillbaka för
handläggningen av frågor om utbetalningar av
sjukpenning.

8. Rehabilitering (punkt 8)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf1 yrkandena 2 och 3 och
avslår motionerna 2004/05:Sf2 yrkande 3, 2004/05:Sf3
yrkande 2, 2004/05:Sf4 yrkandena 2-4, 2004/05:Sf305
och 2004/05:Sf357 yrkande 8.

Ställningstagande

Rehabiliteringen av sjukskrivna har fungerat dåligt
och en rehabiliteringsgaranti bör därför införas.
Den innebär att personer med längre sjukskrivningar
får en kontaktperson och att en rehabiliteringsplan
och åtgärder skall föreligga senast efter två
månaders sjukskrivning. En snabbare process blir
möjlig genom att försäkringskassan, istället för
arbetsgivaren, tar det fulla ansvaret för att
genomföra rehabiliteringsutredningen.

9. Ettårsprövning m.m. (punkt 9)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf1 yrkande 4 och
2004/05:Sf3 yrkande 3 och avslår motion 2004/05:Sf1
yrkande 5.

Ställningstagande

Regeln om att rutinmässigt efter ett års
sjukskrivning pröva rätten till aktivitets- och
sjukersättning bör slopas. Risken med prövningen är
att fokuseringen på rehabiliteringsinsatser hamnar
på undantag.

10. Ettårsprövning m.m. (punkt 9)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf1 yrkandena 4 och 5 och
2004/05:Sf3 yrkande 3.

Ställningstagande

Det forcerade arbetet med att förtidspensionera
personer med längre sjukskrivningar skall avbrytas,
dels genom att den s.k. tolvmånadersregeln
avskaffas, dels genom att regelverket för när
aktivitets- och sjukersättningar skall få beviljas
förtydligas.

11. Efterkontroll (punkt 10)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf3 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att en successiv omprövning av samtliga
tidigare beviljade aktivitets- och sjukersättningar
bör genomföras. De som först bör komma i fråga är de
som förtidspensionerats de senaste åren där en
ordentlig rehabiliteringsutredning aldrig gjordes.

12. Privata alternativ i vården m.m. (punkt 11)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m), Birgitta
Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf1 yrkande 6 och
2004/05:Sf2 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det för att minska sjukskrivningarna är
viktigare att det finns alternativa arbetsgivare för
dem som arbetar inom vård, skola och omsorg än ett
medfinansieringsansvar. En ökad valfrihet för
brukarna av tjänsterna stimulerar utvecklingen av de
offentliga arbetsplatserna.

13. Socialförsäkringsreform (punkt 12)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf4 yrkande 8.

Ställningstagande

Regeringen har tillsatt en ensamutredare som skall
vara klar hösten 2006 och först därefter avses en
parlamentarisk utredning tillsättas. Vi anser det
angeläget att en parlamentarisk utredning tillsätts
snarast.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Förkortad sjuklöneperiod (punkt 3)

av Sven Brus (kd).

Kristdemokraterna motsatte sig införandet av en
tredje sjuklönevecka och har alltsedan dess
motionerat om dess avskaffande. Det är därför
positivt att regeringen nu äntligen hörsammar oss.
Vi anser det dock inkonsekvent att regeringen
samtidigt inför en annan form av
medfinansieringssystem.

2. Återställd sjukpenningnivå (punkt 4)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m), Birgitta
Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Vi anser inte att en höjning av ersättningsnivåerna
är förenlig med ambitionen att sänka sjukfrånvaron.
En höjning av ersättningsnivåerna leder tvärtom till
ökad sjukfrånvaro, vilket visas av forskning och
praktisk erfarenhet. För att råda bot på de höga
sjuktalen föreslår vi i stället sänkta
ersättningsnivåer.

3. Rehabiliteringsplan och avstämningsmöte
(punkt 5)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Vi anser att det är utmärkt att uppmana
försäkringskassan till att avstämningsmöten och
rehabiliteringsmöten faktiskt kommer till stånd,
vilket är ett uppdrag till försäkringskassan redan
med nuvarande regler. Vi har i vårt budgetförslag
anslagit extra medel för detta och föreslagit ett
tydligt ansvar för försäkringskassan. Regeringens
förslag riskerar att bli ett slag i luften då inga
medel avsätts och inga sanktioner föreslås. För att
uppnå regeringens förslag krävs en drastisk
förbättring av försäkringskassans arbete. Enligt
regeringens budgetredogörelse är det i dagsläget
endast 8-10 % av de långtidssjukskrivna som kommer i
fråga för rehabilitering och avstämningsmöten har
genomförts endast i undantagsfall.

4. Rehabiliteringsplan och avstämningsmöte
(punkt 5)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Det är mycket angeläget att avstämnings- och
rehabiliteringsmöten kommer till stånd. I dagsläget
är det endast 8-10 % av de långtidssjukskrivna som
får rehabilitering. Det är också mycket sällsynt med
avstämningsmöten.

5. Sjukersättning och ny utredning av
arbetsförmågan (punkt 6)

av Per Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita
Sidén (m), Linnéa Darell (fp) och Anna Lilliehöök
(m).

Vi välkomnar regeringens förslag att
sjukersättningar (förtidspensioner) som inte
tidsbegränsats skall omprövas minst vart tredje år
utom för personer som har fyllt 60 år.
Förtidspensionerna innebär en mycket stor kostnad
för skattebetalarna, särskilt förtidspensioner som
ges till unga personer. Enligt Riksförsäkringsverket
ökade kostnaden för dagens förtidspensionärer fram
till ordinarie pensionsålder (65 år) från 457
miljarder kronor 2001 till 640 miljarder kronor
2003. Mot denna bakgrund är det viktigt att
regelbundet ompröva förtidspensionerna.

6. Ettårsprövning m.m. (punkt 9)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).
Vi anser att den automatiska förtidspensioneringen
efter ett års sjukskrivning skall avskaffas.
Försäkringskassan skall ompröva
förtidspensioneringar men detta sker i alldeles för
få fall.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2004/05: 21 Drivkrafter för minskad
sjukfrånvaro har regeringen (Socialdepartementet)
föreslagit att riksdagen antar regeringens förslag
till

1. lag om särskild sjukförsäkringsavgift,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

6. lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483), delvis,

7. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)
och

8. lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning
av socialavgifter.

Lagförslagen 4 lag om ändring i lagen (2004:631) om
ändring i sekretesslagen (1980:100) och 6 lag om
ändring i skattebetalningslagen (1997:483) såvitt
avser 1 kap. 1 a §, 11 kap. 1 §, 19 kap. 6 § och 23
kap. 7 § har överlämnats till skatteutskottet.

Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till
betänkandet.

Följdmotioner

2004/05:Sf1 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen avslår regeringens proposition
2004/05:21.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en tydligare
ansvarsfördelning i rehabiliteringsarbetet och att
försäkringskassan skall ta hela ansvaret för att
genomföra en rehabiliteringsutredning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av en
rehabiliteringsgaranti.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
tolvmånadersregeln bör upphävas.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att 7 kap. 3 § lagen om allmän
försäkring förtydligas i enlighet med vad i
motionen anförs.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att en större
andel privata och alternativa utförare och en ökad
valfrihet för brukarna av vård, omsorg och
utbildning stimulerar utvecklingen av de
offentliga arbetsplatserna.

2004/05:Sf2 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag
om medfinansieringsansvar för arbetsgivare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
alternativa arbetsgivare inom vård, skola och
omsorg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
underlätta byte av jobb.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sänkta
ersättningsnivåer i sjukförsäkringen stärker
drivkrafter att återgå till arbete.

2004/05:Sf3 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen avslår propositionen utom såvitt avser
frågorna om att återgå till 14-dagars
sjuklöneperiod, att ersättningsnivån återställs
till 80 % och att successiv omprövning av
nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar skall
göras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en ny
rehabiliteringsförsäkring med individen i centrum
och en offentlig aktör.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att slopa regeln
om att rutinmässigt efter ett år pröva om
sjukpenning skall övergå till aktivitets- eller
sjukersättning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ompröva
tidigare beslutade aktivitets- och
sjukersättningar.

2004/05:Sf4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen avslår proposition 2004/05:21 utom
såvitt avser frågan om att återgå till 14 dagars
sjuklöneperiod samt återställandet av
ersättningsnivån i sjukförsäkringen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
rehabiliteringsgaranti.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om finansiell
samordning med bl.a. sjukvården för att minska
sjukförsäkringens kostnader.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statsbidrag och
kostnadsansvar för vården.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbildning i
försäkringsmedicin.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utfärdande av
läkarintyg.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall ge ökad prioritet åt åtgärder mot missbruk
och felutnyttjande av socialförsäkringar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en bredare
socialförsäkringsreform.

Motioner från allmänna motionstiden
2004

2004/05:Sf283 av Barbro Feltzing och Ulf Holm (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om låta utreda
differentierade sjukförsäkringsavgifter för
småföretag, som en del i att kunna få ned
ohälsotalet.
2.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförts om en utredning om
lägre sjukförsäkringsavgifter för småföretag.

2004/05:Sf305 av Allan Widman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att skapa ekonomiska
incitament för arbetsgivarna att återfå
långtidssjukskrivna i arbete.

2004/05:Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att halvera
arbetsgivaravgiften för arbetsgivare som anställer
en person som varit långtidssjukskriven.

2004/05:Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inte utöka
arbetsgivarnas sjuklöneansvar.

2004/05:Sf403 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen omarbetar sitt
förslag angående Drivkrafter för minskad
sjukfrånvaro så att förslaget om en särskild
sjukförsäkringsavgift tas bort.
2.
2004/05:N393 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas

21. Riksdagen beslutar om en återgång till 14 dagars
sjuklöneperiod.

2004/05:N400 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas

11. Riksdagen beslutar om en återgång till 14 dagars
sjuklöneperiod.

Propositionen

I propositionen framhålls att sjukfrånvaron har
fördubblats sedan 1997. Särskilt oroande är
utvecklingen av de sjukfall som pågått under längre
tid än ett år. Dessa har ökat från 44 700 i december
1997 till ca 135 000 vid utgången av 2003. En viss
minskning har dock skett under 2004. Ökningen av
antalet sjukskrivna har varit särskilt kraftig bland
kvinnor. Antalet nybeviljade sjuk- och
aktivitetsersättningar (före 2003 benämnt
förtidspension) har också ökat kraftigt och vid
årsskiftet 2003/04 hade 507 000 personer dessa
ersättningar. Detta är ca 90 000 fler än 1997 och
sannolikt får man, med tanke på mängden pågående
långa sjukfall, räkna med en fortsatt uppgång de
närmaste åren. Den totala frånvaron till följd av
sjukskrivning och aktivitets- och sjukersättning
motsvarade 2003 omkring 750 000 årsarbetare.

Långvarig sjukskrivning innebär ett mänskligt
lidande. Den bidrar till att den sjukskrivne,
förutom sina fysiska eller psykiska besvär, även går
miste om ett normalt socialt liv på arbetsplatsen
med åtföljande känslor av utanförskap och otrygghet.
Detta bidrar i sig till att återgången till
arbetslivet försvåras. För många medför också
långtidssjukskrivning betydande ekonomiska
förluster.
Regeringen anser att en del av sjukfrånvaron
härrör från brister i arbetsmiljön och
arbetsförhållanden och gör också den bedömningen att
arbetsgivarna har goda möjligheter att påverka
sjukfrånvaron och att det därför är rimligt att en
mindre del av de avgifter som finansierar
sjukförsäkringen görs rörlig utifrån sjukfrånvaron
på den enskilda arbetsplatsen.
I propositionen föreslås ett
medfinansieringsansvar för arbetsgivare omfattande
15 % av sjukpenningkostnaderna för anställda som är
helt sjukskrivna. Syftet är att skapa ekonomiska
drivkrafter och göra det mer lönsamt för
arbetsgivare att vidta åtgärder för att minska de
långa sjukskrivningarna. Drivkrafterna är utformade
så att de stimulerar till förebyggande insatser,
rehabilitering och andra åtgärder för att underlätta
för den sjukskrivne att komma tillbaka i arbete på
hel- eller deltid. Förslaget innebär att
arbetsgivare skall betala en särskild
sjukförsäkringsavgift (medfinansiering) för
arbetstagare som får hel sjukpenning enligt 3 kap. 7
§ lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Detta
regleras i en ny lag om särskild
sjukförsäkringsavgift.
Arbetsgivarens medfinansieringsansvar skall inte
gälla för en arbetstagare som av Försäkringskassan
fått ett beslut om särskilt högriskskydd till följd
av risk för en eller flera längre sjukperioder. Även
donatorer som har fått beslut om särskilt
högriskskydd föreslås ingå i den grupp som undantas
från medfinansiering.
Nuvarande högkostnadsskydd för arbetsgivares
sjuklönekostnader avskaffas, och i stället
tillhandahåller staten en försäkring för
arbetsgivare med ett mindre antal anställda.
Vissa begränsningar i arbetsgivarnas
betalningsskyldighet för den särskilda
sjukförsäkringsavgiften införs. Betalningsskyldighet
skall inträda för avgifter som under ett avgiftsår
överstiger 12 000 kr (fribelopp). När de sammanlagda
avgifterna under avgiftsåret överstiger ett belopp
som motsvarar 4 % av arbetsgivarens sammanlagda
lönekostnader för det året föreligger ingen
ytterligare betalningsskyldighet (högkostnadsskydd).
I de sammanlagda avgifterna inräknas även de
12 000 kr för vilka betalningsskyldighet inte
föreligger.
Fribeloppet och högkostnadsskyddet bör inte
belasta statsbudgeten. Modellen utformas så att
sänkningen av sjukförsäkringsavgiften, som betalas
enligt socialavgiftslagen (2000:980), blir lägre
jämfört med en modell utan skydd.
Sjukförsäkringsavgiften i socialavgiftslagen sänks
för samtliga arbetsgivare med 0,24 procentenheter.
Det sammanlagda avgiftsuttaget för arbetsgivarna,
inklusive allmän löneavgift, sänks därmed från 32,70
till 32,46 %.
Det är främst de långa sjukskrivningarna som utgör
risk för utslagning av människor och som innebär
stora kostnader för staten. För arbetsgivare gäller
oftast motsatsen. Kortvarig, oplanerad sjukfrånvaro
innebär olägenheter för arbetsgivaren. Regeringen
anser att när ett system med medfinansiering av
sjukpenningen införs kan sjuklöneperioden förkortas.
Sjuklöneperioden förkortas således till 14 dagar
fr.o.m. den 1 januari 2005. Bestämmelserna skall
gälla även sjuklöneperioder som pågår vid
ikraftträdandet.
Regeringen anser även att medfinansieringen skapar
ett utrymme för att återställa sjukpenningnivån till
80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI).
Beträffande förslagen i övrigt skall
Försäkringskassan - om en försäkrad behöver en
rehabiliteringsåtgärd, för vilken det kan utbetalas
rehabiliteringsersättning enligt AFL - upprätta en
rehabiliteringsplan senast två veckor efter det att
en rehabiliteringsutredning har inkommit från
arbetsgivaren eller efter det att Försäkringskassan
gjort rehabiliteringsutredningen. Om det finns
förutsättningar att upprätta en rehabiliteringsplan
först sedan ett sådant avstämningsmöte som anges i
3 kap. 8 a § AFL har hållits, skall
Försäkringskassan upprätta planen senast två veckor
efter dagen för mötet.
Försäkringskassan skall även - om det inte är
obehövligt - kalla den försäkrade till ett
avstämningsmöte senast två veckor efter det att
arbetsgivarens rehabiliteringsutredning inkommit
till Försäkringskassan. Om den försäkrade saknar
arbetsgivare, skall Försäkringskassan kalla honom
eller henne till ett sådant avstämningsmöte senast
tio veckor efter dagen för sjukanmälan.
Därtill skall Försäkringskassan i samband med
beslut om sjukersättning som skall utges tills
vidare besluta att en ny utredning av den
försäkrades arbetsförmåga skall göras efter viss
tid, dock senast inom tre år räknat från beslutet.
Efter en sådan utredning skall Försäkringskassan, så
länge rätt till sjukersättning föreligger, besluta
att ytterligare utredning av arbetsförmågan skall
göras efter viss tid, dock senast inom tre år räknat
från det att föregående utredning slutfördes. Om den
försäkrade har fyllt 60 år behöver beslut om
utredning inte fattas. Förslaget skall gälla de
sjukersättningar som beviljas tills vidare fr.o.m.
den 1 januari 2005.
Förändringar inom sjukförsäkringsområdet,
inklusive förslagen i propositionen, skall följas
upp och utvärderas. Utvärderingen skall bl.a.
inrikta sig på förändringarnas konsekvenser för
sjukfrånvaron och sjuk- och aktivitetsersättningen.
Utvecklingen av arbetsgivarnas arbete med
arbetsmiljö, arbetsorganisation och
personaladministration, förebyggande åtgärder och
rehabiliterande insatser skall följas särskilt.
Dessutom skall konsekvenserna för jämställdheten
följas upp. Slutligen skall utvärderingen analysera
riskerna för att ökat medfinansieringsansvar och
andra förändringar leder till icke önskade effekter.
Det kan t.ex. vara fråga om överutnyttjande av
deltidssjukskrivning, hinder för småföretagares
möjlighet att expandera, negativa effekter på
försäkringsskyddet för och hälsoläget hos anställda,
övervältring på andra sociala trygghetssystem samt
ökad utslagning av svaga grupper på arbetsmarknaden.
Utvärderingen och uppföljningen bör ledas och
samordnas av en oberoende instans.

Motioner

I motion Sf1 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs i
yrkande 1 avslag på regeringens proposition.
Motionärerna framhåller att orsakerna till
sjukskrivningarna är sammansatta. Det finns många
orsaker till svårigheter på arbetsplatser och alla
kan inte hänföras till arbetsplatsen som sådan. Det
utökade arbetsgivaransvaret kommer att göra det
svårare för grupper som har en svag ställning på
arbetsmarknaden att få jobb. Det kan gälla personer
med kroniska sjukdomar, funktionshinder, arbetslösa
och nya svenskar med liten arbetslivserfarenhet i
Sverige. Därigenom kommer det också att försvåra för
långtidssjuka och förtidspensionerade att återgå i
arbete. Arbetsgivaransvaret leder också till ökade
risker och ökad byråkrati för företagandet och reser
därför hinder mot nya småföretag och nya jobb.
Motionärerna anser även att det är inkonsekvent att
höja ersättningsnivån i sjukförsäkringen. En
ersättningsnivå på i praktiken 90 % för de flesta
löntagare innebär inga ekonomiska drivkrafter för
den enskilde. Enligt motionärerna bör
ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänkas till 70 %
för dem som inte har försörjningsansvar för barn
under 18 år.

I motionen yrkandena 2-6 begärs olika
tillkännagivanden. Motionärerna framhåller att
rehabiliteringen av sjukskrivna har fungerat dåligt
och föreslår att en rehabiliteringsgaranti införs.
Den innebär att personer med längre sjukskrivningar
får en kontaktperson och att en rehabiliteringsplan
och åtgärder skall föreligga senast efter två
månaders sjukskrivning. En snabbare process blir
möjlig genom att försäkringskassan, i stället för
arbetsgivaren, tar det fulla ansvaret för att
genomföra rehabiliteringsutredningen. Motionärerna
anser vidare att det forcerade arbetet med att
förtidspensionera personer med längre
sjukskrivningar skall avbrytas, dels genom att den
s.k. tolvmånadersregeln avskaffas, dels genom att
regelverket för när förtidspension skall beviljas
förtydligas.
Slutligen anser motionärerna att det behövs fler
privata och alternativa utförare inom vård, omsorg
och utbildning. En ökad valfrihet för brukarna av
tjänsterna stimulerar utvecklingen av de offentliga
arbetsplatserna.

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf2 yrkande
1 avslag på regeringens förslag om
medfinansieringsansvar för arbetsgivare.
Motionärerna anför att sjukskrivning har många
orsaker som arbetsgivaren inte kan påverka.
Sannolikt kan arbetsgivaren endast påverka en liten
del av sjukskrivningarna. Därtill kan arbetsgivarna
inte påverka sjukskrivningsprocessen. Regeringens
förslag innebär även en kostnad för arbetsgivarna i
form av ökad administration. Förslaget medför
inlåsningseffekter och selektering av arbetskraften.
Det föreslagna högkostnadstaket är så högt satt att
det knappast minskar risken för att företagen blir
mer selektiva i sitt anställningsförfarande.
Arbetsgivarna kommer således att undvika att
anställa människor som har en hög sannolikhet för
att sjukskrivas i framtiden.

Motionärerna ställer sig positiva till
avskaffandet av den tredje sjuklöneveckan och till
förslaget att sjukersättningar som inte
tidsbegränsats skall omprövas minst vart tredje år,
utom för personer som har fyllt 60 år.
I motionen yrkande 2 begärs ett tillkännagivande
om vikten av alternativa arbetsgivare inom vård,
skola och omsorg. För att minska sjukskrivningarna
anser motionärerna det viktigare än ett
medfinansieringsansvar att det finns alternativa
arbetsgivare för dem som arbetar inom vård, skola
och omsorg. Det gör att konkurrensen om personalen
ökar och att arbetsgivarna i den offentliga sektorn,
som har höga sjuktal, därmed måste bättra sig.
I motionen yrkande 3 och även i motion Sf357 av
Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 8 föreslår
motionärerna åtgärder som syftar till att underlätta
för långtidssjukskrivna att byta jobb.
Arbetsgivaravgiften föreslås sänkas under en period
för arbetsgivare som anställer någon som är
långtidssjukskriven. En tänkbar lösning är att
arbetsgivare får sin arbetsgivaravgift halverad i
lika många månader som sjukskrivningen har varat.
Det skall då även vara möjligt för arbetsgivaren att
under lika lång tid provanställa den sjukskrivne och
för den enskilde att vara tjänstledig från det
arbete sjukskrivningen avser.
I motion Sf2 yrkande 4 begärs ett tillkännagivande
om att sänkta ersättningsnivåer i sjukförsäkringen
stärker drivkrafter att återgå till arbete.
Motionärerna framhåller att det är viktigare att öka
den enskildes drivkrafter att återgå till arbetet än
att öka drivkrafterna för företagen för att få ned
sjukfrånvaron.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf3 avslag på
regeringens förslag utom såvitt avser frågorna om
att återgå till 14-dagars sjuklöneperiod, att
ersättningsnivån i sjukförsäkringen återställs till
80 % samt att en successiv omprövning av nybeviljade
aktivitets- och sjukersättningar skall göras.
Motionärerna framhåller att långt ifrån all ohälsa
kan relateras till arbetslivet eller arbetsplatsen.
Det är hela livssituationen som påverkar hur den
enskilde mår. Därför är det orimligt att ensidigt
belasta arbetsgivare för alla ohälsoproblem som
drabbar olika personer. Redan 14 dagars
sjuklöneperiod innebär ett incitament för
arbetsgivarna att skapa en arbetsmiljö som inte
bidrar till att arbetstagarna blir sjuka. Det finns
inte heller stöd i forskningen för att ökade
kostnader för arbetsgivare sänker sjuktalen.

Det största problemet med förslaget om
arbetsgivarnas medfinansiering är risken för en ökad
selektering på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren kommer
att tveka att anställa någon som har varit
långtidssjukskriven, är kroniskt sjuk eller har
funktionshinder. Den som varit sjuk ofta kommer
dessutom inte att kunna byta arbete, även om han
eller hon borde ges möjlighet till det. Systemet
kommer att slå mot handikappade och kvinnor.
I motionen yrkandena 2-4 begärs olika
tillkännagivanden. Motionärerna anser att en ny
rehabiliteringsförsäkring med individen i centrum
och en offentlig aktör skall införas. Det är inte
brist på rutiner, likt de nu föreslagna
tidsgränserna avseende avstämningsmöten och
rehabiliteringsplan, som har lett till nuvarande
missförhållanden. Det är bl.a. brist på resurser och
att rehabiliteringsinsatser har fått stå tillbaka
för handläggningen av sjukpenning- utbetalningar.
Motionärerna anser även att regeln om att
rutinmässigt efter ett års sjukskrivning pröva
rätten till aktivitets- och sjukersättning bör
slopas. Risken med prövningen är att fokuseringen på
rehabiliteringsinsatser hamnar på undantag.
Slutligen framhåller motionärerna att omprövning
skall göras av tidigare beslutade aktivitets- och
sjukersättningar. De som först bör komma i fråga är
de som förtidspensionerats de senaste åren där en
ordentlig rehabiliteringsutredning aldrig har
gjorts.
I motion Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 15
begärs att arbetsgivarnas sjuklöneansvar inte skall
utökas.
I motionerna N393 yrkande 21 av Göran Hägglund
m.fl. (kd) och N400 yrkande 11 av Maria Larsson
m.fl. (kd) begärs en återgång till en sjuklöneperiod
om 14 dagar.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf4
yrkande 1 avslag på regeringens proposition utom
såvitt avser frågorna om att återgå till 14 dagars
sjuklöneperiod samt att återställa ersättningsnivån
i sjukförsäkringen. Motionärerna framhåller att
ohälsan orsakas av flera komplexa mekanismer. En
majoritet av sjukfallen är inte arbetsrelaterade.
Arbetsgivaren har heller inte något inflytande på
besluten om sjukskrivning. Det saknas även belägg
för att sådana ekonomiska incitament som regeringen
föreslår leder till färre sjukskrivningar. Förslaget
leder i stället till en ökad selektering på
arbetsmarknaden. Det föreslagna högkostnadsskyddet
är otillräckligt, och risknivån kan vara förödande
för den enskilde småföretagaren.

I samma motion, yrkandena 2-8, begärs olika
tillkännagivanden. Motionärerna anser att det bör
införas en rehabiliteringsgaranti med ett
rehabiliteringsteam som träder i kraft inom fyra
till åtta veckors sjukskrivning. Även arbetsgivare
eller arbetsförmedlingen skall medverka i
rehabiliteringen. Vidare anser motionärerna att en
utvidgad lag om finansiell samordning skall införas
där de begränsningar som finns i den nuvarande lagen
avlägsnas. En försöksverksamhet bör även inledas
under 2005-2007 i några landstingsområden, varvid
statsbidragen till sjukvården ökas med ett belopp
motsvarande 20 % av statens sjukpenningkostnad
samtidigt som landstingen övertar ett delansvar för
20 % av sjukpenningkostnaderna. Vidare skall alla
läkare utbildas i försäkringsmedicin. På sikt bör
genomgången utbildning bli ett villkor för att få
utfärda sjukintyg som tjänar som underlag för
utbetalning av sjukpenning. Motionärerna begär även
en begränsning av behörigheten för en läkare med
viss specialistutbildning att för längre tids
sjukpenning skriva sjukintyg som grundas på
diagnoser inom en annan medicinsk specialitet.
Därtill vill motionärerna prioritera åtgärder mot
missbruk och felutnyttjande av socialförsäkringar.
Slutligen anser motionärerna att en stor
socialförsäkringsreform bör genomföras. En
arbetsgrupp med representanter för samtliga partier
bör tillsättas.
I motion Sf403 yrkande 1 begär Bo Könberg m.fl.
(fp) att regeringen omarbetar sitt förslag
Drivkrafter för minskad sjukfrånvaro så att
förslaget om en särskild sjukförsäkringsavgift tas
bort.
Allan Widman (fp) begär i motion Sf305 ett
tillkännagivande om att skapa ekonomiska incitament
för arbetsgivarna att få långtidssjukskrivna att
återgå i arbete.

Barbro Feltzing och Ulf Holm (mp) begär två
tillkännagivanden i motion Sf283 yrkandena 1 och 2.
Motionärerna förordar differentierade
sjukförsäkringsavgifter för småföretag som ett led i
arbetet med att få ned ohälsotalet. De anser även
att småföretag bör ha lägre sjukförsäkringsavgifter
eftersom småföretagens kostnader för sjukfrånvaron
är två till tre gånger högre i procent räknat av
lönesumman jämfört med de större företagen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att kostnaderna för
sjukpenning minskar. Det är i första hand de kortare
sjukfallen som minskar, men även de längre
sjukfallen. En del av kostnadsminskningen motsvaras
dock av en kostnadsökning för aktivitets- och
sjukersättningar, vilket beror på att
försäkringskassan funnit att den försäkrade befunnit
sig i fel ersättningsslag. Utskottet konstaterar
därför att det är av stor vikt att åtgärder vidtas
för att långtidssjukskrivna skall kunna återgå i
arbete.

Det kan konstateras att sjukskrivningarna, och
särskilt de med längre varaktighet, till stor del är
arbetsrelaterade. Sådana sjukskrivningar bör kunna
begränsas genom förebyggande åtgärder på
arbetsplatserna, bl.a. genom systematiskt
arbetsmiljöarbete. Som regeringen pekat på är
arbetsplatsens betydelse dock inte begränsad till
den ohälsa som härrör från arbetsmiljön.
Arbetsgivarens intresse av att en medarbetare
arbetar i stället för att vara sjukskriven får anses
vara i stort sett detsamma oavsett orsaken till
ohälsan.
Utskottet noterar härvid att enligt 2 kap. 1 §
arbetsmiljölagen skall arbetsmiljön vara
tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur
och den sociala och tekniska utvecklingen i
samhället. Arbetsförhållandena skall anpassas till
människors olika förutsättningar i fysiskt och
psykiskt avseende. Vidare skall bl.a. teknik,
arbetsorganisation och arbetsinnehåll utformas så
att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller
psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller
olycksfall. Därvid skall även löneformer och
förläggning av arbetstid beaktas. Starkt styrt eller
bundet arbete skall undvikas eller begränsas. Det
skall även eftersträvas att arbetet ger möjligheter
till variation, social kontakt m.m.
De flesta längre ohälsotillstånd utvecklas under
en längre tid med kortare sjukfall inledningsvis.
Det är således på arbetsplatsen som det i de flesta
fall först går att observera tecken på en
tilltagande ohälsa hos den enskilde. Utskottet vill
betona att det är av mycket stor vikt att åtgärder
sätts in så tidigt som möjligt. Åtgärder på
arbetsplatsen är därför viktiga för att
rehabiliteringen skall bli framgångsrik. Bland annat
kan arbetsgivaren i många fall anpassa
arbetsuppgifterna och arbetsplatsen så att en
arbetstagares arbetsförmåga kan tas till vara trots
dennes sjukdomstillstånd eller funktionsnedsättning.
Enligt utskottets mening är det viktigt i kampen
mot ohälsan att det finns ekonomiska drivkrafter för
arbetsgivare att genom förebyggande insatser och
rehabiliteringsåtgärder minska sjukfrånvaron på
arbetsplatsen. Genom förslaget om medfinansiering
får arbetsgivaren ett ansvar för och samtidigt en
möjlighet att påverka kostnaderna för sjukfrånvaron
på arbetsplatsen.
I enlighet med de åtgärder som beslutades om av
riksdagen våren 2003 för att bl.a. stärka
sjukskrivningsprocessen bör deltidssjukskrivning
användas i ökad utsträckning. En avsikt med det nu
förevarande förslaget är att arbetsgivare skall
stimuleras till aktiva insatser för att minska
sjukfrånvaron och att den sjukskrivne så långt
möjligt skall bibehålla kontakten med arbetslivet.
Utskottet delar regeringens bedömning att
arbetsgivarens medfinansiering av sjukpenning inte
skall gälla om den anställde beviljas partiell
sjukpenning. Inte heller bör rehabiliteringspenning
eller förebyggande sjukpenning omfattas av
medfinansieringen, och utskottet anser den
föreslagna nivån om 15 % vara rimlig.
Som regeringen har framhållit kan det dock inte
uteslutas att arbetsgivare blir mer försiktiga med
att anställa personer med förhöjd risk för kommande
sjukfrånvaro. Arbetsgivare kan således komma att
befara ökade kostnader för personer med
sjukhistorik. De grupper som i första hand kan
omfattas av risk för s.k. selektion på
arbetsmarknaden är personer som har kända sjukdomar
som kan leda till längre sjukperioder. Utskottet
delar uppfattningen att arbetsgivarens
medfinansieringsansvar inte bör gälla för
arbetstagare som av Försäkringskassan fått ett
beslut om särskilt högriskskydd till följd av risk
för en eller flera längre sjukperioder. Det rör sig
om personer med medicinskt väl dokumenterade
sjukdomstillstånd (prop. 1996/97:63 s. 67,
bet. 1996/97: SfU12, rskr. 1996/97:273). Utskottet
anser det även rimligt att arbetsgivaren inte skall
behöva ta ansvar för donatorers sjukfrånvaro.
Utskottet, som noterar att selektion inte skall
blandas samman med diskriminering och att det finns
lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet på
grund av bl.a. kön eller funktionshinder, vill
understryka vikten av att utvecklingen för olika
riskgrupper på arbetsmarknaden följs upp noga.
Utskottet noterar även att regeringen har uttalat
att den är beredd att vidta ytterligare åtgärder om
det visar sig finnas behov av detta.
Den föreslagna medfinansieringen erbjuder således
möjligheter för arbetsgivare att kunna reducera sina
kostnader, men den innebär även vissa risker och då
i första hand för mindre arbetsgivare. Mot denna
bakgrund har regeringen föreslagit skydd bestående
av dels ett fribelopp, dels ett högkostnadsskydd som
täcker kostnader över en viss andel av lönesumman i
enlighet med vad som redovisats ovan. Utskottet
delar regeringens bedömning av att sådana skydd
behövs och ser nivåerna som rimliga.
Utskottet noterar att införandet av
medfinansieringen inte innebär någon generell
övervältring av kostnader på arbetsgivarkollektivet,
eftersom de ökade kostnaderna till följd av den
särskilda sjukförsäkringsavgiften skall uppvägas av
en sänkning av sjukförsäkringsavgiften i
arbetsgivaravgifterna.
Beträffande förslaget om att förkorta
sjuklöneperioden till 14 dagar anser utskottet att
när ett system med medfinansiering införs kan
sjuklöneperioden förkortas och ersättningsnivån i
sjukförsäkringen återställas till 80 % av SGI.
Beträffande regeringens övriga förslag om
tidsfrister för upprättande av rehabiliteringsplaner
och avstämningsmöten är det som utskottet uttalat
ovan av mycket stor vikt att rehabiliteringsinsatser
sätts in i ett tidigt skede. Utskottet är även
positivt till efterkontroller av sjukersättningar.
Beträffande dessa har utskottet i betänkande
2004/05:SfU1 uttalat följande om personer som efter
att ha uppburit t.ex. sjukersättning ställer sig
till arbetsmarknadens förfogande. Reglerna inom
arbetsmarknadsområdet är inte anpassade till den
situation som en person som haft sjukersättning kan
ställas inför vid återgång, helt eller delvis, till
arbetsmarknaden när denne väntar på att få ett
arbete eller en arbetsmarknadsåtgärd. Utskottet
anser att det är viktigt att återgång i arbete inte
försvåras för personer som har haft sjukersättning.
Utskottet noterar att i den aktuella situationen har
den försäkrade rätt till en SGI med utgångspunkt
från den SGI denne skulle haft innan han eller hon
uppbar aktivitets- eller sjukersättning. Utskottet
förutsätter att regeringen överväger frågan.
Utskottet är således positivt till de föreslagna
åtgärderna. Det finns dock skäl att uppmärksamma om
de tilldelade resurserna för Försäkringskassan
kommer att räcka till för de utökade åliggandena.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att
regeringen avser att genomföra en omfattande
uppföljning och utvärdering av förändringarna inom
sjukförsäkringsområdet, inklusive förslagen i
förevarande proposition. Som regeringen har
framhållit kan det när ett antal åtgärder genomförs
vara svårt att förutse alla effekter som kan
uppkomma. Det är därvid viktigt att uppmärksamma om
åtgärderna i något avseende får oönskade effekter
för vissa grupper i samhället.
Utskottet anser att riksdagen bör bifalla
regeringens förslag och motionerna N393 yrkande 21
och N400 yrkande 11 och därmed avslå motionerna Sf1
yrkande 1, Sf2 yrkande 1, Sf3 yrkande 1, Sf4 yrkande
1, Sf359 yrkande 15 och Sf403 yrkande 1.

Övriga motioner

Utskottet har i sitt betänkande 2004/05:SfU1
utförligare behandlat och avstyrkt motioner om
ansvarsfördelning i rehabiliteringsarbetet,
rehabiliteringsgaranti, upphörande av den s.k.
ettårsbedömningen av rätten till aktivitets- och
sjukersättning, ändringar i 7 kap. 3 § AFL,
rehabiliteringsförsäkring, finansiell samordning
(Finsam) inklusive försöksverksamhet, läkares
utbildning i försäkringsmedicin, begränsningar i
läkares behörighet att utfärda läkarintyg, ökade
resurser för kontrollåtgärder,
socialförsäkringsreform och sänkta ersättningsnivåer
i sjukförsäkringen. Utskottet, som vidhåller sina
ställningstaganden, avstyrker därmed motionerna Sf1
yrkandena 2-5, Sf2 yrkande 4, Sf3 yrkandena 2 och 3
och Sf4 yrkandena 2-8.

Beträffande frågan om efterkontroll av tidigare
beslutade aktivitets- och sjukersättningar har
utskottet i bl.a. betänkande 2004/05:SfU1 framhållit
det angelägna i att åtgärder vidtas för att följa
upp beviljade aktivitets- och sjukersättningar och
även att rehabiliteringsinsatser vidtas för denna
grupp. Motion Sf3 yrkande 4 får därmed anses
tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet finner inte skäl att föreslå några
tillkännagivanden om privata alternativ inom vård,
omsorg eller skola. Därmed avstyrks motionerna Sf1
yrkande 6 och Sf2 yrkande 2.
Utskottet konstaterar att regeringens förslag om
ekonomiska drivkrafter skapar ekonomiska incitament
för arbetsgivare att återfå sjukskrivna i arbete och
då bl.a. de med längre sjukskrivningar. Det blir
också viktigt för arbetsgivarna att bedriva ett
systematiskt arbetsmiljöarbete för att undvika
sjukskrivningar men också kostnader. Motion Sf305
får därmed anses tillgodosedd och avstyrks.
Motionerna Sf2 yrkande 3 och Sf357 yrkande 8
avstyrks med det anförda.
Regeringens förslag gynnar ekonomiskt företag som
har en lägre sjukfrånvaro än genomsnittet. I denna
grupp ingår småföretagare. Även fribeloppet och
högkostnadsskyddet gynnar i första hand
småföretagare. Motion Sf283 är därmed delvis
tillgodosedd och avstyrks med det anförda.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (2004:781) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om
allmän försäkring[1]1
dels att 7 kap. 3 b § och 22 kap. 6 § i stället för
dess lydelse enligt lagen (2004:781) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen
(2004:781) om ändring i nämnda lag skall införas en
ny punkt, 7, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
7 kap.
3 b §
-----------------------------------------------------
Försäkringskassan skall, när det kan anses
nödvändigt för bedömningen av om rätt till
sjukersättning eller aktivitetsersättning
föreligger, begära att den försäkrade genomgår
undersökning av viss läkare eller genomgår annan
utredning såsom arbetsprövning eller arbetsträning,
för bedömning av den försäkrades medicinska
tillstånd, arbetsförmågan och behovet av och
möjligheterna till rehabilitering.
När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt
till sjukersättning eller aktivitetsersättning,
skall Försäkringskassan även
1. begära in utlåtande av viss läkare eller annan
sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den försäkrade, den
försäkrades arbetsgivare, läkare eller någon annan
som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter,
3. besöka den försäkrade, samt
4. undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd
som avses i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. helt eller
delvis kan försörja sig själv genom arbete.
-----------------------------------------------------
Försäkringskassan Försäkringskassan skall
skall i samband med i samband med beslut om
beslut om sjukersättning sjukersättning som skall
eller utges tills vidare
aktivitetsersättning besluta att en ny ut-
också bedöma om förnyad redning av den försäk-
utredning av ar- rades arbetsförmåga skall
betsförmågan skall göras göras efter viss tid,
efter viss tid. dock senast inom tre år
räknat från beslutet.
Efter en sådan utredning
skall Försäkringskassan,
så länge rätt till sjuk-
ersättning föreligger,
besluta att ytterligare
utredning av arbets-
förmågan skall göras
efter viss tid, dock
senast inom tre år räknat
från det att föregående
utredning slutfördes. Om
den försäkrade har fyllt
sextio år behöver beslut
om utredning inte
fattas.
-----------------------------------------------------
Försäkringskassan kan även under tid som
sjukersättning eller aktivitetsersättning utges
vidta åtgärder enligt första och andra styckena.
Innan beslut fattas om medicinsk utredning enligt
första eller andra stycket skall försäkringsläkarens
bedömning inhämtas.
För kostnader som den enskilde har med anledning av
sådan utredning som avses i första och andra
styckena lämnas ersättning i enlighet med vad som
föreskrivs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
-----------------------------------------------------
22 kap.
6 §
-----------------------------------------------------
Om den försäkrade behöver Om den försäkrade
en rehabiliteringsåtgärd, behöver en
för vilken ersättning kan rehabiliteringsåtgärd,
utges enligt detta för vilken ersättning kan
kapitel, skall utges enligt detta
Försäkringskassan kapitel, skall
upprätta en Försäkringskassan
rehabiliteringsplan. Pla- upprätta en
nen skall såvitt möjligt rehabiliteringsplan.
upprättas i samråd med Planen skall såvitt
den försäkrade. möjligt upprättas i
samråd med den
försäkrade. Planen skall
upprättas senast två
veckor efter det att
arbetsgivarens
rehabiliteringsutredning
enligt 3 § har kommit in
till Försäkringskassan
eller senast två veckor
efter det att
Försäkringskassan har
gjort en re-
habiliteringsutredning.
Kan behovet av
rehabilitering klarläggas
först efter att sådant
avstämningsmöte som anges
i 3 kap. 8 a § har
hållits, skall För-
säkringskassan upprätta
en rehabiliteringsplan
senast två veckor efter
dagen för mötet.
-----------------------------------------------------
Rehabiliteringsplanen skall ange de
rehabiliteringsåtgärder som skall komma i fråga och
vem som har ansvaret för dem, en tidsplan för reha-
biliteringen samt uppgifter i övrigt som behövs för
att genomföra rehabiliteringen. Planen skall även
innehålla uppgift om den beräknade kostnaden för
ersättning under rehabiliteringstiden.
Försäkringskassan skall fortlöpande se till att
rehabiliteringsplanen följs och att det vid behov
görs nödvändiga ändringar i den.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
7. De nya bestämmelserna i 22 kap. 6 § skall för
den som har arbetsgivare tillämpas på sjukfall där
rehabiliteringsutredning har inkommit till eller har
gjorts av Försäkringskassan efter utgången av år
2004. För den som saknar arbetsgivare tillämpas de
nya bestämmelserna på sjukfall där sjukanmälan har
gjorts efter utgången av år 2004.
-----------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]:1 Lagen omtryckt 1982:120
Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (2004:786) om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 § sekretesslagen
(1980:100)[2]1 i stället för dess lydelse enligt
lagen (2004:786) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
7 kap.
7 §
-----------------------------------------------------
Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos
Försäkringskassan, Försäkringskassan,
Premiepensionsmyndigheten Premiepensionsmyndigheten
och domstol i ärende en- och domstol i ärende en-
ligt lagstiftningen om ligt lagstiftningen om
allmän försäkring, allmän allmän försäkring, allmän
pension, arbets- pension, arbets-
skadeförsäkring eller skadeförsäkring eller
handikappersättning och handikappersättning och
vårdbidrag eller om annan vårdbidrag eller om annan
jämförbar ekonomisk för- jämförbar ekonomisk för-
mån för enskild, eller om mån för enskild, eller om
läkarvårdsersättning läkarvårdsersättning,
eller ersättning för ersättning för sjuk-
sjukgymnastik, för gymnastik eller särskild
uppgift om någons sjukförsäkringsavgift,
hälsotillstånd eller för uppgift om någons
andra personliga hälsotillstånd eller
förhållanden, om det kan andra personliga
antas att den som förhållanden, om det kan
uppgiften rör eller någon antas att den som upp-
honom eller henne giften rör eller någon
närstående lider men om honom eller henne närstå-
uppgiften röjs. Samma ende lider men om
sekretess gäller hos uppgiften röjs. Samma
annan myndighet på vilken sekretess gäller hos
det ankommer att annan myndighet på vilken
handlägga ärende enligt det ankommer att hand-
lagstiftning som nu har lägga ärende enligt
nämnts. I fråga om lagstiftning som nu har
myndighet som anges i 8 § nämnts. I fråga om myn-
gäller dock bestämmel- dighet som anges i 8 §
serna där. gäller dock bestämmel-
serna där.
-----------------------------------------------------
Sekretess enligt första stycket gäller också i
förhållande till en vård- eller behandlingsbehövande
själv i fråga om uppgift om hans hälsotillstånd, om
det med hänsyn till ändamålet med vården eller
behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte
lämnas till honom.
Sekretess gäller hos myndighet som avses i första
stycket för anmälan eller annan utsaga av enskild om
någons hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer
för att den som har gjort anmälan eller avgivit
utsagan eller någon honom närstående utsätts för
våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.
-----------------------------------------------------
Utan hinder av Utan hinder av
sekretessen får uppgift sekretessen får uppgift
lämnas till enskild lämnas till enskild
enligt vad som föreskrivs enligt vad som föreskrivs
i lagstiftningen om i lagstiftningen om
allmän försäkring, allmän försäkring, allmän
lagstiftningen om allmän pension,
pension, lagstiftningen handikappersättning och
om handikappersättning vårdbidrag, sjuklön eller
och vårdbidrag och särskild sjukförsäk-
lagstiftningen om ringsavgift.
sjuklön.
-----------------------------------------------------
I fråga om uppgift i allmän handling gäller
sekretessen i högst sjuttio år eller, i fall som
avses i tredje stycket, i högst femtio år.
-----------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[2]:1 Lagen omtryckt 1992:1474.
Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (2004:788) om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1047)
om sjuklön
dels att 17 a § i stället för dess lydelse enligt
lagen (2004:788) om ändring i nämnda lag skall
upphöra att gälla,
dels att 12, 17, 26 och 28 §§ i stället för dess
lydelse enligt lagen (2004:788) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse,
dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen
(2004:788) om ändring i nämnda lag skall införas två
nya punkter, 3 och 4, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
12 §
-----------------------------------------------------
Arbetsgivaren skall till Arbetsgivaren skall till
Försäkringskassan anmäla Försäkringskassan anmäla
sjukdomsfall som har gett sjukdomsfall som har gett
arbetstagare hos honom arbetstagare hos honom
rätt till sjuklön, om rätt till sjuklön, om
sjukperioden och sjukperioden och
anställningen fortsätter anställningen fortsätter
efter sjuklöneperiodens efter sjuklöneperiodens
utgång. Anmälan skall utgång. Anmälan skall
göras inom sju ka- göras inom sju ka-
lenderdagar från denna lenderdagar från denna
tidpunkt. tidpunkt. I anmälan skall
uppgift lämnas om
1. arbetsgivarens
organisationsnummer,
personnummer eller
samordningsnummer,
2. arbetstagarens per-
sonnummer eller
samordningsnummer, och
3. det datum när
sjuklöneperioden började.
-----------------------------------------------------
Om anmälningsskyldighet vid inträffad arbetsskada
finns föreskrifter i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
17 §
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
En arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader
under ett kalenderår uppgår till högst 160 gånger
det för året gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring kan hos
Försäkringskassan begära ersättning för kostnader
för sjuklön enligt 17 a §. Vid beräkningen av de
sammanlagda lönekostnaderna bortses från avgifter
enligt socialavgiftslagen (2000:980) och lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift samt från skatt
enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster. Vidare bortses från
arbetsgivarens lönekostnader för arbetstagare för
vilka beslut enligt 13 § gäller och från ersättning
som arbetsgivare betalar till Försäkringskassan till
följd av bestämmelserna i 24 § första stycket.
-----------------------------------------------------
En arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader
under ett kalenderår inte beräknas överstiga 130
gånger det för året gällande prisbasbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring kan
försäkra sig hos Försäkringskassan för kostnader för
sjuklön enligt denna lag. Vid beräkningen av de
sammanlagda lönekostnaderna bortses från avgifter
enligt socialavgiftslagen (2000:980) och lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift samt från skatt
enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster. Regeringen meddelar närmare
föreskrifter om villkor för försäkringen.
-----------------------------------------------------

26 §
-----------------------------------------------------
I fråga om I fråga om
Försäkringskassans Försäkringskassans
handläggning av ärenden handläggning av ärenden
enligt 10, 11, 13, 14, enligt 10, 11, 13, 14,
16, 17 a och 20 §§ samt 16, 17 och 20 §§ samt 24
24 § andra stycket och § andra stycket och 27 §
27 § andra stycket andra stycket tillämpas
tillämpas följande följande föreskrifter i
föreskrifter i lagen lagen (1962:381) om
(1962:381) om allmän allmän försäkring:
försäkring:
-----------------------------------------------------
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller
nedsättning av ersättning,
20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet,
20 kap. 5 § om preskription,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om
överlåtelse,
20 kap. 8 § första-tredje styckena och 9 § om
skyldighet att lämna uppgifter,
20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder,
20 kap. 9 a § om undantag från sekretess.
-----------------------------------------------------
28 §
-----------------------------------------------------
De föreskrifter om De föreskrifter om
omprövning och ändring av omprövning och ändring av
Försäkringskassans beslut Försäkringskassans beslut
som finns i 20 kap. 10 som finns i 20 kap. 10
och 10 a §§ lagen och 10 a §§ lagen
(1962:381) om allmän (1962:381) om allmän
försäkring skall försäkring skall
tillämpas på motsvarande tillämpas på motsvarande
sätt i fråga om sätt i fråga om
beslut enligt 10 eller beslut enligt 10 eller
13 §, 14 § andra 13 §, 14 § andra
meningen, 16, 17 a eller meningen, 16, 17 eller 20
20 § eller 24 § andra § eller 24 § andra
stycket, samt stycket, samt
beslut att inte avge beslut att inte avge
yttrande enligt 27 § yttrande enligt 27 §
andra stycket. andra stycket.
Vidare skall Vidare skall
föreskrifterna i 20 kap. föreskrifterna i 20 kap.
11-13 §§ samma lag om 11-13 §§ samma lag om
överklagande av överklagande av
Försäkringskassans eller Försäkringskassans eller
domstols beslut tillämpas domstols beslut tillämpas
på motsvarande sätt i på motsvarande sätt i
fråga om fråga om
beslut enligt 10 § beslut enligt 10 §
första stycket 2, 13 §, första stycket 2, 13 §,
14 § andra meningen, 16, 14 § andra meningen, 16
17 a eller 20 § eller 24 eller 20 § eller 24 §
§ andra stycket. andra stycket, samt
beslut enligt 17 §, om
beslutet innebär att
arbetsgivaren inte får
teckna försäkring.
-----------------------------------------------------
I övrigt får Försäkringskassans beslut enligt denna
lag inte överklagas.
-----------------------------------------------------
3. Den äldre lydelsen av
17 § och den upphävda 17
a § gäller fortfarande
för sjuklönekostnader för
tid före ikraftträdandet.
-----------------------------------------------------
4. En arbetsgivare som
tecknar en försäkring
enligt 17 § under januari
månad 2005 kan begära att
försäkringen skall gälla
från och med den
1 januari 2005.
-----------------------------------------------------

Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (2004:000) om ändring i socialavgiftslagen
(2000:980)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 26 §
socialavgiftslagen (2000:980) i stället för dess
lydelse enligt lagen (2004:000) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Lydelse enligt bet. 2004/05:FiU1, rskr. 2004/05:47
-----------------------------------------------------
2 kap.
26 §
Arbetsgivaravgifterna är 29,63 procent av
avgiftsunderlaget och utgörs av
1. sjukförsäkringsavgift10,39 %
2. föräldraförsäkringsavgift 2,20 %
3. ålderspensionsavgift10,21 %
4. efterlevandepensionsavgift 1,70 %
5. arbetsmarknadsavgift 4,45 %
6. arbetsskadeavgift 0,68 %
Föreslagen lydelse
2 kap.
26 §
Arbetsgivaravgifterna är 29,39 procent av
avgiftsunderlaget och utgörs av
1. sjukförsäkringsavgift10,15 %
2. föräldraförsäkringsavgift 2,20 %
3. ålderspensionsavgift10,21 %
4. efterlevandepensionsavgift 1,70 %
5. arbetsmarknadsavgift 4,45 %
6. arbetsskadeavgift 0,68 %

-----------------------------------------------------

Bilaga 4

Offentlig utfrågning om drivkrafter för minskad
sjukfrånvaro

Datum: tisdagen den 9 november 2004

Tid: 10.00-13.00

Lokal: andrakammarsalen

Program

Inledning

Tomas Eneroth (s), socialförsäkringsutskottets ordförande

Anföranden

Jan Grönlund, statssekreterare,
Näringsdepartementet
Anna Hedborg, generaldirektör,
Riksförsäkringsverket
Johnny Jonsson, ordförande, Svenska
Företagsläkarföreningen
Anastasia Georgiadou, styrelseledamot, Svenskt
Näringsliv

Stefan Wiberg, ombudsman, LO

Utfrågning

Inbjudna deltagare

Riksförsäkringsverket

Anna Hedborg
Birgitta Målsäter
Rolf Lundgren

Arbetsmarknadsstyrelsen

Marianne Lindman

Arbetsmiljöverket

Kenth Pettersson

Arbetslivsinstitutet

Staffan Marklund

Försäkringskassornas Förbund

Göran Geiryd
Gun Bexell

Sveriges Läkarförbund

Susann Asplund
Kåre Jansson

Svenska Företagsläkarföreningen

Johnny Johnsson

Kommun- och Landstingsförbunden

Annelie Löfqvist
Boel Callermo
Örjan Lutz
Åke Hillman
Kajsa Tirén

Arbetsgivarverket

Elisabet Sundén Ingeström
Margareta Sjöberg

Svenskt Näringsliv

Anastasia Georgiadou
Alf Eckerhall
Sofia Bergström
Eric Jannerfeldt

Företagarna

Jens Karlsson

Landsorganisationen (LO)

Stefan Wiberg

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Roger Mörtvik
Alicia Lycke

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)

Harald Mårtensson

AFA

Gunnar Söderberg

Handikappförbundens samarbetsorgan

Berndt Nilsson

De Handikappades Riksförbund

Karin Westlund
Barbro Gregorson

Handikappombudsmannen

Torbjörn Andersson

Reumatikerförbundet

Sten Boström

Socialdepartementet

Leif Westerlind
Björn Lindén

Näringsdepartementet

Jan Grönlund

Statens folkhälsoinstitut

Mats Bjurvald

Almega

Marie Silfverstolpe

Inledning

Ordföranden Tomas Eneroth (s): Ni är alla hjärtligt välkomna
hit till andrakammarsalen i Sveriges riksdag och
välkomna till denna socialförsäkringsutskottets
utfrågning med anledning av regeringens förslag till
drivkrafter för minskad sjukfrånvaro.

För dem som inte känner till det kan jag säga att
det är socialförsäkringsutskottet som i riksdagen
bereder frågor som rör bland annat sjukförsäkringen.
Diskussionen om medfinansiering och ekonomiska
drivkrafter har varit livlig under något år, men nu
finns det ett förslag från regeringen som under
hösten och vintern ska behandlas i riksdagen.
Ambitionen från utskottets sida och den planering
vi har är att kunna ha debatt och beslut i frågan
omkring den 8 december. Därmed vet ni den
ungefärliga tidsplanen.
Vi har bjudit in flera till denna utfrågning -
företrädare för arbetsmarknadens parter,
handikapporganisationer, myndigheter som arbetar
inom fältet och en del andra. Emellertid finns det
inte möjligheter för samtliga att inleda och hålla
anföranden; då skulle vi få hålla på alldeles för
länge. I stället har vi valt att välja ut fem
representanter som var och en får hålla ett kort
inledningsanförande. Därefter har vi ganska gott om
tid på oss för frågor från utskottets ledamöter.
De som vi särskilt har bjudit in för att hålla
inledningsanföranden är Jan Grönlund som är
statssekreterare i Regeringskansliet med ansvar för
att ta fram den här propositionen och Anna Hedborg
som är generaldirektör på Riksförsäkringsverket. Det
är ju försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket
som har ansvar för att se till att organisationen
fungerar väl ifall det blir så att det här systemet
sätts i sjön. Vidare har vi här Johnny Jonsson som
är ordförande i Svenska Företagsläkarföreningen.
Företagshälsovården har ju en väldigt viktig roll
när det gäller sjukskrivningsprocessen. Därefter har
vi Anastasia Georgiadou - styrelseledamot, Svenskt
Näringsliv - och Stefan Wiberg, LO. De får
representera parterna. Dessutom finns här
företrädare för både andra arbetsgivarorganisationer
och andra fackliga organisationer.
När detta väl är sagt är det dags för oss att
påbörja utfrågningen. Jag vill påminna om att
utfrågningen sänds i SVT 24 och på webb-TV. Allt som
sägs här är offentligt. Det innebär att det kommer
att finnas i riksdagstryck och ligga till grund i
det betänkande som vi senare debatterar och voterar
om.

Utfrågningen påbörjas härmed. Ordet ges först till
statssekreterare Jan Grönlund. Varmt välkommen upp i
talarstolen!

Anföranden

Jan Grönlund, Näringsdepartementet: Tack för det! För att det
inte ska råda några oklarheter vill jag säga att jag
är statssekreterare på Näringsdepartementet, men jag
är också - liksom den minister jag jobbar åt, Hans
Karlsson - ansvarig för frågor som hanteras i
Socialdepartementet. Den proposition som vi i dag
ska diskutera är utarbetad med Socialdepartementet
som huvudansvarigt departement.
Jag skulle vilja börja med att tacka för inbjudan
att komma till riksdagen och till denna offentliga
utfrågning om propositionen Drivkrafter för minskad
sjukfrånvaro som socialförsäkringsutskottet
anordnat.
Propositionen är, som ni väl känner till,
resultatet av ett långvarigt arbete, ett arbete som
också har bedrivits gemensamt mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna.
Det förslag som regeringen har avlämnat är väl
avvägt. Drivkraften för arbetsgivare att minska
sjukfrånvaron är tydlig, samtidigt som utsatta
enskilda och mindre arbetsgivare skyddas.
Det vore självklart en överloppsgärning av mig att
gå igenom förslaget här i dag, så det ska jag inte
göra. Jag vill ändå påminna om att förslaget innebär
att arbetsgivarna från och med den 1 januari 2005,
om riksdagen så beslutar, ska ha ett
medfinansieringsansvar på 15 % av
sjukpenningkostnaden för anställda. Arbetsgivarens
medfinansiering ska gälla så länge hel sjukpenning
betalas till arbetstagaren. Medfinansieringsansvaret
upphör om den försäkrade beviljas
rehabiliteringspenning eller kommer tillbaka till
arbetet på deltid.
Avsikten med förslaget är förstås att arbetsgivare
ska stimuleras till aktiva insatser för att minska
sjukfrånvaron, och de ekonomiska drivkrafterna ska
stimulera till ett ökat engagemang på landets
arbetsplatser.
Förslaget innehåller också en sänkning av
arbetsgivaravgiften med 0,24 procentenheter. Det gör
att förslaget blir kostnadsneutralt för
arbetsgivarkollektivet. Arbetsgivare som har hög
sjukfrånvaro kommer alltså att få ökade kostnader
jämfört med i dag, samtidigt som arbetsgivare som
har låg sjukfrånvaro minskar sina kostnader.

Inte minst viktigt att påminna om i sammanhanget
är att när medfinansieringsansvaret införs minskar
arbetsgivarens sjuklöneperiod från tre till två
veckor. Likaså, vilket det i sammanhanget är värt
att påminna om, återställs den sjukpenninggrundande
inkomsten.
Den proposition som nu ligger på riksdagens bord
ska ses i ett sammanhang där den proposition som
lades fram förra året och som handlar om
förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i
arbetslivet hanterade försäkringen utifrån frågor
som kretsar kring arbetsförmågebedömningen.
Propositionen hanterade frågor kring
avstämningsmöten, utökad utbildning i
företagsmedicin för läkare, fler försäkringsläkare
och minskad användning av heltidssjukskrivning till
förmån för deltidssjukskrivning.
Vi ser nu tydliga resultat av de beslut som
riksdagen har fattat med anledning av den
propositionen. Deltidssjukskrivningens andel har
ökat, och inflödet till försäkringen har minskat.
Nästa stora del i arbetet för ökad hälsa i
arbetslivet har varit just åtgärder som skapar
drivkrafter för arbetsgivare att förebygga
sjukskrivning och verka för en snabb återgång i
arbete.
Varför då ett förslag som ska ge drivkrafter
gentemot arbetsgivarna? Jo, det är arbete man ska
tillbaka till efter sjukskrivning. Efter ett tag
minskar arbetsgivarens ekonomiska intresse att ta
tillbaka den enskilde till arbete. Men med de
drivkrafter som regeringen nu föreslår får
arbetsgivare ett intresse av och blir påminda om att
få tillbaka sjukskriven personal. De arbetsgivare
som tar itu med frånvaron kan snabbt reducera denna.
Det är inte ovanligt att arbetsgivare som börjar
arbeta systematiskt med sjukfrånvaron kan minska den
med en tredjedel bara under det första året.
Vi i Sverige är inte de enda som sett kopplingen
mellan arbetsgivaransvar och sjukfrånvaro och
samtidigt velat förtydliga detta för arbetsgivaren,
utan även Norges borgerliga regering föreslår att
medfinansiering införs nästa år.
Vi vet att många arbetsgivare redan i dag gör
mycket för att minska sjukfrånvaron. Särskilt låg
sjukfrånvaro hittar vi hos små privata arbetsgivare.
Enligt våra uppskattningar kommer en övervägande del
av de privata arbetsgivarna att vinna ekonomiskt på
förslaget, inte minst med hänsyn tagen till att den
tredje sjuklöneveckan försvinner. De arbetsgivare
som vinner på förslaget redan som det nu är utformat
kommer dessutom att ha en drivkraft att få ned
sjukfrånvaron ytterligare och därmed sänka
kostnaderna ännu mer.
Medfinansieringen ger ekonomiska incitament att ta
tillbaka en sjukskriven arbetstagare även efter en
längre sjukperiod - i dagsläget har ju arbetsgivaren
mindre och mindre ekonomiska skäl att få tillbaka en
sjukskriven i arbete. En vikarie fyller efter en tid
ofta den sjukskrivnes plats lika väl. Men också i
ett samhälleligt perspektiv är det mycket
fördelaktigt om den enskilde sjukskrivne snabbt
återgår till förvärvsarbete och bidrar till
välfärden i stället för att få pengar från
försäkringen.
När nu inflödet till försäkringen är på en låg
nivå införs delfinansieringen för att bland annat
motverka alltför långa sjukskrivningar.
Men förslaget innehåller också drivkrafter
gentemot det allmänna. Arbetsgivarna kommer framöver
att vara mer angelägna om att få tillbaka
sjukskrivna i arbete och därmed också sätta en
större press på försäkringskassan och dess arbete.
En ny organisation för försäkringskassan införs
och gäller från den 1 januari nästa år. Det kommer
säkert att vara inkörningsproblem inte bara för den
nya organisationen utan också när
medfinansieringsansvaret införs. Det är även viktigt
att påminna om att försäkringskassan också får
utökade ekonomiska resurser för denna uppgift.
En av de farhågor som tas upp i samband med
medfinansieringen är att det för individer med risk
för omfattande sjukfrånvaro blir svårare att få en
anställning. En medfinansiering som inte innehåller
något skydd för denna grupp skulle förstås vara ett
hårt slag. Regeringen och samarbetspartierna
föreslår därför ett utvidgat högriskskydd för denna
grupp. Det innebär att individer som löper stor risk
att drabbas av en omfattande sjukfrånvaro kan ansöka
om högriskskydd hos försäkringskassan. Tillerkänns
man detta skydd behöver inte nuvarande eller
framtida arbetsgivare betala någon medfinansiering.
Hur det här utvecklas i praktiken är någonting som
vi naturligtvis kommer att följa mycket noga.
Vissa har också uttryckt oro och menat att
förslaget skulle leda till färre anställningar. För
arbetsgivarkollektivet innebär förslaget när den
tredje sjuklöneveckan nu försvinner i
storleksordningen 1 miljard i minskade kostnader och
därmed ett ökat ekonomiskt utrymme för bland annat
nyanställningar.
För mindre arbetsgivare innebär medfinansieringen
självklart en högre risk. Det är därför som
regeringen och samarbetspartierna föreslår ett
högkostnadsskydd för alla arbetsgivare.
Högkostnadsskyddet innebär att ingen arbetsgivare
kommer att betala mer än 4 % av lönekostnaden i
medfinansiering. De första 12 000 kronorna i
medfinansieringsavgift är dessutom ett fribelopp som
inte betalas. Framför allt mindre arbetsgivare
kommer med högkostnadsskyddet och fribeloppet att
värnas från orimligt höga kostnader.
Vi är förstås medvetna om att det är många som
motsätter sig förslaget om medfinansiering. Från
vissa håll menar man att ekonomiska drivkrafter för
arbetsgivare inte är rätt väg att gå. Men förvånande
nog kommer ofta från samma håll förslag om minskade
ersättningsnivåer för de sjuka som en form av
ekonomisk drivkraft för att återgå till arbete.
Bakom denna argumentation döljer sig tanken att
arbetsgivarna inte har möjligheter att motverka
sjukfrånvaron och att de sjuka själva bär ansvaret
för sin arbetsförmåga.
Vi vill i stället påstå att det för individen
finns starka incitament redan i dag att arbeta.
Sjukpenningen är inte hela lönen. Om det var så
fördelaktigt att vara sjukskriven och det inte fanns
någon drivkraft att gå till jobbet, varför fungerar
då arbetsmarknaden? Däremot har arbetsgivaren inte
tillräckligt ekonomiska incitament att återta den
sjukskrivne efter en tids sjukdom. Det skapas nu med
medfinansieringen.
Givetvis finns det tillfällen då den sjukskrivne
har arbetsförmåga men endast i ett annat yrke och på
en annan arbetsplats. Det är orimligt från både
mänskliga och ekonomiska aspekter att sjukskrivna
som har arbetsförmåga i ett annat yrke än sitt
nuvarande inte får bättre möjligheter att byta
arbetsplats och yrke. Nästa stora utmaning blir
därför att skapa ett system som bättre hjälper
sjukskrivna att byta arbete och arbetsplats. Det
handlar alltså om sjukskrivna som är arbetslösa och
sjukskrivna som har en anställning som de inte kan
återvända till.
Avslutningsvis vill jag återvända till det
centrala i det förslag som nu ligger på riksdagens
bord. I de goda exempel som vi möter runtom i landet
ser vi hur just arbetsgivarna har en mycket
betydande roll när det gäller att minska sjuktalen.
Med det förslag som nu presenteras tar vi sikte på
att stimulera arbetsgivarnas förebyggande arbete,
samtidigt som vi stimulerar arbetsgivare till att
försöka minska sjukskrivningarnas längd. Vi har med
hjälp av tidigare insatser nu bromsat inflödet i
sjukförsäkringen till den lägsta nivån på många år.
Det är en naturlig fortsättning att nu fokusera på
arbetsgivarnas förebyggande arbete och deras förmåga
att med olika insatser minska sjukskrivningens
längd.
Jag vill också allra sist passa på att peka på
förslagets dynamiska effekter. Medfinansieringen
kommer att leda till minskad sjukfrånvaro. Eftersom
sjukfrånvaron kostar stora belopp i form av
produktionsbortfall och sjukförsäkringsutbetalningar
kommer också samhället att vinna ekonomiskt på
medfinansieringen. Resurser frigörs som kan användas
till andra angelägna ändamål.

Anna Hedborg, Riksförsäkringsverket: Tack så mycket
för inbjudan att komma hit och tala om den här för
sjukförsäkringen och för försäkringsadministrationen
mycket viktiga frågan.

(Bild 1) Jag skulle vilja börja med att visa på
vad som redan sagts, nämligen att det faktiskt
börjar hända någonting positivt på sjukfrånvarons
område. Nu gäller det inte längre bara de kortare
sjukfallen - de gröna, svarta och, i någon mån, gula
linjerna - utan nu har också de riktigt långa
sjukfallen börjat vika av, vilket är väldigt
avgörande för att vi över huvud taget ska komma fram
till den målsättning som finns för sjukförsäkringen
och som handlar om en halvering. Det målet har vi
lagt ut över åren på det sätt som den gula kurvan på
bilden visar. Det är vad som krävs för att kunna
halvera sjukfrånvaron fram till år 2008.
(Bild 2) Jag tror att ni på era bord har en bild
där man kan se att vi i praktiken nu faktiskt har en
lite snabbare minskning jämfört med den utlagda
planen vad gäller antalet sjukdagar. Det känns
väldigt bra att ha det i ryggen, för det kommer inte
att bli lättare utan snarare allt svårare ju längre
man kommer i den här utvecklingen att få en
ytterligare nedtrappning. Därför är det så viktigt
att det också finns nya initiativ.
(Bild 3)Men det är inte bara frid och fröjd med
sjukdagarna, utan sjukförsäkringen kostar också i
sin andra del, den som rör sjukersättningen - den
tidigare förtidspensionen, som en del av oss
insisterar på att fortsatt säga för att man ska
förstå vad vi säger.
Sett till det sammanlagda ohälsotalet, där all
ohälsa finns med, ser det lite mindre roligt ut. Men
även där har det vänt. Det samlade ohälsotalet är i
dag lägre än det var när det var som högst under år
2003.
(Bild 4) När det gäller delarna i detta återkommer
minskningen av antalet sjukdagar, den blå kurvan som
visar att sjukdagarna är på nedåtgående. Dessvärre
är det samtidigt på det sättet att sjukersättningen,
de röda staplarna, fortsätter uppåt. Det är den
effekt som man måste vänta sig i en situation där
sjukfrånvaron utvecklats såsom den gjort under de år
vi haft den här explosionen. Med riktigt långa
sjukfall vet vi hur svårt det de facto är att få
människor tillbaka i arbete. Det händer mycket med
de sjukskrivna, att vara sjukskriven är i sig en
risk. Innan det blir bättre blir det sämre när det
gäller sjukersättningen. Men det är klart att bortom
krönet på utvecklingen av sjukersättningen innebär
det minskade inflödet också ett minskat inflöde till
sjukersättningen. Men där är vi inte riktigt ännu.
(Bild 5) En viktig fråga när det gäller
drivkrafterna är hur det slår för olika
arbetsgivare. Vi har gjort en kalkyl över när det
går jämnt upp. Idén är att reformen totalt sett ska
vara kostnadsneutral i utgångsläget, vilket betyder
att det kommer att kunna vara plus för de allra
flesta efter en tids effekter av minskad
sjukfrånvaro. Men i utgångsläget kan det konstateras
att räknat på en genomsnittslön kommer man fram till
att breakeven, den punkt där reformen går jämnt upp,
ligger vid drygt sju sjukpenningdagar, som förstås
måste föregås av en 14-dagarsarbetsgivarperiod. Det
betyder alltså att de arbetsgivare som för sina
anställda i genomsnitt har mindre än drygt sju
sjukpenningdagar kommer att gå med plus med den här
reformen.
(Bild 6) För att se hur stor spridningen är har vi
tagit fram en bild från år 2002 där vi har radat upp
alla arbetsgivare. Det blir då en våldsam spridning
i utfall vad gäller sjukfrånvaron. Dagarna är inte
utsatta därför att det är här en helt annan sorts
dagar än de sjukpenningdagar som jag talade om i
förra fallet. Det här gäller all sjukfrånvaro,
inklusive deltid och arbetsgivarperiod. Det är dock
inte poängen med bilden, utan poängen är att just
visa på spridningen och att det kommer att slå
väldigt olika för olika arbetsgivare med ganska
positiva effekter för de flesta, ser det ut som,
medan det förstås kan bli rätt så stora kostnader
för en del som har de riktigt höga talen.
(Bild 7) Vi har också gjort en beräkning för att
ytterligare illustrera vad som kan tänkas komma att
hända på försäkringskassorna. Försäkringskassorna
har, som vi vet, hög sjukfrånvaro. När man tittar på
hur pass stor andel som har deltidssjukfrånvaro
visar det sig att det är en väldigt stor andel i
försäkringskassan. I själva verket blir därför den
beräknade merkostnaden för hela
försäkringskasseorganisationen ungefär 400 000 kr,
1 % av 1 % av lönesumman. Det går alltså jämnt upp.
Det blev vi kanske själva en del förvånade över, men
det beror alltså på att detta med att arbeta med
deltidssjukskrivning och delvis närvaro på
arbetsplatsen har en väldig kraft också för
finansieringskostnaderna.
Sett till de enskilda försäkringskassorna blir det
ganska stora skillnader. Det är intressant för den
som leder en stor organisation att man internt i
organisationen kan använda sig av det här systemet
med drivkrafter genom att låta kostnaderna slå
igenom på det enskilda arbetsstället. Här är det
klart att det finns försäkringskassor - där ligger
ansvaret för verksamhet och personal - som kommer
att kunna tjäna ganska hyggligt med pengar på att få
ned sin sjukfrånvaro, även om summan av kardemumman
inom den samlade försäkringskassan är oförändrade
kostnader.
Poängen med detta är just att det faktiskt spelar
roll vad man gör, att det kan bli både plus och
minus; det beror på vad man de facto gör.
Varför är vi då så positiva till den här reformen?
Ja, det beror naturligtvis på att det - i gång som
vi tycker att vi är med att ta ned sjukfrånvaron -
ändå behövs, känner vi, hjälp av ytterligare
insatser för att ordentligt kunna komma vidare.
Individen är ju alltid den viktigaste personen i
sjukskrivningsfallet. Näst viktigast är
arbetsgivaren. Försäkringskassan kan naturligtvis
också vara viktig, men kanske lite mindre viktig i
själva verket. I värsta fall kan den till och med
representera ett problem om det är så att individ
och arbetsgivare väntar på att försäkringskassan ska
ta initiativet. Särskilt har det, kan man säga,
varit ett problem under den tid då försäkringskassan
varit överflyglad av det arbete som den här
explosionen i sjukfrånvaro har inneburit. Det har ju
inneburit att det tagit tid innan försäkringskassan
haft möjlighet att ta de kontakter som det i och för
sig är önskvärt att man tar också från
försäkringskassans sida.
Men det är klart att det som nu händer är att man
vänder upp och ned på situationen på ett intressant
sätt. Nu kommer det nog att bli så att arbetsgivarna
tar kontakt med försäkringskassan och ställer krav
på att få den hjälp och det stöd av
försäkringskassan som är rollen där när det gäller
samordning med läkare och individ och så vidare. Det
tycker vi är bra, för det betyder en nystart för
samarbetet mellan försäkringskassa och arbetsgivare,
vilket kan behövas.
Vi vet att det finns arbetsgivare som tycker att
det är svårt att få kontakt, och bra kontakt, med
försäkringskassan och att det kanske har varit
särskilt bekymmersamt under de här hårt belastade
åren. Vi vet också att det i dag finns en väldig
beslutsamhet i försäkringskassorna att verkligen
låta det här bli en nystart för samverkansarbetet
mellan arbetsgivare och försäkringskassa.
Vi är i full färd - och det är kanske bra, för den
8 december är väldigt sent för att hinna med alla
förberedelser - med förberedelser för den
situationen att riksdagen tar detta beslut.
(Bild 8) Vad vi gör är att vi organiserar ett
kundcenter för arbetsgivarna i alla frågor som
gäller den nya avgiften. Det ska vara lätt att nå
försäkringskassan, och det ska finnas specialister
på allt som har med frågorna om avgifter att göra.
Vi kommer också att bygga en "Arbetsgivarens sida"
som vi successivt gör alltmer omfattande där
arbetsgivarna kan ta direktkontakt via Internet.
Som ett, förhoppningsvis, mycket viktigt inslag
för framtida samarbete åtar vi oss också att om man
i kontakterna kring avgifterna vill ha andra
kontakter med handläggare på försäkringskassorna
ordna med den saken. Man ska inte behöva ringa runt
och ringa flera samtal, utan i och med att vi får
den här kraftsamlingen i Åmål och Säffle, där
kundcentret kommer att ligga, tar vi på oss detta
med att ordna kontakter med de
försäkringshandläggare som kan behövas för faktiska
möten och annat som kan behöva göras. På så vis
hoppas vi att detta verkligen kan bli den nystart i
samarbetet som det har förutsättningar att bli.
Men en liten brasklapp måste naturligtvis ändå
läggas ut för det faktum att det finns väldigt många
långa sjukfall. De kommer nu att märkas, och de
kommer självfallet att orsaka en del gnissel i
början, kan man gissa. Men det finns en stor
beslutsamhet från vår organisations håll att försöka
svara upp mot den efterfrågan på samverkan som vi
tror är en naturlig följd av den här reformen.

Johnny Johnsson, Svenska Företagarläkarföreningen:
Tack för att jag fick komma hit. Nu har vi hört
politrukerna prata, och nu får vi ta läkarna. Det är
inte så stor skillnad.

(Bild 9) Jag har här en gammal bild av sjuktalen.
En sak kan vi vara överens om. Även om det nu har
blivit något bättre i ena änden kan vi inte ha det
så här. Vi måste ändra på det på ett eller annat
sätt.
Värst är det för kvinnorna. Vi hör också att
antalet sjukersättningar och sjukpensioneringar
ökar. Det innebär en jättestor brist på möjligheter
framöver.
(Bild 10) Vi tar nästa bild. Vi kan titta på hur
relationen sjuk-frisk ser ut och lite grann på
definitioner. Sjuk, säger Richard Fuch, är den som
endast är otillräckligt undersökt. Det är kanske en
lite pessimistisk syn.
Om vi ser det historiskt och ser på
fabrikationsfelet på människan - vad vår Herre har
gjort för tavla - får 2-4 % över tiden en
arbetsoförmögenhet. Vi blir förkylda, får ett
benbrott eller bryter samman på olika sätt.
Den sjukskrivningen och sjukhanteringen ska vi
naturligtvis ha, och den ska vi sköta på bästa sätt
så att det fungerar. Men sedan finns det ett stor
område som vi med de norrländska precisionsorden
kallar osjuk och ofrisk, så att ni förstår att det
är en exakt vetenskap.
Inom det området beror det på hur man har det och
hur man tar det. Inom det området kommer det en väv
in från arbetslivet till det civila livet som här
går samman. Vi har inte flera liv. Vi har bara ett
liv, och det är vad vi måste hantera. Det är just
det området man påverkar mest med olika
incitamentsstrukturer av olika slag.
Från den enskilda individen gäller det att ha en
incitamentsstruktur som gör att den inte vill vara
där. Från arbetsgivaren och arbetskamraterna gäller
det att se till att man har en väldigt bra
arbetsmiljö. Från statsmakterna ska man så mycket
som möjligt se till att inte ha så många
sjukskrivningar.
Det är den rebusen vi ska försöka hantera. Helst
av allt ska vi ligga uppe i området hälsa, det
område där livet också har en mening.
(Bild 11) Vi kan ta nästa bild. Det är några
fundamenta vi behöver känna till. Det är en formel
som det kan vara intressant att titta på. Vi kan där
lika gärna skriva rehabilitering eller
arbetsförmåga. Det är en produkt. Resultat = våra
resurser x kunskap2 x kommunikation3 x motivation4.
Det är naturligtvis en metafor.
Om man inte kan klara av motivation för den
enskilda individen hjälper det inte mycket hur
mycket SOCSAM det är och hur mycket saker vi gör.
Människor kan inte rehabiliteras eller förmås att
arbeta om de inte är motiverade. Man kan skriva på
samma sätt för arbetsgivare.
Vi har kunskaper och resurser, och en hel del har
kommunicerats, för att kunna hålla nere sjuktalen.
Från min verksamhet där jag jobbar på Stora Enso
Fors kan jag se att vi redan har gjort det reformen
tänker sig göra. Vi kommer att tjäna någonstans
kring 2½-3 miljoner kronor på 844 personer utan att
göra någonting annat än vad vi redan har gjort.
(Bild 12) Vi tar nästa bild. Där ser vi ett
fundament som är viktigt att känna till. Det gäller
tidiga incitament. Det är en bild tagen från studier
av problem med nacke och axlar. Vi har fått bilden
från Svenskt Näringsliv.
Den här bilden visar hur
rehabiliteringspotentialen sjunker väldigt kraftigt
från ungefär efter en månad och framåt. Alla system
som inte tar hand om individen fortare än en månad
är för långsamma.
Det innebär att nästan alla avstämningsmötena och
annat är två tre månader framåt. Då har
incitamentsstrukturen verkligen kommit i en mycket
svår situation.
I den här reformen finns redan ett inbyggt
problem. Jag är väldigt rädd för att vi kommer att
få en förfärlig byråkrati med försäkringskassa och
annat för att få godkänt eller icke godkänt för de
rehabiliterande åtgärderna.
De flesta fall vi har läker på tre-sex månader.
Det gäller även de längre fallen. För de
hundringarna kommer vi att få administrera
förfärligt mycket saker, var så säker. Om det blir
fördröjt av händelserna med arbetet kommer det att
bli en försämring.
I den bästa av världar där man har en
företagshälsovård på plats kan man ta tag i det
redan dag tre. Redan när människor blir sjukskrivna
får de anmäla sig till oss och till arbetsgivaren.
Vi tar redan kontakt för att se om det är något vi
kan hjälpa till med så att de kan komma tillbaka.
Efter första veckan påminner vi om att de behöver
ett läkarintyg. Efter två veckor sätter vi oss ned
med arbetsgivaren, arbetsplatsen,
företagshälsovården, personalen och facket för att
se vilka resurser som behövs. Där snickrar vi till
den plan över vad som ska göras, allt på ett bräde,
så att det är klappat och klart.
Jag hoppas att det kommer att kunna hanteras på så
sätt att kassan han hantera det retroaktivt så att
det kommer att kunna fungera för dem som sköter sig
i det här avseendet.
Det måste med tiden bli så att man gör en
bedömning längre bort när man ska sluta att hålla på
att rehabilitera. Det ska vara någon sorts bortre
parentes där man beslutar att det är vägs ände.
(Bild 13) Vi tar nästa bild. Ett bra stöd för
detta är en företagshälsovård när den fungerar som
bäst. Tidiga incitament är förstås att vara ännu
tidigare än själva sjukfallet. Här är det allra
viktigaste det främjande arbetet.
Det gäller att jobba tidigt och höra av vad som
händer ute i arbetslivet och hur människorna har
det. Det främjande och förbyggande arbetet är mycket
viktigare innan det blir ett sjukfall.
När vi började jobba med de här frågorna på slutet
av 80-talet producerade vi 80 långfall per 1 000, i
dag producerar vi 10 per 1 000. På så sätt kan man
begränsa inflödet väldigt mycket. Det går inte att
göra genom att vara efterhjälpande, utan då måste
man jobba med helt andra perspektiv.
Där är den främjande principen det viktigaste. Hur
ska det vara när det är som bäst. Då måste man stå
där i organbruset och höra med organisationen. Man
måste ha ett systematiskt arbetsmiljöarbete och höra
med skyddsombuden, patienterna och medarbetarna. Hur
har du det, hur ser det ut? Utifrån det ska man dra
slutsatser och göra sammanställningar så att man kan
göra bra åtgärder.
Vi kan se på den här kurvan. I början är det en
belastning som kanske bara är signaler. Det börjar
bli några tummar och axlar som känns av. Då kan man
sätta in åtgärder så att man undviker sjukdom.
(Bild 14) Vi kan ta nästa bild. Det kan nog vara
bra med deltidssjukskrivningar i de allra flesta
fall. Men ibland är det riktigt dåligt. Blir det
mycket deltidssjukskrivningar är risken att
belastningen på dem som är i omgivningen blir
större.
Jag ser det nu hemma hos mig där vi har varit lite
för effektiva med deltidssjukskrivningar. Det kommer
att bli problem i varje fall i skiftgående arbete.
Vi måste hitta smartare lösningar på det.
Ibland är det väldigt viktigt och kan vara den
mest rehabiliterande åtgärden att vara sjuk på
heltid. Ibland går det fortare att vara sjuk på
heltid än på deltid.
Vi såg tidigare kurvan över tidiga incitament. Den
kurvan följs också vad gäller sjukskrivningar.
Sjukskrivning är smittsamt. Sjukskrivning kan också
vara vanebildande. Om sjukskrivning får stå för
länge är risken att det är svårt att komma därur
ganska stor. Man får göra det med mycket stor
omdöme.
Sjukskrivning med 25 % i tre månader är en ganska
behaglig tillvaro där man har en dag ledigt i
veckan. Det kan vara väldigt svårt att ta sig ur.
Det måste man komma ihåg. Det måste vi ha klokskap
för att kunna hantera.
Vi har tre olika organisationsformer som vi alla
måste ha. Det är inte antingen - eller. Lägger vi
80 % i den övre delen, den som reagerar på det som
är trasigt, där vi jobbar med rehabilitering och
annat, kommer vi inte att kunna lösa ohälsofrågorna.
Inte heller kommer vi att kunna lösa dem med bara
förebyggande hantering där man tittar på ohälsa och
försöker kringgå ohälsa på olika sätt. Vi måste
behandla 1 680 höga blocktryck för att rädda en
människa, om man inte tidigare har haft hjärtinfarkt
eller stroke. Det är ett oerhört dyrt och
ineffektivt system. Vi vet inte vem det är, så vi
måste göra på det viset.
Det bästa sättet är den främjande principen. Det
är att se till att människor rör sig lite mer. En
halvtimme var vardag i veckan räcker för att komma
ur risken även om man har lite högt blodtryck och
lite högt kolesterolvärde. Såvitt man inte röker. Då
kan man strunta i alltihop, för då går det i varje
fall illa. Det är farligt ändå.
Det är den främjande principen som är det allra
viktigaste och som vi ska jobba med. Det är inte
motsägelsefullt.
(Bild 15) Vi tar nästa bild. Vi lägger i Fors ned
80 % på det främjande och 5 % på det reagerande. Här
kan man se hur det i Sverige sett ut med de långa
sjukskrivningarna över 60 dagar och hur det ser ut
när det är som bäst. Det är när man har en bra
företagshälsovård som kan ta mycket tidiga initiativ
och inte väntar fyra veckor eller mer. Den kan
hantera frågorna främjande, förebyggande och
reaktivt, alltså även en hel del sjukvård.
Med lite krumbukter fram och tillbaka ser vi att
det blir en väsentlig skillnad. Skulle Sverige se ut
som Stora Enso Fors, Skoghall eller Kvarnsveden - vi
har översatt det till många ställen - skulle vi vara
så där 150 miljarder rikare. Det är med den kunskap
vi redan har och med den hantering vi redan kan
göra.
Får vi hjälp med den nya incitamentsstruktur som
nu föreslås tror jag att det kommer att vässas. Det
gäller särskilt för dem som inte är framme. Men
många kommer att storkna, som jag ser det. Hur ska
det gå för kommuner och landsting där man har så
många långtidsfall? Det är svårt att se hur det ska
fungera på ett bra sätt.
Jag är ganska orolig som företagsläkare i det
avseendet. Jag har varit i kontakt med en hel del
ombudsmän i de fackliga delarna. De säger att man nu
börjar att säga upp människor. Från att de är
sjukskrivna hittar man vägar till arbetsbrist. Man
rensar bordet inför den 1 januari. Det är naturligt
och kanske också bra att det blir så. Men om de går
ifrån att vara sjukskrivna till att bli
sjukpensionerade är ingenting vunnet. Det är precis
tvärtom. Det är helt galet.
Den danska modellen där det nästan inte är någon
skillnad mellan att vara arbetslös och att ha ett
arbete är ganska klok. Då behöver man inte krusa sin
arbetsgivare. Där kan man gå in i arbetslöshet. Men
det är större skillnader till sjukskrivningen.
Vi har skapat en incitamentsstruktur för företag
att försöka ta tag i de längre fallen och ännu
hellre inte skapa några långfall. Det är okej. Men
om man sedan höjer ersättningsnivån kan det blir
ganska knepigt. Det kan kanske bli kontraproduktivt.
(Bild 16) Så har vi den sista bilden. Det är en
lite knepig bild. Det står en massa saker.
Vi ser en massa blå prickar i mitten som är själva
verksamheten. Där ser vi kunskapen om människans
villkor i arbetslivet, benämnt som
företagshälsovård. Vi ser personaladministration.
Själva produktionen och facket arbetar tillsammans i
konsensus för att göra ett bra systematiskt
arbetsmiljöarbete. Det gäller att göra ett bra
arbete där hälsa, effektivitet och lönsamhet är
varandras förutsättningar.
Det måste då finnas vissa förutsättningar. En är
att man har tillgång och kunskap om arbetsplatsen.
Vet man inte hur arbetsplatsen fungerar går det
heller inte att korrigera, hantera och vara där på
ett vettigt sätt. Vet man inte hur individen har det
måste man ha tillgång till individen och individen
också tillgång till företagshälsovården. Det kan ske
via den vägen eller i samarbete med övrig sjukvård.
I axeln individ-verksamhet-arbetsplats kan man
hitta mycket smartness, förebygga mycket och främja
mycket. Det behövs för att man också ska kunna göra
en bra deltidssjukskrivning - fri fot eller fritt
huvud.
Dessutom måste det finnas kunskap om själva
organisationen och i organisationen om frågorna.
Finns inte ledningen med och har ledningen inte
tillräcklig kunskap eller incitamentsstruktur för
att göra någonting kommer ingenting att ske.
Inte minst behövs en god kontakt med de övriga
myndigheterna, försäkringskassan och
arbetsmarknadsdelen, men också med sjukvården. Här
behövs det en axel med mer samarbete mellan framför
allt primärvården och företagshälsovården för att
det ska kunna fungera. Man måste också hitta en bra
struktur där man har definierade former för sitt
arbete.
Jag tror att reformen kommer att betyda att det
pushar på lite grann framöver. De som har det bra
får det väl ännu bättre. De som har det dåligt är
jag rädd för får det riktigt svettigt.
Den andra risken är om vi får en hårdare
arbetsmarknad. I dag gör man allt för att kunna
välja de allra bästa. Där är det redan hårt. Men
risken är naturligtvis att de som har en frekvent
sjukfrånvaro kommer att ha svårare att komma in på
arbetsmarknaden. Redan nu vet vi att det finns
mycket mer förfrågningar om vi från
företagshälsovård och andra kan göra sådana
bedömningar.

Anastasia Georgiadou, Svenskt Näringsliv: Tack för
att jag fick komma hit. Förutom att jag är
styrelseledamot i Svenskt Näringsliv är jag grundare
och vd i två företag. Det är först ett företag som
heter Adena Clean. Vi tillhandahåller lokalvård för
företag på kontraktsbasis. Det andra företaget heter
Svensk Assistans och Handikappservice. Där
tillhandahåller vi personlig assistans för
funktionshindrade.

Jag har varit företagare i 15 år, och jag tycker
att det är, som ni svenskar brukar säga, skitkul.
Jag tycker att det är jätteroligt. Det är det bästa
jag har gjort i mitt liv. Båda företagen jag driver
är inom tjänstesektorn. Det är där jag tror att
framtidens jobb i Sverige kommer att finnas. Vi har
sett att industrin tyvärr har börjat flytta
tillverkningen utomlands alltmer.
Inom tjänstebranschen är det väldigt
personalintensivt. Ca 87 % av vår omsättning är
lönekostnader. Jag kommer ursprungligen från
Grekland och har erfarenhet av egen verksamhet
därnere. Där är vi i princip hjältar, självgående
hjältar. Man är entreprenör av sig själv, varför vet
jag inte.
Jag vill påstå att Sverige har den bästa
arbetsmiljölagstiftningen i hela Europa. Sverige har
lägst antal arbetsolyckor men flest sjukskrivna och
förtidspensionerade. Det går inte ihop för mig.
Jag har lite reflexioner på förslaget om
medfinansiering på 15 % vid en heltidssjukskrivning
och lite egna erfarenheter som jag gärna vill dela
med mig.

Att arbetsgivaren ska ha ekonomiska drivkrafter
för att få ned sjuktalen tycker jag är fel medicin.
Det är inte arbetsgivaren som sjukskriver utan
läkaren som sjukskriver. Enligt förslaget är det
försäkringskassan som ska fatta beslut. Vi har
tydligen ingen möjlighet att överklaga det beslutet,
utan vi får snällt betala. Däremot kan vi
ifrågasätta nivån på beloppet.
I den TEMO-undersökning som är gjord - den finns
därute, så att ni kan titta lite mer i den - kan man
titta på s. 2 vid den första punkten. Man har frågat
401 företagare. En kraftig majoritet, 85 % av
företagarna, tror inte att regeringens förslag om
nya regler för sjukpenningkostnaderna kommer att
medföra att sjukfrånvaron minskar. Det tror inte jag
heller.
Inom tjänstesektorn måste vi ha en vikarie från
första minuten när någon blir sjuk. Vi kan inte
leverera en tjänst och säga till vår kund: Tyvärr,
den här veckan kan vi inte städa på tisdag, men ni
får städningen två gånger utförd nästa tisdag i
stället. Det går inte.
Det är likadant med de funktionshindrade. Vi kan
inte säga: Du får gå upp och duscha två gånger i
morgon i stället, eftersom vi inte har någon
vikarie. Vi måste in med en vikarie. Det är väldigt
resurskrävande för oss att se till att vi har rätt
person på rätt plats vid rätt tid när det så behövs.
Jag tycker att vi har tillräckligt med drivkrafter
där. Har vi inte vår personal så har vi inte vårt
företag. Det är viktigt att medarbetarna är friska
och är på jobbet.
Jag har en kille som vi kan kalla för Bertil. Han
var ute och åkte skidor och bröt benet. Det här
hände i januari 2003. Han blev sjukskriven och är
fortfarande sjukskriven i dag. Det gick lite snett.
Man var tvungen att vrida om benet igen. Nu när han
i princip är färdig tycker man att det tydligen inte
har gått så bra. Man måste göra om hela ingreppet.
Läkarna vet inte om de vill göra det eller inte,
eftersom man inte vet hur resultatet blir därefter.
När han blev sjuk tillsatte vi en vikarie.
Vikarien blev sjuk i influensa. Vi var tvungna att
sätta in en till vikarie. För detta jobb hade vi en
intäkt för att utföra tjänsten. Vad vi egentligen
fick betala dessutom var två sjuklöner, två
semesterersättningar utöver det och två
arbetsgivaravgifter.
Om man tittar på detta förslag skulle det innebära
att vi skulle betala 15 % ytterligare för någonting
som vi inte kan rehabilitera eller påverka över
huvud taget. Vi kan inte skapa en ny tjänst för en
person som är borta från jobbet och som inte kan
utföra sina ordinarie arbetsuppgifter bara för att
vi ska komma undan delfinansieringen.
Jag tror att förslaget kommer att drabba de svaga
i samhället. Det är de funktionshindrade,
ensamstående och inte minst kvinnor. Det gäller
särskilt dem som redan har en sjukdomshistorik och
kanske har haft en deltidspension med lång
sjukskrivning av andra skäl som inte har något med
jobbet att göra.
Jag tror också att vi får ett A- och B-lag. Det
kommer att bli en selektering. Arbetsgivarna kommer
inte att våga anställa. Man blir mer försiktig. Jag
tror säkert att man också kommer att anlita
bemanningsföretagen i större utsträckning.
Vid den senaste rekryteringen som jag gjorde var
jag tvungen att bortselektera en kvinna som sökte
tjänsten. Hon var den bästa av dem som sökte den.
Men hon hade ett fritidsintresse som jag inte tyckte
om. Det var att hon tyckte om att åka slalom. Jag
hade redan erfarenhet av en sådan olycka, så hon
fick inte jobbet.
Sedan kände jag: Hur långt ska jag behöva gå när
jag intervjuar henne? Ska jag fråga henne om hon är
nöjd med sina bröst eller om hon är nöjd med sin
mage och om hon tänker göra några
skönhetsoperationer? Vi åker på att betala den
sjukfrånvaron också som egentligen inte är en
sjukfrånvaro.
Ett dygn har 24 timmar. En person som jobbar på
heltid är på jobbet 8 timmar per dag. Det är 40
timmar i veckan. Vi arbetsgivare ska ta risken för
ett helt dygn på 24 timmar. Det tycker jag är lite
ologiskt. Ofta har inte en sjukfrånvaro samband med
arbetet.
Enligt förslaget ligger makten hos
försäkringskassan som beslutar om sjukskrivningen,
deltidssjukskrivningen och rehabiliteringspenningen
tillika om avstämningsmöten och
rehabiliteringsplanen. Vi kan inte begära omprövning
av beslutet om sjukskrivningen.
När vi tar kontakt med läkarna, vilket vi ofta
gör, blir läkarna väldigt förvånade. Vi får
budskapet att det tyvärr är sekretess. Det är det
också på diagnosen. Det är inte alltid vi vet varför
människor är sjuka och hemma från jobbet.
Det ställs orimliga krav på oss arbetsgivare. Man
ställer ökade krav på oss utan att samtidigt ge oss
befogenheter för att kunna leva upp till kraven.
Jag har fem arbetsgrupper i Norrköping. Där var
det väldigt mycket sjukfrånvaro inför storhelger. Vi
samlades till ett personalmöte i alla grupper. Det
var 30 medarbetare. Alla kom fram till att vi skulle
göra på det här sättet. Vi begärde in läkarintyg
från första sjukdagen inför storhelger. Det är
förenligt med det kollektivavtal som finns.
Resultatet blev faktiskt mycket bra. Vi har nästan
ingen sjukfrånvaro inför storhelger.
Är det här rätt eller fel? Det var de själva som
ville ha det så. Dessutom kunde man planera för att
vara ledig på julen. Man vet att man inte blir
beordrad att åka in ifall det är någon som kanske
vill vara hemma och vara sjuk. Nu ska ni inte tro
att jag misstänker att alla som är hemma inte är
sjuka. Men begreppet sjukdom har förvrängts lite.
Det kanske är okej att vara sjuk om man mår lite
dåligt och bara har ont i huvudet.
Jag har väldigt mycket kontakt med
försäkringskassan från bolaget där vi administrerar
personlig assistans. Jag tror att försäkringskassan
kommer att ha väldigt svårt att hinna med dessa
arbetsuppgifter samtidigt med omorganisationen. Jag
är rädd för att det kommer att fallera. Till slut
kommer det bara att bli ett stort kaos.
Frågan är också: Vem är det som ska stå för
kostnaderna om det blir förseningar? Tanken med att
vi arbetsgivare ska vara med och delfinansiera
sjukskrivningen var väl ändå att arbetstagaren
skulle ha någon form av kontakt med arbetsgivaren.
Enligt dagens förslag att administrera det kommer
inte arbetstagaren att ha någon kontakt med
arbetsgivaren och vet således inte att vi är med och
medfinansierar kostnaden, eftersom det kommer att
skötas via skattekontot.
Det blir också större arbetsbörda och belastning
på arbetsgivarna i form av administration. Vi får
ett större regelverk som vi ska lära oss att
hantera. Det kommer också att kräva ännu mer
resurser inte minst för de mindre företagen.
Vårdköerna är ytterligare ett problem. Läkarna har
ofta haft väldigt lite tid med patienterna och
oftast ingen kontakt alls med företagen innan de gör
en sjukskrivning. Riksförsäkringsverkets kampanj
visar på att vi har rätt när vi framhåller att det
är ett problem med attityderna till när man är sjuk.
Mitt sista exempel handlar om en ung kvinna. Vi
kan kalla henne Stina. Stina är ensamstående med ett
barn, har köpt hus och vill få det hela att gå runt.
Hon har hyrt ut rum till olika hyresgäster. En dag
ringde hon till mig och sade att hon haft problem
med vissa av hyresgästerna. De hade inte skött sig
och hon var tvungen att reda upp efter dem. Hon sade
att hon tänkte sjukskriva sig och vara hemma i
ungefär tre veckor. Jag var helt mållös. Jag kunde
inte säga någonting. Jag har inte fått läkarintyget
ännu, och jag vet inte hur jag ska bete mig. Hon har
redan sagt detta till mig, och jag kan inte
ifrågasätta henne. Rent moraliskt tycker jag
emellertid inte att jag ska behöva betala sjuklön
för att hennes verksamhet vid sidan av inte fungerat
utan gjort henne trött och utsliten.
En stor majoritet av remissinstanserna har avvisat
förslaget. Lagrådet har kritiserat det och sagt att
det inte uppfyller ändamålet. Jag ska dock inte nu
gå in på ytterligare aspekter som rör oss
företagare, såsom möjligheter att konkurrera i
Europa och övriga världen; detta sagt med tanke på
de kostnader som vi kommer att drabbas av.
Jag är själv fritidspolitiker inom
socialdemokratin. Egentligen har jag inte så mycket
av den varan, fritiden, men jag försöker ändå hinna
med för jag vill vara med och skapa en bättre värld
för oss alla. Jag tvingas också fatta beslut i olika
frågor, vilket inte alltid är så lätt.
Jag vädjar till dig som riksdagsledamot att ta
ditt ansvar fullt ut i denna så viktiga fråga, för
jag vill fortsätta att vara företagare. Det är det
roligaste jag gjort, och jag kommer att fortsätta
med det. Tack för att ni lyssnat.

Stefan Wiberg, LO: Jag vill börja med att tacka för
att jag fått möjlighet att komma hit och framföra
våra synpunkter.

Det har både i dag och tidigare framkommit kritik
mot att införa ekonomiska drivkrafter för
arbetsgivarna eftersom de skulle missgynna
småföretagen och medverka till att personer som
bedöms löpa större risk att drabbas av ohälsa skulle
få svårt att finna arbete. Vi är de första att ta
denna oro på allvar, men vi anser att det förslag
som nu lagts fram inte skulle ge den effekten.
Nästan 90 % av alla sjukfall är kortare än 15 dagar,
det vill säga de håller sig inom den period där
arbetsgivaren redan i dag står för hela kostnaden
för sjuklönen.
LO tillstyrker förslaget Drivkrafter för minskad
sjukfrånvaro, men med vissa reservationer. Vi anser
att förslagets effekter noggrant måste följas upp
och att det är värt att ta till vara den oro som
framförts både i dag och i tidigare debatter och
diskussioner. En utvärderingsgrupp med
representanter för arbetsmarknadens parter bör
bildas, som följer arbetet för att se vilka
effekterna blir.
Låt mig först lite övergripande deklarera vår syn
på förslaget för att därefter kommentera dess olika
delar. LO har under lång tid arbetat med att finna
ett system för att premiera aktiva insatser i syfte
att stimulera arbetet med att minska sjukfrånvaron.
Att minska sjukfrånvaron är en av de viktigaste
frågorna i Sverige i dag. All sjukfrånvaro beror
inte på förhållandena på arbetsplatserna. Men även
om sjukfrånvaron inte beror på arbetet motverkas den
mest effektivt genom bra villkor på arbetsplatsen.
Om man på arbetsplatsen sätter in aktiva åtgärder
och skapar delaktighet har detta stor betydelse för
hur hög sjukfrånvaron är. Det har många företag
visat i praktisk handling. Därför behövs det
drivkrafter som gör att det lönar sig för
arbetsgivaren att skapa en god arbetsmiljö som ger
de anställda bättre hälsa och också gör att det
lönar sig att få de sjukskrivna tillbaka i arbete.
LO har tidigare framfört förslag till regeringen i
dessa delar. Vi har bland annat lagt fram förslag om
att arbetsgivare som sluter centrala kollektivavtal
som innehåller vissa moment ska slippa
medfinansieringen. De moment som skulle ge
betalningsfrihet är: kvalitetssäkrad
företagshälsovård, partsgemensam
arbetsmiljöutbildning, reglering av fackligt
inflytande i bemanningsfrågor, riktlinjer för lokala
avtal rörande systematiskt arbetsmiljöarbete och
rehabiliteringsarbete. Vi anser att våra förslag
borde ha beaktats i förslaget till drivkrafter.
Att nivån på medfinansieringen är den rätta är
viktigt för resultatet. Alltför starka drivkrafter
riskerar att leda till utslagning från arbetslivet
och till att personer som bedöms löpa större risk
att drabbas av ohälsa får svårt att finna arbete. De
kan också leda till skapandet av en privat
försäkringsmarknad för arbetsgivare som önskar
sprida riskerna. Å andra sidan kan alltför svaga
drivkrafter innebära att arbetsgivaren inte
förändrar sitt beteende utan helt enkelt betalar
medfinansieringen utan att vidta aktiva åtgärder som
stimulerar sjuka att återgå i arbete.
I betänkandet problematiseras denna avvägning
alldeles för lite. Det resonemang som förs på flera
ställen är att ju starkare drivkrafterna är, desto
bättre effekt får en reform. Det går egentligen inte
att i dag säga vilka effekter ett införande av
enbart drivkrafter kommer att ha. Kunskapen om dessa
frågor är alldeles för liten.
Den föreslagna nivån på 15 % av
sjukpenningskostnaderna för anställda som är helt
sjukskrivna anser vi vara väl avstämd.
Låt mig nu kommentera vissa delar av förslaget.
Arbetsgivaravgiften sänks med 0,24 procentenheter,
vilket är en mycket kraftig sänkning av
sjukförsäkringsavgiften. Det är svårt att nu avgöra
om det inte är en alltför stor sänkning.
Sjuklöneperioden förkortas till 14 dagar. Det
innebär en minskad kostnad för arbetsgivarna. De har
ju redan tidigare fått betalt för detta.
LO ställer sig positivt till att den tredje
sjuklöneveckan slopas dels för att vi principiellt
varit emot sjuklöneperiod, dels för att
sjuklöneperioden medfört inskränkningar i de
kollektivavtalade tilläggsförsäkringarna.
Fribelopp införs, vilket innebär att
medfinansiering av sjukpenning upp till 80 000 kr
inte behöver betalas.
Fribeloppet och högkostnadsskyddet i kombination
med övriga förslag innebär ett stort stöd och ett
starkt skydd för de allra flesta småföretag. Det har
framförts många synpunkter om att förslaget skulle
medverka till utslagning. Ja, ekonomiska drivkrafter
kan bidra till det, men det går inte att ta detta
förslag som intäkt för det. Nackdelen är att
förslaget används som argument för att det skulle
ske en selektering av arbetskraften. Men det
förekommer ju redan i dag.
Om de beräkningar som gjorts stämmer innebär det
att 89 % av företagen med 1-19 anställda inte hade
behövt betala någon särskild sjukförsäkringsavgift
om den funnits 2002. Det skulle behöva komma fram
mer i debatten. Vi är positiva till detta.
Avstämningsmöte ska hållas och rehabiliteringsplan
upprättas av försäkringskassan senast två veckor
efter att arbetsgivaren inkommit med
rehabiliteringsutredningen.
Försäkringskassorna är i dag inne i en stor
reformprocess och på väg att bli en enda myndighet.
Därutöver har de höga ohälsotalen lett till stor
arbetsbörda för försäkringskassorna. Vi tror inte
att försäkringskassorna kan gå iland med de åtgärder
som föreslagits utan att få en rejäl
resursförstärkning.
Sjukpenningen föreslås åter bli 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten. Vi är positiva till
detta och menar att den sammanlagda nivån på 90 %
får anses vara rimlig. Det är inklusive
kollektivavtal och tilläggsförsäkringar. LO kommer
att aktivt medverka i det arbete vi har framför oss
när det gäller att finna former för en minskad
sjukfrånvaro.

Avslutningsvis: Vi är helt övertygade om att det går
att komma till rätta med den höga sjukfrånvaron. Det
går att stoppa ohälsoutvecklingen. Flera goda
exempel bland svenska arbetsgivare visar att ett
aktivt personal- och arbetsmiljöarbete, som bland
annat tar sin utgångspunkt i tydligare ledarskap och
ökat inflytande, minskar sjukfrånvaron. Men då måste
det också bli lönsamt att aktivt arbeta med det
förebyggande arbetsmiljöarbetet. Om alla krafter
arbetar tillsammans är vi helt övertygade om att vi
kommer att kunna vända den negativa utvecklingen av
sjukfrånvaron och få tillbaka människor i arbete
tidigare än vad nu är fallet.

Utfrågning

Ordföranden Tomas Eneroth (s): Nu har vi gott om tid på oss för
frågor från utskottets ledamöter till både dem som
har hållit anföranden och till alla andra inbjudna
gäster som finns här. Med erfarenhet av tidigare
utfrågningar får jag ändå passa på och be er att i
den mån det är möjligt fatta er relativt kort så att
alla får möjlighet att ställa sina frågor och kanske
till och med möjlighet att komma tillbaka i
repliker.

När dessa förhållningsorder väl var sagda tänker
jag börja med att ge ordet till en av vice talmännen
i riksdagen, Per Westerberg från Moderaterna.

Per Westerberg (m): Jag har egentligen två frågor.
Om man tittar på sjuktalen och lyssnar på väldigt
många läkarföreningar finner man att sjuktalen är
som högst inom kommun och landsting, markerat högre.
Samtidigt tycker jag att återrapporterna talar om
att det är de arbetsgivarna som är minst villiga att
hjälpa till med omplaceringar för människor som är
långtidssjukskrivna. Vi vet också att det är i de
mindre företagen som man är minst sjuk, där man ändå
träffas väldigt hårt i samband med ett sjukfall
beroende på mindre möjligheter att vara flexibel på
det här området.

Då kan man möjligen tycka att förslaget slår
ganska hårt mot de mindre företagen. Frågan är: Blir
drivkraften tillräckligt stor där den borde vara som
störst, nämligen i kommuner och landsting, med tanke
på sjuktalen, oviljan eller oförmågan att vara
flexibel och hjälpa till med omplaceringar? Har man
övervägt några andra metoder för att komma fram där?
Den andra frågan är det vi egentligen sysslar med
hela tiden, uppgången i sjuktalen sedan 1997. Jag
skulle gärna vilja ha några kommenterar generellt
kring vad ni upplever som de främsta skälen till
varför just Sverige har haft denna extremt stora
uppgång i sjuktal.

Jan Grönlund, Näringsdepartementet: Jag vill börja
med att understryka att just frågan om ett
högkostnadsskydd för små och mindre företag har
varit en viktig utgångspunkt för de diskussioner som
har ägt rum mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är också
bakgrunden till det förslag som nu finns om både ett
fribelopp och ett högkostnadsskydd som ska skydda
mindre företag mot orimligt höga kostnader.

När det gäller kommuner och landsting är det
riktigt att de i många fall kommer att drabbas av
medfinansieringen. Samtidigt kan man också
konstatera att det med ganska små medel går att
åstadkomma snabb utväxling och få effekt. Det finns
kanske andra som bättre kan svara på frågan vad
kommuner och landsting gör för att motverka sin
sjukfrånvaro. Jag vill ändå gärna understryka att
den bild som regeringen har inte är att man inte gör
någonting eller inte bryr sig om det här problemet.
Många personer som slås ut i privata företag finns
anställda i kommuner och landsting. Men det finns
säkert andra som bättre kan svara på vad man
faktiskt gör.

Åke Hillman, Kommun- och Landstingsförbunden: De
undersökningar som Riksförsäkringsverket har gjort
visar tvärtom på att när man frågar de anställda så
anser de att både kommuner och landsting gör mest
för att få tillbaka folk i arbete. Där är de privata
arbetsgivarna sämst. Jag tror att Per Westerberg får
läsa den undersökningen.

När det gäller arbetsförhållandena på de olika
arbetsplatserna har kommuner och landsting fått ett
dåligt rykte. Jag tror att det beror på att vi har,
relativt sett, högre andel sjukskrivna och
långtidssjukskrivna. Det är sant. Men det beror på
att 80 % av våra medarbetare är kvinnor. Kvinnor har
ungefär dubbelt så hög sjukskrivning som män. Man
har kvinnor i stor andel och i de åldrar då man är
mer sjukskriven. Det är nog sant att vi har fler,
men det beror på att vi har många kvinnor. Det
system som nu är på förslag synliggör ju att kvinnor
kostar mer i medfinansiering. Det är den effekt som
det blir, oberoende av om det är privata
arbetsgivare, kommuner, landsting eller staten.
Jag vill påstå att kommuner och landsting är väl
så goda arbetsgivare. Vi gör väldigt mycket för att
få våra medarbetare i sysselsättning, rehabiliterar
dem och tar hand om dem. Det finns inget sakligt som
visar något annat.

Sven Brus (kd): Det finns många frågeställningar som
man skulle kunna ta upp här. Jag väljer att inrikta
mig på det som många remissinstanser och debattörer
har tagit upp, risken för en ytterligare selektering
på arbetsmarknaden. Att den risken finns, att vi
redan har en hård arbetsmarknad och att den blir
hårdare har bland annat Johnny Jonsson sagt. Det
framgår också av vad flera av talarna har sagt och
av vad remissinstanserna har sagt.

I den remissdebatt vi hade i kammaren för någon
månad sedan sade också det ansvariga statsrådet att
regeringen var medveten om den risken. Jag har
förstått att regeringen har som mål att vidga
arbetsmarknaden, att göra den öppen och tillgänglig
för fler. Jag skulle vilja fråga statssekreteraren
om regeringen inte ser en uppenbar målkonflikt här.
Man säger att man vill öppna arbetsmarknaden och
vidga den. Samtidigt lägger man fram ett förslag som
så tydligt leder till en ytterligare hårdnande
arbetsmarknad som ställer svaga grupper utanför. Jag
har också sett olika uppgifter om att uttaget av så
kallade hälsointyg från försäkringskassorna har ökat
ganska dramatiskt. Vid stickprovskontroller säger
man att orsaken är att man behöver det till en
anställningsintervju.
I första hand ställer jag frågan till Jan Grönlund
om målkonflikten. Om det finns andra som vill yttra
sig på just det här temat, om selekteringen på
arbetsmarknaden, så ser jag fram emot det också.

Jan Grönlund, Näringsdepartementet: Politik vimlar
ju av målkonflikter. Det gäller att hantera dem på
klokast möjliga sätt. Jag delar självklart den
uppfattning som Hans Karlsson har gett uttryck för.
Frågan om selekteringen, som jag inom parentes sagt
inte tycker är världens bästa ord, att vi har en
hårdnande arbetsmarknad där det blir svårare för
alltfler att ta sig in, är naturligtvis ett väldigt
stort problem. Man kan fundera över om hur just det
förslag som nu presenteras ytterligare bidrar till
det hårdnande klimatet. Jag är inte så säker på att
det gör så stor skillnad. Därmed är inte sagt att
jag tycker att utslagningen eller det hårdnande
klimatet på arbetsmarknaden inte är ett problem. Det
är ett problem, och det måste självklart angripas,
inte minst i ljuset av att vi behöver vara fler som
arbetar. Vi behöver öka arbetsutbudet. Vi ser
åtminstone på ett antal års sikt att det kan bli
brist inom vissa områden på arbetsmarknaden. Då
gäller det att ta till vara alla de resurser som vi
har.

Jag råkar också ha ansvar för
arbetsmarknadspolitik som statssekreterare. Jag vill
bara påminna om att det finns rader av åtgärder inom
arbetsmarknadspolitiken som syftar till att
underlätta för människor som annars har svårt att få
fotfäste på arbetsmarknaden. Jag tänker på
lönebidrag för arbetshandikappade, anställningsstöd
för dem som har varit arbetslösa länge, prova-på-
platser för invandrare och så vidare.
Detta är ett problem utan tvekan. Det måste också
angripas. Därför måste fler politikområden samverka.

Berndt Nilsson, Handikappförbundens samarbetsorgan:
Vi menar att om ett alltför stort ekonomiskt ansvar
läggs på arbetsgivarna för långtidssjuka så
försvårar det för personer med kroniska sjukdomar
och funktionshinder att få en anställning. Vi tycker
att det är bra att den tredje sjuklöneveckan tas
bort men ser i princip samma farhågor kring den
särskilda sjukförsäkringsavgiften. Det förslag som
presenteras medför också att den enskilda
arbetsgivaren kommer att välja bort arbetstagare som
bedöms löpa risk för ohälsa. Det leder då till en
större utslagning från arbetsmarknaden med en
ytterligare ökad ohälsa som följd. Redan när den
tredje sjuklöneveckan infördes såg vi att
arbetsgivare i större omfattning började använda sig
av hälsotester inför en anställning. Vi tycker att
det är lätt att få uppfattningen att personer med
funktionshinder och kroniska sjukdomar offras för
att staten ska få ned sina kostnader för
sjukskrivningarna.

Boel Callermo, Kommun- och Landstingsförbunden: Jag
vill bara understryka det som
handikapporganisationerna har gett uttryck för. Vi
från Kommun- och Landstingsförbunden är ganska
övertygade om att det kommer att slå mot grupper som
har svag förankring på arbetsmarknaden. Vi tror att
det kommer att ha betydelse när det gäller
nyanställningar, och vi tror också att det kommer
att påverka arbetsklimatet på de befintliga
arbetsplatserna. Vi tycker att det blir ett väldigt
märkligt signalsystem. Många av våra insatser
generellt går ju ut på att ha ett arbetsliv där man
kan fungera också i de situationer där man har
funktionsnedsättningar eller inte kan arbeta till
hundra procent. Vi tycker att det här skickar
signaler i motsatt riktning.

Jag känner mig också föranledd att säga något
kring Per Westerbergs fråga som framställer det som
om kommuner och landsting är väldigt slappa när det
handlar om att komma till rätta med sjukfrånvaron.
Så är det inte alls. Man är oerhört ambitiös. Man
har insatser i gång när det gäller att främja väl
fungerande arbetsförhållanden, att se till att det
systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar och att
jobba med rehabiliteringen, både metodmässigt och
när det gäller samspelet mellan de olika
rehabiliteringsaktörerna. På den fronten behöver man
inte oroa sig. Jag kan inte komma på ett landsting
eller en kommun där det inte pågår processer för att
få ned sjukfrånvaron.

Johnny Johnsson, Svenska Företagsläkarföreningen:
Det är en nidbild att Sverige är värst. Det är bara
det att Sverige är först. Hela Europa följer oss.
Jag har precis varit i Finland och tittat där. Vi
kan jämföra Stora Enso, Finland och Sverige.
Sjuktalen ökade där 1997 precis som här. Man måste
ta hänsyn till lite olika system, hur de ser ut. Vi
ligger lite före. En av de sakerna beror på det vi
hörde här. Vi har flest kvinnor över 50 år i jobb.
Vi misshandlar kvinnorna mer än männen i alla
länder. Det måste vi lösa på ett eller annat sätt.
Det finns inget skäl att kvinnor ska ha högre
sjuktal än män. Det är något man behöver göra något
åt. Det som behövs för att det ska fungera, som jag
ser det, är en ökande arbetsmarknad. Den krympande
arbetsmarknad som var innan 1997 är ju kvar. Om det
inte finns någon tillväxt där kommer det att bli
hårdare för alla parter, inte minst för dem som har
det svårast. Det är ett jätteproblem. Det behövs att
vi får en effekt där.

När det gäller kommuner skulle jag vilja
kommentera. Jag har varit runt på många kommuner och
diskuterat de här frågorna. Jag ser att det finns en
väldig ambition, men visst finns det också en viss
oförmåga och bristande vilja, när man tänker på hur
man engagerar sig i företagshälsovårdsfrågor.
Kommuner betalar i snitt drygt 800 kr per gubbe och
år medan det i den privata sektorn är i
storleksordningen 2 000-3 000 kr. Jag vet inte om
det är något bra mått. Det är i alla fall ett mått
på en ambitionsnivå som kanske kommer att ändras.

Lennart Klockare (s): Jag vill börja med att säga
att jag är glad över den bild som Johnny Johnsson
ger. Det visar väl med all önskvärd tydlighet att om
man som arbetsgivare tar allvarligt på situationen
med ohälsan på arbetsplatsen så går det att göra
många positiva saker som leder till minskad ohälsa
på arbetet. Jag hoppas att fler har lyssnat på det
du har sagt och tar till sig de delarna.

Jag kan också säga att jag förra veckan var ute på
arbetsplatsbesök. Den här frågan kom ju upp. Jag
måste säga att jag fick en helt annan bild än den
jag hade förväntat mig. Bland annat sade ett företag
att man inte kan lägga ned kraft på det här. Det har
ingen betydelse egentligen. Det är självklart att
man måste ta till vara de anställdas egen förmåga,
oavsett om den är på heltid eller inte. Det värmde
mig. Det känns bra att få säga det.
Däremot blir jag väldigt förvånad när Anastasia
säger i sitt anförande att arbetsgivaren ska
bestämma vilket fritidsintresse en anställd ska ha.
Det gör mig lite orolig. Om man är sjuk får man
ingen anställning. Om man har fel fritidsintresse
och åker slalom får man heller ingen anställning.
Det är en bild som jag inte blir särskilt glad åt.
Jag hoppas att det inte är Svenskt Näringslivs
inställning. Det är självklart att ni anställer de
personer som är bäst för att klara det arbete som
man gör. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar
kring det.
Ni driver också sänkta ersättningsnivåer som en
drivkraft att återkomma till arbete. Jag kanske kan
förstå hur ni resonerar. Men det finns ändå en sak
som man ofta glömmer bort. Det är att löntagarna
faktiskt har avstått från löneutrymme för den
välfärd vi har. De avgifter i form av
arbetsgivaravgifter som vi betalar är löntagarnas
pengar som arbetsgivaren betalar in. Man kan ha det
i minnet i alla fall.
Tänker ni från Svenskt Näringsliv driva den linje
som Stora Enso gör? Jag skulle bli väldigt glad om
ni ser till möjligheterna i stället för till
hindren.
Sist en fråga till Anna Hedborg. Det är ett tufft
arbete som väntar kassorna, förstår jag, efter
årsskiftet. Det är inte bara den här frågan som är
aktuell utan många andra också. Hur ser man från
verkets sida på att man ska klara det uppdrag som
man nu får genom att det här blir ett beslut i
riksdagen? Kommer man att klara det?

Anastasia Georgiadou, Svenskt Näringsliv: Vi ska
inte alls bestämma vad våra medarbetare ska göra på
fritiden. Däremot tycker jag att jag själv ska få
bestämma vilka risker jag vill att bolaget ska ta
med att anställa personer som utsätter sig för
större risker än andra. I det här fallet hade jag
dåliga erfarenheter från skidåkning. Det var därför
jag gjorde det här valet. Verkligheten är sådan. Jag
kan inte dölja det. Jag kan inte rå för det. Jag
månar också om de andra medarbetarna som jag har
anställda så att de ska få ha kvar sina jobb och att
vi inte går omkull.

Jag vill samtidigt passa på att nämna, när man
talar om en tredje sjuklönevecka som tas bort, att
vi aldrig blev kompenserade när den infördes. Det är
ingen vinst vi gör. Kom ihåg det!
När det gäller de små företagen har vi på Adena
Clean 15 medarbetare. Om 40 % blir sjuka och
långtidssjukskrivna - det är inte många personer det
rör sig om, tre fyra personer - så kan vi gå omkull.
0,24 % sänkning av arbetsgivaravgiften är väldigt
lite pengar för oss. Kontra det mot Ericsson! Hur
stor chans finns det att Ericssons medarbetare blir
sjuka i så stor utsträckning, 30-40 %? Hur mycket
tjänar de på sänkningen på 0,24 %? Det är jättestora
pengar.
Till sist vill jag nämna att vi just blev färdiga
med löneförhandlingarna. Jag sitter med i
delegationen för personliga assistenter. Vi har gett
ut alla de pengar som vi har fått ifrån regeringen
som bestämmer nivån på vilken ersättning vi ska ha.
Så jag tycker att vi har gjort vad vi har kunnat i
den delen också.

Anna Hedborg, Riksförsäkringsverket: Vi har i alla
fall börjat att anstränga oss för att klara av
uppgiften och uppdraget. Vi har arbetat ganska länge
nu med förberedelser för att kunna klara av
uppgiften. Vi bygger särskilda kundcentrum i Åmål
och Säffle med stor entusiasm. Det är faktiskt
riktigt roligt att rekrytera folk på det sättet. De
är mycket entusiastiska. De är nu på väg in, på väg
till utbildningar och kommer att finnas där och
kunna svara på alla de frågor som vi räknar med
kommer att komma så fort frågan blir färdig i
riksdagen. Vi har också några månader på oss,
dessbättre, innan det blir riktigt skarpt läge genom
upplägget med debitering först lite längre fram. Så
vi har gott hopp. Det finns en väldig go i
organisationen. Vi vill nu också sprida insikten i
hela organisationen ända långt ut i handläggarleden
om vilka nya krav som kommer att ställas på
organisationen överallt. Det kommer att kräva
uppställning ute i alla försäkringskassor. Till
exempel måste vi göra ett åtagande. Om man vill bli
uppringd från arbetsgivarhåll ska man också få bli
det och ganska kvickt. Det får inte ta många dagar
innan man har kontakt.

Det handlar om en nytändning i relationen mellan
försäkringskassan och arbetsgivarna. Det är vår
ambition.

Linnéa Darell (fp): Det är ett par saker som redan
har berörts som jag ändå skulle vilja kommentera
ytterligare något och sedan en ny fråga. Jag kan
börja med det senaste. Anna Hedborg säger att ni med
stor entusiasm bygger kundcentrum. Det låter ju bra,
men om jag förstod anförandet handlar det ändå om
att det är något slags frågecentral kring de nya
reglerna. Men om man vill ha kontakt med en
handläggare ska detta kundcentrum ordna det. Vad man
kan ordna, vad jag förstår, är väl att förmedla att
en viss arbetsgivare vill ha en kontakt med en
handläggare på sin lokala kassa. Då återstår frågan:
Kommer den lokala kassan då att helt plötsligt, från
att i dag inte kunna uppfylla målen när det gäller
att betala ut sjukpenning i tid, handikappersättning
eller vidta andra åtgärder, bara för att detta
kundcentrum förmedlar budskapet att man ska ha
kontakt med arbetsgivaren kunna fungera? - Nästan
alla kassor ligger ju långt efter den målsättning
som finns. - Så är naturligtvis inte fallet. Jag
läser i senaste numret av tidningen Socialförsäkring
att både ordföranden i Försäkringskasseförbundet och
i Riksförsäkringsverket säger att regeringen snålar.
Riksförsäkringsverkets beräkningar är att den här
nya kostnaden för försäkringskassorna skulle röra
sig om mer än 100 miljoner, men man har fått 50
miljoner i budgetpropositionen. Det skulle jag vilja
ha en kommentar till från Anna Hedborg, och om det
finns någon från kassorna här också.

Jag vill komma tillbaka till utslagningen på
arbetsmarknaden. Jan Grönlund sade att man får ett
utvidgat högriskskydd. När jag tittar på
propositionen och ser vad högriskskyddet innebär så
är det ju inte någon utvidgning i att omfatta nya
grupper, tvärtom understryker man i propositionen
att det är precis samma kriterier att bedöma vilka
personer som ska få detta högriskskydd även i
fortsättningen. Jag skulle vilja få några fler
kommentarer från handikappförbunden och även
Handikappombudsmannen.
Jag har också en fråga som inte har varit uppe
tidigare. När jag läser remissvaren från bland annat
Almega - kanske andra arbetsgivarföreträdare vill
kommentera det - kan jag ana en viss tveksamhet till
deltidssjukskrivningar. Deltidssjukskrivning är ju
också som vi hörde inledningsvis ett sätt att få
avgiftsbefrielse från arbetsgivaravgiften. Även
Johnny Johnsson var inne på att
deltidssjukskrivningar kanske inte alltid är det
bästa. Nu stimulerar man deltidssjukskrivningar från
statens sida om det här förslaget vinner gehör. Jag
skulle vilja ha några kommentarer, kanske framför
allt från Almega och andra som har påtalat det här.

Anna Hedborg, Riksförsäkringsverket: Kundcentrumen
är till för de nya uppgifterna. De kommer att klara
det, och de är väl finansierade. Det som finns som
en resursproblematik under det närmaste året och
åren är de riktigt långa sjukfallen, som jag sade i
mitt inledningsanförande. Det är och kommer att bli
tryck att verkligen komma i gång med de riktigt
långa sjukfallen. Det är en problematik som ligger
framöver. Om man ska orka ha möten kring var och en
av dem med de riktigt långa fallen finns det ett
resursproblem, absolut. Det är en sorts kulle att ta
sig över innan det blir bättre på andra sidan. Det
finns också resursproblem i organisationen.

Men det är ingenting som blir sämre. Det är ändå
meningen att det också på den punkten ska bli
bättre, både på så vis att vi ordnar upp
kontaktvägarna till arbetsgivarna och att det trots
allt finns en del nya resurser även om de kanske är
i minsta laget.
Jag skulle vilja säga ett par ord om
deltidssjukskrivning. Jag tror att det är viktigt
att vi alla som tycker att det är en väldigt bra
modell att komma tillbaka ändå är med på att det
naturligtvis vill till att det är bra för att det
ska vara bra. Det är bra om det är ett led i att
återgå i arbete, medan jag helt håller med om att om
man nöjer sig med en deltidssjukskrivning under lång
tid så har man inte löst någonting. Man kanske
snarare har förvärrat problemet att komma tillbaka.
Deltidssjukskrivning är så bra som man gör det. Det
ingår också i de framtida arbetsuppgifterna för
försäkringskassan att se till att
deltidssjukskrivning blir ett led i
rehabiliteringsplanen på vägen tillbaka och inte en
sorts förnöjd arbetstidsförkortning som gör att man
glömmer bort de fallen sedan. Så får det inte bli.
Då är det ett misslyckande.

Gun Bexell, Försäkringskassornas Förbund: När vi
från försäkringskassorna svarade på remissen skrev
vi också om resurserna. Att vi ska bygga upp ett
kundcentrum för arbetsgivarna är absolut nödvändigt,
som jag ser det. Det är viktigt att vi kan serva
arbetsgivarna nu om detta går igenom. Men när vi
beräknar ökningen av de årsarbetare som man behöver
- det är väldigt svårt, det här är något helt nytt -
har vi sagt att det behövs ungefär 400 årsarbetare
för att klara det. Där är de flesta resurserna för
avstämningsmöte, vilket man ju trycker på väldigt
mycket i den här propositionen. Det behövs resurser
för att klara av det från kassans sida.

Jan Grönlund, Näringsdepartementet: Jag vill kort
säga när det gäller högriskskyddet att utvidgningen
ligger i att det omfattar även ett system med
medfinansiering. Det är riktigt att det inte är nya
grupper som pekas ut, men det är en utvidgning. Vi
har också sagt att det här är något som man måste
följa väldigt noga.

Jag vill också säga något om resursfrågan eftersom
det självklart faller tillbaka på
budgetpropositionen. Man kan alltid diskutera vad
som är rätt tillskott. För en del andra myndigheter
är 50 miljoner astronomiska summor, samtidigt som
regeringen och samarbetspartierna förstås inser att
om det här ska fungera så behövs det också mer
resurser. Men det ska å andra sidan samsas med andra
prioriteringar inom andra politikområden. Då blev
det här resultatet av den diskussionen.
Jag avstår från att kommentera
deltidssjukskrivningen, men jag håller med om vad
Anna Hedborg sade.

Sten Boström, Reumatikerförbundet: Jag vill
kommentera högriskskyddet. Det är intressant
eftersom vad jag vet det är knappt 200 personer som
för närvarande kommer i åtnjutande av detta. Det är
en droppe i havet, vill jag säga.

Vi representerar en organisation med kroniskt
sjuka som inget hellre vill än att arbeta men som
genom systemen som finns i det här samhället i dag
ställs utanför arbetsmarknaden, många gånger som
sjukskrivna och långtidssjukskrivna och därifrån
inte går tillbaka till arbetsliv utan till
förtidspension, som det hette tidigare, nu
aktivitets- och sjukersättning.
Vi har 70 % kvinnor inom våra diagnoser, så det
här är en kvinnofälla. Jag tycker att man ska titta
lite grann på det systemfel som ändå finns i det här
samhället, systemfelet mellan dem som ska betala de
olika försäkringsdelarna och dem som betalar
sjukvården. Om landstingen satsar pengar på ökad
sjukvård och ökad rehabilitering för våra grupper
vinner staten på det i minskade sjukpenningsbidrag.
Tvärtom, om landstingen minskar sin insats för
rehabilitering och sjukvård ökar sjukersättningen
för staten. Om man använde de båda potterna till att
rehabilitera människor med kroniska sjukdomar och
såg till att de inte hamnade i gråzonen skulle
betydligt fler vara i arbete och mindre belasta
samhällets resurser. År 2001 kostade de reumatiska
sjukdomarna det här samhället i produktionsbortfall
31 miljarder kronor. De direkta insatser som
samhället gjorde motsvarade 5 miljarder kronor. Det
är en ganska passiv syn på samhällets resurser när
det gäller de reumatiska sjukdomarna. Det är
bedrövligt, och det drabbar kvinnor i huvudsak,
70 %. Jag vill skicka med utskottet detta.

Ordföranden Tomas Eneroth (s): Vi tackar för det.
Utöver de frågor som Linnéa ställde noterade jag att
när Anna Hedborg kommenterade deltidssjukskrivningar
så flög ett antal händer upp i luften. Jag har här
inte utrymme att låta alla kommentera detta, men
Johnny Johnsson var först. Du blev också
apostroferad i frågan. I övrigt fortsätter jag med
talarlistan och hoppas att det är okej.

Johnny Johnsson, Svenska Företagsläkarföreningen:
När det gäller deltidssjukskrivningarna är det bra
om det är för att rädda arbetsförmåga. Det kräver
att det finns en strategi och kontinuitet.
Kontinuiteten är oerhört viktig i det avseendet att
det finns någon som kan hantera detta. Jag vet inte
om ni hörde på radio i morse. Socialstyrelsen är nu
ute och tittar på sjukskrivningsprocessen på olika
vårdcentraler. Det var bara två av tio som hade en
strategi för sjukskrivningsprocessen. Det är
naturligtvis otroligt bedrövligt. Då hamnar man
mellan stolarna. Så det är en viktig bit.

Det kan bli dåligt med deltidssjukskrivningar för
vi har arbetstidsförkortningar och fribrev för
medfinansiering.

Mona Jönsson (mp): När det gäller ekonomiska
drivkrafter blandas mycket ihop med det som är
lagstiftat redan nu. Till exempel ska antalet
avstämningsmöten bli flera. Det lagstiftades om det
för cirka ett och ett halvt år sedan.

Jag skulle vilja ha en kommentar från Anastasia
Georgiadou angående det fall som du tog upp om Stina
som ville bli sjukskriven i tre veckor. Du som
arbetsgivare hade en dialog med henne, och det är ju
du som betalar ut sjuklön och avgör om hon är sjuk
eller inte.
Nu är sjuklöneperioden tre veckor, men sedan
kommer den att förkortas till två veckor innan det
behövs ett sjukintyg. Förändrar de ekonomiska
drivkrafterna din inställning vid beviljande av
sjuklön? Det är ju ändå du som betalar ut
sjukförsäkringen och avgör om hon är sjuk eller
inte.

Anastasia Georgiadou, Svenskt Näringsliv: Man måste
ha läkarintyg efter den sjunde dagen. Jag har ännu
inte fått in något läkarintyg. Jag måste först se
vad som står i det och sedan eventuellt kontakta
läkaren och försäkringskassan om jag vill
ifrågasätta om hon är sjuk. Det var hon själv som
valde att bli sjuk, och det var för att hon var
trött på grund av att hon ägnade sig åt en annan
verksamhet. Då är frågan om det ska vara så lätt som
att själv säga till läkaren att man vill vara hemma
för att man är trött. Att vara trött, är det någon
sjukdom? Jag tycker inte det.

Jag har inte den kompetens som försäkringskassan
har när det gäller att ifrågasätta ett läkarintyg.
Jag är inte utbildad för det. Jag tror att det är
fler företagare som sitter i samma båt. Det är
väldigt svårt för oss att ifrågasätta ett
läkarintyg.

Mona Jönsson (mp): Jag måste kanske förtydliga vad
jag menar. Det är ju du som företagare som betalar
ut sjuklönen. Det är till dig som Stina har sagt att
hon inte är sjuk utan att hon måste reda upp saker
hemma. Det är du som har kostnaden för sjuklönen.
Det är ingen läkare eller någon annan inblandad i
den första delen.

Anastasia Georgiadou: Här går våra åsikter isär.
Enligt henne är hon sjuk, men enligt mig så är hon
inte sjuk. Orsaken till att hon vill vara hemma är
att hon vill vila. Hon har en helt annan uppfattning
än jag om hur man kan använda sig av förmånen att
vara sjukskriven. Stina har därför gått till en
läkare. När jag får det läkarintyget kan jag göra
min bedömning av det samtal som vi har haft, och då
måste jag kunna begära hjälp av försäkringskassan
alternativt fråga läkaren. Men jag får nog inte ut
mycket av läkaren eftersom deras dialog är
sekretessbelagd. Det är alltså försäkringskassan som
jag måste koppla in.

Men visst kan jag ifrågasätta ett läkarintyg. Fast
då kan jag hamna i någon sorts förhandling om mitt
ifrågasättande. Vad den diskussionen kommer att leda
till vet jag inte. Försäkringskassan betalar kanske
ut sjuklönen i avvaktan på att ärendet avgörs i
någon annan instans. Jag har aldrig varit med om det
förut.

Birgitta Målsäter, Riksförsäkringsverket: Det är i
tre situationer som det kan föreligga en tvist, om
det föreligger sjukdom eller inte, om graden av
arbetsförmågans nedsättning eller om man är anställd
eller inte. Om arbetsgivaren i det läget inte
betalar ut någon sjuklön kan den anställde ansöka om
sjuklönegaranti hos försäkringskassan. Det är ganska
sällan som det förekommer, men den möjligheten finns
i 20 § i sjuklönelagen.

Birgitta Carlsson (c): Jag har redan fått svar på en
del av mina frågor, men jag ska uppehålla mig kring
detta med förtidspensioneringar som jag ser som ett
stort problem. Regeringen satte som mål att man
skulle ligga kvar på 2002 års nivå, som var ett
rekordår. Vi menar att det är ett sätt att sopa
problemet med sjukskrivningarna under mattan att
förtidspensionera människor i så snabb takt som man
gör i dag. Sedan vet jag att man ska göra
kontroller, men hur stora är möjligheterna att
människor ska kunna komma tillbaka i arbete?

Statistiken visar ju hur svårt det är att komma
tillbaka i arbete när man har varit sjukskriven i
bara några månader. Har man då varit borta i flera
år är det mycket svårare att komma tillbaka.
Man är besviken över att det inte finns större
drivkrafter för att få fler att börja med
rehabilitering snabbare än i dag. De pengar som har
varit avsatta för detta har inte alltid utnyttjats
för att människor i mycket större utsträckning än i
dag ska komma tillbaka i arbete snabbare. Hur jobbar
man för att minska antalet förtidspensioneringar?

Jan Grönlund, Näringsdepartementet: Det sägs ofta
att förtidspensionering eller att låta folk gå sjuk-
eller aktivitetsersättning bara är ett sätt att sopa
problemen under mattan eller snygga till
statistiken. Men diskussionen här i dag visar ju att
det är ett ganska lätt avslöjat trick.

Vi har de system som vi har med sjukersättning och
aktivitetsersättning. Någonstans kan man tycka att
de som har svårt att komma tillbaka till arbetslivet
faktiskt har rätt att få sjukersättning. Det är
viktigt att den kedjan fungerar så att man inte
behöver gå på sjukpenning i onödan.
Sedan delar jag i och för sig den uppfattning som
Birgitta för fram. Visst måste man se till att
rehabiliteringen fungerar mycket bättre, visst är
det ett misslyckande för oss alla att så många
personer i onödan förtidspensioneras och så vidare.
Som jag sade i min inledning är en av de stora
utmaningarna just nu att underlätta för människor
att byta arbeten. Jag är i alla fall av den
uppfattningen att inte minst en utökad samverkan
mellan socialförsäkringsområdet,
försäkringskassorna, arbetsförmedlingarna och
arbetsmarknadspolitiken har en väldigt stor
betydelse.

Anna Hedborg. Riksförsäkringsverket: Det är oerhört
viktigt att människor har rätt ersättning. I dag går
många hellre med sjukpenning under lång tid därför
att den ersättningen är högre. JO har varit mycket
kritisk emot att det finns fall där man helt enkelt
har avstått från att göra den prövning som gäller
för sjukbidrag. Man ska ha rätt ersättning om man
inte har förutsättningar att komma tillbaka i arbete
under överskådlig tid.

Det blir också en stockning i systemet när man
inte delar in människor i de som har förmåga att
komma tillbaka i arbete efter rehabilitering och de
som inte har det. Så det är viktigt ur alla möjliga
synvinklar att människor har rätt ersättning.
Sedan vet vi ju att det är väldigt viktigt att
saker ska ske snabbt och kvickt, och det är viktigt
vad försäkringskassan gör. Men jag skulle ändå vilja
varna för att tro att de stora
rehabiliteringsinsatserna kan göras via
försäkringskassan. Försäkringskassan har inte det
ansvaret, utan man har ansvar för att samordna
verksamhet från de som verkligen har
rehabiliteringsförutsättningar, och det är
arbetsgivarna som har de absolut största
förutsättningarna och också skyldigheterna enligt
lag. Vare sig det är arbetsmiljön eller inte som är
skuld till sjukfrånvaron vet vi en del om vad som
fungerar.
Det enda som vi, efter alla våra undersökningar,
med säkerhet kan säga är att det är vid byte av
arbetsuppgifter eller byte av arbete som man
verkligen kan mäta en framgångsrik rehabilitering.
Det betyder alltså att det är arbetsgivaren eller
arbetsmarknadsmyndigheterna som är de verkligt
strategiska rehabiliteringsaktörerna. Sedan är det
naturligtvis viktigt att försäkringskassan gör rätt
saker så att de kommer in på plan på rätt sätt. Men
det är andra som måste stå för själva
rehabiliteringen.

Anna Lilliehöök (m): Jag vill börja med en fråga som
rör detta med sjukskrivning. Det är ganska oklara
regler. Varken läkare eller försäkringskassor och än
mindre enskilda personer har särskilt lätt att
avgöra vad som är rätt och fel. Det blir en
rättsosäker situation för arbetsgivarna när man
lägger över ansvaret på dem. Jag vill då fråga Anna
Hedborg hur hon ser på vilka medel en arbetsgivare
ges i propositionen för att kunna vara med i
processen och ta ansvar. Som vi har hört tidigare
gäller ju läkarsekretessen, och det tycker väl alla
är bra.

Sedan undrar jag hur en liten arbetsgivare ska
förväntas klara av det som försäkringskassan inte
klarar av. Försäkringskassan ser ju ändå sjukfall
med jämna mellanrum medan en liten arbetsgivare
kanske råkar ut för det en gång vart 40:e år.
Vidare skulle jag vilja att du kommenterade Johnny
Johnssons analys om att man egentligen behöver
ingripa efter två veckor. Redan efter en månad är
situationen väldigt svår att räta upp. Det finns ju
ett antal studier som visar att så är fallet.
Hur ska en liten arbetsgivare klara av att göra
det här, och hur kan försäkringskassan verkligen ta
sitt ansvar och se till att det sker ett ingripande
innan den första månaden som är lite kritisk har
gått?

Anna Hedborg, Riksförsäkringsverket: Det är
självklart att det är ganska knepigt för en liten
arbetsgivare som råkar ut för sitt första eller
annorlunda sjukfall. Där har försäkringskassan en
viktig samarbetspartsuppgift med arbetsgivaren.

Samtidigt är vardagen för de allra flesta att man
har medarbetare som är sjuka varav de flesta är
kortvarigt sjuka. Har man ett systematiskt
arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen är det färre som
blir sjuka.
Det är ju en väldigt svår problematik kring hela
sjukfrågan. Man kan inte hävda att allt är svart
eller vitt i det enskilda fallet när det gäller var
skulden ligger, vad som är orsaken och varför någon
är sjuk i det ena fallet men inte i det andra.
Man vet ändå att systematiskt arbete för en god
arbetsmiljö leder till lägre sjukfrånvaro. Men det
är ingen lösning i det enskilda fallet. När det väl
har inträffat ett sjukfall måste man göra någonting
konkret där och då. Då kan kanske försäkringskassan
vara till stöd för de mindre arbetsgivare som
naturligtvis mycket mera sällan över huvud taget ser
sjukfall jämfört med vad en stor arbetsgivare gör.
Den mindre arbetsgivaren har också mycket mindre
resurser.
Faktum är ju att de små arbetsplatserna är väldigt
mycket mera framgångsrika när det gäller att hålla
nere sjukfrånvaron. Den närhet som finns mellan
människor på den lilla arbetsplatsen och mellan
chefer och anställda slår igenom i en arbetsmiljö
som i allmänhet leder till en mycket lägre
sjukfrånvaro. Det säger någonting viktigt om hur det
står till på arbetsplatsen, sett till det totala
sjuktalet. På det små arbetsplatserna står det
ganska väl till i de allra flesta fall.

Mariann Ytterberg (s): Jag tror inte heller att all
ohälsa uppstår inom eller av arbetet. Jag tycker att
det som Stefan Wiberg pekade på är viktigt, att det
ska löna sig att ta tillbaka sjukskrivna.

Min fråga riktar sig till Anna Hedborg. Johnny
Johnsson beskrev hur man arbetar inom Stora Enso i
dag för att få tillbaka folk i arbete. Då vill jag
fråga Anna: Kan den här lagstiftningen bli en
bromskloss i den processen?
Man känner sig litet bekymrad för kommuner och
landsting. Jag håller med Åke Hillman om att de inte
är sämre arbetsgivare, men det handlar om stora
arbetsplatser med väldigt mycket kvinnor och oerhört
slitsamma jobb. Du som en gång har varit chef inom
landstingsvärlden, hur ser du på den här frågan?

Anna Hedborg, Riksförsäkringsverket: Det finns ingen
anledning att tro att den här lagstiftningen skulle
vara en bromskloss för det arbetssätt som Stora Enso
representerar, tvärtom. Idén går ju ut på motsatsen,
att det ska löna sig att göra ungefär som man gör
där. Förutom alla andra lönsamheter i det hela finns
dessutom lönsamheten att det blir mindre kostnader i
sjukförsäkringen om man arbetar så systematiskt som
man gör på Stora Enso.

Exemplet ur försäkringskassevärlden är ganska
talande. Det spelar roll hur man beter sig. De som
arbetar systematiskt har ganska lika förutsättningar
när det gäller åldersstruktur, kön och
arbetsuppgifter. Att det skiljer sig så pass
kraftigt åt mellan olika försäkringskassor visar att
om man kunde få styrka i drivkrafterna borde de
kunna verka åt rätt håll och verkligen få effekt.
Nej, jag tror inte att lagstiftningen kan bli en
bromskloss. Avsikten är ju motsatsen. Det finns
ganska goda förutsättningar att tro att det ska
fungera.
Jag har inte någon särskild kompetens i fråga om
kommuner och landsting, men det är stora skillnader
mellan olika kommuner och landsting som inte riktigt
kan förklaras av sådana strukturella faktorer som
man kan mäta. Den viktiga faktorn är om
arbetsplatsen fungerar mer eller mindre bra givet
sina strukturella förutsättningar.
Jag vet att det finns många kommuner och landsting
som satsar stora resurser på dessa frågor, och det
har blivit väldigt mycket bättre under senare tid.
Tidigare var det ganska många kommuner och landsting
som inte hade så stor koll på hur deras sjukfrånvaro
har sett ut och utvecklats. Men under senare år har
de dragit i gång ett kraftfullt arbete som säkert
kommer att ha effekter.
Det är inte bara en nackdel att man har stora och
många arbetsplatser. Vi vet att byte av
arbetsuppgifter och av arbete är en av de riktigt
verkningsfulla rehabiliteringsinsatserna. Kan man
utnyttja sin storlek, sin massa av arbetsuppgifter
och sina arbetsförhållanden har man också särskilda
förutsättningar.

Annelie Löfqvist, Kommun- och Landstingsförbundet:
Vi pratar mycket om arbetsgivarna nu. Då är det
också viktigt att vi ser på landstingens verksamhet
som sjukvårdshuvudmän. Ska man tänka i
främjandetermer och långsiktighet behöver
landstingen som sjukvårdshuvudmän göra väldigt
mycket. Man behöver föra många fler samtal och
dialoger, och det är resurskrävande.

Det som är otroligt besvärande för kommuner och
landsting är ju att det råder resursbrist i vården,
i äldreomsorgen och i skolan. När det gäller att
frigöra resurser till annat blir det tvärtom för
oss. Vi måste använda ytterligare en del av
verksamhetens medel till medfinansiering. Vi är
väldigt oroliga över hur det slår i ett annat
perspektiv.
Jag är glad över att många här säger att kommuner
och landsting inte är sämre arbetsgivare. Det
handlar väldigt mycket om arbetsmarknadsstruktur.
Bara som exempel kan jag nämna att man har 14 dagar
i Gnosjö kommun jämfört med 80 dagar i Åsele. Det
beror inte på att det är sämre arbetsgivare i Åsele,
utan det handlar väldigt mycket om
arbetsmarknadsstruktur. Jag kan bara bekräfta hur
viktigt behovet av rörlighet och individuell
omställning är.

Kenneth Lantz (kd): Jag har fått svar på en hel del
av mina frågor, men jag saknar kommentarer till Per
Westerbergs frågeställning om vad det läge som vi
hamnat i kan bero på, ett läge som vi hamnade i
1997.

Jag vill rikta ett tack till Anastasia för ett
engagerat inlägg i den här debatten. Jag tycker att
det var intressant att höra om dina exempel.
Jag vill lyfta fram en fråga som har med
förebyggande insatser att göra. Johnny Johnsson
nämnde i korthet om de besparingar som Stora Enso
hade lyckats med. Jag tror att det är ganska enkelt.
Mycket av den lagstiftning som vi har är skriven för
stora företag. Jag skulle vilja att du nämnde några
exempel, kanske inte på fysiska aktiviteter men på
hur lagstiftningen skulle kunna förändras för att vi
ska kunna få fart på arbetet. Det viktigaste är
kanske vad småföretagarna, Almega, skulle vilja ha
för lagstiftning för att kunna delta aktivt i
arbetet med förebyggande hälsovård.

Johnny Johnsson, Svenska Företagsläkarföreningen:
Det går kanske inte att lagstifta om främjande
insatser, men det går att lagstifta om
förutsättningar för det. Dit hör ju det systematiska
arbetsmiljöarbete där man har tydliga mål för
verksamheten, en kreativ miljö där människor får
använda sin kreativitet och ambition, att
ledarskapet är främjande och att ge människor goda
förutsättningar. Då gör de ett bra jobb. Man ska
också ha ett öppet arbetsklimat där medarbetarna är
delaktiga och medbestämmande, känner sig sedda och
behövda och också får ta ansvar för sig själva, sitt
arbete och sitt liv i övrigt.

Detta tillsammans är det som är främjande i det
här sammanhanget. Det handlar om inställning och
utbildning för att kunna ha ett ledarskap som
fungerar och ett ledarskap också för
organisationerna. Det är så jag ser på detta.
I den fyrklöver som jag gjorde - om ni minns den -
är företagshälsovården en viktig bit, och den skulle
kunna vara en ännu viktigare bit för småföretag om
man gjorde det på ett smart och bra sätt. Man ska
inte bara se företagshälsovården som att det är ännu
en pålaga. I stället kan det vara en möjlighet att
få tillgång till en expert om det dyker upp stora
svårigheter. Jag tänker då på benbrottsfallet som vi
hörde om. Hade det funnits en coach, en
företagshälsovård som hjälpte till skulle man ha
kunnat göra ett tidigare avslut och fått hjälp med
att hitta en ny arbetsförmåga.

Man måste lägga sig i. Motivation är den absolut
viktigaste drivkraften i det här avseendet. Vi hörde
om fallet med människan som ville förstärka sin
rörelse genom att vara sjukskriven på grund av ditt
eller datt. Man undrar ju vad det är för
arbetsgivare som inte kan ta en dialog om det och
säga: Det där är väl inte okej. Kan vi inte
sjukskriva dig från din verksamhet så kan du komma
hit och vila upp dig hos oss? Så gör jag ofta.

Vitsen med företagshälsovården är att den är
legitim och kan gå emellan arbetsgivare, parter och
den civila delen. Företagshälsovården kan ta upp
frågor som är av rådgivande och fostrande natur. Men
utan motivation kan vi inte rehabilitera en enda
människa, det är helt klart. Man måste fråga: Vad
har du för tankar och viljor?
När det gäller främjandeprincipen, friskvård och
annat förhåller det sig på samma sätt. Det finns för
lite kunskap.
Men ett ställe som ni borde åka till är Malung
kommun, som jag precis har besökt och är oerhört
imponerad av. Genom att jobba med den här frågan som
en främjandeprincip har man sänkt antalet
sjukskrivningar med 2 % under det första halvåret,
så nu ligger man 10 miljoner plus.
Åk upp och titta på Malung! Där har ni mycket att
lära. Det finns också andra sådana ställen, men i
Malung är det renodlat rakt över. Malungsborna
brukar säga: Om man släpper en atombomb över världen
överlever skorpioner, kackerlackor och malungsbor,
för de har varit med om så mycket elände. Det är
kanske därför som de har denna kreativitet.

Marie Silfverstolpe, Almega: Många av de små
företagarna, som jag företräder, jobbar hårt med
dessa frågor på olika sätt. Men det finns hela tiden
en oro för att man inte kan planera vilka kostnader
detta kommer att innebära.

Det finns ett antal arbetsgivare som funderar på
att teckna privata sjukförsäkringar för att minska
det stora problemet med vårdköerna som ju kan
innebära ökade kostnader för sjukpenningen. Men
kruxet är att det finns vissa politiska signaler som
tyder på att en sådan privat vårdgivare som till
exempel S:t Görans sjukhus inte kommer att få bereda
plats för folk som remitteras dit via en privat
försäkring, även om man skulle ha utrymme för det.
Ska man få ned sjukfrånvaron är det oerhört
viktigt att alla parter samverkar - sjukvården,
arbetsgivaren och försäkringskassan. Jag tycker att
problemen med sjukvården inte riktigt har förts fram
här.
Det är inte så himla lätt för en arbetsgivare att
vägra att betala ut sjuklön. Det kan sluta med att
man hamnar i Arbetsdomstolen för brott mot
kollektivavtalet. Som Anastasia påpekade har
arbetsgivaren inte någon möjlighet att bedöma om
personen är sjuk eller ej. Men det här är ett
problem som vi måste jobba tillsammans med för att
lösa.

Ulla Hoffmann (v): Först ett stort tack till Johnny
Jonsson för att du sade att det inte fanns någon
anledning till att kvinnor skulle vara mer
sjukskrivna än män. Det uppskattades efter alla
andra kommentarer, om jag säger så.

Det har ju visat sig att det finns en stor oro för
det här med selektering. Reumatikerförbundet säger
att systemen ställer arbetstagarna utanför. Vi har
inte hört någon ifrågasätta arbetsgivarnas rätt att
selektera, inte ens inom den offentliga sektorn. Jag
har en fråga till Anastasia. Jag skulle vilja veta:
I vilken mån är du villig att anpassa dina
arbetsplatser och se till att det blir så kallade
rymliga arbetsplatser där funktionshindrade och
andra människor får möjlighet att jobba?
Sedan har jag också en fråga till Kenth
Pettersson. Jag skulle vilja veta på vilket sätt du
tror att det systematiska arbetsmiljöarbetet kan
förhindra sjukskrivningar och på det sättet hjälpa
arbetsgivarna att få ned kostnaderna för
medfinansieringsansvaret?

Anatasia Georgiadou, Svenskt Näringsliv: Vi har ju
flera arbetsplatser. Vi har en arbetsplats där vi
utför administrationen. Den är handikappanpassad.
Det finns ramp till fastigheten och hissar i entrén.
Det gäller även själva ytorna. Sedan har vi väldigt
dålig möjlighet att anpassa arbetsplatsen hemma hos
en funktionshindrad för att det ska vara möjligt för
någon annan som har någon form av funktionshinder
att jobba hemma hos den personen. Det är väldigt
svårt. Samma sak är det när det gäller städningen.
Det är ganska svårt för oss att gå in på andra
arbetsgivares arbetsplatser och anpassa dem.

När det gäller selekteringen tycker jag ändå inte
att jag har selekterat bort någon på grund av ett
funktionshinder. Jag måste göra en riskbedömning
byggd på hela profilen hos den person som söker en
tjänst. Jag tycker att det är väldigt bra att de har
fritidsintressen, men vissa är mer riskbenägna än
andra, och de riskerna tycker jag att jag själv
måste få avgöra om jag är beredd att ta eller inte.
Vi har själva friskvårdskort för alla anställda, så
jag har inget emot att man är ute och försöker
sporta. Men jag måste få göra bedömningen själv,
tycker jag.
Jag hoppas inte ni missförstår mig. Det är inte så
att jag inte anställer personer som har
funktionshinder. Så är det absolut inte, utan nu
pratar jag om människor som söker en vanlig tjänst.
Jan Grönlund sade att det finns
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man kan söka
bidrag. Det gör det, men de är begränsade. Det är
inte så att vi ska söka bidrag för att anställa en
person. Man ska också kunna känna att man är värd
tjänsten.

Kenth Pettersson, Arbetsmiljöverket: Tack för
frågan. Jag är glad att så många har nämnt det
systematiska arbetsmiljöarbetet här i dag. Det är en
fråga som är reglerad i vår föreskrift 2001:1,
Systematiskt arbetsmiljöarbete. Det har sin grund i
arbetsmiljölagen. Det hela går ju ut på att man på
ett systematiskt sätt ska undersöka riskerna i
verksamheten. Man ska på ett systematiskt sätt göra
upp åtgärdsplaner och sedan också följa upp
åtgärderna.

Huvudsyftet med systematiskt arbetsmiljöarbete är
naturligtvis att förebygga att det inträffar olyckor
eller sjukdomsfall i arbetslivet. Men har man ett
systematiskt arbetsmiljöarbete är vår erfarenhet att
man också på ett systematiskt sätt arbetar med
rehabiliteringsfrågor. Och som vi har hört flera
gånger är det arbetsgivarnas huvudansvar att
rehabilitera. Det innebär att man anpassar
arbetsplatsen till de fysiska och psykiska
förutsättningar som de anställda har. Det är en
fråga som är reglerad i arbetsmiljölagen att man har
den skyldigheten. Det gäller att jobba på det
individuella planet med det.
Ofta i debatten har jag upplevt att man
missuppfattar det här med sjukskrivning, att man
uppfattar att det på något sätt är ett intyg på att
man faktiskt är sjuk. Det är det ju inte fråga om.
Det är ett slags intyg på att man inte vid ett visst
tillfälle kan utföra just det arbete som man just då
råkar ha. Det är det enda det är fråga om. Man är ju
inte sjuk i någon mer allmän bemärkelse. Det går att
inom ramen för arbetsplatsen ändra förhållandena så
att den som kanske har brutit ett ben kan jobba
trots det. Man kan göra förändringar i
arbetsorganisationen eller ha hjälpmedel eller
liknande.
Förutsättningarna för att göra den anpassningen
varierar naturligtvis med den verksamhet man har,
men det är ofta fullt möjligt. I sista hand får man
försöka hjälpa vederbörande till en annan
verksamhet. En klok arbetsgivare jobbar ju
systematiskt både med det förebyggande arbetet och
med rehabiliteringsinsatserna i enlighet med de
skyldigheter man har i lagstiftning och
föreskrifter.
Så det korta svaret på Ulla Hoffmanns fråga är väl
att ett systematiskt arbetsmiljöarbete egentligen är
precis det som man bedriver till exempel hos Johnny
Jonsson. De ekonomiska drivkrafter som nu införs
tror jag ytterligare stärker det systematiska
arbetsmiljöarbetet. Det kommer att finnas ett
starkare ekonomiskt incitament att till exempel
anlita företagshälsovård när man inte själv har de
kunskaper som behövs för att genomföra det
systematiska arbetsmiljöarbetet eller
rehabiliteringsinsatser.

Boel Callermo, Kommun- och Landstingsförbundet: Jag
är lite orolig att Ulla Hoffmann missuppfattade
förbundens tidigare inlägg om kvinnors sjukfrånvaro.
Kvinnor har ju högre sjukfrånvaro än män, men det
betyder naturligtvis inte att det är acceptabelt på
något sätt. De analyser vi har gjort antyder att
kvinnors högre sjukfrånvaro har att göra med
kvinnors livssituation i stort, kvinnors
arbetsplatser och en könssegregerad arbetsmarknad.

När det gäller livet i stort handlar det ju om
bristande jämställdhet. Det handlar om att kvinnor
lägger ned fler arbetade timmar under en vecka och
kanske har sämre möjligheter att återhämta sig efter
arbetsdagens slut. En annan fråga är kvinnors
arbetsplatser. Det handlar ofta om relationsyrken,
inte minst i den organisation jag företräder. Det
handlar också ofta om tunga arbetsplatser och inte
sällan stora omstruktureringar. Här finns det mycket
som arbetsgivaren kan göra när det handlar om
inflytande, möjligheter att påverka arbetstider och
så vidare. Det är ett arbetsgivaransvar.
Sedan handlar det också om en könssegregerad
arbetsmarknad och om möjligheten att byta
arbetsplats när det inte fungerar som det ska. När
rörligheten inte är tillräcklig är det också svårt.
Som arbetsgivare kan man alltså göra mycket för att
råda bot på detta. Kvinnor ska inte behöva ha högre
sjukfrånvaro än vad män har. Men vi råder som
arbetsgivare inte på hela den delen. Det måste vi ta
ett gemensamt ansvar för i samhället.

Torbjörn Andersson, Handikappombudsmannen: Jag
tänkte kommentera ordet selektering. Ibland har jag
en känsla av att när man säger "selektering" finns i
bakgrunden tanken om diskriminering. Det är ju så
att i den mån det handlar om att selektera en person
för att personen har ett funktionshinder och därmed
skulle kunna riskera att vara sjukfrånvarande i stor
utsträckning så är det inte tillåtet i dag. Det är
förbjudet enligt den diskrimineringslagstiftning som
finns gällande diskriminering i arbetslivet på grund
av funktionshinder.

Vi menar att den lagstiftningen bör stärkas så att
den också inbegriper ett krav på stöd och
anpassningsåtgärder från arbetsgivarens sida under
pågående anställning, vilket inte finns i dag. Vi
menar också att det finns ett behov av ekonomiska
drivkrafter för arbetsgivaren att ta ansvar för
arbetsmiljön för en person med ett funktionshinder.
Det finns undersökningar som visar att ungefär
100 000 personer med funktionshinder inte får det
stöd på arbetsplatsen som de behöver. Alla dessa är
inte sjukskrivna, men alla skulle kunna bli
sjukskrivna.
Sammanfattningsvis anser vi att det finns ett
behov av ekonomiska drivkrafter, men naturligtvis i
kombination med ett högriskskydd för både
arbetstagare och arbetsgivare.

Annika Qarlsson (c): Diskussionen i dag handlar ju
väldigt mycket om någras skyldigheter och andras
rättigheter. Men egentligen handlar det ju om allas
gemensamma rättigheter och skyldigheter. Sedan är
det förslaget i sig som gör att det fokuseras på
kanske främst arbetsgivarens större skyldigheter
framöver och arbetstagarnas eventuellt förbättrade
rättigheter. Det är det som jag vill komma inte på
lite grann. Man pratar om att det är drivkraften som
ska hjälpa till i utvecklingen så att det ska gå åt
rätt håll.

Tittar man historiskt på vad det är för
drivkrafter man har använt sig av handlar det både
om hur höga ersättningarna eller kostnaderna har
varit och om kontrollsystemet. Där hade vi kanske
tidigare en större egenkontroll och även en
kollektiv kontroll. Självklart var också
försäkringskassornas tidigare kontroller, åtminstone
från min synpunkt sett, betydligt mer omfattande än
de är i dag. I dag går man i förslaget in och menar
att det ska vara arbetsgivaren som får en betydligt
större kontrollfunktion än vad som finns tidigare.
Det skulle vara de drivkrafter som kan verka
förebyggande. Jag tycker att detta med Stora Enzo
kan användas både om man är för förslaget eller mot
det. Det fanns tydligen drivkrafter tidigare. Det
har gjort att man har valt att sätta i gång det här
arbetet betydligt tidigare än många andra företag
runtom i Sverige utan den här förskjutningen av
balansen. Det är egentligen det jag skulle vilja
höra om från Svenskt Näringsliv, från en
representant från försäkringskassorna och från
facken.
Frågan är alltså hur man ser på den här balansen.
Någonstans gäller det att vi har rimlig nivå både på
skyldigheter och rättigheter i det här. Nu tycker
jag att man tar ett stort steg. Man för över en
väldigt stor del av kraven på arbetsgivaren och
underlättar en hel del för en annan viktig part på
de här området, nämligen arbetstagaren.

Stefan Wiberg. LO: Tack för frågan. Det är klart att
det här handlar om att arbetsgivaren givetvis har
ansvaret för arbetsmiljön. Det ska vara klart och
tydligt när det gäller rehabilitering, förebyggande
och så vidare. Samtidigt är det klart att det också
handlar om att samverka på arbetsplatsen för att
förbättra arbetsmiljön och hälsan. Det är någonting
som vi givetvis tycker är otroligt viktigt, att
skyddsombuden har en given roll i arbetet
tillsammans med arbetsgivaren för att driva de här
frågorna.

Det handlar om att få i gång det systematiska
arbetsmiljöarbetet. Det handlar om att se till att
alla på arbetsplatsen har en utbildning. Framför
allt bör arbetsgivare ha en god kunskap om
arbetsmiljöarbetet och sitt ansvar enligt
arbetsmiljölagen. Men det är också viktigt att
skyddsombuden får en grundläggande
arbetsmiljöutbildning.
Så det handlar delvis om samverkan mellan
arbetstagare och arbetsgivare. Det handlar också
givetvis om att man ska vara motiverad och delta i
de rehabiliteringsåtgärder som finns på
arbetsplatsen från den enskilda individens sida. Det
handlar om ett individuellt ansvar som det också är
lönsamt för arbetsgivaren att påverka.
Det här med oberoende expertresurs, som det står i
lagen, har också varit uppe vid några tillfällen.
Det gäller alltså företagshälsovården. Vi tror att
företagshälsovården är en jätteviktig resurs i det
här sammanhanget men att den måste få en tydligare
roll när det gäller vad som egentligen är
företagshälsovård.
Det pågår ju nu en utredning kring
företagshälsovården som ni känner till. Den ska
presenteras för Hans Karlsson den 1 december. Vi
hoppas att den ska ge en tydligare inriktning för
hur företagshälsovården egentligen ska vara. Vi
tycker att den ska vara obligatorisk och att den ska
arbeta förebyggande och med arbetslivsinriktad
rehabilitering.

Roger Mörtvik, TCO: När det gäller själva förslaget
är vår uppfattning att det här är bra. Det behövs
starkare ekonomiska drivkrafter för arbetsgivaren
att jobba med de här frågorna. Men det finns problem
också, som vi vill lyfta fram lite grann som support
till Svenskt Näringslivs hållning. Vår uppfattning
är att arbetsgivarna måste betala mer för ohälsan,
men det är inte rimligt att man ska behöva betala
mer för ohälsa som man inte kan göra något åt.
Sjukdomsfall där det till exempel pågår medicinsk
rehabilitering som inte alls har att göra med
arbetet bör kopplas bort från det här
finansieringsansvaret. Det borde vara ganska enkelt
att hitta former för den typen av prövning.

Det finns också ett annat problem, och det är att
även om många av sjukfallen åtgärdas bäst på arbetet
är det också så, som flera talat om, att många av de
här fallen egentligen klaras av bäst genom att folk
får möjlighet att byta jobb. I dag är det så att
inte finns någon som egentligen har ansvar för att
hjälpa de människor som behöver byta arbete att få
stöd för det. En möjlighet för dem som är
sjukskrivna skulle kunna vara att man framöver
utvecklar en särskild rehabiliteringsförsäkring som
kanske är fristående från nuvarande system, som
kanske till och med parterna kan bära, som ger stöd
till människor som behöver omställning, arbetsbyte,
ökad rörlighet och så vidare.
När jag ändå har ordet vill jag bara passa på att
säga något om selekteringen här. Det har låtit i
diskussionen som om det med automatik kommer att bli
en ökad selektering. Jag vill bara påminna om att i
Holland, där man har överfört hela
betalningsansvaret för sjukförsäkringen på
arbetsgivarna, har man inte kunnat se någon ökad
selektering. Det är ungefär samma nivå nu som det
var innan man införde systemet. Så det behöver inte
med automatik blir någon ökad selektering bara för
att kostnadsansvaret ökar.

Alf Eckerhall, Svenskt Näringsliv: När det gäller
kontroller tänker man kanske mest på negativa
funktioner. Det är ju ett negativt värdeladdat ord.
Men det innehåller ganska mycket. Det fanns en fråga
som Lennart Klockare tidigare tog upp, och som
Annika Qarlsson också tog upp, om ersättningsnivåer.
Det är ju väldigt styrande vad det är för
ersättningar. Som svar till Lennart Klockare kan jag
nämna att vi har i olika sammanhang från Svenskt
näringslivs sida föreslagit att det bör finnas en
ordentlig skillnad mellan ersättning som man får för
arbete och ersättning som man får när man inte utför
arbete.

Jag lyssnade till en debatt i riksdagen för en tid
sedan då de här frågorna diskuterades. Det föreföll
dock inte som om någon av deltagarna var informerad
om de kompletterande system som vi har kommit
överens om från parternas sida. Det är ju inte bara
dessa 80 %, eller 77,6 % eller vad vi nu talar om.
Stora delar av sjukpenningtid och förtidspensionstid
finns det påslag på 10 % eller 15 %. Det finns det i
stort sett på hela arbetsmarknaden.
De här systemen med ersättning har vi ju prövat i
vårt land i full funktion under årens lopp, till
exempel i slutet av 80-talet. Då var det
hundraprocentiga ersättningar. Då hade vi om jag
minns rätt mellan elva och tolv miljoner sjukfall. I
dag är väl antalet sjukfall ungefär hälften. Det
ledde till en besvärande situation. Många företag
fick ha överanställningar på kanske 10-30 %.
Riksförsäkringsverket gjorde för en tid sedan en
utredning som ni nog har sett där de jämförde fyra
länder: Sverige, Finland, Tyskland och Holland.
Slutsatsen som jag uppfattade där var att i Finland
och Tyskland har man ett kontrollsystem, men det har
man knappast i Sverige och Holland. Man måste ha det
i alla system, och kanske i synnerhet i vårt system
eftersom sjukdom i dag är något helt annat än det
var vid den allmänna försäkringens begynnelse.
Vi har nyligen skrivit till regeringen från Svensk
Näringsliv i den här frågan och föreslagit att
regeringen gör en översyn av
sjukskrivningsbegreppet, eller kriterierna för
sjukpenning, och förtidspension och tar bort det som
inte har med arbetsoförmåga och sjukdom att göra.
Det är en hel del som har smugit sig in, till
exempel den som vill ändra sitt utseende. Det har
kanske varken med sjukdom eller arbetsoförmåga att
göra.
Annikas fråga var ju om arbetsgivarens
kontrollfunktion. Den är inte bara repressiv och
negativ. Den baseras naturligtvis på samarbete i
företagen och på förtroende och lojalitet. Det är
ju det allra viktigaste. Men vid sidan av det är det
också viktigt att det finns en möjlighet till
kontroll. Vi har ju varit inne på det tidigare.
Birgitta Målsäter redogjorde för hur man prövar en
sjuklön som arbetsgivaren inte vill betala. Marie
Silfverstolpe fyllde på med att det där kan bli en
lönetvist, och det kan bli ganska knivigt. Det finns
vissa tider som måste iakttas, och det kan vara
svårt med bevisningen.
Så det är lätt att säga att arbetsgivaren avgör
alla sjukfall under de första två tre veckorna, men
det är väldigt svårt att genomföra det, i synnerhet
som man kanske inte får ta reda på vad sjukdomen
handlar om eller vad det är för diagnos och så
vidare.
Det där med kontrollsystem är alltså mycket
besvärande. En viktig sak är att försäkringskassan,
tror jag, i mycket större utsträckning än hittills
kan hjälpa arbetsgivarna på den här punkten. Det har
jag förstått är Riksförsäkringsverkets och
försäkringskassans ambition.

Göte Wahlström (s): Många frågor har ju blivit
belysta, och det handlar kanske om förtydliganden.
Jag fastnade lite grann i Johnnys Jonssons tal om
motivationens betydelse, men min fråga är väl
egentligen ställd till Kenth Pettersson från
Arbetsmiljöverket. Vad jag har förstått och fått
berättat för mig är att du har uttryckt det ungefär
så här: Behovet av ny lagstiftning är marginellt på
arbetsmiljöområdet. Vi borde vara mer följsamma mot
befintlig lagstiftning.

Min fråga är egentligen: Ser du på motivationens
betydelse på samma sätt när det gäller att både
finnas kvar i arbetslivet och att kunna komma
tillbaka till arbetslivet efter sjukskrivning? Kan
förslaget om drivkrafter vara ett sätt att få
nuvarande lagstiftning att bli mer verkningsfull?

Kenth Pettersson, Arbetsmiljöverket: När det gäller
arbetsmiljölagstiftning har jag i olika sammanhang
just uttryckt uppfattningen att vi har den
lagstiftning som vi behöver i stora drag. Några
marginella anpassningar behöver göras med tanke på
internationalisering och liknande. Vi har en del
svårigheter i tillsynen ibland.

Trots att arbetsmiljölagen är så gammal som den är
håller den även för dagens arbetsliv. Jag varnar
alltid för att börja peta i den lagstiftningen.
Risken är att själva arbetsmiljöarbetet kommer att
gå in i ett slags moratorium om man ser över hela
lagen. Lite detaljöversyn behöver säkert göras, men
det är en stark lagstiftning.
Vi har i huvudsak de föreskrifter på plats som vi
behöver. Vi har en ständig översyn inom
Arbetsmiljöverket av de föreskrifter som vi har och
anpassar dem till de förändringar som sker i
arbetslivet.
Jag har en stor övertygelse om att det nu
föreslagna incitamentspaket, om man skulle uttrycka
det så, där man inför medfinansiering kommer att ha
en väldigt positiv inverkan på såväl det
systematiska arbetsmiljöarbetet som anlitandet av
framför allt företagshälsovård eller andra sådana
resurser som man behöver för att kunna arbeta
förebyggande och med arbetsrehabilitering. Så jag
tror att det även på det här området fungerar bra
med ekonomiska drivkrafter.

Kurt Kvarnström (s): Jag har också ett par frågor
som jag vill ställa. För mig är ju arbetsplatsen
fortfarande den centrala utgångspunkten i den här
diskussionen. Jag tycker också att det är viktigt
att var och en ska få arbeta efter sin förmåga. Då
vill jag också lägga in i sammanhanget ett påstående
som jag tycker är viktigt: Att personalen är
verksamhetens och företagens viktigaste tillgång. Då
borde det vara väldigt naturligt att ännu mer arbeta
med de frågor som vi har pratat om. Det handlar
också väldigt mycket om medmänsklighet, tror jag, i
många sammanhang.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Svenskt
Näringsliv, till Landstings- och Kommunförbunden och
till LO. Vi har alltså haft en företagshälsovård,
och haft avtal på det området, tidigare. Där var
det, precis som Johnny Jonsson beskriver det, en
kombination av sjukvård till hälften och
förebyggande arbete till hälften. Han har också
fyllt i det, tycker jag, på ett bra sätt.
Min första fråga till er är: Varför är det så
trögt och varför ser det så olika ut i Sverige? En
del företag och verksamheter har anammat det här
sättet att arbeta med de mänskliga frågorna medan
andra inte har gjort det på samma sätt. Varför är
det så trögt att få fram nya arbetsmiljöavtal?
Den andra lite mer långsiktiga frågan, som jag
också skulle vilja ställa till Svenskt Näringsliv
och till Landstings- och Kommunförbunden, gäller på
längre sikt. Vi ser ju framför oss att tillgången på
arbetskraft inom ett antal år kommer att vika av. Vi
kommer att behöva göra ännu mycket mer ute på
arbetsplatserna för att ta hand om de människor som
har begränsningar. Hur ser ni på de frågorna i det
här perspektivet? Det är, tror jag, en oerhört
viktig fråga att ha med sig i förhållande till den
stora grupp som i dag har förtidspension. På sikt
måste vi hitta ett arbetsliv där också de här
frågorna kommer in på ett helt annat sätt.

Erik Jannerfeldt, Svenskt Näringsliv:
Företagshälsovården är en utomordentligt viktig
resurs för företagen. Som Johnny Jonsson berättade
lägger företagen ned betydligt mer i genomsnitt än
vad man gör inom den offentliga sektorn på
företagshälsovård. Det är ju ett bevis på hur
företagen ser på företagshälsovården. Men i motsats
till situationen på 80-talet och kanske till och med
början av 90-talet, då näringslivet var i stort sett
likartat, är det inte så längre.

Därför behöver företagen olika saker. Företagen
har olika problem och behöver olika lösningar.
Därför ser också företagshälsovården olika ut. Att
tro att man kan köra med det här konceptet att one
size fits all när det gäller företagshälsovård
fungerar inte längre. Man måste mer än tidigare
anpassa företagshälsovården efter företagens behov
och problem.
Också när det gäller sjukvården och kanske, som du
var inne på, de här psykosociala frågorna ser det
också väldigt olika ut. Företagen verkar i olika
miljöer. Det är landsbygd, stora städer och mindre
städer. Där är den offentliga servicen vad gäller
till exempel sjukvård väldigt olika. Då måste man
alltså ha en stor flexibilitet i
företagshälsovården.

Vi ser ju med väldigt stor oro på den utveckling som
har varit när det gäller just sjukvårdens roll i
företagshälsovården. I fråga om just det vi talar om
i dag, sjukfrånvaro, kan sjukvården i
företagshälsovården spela en viktig roll. Det gäller
till exempel bedömningar av arbetsförmåga. Men
utvecklingen går tyvärr åt det motsatta hållet när
det gäller den resursen i företagshälsovården. Den
lagstiftning som vi har sett de senaste åren vill
snarare strypa åt sjukvården än ge den en möjlighet
att spela den viktiga roll som den faktiskt bör ha.

Boel Callermo, Kommun- och Landstingsförbunden:
Svenskt Näringsliv gav ett alldeles utmärkt svar som
i de flesta avseenden också är väl så giltigt för
Kommun- och Landstingsförbunden. Att
företagshälsovården har en nyckelfunktion i både det
hälsofrämjande arbetet och det rehabiliterande
arbetet är vi alldeles övertygade om. I dag sliter
vi med förhållandet, som vi uppfattar det, att
kommunerna och landstingen i sin upphandlande
funktion, eller i sin kravställande funktion, inte
alltid riktigt vet vad de behöver. På motsvarande
sätt upplever vi att företagshälsovården inte alltid
kan leverera det som huvudmännen anser att de
behöver. Denna fråga behandlas också av
Företagshälsovårdsutredningen.

Vi fick också en fråga om kompetensförsörjningen.
Det är av avgörande betydelse att ha sådana
arbetsförhållanden att man förmår behålla
medarbetarna och också rekrytera nya medarbetare.
Förslaget om medfinansiering blir betydelsefullt,
eftersom det är fråga om en utökad kostnad, i och
med att detta inte kompenseras för kommun- och
landstingssektorn. På så sätt innebär det en
ytterligare press på de medarbetare som redan är på
plats och gagnar således inte våra möjligheter att
rekrytera och behålla medarbetare.

Stefan Wiberg, LO: När det gäller avtal kring
arbetsmiljöfrågor drev våra medlemsförbund
arbetsmiljöfrågorna som en viktig del i den senaste
avtalsrörelsen. En av de frågor som fanns med i den
gemensamma plattform som förbunden hade var just den
om kvalitetssäkrad företagshälsovård.

Boel och Eric har redan nämnt att det pågår en
utredning om företagshälsovården. Den ska lämnas
till Hans Karlsson den 1 december. Utredningen
kommer att vara mycket viktig eftersom frågan är vad
vi ska göra med företagshälsovården i framtiden. Som
jag sagt tidigare tycker vi att den ska vara
obligatorisk. Den ska vara en partsgemensam resurs,
vilket är mycket viktigt. Jag tror också att
företagshälsovården, om förslaget om medfinansiering
går igenom i riksdagen, kommer att få en viktig roll
framöver när det gäller arbetsförmågebedömning.
Företagshälsovården måste också få ett tydligare
direktiv från beställarna, via arbetsgivarna, samt
marknadsföra sina tjänster på ett effektivare sätt
än vad de kanske gör för närvarande.

Ordföranden: Jag har ytterligare ett antal ledamöter
på talarlistan men måste konstatera att klockan nu
är 13. Vi hade sagt att vi skulle hålla på fram till
den tidpunkten. Jag tänkte därför avsluta det hela
med att varmt tacka alla inbjudna, såväl dem som
hållit anföranden som övriga som ställt sina
kunskaper till utskottets förfogande. Vi ska använda
dem efter bästa förmåga i arbetet med behandlingen
av regeringens och samarbetspartiernas förslag om
ekonomiska drivkrafter. Om inget ändras blir det
debatt och beslut den 8 december. Betänkandet kommer
även att innehålla stenografiska uppteckningar från
denna utfrågning. Med detta, kära vänner, tackar jag
för att ni ställt upp. Vi ses på barrikaderna. Tack
för i dag!

Bild 1 och 2

Bild 3 och 4

Bild 5 och 6

Bild 7 och 8

Bild 9 och 10

Bild 11 och 12

Bild 13 och 14

Bild 15 och 16