Socialförsäkringsutskottets betänkande

2004/05:SFU1

Anslag inom socialförsäkringsområdet(utgiftsområdena 10, 11 och 12)

---

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
och samarbetspartiernas (v, mp) förslag till anslag
m.m. inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom och utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn.
Utskottet behandlar flertalet motioner från den
allmänna motionstiden 2004 som gäller
socialförsäkringsområdet. Motionerna gäller anslagen
eller anslutande frågor men även allmänna principer
för socialförsäkringarna och internationella
aspekter.
Såvitt gäller utgiftsområde 10 föreslår regeringen
att riksdagen skall besluta om fördelning av medel
på de olika anslagen, sammanlagt ca 129 691 miljoner
kronor. Därtill föreslås att regeringen bemyndigas
att under 2005 ingå vissa ekonomiska förpliktelser.
Inom utgiftsområde 11 föreslår regeringen att
riksdagen skall besluta om fördelning av medel på de
olika anslagen, sammanlagt ca 46 413 miljoner
kronor. Tiden med omställningspension föreslås bli
förlängd från tio till tolv månader om dödsfallet
inträffar den 1 januari 2005 eller senare. När det
gäller bostadstillägg till pensionärer m.fl. höjs
gränsen för bostadskostnaden, fr.o.m. den månad den
bidragsberättigade fyller 65 år, från 4 500 kr till
4 670 kr för den som är ogift och från 2 250 kr till
2 335 kr per månad för den som är gift. För övriga
bidragsberättigade är bostadskostnadsgränsen
oförändrad. Gränsen för skälig bostadskostnad såväl
i det särskilda bostadstillägget för den som fyller
65 år eller är äldre som i äldreförsörjningsstödet
föreslås bli höjd i samma utsträckning, dvs. med 170
kr per månad för den som är ogift och 85 kr per
månad för den som är gift. Höjningarna gäller
ersättningar för tid fr.o.m. den 1 januari 2005.
Inom utgiftsområde 12 föreslår regeringen att
riksdagen beslutar om fördelning av medel på de
olika anslagen, sammanlagt ca 56 357 miljoner
kronor. Vidare föreslås att rätten till tillfällig
föräldrapenning fr.o.m. den 1 januari 2005 utvidgas
på så sätt att föräldrar till ett svårt sjukt barn
under 18 år får rätt till ett obegränsat antal dagar
med tillfällig föräldrapenning. Rätten till
tillfällig föräldrapenning i dessa fall skall
normalt styrkas med ett särskilt läkarutlåtande.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker samtliga motioner.

M-, fp-, kd- och c-ledamöterna har i särskilda
yttranden redovisat sina respektive partiers
budgetförslag.
I ärendet finns 81 reservationer och 13 särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Socialförsäkringarna

1. Parlamentarisk utredning av
socialförsäkringarna

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf357
yrkande 11, 2004/05:Sf359 yrkande 2,
2004/05:Sf384 yrkande 2, 2004/05:Sf389 yrkande 6,
och 2004/05:Sf394 yrkandena 1 och 2.
Reservation 1 (m, fp, kd, c, mp)
Reservation 2 (v)

2. Principer för
socialförsäkringarna

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf338,
2004/05:Sf359 yrkande 1, 2004/05:Sf377,
2004/05:Sf384 yrkandena 1 och 3-9 och
2004/05:Sf389 yrkandena 1 och 3.
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (v)
Reservation 5 (c)

3. Försäkring för barn och unga

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf295.

4. EU:s kompetens

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf263
yrkande 10, 2004/05:Sf362 yrkande 1 och
2004/05:Sf389 yrkande 5.
Reservation 6 (v)

5. Gränshinder i Norden

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf228,
2004/05:Sf229, 2004/05: Sf248, 2004/05:Sf280,
2004/05:Sf356 yrkande 2, 2004/05:Sf367,
2004/05:Sf385 och 2004/05:Sf386.
Reservation 7 (m)

6. Egenavgifter för begränsat
skattskyldiga

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf302.

7. Utlandsstationerade

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sk5 yrkande 2.
Reservation 8 (m, fp, kd, c)

8. Biståndsarbetare

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf323.

9. Företagares
socialförsäkringsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf270,
2004/05:Sf313, 2004/05: A355 yrkande 15,
2004/05:MJ508 yrkande 4, 2004/05:N398 yrkande 7
och 2004/05:N413 yrkande 7.
Reservation 9 (m)
Reservation 10 (fp)
Reservation 11 (c)

10. Konstnärernas
socialförsäkringsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Kr239
yrkandena 6, 7 och 11 samt 2004/05:Kr357 yrkande
1.
Reservation 12 (m, fp, kd, c)

Utgiftsområde 10

11. Anslag utgiftsområde 10

a) Anslag
Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp enligt utskottets förslag i bilaga
3. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:1 utgiftsområde 10 punkt 2 samt avslår
motionerna 2004/05:Sf347 yrkandena 1, 2, 4, 5,
7-10, 2004/05:Sf357 yrkande 12, 2004/05:Sf359
yrkandena 8-13, 20, 22-26, 2004/05:Sf369
yrkandena 1-12, Sf403 yrkandena 2, 3, 8, 9, 11
och 13, 2004/05:A353 yrkande 8, 2004/05:So357
yrkande 7 och 2004/05:So612 yrkande 3.
b) Bemyndigande
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslaget
19:6 Försäkringskassan ingå ekonomiska
förpliktelser som, inklusive tidigare åtaganden,
medför utgifter på högst 12 miljoner kronor efter
2005. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:1 utgiftsområde 10 punkt 1.

12. Orsaker till ohälsan

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf359 yrkande
3.
Reservation 13 (kd)

13. Sjukdomsbegreppet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf287
yrkande 13 och 2004/05: Sf357 yrkande 1 i denna
del.
Reservation 14 (m, fp, kd, c)

14. Sjukpenning vid
skönhetsoperationer

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf337.

15. Försäkran vid sjukpenning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf357 yrkande 1
i denna del.
Reservation 15 (m)

16. Information om sjukförsäkringens
syfte

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf359 yrkande
14.
Reservation 16 (kd)

17. Läkarna och
sjukskrivningsprocessen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf359
yrkande 16 och 2004/05:Sf403 yrkande 10.
Reservation 17 (fp)
Reservation 18 (kd)

18. Sjukgymnaster och psykologer

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf301 och
2004/05:Sf383.
Reservation 19 (mp)

19. Minskningsregeln

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf347 yrkande
6.
Reservation 20 (m)

20. Sänkta ersättningsnivåer

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf357 yrkande
6.
Reservation 21 (m)

21. Tak i sjukförsäkringen

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf389 yrkande
2.
Reservation 22 (m) - motiv.

22. Karensdag

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf281 och
2004/05:Sf408.
Reservation 23 (m) - motiv.

23. Flexibel sjukpenningnivå

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf225,
2004/05:Sf238, 2004/05: Sf246, 2004/05:Sf251,
2004/05:Sf261, 2004/05:Sf345, 2004/05:Sf357
yrkande 1 i denna del, 2004/05:Sf359 yrkande 17,
2004/05:Sf373 och 2004/05:Ub389 yrkande 2 i denna
del.
Reservation 24 (m)
Reservation 25 (kd)

24. Studier vid sjukskrivning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf233,
2004/05:Sf269, 2004/05: Sf292, 2004/05:Sf296,
2004/05:Sf357 yrkande 1 i denna del, 2004/05:
Sf382, 2004/05:Sf388, 2004/05:Sf402,
2004/05:Sf403 yrkande 6, 2004/05:Ub389 yrkande 2
i denna del och 2004/05:Ub441 yrkande 5.
Reservation 26 (m, fp)
Reservation 27 (kd)
Reservation 28 (c)

25. Studiemedel och SGI

Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub389 yrkande 2
i denna del.

26. Beslut om sjukpenning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf250,
2004/05:Sf294, 2004/05: Sf376 och 2004/05:Sf411.

27. Samordning av ersättningssystem

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf343,
2004/05:Sf349 och 2004/05:Sf389 yrkande 4.
Reservation 29 (v)

28. Faktorer som kan påverka sjuktalen
m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf287 yrkandena
1-4, 6, 7, 9, 11 och 12.
Reservation 30 (m)

29. Övriga sjukpenningfrågor

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf242 och
2004/05:Sf312.

30. Kompensationsnivå i sjuklönen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf212,
2004/05:Sf347 yrkande 3 och 2004/05:Sf398.
Reservation 31 (m)

31. Samverkan i rehabiliteringen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf308,
2004/05:Sf332, 2004/05: Sf353, 2004/05:Sf392,
2004/05:Sf409, 2004/05:N401 yrkande 6 och
2004/05:So394 yrkande 7.
Reservation 32 (fp)
Reservation 33 (kd, c)

32. Sanktionsmöjligheter mot
arbetsgivare

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf241.

33. Rehabilitering av arbetslösa

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf236
yrkande 5 och 2004/05: Sf371.

34. Arbetsmarknad för äldre och
arbetshandikappade

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf234.

35. Köp av arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster m.m.

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf236 yrkande
1.

36. Ansvar för rehabilitering m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf314,
2004/05:Sf357 yrkande 5 och 2004/05:Sf372.
Reservation 34 (fp, kd, c)

37. Rehabilitering av
funktionshindrade

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf254.

38. Punktskriftsundervisning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf202 och
2004/05:Sf256.

39. Utbildning med ledarhund

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf325.

40. Rehabilitering av
långtidssjukskrivna

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf272.
Reservation 35 (m, fp, kd, c)

41. Rehabiliteringsfrågor i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf219,
2004/05:Sf236 yrkande 2, 2004/05:Sf247,
2004/05:Sf293, 2004/05:Sf307 och 2004/05:Sf403
yrkande 7.
Reservation 36 (fp)
Reservation 37 (kd)
Reservation 38 (c)

42. Närståendepenning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf249,
2004/05:Sf274 och 2004/05:So357 yrkande 8.
Reservation 39 (fp)
Reservation 40 (c)
Reservation 41 (v, mp)

43. Ungdomar och aktivitetsersättning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf222.

Reservation 42 (m)

44. Sjukersättningens sluttid

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf357 yrkande
13.
Reservation 43 (m)

45. Studier och aktivitets- och
sjukersättning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Kr370
yrkande 3 och 2004/05: Ub389 yrkande 2 i denna
del.

46. Vilande aktivitets- och
sjukersättning vid studier

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf243,
2004/05:Sf359 yrkande 19, 2004/05:Sf403 yrkande 5
och 2004/05:Ub389 yrkande 2 i denna del.
Reservation 44 (fp, kd, c)

47. Bisyssla vid partiell
sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf239.

48. Åtgärder för återgång i arbete vid
aktivitets- och sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf403 yrkande
4.
Reservation 45 (fp)

49. Vilande aktivitets- och
sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf359 yrkande
18.
Reservation 46 (kd)

50. Rätt till aktivitets- och
sjukersättning på garantinivå

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf264.

51. Aktivitets- och sjukersättning vid
institutionsvistelse

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf303.

52. Övriga frågor om aktivitets- och
sjukersättning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf311 och
2004/05:Sf342.

53. Handikappersättning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf226,
2004/05:Sf227, 2004/05: Sf282, 2004/05:Sf306,
2004/05:Sf350 och 2004/05:Sf374.
Reservation 47 (fp, kd, c, mp)

54. Privatisering av
arbetsskadeförsäkringen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf271,
2004/05:Sf336 och 2004/05:Sf348.
Reservation 48 (m)
Reservation 49 (kd)

55. Elöverkänslighet som arbetsskada

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ367 yrkande
5.
Reservation 50 (v, c, mp)

56. Övriga frågor om
arbetsskadeförsäkringen

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf275
yrkande 1 och 2004/05: A277 yrkandena 2-4.

57. Försäkringsläkare och utbildning i
försäkringsmedicin

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf355
yrkandena 2 och 5, 2004/05:Sf357 yrkande 2 samt
2004/05:Sf403 yrkande 12.
Reservation 51 (m)
Reservation 52 (fp)
Reservation 53 (kd)

58. Tillsyn av försäkringsläkare

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf355 yrkande
1.
Reservation 54 (kd)

59. Missbruk och fusk

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf331.

60. Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf275
yrkande 2, 2004/05:Sf340,
2004/05:MJ367 yrkande 4 och 2004/05:MJ509 yrkande
13.
Reservation 55 (v, mp)

Utgiftsområde 11

61. Anslag inom utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom

a) Lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag i proposition 2004/05:1
utgiftsområde 11 punkterna 1-3 till dels lag om
ändring i lagen (2000:461) om efterlevandepension
och efterlevandestöd till barn, dels lag om
ändring i lagen (2001:761) om bostadstillägg till
pensionärer m.fl. och dels lag om ändring i lagen
(2001:853) om äldreförsörjningsstöd.
b) Anslag
Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslagen under
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt utskottets förslag i bilaga 3. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
utgiftsområde 11 punkt 4 och avslår motionerna
2004/05:Sf358 yrkandena 2, 4 och 6, 2004/05:
Sf364 yrkande 6 och 2004/05:Sf370.

62. Förbättrade pensioner

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf358
yrkande 1 och 2004/05: Sf362 yrkande 15.
Reservation 56 (kd)
Reservation 57 (v)

63. Samordning av engångsbelopp inom
yrkesskadeförsäkringen

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf262.
Reservation 58 (v, mp)

64. I pensionshänseende likställa gifta
med ogifta

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf217 och
2004/05:Sf273.

65. Efterlevandepension

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf232 och
2004/05:Sf320 yrkandena 1, 3 och 4.

66. Förbättrat bostadstillägg

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf362 yrkande
16.
Reservation 59 (v)

67. Bostadstillägg i särskilt boende

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf201.

68. Beräkning av och information om
BTP

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf339,
2004/05:Sf407 och 2004/05:Sf410.

69. Äldreförsörjningsstöd

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf357 yrkande
16.
Reservation 60 (m)

Utgiftsområde 12

70. Anslag inom utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn

a) Lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag i proposition 2004/05:1
utgiftsområde 12 punkterna 1 och 2 till dels lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring, dels lag om ändring i
föräldraledighetslagen (1995: 584).
b) Anslag
Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslagen under
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn enligt utskottets förslag i bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
utgiftsområde 12 punkt 3 och avslår motionerna
2004/05:Sf346 yrkandena 1-4, 6 och 7,
2004/05:Sf352, 2004/05:Sf354 yrkande 2,
2004/05:Sf359 yrkande 4, 2004/05:Sf363 yrkandena
15, 18, 30, 43 och 44 samt 2004/05:Sf364 yrkande
1, 2004/05:Sf368 och 2004/05:A355 yrkande 12.

71. Familjepolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf263
yrkandena 1, 2 och 7, 2004/05:Sf286 yrkandena 1,
2 och 4, 2004/05:Sf297, 2004/05:Sf328,
2004/05:Sf354 yrkande 6 samt 2004/05:Sf363
yrkandena 1-4, 12, 13 och 41.
Reservation 61 (m) - motiv.
Reservation 62 (kd)
Reservation 63 (v)

72. Delat barnbidrag m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf204,
2004/05:Sf216, 2004/05: Sf244, 2004/05:Sf263
yrkande 8 och 2004/05:Sf396.
Reservation 64 (v)

73. Samtidigt uttag av
föräldrapenningförmåner

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf259
yrkande 2, 2004/05:Sf263 yrkande 5 och
2004/05:A355 yrkande 14.
Reservation 65 (fp)
Reservation 66 (v, mp)

74. 240-dagarsregeln

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf263
yrkande 6 och 2004/05: Ub259 yrkande 8.
Reservation 67 (m, fp, kd, c)
Reservation 68 (v)

75. Individualiserad/jämställd
föräldraförsäkring m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf240,
2004/05:Sf259 yrkande 1, 2004/05:Sf263 yrkandena
3 och 4, 2004/05:Sf363 yrkande 17, 2004/05:
Sf387, 2004/05:Sf393, 2004/05:Sf397 och
2004/05:Sf399.
Reservation 69 (kd)
Reservation 70 (v)

76. 2,5-årsregeln m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf334 och
2004/05:Sf363 yrkande 20.
Reservation 71 (kd)

77. Förstärkt försäkringsskydd för
föräldrar med barn yngre än 240 dagar

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf268.
Reservation 72 (m, fp, kd, c)

78. Överlåtelse m.m. av
föräldrapenningförmåner

Riksdagen avslår motion 2004/05:A355 yrkande
13.
Reservation 73 (fp, c)

79. Kontaktdagar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf253
yrkande 1 och 2004/05: Sf279.
Reservation 74 (c)

80. Föräldrapenningfrågor i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf363
yrkandena 14, 16 och 21,
2004/05:A352 yrkande 12 och 2004/05:A355 yrkande
11.
Reservation 75 (fp)
Reservation 76 (kd)

81. Underhållsstöd

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf263
yrkande 9, 2004/05:Sf327, 2004/05:Sf329,
2004/05:Sf330, 2004/05:Sf346 yrkande 5,
2004/05:Sf354 yrkande 7 och 2004/05:Sf363 yrkande
22.
Reservation 77 (m)
Reservation 78 (kd)
Reservation 79 (v)
Reservation 80 (c)

82. Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner

Riksdagen avslår motion 2003/04:So511 yrkande
3.
Reservation 81 (c)

83. Vårdbidrag för funktionshindrade
barn

Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf245 .

Stockholm den 25 november 2004

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas
Eneroth (s), Sven Brus (kd)*, Ronny Olander (s), Per
Westerberg (m)*, Bo Könberg (fp)*, Anita Jönsson
(s), Mona Berglund Nilsson (s), Ulla Hoffmann (v),
Anita Sidén (m)*, Lennart Klockare (s), Linnéa
Darell (fp)*, Birgitta Carlsson (c)*, Kerstin
Kristiansson Karlstedt (s), Anna Lilliehöök (m)*,
Göte Wahlström (s), Mona Jönsson (mp) och Kurt
Kvarnström (s).

*) Har ej deltagit i beslutet under
förslagspunkterna 11, 61 och 70.

2004/05

SfU1

Utskottets överväganden

Socialförsäkringarna

Allmänna principer för socialförsäkringarna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om en
parlamentarisk översyn av
socialförsäkringarna, om allmänna principer
för socialförsäkringarna samt om en allmän
sjuk- och olycksfallsförsäkring för barn och
unga.
Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd, c, mp),
2 (v), 3 (kd), 4 (v) och 5 (c).

Gällande ordning

Centrala delar i det svenska
socialförsäkringssystemet är sjukförsäkringen,
föräldraförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och
det allmänna pensionssystemet.

Från och med den 1 juli 2003 är kompensationsnivån
för sjukpenning 77,6 % av arbetsinkomster upp till
7,5 prisbasbelopp. För arbetslösa finns därtill
begränsningen att hel sjukpenning utges med högst
521 kr per dag. Den lagstadgade sjuklönen, som utges
av arbetsgivaren, har samtidigt förlängts till tre
veckor. - I betänkande 2004/05:SfU5 om proposition
2004/05:21 Drivkrafter för ökad sjukfrånvaro
föreslås en återgång vid årsskiftet till två veckors
sjuklön och en sjukpenningnivå på 80 %.
Förtidspensioneringen har fr.o.m. 2003 ersatts av
förmånerna sjukersättning och, för personer i åldern
19-29 år, aktivitetsersättning. Förmånerna, som
tillhör sjukförsäkringen, är inkomstrelaterade men
garantiförmåner finns också. Kompensationsnivån för
den inkomstrelaterade delen är 64 %, och vid
beräkning av antagandeinkomsten finns ett tak på 7,5
prisbasbelopp.
I föräldraförsäkringen är kompensationsnivån 80 %
av arbetsinkomster upp till 7,5 prisbasbelopp och
med en grundnivå om 180 kr per dag. För de dagar som
tidigare betecknades garantidagar är
ersättningsnivån 60 kr om dagen, nu kallad
lägstanivå. - I budgetpropositionen aviseras för
föräldraförsäkringen en höjning av lägstanivån till
180 kr per dag för barn födda fr.o.m. den 1 juli
2006 och en höjning av inkomsttaket till 10
prisbasbelopp fr.o.m. nämnda tid.
Förmåner från arbetsskadeförsäkringen utges främst
i form av livränta som i princip skall täcka 100 %
av inkomstförlusten till följd av en arbetsskada.
Även här är förmånstaket 7,5 prisbasbelopp.
Livräntan skall fr.o.m. 2003 till viss del följa den
allmänna löneutvecklingen.
Det allmänna pensionssystemet har nyligen
reformerats men med omfattande övergångsregler.
Syftet har varit att skapa ett pensionssystem som är
följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska
utvecklingen. Reformen gäller fullt ut för personer
födda 1954 eller senare. För denna kategori grundas
ålderspensionen på de under livet sammanlagda
förvärvsinkomsterna. Pensionsrätten motsvarar 18,5 %
av den årliga förvärvsinkomsten upp till 7,5
inkomstbasbelopp (efter avdrag för den allmänna
pensionsavgiften). Förmånerna i det inkomstgrundade
fördelningssystemet anpassas bl.a. till den allmänna
inkomstutvecklingen. I systemet finns även en
garantipension.
Socialförsäkringarna finansieras med
arbetsgivaravgifter, egenavgifter och allmän
pensionsavgift. Det gäller inkomstgrundad
ålderspension och efterlevandepension, sjukpenning,
rehabiliteringsersättning, inkomstrelaterad sjuk-
och aktivitetsersättning, arbetsskadeersättning och
föräldrapenningförmån.

Till begreppet socialförsäkring hänförs i många
sammanhang andra förmånssystem av socialpolitisk
art. Någon definition av begreppet finns inte i den
svenska lagstiftningen. I socialförsäkringslagen
(1999:799) har en avgränsning skett utifrån ett
praktiskt betingat synsätt. Socialförsäkringslagen
omfattar således trygghetssystem som administreras
av Riksförsäkringsverket (RFV), försäkringskassorna
och Premiepensionsmyndigheten. Förmåner från
arbetslöshetsförsäkringen omfattas inte av
socialförsäkringslagen bl.a. på grund av att
arbetslöshetsförsäkringen till väsentliga delar är
frivillig.

Den 1 januari 2005 ersätts Riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna med en ny rikstäckande
myndighet, Försäkringskassan.

Översyn av socialförsäkringarna

Regeringen har inlett en översyn av
socialförsäkringarna som är tänkt att ske i två
steg. Som ett första steg skall en särskild utredare
(dir. 2004:129) göra en genomgripande analys av
socialförsäkringarna i ett brett perspektiv. Denna
analys skall därefter utgöra underlag för en
kommande parlamentarisk utredning som skall lämna
förslag till en reformerad socialförsäkring.
Utredningsuppdraget i det första steget skall
redovisas senast den 1 november 2006.

I direktiven till den nu tillsatta särskilda
utredaren anges att utredningen principiellt sett
skall omfatta hela socialförsäkringen och att
utredaren skall granska och analysera hur
socialförsäkringen fungerar som helhet. Översynen
skall främst omfatta de delar av socialförsäkringen
som avser försäkring för inkomstbortfall till följd
av ohälsa, vilket innebär ersättningsslagen sjuklön,
sjukpenning, rehabiliteringsersättning, sjuk- och
aktivitetsersättning samt arbetsskadeförsäkring.
Även tillfällig föräldrapenning och
havandeskapspenning ingår, men däremot inte
föräldraförsäkringen i övrigt.
Arbetslöshetsförsäkringen skall inte ingå i
översynen annat än vad som följer av samspelet med
sjukförsäkringen. Ålderspensionssystemet skall ligga
utanför översynen.
Grundläggande utgångspunkter för översynen är att
socialförsäkringarna liksom i dag skall vara
generella och obligatoriska och att hälsoprövning
inte skall finnas. Viktigt är också att
försäkringsmässigheten är tydlig så att kopplingen
mellan den avgift som betalas och den försäkring som
erhålls blir uppenbar. I denna del bör
försäkringsmässigheten vara tydligare än i dag.
Särskilt fokus skall läggas på arbetslinjen och
frågor som har sin grund i ohälsa.
Socialförsäkringssystemet skall vara långsiktigt
finansiellt stabilt. Analysen skall visa hur väl
socialförsäkringen fungerar i dag, vilka brister och
förtjänster som finns och effekter på
samhällsekonomi och välfärd. Utredningen skall även
visa på alternativa vägar för att förbättra systemen
inför framtiden.
Det finns enligt direktiven behov av att inom
ramen för översynen se över frågan om en bättre
samordning mellan sjuk- och
arbetslöshetsförsäkringarna. Ersättningar och
ersättningstak skall vara på sådana nivåer att
försäkringen innebär ett reellt skydd för flertalet
försäkrade, standardtrygghet. Utredningen skall
därför överväga effekterna av att inkomstgränserna
inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna höjs i
takt med den allmänna inkomstutvecklingen. Det bör
också övervägas hur den ersättningsgrundande
inkomsten skall definieras och beräknas. Utredaren
skall granska förutsättningarna för att göra
socialförsäkringssystemet mer anpassat till vissa
strukturförändringar på arbetsmarknaden. Utredaren
skall också, i de frågor som uppkommer i samband med
övergångar mellan t.ex. sjukdom och studier,
analysera hur samspelet mellan t.ex.
socialförsäkrings- och studiesystemen är i dag och
vilka behov av förändringar som finns.
Till stor del har socialförsäkringsutgifterna ett
tydligt samband med arbetslivet. Det är därför
naturligt att i ökad utsträckning koppla utgifterna
för socialförsäkringssystemet till arbetsmarknaden
och ge arbetsmarknadens parter ett ökat ansvar för
och inflytande över socialförsäkringarnas
utgiftsutveckling, så långt detta är möjligt utan
att äventyra försäkringarnas grundläggande
principer.
Ett inslag av obligatoriska egenavgifter för de
försäkrade skall övervägas för att stärka den
finansiella stabiliteten.
Utredaren skall bedriva ett utåtriktat och
folkbildande arbete och sträva efter ett brett
samarbete med de politiska partierna,
arbetsmarknadens parter och övriga berörda
organisationer.

Motioner

Moderaterna

I motion Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)
yrkande 11 anförs att sjukfrånvaron är en akut fråga
och att regeringen därför omgående bör tillsätta den
parlamentariska utredningen om
socialförsäkringssystemen. Utredningen bör få friare
direktiv än enmansutredaren fått. Direktiven bör
även omfatta ökad samordning med
arbetslöshetsförsäkringen. I motionen anges att
ersättningsnivåerna i sjuk- och
arbetslöshetsförsäkringarna bör vara desamma och att
försäkringarna kan brytas ut ur statsbudgeten.
Variationer eller differentieringar av avgifterna
kan tänkas.

Folkpartiet

I motion Sf394 av Bo Könberg m.fl. (fp) begärs att
regeringen tillsätter en parlamentariskt sammansatt
utredning i syfte att göra en översyn av
socialförsäkringarna. Översynen bör även omfatta
arbetslöshetsförsäkringen. Motionärerna redovisar
också sin syn på vissa utgångspunkter för
diskussionen mellan partierna, t.ex. att det bör
finnas ett direkt samband mellan avgifter och
förmåner, att avgifterna skall motsvara en
försäkringspremie med riskutjämning, att
socialförsäkringarna frikopplas från statsbudgeten
och att de skall ha buffertfonder.

Kristdemokraterna

I motion Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om
socialförsäkringssystemets utformning. Staten bör
tillhandahålla ett generellt system för att försäkra
inkomstbortfall vid sjukdom, arbetslöshet,
barnafödande och pension, men som även ger utrymme
för egna lösningar och personligt ansvarstagande. I
ett kortare perspektiv bör socialförsäkringarna,
utöver pensionssystemet, renodlas och samordnas.
Sambandet mellan avgifter och förmåner bör
förbättras. I ett längre perspektiv är det önskvärt
att hela skatte-, avgifts- och
transfereringssystemet effektiviseras. I yrkande 2
begärs att en parlamentarisk kommitté snarast får i
uppdrag att utreda en samordning och renodling av
socialförsäkringarna.

Vänsterpartiet

I motion Sf389 av Lars Ohly m.fl. (v) framhålls att
det offentliga trygghetssystemet är ett redskap för
att utjämna klass- och könsskillnader samt att
fördela resurser över livet. Den generella välfärden
bör därför utgöra politisk grund även för
regeringens arbete (yrkande 1). Statens ansvar skall
inte lämnas över på arbetsmarknadens parter eller
den privata marknaden (yrkande 3). Motionärerna
anser att socialförsäkringarna successivt måste
förbättras inom ramen för befintliga system.
Regeringen bör därför lägga ned utredningen om
översyn av socialförsäkringarna (yrkande 6).

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) anser i motion Sf384 att
en större reformering av trygghetssystemen är
nödvändig. Regeringen bör snarast tillsätta en
parlamentarisk utredning om socialförsäkringarna som
även innefattar arbetslöshetsförsäkringen. Som ett
bidrag till utredningen anger motionärerna vissa
allmänna krav för reformen. Bland annat anges att
ersättningsnivåer bör renodlas och systemet ge
förutsättningar för en ekonomisk grundtrygghet som
omfattar alla. Det bör även övervägas om
barnfamiljer bör erbjudas en högre trygghetsnivå.
Trygghetssystemet skall bidra till att arbete och
företagsamhet uppmuntras. Sjukförsäkrings-,
arbetsskadeförsäkrings- och
arbetslöshetsförsäkringssystemen bör slås ihop till
en samlad arbetslivsförsäkring.
Transfereringskostnaderna behöver anpassas till vad
som är långsiktigt ekonomiskt hållbart.
Trygghetssystemet skall bidra till att stärka
medborgarnas egenmakt och självbestämmande.

Enskilda motioner

I motion Sf338 av Staffan Danielsson och Sven
Bergström (c) anges att en stor del av
statsbudgetens utgifter används för den allmänna
sjukförsäkringen. Inkomsternas storlek och behovet
av andra utgifter sätter dock gränser för hur stor
del som kan användas till ohälsan. Motionärerna
föreslår att regeringen utreder en modell där man
först bestämmer hur stor andel av statsbudgeten som
maximalt kan tas i anspråk för sjukförsäkringen och
därefter bestämmer sjukpenningens nivå. Ökar
utgifterna måste sjukpenningnivån sänkas eller
utgifterna minska inom andra områden.

I motion Sf377 av Lars Lilja och Carin Lundberg
(s) påpekas att det finns olika regler för och olika
ersättningsnivåer i de sociala trygghetssystemen.
Motionärerna anser att regeringen bör överväga att
införa samma beräkningsgrund för ersättning i alla
trygghetssystemen.
I motion Sf295 av Carina Adolfsson Elgestam och
Lars Wegendal (s) anförs att allt fler föräldrar
tecknar privata försäkringar med invaliditetsskydd
för sina barn. Alla föräldrar har dock inte råd att
teckna privata försäkringar, och vissa barn har,
t.ex. på grund av funktionshinder, svårare att få en
privat försäkring än andra. Motionärerna anser att
det därför finns anledning att överväga en utredning
om en allmän olycks- och sjukförsäkring för barn och
unga.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare och senast i betänkande
2003/04:SfU1 redovisat sin syn på principerna för
socialförsäkringarna och därvid angivit bl.a.
följande.

Socialförsäkringarna skall vara trygga, rättvisa
och effektiva, vilket bäst uppnås genom en generell
offentlig försäkring. Socialförsäkringarna skall
dels ge standardtrygghet genom att ersätta
inkomstbortfall upp till en viss nivå, dels ge ett
grundläggande skydd vid varaktig ohälsa för grupper
som inte fått fotfäste på arbetsmarknaden.
Inkomstbortfallsprincipen bör vara utgångspunkten
för försäkringsskyddet även framdeles. Förmåner från
socialförsäkringarna skall ges på lika villkor för
alla och innehålla ett betydande mått av utjämning
mellan grupper som löper olika risk att drabbas av
sjukdom och skada. Det möjliggör omfördelningar
mellan olika grupper och över livet. Arbetslinjen är
central.
Utskottet konstaterar att dessa principer
överensstämmer med utgångspunkterna för den översyn
av socialförsäkringarna som nu inleds. Enligt
utskottets mening finns det en bred politisk
uppslutning bakom dessa principer. En bred
uppslutning finns även bakom inriktningen att
arbetslöshetsförsäkringen även fortsättningsvis
skall vara en fristående ersättningsform. Den
inledda översynen omfattar dock
arbetslöshetsförsäkringen såvitt gäller en bättre
samordning mellan sjuk- och
arbetslöshetsförsäkringarna.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
översynen bör inledas med att underlag tas fram som
kan bli föremål för en bred analys men även öppen
debatt och förankring. Utredaren skall enligt
direktiven sträva efter ett brett samarbete med de
politiska partierna, arbetsmarknadens parter och
övriga berörda organisationer. Först därefter bör
det parlamentariska utredningsarbetet ta vid som då
också skall resultera i förslag till en reformerad
socialförsäkring.
Enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu
närmare precisera utgångspunkterna för eller uttala
sig om den närmare inriktningen på den kommande
reformen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf357 yrkande 11, Sf394, Sf359 yrkandena 1 och 2,
Sf389 yrkandena 1, 3 och 6, Sf384, Sf338 och Sf377.
Utskottet finner inte skäl att föreslå införande
av en allmän olycksfalls- och sjukförsäkring för
barn och unga. Utskottet vill dock nämna att
regeringen i proposition 2003/04:150 Ny
försäkringsavtalslag har lagt fram förslag om en
lagfäst rätt att teckna personförsäkring hos
försäkringsbolag. Försäkring får vägras endast om
särskilda skäl föreligger, och en vägran kan prövas
av domstol. Undantag för sjukdom som visat symtom
före tecknandet och som inte grundas på upplysning
om den försäkrades hälsotillstånd, s.k.
symtomklausul, skall endast få införas vid speciella
omständigheter.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf295.

Internationella aspekter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
- EU:s kompetens på socialförsäkringsområdet
- gränshinder i Norden
- egenavgifter för begränsat skattskyldiga
- utlandsstationerade
- biståndsarbetare.
Jämför reservationerna 6 (v), 7 (m) och 8 (m,
fp, kd, c).

Gällande ordning

I socialförsäkringslagen (1999:799) finns
bestämmelser om vem som omfattas av den svenska
socialförsäkringen. I lagen anges att den som kommer
till Sverige och kan antas komma att vistas här
under längre tid än ett år skall anses bosatt här om
inte synnerliga skäl talar mot det. Där anges också
att den som lämnar Sverige fortfarande skall anses
bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst
ett år. Särregler finns för bl.a. statsanställda,
diplomater, biståndsarbetare och utlandsstuderande.

Genom socialförsäkringslagen har förmånerna delats
in i bosättningsbaserade respektive arbetsbaserade
förmåner. Den ena delen innehåller förmåner som
grundas på bosättning i Sverige och den andra delen
förmåner som är beroende av arbete här i landet. Den
bosättningsbaserade försäkringen avser garantibelopp
och bidrag, och den arbetsbaserade försäkringen
avser ersättning för inkomstförlust. Båda
försäkringarna skall gälla lika för alla som är
bosatta respektive arbetar i Sverige.
För att den som utnyttjar den fria rörligheten
inom EU inte skall missgynnas när det gäller rätten
till social trygghet finns regler som samordnar de
nationella socialförsäkringssystemen. De närmare
bestämmelserna finns i förordning (EEG) nr 1408/71
om tillämpningen av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
Förordningen tillämpas även i förhållande till andra
EES-länder. Genom förordning (EG) 859/2003 tillämpas
bestämmelserna även på medborgare i tredje land som
enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas
av förordning 1408/71.
I förordning 1408/71 finns bestämmelser om bl.a.
likabehandling av EU-medborgare, bestämmande av
tillämplig lagstiftning, sammanläggning av
kvalifikationstider, export av förmåner och
proportionell beräkning av pensioner. En
grundläggande princip är att den för vilken
förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningen
i bara en stat, i regel arbetslandets lagstiftning.
Det ankommer på den nationella lagstiftningen att
ange närmare villkor för att tillhöra det landets
system för social trygghet och förutsättningarna för
att få förmåner. Den nationella lagstiftningen får
dock inte avvika från gemenskapsrättsliga principer
och regler. För enskilda fall eller för definierade
grupper är det möjligt för länderna att sluta
överenskommelser om undantag från de allmänna
reglerna i EG-rätten om vilket lands lagstiftning om
social trygghet som skall tillämpas i olika
situationer.
En ny förordning, Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om
samordning av de sociala trygghetssystemen, bygger
på samma grundprinciper som 1408/71 och kommer att
ersätta den förordningen.
Förbindelserna på socialförsäkringsområdet mellan
Sverige och de övriga nordiska länderna regleras
även av den nordiska konventionen om social trygghet
som har trätt i kraft den 2 november 2004. Enligt
konventionen skall reglerna i förordning 1408/71
generellt tillämpas på alla personer försäkrade och
bosatta i Norden som inte direkt omfattas av
förordningen. Det gäller i huvudsak s.k. icke
förvärvsaktiva EU/EES-medborgare och
tredjelandsmedborgare som är bosatta i Norden. I
förhållande till Danmark omfattas dock inte
tredjelandsmedborgare när det gäller vissa förmåner.

Ett flertal andra konventioner om social
trygghet har träffats mellan Sverige och olika
länder. Genom EU-medlemskapet är Sverige också
bundet av avtal om social trygghet mellan
gemenskapen och tredje land.

EU:s kompetens

Motioner

I motion Sf389 yrkande 5 av Lars Ohly m.fl. (v)
anges att det finns en risk att EU-samarbetet kommer
att medföra en ökad privatisering vad gäller
socialförsäkringarna, som kan hota det generella
välfärdssystemet i Sverige. Regeringen bör därför
inom EU offensivt verka för att den nationella
beslutanderätten på det sociala området bevaras även
i praktiken. Liknande yrkanden framförs av Lars Ohly
m.fl. (v) även i motionerna Sf362 yrkande 1 om
pensionssystemet och Sf263 yrkande 10 om
familjepolitiken.

Utskottets ställningstagande

Europeiska gemenskapen har inte kompetens att
harmonisera medlemsstaternas
socialförsäkringssystem. Utskottet har vid flera
tillfällen uttalat (bl.a. i yttr. 1999/2000:SfU6y
när det gällde förstärkt samarbete för att
modernisera social trygghet) att principerna om
icke-diskriminering och likabehandling av EU-
medborgare liksom krav på likabehandling av kvinnor
och män visserligen påverkar utformningen av
socialförsäkringssystemen men att själva
utformningen av och innehållet i medlemsländernas
socialförsäkringssystem är en nationell fråga. På
vissa håll inom EU finns tendenser att bitvis vilja
föra över frågor som rör de nationella sociala
trygghetssystemen till beslutsfattande inom
gemenskapen. Utskottet betonade därför att frågor om
den sociala dimensionen när det gäller en gemensam
strategi för att modernisera social trygghet handlar
om ett samarbete mellan de enskilda medlemsstaterna,
och utskottet ansåg att regeringen i olika
sammanhang och forum inom EU bör markera denna
inställning, något som utskottet i samband med
information om EU-frågor även framfört till
Socialdepartementet.

I EG-fördraget artikel 137.4 anges numera att
bestämmelserna i artikeln, som bl.a. avser
verksamhet för modernisering av systemen för socialt
skydd, inte påverkar medlemsstaternas rätt att
fastställa de grundläggande principerna för sina
system för social trygghet och inte i väsentlig grad
skall påverka den finansiella jämvikten i dessa.
När det gäller det nya konstitutionella fördraget
kan noteras att regeringen i skrivelse 2003/04:13
Europeiska konventet om EU:s framtid angav att
kompetensfördelningen mellan medlemsstaterna och
unionen på det sociala området bör behållas samt att
det förhållandet att beslut får fattas med
kvalificerad majoritet möjliggör framsteg på det
sociala området inom den kompetens som unionen har.
Utskottet konstaterade i sitt yttrande över
skrivelsen (yttr. 2003/04:SfU2y) att konventets
förslag i motsvarande delar inte innebär någon
ändring av EU:s kompetens.
Regeringen har givit RFV i uppdrag att göra en
genomgång av vilka problem man för närvarande
bedömer finns i internationella
socialförsäkringsfall när bl.a. förordning 1408/71
är tillämplig. I redovisningen av uppdraget den 29
oktober 2004 anger RFV bl.a. att EG-domstolen inte
håller det för omöjligt att grunda enskilda
personers rättigheter direkt på fördragets
principer. Vidare kan unionsmedborgarskapet numera
leda till vissa sociala rättigheter som vid laglig
vistelse i ett annat medlemsland inte får nekas med
åberopande av fördragets likabehandlingsprincip. RFV
anser att det sammantaget ges en bild av att EG-
domstolen inte drar sig för att utveckla den sociala
dimensionen. En medlemsstat har möjlighet att
påverka EG-domstolen genom att intervenera i mål och
föra fram sin syn på hur en viss situation bör
tolkas, men enligt RFV sker det inte i någon större
utsträckning från svensk sida.
Enligt utskottets mening ger det anförda vid
handen att regeringen även fortsättningsvis behöver
vara uppmärksam på att EU-samarbetet inte inkräktar
på den nationella beslutanderätten över
socialförsäkringssystemen. Något tillkännagivande
från riksdagens sida är däremot inte nödvändigt.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf389 yrkande 5, Sf362 yrkande 1 och Sf263 yrkande
10.

Gränshinder i Norden

Motioner

Ett antal motioner av Anita Johansson m.fl. (s)
respektive Håkan Larsson (c) tar upp olika
gränshinder i Norden.

I motionerna Sf386 (s) och Sf229 (c) anges att det
finns problem vid förtidspensionering efter arbete i
mer än ett nordiskt land. Rätten till förmånen och
bedömningen av arbetsförmågan beslutas av varje land
för sig. Motionärerna anser att det antingen behövs
en harmonisering av sjukförsäkringssystemen eller
särskilda regler för dessa situationer.
I motionerna Sf385 (s) och Sf248 (c) begärs
tillkännagivanden om att den som uppbär eller skall
börja motta svensk lönebaserad föräldrapenning inte
bör nekas det med hänvisning till att barnet är
bosatt i annat nordiskt land eller att föräldrarnas
arbete i Sverige upphört.
Vidare föreslås i motionerna Sf367 (s) och Sf228
(c) ett tillkännagivande om att den svenska
lagstiftningen bör ändras så att rätten till s.k.
vilande SGI även omfattar situationer då en person
haft studiemedel från annat nordiskt land eller
annat EU/EES-land.

Två motioner tar upp gränshinder mellan Sverige och
Danmark.

I motion Sf356 av Tobias Billström m.fl. (m)
yrkande 2 anges att nuvarande utformning av
socialförsäkringssystemet kan ge besvärliga effekter
när en person arbetar i såväl Sverige som Danmark.
Som exempel nämns arbetsgivaravgifterna,
pensionsintjänande vid kortare arbete än tolv
månader samt situationen för den som är
långtidssjukskriven. Vidare är föräldrapenning och
dagisplats dåligt synkroniserade.
I motion Sf280 av Johan Linander (c) redovisas
exempel på gränshinder i Öresundsregionen.
Motionären anser att en vitbok över samtliga
gränsbarriärer bör upprättas med angivande av när de
skall vara avklarade.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen och
senast i betänkande 2003/04:SfU1 behandlat motioner
om gränshinder i Norden.

Utskottet har därvid redovisat att en särskild
utredare har haft i uppdrag av Nordiska
ministerrådet att utreda de rättigheter en nordisk
medborgare har vid bosättning, arbete, studier,
besök eller liknande i ett annat nordiskt land. En
slutrapport avlämnades i april 2002, Nordbornas
rättigheter (ANP 2002:719). I rapporten anges att
det av många skäl krävs en bättre samordning av
lagar och regelverk. Skillnader mellan länderna i
beskattningen, i de sociala välfärdsstrukturerna,
särskilt när det gäller pensioner och
familjepolitik, och inom utbildningen anges ha
skapat de flesta problemen. Nya gemensamma nordiska
regler som berör EU/EES:s kompetensområde bör dock
även gälla EU-länders medborgare, och bilaterala
överenskommelser mellan nordiska länder som reglerar
nordbors rättigheter bör undvikas.
Utskottet har tidigare även redovisat att de
svenska och danska regeringarna i maj 1999 gemensamt
gett ut rapporten Öresund - en region blir till. I
rapporten anförs om det sociala området bl.a. att
reglerna i förordning 1408/71 i vissa avseenden får
särskilt komplicerade effekter i de fall Danmark är
inblandat, eftersom Danmark skiljer sig från övriga
medlemsstater vad gäller den sociala trygghetens
finansiering såtillvida att socialavgifter knappast
existerar. I rapporten anges även att regeringarna
avser att verka för att tillämpningen av gällande
regler så långt möjligt sker på ett sätt som främjar
integrationen och att de kommer att ta initiativ
till att utarbeta en gemensam tolkning av EG-
reglerna om social trygghet. - Här kan nämnas att en
särskild överenskommelse om tillämplig lagstiftning
i vissa fall enligt förordning 1408/71 träffades
mellan Sverige och Danmark i december 2001.
Regeringen har i skrivelse 2003/04:90 redogjort
för det nordiska samarbetet under 2003 och även
arbetet med att avskaffa gränshinder. Bland annat
anges att den förre danske statsministern Poul
Schlüter under 2003 fick i uppdrag att driva på
gränshindersarbetet.
En redogörelse för arbetet och de förslag Poul
Schlüter har lagt fram på olika områden har lämnats
i oktober 2004. Bland förslagen nämns ändringar på
arbetsmarknadsområdet, bl.a. att varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgare skall omfattas av den
gemensamma nordiska arbetsmarknaden. De nordiska
arbetsministrarna har beslutat att inte tillmötesgå
detta förslag eftersom det skulle innebära en mer
gynnsam behandling av denna grupp än av medborgare i
de nya EU-medlemsländerna så länge dessa omfattas av
övergångsregler i fyra av de nordiska länderna. I
stället har en nordisk arbetsgrupp tillsatts för att
göra en översyn av den nordiska överenskommelsen om
en gemensam nordisk arbetsmarknad. Översynen
beräknas vara klar under 2005. Här kan nämnas att
utskottet inför riksdagens godkännande av den nya
nordiska konventionen om social trygghet (bet.
2003/04:SfU7) angav att det danska undantaget i
konventionen beträffande tredjelandsmedborgare fick
godtas men att regeringen fortsättningsvis borde
verka för ett borttagande av detsamma.
I skrivelsen om det nordiska samarbetet under 2003
påpekas att det i vissa fall inte är möjligt att
uppnå ett harmoniserat nordiskt regelverk och att
det då är viktigt att medborgarna har tillgång till
korrekt och lättbegriplig information om skillnader
mellan länderna. Socialförsäkringar är ett av de
områden där behovet av information särskilt har
uppmärksammats. I skrivelsen anges vidare att ett
viktigt framsteg är ett nytt skatteavtal mellan
Sverige och Danmark. Avtalet löser vissa problem för
arbetskraftspendlarna och skapar större klarhet om
var skatt skall betalas.
Vidare kan nämnas att det inom den nordiska
socialförsäkringsgruppen pågår en granskning av
frågor om familjeförmåner, bl.a. vilket land som
betalar föräldraledighet vid flyttning under
graviditet. Avsikten är att arbetet skall
rapporteras till social- och hälsovårdsministrarna i
juni 2005.
Som ovan nämnts har RFV haft i uppdrag att göra en
genomgång av problem som finns när förordning
1408/71 är tillämplig. Av de problem som anges i
redovisningen kan i detta sammanhang anges följande.
- De olika bosättningsbegreppen skapar problem vid
tillämpningen av den nordiska konventionen om social
trygghet. Här nämns studerande som lämnar Sverige
för att studera i ett annat nordiskt land men också
personer som kommer från ett annat nordiskt land för
att studera här.
- Det har uppstått tveksamhet om användningen av
de svenska SGI-reglerna på inkomster inom EU. Frågan
är om personer som kommer till Sverige skall kunna
uppnå motsvarande SGI-skydd med hänvisning till
tidigare inkomstsituation, studier, arbetslöshet
m.m. i ett annat medlemsland. RFV anser att det är
mycket angeläget att en översyn av SGI-reglerna och
deras inverkan i gränsöverskridande situationer
görs.
- Beträffande föräldrapenningens 240-dagarsvillkor
är den rådande uppfattningen att SGI-nivån baseras
på den svenska inkomsten. Regeringsrätten har begärt
ett förhandsavgörande från EG-domstolen (Rockler C-
137/04) i frågan om 240-dagarskravet i vissa fall
kan ses som ett hinder för den fria rörligheten.
- När det gäller beräkning av inkomstrelaterad
sjukersättning eller aktivitetsersättning finns
behov av förtydligande av vad som menas med svenska
försäkringsperioder respektive försäkringstid enligt
socialförsäkringslagen. Sjukersättning och
aktivitetsersättning är inte heller i vissa andra
fall helt anpassade till bestämmelserna i förordning
1408/71.
- För gränsgångare finns situationer som kan ge
upphov till olika förmåner i form av sjukvård och
ersättning för inkomstbortfall. Det gäller t.ex.
skillnader i ländernas lagstiftning om insatser vid
rehabilitering i Norge och Sverige, inte minst då en
person har arbetat i Norge men är bosatt i Sverige.
Liknande problem finns också i förhållande till
Danmark beträffande personer som har arbetat där men
bor i Sverige och som inte längre har rätt till
sjukpenning och inte heller uppfyller villkoren för
rätt till förtidspension enligt dansk lagstiftning.
RFV drar slutsatsen att huvuddelen av de
problematiska situationerna i internationella
förhållanden har sin grund i att det svenska
socialförsäkringssystemet och förordning 1408/71
delvis vilar på olika grund. Förordning 1408/71
utgår från att en familj som helhet normalt omfattas
av ett lands socialförsäkring, medan det svenska
systemet utgår från att var och en av
familjemedlemmarna är individuellt försäkrade.
Vidare medför likabehandlingsprincipen att svensk
socialförsäkring inte kan konstruera särlösningar.
Sammantaget finner RFV att det finns stor
anledning att påbörja ett utredningsarbete för att
komma till rätta med rådande problem samt göra en
grundlig genomgång av den svenska socialförsäkringen
och dess effekter vid internationella förhållanden.
Utskottet kan således konstatera att det redan
pågår mycket arbete med att undanröja gränshinder
inom Norden och att gränshindersfrågor har blivit en
högt prioriterad uppgift i det nordiska samarbetet.
Det är viktigt att det arbetet fortskrider. Att
problemen inte alltid är begränsade till de nordiska
länderna utan gäller reglerna inom EU/EES-området
visar inte minst RFV:s redovisning.
Något uttalande från riksdagens sida är mot denna
bakgrund inte påkallat, och utskottet avstyrker
motionerna Sf356 yrkande 2, Sf280, Sf386, Sf229,
Sf385, Sf248, Sf367 och Sf228.

Socialavgifter m.m. vid internationella
förhållanden

Motioner

I motion Sf302 av Luciano Astudillo (s) anförs att
egenföretagare med medborgarskap i annat EU/EES-land
automatiskt tillhör det svenska
socialförsäkringssystemet om de inte via s.k. E 101-
intyg begärt att få fortsätta tillhöra hemlandets
socialförsäkringssystem. Så länge egenföretagaren är
begränsat skattskyldig i Sverige påförs företagaren
inte sociala avgifter. Motionären begär ett
tillkännagivande härom.

I motion Sk5 av Per Landgren m.fl. (kd, m, fp, c)
yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att vissa
frågor om utlandsstationerade bör utredas. I
motionen anförs att arbetsgivaravgifter skall
betalas om utlandsstationeringen förväntas bli
mindre än ett år. Från och med den 1 januari 2001
betalas arbetsgivaravgifter även på skattepliktiga
förmåner som t.ex. boende. För utlandsstationerade
statligt anställda är motsvarande förmåner däremot
skattefria. Ytterligare problem uppstår vid
hemkomsten t.ex. när det gäller 240-dagarskravet för
beräkning av föräldrapenning.
Sven Bergström och Håkan Larsson (c) tar i motion
Sf323 upp problem för den som återvänder efter några
år som biståndsarbetare, t.ex. beräkningen av
ersättning vid sjukdom. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att de ekonomiska och sociala
villkoren bör ses över.

Utskottets ställningstagande

Utgångspunkten för den nuvarande socialavgiftslagen,
som trädde i kraft den 1 januari 2001, är att
socialavgifter skall betalas på arbetsinkomster för
personer som omfattas av den arbetsbaserade
socialförsäkringen. I internationella förhållanden
kan dock situationer liknande den som redovisas i
motion Sf302 uppstå. Enligt 3 kap. 12 §
socialavgiftslagen (2000:980) grundas nämligen
underlaget för egenavgifter på de avgiftspliktiga
nettoinkomsterna vid taxeringen till inkomstskatt.
Allmän pensionsavgift kan inte heller påföras när
det gäller inkomst av annat förvärvsarbete, eftersom
det förutsätter att personen är skattskyldig för
inkomsten enligt inkomstskattelagen (1999:1229).
Bristande överensstämmelse mellan avgifter och
socialförsäkring uppstår även i andra situationer.

I slutbetänkandet av Utredningen om
socialförsäkringens personkrets, Socialavgiftslagen
(SOU 1998:67), som låg till grund för nuvarande
socialavgiftslag, lades fram förslag bl.a. om ett
särskilt förfarande för uttag av socialavgifter i
vissa internationella fall. I proposition 2000/01:8
Ny socialavgiftslag angavs (s. 54) att regeringen då
inte tog upp utredningens förslag om ett sådant
särskilt förfarande och därmed sammanhängande
frågor, t.ex. att allmän pensionsavgift skall
betalas också i de fall den enskilde inte taxeras i
Sverige. Inte heller tog regeringen upp förslagen om
en utvidgad skyldighet att betala socialavgifter i
de fall lagen om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl. är tillämplig. Regeringen
angav att dessa förslag kommer att behandlas i ett
annat sammanhang.
Utskottet noterar att i en delrapport till
regeringen den 30 mars 2004 om bl.a. kontrollproblem
vid hanteringen av ansökningar om F-skatt från
utlänningar anger Skatteverket som ett problemområde
att F-skattsedel och socialförsäkringstillhörighet
inte hör ihop. För att Skatteverket skall kunna
debitera egenavgifter krävs nämligen att personen
har överskott av aktiv näringsverksamhet som skall
beskattas i Sverige. Den situationen kan uppkomma
att en utländsk näringsidkare skall omfattas av
svensk socialförsäkring på grund av att han bedriver
näringsverksamhet här utan att han skall beskattas
här. Skatteverkets uppdrag om kontrollen vid
utfärdande av F-skattsedel och av dem som redan
innehar F-skattsedel skall slutredovisas senast den
30 november 2004.
Det kan även nämnas att regeringen i skrivelse
2003/04:119 Särskilda regler under en
övergångsperiod för arbetstagare från nya
medlemsstater enligt anslutningsfördraget angav att
nuvarande regelsystem rörande
socialförsäkringsförmåner med beaktande av EG-rätten
och Sveriges internationella överenskommelser skall
ses över.
Enligt utskottets mening är det för
socialförsäkringssystemens legitimitet viktigt att
så långt som möjligt upprätthålla ett samband mellan
förmåner och avgifter på så sätt att socialavgifter
erläggs för eller av den som omfattas av den svenska
arbetsbaserade socialförsäkringen. Enligt vad
utskottet inhämtat från Skatteverket ökar problemen
med att Sverige inte kan ta ut egenavgifter eller
allmän pensionsavgift trots att personen omfattas av
den svenska socialförsäkringen. Problemen gäller
inte enbart egenföretagare utan även t.ex. utländska
artister. Liknande problem kan uppkomma när det
gäller utsända arbetstagare. Utskottet förutsätter
att regeringen nu överväger möjliga åtgärder för att
undanröja eller minska de påtalade problemen.
Med det anförda får motion Sf302 anses
tillgodosedd och avstyrks.

Fram t.o.m. med utgången av år 2000 gällde att
arbetsgivaravgifter inte togs ut på sådana
lönetillägg som, vid arbete som utförts utomlands,
betingats av ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Lönetilläggen låg inte heller till grund för
inkomstgrundad ålderspension. Dessa regler hade
ursprungligen införts år 1982 med motiveringen att
det var otillfredsställande att såväl
pensionsförmånernas som arbetsgivaravgifternas
storlek var beroende av utlandstillägget. I fråga om
vilka lönedelar som borde anses vara betingade av
ökade levnadskostnader och andra särskilda
förhållanden i sysselsättningslandet borde de regler
som gällde för skattefria utlandslönetillägg för
statligt anställda tjäna som vägledning.

I och med att den nya lagen (2000:980) om
socialavgifter infördes den 1 januari 2001 togs
undantaget för att beräkna arbetsgivaravgifter på
lönetilläggen bort, och samtidigt blev lönetilläggen
förmånsgrundande såvitt avser den inkomstgrundade
ålderspensionen och kunde beaktas vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Som motiv för
ändringen anfördes bl.a. att det skulle strida mot
principerna i 1990 års skattereform om en likformig
och neutral beskattning av arbetsinkomster om varken
socialavgifter eller särskild löneskatt betalas på
lönetillägg vid utlandsarbete. Vidare uttalades att
ett undantag för lönetillägg vid utsändning från
Sverige skulle behöva utvidgas till alla till
Sverige utsända personer för att undvika att
diskriminera dessa. En sådan ordning skulle strida
mot de grundläggande principer som bör gälla för
avgiftsuttaget och ansågs därför mindre lämplig.
Från och med den 1 januari 2002 har införts en
skattefrihet för vissa kostnadsersättningar och
förmåner till utlandsstationerade statligt
anställda. Denna skattefrihet omfattar kostnader för
bostad på stationeringsorten, avgifter för barns
skolgång samt egna och familjemedlemmars resor till
och från tjänstgöringsorten. Sedan tidigare är
lönetillägg skattefria och därmed avgiftsfria för
anställda vid utrikesförvaltningen eller i svensk
biståndsverksamhet.
För icke-statligt anställda gäller således att
arbetsgivaravgifter betalas på samtliga lönetillägg
under utlandsstationeringen och detta även på den
del av lönetilläggen som avser att kompensera den
anställda för ökade kostnader förorsakade av
utlandstjänstgöringen. Skyldigheten för en icke-
statlig arbetsgivare att betala arbetsgivaravgifter
gäller enligt huvudregeln om utlandsvistelsen kan
antas vara längst ett år. Liknande regler om
utsändning finns i förordning 1408/71. Enligt
förordningen finns i vissa fall möjligheter till
förlängning av utsändningsperioden med ytterligare
tolv månader, och efter dispens kan
utsändningsperioden få uppgå till fem år. Även i
socialförsäkringskonventioner som Sverige ingått
finns regler om utsändning, i de flesta konventioner
begränsat till 24 månader, men det förekommer
perioder från tolv månader upp till fem år.
Under hösten 2003 beslöt näringsministern att
tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga
faktorer som försvårar vid utlandsstationering av
personal. En arbetsgrupp bestående av tjänstemän
från Närings-, Finans-, Utrikes-, Utbildnings-
och Socialdepartementen, Utlandsstationeringsgruppen (N2002/
11536/NL), har den 15 oktober 2004 redovisat sitt
uppdrag i en promemoria. Arbetsgruppen anger att de
ramvillkor som i första hand påverkar företagen
eller de enskilda i samband med beslut om
utlandsstationeringar är socialförsäkrings-,
socialavgifts- (arbetsgivaravgifts-) och
arbetslöshetsförsäkringssystemen samt möjligheterna
till svenskundervisning utomlands. Promemorian
innehåller därför en genomgång av dessa olika
regelsystem i relevanta delar och av möjligheterna
att förändra dem i en riktning som främjar
utlandsstationering.
Arbetsgruppen anger att det är tänkbart att
undanta vissa kostnadsersättningar från underlaget
för beräkning av arbetsgivaravgifter, i varje fall
om en sådan lösning görs tillämplig också i fråga om
utländska företag som sänder anställda till Sverige.
Arbetsgruppen avstår emellertid från att dra några
närmare slutsatser i denna del, eftersom en sådan
lösning inte skulle stå i överensstämmelse med
nuvarande principer för finansiering av
socialförsäkringen. Arbetsgruppen anser vidare att
det finns skäl att närmare granska om villkoren för
näringslivets utsända och deras medföljande när det
gäller socialförsäkring skall närma sig dem som
gäller för biståndsarbetare m.fl. Några beräkningar
av de statsfinansiella effekterna av förslagen har
inte gjorts.
Utskottet anser att de fortsatta övervägandena
inom Regeringskansliet i nämnda frågor bör avvaktas
och avstyrker motion Sk5 yrkande 2.

Enligt socialförsäkringslagen kommer den som lämnar
landet att anses fortfarande vara bosatt här, om
utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.
Beträffande några särskilda persongrupper har
socialförsäkringen utsträckt giltighet vid
utlandsvistelse. En person som är anställd av ett
svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet
till ett sådant samfund eller en svensk ideell
organisation som bedriver biståndsverksamhet skall
anses bosatt i Sverige om utlandsvistelsen kan antas
vara längst fem år. Såväl biståndsarbetaren som
medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år är
under utlandsvistelsen försäkrade enligt den
bosättningsbaserade försäkringen. Med make likställs
sambo om de tidigare har varit gifta eller gemensamt
har eller har haft barn. I dessa fall gäller att av
de bosättningsbaserade förmånerna utbetalas
familjestödsförmåner under utlandsvistelsen. Efter
återkomsten till Sverige gäller för såväl
biståndsarbetaren som familjemedlemmarna att SGI:n
lägst fastställs till det belopp som utgjorde deras
respektive SGI omedelbart före utlandsresan. När det
gäller 240-dagarsvillkoret i föräldraförsäkringen
bortses från tiden för utlandsvistelsen. För
biståndsarbetaren gäller att efterskyddstiden i den
arbetsbaserade försäkringen börjar löpa efter
återkomsten till Sverige men för familjemedlemmarna
krävs i praktiken att den medföljande vid hemkomsten
återgår i arbete och blir försäkrad för
arbetsbaserade förmåner.

Utskottet anser sig inte kunna föreslå en utökning
av de förmåner som redan tillerkänts
biståndsarbetare och deras familjer. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Sf323.

Företagare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
företagares socialförsäkringsskydd.
Jämför reservationerna 9 (m), 10 (fp) och 11
(c).

Gällande ordning

För en person som driver näringsverksamhet i form av
ett aktiebolag beräknas SGI:n på den lön som tas ut
från bolaget (SGI på grund av inkomst av
anställning). Personen likställs således med en
anställd. Det innebär också att när han eller hon
blir sjuk är bolaget skyldigt att betala sjuklön
enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Socialavgifter
betalas på lönesumman i form av arbetsgivaravgifter.

När det gäller personer som driver
näringsverksamhet som fysisk person eller i form av
bl.a. handelsbolag, s.k. egenföretagare, räknas
SGI:n med utgångspunkt i den taxerade
nettoinkomsten, dock högst motsvarande skälig lön
för liknande arbete som anställd (SGI på grund av
inkomst av annat förvärvsarbete). Under
uppbyggnadsskedet kan SGI:n sättas högre än den
skatterättsliga nettointäkten, dock även här högst
vad som motsvarar skälig lön för liknande arbete som
anställd. Rätt till sjuklön enligt sjuklönelagen
gäller inte sådan egenföretagare. Vidare gäller att
socialavgifter betalas i form av egenavgifter och i
huvudsak på den taxerade nettoinkomsten.
För egenföretagare kalenderdagsberäknas den
tillfälliga föräldrapenningen.

Motioner

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf270
tillkännagivanden i ett antal avseenden som rör
egenföretagare och socialförsäkringar. Motionärerna
anser att de skilda reglerna för SGI för anställda
respektive egenföretagare är inkonsekventa och bör
göras så likformiga som möjligt. SGI skall beräknas
som genomsnitt av den lön som egenföretagaren tagit
ut senaste två åren (yrkande 1). Vidare bör
arbetstiden beräknas på samma sätt för
egenföretagare som för löntagare vid tillfällig
föräldrapenning (yrkande 2). Regler som
diskriminerar närstående till företagare bör slopas
(yrkande 3). I motionen anges ett exempel då en
kvinna deklarerat hälften av inkomsterna från ett
lantbruk men SGI:n och därmed föräldrapenningen
blivit lägre på grund av att maken gjort
skattemässiga avsättningar. Egenföretagare eller
visstidsanställda skall inte heller riskera att stå
utan inkomstbortfallsförsäkring i händelse av
sjukdom eller föräldraskap, och det s.k.
sexmånaderskravet vid fastställande av SGI bör
därför slopas (yrkande 4).

I motion N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp) yrkande 7
påpekas brister i det sociala trygghetssystemet för
företagare. Motionärerna anför att en egenföretagare
har fasta kostnader vid sjukdom och
föräldraledighet. Samtidigt som företaget
tillfälligt är stängt med bortfall av inkomster
riskeras även ett mer långsiktigt inkomstbortfall
genom att kunderna söker sig till andra företag.
Detta är särskilt känsligt för företag som verkar
inom tjänstesektorn. Motionärerna kritiserar även
att den tillfälliga föräldrapenningen för en
egenföretagare beräknas per kalenderdag. Systemet är
heller inte anpassat för personer som kombinerar
eget företagande med anställning eller studier.
Även i motion MJ508 av Anita Brodén m.fl. (fp)
yrkande 4 begärs ett förbättrat socialt skyddsnät
för egenföretagare och i motion A355 yrkande 15 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anges att villkoren i
föräldraförsäkringen för företagare bör göras
likvärdiga med dem för andra personer.
I motion N398 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 7
begärs ett tillkännagivande om behovet av en
reformering av trygghetssystemen som diskriminerar
småföretagare. Även dessa motionärer påpekar att
egenföretagaren vid sjukdom och föräldraledighet
dels har fasta kostnader, dels riskerar att tappa
kunder som söker sig till andra företag.
Egenföretagaren får också lägre tillfällig
föräldrapenning än anställda. Motionärerna anser att
samma villkor skall gälla för företagare som för
anställda.
Vidare begärs i motion Sf313 av Sofia Larsen (c)
en översyn av trygghetssystemen för småföretagare.
Som exempel på skevhet nämns beräkningen av
tillfällig föräldrapenning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare och senast i betänkande
2003/04:SfU1 behandlat motioner om de sociala
trygghetssystemen för företagare bl.a. ur de
aspekter som tas upp i nu aktuella motioner.

Utskottet ifrågasatte därvid om det är rimligt att
en person, särskilt när han eller hon redan har ett
upparbetat socialförsäkringsskydd, skall riskera att
ställas utan försäkringsskydd under
uppbyggnadsskedet av en verksamhet bara av det
skälet att vederbörande valt aktiebolagsformen för
verksamheten. Utskottet, som noterade att
bestämmelserna redan hade uppmärksammats inom
Regeringskansliet, ansåg det angeläget att
regeringen skyndsamt återkommer med förslag
beträffande företagarnas ekonomiska situation.
Däremot motsatte sig utskottet en sådan
principiell förändring av socialförsäkringens
konstruktion att SGI:n för en egenföretagare skulle
kunna täcka även kostnader i verksamheten och
således mer eller mindre beräknas på verksamhetens
bruttoinkomst.
Vid beräkning av SGI skall enligt RFV:s
föreskrifter RFFS 1998:12 endast sådan inkomst
beaktas som en försäkrad kan antas komma att tills
vidare få av eget arbete under minst sex månader i
följd. Av RFV:s Vägledning 2004:5 framgår att denna
bestämmelse inte innebär att en person i realiteten
måste ha ett arbete som varar minst sex månader i
sträck för att inkomsten skall kunna ingå i
beräkningen av årsinkomsten, utan den försäkrades
framtida avsikt med sitt förvärvsarbetande skall
vägas in i bedömningen.
Vad gäller beräkningen av tillfällig
föräldrapenning till egenföretagare hänvisade
utskottet till följande. Tidigare beräknades
tillfällig föräldrapenning per kalenderdag för alla.
Reglerna ändrades 1987 (prop. 1986/87:69, bet. SfU
1986/87:12) så att tim- eller dagberäknad tillfällig
föräldrapenning enligt huvudregeln gäller för
försäkrad med inkomst av anställning. För
egenföretagare kalenderdagsberäknas således
fortfarande den tillfälliga föräldrapenningen,
vilket i praktiken innebär att företagare i regel
får en lägre ersättning per dag. Som motiv till
detta angavs bl.a. att den som arbetar som
egenföretagare inte omfattas av arbetstidslagen och
därför själv har möjlighet att förlägga sina
arbetstider på ett lämpligt sätt. Det kunde för den
försäkrade vara svårt att avgöra hur han eller hon
skulle ha arbetat om han eller hon inte hade vårdat
sjukt barn, och därför ansågs det inte möjligt att
utge ersättning för det antal timmar som
egenföretagaren skulle ha arbetat.
IBIS-utredningen ansåg i betänkande SOU 1997:85
att den tillfälliga föräldrapenningen till en
egenföretagare skulle kunna anpassas efter
årsinkomsten fördelad på arbetsdagar beräknade efter
en femdagarsvecka. Med hänsyn till de besparingar
utredningen skulle göra inom sjukförsäkringen ansåg
sig utredningen dock inte kunna föreslå några
ytterligare förändringar som medförde
kostnadsökningar.
Utskottet konstaterade att kalenderdagsberäkningen
medför att egenföretagare missgynnas vid uttag av
tillfällig föräldrapenning. IBIS-utredningen hade
redovisat en teknisk lösning på problemet men av
kostnadsskäl inte kunnat lägga fram något förslag.
Av kostnadsskäl ansåg sig inte heller utskottet
kunna föreslå en sådan regeländring.
Utskottet avstyrkte även en motion om ändrade
regler för beräkning av SGI när makar gemensamt
driver förvärvsverksamhet.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i de
frågor som tas upp i nu behandlade motioner.
Utskottet noterar därvid att det i direktiven till
den inledda översynen av socialförsäkringarna (dir.
2004:129) anges att särskilt fokus skall ägnas
trygghetssystemen för egenföretagare i syfte att
försäkringsvillkoren skall bli tydligare, enklare
och mer förutsägbara.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna Sf270 yrkandena 1-4, Sf313,
MJ508 yrkande 4, N398 yrkande 7, N413 yrkande 7 och
A355 yrkande 15.

Konstnärers socialförsäkringsskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
konstnärers socialförsäkringsskydd.
Jämför reservation 12 (m, fp, kd, c).

Motioner

I motion Kr239 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkandena 6
och 7 framhålls att det karakteristiska för
konstnärsyrket är att det tar lång tid att etablera
sig som konstnär och att inkomsterna är ojämna över
tiden. För konstnärerna behövs därför mer
individanpassade socialförsäkringssystem. För en
konstnär som är egenföretagare gäller i nuvarande
system att sjukpenningen grundas på nettoinkomsten.
Kostnader som t.ex. ateljéhyra ersätts således inte.
Konstnären bör därför få möjlighet att komplettera
sjukpenningen med en tilläggsförsäkring.
Tilläggsförsäkringen skall även täcka inkomstförlust
vid föräldraförsäkring, havandeskapspenning och
arbetsskadeförsäkring. I yrkande 11 föreslås ett
tillkännagivande om behovet av att utveckla
försäkringsalternativ. Inbetalda egenavgifter bör i
så fall tillfalla den försäkringslösning konstnären
valt.

I motion Kr357 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd, m,
fp, c) yrkande 1 anges att det krävs anpassningar av
samhällets trygghetssystem så att de tar rimlig
hänsyn till konstnärernas speciella arbetsvillkor
och livssituation.

Utskottets ställningstagande

En särskild utredare har haft i uppdrag att
kartlägga hur gällande trygghetssystem inom bl.a.
socialförsäkringsområdet förhåller sig till
konstnärlig verksamhet. I betänkandet Konstnärerna
och trygghetssystemen (SOU 2003:21) anger utredaren
bl.a. att analysen visar att merparten av de problem
konstnärer möter i de olika trygghetssystemen ligger
i tillämpningen och mera sällan i lagar och
förordningar. Orsaken till problemen har att göra
med en brist på samsyn och samordning av
konstnärernas ärenden i de olika systemen. Bland
annat därför borde stat och myndigheter på området
överväga en mer samlad hantering av konstnärernas
ärenden. I avsnittet om det generella
välfärdssystemet och inkomstbortfallsprincipen anges
att inkomstskillnaderna mellan konstnärer och
konstnärskategorier är betydande, men för stora
grupper av konstnärligt yrkesverksamma är
inkomsterna låga. Det innebär att deras
inkomstbortfall i händelse av sjukdom m.m. också är
lågt - dvs. ersättningsnivåerna är låga. Detta
grundproblem går i det stora hela inte att lösa i
socialförsäkringssystemen, så länge
inkomstbortfallsprincipen ligger fast. Utredaren
konstaterar att alltför låga inkomster är ett
kulturpolitiskt problem.

Utskottet vidhåller att inkomstbortfallsprincipen
även fortsättningsvis bör gälla i
socialförsäkringssystemet. Det är också
utgångspunkten för den breda översyn av
socialförsäkringarna som nu inleds (dir. 2004:129).
Utskottet vill emellertid även hänvisa till att
regeringen i budgetpropositionen (utg.omr. 17, s.
47) anger att de statliga stöden och ersättningarna
ger många yrkesverksamma konstnärer ekonomisk
grundtrygghet och möjlighet att försörja sig på
konstnärligt arbete. Fortfarande är det dock svårt
för många etablerade konstnärer att försörja sig på
sitt konstnärliga arbete. Därför är det enligt
regeringen viktigt att utveckla konstnärernas
arbetsmarknad.
I budgetpropositionen föreslås även satsningar för
att möjliggöra en kompletterande ålderspension för
de grupper inom institutionerna som har en lägre
pensionsålder än den gängse, t.ex. dansare och
sångare. Vidare har regeringen, i samråd med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet, nyligen aviserat
ett antal nya pensionslösningar för de statligt
stödda scenkonstinstitutionerna. Ytterligare medel
skall tillföras för att täcka merparten av de ökade
kostnaderna för pensionspremier. En grupp
frilansande konstnärer omfattas numera av särskilda
kompletterande avtalspensioner. Som ett led i
arbetet att förbättra konstnärers ekonomiska och
sociala situation föreslås i budgetpropositionen
även att Konstnärsnämnden får ett vidgat uppdrag
inom sitt verksamhetsområde. Avsikten är att öka
kunskapen om de generella trygghetssystemens
utformning och tillämpning samt möjliggöra en stöd-
och rådgivningsfunktion för konstnärer i frågor som
rör trygghetssystemen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Kr239 yrkandena 6, 7 och 11 samt Kr357 yrkande 1.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ersättning
vid arbetsoförmåga som omfattar sjukpenning,
rehabilitering, närståendepenning, aktivitets- och
sjukersättning (f.d. förtidspension),
handikappersättning samt ersättning vid arbets- och
kroppsskador. Från och med 2005 omfattas även
utgifterna för bostadstillägg till de personer som
uppbär aktivitets- eller sjukersättning.

Även anslagen för socialförsäkringens
administration ingår i detta område och avser t.o.m.
utgången av 2004 Riksförsäkringsverket (RFV) och de
allmänna försäkringskassorna och fr.o.m. 2005 den
nya myndigheten Försäkringskassan.
Riksdagen har för budgetåret 2004, i enlighet med
regeringens förslag, fastställt ramen för
utgiftsområde 10 till 129 691 miljoner kronor (bet.
2004/05:FiU1, rskr. 2004/05:47).
Ramen är beräknad att kunna innefatta kostnader
med anledning av en återgång till 14 dagars
sjuklöneperiod samt en återgång till en sjukpenning
som motsvarar 80 % av SGI i enlighet med förslag av
regeringen i proposition 2004/05:21 Drivkrafter för
minskad sjukfrånvaro. Dessa förslag behandlas
samtidigt av utskottet i betänkande 2004/05:SfU5.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:1
Sjukpenning och rehabilitering m.m. Därmed
bör riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget.
Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden om
bl.a. information om sjukförsäkringens syfte,
läkarnas roll i sjukskrivningsprocessen,
studier vid sjukskrivning, flexibel
sjukpenning, samverkan i rehabiliteringen och
andra rehabiliteringsfrågor,
närståendepenning och SGI.
Jämför reservationerna 13 (kd), 14 (m, fp,
kd, c), 15 (m), 16 (kd), 17 (fp), 18 (kd), 19
(mp), 20 (m), 21 (m), 22 (m), 23 (m), 24 (m),
25 (kd), 26 (m, fp), 27 (kd), 28 (c), 29 (v),
30 (m), 31 (m), 32 (fp), 33 (kd, c), 34 (fp,
kd, c), 35 (m, fp, kd, c), 36 (fp), 37 (kd),
38 (c), 39 (fp), 40 (c) och 41 (v, mp).

Gällande ordning

Enligt sjuklönelagen, SjLL, har arbetstagare under
de första 21 dagarna av ett sjukfall rätt till
sjuklön från arbetsgivaren. Rätten till sjuklön
gäller fr.o.m. den första dagen av
anställningstiden. Är den avtalade anställningstiden
kortare än en månad inträder dock rätten till
sjuklön endast om arbetstagaren tillträtt
anställningen och därefter varit anställd 14
kalenderdagar, i princip i följd.

För den första dagen i sjuklöneperioden betalas
ingen ersättning (karensdag). För de återstående
dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra
anställningsförmåner.
Antalet karensdagar är begränsat till tio under en
tolvmånadersperiod (allmänt högriskskydd). För en
arbetstagare som lider av sjukdom som kan antas
medföra ett större antal sjukperioder med sjuklön
under en tolvmånadersperiod kan försäkringskassan
besluta om s.k. särskilt högriskskydd. Då utges
sjuklön för första dagen och arbetsgivaren får
ersättning från sjukförsäkringen. Vidare gäller ett
utökat särskilt högriskskydd för den som har en
sjukdom som medför risk för en eller flera längre
sjukperioder under en tolvmånadersperiod. Även i
dessa fall får arbetsgivaren ersättning från
sjukförsäkringen. Däremot utges inte sjuklön för
karensdag.
Med anledning av beslut om förlängning av
sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 juli 2003 från 14
till 21 dagar har även beslutats om ett
obligatoriskt högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader
för arbetsgivare som har en årlig lönesumma som
högst uppgår till 160 prisbasbelopp.
Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Sedan
den 1 juli 2003 utgör sjukpenningen 80 % av 97 % av
SGI, vilket motsvarar 77,6 % av hel SGI. Om den
sjukskrivne är arbetslös kan dock sjukpenning utgå
högst med det belopp som motsvarar det högsta
beloppet inom arbetslöshetsförsäkringen (för
närvarande 521 kr/dag). För den som inte omfattas av
SjLL, t.ex. egenföretagare och uppdragstagare, utges
sjukpenning enligt AFL från sjukperiodens början.
Sjukpenning utges dock inte för den första dagen i
sjukperioden (karensdag). Antalet karensdagar är
begränsat till högst tio under en
tolvmånadersperiod.
SGI är den årliga inkomst i pengar som en
försäkrad kan antas komma att tills vidare få för
eget arbete, antingen som arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller
på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).
För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade
har en SGI som uppgår till minst 24 % av
prisbasbeloppet. Vid beräkning av SGI bortses från
inkomster som överstiger 7,5 prisbasbelopp.
Försäkringskassan har sedan 1992 års
rehabiliteringsreform ett ansvar för att samordna
samhällets resurser för att återge en sjukskriven
person möjlighet att förvärvsarbeta.
Arbetsgivaren har i första hand ansvaret för att
uppmärksamma och utreda sina anställdas behov av
rehabilitering och att åtgärder kommer till stånd.
Från och med den 1 juli 2003 är arbetsgivarens
rehabiliteringsutredning obligatorisk.
Rehabiliteringsersättning utges under vissa
förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga
till följd av sjukdom är nedsatt med minst en
fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad
rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består av
rehabiliteringspenning, som utges med 80 % av SGI,
och ett särskilt bidrag. För samverkan, köp av
arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster och
arbetstekniska hjälpmedel m.m. avsätts särskilda
medel.
Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465)
om ersättning och ledighet för närståendevård till
den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en
närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges
även om vården sker på sjukvårdsinrättning. Antalet
ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för
varje person som vårdas. För vård av en person som
fått hiv-infektion genom smitta av blod eller
blodprodukter inom den svenska sjukvården gäller
rätten till ersättning under 240 dagar. Antalet
dagar räknas för den person som vårdas.
Närståendepenning utges med 80 % av SGI och kan
utges som hel, halv eller fjärdedels förmån.
I juni 1994 infördes lagen (1994:566) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst (Socsam). Socsam innebär att de
medverkande huvudmännen bildar en gemensam politisk
ledning med ansvar för verksamheter inom
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst. Syftet är att uppnå en effektivare
resursanvändning genom att skapa formella
förutsättningar för huvudmännen att prioritera
samordnade insatser över sektorsgränserna. Genom
beslut förra året förlängdes försöksverksamheten med
vissa begränsningar till utgången av 2006.
Enligt 18 kap. 2 § AFL får försäkringskassan sedan
den 1 januari 1998 träffa överenskommelse om
frivillig samverkan med kommun, landsting och
länsarbetsnämnd i syfte att stödja dem som behöver
särskilda insatser inom rehabiliteringsområdet
(Frisam). Syftet är att uppnå en effektivare
användning av tillgängliga resurser. De enskilda
aktörerna själva skall besluta om att bedriva
samverkan utifrån lokala förutsättningar och behov.
Frisam är inte någon försöksverksamhet utan en
permanent samverkansform. Samordning kan ske mellan
två eller flera parter.
Från och med den 1 januari 2004 gäller lagen
(2003:1210) om finansiell samordning av
rehabiliteringsinsatser mellan allmän
försäkringskassa, länsarbetsnämnd, kommun och
landsting. Finansiell samordning kan ske frivilligt
mellan en försäkringskassa, ett landsting, en
länsarbetsnämnd samt en eller flera kommuner.
Därigenom skall en effektiv resursanvändning
underlättas. Den finansiella samordningen skall
bedrivas genom ett fristående samordningsorgan, vari
de samverkande parterna är representerade.
Målgruppen för den finansiella samordningen utgörs
av människor som är i behov av samordnade
rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande
parterna för att uppnå eller förbättra sin förmåga
till förvärvsarbete.
Genom de ändrade förutsättningarna för
finansiering av samverkansinsatser, i enlighet med
proposition 2002/03:2, disponerar
försäkringskassorna fr.o.m. 2003 högst 5 % av
sjukpenninganslaget (1,9 miljarder kronor 2003 och
1,8 miljarder kronor 2004) för samverkan inom
rehabiliteringsområdet.

Propositionen

Sjukförsäkring

Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning,
rehabilitering och närståendepenning inklusive
statlig ålderspensionsavgift. Anslagsposten
Rehabilitering har fr.o.m. år 2003 delats upp i två
poster, Rehabiliteringspenning och
Arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster m.m.
Från och med 2003 finns ytterligare en anslagspost -
Förnyelse av den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2004 till anslag 19:1 Sjukpenning och
rehabilitering m.m. anvisar ett ramanslag på 41
370,3 miljoner kronor.
Regeringen framhåller i propositionen att avsikten
är att sjuklöneperiodens längd skall återställas
till två veckor fr.o.m. den 1 januari 2005. Från
samma datum skall inte heller sjukpenningen beräknas
på en SGI multiplicerad med faktorn 0,97. Anslaget
har av denna anledning justerats upp med
2 340 miljoner kronor.
Det nationella målet för ökad hälsa i arbetslivet
lyder fr.o.m. 2003: Frånvaron från arbetslivet på
grund av sjukskrivning skall i förhållande till 2002
halveras fram till 2008. Parallellt skall antalet
nya aktivitets- och sjukersättningar minska och
hänsyn tas till den demografiska utvecklingen under
perioden.
I propositionen anges att orsakerna till att
sjukfrånvaron har ökat kraftigt sedan 1997 är
komplexa och omdiskuterade. De undersökningar och
den forskning som hittills redovisats på området
visar att det finns ett flertal orsaker till
utvecklingen. De viktigaste som har pekats ut kan
sammanfattas enligt följande: En åldrande
arbetskraft, bristande incitament för arbetsgivare
att vidta åtgärder för att minska sjukfrånvaron,
hårdare krav i arbetslivet, sämre psykosocial
arbetsmiljö, brister i arbetsgivarnas och
försäkringskassornas rehabiliteringsarbete, långa
väntetider inom hälso- och sjukvården, låga
arbetslöshetstal samt förändrade attityder till
sjukskrivning hos läkare, enskilda individer och
arbetsgivare.
Vidare framhålls i propositionen att sjukfrånvaron
i första hand är ett problem för den enskilde, men
de senaste årens höga sjukfrånvaro har också haft
betydande ekonomiska konsekvenser för samhället.
Utvecklingen har inneburit en mycket hård belastning
på socialförsäkringssystemen för sjukpenning samt
sjuk- och aktivitetsersättning. Även om utvecklingen
nu har vänt i fråga om antalet sjukfall, fortsätter
antalet personer som uppbär aktivitets- och
sjukersättning att öka. Detta innebär att de samlade
kostnaderna för sjukförsäkringen i stort sett ligger
kvar på en hög nivå och alltjämt riskerar att tränga
undan andra viktiga välfärdssatsningar. Därför är
det angeläget att alla berörda parter bidrar för att
ytterligare minska sjukskrivningarna och det är
också en av regeringens högst prioriterade frågor.
Sjukfrånvaron är mycket ojämnt fördelad. Kvinnor
har väsentligt högre sjukfrånvaro än män. Äldre har
högre sjukfrånvaro än yngre. Sjukskrivning är
vanligare bland arbetslösa och de som upprepade
gånger varit arbetslösa. Det finns också stora
skillnader mellan regioner, med högre sjukfrånvaro i
de nordliga länen jämfört med de flesta län
söderöver. Vissa branscher utmärks av mer
sjukfrånvaro och låg utbildningsgrad och låga
lönenivåer tenderar att samvariera med
sjukfrånvaron. Den höga sjukfrånvaron bland unga män
och både yngre och äldre kvinnor är särskilt
oroande. Det måste finnas möjlighet att kombinera
arbete med familj och fritid. Ledarskap och
arbetsorganisation är av avgörande betydelse på de
enskilda arbetsplatserna. De anställda måste känna
delaktighet i arbetet och jämställdheten måste
stärkas både på arbetsplatserna och utanför för att
möjliggöra deltagande i arbetslivet på lika villkor.
Under 2003 gjordes stora satsningar för att komma
till rätta med den fortsatt höga frånvaron i
arbetslivet på grund av sjukdom. Bland annat
genomfördes från den 1 juli 2003 förändringar i
sjukförsäkringen i syfte att öka precisionen vid
sjukskrivning (prop. 2002/03:89). En viktig
utgångspunkt har varit att den återstående
arbetsförmågan bör tas till vara i ökad
utsträckning. Uppmärksamheten bör vara riktad på den
arbetsförmåga som den försäkrade har - inte på
arbetsoförmågan. Underlagen för beslut om
sjukskrivning skall bli bättre och utbildningen i
försäkringsmedicin förstärkas och försäkringsläkarna
skall bli fler. Vidare skall försäkringskassan vid
behov begära att en försäkrad deltar i ett
avstämningsmöte för bedömning av det medicinska
tillståndet, arbetsförmågan samt behovet av och
möjligheterna till rehabilitering. Dessa
regeländringar har enligt RFV bl.a. inneburit en
större aktivitet hos försäkringskassorna, främst
genom att man tidigare i sjukfallen strävar efter
ett adekvat beslutsunderlag. Detta förändringsarbete
har således påbörjats under 2003 och regeringen
bedömer och utgår ifrån att effekterna av detta
arbete kommer att få fullt genomslag under 2004 och
kommande år.
Antalet nettodagar med sjukpenning minskade 2003
för första gången sedan 1997. Minskningen under
detta år jämfört med 2002 uppgick till 4,3 %. Under
första halvåret 2004 har antalet nettodagar minskat
med 13 % jämfört med motsvarande tid 2003. Den
nedåtgående trenden av antalet nettodagar har
således förstärkts.
Regeringen framhåller att utvecklingen inom
området dock är fortsatt oroande, framför allt med
hänsyn till det fortsatt stora antalet
långtidssjukskrivna som finns. Dessa sjukfall
genererar stora kostnader för försäkringen eftersom
de står för en stor andel av de utbetalda
nettodagarna med sjukpenning. I slutet av maj 2004
hade totalt 122 000 personer varit sjukskrivna
längre tid än ett år.
Arbetet med att minska kostnaderna för ohälsan
fortsätter och kan komma att intensifieras om det är
nödvändigt. Den fortsatta inriktningen på politiken
är bl.a. att fullfölja arbetet mot ohälsan i
arbetslivet med ytterligare åtgärder inom bl.a.
ramen för både 11-punktsprogrammet och de delar i
121-punktsprogrammet som rör arbetslivet. Vidare ges
RFV i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen
utforma försäkringsmedicinska riktlinjer för
sjukskrivning. En särskild utredare ges i uppdrag
att göra en översyn av arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar och därvid även utreda i vilka
fall som Försäkringskassan skall kunna köpa
arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster. Frågan
om att införa drivkrafter för hälso- och sjukvården
för att minska sjukskrivningarna skall utredas.
Regeringen lämnar förslag om drivkrafter för minskad
sjukfrånvaro. I detta ingår förslag om förkortade
tidsfrister för rehabiliteringsplaner och
avstämningsmöten samt om efterkontroll av beviljade
sjukersättningar som inte är tidsbegränsade. Olika
informations- och utbildningsinsatser görs under
hösten. Den nya sammanhållna statliga myndigheten
för socialförsäkringens administration införs.
Försäkringskassan kommer under 2005 att få behålla
den resursförstärkning av administrationen för
arbetet mot ohälsan som infördes 2003 samt få ett
resurstillskott för administrativa kostnader med
anledning av förslaget om Drivkrafter för minskad
sjukfrånvaro.

Rehabilitering

Regeringen framhåller att av de sjukfall som varat längre än
ett år och som avslutades under 2003 övergick cirka
hälften till sjuk- och aktivitetsersättning och att
det är oroväckande att återgång i arbete från
långvarig sjukskrivning sker i alltför liten
utsträckning. Socialförsäkringsadministrationens
arbete med att förkorta sjukperioderna och återföra
sjukskrivna till arbetslivet behöver förbättras.

Visserligen har resultaten inom verksamhetsområdet
Åtgärder mot ohälsa förbättrats jämfört med 2002.
Antalet sjukskrivna som varit aktuella för samordnad
rehabilitering har ökat. Av dessa har ca 69 % ökat
sin arbetsförmåga sex månader efter avslutad
rehabilitering, vilket innebär att RFV:s riksmål på
65 % har uppnåtts. Det är dock fortfarande alltför
många sjukskrivna som är passivt sjukskrivna utan
att delta i, eller få erbjudande om, någon form av
rehabiliteringsåtgärd. Endast 8-10 % av dem som har
varit sjukskrivna mer än 60 dagar har
försäkringskassan funnit vara i behov av samordnad
rehabilitering. Dessutom är det alltför få av de
sjukskrivna som vet vem som är deras kontaktperson
på försäkringskassan, knappt hälften (49 %) av
männen och 59 % av kvinnorna. Dessa resultat är
oacceptabla med tanke på de resurser som tillförts
socialförsäkringsadministrationen för arbetet mot
ohälsan.
Arbetsgivarens ansvar för de anställdas
rehabilitering är centralt. För att förtydliga detta
ansvar har reglerna ändrats så att arbetsgivaren
alltid har skyldighet att utreda en arbetstagares
behov av rehabiliteringsåtgärder.
Rehabiliteringsutredningen skall lämnas till
försäkringskassan senast när sjukfallet pågått i
åtta veckor. Under hösten 2004 avser regeringen att
lämna förslag som innebär att försäkringskassan
skall, senast två veckor efter det att
arbetsgivarens rehabiliteringsutredning kommit till
försäkringskassan, upprätta en rehabiliteringsplan
om det är aktuellt med arbetslivsinriktad
rehabilitering.
Regeringen vill också betona vikten av att de
gemensamma metoder som RFV och försäkringskassorna
har tagit fram, och som syftar till att regelmässigt
informera Arbetsmiljöverket om de arbetsgivare som
inte genomför rehabiliteringsutredningar, tillämpas
i hela landet.
Avstämningsmötet, där den sjukskrivne,
försäkringskassan, arbetsgivaren och läkaren möts,
är av central betydelse för att klarlägga
förutsättningarna för arbetsåtergång och planera de
insatser som behöver vidtas. Avstämningsmöten har
dock ännu inte kommit i gång i önskad omfattning.
Det beror på att arbetsmetoden ännu inte har
etablerats på försäkringskassorna. Regeringen vill
betona vikten av RFV:s arbete med att under 2004 mer
kraftfullt etablera avstämningsmötet som arbetsmetod
på försäkringskassorna.
Under 2003 har försäkringskassorna i ökad
utsträckning använt de medel som får användas för
köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster.
Jämfört med 2002 har köpen ökat med 239 miljoner
kronor till drygt 803 miljoner kronor. Cirka
475 miljoner kronor har lagts på köp av utredningar
och resterande har använts för aktiva
rehabiliteringsåtgärder. De resurser som tillförts
försäkringskassorna för att anställa personer som
kan arbeta med den samordnade rehabiliteringen bör
delvis kunna förklara den ökade användningen av
dessa medel.
Huvuddelen av medlen för köp av
arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster används
för att utreda arbetsförmågans nedsättning och för
att kartlägga möjligheterna till arbetslivsinriktad
rehabilitering. Det andra användningsområdet är
aktiva rehabiliteringsåtgärder. Regeringen anser att
medlen framför allt bör användas för utredningar.
Att finansiera åtgärder, såsom t.ex. arbetsträning
och utbildning, som kan genomföras inom eller i
anslutning till den egna verksamheten är
arbetsgivarens ansvar. Det bör därför övervägas att
försäkringskassans medel endast får användas för köp
av åtgärder till personer som inte antas kunna
återgå till sin ordinarie arbetsgivare. Regeringen
avser att närmare utreda denna fråga.
En förnyelse av den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen har inletts. Regeringen har givit
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och RFV i uppdrag att
inleda en förnyelse av den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen genom metodutveckling dels vad
avser tidig fördjupad bedömning av arbetsförmågan
och behovet av rehabilitering, dels vad avser
försäkringskassornas handläggning av sjukfall och
rehabiliteringsärenden. Därtill genomförs en
pilotverksamhet med en samordnad organisation mellan
försäkringskassan och arbetsförmedlingen för
sjukskrivna arbetslösa (FAROS). Vidare lämnade AMS
och RFV ett förslag i juni 2003 att regeringen skall
ge AMS ett tydligt uppdrag och resurser för att
bedriva en verksamhet för arbetslösa sjukskrivna och
sjukskrivna med en anställning som de inte kan
återgå till. Även de som efter att ha uppburit sjuk-
eller aktivitetsersättning återfått arbetsförmågan
skall kunna erbjudas stöd. Regeringen beslutade i
december 2003 att ge AMS och RFV ett kompletterande
uppdrag med syfte att underlätta för
långtidssjukskrivna, som har ett arbete som de inte
kan återgå till, att åter komma i arbete. Uppdraget
innebär att myndigheterna inom ramen för den
pågående pilotverksamheten FAROS skall pröva och
utveckla en samordnad organisation för
arbetslivsinriktad rehabilitering för sjukskrivna
med en anställning som de inte kan återgå till samt
därvid pröva ett särskilt anställningsstöd för
långtidssjukskrivna. Arbetet skall bedrivas t.o.m.
den 31 december 2004.
Den lag om finansiell samordning som trädde i
kraft den 1 januari 2004 ger försäkringskassa,
länsarbetsnämnd, kommun och landsting nya
möjligheter i arbetet med personer som är i behov av
samordnade rehabiliteringsinsatser för att uppnå
eller förbättra sin förmåga till förvärvsarbete. I
den nya socialförsäkringsmyndigheten kommer
försäkringsdelegationerna att ges en viktig roll i
denna samordning. Lagen om finansiell samordning har
dock ännu inte börjat tillämpas. Enligt vad
regeringen erfarit pågår däremot runtom i landet
diskussioner mellan lokala och regionala parter om
att bedriva finansiell samordning. Regeringen vill
betona de möjligheter som den finansiella
samordningen ger och kommer noga att följa detta
arbete.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

Moderaterna

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf347 yrkande 10 i
denna del att riksdagen anvisar 15 750 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I samma
motion yrkande 2 begärs att SGI skall beräknas på
ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomst.
Motionärerna anser att det är mer rimligt att
ersättningen grundas på inkomst man faktiskt haft än
på en förväntad inkomst samt att det är mer rättvist
för den som har ojämna inkomster att grunda
ersättningen på 24 i stället för 12 månaders
inkomst.

I motionen yrkande 1 begärs att en andra karensdag
införs. Högriskskyddet i sjuklönen skall omfatta
även denna karensdag. Vidare begärs i motionen
yrkandena 4 och 5 att ersättningsnivån i
sjukförsäkringen skall sänkas dels till 75 % av SGI
från den 15:e till den 182:a sjukdagen, dels till 65
% av SGI fr.o.m. den 183:e sjukdagen. Motionärerna
framhåller att det måste finnas en tydlig självrisk
för att försäkringen inte skall överutnyttjas.
Slutligen begär motionärerna i yrkande 7 ett
tillkännagivande om att sjukskrivningarna på grund
av trafikolyckor skall överföras från den allmänna
sjukförsäkringen till den obligatoriska
trafikskadeförsäkringen.

Folkpartiet

I motion Sf403 yrkande 13 i denna del av Bo Könberg m.fl. (fp)
begärs att riksdagen anvisar 2 620 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit.

I motionen yrkande 2 begärs ett beslut om en
utvidgad lag om finansiell samordning mellan allmän
försäkringskassa, hälso- och sjukvård, kommun och
länsarbetsnämnd med bl.a. mer lokala initiativ,
kortare väntetider och kortare sjukskrivningstider
och utan hinder för samordningen. Även i motion
So612 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande med denna innebörd.
Vidare begärs i motion Sf403 yrkandena 3, 9 och 11
att en försöksverksamhet inleds under 2005-2007 i
några landstingsområden varvid statsbidragen till
sjukvården ökas med ett belopp motsvarande 20 % av
statens sjukpenningkostnad samtidigt som landstingen
övertar ett delansvar för 20 % av
sjukpenningkostnaderna. Vidare anser motionärerna
att huvudregeln bör vara att sjukpenningen
bortfaller om den försäkrade nekar till
rehabilitering. Slutligen begärs en begränsning av
behörigheten för en läkare med viss
specialistutbildning att för längre tids sjukpenning
skriva sjukintyg som grundas på diagnoser inom en
annan medicinsk specialitet.
I motion So357 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs i yrkande 7 att närståendepenning från den 1
januari 2005 skall kunna betalas ut i upp till 120
dagar.

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf359 yrkande 26 i denna
del att riksdagen anvisar 4 460 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 8 och 10 liksom även i
motion A353 yrkande 8 av Annelie Enochson m.fl. (kd)
begärs att en ny rehabiliteringsförsäkring införs i
enlighet med den modell som föreslagits av Gerhard
Larsson i utredningsbetänkandet SOU 2000:78, och med
en offentlig aktör. Motionärerna anser att det är
viktigt att reformen får genomslag så fort som
möjligt. Framgångsrik rehabilitering är mycket
lönsam samhällsekonomiskt. Riksdagen bör fatta ett
principbeslut och ge regeringen i uppdrag att
påbörja erforderligt lagstiftningsarbete.
I motion Sf359 yrkandena 9, 20, 23 och 24 begärs
att regeln om att en rehabiliteringsutredning alltid
skall göras av arbetsgivarna upphör till förmån för
införandet av rehabiliteringsförsäkringen. Därtill
bör ytterligare en karensdag införas med bibehållet
högriskskydd på 10 dagar. Arbetsgivaravgiften skall
i stället höjas för företagen med 0,28
procentenheter. Vidare begärs ett tillkännagivande
om finansiell samordning. Den nuvarande lagen om
finansiell samordning begränsar möjligheterna till
samordning och förhindrar värdefulla lokala
initiativ. AMS måste vara mer delaktig.
Kristdemokraternas förslag till
rehabiliteringsförsäkringen har ett
individperspektiv som nu saknas. Motionärerna anser
även att en ny modell för trafikförsäkringen bör
införas som innebär att samtliga
personskadekostnader i samband med trafikolyckor
förs över från sjukförsäkringen till
trafikförsäkringen fr.o.m. den 1 juni 2005.
Slutligen begär motionärerna i yrkande 22 att SGI
skall beräknas på ett genomsnitt av de senaste två
årens inkomster. Skattepliktiga förmåner samt
semesterersättning skall även vara SGI-grundande.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf369 yrkande 1 i
denna del att riksdagen anvisar 7 100 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna framhåller minskade
sjukpenningkostnader med anledning av satsningar på
rehabilitering och en historisk beräkning av SGI. I
samma motion yrkande 3 begärs att av anslaget skall
2,4 miljarder kronor användas till rehabilitering
och finansiell samordning. I yrkande 5 begärs att
200 miljoner kronor flyttas från anslaget till
utgiftsområde 15 för finansiering av lönebidrag som
ses som ett bra komplement till andra former av
rehabilitering.

I samma motion yrkandena 2 och 4 begärs att en
rehabiliteringsgaranti införs, som bl.a. innebär att
en obligatorisk läkarundersökning genomgås, en
rehabiliteringsplan upprättas samt att sjukpenning
växlas mot rehabiliteringsersättning efter vissa
tidsfrister. Den försäkrade skall även ha en
kontaktperson - en s.k. rehabiliteringslots. Om
rehabiliteringsgarantin inte uppfylls skall den
försäkrade inom vissa ramar få kostnadstäckning för
adekvata rehabiliteringstjänster som skall kunna
köpas av t.ex. privata aktörer.
Slutligen begärs i yrkandena 6, 7 och 8 att SGI
skall beräknas på genomsnittet av de 24 senaste
månaderna, att ersättningsnivån i
sjukförsäkringssystemet sänks till 70 % av SGI med
undantag för personer med försörjningsansvar för
barn under 18 år samt att karensdagen skall motsvara
en hel dags arbete.

Övriga motioner

Sjukförsäkringsfrågor

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf359 yrkande 3 ett
tillkännagivande om ett vidgat perspektiv på
ohälsans orsaker. Motionärerna framhåller - utan att
förringa arbetsplatsens betydelse - att det finns
ett flertal orsaker till den ökade sjukfrånvaron och
att människors svårigheter att få hela livspusslet
att gå ihop skapar en betydande del av ohälsan.

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf347
yrkande 6 att fr.o.m. den 1 januari 2006 skall
summan av sjukpenning och avtalsersättningar inte
kunna överstiga 85 % av lönen de första sex
frånvaromånaderna och 75 % av lönen för tid
därefter. Motionärerna framhåller att ökade
ekonomiska incitament för den enskilde behövs.
Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begär i motion Sf357
yrkandena 1, 5, och 6 olika tillkännagivanden.
Motionärerna anser att sjukdom skall bedömas i
enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet i
syfte att sjukskrivning endast skall tillåtas vid
sjukdom. Vidare skall skyldighet för den sjukskrivne
att intyga nedsatt arbetsförmåga återinföras.
Deltidssjukskrivning bör även göras mer flexibel.
Det bör således vara möjligt att bl.a. vara
sjukskriven endast en timme om dagen eller från
vissa arbetsuppgifter eller genom att vara på jobbet
på heltid men arbeta med halv arbetstakt. Det bör
även vara möjligt att vara sjukskriven men genomgå
utbildning. Vidare anser motionärerna att det behövs
en förtydligad ansvarsfördelning för rehabilitering.
Försäkringskassan skall därvid ha ansvaret för att
en rehabiliteringsutredning initieras och kommer
till stånd. Slutligen framhåller motionärerna att
forskningen visar att sänkta ersättningsnivåer ger
minskad sjukfrånvaro.
I motion Sf403 yrkandena 7 och 10 begär Bo Könberg
m.fl. (fp) två tillkännagivanden. Motionärerna anser
att sjukskrivna som vill bör kunna pröva sin
arbetsförmåga hos annan arbetsgivare med bibehållen
sjukpenning. Vidare skall alla läkare utbildas i
försäkringsmedicin. På sikt bör genomgången
utbildning bli ett villkor för att få utfärda
sjukintyg som tjänar som underlag för utbetalning av
sjukpenning.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf359
yrkandena 14 och 16 två tillkännagivanden.
Motionärerna anser att eftersom en förskjutning av
attityderna till bl.a. sjukförsäkringen synes ha
skett måste information om försäkringens syfte ges
stort utrymme. Vidare framhåller motionärerna att
sjukskrivningen måste bedömas ur ett
helhetsperspektiv och att den intygslämnande läkaren
så långt möjligt skall undvika heltidssjukskrivning.
Vidare bör en tydligare koppling mellan läkarnas
sjukskrivning och kostnadsansvaret finnas.
Frågan om att kunna kombinera deltidssjukskrivning
med deltidsstudier med studiemedel tas upp i flera
motioner: Sf403 yrkande 6 av Bo Könberg m.fl. (fp),
Ub441 yrkande 5 av Torsten Lindström m.fl. (kd),
Ub389 yrkande 2 (delvis) av Mikaela Valtersson m.fl.
(mp), Sf269 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson
(m), Sf296 av Kaj Nordquist (s), Sf382 av Johan
Löfstrand och Louise Malmström (s) och Sf402 av Kurt
Kvarnström och Barbro Hietala Nordlund (s).
Sven Bergström och Staffan Danielsson (c)
framhåller i motion Sf292 att sjukskrivna bör kunna
studera utan att förlora sjukpenningen därför att
man därmed anses arbetsför.
I motion Sf388 av Louise Malmström och Fredrik
Olovsson (s) begärs ett tillkännagivande om att ge
fler långtidssjukskrivna möjlighet till utbildning
som ett led i rehabiliteringen för att de snabbare
skall kunna återvända till arbetslivet.
I motion Sf233 av Lilian Virgin och Carina
Grönhagen (s) begärs ett tillkännagivande om
samverkande åtgärder för att förstärka arbetslinjen.
Motionärerna anser att det bör vara möjligt för en
person som har partiell sjukersättning och som
arbetat på resterande tid samt studerat, att vid
arbetslöshet få arbetslöshetsersättning och
samtidigt kunna bedriva fortsatta studier.
Vidare tas frågan om mer flexibla ersättnings-
/sjukskrivningsnivåer upp i motionerna Sf359 yrkande
17 av Sven Brus m.fl. (kd), Sf225 av Helene
Petersson (s), Sf238 av Sonja Fransson (s), Sf246 av
Inger Lundberg m.fl. (s), Sf251 av Britt-Marie
Lindkvist och Hillevi Larsson (s), Sf261 av
Christina Nenes (s), Sf345 av Hans Hoff och Majléne
Westerlund Panke (s) och Sf373 av Heli Berg (fp).
I motionerna Sf281 av Hillevi Larsson (s) och
Sf408 av Barbro Hiatala Nordlund och Anneli Särnblad
(s) begärs att regeringen inför kommande
prioriteringsdiskussioner överväger att ta bort
karensdagen i sjukförsäkringen.
I motion Sf242 av Billy Gustafsson (s) begärs ett
tillkännagivande om inrättande av s.k.
försäkringsmedicinska kommittéer. Kommittéerna ska
inte hantera enskilda patientärenden utan vara ett
forum för professionell normering och vägledning.
Jan Björkman m.fl. (s) anser i motion Sf294 att
samordningen mellan arbetsgivarens och
försäkringskassans ansvar vid utbetalning under
sjukdom måste förbättras.
Carina Adolfsson Elgestam och Lars Wegendal (s)
framhåller i motion Sf250 att åtgärder bör
genomföras som förhindrar att försäkrade ställs utan
ersättning på grund av den nya prövningen av rätten
till sjukpenning. Motionärerna pekar på att
försäkrade kan ha varit utan ersättning i flera
veckor för att sedan fått ett beslut om avslag på
sjukpenningen. Även Gunnar Sandberg (s) och Raimo
Pärssinen (s) pekar på detta förhållande i
motionerna Sf376 respektive Sf411.
I motionerna Sf349 av Siv Wittgren-Ahl (s) och
Sf343 av Hans Hoff (s) framhålls vikten av att
försäkringskassan och arbetsförmedlingen samverkar
så att vissa personer inte "hamnar mellan stolarna"
och varken får ersättning från arbetslöshets- eller
sjukförsäkringen.
Lars Ohly m.fl. (v) anser i motion Sf389 yrkande 4
att regeringen bör uppdra åt RFV och AMS att
samordna myndigheternas begrepp avseende förmågan
att kunna utföra arbete. Således använder RFV
begreppet "arbets-förmåga" och AMS begreppet
"arbetsför".
I motion Sf287 av Sten Tolgfors (m) yrkandena 1-3,
6, 7, 9, 11 och 12 begärs tillkännagivanden om olika
faktorer som kan påverka sjuktalen. Motionären pekar
på ökade möjligheter för människor att styra sina
egna liv, förändrade attityder till
sjukförsäkringen, myndigheters missbruk av
förtidspensioneringen, god rehabilitering, åtgärder
för att det inte skall löna sig att byta
ersättningssystem, etablerande av enskilda
alternativ inom offentligfinansierad verksamhet samt
på ersättningsnivån och karensdagar i
sjukförsäkringen. I yrkandena 4 och 13 framhåller
motionären att dagens sjukskrivningar ger enorma
välfärdsförluster för både enskilda och staten och
att sjukskrivning endast skall användas då det är en
del av en behandling och grundas på att
arbetsförmågan av hälsoskäl är nedsatt.
Mona Jönsson (mp) anser i motion Sf383 att
legitimerade psykologer och legitimerade
sjukgymnaster bör ges möjlighet att sjukskriva. Hon
framhåller att de inom sina specialistområden ofta
har större möjligheter än läkare att bedöma behovet
av sjukskrivning med avseende på rehabilitering och
arbetsuppgifter.
Carina Moberg (s) anser i motion Sf301 yrkandena 1
och 2 att försöksverksamhet med rätt för
sjukgymnaster att utfärda intyg om sjukskrivning bör
inledas och att frågan om sjukgymnaster skall kunna
utföra sjuk- och friskskrivningar bör utredas.
Ulla Wester (s) framhåller i motion Sf312 vikten
av ett förstärkt könsperspektiv i nu pågående arbete
med att halvera antalet sjukskrivna. Motionären
anser att det kan finnas en risk för att kvinnor
blir friskförklarade trots sjukdom.
Beträffande rätten till sjukpenning vid frivilliga
icke medicinskt betingade skönhetsoperationer anser
Nina Lundström och Martin Andreasson (fp) i motion
Sf337 att det behövs en utredning som överväger en
begränsning avseende denna rätt.
Lars Ohly m.fl. (v) anser i motion Sf389 yrkande 2
att taken i sjukförsäkringen bör höjas till tio
basbelopp så fort statsfinanserna medger det.
Motionärerna pekar bl.a. på att taket i
föräldraförsäkringen kommer att höjas till detta
belopp 2006.
Mikaela Valtersson m.fl. (mp) begär i motion Ub389
yrkande 2 i denna del ett tillkännagivande i syfte
att förbättra studenters situation. Motionärerna
anser att studiemedel skall jämställas med inkomst
av förvärvsarbete. Det skall även vara möjligt att
vara sjukskriven på deltid och studera på deltid med
studiemedel. Långtidssjukskrivna bör även kunna
studera med bibehållen sjukpenning.

Arbetsgivarnas kostnadsansvar

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf347 yrkande 3 att
ersättningsnivån i sjuklönen skall sänkas till 75 %
av lönen fr.o.m. den 1 januari 2005.

Claes Västerteg (c) begär i motion Sf212 ett
tillkännagivande om att arbetsgivare inte skall
betala sjuklön vid sjukskrivning på grund av olyckor
i samband med idrottsutövande och övriga
fritidsaktiviteter. Sjuklön skall bara utges vid
ordinär och arbetsrelaterad sjukfrånvaro.
Jan Emanuel Johansson (s) framhåller i motion
Sf398 yrkande 1 att det bör införas ett
högkostnadsskydd för arbetande med tidigare
missbruksproblematik. Staten bör kunna betala
arbetsgivares kostnader för sjukperioder i syfte att
underlätta för nämnda personer att återgå i arbete.
I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att se
över vilka grupper som bör omfattas av
högkostnadsskyddet.

Rehabilitering

Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion So394 yrkande
7 att regeringen tillsätter en utredning angående
mer tillåtande former för organisatorisk och
finansiell samverkan mellan olika huvudmän och som
gör det möjligt att samordna insatser kring
individen, föra över resurser mellan myndigheter
samt dela "vinster" som kan uppkomma genom de
samordnade insatserna.

Sverker Thorén (fp) anser i motion Sf353 att
Kalmar län bör ges möjlighet att fungera som
försökslän för en i verklig mening finansiell
samordning mellan sjukförsäkring och sjukvård.
Anita Brodén m.fl. (fp) anser i motion N401
yrkande 6 att Västra Götaland bör vara ett
försökslän för den s.k. Bohusmodellen av finansiell
samordning mellan försäkringskassan och vården.
I motion Sf308 begär Lennart Axelsson m.fl. (s)
ett tillkännagivande om behovet av ökad samverkan
mellan landsting, arbetsgivare och försäkringskassa
så att de samlade resurserna som finns för
rehabilitering av reumatiskt sjuka ger så bra effekt
som möjligt.
Jan Ertsborn (fp) anser i motion Sf314 att det
behövs regelförändringar så att statliga medel hos
försäkringskassorna och arbetsförmedlingarna kan
användas till att stödja de s.k. Fontänhusens
verksamhet med rehabilitering av långtidssjuka.
Mats Berglind och Agneta Gille (s) framhåller i
motion Sf332 att försäkringskassans regelverk bör
förändras så att kassan kan delta som likvärdig part
med landsting och kommuner i samverkan kring
särskilt rehabiliteringsboende av unga hjärnskadade.
Gunnar Nordmark (fp) framhåller i motion Sf372 att
ansvaret mellan olika myndigheter och arbetsgivare
för den enskildes rehabilitering måste göras
tydligare och möjligheterna till finansiell
samordning bli bättre.
I motion Sf392 av Catherine Persson (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av ökad samverkan mellan
olika huvudmän. Motionären anser att de olika
huvudmännen bör anta gemensamma målsättningar med
innebörden att aktivt verka för ökad samverkan på
alla nivåer. Regeringen bör även överväga att
förtydliga uppdraget till AMS och RFV i syfte att
öka samverkan mellan berörda myndigheter såväl
centralt som lokalt.
I motion Sf409 av Berit Högman (s) framhålls att
det inte finns utrymme för myndigheterna att arbeta
med att ge långtidssjukskrivna en ny chans på
arbetsmarknaden. Motionären anser att myndigheternas
direktiv och mål bör stödja samarbets- och
samverkansformer för att uppnå verkliga resultat för
den enskilde individen.
I två motioner tas frågan om
punktskriftsundervisning upp. Marietta de Pourbaix-
Lundin anser i motion Sf202 att det måste
fastställas var ansvaret skall ligga för att ge
vuxna synskadade undervisning i punktskrift och att
finansieringsfrågan måste lösas på ett permanent
sätt. Kaj Nordquist (s) begär i motion Sf256 ett
tillkännagivande om punktskriftsundervisning och
rehabiliteringsersättning. Han anser att särskilt
bidrag för kost och logi vid punktskriftsutbildning
bör kunna utges längre än 30 dagar.
Heli Berg (fp) framhåller i motion Sf325 att
frågan om ekonomiskt stöd till personer som till
följd av nödvändig vidareutbildning av ledarhund
drabbas av kostnader eller förlorad arbetsinkomst
bör utredas.
I motion Sf219 av Chatrine Pålsson och Sven Brus
(kd) begärs ett tillkännagivande om att inrätta en
delegation mot stress och utbrändhet. Motionärerna
anser att det finns behov av att föra samman dem som
har kunskap från olika håll i dessa frågor i en
delegation.
Siw Wittgren-Ahl (s) framhåller i motion Sf234
vikten av att skapa en arbetsmarknad med plats för
äldre och för personer med nedsatt arbetsförmåga.
Ana Maria Narti (fp) begär i motion Sf236 yrkande
1 en översyn av reglerna om försäkringskassans köp
av rehabiliteringstjänster. Detta med anledning av
att kassan numera köper färre behandlingar för
rehabilitering och i stället fler utredningar. I
yrkande 2 begär hon ett tillkännagivande om
instruktioner, regleringsbrev och riktlinjer för
verksamheten hos RFV och försäkringskassorna. Hon
anser att dessa bör utgå från patienternas behov.
Slutligen begärs i yrkande 5 att den systematiska
diskrimineringen av människor som saknar ansvarig
arbetsgivare för rehabiliteringen bör stoppas.
Billy Gustafsson (s) begär i motion Sf241 ett
tillkännagivande om behovet av att överväga en
regelförändring så att sanktionsmöjligheter kan
vidtas gentemot arbetsgivare som inte fullgör sitt
rehabiliteringsansvar.
Lennart Axelsson m.fl. (s) begär i motion Sf247
att ytterligare åtgärder bör övervägas för att
påskynda tidiga rehabiliteringsinsatser. Till
exempel bör rehabiliteringsutredningen starta så
tidigt som möjligt.
Barbro Hietala Nordlund och Anneli Särnblad (s)
framhåller i motion Sf254 att arbetsgivaransvaret
inte fungerar för personer med bestående
funktionshinder. De begär därför en översyn av
gällande regelverk och ansvarsfördelning för att
arbetstagare med funktionshinder skall tillförsäkras
en adekvat intensivträning och förebyggande
rehabilitering.
I motion Sf272 av Lena Adelsohn Liljeroth m.fl.
(m, fp, kd, c) framhåller motionärerna att
möjligheterna till rehabilitering av vissa
långtidssjuka med behov av långvariga
rehabiliteringsinsatser delvis har försämrats.
Åtgärder bör vidtas för att rehabilitering skall
kunna genomföras även i de fall denna kräver lång
tid.
Ann-Marie Fagerström (s) begär i motion Sf293 ett
tillkännagivande om en sammanhållen återkommande
rehabilitering för alla och inte bara för dem som
har anknytning till yrkeslivet.
I motion Sf371 Pär Axel Sahlberg och Barbro
Hietala Nordlund (s) begärs ett tillkännagivande om
att analysera situationen för dem som inte kommer in
i välfärdssystemen och därför blir utan adekvata
insatser. Motionärerna framhåller att även sjuka,
s.k. nollplacerade, har rätt till adekvata
rehabiliteringsåtgärder m.m.
Rigmor Stenmark (c) begär i motion Sf307 ett
tillkännagivande om att en översyn görs av
sjukförsäkringssystemet så att whiplashskadade
garanteras ekonomisk ersättning vid rehabilitering.

Närståendepenning

I motion So357 yrkande 8 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs att regeringen återkommer med förslag
till vidgade möjligheter att få närståendepenning i
form av lägre krav på den närståendes sjukdom och
vidgning av den berättigade kretsen.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf274 att
en närstående till en person som smittats av hiv
skall ha rätt till 240 dagars vårdtid oavsett
orsaken till infektionens uppkomst.
Rigmor Stenmark och Annika Qarlsson (c ) anser i
motion Sf249 att dagens system avseende
anhörigbidraget behöver ses över så att stöd kan ges
till fler anhöriga som är beredda att stötta och
hjälpa i livets olika skeenden, och inte bara i
livets slutskede.

Utskottets ställningstagande

Utskottet redovisar i de olika avsnitten om
arbetsgivarnas kostnadsansvar,
sjukpenningförsäkringen, rehabilitering m.fl. frågor
dels skälen för utskottets ställningstaganden till
motionsyrkanden som har betydelse för
medelsanvisningen, dels utskottets
ställningstaganden till övriga motionsyrkanden.
Utskottets ställningstaganden till motionsyrkanden
med betydelse för medelsanvisningen liksom till
regeringens förslag till medelsanvisning redovisas
nedan i avsnittet Förslag rörande medelsanvisning
till anslag 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Sjukpenningförsäkringen

Sjukfrånvaron och kostnaderna härför har ökat dramatiskt under
senare år. Det har särskilt varit de långa
sjukfallen (365 dagar eller mer) som har ökat. Även
antalet personer med aktivitets- och sjukersättning
(tidigare förtidspension) har ökat påtagligt.

Utskottet har vid flera tillfällen, senast i
yttrande 2004/05:SfU1y till finansutskottet,
konstaterat att orsakerna till sjukfrånvaron är
komplexa med flera faktorer som samspelar och att
någon enkel lösning på problemet inte står att
finna. Förutom de av regeringen ovan framförda
faktorerna har utskottet även lyft fram faktorer som
ersättningssystemens utformning, läkarnas roll i
sjukskrivningsprocessen och verkningar av saneringen
av statsfinanserna som ägde rum under 1990-talet.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf359
yrkande 3.
Beträffande sjukdomsbegreppet enligt AFL noterar
utskottet att sjukpenning i princip inte skall kunna
utges i andra fall än vid medicinsk nedsättning av
arbetsförmågan. I praxis har dock i vissa begränsade
fall godtagits att sjukpenning kan utgå vid
tillstånd som är jämställda med sjukdom, som
exempelvis störningar under graviditet och
sorgtillstånd. Vidare anges i 3 kap. 7 § AFL att vid
bedömningen av om sjukdom föreligger skall bortses
från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och
liknande förhållanden. Sjukförsäkringsutredningen
har i sitt slutbetänkande (SOU 2000:121 s. 163 och
164) inte funnit anledning att lämna något förslag
om ett inskränkande sjukdomsbegrepp. Enligt
utskottets mening medför även de under våren 2003 av
riksdagen beslutade åtgärderna för att öka
precisionen i sjukskrivningsprocessen att
tillämpningen av sjukdomsbegreppet blir mer korrekt.
Utskottet noterar även att utredningen om översyn av
socialförsäkringarna skall se över frågan om det
under senare år skett en glidning i tillämpningen av
sjukdomsbegreppet såväl hos läkare och patienter som
inom socialförsäkringsadministrationen, dvs. om
sjukskrivning blivit ett allt mer accepterat sätt
att hantera press och påfrestningar som drabbar
människor i livets olika skeden.
Utskottet kan därmed, i likhet med sitt
ställningstagande i betänkande 2003/04:SfU1, inte
ställa sig bakom en förändring av gällande
sjukdomsbegrepp. Med det anförda avstyrks motionerna
Sf357 yrkande 1 i denna del och Sf287 yrkande 13.
Utskottet har dock i betänkande 2003/04:SfU1
uttalat att utskottet kunnat förstå motionärernas
betänkligheter beträffande det förhållandet att
ersättning kan utbetalas vid inte medicinskt
betingade skönhetsoperationer och liknande ingrepp.
Utskottet förutsatte dock att även denna fråga
skulle rymmas i regeringens fortsatta överväganden
om åtgärder som syftade till att minska
sjukpenningskostnaderna m.m. Utskottet vidhåller
sitt ställningstagande. Motion Sf337 får därmed
anses tillgodosedd och avstyrks därför.
Beträffande frågan om en särskild försäkran har
RFV:s uppföljningar visat att en sådan inte tillför
ärendet några nya uppgifter utöver dem som redan
finns. Från och med den 1 juli 2003 upphörde
skyldigheten för en försäkrad att vid en viss
tidpunkt inkomma med en skriftlig särskild
försäkran. I stället skall en sådan försäkran ges in
om försäkringskassan begär det (prop. 2002/03:89,
bet. 2002/03:SfU10, rskr. 2002/03:227). Utskottet
ansåg att det saknades skäl att ha kvar ett krav på
att den försäkrade vid en viss tidpunkt skall
inkomma med försäkran. Utskottet vidhåller sitt
ställningstagande.
Med det anförda avstyrks motion Sf357 yrkande 1 i
denna del.
Beträffande frågan om förändrade attityder till
sjukförsäkringen och vikten av att information ges
om sjukförsäkringens syfte har utskottet i
betänkande 2003/04:SfU1 uttalat att de s.k.
attitydfrågorna måste tas på stort allvar. Det är
naturligtvis inte bra om sjukpenningen uppfattas
kunna fylla andra syften än att vara ersättning vid
arbetsoförmåga på grund av sjukdom. Utskottet
noterar att regeringen i budgetpropositionen anfört
att det är regeringens bedömning att de olika
informationsinsatser som genomfördes under 2003 för
att minska ohälsan i arbetslivet har bidragit till
att bryta den negativa utvecklingen av
sjukskrivningarna. Regeringen har nyligen beslutat
att genomföra sådana insatser även under 2004.
Utskottet vidhåller sin uppfattning och anser att
fortsatta informationsåtgärder om sjukförsäkringens
syfte bör vidtas. Utskottet noterar även vad som
ovan anförts om att utredningen om översyn av
socialförsäkringarna skall se över frågan om det
under senare år skett en glidning i tillämpningen av
sjukdomsbegreppet. Yrkande 14 i motion Sf359 får
därmed anses tillgodosett och avstyrks.
Riksdagen beslutade under våren 2003 om ett antal
åtgärder som syftar till att stärka
sjukskrivningsprocessen. En redovisning av
åtgärderna har gjorts ovan. Utskottet anser att
sjukskrivningsprocessen med dessa åtgärder har
förstärkts och gjorts mer precis. Utskottet
avstyrker med det anförda motionerna Sf312 och Sf359
yrkande 16.
En näraliggande fråga är frågan om begränsning av
möjligheterna för en läkare med viss
specialistutbildning att skriva sjukintyg för längre
tids sjukpenning. Sjukförsäkringsutredningen har i
sitt slutbetänkande (SOU 2000:121 s. 189) föreslagit
att alla läkare skall ha rätt att utfärda läkarintyg
men att dessa mera regelmässigt skall kompletteras
av annat underlag om försäkringskassan så bedömer
nödvändigt. Utskottet noterar även att det skall
vara en läkare med fördjupad utbildning i
försäkringsmedicin som skall utfärda det särskilda
läkarutlåtandet när t.ex. ett avstämningsmöte inte
ger ett tillräckligt beslutsunderlag. Som utskottet
anförde i bl.a. betänkande 2003/04:SfU1 har det
härigenom skapats garantier för att
försäkringskassan i fortsättningen kommer att kunna
få ett fullgott beslutsunderlag. Utskottet anser att
det inte finns skäl att begränsa läkares rätt att
utfärda läkarintyg för sjukskrivning.
Enligt beslut av riksdagen våren 2003 skall även
de intygsskrivande läkarnas utbildning i
försäkringsmedicin förstärkas. Av
budgetpropositionen framgår att den särskilda
satsning som under år 2003 gjordes för att förstärka
utbildningen i försäkringsmedicin innebar en
omfattande utbildning av handledare. Drygt
130 försäkringsläkare och drygt 100 handläggare
genomgick under året en handledarutbildning för att
i nästa steg föra utbildningen vidare till i stort
sett samtliga läkare i Sverige. Under de fem första
månaderna 2004 har denna utbildning nått drygt
3 300 läkare i landet. Sammanlagt beräknas ca 5 600
läkare ha utbildats under 2004. Vidare har
planeringen av de fördjupade utbildningarna i
försäkringsmedicin för i första hand
300 distriktsläkare och 600 företagsläkare slutförts
under 2003, vilket har resulterat i att en
omfattande utbildning i RFV:s regi och i samarbete
med Distriktsläkarföreningen,
Företagsläkarföreningen och Föreningen Svensk
Företagshälsovård kommer att genomföras under 2004.
Motion Sf403 yrkande 10 får med det anförda anses
delvis tillgodosedd och avstyrks.
En annan närliggande fråga är om behörigheten att
utfärda intyg skall utvidgas. Utskottet uttalade i
betänkande 2003/04:SfU1 bl.a. att sjukgymnaster kan
fylla en viktig funktion inom
sjukskrivningsprocessen och att en försöksverksamhet
skulle kunna ge värdefull kunskap. Utskottet, som
noterar att en stor del av sjukskrivningarna avser
besvär från rörelseorganen, håller fast vid sin
uppfattning. En försöksverksamhet bör genomföras i
första hand med avseende på denna yrkesgrupp. Med
det anförda får motionerna Sf301 yrkandena 1 och 2
samt Sf383 anses delvis tillgodosedda och avstyrks
därmed.
Beträffande ersättningsnivån inom sjukpenningen
har utskottet i betänkande 2004/05:SfU5 ställt sig
bakom regeringens förslag att ersättningsnivån i
sjukpenningen skall höjas till 80 % av SGI.
Utskottet kan därtill inte ställa sig bakom
förslaget om en ändring av den s.k. minskningsregeln
i 3 kap. 4 a § AFL. Utskottet finner således inte
anledning att föreslå några tillkännagivanden om
sänkt ersättningsnivå. Utskottet noterar dock att
utredningen om översyn av socialförsäkringarna skall
pröva förutsättningarna för att stärka kopplingen av
utgifterna för socialförsäkringssystemet till
arbetsmarknaden och ge arbetsmarknadens parter ett
ökat ansvar för och inflytande över
socialförsäkringarnas utgiftsutveckling.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
Sf347 yrkande 6 och Sf357 yrkande 6.
Regeringen uttalade sig i 2003 års
budgetproposition för en höjning av taket inom
sjukpenningsförsäkringen till 10 prisbasbelopp
fr.o.m. den 1 juli 2003 om det statsfinansiella
läget så medgav. Så blev dock inte fallet utan
regeringen framhöll i 2004 års budgetproposition att
inriktningen nu var att före mandatperiodens slut
genomföra förslaget. Motion Sf389 yrkande 2 är
således tillgodosedd och avstyrks därmed.
När det gäller frågan om att införa ytterligare en
karensdag i sjukförsäkrings- och sjuklönesystemen
har Sjukförsäkringsutredningen i sitt ovannämnda
slutbetänkande (s. 167) inte funnit anledning att
ifrågasätta att en karensdag är en rimlig initial
självrisk för den försäkrade. Utskottet anser att
det bör ingå en viss självrisk i systemet och att
uppbyggnaden med en karensdag kombinerat med olika
högriskskydd, bl.a. vid upprepade sjukfall, utgör en
rimlig avvägning. Som utskottet anförde, senast i
yttrande 2004/05:SfU1y, skulle en ytterligare
karensdag innebära alltför stora påfrestningar för
redan utsatta gruppers försörjningssituation.
Utskottet noterar att regeringen har aviserat ett
förslag om karensavdrag till början av 2005.
Utskottet finner inte anledning att föreslå
riksdagen att införa ytterligare en karensdag. Ej
heller att nu ta bort en karensdag. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna Sf281 och Sf408.
Vad avser frågan om karensdagen skall motsvara en
hel dags arbete kommer denna fråga att behandlas i
ovan nämnda förslag om karensavdrag. Utskottet anser
att förslaget bör avvaktas.
Beträffande frågan om att kunna vara
deltidssjukskriven genom att vistas på arbetsplatsen
på heltid men endast arbeta i halv takt uttalade
utskottet i betänkande 2002/03:SfU10 att utskottet
kunde se fördelar med en sådan möjlighet. Emellertid
kunde utskottet också se svårigheter för
försäkringskassan att i ett sådant fall kontrollera
omfattningen på det arbete som utförs. En sådan
ordning skulle kunna leda till att t.ex. halv
sjukpenning skulle utges trots att personen i fråga
successivt ökat sin arbetsinsats och rätten till
sjukpenning därmed kunde ifrågasättas. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Sf357 yrkade 1 i
denna del.
En närliggande fråga är om den försäkrade skall
kunna vara deltidssjukskriven genom att vara
sjukskriven från vissa arbetsuppgifter. Utskottet
vill peka på att i det läkarintyg som läggs till
grund för sjukskrivningen skall, för det fall att
arbetsförmågan anses helt nedsatt, anges om
anpassade arbetsuppgifter kan möjliggöra
sysselsättning på deltid. Det ingår i arbetsgivarens
ansvar att anpassa en anställds arbete eller att vid
behov omplacera honom eller henne till andra
arbetsuppgifter än sådana som denne inte bör utföra
till följd av sjukdomen. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Sf357 yrkande 1 i denna del.
Beträffande frågan om mer flexibla
ersättningsnivåer noterar utskottet att
Sjukförsäkringsutredningen i sitt slutbetänkande (s.
169-170) lämnade ett förslag om att partiell
ersättning skall kunna utgå efter en individuell
prövning, dock med lägst 20 %. Enligt utredningen
får emellertid förslaget konsekvenser för en rad
andra system, och en förutsättning för genomförandet
är därför att berörda systems villkor harmoniseras i
samband med genomförande av utredningens förslag.
Utskottet har tidigare utgått från att frågan är
föremål för regeringens överväganden (jfr bet.
2003/04:SfU1). Utskottet, som ser positivt på en
ökad flexibilitet av ersättningsnivåerna inom
sjukförsäkringen, utgår således från att regeringen
avser att lämna förslag till riksdagen i frågan.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf225, Sf238, Sf246, Sf251, Sf261, Sf345, Sf357
yrkande 1 i denna del, Sf373 och Sf359 yrkande 17.
En annan fråga som utskottet har behandlat
tidigare är frågan om en modell där kostnaderna för
sjukfall och skador till följd av trafiken överförs
till trafikförsäkringen. Utskottet pekade, senast i
betänkande 2003/04:SfU1, på att effekten av en sådan
modell skulle bli att vissa sjukdoms- och skadetyper
inte längre skulle handhas inom den allmänna
försäkringen. Det i sin tur skulle innebära att
försäkringskassans ansvar för den samordnade
rehabiliteringen skulle urholkas. Med hänsyn härtill
var det enligt utskottet inte aktuellt att låta
trafikförsäkringen ta över nu nämnda kostnader.
Utskottet vidhåller sitt ställningstagande och
principiella uppfattning att en generell försäkring
är att föredra framför selektiva lösningar.
Motionsyrkanden om att SGI skall beräknas på
historisk inkomst respektive att skattepliktiga
förmåner och semesterersättning skall göras
sjukpenninggrundande har utskottet vid flera
tillfällen avstyrkt, senast i betänkande
2003/04:SfU1. Utskottet finner inte anledning att nu
inta en annan ståndpunkt i aktuella frågor.
Utskottet noterar dock att i den ovan nämnda
översynen av socialförsäkringarna skall övervägas
hur den ersättningsgrundande inkomsten i
sjukförsäkringssystemet skall definieras och
beräknas.
En studerande som är helt oförmögen att studera
kan få behålla studiemedlet under sjukdom trots att
han eller hon inte studerar. Om sjukperioden varar
mer än 30 dagar kan studieskulden för tiden därefter
avskrivas. När det gäller deltidsstudier och
deltidssjukskrivning anger SGI-utredningen i sitt
slutbetänkande (SOU 2003:50 s. 85-89) att reglerna
om SGI och reglerna om sjukförsäkringsskydd inom
studiemedelssystemet är konstruerade för personer
som antingen är sjuka eller studerar. Kombinationer
är inte möjliga, vilket medför flera negativa
konsekvenser. Det är i första hand två grupper som
hamnar mellan systemen. Den första gruppen är
personer som är sjukskrivna och antingen anställda
eller arbetslösa men vill förena fortsatt
sjukskrivning på deltid med deltidsstudier.
Problemen för denna grupp kan lösas genom att
reglerna i AFL ändras. Det finns både för- och
nackdelar med en sådan ändring. Den andra gruppen är
personer som t.ex. studerar på heltid men blir halvt
sjukskrivna och vill och kan studera på halvtid. För
denna grupp sammanhänger problemen närmast med
utformningen av reglerna för rätt till studiestöd
vid sjukdom och bör kunna lösas inom detta system.
En särskild studerandeförsäkring skulle på sikt -
helt eller delvis - kunna lösa problemen för dessa
grupper.
Studiesociala utredningen pekar i sitt betänkande
(SOU 2003:130) på att sjukpenning på deltid numera
skall vara ett förstahandsalternativ. Utredningen
menar (s. 81) att det är angeläget att systemen
öppnas så att det går att förena partiell
sjukskrivning med studier på deltid. Möjligheten att
kombinera partiella studier med sjukskrivning på
deltid kan vara en förutsättning för att personer
som är heltidssjukskrivna skall kunna - och våga -
ta steget ut i studier. Detta bör, enligt
utredningens mening, ses som ett viktigt led i målet
att minska ohälsan i samhället.
Utskottet anser att regeringens beredning av
frågan bör avvaktas. Utskottet vill dock understryka
vikten av inte minst från rehabiliteringssynpunkt,
att frågan om möjligheterna att kombinera
deltidssjukskrivning med deltidsstudier så snart som
möjligt får en lösning. Det är angeläget att
regeringen överväger olika vägar till ökad
flexibilitet för den enskilde i sjukförsäkringen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf233, Sf269, Sf292, Sf296, Sf357 yrkande 1 i denna
del, Sf382, Sf388, Sf402, Sf403 yrkande 6, Ub441
yrkande 5 och Ub389 yrkande 2 i denna del.
SGI-utredningen har i sitt slutbetänkande (s.
68-73) föreslagit att en standardförsäkring för
studerande på sikt skall kunna införas. Försäkringen
skall vara obligatorisk med en inkomstbaserad
ersättning i kombination med en grundersättning vars
nivå bör motsvara totalbeloppet i
studiemedelssystemet. Utskottet finner inte nu
anledning att föreslå riksdagen att studiemedel
skall kunna läggas till grund för SGI. Motion Ub389
yrkande 2 avstyrks därmed i denna del.
RFV har den 15 oktober 2004 redovisat ett uppdrag
från regeringen som avser åtgärder för att förkorta
handläggningstiden för ärenden angående rätt till
sjukpenning. Verket har i redovisningen bl.a.
föreslagit mer effektiva arbetsmetoder på
försäkringskassan och att kassan skall få in
ärendena fortare efter sjuklöneperioden. Därtill har
verket föreslagit att kassan skall prioritera
ärenden där rätten till sjukpenning är oklar och
informera den enskilde. I undantagsfall bör negativa
provisoriska beslut kunna fattas. Verket anser ett
rimligt mål vara att försäkringskassan skall kunna
handlägga ersättningsanspråken inom 30 dagar i 90 %
av ärendena.
Utskottet noterar att den ökade precisionen i
sjukskrivningsprocessen har medfört att beslut
avseende försäkrades ersättningsfrågor har
förlängts. Utskottet anser det mycket angeläget att
man finner lösningar som även tillgodoser de
försäkrades berättigade krav att inom rimlig tid få
ett beslut i ersättningsfrågan. Utskottet
förutsätter att regeringen vid beredning av RFV:s
svar på regeringsuppdraget överväger åtgärder som
snarast tillgodoser detta. Med det anförda får
motionerna Sf250, Sf294, Sf376 och Sf411 anses
tillgodosedda och avstyrks.
Vad avser problemet med att en person kan hamna i
den situationen att denne inte bedöms berättigad
till någon ersättningsform utan "hamnar mellan
stolarna", föreligger enligt vad som redovisats ovan
samverkande insatser mellan olika myndigheter, bl.a.
mellan RFV och AMS. Utskottet ser det dock som
angeläget att problemet åtgärdas och förutsätter att
regeringen överväger ytterligare åtgärder i syfte
att öka samordningen mellan sjuk- och
arbetslöshetsförsäkringarna. Utredningen om översyn
av socialförsäkringarna skall även se över frågan om
en bättre samordning mellan systemen för dessa
försäkringar. Med det anförda får motionerna Sf343,
Sf349 och Sf389 yrkande 4 anses tillgodosedda och
avstyrks därmed.
Utskottet finner inte anledning att föreslå olika
tillkännagivanden om vad som kan påverka sjuktalen
m.m.. Motion Sf287 yrkandena 1-4, 6, 7, 9, 11 och 12
avstyrks därmed.
Vad avser frågan om inrättande av s.k.
försäkringsmedicinska kommittéer vill utskottet
framhålla att syftet med att reformera
socialförsäkringens administration är att ge nya och
bättre förutsättningar för administrationen att
fullgöra de uppdrag som ges av riksdag och regering.
Reformen avses vidare ge en mer enhetlig
rättstillämpning på socialförsäkringsområdet.
Utskottet har tidigare uttalat (jfr yttr.
2004/05:SfU1y) att gemensamma förhållningssätt och
metoder och ett mer samlat användande av samhällets
resurser kan underlätta och skapa bättre
förutsättningar för arbetet med att bryta
ohälsoutvecklingen. Utskottet noterar även att RFV
har fått i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen
utforma försäkringsmedicinska riktlinjer för
sjukskrivning. Motion Sf242 får därmed anses delvis
tillgodosedd och avstyrks.

Arbetsgivarnas kostnadsansvar m.m.

Beträffande ersättningsnivån i sjuklönen har utskottet i
betänkande 2004/05:SfU5 ställt sig bakom regeringens
förslag att ersättningsnivån i sjukpenningen skall
höjas till 80 % av SGI. Utskottet kan inte ställa
sig bakom ett förslag om en sänkning av
ersättningsnivån i sjuklönen. Utskottet avstyrker
därmed motion Sf347 yrkande 3.

Beträffande motionen om att från sjuklönesystemet
utesluta ersättning vid olyckor i samband med
idrottsutövande och andra fritidsaktiviteter
behandlade utskottet frågan bl.a. i betänkande
2003/04:SfU1. Utskottet anförde att en sådan lösning
skulle kunna få vissa oönskade effekter, t.ex. ett
framtvingande av privata lösningar med en samtidig
risk för underförsäkring liksom vissa
gränsdragningsproblem i förhållande till av
arbetsgivare, helt eller delvis, bekostade
aktiviteter. Utskottet kunde vidare förutse att krav
skulle kunna komma att resas på att även andra
kategorier skulle undantas. Utskottet vidhåller sitt
ställningstagande och avstyrker därmed motion Sf212.
Beträffande frågan om det bör införas ett
högkostnadsskydd för arbetande personer med tidigare
missbruksproblematik i syfte att underlätta för
dessa att komma i arbete, är förslaget närmast att
anse som en rehabiliteringsåtgärd. Lagen (2004:793)
om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser
riktar sig bl.a. till individer som behöver
samordnade insatser på grund av att de har olika
former av psykiska besvär samt arbetsmarknadsmässiga
eller sociala problem och därvid ofta en kombination
av dessa (jfr prop. 2002/03:132 s. 50). Utskottet
noterar att i samordningen ingår
arbetsmarknadsmyndighet och att målet är att föra ut
den enskilde på arbetsmarknaden. Utskottet noterar
även att i den utsträckning arbetsoförmåga beror på
sjukdom finns ett särskilt högriskskydd i
sjuklönelagen. Även förslaget om drivkrafter för
minskad sjukfrånvaro innehåller ett högriskskydd.
Utskottet kan inte ställa sig bakom ett sådant
högkostnadsskydd som förordas i motionen. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Sf398.

Rehabilitering

Som redovisats ovan har resultaten inom verksamhetsområdet
Åtgärder mot ohälsa förbättrats jämfört med 2002.
Antalet sjukskrivna som varit aktuella för samordnad
rehabilitering har ökat men det är dock fortfarande
alltför många sjukskrivna som är passivt sjukskrivna
utan att delta i, eller få erbjudande om, någon form
av rehabiliteringsåtgärd. Dessutom är det alltför få
av de sjukskrivna som vet vem som är deras
kontaktperson på försäkringskassan. Utskottet
instämmer i regeringens bedömning att dessa resultat
inte kan anses acceptabla.

Regeringen anger i propositionen att
avstämningsmöten ännu inte kommit i gång i önskad
omfattning och att detta beror på att arbetsmetoden
ännu inte har etablerats på försäkringskassorna.
Utskottet har i yttrande 2004/05:SfU1y framhållit
att det är nödvändigt att avstämningsmötena
införlivas i försäkringskassornas arbete.
Regeringens fortsatta arbete med att förbättra
hälsan i arbetslivet rymmer dock satsningar på
rehabiliteringsområdet som på sikt bedöms komma att
bidra till att ohälsan minskar.
Beträffande rehabilitering kan allmänt sägas att
det är viktigt att denna kommer i gång så snart som
möjligt. Utskottet noterar att det fr.o.m. den 1
juli 2003 föreligger en obligatorisk skyldighet för
arbetsgivare att göra rehabiliteringsutredningar som
skall lämnas till försäkringskassan senast när
sjukfallet pågått i åtta veckor. Utskottet vill även
peka på att förslaget om drivkrafter för minskad
sjukfrånvaro syftar till att skapa ekonomiska
drivkrafter och göra det mer lönsamt för
arbetsgivare att vidta åtgärder för att minska de
långa sjukskrivningarna. Drivkrafterna skall således
vara utformade så att de stimulerar till
förebyggande insatser, rehabilitering och andra
åtgärder för att underlätta för den sjukskrivne att
komma tillbaka i arbete på hel- eller deltid. Från
och med den 1 januari 2005 skall Försäkringskassan
inom relativt korta tidsgränser ha kallat till
avstämningsmöte och upprättat en
rehabiliteringsplan. Regeringen anger även i
propositionen (volym 6, utg.omr. 10, s. 35) att man
avser att överväga att ersättning skall kunna dras
in om en försäkrad vägrar att genomgå behandling,
utredning eller rehabilitering som syftar till att
möjliggöra återgång i arbete. Med det anförda får
motion Sf247 anses tillgodosedd och avstyrks därmed.
Som redovisats ovan har en rad åtgärder vidtagits
i syfte att utveckla samverkan mellan olika
myndigheter, bl.a. mellan RFV och AMS. Även frågan
om att införa drivkrafter för hälso- och sjukvården
för att minska sjukskrivningarna skall utredas.
Vidare har RVF, AMS och Socialstyrelsen som
gemensamt mål satt upp att genom samverkan inom
rehabiliteringsområdet uppnå en effektivare
användning av tillgängliga resurser i syfte att
underlätta för den enskilde att försörja sig genom
arbete. En viktig uppgift för den nya statliga
myndigheten inom socialförsäkringens administration
kommer även att vara att medverka till att samverkan
med andra aktörer i ohälsoarbetet löpande stärks och
effektiviseras. Utskottet vill liksom i yttrande
2004/05:SfU1y framhålla att den finansiella
samordning inom rehabiliteringsområdet mellan lokala
och regionala aktörer i form av försäkringskassa,
landsting, länsarbetsnämnd och en eller flera
kommuner som infördes den 1 januari 2004 utgör ett
viktigt instrument för en utvecklad rehabilitering
av personer som annars är svåråtkomliga för
rehabilitering, och utskottet anser därför att det
är angeläget att arbetet med att förverkliga den nya
lagstiftningen i samhället påskyndas. Som angivits
ovan skall även utredningen om översyn av
socialförsäkringarna se över frågan om en bättre
samordning mellan systemen för sjuk- och
arbetslöshetsförsäkringarna.
Med det anförda får motion Sf392 och Sf409 anses
tillgodosedda och avstyrks. Vidare avstyrks
motionerna So394 yrkande 7, Sf308, Sf332, Sf353 och
N401 yrkande 6.
Beträffande frågan om sanktionsmöjligheter mot
arbetsgivare har, som redovisats ovan, RFV och
försäkringskassorna tagit fram gemensamma metoder
som syftar till att regelmässigt informera
Arbetsmiljöverket om de arbetsgivare som inte
genomför rehabiliteringsutredningar. Utskottet kan
för närvarande inte ställa sig bakom yrkandet i
motion Sf241 som därmed avstyrks.
AMS och RFV har således fått ett uppdrag med syfte
att underlätta för långtidssjukskrivna, som har ett
arbete som de inte kan återgå till, att åter komma i
arbete. I uppdraget ingår att pröva frågan om ett
särskilt anställningsstöd för långtidsjukskrivna.
Utskottet anser att redovisning av uppdraget och
regeringens beredning av denna bör inväntas. Med det
anförda avstyrks motion Sf403 yrkande 7.
Beträffande rehabilitering av sjuka som saknar
arbete och s.k. nollklassade vill utskottet återigen
peka på att det utarbetas samverkande insatser
mellan RFV och AMS. En del i gruppen ryms även inom
ramen för den personkrets som avses i den lag om
finansiell samordning som trädde i kraft den 1
januari 2004. Slutligen vill utskottet peka på den
beredning som sker på Regeringskansliet avseende
arbetshandikappade i enlighet med vad som anges
nedan. Med det anförda får motionerna Sf236 yrkande
5 och Sf371 anses delvis tillgodosedda och avstyrks.
HpH-utredningen har i utredningsbetänkandet SOU
2002:5 föreslagit att arbetsmarknadspolitikens
ansvarsområde skall vidgas i syfte att skapa en
kompletterande arbetsmarknad för människor med
begränsad arbetsförmåga på grund av sjukdom.
Utredningen har sammanfattningsvis anfört att det är
ytterst angeläget att regeringen vidtar åtgärder för
att skapa en arbetsmarknadspolitik som i ökad
utsträckning inriktas på att stödja personer med
begränsad arbetsförmåga att ta del av arbetslivet.
Samhallutredningen har i sitt betänkande SOU
2003:56 föreslagit bl.a. att en ny
arbetsmarknadspolitisk insats "allmänt skyddat
arbete" (ASA) skall införas och ersätta nuvarande
insats "skyddat arbete hos Samhall". ASA skall
öppnas för fler aktörer än Samhall AB.
Den parlamentariska äldreberedningen, Senior 2005,
har i sitt slutbetänkande Äldrepolitik för framtiden
(SOU 2003:91) framfört vissa förslag i syfte att
bl.a. öka människors möjligheter att förvärvsarbeta
fram till pensioneringen och därefter. Enligt
beredningen bör regeringen bl.a. etablera ett
femårigt nationellt projekt med syfte att stärka de
äldres (50 +) ställning i arbetslivet, öka
arbetskraftsdeltagandet bland personer som är 50 år
och äldre samt ta initiativ till forskning om
effekter på arbetskraftsutbudet om fler ges
möjlighet till deltidslösningar i samband med
pensioneringen.
Även Lönebidragsutredningen (SOU 2003:95) har
lämnat sitt betänkande. Utredningen föreslår ökad
rörlighet, utvecklingsinsatser och mer individuellt
stöd för att människor med nedsatt arbetsförmåga
skall komma i arbete.
I direktiven (2004:129) till utredningen om
översyn av socialförsäkringarna framhåller
regeringen att om uppgiften att stärka arbetslinjen
skall lyckas är det nödvändigt att öka
sysselsättningen för grupper som i dag har en svag
förankring på arbetsmarknaden och vars
sysselsättning är lägre än för andra grupper, bl.a.
funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga och
äldre arbetskraft. Genom att bl.a. se över och vid
behov förändra trygghetssystemen bör möjligheter
kunna skapas för att systemen verkar
arbetsfrämjande.
Utskottet anser att regeringens fortsatta
beredning av frågorna om arbetsmarknadsförhållanden
för bl.a. äldre och arbetshandikappade bör avvaktas.
Därmed avstyrks motion Sf234.
Under 2003 har försäkringskassorna i ökad
utsträckning använt de medel som får användas för
köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster.
Som redovisats ovan anser regeringen att medlen
framför allt bör användas för utredningar. Att
finansiera åtgärder, såsom t.ex. arbetsträning och
utbildning, som kan genomföras inom eller i
anslutning till den egna verksamheten är
arbetsgivarens ansvar. Regeringen har givit en
särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av
arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och därvid även
utreda i vilka fall som försäkringskassan skall
kunna köpa arbetslivsinriktade
rehabiliteringstjänster.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf236 yrkande 1, Sf254, Sf314, Sf357 yrkande 5 och
Sf372.
Beträffande frågorna om punktskriftsutbildning har
försäkringskassorna möjlighet att med hjälp av
särskilt avsatta medel bekosta fördjupad utbildning
i punktskrift för personer som i vuxen ålder har en
grav synskada eller helt förlorar synen.
Försäkringskassans möjlighet att betala sådana
utbildningar gäller bara den fördjupade utbildning
som syftar till att förkorta sjukdomstiden eller att
helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning
av arbetsförmågan. Det gäller således inte den
grundläggande utbildning som sjukvårdshuvudmännen
har ansvar för. Vid arbetslivsinriktad
rehabilitering kan utgå dels rehabiliteringspenning
som ersättning för inkomstbortfall, dels ett
särskilt bidrag för kostnader som kan uppstå i
samband med rehabiliteringen. Utskottet finner inte
skäl att föreslå någon ändring vad avser det
särskilda bidraget. Motion Sf256 avstyrks därmed.
Även arbetsförmedlingen kan upphandla utbildning
för arbetslösa synskadade som har behov av fördjupad
utbildning i punktskrift.
Beträffande frågan om finansieringen av den
fördjupade utbildningen finns s.k.
uppdragsutbildning som ett led i den rehabilitering
som folkhögskolorna anordnar. För sådan utbildning
anvisar staten särskilda medel. Enligt ett svar av
statsrådet Hans Karlsson den 14 april 2004 på
interpellation 2003/04:382 bereds frågan om
intensivutbildning i punktskrift kan vara sådan
uppdragsutbildning som staten kan avsätta medel för.
Statsrådet uttalade även att det var angeläget att
hitta former för att stärka den aktuella
punktskriftsutbildningen så att en kvalitativ,
fullgod och snabb utbildning kan ges.
Utskottet förutsätter att frågan om finansiering
av den aktuella utbildningen får sin lösning. Med
det anförda får motion Sf202 anses tillgodosedd och
avstyrks.
Beträffande frågan om ersättning för
inkomstbortfall vid utbildning tillsammans med
ledarhund kan rehabiliteringsersättning i form av
rehabiliteringspenning och särskilt bidrag utgå om
utbildningen är att anse som arbetslivsinriktad
rehabilitering. Motion Sf325 är med det anförda
delvis tillgodosedd och avstyrks.
Nya metoder och arbetssätt håller således på att
utvecklas inom ramen för arbetet med att förnya och
intensifiera rehabiliteringsarbetet. Mot bakgrund av
regeringens satsningar på rehabiliteringsområdet
finns det enligt utskottets mening inte skäl att nu
föreslå riksdagen att ta ställning i olika
rehabiliteringsfrågor, såsom införande av en
rehabiliteringsförsäkring eller en
rehabiliteringsgaranti.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf236 yrkande 2, Sf219, Sf272, Sf293 och Sf307.

Närståendepenning

Närståendepenning utges till den som avstår från förvärvsarbete
för att vårda en närstående svårt sjuk person.
Beträffande frågan om närstående till en person som
smittats av hiv skall ha rätt till 240 dagars
ledighet oavsett orsaken till infektionens uppkomst
kan nämnas att den utökade vårdtiden föranleddes av
att personer genom smitta vid användning av
blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården
fått en infektion av hiv. Bland de skadeståndskrav
som restes av de smittade var bl.a. att det skulle
vara möjligt för anhöriga att vårda den smittade
utan att förlora inkomst. På förslag av regeringen
beslutade riksdagen om förlängning av vårdtiden vid
vård av en sådan hiv-smittad person till 240 dagar
(prop. 1992/93:178, bet. 1992/93:SfU17, rskr.
1992/93:335). Utskottet, som noterar att den
utvidgade vårdtiden föranletts av det ansvar hälso-
och sjukvården haft för aktuella personers
livssituation, finner inte skäl att föreslå en
utvidgning av vårdtiden för vård av andra grupper än
de avsedda. Utskottet avstyrker därmed motion Sf274.

Utskottet noterar att socialutskottet i
betänkandet 2001/02:SoU11 har föreslagit att
riksdagen till regeringen tillkännager att det vore
önskvärt om det i socialtjänstlagen infördes en
särskilt reglerad skyldighet för socialnämnden att
stödja dem som vårdar närstående. Vidare ansåg
utskottet att regeringen snarast borde göra en
analys av de ekonomiska konsekvenserna av en sådan
lagändring samt redovisa för riksdagen olika
alternativa lagregleringar i avsikt att ytterligare
stödja anhöriga. I betänkande 2003/04:SoU4 föreslog
socialutskottet även att riksdagen skulle ge
regeringen till känna att lämna förslag på insatser
för att ytterligare säkerställa och stärka stödet
till anhöriga. Riksdagen har bifallit
socialutskottets förslag.
I budgetpropositionen (volym 6, utg.omr. 9, s.
148) bedömer regeringen att det för närvarande inte
bör genomföras en lagändring. Det saknas även
ekonomiskt utrymme för ett statligt ekonomiskt
åtagande utan att samtidigt göra avsevärda
omfördelningar inom andra delar av det sociala
välfärdssystemet. Regeringen vill dock betona
behovet av att vidareutveckla stödet till närstående
inom ramen för det pågående samarbetet med de båda
förbunden. Under åren 2005-2007 avsätts 25 miljoner
kronor per år för fortsatt utveckling av stödformer
för anhöriga.
Utskottet noterar att socialutskottet i sitt
betänkande 2004/05:SoU1 kommer att behandla
regeringens förslag i denna del.
Utskottet har tidigare avstyrkt förslag både om
att förlänga rätten till närståendepenning från 60
till 120 dagar och om att vidga kretsen för rätt
till förmånen (se bl.a. bet. 2003/04:SfU1).
Utskottet finner inte skäl att nu göra annan
bedömning. Motionerna Sf249 och So357 yrkande 8
avstyrks därmed.

Anslaget 19:1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning noterar
utskottet att regeringen påbörjat och genomfört
flera olika åtgärder på sjukförsäkringsområdet för
att minska ohälsan i arbetslivet. Den positiva
utvecklingen fortsätter med att antalet nettodagar
med sjukpenning minskar. Utgifterna för
sjukskrivningarna har således vänt. För att nå det
uppsatta målet att halvera sjukfrånvaron fram till
2008 anser utskottet dock att det är nödvändigt att
regeringen tar initiativ till ytterligare åtgärder.

Av propositionen framgår att regeringen fortsätter
att fullfölja arbetet med åtgärder inom ramen för
bl.a. regeringens 11-punktsprogram. Vidare tar
regeringen initiativ till ytterligare ett antal
åtgärder som har redovisats ovan.
Utskottet noterar att den nya organisationen för
socialförsäkringen stärker regeringens möjligheter
att uppnå ohälsomålet genom gemensamt
förhållningssätt och bättre utnyttjande av
samhällets samlade resurser.
Utskottet noterar även intensifierade insatser på
rehabiliteringsområdet genom ekonomiska drivkrafter
för arbetsgivarna och i övrigt en ökad satsning på
rehabiliteringens inledande skede och
arbetslivsinriktad rehabilitering. Utskottet
förutsätter även att den finansiella samordningen
kommer att utvecklas.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag till medelsanvisning för
anslaget 19:1 för budgetåret 2005.
Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf347
yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 10 i denna del, Sf403
yrkandena 2, 3, 9, 11 och 13 i denna del, So612
yrkande 3, So357 yrkande 7, Sf359 yrkandena 8-10,
20, 22-24 och 26 i denna del, A353 yrkande 8 och
Sf369 yrkandena 1 i denna del och 2-8.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:2
Aktivitets- och sjukersättningar m.m. Därmed
bör riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning till anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a. om möjlighet att bedriva studier under
tid med aktivitets- och sjukersättning och
bisyssla vid partiell sjukersättning.
Jämför reservationerna 42 (m), 43 (m), 44
(fp, kd, c), 45 (fp) och 46 (kd).

Gällande ordning

Ett nytt ersättningssystem har trätt i kraft den 1
januari 2003 och innebär att förtidspension och
sjukbidrag har ersatts av aktivitets- och
sjukersättning (prop. 2000/01:96, bet.
2000/01:SfU15, rskr. 2000/01:257). De nya förmånerna
utges till personer som drabbats av långvarig eller
varaktig medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan. Reglerna innebär att försäkrade som
är under 30 år kan få aktivitetsersättning, dock
tidigast fr.o.m. den 1 juli det år de fyller 19 år.
Ersättningen kan beviljas för längst tre år i taget.
Försäkringskassan är skyldig att erbjuda den som
beviljats aktivitetsersättning möjlighet att delta i
aktiviteter. Sjukersättning kan utges till personer
i åldern 30-64 år. Både aktivitets- och
sjukersättning utges dels i form av en
inkomstrelaterad ersättning, dels i form av
garantiersättning för den som har haft inga eller
låga förvärvsinkomster. Förmånerna kan utges som
hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels
förmån. Garantinivån i sjukersättningen uppgår till
2,40 prisbasbelopp.

Sedan den 1 juli 2003 gäller enligt 16 kap. 1 §
andra stycket AFL att försäkringskassan senast ett
år efter sjukanmälningsdagen skall ha utrett om det
finns förutsättningar för att tillerkänna den
försäkrade aktivitets- eller sjukersättning i
stället för sjukpenning, trots att denne inte har
ansökt härom.
Den 1 januari 2000 infördes regler om vilande
förtidspension. Reglerna syftar till att stimulera
till återgång i arbetslivet och ett i övrigt aktivt
liv och innebär följande. En försäkrad som uppburit
sjuk- eller aktivitetsersättning minst ett år får
behålla förmånen under högst tre månader under en
tolvmånadersperiod, samtidigt som denne prövar på
att arbeta. Om den försäkrade därefter fortsätter
att arbeta skall sjukersättningen förklaras vilande
under den tid som återstår av en
tjugofyramånadersperiod utan att förmånen får dras
in eller sättas ned. Aktivitetsersättningen får
vilandeförklaras längst till utgången av den period
som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.
Sjukersättning och aktivitetsersättning skall inte
betalas ut för viss tid under vilken den försäkrade
är intagen i kriminalvårdsanstalt, häktas eller är
intagen i ett särskilt ungdomshem för verkställande
av sluten ungdomsvård under förutsättning att
institutionsvistelsen sammanlagt överstiger 90
dagar. Förmånen skall därvid tillfälligt dras in för
tiden efter det att den försäkrade varit intagen 60
dagar i följd och högst den tid för vilken förmånen
är beviljad. För tid fr.o.m. den trettionde dagen
före frigivningsdagen skall den tillfälligt indragna
förmånen åter betalas ut.

Propositionen

Från anslaget bekostas utgifter för aktivitets- och
sjukersättning, barntillägg till förtidspension och
statlig ålderspensionsavgift. Från och med 2004
ingår i anslaget även kostnader för sysselsättning
av vissa personer med aktivitets- och sjukersättning
och fr.o.m. 2005 kostnader för bostadstillägg till
personer med aktivitets- eller sjukersättning.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2005 till anslaget 19:2 Aktivitets- och
sjukersättningar m.m. anvisar ett ramanslag på
73 534,6 miljoner kronor.
Utgiftsutvecklingen för de nya förmånerna
aktivitetsersättning och sjukersättning är, på samma
sätt som förtidspensionerna var, beroende av ett
flertal olika faktorer. De viktigaste är
utvecklingen av de långa sjukskrivningarna, de
demografiska förhållandena, regeltillämpningen,
praxisutvecklingen samt inkomst- och
basbeloppsutvecklingen.
I propositionen framhålls att det har skett en
successiv och tilltagande ökning av antalet
nybeviljande aktivitets- och sjukersättningar
(förtidspensioner och sjukbidrag) sedan slutet av
1999. Under 2003 skedde, och under 2004 sker, en
fortsatt stark ökning av antalet nybeviljade
aktivitets- och sjukersättningar. Ökningen, som
beräknas fortsätta i samma takt under 2005, är en
följd av den kraftiga uppgången av antalet långa
sjukfall under de senaste åren. Den utvecklingen,
som till viss del beror på den demografiska
situationen, med relativt sett många personer i
arbetskraften som är födda på 1940-talet, är den
främsta orsaker till att antalet nybeviljade
aktivitets- och sjukersättningar kan förväntas
fortsätta att ligga på en hög nivå under
budgetperioden. Kvinnornas antal ökade under 2003
med 4,9 % till 296 100 och männens med 2,4 % till
211 200. En ökning har skett i samtliga åldrar, men
den var procentuellt störst i åldern 45-59 år. Mest
oroväckande är dock den successiva ökningen i de
yngre åldersgrupperna. Uppgifter från RFV visar att
antalet personer i åldern 16-29 år har ökat med
drygt 25 % från utgången av 1998 och ökningen är
störst bland kvinnorna. De ungas andel av hela
beståndet har ökat något. Utvecklingen för de yngre
kräver emellertid fortsatt analys.
När det gäller utflödet ökade antalet upphörda
aktivitets- och sjukersättningar med närmare 2 %
jämfört med 2002 till 44 000. Drygt 30 000 av dessa
blev ålderspensionärer.
Den 1 juli 2003 genomfördes två åtgärder av direkt
betydelse för utvecklingen av antalet sjuk- och
aktivitetsersättningar. Det gäller dels att
försäkringskassan senast ett år efter
sjukanmälningsdagen skall ha utrett om det finns
förutsättningar att byta ut sjukpenning mot
sjukersättning, dels att tiden med vilande
sjukersättning för att pröva förvärvsarbete
förlängts till längst 24 kalendermånader utan att
rätten till sjukersättning prövas.
Effekterna av dessa åtgärder är ännu efter ett år
begränsade enligt de uppföljningar som hittills
gjorts av RFV. Verket konstaterar att reglerna om
ettårsbedömning med ställningstagande till
aktivitets- eller sjukersättning inte getts samma
prioritet inom socialförsäkringsadministrationen som
övriga regelförändringar, vilket givetvis inte är
tillfredsställande. Beträffande regeländringen om
vilande sjukersättning konstateras att några
påtagliga effekter ännu inte uppkommit, även om det
finns försäkringskassor som anser att intresset för
vilande sjukersättning har ökat.
Socialförsäkringsadministrationen ser dock positivt
på regeländringen som inneburit att handläggningen
underlättats och att reglerna nu är tydligare för de
försäkrade.
Vid utgången av 2003 hade ca 2 500 förmånstagare
vilande aktivitets- och sjukersättning. Drygt 60 %
av dessa var kvinnor. Även om en stor del av dem som
prövar att arbeta efter en period återgår till sin
förmån har en del personer efter tiden med vilande
ersättning ökat sin arbetstid eller arbetar deltid.
Inom Regeringskansliet bereds frågan om att införa
en möjlighet till vilande sjuk- eller
aktivitetsersättning även vid studier.
Det finns en stor medvetenhet om att det krävs ett
antal ytterligare åtgärder för att vända
utvecklingen i samhället, inte minst hos parterna på
arbetsmarknaden, något som kan visa sig vara en
viktig framgångsfaktor för det fortsatta arbetet. I
departementspromemorian Drivkrafter för minskad
sjukfrånvaro (Ds 2004:16) finns bl.a. förslag om att
det skall bli obligatoriskt för försäkringskassorna
att minst vart tredje år göra en förnyad utredning
av arbetsförmågan hos personer som blir beviljade
sjukersättning som inte är tidsbegränsad samt att
redan tidigare beslutade sjukersättningar skall
följas upp i betydligt högre grad än tidigare.
Regeringen har tidigare framhållit det angelägna i
att alla förtidspensionärer skall kunna utnyttja sin
återstående arbetsförmåga fullt ut och att en
aktivare uppföljning och efterkontroll av beviljade
förtidspensioner behöver göras. Av en av RFV lämnad
redovisning om hur försäkringskassorna bedriver sin
verksamhet med att följa upp beviljade
förtidspensioner och sjukbidrag framgår att
kontrollverksamheten har mycket låg prioritet hos
samtliga försäkringskassor.
Regeringen konstaterar att en fortsatt successiv
och markant ökning av antalet personer med långvarig
eller varaktig medicinskt grundad nedsättning av
arbetsförmågan är att vänta under de närmaste åren.
I praktiken bedöms detta innebära att antalet
personer som uppbär dessa förmåner kommer att öka
successivt från nuvarande ca 527 000 till ca 541 000
i slutet av 2004 och till ca 560 000 vid utgången av
2005.
Det nationella målet innebär att antalet nya
aktivitets- och sjukersättningar skall minska fram
till 2008 i förhållande till 2002. Målet innebär att
årsgenomsnittet av antalet nybeviljade ersättningar
under 2003 till juni 2008 skall vara lägre än det
totala antalet nybeviljade ersättningar 2002 med
tillägg för den demografiska utvecklingen. För att
kunna uppnå detta mål krävs olika åtgärder inom hela
ohälsoområdet i enlighet med vad som angetts ovan i
redogörelsen för propositionen avseende anslag 19:1.
Oavsett påbörjade, vidtagna och aviserade åtgärder
för att minska ohälsan i arbetslivet finns det
mycket som talar för att utvecklingen av de långa
sjukfallen i kombination med de demografiska
förhållandena leder till att antalet nybeviljade
aktivitets- och sjukersättningar kommer att ligga på
en fortsatt mycket hög nivå under hela
budgetperioden, dvs. t.o.m. 2007.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

Moderaterna

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf347
yrkande 10 i denna del att riksdagen anvisar 6 100
miljoner kronor mindre än vad regeringen har
föreslagit. Motionärerna anser att ökad självrisk
medför minskade utgifter inom anslaget.

I motionen yrkandena 8 och 9 och i motion Sf357 av
Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 12 begärs att
ersättningen i sjukersättningen sänks från 64 till
60 % av antagandeinkomsten. Motionärerna framhåller
att förslaget ger ökade ekonomiska incitament att
återgå i arbete samt kostnadsbesparingar. I
motionerna begärs även att garantinivån i
sjukersättningen skall vara densamma som i
ålderspensionen.

Folkpartiet

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf403 yrkande
13 i denna del att riksdagen anvisar 150 miljoner
kronor mindre än vad regeringen har föreslagit.
Motionärerna anser att bl.a. ökade rehabiliterings-
och kontrollinsatser medför minskade utgifter inom
anslaget.

I samma motion yrkande 8 framhåller motionärerna
vikten av arbetslinjen och
rehabiliteringsmöjligheterna samt undvikande av
svagt grundade beslut om sjukersättning i stället
för sjukpenning. Motionärerna framhåller bl.a. att
sådana beslut lätt blir en metod att minska
arbetsbördan hos försäkringskassorna samt en metod
för regeringen att klara målet om att halvera
antalet sjukpenningdagar till 2008. Insatser för att
stärka de arbetshandikappades ställning på
arbetsmarknaden är viktiga och måste prioriteras.

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf359 yrkande 26
i denna del att riksdagen anvisar 1 850 miljoner
kronor mindre än vad regeringen har föreslagit.
Motionärerna anser att ökad efterkontroll av
beviljade aktivitets- och sjukersättningar och
borttagande av regeln om automatisk prövning av
rätten till aktivitets- och sjukersättningar inom
ett år samt undvikande av svagt grundade beslut vid
beviljande av dessa förmåner medför minskade
utgifter inom anslaget.

I motionen yrkande 13 begärs att äldre beviljade
aktivitets- och sjukersättningar successivt skall
omprövas. Motionärerna framhåller att de som först
bör komma i fråga är de som förtidspensionerats
under de senaste åren där en ordentlig
rehabiliteringsutredning inte har gjorts. I yrkande
12 begärs ett upphörande av regeln om att
försäkringskassan regelmässigt efter ett år skall
utreda om sjukpenning skall övergå till sjuk- eller
aktivitetsersättning. Sådan omprövning riskerar att
leda till att sjukpenning rutinmässigt övergår till
sjuk- eller aktivitetsersättning efter ett år i
stället för att fokus läggs på snabba
rehabiliteringsinsatser.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf369
yrkande 1 i denna del att riksdagen anvisar 250
miljoner kronor mindre än vad regeringen har
föreslagit. Motionärerna framhåller att ökade
satsningar på aktiva rehabiliteringsåtgärder och
ingen automatisk prövning av rätten till
sjukersättningen efter ett år samt undvikande av
svagt grundade beslut vid beviljande av aktivitets-
och sjukersättning ger minskade utgifter inom
anslaget. I yrkandena 9 och 10 begärs att adekvata
rehabiliteringsåtgärder även skall riktas till dem
som har sjuk- och aktivitetsersättning och att
tolvmånadersregeln slopas. Med utökade resurser bör
försäkringskassan i stället inrikta sig på
rehabilitering. I yrkande 11 begärs att regeringen
återkommer med förslag till förtydligande av 7 kap.
3 § AFL. Motionärerna anför att sjuk- och
aktivitetsersättning bara skall beviljas om
arbetsförmågan av medicinska eller psykiatriska skäl
bedöms förhindra återgång till något arbete eller
till utbildning som kan leda till anställning.

Övriga motioner

I motion Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begärs
i yrkande 13 ett tillkännagivande om att regeringen
återkommer med förslag på hur sjukersättning kan
ersättas med ålderspension efter 61 års ålder.
Motionärerna förordar en rörlig pensionsålder från
61 års ålder. Det bör då inte vara möjligt att ta ut
sjukersättning efter det att denna ålder uppnåtts.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf403
yrkandena 4 och 5 att det skall vara möjligt att
behålla tidigare intjänad rätt till
arbetslöshetsersättning och sjukpenning vid återgång
till arbetslivet efter beviljad förtidspension.
Vidare begärs att vilande sjuk- och
aktivitetsersättning skall vara möjlig vid studier.
I motion Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs i
yrkande 18 ett tillkännagivande om vilande
aktivitets- eller sjukersättning. Motionärerna
framhåller att det inte finns något skydd om
eventuella sjuklönekostnader uppkommer, vilket kan
medföra att arbetsgivare tvekar att anställa dessa
personer. Den enskilde bör även få rätt till t.ex.
arbetslöshetsersättning om denne ställer sig till
arbetsmarknadens förfogande men inte får en
anställning omgående. I yrkande 19 begärs ett
tillkännagivande om möjlighet till vilande
aktivitets- och sjukersättning vid studier.
Billy Gustafsson (s) anser i motion Sf243 att rätt
till vilande sjuk- och aktivitetsersättning under
studietid bör övervägas.
Även i motion Ub389 av Mikaela Valtersson m.fl.
yrkande 2 i denna del begärs att det skall vara
möjligt att ha vilande aktivitets- och
sjukersättning vid studier samt även att det skall
vara lättare att bedriva studier på deltid med hel
aktivitets- och sjukersättning.
I motion Kr370 av Anita Brodén och Gunnar Nordmark
(fp) begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om att
de som uppbär sjuk- eller förtidspension bör ges
möjlighet att studera.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhåller i motion Sf264
att rätten till sjuk- och aktivitetsersättning på
garantinivå skall utvidgas till att gälla även
personer som är arbetsoförmögna vid bosättning i
Sverige men som inte fått uppehållstillstånd av
flyktingskäl.
I motion Sf222 yrkandena 1-3 begär Sten Tolgfors
(m) olika tillkännagivanden. Han anser att endast
ett mindre antal ungdomar bör avföras permanent från
arbetslivet genom förtidspension. Vidare bör det
utredas hur förtidspensionerade barns och ungdomars
livssituation ser ut i dag, vilka insatser som
skulle kunna göras för att erbjuda dem utbildning,
rehabilitering och arbete samt om dagens regelverk
hindrar en väg till arbete och delaktighet i
samhället. Slutligen anser han att en översyn bör
göras av hur ersättningsformen skall se ut för de
unga som har så svåra handikapp att utbildning eller
arbete verkligen inte är möjligt.
I motion Sf239 av Sonja Fransson (s) begärs ett
tillkännagivande om att även den som har partiell
sjukersättning i vissa fall skall kunna behålla sitt
förtroendeuppdrag eller annan bisyssla.
Marietta de Poubaix-Lundin (m) begär i motion
Sf303 yrkandena 1 och 2 två tillkännagivanden om
sjuk- eller aktivitetsersättning, dels om att beslut
om sådan förmån inte skall få fattas under
fängelsetid eller rättspsykiatrisk vårdtid eftersom
det innebär att den dömdes chanser att klara sig på
vanligt sätt i samhället döms ut på förhand, dels om
att dessa förmåner skall få behållas kortare tid än
nu gällande första 60 dagarna och sista 30 dagarna
av en anstaltsvistelse.
I motion Sf311 av Lars Lilja och Carin Lundberg
(s) pekar motionärerna på att långtidssjukskrivna
riskerar att få lägre sjukersättning på grund av att
den beräknas på den sjukpenning de erhållit.
Slutligen anser Jan-Olov Larsson i motion Sf342
att människor som på grund av ett långt och slitsamt
arbetsliv fått sjukersättning bör få högre
ersättning.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening måste det finnas ett
rimligt ekonomiskt skydd vid långvarigt nedsatt
arbetsoförmåga av medicinsk art. De nya förmånerna
sjuk- och aktivitetsersättning utges i form av en
inkomstrelaterad ersättning och ett grundskydd.
Utskottet anser att de reformerade reglerna fyller
kravet på att ge en långsiktig ekonomisk trygghet.

Utskottet har i sitt yttrande till finansutskottet
2004/05:SfU1y framhållit det angelägna i att
åtgärder vidtas för att följa upp beviljade
aktivitets- och sjukersättningar och även att
rehabiliteringsinsatser vidtas för denna grupp.
Utskottet noterar även att regeringen i
propositionen 2004/05:21 lagt fram ett förslag om en
obligatorisk förnyad utredning av sjukersättningar
som inte har tidsbegränsats.
Vidare har utskottet i nämnda yttrande framhållit
att en fokusering på orsakerna till att antalet
yngre personer med sjuk- och aktivitetsersättning
har ökat väsentligt är nödvändig. Motion Sf222
yrkandena 1 och 2 får därmed anses tillgodosedd och
avstyrks.
Den förväntade utvecklingen mot en fortsatt
successiv ökning av antalet aktivitets- och
sjukersättningar är otillfredsställande. Utskottet
bedömer dock att det förhållandet att sjuktalen har
minskat i sig kommer att leda till att antalet
nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar kommer
att minska. Detta sammantaget med inrättandet av den
nya socialförsäkringsadministrationen, den
förstärkta sjukskrivningsprocessen, rehabiliteringen
och samverkan inom rehabiliteringsområdet, de ökade
ekonomiska drivkrafterna, möjligheter till vilande
sjuk- och aktivitetsersättning samt förstärkta
efterkontrollinsatser bedömer utskottet på sikt
kommer att få positiva effekter vad gäller antalet
aktivitets- och sjukersättningar, även om det
således kan ta en viss tid.
Beträffande ersättningsnivån i sjukersättningen
uttalade utskottet i samband med beredningen av den
nya ersättningsformen i betänkande 2000/01:SfU15
följande. Enligt utskottets mening är det viktigt
att ersättningsnivån är så hög att den faktiskt
utgör en försäkring för inkomstbortfall. Vid
bestämmandet av ersättningsnivån bör enligt
utskottets mening de kostnadsramar som gäller för
systemet för ersättning vid varaktig eller långvarig
nedsättning av arbetsförmågan beaktas och
fördelningspolitiska avväganden göras. Brutto-
respektive nettoutfallet vid fortsatt förvärvsarbete
på samma inkomstnivå som antagandeinkomsten
beräknats till måste också beaktas. Ytterligare en
faktor av betydelse är avvägningen i förhållande
till de kollektivavtalsreglerade ersättningar som
arbetsmarknadens parter beslutat om.
Utskottet ansåg att den föreslagna nivån om 64 %
av antagandeinkomsten för inkomstrelaterad
aktivitets- och sjukersättning innebar en rimlig
avvägning av nämnda faktorer. Utskottet finner inte
nu skäl att göra någon annan bedömning.
Vidare behandlade utskottet i samma betänkande
frågan om garantinivån i aktivitets- och
sjukersättningarna. Utskottet noterade att en nivå
på 2,40 prisbasbelopp gav en garantinivå i
sjukersättningssystemet som var högre än basnivån i
garantipensionen. Enligt utskottets uppfattning var
det rimligt att grundskyddet för den som i arbetsför
ålder drabbas av medicinskt orsakad arbetsoförmåga
var högre än vad som gäller för ålderspensionärer.
Utskottet vidhåller sitt ställningstagande och
finner således inte skäl att föreslå ändringar av
garantinivån.
Utskottet finner heller inte skäl att föreslå en
ändring av regeln att sjukersättning kan utges
längst t.o.m. månaden före den månad då den
försäkrade fyller 65 år. Motion Sf357 yrkande 13
avstyrks därmed.
I betänkande 2003/04:SfU1 har utskottet inte
funnit skäl att ändra kriterierna i 7 kap. 3 § AFL
vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning.
Utskottet vidhåller sitt ställningstagande.
Utskottet behandlade i betänkande 2002/03:SfU10
regeringens förslag i proposition 2002/03:89 om att
försäkringskassan senast ett år efter
sjukanmälningsdagen skall ha utrett om det finns
förutsättningar för att tillerkänna den försäkrade
sjuk- eller aktivitetsersättning.
I propositionen angavs bl.a. att det förhållandet
att många försäkrade uppbar sjukpenning trots att de
i själva verket uppfyllde förutsättningarna för
sjuk- eller aktivitetsersättning inte kunde
accepteras. Det var av flera skäl viktigt, bl.a. för
att få till stånd adekvata rehabiliteringsåtgärder,
att de försäkrade fick rätt ersättning från
socialförsäkringen såväl till belopp som till
ersättningsslag. Åtgärder måste därför vidtas för
att komma till rätta med detta missförhållande. De
stora skillnaderna i försäkringskassornas
handläggning av de långa sjukfallen var ett problem
från försäkringsrättslig synpunkt som samtidigt
riskerade att undergräva tilltron till försäkringen.
Utskottet anförde att en prövning enligt förslaget
inte fick leda till att människor slentrianmässigt
överfördes från sjukpenning till aktivitets- eller
sjukersättning. Det var inte rimligt att personer
t.ex. i åldern 30-40 år eller ännu yngre förklaras
så arbetsoförmögna att sjukersättning för resten av
livet var det enda alternativet. Detta var särskilt
allvarligt eftersom ett beslut om sjukersättning
många gånger innebar att aktiva
rehabiliteringsåtgärder inte längre sattes in.
Utskottet ansåg det emellertid inte heller rimligt
att personer år efter år fortsatte att uppbära
sjukpenning trots att de uppfyllde villkoren för
rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning, utan att
det var viktigt att de försäkrade fick rätt
ersättning såväl till belopp som ersättningsslag.
Utskottet betonade dock, i likhet med regeringen,
att alla möjligheter till rehabilitering måste vara
uttömda innan sjuk- eller aktivitetsersättning kan
beviljas. Med hänsyn härtill tillstyrkte utskottet
regeringens förslag. Utskottet, som förutsätter att
prövningen sker i enlighet med syftet med
lagstiftningen, vidhåller sitt ställningstagande.
Utskottet noterar även att ettårsbedömningen inte
har prioriterats på försäkringskassorna.
Utskottet har under anslaget 19:1 redovisat sitt
ställningstagande i frågor om bl.a. en stärkt
arbetsmarknad för arbetshandikappade.
Beträffande möjligheterna att få studera med
bibehållen sjuk- eller aktivitetsersättning finns
det inga formella hinder för eller begränsningar mot
detta. Studier som är av den omfattningen som
yrkesverksamma utför på sin fritid skall inte
föranleda att rätten till förmånen ifrågasätts. En
förutsättning för att försäkringskassan skall dra in
eller minska sjuk- och aktivitetsersättning är även
att arbetsförmågan väsentligt har förbättrats.
Bedrivna studier av viss omfattning kan således
medföra att frågan om den fortsatta rätten till
sjuk- eller aktivitetsersättning utreds och prövas
på nytt. Regeringen utreder för närvarande frågan om
vilande sjuk- eller aktivitetsersättning under
studier. Utskottet kan inte ställa sig bakom regler
om att studier generellt skall få bedrivas med
bibehållen ersättning. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Sf243, Sf359 yrkande 19, Sf403
yrkande 5, Kr370 yrkande 3 och Ub389 yrkande 2 i
denna del.
Beträffande bisysslor vid partiell sjukersättning
skall vid bedömningen av arbetsförmågan likaledes
bortses från sådana med fritidsaktiviteter
jämställda aktiviteter som en yrkesverksam person i
normalfallet utför på sin fritid. Deltagande i
sådant med fritidsaktiviteter jämställt ideellt
arbete, föreningsliv, politiska uppdrag m.m. skall
således inte tas hänsyn till vid bedömningen av
arbetsförmågan. Rätten till sjuk- och
aktivitetsersättning kan däremot påverkas om den
försäkrades aktiviteter motsvarar arbetsinsatser som
vanligen utförs av förvärvsarbetande. Utskottet
finner inte anledning att föreslå något särskilt
uttalande beträffande förtroendeuppdrag eller andra
bisysslor vid partiell sjukersättning. Utskottet
vill dock betona det angelägna i att även personer
med sjuk- eller aktivitetsersättning har möjlighet
att åta sig politiska förtroendeuppdrag. Med det
anförda avstyrks motion Sf239.
För personer som efter att ha uppburit t.ex.
sjukersättning ställer sig till arbetsmarknadens
förfogande kan, om personen i fråga inte omedelbart
kommer in på arbetsmarknaden, problem uppstå i form
av att denne inte är berättigad till
arbetslöshetsersättning. Reglerna inom
arbetsmarknadsområdet är inte anpassade till den
situation som en person som haft sjukersättning kan
ställas inför vid återgång, helt eller delvis, till
arbetsmarknaden när denne väntar på att få ett
arbete eller en arbetsmarknadsåtgärd. Utskottet
anser att det är viktigt att återgång i arbete inte
försvåras för personer som har haft sjukersättning.
Utskottet noterar att i den aktuella situationen har
den försäkrade rätt till en SGI med utgångspunkt
från den SGI denne skulle haft innan han eller hon
uppbar aktivitets- eller sjukersättning. Utskottet
förutsätter att regeringen överväger frågan. Motion
Sf403 yrkande 4 är därmed tillgodosedd och avstyrks.
Motion Sf359 yrkande 18 i denna del är delvis
tillgodosedd och avstyrks.
I sistnämnda motion framförs även farhågor om att
arbetsgivare med hänvisning till avsaknad av skydd
mot sjuklönekostnader inte skulle vara intresserade
av att anställa personer med vilande sjuk- eller
aktivitetsersättning. Utskottet kan dock konstatera
att sjuklönelagen innehåller en bestämmelse (13 §)
som innebär att försäkringskassan efter skriftlig
ansökan kan besluta om särskilt högriskskydd för en
arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning enligt
AFL. Ett sådant beslut får bl.a. meddelas om den
sökande har en sjukdom som under en
tolvmånadersperiod kan antas medföra ett större
antal sjukperioder eller medför risk för en eller
flera längre sjukperioder. Arbetsgivare hos vilken
ett beslut enligt 13 § gäller har rätt till
ersättning från sjukförsäkringen för de kostnader
för sjuklön som han har haft för arbetstagaren.
Eftersom den som har t.ex. sin sjukersättning
vilande har rätt att bli försäkrad för sjukpenning
enligt AFL på grundval av det förvärvsarbete som
utförs under vilandetiden kan utskottet inte dela
motionärernas farhågor. Utskottet avstyrker därmed
motion Sf359 yrkande 18 i denna del.
Regeringen har i proposition 2000/01:96
Sjukersättning och aktivitetsersättning i stället
för förtidspension anfört att förslaget att endast
den som är försäkrad vid tidpunkten för
försäkringsfallet skall tillhöra den skyddade
personkretsen, medför att personer som är
arbetsoförmögna på grund av sjukdom eller
funktionshinder redan när de bosätter sig i Sverige
inte har rätt till garantiersättning. Såväl
regeringen som riksdagen har dock ansett att det är
angeläget att staten tar ansvar för försörjningen av
de personer som uppfyller de medicinska kriterierna
och varaktighetskriterierna för rätt till
förtidspension men som inte har rätt till sjuk-
eller aktivitetsersättning eller endast en låg sådan
på grund av kraven på viss försäkringstid.
Regeringen utreder frågan om ersättning till denna
grupp och avser återkomma till riksdagen i frågan.
Utskottet noterar att försörjningsfrågan för dem
som har fyllt 65 år och som inte har kvalificerat
sig för en pension som ger tillräcklig försörjning
har lösts genom ett äldreförsörjningsstöd som
inrättats fr.o.m. den 1 januari 2003. Regeringen
uttalade i proposition 2000/01:136 som låg till
grund för denna lagstiftning, att beträffande den
grupp invandrare som uppfyller de medicinska kraven
för förtidspension, men som inte uppfyller
bosättningskravet och också kan bli långvarigt
beroende av socialtjänstens försörjningsstöd, så är
de per definition i förvärvsaktiv ålder. De skiljer
sig därför som grupp från dem över 65 år, vilka i
princip lämnat förvärvsaktiv ålder. Att generellt
utvidga äldreförsörjningsstödet till denna grupp är
därför ett principiellt större steg. Hur
försörjningen för denna grupp skall lösas bör därför
enligt regeringens uppfattning beredas vidare.
Utskottet anser det angeläget att regeringen
lämnar ett förslag i den nu aktuella frågan. Med det
anförda är motion Sf264 tillgodosedd och avstyrks.
Beträffande motion Sf222 yrkande 3 har utskottet
ovan uttalat att förmånerna sjuk- och
aktivitetsersättning fyller kravet på att ge en
långsiktig ekonomisk trygghet. Utskottet anser
således inte att det är aktuellt med någon annan
ersättningsform för någon grupp som har så svåra
handikapp att förvärvsarbete inte är möjligt.
Utskottet vill dock peka på att i vissa fall kan
handikappersättning utgå till dessa personer.
Motionsyrkandet avstyrks därmed.
Vad avser de personer som har fått sjukersättning
med anledning av ett långt och slitsamt arbetsliv
utgår livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring
till en försäkrad som till följd av arbetsskada fått
sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete
nedsatt med minst en femtondel. Med det anförda är
motion Sf342 tillgodosedd och avstyrks.
Beträffande frågan om långtidssjukskrivna som
riskerar att få lägre sjukersättning på grund av att
den beräknas på den sjukpenning den försäkrade har
uppburit kan en viss kompensation ske genom
beräkning enligt alternativregeln i 8 kap. 8 § AFL.
Regeln medger att de två högsta uppräknade
bruttoårsinkomsterna under en ramtid av tre år läggs
till grund för antagandeinkomsten och att SGI vid
tiden för försäkringsfallet beaktas såsom
bruttoårsinkomst i stället för en lägre
bruttoårsinkomst året dessförinnan. Motion Sf311 är
därmed delvis tillgodosedd och avstyrks.
Vad avser frågan om aktivitets- och sjukersättning
för en person som är intagen i kriminalvårdsanstalt
m.m. inträffar vissa av de minskade
levnadsomkostnader som uppkommer under intagningen
med viss eftersläpning. Det är därför rimligt att
den intagne ges möjlighet att ställa om sin ekonomi
innan förmånen tillfälligt dras in. Vid frigivningen
kan den intagne också förväntas ha vissa
initialkostnader. Utskottet finner därför inte
anledning att föreslå någon ändring av aktuella
tider för vilka ersättning kan utges. Motion Sf303
yrkande 2 avstyrks därmed.
Beträffande själva rätten till aktivitets- och
sjukersättning gäller samma regler för alla och
således oavsett om den försäkrade är intagen i
anstalt m.m. eller inte. Utskottet har ingen annan
uppfattning i denna fråga. Motion Sf303 yrkande 1
avstyrks därmed.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning till
anslaget 19:2. Utskottet tillstyrker därmed
regeringens förslag och avstyrker motionerna Sf347
yrkandena 8, 9 och 10 i denna del, Sf357 yrkande 12,
Sf359 yrkandena 12, 13 och 26 i denna del, Sf369
yrkandena 1 i denna del, 9-11 och Sf403 yrkandena 8
och 13 i denna del.

19:3 Handikappersättningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:3
Handikappersättningar.
Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden om
handikappersättningens nivå och variationer i
bedömningen.
Jämför reservation 47 (fp, kd, c, mp).

Gällande ordning

Enligt de bestämmelser som gäller fr.o.m. den 1
januari 2003 utges handikappersättning tidigast
fr.o.m. juli månad det år den försäkrade fyller 19
år (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, rskr.
2000/01:257). För rätt till handikappersättning
krävs att försäkrad före 65 års ålder för avsevärd
tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan
omfattning att han eller hon i sin dagliga
livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan
eller behöver hjälp av annan för att förvärvsarbeta
eller har betydande merutgifter på grund av sitt
handikapp.

Handikappersättning utbetalas med belopp som per
år motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av
prisbasbeloppet, alltefter hjälpbehovets omfattning
eller merutgifternas storlek.

Propositionen

Antalet handikappersättningar har haft en långsamt
ökande trend beroende på dels den demografiska
utvecklingen, dels att det i de flesta åldersgrupper
blir allt vanligare med handikappersättning, detta
gäller både för män och för kvinnor.

För innevarande budgetår beräknas utgifterna till
ca 1 223 miljoner kronor, jämfört med anslaget på
1 217 miljoner kronor. Med hänsyn till att det från
2003 finns ett ingående underskott på knappt
28 miljoner kronor beräknas underskottet för
budgetåret till ca 34 miljoner kronor.
Nedre åldersgränsen för rätt till
handikappersättning höjdes den 1 januari 2003 från
16 år till halvårsskiftet det år en person fyller
19 år. Med anledning av denna förändring beräknas
antalet ersättningar endast öka måttligt under åren
2004-2006.
Den tid då det är möjligt att få
handikappersättning utbetalat retroaktivt har
fr.o.m. den 1 juli 2004 förkortats från två år till
sex månader. Förändringen medför en utgiftsminskning
under 2005 med 30 miljoner kronor.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2005 till anslaget 19:3
Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1 203
miljoner kronor.

Motioner utan anslagseffekt budgetåret 2005

I motion Sf227 av Sven Brus och Yvonne Andersson
(kd) begärs ett tillkännagivande om att reglerna för
handikappersättningen bör ses över. I motionen
anförs att merkostnaderna för den enskilde ökat
stadigt och en rad subventioner tagits bort
samtidigt som nivåerna ligger still. Bedömningen i
enskilda ärenden blir allt hårdare och variationerna
är också stora.

Sven Gunnar Persson (kd) begär i motion Sf306 ett
tillkännagivande om att en översyn snarast behöver
göras av handikappersättningens nivåer. Motionären
anser att dagens nivåer bör ändras till 25 %, 50 %,
75 % och 100 % av prisbasbeloppet för att bättre
motsvara de faktiska merkostnader som den enskilde
har.

I motion Sf226 av Jan Lindholm och Helena Hillar
Rosenqvist (mp) begärs ett tillkännagivande om
behovet av en översyn av reglerna för och
tillämpningen av handikappersättningen. Motionärerna
menar att ersättningen successivt har urholkats. Det
är inte heller rimligt med stora variationer i
bedömningen av rätten till ersättning. Behovet av
enhetliga tillämpningar är stort och regeringen bör
kunna ålägga Försäkringskassan att styra upp
missförhållandet.

Också i motionerna Sf282 av Ann-Marie Fagerström
(s), Sf350 av Catherine Persson (s) och Sf374 av
Lennart Axelsson och Laila Bjurling (s) begärs
tillkännagivanden om handikappersättningen. I
motionerna anförs att merkostnaderna ökat stadigt
men att nivåerna legat still länge. Bedömningen i
enskilda ärenden blir allt hårdare och variationerna
är stora. Möjligheterna till andra ersättningsnivåer
än de nuvarande bör övervägas. Vidare bör
försäkringskassornas tillämpning när det gäller
rätten till handikappersättning vid kroniska
sjukdomstillstånd ses över.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning till
anslaget 19:3 har inte föranlett några
motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker förslaget.

När det gäller övriga motionsyrkanden anser
utskottet inte att det är aktuellt att göra en
allmän översyn av handikappersättningen eller att
överväga andra nivåer i förmånen. Beträffande
enhetligheten i bedömningarna mellan olika
försäkringskassor vill utskottet peka på att en ny
samlad socialförsäkringsorganisation från den 1
januari 2005 kommer att ersätta de 21 allmänna
försäkringskassorna och RFV. Ett av syftena med den
nya Försäkringskassan är att åstadkomma en bättre
enhetlighet i besluten och skapa en ökad
rättssäkerhet inom
socialförsäkringsadministrationen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf226, Sf227, Sf282, Sf306, Sf350 och Sf374.

19:4 Arbetsskadeersättningar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:4
Arbetsskadeersättningar m.m. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden om
bl.a. en riskdifferentierad
arbetsskadeförsäkring, överförande av
arbetssjukdomar till sjukförsäkringen och
färdolycksfall till trafikförsäkringen,
ändrade bevisregler, privatisering, analys ur
ett könsperspektiv, regional förankring samt
godkännande av elöverkänslighet som
arbetsskada.
Jämför reservationerna 48 (m), 49 (kd) och 50
(v, c, mp).

Gällande ordning

Den som förvärvsarbetar här i riket är enligt
socialförsäkringslagen (1999:799) försäkrad för
arbetsskada. Detsamma gäller den som genomgår
utbildning i den mån utbildningen är förenad med
särskild risk för arbetsskada. Lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring (LAF) omfattar skador till
följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i
arbetet. Även olycksfall vid färd till och från
arbetet räknas som olycksfall i arbetet, om färden
föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.

Reglerna för ersättning enligt LAF genomgick
omfattande förändringar under 1993. Den 1 januari
1993 höjdes beviskravet vid prövning av en
arbetsskada, och den 1 juli samma år slopades rätten
till arbetsskadesjukpenning för den som är försäkrad
enligt AFL.
Under 2002 har riksdagen beslutat om flera
ändringar i arbetsskadeförsäkringen (prop.
2001/02:81, bet. 2001/02:SfU10, rskr. 2001/02:213).
Beviskravet har sänkts för skador som inträffar den
1 juli 2002 eller senare. Vid en helhetsbedömning
skall en skada anses ha uppkommit av ett olycksfall
eller annan skadlig inverkan i arbetet om
övervägande skäl talar för det. För den som ådragit
sig en arbetsskada utges i regel endast ersättning i
form av arbetsskadelivränta. Enligt bestämmelser som
gäller från den 1 januari 2003 utges livränta om
nedsättningen av arbetsförmågan är varaktig eller
kan antas bestå under minst ett år. Ersättningen
skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst
som den försäkrade haft som oskadad och den inkomst
som han eller hon trots skadan kan beräknas få.
Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till
7,5 prisbasbelopp. Livräntan, som tidigare räknats
om med förändringarna i prisbasbeloppet, skall för
personer födda 1938 eller senare fr.o.m. 2004
årligen räknas om med ett tal som motsvarar hälften
av inkomstindexets reala förändring med tillägg för
inkomstindexets hela prisförändring. Därtill har den
som fått sin skada godkänd som arbetsskada fr.o.m.
den 1 januari 2003 även fått rätt till kompensation
för det inkomstbortfall som systemet med karensdag
medför. Ersättning utges för två karensdagar, om
inte den försäkrade visar att inkomstbortfall har
uppstått för flera karensdagar.
Arbetsskadeförsäkringen finansieras med
arbetsgivaravgifter och egenavgifter, 0,68 % av
avgiftsunderlaget sedan den 1 januari 2003.

Propositionen

Enligt propositionen kommer insatserna för ett
hälsosammare arbetsliv på lång sikt leda till att
antalet arbetsskador minskar. På kort sikt kan
antalet nytillkommande sjukersättningar liksom den
mildare bevisregeln vid prövning av arbetsskador
leda till fler ansökningar om arbetsskadelivränta.

Regeringens bedömning är att kostnaderna för
arbetsskadeförsäkringen inte kommer att öka under
2005 samt att det inom den nya Försäkringskassan
finns förutsättningar att effektivisera
handläggningen av arbetsskadeförsäkringen.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2005 till anslaget 19:4
Arbetsskadeersättningar m.m. anvisar ett ramanslag
på 6 362 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

I motion Sf403 yrkande 13 i denna del av Bo Könberg
m.fl. (fp) begärs att riksdagen anvisar 250 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Arbetsolycksfallen bör fr.o.m. den 1 juli 2005
brytas ut till en separat försäkring som är
obligatorisk för arbetsgivaren.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf369
yrkande 1 i denna del att riksdagen anvisar 1 000
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
De sänkta beviskraven i arbetsskadeförsäkringen bör
återkallas i avvaktan på en samlad översyn av
socialförsäkringssystemet.

Övriga motioner

I motion Sf271 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkandena
1-5 begärs dels förslag om en riskdifferentierad
arbetsskadeförsäkring där arbetsgivaren i lag åläggs
att teckna en fullständig försäkring för
arbetsolyckor, dels en utredning om övergångslösning
från en offentlig arbetsskadeförsäkring till ett
arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare. Vidare
begärs tillkännagivanden om att arbetsolycksfall
skall skiljas från arbetssjukdomar och de senare på
sikt överföras till sjukförsäkringen, att
färdolycksfall lyfts över till trafikförsäkringen
samt att bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen
återgår till 1992 års lagstiftning.

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf336 ett
tillkännagivande om att utreda konsekvenserna av att
privatisera arbetsskadeförsäkringen.
Arbetsskadeförsäkringen bör enligt motionärerna
överföras till arbetsmarknadens parter i form av en
obligatorisk tilläggsförsäkring vid arbetsskada med
differentierade premier.

I motion Sf348 av Runar Patriksson m.fl. (m, fp, kd)
begärs ett tillkännagivande om behovet av att
utforma en ny försäkring för arbetsskador som
hanteras av privata försäkringsbolag. En sådan
ordning, reglerad i lag, skulle leda till en mer
kompetent och försäkringsmässig hantering.

I motion Sf275 av Kalle Larsson m.fl. (v) yrkande 1
begärs ett tillkännagivande om att Försäkringskassan
bör analysera uppbyggnad och handläggning av
arbetsskadeförsäkringen ur ett könsperspektiv.
Motionärerna anför att förändringen 2002 syftade
till att rätta till könsskillnader men att önskat
resultat inte verkar ha uppnåtts.

I motion A277 av Rolf Lindén m.fl. (s) begärs i
yrkandena 2-4 tillkännagivanden om att vid
eventuella förändringar av
socialförsäkringssystemets organisation värna
regionala folkvalda beslutsorgan, om att arbeta för
en tydlig handläggning av arbetsskadeärenden och om
att beslut i arbetsskadeärenden bör ske i folkvalda
organ. Motionärerna menar att det finns en risk för
att lokal förankring i nämnderna försvinner och
därmed deltagande av företrädare för arbetslivet.
Det är inte bra att frångå lekmannainflytandet till
förmån för ett expert- och tjänstemannaorienterat
beslutsfattande.

Ingrid Burman m.fl. (v) begär i motion MJ367 yrkande
5 ett tillkännagivande om att elöverkänslighet skall
kunna godkännas som arbetsskada.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 19:4 Arbetsskadeersättningar m.m.

I samband med behandlingen av budgeten för 2004
avstyrkte utskottet motionsyrkanden om att
privatisera arbetsskadeförsäkringen och om att lyfta
ut färdolycksfall och arbetssjukdomar ur
arbetsskadeförsäkringen med hänvisning till tidigare
riksdagsbeslut om förändringar av
arbetsskadeförsäkringen. Bland annat angavs att
beviskravet vid prövning av en arbetsskada har
sänkts. Vidare slog utskottet i samband med
behandlingen av förslaget om ändrade bevisregler
m.m. fast att en arbetsskadeförsäkring i offentlig
regi som bygger på ett generellt arbetsskadebegrepp,
som även innefattar arbetssjukdomar och
färdolycksfall, och där beviskravet är mindre strikt
ger ett bra skydd vid arbetsskada för både kvinnor
och män och en tillräcklig avgränsning mot skador
som har andra uppkomstorsaker än arbete (se bet.
2001/02:SfU10 och bet. 2003/04:SfU1). Utskottet
finner inte anledning att frångå sitt tidigare
ställningstagande i dessa frågor.

Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning och
avstyrker därmed motionerna Sf403 yrkande 13 i denna
del och Sf369 yrkande 1 i denna del.

Övriga motioner

Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört anser
utskottet att även motionerna Sf271 yrkandena 1-5,
Sf336 och Sf348 bör avslås.

Från och med den 1 juli 2002 gäller en ny
bevisregel för prövning av arbetsskada. Syftet med
lagändringen var att något minska restriktiviteten i
prövningen samt utforma en lagregel som gav mer
utrymme för en helhetsbedömning. RFV har fått i
uppdrag att vidta åtgärder för att kunna följa
arbetsskadeförsäkringens utveckling och
ersättningsmönster samt mäta försäkringens effekter
för kvinnor och män. En detaljerad analys kommer att
lämnas i samband med årsredovisningen för 2004.
Under hösten 2004 förväntas ett statistiksystem att
komma i drift. Detta kommer att underlätta
möjligheterna att uppmärksamma och åtgärda
eventuella osakliga skillnader i bedömningen av
kvinnor och män i arbetsskadeförsäkringen.
Mot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet att
motion Sf275 yrkande 1 inte påkallar någon åtgärd
från riksdagens sida. Motionsyrkandet avstyrks
därmed.
Genom inrättandet av en ny sammanhållen statlig
myndighet för socialförsäkringsadministrationen den
1 januari 2005 kommer en rak ansvarslinje att gälla
för lednings- och styrfrågor som rör den nya
Försäkringskassans verksamhet. Inom
Försäkringskassan kommer det att finnas
försäkringsdelegationer på regional nivå. Dessa
kommer enligt utskottets mening att ha ett särskilt
värde för förtroendemannainflytandet bl.a. vad
gäller samverkan inom rehabiliteringsområdet.
Delegationerna fyller också en viktig uppgift i att
stärka den medborgerliga insynen. Vidare kommer den
nuvarande ordningen med att vissa mer kvalificerade
socialförsäkringsärenden avgörs av en
socialförsäkringsnämnd att finnas kvar, vilket ger
ett förtroendemannainflytande i beslutsfattande i
enskilda ärenden (prop. 2003/04:152, bet.
2004/05:SfU4, rskr. 2004/05:8).
Med det anförda får motion A277 yrkandena 2-4
anses i huvudsak tillgodosedd och avstyrks.
I betänkandet Att samla och sprida kunskap om
skadlig inverkan och framgångsrik rehabilitering,
SOU 2003:1, lämnas förslag om inrättande av en
kunskapsbank där kunskap om arbetsmiljöfaktorers
eventuella skadlighet samlas, sammanställs och
publiceras. Kunskapsbanken skall ha som sitt primära
syfte att fungera som ett hjälpmedel och
tillhandahålla underlag för bedömningar i
arbetsskadeärenden. När det gäller sjukdomsbesvär
som är mycket svårbedömda i arbetsskadehänseende,
t.ex. elöverkänslighet, kan förekomsten av en
kunskapsbank enligt utskottets mening vara av stor
betydelse vid arbetsskadebedömningen. Utskottet vill
också peka på att inrättandet av den nya
Försäkringskassan bör ge bättre förutsättningar för
metodutveckling och nödvändiga organisatoriska
förändringar för att allmänt förbättra hanteringen
av arbetsskadeförsäkringen.
Utskottet avstyrker med det anförda motion MJ367
yrkande 5.

19:5 Ersättning för kroppsskador

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:5 Ersättning
för kroppsskador.

Propositionen

Från anslaget bekostas bl.a. ersättningar enligt
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i de
fall en skada inträffar bl.a. under militär
verksamhet, vid tjänstgöring inom civilförsvaret,
vid medverkan i räddningstjänst samt vid vård på
kriminalvårdsanstalt. Även krigsskadeersättningar
till sjömän samt kostnader för vissa
yrkesskadeersättningar bekostas från anslaget.

Totalt bedömer regeringen att kostnaderna för
ersättning för kroppsskador kommer att vara något
lägre 2005 än 2004.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2005 till anslaget 19:5 anvisar ett
ramanslag på 61,7 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.

19:6 Försäkringskassan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 19:6
Försäkringskassan. Därmed bör riksdagen avslå
motionsyrkanden om annan medelsanvisning till
anslaget.
Riksdagen bör vidare bemyndiga regeringen att
under 2005 för anslaget 19:6 ingå ekonomiska
förpliktelser som, inklusive åtaganden som
tidigare gjorts av RFV, medför utgifter på
högst 12 miljoner kronor efter 2005.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden om
bl.a. utbildning av läkare i
försäkringsmedicin, myndighetskontroll av och
krav på försäkringsläkare, utbildning av
handläggare i genuskunskap, enhetlighet i
bedömningar, åtgärder mot missbruk samt
vikten av en samlad information om olika
regelsystem.
Jämför reservationerna 51(m), 52 (fp), 53
(kd), 54 (kd) och 55 (v, mp).

Gällande ordning

Försäkringskassorna ansvarar för handläggning och
utbetalning av socialförsäkringsersättningar och
bidrag samt att förebygga och minska ohälsa och
aktivt arbeta med rehabilitering.

Den 1 januari 2005 inrättas den nya statliga
myndigheten Försäkringskassan. Den nuvarande
socialförsäkringsadministrationen med 21
försäkringskassor och RFV avvecklas därmed.
Försäkringsdelegationer inrättas i varje län.
Utöver att bevaka att Försäkringskassans verksamhet
bedrivs effektivt med god service skall
försäkringsdelegationerna besluta i frågor om
regional finansiell samordning eller annan samverkan
inom rehabiliteringsområdet.
Socialförsäkringsnämnderna skall finnas kvar som
beslutande organ och ha beslutanderätt i samma
frågor som i dag. Nämndledamöterna skall utses av
försäkringsdelegationerna. Ett allmänt ombud
inrättas hos den nya Försäkringskassan. Det allmänna
ombudet, som utses av regeringen, skall kunna
överklaga Försäkringskassans beslut hos allmän
förvaltningsdomstol. De stiftelser som i dag
förvaltas av de allmänna försäkringskassorna
överlämnas till förvaltning av den nya
Försäkringskassan. Behörigheten att tillsätta
styrelsemedlemmar i stiftelser överförs till den nya
myndigheten.

Propositionen

Genom inrättandet av den nya myndigheten
Försäkringskassan ersätts de två tidigare anslagen
19:6 Riksförsäkringsverket och 19:7 Allmänna
försäkringskassor av ett för administrationen
gemensamt anslag 19:6 Försäkringskassan. Eventuellt
positivt eller negativt anslagssparande vid utgången
av 2004 på de båda anslag som då upphör förs till
det nya anslaget.

I propositionen föreslås att riksdagen till
anslaget 19:6 Försäkringskassan anvisar ett
ramanslag på 7 159 miljoner kronor.
Sedan budgetåret 1999 har RFV fått ekonomiskt
utrymme för att stödja och medverka till att
forskning bedrivs inom området för socialförsäkring.
Med anledning härav föreslås att regeringen
bemyndigas att under 2005, i fråga om ramanslaget
19:6, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive
åtaganden som tidigare ingåtts av RFV, innebär
utgifter om högst 12 miljoner kronor efter 2005.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

I motion Sf403 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande 13 i
denna del begärs att riksdagen till anslaget 19:6
anvisar 550 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit. Ett resurstillskott på 500 miljoner
kronor krävs för inköp av rehabiliteringstjänster.
För kontroll samt åtgärder mot felaktiga
utbetalningar krävs 50 miljoner kronor.

I motion Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 26 i
denna del begärs att riksdagen till anslaget 19:6
anvisar 618 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. I yrkandena 11 och 25 begärs
tillkännagivanden om att 100 miljoner kronor till
Försäkringskassan skall användas för att öka
kontrollen och kvaliteten samt förkorta
handläggningstiderna. För administrering av en s.k.
utvecklingspeng som skall utgå till flyktingar
anvisas 10 miljoner kronor.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf369
yrkande 1 i denna del att riksdagen till anslaget
19:6 anvisar 90 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit. I yrkande 12 begärs ett
tillkännagivande om besparingar i Försäkringskassans
centrala administration. Motionärerna anser att det
finns utrymme för en administrativ besparing där den
lokala administrationen inte skall påverkas.

Övriga motioner

Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) begär i motion Sf357
yrkande 2 ett tillkännagivande om förtydligade
riktlinjer för försäkringsläkare. Senast inom ett
par år bör det finnas klara riktlinjer för vilka
krav på utbildning m.m. som bör ställas på en
försäkringsläkare. Vidare krävs mer likvärdiga
arbetsförhållanden inom olika försäkringskassor.

I motion Sf403 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande 12
begärs ett tillkännagivande om att trots att antalet
försäkringsläkare nyligen ökats bör regeringen vid
behov återkomma med förslag till ytterligare ökning.
Försäkringsläkarna är ett bra stöd som ger kvalitet
i försäkringskassornas beslut.

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf355
yrkandena 1, 2 och 5 tillkännagivanden om att
försäkringsläkarna skall ställas under
myndighetskontroll, att de måste tillförsäkras en
kontinuerlig och uppdaterad vidareutbildning samt
att ett reformerat försäkringsmedicinskt system bör
utredas grundligt. Motionärerna anser att fria
bedömningar utan vetenskaplig värdering, kritik
eller ansvar inte kan accepteras. Regeringen bör
överväga en kontrollmöjlighet lika den för övriga
läkare.

Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion Sf275 yrkande
2 ett tillkännagivande om utbildning av
försäkringskassornas personal i genuskunskap. Ett
genusperspektiv måste integreras både teoretiskt och
metodologiskt. Enligt motionärerna gäller detta i
synnerhet handläggare i arbetsskadeärenden.

I motion MJ367 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkande 4
begärs ett tillkännagivande om att Försäkringskassan
bör se över enhetligheten i bedömningarna. Vissa
försäkringskassor godkänner inte enligt motionärerna
elallergi och elöverkänslighet som sjukdom.

I motion MJ509 av Lotta Hedström (mp) yrkande 13
begärs ett tillkännagivande om en översyn av
försäkringskassornas nya praxis att skärpa
sjukpenningkraven för elöverkänsliga. Motionären
menar att den enskilde möts av oförstående och att
försäkringskassan uttalat att det inte föreligger
någon fara för s.k. elektrostress.

Beträffande missbruk av socialförsäkringssystemet
begär Else-Marie Lindgren och Ingemar Vänerlöv (kd)
i motion Sf331 yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden
om att verka för att fusk och missbruk inom
försäkringssystemen beivras och om att information
om rättigheter och skyldigheter med ett etiskt
perspektiv i försäkringssystemen intensifieras. Fusk
som inte beivras äventyrar förtroendet för systemen
menar motionärerna.

I motion Sf340 av Ingemar Vänerlöv (kd) begärs ett
tillkännagivande om nödvändigheten av bättre
samverkansregler mellan socialtjänst och
försäkringskassa för att inte utsatta biståndstagare
skall komma i kläm. I motionen påtalas vikten av att
försäkringskassan och socialtjänsten samverkar och
lämnar en fullständig information om reglerna för
hur olika socialförsäkringar, bidrag och bistånd ser
ut och samverkar.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 19:6 Försäkringskassan

Inrättandet av den nya myndigheten Försäkringskassan
syftar bl.a. till att ge nya och bättre
förutsättningar för
socialförsäkringsadministrationen att fullgöra sina
uppdrag och uppnå en mer enhetlig rättstillämpning
och likabehandling. En viktig uppgift för den nya
myndigheten är att stärka samverkan med andra
aktörer när det gäller rehabiliteringsarbetet.

En särskild utredare med uppdrag att vidta de
åtgärder som krävs för att den nya myndigheten skall
kunna fungera fr.o.m. den 1 januari 2005 har
tillsatts. Arbetet har organiserats som en bred
genomförandeorganisation (Georg) i samverkan med
RFV, försäkringskassorna och
personalorganisationerna (dir. 2003:170).
När det gäller rehabiliteringsarbetet kan
utskottet konstatera att RFV och AMS har fått i
uppdrag att inleda en förnyelse av den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen. En metod för
tidig, fördjupad bedömning av arbetsförmågan och
behovet av rehabilitering skall utvecklas, liksom
metodiken i försäkringskassornas handläggning av
sjukfall och rehabiliteringsärenden. Vidare skall
rehabiliteringssamordnarnas yrkesroll förtydligas.
En pilotverksamhet avseende en samordnad
organisation mellan försäkringskassan och
arbetsförmedlingen för arbetslivsinriktad
rehabilitering (FAROS) skall genomföras.
Utskottet vill också peka på att inom ramen för
satsningen mot ohälsan tillfördes
socialförsäkringsadministrationen ca 430 respektive
ca 450 miljoner kronor för åren 2003 och 2004. Denna
satsningen för att motverka ohälsan har bl.a.
möjliggjort fler handläggare inom
rehabiliteringsverksamheten, fler försäkringsläkare
samt utbildning av såväl handläggare som
försäkringsläkare och andra läkare.
När det gäller tilltron till välfärdssystemen är
en enhetlig rättstillämpning väsentlig. Enligt
utskottets mening är det också viktigt att de som
får t.ex. sjukpenning eller sjukersättning uppfyller
kriterierna för detta och att missbruk och
felutnyttjande av försäkringen motverkas. Utskottet
noterar också att de medel som avsätts för att bryta
utvecklingen inom ohälsoområdet även avser resurser
för en förstärkt kontrollverksamhet.
Av budgetpropositionen framgår att flera
utvecklingsprojekt med syfte att skapa en mer
sammanhållen organisation, med likformig tillämpning
av försäkringen och en effektiv handläggning har
bedrivits under året. Bland annat har ett gemensamt
system utvecklats som binder samman datorsystemen
hos försäkringskassorna, AMS och
arbetslöshetskassorna. Genom ett sådant
informationsutbyte minskar risken för fel och
missbruk. Under 2005 skall Centrala
studiestödsnämnden (CSN) anslutas till systemet för
att öka kvaliteten vid fastställande av studiestöd
och förenkla administrationen kring handläggningen
av bostadsbidrag. Under 2004 har vidare en s.k.
kontrollstrategi mot fusk och fel införts. Strategin
har samordnats med motsvarande insatser inom vissa
andra myndigheter, såsom Skatteverket och
Brottsförebyggande rådet (BRÅ).
Genom satsningarna mot ohälsan och den nya samlade
socialförsäkringsadministrationen anser utskottet
att förutsättningar skapas för en fungerande
rehabiliteringsverksamhet och för åtgärder mot
felaktiga utbetalningar.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning till anslaget 19:6 och
begärt bemyndigande. Utskottet avstyrker motionerna
Sf359 yrkandena 11, 25 och 26 i denna del, Sf369
yrkandena 1 i denna del och 12 samt Sf403 yrkande 13
i denna del.

Övriga motioner

Med det ovan anförda avstyrks även motion Sf331
yrkandena 1 och 2 om åtgärder mot missbruk inom
försäkringssystemen.

I betänkande 2002/03:SfU10 uttalade utskottet att
det bör ankomma på regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att meddela närmare
föreskrifter om behörighetskrav och arbetsuppgifter
för försäkringsläkare och om utbildning av dessa,
och utskottet förutsatte att sådana föreskrifter
kommer att meddelas relativt snart. Utskottet
vidhåller sitt ställningstagande. Motion Sf357
yrkande 2 får anses tillgodosedd och avstyrks.

Utskottet kan konstatera att under 2003 avsattes
medel för att ytterligare förstärka
försäkringsläkarresurserna hos försäkringskassorna.
Fler försäkringsläkare tjänstgör och därutöver har
den tillgängliga försäkringsläkartiden utökats. När
det gäller frågan om antalet försäkringsläkare är
tillräckligt förutsätter utskottet att
Försäkringskassan följer denna fråga noga. Motion
Sf403 yrkande 12 får därmed anses tillgodosedd och
avstyrks.
Socialstyrelsen kom den 20 januari 2004 med en
utredningsrapport, Tillsyn över försäkringsläkare;
rapport med anledning av regeringsuppdrag. I
rapporten anges att beträffande ärenden hos
försäkringskassorna finns redan i dag en möjlighet
att inom ramen för domstolsprövning av
förvaltningsbesvär begära prövning hos
Socialstyrelsens rättsliga råd. Det bedöms vara ett
bättre alternativ att en oberoende expertvärdering
kan ske av försäkringsläkarnas medicinska
bedömningar än att läkarna ställs under
Socialstyrelsens tillsyn.
Utskottet kan konstatera att frågan om en
förändring av tillsynen av försäkringsläkarna är
komplicerad och att Socialstyrelsens rapport väcker
många frågor. Utskottet anser att ett
tillkännagivande om myndighetskontroll av
försäkringsläkarna inte nu skall göras. Utskottet
avstyrker motion Sf355 yrkande 1.
Utskottet delar regeringens bedömning att den
särskilda satsning som gjordes under 2003 för att
förstärka utbildningen i försäkringsmedicin innebar
ett omfattande utbildningsprogram för
försäkringsläkare och handläggare, vilka nu skall
föra utbildningen vidare till i stort sett samtliga
läkare i Sverige. Vidare kommer under 2004 en
fördjupad utbildning i försäkringsmedicin för
distriktsläkare och företagsläkare att genomföras.
Med det anförda får motion Sf355 yrkande 2 anses
tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet kan vidare konstatera att enligt
budgetpropositionen avser regeringen att under
hösten 2004 ge RFV i uppdrag att i samråd med
Socialstyrelsen utforma försäkringsmedicinska
riktlinjer för sjukskrivning. Nationella
försäkringsmedicinska riktlinjer skulle ge ett stöd
för både behandlande läkare och
försäkringsadministrationen i kontakterna med de
försäkrade i handläggnings- och beslutsprocessen.
Med det anförda avstyrks motion Sf355 yrkande 5.

Av RFV:s årsredovisning för 2003 framgår att
myndighetens interna styrinstrument och
styrprocesser behöver ses över för att bättre leva
upp till genderperspektivet i socialförsäkringen.
Vidare anges att könsuppdelad statistik konsekvent
har tillämpats i syfte att kunna göra utvärderingar
som i högre grad inkluderar könskonsekvensanalyser.
Försäkringskassorna har vidare under året hållit
temadagar för att informera och öka förståelsen och
betydelsen bland medarbetarna om bl.a. genderfrågor.

I det övergripande målet för
socialförsäkringsadministrationen lyfts kravet på
likabehandling för kvinnor och män fram. Utskottet
kan också konstatera att i de fall där statistik
finns tillgänglig förekommer, enligt RFV:s
bedömning, inget som tyder på olikheter i
behandlingen av kvinnor respektive män. Inte heller
den kundundersökning som verket årligen genomför,
ger belägg för att kvinnor och män behandlas olika.
Administrationen får där höga genomsnittsbetyg för
bemötande av såväl kvinnor som män. Enligt
utskottets mening är det viktigt att behovet av
utbildning i genuskunskap också analyseras i den nya
organisationen. Något behov av ett tillkännagivande
med anledning av motion Sf275 yrkande 2 föreligger
inte enligt utskottets bedömning. Motionen avstyrks.

Utskottet vill peka på att ett syfte med inrättandet
av den nya Försäkringskassan är att öka
förutsättningarna för att åstadkomma en mer enhetlig
rättstilllämpning och likabehandling. Det är också
viktigt för tilltron till socialförsäkringen att
förbättringar här kan ske snabbt. För detta krävs
att enhetliga arbetsrutiner och metoder får ett
ordentligt genomslag. Av budgetpropositionen framgår
att regeringen har för avsikt att noga följa
utvecklingen av detta arbete inom den nya
organisationen.

Utskottet anser att det med den nya organisationen
inte för närvarande finns behov av ett
tillkännagivande om en mer enhetlig rättstillämpning
när det gäller exempelvis elöverkänslighet.
Motionerna MJ367 yrkande 4 och MJ509 yrkande 13
avstyrks med det anförda.

Utskottet vill betona att i den samverkan som sker
mellan olika myndigheter måste även inrymmas frågan
om att korrekt information skall ges gällande
regelsystemen, och hur dessa samverkar. Motion Sf340
avstyrks med det anförda.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
omfattar politikområdet Ekonomisk äldrepolitik.
Området omfattar garantipension till ålderspension,
efterlevandepensioner till vuxna, bostadstillägg
till pensionärer m.fl. samt äldreförsörjningsstöd.

Från och med 2005 överförs bostadstillägg till
personer med aktivitets- eller sjukersättning till
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp.
Målet för politikområdet är sedan 2003 att
"personer med låg eller ingen inkomstrelaterad
pension skall garanteras ett värdesäkrat grundskydd.
Efterlevande make skall ges ett rimligt ekonomiskt
stöd för att klara omställningen efter ett
dödsfall".

Enligt vad som anges i propositionen blev utgifterna
för 2003 511 miljoner kronor lägre än anvisat och
för 2004 beräknas utgifterna bli 522 miljoner kronor
högre än anvisat för utgiftsområdet. Totalt beräknas
utgifterna för 2004 till 51 178 miljoner kronor,
vilket är 776 miljoner kronor lägre än utfallet för
2003.

Andelen pensionärer med inkomstrelaterad
ålderspension ökar samtidigt som den genomsnittliga
nivån på den inkomstrelaterade pensionen stiger. Då
flertalet utgifter inom utgiftsområdet utgör
komplement till den inkomstrelaterade pensionen
medför detta minskade utgifter inom hela
utgiftsområdet med undantag för efterlevandepension
till vuxna. Efterlevandepension följer inte samma
utveckling eftersom det i anslaget ingår både
inkomstrelaterad efterlevandepension och
garantipension till efterlevandepension.

Enligt regeringen är en grundläggande förutsättning
för politikområdet att pensionsreformen, som fullt
ut genomfördes den 1 januari 2003, ligger fast.
Överenskommelsen mellan fem partier (s, m, fp, kd
och c) vilar på en mycket stark politisk grund och
innebär att reglerna i allt väsentligt skall gälla
under överskådlig tid. För tilliten till systemet är
det viktigt att signalerna om detta är tydliga och
entydiga.

En bärande tanke i reformen är
livsinkomstprincipen och den starka kopplingen
mellan arbete och pension. Detta kommer enligt
regeringen att bidra till ökat
arbetskraftsdeltagande, något som Sverige framöver
behöver och som är grunden för tillväxt och fortsatt
utveckling av välfärden. Väsentligt är också att
ålderspensionens inkomstbaserade del är finansiellt
stabil och inte riskerar att vältra över kostnader
på kommande generationer.
För politikområdet är tryggheten central.
Ersättningar som ger en garanti när man blir gammal
eller om man blir efterlevande skall finnas.
Politiken bör mot denna bakgrund fokusera på
stabilitet och värdesäkring. Genom garantipensionen
och äldreförsörjningsstödet som infördes den 1
januari 2003 finns ett heltäckande grundskydd för
personer över 65 år.
För att värna pensionssystemet krävs ökade
kunskaper om pensionssystemets principer och
funktionssätt hos allmänheten och ökad förståelse
för sambanden mellan arbete, samhällsekonomi,
livslängd och pension. Det är också viktigt att
fortlöpande analysera hur systemet fungerar och dess
effekter.

Riksdagen har för 2005, i enlighet med regeringens
förslag, fastställt ramen för utgiftsområde 11 till
46 413 203 000 kr (bet. 2004/05:FiU1, rskr.
2004/05:47).

20:1 Garantipension till ålderspension

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 20:1
Garantipension till ålderspension. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden om
pensionärer med de lägsta inkomsterna, om
återställande av pensionerna till 1990 års
värde, om yrkesskadelivränta och om att i
pensionshänseende likställa gifta pensionärer
med ogifta.
Jämför reservationerna 56 (kd), 57 (v) och
58(v, mp).

Gällande ordning

Det tidigare grundskyddet för ålderspensionärer,
dvs. folkpension, pensionstillskott och särskilt
grundavdrag, har fr.o.m. 2003 ersatts av en
beskattad garantipension. Garantipensionen följer
den allmänna prisutvecklingen och finansieras med
allmänna skattemedel.

Garantipensionen är bosättningsbaserad och för
full garantipension krävs att man varit bosatt i
Sverige i 40 år mellan 25 och 65 år.
Garantipensionen reduceras av inkomstrelaterad
ålderspension och kan utbetalas från 65 års ålder.
För en ogift person som är född 1938 eller senare
kan garantipension betalas ut med högst 2,13
prisbasbelopp och för en gift person med högst 1,9
prisbasbelopp. Garantipension till personer födda
före 1938 betalas ut med högst 2,1814 prisbasbelopp
för ogifta personer och med högst 1,9434
prisbasbelopp för gifta.
Övergångsvis garantipension utges till den som är
född 1937 eller tidigare som kompensation för
bortfall av folkpension i form av ålderspension,
pensionstillskott och särskilt grundavdrag.
Övergångsvis garantipension utges ej till den vars
pensionsinkomster överstiger 3,16 prisbasbelopp.

Propositionen

Anslaget omfattar garantipension till ålderspension,
hustrutillägg, barntillägg till ålderspension samt
särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt
eller handikappat barn.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2005 till anslaget 20:1 Garantipension till
ålderspension anvisar ett ramanslag på 22 541
miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf358
yrkande 6 i denna del att riksdagen anvisar 700
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I
yrkande 2 begärs beslut om att den övergångsvisa
ålderspensionen skall höjas med 100 kr per månad
fr.o.m. 2005.

I motion Sf370 i denna del av Birgitta Carlsson
m.fl. (c) begärs att riksdagen anvisar 2 400
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna föreslår att den övergångsvisa
garantipensionen höjs med 4 500 kr 2005.

Övriga motioner

I motion Sf358 yrkande 1 av Kenneth Lantz m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om de sämst ställda
pensionärerna. Motionärerna anser att både
skattesänkningar och pensionsuppräkningar kan
användas för att uppnå en ökning av pensionerna med
netto ca 700 kr per månad jämfört med 2002.

I motion Sf362 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 15
begärs ett tillkännagivande om att förbättringar på
skattesidan, av bostadstillägg och av
pensionstillskott inte bör ses som ett återställande
av pensionerna till 1990 års värde utan som
välbehövliga standardhöjningar.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf262
yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om dels ändrade
regler så att pensionärer som uppbär
yrkesskadelivränta och är återbetalningsskyldiga
enligt samordningsregler skall anses ha betalat sin
skuld när engångsbeloppet är inbetalt, dels att
möjligheten att växla in livränta mot kapitalbelopp
skall tas bort eftersom det är omöjligt att veta om
den enskilda är införstådd med konsekvenserna av att
ta ut kapitalbelopp.

I motion Sf217 av Henrik Westman (m) begärs förslag
om att gifta pensionärer eller motsvarande skall
betraktas som enskilda individer i det statliga
pensionssystemet.

Gunilla Tjernberg (kd) begär i motion Sf273 ett
tillkännagivande om en översyn av garantipensionens
ersättningsnivåer. Motionären anser att det är
orimligt och orättvist att ha olika nivåer för
ogifta och gifta pensionärer.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 20:1 Garantipension till ålderspension

Under 1990-talet fick alla, även pensionärerna,
bidra till saneringen av statens finanser. Dock
prioriterades ett bibehållet skydd för de
ålderspensionärer som har de lägsta inkomsterna.
Samtidigt som samhällsekonomin har förbättrats har
också villkoren för pensionärerna förbättrats. Detta
gäller bl.a. ändringar i den särskilda
skattereduktionen, införande av s.k.
följsamhetsindexering för pensionerna och
förbättringar av bostadstillägget för pensionärer
m.fl. (BTP), som nu åter föreslås höjas. Därutöver
innebar införandet av äldreförsörjningsstödet den 1
januari 2003 en väsentlig förbättring. Detta stöd
garanterar i princip alla över 65 år en skälig
levnadsnivå och en skälig bostadskostnad.

Av departementspromemorian Gyllene år med
silverhår - för vissa eller för alla?, Ds 2002:14,
och en s.k. utfallsstudie över utvecklingen under
90-talet som gjordes av RFV under 2002 framgår att
BTP och det särskilda bostadstillägget (SBTP)
tillsammans med skatten i ökad utsträckning verkat
kraftigt utjämnande. Effekten under 90-talet var att
pensionärer med högre inkomster fått en viss negativ
real utveckling medan pensionärer med de lägsta
inkomsterna fått realt förbättrat netto, dvs. de
pensionärer som har de lägsta inkomsterna har klarat
saneringsprogrammet under 1990-talet bättre än
pensionärer med hög pension.
Utskottet är liksom tidigare (se bet.
2003/04:SfU1) av den uppfattningen att när det finns
ett utrymme för ekonomiska förbättringar så bör det
användas selektivt, så att de pensionärer som har
lägst inkomster får en förbättrad standard.
Utskottet välkomnar därför regeringens förslag om
att nu förbättra bostadstillägget. För den som har
fyllt 65 år skall fr.o.m. den 1 januari 2005 den
högsta bostadskostnad som BTP beräknas på höjas från
4 500 kr till 4 670 kr. Vidare föreslås att vid
beräkning av särskilt bostadstillägg till
pensionärer som har fyllt 65 år och vid beräkning av
äldreförsörjningsstöd skall gränsen för skälig
bostadskostnad höjas med 170 kr per månad. Angående
förslaget se nedan under anslaget 20:3
Bostadstillägg till pensionärer.
Med hänsyn härtill bör inte den övergångsvisa
garantipensionen höjas 2005. Däremot anser utskottet
att det är väsentligt att pensionärernas ekonomiska
förhållanden fortlöpande uppmärksammas. I detta
ligger också att fortsätta analysera pensionärernas
levnadsstandard med särskilt fokus på utvecklingen
för de pensionärer som har de lägsta inkomsterna.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet
avstyrker därmed motionerna Sf358 yrkandena 2 och 6
i denna del samt Sf370 i denna del.

Övriga motioner

Med vad som anförts ovan avstyrks även motionerna
Sf358 yrkande 1 och Sf362 yrkande 15. Beträffande
ett återställande av pensionerna till 1990 års värde
konstaterar utskottet därutöver att pensionärerna
fr.o.m. 2002 har kompenserats för besparingarna
genom förändringar av basbeloppet. Vidare har
skattelättnader skett. Utskottet vill även tillägga
att följsamhetsindexeringen 2003 resulterat i en
uppräkning av tilläggspensionen som är betydligt
bättre än vad en uppräkning med prisbasbeloppet
skulle ha inneburit.

När det gäller utbyte av yrkesskadelivränta mot
engångsbelopp och avdrag på pension har utskottet
tidigare behandlat liknande motionsyrkanden, senast
i betänkande 2003/04:SfU1. Utskottet anförde då
följande.

Enligt lagstiftningen om det nya pensionssystemet
skall bl.a. ålderspension i form av inkomstpension,
tilläggspension och garantipension minskas med
yrkesskadelivränta. Minskningen skall ske med tre
fjärdedelar av den del av livräntan som överstiger
en sjättedels prisbasbelopp. Minskning skall även
ske för livränta som har bytts ut mot engångsbelopp
och görs då som om livräntan fortfarande utgick.
Motsvarande regler finns i lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring (YFL), som upphört att gälla
fr.o.m. den 1 juli 1977 men som enligt
övergångsbestämmelser fortfarande tillämpas på
skador som inträffat före detta datum. Vidare
framhöll utskottet att utbyte av större livräntor
mot engångsbelopp sker med återhållsamhet medan
kravet på skäl för utbyte är litet när det gäller
låga livräntor, att livräntetagaren får uppgift om
vad engångsutbetalningen kommer att medföra i
framtiden beträffande avdrag från pension, dvs. att
avdrag fortfarande kommer att göras som om livräntan
utgick månadsvis, samt att engångsbeloppet i
huvudsak är beräknat enligt försäkringsmässiga
principer. Utskottet avstyrkte därmed
motionsyrkandet i fråga liksom ett yrkande om att
slopa möjligheten till utbyte av livränta mot
engångsbelopp.
Utskottet finner inte skäl att nu göra någon annan
bedömning och avstyrker därmed motion Sf262
yrkandena 1 och 2.

I utskottets betänkande 2003/04:SfU5 Det reformerade
pensionssystemet behandlades yrkanden om att gifta
pensionärer i pensionshänseende borde likställas med
ogifta. Utskottet, som avstyrkte motionsyrkandena,
anförde bl.a. följande. Att i det nya
pensionssystemet likställa pensionen för gifta med
pensionen för dem som är ogifta, vilket således
skulle beröra pensionärer som är födda 1953 eller
tidigare och pensionärer som uppbär garantipension,
har tidigare beräknats kosta drygt fem miljarder
kronor. I fempartiöverenskommelsen om det nya
ålderspensionssystemet ansåg man att dessa medel
borde användas till mer angelägna delar av
grundskyddet i pensionssystemet. Skillnaderna i
pensionsnivåerna för gifta respektive ogifta har sin
grund i 1946 års lag om folkpensionering och
motiverades i huvudsak med att det är en allmän
erfarenhet från den svenska folkpensioneringen att
två makar som båda har folkpension i regel har
avsevärt lättare att reda sig på sina pensioner än
vad en ensamstående pensionär har.

Utskottet gjorde den bedömningen att nuvarande
regler innebär att pension under mycket lång tid
framöver kommer att utges med olika stora belopp
beroende på om vederbörande pensionär är gift eller
ogift. När personer som fullt ut omfattas av det nya
pensionssystemet går i pension kommer skillnaden att
minska märkbart och begränsa sig till den grupp som
uppbär garantipension. I den mån antalet
garantipensionärer minskar till följd av en gynnsam
inkomstutveckling kommer även det att minska
skillnaden i fråga. Mot bakgrund av att kostnaden
för att likställa pensionen för gifta och ogifta är
betydande, förutsatt att den lägre nivån avses bli
höjd, och skulle tränga undan utrymmet för andra
angelägna reformer inom pensionsområdet kunde
utskottet inte ställa sig bakom en sådan åtgärd.
Utskottet vidhåller denna inställning och
avstyrker därmed motionerna Sf217 och Sf273.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
förlängning av omställningspensionen från 10
till 12 månader.
Vidare bör riksdagen bifalla regeringens
förslag om medelsanvisning till anslaget 20:2
Efterlevandepensioner till vuxna.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden om
änkepensioner och om att
omställningspensionen skall förlängas till
dess barnen fyllt 18 år.

Gällande ordning

Omställningspension utges sedan den 1 januari 2003
under en tid av tio månader från dödsfallet (före
den 1 januari 1997 var tiden tolv månader och under
perioden januari 1997-december 2002 var tiden sex
månader). Förlängd omställningspension utges under
ytterligare tolv månader om den efterlevande har
vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn
under 18 år som vid dödsfallet stadigvarande
vistades i makarnas hem. Är något eller några av
barnen yngre än tolv år gäller att
omställningspension, utöver den inledande perioden,
utges till dess att det yngsta barnet fyllt tolv år.

Som en utfyllnadsförmån till den inkomstrelaterade
omställningspensionen finns det en garantipension,
som kan utges för samma tid som den
inkomstrelaterade förmånen. De inkomstrelaterade
efterlevandepensionerna följsamhetsindexeras fr.o.m.
årsskiftet 2004.
I 16 kap. 10 § AFL anges att till den som har rätt
till såväl sjukersättning i form av
garantiersättning som garantipension till
änkepension utges endast den till beloppet största
av förmånerna.

Propositionen

Anslaget omfattar de inkomstrelaterade förmånerna
änkepension, omställningspension, förlängd
omställningspension och särskild
efterlevandepension.

Anslaget omfattar också, som en utfyllnad,
garantipension till dessa förmåner.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2005 till anslaget 20:2 Efterlevandepensioner till
vuxna anvisar ett ramanslag på 15 734 miljoner
kronor.
Vidare föreslås att den tid som
omställningspension och garantipension till
omställningspension utges till efterlevande som inte
uppnått 65 år skall förlängas från 10 månader till
12 månader för dödsfall som inträffar den 1 januari
2005 eller senare. Förslaget beräknas kosta 9
miljoner kronor för 2005.

Motioner utan anslagseffekt budgetåret 2005

I motionerna Sf232 yrkandena 1-3 av Tobias Billström
(m) och Sf320 av Anne Marie Brodén (m) yrkandena 1,
3 och 4 begärs tillkännagivanden om ett
återställande av änkepensionerna, om att
omställningspensionen för efterlevande skall
förlängas till dess barnen fyllt 18 år och om rätten
för änkor att vid sjukpension få behålla
änkepensionen till 65 års ålder. Motionärerna anser
att änkorna har diskriminerats i förhållande till
övriga pensionärsgrupper genom inkomstprövning och
borttagandet av särskilt grundavdrag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som välkomnar och tillstyrker regeringens
förslag om förlängning av omställningspensionen och
garantipensionen till omställningspension från 10
till 12 månader, har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning.

Av de mätningar RFV gjort för att visa effekter för
efterlevande före och efter ett dödsfall, och i
förhållande till andra grupper, framgår att den
ekonomiska standarden ofta förändrats till det
bättre men att utfallet varierade beroende på bl.a.
inkomst, ålder och barn. Överlag visade mätningarna
att förbättringarna var störst för barnfamiljer.
Flertalet inkomster har ingått och inte bara
inkomster från socialförsäkringarna. Studierna visar
att den pensionsgrundande inkomsten för efterlevande
kvinnor med eller utan barn förblir oförändrad när
dödsfallet inträffar men att
efterlevandeersättningen gör att den totala
inkomsten ökar med ca 50 % för kvinnor med barn.
Detta beror främst på att barnpension tillkommer.
För efterlevande män med barn motsvarar ökningen
cirka 20 %.

Folkpension i form av änkepension har sedan den 1
april 1997 varit inkomstprövad. Inkomstprövningen
avskaffades den 1 januari 2003 i samband med
anpassningen av reglerna för änkepension till
ålderspensionsreformen. Effekterna av detta i
kombination med avskaffandet av det särskilda
grundavdraget har enligt budgetpropositionen medfört
betydande nettoförändringar för flertalet av de ca
40 000 personer som uppbar folkpension i form av
änkepension. De allra flesta fick höjningar som i
många fall var betydande.
Till följd av pensionsreformen anpassades reglerna
för efterlevandepension och samtliga pensioner
räknades om den 1 januari 2003. RFV har i sin
uppföljning av faktiskt utfall mellan december 2002
och januari 2003 studerat hur
efterlevandepensionerna efter skatt förändrades till
följd av omräkningarna. Av denna studie framgår att
alla änkor utom tolv fått ett höjt netto. Hänsyn har
inte tagits till skatteeffekter till följd av
arbetsinkomster.
Mot bakgrund av det anförda samt de förbättringar
för efterlevande som nu föreslås anser utskottet att
motionerna Sf232 yrkandena 1-3 och Sf320 yrkandena
1, 3 och 4 bör avslås.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till förbättringar av BTP och SBTP, genom
höjning av bostadskostnadsgränsen för den som
fyllt 65 år.
Vidare bör riksdagen bifalla regeringens
förslag om medelsanvisning till anslaget 20:3
Bostadstillägg till pensionärer. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden om annan
medelstilldelning för anslaget.
Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden om
att utreda förutsättningarna för att
förbättra BTP, om BTP vid boende i särskild
boendeform, om att utgå från faktiska
boendekostnader vid beräkningen av BTP och om
förbättrad information om BTP.
Jämför reservation 59 (v).

Gällande ordning

I och med ålderspensionsreformen har fr.o.m. 2003
det särskilda grundavdraget för pensionärer
avskaffats. För att kompensera för detta har
bruttopensionerna höjts. Det tidigare systemet för
BTP har anpassats till de höjda bruttopensionerna.
Det nya BTP skall vara tidsbestämt och
utgångspunkten är att beslut om BTP skall gälla
under ett år. Är förhållandena okomplicerade kan
beslutsperioden i stället vara upp till tre år. För
rätt till det nya BTP krävs att den försäkrade har
en huvudsaklig och långsiktig försörjning av pension
eller uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning.

För ensamstående bidragstagare lämnas BTP med
högst 91 % av bostadskostnaden till den del denna
inte överstiger 4 500 kr per månad. För en gift
bidragstagare lämnas BTP med 91 % av dennes del av
bostadskostnaden till den del denna inte överstiger
2 250 kr per månad. Bostadskostnaden för gift
bidragstagare, vars make inte är berättigad till
BTP, beräknas till hälften av makarnas totala
bostadskostnad - till skillnad från tidigare regler
där BTP beräknades efter hela bostadskostnaden.
Samtidigt har ett fribelopp införts vid
inkomstberäkningen för den make som saknar rätt till
BTP, vilket delvis neutraliserar denna försämring.
Inkomstbegreppet följer i huvudsak
skattelagstiftningen med vissa tillägg. Bland annat
görs tillägg för förmögenhet beräknad per den 31
december året före det år då ansökan om BTP görs.
Som förmögenhet räknas den skattepliktiga
förmögenheten beräknad med bortseende från värdet av
privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt som
utgör den sökandes permanentbostad samt skulder med
säkerhet i denna egendom.
Förutom BTP kan SBTP betalas ut som en utfyllnad
om inkomsten understiger summan av en skälig
bostadskostnad och en skälig levnadsnivå. Som skälig
bostadskostnad anses en kostnad på högst 5 700 kr
per månad för ogift och 2 850 kr för gift pensionär.
En skälig levnadsnivå anses motsvara
129,4 % av prisbasbeloppet för ogift och 108,4 % för
gift pensionär.
BTP utges endast för den bostad där den
bidragsberättigade har sitt huvudsakliga boende
(permanentbostaden). För bostad i särskild
boendeform lämnas BTP endast för boende i lägenhet
eller för boende i en- och tvåbäddsrum.

Propositionen

Anslaget omfattar fr.o.m. 2005 bostadstillägg till
personer med ålders- eller efterlevandepension samt
särskilt bostadstillägg till dessa.

Utgifterna för bostadstillägg till personer med
sjuk- eller aktivitetsersättning redovisas fr.o.m.
2005 under utgiftsområde 10, anslaget 19:2
Aktivitets- och sjukersättning m.m.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2005 till anslaget 20:3 Bostadstillägg till
pensionärer anvisar ett ramanslag på 7 522 miljoner
kronor.
Vidare föreslås att bostadstillägg till den som
har fyllt 65 år fr.o.m. den
1 januari 2005 skall utges för 91 % av en
bostadskostnad upp till 4 670 kr för den som är
ogift och upp till 2 335 kr för den som är gift.
Gränsen för skälig bostadskostnad vid beräkning av
särskilt bostadstillägg för pensionärer som har
fyllt 65 år föreslås fr.o.m. samma tidpunkt höjas
till 5 870 respektive 2 935 kr per månad för den som
är ogift respektive gift. Förslagen beräknas kosta
200 miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf364 yrkande 6
att riksdagen anvisar 55 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit. Motionärerna anser att
fritidsfastighet inte skall ingå i underlaget för
inkomstprövning av BTP fr.o.m den 1 januari 2005.
Vid inkomstprövningen beaktas inte eventuellt värde
av ett småhus som är den sökandes permanentbostad,
däremot värdet av en fritidsfastighet. Detta kan
ibland stå i strid med ambitionen att människor med
likartade förhållanden också skall behandlas lika
inom olika trygghets- eller bidragssystem. Det kan
också få den olyckliga effekten att påskynda
avyttringen av ett fritidshus som kan ha stor
betydelse för den äldres livskvalitet.

Även Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär, i motion Sf358
yrkande 4, att riksdagen beslutar att
fritidsfastighet inte skall medräknas i underlaget
för inkomstprövat BTP. Fritidsfastigheter kan ha ett
så högt taxeringsvärde att det omöjliggör BTP. Det
är inte rätt att människor skall tvingas till en
försäljning av fastigheten och därmed till en
försämring av livskvaliteten för att erhålla BTP. I
yrkande 6 i denna del begärs att riksdagen anvisar
90 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) föreslår i motion Sf370
i denna del att riksdagen anvisar 2 200 miljoner
kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna anser att 82 % av bostadskostnaden upp
till 4 750 kr per månad skall kunna läggas till
grund för BTP.

Övriga motioner

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf362 yrkande 16
ett tillkännagivande om att utreda förbättringar av
BTP. Det behövs ytterligare förbättringar för
låginkomstpensionärerna, varav 75 % är kvinnor, och
det finns fortfarande stora skillnader mellan
kvinnor och män som grupp. Regeringen bör utreda hur
en stegvis höjning av BTP till 95 % kan genomföras.

I motion Sf201 av Torsten Lindström (kd) begärs
förslag om att boende i flerbäddsrum i
bidragsavseende jämställs med boende i en- och
tvåbäddsrum. Motionären påpekar att BTP inte kan
utges för den som bor i rum med fler bäddar än två.

I motionerna Sf339 av Carin Lundberg och Britta
Rådström (s) och Sf407 av Per Erik Granström och
Barbro Hietala Nordlund (s) begärs tillkännagivanden
om beräkning av BTP. Motionärerna anser att
boendekostnaden bör utgå från faktiska kostnader och
att schablonberäkning för elkostnad ses över.
Kostnaderna för uppvärmning har stigit kraftigt och
äldre har ofta små möjligheter att byta
uppvärmningssystem.

Catherine Persson (s) begär i motion Sf410 ett
tillkännagivande om att man bör överväga att
underlätta ansökningsförfarandet samt öka
informationsinsatserna när det gäller BTP och SBTP.
Pensionärer som är berättigade ansöker inte alltid
på grund av bristande kunskap eller administrativt
krångel.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Utskottet kan konstatera att en rad förbättringar av
bostadstilläggen, som i första hand gynnar den grupp
pensionärer som har de lägsta inkomsterna, däribland
många kvinnor, har genomförts de senaste åren.
Därutöver kan utskottet nu välkomna en ytterligare
förbättring genom att den högsta bostadskostnad som
får läggas till grund för beräkningen av BTP
föreslås höjas. Enligt utskottets mening måste
ambitionen även fortsättningsvis vara att förbättra
för dem med de lägsta inkomsterna. Detta synsätt
ligger dessutom i linje med det för politikområdet
fastställda målet, som bl.a. innebär att personer
med låg eller ingen inkomstrelaterad pension skall
garanteras ett värdesäkrat grundskydd. Med hänsyn
härtill kan utskottet inte ställa sig bakom krav på
försämringar av BTP.

När det gäller innehav av fritidsfastighet
vidhåller utskottet sitt tidigare ställningstagande
(senast i bet. 2003/04:SfU1) att det är rimligt att
inte enbart kapitalavkastningen utan även själva
förmögenhetsinnehavet påverkar den
bidragsberättigades rätt till BTP. I den nya BTP-
lagen, som trätt i kraft den
1 januari 2003, är stödet utformat som ett
individinriktat stöd av grundskyddskaraktär, där
bidragstagarens samlade ekonomi skall vara avgörande
för rätten till stöd. Värdet av fritidsfastighet är
inte undantaget vid beräkningen av
förmögenhetstillägget och därmed inte heller vid
beräkning av den bidragsgrundande inkomsten. Enligt
utskottets mening finns det inte skäl att undanta
värdet av fritidsfastighet vid beräkningen av den
bidragsgrundande inkomsten.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning samt förslaget om att förbättra BTP
och SBTP. Utskottet avstyrker därmed motionerna
Sf364 yrkande 6, Sf358 yrkandena 4 och 6 i denna del
samt Sf370 i denna del.

Övriga motioner

Av budgetpropositionen framgår att studier
beträffande effekterna av omräkningarna av gamla
till nya BTP, som gjorts av RFV och inom
Socialdepartementet, visar att 70 % av BTP-tagarna
har fått en ökning medan resten fått en minskning av
BTP. Vidare anges i propositionen att medelbeloppet
för BTP fortsätter att öka, främst till följd av
ökade bostadskostnader. Andelen av
ålderspensionärerna som får BTP minskar trendmässigt
och fler kvinnor än män uppbär bostadstillägg.

Som anförts under tidigare avsnitt anser utskottet
att när det finns ett utrymme för ekonomiska
förbättringar så bör det användas selektivt, så att
de pensionärer som har lägst inkomster får en
förbättrad standard. Utskottet kan också konstatera
att regeringen nu föreslår förbättringar av BTP,
genom en höjning av bostadskostnadsgränsen.
Utskottet ser mycket positivt på detta då BTP utgör
en viktig inkomstkälla för pensionärer med låga
inkomster. Utskottet utgår från att regeringen noga
följer utvecklingen när det gäller situationen för
de pensionärer som har lägst inkomster och att
därvid även beaktas skillnader mellan kvinnor och
män som grupp. Enligt utskottets mening är ett
tillkännagivande om en utredning om ytterligare
förbättringar av BTP inte behövligt. Motion Sf362
yrkande 16 avstyrks med det anförda.

När det gäller motionsyrkande om att BTP skall kunna
utgå vid boende i flerbäddsrum har utskottet
tidigare avstyrkt ett sådant yrkande, senast i
betänkande 2003/04:SfU1. Utskottet anförde då att
enligt såväl tidigare bestämmelser som de
bestämmelser som trätt i kraft den 1 januari 2003
gäller för bostad i särskild boendeform att BTP
endast lämnas för boende i lägenhet eller för boende
i en- och tvåbäddsrum. I proposition 2001/02:119
ansåg regeringen att det är tveksamt om boende i
tvåbäddsrum bör berättiga till BTP. Eftersom alla
inte önskar eget rum, t.ex. två makar som delar rum,
gjorde regeringen dock bedömningen att BTP även
fortsättningsvis bör kunna lämnas för boende i
tvåbäddsrum.

Utskottet har i betänkande 2001/02:SfU17 ansett
att det måste finnas möjlighet att få BTP för boende
i tvåbäddsrum under förutsättning att de boende
själva valt det. Däremot är det i princip inte
rimligt att BTP lämnas för ofrivilligt sådant
boende. Att införa en regel som ger rätt till BTP
vid frivilligt boende i tvåbäddsrum men inte annars
var emellertid inte någon framkomlig väg. Så länge
boende i tvåbäddsrum existerar torde en sådan regel
leda till att även personer som inte valt denna form
av boende kommer att hävda motsatsen för att komma i
åtnjutande av BTP. Emellertid utgjorde det
förhållandet att det fortfarande förekom ofrivilligt
boende i tvåbäddsrum det stora problemet. För att
råda bot på detta problem var det enligt utskottets
mening viktigt med en fortsatt satsning på
enbäddsrum i särskilt boende. Utskottet förutsatte
att kommunerna skulle fortsätta att verka för en
minskning av antalet tvåbäddsrum till förmån för
enbäddsrum och framhöll att om så inte skedde kunde
frågan behöva aktualiseras på nytt.
Utskottet anser alltjämt att det inte finns någon
annan lösning på problemet än en fortsatt satsning
på enkelrum i särskilda boenden och att det därför i
första hand måste ankomma på kommunerna att minska
sitt bestånd av tvåbäddsrum till förmån för
enkelrum. Utskottet avstyrker därmed motion Sf201.

I och med ålderspensionsreformen har fr.o.m. 2003
det särskilda grundavdraget för pensionärer
avskaffats. För att kompensera för detta har
bruttopensionerna höjts och det tidigare systemet
för BTP har anpassats härtill. Bland annat
inkomstbegreppet har förändrats och följer i
huvudsak skattelagstiftningen med vissa tillägg.
Utskottet, som vill peka på att effekterna av
omräkningen av BTP måste slutligt analyseras, anser
att reglerna för beräkning av bostadskostnad inom
BTP inte nu bör ändras. Utskottet utgår också från
att RFV, som meddelar föreskrifter om beräkning av
bostadskostnad, följer utvecklingen när det gäller
exempelvis elkostnader. Utskottet avstyrker med det
anförda motionerna Sf339 och Sf407.

I budgetpropositionen anges att erfarenhetsmässigt
finns ett inte obetydligt antal pensionärer som har
rätt till BTP men som inte har ansökt om
bostadstillägg. Antalet samt orsakerna till detta är
dock inte kända. På uppdrag av regeringen har RFV
därför inlett ett arbete för att försöka utreda hur
många pensionärer som är berättigade till BTP men
som inte sökt detta.

Utskottet anser att det måste ankomma på
Försäkringskassan att på bästa sätt informera om
bostadstillägget. Administrativt krångel skall
aldrig medföra att någon avstår från att söka
bostadstillägg. Utskottet anser att den pågående
översynen av mörkertalet när det gäller BTP bör
avvaktas och avstyrker därmed motion Sf410.

20:4 Äldreförsörjningsstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 20:4
Äldreförsörjningsstöd.
Riksdagen bör även bifalla regeringens
förslag om höjning av gränsen för skälig
bostadskostnad vid beräkning av stödet.
Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkande om
ändrade regler för äldreförsörjningsstödet.
Jämför reservation 60 (m).

Gällande ordning

Äldreförsörjningsstöd, som infördes 2003, är helt
inkomstprövat och skall garantera de personer som är
bosatta i Sverige och är 65 år eller äldre en viss
skälig levnadsnivå. Dessutom kan ersättning ges för
en skälig bostadskostnad på högst 5 700 kr per månad
för den som är ogift och 2 850 kr för den som är
gift, dvs. samma nivå som gäller för SBTP. De som
kan beviljas äldreförsörjningsstöd är personer som
har fyllt 65 år och som inte uppfyller
bosättningskravet för oavkortad garantipension. De
personer som är berättigade till
äldreförsörjningsstöd var tidigare i stor
utsträckning hänvisade till socialbidrag.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2005 till anslaget 20:4
Äldreförsörjningsstöd anvisar ett ramanslag på 616
miljoner kronor.

Vidare föreslås att gränsen för skälig
bostadskostnad vid beräkning av
äldreförsörjningsstöd fr.o.m. den 1 januari 2005
skall höjas till 5 870 kr per månad för den som är
ogift och till 2 935 kr för den som är gift.

Motion utan anslagseffekt budgetåret 2005

I motion Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)
yrkande 16 begärs förslag om att göra
äldreförsörjningsstödet skattepliktigt och låta
stödet vara lika högt som garantipensionen i
ålderspensionssystemet. Motionärerna anför att 2003
låg stödet på samma nivå som garantipensionen gjorde
efter skatt. Höjning av kommunalskatten har
emellertid gjort att äldreförsörjningsstödet nu i
vissa fall är högre än garantipensionen. Detta
kompenseras dock troligen genom BTP, men uppfattas
av många pensionärer som djupt orättvist. En ändring
av reglerna för äldreförsörjningsstödet får inte
medföra att stödet blir exportabelt.

Utskottets ställningstagande

Äldreförsörjningsstödet som infördes den 1 januari
2003 är en helt inkomstprövad förmån som skall
garantera personer som är bosatta i Sverige och är
65 år eller äldre en viss skälig levnadsnivå. De som
kan komma att beviljas äldreförsörjningsstöd är
personer som inte uppfyller bosättningskravet för
oavkortad garantipension. Antalet personer med
äldreförsörjningsstöd uppgår till ca 12 000.

Det är den enskildes inkomster som avgör rätten
till äldreförsörjningsstöd. Inkomstprövningen sker
enligt särskilda regler som i stort anknyter till
den inkomstprövning som görs vid BTP. Stödet är
utformat så att behov av långvarigt försörjningsstöd
enligt socialtjänstlagen inte skall uppstå och kan
på så sätt ses som ett alternativ till
socialtjänstens försörjningsstöd. Stödet har därför
utformats som en skattefri ersättning i likhet med
exempelvis BTP. Genom äldreförsörjningsstödets
utformning har stödet som omfattas av förordningen
(EEG) nr 1408/71 ansetts vara en icke
avgiftsfinansierad kontantförmån. Stödet behöver
därför inte exporteras.
Av budgetpropositionen framgår att RFV haft
regeringens uppdrag att analysera och göra en
bedömning av träffsäkerheten av de nya reglerna. RFV
har i en delrapport (dnr S2003/8659/SF) gjort en
jämförelse av socialbidragstagare 2002 som fått
socialbidrag under minst fyra månader med dem som
fick äldreförsörjningsstöd 2003. Jämförelsen visar
att träffsäkerheten med stor sannolikhet är mycket
god. Ett mer säkert resultat om träffsäkerheten kan
dock ges först när statistik för 2004 finns.
Utskottet kan konstatera att genom att införa ett
äldreförsörjningsstöd har behovet av långsiktigt
socialbidragsberoende bland äldre så långt möjligt
eliminerats. Detta var också syftet med införandet
av ett äldreförsörjningsstöd.
Mot bakgrund av det anförda och då stödet funnits
kortare tid än två år kan ytterligare förändring
utöver den i propositionen föreslagna inte anses
påkallad. Utskottet avstyrker därmed motion Sf357
yrkande 16.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning samt förslaget om att förbättra
äldreförsörjningsstödet genom en höjning av gränsen
för skälig bostadskostnad.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

Politikområdet Ekonomisk familjepolitik omfattar
utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn samt anslaget 21:1 Bostadsbidrag inom
utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande. Statens övriga
ekonomiska stöd till barnfamiljerna är
studiebidragen (utgiftsområde 15) och maxtaxa inom
barnomsorgen (utgiftsområde 16).

I utgiftsområde 12 ingår barnbidrag inklusive
flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag,
föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning,
underhållsstöd, bidrag till kostnader för
internationella adoptioner, barnpension och
efterlevandestöd till barn, vårdbidrag för
funktionshindrade barn samt pensionsrätt för barnår.
För perioden 2004-2007 beräknas utgifterna för
politikområdet öka med 10,9 miljarder kronor.
Utgifterna inom politikområdet uppgick 2003 till
55,8 miljarder kronor och överensstämmer i princip
med anvisade medel.
Riksdagen har för 2005, i enlighet med regeringens
förslag, fastställt ramen för utgiftsområde 12 till
56 356 834 000 kr (bet. 2004/05:FiU1, rskr.
2004/05:47).

Familjepolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden bl.a. om
införande av barndagar, om ändrad
målformulering för utgiftsområdet och om
familjepolitikens inriktning i övrigt.

Jämför reservationerna 61 (m), 62 (kd) och 63 (v).

Propositionen

Målet för den ekonomiska familjepolitiken är att skillnaderna i
de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan
barn skall minska inom ramen för den generella
välfärden.

Barnens bästa är en viktig princip som tillsammans
med den generella välfärden utgör grunden för
regeringens arbete inom familjepolitiken. För
barnets bästa är det viktigt att båda föräldrarna är
delaktiga i barnets uppväxt och tar ansvar för
barnet. I detta sammanhang är jämställdheten mellan
kvinnor och män av central betydelse. En
grundläggande strävan är att skapa förutsättningar
för jämlika uppväxtvillkor för alla barn.
Hög sysselsättning, jämställdhet, god barnomsorg
och en stödjande familjepolitik är grundläggande
faktorer som påverkar barnafödandet. Barnafödandet
har ökat stadigt sedan 1990-talet. Antalet födda
barn år 2004 beräknas bli drygt 101 000. Det krävs
enligt regeringen goda förutsättningar för att
föräldrar skall kunna kombinera barn med
förvärvsarbete och för ett fortsatt högt
barnafödande.
I propositionen aviseras nu ytterligare
förbättringar. Regeringen avser att föreslå att
barnbidraget höjs med 100 kr från 2006. Regeringen
avser samtidigt att föreslå ett flerbarnstillägg med
100 kr för det andra barnet och att
flerbarnstillägget höjs med 100 kr fr.o.m. det
tredje barnet. Regeringen avser även att föreslå
höjd lägsta nivå inom föräldrapenningen från 60 kr
per dag till 180 kr per dag för barn födda fr.o.m.
den 1 juli 2006. Regeringen avser även att föreslå
höjt inkomsttak i föräldraförsäkringen från 7,5 till
10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2006.
I augusti i år presenterade en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet en rapport om ekonomiskt utsatta
barn (Ds 2004:41). Rapporten visar att barn till
ensamstående föräldrar och barn till utrikes födda
föräldrar är överrepresenterade i denna grupp.
Samtidigt visar rapporten att vid en internationell
jämförelse är svenska barns ekonomiska situation
mycket god. I rapporten identifieras arbetsmarknaden
och den generella välfärden som särskilt
betydelsefulla för att förbättra den ekonomiska
situationen för barnfamiljer. Rapporten kommer att
utgöra underlag för regeringens arbete med att dels
minska andelen barn som lever i familjer med svag
ekonomi, dels förbättra förhållandena för dessa
barn. Från och med 2006 har 1 miljard kronor avsatts
för reformer för barn, varav 550 miljoner kronor har
tillförts politikområdet för reformer avseende barn
i ekonomiskt utsatta familjer.
Regeringens ambition är att fortlöpande
modernisera socialförsäkringslagstiftningen och
anpassa den till den verklighet familjer lever i.
Regeringen har bl.a. under våren 2004 tillsatt en
utredning om föräldraförsäkringen (dir. 2004:44).
Översynen skall göras med utgångspunkt i att
föräldraförsäkringen skall verka för barnets bästa
och bidra till en ökad jämställdhet mellan könen.
Utredaren skall se över hur föräldraförsäkringen
bättre kan bidra till att barnen får tillgång till
båda sina föräldrar. Det handlar dels om hur den
påverkar båda föräldrarnas möjligheter att ta ansvar
för barnet, dels om hur den påverkar föräldrarnas
möjligheter att delta på arbetsmarknaden på lika
villkor.

Motioner

Kristdemokraterna

Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion Sf363 yrkande 30
beslut om införande av 300 barndagar som omfattar
alla barn. För varje barn som fyllt ett år tilldelas
barnets föräldrar eller vårdnadshavare 300 dagar.
Varje barndag är värd 200 kr. Barndagarna skall
kunna tas ut som hel, trefjärdedels, halv,
fjärdedels eller åttondels dag. För varje veckodag
skall också två, tre eller fyra barndagsbelopp kunna
tas ut, dvs. maximalt 800 kr per dag. Barndagarna
fördelas med 150 dagar till vardera föräldern, men
kan överlåtas fritt dem emellan. En ensam
vårdnadshavare får 300 barndagar. Barndagarna skall
också, om föräldrarna så önskar, kunna överlåtas
till annan fysisk person som föräldrarna väljer,
eller till en juridisk person som inte får del av
något offentligt stöd för att bedriva barnomsorg.
Vidare skall barndagarna kunna sparas tills barnet
fyllt 12 år. Till ett nytt anslag Barndagar yrkas 3
050 miljoner kronor enligt motion Sf363 yrkande 44 i
denna del.

I samma motion anges även målen med
familjepolitiken. Utgångspunkten är barnen och deras
behov av sina föräldrar. I motionen framhålls
familjens oersättliga ställning och uppgift i
samhället. Föräldrarollen måste uppvärderas genom
politiska beslut och attitydbildning, och
lagstiftningen och de sociala och ekonomiska
stödformerna måste utformas så att de innebär ett
stöd för stabila relationer. I utformningen av
familjepolitiken skall ensamstående föräldrars
speciella situation och förutsättningar beaktas.
Hemarbetet skall uppvärderas genom att hänsyn tas
till det i pensions- och socialförsäkringshänseende.
Eftersom nuvarande system har flera brister från
både fördelnings- och valfrihetssynpunkt behövs en
familjepolitisk reform. I motionen, yrkandena 1-4,
12-13 och 41, begärs tillkännagivanden om
ovanstående.
Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf359 yrkande
4 ett tillkännagivande om att ge föräldrar ansvar
och resurser att själva utforma sin vardag och välja
barnomsorgsform och att de ekonomiska villkoren för
att ta hand om barn måste vara gynnsamma.
Kristdemokraternas förslag om barndagar ger enligt
motionärerna föräldrarna denna valmöjlighet.
Torsten Lindström m.fl. (kd) begär i motion Sf354
yrkande 2 ett tillkännagivande om barndagar som
möjliggör för ensamstående föräldrar att bl.a. gå
ned i arbetstid. Vidare begärs i yrkande 6 att
familjestödet skall ha en bättre fördelningspolitisk
profil och gynna dem som behöver det bäst.
I motion Sf286 av Tuve Skånberg (kd) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om att stödja
flerbarnsidealet. Motionären anser att
tvåbarnsidealet måste ersättas av ett trebarnsideal.
Eftersom barnfamiljerna måste få bättre ekonomiska
förutsättningar vid barnafödande begärs i yrkande 2
ett tillkännagivande om resurser till barnfamiljerna
genom bl.a. barnbidrag. I yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om att låta konsekvenspröva varje
beslut som regering och riksdag tar för att se hur
det gagnar och påverkar familjen.

Vänsterpartiet

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf263 yrkande 1
ett tillkännagivande om att politikområdet bör
benämnas Ekonomisk barnpolitik eftersom
familjebegreppet som det används inom politikområdet
utgår från kärnfamiljen som norm. Motionärerna vill
komma bort från denna fastlåsning och i stället
sätta barnen i centrum. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om ändrad målformulering för
utgiftsområdet. Politiken bör även bidra till en
utveckling mot ökad jämställdhet i samhället. I
yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om att
regeringen skall återkomma med en handlingsplan för
hur barn till ensamstående föräldrar ekonomiskt
skall jämställas med barn som har båda sina
föräldrar.

Camilla Sköld Jansson m.fl. (v) begär i motion
Sf297 ett tillkännagivande om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med en strukturell analys
och ett handlingsprogram som syftar till att
förbättra situationen för ensamstående mödrar.

Övrig motion

Margareta Sandgren m.fl. (s) begär i motion Sf328
ett tillkännagivande om behovet av kunskap om
ensamföräldrars behov samt möjligheten att följa upp
hur aviserade bidragshöjningar påverkar barnens
situation i familjer med en förälder.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet tidigare uttalat (senast i bet.
2003/04:SfU1) är föräldrarna i regel de viktigaste
personerna i barnens liv. Hur föräldrarna mår och
hur deras ekonomi ser ut påverkar i hög grad barnens
välbefinnande, och i det sammanhanget är samhällets
stöd till barnfamiljerna av avgörande betydelse.
Enligt utskottets mening måste barnens bästa både
sättas i centrum och vara utgångspunkten för
familjepolitikens utformning. Samhällets insatser
måste inriktas på att skapa förutsättningar för
jämlika uppväxtvillkor för alla barn. Det kan uppnås
dels genom att stödja föräldrarna att klara de
ekonomiska åtaganden som är viktiga under barnens
uppväxttid, dels genom att erbjuda möjligheter att
kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller
studier.

Utskottet anser att barnbidraget med dess
omfördelande effekter och stora träffsäkerhet är en
viktig del av det familjeekonomiska stödet. Det
bidrar till att resurser omfördelas över livscykeln
och mellan familjer med och utan barn. Även
föräldraförsäkringssystemet har en god
fördelningspolitisk effekt samtidigt som det ger
utrymme för flexibla lösningar för olika
familjesituationer. Utrymmet för flexibla lösningar
är betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av att
barn växer upp under många olika
familjeförhållanden. Utskottet instämmer i
regeringens åsikt att
socialförsäkringslagstiftningen måste moderniseras
och anpassas till den verklighet familjer lever i.
I takt med att samhällsekonomin förbättrats har
riksdagen under de senaste åren beslutat om en rad
insatser för att förbättra den ekonomiska
situationen för barnfamiljerna, bl.a. genom höjda
barnbidrag och utbyggnad av föräldraförsäkringen.
Även åtgärder vidtagna utanför politikområdet, t.ex.
införandet av maxtaxan inom förskoleverksamheten och
skolbarnsomsorgen, har fått stor betydelse för
barnfamiljernas ekonomi. Utskottet konstaterar med
tillfredsställelse att antalet födda barn i Sverige
ökat i stort sett varje månad sedan 1999.
Befolkningsstatistiken visar att antalet födda barn
ökar mer än vad som tidigare prognostiserats. För
ett fortsatt ökat barnafödande anser utskottet det
vara av avgörande betydelse att samhället fortsätter
arbetet med att skapa goda förutsättningar för att
föräldrar skall kunna kombinera familjeliv med
förvärvsarbete eller studier. Genom de satsningar
som kommer att göras på barnfamiljerna de närmaste
åren anser utskottet att det erbjuds ytterligare
förbättrade förutsättningar för unga människor att
kunna kombinera barn med familjeliv.
I propositionen framhålls att det är viktigt att
se de familjepolitiska stöden ur ett långsiktigt
dynamiskt perspektiv. De bör utformas så att
barnfamiljernas handlingsutrymme och möjligheter att
själva påverka sin ekonomiska situation är stort.
Regeringens resultatbedömning visar att barnfamiljer
i genomsnitt har en något lägre ekonomisk standard
än familjer utan barn. Bilden är dock inte entydig
och skillnaderna är stora vid en jämförelse av olika
typer av hushåll då hänsyn tas till ålder. I den
nyligen utkomna rapporten om ekonomiskt utsatta barn
konstateras att det finns barnfamiljer som
fortfarande har en svår ekonomisk situation. Med
anledning av rapporten har utskottet bl.a. inhämtat
information från Barnombudsmannen. I likhet med
regeringen anser utskottet att en grundläggande
strävan måste vara att skapa förutsättningar för
jämlika uppväxtvillkor för alla barn och att det är
en prioriterad uppgift att minska andelen familjer
som lever i utsatta situationer.
Enligt vad som anges i propositionen kommer
rapporten att utgöra underlag i regeringens arbete
med att dels minska andelen barn som lever i
familjer med svag ekonomi, dels förbättra
förhållandena för dessa barn.
Med det anförda får motionerna Sf363 yrkandena 12,
Sf354 yrkande 6, Sf263 yrkande 7, Sf297 och Sf328
anses tillgodosedda och avstyrks. Utskottet anser
att också motion Sf363 yrkandena 1-4 i huvudsak får
anses tillgodosedd med vad ovan anförts bl.a. om
barnens bästa och föräldrarnas betydelse. Motionen
avstyrks.
Som utskottet tidigare uttalat (bet. 2003/04:SfU1)
är en väl utbyggd familjepolitik ett viktigt medel
för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.
Både kvinnor och män skall kunna vara föräldrar och
ta det dagliga ansvaret för sina barn samtidigt som
de förvärvsarbetar. Utskottet välkomnar den under
våren 2004 tillsatta utredningen om
föräldraförsäkringen. En översyn skall göras som
bl.a. skall bidra till en ökad jämställdhet mellan
könen. För övrigt anser utskottet att
familjepolitiken skall bidra till en ökad
jämställdhet i samhället men att detta inte
specifikt behöver anges i målformuleringen. Med det
anförda får motion Sf263 yrkande 2 anses
tillgodosedd och avstyrks.
När det gäller frågan om benämning av
politikområdet har utskottet förståelse för
motionärernas uppfattning att den nuvarande
benämningen inte är helt korrekt. Utskottet anser
emellertid att det i första hand får ankomma på
regeringen att avgöra om ett byte av benämning på
politikområdet bör ske. Med detta får motion Sf263
yrkande 1 anses åtminstone delvis tillgodosedd och
avstyrks.
Något skäl till att införa barndagar kan utskottet
inte se. Föräldraförsäkringen med dess tretton
månader med belopp motsvarande förälderns
sjukpenning jämte tre månader med 180 kr per dag i
kombination med maxtaxereformen ger enligt utskottet
betydligt bättre förutsättningar för föräldrar att
förena förvärvsarbete med föräldraskap.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet
motionerna Sf363 yrkandena 13, 30, 41 och 44 i denna
del, Sf286 yrkandena 1-2 och 4, Sf354 yrkande 2 och
Sf359 yrkande 4.

21:1 Allmänna barnbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till medelsanvisning till anslaget 21:1
Allmänna barnbidrag. Därmed bör riksdagen
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget.
Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden om bl.a. delat
barnbidrag.
Jämför reservation 64 (v).

Gällande ordning

Från och med den 1 januari 2001 utges barnbidrag med
11 400 kr per barn och år eller 950 kr per månad.
Från och med samma tidpunkt höjdes
flerbarnstillägget till 3 048 kr per år för det
tredje barnet, till 9 120 kr per år för det fjärde
barnet och till 11 400 kr per år för det femte och
varje ytterligare barn.

Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som
barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det att barnet
har fyllt 16 år om barnet studerar vid grundskola
eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.

Propositionen

Från anslaget bekostas de allmänna barnbidragen,
dvs. barnbidrag, flerbarnstillägg och förlängt
barnbidrag. Enligt regeringen bidrar barnbidragen
till uppfyllelsen av målet att skillnaderna i de
ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och
utan barn skall minska inom ramen för den generella
välfärden. Barnbidraget är ett generellt stöd och
skapar inga marginaleffekter. Systemet är vidare
lätt att överblicka samt enkelt och billigt att
administrera. Barnbidraget har också hög
legitimitet.

Barnfamiljernas ekonomi har förbättrats genom att
barnbidraget och flerbarnstillägget höjts under 2000
och 2001. Sammantaget uppgår dessa satsningar till
4,4 miljarder kronor.
Regeringen har för avsikt att göra ytterligare
satsningar på barnfamiljerna och avser att föreslå
att barnbidraget höjs med 100 kr från 2006.
Regeringen avser samtidigt att föreslå ett
flerbarnstillägg med 100 kr för det andra barnet och
att flerbarnstillägget höjs med 100 kr fr.o.m. det
tredje barnet.
Utgiftsutvecklingen är främst beroende av
bidragets nivå och antalet födda barn. Under 2003
uppgick utgifterna för anslaget till 20 956 miljoner
kronor. Det innebär att utgifterna detta år
understeg anslaget med 9 miljoner kronor. För
innevarande år beräknas utgifterna till 20 900
miljoner kronor, vilket är ca 22 miljoner kronor
högre än anvisat anslag.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2005 till anslaget 21:1 Allmänna
barnbidrag anvisar ett ramanslag på 20 842 miljoner
kronor.
Enligt vad som anges i propositionen anser
regeringen det angeläget att få effekterna av en
könsneutral lagstiftning vad gäller det allmänna
barnbidraget och flerbarnstillägget analyserade.
Regeringen har därför uppdragit åt RFV att analysera
och pröva förutsättningarna för en mer könsneutral
lagstiftning avseende dessa förmåner. Översynen
skall göras med utgångspunkt i att regelverket kring
barnbidraget även fortsättningsvis skall vara enkelt
att tillämpa och administrera samt åtnjuta en hög
legitimitet. Analysen skall utgå från ett
barnperspektiv. En redovisning av uppdraget skall
överlämnas till Socialdepartementet senast den 15
mars 2005.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

Moderaterna

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf346
yrkande 7 i denna del att riksdagen anvisar 5 500
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I
yrkande 1 samma motion begärs beslut om införande av
ett extra barnbidrag per barn för ensamstående
föräldrar respektive studerande föräldrar.
Motionärerna vill ersätta bostadsbidraget med ett
extra, icke inkomstprövat, barnbidrag per barn för
ensamstående respektive studerande föräldrar. För
den förälder som både är ensamstående och studerande
skall två extra barnbidrag per barn kunna utgå.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf368
yrkande 1 i denna del att riksdagen anvisar 1 397
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I
yrkande 2 samma motion begärs beslut om att höja
barnbidraget med 200 kr per månad fr.o.m. den 1
januari 2005. I yrkande 3 samma motion begärs ett
tillkännagivande om att fördubbla barnbidraget för
barn i åldern 1-4 år under perioden 2005-2008.
Fördubblingen av barnbidraget skall ske i fyra steg
- 200 kr 2005, 450 kr 2006, 700 kr 2007 och 950 kr
2008.

Övriga motioner

I motion Sf204 av Hillevi Engström (m) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om att ensamstående
pappor skall få del av barnbidraget i den omfattning
som motsvarar deras del av umgänget med barnet. I
yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag bör göras
könsneutral.

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf263 yrkande 8
ett tillkännagivande om delat barnbidrag.
Föräldrarna bör gemensamt kunna begära att få
barnbidraget delat vid växelvis boende. Regeringen
bör, enligt motionärerna, ta hänsyn till denna fråga
i kommande behandling om reformering av
underhållsstödet.
I motion Sf216 av Luciano Astudillo m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om att barnbidraget inte
per automatik skall betalas ut till mamman. Delat
barnbidrag bör av jämställdhetsskäl och
barnpolitiska skäl införas. Enligt motionärerna bör
detta även omfatta sammanboende vårdnadshavare.
I motion Sf244 av Billy Gustafsson och Conny Öhman
(s) begärs ett tillkännagivande om att delat
barnbidrag bör gälla vid delad vårdnad och växelvis
boende.
I motion Sf396 av Cinnika Beiming och Jan Emanuel
Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om delat
barnbidrag av jämställdhetsskäl och barnpolitiska
skäl. Enligt motionärerna bör det gälla oavsett om
föräldrarna sammanbor eller ej.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:1 Allmänna barnbidrag

Enligt utskottets mening fungerar det nuvarande
barnbidragssystemet väl. Det har hög legitimitet,
administrationskostnaden är låg och risken för
felaktigt utnyttjande liten.

Barnfamiljernas ekonomi har sedan år 2000
förbättrats genom bl.a. flera höjningar av
barnbidraget och flerbarnstillägget. Därtill
infördes maxtaxa i barnomsorgen 2002.
Enligt utskottet måste emellertid arbetet med att
förbättra de ekonomiska villkoren för barnfamiljer
fortsätta. Som nämnts ovan finns det fortfarande
grupper, t.ex. ensamstående föräldrar med barn, som
har en tung ekonomisk situation. De generella
bidragen, däribland barnbidraget, har stor betydelse
för de barnfamiljer som har det sämst ställt.
Utskottet välkomnar regeringens aviserade
förbättringar av barnbidraget och flerbarnstilläggen
från 2006. Däremot anser inte utskottet att
bostadsbidraget skall ersättas med ett extra
barnbidrag per barn för ensamstående respektive
studerande föräldrar. Vidare finns det, enligt
utskottets bedömning, inte för närvarande ekonomiskt
utrymme för andra reformer inom anslaget.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning. Utskottet avstyrker därmed
motionerna Sf346 yrkandena 1 och 7 i denna del och
Sf368 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3.

Övriga motioner

I flera motioner föreslås att barnbidraget som
huvudregel skall delas mellan föräldrarna medan det
i andra motioner föreslås att så skall ske vid
växelvis boende. De skäl som anförs är i huvudsak av
jämställdhets- och barnpolitisk karaktär. Vidare
föreslås i en motion att lagen om allmänna
barnbidrag bör göras könsneutral.

Ovan har redogjorts för RFV:s uppdrag att
analysera och pröva förutsättningarna för en mer
könsneutral lagstiftning avseende det allmänna
barnbidraget och flerbarnstillägget. Utskottet delar
uppfattningen att det är angeläget att få effekterna
av en könsneutral lagstiftning vad gäller
barnbidraget och flerbarnstillägget analyserade.
Utskottet anser att RFV:s uppdrag bör avvaktas.
Med det anförda får motionerna Sf204 yrkandena 1
och 2, Sf263 yrkande 8, Sf216, Sf244 och Sf396 i
varje fall till viss del anses tillgodosedda och
avstyrks.

21:2 Föräldraförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till medelsanvisning till anslaget 21:2
Föräldraförsäkring. Därmed bör riksdagen
avslå motionsyrkanden om annan
medelsanvisning för anslaget.
Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden
bl.a. om delad föräldraförsäkring, om
överlåtelse av föräldraförsäkringsförmåner
samt om generell graviditetspeng.
Jämför reservationerna 65 (fp), 66 (v, mp),
67 (v), 68 (m, fp, kd, c), 69 (kd), 70 (v),
71 (kd), 72 (m, fp, kd, c), 73 (fp, c), 74
(c), 75 (fp) och 76 (kd).

Gällande ordning

Föräldraförsäkringen omfattar föräldrapenning i samband med
barns födelse, tillfällig föräldrapenning och
havandeskapspenning.

Sedan den 1 januari 2002 utges föräldrapenning med
totalt 480 dagar i anslutning till barns födelse
eller adoption. När båda föräldrarna är
vårdnadshavare har de rätt till hälften var av det
totala antalet ersättningsdagar. En förälder kan
överlåta rätten till föräldrapenning till den andra
föräldern med undantag av 60 dagar med
sjukpenningbelopp, de s.k. mamma- och
pappamånaderna.
Ersättning utges med 80 % av SGI under 390 dagar.
En förutsättning är dock, såvitt gäller de första
180 ersättningsdagarna, att föräldern under minst
240 dagar i följd före barnets födelse eller den
beräknade tidpunkten för födelsen har varit
försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån (60 kr
per dag) och skulle ha varit det om
försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.
Ersättning utges dock alltid lägst enligt
grundnivån, som är 180 kr per dag. Utöver de 390
dagarna utges 90 dagar med ersättning enligt
lägstanivån.
Vid flerbarnsfödsel utges föräldrapenning under
ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det
första, varav 90 dagar enligt lägstanivån. För varje
barn utöver det andra utges föräldrapenning med
belopp motsvarande förälderns sjukpenning för
samtliga tillkommande dagar.
Föräldrapenning kan utges som hel, tre fjärdedels,
halv, en fjärdedels och en åttondels förmån.
Tillfällig föräldrapenning kan utges till en
förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för
exempelvis vård av sjukt barn under tolv år, i vissa
fall även vid vård av barn över tolv år. Tillfällig
föräldrapenning kan även utges när barnets ordinarie
vårdare är sjuk, när en förälder behöver följa med
barnet till barnavårdscentral m.m. samt till någon
av föräldrarna vid vårdbehov som uppkommer när den
andra föräldern besöker läkare med ett annat barn.
En förälder kan överlåta tillfällig
föräldrapenning till en annan försäkrad som avstår
från förvärvsarbete för att vårda barnet om det är
sjukt eller om den ordinarie vårdaren är sjuk. Även
ensamstående förälder som själv är sjuk kan låta en
annan person vårda det sjuka barnet och få
tillfällig föräldrapenning.
Tillfällig föräldrapenning kan utges under 120
dagar per barn och år, varav högst 60 dagar vid
ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.
Förälder till barn som omfattas av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) har rätt till tillfällig
föräldrapenning i form av tio kontaktdagar per barn
och år från barnets födelse till dess barnet fyller
16 år för besök i barnets skola eller fritidshem.
Pappan har en särskild rätt till tillfällig
föräldrapenning under högst tio dagar i samband med
barns födelse eller adoption. Försäkringskassan kan
i vissa fall besluta att en annan försäkrad än en
fader eller moder som avstår från förvärvsarbete i
samband med barns födelse eller adoption skall få
rätt till tillfällig föräldrapenning.
Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av SGI
och kan, liksom föräldrapenning, utges som hel, tre
fjärdedels, halv, en fjärdedels och en åttondels
förmån.
Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar
som under graviditetens senare del inte kan
fortsätta sitt vanliga arbete och inte heller kan
omplaceras. Förmånen utges tidigast fr.o.m. den
sextionde dagen före och längst t.o.m. den elfte
dagen före den beräknade tidpunkten för barnets
födelse. Även havandeskapspenning utges med 80 % av
SGI.

Propositionen

Föräldraförsäkringen syftar till att ge båda
föräldrarna möjlighet att förena förvärvsarbete
eller studier med föräldraskap.

Av propositionen framgår att regeringen anser att
föräldraförsäkringen väl fyller målet att bidra till
att minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren
mellan familjer med och utan barn genom att
underlätta för båda föräldrarna att kombinera
förvärvsarbete med familj. Från och med den 1
januari 2004 höjdes grundnivån inom
föräldrapenningen från 150 till 180 kr. Regeringen
avser att föreslå höjd lägstanivå inom
föräldrapenningen från 60 kr per dag till 180 kr per
dag för barn födda fr.o.m. den 1 juli 2006.
Regeringen avser även att föreslå höjt inkomsttak i
föräldraförsäkringen från 7,5 till 10 prisbasbelopp
fr.o.m. den 1 juli 2006.
Uttaget av föräldrapenningdagar i samband med
barns födelse utgjorde 2003 närmare 80 % av det
totala uttaget av dagar inom föräldraförsäkringen.
Under 2003 utbetalades ca 40 miljoner dagar med
föräldrapenning, vilket var 2 miljoner fler dagar än
året innan. Medelersättningen 2003 var 391 kr per
ersatt dag. Av dem som under 2003 fick
föräldrapenning var 42,7 % män, vilket kan jämföras
med 41,6 % 2002.
Tillfällig föräldrapenning betalades ut för 5,7
miljoner dagar under 2003. Männens andel av dagar
för vård av barn var under 2003 35,6 %. År 2003
nyttjade drygt 75 % av papporna pappadagarna, vilket
visar på en svag ökning jämfört med året innan.
Bland de pappor som nyttjar pappadagarna var uttaget
i genomsnitt 9,5 dagar.
I propositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2005 till anslaget 21:2
Föräldraförsäkring anvisar ett ramanslag på 25 560
734 000 kr.
Regeringen har fastställt målet att skillnaderna i
uttag av föräldrapenning mellan barnets föräldrar
skall minska. Männens andel av det totala antalet
uttagna dagar ökar och uppgick 2003 till 17,2 %.
Utfallet för 2003 visar att pappamålet har nåtts.
Det beror bl.a. på den införda pappa- och
mammamånaden inom föräldraförsäkringen.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2005

Moderaterna

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf346 yrkande 7 att
riksdagen anvisar 2 870 miljoner kronor mindre än
vad regeringen föreslagit. I yrkandena 2-4 begärs
beslut att SGI skall beräknas på de två föregående
årens inkomst, att ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen sänks till 75 % av SGI och att
föräldraförsäkringen skall omfatta tolv månader med
sjukpenninggrundande inkomst som grund för barn som
är födda fr.o.m. den 1 januari 2005.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion A355 yrkande 12 ett
tillkännagivande om att en jämställdhetsbonus
införs. För varje månad som tas ut i
föräldraledighet av en förälder och som motsvaras av
en månads uttag av den andre föräldern bör
ersättning utges med 90 % av SGI. Av motion Sf364 Bo
Könberg m.fl. (fp) framgår att Folkpartiet anser att
riksdagen bör anvisa 350 miljoner kronor mer än
regeringen föreslagit.

I motion Sf352 av Tobias Krantz och Anna Grönlund
Krantz (fp) begärs ett tillkännagivande om att en
jämställdhetsbonus bör införas i stället för mamma-
och pappamånaderna och en rabatt på
arbetsgivaravgiften ges till arbetsgivare på vars
arbetsplatser mäns uttag ökar.

Kristdemokraterna

Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion Sf363
yrkande 44 i denna del att riksdagen anvisar 1 000
miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
I yrkande 15 begärs att grundnivån i
föräldraförsäkringen höjs till 230 kr per dag från
den 1 januari 2005. I yrkande 18 begärs beslut om
att SGI skall beräknas på ett genomsnitt av de
senaste två årens inkomster samt att skattepliktiga
förmåner och semesterersättning skall vara SGI-
grundande.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf368
yrkande 1 i denna del att riksdagen anvisar 230
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna föreslår i yrkandena 4 och 5 att
förmånstaket i föräldraförsäkringen höjs till 11
prisbasbelopp och att grundnivån höjs till 200 kr
per dag. Vidare föreslås i yrkande 6 att SGI
beräknas på genomsnittet av de 24 senaste månadernas
inkomst.

Övriga motioner

Samtidigt uttag av föräldrapenningförmåner

I motion A355 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i
yrkande 14 ett tillkännagivande om att de föräldrar
som vill skall kunna ta ut en del av
föräldraförsäkringen samtidigt.

I motion Sf259 av Birgitta Ohlsson (fp) yrkande 2
begärs ett tillkännagivande om att föräldrar skall
kunna vara hemma samtidigt inom dagens omfång av
föräldraledigheten.
Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf263 yrkande 5
ett tillkännagivande om möjligheterna för
vårdnadshavare att vara hemma samtidigt under
barnets första tid. Motionärerna anser att dagens
regler är otillräckliga.

240-dagarsregeln

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Ub259 yrkande
8 ett tillkännagivande om behovet av en översyn av
s.k. postdocs studiesociala förhållanden, bl.a. att
den nuvarande 240-dagarsregeln bör se över när det
gäller personer som efter avlagd doktorsexamen
arbetar med postdoktoral forskning utanför EU/EES-
området.

Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf263 yrkande 6
ett tillkännagivande om jämställt inträde i
föräldraförsäkringen. Frågan om att slopa 240-
dagarsregeln bör utredas eftersom reglerna för
inträde till sjukpenninggrundande föräldraförsäkring
i dag fungerar diskriminerande mot kvinnor och
troligen också leder till onödigt uppskjutande av
barnafödandet.

Individualiserad föräldraförsäkring m.m.

I motion Sf259 av Birgitta Ohlsson (fp) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om en
individualiserad föräldraförsäkring. Pappapremie och
höjt tak räcker inte för att få kvinnor och män att
ta ett lika stort ansvar för barn och hem.

Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion Sf263
yrkande 17 ett tillkännagivande om att avstå från
kvotering av föräldraledigheten. Föräldrarna skall
själva besluta om vem som skall vara hemma under
vilken period.
Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf263 yrkande 3
ett tillkännagivande om att i analysen av
föräldraförsäkringsutredningens förslag särskilt
överväga hur eventuella hinder mot att dela
föräldraförsäkringen bäst kan överkommas. Vidare
föreslås i yrkande 4 ett tillkännagivande om
möjligheten för föräldrar av samma kön att dela
föräldradagarna lika mellan sig. I beredningen av
föräldraförsäkringsutredningens förslag bör, enligt
motionärerna, särskilt denna fråga beaktas.
I motion Sf240 av Louise Malmström m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om att i
föräldraförsäkringen bygga in ekonomiska incitament
för en jämnare fördelning av dagarna mellan
föräldrarna.
I motion Sf387 av Tone Tingsgård och Mats Berglind
(s) begärs ett tillkännagivande om att
föräldraförsäkringen bör delas lika mellan
föräldrarna vid en framtida utbyggnad av densamma.
I motion Sf393 av Christer Skoog (s) begärs ett
tillkännagivande om delad föräldraförsäkring. För
att skapa en jämställd utveckling på arbetsmarknaden
bör föräldraförsäkringen på sikt knytas till den
enskilda föräldern.
I motion Sf397 av Cinnika Beiming m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om att föräldraförsäkringen på
sikt bör knytas till den enskilda föräldern. Barnen
har rätt till sina pappor.
I motion Sf399 av Niclas Lindberg m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om att JämO, RFV,
försäkringskassorna, Barnombudsmannen och
Landstingsförbundet ges i uppdrag att tillsammans ta
fram s.k. pappastrategier för hur man inom ramen för
befintlig föräldrautbildning uppmuntrar till jämnare
uttag av föräldraledigheten. Enligt motionärerna kan
mycket åstadkommas genom aktivt informationsarbete.

2,5-årsregeln m.m.

I motion Sf363 av Göran Hägglund m.fl. (kd) begärs i
yrkande 20 ett tillkännagivande om förbättring av
föräldraförsäkringen avseende tidsgränsen för SGI
och FGI samt dagens s.k. 2,5-årsgräns. Regeringen
bör skyndsamt återkomma med en proposition med
anledning av betänkandet Sjukpenninggrundande
inkomst - skydd och anpassning (SOU 2003:50).

I motion Sf334 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om att
föräldraförsäkringssystemet bör ses över när det
gäller heltidsstudenter utan studielån som tidigare
haft SGI.

Överlåtelse m.m. av föräldrapenning/tillfällig föräldrapenning

I motion Sf268 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén (m) begärs
ett tillkännagivande om stärkt försäkringsskydd för
ensamstående föräldrar. En sjuk mor till ett friskt
barn har enligt gällande regler inte någon möjlighet
att överlåta den tillfälliga föräldrapenningen till
annan i de fall barnet är yngre än 240 dagar.
Åldersgränsen på 240 dagar bör enligt motionärerna
slopas så att tillfällig föräldrapenning kan
överlåtas på annan vid förälderns egen sjukdom.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion A355
yrkande 13 ett tillkännagivande om att möjliggöra
överlåtelse av dagar med föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning på en annan person.
Överlåtelse bör kunna ske t.ex. för att anlita en
barnvakt.

Kontaktdagar m.m.

I motion Sf253 av Birgitta Sellén och Viviann Gerdin (c)
yrkande 1 begärs utredning av möjligheten för
föräldrar till barn med språkstörningar att kunna ta
ut kontaktdagar när barnet går i förskola/skola.

I motion Sf279 av Kerstin Lundgren (c) begärs ett
tillkännagivande om tilläggsdirektiv till
utredningen om översyn av föräldraförsäkringen.
Utredningen bör pröva frågan om ökad flexibilitet i
föräldraförsäkringen genom slopad åldersgräns vid 8
år och att ge föräldrar möjlighet att spara dagar.

Övrigt om föräldrapenning och tillfällig
föräldrapenning m.m.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion A355 yrkande 11 ett
tillkännagivande om att taket i föräldraförsäkringen
bör höjas till 10 prisbasbelopp.

Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion Sf363
yrkande 14 ett tillkännagivande om att från 2006
införa en generell graviditetspeng med rätt till
ledighet och ersättning de sista 30 dagarna av
graviditeten. Dagarna skall kunna användas
flexibelt, men inte kunna sparas till efter barnets
födelse. I yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om
att på sikt höja taket i föräldraförsäkringen till
11 prisbasbelopp. I yrkande 21 framställs begäran om
en utredning av hur systemet med tillfällig
föräldrapenning slår mot familjer med barn som är
sjuka ofta eller länge.
I motion A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd)
yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om att
semesterersättning till föräldraledig bör betalas
via försäkringskassan. Arbetsgivares kostnad för
semesterersättning såväl till föräldraledig anställd
som till vikarie motverkar anställning av personer i
fertil ålder.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:2 Föräldraförsäkring

Under de senaste åren har riksdagen beslutat om en
rad förbättringar inom föräldraförsäkringen. Den 1
januari 2002 förlängdes föräldrapenningen med 30
dagar med ersättning motsvarande förälderns
sjukpenning. Sammanlagt 60 sådana dagar är därmed
reserverade för vardera mamman och pappan. Efter
förlängningen omfattar föräldrapenningen 480 dagar.
Vidare har en femte förmånsnivå, en åttondels
förmån, införts inom föräldraförsäkringen, vilket
innebär att föräldrar fått möjlighet att reducera
sin arbetstid motsvarande en timme per dag med
ersättning från föräldraförsäkringen. Riksdagen har
även beslutat om en höjning av grundnivån i
föräldrapenningen från 60 kr till 120 kr per dag
fr.o.m. den 1 januari 2002. Därefter har ytterligare
höjningar av grundnivån skett till 150 kr per dag
fr.o.m. den 1 januari 2003 och till 180 kr per dag
fr.o.m. den 1 januari 2004.

Regeringen avser nu att genomföra ytterligare
förbättringar i föräldraförsäkringen och har
aviserat höjd lägstanivå inom föräldrapenningen från
60 kr per dag till 180 kr per dag för barn födda
fr.o.m. den 1 juli 2006. Regeringen avser även att
föreslå höjt inkomsttak i föräldraförsäkringen från
7,5 till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2006.
Utskottet anser att de beslutade och aviserade
förbättringarna av föräldraförsäkringen ytterligare
underlättar för både kvinnor och män att kombinera
jämställt föräldraskap med förvärvsarbete samtidigt
som de bidrar till att minska de ekonomiska
skillnaderna mellan familjer med och utan barn.
Utskottet välkomnar de nu aviserade
förbättringarna. Utskottet anser det vara viktigt
att barnfamiljernas situation förbättras dels genom
de hittills genomförda reformerna, dels genom den
aviserade höjningen av lägstanivån inom
föräldrapenningen. Vidare kommer, enligt utskottets
mening, den aviserade höjningen av inkomsttaket i
föräldraförsäkringen att bidra till en ökning av
pappornas uttag av föräldraförsäkringen, och därmed
tas ytterligare ett steg för att uppnå jämställt
föräldraskap mellan kvinnor och män. Utskottet ser
därför inga skäl till att i dagsläget föreslå en
särskild jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen.
Därtill motsätter sig utskottet krav på sänkt
ersättningsnivå. Vad gäller frågan om ett förändrat
beräkningssätt för SGI är det enligt utskottet för
närvarande inte aktuellt med ändringar. I övrigt
avvaktar utskottet regeringens proposition om SGI,
som bygger på betänkandet Sjukpenninggrundande
inkomst - Skydd och anpassning (SOU 2003:50) och som
redogörs för närmare nedan. Vidare är det enligt
utskottets mening inte rimligt att höja grundnivån
utöver de förbättringar som gjorts de senaste åren
och den nu aviserade. Det är inte heller möjligt att
höja inkomsttaket utöver vad regeringen nu aviserat.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning för anslaget 21:2 och
avstyrker motionerna Sf346 yrkandena 2-4 och 7 i
denna del, A355 yrkande 12, Sf352, Sf363 yrkande 15,
18 och 44 i denna del och Sf368 yrkandena 1 i denna
del och 4-6.

Övriga motioner

Utskottet konstaterar inledningsvis att flera av de
frågor som tagits upp i motionerna åtminstone vid
något tidigare tillfälle har behandlats av
utskottet, t.ex. i betänkande 2003/04:SfU1.

Utskottet har vid flertalet tillfällen behandlat
motioner som handlat om samtidigt uttag av
föräldrapenningförmåner. Enligt nuvarande regler kan
båda föräldrarna i vissa situationer uppbära
föräldrapenningförmån för samma barn samtidigt. Det
gäller t.ex. i samband med föräldrautbildning och
besök i förskoleverksamhet, vid uttag av de tio
dagarna med tillfällig föräldrapenning i samband med
barns födelse och vid flerbarnsfödsel. Vidare kan
tillfällig föräldrapenning utges till båda
föräldrarna om de följer med ett barn till läkare
när barnet lider av allvarlig sjukdom eller om båda
som en del i behandlingen behöver delta i läkarbesök
eller i någon av läkare ordinerad behandling.
Utskottet har inte ändrat sin tidigare uppfattning
i frågan (senast i bet. 2003/04:SfU1). Om rätten för
föräldrarna att samtidigt uppbära
föräldrapenningförmåner utvidgades - inom ramen för
den nuvarande föräldraförsäkringen - skulle det
enligt utskottets mening i många fall leda till att
tiden tillsammans med barnet minskar. Med hänsyn
härtill och då möjligheten att ta ut föräldrapenning
och tillfällig föräldrapenning samtidigt för båda
föräldrarna är förhållandevis väl tillgodosedd
avstyrker utskottet motionerna Sf259 yrkande 2, A355
yrkande 14 och Sf363 yrkande 5.
När det gäller frågan om den nuvarande
kvalifikationstiden om 240 dagar vill utskottet
erinra om att den höjda grundnivån i
föräldraförsäkringen bl.a. syftar till att förbättra
situationen för dem som inte uppfyller
kvalifikationskraven inom föräldraförsäkringen.
Vidare kommer situationen ytterligare att förbättras
för denna kategori genom den aviserade höjda
lägstanivån inom föräldrapenningen från 60 kr per
dag till 180 kr per dag för barn födda fr.o.m. den 1
juli 2006.
Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om
de överväganden som gjordes vid införandet av en
kvalifikationstid i föräldrapenningen.
Kvalifikationstiden, som ursprungligen bestämdes
till 270 dagar, motiverades med att man ville
undvika att föräldrar genom att påbörja
förvärvsarbete under graviditetstiden blir
berättigade till en högre föräldrapenning än annars.
Utskottet anser att detta motiv alltjämt står sig. I
övrigt avvaktar utskottet
föräldraförsäkringsutredningen, som bl.a. har i
uppdrag att se över och belysa eventuella behov av
förändringar av 240-dagarsregeln med beaktande av
att försäkringens regelverk skall vara rättvist och
inte diskriminera någon av föräldrarna. Vidare skall
även utredas i vilken utsträckning
föräldraförsäkringen uppfyller syftet att båda
föräldrarna på lika villkor har möjlighet att
kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller
studier. Med det anförda får motionerna Sf263
yrkande 6 och Ub259 yrkande 8 åtminstone till viss
del anses vara tillgodosedda och avstyrks.
Möjligheten för föräldrar att kunna dela det
praktiska ansvaret för sina barn är viktig för
jämställdhet mellan kvinnor och män, inte minst för
att kvinnor och män skall ha samma möjligheter i
arbetslivet. Utskottet konstaterar att pappornas
andel av det totala uttaget av föräldrapenningdagar
fortsätter att öka - från 15,5 % under 2002 till
17,2 % under 2003. Enligt utskottets mening har
införandet av mamma- och pappamånaderna utgjort
viktiga steg mot en ökad jämställdhet. Den andra
mamma- och pappamånaden infördes så sent som den 1
januari 2002 och gäller för barn som är födda den
dagen eller senare. Det är för tidigt att till fullo
se effekterna av den reformen, men siffrorna synes
peka åt rätt håll. Utskottet ser mycket positivt på
denna utveckling men anser att skillnaderna i uttag
fortfarande är stora och att en fortsatt ökning är
nödvändig och önskvärd. Utskottet välkomnar den
utredning som tillsatts för att göra en översyn av
reglerna för föräldraförsäkringen och som har till
uppgift att se över hur föräldraförsäkringen bättre
kan bidra till att barnen får tillgång till båda
sina föräldrar och som även skall beakta
jämställdhetsaspekten. Inför det fortsatta arbetet
med denna, enligt utskottets mening, synnerligen
viktiga fråga inväntas den pågående utredningens
förslag. Vad utskottet redan i dag kan säga är dock
att ett borttagande av kvoteringen i
föräldraförsäkringen inte står på dagordningen. Med
det anförda avstyrks motion Sf363 yrkande 17. Vidare
får motionerna Sf259 yrkande 1, Sf263 yrkandena 3
och 4, Sf240, Sf387, Sf393, Sf397 och Sf399 anses
delvis tillgodosedda och avstyrks.
En förälder får i vissa fall behålla sin SGI trots
att han eller hon inte förvärvsarbetar. Detta gäller
bl.a. om föräldern är helt eller delvis ledig från
förvärvsarbete för vård av barn som inte fyllt ett
år (SGI-skyddad tid). Vid ettårsperiodens utgång
fastställs förälderns SGI med hänsyn till den
beräknade framtida inkomsten av förvärvsarbete. Om
SGI sänkts vid barnets ettårsdag har föräldern ändå
rätt till föräldrapenning beräknad lägst efter
tidigare SGI, eller den högre inkomst som
löneutvecklingen medför, till dess barnet fyller två
år. Den s.k. 2,5-årsregeln innebär att föräldern
behåller den ursprungliga föräldrapenningnivån även
om föräldern valt att inte arbeta mellan två barns
födelser, om barnen i princip föds med två och ett
halvt års mellanrum.
Utredningen om skyddstider för
sjukpenninggrundande inkomst, SGI-utredningen, har i
sitt slutbetänkande Sjukpenninggrundande inkomst -
Skydd och anpassning (SOU 2003:50) föreslagit bl.a.
att SGI-skyddet efter barnets födelse förlängs till
dess barnet är ett och ett halvt år (från dagens ett
år) och att motsvarande ändring görs vid adoption.
Efter det att barnet har uppnått ett och ett halvt
års ålder skall enligt förslaget samtliga förmåner
utom föräldrapenningen beräknas efter den SGI som
kan fastställas på den beräknade framtida inkomsten
av förvärvsarbete. Utredningen föreslår vidare att
den särskilda beräkningsgrunden för föräldrapenning
förlängs till dess barnet fyller två och ett halvt
år (från dagens två år). Regeringen avser att i
januari 2005 återkomma till riksdagen med en
proposition. Med anledning av den aviserade
propositionen avstyrks motionerna Sf363 yrkande 20
och Sf334.
I en motion föreslås att åldersgränsen på 240
dagar skall slopas så att tillfällig föräldrapenning
kan överlåtas på annan vid förälderns egen sjukdom i
syfte att förstärka försäkringsskyddet för
ensamstående. I en annan motion anförs att
överlåtelse av dagar med föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning på en annan person bör
kunna ske, t.ex. för att anlita en barnvakt.
Utskottet avstyrkte likadana yrkanden i betänkande
2003/04:SfU1 och redogjorde då för de bestämmelser
som är tillämpliga och för motiven till
bestämmelserna enligt följande. En förälder kan
överlåta tillfällig föräldrapenning till en annan
försäkrad som avstår från förvärvsarbete för att
vårda barnet om barnet är sjukt eller om den
ordinarie vårdaren är sjuk. Även en ensamstående
förälder som själv är sjuk kan låta en annan person
vårda det sjuka barnet och få tillfällig
föräldrapenning. Däremot utges normalt inte
tillfällig föräldrapenning för ett barn som är yngre
än 240 dagar såvida inte barnet vårdas på sjukhus
eller får motsvarande vård i hemmet eller om
tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad t.ex.
genom daghem eller dagbarnvårdare. Motivet till att
en förälder annars inte får tillfällig
föräldrapenning för ett barn som är yngre än 240
dagar är att föräldern genom att kunna uppbära
föräldrapenning redan är kompenserad för det
inkomstbortfall som föräldraledigheten för med sig.
Det förhållandet att inte barnet utan föräldern
själv är sjuk och därför behöver hjälp med tillsynen
av ett barn under 240 dagar, täcks inte av
föräldraförsäkringens regler om tillfällig
föräldrapenning. Utskottet ansåg i betänkande
2003/04:SfU1 att föräldraförsäkringen inte bör
utvidgas till att omfatta den nu beskrivna
situationen och har inte ändrat inställning
härvidlag. I detta sammanhang vill utskottet fästa
uppmärksamhet på att för en förälder som uppbär
föräldrapenning för ett barn som är yngre än 240
dagar är det under pågående föräldraledighet möjligt
att byta ut föräldrapenningen mot sjukpenning om
förmågan att vårda barnet är nedsatt på grund av
sjukdom. Därmed kan en annan förälder, eller därmed
likställd, få föräldrapenning för att ta hand om
barnet. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Sf268 samt även motion A355 yrkande 13.
Den 1 juli 2003 slopades rätten till kontaktdagar
som tidigare gällde för barn mellan sex och elva år
(prop. 2002/03:100, bet. 2002/03:FiU21, rskr.
2002/03:235-236). Kontaktdagar för barn som omfattas
av LSS berördes inte av förslaget. Enligt utskottets
mening bör riksdagen inte ta något initiativ vad
gäller kontaktdagar för barn med språkstörningar.
Inte heller anser utskottet det vara påkallat med
tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av
föräldraförsäkringen avseende prövning av ökad
flexibilitet inom föräldraförsäkringen. Den
nuvarande föräldraförsäkringen ger enligt utskottet
tillräcklig flexibilitet i detta hänseende. Enligt
utskottets mening är det för övrigt angeläget att
merparten av föräldrapenningdagarna tas ut under den
tid barnen är små. Utskottet avstyrker därmed
motionerna Sf253 yrkande 1 och Sf279.
Många kvinnor har behov av föräldraförsäkringens
förmåner i slutet av graviditeten. Inom
föräldraförsäkringen har gravida kvinnor under vissa
förutsättningar dels möjlighet att ta ut en del av
föräldrapenningen, dels möjlighet till
havandeskapspenning. Havandeskapspenning betalades
ut för 854 000 dagar under 2003. I övrigt har
blivande mödrar vid behov möjlighet till
sjukskrivning och därigenom att få sjukpenning.
Med dagens förmånssystem anser inte utskottet att
det finns något behov av att införa en generell
graviditetspeng. Vidare kan tilläggas att i den
tillsatta utredningen om föräldraförsäkringen skall
utredaren bl.a. särskilt se över och belysa huruvida
reglerna för havandeskapspenning är anpassade till
dagens arbetsliv samt vid behov föreslå
förändringar. Med det anförda avstyrks motion Sf363
yrkande 14.
Ovan har redogjorts för bl.a. den aviserade
förbättringen av höjt inkomsttak i
föräldraförsäkringen från 7,5 till 10 prisbasbelopp
fr.o.m. den 1 juli 2006. Utskottet har bl.a. uttalat
att de aviserade förbättringarna av
föräldraförsäkringen underlättar för både kvinnor
och män att kombinera jämställt föräldraskap med
förvärvsarbete samt att det inte är möjligt att höja
inkomsttaket utöver vad regeringen nu aviserat.
Därmed får motion A355 yrkande 11 anses vara
tillgodosedd samt avstyrker utskottet motion Sf363
yrkande 16.
Utskottet anser inte att semesterersättning till
föräldralediga skall betalas via försäkringskassan
och avstyrker därmed motion A352 yrkande 12. I en
annan motion anförs att den tillfälliga
föräldrapenningen bör utredas vad gäller familjer
med barn som är sjuka ofta eller länge. Utskottet
har tidigare (senast i bet. 2003/04:SfU1) avstyrkt
ett likadant yrkande och har inte ändrat inställning
härvidlag. Vidare föreslår utskottet nedan att
riksdagen bifaller förslaget om att rätten till
tillfällig föräldrapenning utvidgas för föräldrar
till ett svårt sjukt barn. Utskottet avstyrker
därför motion Sf363 yrkande 21.

Tillfällig föräldrapenning för vård av svårt
sjukt barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag att
rätten till tillfällig föräldrapenning
utvidgas på så sätt att föräldrar till ett
svårt sjukt barn under 18 år får rätt till
ett obegränsat antal dagar med tillfällig
föräldrapenning. Rätten till tillfällig
föräldrapenning i dessa fall skall normalt
styrkas med ett särskilt läkarutlåtande.
Lagändringarna bör träda i kraft den 1
januari 2005.

Propositionen

Tillfällig föräldrapenning kan betalas ut under 120
dagar per barn och år till en förälder för bl.a.
vård av ett sjukt barn som inte har fyllt 12 år, i
vissa fall 16 år. De 120 dagarna räcker normalt i de
flesta vårdsituationer, dock inte alltid för vård av
ett svårt sjukt barn med en livshotande sjukdom om
den ena eller båda föräldrarna behöver avstå från
förvärvsarbete för att vårda barnet. När båda
föräldrarna tar ut tillfällig föräldrapenning
samtidigt förbrukas dessutom två ersättningsdagar
per dag. Det är enligt regeringen en viktig
kvalitetsfråga för både föräldrar och barn att kunna
vara tillsammans när ett barn drabbas av ett
allvarligt sjukdomstillstånd. Det är inte heller
ovanligt att föräldrar i denna situation sjukskrivs,
t.ex. för depression. I sådana situationer framstår
nuvarande begränsningar i rätten till tillfällig
föräldrapenning som oskäliga. Dessutom kan
konsekvenserna bl.a. bli att föräldern slussas
mellan olika system utan att erhålla korrekt stöd
och att det blir felaktiga kostnadsfördelningar
mellan olika försäkringssystem.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att
tillfällig föräldrapenning skall kunna betalas ut
under ett obegränsat antal dagar för vård av ett
svårt sjukt barn. Den tillfälliga föräldrapenningen
utvidgas i dessa fall till att omfatta barn upp till
18 år.
Med begreppet svårt sjuk avses att det föreligger
ett påtagligt hot mot barnets liv. Det innebär att
det i normalfallet bör föreligga en i tiden
omedelbar fara för barnets liv. För att
försäkringskassan skall kunna bedöma om rätt till
tillfällig föräldrapenning föreligger krävs i
normalfallet ett särskilt läkarutlåtande som lämnar
de upplysningar som behövs om barnets allvarliga
sjukdomstillstånd. Något krav på läkarutlåtande bör
inte ställas om det hos försäkringskassan finns en
utredning om barnets allvarliga sjukdomstillstånd
och utredningen är tillräcklig för att bedöma
ersättningsfrågan.
Regeringens förslag föranleder ändringar i lagen
(1962:381) om allmän försäkring och
föräldraledighetslagen (1995:584). Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 2005.
Den utgiftsökning som följer av förslaget beräknas
till ca 8,4 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är
en viktig kvalitetsfråga för både föräldrar och barn
att kunna vara tillsammans när ett barn drabbas av
ett så allvarligt sjukdomstillstånd som här avses.
Utskottet ställer sig därmed bakom den föreslagna
utvidgade rätten till tillfällig föräldrapenning,
fr.o.m. den 1 januari 2005, så att föräldrar till
svårt sjuka barn får rätt till ett obegränsat antal
ersättningsdagar.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till ändringar i lagen (1962:381) om allmän
försäkring och föräldraledighetslagen (1995:584).

20:3 Underhållsstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till medelsanvisning till anslaget 21:3
Underhållsstöd. Därmed bör riksdagen avslå
begäran om annan medelsanvisning för
anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden
bl.a. om inkomstprövning av boföräldern, om
umgängesavdrag och om ändrade regler för
återbetalningsskyldighet.
Jämför reservationerna 77 (m), 78 (kd), 79
(v) och 80 (c).

Gällande ordning

Underhållsstöd lämnas till barn vars föräldrar inte bor
tillsammans om barnet varaktigt bor hos endast en av
föräldrarna och är folkbokfört hos denna förälder.
Ett barn som varaktigt bor hos båda föräldrarna
(växelvis boende) och är folkbokfört hos en av dem
har också rätt till underhållsstöd. Underhållsstöd
lämnas med högst 1 173 kr per barn och månad. Vid
växelvis boende har var och en av föräldrarna rätt
till ett halvt underhållsstöd, 586 kr per barn och
månad. Från sistnämnda belopp avräknas det
återbetalningsbelopp som skulle ha fastställts om
föräldern hade varit återbetalningsskyldig enligt
lagen (1996:1030) om underhållsstöd.

Den förälder som barnet inte varaktigt bor
tillsammans med, den bidragsskyldige, är
återbetalningsskyldig gentemot staten för det
underhållsstöd som lämnas till barnet.
Återbetalningsskyldigheten är begränsad till 1 173
kr per barn och månad. Återbetalningsbeloppet
beräknas som en viss procent av den bidragsskyldiges
årliga bruttoinkomst, efter ett avdrag på 72 000 kr.
Procentsatsen varierar med det totala antalet barn
som den bidragsskyldige är underhållsskyldig för.
Procentsatserna uppgår för ett barn till 14 %, för
två barn till 11,5 % per barn och för tre barn till
10 % per barn. Den totala procentsatsen ökar med 1
procentenhet för varje ytterligare barn utöver tre.
Återbetalningsskyldigheten omprövas årligen och
fastställs i enlighet med det taxeringsbeslut som
fattats närmast före februari månad det år
återbetalningsskyldigheten avser.
En bidragsskyldig som inte anser sig kunna betala
fastställt återbetalningsbelopp kan ansöka om
anstånd med betalningen. För den skuld som uppstår
under anståndstiden skall ränta betalas.
En förälder som haft barnet hos sig under en
sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller
under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst
sex hela dygn har, vid återbetalning av
underhållsstöd, rätt att göra avdrag med 1/40 av
stödet för varje helt dygn (umgängesavdrag).

Propositionen

Syftet med underhållsstödet är att barn som inte bor
med båda sina föräldrar skall garanteras en rimlig
ekonomisk standard samtidigt som systemet skall
bidra till att båda föräldrarna tar sitt ekonomiska
ansvar gentemot sina barn.

Under 2003 understeg utgifterna för underhållsstöd
anvisade medel med 339 miljoner kronor. För
innevarande år beräknas utgifterna till 2 010
miljoner kronor, vilket är 118 miljoner kronor lägre
än anvisade medel.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2005 till anslaget 20:3 Underhållsstöd anvisar ett
ramanslag på 1 933 miljoner kronor.
I april 2003 överlämnades betänkandet Ett
reformerat underhållsstöd (SOU 2003:42). I
betänkandet föreslås en rad ändringar i reglerna om
underhållsstöd, bl.a. har utredningen övervägt
ändrade regler vid umgänge och möjligheten att
basera återbetalningsskyldigheten på en mer aktuell
inkomst än i dag. Regeringen avser att under 2005
återkomma till riksdagen med en proposition avseende
förslag på förbättringar i regelverket. Detta
beräknas medföra utgiftsökningar på ca 350 miljoner
kronor fr.o.m. 2006. Dessa medelsförstärkningar är
en del av den miljard som regeringen avsatt för
reformer för barn i ekonomiskt utsatta familjer.
Under beredningen av betänkandet i
Regeringskansliet har frågan om att slopa
underhållsstöd vid växelvis boende aktualiserats.
Som ett led i beredningsprocessen har en promemoria
om slopat underhållsstöd vid växelvis boende
remissbehandlats under sommaren 2004.
Av propositionen framgår vidare att under
verksamhetsområdet Behovsprövade bidrag avseende
underhållsstödet finns målet att barnets försörjning
i ökad utsträckning skall regleras direkt mellan
föräldrarna. I RFV:s årsredovisning för 2003 lämnas
en redogörelse för hur målsättningen uppfylls. Av
redogörelsen framgår att målet är uppfyllt eftersom
ca 55 % av barnen till separerade föräldrar hade
föräldrar som reglerade sitt underhåll för barnet
genom underhållssystemet 2002 medan motsvarande
andel 2001 och 2000 var 57 respektive 60 %.
Regeringen konstaterar således att målet har
uppnåtts.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2005

I motion Sf364 av Bo Könberg m.fl. (fp) begärs i yrkande 1 ett
tillkännagivande om ett reformerat system för
underhållsbidragen och utfyllnadsbidragen, bl.a. att
utfyllnadsbidraget behovsprövas fr.o.m. 2005 och att
anslaget till underhållsstöd minskas för år 2005.
Vidare framgår av motionen att Folkpartiet anser att
riksdagen bör anvisa 200 miljoner kronor mindre än
vad regeringen föreslagit.

Övriga motioner

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf346
yrkande 5 ett tillkännagivande om att särlevande
föräldrar i högre utsträckning än i dag skall
reglera underhållsskyldigheten sinsemellan.

Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion Sf363
yrkande 22 ett tillkännagivande om underhållsstödet.
Det bör tydligt framgå att det i första hand är
föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för sina
barn, och bl.a. bör inkomstprövning av boföräldern
göras innan statligt stöd betalas ut.
Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf330
yrkande 1 ett tillkännagivande om en ny modell för
umgängesavdrag. Hämtande- och lämnandedagen bör
räknas som ett helt dygn i stället för dagens system
med angivande av klockslag. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om en ändring av
återbetalningsreglerna med bl.a. ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning. Om
inkomsten försämras skall den bidragsskyldige kunna
åberopa aktuell inkomst för att få beloppet sänkt. I
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om överföring
av fordran till Kronofogdemyndigheten. Tidpunkten
för överlämnande bör ändras till tolv månader och en
beloppsgräns införas på förslagsvis 1/7
prisbasbelopp.
I motion Sf354 av Torsten Lindström m.fl. (kd)
begärs i yrkande 7 ett tillkännagivande om
underhållsstödet i enlighet med föregående motion
Sf330.
Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion Sf263 yrkande 9
ett tillkännagivande om återbetalningsskyldighet,
umgängesresor och umgängesbidrag.
Återbetalningsskyldigheten bör bestämmas utifrån
dagsaktuell inkomst om inkomsten ändrats mer än 15
%. Vidare bör utredas om ett ekonomiskt stöd kan
utges till den som inte har råd att resa och träffa
sina barn samt bör umgängesavdrag utgå från faktisk
umgängestid och inte efter dygnet.
I motion Sf327 av Sven Bergström och Viviann
Gerdin (c) begärs ett tillkännagivande om en översyn
av reglerna för underhållsstöd. Föräldrarnas
aktuella ekonomiska situation skall styra
underhållsstödets storlek.
I motion Sf329 av Veronica Palm m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om att en översyn av
underhållsstödet bör göras, bl.a. bör nivån och
möjligheten att införa en indexuppräkning av
underhållsstödet ses över.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 20:3 Underhållsstöd

Enligt vad som redogjorts för ovan föreslås i betänkandet Ett
reformerat underhållsstöd (SOU 2003:42) en rad
ändringar i reglerna. Utredningen anser att
underhållsstödet även i fortsättningen skall
motsvara ungefär hälften av normalkostnaden för ett
barn sedan hänsyn tagits till det allmänna
barnbidraget och att underhållsstödets belopp för
närvarande inte bör ändras. Enligt utredningen är
det rimligt att en bidragsskyldig förälder får
förbehålla sig ett skäligt belopp för sin egen
försörjning innan han eller hon åläggs att
återbetala underhållsstöd. Utredningen föreslår
därför ett höjt och differentierat grundavdrag
beroende på bostadsort. För bidragsskyldiga som bor
i Storstockholm eller Storgöteborg förordas ett
grundavdrag om 153 900 kr, för bidragsskyldiga som
bor i en kommun som har fler än 75 000 invånare
förordas ett grundavdrag om 145 700 kr och för
övriga bidragsskyldiga förordas ett grundavdrag om
141 700 kr. Utfyllnadsdelen, dvs. den del av
underhållsstödet som en bidragsskyldig förälder inte
är skyldig att återbetala, skall enligt förslaget
prövas mot boförälderns inkomst. Samtidigt justeras
de procentsatser som bestämmer
återbetalningsbeloppets storlek. Utredningen har
vidare övervägt möjligheten att basera
återbetalningsskyldigheten på en mer aktuell inkomst
än i dag, dock utan att lämna något färdigt förslag.
Enligt utredningen bör frågan övervägas ytterligare.
Rätten till s.k. umgängesavdrag vid återbetalning av
underhållsstöd föreslås utvidgas så att
överlämnande- och återlämnandedagen tillsammans
räknas som ett helt dygn samt att avdraget skall
knytas till underhållsstödets belopp i stället för
till återbetalningsbeloppet. Utredningens förslag
innebär vidare att de bidragsskyldiga som har det
sämst ställt - de som inte är återbetalningsskyldiga
och de som har så låga återbetalningsbelopp att de
inte kan tillgodogöra sig ett umgängesavdrag - skall
ha rätt att få beloppet utbetalat till sig. Vidare
föreslås i den ovan nämnda promemorian att
underhållsstödet vid växelvis boende slopas fr.o.m.
juli 2005. Som skäl anförs i promemorian bl.a. att
det kan ifrågasättas om det är rimligt att
föräldrar, som även efter en separation fortsätter
att dela på det praktiska ansvaret för och vården av
barnet genom att barnet bor lika mycket hos båda,
får ett inkomstprövat stöd från samhället. Genom
stödet särbehandlas dessa föräldrar jämfört med
t.ex. sammanlevande föräldrar med svag ekonomi.

Mot bakgrund av att regeringen snart avser att
återkomma till riksdagen med en proposition avseende
förslag på ett reformerat underhållsstödssystem
anser utskottet att det för närvarande inte skall
göras några ändringar i systemet med underhållsstöd.
Utskottet har inte något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet
avstyrker därmed motion Sf364 yrkande 1.

Övriga motioner

De flesta av de frågor som tas upp i de olika
motionsyrkandena, t.ex. inkomstprövning av
boföräldern, en ny modell för umgängesavdrag och att
återbetalningsskyldighet skall baseras på mer
aktuella inkomster, är föremål för regeringens
överväganden. Utskottet anser att även dessa
motionsyrkanden bör avslås med hänvisning till
regeringens kommande proposition. Utskottet
avstyrker därmed motionerna Sf346 yrkande 5, Sf363
yrkande 22, Sf330 yrkandena 1 och 2, Sf354 yrkande
7, Sf263 yrkande 9, Sf327 och Sf329.

Två av utredningens förslag (SOU 2003:42, s. 272)
har föranlett ändring som innebär att indrivning av
fordringar som avser återbetalningsskyldighet av
underhållsstöd, om inte särskilda skäl talar emot
det, skall begäras senast fem månader efter det att
den äldsta fordringen skulle ha betalats. Vidare
gäller att indrivning inte behöver begäras om
fordringarna på den bidragsskyldige understiger 500
kr, om det inte finns särskilda skäl. Ändringarna
gäller fr.o.m. den 1 januari 2005. Med det anförda
avstyrks motion Sf330 yrkande 3.

21:4 Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag
till medelsanvisning till anslaget 21:4
Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner. Därmed bör riksdagen avslå ett
motionsyrkande om annan medelsanvisning för
anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå ett motionsyrkande
om höjd bidragsnivå vid internationella
adoptioner.
Jämför reservation 81(c).

Gällande ordning

Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
utges enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid
adoption av utländska barn. Bidrag lämnas för
närvarande med 40 000 kr per barn vid adoption av
barn upp till tio års ålder.

Propositionen

Antalet adoptivbarn som kommer till Sverige från
utlandet beräknas till 1 000 barn för 2004. Under
2003 kom totalt 1 027 barn till Sverige för
adoption, varav 920 kom genom auktoriserade
organisationer.

I regeringens proposition 2003/04:131
Internationella adoptionsfrågor föreslås en ändring
i lagen så att adoptionskostnadsbidrag endast skall
lämnas för adoptioner som förmedlas av en
sammanslutning som är auktoriserad enligt lagen
(1997:192) om internationell adoptionsförmedling.
Årligen genomförs ca 100 enskilda adoptioner av barn
under tio år. Ett genomförande av förslaget beräknas
medföra en minskad kostnad om ca 4 miljoner kronor
per år. Av propositionen framgår att regeringen
räknar med en utgiftsminskning till följd av ändrade
regler för adoptionskostnadsbidraget.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2005 till anslaget 21:4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på
36 miljoner kronor.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2005

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf346
yrkande 7 i denna del att riksdagen anvisar 8
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I
yrkande 6 samma motion begärs att bidraget till
kostnader för internationella adoptioner höjs till
50 % av kostnaden, enligt en schablon grundad på
varifrån barnet adopteras, dock till högst 55 000 kr
per barn.

Övrig motion

I motion So511 yrkande 3 av Birgitta Carlsson och
Rigmor Stenmark (c) begärs ett tillkännagivande om
höjd bidragsnivå vid internationella adoptioner. Att
adoptera ett barn är förenat med stora kostnader,
ofta på nivåer långt över 100 000 kr. Detta innebär
att många inte har råd att skaffa adoptivbarn.
Adoptionskostnadsbidraget skall därför täcka minst
50 % av kostnaderna i samband med adoption.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:4 Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner

Efter att adoptionskostnadsbidraget varit oförändrat
sedan 1991 höjdes det kraftigt den 1 januari 2001,
från 24 000 kr till 40 000 kr per barn. Vidare
träder de ändrade reglerna för
adoptionskostnadsbidrag i kraft den 1 januari 2005.
Utskottet finner inte anledning att nu föreslå
ytterligare höjning av bidraget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning och avstyrker motion Sf346 yrkandena
6 och 7.

Övrig motion

I motion So511 yrkande 3 begärs ett tillkännagivande
om höjd bidragsnivå vid internationella adoptioner.
Utskottet anser som nyss nämnts att det inte är
aktuellt med någon ändring av
adoptionskostnadsbidraget och avstyrker därmed
motionen i fråga.

21:5 Barnpension och efterlevandestöd för barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:5
Barnpension och efterlevandestöd för barn.

Gällande ordning

Från och med 2003 gäller nya regler för barnpension.
Barnpension från folkpension och ATP har ersatts med
inkomstgrundad barnpension och efterlevandestöd till
barn.

Barnpension och efterlevandestöd till barn utges
till barn under 18 år, vars ena eller båda föräldrar
avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium
eller liknande kan barnpensionen förlängas, längst
t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år.
Barnpension efter en förälder utges med 35 % av
den avlidnes efterlevandepensionsunderlag om den
avlidne efterlämnar ett pensionsberättigat barn som
inte fyllt tolv år. Från och med månaden då barnet
fyller tolv år utges barnpension i stället med 30 %.
Finns det fler barn som är berättigade till
barnpension efter den avlidne föräldern ökas
procenttalen. Barnpension efter båda föräldrarna
utges med 35 % av respektive förälders
pensionsunderlag.
Efterlevandestödet till barn utgör en lägsta
garanterad nivå för barnet och ges därför bl.a. som
en utfyllnadsförmån till barnpensionen.
Efterlevandestöd till barn utges med 40 % av
prisbasbeloppet. Dubbelt efterlevandestöd utges i de
fall då båda föräldrarna avlidit. Barnpension efter
avliden förälder minskar efterlevandestödet till
barn krona för krona.

Propositionen

Från anslaget bekostas fr.o.m. 2003 barnpension i
form av inkomstgrundad barnpension och
efterlevandestöd till barn och skall garantera att
barn vars ena eller båda föräldrar har avlidit ges
en rimlig ekonomisk standard. Från och med 2003
finansieras inkomstgrundad barnpension med
efterlevandepensionsavgift enligt socialavgiftslagen
(2000:980). Efterlevandestöd till barn finansieras
med skattemedel. Under 2003 uppgick utgifterna för
barnpension och efterlevandestöd för barn till ca 1
045 miljoner kronor. För innevarande år beräknas
utgifterna till ca 1 057 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2005 till anslaget 21:5 Barnpension och
efterlevandestöd för barn anvisar ett ramanslag på 1
043,9 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:6 Vårdbidrag
för funktionshindrade barn. Därmed bör
riksdagen avslå ett motionsyrkande om annan
medelsanvisning för anslaget.
Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden om
rätt till vårdbidrag för biståndsarbetare och
om delat vårdbidrag.

Gällande ordning

Vårdbidrag utges enligt lagen (1998:703) om
handikappersättning och vårdbidrag till föräldrar
med hemmavarande barn som är i behov av särskild
tillsyn eller vård. Den 1 januari 2003 höjdes den
övre åldersgränsen för rätt till vårdbidrag från 16
år till halvårsskiftet det år barnet fyller 19 år.
Vid bedömning av rätt till vårdbidrag beaktas även
merkostnader på grund av barnets sjukdom eller
funktionshinder. Vårdbidrag kan också utges med
beaktande enbart av merkostnader. För barn som
vistas på institution eller enskilt hem genom
samhällets försorg kan ferievårdbidrag under vissa
förutsättningar utbetalas för den tid barnet vistas
hemma.

Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras
till prisbasbeloppet och hel förmån utgör 250 % av
prisbasbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktigt och
pensionsgrundande.
Ersättning för merkostnader som motsvarar minst 18
% av prisbasbeloppet kan betalas ut utöver det
annars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag,
under förutsättning att vård- och tillsynsbehovet
för ett barn är så stort att det räcker för att
grunda rätt till helt vårdbidrag. Den del av
vårdbidraget som motsvarar merkostnader är skattefri
och inte pensionsgrundande.

Propositionen

Syftet med vårdbidrag för barn med funktionshinder
är att ge föräldrar möjlighet att i hemmet ta hand
om ett funktionshindrat barn med behov av särskild
tillsyn och vård.

Antalet vårdbidrag var år 2003 ca 3 700 fler än
2002. Den stora ökningen under 2003 beror på att den
övre gränsen för vårdbidrag höjdes från 16 år till
19 år den 1 januari 2003.
År 2003 uppgick utgifterna för anslaget till drygt
2 232 miljoner kronor, varav ca 111 miljoner kronor
bestod av merkostnadsersättningar. För innevarande
år beräknas utgifterna till ca 2 443 miljoner
kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2005 till anslaget 21:6 Vårdbidrag för
funktionshindrade barn anvisar ett ramanslag på 2
622,2 miljoner kronor.
Av propositionen framgår att RFV under 2003
överlämnat rapporten Ökning av antalet vårdbidrag -
perspektiv från flera myndigheter (RFV anser 2003:2)
till regeringen. Rapporten har tagits fram i
samarbete med Socialstyrelsen på uppdrag av
regeringen. I rapporten konstaterar RFV att
föräldrar till barn med psykiska sjukdomar och
syndrom svarar för det största antalet nybeviljade
vårdbidrag. Inom den gruppen står diagnosen
ADHD/DAMP för den största ökningen. En särskild
studie har gjorts avseende fördelningen av beviljade
vårdbidrag för flickor respektive pojkar. RFV
konstaterar där att det i dag är flest pojkar som
utreds och diagnostiseras. En orsak till det
ojämlika förhållandet mellan flickor och pojkar som
diskuteras i rapporten är att forskningen i princip
enbart är grundad på pojkar, vilket kan göra det
svårt att upptäcka flickors symtom. RFV konstaterar
också att med en utvecklad forskning kan även
flickors symtom upptäckas. Regeringen anser med
anledning av RFV:s rapport det angeläget att få veta
mer om situationen för flickor med psykiska
störningar, främst diagnosen ADHD/DAMP. Regeringen
har därför uppdragit åt Statens beredning för
medicinsk utvärdering (SBU) att i samråd med
Socialstyrelsen analysera och kartlägga kunskaperna
om flickor med vissa psykiska störningar, särskilt
avseende ADHD. Därtill har SBU fått i uppdrag att
göra en nationell och internationell
forskningsöversikt på området. SBU skall överlämna
sin rapport till Socialdepartementet senast den 15
december 2004.
Vidare framgår av propositionen att regeringen ser
det som angeläget att förkorta försäkringskassornas
handläggningstider för utbetalning av vårdbidrag.
RFV skall därför redovisa insatser som vidtagits för
att förkorta genomströmningstiderna för vårdbidrag
för funktionshindrade barn. RFV skall även redovisa
insatser som vidtagits för att minska skillnaderna
mellan försäkringskassorna. Av RFV:s årsredovisning
framgår att genomströmningstiderna för vårdbidraget
har minskat under 2003 och ligger på högst 180 dagar
för
75 % av ärendena. Det är en minskning med 20 dagar
jämfört med 2002. Skillnaden mellan
försäkringskassan med den längsta och den kortaste
handläggningstiden har också minskat från 363 dagar
2002 till 157 dagar 2003. Under 2004 är vårdbidraget
föremål för en processkartläggning i syfte att skapa
enhetliga handläggningsrutiner mellan
försäkringskassorna för att därmed ytterligare
minska skillnaderna.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2005

Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion Sf363
yrkande 44 i denna del att riksdagen anvisar 1
miljon kronor mer än vad regeringen föreslagit. I
samma motion, yrkande 43, begärs beslut att införa
vårdbidrag för barn till biståndsarbetare.

Övrig motion

I motion Sf245 av Billy Gustafsson och Conny Öhman
(s) begärs ett tillkännagivande om att vårdbidrag
bör delas när föräldrarna har delad vårdnad om
barnet. Om den förälder som barnet är folkbokfört
hos vägrar att skriva under ansökan om delat
vårdbidrag, får den andre föräldern ingen del av
bidraget.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Utskottet har tidigare informerat sig om
vårdbidraget och de problem som genom åren har
uppmärksammats vad gäller handläggningstider,
beslutsunderlag m.m. Utskottet har då konstaterat
att det funnits brister och att dessa har påtalats
av regeringen bl.a. i regleringsbrev till RFV.
Bristerna har bl.a. bestått i bristande kvalitet i
handläggningen av vårdbidrag och skillnader mellan
försäkringskassorna. En annan brist har varit att
genomströmningstiden för ärenden i
socialförsäkringsnämnd, bl.a. vårdbidrag, varit
oacceptabelt lång.

Utskottet vidhåller sin tidigare kritiska
ståndpunkt (bet. 2003/04:SfU1) och anser det vara
beklagligt att försäkringskassorna ännu inte helt
kommit till rätta med problemen med de i vart fall
hos vissa försäkringskassor alltför långa
handläggningstiderna och att det fortfarande synes
finnas brister i kvaliteten i beslutsunderlagen.
Utskottet är dock positivt till de vidtagna
åtgärderna och de framsteg som redovisas i
propositionen. Utskottet förutsätter att det
vidtagna arbetet kommer att resultera i åtgärder för
att slutligt rätta till problemen.
Socialförsäkringslagen (1999:799) innehåller
bestämmelser om förmåner som dels grundas på
bosättning i Sverige, dels är beroende av arbete här
i landet. Den del av försäkringen som baseras på
bosättning avser garantibelopp och bidrag, t.ex.
vårdbidrag, medan den del som baseras på arbete
avser inkomstförlust. Socialförsäkringslagen har
utsträckt giltighet vid utlandsvistelse för vissa
särskilda grupper, bl.a. för biståndsarbetare. I
lagen föreskrivs att biståndsarbetare m.fl., som av
svenskt trossamfund eller svensk ideell organisation
som bedriver biståndsverksamhet sänds ut för att
tjänstgöra utomlands, skall vara försäkrade i
Sverige för bosättningsbaserade förmåner om
utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år. Denna
bestämmelse gäller även medföljande
familjemedlemmar. Det finns vissa begränsningar när
det gäller utbetalning av bosättningsbaserade
förmåner vid vistelse i ett land som varken är
medlem i EU eller omfattas av EES-avtalet. För
biståndsarbetare gäller att de har rätt att uppbära
vissa familjestöd, t.ex. föräldrapenning på
lägstanivå/grundnivå och barnbidrag, under
utlandsvistelsen, dock som längst under fem år. För
vårdbidrag gäller dock att förmånen endast får utges
om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex
månader.
Utskottet har tidigare avstyrkt motionsyrkanden om
att vårdbidrag för funktionshindrade barn bör kunna
utges till biståndsarbetare (senast i bet.
2003/04:SfU1). Utskottet fann då inget skäl att
ändra det ställningstagande som gjordes i samband
med att socialförsäkringslagen antogs (prop.
1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, rskr.
1999/2000:12). Utskottet finner inte heller nu
anledning att göra en annan bedömning.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag till medelsanvisning samt avstyrker motion
Sf363 yrkande 44 i denna del samt yrkande 43 i samma
motion.

Övrig motion

Enligt nuvarande regler gäller att föräldrar som har
gemensam vårdnad om ett barn får dela vårdbidraget
mellan sig om båda tar del i vården av barnet samt
om båda begär det. En delning av utbetalningen av
vårdbidraget innebär dock inte någon delning av
rätten till bidraget utan det är endast
utbetalningen som delas mellan föräldrarna. Vid
oenighet får den förälder som har den huvudsakliga
vården om barnet hela vårdbidraget. Utskottet har
tidigare avstyrkt ett liknande motionsyrkande (bet.
2003/04:SfU1) och har även tidigare avstyrkt
motionsyrkanden om att vårdbidraget skall fördelas
procentuellt rättvist mellan frånskilda föräldrar
(bet. 2002/03:SfU1). Liksom då anser utskottet att
det får ankomma på regeringen att överväga lämpliga
åtgärder i aktuellt hänseende om problem av större
omfattning skulle förekomma. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Sf245.

21:7 Pensionsrätt för barnår

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
medelsanvisning till anslaget 21:7
Pensionsrätt för barnår.

Gällande ordning

Pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna
tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds och t.o.m.
det år då barnet fyller tre år eller, om barnet är
fött under någon av månaderna juli t.o.m. december,
fr.o.m. det år då barnet uppnår ett års ålder t.o.m.
det år då barnet fyller fyra år. Föräldrarna kan
själva välja vem av dem som skall tillgodoräknas det
pensionsgrundande beloppet. Om föräldrarna inte gör
ett aktivt val kommer den förälder som har den
lägsta pensionsgrundande inkomsten det aktuella året
att tillgodoräknas barnårsrätt automatiskt. För den
förälder som tillgodoräknas pensionsgrundande belopp
för barnår skall en fiktiv inkomst beräknas för
denna tid. Den fiktiva inkomsten kan beräknas på tre
sätt, genom utfyllnad till förälderns
pensionsgrundande inkomst året före barnets födelse,
genom utfyllnad till 75 % av den genomsnittliga
pensionsgrundande inkomsten för alla försäkrade
under 65 år eller med ett för alla försäkrade
enhetligt belopp. Det alternativ som ger det
förmånligaste utfallet för ett givet år används.

Utifrån det pensionsgrundande beloppet skall
pensionsrätt beräknas med 18,5 % av underlaget. För
dessa pensionsgrundande belopp betalar staten en
ålderspensionsavgift om 18,5 %.
Barnårsrätt för adoptivföräldrar ges under fyra
år, räknat från dagen den försäkrade fick barnet i
sin vård och längst tills barnet fyller tio år.
Adoptivföräldrar kan tillgodoräknas barnårsrätt för
tid före det formella adoptionsbeslutet, om de
vårdar och bor tillsammans med ett barn som de tagit
emot i syfte att adoptera det. Detta gäller även den
som är särskilt förordnad vårdnadshavare.

Propositionen

Syftet med pensionsrätt för barnår är att stödja den
förälder i familjen som har lägst inkomst och/eller
tagit störst del av vårdnaden av barnet. Anslaget
har tillkommit med anledning av det reformerade
ålderspensionssystemet.

Eftersom barnårsrätten, om föräldrarna inte gör
ett aktivt val, tillfaller den förälder som har
lägst inkomst och det i hög utsträckning är kvinnor
som har de lägsta inkomsterna kommer denna förmån,
enligt regeringen, främst kvinnor till godo.
Den statliga ålderspensionsavgiftens storlek och
utgiftsutvecklingen för pensionsrätt för barnår
styrs främst av pris- och inkomstbasbeloppens
utveckling, utveckling av födelsetalen,
timlöneutvecklingen, inflation och arbetslöshet.
Under 2003 uppgick utgifterna för pensionsrätt för
barnår till 3 831 miljoner kronor. För innevarande
år beräknas utgifterna till 4 051 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2005 till anslaget 21:7 Pensionsrätt för barnår
anvisar ett ramanslag på 4 319 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte
föranlett några motionsyrkanden. Utskottet
tillstyrker förslaget.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Parlamentarisk utredning av
socialförsäkringarna (punkt 1)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo Könberg
(fp), Anita Sidén (m), Linnéa Darell (fp),
Birgitta Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m) och
Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed delvis motionerna 2004/05:Sf357 yrkande 11,
2004/05:Sf359 yrkande 2, 2004/05:Sf384 yrkande 2 och
2004/05:Sf394 yrkandena 1 och 2 samt avslår motion
2004/05:Sf389 yrkande 6.

Ställningstagande

En parlamentarisk utredning om socialförsäkringarna
bör snarast tillsättas.

Regeringen har tillsatt en ensamutredare som skall
vara klar hösten 2006 och först därefter avses en
parlamentarisk utredning tillsättas. Vi anser det
angeläget att den parlamentariska utredningen
tillsätts redan nu. Detta bör ges regeringen till
känna.

2. Parlamentarisk utredning av
socialförsäkringarna (punkt 1)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf389 yrkande 6 och avslår
motionerna 2004/05:Sf357 yrkande 11, 2004/05:Sf359
yrkande 2, 2004/05:Sf384 yrkande 2 och 2004/05:Sf394
yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Socialförsäkringssystemet bygger på en hög
sysselsättning, och det största problemet i dag är
att alltför få arbetar. Det viktigaste är att få ned
de höga sjuktalen genom att satsa på rehabilitering
och ett friskare arbetsliv och uppfylla målen om
full sysselsättning. Direktiven till den nu inledda
översynen av socialförsäkringarna står i skarp
motsättning till den generella välfärdens ideologi.
Den generella välfärden är särskilt viktig för
kvinnor. Vi anser att de förbättringar av
socialförsäkringarna som är nödvändiga skall göras
löpande och inom ramen för befintliga system.
Regeringen bör därför lägga ned utredningen av
socialförsäkringarna och i stället fokusera på att
förbättra nuvarande system genom att t.ex. höja
taken och se över reglerna för tillträde till
försäkringarna.

3. Principer för socialförsäkringarna (punkt 2)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf359 yrkande 1 och avslår
motionerna 2004/05:Sf338, 2004/05:Sf377,
2004/05:Sf384 yrkandena 1 och 3-9 samt 2004/05:Sf389
yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

Vi anser att staten bör tillhandahålla ett generellt
system för att försäkra inkomstbortfall vid sjukdom,
arbetslöshet, barnafödande och pension. Systemet
skall även ge utrymme för egna lösningar och
personligt ansvarstagande. Med undantag för
pensionssystemet är dagens socialförsäkringar dock
varken särskilt robusta, överskådliga eller
träffsäkra och behöver därför reformeras.

I ett kortare perspektiv bör socialförsäkringarna,
utöver pensionssystemet, renodlas och samordnas. Ett
bättre samband mellan avgifter och förmåner måste
upprättas genom någon form av löne- och
avgiftsväxling. I ett längre perspektiv är det
önskvärt att hela skatte-, avgifts- och
transfereringssystemet effektiviseras. Därtill bör
incitamenten för enskilda individer förbättras.

4. Principer för socialförsäkringarna (punkt 2)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf389 yrkandena 1 och 3 och
avslår motionerna 2004/05:Sf338, 2004/05:Sf359
yrkande 1, 2004/05:Sf377 samt 2004/05:Sf384
yrkandena 1 och 3-9.

Ställningstagande

Socialförsäkringarna bör även fortsättningsvis vara
allmänna och obligatoriska försäkringar som
finansieras solidariskt med socialavgifter och
allmänna skattemedel. Endast genom en
skattefinansierad välfärd uppnås nödvändiga
omfördelande effekter så att tillgången till social
trygghet inte skall vara beroende av kön, hälsa
eller ekonomiska resurser.

Inkomstbortfallsprincipen innebär att i stort sett
alla omfattas och gynnas av systemet. Därmed skapas
en solidaritet även hos samhällets mellanskikt.
Sedan ett antal år växer marknaden och inslagen av
privata försäkringar på det sociala området. Det
urholkar jämlikheten och slår mer mot vissa grupper
än andra. Statens ansvar skall inte lämnas över vare
sig till den privata sidan eller till
arbetsmarknadens parter.

5. Principer för socialförsäkringarna (punkt 2)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf384 yrkandena 1 och 3-9 och
avslår motionerna 2004/05:Sf338, 2004/05:Sf359
yrkande 1, 2004/05:Sf377 samt 2004/05:Sf389
yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

Trygghetssystemet skall vara långsiktigt hållbart
och klara svängningar i konjunkturen liksom
förändringar i demografin. Det skall syfta till att
hjälpa människor, som på grund av sjukdom eller
arbetslöshet förlorar sin arbetsinkomst, tillbaka
till arbetslivet. Genom att renodla
trygghetssystemets olika ersättningsnivåer och skapa
ett enhetligt system förbättras möjligheten att
vidta rätt åtgärder så att personen kan återgå i
arbete. Samtidigt blir det också mer förutsägbart
såväl för den enskilde som för staten.

Alla människor skall garanteras en ekonomisk
grundtrygghet. Det bör övervägas om barnfamiljer bör
erbjudas en högre trygghetsnivå. Människor måste
kunna lita på systemet och samtidigt kunna påverka
sin egen situation. Riskerna måste spridas så att
människor kan delta på lika villkor. Inom systemet
skall kunna ske en rimlig omfördelning mellan
individer men också över livet.
Inkomstbortfallsförsäkringar är inte det enda sättet
att skapa en trygghet för förvärvsarbetande vid
sjukdom eller arbetslöshet. Inom ramen för en
översyn bör såväl grundtrygghetslösningar som former
för "välfärds-sparande" prövas som möjliga inslag i
en arbetslivsförsäkring.
Både rättvisa och effektivitet talar för
införandet av en samordnad arbetslivsförsäkring, där
sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring ingår och där
ersättningsnivåerna harmoniseras och
myndighetsstrukturerna slås ihop.

6. EU:s kompetens (punkt 4)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf263 yrkande 10,
2004/05:Sf362 yrkande 1 och 2004/05:Sf389 yrkande 5.

Ställningstagande

Den nationella beslutanderätten i EU-frågor på det
sociala området värnas i teorin, men i praktiken
pågår en harmonisering på området som drivs på av
EMU-projektet. I och med Nicefördraget slog
Europeiska rådet fast en s.k. europeisk social
modell. Rådet har vidare gett medlemsstaterna
generella riktlinjer om att offentlig sektor skall
privatiseras. Vi ser en uppenbar risk att EU-
samarbetet kommer att medföra en ökad privatisering
av socialförsäkringarna, vilket i sin tur riskerar
att hota det generella välfärdssystemet i Sverige.
Regeringen bör därför verka för att den nationella
beslutanderätten på det sociala området bevaras.

7. Gränshinder i Norden (punkt 5)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed delvis motion 2004/05:Sf356 yrkande 2 samt
avslår motionerna 2004/05:Sf228, 2004/05:Sf229,
2004/05:Sf248, 2004/05:Sf280, 2004/05:Sf367,
2004/05:Sf385 och 2004/05:Sf386.

Ställningstagande

Nuvarande utformning av
socialförsäkringssystemet kan ge besvärliga
effekter när en person arbetar i såväl
Sverige som Danmark. Det gäller bl.a.
reglerna för arbetsgivaravgift, intjänande
av ålderspension, föräldraförsäkringen samt
ersättning till långtidssjukskrivna. Detta
försvårar rörligheten på arbetsmarknaden i
Öresundsregionen. Regeringen bör därför
snarast genomföra en översyn av regelverket
och dess effekter och återkomma till
riksdagen med förslag om hur gränshinder kan
undanröjas.

8. Utlandsstationerade (punkt 7)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo Könberg
(fp), Anita Sidén (m), Linnéa Darell (fp),
Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed delvis motion 2004/05:Sk5 yrkande 2.

Ställningstagande

När den nya socialavgiftslagen trädde i kraft den 1
januari 2001 blev alla skattepliktiga förmåner för
utlandsstationerad personal föremål för
arbetsgivaravgifter. Det innebär att alla de
utgifter som arbetsgivaren väljer att stå för
beläggs med arbetsgivaravgifter. Särskilt för
verksamhet i stora världsstäder som Tokyo, New York
och London innebär nuvarande regelverk att
kostnaderna för utlandsstationering snabbt ökar.
Svenska storföretag löser detta genom att skapa
dotterbolag i länder som man behöver personal i, men
för mindre företag som behöver utlandsstationerad
personal innebär de svenska arbetsgivaravgifterna en
betydande utgift. Kopplingen mellan en arbetsgivares
lönekostnader och den utlandsstationerade
arbetstagarens rättigheter i det svenska
socialförsäkringssystemet har blivit utomordentligt
svag. Det är också en inkongruens vad gäller
beskattningen mellan statligt anställda och privat
anställda.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om hur ovanstående problem skall kunna
lösas.

9. Företagares socialförsäkringsskydd (punkt 9)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf270 yrkandena 1-4 samt
avslår motionerna 2004/05:Sf313, 2004/05:A355
yrkande 15, 2004/05:MJ508 yrkande 4, 2004/05:N398
yrkande 7 och 2004/05:N413 yrkande 7.

Ställningstagande

De skilda reglerna för SGI för anställda respektive
egenföretagare är inkonsekventa och bör göras så
likformiga som möjligt. SGI skall beräknas som
genomsnitt av den lön som egenföretagaren tagit ut
de senaste två åren. Vidare bör arbetstiden beräknas
på samma sätt för egenföretagare som för löntagare
vid tillfällig föräldrapenning.

Det finns regler som diskriminerar närstående till
företagare. Ett exempel är att en kvinna som
deklarerat hälften av inkomsterna från ett lantbruk
kan få lägre SGI och därmed lägre föräldrapenning om
maken gjort skattemässiga avsättningar. SGI:n
beräknas nämligen med utgångspunkt i den sammanlagda
deklarerade inkomsten, varefter den delas lika
mellan makarna. Alla sådana diskriminerande regler
bör slopas.
Enligt RFV:s föreskrifter skall vid beräkning av
SGI endast beaktas sådan inkomst som en försäkrad
kan antas komma att ha av eget arbete under minst
sex månader i följd. Det innebär att egenföretagare
och/eller tillfälligt anställda kan nekas
sjukpenning på grund av att deras uppdrag inte är
tillräckligt långa. Denna begränsning bör tas bort
så att egenföretagare och visstidsanställda inte
riskerar att stå utan inkomstbortfallsförsäkring i
händelse av sjukdom eller föräldraskap.

10.Företagares socialförsäkringsskydd (punkt 9)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:A355 yrkande 15,
2004/05:MJ508 yrkande 4 och 2004/05:N413 yrkande 7
samt avslår motionerna 2004/05:Sf270 yrkandena 1-4,
2004/05:Sf313 och 2004/05:N398 yrkande 7.

Ställningstagande

Det finns brister i det sociala trygghetssystemet
när det gäller företagare. En egenföretagare har
fasta kostnader vid sjukdom och föräldraledighet.
Samtidigt som företaget tillfälligt är stängt med
bortfall av inkomster riskeras även ett mer
långsiktigt inkomstbortfall genom att kunderna söker
sig till andra företag. Detta är särskilt känsligt
för företag som verkar inom tjänstesektorn. Vi
kritiserar även att den tillfälliga
föräldrapenningen för en egenföretagare beräknas per
kalenderdag. Systemet är inte heller anpassat för
personer som kombinerar eget företagande med
anställning eller studier. Villkoren i
föräldraförsäkringen för företagare bör göras
likvärdiga med dem för andra personer.

11.Företagares socialförsäkringsskydd (punkt 9)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf313 och 2004/05:N398
yrkande 7 samt avslår motionerna 2004/05:Sf270
yrkandena 1-4, 2004/05:A355 yrkande 15,
2004/05:MJ508 yrkande 4 och 2004/05:N413 yrkande 7.

Ställningstagande

Trygghetssystemen diskriminerar småföretagare och
behöver därför reformeras. En egenföretagare har
fasta kostnader vid sjukdom och föräldraledighet.
Samtidigt som företaget tillfälligt är stängt med
bortfall av inkomster riskeras även ett mer
långsiktigt inkomstbortfall genom att kunderna söker
sig till andra företag. Egenföretagaren får också
lägre tillfällig föräldrapenning än anställda. Vi
anser att samma villkor skall gälla för företagare
som för anställda.

12.Konstnärernas socialförsäkringsskydd
(punkt 10)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo Könberg
(fp), Anita Sidén (m), Linnéa Darell (fp),
Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed delvis motionerna 2004/05:Kr239 yrkandena 6,
7 och 11 samt 2004/05:Kr357 yrkande 1.

Ställningstagande

Villkoren för de professionella konstnärerna att
kunna basera sin försörjning och inbetalning till
socialförsäkringssystemet på ersättning för utfört
arbete måste förbättras och underlättas. Det
karakteristiska för konstnärsyrket är att det tar
lång tid att etablera sig som konstnär och att
inkomsterna är ojämna över tiden. För konstnärerna
behövs därför mer individanpassade
socialförsäkringssystem.

13.Orsaker till ohälsan (punkt 12)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf359 yrkande 3.

Ställningstagande

Det finns inga enkla förklaringar till att
ohälsotalen ökat så dramatiskt sedan 1997 utan
orsakerna är komplexa. När man läser regeringens
texter och lyssnar på debatter slås man av hur
dogmatiskt regeringen ser på orsakerna till
sjukfrånvaron. Arbetsplatsens beskaffenhet och
arbetsmiljön verkar vara de enda faktorer som
påverkar människor att må dåligt och sjukskriva sig.
Utan att förringa arbetsplatsens betydelse i
sammanhanget finns det ett flertal orsaker till den
ökade sjukfrånvaron. Människors svårigheter att få
hela livspusslet att gå ihop torde skapa en
betydande del av ohälsan. Utformningen av familje-,
social-, folkhälso-, skatte- och
jämställdhetspolitiken har stor betydelse för
möjligheterna att komma till rätta med ohälsan.
Ohälsan både i och utanför arbetslivet måste
bekämpas genom att stärka den enskilda människans
känsla av värde, inflytande och egenmakt. Hälsa
handlar om att få leva ett så friskt liv som möjligt
utifrån sina egna förutsättningar. Svårigheter att
få tillräckligt med tid för barn, familj, sig själv,
släkt och vänner skapar den stress, känsla av
otillräcklighet, ensamhet och trötthet som så många
känner. Grundtryggheten och hälsan hos barn och
vuxna har därmed blivit mindre. De växande
ohälsotalen kräver således ett helhetsgrepp.

14.Sjukdomsbegreppet (punkt 13)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo Könberg
(fp), Anita Sidén (m), Linnéa Darell (fp),
Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf287 yrkande 13 och
2004/05:Sf357 yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Lägre sjukfrånvaro uppnås bl.a. genom stramare och
klarare regler för sjukskrivning, men också genom
bättre rehabilitering, nationell vårdgaranti,
finansiell samordning och en fungerande
arbetsmarknad för dem som behöver byta arbete.

Regeringen bör genomföra en kartläggning av
effekterna kring de förändringar som skett under
1990-talet avseende sjukdomsbegreppet för att bedöma
dess påverkan på sjukskrivningarna. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med en redovisning
av resultatet och förslag till förändringar i syfte
att tydliggöra sjukförsäkringens regelverk.

15.Försäkran vid sjukpenning (punkt 15)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf357 yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Vi vill återinföra att den sjukskrivne den 28:e
dagen ger en skriftlig försäkran om nedsatt
arbetsförmåga till försäkringskassan. Intyget
avskaffades den 1 juli 2003 efter beslut av regering
och riksdag. Vi anser att avskaffandet av intyget
motverkar syftet med en uppstramning av
sjukskrivningsprocessen.

16.Information om sjukförsäkringens syfte
(punkt 16)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf359 yrkande 14.

Ställningstagande

Att de dramatiskt ökade sjukskrivningstalen till
stor del beror på en förskjutning av attityderna
till sjukförsäkringen torde stå klart för de flesta.
Olika undersökningar pekar på en sådan förskjutning.
Många anser det vara fullt legitimt att sjukanmäla
sig även om man inte är sjuk i medicinsk mening.
Detta kan delvis bero på bristande kunskaper om
syftet med sjukförsäkringen. Det som är tänkt att
vara en sjukförsäkring har i mångas medvetande
kommit att betraktas som en
inkomstbortfallsförsäkring. Som ett led i att stärka
legitimiteten för sjukförsäkringssystemet måste
arbetet med att informera om sjukförsäkringens syfte
ges ett stort utrymme.

17.Läkarna och sjukskrivningsprocessen
(punkt 17)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf403 yrkande 10 och avslår
motion 2004/05:Sf359 yrkande 16.

Ställningstagande

Vi anser att utbildning respektive fortbildning av
läkare i försäkringsmedicin är av stor vikt för att
höja kvaliteten på de behandlande läkarnas intyg och
utlåtanden. Utbildningen bör omfatta alla läkare,
även dem som nu är i tjänst. På sikt bör genomgången
utbildning i försäkringsmedicin bli ett villkor för
att över huvud taget få skriva sjukintyg till
försäkringskassan. Vi anser att regeringen bör låta
utreda i vilken takt detta skall genomföras och
därefter återkomma till riksdagen i denna fråga.

18.Läkarna och sjukskrivningsprocessen
(punkt 17)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf359 yrkande 16 och avslår
motion 2004/05:Sf403 yrkande 10.

Ställningstagande

Ohälsan beror i hög grad på männskors svårigheter
att få hela livspusslet att gå ihop. Läkarnas roll i
sjukskrivningsprocessen är av största betydelse.
Såväl för individen som med tanke på samhällets
kostnader är det mycket viktigt att precisionen ökar
i sjukskrivningsprocessen. Varje läkare måste vara
medveten om att en sjukskrivning innebär utfärdande
av en "check" som arbetsgivaren och senare
statskassan bekostar.

Läkaren måste från ett helhetsperspektiv bedöma
den sammantagna och långsiktiga konsekvensen av att
ta en person ur arbetslivet. Varje sjukskrivning
rymmer nämligen en inneboende risk för isolering och
passivisering. Sjukskrivningar med slentrianmässiga
och oprecisa diagnoser måste undvikas. Vidare måste
den intygslämnande läkaren så långt möjligt undvika
heltidssjukskrivning och i stället ta vara på
personens arbetsförmåga även om den är begränsad.

19.Sjukgymnaster och psykologer (punkt 18)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf383 och avslår motion
2004/05:Sf301.

Ställningstagande

Jag anser att den av utskottet förordade
försöksverksamheten avseende sjukgymnaster även
skall omfatta psykologer som är en annan legitimerad
yrkesgrupp som ofta träffar patienterna vid ett
flertal tillfällen och som också ofta är direkt
inblandade i deras rehabilitering. Det är även en
yrkesgrupp som inom sitt specialistområde har större
möjligheter än läkare att bedöma behovet av
sjukskrivning i förhållande till rehabilitering och
patientens arbetsuppgifter.

20.Minskningsregeln (punkt 19)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf347 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi menar att möjligheten att ersätta för
inkomstbortfall ända upp till 90 % av lönen
förhindrar ekonomiska incitament att verka fullt ut.
Vi föreslår därför att taket för den sammanlagda
ersättningen - från den statliga sjukförsäkringen
och genom kollektivavtal - sänks till 85 % av lönen
de första sex frånvaromånaderna och till 75 %
därefter. Vi föreslår att denna förändring träder i
kraft först 2006 så att de avtalsslutande parterna
har möjlighet att förhandla om avtalen under 2005.

21.Sänkta ersättningsnivåer (punkt 20)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf357 yrkande 6.

Ställningstagande

Det är viktigt att den offentliga sjukförsäkringen
ger ett skydd mot orimliga inkomstbortfall när man
är sjuk. Det måste således finnas en grundläggande
trygghet för dem som drabbas. Som i all
försäkringsverksamhet måste det dock finnas en
tydlig självrisk för den enskilde för att
sjukförsäkringen inte skall överutnyttjas. Att
ersättningens storlek påverkar
sjukskrivningsbeteendet har stöd i forskningen.

22.Tak i sjukförsäkringen (punkt 21,
motiveringen)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Ställningstagande

Vi anser att utskottets ställningstagande under
punkt 21 borde ha följande lydelse:

Vi anser att en höjning av ersättningnivåer och höjt
tak för ersättningar bidrar till ökade
sjukskrivningar vilket bekräftas av forskning och
praktisk erfarenhet. Vi motsätter oss därför en
höjning av taken i sjukförsäkringen.

23.Karensdag (punkt 22, motiveringen)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Ställningstagande

Vi anser att utskottets ställningstagande under
punkt 22 borde ha följande lydelse:

All sjukskrivning, kort som lång, börjar med att man
är hemma de första dagarna. Vi anser att två
karensdagar skulle innebära en rimlig nivå för
självrisk och en rimlig avvägning för att åstadkomma
minskade sjukskrivningar.

24.Flexibel sjukpenningnivå (punkt 23)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf357 yrkande 1 i denna del
och avslår motionerna 2004/05:Sf225, 2004/05:Sf238,
2004/05: Sf246, 2004/05:Sf251, 2004/05:Sf261,
2004/05:Sf345, 2004/05:Sf359 yrk-ande 17,
2004/05:Sf373 och 2004/05:Ub389 yrkande 2 i denna
del.

Ställningstagande

Deltidssjukskrivning bör kunna göras mer flexibel
och inte bara till en del av dagen. Det bör vara
möjligt att vara sjukskriven en timme om dagen, men
även att vara sjukskriven på deltid genom att vara
på jobbet på heltid och arbeta i halv takt. Det ska
även gå att vara sjukskriven från vissa
arbetsuppgifter. Exempelvis kanske det inte är
möjligt att utföra fysiskt krävande arbetsuppgifter,
men däremot att arbeta framför datorn, eller
tvärtom. Det skall även gå att vara sjukskriven från
sina ordinarie arbetsuppgifter, men genomgå
utbildning. Vi föreslår att detta förs in i 3 kap. 7
§ AFL.

25.Flexibel sjukpenningnivå (punkt 23)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2003/04:Sf359 yrkande 17 och avslår
motionerna 2004/05:Sf225, 2004/05:Sf238,
2004/05:Sf246, 2004/05:Sf251, 2004/05:Sf261,
2004/05:Sf345, 2004/05:Sf357 yrkande 1 i denna del,
2004/05:Sf373 och 2004/05:Ub389 yrkande 2 i denna
del.

Ställningstagande

Det är viktigt att man fokuserar på individens
arbetsförmåga hellre än arbetsoförmåga. Det är
därför bra med en utgångspunkt inom
sjukskrivningsprocessen som i större utsträckning
handlar om möjlighet till deltidssjukskrivning. För
att ytterligare stärka detta synsätt och samtidigt
ge ökade individuella möjligheter bör dagens fasta
steg i sjukpenningförsäkringen slopas. En person som
i dag arbetar 50 % och får sjukpenning med 50 % kan
inte öka sin arbetsinsats med 10 % även om detta
enligt dennes läkare skulle vara möjligt. Dagens
system tar inte hänsyn till den individuella
förmågan och uppmuntrar således inte till ökad
arbetsinsats om den inte ryms inom ramen för de
fasta stegen. Detta är helt fel. Av detta skäl bör
det göras möjligt att ha en ersättning med en
individanpassad procentsats mellan 25 och 100 %.

26.Studier vid sjukskrivning (punkt 24)

av Per Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita
Sidén (m), Linnéa Darell (fp) och Anna Lilliehöök
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf269, 2004/05: Sf296,
2004/05:Sf357 yrkande 1 i denna del, 2004/05:Sf382,
2004/05:Sf402, 2004/05:Sf403 yrkande 6 och
2004/05:Ub389 yrkande 2 i denna del samt bifaller
delvis motion 2004/05:Ub441 yrkande 5 samt avslår
motionerna 2004/05:Sf233, 2004/05:Sf292 och
2004/05:Sf388.

Ställningstagande

Med dagens regler för sjukpenning och studiestöd går
det inte att kombinera studier med
deltidssjukskrivning. Det är angeläget att reglerna
förändras så att detta blir möjligt, inte minst med
hänsyn till att den nuvarande ordningen kan vara ett
hinder för rehabilitering. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag som möjliggör för
studenter att vara deltidssjukskrivna och studera på
deltid.

27.Studier vid sjukskrivning (punkt 24)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Ub441 yrkande 5 och avslår
motionerna 2004/05:Sf233, 2004/05:Sf269,
2004/05:Sf292, 2004/05: Sf296, 2004/05:Sf357 yrkande
1 i denna del, 2004/05:Sf382, 2004/05:Sf388,
2004/05:Sf402, 2004/05:Sf403 yrkande 6 och
2004/05:Ub389 yrkande 2 i denna del.

Ställningstagande

Studier i mer begränsad omfattning kan vara den
bästa chansen att komma tillbaka i arbete för en
person som blivit sjuk. I dag måste studiestöd
uppbäras kontinuerligt för att ge skydd i samband
med beräkning av sjukpenninggrundad inkomst. Om
reglerna kan anpassas till ett flexibelt bruk av
studiemedlen kan skyddet för studerande i samband
med sjukdom förbättras. Deltidssjukskrivning bör
även vara möjlig att kombinera med deltidsstudier.

28.Studier vid sjukskrivning (punkt 24)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf292 och avslår motionerna
2004/05:Sf233, 2004/05:Sf269, 2004/05:Sf296,
2004/05:Sf357 yrkande 1 i denna del, 2004/05:Sf382,
2004/05:Sf388, 2004/05:Sf402, 2004/05:Sf403 yrkande
6, 2004/05:Ub389 yrkande 2 i denna del och
2004/05:Ub441 yrkande 5.

Ställningstagande

Den som vill aktivera sig under en
rehabiliteringsperiod genom att studera möts på
försäkringskassan av argumentet "kan man studera kan
man också arbeta" trots att den som drabbats kanske
omöjligen kan fortsätta inom den sektor där han
eller hon tidigare varit verksam. I väntan på ett
tillfrisknande eller anpassning till nya
förhållanden kan studier vara ett utmärkt sätt att
försöka ta tag i sitt liv och på bästa sätt försöka
igen inom ramen för de nya förutsättningarna.

29.Samordning av ersättningssystem (punkt 27)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 27
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf389 yrkande 4 och avslår
motionerna 2004/05:Sf343 och 2004/05:Sf349.

Ställningstagande

Riksförsäkringsverket utgår i sina bedömningar från
målet att den sjukskrivne skall uppnå
"arbetsförmåga". Arbetsmarknadsstyrelsen, å andra
sidan, använder sig av begreppet "arbetsför" för
sina bedömningar. De båda myndigheternas begrepp är
inte överensstämmande med varandra, vilket i sig kan
medföra att den enskilde "hamnar mellan stolarna".
Därför bör regeringen uppdra åt
Riksförsäkringsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen
att samordna sina målbeskrivningar.

30.Faktorer som kan påverka sjuktalen m.m.
(punkt 28)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf287 yrkandena 1-4, 6, 7,
9, 11 och 12.

Ställningstagande

Det finns många olika faktorer som kan påverka
sjuktalen. Vi vill peka på ökade möjligheter för
människor att styra sina egna liv, förändrade
attityder till sjukförsäkringen, myndigheters
missbruk av förtidspensioneringen, god
rehabilitering, åtgärder för att det inte skall löna
sig att byta ersättningssystem och etablerande av
enskilda alternativ inom offentligfinansierad
verksamhet. Andra betydelsefulla faktorer är
ersättningsnivån och karensdagar i sjukförsäkringen.
Vi vill även framhålla att dagens sjukskrivningar
ger enorma välfärdsförluster för både enskilda och
staten.

31.Kompensationsnivå i sjuklönen (punkt 30)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf347 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2004/05:Sf212 och 2004/05:Sf398.

Ställningstagande

Det är viktigt att den offentliga sjukförsäkringen
ger ett skydd mot orimliga inkomstbortfall när man
är sjuk. I den offentliga sjukförsäkringen måste det
finnas en grundläggande trygghet för dem som
drabbas. Som i all försäkringsverksamhet måste det
dock finnas en tydlig självrisk för den enskilde för
att sjukförsäkringen inte skall överutnyttjas. Vi
anser att ersättningen i sjuklönen skall sänkas till
75 % av löneförmånerna fr.o.m. den 1 januari 2005.

32.Samverkan i rehabiliteringen (punkt 31)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf353 och 2004/05:N401
yrkande 6 samt avslår motionerna 2004/05:Sf308,
2004/05: Sf332, 2004/05:Sf392, 2004/05:Sf409 och
2004/05:So394 yrkande 7.

Ställningstagande

Riksdagen bör driva fram ett reformarbete som gör
att sjukvård och försäkringskassor tillsammans kan
få försäkringen att fungera så som det är tänkt.
Folkpartiet har lagt fram ett fullständigt
lagförslag för finansiell samordning mellan i första
hand försäkringskassa och sjukvård. Innan regeringen
stoppade verksamheten från 1998 hade lokala
initiativ i försöksområdena på fem år sparat i
genomsnitt omkring 15 % av sjukpenningkostnaderna.
Samordning av resurser mellan Försäkringskassan och
vården måste genomföras. Vi föreslår att Västra
Götaland och Kalmar län ges möjlighet att fungera
som försökslän för en i verklig mening finansiell
samordning mellan sjukförsäkring och sjukvård.

33.Samverkan i rehabiliteringen (punkt 31)

av Sven Brus (kd) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So394 yrkande 7 samt avslår
motionerna 2004/05:Sf308, 2004/05:Sf332,
2004/05:Sf353, 2004/05:Sf392, 2004/05:Sf409 och
2004/05:N401 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör utreda varför de
genomförda reformerna avseende samverkan inte
används i önskad utsträckning. Vidare bör regeringen
lämna förslag på ett mer tillåtande regelverk som
gör det möjligt att samordna insatser kring
individen, föra över resurser mellan myndigheter
samt dela "vinster" som uppkommer genom de
samordnade insatserna.

34.Ansvar för rehabilitering m.m. (punkt 36)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Linnéa Darell
(fp) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf314 och avslår motionerna
2004/05:Sf357 yrkande 5 och 2004/05:Sf372.

Ställningstagande

"Fontänhusmodellen" för rehabilitering av psykiskt
långtidssjuka visar bra resultat till en låg
kostnad. För enskilda personer skapas en social
samvaro med det viktiga syftet att kunna återkomma
till arbetslivet. Vi anser att det bör genomföras
regelförändringar så att statliga medel hos
försäkringskassorna och arbetsmarknadsmyndigheterna
kan användas till att stödja verksamhet med
rehabilitering av långtidssjuka av det slag som
pågår på Fontänhusen i Sverige.

35.Rehabilitering av långtidssjukskrivna
(punkt 40)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo Könberg
(fp), Anita Sidén (m), Linnéa Darell (fp),
Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed delvis motion 2004/05:Sf272.

Ställningstagande

De förändringarna i reglerna avseende
förtidspensionering som genomfördes 2003 och RFV:s
och försäkringskassornas tillämpning av dessa, har
minskat möjligheterna att genomföra effektiva
rehabiliteringsinsatser med bestående effekt för dem
med behov av rehabilitering under lång tid. Psykiskt
sjuka har ofta behov av först en lång behandlingstid
och därefter en lång tid med såväl social som
arbetsmässig rehabilitering. Effekten av den snäva
tillämpningen är således att man tvingas avbryta
rehabiliteringen.

Vi anser därför att regeringen snarast bör
vidta de åtgärder som behövs för att
rehabilitering skall kunna genomföras även
om det krävs en längre
rehabiliteringsperiod.

36.Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 41)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf403 yrkande 7 samt avslår
motionerna 2004/05:Sf219, 2004/05:Sf236 yrkande 2,
2004/05:Sf247, 2004/05:Sf293 och 2004/05:Sf307.

Ställningstagande

Vi anser att det måste bli lättare för en
sjukskriven att pröva ett annat arbete än det arbete
som denne har sjukskrivits ifrån. Personen bör då ha
rätt till tjänstledighet i högst sex månader från
sin gamla arbetsgivare. Sjukskrivna och
förtidspensionärer bör kunna "ta med sig" sin
sjukpenning/pension till en arbetsgivare, som därmed
under en prövoperiod får en lägre kostnad för
anställningen.

37.Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 41)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 41
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf219 samt avslår motionerna
2004/05:Sf236 yrkande 2, 2004/05:Sf247,
2004/05:Sf293, 2004/05:Sf307 och 2004/05:Sf403
yrkande 7.

Ställningstagande

Larmrapporterna om stress och utbrändhet duggar
tätt. Varje dag dyker rap- porter upp om alltför
höga stressnivåer och om ökade sjukskrivningar.
Varje vecka möter vården drabbade människor som
söker hjälp för att förstå sina symptom eller som är
förtvivlade för att de inte längre klarar sina jobb.
Fackliga företrädare och chefer undrar hur de skall
hantera personal som drabbats av utbrändhet,
samtidigt som de har svårigheter att klara sin egen
stress.

För att få en överblick över problematiken och
för att kunna komma med riktiga åtgärder
behöver man föra samman dem som har kunskap
från olika håll i en delegation mot stress
och utbrändhet. Att sammanföra forskares och
praktikers vetande leder en bra bit på vägen
för beslutsfattare.

38.Rehabiliteringsfrågor i övrigt (punkt 41)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 41
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf307 samt avslår motionerna
2004/05:Sf219, 2004/05:Sf236 yrkande 2,
2004/05:Sf247, 2004/05:Sf293 och 2004/05:Sf403
yrkande 7.

Ställningstagande

Jag anser att en översyn bör göras av
sjukförsäkringssystemet så att whiplash-skadade
garanteras ekonomisk ersättning vid rehabilitering.
Det finns i dag en orimlig begäran från
försäkringsbolagen för att få ekonomisk hjälp den
vägen. Den skadade skall efter endast 72 timmar
efter olyckan kunna bevisa med ett läkarintyg att
whiplashskadan har ett samband med olyckan. Detta är
omöjligt då just denna form av skada kommer
smygande.

39.Närståendepenning (punkt 42)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So357 yrkande 8 och avslår
motionerna 2004/05:Sf249 samt 2004/05:Sf274.

Ställningstagande

Anhöriga utför viktiga insatser inom vård och
omsorg, t.ex. genom att vårda en svårt sjuk
närstående. Reglerna för rätt till närståendepenning
är dock alltför snäva. Vi anser dels att ersättning
bör kunna utges även i situationer då den närstående
inte är fullt så allvarligt sjuk som dagens regler
kräver, dels att den berättigade kretsen bör vidgas.

40.Närståendepenning (punkt 42)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 42
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf249 och avslår motionerna
2004/05:Sf274 samt 2004/05:So357 yrkande 8.

Ställningstagande

Samhällets insatser räcker inte till i dag för alla
vårdbehövande så många är beroende av den insats som
anhöriga gör. Anhörigas arbetsinsatser är en del i
vårt gemensamma åtagande att kunna ge vård och hjälp
till den som behöver det. Dagens system med
anhörigbidrag behöver ses över så att vi får ett
system som kan ge hjälp till fler anhöriga som är
beredda att stötta och hjälpa i livets olika
skeenden, inte enbart i livets slutskede utan även i
andra tider då framför allt äldre behöver lite extra
hjälp.

41.Närståendepenning (punkt 42)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf274 samt avslår motionerna
2004/05:Sf249 och 2004/05:So357 yrkande 8.

Ställningstagande

Det finns inga sakliga grunder till varför en
närstående till en person som fått sin infektion av
hiv på annat sätt, t.ex. genom samlag, inte skall
kunna få vårda sin närstående i 240 dagar. Det
lidande som en infektion av hiv innebär är, liksom
behovet av närståendevård, inte förbehållet den som
smittats av blodprodukter. Gällande regelverk
legitimerar ett synsätt om att vissa är "oskyldigt"
smittade medan andra skulle ha sig själva att
skylla. Vi anser därför att regeringen bör överväga
att 240 dagars vårdtid av en person som fått
infektion av hiv skall gälla oavsett hur infektionen
uppstått.

42.Ungdomar och aktivitetsersättning (punkt 43)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed delvis motion 2004/05:Sf222.

Ställningstagande

Det har varit alltför lätt för staten att avföra
unga människor med funktionshinder från utbildning
och arbetsmarknad. Problemet är att
förtidspensionering av unga har förekommit för långt
fler än dem med de svåraste funktionshindren. Vi
anser att regeringen måste ta reda på hur dessa
förtidspensionerade barns och ungdomars
livssituation i dag ser ut, vilka insatser som
skulle kunna göras för att erbjuda utbildning,
rehabilitering och arbete samt om dagens regelverk
hindrar en väg till arbete och delaktighet.

43.Sjukersättningens sluttid (punkt 44)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf357 yrkande 13.

Ställningstagande

Eftersom vi förordar en rörlig pensionsålder från 61
år anser vi inte att det bör vara möjligt att få ta
ut förtidspension efter 61 års ålder. Vi vill i
stället att den vanliga ålderspensionen skall
användas i dessa fall. För närvarande kan det bara
tillämpas för dem som har inarbetad inkomstpension,
eftersom garantipensionen kan tas ut först vid 65
år. Konsekvensen för den enskilde är att
inkomstpensionen kommer att bli lägre då man inte
längre kan ta ut förtidspension efter 61 år. De
pensionärer som inte kommer upp i en pension över
garantipensionen påverkas dock inte.

44.Vilande aktivitets- och sjukersättning vid
studier (punkt 46)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Linnéa Darell
(fp) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 46 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf243, 2004/05: Sf359
yrkande 19, 2004/05:Sf403 yrkande 5 och
2004/05:Ub389 yrkande 2 i denna del.

Ställningstagande

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för
2003 att man skulle återkomma med en
proposition om vilande aktivitets- och
sjukersättning vid studier. Något sådant
förslag har ännu ej lagts fram för
riksdagen. Studier kan vara en väg till ett
nytt yrke som gör att den som varit
förtidspensionerad kan komma tillbaka i
arbetslivet åtminstone på deltid. Regeringen
bör således återkomma med ett sådant
förslag.

45.Åtgärder för återgång i arbete vid
aktivitets- och sjukersättning (punkt 48)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 48 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf403 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att det skall vara möjligt att vid återgång
till arbete efter aktivitets- eller sjukersättning
bibehålla tidigare intjänad rätt till
arbetslöshetsersättning och SGI samt att anställda
skall ges rätt till tjänstledighet för att pröva
nytt arbete.

46.Vilande aktivitets- och sjukersättning
(punkt 49)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 49
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf359 yrkande 18.

Ställningstagande

Enligt budgetpropositionen är det färre som prövat
på möjligheten till vilande aktivitets- och
sjukersättning än förväntat. Vi menar att detta är
relativt naturligt av främst två orsaker. För det
första finns det för de arbetsgivare som vill bereda
plats för en person med aktivitets- eller
sjukersättning inget skydd om eventuella
sjuklönekostnader uppkommer. Det kan medföra att
arbetsgivare tvekar att anställa dessa. För det
andra löser systemet med vilande aktivitets-
respektive sjukersättning problemet endast för dem
som kan påbörja en anställning. För dem som ställer
sig till arbetsmarknadens förfogande men inte
omedelbart kommer in på denna arbetsmarknad innebär
det dock att de saknar rätt till
arbetslöshetsersättning.

47.Handikappersättning (punkt 53)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Linnéa Darell
(fp), Birgitta Carlsson (c) och Mona Jönsson
(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 53 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf226 och 2004/05:Sf227
samt bifaller delvis motionerna 2004/05:Sf282,
2004/05:Sf350 och 2004/05:Sf374 samt avslår motion
2004/05:Sf306.

Ställningstagande

Samtidigt som nivåerna i handikappersättningen har
legat still har merkostnaderna för den enskilde
stadigt ökat och en rad subventioner tagits bort.
Ersättningen har därför successivt kommit att
urholkas. Vidare blir bedömningen i enskilda ärenden
allt hårdare och variationerna är också stora. En
översyn av reglerna för och tillämpningen av
handikappersättningen bör därför genomföras.

48.Privatisering av arbetsskadeförsäkringen
m.m. (punkt 54)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 54 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf271 samt avslår motionerna
2004/05:Sf336 och 2004/05:Sf348.

Ställningstagande

En riskdifferentierad arbetsskadeförsäkring där
arbetsgivaren i lag åläggs att teckna en fullständig
försäkring för arbetsolyckor bör införas.
Försäkringen skall vara lagreglerad, obligatorisk
för arbetsgivarna samt finansieras med premier.
Premiernas storlek skall bero på hur drabbat ett
företag eller en bransch är av arbetsolyckor. För
att kompensera arbetsgivarna bör den del av
arbetsgivaravgifterna som avser arbetsolycksfallen i
arbetsskadeförsäkringen justeras.

Arbetsolycksfall skall enligt vår mening skiljas
från arbetssjukdomar. Arbetssjukdomar bör på sikt
överföras till sjukförsäkringen och färdolycksfall
bör lyftas över till trafikförsäkringen. Slutligen
bör bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen återgå
till vad som gällde enligt 1992 års lagstiftning.
Regeringen bör återkomma med förslag enligt det
anförda. Vidare bör en övergångslösning från en
offentlig arbetsskadeförsäkring till ett
arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare utredas.

49.Privatisering av arbetsskadeförsäkringen
m.m. (punkt 54)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 54
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf336 samt avslår motionerna
2004/05:Sf271 och 2004/05:Sf348.

Ställningstagande

Arbetsskadeförsäkringen bör överföras till
arbetsmarknadens parter i form av en obligatorisk
tilläggsförsäkring vid arbetsskada med
differentierade premier. Konsekvenserna av att
privatisera arbetsskadeförsäkringen bör utredas.

50.Elöverkänslighet som arbetsskada (punkt 55)

av Ulla Hoffmann (v), Birgitta Carlsson (c) och
Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 55 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:MJ367 yrkande 5.

Ställningstagande

Vissa försäkringskassor godkänner inte
elöverkänslighet som sjukdom. Elöverkänsliga
personer kan inte heller få sin skada bedömd som
arbetsskada. Vi menar att symtom på elöverkänslighet
bör kunna betraktas som grund för bedömning av
arbetsskada.

51.Försäkringsläkare och utbildning i
försäkringsmedicin (punkt 57)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 57 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf357 yrkande 2 och avslår
motionerna 2004/05:Sf355 yrkandena 2 och 5 samt
2004/05:Sf403 yrkande 12.

Ställningstagande

Senast inom ett par år bör det finnas förtydligade
och klara riktlinjer för vilka krav på utbildning
m.m. som bör ställas på en försäkringsläkare. Vidare
krävs mer likvärdiga arbetsförhållanden inom olika
försäkringskassor.

52.Försäkringsläkare och utbildning i
försäkringsmedicin (punkt 57)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 57 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf403 yrkande 12 och avslår
motionerna 2004/05:Sf355 yrkandena 2 och 5 samt
2004/05:Sf357 yrkande 2.

Ställningstagande

Försäkringsläkarna är ett bra stöd som ger kvalitet
i försäkringskassornas beslut. Trots att antalet
försäkringsläkare nyligen ökats bör regeringen vid
behov återkomma med förslag till ytterligare ökning.

53.Försäkringsläkare och utbildning i
försäkringsmedicin (punkt 57)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 57
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf355 yrkandena 2 och 5 samt
avslår motionerna 2004/05:Sf357 yrkande 2 och
2004/05:Sf403 yrkande 12.

Ställningstagande

Försäkringsläkarna måste tillförsäkras en
kontinuerlig och uppdaterad vidareutbildning. Det
övergripande målet med försäkringsläkarens
verksamhet är att den försäkringsmedicinska
bedömningen skall grundas på vetenskap och beprövad
erfarenhet samt tillgodose kraven på likformighet
och rättssäkerhet. Fria bedömningar utan
vetenskaplig värdering, kritik eller ansvar inte kan
accepteras. Regeringen bör göra en grundlig översyn
av de problem som finns inom det
försäkringsmedicinska området och lämna förslag på
en reformering av det försäkringsmedicinska
systemet.

54.Tillsyn av försäkringsläkare (punkt 58)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 58
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf355 yrkande 1.

Ställningstagande

Försäkringsläkare är inte underställda
Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet. Som rådgivare
till försäkringskassor är försäkringsläkarna inte
heller ansvariga för sina bedömningar inför JO.
Detta är en brist i systemet som inte är acceptabel.
Mot bakgrund härav bör det övervägas om inte
försäkringsläkarna bör ställas under motsvarande
kontroll som övriga läkare.

55.Frågor rörande
socialförsäkringsadministrationen i övrigt
(punkt 60)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 60 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:MJ367 yrkande 4 och
2004/05:MJ509 yrkande 13 samt avslår motionerna
2004/05:Sf275 yrkande 2 och 2004/05:Sf340.

Ställningstagande

Elöverkänsliga kan inte vistas i elintensiva miljöer
och därmed oftast inte heller på sin arbetsplats.
Flera försäkringskassor godkänner inte
elöverkänslighet som sjukdom varför sjukpenning inte
utges. Skillnaderna i försäkringskassornas bedömning
är oacceptabla och bör åtgärdas. Den nya
Försäkringskassan bör få i uppdrag att se över
enhetligheten i bedömningarna vad gäller elallergi
och elöverkänslighet.

56.Förbättrade pensioner (punkt 62)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 62
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf358 yrkande 1 och avslår
motion 2004/05:Sf362 yrkande 15.

Ställningstagande

För att förbättra för de sämst ställda pensionärerna
bör både skattesänkningar, pensionsuppräkningar och
en höjning av den övergångsvisa pensionen användas.
Målet måste vara en ökning av pensionerna med netto
ca 800 kr per månad jämfört med 2002.

57.Förbättrade pensioner (punkt 62)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 62
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf362 yrkande 15 och avslår
motion 2004/05:Sf358 yrkande 1.

Ställningstagande

Pensionernas värde har minskat under 1990-talet.
Minskningen beror på att prisbasbeloppet inte har
följt prisutvecklingen. De förbättringar som på
regeringens förslag därefter genomförts för
pensionärer har välkomnats av Vänsterpartiet.
Emellertid bör man inte betrakta förbättringar på
skattesidan och av bostadstillägget och
pensionstillskottet som återställande av pensionens
värde. I stället utgör dessa välbehövliga
standardhöjningar för låginkomstpensionärer.
Eftersom situationen för låginkomstpensionärer
fortfarande är oacceptabel bör regeringen lägga fram
förslag om hur pensionerna bäst kan återställas till
1990 års värde.

58.Samordning av engångsbelopp inom
yrkesskadeförsäkringen (punkt 63)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 63 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf262.

Ställningstagande

Reglerna för samordning av livränta och pension
kan få den effekten att den yrkesskadade får
vidkännas ett större sammanlagt
pensionsavdrag än vad denne har erhållit i
livränta i form av ett engångsbelopp.
Eftersom ingen genom pensionsavdrag borde
behöva betala mer än vad som utbetalats som
engångsbelopp bör personerna i fråga anses
ha betalat sin skuld när engångsbeloppet är
inbetalt. Regeringen bör tillsätta en
utredning som får i uppdrag att utreda hur
reglerna kan ändras och om inte möjligheten
till utbyte av livränta bör avskaffas,
eftersom det är omöjligt att veta om den
enskilda är införstådd med konsekvenserna av
att ta ut kapitalbelopp.

59.Förbättrat bostadstillägg (punkt 66)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 66
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf362 yrkande 16.

Ställningstagande

Det behövs ytterligare förbättringar för
låginkomstpensionärerna, varav 75 % är kvinnor, och
det finns fortfarande stora skillnader mellan
kvinnor och män som grupp. Regeringen bör utreda hur
en stegvis höjning av BTP till 95 % kan genomföras.

60.Äldreförsörjningsstöd (punkt 69)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 69 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf357 yrkande 16.

Ställningstagande

Äldreförsörjningsstödet låg när det infördes år 2003
på samma nivå som garantipensionen gjorde efter
skatt. Höjning av kommunalskatten har emellertid
gjort att äldreförsörjningsstödet nu i vissa fall är
högre än garantipensionen. Detta kompenseras dock
troligen genom BTP, men uppfattas av många
pensionärer som djupt orättvist.
Äldreförsörjningsstödet bör därför göras
skattepliktigt och höjas till samma nivå som
garantipensionen i ålderspensionssystemet. En
ändring av reglerna för äldreförsörjningsstödet får
dock inte medföra att stödet blir exportabelt.
Regeringen bör återkomma med förslag härom.

61.Familjepolitikens inriktning (punkt 71,
motiveringen)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Ställningstagande

Vi anser att utskottets ställningstagande under
punkt 71 borde ha följande lydelse:

En bra familjepolitik bygger på valfrihet och tillit
till föräldrarna. Familjepolitiken skall hjälpa till
att ge alla barn en trygg och stabil uppväxt.
Föräldrar avgör vad som är bäst för de egna barnen.
Statens stöd till familjer präglas av alltför mycket
detaljreglering.

Vi vill återge barnfamiljerna valfriheten bl.a.
när det gäller valet av barnomsorgsform. Vi anser
att en barnomsorgspeng skall införas för familjer
som inte utnyttjar kommunalt finansierad barnomsorg.
Barnomsorgspengen skall utgå med 3 000 kr
skattefritt per månad för barn mellan ett och tre
år.
Skatter och bidrag låser in familjer i
bidragsberoende. Vi vill återge barnfamiljen
möjligheten att styra över sin ekonomi så att
bidragsberoendet minskar genom att införa avdrag som
kommer att förstärka familjeekonomin. Vårt förslag
om avdrag ger ensamstående föräldrar en väg ut ur
fattigdomsfällan och vi stärker deras ekonomi genom
ett extra barnbidrag.
Vår familjepolitik vill ge föräldrarna bättre
möjligheter att förena familje- och yrkesliv. En
skattreduktion för hushållstjänster skulle
underlätta för barnfamiljer att köpa tjänster och
därmed minska stress i vardagslivet och ger mer tid
till familjen.

62.Familjepolitikens inriktning (punkt 71)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 71
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf354 yrkande 6 och
2004/05:Sf363 yrkandena 1-4, 12, 13 och 41 samt
avslår motionerna 2004/05:Sf263 yrkandena 1, 2 och
7, 2004/05:Sf286 yrkandena 1, 2 och 4, 2004/05:Sf297
samt 2004/05:Sf328.

Ställningstagande

Barnen och deras behov av sina föräldrar bör vara
utgångspunkten för familjepolitiken. Vi står för en
familjepolitik som kan svara mot familjens behov
under olika skeden av livet. Familjepolitiken skall
bl.a. bidra till att ge alla barn en trygg och
positiv uppväxt, ge trygghet inför och under
graviditet, förlossning och föräldraskap, stärka
familjens roll och ansvar, värna familjer med låga
inkomster samt ensamstående föräldrar, skapa
valfrihet och stärka jämställdheten mellan kvinnor
och män.

Familjen är den viktigaste byggstenen i samhället
och den livsform som har störst möjlighet att vara
nära den lilla gemenskap som behövs för att den
enskilda människan skall kunna växa. Denna grundsyn,
familjens oersättliga ställning och uppgift i
samhället, präglar vårt politiska arbete.
Att vara förälder kan enligt vår mening betraktas
som den finaste uppgift man kan ha. Därför skall man
som förälder kunna kräva att få goda förutsättningar
för att klara den. Föräldraskapets betydelse måste
uppvärderas genom politiska beslut och genom
attitydbildning. Ingen kan bättre än föräldrarna
avgöra vad som är bäst för det egna barnet, och
denna grundsyn måste komma till klart uttryck i
samhället.
All erfarenhet visar att stabila och fungerande
familjer är bra för både barn och vuxna och en
förutsättning för ett gott samhälle. Därför har
varje samhälle ett särskilt ansvar för att skapa
förutsättningar så att den gemenskapen fungerar så
bra som möjligt. Det är viktigt att lagstiftningen
utformas så att den innebär ett stöd för stabila
relationer. Sociala och ekonomiska stödformer bör
utformas med utgångspunkt från att stabila
familjerelationer är något bra och
eftersträvansvärt. Enligt vår mening bör även
hemarbetet uppvärderas genom att hänsyn tas till det
i pensions- och socialförsäkringshänseende.
Ensamstående föräldrars situation ser många gånger
annorlunda ut än situationen för de föräldrar som
lever tillsammans. Det är viktigt att ta hänsyn till
ensamstående föräldrars speciella situation och
förutsättningar och beakta den när politiken
utformas.
Den familjepolitik som byggts upp genom åren har
såväl fördelningspolitiska brister som brister ur
valfrihetssynpunkt - fördelningspolitiskt därför att
barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning
tillfaller redan resursstarka hushåll, och ur
valfrihetssynpunkt på grund av att det
familjepolitiska stödet inte medger flera
alternativa barnomsorgsformer. Av dessa skäl anser
vi att familjepolitiken behöver reformeras med en
bättre fördelningspolitisk profil som också gynnar
valfriheten.

63.Familjepolitikens inriktning (punkt 71)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 71
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf263 yrkandena 1, 2 och 7
och 2004/05:Sf297 samt avslår motionerna
2004/05:Sf286 yrkandena 1, 2 och 4, 2004/05:Sf328,
2004/05:Sf354 yrkande 6 och 2004/05:Sf363 yrkandena
1-4, 12, 13 och 41.

Ställningstagande

Begreppet Ekonomisk familjepolitik är problematiskt
och missvisande eftersom familjebegreppet, som det
används inom politikområdet, utgår från kärnfamiljen
som norm. För att komma bort från detta och i
stället sätta barnen i centrum bör politikområdet
benämnas Ekonomisk barnpolitik. Det är utifrån
barnens behov av social och ekonomisk trygghet vi
formulerar vår politik.

Regeringen har, bl.a. i budgetpropositionen för
2005, angivit att målsättningen inom politikområdet
är att minska skillnader i ekonomiska villkor mellan
familjer med och utan barn inom ramen för den
generella välfärden. Eftersom det är viktigt att slå
fast att politiken även skall vara utformad på ett
sådant sätt att den bidrar till en utveckling mot
ökad jämställdhet i samhället bör målformuleringen i
stället lyda: "Skillnaderna i de ekonomiska
villkoren mellan familjer med och utan barn skall
minska, och jämställdhet mellan könen skall
uppmuntras inom ramen för den generella politiken."
En sådan målformulering inte bara bibehåller
inriktningen att sätta barns bästa i fokus, utan kan
snarare sägas förstärka den. Barn behöver ett
jämställt samhälle för att deras bästa skall vara en
reell möjlighet.
Värnandet av den generella välfärden är en
prioriterad uppgift. Den sammantagna bilden visar
att ensamstående föräldrar, av vilka de flesta är
kvinnor, generellt lever under sämre villkor än
andra. Regeringen bör därför återkomma med en
handlingsplan för hur man ekonomiskt skall jämställa
barn till ensamstående föräldrar med barn som har
båda sina föräldrar. Regeringen bör även göra en
strukturell analys och utforma ett handlingsprogram
som särskilt syftar till att förbättra situationen
för ensamstående mödrar.

64.Delat barnbidrag m.m. (punkt 72)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 72
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf204 yrkande 1,
2004/05:Sf244 och 2004/05:Sf263 yrkande 8 samt
bifaller delvis motionerna 2004/05:Sf216 och
2004/05:Sf396 samt avslår motion 2004/05:Sf204
yrkande 2.

Ställningstagande

Många föräldrar väljer i dag att dela på den
faktiska vårdnaden av barnen efter en separation.
Barnen bor växelvis hos mamman och pappan och bägge
tar försörjningsansvar för barnen. Eftersom båda
föräldrarna vid växelvis boende delar på ansvaret
för barnen anser vi att de gemensamt bör kunna
ansöka om att få delat barnbidrag.

65.Samtidigt uttag av föräldrapenningförmåner
(punkt 73)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 73 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf259 yrkande 2 och
2004/05:A355 yrkande 14 samt avslår motion
2004/05:Sf263 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör det finnas en större valfrihet
i föräldraförsäkringen än i dag. Vi anser att det
bör vara möjligt för de föräldrar som vill att ta ut
en del av föräldraförsäkringen samtidigt. En sådan
ordning skulle innebära mer tid tillsammans som
familj.

66.Samtidigt uttag av föräldrapenningförmåner
(punkt 73)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 73 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf263 yrkande 5 och avslår
motionerna 2004/05:Sf259 yrkande 2 och 2004/05:A355
yrkande 14.

Ställningstagande

För att öka jämställdheten inom föräldraförsäkringen
bör båda vårdnadshavarna få möjlighet att i större
utsträckning än i dag vara tillsammans direkt efter
barnets födelse. Mannens tid med sitt nyfödda barn
skulle därmed öka, vilket skapar viktiga
förutsättningar för en tidig och djup relation till
barnet. Samtidigt tillgodoser det barnets stora
omsorgsbehov i livets början. De möjligheter som
finns i dag med tillfällig föräldrapenning är inte
tillräckliga. Möjligheten för vårdnadshavare att
vara hemma samtidigt under barnets första tid bör
därför utökas inom ramen för dagens
föräldraförsäkring.

67.240-dagarsregeln (punkt 74)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo Könberg
(fp), Anita Sidén (m), Linnéa Darell (fp),
Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 74 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Ub259 yrkande 8 och avslår
motion 2004/05:Sf263 yrkande 6.

Ställningstagande

Postdoktoral forskning, s.k. postdoc, finansieras
ofta med stipendier, och dessa är inte
sjukpenninggrundande. Detta får effekter särskilt
för föräldra-penningförmåner på grund av
föräldraförsäkringens 240-dagarsvillkor.
Postdoktorala forskare som är anställda inom EU/EES-
området kan lägga till arbetsdagar utomlands för att
uppfylla kvalifikationsvillkoret. Det gäller dock
inte vid anställning utanför EU/EES-området. Vi
anser att en översyn bör göras.

68.240-dagarsregeln (punkt 74)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 74
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf263 yrkande 6 och avslår
motion 2004/05:Ub259 yrkande 8.

Ställningstagande

Reglerna för inträde i föräldraförsäkringen fungerar
i dag diskriminerande mot kvinnor. Problemet ligger
i den regel som föreskriver 240 dagars s.k.
kvalifikationstid för att få föräldrapenning på
sjukpenningnivå under de första 180 dagarna.
Eftersom kvinnornas uttag är högt fram till dess att
barnen är ungefär ett år slår regeln särskilt mot
kvinnor. 240-dagarsregeln bör därför avskaffas då
den diskriminerar kvinnor och förmodligen leder till
ett onödigt uppskjutande av barnafödandet.
Regeringen bör utreda frågan om ett borttagande av
denna regel.

69.Individualiserad/jämställd
föräldraförsäkring m.m. (punkt 75)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 75
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf363 yrkande 17 och avslår
motionerna 2004/05:Sf240, 2004/05:Sf259 yrkande 1,
2004/05: Sf263 yrkandena 3 och 4, 2004/05:Sf387,
2004/05:Sf393, 2004/05:Sf397 och 2004/05:Sf399.

Ställningstagande

Barn behöver lära känna sin mamma och sin pappa det
första levnadsåret. Det är viktigt att uppmuntra och
stödja de pappor som vill ta ut en större del av
föräldraledigheten och detta görs bäst genom att
undanröja de hinder som finns, men vi förordar inte
ekonomiska bestraffningar och regleringar för att
styra familjens val. Familjers omständigheter ser
olika ut, och en lösning passar inte alla. Vi anser
det självklart att föräldrarna själva skall besluta
om vem som skall vara föräldraledig under vilken
period, och därför motsätter vi oss kvotering av
föräldraledigheten.

70.Individualiserad/jämställd
föräldraförsäkring m.m. (punkt 75)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 75
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf240, 2004/05:Sf259
yrkande 1, 2004/05:Sf263 yrkandena 3 och 4,
2004/05:Sf387, 2004/05:Sf393 och 2004/05:Sf397 samt
bifaller delvis motion 2004/05:Sf399 samt avslår
motion 2004/05:Sf363 yrkande 17.

Ställningstagande

Fördelningen av uttaget av föräldrapenningdagar är
mycket en förhandlingsfråga mellan föräldrarna. Det
som styr den egentliga fördelningen av
föräldrapenningen är dock den norm som vi har att
förhålla oss till. Individens valfrihet är i detta
sammanhang en illusion eftersom normen leder till
att kvinnorna tar ut den största delen av
föräldraförsäkringen. För att skapa ett mer
jämställt uttag av föräldraledigheten krävs en delad
föräldraförsäkring som är individuell och som
baseras på inkomstbortfallsprincipen. Regeringen
bör, i samband med analysen av
föräldraförsäkringsutredningens kommande förslag vad
gäller förändringar i föräldraförsäkringens
utformning, särskilt överväga hur eventuella hinder
mot att dela föräldraförsäkringen bäst kan
överkommas. Vidare bör regeringen i beredningen av
utredningens förslag särskilt beakta hur föräldrar
av samma kön kan tillgodogöra sig möjligheten att
dela föräldraförsäkringsdagarna lika mellan sig.

71.2,5-årsregeln m.m. (punkt 76)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 76
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf363 yrkande 20 och avslår
motion 2004/05:Sf334.

Ställningstagande

Föräldraförsäkringens regler innebär att föräldern
får behålla sin föräldrapenninggrundande inkomst
(FGI) om barnen föds med högst två och ett halvt års
mellanrum. Vidare kan en förälders SGI påverkas
starkt om han eller hon efter barnets ettårsdag inte
tar ut föräldrapenning fem dagar per vecka eller,
vid förkortad arbetstid, inte uppbär
föräldrapenningförmån som minst svarar mot
arbetstidens nedsättning. Det nuvarande regelverket
är problematiskt och skapar besvärliga situationer.
Utredningen Sjukpenninggrundade inkomst - skydd och
anpassning (SOU 2003:50) styrker vår syn på
problemen. Regeringen bör skyndsamt återkomma med en
proposition för att förbättra och förtydliga
aktuella regler.

72.Förstärkt försäkringsskydd för föräldrar med
barn yngre än 240 dagar (punkt 77)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo Könberg
(fp), Anita Sidén (m), Linnéa Darell (fp),
Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 77 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf268.

Ställningstagande

Nuvarande regler för tillfällig föräldrapenning
fungerar inte om en ensamstående förälder är sjuk
och har ett barn som är yngre än 240 dagar. I ett
sådant fall tvingas han eller hon att ensam ta hand
om sitt barn. Mot bakgrund härav föreslår vi att
åldersgränsen för den tillfälliga föräldrapenningen
tas bort och att en ensamstående förälder vid egen
sjukdom skall kunna överlåta den tillfälliga
föräldrapenningen på annan. Föreslagna
regeländringar skulle vara kopplade till ett krav på
läkarintyg angående förälderns sjukdom.

Vårt förslag skulle väsentligt stärka
försäkringsskyddet för ensamstående föräldrar men
endast nyttjas av ett fåtal och innebära försumbara,
om ens några, kostnadsökningar i
försäkringssystemet.

73.Överlåtelse m.m. av föräldrapenningförmåner
(punkt 78)

av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och
Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 78 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:A355 yrkande 13.

Ställningstagande

Föräldraförsäkringen bör enligt vår mening göras
mer flexibel så att det skall vara möjligt att
överlåta dagar på annan person än mamman eller
pappan. Detta gäller både föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning. Det bör således vara
möjligt att utnyttja förmånerna för att anlita t.ex.
en barnvakt om föräldrarna själva inte har möjlighet
att vårda barnet.

74.Kontaktdagar m.m. (punkt 79)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 79
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf253 yrkande 1 och
2004/05:Sf279.

Ställningstagande

Språkstörningar är ett funktionshinder som påverkar
såväl inlärningsförmåga som sociala kontakter. För
att klara av skolgången behöver barn med
språkstörningar mycket stöd. Eftersom föräldrar till
barn med språkstörningar lägger ned mycket tid på
kontakt med personal inom förskola och skola är det
önskvärt att de skall ha rätt att ta ut
kontaktdagar. Vi anser att regeringen skall låta
utreda möjligheten för föräldrar till barn med
språkstörningar att kunna ta ut kontaktdagar när
barnet går i skola eller förskola.

Den översyn som nu görs av föräldraförsäkringen
tar upp en rad angelägna frågor för framtidens
föräldrastöd. Däremot noteras att det utrymme för
ökad flexibilitet som tidigare aviserats inte
tydligt fullföljts i direktiven. En fråga som borde
tas upp inom ramen för utredningen är om
flexibiliteten i föräldraförsäkringen kan stärkas
genom att åldersgränsen vid 8 år slopas och att
föräldrarna skall ha möjlighet att spara en eller
två dagar per år. Detta skulle ge föräldrarna
möjlighet att spara dagar för att följa barnen genom
grundskolan. Denna fråga bör tas upp i
tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av
föräldraförsäkringen.

75.Föräldrapenningfrågor i övrigt (punkt 80)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 80 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:A355 yrkande 11 och avslår
motionerna 2004/05:Sf363 yrkandena 14, 16 och 21 och
2004/05:A352 yrkande 12.

Ställningstagande

Det är inte bara strukturellt inarbetade könsmönster
som avgör vem av föräldrarna som stannar hemma med
barnen, utan familjens ekonomi fäller alltför ofta
avgörandet. Många familjer väljer att låta kvinnan
stanna hemma med barnen på grund av rent ekonomiska
skäl eftersom mannen oftast tjänar mer än kvinnan.
För att få fler män att ta ut föräldraledighet
behöver de ekonomiska instrumenten förbättras.
Därför bör taket i föräldraförsäkringen höjas från
dagens 7,5 prisbasbelopp till 10 prisbasbelopp.

76.Föräldrapenningfrågor i övrigt (punkt 80)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 80
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf363 yrkandena 14, 16 och
21 samt 2004/05:A352 yrkande 12 och avslår motion
2004/05:A355 yrkande 11.

Ställningstagande

Den tillfälliga föräldrapenningen är en ersättning
som man kan få t.ex. när barnet är sjukt. Familjer
som har barn som är sjuka ofta eller under en längre
tid kan få det svårt rent ekonomiskt. För en
ensamstående kan situationen dessutom bli än mer
bekymmersam. Vi har länge krävt att frågan om hur
tillfällig föräldrapenning fungerar för familjer med
barn som är sjuka ofta eller under lång tid skall
utredas. Därför välkomnar vi den av regeringen
aviserade förbättringen av systemet.

Vi har länge krävt, och i våra budgetalternativ
finansierat, en höjning av taket i
föräldraförsäkringen. Därför välkomnar vi nu den av
regeringen aviserade höjningen av taket till 10
prisbasbelopp. På sikt vill vi att taket skall höjas
till 11 prisbasbelopp i enlighet med vårt
familjepolitiska program. På så sätt kan
valmöjligheterna från ekonomisk utgångspunkt öka för
båda föräldrarna att fördela föräldraledigheten
mellan sig. Genom denna förstärkning av
föräldraförsäkringen kommer också möjligheten att
spara delar av dagar med föräldrapenning att
förbättras.
Vidare anser vi att en generell graviditetspeng
bör införas den 1 januari 2006 som ger rätt till
ersättning och ledighet de 30 sista dagarna av
graviditeten. Dagarna skall kunna användas flexibelt
men inte kunna sparas till efter barnets födelse.
Dessutom vill vi peka på att den extra kostnad som
en arbetsgivare har i form av semesterersättning
såväl till en anställd som är föräldraledig som till
vikarien motverkar anställning av människor i åldrar
där föräldraskap är troligt. Därför bör
semesterersättning till föräldraledig betalas via
försäkringskassan. Ersättningen skall finansieras
genom arbetsgivaravgiften och inte belasta enskilda
arbetsgivare.

77.Underhållsstöd (punkt 81)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 81 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf346 yrkande 5 och avslår
motionerna 2004/04:Sf263 yrkande 9, 2004/05:Sf327,
2004/05:Sf329, 2004/05:Sf330, 2004/05:Sf354 yrkande
7 och 2004/05:Sf363 yrkande 22.

Ställningstagande

Vi anser att särlevande föräldrar i högre
utsträckning än i dag skall reglera
underhållsskyldigheten mellan varandra. Det är
föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för sina
barn.

78.Underhållsstöd (punkt 81)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 81
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2004/05:Sf330, 2004/05:Sf354
yrkande 7 samt 2004/05:Sf363 yrkande 22 och avslår
motionerna 2004/04:Sf263 yrkande 9, 2004/05:Sf327,
2004/05:Sf329 och 2004/05: Sf346 yrkande 5.

Ställningstagande

Underhållsstödet bör utformas så att det tydligt
framgår att det i första hand är föräldrarna som har
det ekonomiska ansvaret för sina barn. Även efter en
separation behöver barnet se bägge föräldrarna som
viktiga personer i sitt liv. Vi menar att det är fel
att stöd utbetalas till vårdnadshavaren oberoende av
hur stora inkomster han eller hon har. Om den
underhållsskyldige inte är återbetalningsskyldig för
hela underhållet bör en inkomstprövning av den
mottagande föräldern göras innan statligt stöd
betalas ut. Vidare bör, när det gäller
umgängesavdrag, hämtande- och lämnandedagen räknas
som ett helt dygn. Umgängesavdrag kan då göras med
t.ex. 1/20 av det månatliga underhållsstödet
samtidigt som avdraget för boföräldern ändå kan
göras med 1/40 av underhållsstödet. Därtill krävs en
ändring av återbetalningsreglerna, med bl.a. ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning.
Slutligen bör en fordran inte överföras till
Kronofogdemyndigheten förrän efter tolv månader
samtidigt som en beloppsgräns införs på förslagsvis
1/7 prisbasbelopp.

79.Underhållsstöd (punkt 81)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 81
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/04:Sf263 yrkande 9 och avslår
motionerna 2004/05:Sf327, 2004/05:Sf329,
2004/05:Sf330, 2004/05: Sf346 yrkande 5,
2004/05:Sf354 yrkande 7 och 2004/05:Sf363 yrkande
22.

Ställningstagande

Underhållsstödet fyller en mycket viktig funktion
för att förmå föräldrar att ta sitt
försörjningsansvar för barn även efter en
separation. I dag fastställs
återbetalningsskyldigheten på inkomster två år bakåt
i tiden. Det innebär problem för de
umgängesföräldrar som får sin inkomst ändrad. Det
finns därför behov av att införa en regel som
innebär att återbetalningsskyldigheten bestäms
utifrån dagsaktuell inkomst om inkomsten ändrats mer
än 15 %. Vidare är det viktigt att frågan om
finansiering av umgängesresor får en lösning för de
föräldrar som inte har ekonomisk möjlighet att resa
och träffa sina barn. Frågorna om ett ekonomiskt
stöd kan regleras inom ramen för underhållsstödet
och om återbetalningsskyldigheten bör övervägas.
Slutligen måste det komma till stånd en ändring som
innebär att umgängesavdrag utgår ifrån faktisk
umgängestid och inte efter dygnet.

80.Underhållsstöd (punkt 81)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 81
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:Sf327 och avslår motionerna
2004/05:Sf263 yrkande 9, 2004/05:Sf329,
2004/05:Sf330, 2004/05:Sf346 yrkande 5,
2004/05:Sf354 yrkande 7 och 2004/05:Sf363 yrkande
22.

Ställningstagande

Vi anser att föräldrars aktuella ekonomiska
situation skall styra underhållsstödets storlek. Vi
anser därför att reglerna för underhållsstöd bör ses
över.

81.Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner (punkt 82)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 82
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller
därmed motion 2004/05:So511 yrkande 3.

Ställningstagande

Adoptionskostnadsbidraget utbetalas för närvarande
med 40 000 kr per barn. En adoption kan dock kosta
betydligt mer än så. Möjligheten att adoptera får
inte bli en klassfråga utan måste styras av
lämpligheten hos de blivande adoptivföräldrarna.
Adoptionsbidraget skall höjas så att det täcker
minst 50 % av kostnaderna i samband med adoptionen.
Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Gränshinder i Norden (punkt 5)

av Birgitta Carlsson (c).

I flera motioner tas upp olika aspekter på
utformningen av de sociala trygghetssystemen som kan
medföra problem för personer som vill flytta mellan
de nordiska länderna. Jag förutsätter att
regeringen, inte minst inom ramen för det nordiska
samarbetet, fortsätter att arbeta för att undanröja
gränshinder för den nordiska arbetskraften.

2. Moderaternas anslagsförslag (punkterna 11,
61 och 70)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

En riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister har den 24
november beslutat om ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena i den statliga budgeten och en
beräkning av statens inkomster avseende 2005.
Samtidigt fastställdes utgiftstaket för staten
inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för åren 2005 och 2006.

Moderaterna har i partimotion 2004/05:Fi231 En
politik för arbete och i kommittémotioner förordat
en annan inriktning av den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken. Våra förslag syftar till att bryta
bidragsberoende och utanförskap, ge fler medborgare
makt över den egna vardagen samt trygga goda
statsfinanser och en långsiktig finansiering av
välfärden. Vi vill satsa på offentliga
kärnverksamheter som sjukvård, rättstrygghet och
skola i stället för på bidragssystemen.
Vi föreslår en växling från subventioner och
bidrag till omfattande skattesänkningar för alla,
främst för låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt
värnar vi de människor som är i störst behov av
gemensamma insatser och som har små eller inga
möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår
också fast att det allmänna skall tillföras resurser
för att på ett tillfredsställande sätt kunna
genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma.
Då riksdagens majoritet valt en annan inriktning
av politiken deltar vi inte i det nu aktuella
beslutet om anslagsfördelningen inom utgiftsområdena
10-12. I det följande redovisar vi vilken fördelning
på anslagen som vi förordat i våra anslagsmotioner.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområde 10
bör minskas med 21 850 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:1 med
sammanlagt 15 750 miljoner kronor.

Ersättningsnivåer och karensdagar har historiskt
sett visat sig påverka antalet ersatta
sjukpenningdagar. Det finns även stöd i forskningen
för detta. Vi anser att det är nödvändigt att höja
självrisken i sjukförsäkringen. SGI bör beräknas på
ett genomsnitt av de senaste 24 månaderna och
ersättningsnivån sänkas till 75 % av full SGI från
den 15:e till den 182:a sjukdagen. En andra
karensdag bör även införas, varvid högriskskyddet
skall omfatta även denna karensdag. Från och med den
183:e sjukdagen bör sjukpenningen sänkas till 65 %
av SGI.
Genom att överföra personkostnader med anledning
av trafikolyckor till den obligatoriska
trafikskadeförsäkringen avlastas sjukförsäkringen.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:2 med
sammanlagt 6 100 miljoner kronor.

Det ökande antalet sjuk- och
aktivitetsersättningar måste stoppas. Vi anser att
ersättningen i sjukersättningen skall sänkas från 64
till 60 % av antagandeinkomsten samt att
garantinivån i sjukersättningen skall vara densamma
som i ålderspensionen. Förslagen ger ökade
ekonomiska incitament att återgå i arbete samt
kostnadsbesparingar.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

Moderata samlingspartiet anser att utgiftsområde 12
bör ökas med 2 638 miljoner kronor för budgetåret
2005 i förhållande till regeringens förslag.

21:1 Allmänna barnbidrag

Vi föreslår en utgiftsökning av anslag 21:1 med
sammanlagt 5 500 miljoner kronor.

Bostadsbidraget bör ersättas med ett extra, icke
inkomstprövat, barnbidrag per barn för ensamstående
föräldrar respektive studerande föräldrar. För den
förälder som både är ensamstående och studerande
skall två extra barnbidrag per barn kunna utgå.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning av anslag 21:2 med
sammanlagt 2 870 miljoner kronor.

Föräldraförsäkringen bör omfatta tolv månader med
belopp motsvarande förälderns sjukpenning för barn
som är födda fr.o.m den 1 januari 2005.
Ersättningsnivån bör vidare sänkas från 80 till 75 %
av SGI. Dessutom bör SGI beräknas på de två
föregående årens inkomster.

21:4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

Vi föreslår en utgiftsökning av anslag 21:4 med
sammanlagt 8 miljoner kronor.

Bidraget till kostnader för internationella
adoptioner bör höjas till 50 % av kostnaden, enligt
en schablon grundad på varifrån barnet adopteras,
dock högst 55 000 kr per barn.

3. Folkpartiets anslagsförslag (punkterna 11,
61 och 70)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag för 2005
syftar till att förändra de ekonomiska
förutsättningarna så att en högre stabil tillväxt
uppnås och att den dryga miljon människor som står
utanför arbetsmarknaden får en möjlighet att komma
in och bidra med en egen arbetsinsats. För att
åstadkomma detta är det nödvändigt att fler arbetar
och att statsskulden minskar. Ett viktigt verktyg
för att uppnå detta är sänkta skatter på arbete och
företagande. Våra utgiftsökningar avser främst
bistånd, rättssäkerhet, utbildning, vård och omsorg
samt förbättringar för handikappade. Vi uppnår
utrymme för detta bl.a. genom åtgärder mot ohälsan
och en reformerad arbetsmarknadspolitik.

Vårt förslag till utgiftsram för utgiftsområdena
10-12 har emellertid inte vunnit bifall i
budgetprocessens första steg. Då Folkpartiets
budgetförslag är en helhet är det inte meningsfullt
att delta i fördelningen på anslag inom
utgiftsområdena 10-12.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

Folkpartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas
med 2 470 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:1 med
sammanlagt 2 620 miljoner kronor.

Besparingar kommer att uppnås genom utökad och
effektivare rehabilitering och genom en uppstramning
av förfarandet vid sjukskrivningar. Det måste även
förhindras att sjukförsäkringen missbrukas med
sjukintyg som i själva verket inte betingas av
arbetsoförmåga utan av andra skäl.
Folkpartiet föreslår en utvidgad lag om finansiell
samordning mellan allmän försäkringskassa, hälso-
och sjukvård, kommun och länsarbetsnämnd, med bl.a.
mer lokala initiativ, kortare väntetider och kortare
sjukskrivningstider och utan hinder för
samordningen. Vidare bör en försöksverksamhet
inledas under 2005-2007 i några landstingsområden,
varvid statsbidragen till sjukvården skall ökas med
ett belopp motsvarande 20 % av statens
sjukpenningkostnad samtidigt som landstingen övertar
ett delansvar för 20 % av sjukpenningkostnaderna. Vi
anser även att huvudregeln bör vara att
sjukpenningen skall bortfalla om den försäkrade
nekar till rehabilitering. Vi begär även en
begränsning av behörigheten för en läkare med viss
specialistutbildning att för längre tids sjukpenning
skriva sjukintyg som grundas på diagnoser inom en
annan medicinsk specialitet. Slutligen anser vi att
närståendepenning från den 1 januari 2005 skall
kunna betalas ut i upp till 120 dagar.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:2 med 150
miljoner kronor.

Vi vill framhålla vikten av arbetslinjen och
rehabiliteringsmöjligheterna samt att svagt grundade
beslut om sjukersättning i stället för sjukpenning
undviks. Sådana beslut blir lätt en metod att minska
arbetsbördan hos försäkringskassorna samt en metod
för regeringen att klara målet om att halvera
antalet sjukpenningdagar till 2008. Insatser för att
stärka de arbetshandikappades ställning på
arbetsmarknaden är även viktiga och måste
prioriteras.

19:4 Arbetsskadeersättningar m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:4 på
sammanlagt 250 miljoner kronor.

Arbetsolycksfallen bör fr.o.m. den 1 juli 2005
brytas ut till en separat försäkring som är
obligatorisk för arbetsgivaren.

19:6 Försäkringskassan

Vi föreslår en ökning av anslag 19:6 på sammanlagt
550 miljoner kronor.

Resursförstärkningen ger ökade möjligheter för
försäkringskassorna att köpa rehabiliteringstjänster
och att vidta åtgärder mot felaktiga utbetalningar
på grund av missbruk och fusk.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

Folkpartiet liberalerna anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens förslag, bör tillföras
55 miljoner kronor.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Enligt vår mening bör fritidsfastighet inte beaktas
vid inkomstprövning av bostadstillägg. Vi föreslår
därför att anslag 20:3 skall tillföras ytterligare
55 miljoner kronor. Vid inkomstprövningen beaktas
inte eventuellt värde av ett småhus som är den
sökandes permanentbostad, däremot värdet av en
fritidsfastighet. Följderna kan ibland stå i strid
med ambitionen att människor med likartade
förhållanden också skall behandlas lika inom olika
trygghets- eller bidragssystem. Det kan också få den
olyckliga effekten att avyttringen av ett fritidshus
som kan ha stor betydelse för den äldres
livskvalitet påskyndas.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

Folkpartiet liberalerna anser att utgiftsområde 12
bör ökas med 150 miljoner kronor för budgetåret 2005
i förhållande till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsökning av anslag 21:2 med
sammanlagt 350 miljoner kronor.

För att uppmuntra fler föräldrar att dela på
föräldraledigheten vill vi införa en
jämställdhetsbonus, som innebär att en högre
ersättning (90 %) utbetalas för varje månad som tas
ut i föräldraledighet och som motsvaras av en månad
som den andra föräldern tar ut.

21:3 Underhållsstöd

Vi föreslår en utgiftsminskning av anslag 21:3 med
sammanlagt 200 miljoner kronor.

Utgifterna inom underhållsstödet kan hållas
tillbaka bl.a. genom att det gemensamma
föräldraansvaret markeras. Föräldrarnas gemensamma
ekonomiska ansvar skall, enligt vår mening, vara
gällande även om föräldrarna inte bor ihop med
barnet. Folkpartiet liberalerna förordar ett
reformerat system för underhållsbidragens
fastställande och förändrade regler för
utfyllnadsbidragen. Ytterligare besparingar kan
göras genom att åtgärder vidtas mot felaktiga
utbetalningar.

4. Kristdemokraternas anslagsförslag (punkterna
11, 61 och 70)

av Sven Brus (kd).

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken än den regeringen och
dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på
att långsiktigt förbättra Sveriges
tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer
för minskad ohälsa, förbättrad lönebildning och
strategiska skattesänkningar på arbete och sparande.
Därigenom skapas förutsättningar för att
sysselsättningen skall kunna öka i en sådan
utsträckning att välfärden tryggas för alla.
Marknadsekonomin behöver ordning och regler för
att kunna fungera effektivt. Modern institutionell
ekonomisk teori visar också att en sund och väl
fungerande marknadsekonomi förutsätter institutioner
som lagar, förordningar, normer och sociala
konventioner. En ekonomi som vilar på väl fungerande
institutioner - såsom förutsägbart rättssystem,
personligt ansvarstagande, god affärsetik och
hederlighet i uppträdande människor emellan -
utmärks av ordning och låg osäkerhet. Denna ordning
har inte uppkommit spontant utan bygger på det
kristna och det klassiska kulturarvet. Här betonas
bl.a. skillnaden mellan rätt och fel, karaktär,
hederlighet, personligt ansvarstagande, duglighet
och arbetsetik. Det kostar merarbete, tid och pengar
för att kompensera och reducera osäkerhet.
Inom ramen för marknadsekonomin vill vi förena
frihet och solidaritet. Grundläggande är frihet
under ansvar. Enskilda initiativ och personligt
ansvarstagande skall uppmuntras. Statens uppgift är
att säkra en grundläggande ekonomisk trygghet för
alla. Det sker genom socialpolitiken,
skattesystemet, lagarna och den offentliga
verksamheten. Ett exempel på detta är gemensamt och
solidariskt finansierad social service som alla
medborgare har rätt till, och som också innebär stor
frihet för individen att välja vem som skall
tillhandahålla denna service.
Det handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste
göras mer flexibel och där den kraftigt ökande
sjukfrånvaron måste mötas med en förbättrad
arbetsmiljö och rehabilitering. Det handlar om
skatterna på arbete och företagande som måste sänkas
och på sikt anpassas till omvärldens betydligt lägre
skattetryck. Det handlar om det svenska
konkurrenstrycket som måste förbättras. Vidare måste
den offentliga sektorn förnyas för att bättre möta
konsumenternas/brukarnas behov och bättre tillvarata
personalens kompetens och idéer. Dessutom måste
valfriheten inom familjepolitiken öka, rättsväsendet
återupprättas, pensionärernas ekonomiska situation
stärkas och infrastrukturen förbättras.
Kristdemokraterna anser också att statens lånebehov
kan minskas jämfört med regeringens förslag genom
ett starkare finansiellt sparande och genom en
snabbare avveckling av det statliga ägandet av bolag
som verkar på den konkurrensutsatta marknaden.
Målet för våra reformer på dessa områden är att
skapa förutsättningar för en uthållig tillväxt på
åtminstone 3 % över en konjunkturcykel, där
sysselsättningen kan öka utan att inflationen tar
fart, där den enskildes valfrihet, personliga ansvar
och välfärd kan öka utan politisk detaljstyrning,
där den offentliga sektorn kan vitaliseras och möta
ökande behov utan att jagas av krympande skattebaser
och där statens finanser blir mindre
konjunkturkänsliga.
Riksdagens majoritet - bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister - har genom beslut om ramar för de
olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens
inkomster ställt sig bakom en annan inriktning av
politiken i det första rambeslutet om statsbudgeten.
Därför redovisar vi i detta särskilda yttrande (i
stället för i en reservation) den del av vår politik
som rör utgiftsområdena 10-12 och som vi skulle ha
yrkat bifall till om vårt förslag till ramar hade
kunnat vinna riksdagens bifall i den första
beslutsomgången.

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 10 bör
minskas med 6 928 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:1 med
sammanlagt 4 460 miljoner kronor.

De av oss föreslagna besparingarna uppnås genom
införande av bl.a. ytterligare en karensdag med
bibehållet högriskskydd om tio dagar och genom en ny
beräkningsgrund för SGI. Vi anser således att SGI
skall beräknas på ett genomsnitt av de senaste två
årens inkomster och att skattepliktiga förmåner och
semesterersättning skall vara SGI-grundande. Den
besparing företagen gör till följd av vårt förslag
om ytterligare en karensdag reglerar vi med en
marginell höjning av arbetsgivaravgiften.
Vidare vill vi ha en ny modell av trafikförsäkring
där samtliga personskadekostnader i samband med
trafikolyckor förs över till denna försäkring.
En ny rehabiliteringsförsäkring bör införas i
enlighet med den modell som föreslagits av Gerhard
Larsson i utredningsbetänkande SOU 2000:78, med en
offentlig aktör. Regeln om att arbetsgivaren alltid
skall göra en rehabiliteringsutredning upphör
därmed. En ökad totalkostnad under det första året
reformen genomförs balanseras åren därefter med en
nettovinst i form av lägre utbetalningar av
sjukpenning och sjukersättningar m.m. Framgångsrik
rehabilitering är samhällsekonomiskt mycket lönsam.
Riksdagen bör fatta ett principbeslut och begära att
regeringen påbörjar erforderligt
lagstiftningsarbete.
Genom att socialförsäkringsadministrationen
tillförs ytterligare medel, bl.a. för att öka
kvaliteten i besluten, korta handläggningstiderna
och öka kontrollen av felutnyttjade förmåner, görs
även besparingar inom anslaget.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:2 med
sammanlagt 1 850 miljoner kronor.

Besparingar uppnås genom den effektivare
rehabilitering som en ny rehabiliteringsförsäkring
medför och genom efterkontroll av beviljade
aktivitets- och sjukersättningar. Därtill uppnås
besparingar genom upphörande av regeln om prövning
av rätten till aktivitets- och sjukersättningar inom
ett års sjukskrivning samt genom ökad kontroll av
felutnyttjade förmåner.

19:6 Försäkringskassan

Vi föreslår en minskning av anslag 19:6 med
sammanlagt 618 miljoner kronor.

Försäkringskassan tillförs 100 miljoner kronor för
att öka kontrollen och kvaliteten samt förkorta
handläggningstiderna. För administrering av en s.k.
utvecklingspeng som skall utgå till flyktingar
anvisas 10 miljoner kronor.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

Kristdemokraterna anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens förslag, bör tillföras
790 miljoner kronor.

20:1 Garantipension till ålderspension

Vi föreslår att anslag 20:1 ökas med 700 miljoner
kronor.

Många pensionärer lever fortfarande under mycket
knappa förhållanden och förbättringar behövs för
denna grupp. Den övergångsvisa garantipensionen bör
därför höjas med 100 kr per månad fr.o.m. 2005.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Fritidsfastighet bör inte omfattas vid
inkomstprövning av bostadstillägget.
Fritidsfastigheter kan ha ett så högt taxeringsvärde
att det omöjliggör BTP. Det är inte rätt att
människor skall tvingas till en försäljning av
fastigheten, som kan ha ägts i många år, och därmed
till en försämring av livskvaliteten för att erhålla
BTP. Vi föreslår därför att anslag 20:3 skall
tillföras ytterligare 90 miljoner kronor.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 12 bör
ökas med 2 051 miljoner kronor för budgetåret 2005 i
förhållande till regeringens förslag.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsminskning av anslag 21:2 med
sammanlagt 1 000 miljoner kronor.

Kristdemokraterna vill höja garantibeloppet i
föräldraförsäkringen från dagens 180 kr per dag till
230 kr per dag år 2005. De 90 lägstanivådagarna och
den extra månaden i föräldraförsäkringen slopas i
samband med att barndagarna börjar att gälla år
2005.
Vidare anser vi att SGI bör beräknas på de senaste
två årens inkomster, inklusive semesterersättning
och skattepliktiga förmåner.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Vi föreslår en utgiftsökning av anslag 21:6 med
sammanlagt 1 miljon kronor.

Vårdbidrag bör enligt vår mening kunna utges för
barn till biståndsarbetare.

21:8 Barndagar

Vi föreslår att ett nytt anslag, Barndagar,
införs till vilket anvisas 3 050 miljoner
kronor för budgetåret 2005. För varje barn
som fyllt ett år tilldelas barnets föräldrar
300 dagar. Barndagarna fördelas med 150
dagar till vardera föräldern men kan
överlåtas fritt dem emellan. En ensam
vårdnadshavare får 300 barndagar. Varje
barndag är värd 200 kr.

5. Centerpartiets anslagsförslag (punkterna 11,
61 och 70)

av Birgitta Carlsson (c).

Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp

Centerpartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas
med 8 440 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:1 på
sammanlagt 7 100 miljoner kronor.

De av oss föreslagna besparingarna uppnås bl.a.
genom våra förslag om att övergå från passivt stöd
till aktiva insatser bl.a. i form av en
rehabiliteringsgaranti. Efter ca fyra veckors
sjukskrivning skall den försäkrade undersökas av två
läkare. En rehabiliteringsplan skall normalt
föreligga inom sex veckor och den försäkrade få
tillgång till en rehabiliteringslots. Om
rehabiliteringsgarantin inte uppfylls skall den
sjukskrivne ha möjlighet att få kostnadstäckning för
relevanta rehabiliteringstjänster från t.ex. privata
aktörer. Av anslaget skall 2,4 miljarder kronor
användas till rehabilitering och finansiell
samordning, varav 200 miljoner kronor dock skall
användas för finansiering av lönebidrag.
Besparingar uppnås även genom att SGI skall
baseras på de senaste 24 månadernas inkomst och att
ersättningsnivån i sjukförsäkringssystemet sänks
till 70 % av SGI med undantag för personer med
försörjningsansvar för barn under 18 år. Slutligen
skall karensdagen motsvara en hel dag oavsett vid
vilken tidpunkt på dagen som sjukskrivningen inleds.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:2 med
sammanlagt 250 miljoner kronor.

Besparingar uppnås genom våra satsningar på
rehabilitering, inklusive adekvata
rehabiliteringsåtgärder för dem som beviljats
aktivitets- och sjukersättningar, varvid den s.k.
tolvmånadersprövningen skall slopas, samt genom
förstärkta krav på när aktivitets- och
sjukersättning skall kunna beviljas.

19:4 Arbetsskadeersättningar m.m.

Vi föreslår en minskning av anslag 19:4 med
sammanlagt 1 000 miljoner kronor.

De sänkta beviskraven i arbetsskadeförsäkringen
fr.o.m. den 1 juli 2002 bör återkallas i avvaktan på
en samlad översyn av socialförsäkringssystemet.

19:6 Försäkringskassan

Vi föreslår en minskning av anslag 19:6 med
sammanlagt 90 miljoner kronor till följd av
besparingar i Försäkringskassans centrala
administration. Den lokala administrationen skall
inte påverkas.

Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom

Centerpartiet anser att utgiftsområdet, i
förhållande till regeringens förslag, bör ökas med
200 miljoner kronor.

20:1 Garantipension till ålderspension

Den övergångsvisa garantipensionen bör höjas med 4
500 kr 2005. Vi föreslår därför att anslag 20:1
tillförs ytterligare 2 400 miljoner kronor.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Vi föreslår att 82 % av bostadskostnaden upp till 4
750 kr skall kunna läggas till grund för BTP. Anslag
20:3 minskas därför med 2 200 miljoner kronor
jämfört med regeringens förslag.

Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn

Centerpartiet anser att utgiftsområdet bör ökas med
1 627 miljoner kronor för budgetåret 2005 i
förhållande till regeringens förslag.

21:1 Allmänna barnbidrag

Vi föreslår en utgiftsökning av anslag 21:1 med
sammanlagt 1 397 miljoner kronor.

Barnbidraget bör höjas med 200 kr per månad
fr.o.m. den 1 januari 2005. Vi anser att
barnbidraget bör fördubblas för barn i åldern 1-4 år
under perioden 2005-2008. Fördubblingen av
barnbidraget skall ske i fyra steg - 200 kr 2005,
450 kr 2006, 700 kr 2007 och 950 kr 2008.

21:2 Föräldraförsäkring

Vi föreslår en utgiftsökning av anslag 21:2 med
sammanlagt 230 miljoner kronor.

Vi anser att grundnivån i föräldraförsäkringen bör
höjas till 200 kr per dag från den 1 januari 2005.
Vidare bör taket i föräldraförsäkringen höjas till
11 prisbasbelopp och SGI beräknas på genomsnittet av
de 24 senaste månadernas inkomst.

6. Information om sjukförsäkringens syfte
(punkt 16)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Vi anser att att det vidgade sjukdomsbegreppet sedan
1998 bidragit till ändrade attityder och svårigheter
att tolka reglerna om sjukskrivning. Vi anser att
enbart en informationskampanj om sjukförsäkringens
syfte inte är tillräckligt utan att
sjukdomsbegreppet behöver stramas upp och
förtydligas. En informationskampanj om
sjukförsäkringens syfte måste klargöra att vid
bedömningen av sjukskrivning skall bortses från
ekonomiska, arbetsmarknadsmässiga och sociala
förhållanden och att sjukskrivning skall vara en del
av en sjukvårdande behandling.

7. Läkarna och sjukskrivningsprocessen (punkt
17)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna
Lilliehöök (m).

Det är utmärkt att en del av de moderata förslagen
för en uppstramning av sjukskrivningsprocessen har
tagits upp av regeringen 2003, men vi beklagar att
åtgärderna inte har genomförts. Ett exempel är att
avstämningsmöten mellan försäkringskassa, läkare och
den sjukskrivne hittills inte genomförts utom i
enstaka fall. Vi vill införa flexibel sjukskrivning.
Till exempel skall arbetsoförmågan kunna knytas till
specifika arbetsuppgifter så att en person ges andra
uppgifter eller deltar i utbildning i stället för
att sjukskrivas. Vi vill peka på riskerna när
deltidssjukskrivning får ersätta en nödvändig
förändring av arbetsuppgifter eller arbetsgivare.

8. Tak i sjukförsäkringen (punkt 21)

av Ulla Hoffmann (v).

År 2005 beräknas mer än hälften av de
heltidsanställda tjäna mer än taken i sjuk- och
föräldraförsäkringarna. Detta faktum har redan lett
till att en rad fackförbund och enskilda
arbetsgivare börjat teckna privata försäkringar för
att täcka upp inkomstbortfallet för den enskilda
arbetstagaren med inkomster över taken.

Det bästa sättet att förhindra att klass- och
könsskillnaderna ökar är att se till att alla har
något att vinna på att försvara den generella
välfärden. Höjda tak är en förutsättning för att
golven skall kunna stärkas. I föräldraförsäkringen
höjs taket 2006 så att även den som tjänar mer än 25
000 kr i månaden skall får en inkomsttrygghet av
systemet. En höjning av taket i sjukförsäkringen
till 10 basbelopp bör också genomföras så fort
statsfinanserna medger det.

9. Punktskriftsundervisning och utbildning med
ledarhund (punkterna 38 och 39)

av Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo Könberg
(fp), Anita Sidén (m), Linnéa Darell (fp),
Birgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m).

I dag saknas ett uttalat ansvar för vilken instans i
samhället som skall ha ansvaret för att personer som
blivit synskadade i vuxen ålder får undervisning i
punktskrift. Vi anser att sjukvårdshuvudmännens roll
måste preciseras. En möjlighet till avancerad
punktskriftsundervisning måste byggas upp. Det måste
fastställas var ansvaret skall ligga för att ge
personer som blivit synskadade som vuxna
undervisning i punktskrift. Vidare måste
finansieringsfrågan lösas på ett mer permanent sätt
så att det går att bygga upp en verksamhet som
bygger på kontinuitet.

Beträffande synskadads utbildning tillsammans med
ledarhund anser vi att förlorad arbetsinkomst och
eventuella övriga kostnader skall ersättas av
samhället. Ersättning för förlorad arbetsförtjänst
bör motsvara sjukpenningen.

10. Utbildning med ledarhund (punkt 39)

av Ulla Hoffmann (v).

Jag anser att vid synskadads utbildning tillsammans
med ledarhund skall förlorad arbetsinkomst och
eventuella övriga kostnader ersättas av samhället.
Ersättningen bör utgå på den grunden att
utbildningen är nödvändig för att den synskadade
skall kunna använda ett hjälpmedel som den
synskadade måste ha.

11. Rätt till aktivitets- och sjukersättning på
garantinivå (punkt 50)

av Ulla Hoffmann (v).

Personer som är arbetsoförmögna på grund av sjukdom
eller dylikt när de bosätter sig i Sverige har inte
rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning på
garantinivå.

Regeringen har tidigare uttalat att det är
angeläget att staten tar ansvar för försörjningen av
de personer som uppfyller de medicinska kriterierna
och varaktighetskriterierna för rätt till
förtidspension men som på grund av kraven på viss
försäkringstid inte har rätt till sjuk- eller
aktivitetsersättning eller endast en låg sådan samt
att frågan bereds på regeringskansliet (jfr. prop.
1997/98:111, 2000/01:96 och 2000/01:136). Därför bör
regeringen återkomma med förslag på hur rätten till
sjuk- och aktivitetsersättning på garantinivå skall
utvidgas till att gälla personer som är
arbetsoförmögna vid bosättning i Sverige.

12. Privatisering av arbetsskadeförsäkringen
(punkt 54)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Arbetsolycksfallsdelen i arbetsskadeförsäkringen bör
lyftas bort från den offentliga sektorn för att i
stället förvaltas av privata försäkringsbolag.
Försäkringen skall vara lagreglerad, obligatorisk
för arbetsgivarna samt finansieras med premier.
Premiernas storlek skall bero på hur drabbat ett
företag eller en bransch är av arbetsskador. För att
kompensera arbetsgivarna bör den del av
arbetsgivaravgifterna som avser arbetsolycksfallen i
arbetsskadeförsäkringen justeras.

Mot bakgrund av den utbredda ohälsan på
arbetsmarknaden och de höga kostnader som följer av
detta, är det viktigt att se över
socialförsäkringarna och deras funktion för att
skapa effektivare lösningar än dagens. En
privatisering av arbetsolycksfallen i
arbetsskadeförsäkring är ett led i detta.

13. Övriga frågor om arbetsskadeförsäkringen
m.m. (punkterna 56 och 60)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).
Ett genusperspektiv måste integreras i
Försäkringskassans verksamhet, både teoretiskt och
metodologiskt. Personalen vid kassorna bör få
utbildning i genuskunskap, något som enligt vår
mening i synnerhet gäller för handläggare i
arbetsskadeärenden. Förändringen av
arbetsskadeförsäkringen 2002 med en uppmjukning av
bevisreglerna syftade bl.a. till att rätta till
könsskillnader. Enligt vår mening verkar önskat
resultat inte ha uppnåtts. Försäkringskassan bör få
i uppdrag att analysera uppbyggnad och handläggning
av arbetsskadeförsäkringen ur ett könsperspektiv.

Bilaga 1
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005
Utgiftsområde 11:
-----------------------------------------------------
1. Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(2000:461) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn (avsnitt 2.1 och
3.9),
-----------------------------------------------------
2. Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(2001:761) om bostadstillägg till pensionärer
m.fl. (avsnitt 2.2 och 3.10),
-----------------------------------------------------
3. Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(2001:853) om äldreförsörjningsstöd (avsnitt 2.3
och 3.10),
-----------------------------------------------------
4. Regeringen föreslår att riksdagen för 2005
anvisar anslagen under utgiftsområde 11
Ekonomiskt trygghet vid ålderdom enligt
uppställning i propositionen.
-----------------------------------------------------
Proposition 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005
Utgiftsområde 12:
-----------------------------------------------------
1. Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (avsnitt 2.1 och
4.9).
-----------------------------------------------------
2. Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i
föräldraledighetslagen (1995:584) (avsnitt 2.2
och 4.9),
-----------------------------------------------------
3. Regeringen föreslår att riksdagen för 2005
anvisar anslagen under utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt
uppställning i propositionen.
-----------------------------------------------------
Proposition 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005
Utgiftsområde 10:
-----------------------------------------------------
1. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2005 för ramanslaget 19:6
Försäkringskassan ingå ekonomiska förpliktelser
som inklusive åtaganden som tidigare gjorts av
Riksförsäkringsverket medför utgifter på högst
12 000 000 kronor efter 2005 (avsnitt 2.12.6),
-----------------------------------------------------
2. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2005 anvisar anslagen under utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
enligt uppställning i propositionen.
-----------------------------------------------------
Motioner från allmänna motionstiden 2004 m.m.

2004/05:Sk5 av Per Landgren m.fl. (kd, m, fp, c):
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
frågor om t.ex.sociala avgifter.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf201 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen
med förslag till
förändrad lagstiftning vari boende i flerbäddsrum i
bidragsavseende
jämställs med boende i en- och tvåbäddsrum.

2004/05:Sf202 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om punktskriftsundervisning för vuxensynskadade.

2004/05:Sf204 av Hillevi Engström (m):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ensamstående
pappor får del av barnbidrag i den omfattning
som motsvarar pappans del av barnets umgänge.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagen om
allmänna barnbidrag måste göras könsneutral.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf212 av Claes Västerteg (c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till
ändring gällande
undantag i arbetsgivarinträdet i sjuklönen i samband med
sjukskrivning på
grund av olyckor i samband med idrottsutövande
och övriga
fritidsaktiviteter.

2004/05:Sf216 av Luciano Astudillo m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att barnbidraget inte med automatik skall utbetalas till
mamman.

2004/05:Sf217 av Henrik Westman (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till
sådan lagändring
som slår fast att gifta pensionärer eller motsvarande
skall betraktas som
enskilda individer i det statliga pensionssystemet i
enlighet med vad som
anförs i motionen.

2004/05:Sf219 av Chatrine Pålsson och Sven Brus (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att inrätta en delegation mot stress och utbrändhet.

2004/05:Sf222 av Sten Tolgfors (m):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ansvaret för
uppföljning av förtidspensionerade barns och
ungdomars situation.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsättande av
en utredning för att undersöka hur
förtidspensionerade barns och ungdomars
livssituation i dag ser ut, vilka insatser som
skulle kunna göras för att erbjuda utbildning,
rehabilitering och arbete samt om dagens
regelverk hindrar en väg till arbete och
delaktighet.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
hur ersättningsformen skall se ut för de unga
som har så svåra handikapp att utbildning eller
arbete verkligen inte är möjligt.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf225 av Helene Petersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om mer flexibla sjukskrivningsnivåer i
sjukförsäkringssystemet.

2004/05:Sf226 av Jan Lindholm och Helena Hillar Rosenqvist
(båda mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen
anförs om behovet av en översyn av reglerna för och
tillämpningen av
handikappersättningen.

2004/05:Sf227 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om översyn av reglerna för handikappersättningen.

2004/05:Sf228 av Håkan Larsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att tillrättalägga den svenska lagstiftningen så att
studerande med
studiemedel från annat nordiskt/EU/EES-land inte
särbehandlas negativt vad
avser vilorätten för SGI/FGI i samband med studier efter
arbete i Sverige.

2004/05:Sf229 av Håkan Larsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att tillsammans med övriga nordiska regeringar
utarbeta en modell för
hur personer som arbetat i flera nordiska länder och
som drabbas av
permanent arbetsoförmåga på grund av skada eller
sjukdom, skall kunna
undvika risken av fattigdom och utslagning till följd av
att regelverket
rörande förtidspensionering inte är samordnat eller
hamoniserat länderna
emellan.

2004/05:Sf232 av Tobias Billström (m):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett
återställande av änkepensionerna.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förlänga
omställningspensionen för efterlevande till dess
att barnen fyllt 18 år.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten för änkor
att vid sjukpension få behålla änkepensionen
till 65 års ålder.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf233 av Lilian Virgin och Carina Grönhagen (båda s
):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att åtgärder skall samverka för att förstärka
arbetslinjen.

2004/05:Sf234 av Siw Wittgren-Ahl (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om vikten av att skapa en arbetsmarknad med plats
för äldre och för
personer med nedsatt arbetsförmåga.

2004/05:Sf236 av Ana Maria Narti (fp):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
lagen om allmän försäkring.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om instruktioner,
regleringsbrev och riktlinjer för verksamheten
på RFV och på försäkringskassorna.
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om personer som
saknar ansvarig arbetsgivare för
rehabiliteringen.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf238 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om större flexibilitet i sjukersättningen vid
rehabilitering och
sjukskrivning.

2004/05:Sf239 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om reglerna för bibehållande av bisyssla vid partiell
sjukersättning.

2004/05:Sf240 av Louise Malmström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att i föräldraförsäkringen bygga in ekonomiska
incitament för en
jämnare fördelning av dagarna mellan föräldrarna.

2004/05:Sf241 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om behovet av att överväga en regelförändring så att
sanktionsmöjligheter
kan vidtas gentemot arbetsgivare som inte
fullgör sitt
rehabiliteringsansvar.

2004/05:Sf242 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen
anförs om att överväga inrättande av s.k.
försäkringsmedicinska
kommittéer.

2004/05:Sf243 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att överväga regelförändring som möjliggör
"vilande" sjuk- och
aktivitetsersättning under studietid.

2004/05:Sf244 av Billy Gustafsson och Conny Öhman (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om behovet av ändrade regler för utbetalning av barnbidrag.

2004/05:Sf245 av Billy Gustafsson och Conny Öhman (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att vid delad vårdnad av barn skall delat vårdbidrag
gälla.

2004/05:Sf246 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om sjukpenning vid delvis nedsatt arbetsförmåga.

2004/05:Sf247 av Lennart Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om behovet av tidiga rehabiliteringsinsatser.

2004/05:Sf248 av Håkan Larsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att säkerställa att personer som redan uppbär
svensk lönebaserad
föräldrapenning eller är i färd med att börja motta
svensk lönebaserad
föräldrapenning inte nekas detta med hänvisning till
barnets bosättning i
annat nordiskt land eller att föräldrarnas arbete i Sverige
upphört.

2004/05:Sf249 av Rigmor Stenmark och Annika Qarlsson (båda
c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om en översyn av anhörigbidraget.

2004/05:Sf250 av Carina Adolfsson Elgestam och Lars
Wegendal (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om prövningen av rätten till sjukpenning.

2004/05:Sf251 av Britt-Marie Lindkvist och Hillevi Larsson
(båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om behovet av att procentsatserna för sjukskrivning blir
mer flexibla och
anpassade till den sjukskrivnes behov.

2004/05:Sf253 av Birgitta Sellén och Viviann Gerdin (båda c
):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen begär att regeringen låter utreda
möjligheten att föräldrar till barn med
språkstörningar ska kunna ta ut kontaktdagar när
barnet går i förskola/skola.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf254 av Barbro Hietala Nordlund och Anneli
Särnblad (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om en översyn av gällande regelverk och
ansvarsfördelning för att
arbetstagare med funktionshinder skall
tillförsäkras en adekvat
intensivträning och förebyggande rehabilitering.

2004/05:Sf256 av Kaj Nordquist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om punktskriftsundervisning och rehabiliteringsersättning.

2004/05:Sf259 av Birgitta Ohlsson (fp):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
individualiserad föräldraförsäkring.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föräldrar
skall kunna vara hemma samtidigt inom dagens
omfång av föräldraledigheten.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf261 av Christina Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen
anförs om mer flexibla sjukskrivningsnivåer i
sjukförsäkringssystemet.

2004/05:Sf262 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändrade regler
så att pensionärer som uppbär yrkesskadelivränta
och är återbetalningsskyldiga enligt
samordningsregler skall anses ha betalat sin
skuld när engångsbeloppet är inbetalt.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta bort
möjligheten att växla in livränta mot
kapitalbelopp.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf263 av Lars Ohly m.fl. (v):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om benämning av
politikområdet Ekonomisk familjepolitik.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändrad
målformulering för politikområdet Ekonomisk
familjepolitik.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i analysen
av föräldraförsäkringsutredningens förslag
särskilt överväga hur eventuella hinder mot att
dela föräldraförsäkringen bäst kan överkommas.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten för
föräldrar av samma kön att dela föräldradagarna
lika mellan sig.
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utökade
möjligheter för föräldrar att vara hemma
samtidigt under barnets första tid.
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jämställt
inträde i föräldraförsäkringen.
-----------------------------------------------------
7. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en
handlingsplan för hur barn till ensamstående
föräldrar ekonomiskt skall jämställas med barn
som har båda sina föräldrar.
-----------------------------------------------------
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om delat barnbidrag
vid växelvis boende.
-----------------------------------------------------
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
återbetalningsskyldighet, umgängesresor och
umgängesbidrag.
-----------------------------------------------------
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bevara den
nationella beslutanderätten och värna de
offentliga trygghetssystemen.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf264 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag
om utvidgad rätt
till sjuk- och aktivitetsersättning på garantinivå i
enlighet med vad i
motionen anförs.

2004/05:Sf268 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén (båda m)
:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att ta bort 240-dagarsgränsen för överlåtelse av
den tillfälliga
föräldrapenningen.

2004/05:Sf269 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (båda m)
:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om möjlighet för studenter att vid sjukdom kunna bli
deltidssjukskrivna.

2004/05:Sf270 av Per Westerberg m.fl. (m):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförts om att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas
som genomsnitt av den lön som egenföretagaren
har tagit ut som inkomst under de senaste två
åren..
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arbetstiden
skall beräknas på samma sätt för egenföretagare
som för löntagare vid beräkning av
dagersättningen i den tillfälliga
föräldrapenningen.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om makars
sjukpenninggrundande inkomst.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
egenföretagare eller visstidsanställda inte
skall behöva riskera att stå utan
inkomstbortfallsförsäkring i händelse av sjukdom
eller föräldraskap.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf271 av Per Westerberg m.fl. (m):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett
med förslag om en riskdifferentierad
arbetskadeförsäkring i enlighet med vad som
anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
arbetsolycksfall skiljs från arbetssjukdomar
samt att arbetssjukdomarna på sikt överförs till
sjukförsäkringen.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om övergångslösning från en offentlig
arbetsskadeförsäkring till ett
arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare i
enlighet med vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
färdolycksfall till och från arbetet lyfts ur
försäkringen för arbetsolycksfall och betalas
genom trafikförsäkringen.
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen återgår
till 1992 års lagstiftning.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf272 av Lena Adelsohn Liljeroth m.fl. (m, fp, kd,
c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om rehabilitering av långtidssjuka.

2004/05:Sf273 av Gunilla Tjernberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om översyn av garantipensionens ersättningsnivåer.

2004/05:Sf274 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till
sådan ändring i
lagen om ersättning och ledighet för närståendevård enligt
vad i motionen
anförs att en närstående till en person som smittats av
HIV skall ha rätt
till 240 dagars ledighet oavsett infektionens uppkomst.

2004/05:Sf275 av Kalle Larsson m.fl. (v):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
socialförsäkringsadministrationen i uppdrag att
analysera uppbyggnad och handläggning av
arbetsskadeförsäkringen ur ett könsperspektiv.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbildning av
försäkringskassornas personal i genuskunskap.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf279 av Kerstin Lundgren (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om tilläggsdirektiv till utedningen om översyn av
föräldraförsäkringen.

2004/05:Sf280 av Johan Linander (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att upprätta en vitbok för samtliga identifierade
gränsbarriärer i
Öresundsregionen med tidsplan för när de skall vara
avklarade.

2004/05:Sf281 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att inför kommande prioriteringsdiskussioner
överväga att ta bort
karensdagen i sjukförsäkringen.

2004/05:Sf282 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om handikappersättningen.

2004/05:Sf286 av Tuve Skånberg (kd):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stödja
flerbarnsidealet.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om resurser till
barnfamiljerna genom bostadsbidrag, barnbidrag
och vårdnadsbidrag.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta
konsekvenspröva varje beslut från regering och
riksdag för att se hur det gagnar och påverkar
familjen.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf287 av Sten Tolgfors (m):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ökade
möjligheter för människor att styra sina egna
liv kan påverka sjuktalen.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förändrade
attityder påverkar sjuktalen.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att myndigheters
missbruk av förtidspensionering påverkar
sjuktalen.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att dagens
sjukskrivningar ger enorma välfärdsförluster för
både enskilda och staten.
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att god
rehabilitering kan påverka sjuktalen.
-----------------------------------------------------
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att åtgärder för
att det inte skall löna sig att byta
ersättningssystem påverkar sjuktalen.
-----------------------------------------------------
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att etablerande
av enskilda alternativ inom offentligfinansierad
verksamhet kan påverka sjuktalen.
-----------------------------------------------------
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
ersättningsnivån i sjukförsäkringen kan påverka
sjuktalen.
-----------------------------------------------------
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att karensdagar
i sjukförsäkringen kan påverka sjuktalen.
-----------------------------------------------------
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
sjukskrivning endast skall användas då det är en
del av en behandling och grundas på att
arbetsförmågan av hälsoskäl är nedsatt.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf292 av Sven Bergström och Staffan Danielsson (
båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att ge studerande möjlighet att studera utan att förlora
sjukpenning.

2004/05:Sf293 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om återkommande rehabilitering.

2004/05:Sf294 av Jan Björkman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om behovet av att se över möjligheterna att förbättra
samordningen mellan
arbetsgivarens och försäkringskassans ansvar vid
utbetalning under
sjukdom.

2004/05:Sf295 av Carina Adolfsson Elgestam och Lars
Wegendal (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om en utredning om en allmän olycks- och sjukförsäkring för
barn och unga.

2004/05:Sf296 av Kaj Nordquist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om partiell sjukskrivning och studier på halvtid.

2004/05:Sf297 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en
strukturell analys
och ett handlingsprogram som syftar till att förbättra
situationen för
ensamstående mödrar.

2004/05:Sf301 av Carina Moberg (s):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
försöksverksamhet med rätt för sjukgymnaster att
utfärda intyg om sjukskrivning inleds.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att utreda
om sjukgymnaster skall kunna utföra sjuk- och
friskskrivningar.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf302 av Luciano Astudillo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om egenföretagare med medborgarskap i annat EU/EES-land
och betalning av
sociala avgifter.

2004/05:Sf303 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att beslut
om sjuk- eller aktivitetsersättning inte skall
få fattas under fängelsetid eller
rättspsykiatrisk vårdtid.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att korta
ersättningstiderna för sjuk- eller
aktivitetsersättning.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf306 av Sven Gunnar Persson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om en översyn av handikappersättningen.

2004/05:Sf307 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att en översyn görs av sjuklönesystemet så att
whiplash-skadade
garanteras ekonomisk ersättning vid rehabilitering.

2004/05:Sf308 av Lennart Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om behovet av ökad samverkan mellan landsting,
arbetsgivare och
försäkringskassa så att de samlade resurserna som finns för
rehabilitering
av reumatiskt sjuka ger så bra effekt som möjligt.

2004/05:Sf311 av Lars Lilja och Carin Lundberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om vikten av att regeringen uppmärksammar effekterna av
beräkningssystem
vid sjukersättning för långtidssjukskrivna.

2004/05:Sf312 av Ulla Wester (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om vikten av ett förstärkt könsperspektiv i nu pågående
arbete med att
halvera antalet sjukskrivna.

2004/05:Sf313 av Sofia Larsen (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om en översyn av trygghetssystemen för småföretagare.

2004/05:Sf314 av Jan Ertsborn (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om regelförändringar så att statliga medel hos
försäkringskassorna och
arbetsmarknadsmyndigheterna kan användas till att stödja
den verksamhet
med rehabilitering av långtidssjuka som pågår på
Fontänhusen i Sverige.

2004/05:Sf320 av Anne Marie Brodén (m):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
efterlevandepensionen.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
omställningspension för efterlevande med barn
under 18 år.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att få behålla
änkepensionen till 65 års ålder.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf323 av Sven Bergström och Håkan Larsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att se över de ekonomiska och sociala villkoren
för återvändande
biståndsarbetare.

2004/05:Sf325 av Heli Berg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att utreda frågan om ekonomiskt stöd till personer
som till följd av
nödvändig vidareutbildning av ledarhund drabbas av
kostnader eller
förlorad arbetsinkomst.

2004/05:Sf327 av Sven Bergström och Viviann Gerdin (båda c)
:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att se över reglerna för underhållsstöd.

2004/05:Sf328 av Margareta Sandgren m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om behovet av kunskap om ensamföräldrars behov samt
möjligheten att följa
upp hur aviserade bidragshöjningar påverkar barnens
situation i familjer
med en förälder.

2004/05:Sf329 av Veronica Palm m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om underhållsstödet.

2004/05:Sf330 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ny modell för
umgängesavdrag.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ändring av
återbetalningsreglerna med bl.a. ett
förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om överföring av
fordran till kronofogdemyndigheten.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf331 av Else-Marie Lindgren och Ingemar Vänerlöv (
båda kd):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att verka för att fusk
och missbruk inom försäkringssystemen beivras.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att information
om rättigheter och skyldigheter med ett etiskt
perspektiv i försäkringssystemen intensifieras.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf332 av Mats Berglind och Agneta Gille (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att försäkringskassans regelverk
förändras så att den kan medverka i
rehabilitering.

2004/05:Sf334 av Sylvia Lindgren m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs
om att föräldraförsäkringssystemet bör ses över.

2004/05:Sf336 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs
om att utreda konsekvenserna av att
privatisera arbetsskadeförsäkringen.

2004/05:Sf337 av Nina Lundström och
Martin Andreasson (båda fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av en utredning för att
överväga en begränsning avseende rätten
till sjukpenning vid frivilliga icke
medicinskt betingade skönhetsoperationer.

2004/05:Sf338 av Staffan Danielsson
och Sven Bergström (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs
om att pröva införandet av ett utgiftstak
i sjukförsäkringen.

2004/05:Sf339 av Carin Lundberg och
Britta Rådström (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs
om beräkning av bostadstillägg för pensionärer.

2004/05:Sf340 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om nödvändigheten av bättre samverkansregler mellan
socialtjänst och
försäkringskassa för att inte utsatta biståndstagare skall
komma i kläm.

2004/05:Sf342 av Jan-Olof Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen
anförs om att mer uppmärksamma situationen för människor
som på grund av
ett långt och slitsamt arbetsliv får sjukersättning.

2004/05:Sf343 av Hans Hoff (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen
anförs om vikten av samverkan mellan
försäkringskassan och
arbetsförmedlingen.

2004/05:Sf345 av Hans Hoff och Majléne Westerlund Panke (
båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om en mer flexibel bedömningsskala i
sjukförsäkringssystemet.

2004/05:Sf346 av Per Westerberg m.fl. (m):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen beslutar införa ett extra barnbidrag
per barn för ensamstående föräldrar respektive
för studerande föräldrar i enlighet med vad som
anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall beräknas som ett genomsnitt av
de två föregående årens inkomst i enlighet med
vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen beslutar sänka ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen till 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med
vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen beslutar att föräldraförsäkringen
skall omfatta tolv månader med
sjukpenninggrundande inkomst som grund för barn
som är födda fr.o.m. den 1 januari 2005 i
enlighet med vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att särlevande
föräldrar i högre utsträckning än i dag skall
reglera underhållsskyldigheten mellan varandra.
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen beslutar att bidraget till kostnader
för internationella adoptioner höjs till 50 % av
kostnaden enligt en schablon för varifrån barnet
adopteras, dock högst 55 000 kr per barn.
-----------------------------------------------------
7. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 12 enligt uppställning:
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf347 av Per Westerberg m.fl. (m):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen beslutar införa en andra karensdag i
sjukförsäkringen den andra sjukdagen, fr.o.m.
den 1 januari 2005, i enlighet med vad som
anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall beräknas på de senaste 24
månadernas inkomst, fr.o.m. den 1 januari 2005 i
enlighet med vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen beslutar att sänka ersättningsnivån i
sjuklönen till 75 % av lönen, fr.o.m. den 1
januari 2005 i enlighet med vad som anförs i
motionen.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen beslutar att sänka ersättningsnivån i
sjukförsäkringen till 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten från den 15:e
till den 182:a sjukdagen, fr.o.m. den 1 januari
2005 i enlighet med vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen beslutar att sänka ersättningsnivån i
sjukförsäkringen till 65 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. 183:e
sjukdagen, fr.o.m. den 1 januari 2005 i enlighet
med vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen beslutar att ändra lagen om allmän
försäkring (3 kap. 4 a § AFL) så att summan av
sjukpenning och avtalsersättningar inte kan
överstiga 85 % av lönen de första sex
frånvaromånaderna och 75 procent av lönen
därefter, fr.o.m. den 1 januari 2006 i enlighet
med vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
sjukskrivningarna på grund av trafikolyckor
skall överföras från den allmänna
sjukförsäkringen till den obligatoriska
trafikskadeförsäkringen.
-----------------------------------------------------
8. Riksdagen beslutar sänka ersättningen i
sjukersättningen/förtidspensionen från 64 till
60 % av antagandeinkomsten i enlighet med vad
som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
9. Riksdagen beslutar att garantinivån i
sjukersättningen/förtidspensionen skall vara
densamma som i ålderspensionen i enlighet med
vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
10. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp enligt uppställning:
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf348 av Runar Patriksson m.fl. (fp, m, kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om behovet av att utforma en ny försäkring för
arbetsskador som hanteras
av privata försäkringsbolag.

2004/05:Sf349 av Siw Wittgren-Ahl (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen
anförs om vikten av att försäkringskassornas och
arbetsförmedlingarnas
samordning fungerar.

2004/05:Sf350 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen
anförts om handikappersättning.

2004/05:Sf352 av Tobias Krantz och Anna Grönlund Krantz (
båda fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om föräldraförsäkringen.

2004/05:Sf353 av Sverker Thorén (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att ge Kalmar län möjlighet att fungera som försökslän
för en i verklig
mening finansiell samordning mellan sjukförsäkring och
sjukvård.

2004/05:Sf354 av Torsten Lindström m.fl. (kd):
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barndagar som
möjliggör för ensamstående föräldrar att bl.a.
gå ned i arbetstid.
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
familjestödet skall ha en bättre
fördelningspolitisk profil.
-----------------------------------------------------
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
underhållsstödet.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf355 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ställa
försäkringsläkarna under myndighetskontroll.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vidareutbildning
för försäkringsläkarna.
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
utredning för en reformering av det
försäkringsmedicinska systemet.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf356 av Tobias Billström m.fl. (m):
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hinder för
rörlighet av arbetskraft i Öresundsregionen på
grund av nuvarande utformning av
socialförsäkringssystemet.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag på ändringar i lagen om allmän
försäkring i enlighet med vad som anförs i
motionen.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förtydligade
riktlinjer för försäkringsläkare.
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förtydligad
ansvarsfördelning för rehabilitering.
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sänkt ersättning
i sjukförsäkringen.
-----------------------------------------------------
11. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
parlamentariskt sammansatt utredning om
socialförsäkringssystemen omgående i enlighet
med vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sänkt ersättning
i sjukersättningen/förtidspensionen.
-----------------------------------------------------
13. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag på hur sjukersättning/förtidspension kan
ersättas med ålderspension efter 61 års ålder i
enlighet med vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
16. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag på att göra äldreförsörjningsstödet
skattepliktigt och låta stödet vara lika högt
som garantipensionen i ålderspensionssystemet i
enlighet med vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf358 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om de sämst ställda
pensionärerna.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen beslutar att höja den övergångsvisa
ålderspensionen, i enlighet med vad som anförs i
motionen.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen beslutar att fritidshus inte skall
medräknas i underlaget för inkomstprövat
bostadstillägg för pensionärer, i enlighet med
vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för
budgetåret 2005 anslagen under utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt
uppställning:
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf359 av Sven Brus m.fl. (kd):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för rergeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
socialförsäkringssystemets utformning.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen begär att regeringen snarast
tillsätter en parlamentarisk kommitté för att
utreda socialförsäkringarna, i enlighet med vad
som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett vidgat
perspektiv på ohälsans orsaker.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge föräldrar
ansvar och resurser för att själva kunna utforma
sin vardag och kunna välja barnomsorgsform med
rättvisa ekonomiska villkor.
-----------------------------------------------------
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en ny
rehabiliteringsförsäkring.
-----------------------------------------------------
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeln om att en
rehabiliteringsutredning alltid skall göras av
arbetsgivarna upphör till förmån för att en
rehabiliteringsförsäkring i stället införs, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
10. Riksdagen begär att regeringen påbörjar det
nödvändiga lagstiftningsarbetet för den nya
rehabiliteringsförsäkringen, i enlighet med vad
som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en del av de
medel som försäkringskassan tilldelas skall
användas för att öka kontrollen och kvaliteten
samt förkorta handläggningstiderna i besluten.
-----------------------------------------------------
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeln om
att försäkringskassan regelmässigt efter ett år
skall utreda om sjukpenning skall övergå till
sjuk-eller aktivitetsersättning upphör.
-----------------------------------------------------
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att äldre
beviljade aktivitets- och sjukersättningar bör
omprövas, i enlighet med vad som anförs i
motionen.
-----------------------------------------------------
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
attitydförändringar och vikten av information om
sjukförsäkringens syfte.
-----------------------------------------------------
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om läkarnas ansvar
i sjukskrivningsprocessen.
-----------------------------------------------------
17. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till avskaffande av de fasta stegen i
sjukersättningen, i enlighet med vad som anförs
i motionen.
-----------------------------------------------------
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vilande
aktivitets- och sjukersättning.
-----------------------------------------------------
19. Riksdagen begär att regeringen återkommed med
förslag om möjlighet till vilande aktivitets och
sjukersättning vid studier.
-----------------------------------------------------
20. Riksdagen beslutar att införa en karensdag till
sjukförsäkringen med bibehållet högrisksskydd på
10 dagar, i enlighet med vad som anförs i
motionen.
-----------------------------------------------------
22. Riksdagen beslutar om en ny beräkningsgrund för
den sjukpenninggrundande inkomsten, i enlighet
med vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om finansiell
samverkan.
-----------------------------------------------------
24. Riksdagen beslutar införa en ny modell för
trafikförsäkringen, i enlighet med vad som
anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en del av de
medel som försäkringskassan tilldelas skall
användas för att administrera den
"utvecklingspeng" som skall utgå till
flyktingar.
-----------------------------------------------------
26. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för
budgetåret 2005 anslagen under utgiftsområde 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
enligt uppställning.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf362 av Lars Ohly m.fl. (v):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inom EU
verka för att bevara den nationella
beslutanderätten och värna de offentliga
trygghetssystemen.
-----------------------------------------------------
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om återställande av
pensionerna till 1990 års värde.
-----------------------------------------------------
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
förbättringar av bostadstillägget.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf363 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målen för
familjepolitiken.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjens
oersättliga ställning och uppgift i samhället.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
lagstiftningen samt sociala och ekonomiska
stödformer utformas så att de innebär ett stöd
för stabila relationer.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppvärdera
föräldrarollen.
-----------------------------------------------------
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ensamstående
föräldrar.
-----------------------------------------------------
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
familjepolitisk reform.
-----------------------------------------------------
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
generell graviditetspeng.
-----------------------------------------------------
15. Riksdagen beslutar höja grundnivån i
föräldraförsäkringen, i enlighet med vad som
anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att höja taket i
föräldraförsäkringen.
-----------------------------------------------------
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avstå
kvoteringen av föräldraledigheten.
-----------------------------------------------------
18. Riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall beräknas på ett genomsnitt av de
senaste två årens inkomster samt att
skattepliktiga förmåner och semesterersättning
skall vara SGI-grundande, i enlighet med vad som
anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
föräldraförsäkringens regelverk avseende
tidsgränsen för SGI och FGI samt dagens s.k.
2,5-årsgräns.
-----------------------------------------------------
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hur systemet med
tillfällig föräldrapenning slår mot familjer med
barn som är sjuka ofta och/eller under lång tid.
-----------------------------------------------------
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
underhållsstödet.
-----------------------------------------------------
30. Riksdagen beslutar införa 300 barndagar som
omfattar alla barn, i enlighet med vad som
anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppvärdera
hemarbetet genom att ta hänsyn till det i
pensions- och socialförsäkringshänseende.
-----------------------------------------------------
43. Riksdagen beslutar införa vårdbidrag för barn
till biståndsarbetare, i enlighet med vad som
anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
44. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för
budgetåret 2005 anslagen under utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt
uppställning:
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf364 av Bo Könberg m.fl. (fp):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett reformerat
system för underhållsbidragen och
utfyllnadsbidragen.
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom för budgetåret
2005 55 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 7 577 000 000 kr
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf367 av Anita Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att regeringen skall överväga att tillrättalägga
den svenska
lagstiftningen så att studerande med studiemedel från annat
nordiskt land
eller /EU/EES-land inte särbehandlas negativt vad avser
vilorätten för
SGI/FGI i samband med studier efter arbete i Sverige.

2004/05:Sf368 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn enligt uppställning.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen beslutar att höja barnbidraget för
barn i ålder 1-4 år med 200 kr fr.o.m. den 1
januari 2005.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fördubbla
barnbidraget för barn i åldern 1-4 år under
perioden 2005-2008 i enlighet med vad som anförs
i motionen.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen beslutar att höja taket i
föräldraförsäkringen till 11 basbelopp.
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen beslutar att höja grundnivån i
föräldraförsäkringen till 200 kr per dag.
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall grundas på genomsnittet av de
senaste 24 månadernas inkomst.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf369 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp (se tabell).
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av en
rehabiliteringsgaranti med individuell
rehabplan, rehabiliteringslots, läkarkontroll
och möjlighet till rehabiliteringspeng.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att av anslaget
19:1 Sjukpenning och rehabilitering skall
2 400 000 000 kr användas till rehabilitering
och finansiell samordning i enlighet med vad som
i motionen anförs.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
befullmäktiga försäkringskassan att inom anslag
19:1 växla sjukpenning till
rehabiliteringsersättning i den utsträckning som
erfodras för genomförandet av
rehabiliteringsgarantin.
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att flytta
200 000 000 kr från anslag 19:1 till
utgiftsområde 15 för finansiering av lönebidrag.
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen beslutar att införa historisk SGI som
beräkningsgrund för sjukpenning i enlighet med
vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
7. Riksdagen beslutar att sänka ersättningsnivån i
sjukförsäkringssystemet till 70 % med undantag
för personer med försörjningsansvar för barn
under 18 år.
-----------------------------------------------------
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
karensperioden vid sjukskrivning skall motsvara
en hel dags arbete.
-----------------------------------------------------
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om adekvata
rehabiliteringsåtgärder riktade till mottagarna
av sjukersättning och rehabiliteringsersättning.
-----------------------------------------------------
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa
tolvmånadersregeln inom försäkringskassan.
-----------------------------------------------------
11. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till förtydligande av 7
kap. 3 § lagen om allmän försäkring, i enlighet
med vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om besparingar i
försäkringskassans centrala administration.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf370 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande
till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom
enligt uppställning.

2004/05:Sf371 av Pär Axel Sahlberg och Barbro Hietala
Nordlund (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att analysera situationen för dem som inte kommer in i
välfärdssystemen
och därför blir utan adekvata insatser.

2004/05:Sf372 av Gunnar Nordmark (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om tydligare ansvar för rehabilitering.

2004/05:Sf373 av Heli Berg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att införa femprocentssteg i sjukersättningen.

2004/05:Sf374 av Lennart Axelsson och Laila Bjurling (båda
s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om behovet av en översyn av försäkringskassning när
det
gäller rätten till handikappersättning vid kroniska
sjukdomstillstånd.

2004/05:Sf376 av Gunnar Sandberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om rätt till sjukskrivning och sjukersättning.

2004/05:Sf377 av Lars Lilja och Carin Lundberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om samma beräkningsgrund för ersättning i våra sociala
trygghetssystem.

2004/05:Sf382 av Johan Löfstrand och Louise Malmström (båda
s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om möjligheten att kombinera partiella studier med
sjukskrivning på
deltid.

2004/05:Sf383 av Mona Jönsson (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att ge legitimerade psykologer och legitimerade
sjukgymnaster möjlighet
att sjukskriva.

2004/05:Sf384 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
större reformering av trygghetssystemen såsom
ett bärande fundament för en hållbar välfärd i
ett företagsamt och dynamiskt samhälle.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen begär att regeringen snarast
tillsätter en parlamentarisk utredning om
socialförsäkringarna.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av
långsiktighet, aktivitet, förutsägbarhet och
tydlighet, fördelning och legitimitet och av att
alla individer omfattas i ett reformerat
trygghetssystem.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
trygghetssystemet skall ge förutsättningar för
en grundtrygghet som omfattar alla.
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnfamiljers
trygghetsbehov.
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
trygghetssystemet skall bidra till att arbete
och företagsamhet uppmuntras.
-----------------------------------------------------
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samordning av
trygghetssystemen för ohälsa och
arbetslöshetsförsäkringen samt inrättande av en
allmän arbetslivsförsäkring.
-----------------------------------------------------
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet att
anpassa transfereringskostnaderna till vad som
är långsiktigt ekonomiskt hållbart.
-----------------------------------------------------
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
trygghetssystemet skall bidra till att stärka
medborgarnas egenmakt och självbestämmande.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf385 av Anita Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att säkerställa att den som uppbär eller skall börja
motta svensk
lönebaserad föräldrapenning inte nekas detta med
hänvisning till barnets
bosättning i annat nordiskt land eller att föräldrarnas
arbete i Sverige
upphört.

2004/05:Sf386 av Anita Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om behovet av en harmonisering av sjukförsäkringssystemen i
Norden.

2004/05:Sf387 av Tone Tingsgård och Mats Berglind (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att föräldraförsäkringen bör delas lika mellan
föräldrarna vid en
framtida utbyggnad.

2004/05:Sf388 av Louise Malmström och Fredrik Olovsson (
båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att ge fler långtidssjukskrivna möjlighet till
utbildning som ett led i
rehabiliteringen för att de snabbare skall kunna
återvända till
arbetslivet.

2004/05:Sf389 av Lars Ohly m.fl. (v):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om generell välfärd
som politisk grund.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om höjda tak i
sjukförsäkringen.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att statens ansvar för de ekonomiska
trygghetssystemen inte skall lämnas över på
arbetsmarknadens parter eller på den privata
marknaden.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen bergär att regeringen uppdrar åt
Riksförsäkringsverket och AMS att samordna sina
målbeskrivningar.
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen inom EU offensivt bör
verka för att den nationella beslutanderätten på
det sociala området bevaras även i praktiken.
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen bör lägga ned utredningen
om översyn av socialförsäkringarna.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf392 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om behovet av ökad samverkan mellan olika huvudmän.

2004/05:Sf393 av Christer Skoog (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om föräldraförsäkringen.

2004/05:Sf394 av Bo Könberg m.fl. (fp):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
parlamentarisk sammansatt utredning i syfte att
göra en översyn av socialförsäkringarna.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen begär att regeringen även inordnar
arbetslöshetsförsäkringen i översynen av
socialförsäkringarna.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf396 av Cinnika Beiming och Jan Emanuel Johansson
(båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om delat barnbidrag.

2004/05:Sf397 av Cinnika Beiming m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om föräldraförsäkringen.

2004/05:Sf398 av Jan Emanuel Johansson (s):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett
högkostnadsskydd för arbetande med tidigare
missbruksproblematik.
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
vilka grupper som bör omfattas av
högkostnadsskyddet.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf399 av Niclas Lindberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att regeringen ger JämO, RFV,
försäkringskassorna, BO samt
Landstingsförbundet i uppdrag att tillsammans ta fram en
pappastrategier
för hur man inom ramen för befintlig föräldrautbildning
uppmuntrar till
jämnare uttag av föräldraledigheten.

2004/05:Sf402 av Kurt Kvarnström och Barbro Hietala
Nordlund (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen
anförs om behovet av att kunna samordna studiestöd
på deltid med
deltidssjukskrivning.

2004/05:Sf403 av Bo Könberg m.fl. (fp):
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen beslutar om en utvidgad lag om
finansiell samordning mellan allmän
försäkringskassa, hälso- och sjukvård, kommun
och länsarbetsnämnd.
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om försöksverksamhet med ökade
statsbidrag till sjukvård, förenade med
betalningsansvar för landstingen för en andel av
sjukförsäkringens kostnader, i enlighet med vad
som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bibehållen
arbetslöshetskassa och sjukpenninggrundande
inkomst vid återgång till arbetslivet efter
beviljad förtidspension.
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förslag om att
vilande sjukersättning respektive
aktivitetsersättning skall vara möjlig vid
studier.
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen begär att regeringen ser över
möjligheterna för deltidssjukskrivna att kunna
studera med studiemedel på deltid.
-----------------------------------------------------
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sjukskrivna som
vill pröva sin arbetsförmåga hos annan
arbetsgivare med bibehållen sjukpenning.
-----------------------------------------------------
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
arbetslinjen och rehabiliteringsmöjligheterna
samt undvikande av svagt grundade beslut om
sjukersättning i stället för sjukpenning.
-----------------------------------------------------
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten till
sjukpenning vid nekande till rehabilitering.
-----------------------------------------------------
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbildning av
läkare i försäkringsmedicin och om sådan
utbildning som villkor för att få skriva
sjukintyg som underlag för utbetalning av
sjukpenning.
-----------------------------------------------------
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om begränsning av
möjligheterna för en läkare med viss
specialistutbildning att skriva sjukintyg för
längre tids sjukpenning med diagnoser inom en
annan medicinsk specialitet.
-----------------------------------------------------
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om antalet
försäkringsläkare.
-----------------------------------------------------
13. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp enligt uppställning.
-----------------------------------------------------
2004/05:Sf407 av Per Erik Granström och Barbro Hietala
Nordlund (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om reglerna för bostadstillägg för pensionärer (BTP).

2004/05:Sf408 av Barbro Hietala Nordlund och Anneli
Särnblad (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs
om att inför kommande prioriteringsdiskussioner överväga
att ta bort
karensdagen i sjukförsäkringen.

2004/05:Sf409 av Berit Högman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen
anförs om inriktningen på arbetet med de höga sjuktalen.

2004/05:Sf410 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen
anförs om bostadstillägg och särskilt bostadstillägg för
pensionärer.

2004/05:Sf411 av Raimo Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen
anförs om utbetalning av sjukpenning.

2004/05:So357 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
-----------------------------------------------------
7. Riksdagen beslutar att närståendepenning från
den 1 januari 2005 skall kunna betalas ut upp
till 120 dagar.
-----------------------------------------------------
8. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till lagstiftning som ger vidgade
möjligheter att få närståendepenning.
-----------------------------------------------------
2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c):
-----------------------------------------------------
7. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning angående mer tillåtande former för
organisatorisk och finansiell samverkan mellan
olika huvudmän som gör det möjligt att samordna
insatser kring individen, föra över resurser
mellan myndigheter samt dela "vinster" som
uppkommer genom de samordnade insatserna, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
-----------------------------------------------------
2004/05:So511 av Birgitta Carlsson och Rigmor Stenmark (
båda c):
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att höja
bidragsnivån vid internationella adoptioner.
-----------------------------------------------------
2004/05:So612 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen begär att regeringen att återkommer
till riksdagen med förslag till förändringar i
enlighet med vad i motionen anförs om
verkningsfull finansiell samordning mellan
sjukvården och andra berörda myndigheter och
samhällsaktörer.
-----------------------------------------------------
2004/05:Kr239 av Kent Olsson m.fl. (m):
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konstnärerna och
socialförsäkringssystemet.
-----------------------------------------------------
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sjukpenningen.
-----------------------------------------------------
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
utveckla försäkringsalternativ.
-----------------------------------------------------
2004/05:Kr357 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd, m, fp, c):
-----------------------------------------------------
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konstnärliga
yrkesutövares särskilda villkor i förhållande
till de allmänna trygghetssystemen.
-----------------------------------------------------
2004/05:Kr370 av Anita Brodén och Gunnar Nordmark (båda fp)
:
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en uppluckring
av bidragsregler vid sjuk- och
förtidspensionering för att möjliggöra studier.
-----------------------------------------------------
2004/05:Ub259 av Sten Tolgfors m.fl. (m):
-----------------------------------------------------
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
översyn av s.k. postdocs studiesociala
förhållanden.
-----------------------------------------------------
2004/05:Ub389 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp):
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om reformering av
socialförsäkringssystemet i syfte att förbättra
studenters situation i enlighet med vad som i
motionen anförs.
-----------------------------------------------------
2004/05:Ub441 av Torsten Lindström m.fl. (kd):
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten att
kombinera deltidssjukskrivning och
deltidsstudier.
-----------------------------------------------------
2004/05:MJ367 av Ingrid Burman m.fl. (v):
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
enhetligheten i bedömningarna hos
Försäkringskassan.
-----------------------------------------------------
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
elöverkänslighet ska kunna godkännas som
arbetsskada.
-----------------------------------------------------
2004/05:MJ508 av Anita Brodén m.fl. (fp):
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrat
socialt skyddsnät för egenföretagare.
-----------------------------------------------------
2004/05:MJ509 av Lotta Hedström (mp):
-----------------------------------------------------
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översyn av
försäkringskassornas nya praxis att skärpa
sjukpenningkraven för el-överkänsliga.
-----------------------------------------------------
2004/05:N398 av Maud Olofsson m.fl. (c):
-----------------------------------------------------
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om reformering av
diskriminerande trygghetssystem.
-----------------------------------------------------
2004/05:N401 av Anita Brodén m.fl. (fp):
-----------------------------------------------------
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Västra Götaland
som försökslän för den s.k. Bohusmodellen
Finsam- finansiell samordning.
-----------------------------------------------------
2004/05:N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
-----------------------------------------------------
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
reglerna för egenföretagare i
socialförsäkringarna och i
arbetslöshetsförsäkringen.
-----------------------------------------------------
2004/05:A277 av Rolf Lindén m.fl. (s):
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförts om att vid
eventuella förändringar av
socialförsäkringssystemets organisation värna
regionala folkvalda beslutsorgan med ansvar och
befogenheter .
-----------------------------------------------------
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförts om behovet att
arbeta för en tydlig handläggning av
arbetsskadeärenden.
-----------------------------------------------------
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförts om att beslut
i arbetsskadeärenden bör ske i folkvalda organ.
-----------------------------------------------------
2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
-----------------------------------------------------
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
semesterersättning till föräldraledig betalas
via försäkringskassa.
-----------------------------------------------------
2004/05:A353 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
-----------------------------------------------------
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en ny friskförsäkring.
-----------------------------------------------------
2004/05:A355 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
-----------------------------------------------------
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett höjt tak i
föräldraförsäkringen.
-----------------------------------------------------
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
jämställdhetsbonus.
-----------------------------------------------------
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjliggöra att
överlåta dagar åt en annan person både vad
gäller föräldraförsäkring och tillfällig
föräldrapenning.
-----------------------------------------------------
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föräldrar
skall kunna ta ut föräldraförsäkringsdagar
samtidigt.
-----------------------------------------------------
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bättre
föräldraförsäkringsvillkor för företagare.
-----------------------------------------------------

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområdena 10, 11
och 12

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom

och handikapp

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till
anslagsfördel-ning.

--------------------------------------------------------
Politikområde Utskottets
--------------------------------------------------------
Anslag förslag
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
19 Ersättning vid
arbetsoförmåga
--------------------------------------------------------
1 Sjukpenning och 41 370 263
rehabilitering m.m. (ram)
--------------------------------------------------------
2 Aktivitets- och 73 534 667
sjukersättningar m.m.
(ram)
--------------------------------------------------------
3 Handikappersättningar 1 203 000
(ram)
--------------------------------------------------------
4 Arbetsskadeersättningar 6 362 059
m.m. (ram)
--------------------------------------------------------
5 Ersättning för 61 675
kroppsskador (ram)
--------------------------------------------------------
6 Försäkringskassan (ram) 7 159 398
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 129 691 062
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med
regeringens förslag till anslagsfördel-ning.

---------------------------------------------------------
Politikområde Utskottets
---------------------------------------------------------
Anslag förslag
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
20 Ekonomisk äldrepolitik
---------------------------------------------------------
1 Garantipension till 22 541 203
ålderspension (ram)
---------------------------------------------------------
2 Efterlevandepensioner till 15 734 000
vuxna (ram)
---------------------------------------------------------
3 Bostadstillägg till 7 522 000
pensionärer (ram)
---------------------------------------------------------
4 Äldreförsörjningsstöd (ram) 616 000
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 46 413 203
---------------------------------------------------------
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördel-ning.

--------------------------------------------------------
-
Politikområde Utskottets
--------------------------------------------------------
-
Anslag förslag
--------------------------------------------------------
-
--------------------------------------------------------
-
21 Ekonomisk familjepolitik
--------------------------------------------------------
-
1 Allmänna barnbidrag (ram) 20 842 000
--------------------------------------------------------
-
2 Föräldraförsäkring (ram) 25 560 734
--------------------------------------------------------
-
3 Underhållsstöd (ram) 1 933 000
--------------------------------------------------------
-
4 Bidrag till kostnader för 36 000
internationella adoptioner
(ram)
--------------------------------------------------------
-
5 Barnpension och 1 043 900
efterlevandestöd för barn
(ram)
--------------------------------------------------------
-
6 Vårdbidrag för 2 622 200
funktionshindrade barn
(ram)
--------------------------------------------------------
-
7 Pensionsrätt för barnår 4 319 000
(ram)
--------------------------------------------------------
-
--------------------------------------------------------
-
Summa för utgiftsområdet 56 356 834
--------------------------------------------------------
-

Bilaga 4

Offentlig utfrågning om sjukförsäkringsprocessen

Datum: tisdagen den 25 maj 2004

Tid: 09.30-12.00

Lokal: andrakammarsalen

Program

Inledning

Socialförsäkringsutskottets ordförande, Tomas Eneroth (s)

Sjukskrivningsprocess under utveckling

Försäkringsdirektören Siwert Gårdestig,
Riksförsäkringsverket

Läkarna och sjukskrivningsprocessen

Vice ordförande Eva Nilsson Bågenholm, Sveriges
Läkarförbund

Psykiater Marie Åsberg, Sveriges Läkarförbund

Försäkringsläkarna och sjukskrivningsprocessen

Försäkringsöverläkaren Maud Smeds, Försäkringskassornas
förbund

Sjukgymnasters roll i sjukskrivningsprocessen

Sjukgymnasten Sara Maripuu, Legitimerade Sjukgymnasters
Riksförbund

Psykologers roll i sjukskrivningsprocessen

Psykolog Anders Wahlberg, Sveriges Psykologförbund

Utfrågning

Utskottets ledamöter ställer frågor till inledarna och
övriga inbjudna

Deltagare i utfrågningen

Riksförsäkringsverket

Siwert Gårdestig

Birgitta Målsäter

Sveriges Läkarförbund

Eva Nilsson Bågenholm
Per Johansson

Marie Åsberg

Försäkringskassornas förbund

Gun Bexell
Rolf Lindberg

Maud Smeds

Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund

Peter Larsson
Sara Maripuu

Sven-Erik Skoogh

Sveriges Psykologförbund

Judith Rosengren
Camilla Damell
Örjan Salling

Anders Wahlberg

Landstingsförbundet

Margareta Persson

Svenska Företagsläkarföreningen

Johnny Johnsson

Arbetsgivarverket

Karin Lien Olofsson

Svenskt Näringsliv

Sofia Bergström

Ulla Hamilton

Almega

Ulf Lindberg
Björn Falk

Marie Silfverstolpe

Företagarna

Jens Karlsson

Landsorganisationen (LO)

Anna Fransson

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Anna-Stina Elfving

LO-TCO Rättsskydd AB

Margareta Johansson
Claes Jansson
Linda Wallin

Elizabeth Östman

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)

Kerstin Hildingsson

Marie-Louise Strömgren

Socialdepartementet

Bengt Sibbmark
Per Tillander

Inledning

Ordförande Tomas Eneroth (s): Hjärtligt välkomna till
riksdagens vackra andrakammarsal och till socialförsäkringsutskottets
utfrågning.

Det är socialförsäkringsutskottet i riksdagen som
hanterar alla socialförsäkringar och i detta fall framför allt
sjukförsäkringen. Vi har under ett antal år diskuterat flera förslag i
utskottet som vi
fattat beslut om i riksdagen som rör
rehabiliteringsmöjligheter eller för den delen arbetsgivarperioden.
I dag ska vi fokusera på en mycket viktig del i
sjukförsäkringens arbetsområde. Det är själva sjukskrivningsprocessen. Med
det som bakgrund har vi bjudit hit företrädare för Riksförsäkringsverket,
Sveriges
Läkarförbund, Försäkringskassornas förbund,
Sjukgymnasternas Riksförbund och Sveriges Psykologförbund. De är alla
organisationer som har ett direkt ansvar för när patienten möter
sjukförsäkringen, när
företagaren-arbetsgivaren möter sjukförsäkringen. Det
finns också andra organisationer företrädda i salen som står beredda att
svara på frågor under utfrågningen.
Tanken är att vi låter de inledande talarna hålla sina
anföranden på rad. Sedan kan vi få ganska gott om tid för utskottets
ledamöter att ställa frågor. Jag vill påminna om att frågor kan ställas
även till
andra än de som har hållit anföranden och till andra
organisationer som är inbjudna.
Hela utfrågningen kommer att stenograferas ned och
bifogas protokoll i riksdagen. Allt som sägs är offentligt. Den här
utfrågningen sänds också, som brukligt numera, i TV 24 och på webb-TV.

Efter denna korta inledning tänker jag börja med att ge
ordet till försäkringsdirektör Siwert Gårdestig från Riksförsäkringsverket
som ska prata om sjukskrivningsprocessen under utveckling.

Sjukskrivningsprocess under utveckling

Siwert Gårdestig, Riksförsäkringsverket: Jag tackar för
att jag får komma hit och berätta lite grann om hur vi jobbar med att
halvera sjukfrånvaron fram till 2008. Det gäller sjukskrivningsprocessen nu
och i utveckling.

(Bild 1) Jag vill börja med att visa en bild över den
pågående utvecklingen av läget när det gäller sjukskrivningar. Det handlar
om den utveckling vi har uppnått och hur vi ska fortsätta fram till 2008,
för
att uppnå en halvering. Min bild visar något som är bra,
att kurvan faktiskt är på väg att böjas nedåt. Vi håller på att få en
nedgång av nettodagarna. Vi vet också att antalet korta sjukfall går ned
fortare.
De långa sjukfallen "segar" lite mera och ligger kvar,
men kurvan har ändå böjt av. Det som motverkar är antalet beviljade
förtidspensioner och sjukersättningar som ökar något. Totalt sett har
ohälsotalet
ändå slutat att öka och ligger något lägre än för ett år
sedan. Det är ett ganska bra utgångsläge för det program som vi arbetar med
.
(Bild 2) Jag vill nu tala om det så kallade
halveringsprogrammet, som egentligen i stor utsträckning handlar om
sjukskrivningsprocessen. Det är det program som försäkringskassorna och
RFV jobbar med
tillsammans för att åstadkomma halveringen. Det
programmet har åtminstone delvis gett effekten att nettodagarna har gått
ned, även om vi inte kan tillskriva oss hela den effekten. En viss del
tycker jag ändå
att man kan tillgodoräkna sig.

Vårt program innehåller tre huvuddelar:

- Förhindra
-
- Förkorta
-
- Föra åter
-
Vi ska, så långt vi kan, förhindra att folk kommer in
i sjukskrivning. Vi ska, så fort vi kan, förkorta sjukskrivningen, när
vi väl har fått in den i vårt system. Vi ska också föra folk tillbaka till
arbetslivet. Det är huvuddragen i vårt åtgärdsprogram som
vi jobbar med tillsammans med kassorna.

Inom det första området, Förhindra, jobbar vi mycket
för att påverka attityder och värderingar. Vi vet att
grundinställningen till sjukskrivning har ändrats successivt. Den har
flyttats fram. Vi vill
återskapa värdet av sjukskrivningsbegreppet, så att det
blir mer liktydigt med läkemedel. Man måste ta hänsyn till biverkningar,
styrkor, hur ofta man ska vara sjukskriven och om det rentav är rätt
medicin
att vara sjukskriven. Den attityden vill vi påverka genom
informationskampanjer som vi jobbar med i dag mot arbetsgivare, allmänhet
och läkarkåren. Vi riktar budskapet till framför allt de tre grupperna,
för
att vrida begreppet sjukskrivning till någonting som det
egentligen var meningen att det skulle uppfattas som.
I dag är 16 000 läkare under utbildning för att få
in förhållningssättet bättre i sitt arbete. Det nya läkarintyget är ett av
verktygen för att åstadkomma det förändrade synsättet. Det är
naturligtvis
mycket krångligare att fylla i det nya läkarintyget.
Det krävs ett underlag för att kunna göra bedömningar mycket bättre än
tidigare. Det var en del av kritiken, att underlagen för att bedöma rätten
till
sjukpenning har varit undermåliga. De nya läkarintygen
rättar till den problematiken men tar lite mera tid att fylla i.
Vi utbildar dessutom 5 000 läkare extra mycket för
att kunna göra fördjupade bedömningar när vi behöver mer än det
första läkarintyget. De utbildningarna pågår i dag för att förbättra den
delen av
processen.
Dessutom har vi infört en helt ny metod över hela
kassan som kallas för SASSAM. Det är en utredningsmetodik som alla
kassor nu har tillägnat sig för att systematiskt säkerställa att man tar
reda på så
mycket man kan runt problemen.
Det andra området, Förkorta, handlar mycket om rätt
förmån och rätt ersättning. Vi arbetar med våra egna arbetssätt i kassorna.
Vi ska arbeta med rätt metoder för att tidigt kunna bedöma, göra rätt
vägval
och ha en striktare tillämpning, som vi tycker att det
ska vara. Vi har också förflyttat personal i kassorna och förstärkt den så
kallade inkorgen. Vi har flyttat de erfarna, duktiga handläggarna
till
"inkorgen" där de snabbt ska kunna göra rätt bedömningar.
Den förskjutningen är genomförd på i stort sett alla kassor.
Parallellt med detta pågår utbildning för fullt som är
inne i slutfasen. Det är cirka 5 000 handläggare som utbildas för att
tillägna sig de nya metoderna och det förhållningssätt som krävs för att
klara av
att möta individer på rätt sätt, att se fördelar och
möjligheter i stället för hinder och brister i den enskilde individens
förutsättningar.
Det tredje området, Föra åter, handlar mycket om
avstämningsmötet. Vi vet att vi ska införa det. Det har varit en aning
trögt i portgången, men nu kan jag påstå att det mötet är etablerat i
organisationen
och vi använder det fullt ut i alla kassor. Vi jobbar
också med samordningsuppdraget och att försöka renodla det begreppet.
Kassorna ska samordna rehabiliteringen, men vi ska inte stå för
rehabiliteringen.
Den medicinska rehabiliteringen står hälso- och
sjukvården för. Arbetsplatsorienterad rehabilitering står
arbetsgivaren för. Arbetslivsorienterad rehabilitering står
arbetsförmedlingen för och social
rehabilitering står socialtjänsten för. Vi ska samordna
de rehabiliteringarna. Det är vårt uppdrag. Det känns som om vi måste
bedriva folkbildning runt den problematiken.
Detta var en snabb bild av det åtgärdsprogram som vi
jobbar med för att få sjukskrivningsprocessen att fungera bra.
(Bild 3) Jag vill också tala om hur vi vill fortsätta
utvecklingen.
Det program som vi arbetar med nu är etablerat och
förankrat i organisationerna. Vi har processat det fram- och baklänges och
det finns ett bra engagemang och ett högt tryck i organisationen
med
försäkringskassorna för att få i gång arbetet. Utöver
det krävs att vi kan förstärka olika drivkrafter. Det finns olika
drivkrafter. Det finns en drivkraft för den enskilde. Karensdagar kanske
driver den
enskilde att vara kvar i arbetet. Vi sätter
ersättningen till 80 %. Vi diskuterar nu en drivkraft för
arbetsgivaren. Men vi har ingen drivkraft inom hälso- och sjukvården. Vi
har tillsammans med
Landstingsförbundet och Läkarförbundet kommit fram till
att vi borde etablera en drivkraft så att hälso- och sjukvården såg också
någon ekonomisk fördel av sina extrainsatser. Vi skulle gärna se att vi
hittar
en drivkraft för hälso- och sjukvården.
Vi skulle också vilja se att det fanns en bortre gräns
för sjukskrivningen. Det finns i alla andra länder runtom i Europa en gräns
för när man måste pröva sin förmåga mot hela arbetsmarknaden, för att öka
drivkraften för den enskilde, för arbetsgivaren, för
arbetsförmedlingen och försäkringskassorna. För det krävs en tydlig
gränsdragning, att man inte kan konservera sin sjukskrivningsproblematik.
Vi tror att
det skulle vara hälsosamt med en sådan diskussion.
Vi tror också att det är oerhört viktigt att hitta ett
sätt för arbetsmarknaden att bli inkluderande. Vi har ungefär 530 000
förtidspensionärer och 120 000 långtidssjukskrivna. I den gruppen
finns det
säkert en stor arbetskapacitet som inte tas till vara
därför att arbetsmarknaden inte riktigt finns tillgänglig för den.
(Bild 4) Sjukskrivningarna är olika över landet. Det
skulle vara bra att få en normering, en likartad bedömning. Därför vore det
bra om varje län hade en sjukskrivningskommitté som jobbar igenom problemen
och funderar på hur man arbetar med sjukskrivning i
området. Vi har ihop med Landstingsförbundet och Läkarförbundet börjat med
att etablera sådana kommittéer i varje län för att kunna arbeta vidare med
problemen. Vi har också etablerat ett nationellt
försäkringsmedicinskt forum som ska tillvarata kunskapen och, på
nationell nivå, bättre kunna växla över den till helheten. Tillsammans med
Socialstyrelsens
tillsynsaktiviteter tror vi att den kunskapen runt
sjukskrivning skulle kunna bli oerhört mycket bättre än den är i dag och
därmed kunna leda till normering för hälso- och sjukvårdens sätt att
sjukskriva -
ett beslutsstöd för läkare, helt enkelt.
Vi tror också att det är ett problem med
deltidssjukskrivningar. Vi ser att det finns en tendens i dag att fastna
i deltidssjukskrivning. Även här skulle det vara bra med en tydlighet, att
kanske begränsa
möjligheten till deltidssjukskrivning och hela tiden
koppla den till ett rehabiliteringsprogram. Då vet man att den är en del i
arbetet för att komma tillbaka till heltid.

Detta är områden där man kan fortsätta utveckla
sjukskrivningsprocessen så att vi når halveringen. Det avgörande är att vi
har en arbetsmarknad som kan fungera, som tar hand om även sådana
personer som inte är hundraprocentigt producerande varje dag,
som inkluderar arbetstagare som har arbetsförmågan nedsatt delvis eller
temporärt. Vi kan inte anställa alla på
försäkringskassan, men vi behöver en arbetsmarknad som kan ta
hand om även den typen av arbete. Det tror jag är en framgångsfaktor för
att lyckas med en halvering totalt.

Läkarna och sjukskrivningsprocessen

Eva Nilsson Bågenholm, Sveriges Läkarförbund: Jag är
förste vice ordförande i Sveriges Läkarförbund och internmedicinare i
Göteborg. Jag ska inleda och därefter lämna över till professor Marie
Åsberg.

Jag tänkte tala om vad som har hänt det senaste året.
För ett år sedan hade vi en utfrågning här på samma ämne. Jag tänkte
återkoppla till det för att se vad som har hänt i positiv bemärkelse, vad
vi jobbar
med och vad vi fortfarande saknar, vad vi behöver komma
ännu längre med.
(Bild 5) Jag börjar med de positiva händelserna. Siwert
Gårdestig var inne på att vi har sett minskade sjukpenningtal. Tyvärr kan
vi inte tycka att det är så bra ännu. En del kan förklaras av den tredje
sjuklöneveckan. Det är inte så stora förändringar i det
totala ohälsotalet som vi hade önskat, trots den enorma uppmärksamhet som
vi fäst på problemet de senaste åren. Det är positivt, men vi skulle vilja
att
det hade varit ännu mycket bättre.
Ni kommer att märka att Siwert Gårdestig och jag pratar
om samma sak. Det är därför att vi har ett väldigt bra samarbete. Vi har
arbetat mycket tillsammans under det senaste året. Det vi gör hänger
ihop,
och det är förstås bra.
Alla försäkringsläkare är nu utbildade i
försäkringsmedicin. Vi har från Läkarförbundet varit med på utbildningarna.
Utbildningar sprids nu till alla läkare ute i landet.
De reaktioner jag har fått från läkarna är att man ser
väldigt positivt på det. Man tycker att det är bra. Ingen har tyckt att det
är något som kommer ovanifrån som säger hur vi ska göra, att vi har gjort
fel. Det finns ett otroligt sug efter att få gå
utbildningen. Man tycker att den fyller ett stort behov som har funnits
tidigare. Det är något som vi skulle vilja se framöver, att man satsar
mer på sådan
utbildning kanske redan under grundutbildningen till
läkare och under AT och ST. Det måste förbättras ytterligare.
Vi var inne på avstämningsmöten. Det var något som vi
från Läkarförbundet drev ganska hårt inför förra året. Vi ville ha det i
stället för att en annan läkare skulle komma och göra en andra bedömning av
den
sjukskrivne. Vi ser nu att där man använder sig av den
här typen av möte fungerar det bra. Det är inget nytt påfund. Det har
funnits tidigare. Skillnaden är att det nu är lagfäst. Nu vet man att
använda det.
Det trycks på från olika håll för att man ska använda sig
av den möjligheten till samverkan. Det fungerar bra på flera ställen. Man
ser också att man kan relatera det direkt till minskade sjukskrivningstal.
Vi har också bildandet av sjukskrivningskommittéer där
Östergötland är en föregångare, som vi kommer att få höra om i dag. Det är
ett sätt för kolleger att hjälpa varandra i en kollegial dialog, att ta
vara
på den kunskap som faktiskt finns och kunna omsätta den i
praktiken. Vi har så liten vetenskap kring vad som styr sjukskrivningar och
varför sjukskrivningstalen ser ut som de gör. Då får man i stället försöka
använda den kunskap som finns ute i verksamheten.
Tanken är att det ska användas till att bilda vetenskap
så småningom. Det gör man också, framför allt i Östergötland och Stockholm.
Vi har också bildat det som vi kallar Nationellt
försäkringsmedicinskt forum. Där ingår Riksförsäkringsverket,
Landstingsförbundet, Kommunförbundet, Läkarförbundet, Socialstyrelsen, SBU
och Svenska
Läkaresällskapet. Vi träffas ett par gånger per termin.
Det vi försöker göra, på den centrala nivån, är att ta till vara den
kunskap som finns och visa på goda exempel ute i landet. Vi har anordnat
ett antal
möten där representanter från sjukvården och
försäkringskassorna träffas för att hitta samröre och kunna stimulera till
samverkan ute i landet.
Siwert var också inne på att vi vill ha ekonomiska
drivkrafter för sjukvården. Vi hade ett förslag från Läkarförbundet för
ett och ett halvt år sedan om att en del av den kostnad som genereras i
ökade
sjukpenningtal i stället skulle gå till sjukvården, för
att vi skulle få större och bättre möjligheter att arbeta med att förhindra
att sjukskrivningarna blir så långa, det vill säga kunna göra ett
bättre
arbete initialt.
Vi har tillsammans med Landstingsförbundet och
Riksförsäkringsverket kommit med ett gemensamt förslag. Alla tre
organisationer har haft tankar om det. Vi tycker att det vore bra om man
vågade pröva det i
något landsting som ett pilotprojekt, för att se om det
skulle kunna ha någon effekt. Det är ungefär så som vi tänker med det
decentraliserade kostnadsansvaret för läkemedel.
(Bild 6) Vilka orosmoment finns då? Det finns en viss
oro för att utvecklingen inte ska fortsätta nedåt. Som nämndes tidigare
ökar förtidspensionerna. Det är inte något bra sätt att lösa problemet
med de
höga sjukpenningtalen, som jag ser det. Tyvärr kommer det
nog att se ut så ett tag framöver, men det löser ingalunda problemet med
människor som slås ut från arbetslivet.
Under året som gått har läkarnas roll varit
ifrågasatt. Det har den varit innan också. Vi har bland annat sett att det
har funnits förslag om att läkarna inte skulle stå för bedömningen av
arbetsförmågan.
Det har kommit förslag från Försäkringskassan i
Jönköping om att man skulle lämna över den delen till
försäkringskassehandläggare. Vi tycker inte att det är någon bra idé. Vi
tror inte att man kan dela upp
det på olika individer. Det här är någonting man ska göra
i samverkan, till exempel vid avstämningsmöten.
Samtidigt har läkarna själva ifrågasatt sin roll som
bedömare av arbetsförmågan. Det är framför allt distriktsläkarna i Sveriges
Läkarförbund som har sett det här som ett av sina största
arbetsmiljöproblem.
De har inte tid. De kan inte och orkar inte göra en total
bedömning av arbetsförmågan och har sagt att man vill slippa göra
bedömningen efter tre månader.
Vi för just nu en intensiv diskussion i Läkarförbundet,
där vi har stor hjälp av företagsläkarna. Vi försöker få till stånd en
diskussion. Vi ska tillsätta en arbetsgrupp som ska se över det här. Vi
tror
inte, i hela förbundet, att det är rätt väg att gå. Den
som verkligen har bäst kunskap och förmåga att göra en total bedömning
är den behandlande läkaren. Vi tror inte att man kommer vidare med det
förslag
som distriktsläkarna har lagt fram.
Ett sista orosmoment är att primärvården inte är
tillräckligt utbyggd. Jag kommer från Göteborg. Där håller man dessutom
på att nedrusta primärvården. Man har lagt ned ett antal vårdcentraler. Det
ser vi
som stora problem, och det är något man måste jobba med
framöver.
Samverkan är mitt slutgiltiga svar på vad som är
lösningen på problemet. Vi måste arbeta tillsammans allihop för att vi
ska kunna bygga vidare på någonting positivt och få ned sjukpenningtalen.
Det kommer
att gå, om vi jobbar tillsammans.

Marie Åsberg, Sveriges Läkarförbund: Jag är psykiater och
tänker fokusera på de psykiska problemen, den psykiska ohälsan. Det finns
goda skäl till det. Psykisk ohälsa står för en stor andel av de
långtidssjukskrivna. Även om antalet
långtidssjukskrivningar och sjukskrivningar i allmänhet är på väg att gå
ned har vi inte sett motsvarande nedgång i psykisk ohälsa. Där ser vi
fortfarande en ökning.

Det är inte så helt lätt att få information om
det diagnospanorama som är aktuellt för de långtidssjukskrivna. Det finns
dock data, bland annat från försäkringsbolaget AFA som har en databas över
sjukskrivningar som har varit i gång sedan 1970-talet.
Den är en guldgruva av information.
(Bild 7) Jag visar nu ett diagram med tre olika
kollektiv, de kommunanställda, de landstingsanställda och AFA:s övriga
försäkrade som väsentligen tillhör LO-kollektivet. De diagnoser som
redovisas är
psykisk ohälsa, värktillstånd i muskulatur och skelett -
väsentligen ont i ryggen och nacken - luftvägsproblem - väsentligen astma
och KOL - samt hjärt- och kärlsjukdomar.
Man kan utläsa av bilden att det finns skillnader
mellan olika typer av yrken, men när man lägger ihop de fyra vanligaste
orsakerna kommer man upp till strax över 80 % av alla
långtidssjukskrivna. Det är
alltså fyra typer av sjukdomsgrupper som ansvarar för 80
% av problemen. Av dem är den psykiska ohälsan en väldigt stor del.
(Bild 8) Det är fortfarande så att den psykiska ohälsan
ökar, som jag sade. Den bild jag nu visar gäller tiden från 1998 till 2002
och fortfarande samma tre kollektiv. I samtliga grupper ökar den relativa
andelen psykisk ohälsa.
(Bild 9) Vad är det då för sorts psykisk ohälsa? Det
som står på sjukintygen är vanligen depression, svår stressreaktion,
utbrändhet, utmattningsdepression eller ångest.
(Bild 10) Nu vet vi lite mer om vad som döljer sig
bakom det. Vi har intervjuat mer än 400 patienter med den typen av
diagnoser.
Jag kan sammanfatta väldigt kort den information vi har
. Åtminstone 80 % av de intervjuade har någon gång under sin sjukdomsperiod
uppfyllt forskningskriterierna för depression. Det är alltså en allvarlig
psykisk sjukdom. Tillståndet är i mer än 85 % av
fallen relaterat till svår stress. I stor andel av fallen är stressen
arbetsrelaterad. I merparten finns det också familjeproblem som ligger
bakom.
Depressionen är mestadels en komplikation till ett
psykiskt utmattningstillstånd. Det som är viktigt är att de här
människorna i mer än 80 % av fallen också har kroppsliga symtom, mest av
typen värk. Det är
möjligt att de två viktiga tillstånden hänger ihop, värk
och psykisk ohälsa.
(Bild 11) Det går inte så bra för de här personerna.
Det är ytterligare ett skäl till att man är speciellt intresserad av
dem. De verkar vara svårrehabiliterade. Vi har tittat på 5 000 personer som
var
långtidssjukskrivna för en psykiatrisk diagnos 1999. Det
visade sig då att förloppet ofta är långdraget. Efter ett år är det
bara en fjärdedel som har kommit tillbaka i jobb. Därför behöver vi
bättre
strategier för rehabilitering och strategier som kan
användas i mycket större skala än vi kan i dag.
(Bild 12) För att förbättra precisionen i diagnostiken
har en grupp psykiatrer och liknande träffats för att sammanställa den
litteratur som finns och komma med förslag till kriterier för någonting
som vi
kallar för utmattningssyndrom. Det kom år 2003. Vi tror
att det kan skapa förutsättningar för behandling och rehabilitering, att
man har diagnoskriterier, och också ge en bättre kunskap om det
naturliga
förloppet.
(Bild 13) För att kriterierna ska fungera måste de
användas. Man måste lära sig att använda dem, och det kan vara rätt tungt.
Man behöver också folk som kan bedöma
rehabiliteringspotentialen, någonting som är svårt att göra, visar det sig.
Dessutom behöver man välja rätt typ av rehabilitering för rätt patient. Vi
har funderat
mycket över hur distriktsläkare i en pressad situation,
med ont om tid, ska kunna klara det. Det är rätt mycket begärt. Vi tror att
de behöver hjälp inom sin egen organisation, av människor som utbildas och
specialiseras för att göra just de sakerna. Vi behöver
alltså utbilda medicinsk personal - det behöver inte nödvändigtvis vara
läkare men det ska vara några som står till läkarnas förfogande.
(Bild 14) I Dagens Nyheter den 17 maj stod rubriken
Rehabilitering av sjuka döms ut. Det var en sociologiprofessor från Lund
som hade uttalat sig. Han berättade att det i stort sett går sämre för dem
som
har fått rehabilitering än för dem som inte har fått
någon. Det talar för att rehabilitering rent ospecifikt, som någon
sorts rehabiliteringssalva som man smetar över alla som är
långtidssjukskrivna, inte
fungerar.

(Bild 15) Det vi behöver är mycket större precision i
rehabiliteringen. Just när det gäller psykiskt sjuka ser vi tre komponenter
. De behöver gruppterapi för att återfå självförtroendet och hitta
nya
copingstrategier. De behöver individuell coachning
för att komma tillbaka i jobb, kanske eventuellt byta jobb. De behöver
också lära sig bättre tekniker för stresshantering. Det är olika strategier
för
rehabilitering som samtliga måste utprövas vetenskapligt.
Där är vi på god väg med de två första och hoppas också komma upp på banan
med den tredje.

Försäkringsläkarna och sjukskrivningsprocessen

Maud Smeds, Försäkringskassornas förbund: Jag har normalt
min hemvist som försäkringsöverläkare på Försäkringskassan i Östergötland.
Innan jag började arbeta där, för snart tio år sedan, arbetade jag som
företagsläkare.

Försäkringsläkarna arbetar konsultativt med medicinsk
kunskap på försäkringskassorna. Det innebär att vi inte fattar några
försäkringsjuridiska beslut men vi bidrar i handläggningen av ärenden genom
att
klargöra, tydliggöra den medicinska situation som
behandlande läkare har beskrivit. Besluten fattas av handläggare eller
socialförsäkringsnämnder.
Vi gör inte heller några medicinska bedömningar,
eftersom vi inte träffar patienter. Det gör de behandlande läkarna. På
så sätt kan man säga att vi försäkringsläkare är en kunskapsbro mellan
vården och
försäkringskassan, där vi alltså tillför
försäkringskassorna kunskap om vården och där vi tillför vården kunskap om
socialförsäkringen. Därav följer att vi har såväl utåtriktade som
inåtriktade
arbetsuppgifter.
Till de utåtriktade arbetsuppgifterna hör utbildningen
av läkare i försäkringsmedicin, som just nu är den mest uttalade och
dominerande. Det har både Siwert Gårdestig och Eva Nilsson Bågenholm varit
inne
på. Riksförsäkringsverket utbildade för ungefär ett år
sedan hälften av försäkringsläkarna för att vi skulle kunna organisera,
utveckla och leda de här utbildningarna runtom i länen. De pågår runtom i
landet
med likartad utformning.
I Östergötland genomför vi den här utbildningen i ett
samarbete mellan landstinget och försäkringskassan eftersom vi har ett
samarbetsavtal. Vi ser det som att länets ohälsa, för vilken
sjukskrivningarna är
ett uttryck, är ett gemensamt intresse för landstinget
och försäkringskassan.
(Bild 16) Vid den här utbildningen använder vi en bild
av sjukskrivningsprocessen. Den överensstämmer i mångt och mycket med
Siwert Gårdestigs bild. Den visar fyra block med följande rubriker:

· Liv och hälsa i samhället
·
· Möte patient-läkare
·
· Intyg
·
· Rehabilitering
·
De fyra blocken beskriver samma ord som Siwert Gårdestig
berörde, nämligen förhindra, förkorta och föra åter.

Det första blocket berör hälsa och liv i samhället. Det
pratar vi om på utbildningen. Vi människor lever och arbetar. Ibland mår
vi bra och ibland mår vi dåligt. Det är viktigt att poängtera att allt inte
är sjukdom utan att man som människa reagerar på livet
och det är naturligt. Om man befinner sig i en svår livssituation känns
det oroande, obehagligt, smärtsamt. Men för den sakens skull behöver det
inte
vara sjukdom. Det är viktigt att man inte gör hela livet
till ett medicinskt problem.
När man inte mår bra kan man inte veta om man är sjuk
eller inte. Då uppsöker man en läkare för att diskutera hur man mår. Där
uppstår ett möte mellan en läkare och en patient. Det är viktigt att komma
ihåg
att varje sjukfall som är längre än en vecka inleds av
ett möte mellan en läkare och en patient. Vi har i Östergötland fokuserat
ganska mycket på det mötet, delvis i utbildningarna, delvis inom ramen för
den
sjukskrivningskommitté som vi har bildat i samarbete med
landstinget som jag berörde inledningsvis.
Vid mötet utreder man som läkare om det föreligger
någon sjukdom eller inte. Man föreslår en lämplig behandling. Eller också
leder undersökningarna till att det inte föreligger någon sjukdom, och då
är det
viktigt att klargöra det.
Sedan kanske man ibland bestämmer sig för att utfärda
ett medicinskt underlag som försäkringskassan ska använda för att pröva
rätten till ersättning från sjukförsäkringen, eller för att, som vi brukar
kalla
det, sjukskriva patienten.
När vi pratar om mötet med läkarna poängterar vi det
Eva Nilsson Bågenholm var inne på, nämligen att det är viktigt att vi som
läkare gör det utifrån ett medicinskt perspektiv, att vi utgår från
medicinska
kriterier, att vi tycker att det är en riktig åtgärd att
sjukskriva patienten, att det känns som om det kommer att bidra till ett
helande och läkande. Det är viktigt att vi inte gör det för att någon
annan
vill det. Det förekommer ganska ofta att någon annan vill
det, till exempel arbetsgivaren, maken eller socialförvaltningen. De tycker
att det skulle lösa ett problem som kanske inte är medicinskt. Då känns
det inte schyst mot den person som är inblandad,
att man skriver någon sjuk som faktiskt inte är sjuk, speciellt inte
om det inte är en lämplig behandling. Man måste tänka på sjukskrivningen i
behandlingstermer, att det kanske kan vara
beroendeframkallande, att det är dosberoende, att behandlingstiden har
betydelse.
Det finns väldigt lite vetenskapligt dokumenterad
kunskap om vad som är bra och dålig sjukskrivning. Därför behöver vi som
läkare lyfta den väldigt omfattande praxiskunskap som finns. Det är det vi
kan göra
i avvaktan på vetenskap genom de försäkringsmedicinska
kommittéerna och genom sjukskrivningskommittéerna. På så sätt kan vi
interkollegialt lyfta den praxis som finns.
När man har bestämt sig för att sjukskriva gör man det
på ett intyg, en blankett, som man använder för att förmedla den
information som behövs till försäkringskassan. Sjukskrivningssituationen
är ofta
pressande för distriktsläkarna. Ibland när man känner sig
irriterad och frustrerad kan irritationen gå ut över blanketten. Men det är
nog egentligen inte blanketten som är det stora problemet.
Man har tagit fram flera nya blanketter för att försöka
underlätta för läkarna att på ett strukturerat sätt ge försäkringskassan
den information som behövs. Den senaste blanketten kom den 1 juli 2003
och
togs i bruk fullt ut vid årsskiftet, när vårdcentralerna
hade fått in den i sina datajournalsystem. Den är strukturerad på ett
sådant sätt att den följer läkares utredningsgång. Den innehåller ett
medicinskt
språk, vilket känns lätt att tillägna sig när man ska
beskriva. Den är även formulerad så att man ska tänka partiell
sjukskrivning som ett alternativ i sjukskrivningssituationen.
Utifrån utbildningarna i Östergötland tycker jag att
man är rätt nöjd med blanketten. Det är en del frågor runtomkring partiell
sjukskrivning som man kan fundera över. Men jag tror att det bästa i
nuläget
är att använda blanketten och, om det föreligger
svårigheter, jobba på att utbilda på ett sådant sätt att man som läkare
förstår vilken information försäkringskassorna behöver för att kunna
tillämpa lagen.
I tolkningen av blanketten kommer
försäkringsläkarnas inåtriktade arbete fram. Då arbetar vi som konsulter åt
försäkringskassehandläggaren. Vi försöker då tydliggöra sjukdomstillståndet
, på vilket sätt
patienten är sjuk, konsekvenserna för personens förmåga
att vara verksam och hur det påverkar förmågan att arbeta med hans eller
hennes vanliga arbetsuppgifter. Vi tolkar det utifrån den information som
finns
på blanketten. Om bilden blir ofullständig beror det
på att informationen är ofullständig. Eftersom vi inte har träffat
patienten har vi ingen annan information att tillgå. Det är därför det är
viktigt att
den blir så komplett som möjligt.
Vi säkerställer också som försäkringsläkare att den
information som står är tillräcklig för att fatta ett beslut. Om det saknas
någonting föreslår vi handläggarna på vilket sätt man kan komplettera eller
så
tar vi själva kontakt med behandlande läkare för att
komplettera.
På försäkringskassan tar man ställning till om rätt
till ersättning föreligger. Man försöker också så tidigt som möjligt bedöma
om det finns anledning att sätta in rehabiliterande åtgärder, så att man
kan
komma i gång med det så fort som möjligt och inte hamnar
i långa passiva sjukskrivningar. Det kan man också utläsa på intyget.
Arbetet som försäkringsläkare har under de år jag har
arbetat blivit mer tydligt och strukturerat. Vi har fått ett förbättrat
grepp om kunskapsområdet, bland annat genom de utbildningar i
försäkringsmedicin
som Försäkringskasseförbundet fortlöpande har erbjudit
försäkringsläkare och genom det försäkringsöverläkarnätverk som
Försäkringskasseförbundet har hållit samman under åren. Där kan vi
återkommande diskutera
frågorna och ha en konsensus runtomkring det
försäkringsmedicinska kunskapsområdet.

Jag tror att försäkringsmedicin är ett viktigt bidrag för
att bromsa den ogynnsamma utveckling inom sjukförsäkringen som vi har sett.

Sjukgymnasters roll i sjukskrivningsprocessen

Sara Maripuu, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund:
Jag är ledamot av Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund. Jag är
sjukgymnast och bor och arbetar i Växjö där jag leder en
specialistverksamhet för barn och ungdomar med neuropsykiatrisk problematik
.
Jag vill tacka för att Sjukgymnastförbundet har blivit
inbjudet att delta i den här utfrågningen. Jag vill också tacka för
det tydliga uttalande som utskottet har gjort om att sjukgymnaster kan
fylla en
viktig funktion i sjukskrivningsprocessen.

Varför har vi från Sjukgymnastförbundet engagerat oss i
arbetet mot ohälsan och också haft synpunkter på sjukskrivningsprocessen?
Det är av flera orsaker. Tyvärr ses den medicinska rehabiliteringen som en
restpost i sjukvården. Ett ingrepp, till exempel i en
höftled, eller en sjukskrivning är mer självklar än resurser till
rehabilitering av patienten.
När sjukskrivningarna började öka kraftigt i slutet av
90-talet kunde sjukgymnaster se att en del sjukskrivna som kom för
behandling inte behövde vara sjukskrivna alls eller bara på deltid.
Ibland var
patienterna osäkra på hur de skulle förhålla sig till
sjukskrivningen och frågade sjukgymnasten om råd: Ska jag hålla mig i
stillhet? Bör jag avhålla mig från att arbeta? Tror du att jag kan jobba?
Utifrån vad problemet då var kunde kollegan ofta
konstatera att patienten faktiskt borde röra sig normalt och inte vara rädd
för att detta skulle försämra hälsan, tvärtom. I flera fall valde då
patienten,
utifrån den informationen, att bryta sjukskrivningen i
förtid.
Jag kan ta ett vanligt exempel. En patient har fått ont
i en axel. Det gör ont och vissa rörelser smärtar. Oron för smärtan leder
till en läkarkontakt. Om patienten då blir sjukskriven på grund av
smärtan
är det lätt att tolka det som att det är farligt att röra
sig när det tvärtom är bra. Om patienten inte får något mer än
smärtstillande och undviker att göra just de smärtande rörelserna kan
läget förvärras
oerhört fort. Det kan utvecklas till en så kallad frozen
should- er, ett tillstånd som kan ta upp till ett år att bli besvärsfri
från, fastän det började med en ganska vanlig åkomma.
När alltfler kolleger hörde av sig med sina
erfarenheter av bristerna i sjukskrivningsprocessen ledde det till ett
förbundsengagemang i frågan. Sjukgymnastförbundet lät göra en undersökning
bland
slumpmässigt utvalda medlemmar. Man uppgav att man flera
gånger i veckan eller dagligen mötte patienter som var sjukskrivna
helt i onödan. De gjorde bedömningen att minst 20 % av de sjukskrivna
var
sjukskrivna i onödan. Då krävs att man definierar "i
onödan".
Vi menar inte att patienten har fuskat vid
sjukskrivningstillfället utan att det inte kan ha gjorts någon ingående
bedömning av hur besvären påverkar arbetsförmågan och att patienten trott
eller ibland av
okunskap eller annat valt att tro på sjukskrivning som en
nödvändig åtgärd.
Vår studie stöds av flera offentliga granskningar, till
exempel de åtta mellansvenska kassornas granskning av läkarintyg. Flera
liknande granskningar har blottat brister som drabbar både den försäkrade
och
framför allt får svåra konsekvenser för samhällsekonomin.
Förbundet gick vidare och lät via sjukgymnaster
distribuera frågeformulär till patienter som varit långtidssjukskrivna. De
fick anonymt svara på frågor om sin sjukskrivning. Svaret lämnades inte
till
sjukgymnasten utan sändes direkt till förbundet för
bearbetning. Av de tillfrågade uppgav 12 % att de skulle kunnat arbeta
mellan 25 och 75 % i stället för att gå sjukskrivna. 45 % uppgav att det
över huvud
taget inte fördes någon diskussion med den sjukskrivande
läkaren om de skulle kunna återgå till arbetet helt eller delvis under hela
sjukskrivningsprocessen.
Rapporten heter Sjukskrivningsfällan, eftersom du lätt
släpps in men får mycket svårt att komma ur fällan.
Redan tidigt kom frågan upp varför det ska vara
förbehållet en yrkesgrupp att intyga arbetsoförmåga när
funktionsbeskrivningar ligger inom sjukgymnastens kompetensområde. Från vår
utgångspunkt var det
självklart att bristerna i sjukskrivningsprocessen skulle
minska om sjukgymnaster fick rätt att bedöma hur besvär från
rörelseapparaten påverkar arbetsförmågan. Våra medlemmar ser att de skulle
kunna göra så
oändligt mycket mer än vad de kan göra i dag, om bara
regelverket förändrades.
En övervägande del sjukskrivs för att de har problem
från rörelseorganen. Jag vill ansluta till de bilder som Marie Åsberg
visade om orsakerna till sjukskrivning. Ryggvärk är den enskilt
största
sjukskrivningsorsaken och står för nästan 11 % av de
totala kostnaderna. Diskbråck, ledsjukdomar, muskelvärk, huvudvärk,
stressreaktioner och utbrändhet är andra sjukdomar som står för stora
delar av
sjukpenningkostnaden och som har beröring med skador i
muskelorgan och skelettala organ.
Sjukskrivning ska inte baseras på en medicinsk diagnos
utan på hur den påverkar arbetsförmågan. Vad sjukgymnaster ofta ser är att
den medicinska diagnosen med automatik lett till sjukskrivning. Varför? Jo,
därför att en funktionsbedömning inte kan ha gjorts och
försäkringskassan låtit det passera. Det har flera granskningar av intyg
som gjorts senare också bekräftat.
Att bli sjukskriven i onödan är den sämsta lösningen av
alla för patienten, särskilt om övriga insatser lyser med sin frånvaro
eller sätts in för sent.
Hösten 1990 inledde Socialstyrelsen omfattande
utbildningar för läkare i försäkringsmedicin. 14 år senare är läget
oförändrat. Man måste analysera varför det ser ut så.
Vi ser det som vår del i ett ansvar för
samhällsekonomin att medverka till en mer kvalitetssäker
sjukskrivningsprocess. Det blir ju lättare att få våra gemensamma pengar
att räcka om befintlig kompetens
nyttjas inom detta område än om det återigen bara satsas
på en yrkesgrupp som dessutom säger att det inte ingår i deras
kompetensområde att göra den typen av bedömningar som försäkringen kräver
av dem.
En stor del av ohälsan är kopplad till besvär från
rörelseorganen. Sjukgymnaster är utbildade att bedöma dessa
funktionsnedsättningar och gör det dagligen under legitimationsansvar. I
alla landsting utom
ett kan den som fått besvär kontakta sjukgymnasten direkt
, det vill säga remiss behövs inte. Det blir då ett uppenbart resursslöseri
att ett besök hos läkaren görs bara för att få ett intyg.
Ni känner säkert till att försöksverksamheten i Norge
lett till positiva resultat helt i linje med vad jag har sagt här. Det
har nämligen lett till färre och mer adekvata sjukskrivningar. Det är med
stor
ödmjukhet som vi sjukgymnaster tagit ställning för
förslaget att inom avgränsade områden ge rätten att sjuk- och friskskriva
också till sjukgymnaster.
Den senaste månadens rapportering om problem även med
den förändrade sjukskrivningsprocessen visar med all tydlighet hur svår
sjukskrivningsprocessen är och att mer tid måste läggas vid
undersökning,
bedömning och uppföljning. Jag är övertygad om att det
var denna insikt som gjorde att ett enigt socialförsäkringsutskott tog
ställning för att likt Norge genomföra ett försök med en sådan inriktning.

Vi hoppas nu att vårt grannlands goda erfarenheter och
utskottets positiva hållning ska leda till att även den svenska regeringen
visar samma utvecklingsvilja.

Psykologers roll i sjukskrivningsprocessen

Anders Wahlberg, Sveriges Psykologförbund: Jag vill
ansluta till det Eva Nilsson Bågenholm sade på slutet, att vi har en svår
och en viktig uppgift och vi måste på alla sätt försöka hjälpas åt
runtomkring det här.

Jag är andre vice ordförande i Sveriges Psykologförbund
. Till vardags arbetar jag i och äger ett företag som jobbar med
rehabilitering och försäkringsmedicinska utredningar samt med
företagshälsovård.
Jag har funderat på psykologens roll i
sjukskrivningsprocessen och då kunnat hitta ett antal områden där jag tror
att vi kan vara till stor hjälp för att kunna minska ohälsan men också
antalet sjukskrivna.
Det första området handlar om vad det egentligen är att
vara sjuk och sjukskriven. Som vi alla vet överensstämmer det inte alltid.
Det finns sjuka som inte är sjukskrivna, och det finns kanske också det
omvända. Det viktiga är att vi börjar fundera på
begreppet arbetsförmåga. Vi pratar om funktionsnedsättningar. Man kan ha
funktionsnedsättning men ändå ha en arbetsförmåga. Vi vet att det finns
sociala
situationer och arbetsmarknadsproblem. Det kan vara
motivationsbrist. Det finns en förändrad inställning till sjukskrivning.
Många saker förutom sjukdom kan leda till arbetsoförmåga.
Vi psykologer brukar skryta med att vi har en bred
utbildning där vi har lärt oss en hel del, både om organisation, sociala
frågor, inte minst motivation och förstås psykiatri och psykiska problem.
Det gör
att vi tror att vi kan vara till stor hjälp när det
gäller att göra en helhetsbedömning av vad som ligger till grund för den
bristande arbetsförmågan och försöka sortera ut olika faktorer. Det är
oerhört
viktigt att se vad som är det ena och det andra.
Sjukdomar i rörelseapparaten är den vanligaste orsaken
till sjukskrivning. Men det som växer mest och som inte heller har någon
tendens att minska, som Marie Åsberg påpekade, är psykiska problem. Ofta är
det någon form av stressrelaterad problematik. De är i
hög utsträckning depression. Vi märker att panikångest ökar, inte minst i
gruppen kvinnor.
Om rehabilitering inte kommer in i ett tidigt skede när
det gäller de här människorna finns en tendens att de har väldigt svårt
att komma ut ur sin sjukskrivning. Våra noteringar i vårt eget arbete är
att
det de senaste sex åren har blivit svårare att motivera
människor med den här typen av problem att komma tillbaka ut i arbete,
mycket beroende på att det pratas om att det tar så lång tid. Det har varit
en
stor nackdel. Det är en debatt som vi måste få ut
ordentligt, att det är viktigt att försöka komma tillbaka till arbete -
inte för fort, men man ska inte vara hemma för länge heller.
Området kring psykisk problematik är ett av de områden
som vi känner att vi behärskar inom psykologgruppen. Där tror vi också
att vi kan vara till stor hjälp när det gäller bedömningar, utredningar
och
kanske också i samband med sjukskrivning.
För 15 år sedan hade jag en del kontakter med
försäkringskassedirektören i Västerbotten, som jag kommer ifrån. En av de
saker som vi redan då diskuterade var försäkringspsykologer. Man pratar
om
multifunktionella team. Många utredningar, inte minst
försäkringsmedicinska utredningar, görs av multifunktionella team. Vi vet
att det finns försäkringsläkare och försäkringstandläkare. Vi ser ett behov
av
att det också skulle finnas försäkringspsykologer, för
att föra fram de aspekterna på den problembild som finns i dag. Det är ju
en växande problembild.
En av de saker som läkare i dag har, som är ett problem
som har tagits upp, är tidsbrist. Det är svårt att hinna med och
känna att man hinner träffa patienten tillräckligt länge för att kunna göra
en
ordentlig och bra bedömning. Man gör en bra bedömning men
kanske inte en tillräckligt bra bedömning. Som sjukgymnasten också påpekade
kan det ibland bli missar i de sammanhangen.
Vi vet i dag att psykologer ofta finns med i behandling
och rehabilitering, inte minst när det gäller psykisk ohälsa. De träffar
de försäkrade betydligt oftare. Utifrån det kan de också skapa sig en
vettig
bild, få en kontinuitet och i det sammanhanget hjälpa
till med att bedöma vilken arbetsförmåga som finns.
I Västerbotten och Norrbotten har vi ett problem, att
vi har stafettläkare på vissa håll. För stafettläkarna är det ännu
svårare. Det är svårt när man kommer in och träffar patienter till och från
, kanske
bara vid ett tillfälle, att påbörja en
rehabiliteringsinsats. Det händer att vi psykologer träffar personer 40-50
gånger under ett halvår och gör bedömningar, jobbar med rehabilitering
medan sjukskrivningen
ligger på någon som träffar den försäkrade i tio minuter.
Det kan vi se som orimligt.
Jag är också mycket glad åt att man satsar på
utbildning i försäkringsmedicin för läkare. Jag tror att det är
jätteviktigt att vi också satsar på att föra en diskussion och debatt
runtom i samhället om
försäkringsmedicin så att alla kan förstå ungefär vad det
är och vad det rör sig om. Det gör det lättare att motivera för patienter
när man fattar beslut utifrån sjukskrivningssidan, att det här är en
debatt
som måste föras.
Vi tror att vi utifrån vår breda kompetens som
psykologer kan tillföra en del i den försäkringsmedicinska utbildningen,
att lägga in sociala aspekter, sociologiska aspekter och försöka skilja ut
vad det är
som är sjukdom och vad det är som är andra faktorer i
sammanhanget.

De här områdena vill vi arbeta för: att försöka se
helheten, att vara med på sjukskrivningsprocessen när det gäller människor
med psykisk ohälsa, att finnas som en expertgrupp med i den viktiga
behandling som
görs av försäkringsläkarna i dag och kunna underlätta när
tidsbrist är ett faktum och träffa patienter kontinuerligt både när det
finns gott om läkare och inte minst när det finns ont om läkare.

Utfrågning

Ordföranden: Innan jag släpper fram de talare som är
anmälda vill jag påminna om att utöver dem som har hållit
inledningsanföranden finns här företrädare för LO-TCO Rättsskydd,
Företagarna, Svenskt Näringsliv och så vidare enligt listan. Det går
att
ställa frågor också till övriga inbjudna.

Sven Brus (kd): Sjukskrivningsprocessen syftar ju till
att rehabilitera människor tillbaka till arbetet. Det är vi alla överens om
. I den processen ingår en rad aktörer.

När jag lyssnade på de sex anförandena märkte jag att
det fanns ett ord som kom tillbaka i samtliga, ordet "samverkan", att
arbeta tillsammans. Innan jag ställer frågan skulle jag vilja citera vad
Gerhard
Larsson, som ligger bakom den stora utredningen om
rehabilitering till arbete, säger: Det är en uppenbar risk att långvarigt
sjukskrivna inte får den hjälp som de behöver på grund av bristande
helhetssyn på
rehabiliteringen.
Utifrån det skulle jag vilja ställa en fråga till
Siwert Gårdestig och Eva Nilsson Bågenholm och om någon annan vill hänga på
: Vad skulle det betyda för sjukskrivningsprocessen om man tänkte i de
banor som
Gerhard Larsson tänkte i sin utredning, där han
föreslog att sjukskrivningen skulle göras om till en
rehabiliteringsförsäkring? Jag ställer frågan från era perspektiv. Det här
är förvisso en partipolitisk
fråga som vi diskuterar, men det behöver vi inte göra
här, utan det kan vi göra på andra arenor. Vad skulle det betyda
för sjukskrivningsprocessen om man hade den helhetssyn som ligger i
förslaget om
rehabiliteringsförsäkring? Det skulle vara mycket
intressant att höra.

Siwert Gårdestig, Riksförsäkringsverket: Vårt synsätt på
rehabilitering är att den ska börja redan vid första
läkarbesökstillfället. Vi kan se att det skapar problem att hitta var
någonstans man ska dra nya
gränser. Vi vill implementera det redan från
början, att tidigt sätta in alla insatser, för vi vet att ju förr man
gör saker och ting, desto större effekt blir det. Med införande
av en
rehabiliteringsmyndighet, som jag i och för sig kan se
också fördelar med, blir det en ny gränsyta, ett förhållningssätt som
innebär att rehabilitering inte kommer i gång kanske förrän efter det att
den
gränsen har inträtt.

Jag skulle gärna se att vi hade ett arbetssätt där
rehabilitering blir ett naturligt inslag redan från första läkarbesöket.
Det är den ingången som vi har - att förstärka sambanden och
tydliggöra
ansvarsgränserna. Vi tror mera på att försöka tydliggöra
vad medicinsk rehabilitering innebär, vad social rehabilitering innebär,
vad arbetsplatsorientering innebär och arbetsgivarens ansvar. Det är
många
aktörer redan i dag, och det blir inte färre i och med
att man inför en myndighet, det blir fler. Gränserna ökar i stället för att
minska.

Eva Nilsson Bågenholm, Sveriges Läkarförbund: Jag
håller i stort med Siwert Gårdestig. Jag tror inte att det löser
problematiken med samverkan att införa ytterligare en myndighet. Det
viktiga är att vi
arbetar tillsammans och får en helhetssyn med de aktörer
som finns. Jag tror inte att det här betyder speciellt mycket för
sjukskrivningsprocessen.

Jag vill också invända lite grann mot det du inledde
med, att sjukskrivningsprocessen ska leda till rehabilitering av patienten
. För mig är en bra sjukskrivningsprocess att man redan från början över
huvud
taget bedömer om det kommer att behövas en rehabilitering
. Det är inte alltid det som behövs, utan en sjukskrivning är oftast
en väldigt kort åtgärd som inte innebär något annat än ett avbrott
från
arbetslivet och där man inte behöver några ytterligare
åtgärder.
Det viktiga är att vi fortsätter med det arbete vi har
med aktörerna och arbetar bättre tillsammans. Vi ser mycket lokala
initiativ där olika professioner arbetar väldigt bra tillsammans. Det
skulle jag
hellre vilja lyfta upp än en nationell samordning.

Sara Maripuu, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund
: Det man vet är att alla långa sjukskrivningar för det mesta börjar
med en eller flera korta perioder. Vi tror från Sjukgymnastförbundet att
en
rehabiliteringsförsäkring stimulerar till tidiga insatser
där man kan mota Olle i grind och inte låta det gå till långa
sjukskrivningsperioder. Vi har uttalat oss positivt om
rehabiliteringsförsäkringen.

Per Westerberg (m): Jag har tre frågor. Vi noterade i
tidningarna i morse problemen inom polisen. Poliserna sjukskriver sig i dag
. Jag skulle gärna vilja höra en kort reaktion på det.

Det talas mycket om rehabilitering, utbrändhet,
friskskrivning och sjukskrivning mot vissa arbetsuppgifter. Det finns
en diskussion om att det kanske inte bara är fråga om sjukdom utan mer om
problem på
arbetsplatsen och att kanske en form av rehabilitering
många gånger är fråga om att man byter arbetsuppgifter. Då är man väldigt
lätt inne på hela företagsläkarorganisationen och samverkan med
arbetsplatsen
och även med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.
Jag skulle gärna vilja ha en reaktion på detta, för det är ett delvis
annorlunda sätt att tackla det hela.
Den tredje frågan är kanske delvis organisatorisk. Just
med tanke på behovet av att engagera arbetsplatsen för rehabilitering och
återkomst på arbetsmarknaden finns det en del idéer om att lyfta ut
sjukförsäkringen ur statsbudgeten och kanske till och med
att delar av den skulle gå över till arbetsmarknadens parter för att öka
engagemanget. Jag skulle vilja ha en reaktion också på detta
tankeexperiment.

Peter Larsson, Legitimerade Sjukgymnasters
Riksförbund: Det är alltid värt att pröva på det sätt som du tar upp. Vad
är det för organisatoriska gränsdragningar som finns? Det viktiga, när man
tittar på
gränserna, är att man alltid är medveten om hur gränsytan
ser ut. Det kommer alltid att finnas gränsytor. För att ansluta till
föregående frågeställare: Det viktiga är en rehabilitering till arbete,
inte
rehabilitering till arbetet. Där tror jag att man med en
ny ansats inom hela sjukvårdsadministrationen att koppla in
Trygghetsrådet, Trygghetsstiftelsen och det som snart kommer på det
kommunala området kan
få en bredare syn där man hjälper individen på ett helt
annat sätt än vad man gör i dag. Därför tror jag att man måste ha den här
bredare ansatsen.

En partslösning är också någonting som diskuteras från
tid till annan, inte minst för att skapa en större legitimitet hos
försäkringsgivare, försäkringstagare och hos arbetsgivarna. Det finns många
poäng i
att lite fördomsfritt titta på en sådan lösning.

Siwert Gårdestig, Riksförsäkringsverket: Först det här
med poliser. Vi reagerade snabbt. Vår inställning är att man ska vara
sjukskriven när man är sjuk. Arbetsförmågan måste vara det som avgör om
man kan
vara kvar i arbete i någon del. Det måste vara
huvudlinjen. Ett av de problem som vi har sett är att det smugit sig in ett
synsätt som vi inte tycker stämmer med lagens ambitioner. Det tror vi
att vi måste
akta.

När det gäller den övriga problematiken med
arbetsplatserna skulle en sammanvägning kunna vara så här: Vi tycker att
det för arbetslösa sjukskrivna och folk som vill byta arbete skulle
vara bra med en
ändrad ansvarsförskjutning mellan försäkringskassan
och arbetsförmedlingen. Det tycker jag skulle vara rationellt för att
markera just detta att arbete ändå är det avgörande för möjligheten att
återgå till
arbete. Det är det man får fokusera på, sätta rätt
rubrik på problemet. I dag döljer sig mycket av arbetsproblematik under
begreppet sjukskrivning som egentligen inte är en sjukskrivning alls. Det
bör man
tydliggöra. Man kan ta ett exempel. Om vi har 530 000
förtidspensionärer och 120 000 långtidssjukskrivna finns det
däribland en väldigt stor arbetskapacitet. Det är inget sjukproblem,
detta är ett
arbetsmarknadsproblem.
Sedan kan jag se en fördel - om man skulle fundera på
frågan vidare - om man dessutom skulle kunna se sjukförsäkring som något
slags samlad årsredovisningsautomatik. Jag tror att det skulle vara bra
att
hålla ihop de frågorna i någon del för att få det
tydligare.

Eva Nilsson Bågenholm, Sveriges Läkarförbund: Problemet
som vi ser om parterna skulle ta över en rehabiliteringsförsäkring är: Vad
skulle den innehålla? Skulle den innehålla sjukvård, det vill säga
medicinsk
rehabilitering, arbetslivsinriktad eller social
rehabilitering? Vi är oerhört rädda för att det här skulle bli en
gräddfil för personer i arbetsför ålder in i sjukvården snabbare än andra.
Enligt den
lagstiftning vi har i dag har alla lika rätt till vård,
oavsett ålder och om man är i arbetsför ålder eller inte. Där finns
en risk och en svårighet om parterna skulle ta över någon typ
av
rehabiliteringsförsäkring.

Att poliser har sjukskrivit sig - som Siwert Gårdestig
sade är det inte så man ska använda sjukförsäkringen.
Det andra som är oerhört viktigt är problem på
arbetsplatsen. Där skulle jag vilja lyfta in företagshälsovården som en
oerhört viktig aktör. Vi skulle hemskt gärna vilja se att det vore
obligatoriskt för
alla arbetsgivare att vara anslutna till
företagshälsovård. Där finns en stor kompetens, och man kan göra oerhört
mycket för att pröva arbetsförmågan på arbetsplatsen för att se om det över
huvud taget är
möjligt att återgå till arbete eller om man redan tidigt
ser att det finns behov av att byta arbete. Vi har en expert på området här
i dag som jag skulle vilja få hänvisa till.

Margareta Persson, Landstingsförbundet: Det var
egentligen fråga om att lyfta ur sjukförsäkringen till arbetsmarknadens
parter. Där vill jag sätta fokus på kopplingen till sjukvården i stället
och poängtera
det förslag som Läkarförbundet, Landstingsförbundet och
Riksförsäkringsverket har lagt om att kunna överföra en del medel till
sjukvården om man får ned sjukskrivningstalen. Det är för att starta goda
cirklar
så att man får möjligheter och resurser att sätta in de
behandlingar och terapiformer som man i dag inte har råd med och där man i
stället utnyttjar sjukförsäkringen som något slags fri nyttighet.

Jag vill dra parallellen till läkemedlen. Det är en
väldigt viktig och bra parallell. Så länge läkemedlen var en helt
statlig fråga var det någonting som sjukvården inte engagerade sig i. Sedan
1997, när
läkemedlen blev en landstingsfråga, har också
läkemedelskommittéerna betytt oerhört mycket för att man ska få den
bästa behandlingsformen, därför att då blir man engagerad. Den här
kopplingen, att få
sjukförsäkring och sjukvård att ses i ett sammanhang, är
väldigt viktig.

Anders Wahlberg, Sveriges Psykologförbund: Frågan om
polisen är bara en liten fråga. Men den viktiga frågan gäller arbetsplatser
, problem på arbetsplatserna och att man utifrån det kan bli sjukskriven
. Det
var lite det jag pratade om tidigare. Sjukförsäkringen
har bitvis blivit en allmän försäkring i människors tankar när man inte kan
arbeta, lite oavsett vad det beror på. Jag brukar säga att är
arbetsplatsen
sjuk är det företagshälsovårdens och arbetsplatsens
problem, och det är ingen grund för sjukskrivning. Där tror jag att det är
väldigt viktigt att vi för ut i en debatt över huvud taget: Vad är det
ena och
vad det andra? Det är ingen grund för sjukskrivning att
arbetsplatsen är sjuk.

Johnny Johnsson, Svenska Företagsläkarföreningen:
Ibland undrar man om vi egentligen förstår vad helhetssyn är när vi
ska fragmentera människan i social rehabilitering, i medicinsk
rehabilitering, i
arbetsplatsinriktad rehabilitering och så vidare. Man
måste ändå tänka på den enskilda individen i det här avseendet. Det är en
hel människa, och det hela måste föras ihop i ett och samma ställe, en
arena som
kan samordna det. Företagshälsovården är en sådan som har
både sjukgymnaster, beteendevetare och andra, när det är som bäst. Då kan
man klara det på ett bra sätt. Då kan man också klara helhetssynen, om man
också har umgängesförmåga med bland annat
försäkringskassan.

Sedan vet vi att den bästa rehabiliteringen är nästan
alltid att man byter eller ändrar arbetsplatsen. Det innebär att man
inte kan ha en standardsjukskrivning, en standardhantering av den
enskilda
individen. Man måste veta vad arbetsplatsen är. Ett
benbrott för mig betyder att jag är borta tills man gipsar ihop benet.
Sedan kan jag sitta och vara doktor med gipsat ben några dagar efter.
För en
byggnadsarbetare är det naturligtvis inte alls likadant.
Det går inte göra en standardisering av detta.
Gör tryggheten mobil så att människor kan flytta på sig
till andra arbetsplatser eller inom arbetsplatsen och ge möjlighet till
detta. Där har företagshälsovården unika möjligheter att kunna samverka.
När det gäller parterna har vi också erfarenheter.
Utan parternas engagemang kommer inte det här att lyckas. Sjukskriven är
man från en arbetssituation. Det innebär att parterna alltid har ett
viktigt
incitament att hantera detta. Inom vissa områden finns
samverkansavtal där vi har mycket goda erfarenheter av just detta.
Jag tänker på skogsindustrin, med de samverkansavtal som har funnits ända
sedan
statsmakterna abdikerade från det här området 1992 när
man slutade hantera detta.

Ronny Olander (s): Hur sjukskrivningsprocessen går till
är oerhört viktigt för den enskilda personen men också för samhället i
stort och också om man ska nå målet att halvera sjuktalen 2008. Men i det
målet
ligger också att förtidspensionerna inte ska öka. Man ska
också ta hänsyn till den demografiska situationen. Jag skulle ha sagt
inledningsvis att man ska ta hänsyn till den enskildes arbetsförmåga.
Det är
oerhört viktigt att tillhöra rätt försäkringssystem.

Min fråga som jag vill ställa i dag är: Vem tar ansvar
för dem som i samverkanstecken och i alla olika rehabiliteringsprocesser
hamnar mellan stolarna? För tio dagar sedan kunde man läsa i LO-tidningen
om
en utredning som är gjord mellan Kommunförbundet,
Riksförsäkringsverket, Landstingsförbundet och Socialstyrelsen, som ju
lyfter fram 35 000 hushåll - det är första gången man har tagit fram
detta. Man säger
där att människor hamnar mellan stolarna trots att de är
sjuka och arbetslösa. De hör varken hemma hos försäkringskassa eller hos a-
kassa därför att de är nollklassade.
Alla vi som sitter här har många gånger i
riksdagsdebatter och i betänkanden sagt att människor inte ska hamna mellan
stolarna. Nu vågar jag för egen del och för mina kolleger säga att vi nås
av budskapet
att man just hamnar utanför.
Min fråga till Riksförsäkringsverket, som har en roll
att spela i detta: Vad görs för att människor inte ska hamna mellan
stolarna?
Jag skulle också vilja fråga LO-TCO Rättsskydd vilken
erfarenhet de har utifrån vad jag nyss har sagt.
Avslutningsvis vill jag säga om förtidspensioner att
det finns budskap, förutom det vi har nåtts av under senare år, om att 50
000-60 000 har blivit förtidspensionerade och att vi kanske har att vänta
på en
kurva upp till 80 000. Vidare att den grupp som
ökar mest, och det är oerhört oroande, är unga kvinnor mellan 30 och 39 år
som blir förtidspensionerade på grund av psykisk ohälsa. Då undrar jag:
Var
någonstans i lagutrymmet, tillämpningsregler eller annat
finns en grund till denna problematik som inte hitintills är löst?

Siwert Gårdestig, Riksförsäkringsverket: Jag börjar med
det du slutade med. När det gäller ökningen av förtidspensionerade - man
får fortfarande använda det begreppet även om det egentligen är
sjukersättning
vi pratar om - vet vi att de som ökar mest inte är unga
utan de som är 60 plus. Alla ökar, men just de som är 60 plus ökar mest i
den kategori som får förtidspension.

Att hamna mellan stolarna: Man kan säga att
försäkringskassorna trots allt täcker upp en hel del
rehabiliteringsinsatser som inte någon annan gör. Frågan är om vi ska
fortsätta med det. Vi gör det och har
hittills gjort det, trots att vi kanske inte skulle göra
det. Ändå har försäkringskassan betalat en hel del rehabiliteringar som
vi kanske inte skulle behöva göra om andra gjorde det de ska göra enligt
den
ansvarsfördelning som finns.
Apropå nollklassade kan man säga att om kassan tar över
då ökar nettodagarna. Man bör veta om att nettodagarna för det första ökar
ganska drastiskt. Det andra är att om vi får in en finansiell samordning i
det här sammanhanget blir det en ny möjlighet. I de
förbund som förmodligen kommer att bildas länsvis har vi sammanlagt en
gemensam möjlighet att hjälpa till att lösa också nollklassarproblemen
. Det är
förmodligen även där ett sammansatt problem och inte bara
ett sjukvårdsproblem, med många olika delar. Där tycker jag att det finns
en ny möjlighet som vi inte har haft förut.

Birgitta Målsäter, Riksförsäkringsverket: Jag skulle
vilja kommentera det här med nollklassade, som vi använder som begrepp.
Under senhösten förra året stramade man från Riksförsäkringsverkets sida
upp och
sade att det är viktigt att intygen är kompletta innan
man gör den första utbetalningen av sjukpenning. Det här gjorde att ett
ökat antal personer har visat sig inte uppfylla rätten till ersättning och
därför
inte fått någon sjukpenning utbetald.

Jag ska understryka att det inte är detsamma som att de
automatiskt blir nollklassade, utan i den situationen har de en möjlighet
att gå tillbaka till att vara arbetssökande och fortfarande stå kvar vid
sin
sjukpenninggrundande inkomst. Det är i ett senare skede,
om man inte gör det, som nollklassning inträffar. Det är inte likhetstecken
mellan indragen sjukpenning och nollklassning. Det är viktigt att vi håller
de begreppen isär.

Claes Jansson, LO-TCO Rättsskydd AB: Det problem
som vi ser är att begreppet arbetsförmåga är väldigt oklart. Vem är det som
avgör vem som har arbetsförmåga egentligen? I sjukskrivningsprocessen är
det
försäkringskassan som avgör det och kommer fram till att
man har arbetsförmåga men är sjuk kanske på grund av sjukdom, medan
arbetsmarknadsmyndigheten kanske gör bedömningen att den här människan inte
står
till arbetsmarknadens förfogande. Här hamnar alltså folk
mellan stolarna, och myndigheterna har inte alltid samma syn.

Problemet är då att ingen vill ta ansvar, utan
människor bollas mellan stolarna. Ingen vill ta hand om Svarte Petter.
Riksförsäkringsverket var inne på att folk som får en indragen sjukpenning
kan anmäla
sig hos arbetsförmedlingen. Men för att bli anmäld hos
arbetsförmedlingen måste man ha en funktionsförmåga. Man ska alltså vara
arbetsförmögen. Anser man sig vara sjuk är man inte beredd att ta ett
arbete.

Rolf Lindberg, Försäkringskassornas förbund: Jag är chef
för Försäkringskassan i Blekinge och representerar Försäkringskassornas
förbund.

Vi har i Blekinge sedan ett par år tillbaka ett
regeringsuppdrag innebärande att vi utvecklar ett samarbete med
Arbetsmarknadsverket och länsarbetsnämnder. Våra erfarenheter från det
arbetet är väldigt
goda. Tillsammans jobbar vi med fyra fem gånger så många
individer som vi gjorde innan den här försöksverksamheten. Det är den
första fördelen. Vi får faktiskt ut betydligt fler i arbete än tidigare.
Apropå det här att hamna mellan stolarna har det här
också inneburit att kulturen, vårt sätt att göra bedömningar har förändrats
. Mellanrummet mellan stolarna finns lite grann kvar, men det är
betydligt
mindre i dag än vad det var tidigare. Vi lär oss varje
dag av varandra och utvecklar vårt sätt att arbeta och möta individen så
att han eller hon hanteras på det bästa möjliga sättet.
Ska man klara det problem som pekas på här är det
mycket samarbete och samverkan som krävs. De parter som finns i dag i olika
konstellationer får diskutera och jobba tillsammans för att lösa den
här
problematiken.

Ronny Olander (s): Finns det något lagutrymme eller
tillämpningsregler som på något sätt behöver förstärkas - det var en av
mina frågor - som skulle förhindra att människor trillar mellan stolarna?
På grund
av att handläggningen kan ta en viss tid, kanske upp
till ett par tre månader, kan människor dagligdags drabbas av mänskliga
tragedier, i stället för någon typ av ersättning. Det är det som är det
absolut
viktiga. Att människor blir skickade till socialen är
inte det trygghetsnät som vi har jobbat med i socialförsäkringsutskottet,
utan just samverkan och att få i gång processer och annat. Dagligdags nås
man
ändå av detta besked. Är det något lagutrymme som saknas?

Maud Smeds, Försäkringskassornas förbund: Det är svårt
att säga om det saknas något lagutrymme eller inte, men jag vill
bemöta det och säga att det är två begrepp här som ändå är relativa. Dels
är det
sjukdomsbegreppet, dels arbetsförmågebegreppet. Det är
inga absoluta begrepp något av dem. Det är viktigt att man som läkare inte
använder sjukdomsbegreppet för situationer som inte omfattar sjukdom. Men
det
kan också innebära att arbetsförmedlingen säger att man
inte har arbetsförmåga eller är anställningsbar. Då uppstår ett mellanrum
som antingen en läkare eller någon på försäkringskassan ibland har känt
sig
tvingad att lösa genom att återigen stigmatisera personen
genom att kalla situationen för sjuk. Om man kunde hitta ett utrymme
däremellan för hur man kunde stödja människor med begränsad
arbetsförmåga utan
att behöva kalla dem för sjuka tror jag skulle minska
mellanrummet.

Birgitta Målsäter, Riksförsäkringsverket: Jag skulle
vilja svara på Ronnys fråga om det skulle finnas ett lagstöd som man skulle
ändra eller förtydliga. I det arbetet med att se till att vi har
kompletta
underlag har vi också nåtts av många frågor. Så jag delar
ditt bekymmer för de här personerna.

Det är två förslag som vi har sett skulle kunna vara
lämpliga för att påverka processen i rätt riktning, som vi ser det. Det ena
är att det skulle finnas en möjlighet att fatta också provisoriska
negativa
beslut i början av ett sjukfall. Som det är nu är det
inte möjligt. Det gör att den vanliga beslutsprocessen tar sin tid. Med en
möjlighet att fatta ett snabbt provisoriskt negativt beslut om man ser att
inte
rätt föreligger skulle man kunna ge mycket snabbare svar
till individen, som inte skulle behöva leva i ovisshet. Det är det ena som
vi har sett som vi skulle kunna lämna in som ett förslag.
Det andra är att det, som i nu pågående sjukfall,
inte finns någon tidsgräns för när man måste lämna in sitt förlängda
läkarintyg. Man kan alltså vänta i veckor, månader, faktiskt upp till två
år med att
lämna in ett förlängt läkarintyg. När det kommer in
måste försäkringskassan göra en bedömning av det. Man kan inte neka det på
grund av att det kommer sent in. Där skulle vi från Riksförsäkringsverket
gärna
se att man skulle ha två veckor på sig att komma in med
ett läkarintyg för att vi på så sätt skulle kunna hålla processen mycket
mer levande och snabbare än den i vissa fall är i dag.

Linnéa Darell (fp): Jag hade tänkt ställa frågor om
det vi har diskuterat en stund nu, men jag tycker att vi har fått en
del besked. Jag känner ändå att den här frågan är väldigt angelägen. Jag
skulle
möjligen ställa en fråga till Siwert Gårdestig, som i sin
föredragning sade att vi behöver en inkluderande arbetsmarknad, en som
skulle ge större möjligheter även när man inte är hundraprocentigt
arbetsför.

Min kompletterande fråga i den diskussion som har varit
är i så fall:
Skulle det ge större möjligheter för att inte människor
ramlar mellan stolarna i de här sammanhangen?
Sedan har jag en fråga till kanske både Läkarförbundet
och dem som representerar näringslivet, företagandet, här. Vi har
diskuterat en del kring problematiken på arbetsplatserna. Men vi vet
samtidigt sedan
tidigare diskussioner att en väldigt stor del av
sjukskrivningarna inte beror på problem på arbetsplatsen. Vi har haft en
diskussion om arbetsgivarperiod, och det finns ett förslag om att det
ansvaret kanske
ska utökas ytterligare.
Min fråga är: Vilka möjligheter kan man se både från
sjukvårdens sida och från företagarnas sida, att samverka för att så
snabbt som möjligt kunna hitta lösningar på sjukskrivningsfrågan och
möjligheterna
att lösa en arbetsmöjlighet? Eftersom företag ska ha
ansvar för en lång arbetsgivarperiod är det ju viktigt att man kan påverka
situationen för den anställde även när sjukskrivningen inte direkt
beror på
arbetsplatsen.
Sedan har jag ytterligare en fråga till Läkarförbundet.
Marie Åsberg beskrev den psykiska ohälsan. Du beskrev också en del om hur
man skulle kunna jobba för att få bättre möjligheter för dem som
blir
sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa. Då skulle jag
vilja höra: Finns det några praktiska exempel där man jobbar på det sätt
som du beskrev som en målsättning och som man skulle kunna utveckla
ytterligare?

Siwert Gårdestig, Riksförsäkringsverket: Frågan var om en
inkluderande arbetsmarknad delvis skulle lösa problemen med dem som hamnar
mellan stolarna. Det tror jag definitivt att det skulle göra om vi kunde få
en sådan lösning. Om vi tittar på alla som är
långtidssjukskrivna och har förtidspension finns det definitivt väldigt
många som har arbetsförmåga. Men de är inte anställningsbara på en
arbetsplats som finns
just där de bor. De kan inte gå tillbaka till sina
gamla arbeten, men de kan definitivt arbeta. Därför måste vi hitta
förutsättningar där arbetsmarknaden öppnas upp med flexiblare lösningar.
Annars kommer
aldrig det här problemet att kunna lösas. Det måste komma
sådana möjligheter på arbetsmarknaden genom lönebidrag eller andra flexibla
lösningar.

Där har vi ett grundproblem, och det tror jag är en
nyckelfråga för att lösa de stora problem som vi har i dag. Att få en
arbetsmarknad som är mycket mer flexibel än i dag är definitivt en
huvudfråga.

Eva Nilsson Bågenholm, Sveriges Läkarförbund: Det är
självklart inte så att allting i fråga om sjukskrivningarna beror på
arbetsplatsen, men oavsett vad de beror på ska individen tillbaka till sin
arbetsplats. Det som vi ser där är att det är oerhört
viktigt att läkaren har kontakt med arbetsgivaren, gärna genom
företagshälsovården, för att lösa problematiken med hur individen så snart
som möjligt ska
kunna återgå till arbetsplatsen.

En början på det är att man använder sig av
avstämningsmöten där jag som läkare redan tidigt kan se att det kommer att
behövas ett större grepp på problematiken. Det kommer att ta tid. Jag
behöver samverka
med försäkringskassan, arbetsgivaren och
företagshälsovården. Då ska man kalla till det här avstämningsmötet så
fort som möjligt för att få med arbetsgivaren, för arbetsgivaren måste
också få en uppfattning
om vad som är problemet. Annars kan arbetsgivaren aldrig
hjälpa individen tillbaka till arbete.
I bästa fall brukar det lösa sig ganska bra när
företagshälsovård finns. Men när företagshälsovård inte finns måste
arbetsgivaren och läkaren ha en relativt nära kontakt för att individen
ska kunna komma
tillbaka till arbetsplatsen.
Jag ska inte svara på den fråga som var riktad till
Marie, men jag vill ändå dra några praktiska exempel där man har samarbetat
på bra sätt. Det gäller till exempel Deltaprojektet i Göteborg, där man
på
vårdcentraler har engagerat psykologer, arbetsterapeuter
och sjukgymnaster. Försäkringskassan finns på vårdcentralen tre dagar i
veckan. Där har man denna typ av avstämningsmöten och har haft det i
flera år
utan att det har kallats avstämningsmöten.
Arbetsgivarna får väldigt tidigt information om vad som är problemet och om
hur man ska kunna hjälpa individen tillbaka. Det finns också ett projekt i
Uppsala som
heter Rehabpiloten som har arbetat på ungefär samma sätt.

Björn Falk, Almega: Jag är vd för ett företag som
heter Samres. Vi har ungefär 200 anställda på sju platser i landet. Jag kan
konstatera att företagsperspektivet har varit ganska frånvarande här i dag.
Det
tycker jag är lite synd. Någon nämnde här att de flesta
långa sjukskrivningar börjar med en eller flera korta sjukskrivningar. Det
tror jag är helt riktigt. De korta sjukskrivningarna är något som vi
drabbas
väldigt hårt av. Dels blir det direkta kostnader, dels
också störningar i verksamheten. Det är ett allvarligt problem, och jag
tror att om vi kan komma åt de korta sjukskrivningarna på ett bra sätt kan
vi
också hindra många långa sjukskrivningar redan innan de
har blivit ett allvarligt problem.

Då förutsätter det en direkt, nära kontakt mellan
företaget och den sjukskrivande läkaren. Jag tycker till exempel att man
skulle ha ett krav på att innan man skriver ett läkarintyg som tvingar
företaget
att betala sjuklön borde läkaren ha en kontakt med
företaget. Ett läkarintyg kostar oss lätt 10 000 kronor. Normalt
sett granskar vi den typen av kostnader väldigt hårt. Men den här
kostnaden har vi i
praktiken ingen möjlighet att påverka. Därmed har vi
ingen möjlighet att vare sig lösa det problem som drabbar den enskilde
eller bidra till att personen kommer tillbaka till arbetet. Jag tror att
man skulle
ställa krav på en läkarkontakt direkt vid det första
läkarintyg som skrivs - alltid.
Sedan kan jag säga något ytterligare om den fråga som
kom om det inkluderande - eller inte inkluderande - arbetslivet och hur det
fungerar. Där kan jag säga att diskussionerna om utökat
arbetsgivaransvar
för sjukkostnader har inneburit att jag i mitt företag
har sagt åt dem som anställer folk att vi måste bli oerhört mycket mer
restriktiva med vilka personer vi anställer. Vi måste ta med en
riskbedömning
gällande om personerna blir långtidssjukskrivna och vi
därmed får ökade kostnader som vi inte klarar av. Det är ett beslut som vi
har varit tvungna att fatta. Det är företagsekonomiskt nödvändigt.
Om jag ställer mig utanför företaget och tittar på det
här beslutet kan jag starkt ifrågasätta om det är bra. Jag tror inte att
det är en bra samhällsutveckling, men vi måste göra detta med tanke på
de
signaler som kommer. Det är ett helt nödvändigt beslut.
Jag tror inte att det är ett bra beslut, men det är en följd av de signaler
och de regler som kommer.

Sofia Bergström, Svenskt Näringsliv: Jag tror att vi
alla är oerhört överens om att det är samarbete och samverkan som är
lösningen. Vi har också haft den ene efter den andre som understryker
svårigheterna
med att bedöma framför allt arbetsoförmåga. Det som vi
inte alls har talat om är den allra första perioden i ett sjukfall.
Samtliga långa sjukfall börjar med en sjuklöneperiod. Under
sjuklöneperioden upplever
vi att arbetsgivaren står tämligen ensam. Det finns
inget enhetligt läkarintyg under sjuklöneperioden. Här står den enskilde
arbetsgivaren och ska utifrån oerhört varierande kvalitet på läkarintyg, i
de fall
där det över huvud taget finns ett sådant, kunna göra en
bedömning av en persons funktionsnedsättning eller nedsatta arbetsförmåga.

Under sjuklöneperioden är det också så att det inte
finns några färdiga eller förutbestämda steg i fråga om arbetsförmågans
nedsättning. Arbetsgivaren ska kunna bedöma om den är 13 % eller 23 % eller
47 %.
Det finns ingen hjälp att få under denna period. Jag tror
alltså att det är oerhört viktigt att det även i ett inledande skede finns
möjlighet att få den hjälp och det stöd som man behöver.
Ronny var inne på det som vi nu märker, att människor
under vissa perioder står utan ersättning under sjukpenningperioden. Det
kan ju bli ännu svårare för den enskilde försäkrade, för det är oerhört få
arbetsgivare som nekar till att betala ut sjuklön. Den
risk som man löper är ju att det här blir en arbetsrättsprocess som
slutar i AD. Det blir en lönetvist. Man betalar alltså sjuklönen oavsett om
grunden
är lätt att ifrågasätta. Det blir så att man under, för
närvarande, tre veckor får sin sjuklön. Men när ärendet går över till
försäkringskassan får man ingenting. Det kan dröja ganska lång tid. Också
där
behöver vi samverkan mellan sjuklöneperiod och
sjukpenningperiod, för samtliga sjukpenningärenden börjar med en första
sjuklöneperiod.

Johnny Johnsson, Svenska Företagsläkarföreningen: Det går
ju att få hjälp med just den där första tiden via företagshälsovård. Det
är ju lämpligt att man också kräver att företagshälsovården tar hand om
sjukskrivningen och tar kontakt med sjukvården i
övrigt redan efter första veckan. Jag har erfarenheter av det, och när man
gör detta kan man ha avstämningsmötena mycket tidigare än om man går
via
försäkringskassan.

Man kan säga att rehabiliteringspotentialen sjunker
oerhört efter tre månader, så det är mycket viktigt att man kommer in de
första två veckorna och kan hantera det här på ett bra sätt. Personligen
gör jag
så att jag skriver till mina doktorer i omgivningen och
säger: Sjukskriv gärna första veckan, men sedan tar jag över om inte
patienten vill något annat. Jag kan lova att sjukhusläkare och andra är
väldigt
glada att slippa detta. Och jag och min arbetsgivare är
glada att kunna hantera detta, för då kan vi få ned sjuktalen högst
väsentligt.

Ordföranden: Då återstår den sista frågan om praktiska
exempel, Marie Åsberg, på hur ni arbetar med personer med
utmattningssyndrom.

Marie Åsberg, Sveriges Läkarförbund: Jo, det finns
praktiska exempel i ganska stor skala. Det som är störst är nog det som
fortfarande pågår i Västernorrland. Där har man engagerat hela
Örnsköldsviks kommun
och hela Västernorrlands läns landsting. All personal där
har svarat på enkäter för att man ska identifiera dem som är i riskzonen
för sjukskrivning. Sedan har man tagit hand om dem och skickat dem till
olika
behandlingsinsatser för att försöka få ned sjuktalen. Det
har också inkluderat rehabilitering för dem som har psykiska problem, med
just gruppsykoterapi.

Det där är ett väldigt intressant experiment eftersom
vi har gjort en "lättversion" av de här gruppsamtalen och utbildat folk som
i och för sig inte är psykoterapeuter utan som arbetar under handledning
med
samtal. Det verkar faktiskt som att det där funkar
väldigt bra.
Sedan finns det en verksamhet på gång i Stockholms läns
landsting, på Danderyds sjukhus rehabiliteringsmedicinska klinik. Där
startar vi precis i dagarna en stressrehabklinik som ska jobba just
med
patienter med utmattningssyndrom och som också ska ägna
sig åt utbildning och forskning.
Det finns också ett experiment i Kalmar läns landsting,
där man specifikt har försökt förebygga utmattningssyndrom hos personalen
genom att - återigen - inventera vilka som är i riskzonen och sedan
erbjuda
dem att vara med i ett experiment där man randomiserar,
alltså man "slumpar" till att antingen få delta i kollegiala samtal eller
bara gå som vanligt. Det där håller vi på och utvärderar just nu, och det
är
en del preliminära resultat som är fascinerande. Ett
resultat är att de personer som har suttit i samtalsgrupper för att de har
varit i riskzonen för utmattning efteråt säger att de tycker att
arbetsmiljön
har blivit mycket bättre. Och arbetsmiljön har vi
alltså inte gjort någonting åt. Det är individerna själva som genom att de
har diskuterat och resonerat om sådana här saker uppfattar detta, eller får
möjlighet att verka på sin arbetsmiljö, så att den känns
som bättre för dem.

Ordföranden: Det ska bli spännande att se utvärderingen
när den är färdig. Birgitta Carlsson (c): Jag har några korta frågor
kvar, för man får ju svar på det ena efter det andra här i samband med de
frågor
som har ställts och dessutom i föredragningarna. Den
minskning, eller stagnation, som ändå har skett när det gäller
sjukskrivningar, beror den på att det är färre människor som kommer in i
systemet eller
beror den på att det är fler som får deltidssjukskrivning
eller partiell sjukskrivning?

Sedan är det detta med beslutet som vi har fattat här i
riksdagen om att starta finansiell samordning i hela landet. Det ska
visserligen vara i begränsad omfattning, men vi ska ändå starta upp den.
Har
detta kommit i gång någonstans? Vid olika studiebesök som
jag har gjort ute i landet har man knappt ens hört talas om det. Vem har
ansvar för att det verkligen kommer i gång?
Sedan har vi detta med avstämningsmöten. Fungerar det
överallt i landet? Det måste också finnas rapporter om det. Det tycker jag
också, när jag har träffat olika människor, att de inte har vetat om.

Siwert Gårdestig, Riksförsäkringsverket: Den stora
nedgången, netto, av sjukfallen gäller de korta fallen. Där ser vi
nedgången. Däremot är det segare att få ned de långa fallen. Där har vi,
tycker jag ändå,
på ett bra sätt tacklat problemet. Problemet är att vi
inte får ned de långa sjukfallen tillräckligt snabbt, och det beror lite på
att vi är noga med att vi inte löser frågan med automatik genom att
bara
flytta över folk i förtidspension. Jag tror att vi jobbar
hårt för att pröva detta, men vi ser ändå en ökning av antalet
förtidspensionärer. Det finns skäl för oss att hålla ett öga på den
ökningen så att
antalet så småningom under den här perioden faktiskt går
ned till en lägre nivå än vi har i dag. Men till en början får vi säkert en
ökning. Sedan kommer vi att gå nedåt.

Finansiell samordning är ju ett beslut som har kommit
nu i dagarna. Vi har ännu inte startat de här samverkansförbunden. De är
inte i gång. I deras regi finns alltså ännu inget arbete igångsatt. Jag
väntar
på att vi får sådana initiativ lokalt att vi kan starta
arbetet.
I fråga om avstämningsmöten är det nu så att
avstämningsmöten är i gång i alla län. Vi tror dock att vi ska jobba vidare
med att utveckla avstämningsmötena. Det var lite trögt i portgången men
just nu är
det efter de rapporter jag har fått de senaste dagarna, i
gång i alla län på ett bra sätt. Det är möjligt att det finns någon vit
fläck kvar, men då letar vi upp den.

Ordföranden: Jag vill bara säga om finansiell samordning
att det väl ändå var ett år sedan vi fattande beslutet i riksdagen. Så vi
får väl påskynda det arbetet ute i hela landet.

Rolf Lindberg, Försäkringskassorna förbund: för sig att
det är en ganska lång process att politiskt komma överens mellan kommuner,
landsting, försäkringskassa och länsarbetsnämnd om omfattning och
inriktning
och om att rigga administrationen. Jag tror att man
behöver ha det här året på sig för att klara ut den biten. Men i uppemot en
tredjedel av länen pågår det i alla fall. Om det inte är i hela länet så är
det
i alla fall i delar av länet som den här typen av
aktiviteter är på gång.

Ordföranden: Det låter gott, och jag kan väl redan här
förutskicka att det inte är omöjligt att utskottet som helhet lite senare
kommer att fokusera just på finansiell samordning och hur man har lyckats
med
detta ute i landet.

Ulla Hoffmann (v): Låt mig bara först instämma i det som
ordföranden sade om finansiell samordning. Det är ett av de viktigaste
arbeten vi har framför oss att se till att det kommer att fungera.

Jag vill fortfarande inte släppa den här frågan om att
hamna mellan stolarna, som Ronny Olander var inne på. Jag har jobbat i det
här utskottet sedan 1994, och det är först nu som människor har börjat höra
av sig om de har blivit sjukskrivna av doktorn och är
hemma från arbetet. De har ingen lön under tiden - det är alltså
efter sjuklöneperioden. Sedan får de inte sina intyg godkända av
försäkringskassan,
vilket innebär att de varken har ersättning från
försäkringskassan eller arbetet.
Jag skulle bara vilja höra: Har det hänt någonting? Det
här har ju inträffat precis samtidigt som vi har börjat röra i
sjukskrivningsprocessen. Då skulle jag vilja höra om det har hänt någonting
som har
gjort att människor just nu blir utan ersättning.
Sedan har jag en fråga till Riksförsäkringsverket och
Landstingsförbundet. Det handlar om det här med ekonomiska drivkrafter i
hälso- och sjukvården för minskade sjukskrivningar. Jag måste säga att jag
blir
lite brydd när jag läser den skrivelse som har gått in
till Socialdepartementet och Näringsdepartementet, men också när jag här
hör er säga som ni gör. Jag trodde faktiskt att det var hälso- och
sjukvårdens
uppgift att se till att människor blir friska. Att
landstingen har dåligt med pengar håller jag med om, och vi håller på och
jobbar för att det ska bli mer. Men vad har ni exakt tänkt er att det där
skulle
mynna ut i som inte ligger inom det uppdrag som ni redan
har?
Sedan har jag en fråga till Marie Åsberg om det här med
utmattningssyndromet. Vi har i handlingarna i dag fått med något om projekt
Orvar som drivs i Stenungsund och som verkar väldigt intressant. Där
beskriver man också den här sjukdomen, den här diagnosen,
väldigt väl. Det tar lång tid att komma tillbaka. Människor tappar
fotfästet totalt. De tror inte på sig själva och så vidare. Jag skulle
vilja veta:
Vilka resurser behövs för att man inte ska behöva hamna i
den situationen att man tappar fotfästet totalt, alltså att man får det här
utmattningssyndromet? Jag tycker kanske att det kan vara lite sent att
kartlägga vilka som är i riskzonen. Jag skulle vilja veta
vad du ser som nödvändigt för att de kvinnor som arbetar inom kommuner och
landsting och som drabbas av det här inte ska behöva bli sjuka?
Sedan vill jag ta upp en tredje fråga. Det är bara
en kommentar till det här med arbetsförmåga. Jag tycker att det är ett
väldigt intressant begrepp som vi faktiskt inte har diskuterat tillräckligt
. Jag
håller med Anders Wahlberg där. Om man säger att min
arbetsförmåga är 100 % så finns det någon som har 125 % och någon som har
75 %. Vad är normen? Utifrån vad bedömer vi en människas arbetsförmåga?

Birgitta Målsäter, Riksförsäkringsverket: Jag skulle
vilja börja med den fråga som du ställde, Ulla, som handlade om huruvida
det har hänt något. Som jag tidigare sade gjorde Riksförsäkringsverket i
december
förra året ett förtydligande i sin vägledning till
försäkringskassorna som just handlade om att man först skulle säkerställa
att man hade kompletta underlag innan man gjorde en utbetalning av
sjukpenning. Det
är resultatet av det som vi nu ser, kanske med en viss
förskjutning jämfört med vad jag själv trodde. Det har kommit mer nu
under våren än det gjorde direkt i december. Då är det fler personer som
har
drabbats av det här, och det är säkert det som vi ser.
Det pågår en utredning och det är ett antal personer som faktiskt inte
har fått rätt till sjukpenning. De är väldigt få i förhållande till hela
mängden
sjukfall, men det är klart att det drabbar individen på
ett väldigt hårt sätt.

Ordföranden: Så var det också frågan om ekonomiska
drivkrafter. Är inte det ett uppdrag som man redan har? Vad säger Eva
Nilsson Bågenholm?

Eva Nilsson Bågenholm, Sveriges Läkarförbund: Jo, vi har
också varit starkt engagerade i den frågan. Självklart ska vi göra det
som vi är ålagda att göra, men det vi ser som ett oerhört stort problem för
läkarna i dag att göra den här initiala bedömningen är
att det inte finns tid och att inte resurserna räcker till. En tanke när vi
själva kom med det här förslaget för ett och ett halvt år sedan var att
man
skulle överföra en del resurser från sjukpenningen till
sjukvården med drivkraften att det faktiskt handlar om att öka tiden för
läkaren initialt att göra en bra bedömning av individen, funktionen
och
arbetsförmågan och att kanske ta kontakt med
försäkringskassan och arbetsgivaren. Allt det här tar så oerhört mycket tid
, och det hinns inte med.

Det är precis det här som distriktsläkarna säger är
deras stora arbetsmiljöproblem, att de inte hinner. Då såg vi den här
tanken, precis som vi gjorde när vi tog över kostnadsansvaret för
läkemedelsreformen
och det framför allt decentraliserades. Det blev en ökad
medvetenhet, en bättre diskussion bland läkarna om hur man använder
läkemedel, i vilka sammanhang, och hur vi kan förbättra vår
kostnadseffektivitet i
det här.
Den diskussionen tror jag att man skulle kunna föra
över till detta med sjukskrivningar, det här med de ekonomiska
drivkrafterna som vi pratar om här. Vi tror att man skulle kunna få bättre
skjuts i det
arbetet och mer resurser till sjukvården för att kunna
göra bra bedömningar initialt.

Siwert Gårdestig, Riksförsäkringsverket: Det vi också
ser är att det som händer i dag när sjukvården är väldigt
utsatt ekonomiskt är att landstingen och sjukhusen koncentrerar sig på den
inre
effektiviseringen. Det gör att man inte helt och hållet
tänker på att det man gör också har effekter på sjukskrivningen utanför
sjukhusdörrarna. Vi vet också att frågan om sjukskrivningsproblematiken
inte är
uppe på landstingens dagordning i dag. Vi vill ha in den
där så att man ser att det vi gör på sjukhusen och inom sjukvården har
effekter på sjukskrivningarna. Det är samma sätt som med läkemedel. Det
hände
ingenting på sjukhussidan förrän man faktiskt hade frågan
synlig i bokslut och balansräkning. Man såg att det vi gjorde där hade
effekter. Samma sak är vi ute efter här. Det vi gör på sjukhusen ska
kunna
synas ha någon bäring på ekonomin, en positiv eller
negativ effekt. Då får man kanske helhetssynen, även på sjukhussidan, med i
diskussionen.

Margareta Persson, Landstingsförbundet: Jag kan instämma
i det som sagts tidigare, men jag kan förstå Ulla Hoffmanns fråga. Första
gången vi började diskutera det här fick jag samma känsla: Varför ska
man
inte kunna göra det här och klara det här utan dessa
drivkrafter? Samtidigt är det ju så att ekonomiska drivkrafter påverkar
allting annat som vi gör i samhället. Så det vore väl konstigt om det inte
gjorde
det här. Det är den ena biten.

Den andra biten är just det här att sjukvården får upp
detta på dagordningen. Det är en fråga som man tidigare inte har haft där.
Rent konkret och rent praktiskt är det alltså så i dag att massor med
pengar
tappas bort i passiv, ofta negativ, sjukskrivning.
Sjukförsäkringarna kostar samhället oerhört mycket pengar. I stället skulle
dessa pengar kunna användas till positiva behandlingsåtgärder om man
förändrade
de här incitamenten. Det är någonting som skulle gagna
oss alla att sätta i gång den här goda spiralen.

Marie Åsberg, Sveriges Läkarförbund: Det är väldigt
intressant att prata med människor med utmattningssyndrom och försöka ta
reda på hur de ser på varför det har blivit på det här viset. Då säger de
allra
flesta av dem som hänför det här till arbetslivet, vilket
merparten gör, att det är omorganisationerna. De säger också ofta att det
gick bra första gången, och det gick bra andra gången. Tredje gången tyckte
jag att det började bli lite jobbigt. Men fjärde och
femte gången som man omorganiserar på ett arbete på kort tid, då är det
väldigt svårt, och det knäcker människor.

Sedan får ju ofta omorganisationerna en massa
konsekvenser med ökad arbetsbelastning och att man separeras från
arbetskamrater som kanske har varit ett stöd för en. Så en åtgärd, som
kanske är omöjlig men
som ändå vore värd att tänka på, är om man kunde ta det
lite lugnt med omorganisationer och fundera på om de alltid är nödvändiga
och alltid av godo. Och när man vet att man måste göra dem tycker jag att
man
ska ha en beredskap för att ta hand om de problem som vi
faktiskt vet alltid uppstår i förloppet efter en omorganisation, att
somliga människor knäcker sig.
En annan sak, eftersom du frågade om dem som var
offentliganställda, landstingsanställda och så, är de värderingskonflikter
som uppstår i en alltmer ekonomiskt styrd vård för människor som har sökt
sig till
vården inte för att de vill spara pengar, eller ens tjäna
särskilt mycket pengar, utan för att de vill hjälpa andra människor. De
har en praxiskunskap om hur man ska bära sig åt men får inte tillfälle att
använda den utan måste jäkta på ett sätt som de själva
tycker är orimligt. Det där skapar samvetskonflikter, och samvetskonflikter
är en bra grogrund, tror vi, för utmattning och utbrändhet.
Jag tror att det i allmänhet är bättre att stämma i
bäcken än i ån, och det var väl också din uppfattning. Det kunde vara
klokt att se om man kan införa sådana här tankegångar i de hälsobokslut som
man har
talat om, alltså att man verkligen tittar på arbetsmiljön
och på hur de anställda mår.

Ulla Hoffmann (v): Detta med utmattningssyndrom låter
väldigt intressant, tycker jag. Jag tackar för den förklaringen.

När det gäller ekonomiska drivkrafter, vilka är de
riktade till? Är det till läkaren som sjukskriver färre? Ska de gå
gemensamt till hela sjukhuset eller till Landstingsförbundet? Eller hur har
ni tänkt er?
I så fall skulle man kunna ersätta det med att vi jobbar
hårdare här i riksdagen i budgetprocesserna för att se till att landstingen
får mer pengar.

Eva Nilsson Bågenholm, Sveriges Läkarförbund: Som vi har
tänkt både i vårt ursprungliga förslag och i det gemensamma förslaget är
att det inte under några omständigheter ska komma en enskild läkare till
godo.
Möjligen på landstingsnivå eller på förvaltningsnivå ska
man få vinsten av ett effektiviserat arbete och av att man får ned
antalet sjukpenningdagar. Det får aldrig innebära att läkaren gör en
felaktig
bedömning på felaktiga etiska grunder. Det ska inte vara
ekonomin som styr den individuella bedömningen, utan man ska se att ett
förbättrat arbete och en högre kvalitet i processen gör att man
minskar på
sjukpenningdagarna.

Du ställde också frågan mer retoriskt: Vad är
arbetsförmåga? Vad är normen? Det är självklart att det inte går att säga
att den är hundra procent för varje individ. Jag brukar berätta om min
kollega. Jag är
alltså internmedicinare och tar hand om akut svårt
sjuka patienter. Jag har en kollega som är förlamad från axelnivå och
nedåt, och han arbetar som internmedicinare. Han har alltså hundra procents
arbetsförmåga, vilket är helt ofattbart. Han skulle ha
kunnat bli förtidspensionerad för länge sedan. Man måste göra
bedömningen utifrån individens förmåga och egenskaper i relation till det
arbete som han
eller hon utför.

Anders Wahlberg, Sveriges Psykologförbund: Det är helt
rätt det som Marie Åsberg säger, att man ska förebygga och titta på
omorganisationerna. Men jag tror att vi måste lyfta blicken lite också i
övrigt och
inte bara fokusera på arbetsplatsen. Vad är det som gör
att de kvinnor som drabbas av detta också är dubbelarbetande, springer
runt och ska hinna med alla utflykter och sådana saker? Vad är det som
händer
hemma? Vad är det som händer i samhället? Den debatten är
också viktig att föra. Men det krävs en extra utfrågning kring det.

När det gäller detta med att försöka att hinna med och
spara tid i sjukskrivningsprocessen vill jag än en gång peka på
möjligheterna att använda psykologerna i det sammanhanget.

Mona Jönsson (mp): Om jag spinner vidare på det som Ulla
sade har jag, när jag har varit ute i landet, hört att läkare inte kommer
till avstämningssamtalen. Det fungerar inte alls. Trots att det betalas
ut
ersättning till arbetsplatsen kommer det inte några
läkare. De säger att de inte har tid.

Sedan vill jag vända mig Anders Wahlberg. Det har
varit ett motargument mot att psykologer skulle komma in tidigare i arbetet
att ni har så långa samtalssjok, 40-50 samtal. När jag har pratat med
långtidssjukskrivna tycker de att det skulle vara
jättebra. De som har fått kortare samtalsperioder på 3-5 gånger för att
röna ut vad som är hönan och ägget i alltihop har kommit ur sjukskrivning
tidigare.
Beträffande den finansiella samordningen får jag
höra när jag är ute i kommuner och landsting att de inte har hört talas om
att man kan jobba tillsammans med arbetsplatserna. Så det hoppas jag att vi
får
fart på.
Det har länge funnits läkemedelskommittéer i
landstingen. Där har man alltså beslutat att man ska prioritera
vissa läkemedel framför andra. Nu hörde jag att det finns
sjukskrivningskommittéer. Både
psykologer och sjukgymnaster säger här i dag att man
kanske snabbare skulle komma till rätta med vad som är hönan och vad som
är ägget om det är fler som är med i sjukskrivningskommittéerna. Då undrar
jag om
ni som är inblandade i dessa kommittéer tänker ta in
flera ledamöter, typ sjukgymnaster och psykologer, för att snabbare komma
till rätta med det hela.
Det är svårt att komma underfund med vad
sjukskrivningsblanketterna står för. Jag vet inte om de är anpassade efter
de nya stressdiagnoserna så att folk får rätt rehabilitering.
Egentligen kan man undra om det är sjukförsäkringen som
det är fel på. Att det har blivit mera förtidspensioner och sådant måste
ju bero på att det är fel på arbetsplatserna. Systemet med en massa
outsourcing startade runt 1997 när alla siffror gick
uppåt. Då fanns det egentligen inte plats för vanliga människor, utan man
skulle vara någon sorts supermänniska på arbetsplatserna.
Om inte alla hjälps åt att ta till vara den
arbetsförmåga som finns får vi ju inte tillbaka folk i arbete. Det spelar
ingen roll om försäkringskassor och arbetsförmedlingar samarbetar. Det
finns helt enkelt
inte några arbeten att få folk tillbaka till.

Eva Nilsson Bågenholm, Sveriges Läkarförbund: Jag
uppfattar också att det fortfarande är problem med avstämningsmötena. När
vi lade fram förslaget för drygt två år sedan sade vi att det kommer
att vara en
ganska hög trappa att ta sig över innan det hela kommer i
gång. Det kommer att ta tid, men man måste investera i den tid som
avstämningsmötena tar. Även distriktsläkarna säger att om de bara får tid
för dessa
möten kommer det att spara tid i slutändan. Som alltid
när man måste investera ganska mycket i början kan det ta emot. Men det
kommer att bli bättre.

Ersättningarna spelar ingen som helst roll. De är
ganska låga i det här sammanhanget. Det är inte dem som det handlar om,
utan det handlar om att man måste se att det ger vinster för patienten i
slutändan.
Sedan vill jag kommentera detta med vilka som ska sitta
i sjukskrivningskommittéerna. Läkemedelskommittéerna består inte enbart av
läkare - det vill jag framhålla - utan där sitter alla som har kunskap om
läkemedel. För mig är det självklart att i
sjukskrivningskommittéer ska alla som har kunskap om detta finnas med.

Anders Wahlberg, Sveriges Psykologförbund: Sedan
1998 har vi jobbat med gruppterapi, som Marie Åström pratade om, och då
kommer man snabbt upp i 50 timmar. Det finns nu nya teorier, nya tankar och
ny
inställning, och det är väldigt ofta som man träffar
psykologer 3-5 timmar. Ibland kan det räcka med 1 timme för utredning
och för att få tips på hur man kan gå vidare. Men när det är fråga om
gruppterapi
under ett halvår kommer man snabbt upp i 50 timmar.

Sara Maripuu, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund:
Jag tycker att det är självklart att en sjukskrivningskommitté ska vara
multiprofessionellt sammansatt. Kanske skulle också sjukgymnastkompetens
platsa
inom försäkringskassorna i en mycket större utsträckning
än vad som är fallet i dag.

Sedan vill jag återknyta till Ulla Hoffmanns fråga om
arbetsförmåga. Det handlar om hur man definierar hälsa. Hälsa är ju inte
avsaknad av vare sig sjukdom eller funktionshinder, utan det handlar om
att
individen kan möta de kravnivåer och förväntningar som
finns till exempel på en arbetsplats. För att en arbetsgivare ska få
vägledning i vilka arbetsuppgifter som lämpar sig för en individ måste
man göra
noggranna - ofta multiprofessionella -
funktionsbedömningar och funktionsbeskrivningar.

Björn Falk, Almega: Det är svårt att få till stånd
uppföljningsmöten, det har jag egen erfarenhet av. Det beror delvis på att
läkare kan ha svårt att ställa upp, men också på att det är svårt att få
många
kalendrar att gå ihop. Det är därför som jag tycker att
det är väsentligt att få den första, direkta kontakten mellan läkaren och
företaget vid den första sjukskrivningen. Då stämmer man i bäcken och inte
i
ån.

Bo Könberg (fp): Vi har ju talat en del om finansiell
samordning och ekonomiska drivkrafter, och ämnet har funnits med i debatten
åtminstone i 19-20 år, så vi får hoppas att det händer någonting.

Om nu Riksförsäkringsverket, Läkarförbundet och
Landstingsförbundet tycks vara överens om att vi borde ha skarpare
ekonomiska drivkrafter, har ni fått någon reaktion - och jag ställer frågan
närmast till
verket - från dem som bestämmer? Några av oss andra är
ändå för det.
Min andra fråga gäller det som Siwert Gårdestig
snuddade vid i sin inledning. Han uttalade sig positivt om
karensdagar. Jag tänkte inte fråga om dem utan mera om de ekonomiska
drivkrafterna för den
enskilde. Har ni någon bild av den totala ersättningen
som man får, alltså inte bara från det allmänna utan också det som man
får vid avtalspension och i samband med förtidspension och vid rätten
till
bostadsbidrag? Hur ser de ekonomiska drivkrafterna ut där
?
Till sist har jag en fråga till Eva Nilsson
Bågenholm som ju tog upp frågan om primärvården i slutet av sin inledning.
Vår bild från Folkpartiets sida under senare år är att antalet
husläkare och
familjeläkare inte ökar. Det vore intressant att höra vad
ni gör för bedömning. Jag har nyligen väckt frågan i en interpellation, så
jag kunde kanske få lite underlag inför den debatten.

Lennart Klockare (s): Jag har fått svar på mina frågor.
Jag har en fråga kvar om att köpa tjänster, men den kan vi lämna därhän.
Den kan jag diskutera med berörda myndigheter.

I stället vill jag ägna en minut åt ett ärende som
jag diskuterade med en person om under helgen. Det belyser det stora
problemet med samordningen. En man i 60-årsåldern har varit sjuk i två år.
Sjukpenningen drogs in. Han har nu gått ett år utan
sjukskrivning. Läkaren fortsätter att sjukskriva honom, men han får
ingen ersättning av försäkringskassan. Arbetsförmedlingen vill inte göra
någonting
eftersom han är sjukskriven. Mannen har överklagat.
Arbetsgivaren pratar väl, men gör ingenting. Han har alltså hamnat mellan
stolarna. Vem ska ta initiativet till att något händer? Mannen vill
tillbaka till
arbetet, trots sin ålder, som inte är så farlig, tycker
jag.

Siwert Gårdestig, Riksförsäkringsverket: Jag ska ta upp
den fråga som Bo Könberg ställde om reaktionen på våra förslag om
medfinansieringen. Den är försiktigt positiv. Så avläser jag reaktionen.

När det gäller karendagarna för den enskilde och den
samlade ersättning som den enskilde kan uppbära har vi ingen samlad bild.
Vi vet bara att de privata tilläggsförsäkringarna är ganska generösa.
Men vi
har ingen samlad bild av detta.

Birgitta Målsäter, Riksförsäkringsverket: Det är alltid
svårt att kommentera ett enskilt ärende så här spontant. Vi har ju inte
helhetsbilden klar för oss. Men det låter som att det finns en
arbetsgivare som
har ett arbetsgivaransvar. Så frågan är vad som går att
göra på arbetsplatsen. Så mycket mer tror jag inte att jag kan kommentera
utifrån den information du gav här.

Eva Nilsson Bågenholm, Sveriges Läkarförbund: Tyvärr har
antalet allmänläkare minskat något från 2001 till 2003. Det är ingen trend
som vi är glada över, framför allt med tanke på att vi väntar ganska
många
pensionsavgångar under de närmaste tio åren. Så det är en
ganska dyster bild, om vi inte gör någonting väldigt radikalt.

Vi från Läkarförbundet vill nu satsa på det som vi
kallar för nationellt familjeläkarsystem. Vi har fört fram en idé från
distriktsläkare och privatläkare i Sveriges läkarförbund. Det kallas för
PROTOS.
Tillämpas det programmet tror vi att det skulle
locka många att välja att bli familjeläkare. Dagens system fungerar inte.
Det lockar inte läkare att bli distriktsläkare. Vi tror att man måste ta
helt nya
grepp för att det ska finnas en positiv vilja att åter
satsa på det yrket.

Anna Lilliehöök (m): Jag tänkte återgå till det som
vi inledde med, nämligen polisen som har sjukskrivits. I DN i dag uttalar
sig hans chef om hans sjukskrivning: I det här fallet finns det ett beslut
om
sjukskrivning, och varken jag eller du - journalisten
alltså - kan avgöra om det här är befogat eller inte. Detta är alltså
polischefens inställning.

Den här personen är sjukskriven över sommaren. Vi har
talat om vägen in i sjukskrivningsfällan. Jag misstänker att det är
precis så här den ser ut. Sedan kan vi prata om samverkan, samarbete och
vad vi
vill. Men den här mannen ska alltså vara borta från
jobbet till augusti, och vad tror ni händer i augusti? Räcker det med att
Anders Wahlberg pratar med honom då? Jag undrar det. Valet ser inte riktigt
ut på
det viset.
Jag vill haka på detta med sambandet mellan
arbetsgivaren och första sjukskrivningen. Min fråga som jag riktar till
Eva Nilsson Bågenholm är: Hur tycker du att man ska utforma en lagstiftning
så att läkare
och arbetsgivare samråder inför en sjuklöneperiod? Det
skulle vara väldigt intressant att höra. Framför allt tror jag det här
polisbefälet skulle behöva ha det instrumentet i sin hand.
Sedan vill jag ställa frågan till Siwert Gårdestig men
på ett lite annorlunda sätt, nämligen: Finns det inte ett allvarligt
fel i lagstiftningen om en polis kan sjukskriva sig så här? Precis som
chefen
säger vet vi ju inte varför. Han kan ju ha alla möjliga
sjukdomar. Men det antyds att det inte är så i det här fallet. I och för
sig kan det vara en riktig bedömning med tanke på att RFV i sin
handledning
skriver att allt som inte är normalt är sjukt. Behövs det
inte lite fastare stöd till läkarna också i medicinskt hänseende? Det kan
Eva Nilsson Bågenholm också kommentera.
Vi från Moderaterna har alltid tagit upp frågan om
sjukskrivning från arbetsuppgifter. Man bör från början definiera att den
som har till exempel ont i foten inte ska vara springschas utan göra
någonting
annat. Vi har också föreslagit att man ska delta i
utbildning. Det finns ju många möjligheter.

Ordföranden: Jag vill bara påpeka att huruvida den här
polisen är sjukskriven eller inte tycker jag att vi ska vara försiktiga med
att kommentera. Men vi kan prata om sjukskrivningar generellt.

Kenneth Lantz (kd): Jag vill inskränka min frågeställning
till det intressanta inlägg du gjorde och det som också Ulla Hoffmann
berörde om icke full arbetskapacitet. Du nämnde att många säkerligen kan
arbeta
upp till 25-75 %. Jag skulle vilja ha ett uttalande i den
frågan även från Almega. Finns det en rimlig chans att deltidssjukskriva
människor som ändå är närvarande till hundra procent på arbetsplatsen? Är
min
frågeställning tydlig nog? Det är inte säkert att man
presterar till hundra procent, men man kan må väl av att vara närvarande
till hundra procent på arbetsplatsen och ha en lite lägre
arbetskapacitet. Kan
man göra det och ändå uppehålla en viss ärlighet gentemot
systemet?

Eva Nilsson Bågenholm, Sveriges Läkarförbund: När vi
diskuterade detta för ett och ett halvt till två år sedan sade vi att
avstämningsmöten borde vara obligatoriska senast efter åtta veckor. Men vi
sade också
att åtta veckor egentligen är för lång tid. Samtidigt
insåg vi att det skulle bli problematiskt om det ska vara obligatoriskt.
Det kan ju vara så att man inte hinner med.

Jag tror inte att man i nuläget kan ändra
lagstiftningen för att åstadkomma en förbättring. Men vi tror att man ska
trycka på mer för att man ska ha avstämningsmöten så att arbetsgivaren,
läkaren och
patienten får träffas snabbt. Det ska inte behöva gå tre
månader innan man gör en sådan bedömning.
När det gäller fastare stöd till läkare måste det
ske ett samarbete med försäkringskassan. Jag vill återigen nämna
Deltaprojektet i Göteborg där en person från försäkringskassan kommer tre
dagar i veckan
till vårdcentralen för att diskutera även de fall som kan
komma att bli aktuella. Man har alltså en snabb och tät dialog och
diskuterar alla fall tidigt. Det tror jag är viktigt.
Självfallet måste man kunna bli sjukskriven från
vissa arbetsuppgifter. Johnny Johnsson var inne på detta med brutet ben.
Det är självklart att man ska kunna utföra vissa arbetsuppgifter. Den
möjligheten
och flexibiliteten måste finnas. Men många av patienterna
vittnar om att arbetsgivaren säger nej, att man inte kan ställa upp med
detta i dagens pressade tempo. Här måste man försöka att hitta vägar för
att
komma vidare.
Jag tycker också att det är självklart att man ska
kunna vara deltidssjukskriven och finnas på arbetsplatsen till hundra
procent. Det går definitivt att genomföra med dagens system om man har
kapacitet att
arbeta 50 eller 75 % i sin egen takt. Det är en av de
saker som jag tycker att man ska driva på ytterligare för att individerna
lättare ska kunna återgå i arbete.

Siwert Gårdestig, Riksförsäkringsverket: Jag ska ta
polisen som symbol. Det som har hänt är att han ska vara sjukskriven över
sommaren. Men vi kommer ju att pröva detta efter de striktare reglerna som
vi gör
i alla andra fall. Än så länge går den här polisen på
arbetsgivarens sjuklön. Men jag skulle gärna se att vi fick pröva det här
. Om det inte föreligger sjukdom borde man i detta fall inte få bli
sjukskriven
efter det att sjukperioden har uppstått. Än så länge är
det ingen som har godkänt sjukskrivningen över sommaren. Med den striktare
metod som vi nu tillämpar tror jag näppeligen att han skulle få fortsätta
att
vara sjukskriven om han inte är sjuk.

Det vi nu har märkt är att arbetsgivarna generellt sett
redan har blivit mycket mer på alerten. De vill ha vår hjälp med att ta
fram metoder och intyg för att redan från början snabbt kunna komma i gång
med
aktiva insatser för dem som är sjukskrivna, och det
tycker vi är positivt.

Ulf Lindberg, Almega: Kenneth Lantz ställde en fråga om
möjligheten att vara sjukskriven och också vara närvarande till hundra
procent på arbetsplatsen. Jag kan bara instämma i att det låter som en
intressant
möjlighet. Samtidigt är det viktigt för oss att påpeka
att vi inte tror på deltidssjukskrivning som en saliggörande åtgärd. En
slentrianmässig deltidssjukskrivning skapar samma typ av problem som
en
slentrianmässig heltidssjukskrivning, framför allt i ett
tjänsteföretag där varje individ är viktig på ett alldeles särskilt sätt.

Återigen: Som Björn Falk tidigare har framfört är
det viktiga en tidig kontakt mellan läkaren och arbetsgivaren. Där brister
det i dag. Det är viktigt att säga det eftersom professionen har fått
väldigt
mycket tid här. Vi har en skarp kritik mot hur detta
fungerar i dag. Vi skulle vilja att man ålade läkarna detta. Läkarna är
väldigt viktiga tillsammans med arbetsgivarna för att man ska kunna lösa
frågan.

Johnny Johnsson, Svenska Företagsläkarföreningen: När det
gäller avstämningsmöten är det oerhört viktigt att initiativet inte tas
bara från försäkringskassan. Om arbetsgivaren och andra tog initiativet
skulle
man efter behov kunna hantera den tidiga delen som är
nödvändig. I dag är det nästan praktiskt omöjligt att ha dessa möten före
tre månader, och det är alldeles för sent.

En annan sak när det gäller arbetsförmågan är att
det är oerhört viktigt att komma ihåg att människan består av
kropp, själ och ande. Alla dessa måste må bra. Omotiverade människor går
inte att
rehabilitera.

Ordföranden: På hela utskottets vägnar vill jag framföra
ett varmt tack till alla er som har kommit hit, både ni som har hållit
utmärkta inledningar och ni som representerar andra organisationer och har
ställt upp och svarat på frågor från oss ledamöter.
Tack så väldigt mycket! Tack också ledamöterna för ert
tålamod! Tack alla TV-tittare som har följt oss! Härmed avslutar jag denna
hearing.

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Bild 6

Bild 7

Bild 8

Bild 9

Bild 10

Bild 11

Bild 12

Bild 13

Bild 14

Bild 15

Bild 16