Statliga företag

Sammanfattning

Utskottet   har   inget  att  erinra  mot  2004  års
redogörelse för företag  med statligt ägande, vilken
har  överlämnats  till  riksdagen   med  regeringens
skrivelse 2003/04:120. Skrivelsen bör  därmed läggas
till handlingarna.

Samtliga  motionsyrkanden i betänkandet  avstyrks.
Yrkandena gäller synen på statligt ägande av företag
och  försäljning   av   statliga   företag,  statens
ägarutövning  samt  bolagsledningarnas   löner   och
ersättningar.   När  det  gäller  försäljning  säger
utskottet att det  i  vissa  fall kan vara motiverat
med försäljning av del av eller  hela  det  statliga
ägandet  i ett bolag. Den ordning som för närvarande
gäller och  som  innebär att regeringen - i det fall
den inte redan har  beslutsmöjlighet  -  lägger fram
förslag   till   riksdagen   om  försäljning,  anser
utskottet vara ändamålsenlig.  I  en reservation (m,
fp,  kd,  c)  begärs  en  plan  för  försäljning  av
statliga  företag och en redovisning av  syftet  med
det statliga  ägandet  för  respektive  bolag. I två
andra   reservationer   (fp;   kd)   begärs  att  en
kommission   för  en  översyn  av  statliga   bolags
agerande  skall   tillsättas   respektive   att   en
utredning   skall  tillkallas  rörande  företag  med
samhällsintressen.
I fråga om  statens ägarutövning erinrar utskottet
om pågående arbete  inom  Regeringskansliet avseende
målformuleringar, styrning,  etiska och miljömässiga
riktlinjer, insyn och revision,  strävan  mot  öppen
ägarförvaltning,  m.m. Andra uppfattningar redovisas
i reservationer (m,  fp,  kd,  c)  respektive  (kd).
Beträffande     bolagsledningarnas     löner     och
ersättningar   hänvisar   utskottet   till   de  nya
riktlinjer  som regeringen beslöt om hösten 2003.  I
tre reservationer  (m, c; fp; kd) begärs ytterligare
åtgärder i frågan.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Regeringens skrivelse och synen på
statligt ägande

Riksdagen    lägger    regeringens    skrivelse
2003/04:120   till    handlingarna   och   avslår
motionerna  2003/04:N21   yrkandena  1-3  och  5,
2003/04:N22 yrkandena 1, 2  och 4, det sistnämnda
i  denna  del,  2003/04:N23 yrkandena  1  och  2,
2003/04:N24 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2004/05:Fi232
yrkande 14, 2004/05:T459 yrkande 13, 2004/05:T464
yrkande 12, 2004/05:N249  yrkande 5, 2004/05:N256
yrkandena 1, 12-14 och 16, 2004/05:N310 yrkandena
1-4,   2004/05:N393   yrkande  30,   2004/05:N413
yrkande 11 och 2004/05:N431 yrkandena 1 och 3.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Kommission för en översyn av statliga
bolags agerande

Riksdagen avslår motion 2004/05:N431 yrkande 2.
Reservation 2 (m, kd, c) - motiv.
Reservation 3 (fp)

3. Företag med samhällsintressen och vissa
speciella företag

Riksdagen avslår motion  2004/05:N256 yrkandena
15, 17, 19, 20 och 22.

Reservation 4 (m, fp, c) - motiv.
Reservation 5 (kd)

4. Generellt om statens ägarutövning

Riksdagen    avslår   motionerna    2003/04:N21
yrkandena 4, 6 och 7, 2003/04:N22 yrkandena 3 och
4,  båda  i denna  del,  2003/04:N24  yrkande  3,
2004/05:N256 yrkandena 2 och 6-9 och 2004/05:N440
yrkandena 1 och 2.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)

5. Vissa speciella frågor rörande statens
ägarutövning

Riksdagen   avslår   motionerna   2004/05:So357
yrkande 3 och 2004/05: N256 yrkandena 3-5.
Reservation 7 (m, fp, c) - motiv.
Reservation 8 (kd)

6. Bolagsledningarnas löner och
ersättningar

Riksdagen    avslår    motionerna   2003/04:N21
yrkandena 8-10, 2003/04: N22  yrkande  3  i denna
del, 2004/05:N211, 2004/05:N256 yrkandena 10  och
11 och 2004/05:N440 yrkandena 3 och 4.
Reservation 9 (m, c)
Reservation 10 (fp)
Reservation 11 (kd)

Stockholm den 9 november 2004

På näringsutskottets vägnar


Marie Granlund

Följande  ledamöter har deltagit i beslutet: Marie
Granlund (s),  Per Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp),
Nils-Göran Holmqvist  (s),  Eva Flyborg (fp), Sylvia
Lindgren (s), Berit Högman (s),  Maria Larsson (kd),
Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson  (s), Ulla
Löfgren  (m), Carina Adolfsson Elgestam (s),  Yvonne
Ångström (fp),  Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson
(s), Anne-Marie Pålsson (m) och Lars Johansson (s).

2004/05

NU4


Redogörelse för ärendet



I detta betänkande behandlas

dels regeringens  skrivelse  2003/04:120  med 2004
års redogörelse för företag med statligt ägande,
dels  4  motioner  som  väckts  med  anledning  av
skrivelsen,
dels 12 motioner från allmänna motionstiden.

Utskottets överväganden



Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör lägga regeringens skrivelse om
statliga  företag   till   handlingarna   och
samtidigt  avslå  ett  antal  motionsyrkanden
rörande   bl.a.   försäljning   av   statliga
företag,     statens     ägarutövning     och
bolagsledningarnas  löner  och  ersättningar.
Utskottet   redovisar  sin  syn  på  statligt
ägande. När det  gäller  statens ägarutövning
erinrar  utskottet  om pågående  arbete  inom
Regeringskansliet avseende  målformuleringar,
styrning, etiska och miljömässiga riktlinjer,
insyn   och   revision,  strävan  mot   öppen
ägarförvaltning,       m.m.       Beträffande
bolagsledningarnas   löner  och  ersättningar
hänvisar utskottet till de nya riktlinjer som
regeringen  beslöt  om  hösten  2003.  Jämför
reservationerna 1 och 6 (m, fp, kd, c), 2 (m,
kd, c), 3 och 10 (fp), 4 och 7 (m, fp, c), 5,
8 och 11 (kd) samt 9 (m, c).

Skrivelsen om statliga företag


Inledning

I skrivelse 2003/04:120 lämnar regeringen sin årliga
redogörelse    för    förvaltningen    av    statens
företagsägande samt för verksamheten i företagen med
statligt ägande och i affärsverken.  I  redogörelsen
beskrivs  utvecklingen  i fråga om förvaltningen  av
statens företagsägande under år 2003 och fram t.o.m.
april 2004. I redovisningen  ingår  dels  aktiebolag
vars  aktier  förvaltas  av  departementen, dels  de
affärsdrivande        verken        Luftfartsverket,
Sjöfartsverket och Affärsverket svenska kraftnät.

Systemet  med årliga redogörelser från  regeringen
baseras på ett beslut av riksdagen våren 1981 (prop.
1980/81:22, bet. 1980/81:NU29). Från och med år 1999
utger regeringen också en mer lättillgänglig version
av skrivelsen.  I  regeringens redogörelse redovisas
mer fullständiga resultat-  och  balansräkningar.  I
sammanställningarna     följer     Regeringskansliet
sedvanliga  regler  rörande redovisningsinformation.
Sedan år 2001 redovisas även en konsoliderad balans-
och resultaträkning.  Redovisningen  ger  en bild av
statens  samlade  företagsengagemang  och  de totala
värdena i denna företagssfär.
I  avsnittet om Regeringskansliets ägarförvaltning
redovisas principerna för ägarstyrningen och statens
ägarpolitik.     Uppgifter     om     miljö-     och
jämställdhetsarbete  och mångfald samt andel kvinnor
och  män  i  styrelsen  ingår   sedan   år   2002  i
redovisningen.  I  ägarpolicyn  redovisas  synen  på
bolagsstämmor    i   de   statliga   företagen.   En
redovisning          över         Regeringskansliets
förvaltningskostnader  avseende bl.a. departementens
interna kostnader och köpta tjänster återfinns också
i det nämnda avsnittet.
I avsnittet om den statliga  företagssfären  finns
uppgifter   om   de   viktigaste   orsakerna   bakom
resultatutvecklingen    i    denna   sfär.   I   den
siffermässiga presentationen och  i  analysen av den
statliga   företagssfären   samt  i  avsnittet   med
företagspresentationerna har  företagen delats upp i
två huvudgrupper, nämligen företag  som verkar under
marknadsmässiga villkor och krav och företag som har
särskilda samhällsintressen. Uppdelningen  avses  ge
underlag  för en mer rättvisande bild, samtidigt som
analysen av  såväl  hela  portföljen som de enskilda
företagens resultat och måluppfyllelse underlättas.
I syfte att tydliggöra bakgrunden  och därmed även
syftet  till  att  staten  för  närvarande  äger  de
enskilda  bolagen  inleds varje företagspresentation
med  en  ingress  som ger  en  översiktlig  bild  av
bolagets historik och verksamhet. Som ett komplement
lämnas  propositionsförteckningar   för   respektive
bolag  i  en  särskild förteckning. Härigenom  skall
läsaren ges en  bild  av de ursprungliga motiven för
statens ägande i de riksdagsbeslut  som  ligger till
grund för bolagens verksamhet. För bolag med fler än
tio  anställda  och där statens ägarandel överstiger
20 % lämnas uppgift  om  personalens sjukfrånvaro. I
företagspresentationen  finns   också   uppgift   om
styrelser som utsetts på bolagsstämmorna eller genom
regeringsbeslut under år 2003 och våren 2004.
Olika  förbättringar och förtydliganden har gjorts
i  den  nu aktuella  redogörelsen.  I  avsnittet  om
statens ägarpolitik har förtroendefrågan lyfts fram,
genom redovisning av krav som ställs på att statliga
bolag  bör  ha  en  dokumenterad  etisk  policy  och
tydligt  kommunicera  sina värdegrunder. Vissa andra
förtydliganden   görs,   t.ex.   om   rekommenderade
tidsgränser för hur länge  ledamöter  bör sitta i en
styrelse och om information som skall vara offentlig
i  samband med bolagsstämmor. En redogörelse  lämnas
även  av  hur  många  av  de  statliga  bolagen  som
publicerat  delårsrapporter  och årsredovisningar på
sina  hemsidor.  En översikt över  sjukfrånvaron  på
aggregerad  nivå kompletterar  den  redovisning  som
lämnas  på  respektive  företagspresentation.  Andra
nyheter  är  att   arvoden  avseende  ledamöter  och
ordförande      redovisas      under      respektive
företagspresentation.  Där  redovisas  även huruvida
bolaget  har en etisk policy och andelen  kvinnor  i
ledningsgruppen.    En    namnförteckning   avseende
bolagsstämmovalda           ledamöter            och
arbetstagarrepresentanter redovisas, med information
om   tid   för   inval  i  styrelse,  födelseår  och
titel/sysselsättning. Informationen om ramverket för
regeringens ägarförvaltning har utökats och omfattar
nu   korta   redogörelser    för   aktiebolagslagen,
konkurrenslagstiftning, m.m., i syfte att ge en bild
av de regler som kringgärdar ägarförvaltningen.

Regeringens ägarförvaltning


Den    svenska    staten    är   Sveriges    största
företagsägare. Genom Regeringskansliet  förvaltas 57
företag,  koncerner eller affärsverk, varav  43  ägs
helt och 14  tillsammans med andra. Totalt är ca 200
000 personer anställda  i  dessa  företag. Staten är
den störste ägaren på Stockholmsbörsen.

Regeringen har värdeskapande som övergripande mål.
Näringsdepartementet  bedömer  att  det  sammanlagda
värdet av de förvaltade bolagen uppgår  till 350-380
miljarder  kronor.  Statens ägarroll och förvaltning
är  komplex,  eftersom   staten  äger  företag  inom
verksamheter  som  spänner  från   gruvindustri  och
fastigheter till opera och spel.
Ägarförvaltningens  uppdrag  formuleras   som  att
Regeringskansliet har i uppdrag att aktivt följa och
förvalta statens tillgångar så att värdeutvecklingen
blir  den  bästa möjliga och att - i de fall det  är
aktuellt - de  särskilda samhällsintressena infrias.
Uppföljning  och   utvärdering   sker   genom  såväl
ekonomiska  analyser  och branschanalyser som  genom
styrelsearbete och dialog med styrelsens ordförande.
I  de  fall  bolagen  har  särskilda   mål,  förutom
ekonomiskt   värdeskapande,  följs  dessa  mål   upp
särskilt. Inom  ägarförvaltningens uppdrag ryms även
att utveckla och implementera regeringens ägarpolicy
och de verktyg som står till ägarens disposition.
Regeringens  förvaltningsmandat  för  de  statliga
företagen innebär  att statens medel och dess övriga
tillgångar står till  regeringens disposition enligt
regeringsformen  (9  kap.   8  §).  Riksdagen  skall
fastställa grunderna - i den omfattning som behövs -
för förvaltningen av statens egendom och förfogandet
över  den (RF 9 kap. 9 §). Detta  förvaltningsmandat
innebär  att  regeringen  skall  höra  riksdagen vid
väsentliga    ändringar    av    statliga   företags
inriktning,  nedgång  i  ägandet,  kapitaltillskott,
vissa  typer av bolagisering samt för  försäljningar
och  köp   av   aktier.   I   lagen  (1996:1059)  om
statsbudgeten anges att regeringen får sälja statens
aktier i bolag där staten äger  mindre än hälften av
rösterna eller andelarna om inte  riksdagen beslutat
annat. Regeringen får däremot inte  utan  riksdagens
godkännande  minska statens ägarandel i företag  där
staten har hälften  eller mer än hälften av rösterna
för  samtliga aktier eller  andelar.  Riksdagsbeslut
krävs  inte för extrautdelningar, eftersom det ingår
i den normala  förvaltningen.  Det krävs inte heller
riksdagsbeslut avseende förvärv,  avyttringar  eller
nedläggningar   som   företag   genomför   inom  den
verksamhetsinriktning    som   riksdagen   beslutat.
Statsministern har givit näringsministern  ansvar  i
frågor  som  gäller  statens  företagsägande och som
ställer krav på en enhetlig ägarpolitik  eller avser
styrelsenomineringar.
Under  rubriken  En  förbättrad kapitalstruktur  i
statliga bolag redogörs  för riksdagens beslut våren
2003 och regeringens förslag  våren  2004  i frågan.
Innehållet i riksdagens beslut rörande en förbättrad
kapitalstruktur   i   statliga   bolag  redovisas  i
betänkandet  i  avsnittet  om  vissa  kompletterande
uppgifter.
När  det gäller organisation erinras i  skrivelsen
om  att  näringsministern   har   det   övergripande
ansvaret  i  frågor  som  ställer  krav  på enhetlig
ägarpolitik    eller   avser   styrelsenomineringar.
Regeringen  har fr.o.m.  årsskiftet  2002/03  samlat
resurser och  kompetens  för  förvaltningen  av  det
statliga  ägandet  inom  en  särskild  ägarenhet  på
Näringsdepartementet.   Denna   enhet  ansvarar  för
merparten av de statligt ägda företag  som förvaltas
av    Regeringskansliet.    Sammantaget    förvaltar
Näringsdepartementet  39  företag  (varav 25 arbetar
under  marknadsmässiga  krav),  3 affärsverk  och  1
avvecklingsbolag. För 14 företag ligger ansvaret för
förvaltningen på andra departement, nämligen Finans-
, Jordbruks-, Kultur-, Miljö-, Social-, Utbildnings-
och       Utrikesdepartementen.      De      interna
förvaltningskostnaderna hos dessa departement består
främst av lönekostnader.  De interna kostnaderna för
Näringsdepartementets  enhet   för  statligt  ägande
omfattar  löpande kostnader för t.ex.  löner,  resor
och  kontorsmaterial.   Köpta   tjänster  innefattar
främst konsultarvoden inom finansiell, ekonomisk och
juridisk     rådgivning    och    framtagande     av
verksamhetsberättelser   och  kvartalsrapporter  för
företag     med     statligt     ägande.     Statens
förvaltningskostnad för företag med  statligt ägande
under  år  2003  uppgick  till 36,2 (51,4  år  2002)
miljoner kronor, varav 18,8  (28,4)  miljoner kronor
avsåg externt köpta tjänster.
Under  rubriken  Ramar  och  verktyg  påpekas  att
statliga   aktiebolag,   liksom   privatägda  bolag,
regleras  genom  aktiebolagslagen  (1975:1385).  Det
finns alltså inte några särregler i aktiebolagslagen
för    statliga    bolag.    Enligt    lagen   skall
bolagsordningen  ange  bolagets allmänna inriktning.
De  statliga  bolagens verksamhet  styrs  främst  av
riksdagsbeslut    och    andra    bestämmelser   för
verksamheten  som  kan  finnas i lag eller  i  avtal
mellan staten och bolaget. Bolag verksamma inom viss
sektor  regleras  av särskild  sektorslagsstiftning,
t.ex. postlagen (1993:1684).  De  statliga företagen
lyder   med  få  undantag  under  samma  lagar   som
privatägda    bolag   -   förutom   den   nyssnämnda
aktiebolagslagen  t.ex.  konkurrenslagen  (1993:20),
bokföringslagen  (1999:1078)  och insiderstrafflagen
(2000:1086). Vad gäller konkurrensregler finns i EG-
fördraget bestämmelser för statligt  stöd, med syfte
att   förhindra   att   en   medlemsstat  snedvrider
konkurrensen  genom  stöd som stärker  den  inhemska
industrins konkurrenskraft  till nackdel för företag
i annan medlemsstat. Vid insatser  av  ägarkapital i
statliga  företag  som  verkar  på konkurrensutsatta
marknader   anger  EG:s  regelverk  att   den   s.k.
marknadsekonomiska     investerarprincipen     skall
tillämpas. Normalt är denna princip uppfylld om  det
kapitaltillskott  som  lämnats  görs  på villkor och
under förutsättningar som skulle ha accepterats även
för  en  privat  investerare.  Om medlemsstaten  vid
tidpunkten  för  tillskottet  bedömer  att  insatsen
långsiktigt kan ge tillräcklig  avkastning utgör det
inte  olagligt  statsstöd.  Enligt  EG:s   regelverk
gäller för företag som uppnår viss omsättning per år
och  som mottar statliga tillskott särskilda  regler
för redovisning  för  att  EG-kommissionen  skall få
insyn. Öppen redovisning skall gälla avseende  vilka
medel  som  tillförts  och  hur  de används. Krav på
särredovisning finns också för verksamhet  som drivs
av   bl.a.   monopolbolag,  eller  andra  företag  i
särställning,     när    bolaget    även    bedriver
konkurrensutsatt verksamhet.  Dessa regler återfinns
i  det  s.k.  transparensdirektivet  som  avses  bli
infört i svensk lagstiftning år 2005.
Under huvudrubriken  Statens  ägarpolitik  redogör
regeringen  för  sin  inställning  i  frågor som rör
förvaltningen avseende de helägda statliga företagen
under    fem    delrubriker,   nämligen   Styrelsen,
Bolagsledning, Revisorer,  Information  och öppenhet
samt  Företagen  som  en del i samhället. Regeringen
avser även att i samråd  med  övriga ägare verka för
att dessa principer tillämpas i delägda företag. När
det gäller styrelsen sägs att regeringens mål är att
styrelserna  skall ha hög kompetens,  anpassad  till
respektive  företags   verksamhet,   situation   och
framtida  utmaningar.  Varje  nominering  skall utgå
från    kompetensbehovet   i   respektive   företags
styrelse.     Årligen    utses    ca    40-60    nya
styrelseledamöter  av  bolagsstämmorna i de statligt
ägda företagen. Ledamöter i statligt ägda aktiebolag
har samma oinskränkta ansvar enligt aktiebolagslagen
som  ledamöter  i  privatägda   företag.  Styrelsens
uppgifter är enligt lagen  (8 kap.  3  §)  att svara
för  företagets  organisation  och förvaltningen  av
företagets angelägenheter. Styrelsen  skall  se till
att  organisationen  är utformad så att bokföringen,
medelsförvaltningen   och    företagets   ekonomiska
situation i övrigt kontrolleras  på  ett betryggande
sätt.  Varje styrelseledamot skall ha kapacitet  att
göra   självständiga   bedömningar   av   företagets
verksamhet.   Regeringskansliet   är  oftast  direkt
företrätt  i bolagets styrelse. Sammansättningen  av
styrelserna  skall  ske  så  att  en  balans  uppnås
avseende   kompetens,   bakgrund,   ålder  och  kön.
Regeringens mål är en jämn fördelning mellan män och
kvinnor.  Ett  delmål har varit att andelen  kvinnor
skulle  vara  minst  40  %  år  2003,  ett  mål  som
uppnåddes den 30  juni  2003.  Andelen  kvinnor  var
fortsatt  40  % vid årsskiftet 2003/04 och den 4 maj
2004. I de av staten  helägda  företagen var andelen
kvinnor 42 %. Direkt ägarrepresentation  i styrelsen
innebär  bl.a.  att  statens krav på en god insyn  i
verksamheten tillgodoses. Enligt aktiebolagslagen (8
kap.  5  §) skall styrelsen  årligen  fastställa  en
skriftlig   arbetsordning.   Med  syfte  att  främja
tydlighet    och   enhetlighet   i   ansvars-    och
informationsfrågor  och  arbetsuppdelning  mellan vd
och styrelsen har Näringsdepartementet utarbetat ett
förslag  till  stöd  för styrelserna vid upprättande
och revidering av arbetsordningar och för styrelsens
utvärdering.
Det   är   styrelsens   ordförande    som    skall
tillförsäkra   att  styrelsearbetet  håller  en  hög
kvalitet. Regeringen  ställer  följande  krav  på en
styrelseordförande:     ha    förmåga    att    leda
styrelsearbetet;   ha   en  fortlöpande   dialog   i
ägarfrågor  med respektive  departementsföreträdare;
föra  bolagets   talan   i  frågor  av  övergripande
karaktär; redogöra för vd:s  anställningsvillkor  på
bolagsstämman;  tillse att styrelsen utvärderar sitt
arbete; försäkra sig om att nyvalda ledamöter får en
grundlig introduktionsutbildning;  försäkra  sig  om
att  styrelsen har kunskap om regeringens ägarpolicy
och övriga riktlinjer; rapportera i årsredovisningen
om  styrelsens   och   ledningens   tillämpning   av
regeringens  policy  och  riktlinjer.  För att uppnå
effektiva styrelser bör dessa inte vara  för stora -
normalt 6-8 ledamöter. År 2003 bestod styrelserna  i
företag  med  statligt  ägande  av  i genomsnitt 7,6
ledamöter    inklusive   suppleanter.   Styrelsernas
storlek  varierar   från   4   till   10  ledamöter.
Regeringens   avsikt  är  att  endast  ha  ordinarie
ledamöter  i styrelserna,  om  inte  särskilda  skäl
kräver  annat.   Det   övergripande   ansvaret   för
styrelsenomineringarna  ligger  hos näringsministern
som även har ett förordnande enligt  regeringsformen
(7 kap. 5 §) avseende styrelsenomineringar  i  bolag
som    förvaltas    av    andra   departement   inom
Regeringskansliet,      vilket      innebär      att
näringsministern ansvarar för styrelsenomineringar i
samtliga     förvaltade     bolag     oavsett     om
förvaltaransvaret  har lagts på annat departement än
Näringsdepartementet.  Styrelseledamöter  skall  som
regel  utses för ett år i taget. En ledamot bör inte
ingå i samma  styrelse  längre  tid  än åtta år, och
ledamöternas  ålder  bör  inte  överstiga   70   år.
Medelåldern  för ledamöterna är för närvarande 49 år
för kvinnor och  56  år  för  män.  I genomsnitt har
kvinnor  arbetat  i  3,5  år  och  män  i 4,5  år  i
styrelsen.   Styrelsenomineringar   i   börsnoterade
företag  där staten är delägare skall ske  i  samråd
med övriga huvudägare i en nomineringskommitté. I de
noterade bolag  där  staten är en väsentlig delägare
bör   minst   en  ledamot  av   nomineringskommittén
representera staten.  Nomineringskommitténs  förslag
bör  publiceras  i  god  tid före bolagsstämman, och
kommitténs  ledamöter  skall   vara   närvarande  på
stämman   för   att  kunna  motivera  valet  av   de
föreslagna  personerna.   Nomineringskommittén   bör
bestå   av  3-5  ledamöter,  och  majoriteten  skall
representera  huvudägarna.  Nomineringskommittén bör
även  föreslå  styrelsearvoden.  Styrelsens  arvoden
bestäms    av    bolagsstämman.    Historiskt    har
styrelsearvodena  i   statligt  ägda  företag  varit
relativt låga i jämförelse  med  privatägda  företag
med  lika  stor omsättning och antal anställda.  För
att öka genomlysningen  redovisas  i  skrivelsen  en
översikt  över  arvodesnivåer  i  de  statligt  ägda
företagen. Kommittéer kan inrättas när det finns ett
särskilt   behov   eller   för   att   effektivisera
styrelsearbetet,  varvid  de  skall  ha en skriftlig
arbetsordning,     godkänd    av    styrelsen.    En
revisionskommitté kan tillsättas för att öka insynen
och kontrollen av företagets redovisning, ekonomiska
rapportering       och       riskhantering.       En
ersättningskommitté  kan  inrättas  för  att  bereda
frågor          avseende          ersättningspolicy,
anställningsvillkor  till ledande befattningshavare,
etc.
När    det   gäller   bolagsledning    sägs    att
verkställande direktören tillsätts och entledigas av
styrelsen.  Vd  bör  inte  sitta  i  styrelsen,  och
regeringen väljer därför inte in nytillsatta vd:ar i
styrelsen.  Enligt  aktiebolagslagen  (8  kap.  3 §)
skall styrelsen i skriftlig instruktion till vd ange
arbetsfördelningen    mellan   styrelsen   och   vd.
Regeringen beslöt i oktober  2003  om nya riktlinjer
för   anställningsvillkor   och  incitamentsprogram.
Företagens   styrelser   skall   vid    beslut    om
anställningsvillkor      ta      ställning      till
företagsledarens    totala    ersättning   inklusive
pensionsvillkor  och  övriga  förmåner.   Regeringen
förordar  avgiftsbestämda  pensionslösningar.  Löner
och övriga förmåner till personer  i företagsledande
och  därmed  jämförlig ställning i statliga  företag
skall vara konkurrenskraftiga men inte löneledande i
förhållande      till       jämförbara      företag.
Näringsutskottet  beslöt  i februari  2002  att  hos
Riksdagens revisorer begära  en  ny  utvärdering  av
bonus-  och pensionsförmåner hos företagsledningar i
statliga  företag. I Riksdagens revisorers rapport i
mars  2003  konstaterades   bl.a.   att   de  flesta
företagen   följer  regeringens  riktlinjer.  Enligt
regeringen bör statligt ägda företag normalt undvika
incitamentsprogram.     I    de    särskilda    fall
incitamentsprogram beslutas  bör  programmet omfatta
all anställd personal i företaget utom koncernchefen
eller     verkställande     direktören.    Särskilda
incitaments program som enbart  riktas till personer
i företagsledande ställning skall inte införas. I de
särskilda    fall    då   styrelsen   beslutar    om
incitamentsprogram  skall   det   finnas  en  direkt
koppling  mellan de mål som skall ligga  till  grund
för   belöningen    i    incitamentsprogrammet   och
företagets övergripande verksamhetsmål.
Beträffande revisorer sägs  att deras uppdrag, som
är   att  oberoende  granska  styrelsens   och   den
verkställande     direktörens    förvaltning    samt
företagets  årsredovisning   och  bokföring,  är  av
central betydelse för staten som ägare. Ansvaret för
val  av  revisorer för företag med  statligt  ägande
ligger   hos    ägaren.   Revisorer   väljs   enligt
aktiebolagslagen  på  mandatperioder om fyra år. För
det  fall  omval  av revisorer  övervägs  utvärderas
alltid revisorernas  arbete.  Det  är  lämpligt  att
styrelsen  och  revisorerna träffas minst två gånger
per    år    för   att   diskutera    redovisningen,
förvaltningen   och   riskhanteringen  i  företagen.
Revisorerna bör även utvärdera hur företagsledningar
och styrelser lever upp  till regeringens riktlinjer
avseende        extern       rapportering        och
anställningsvillkor.     Med     hänvisning     till
revisorslagen  (2001:883)  och det ansvar som åläggs
revisorerna är det lämpligt att styrelsen bildar sig
en  egen  uppfattning  om  revisorernas   oberoende.
Styrelsen      bör      bevaka     de     fristående
rådgivningsuppdrag  som  revisorerna   kan   få   av
företagsledningen   och   därvid   ta   del   av  de
bedömningar  som  revisorerna  gör  i  enlighet  med
revisorslagens   analysmodell.   I   de  fall  andra
konsulttjänster   utgör   en   betydande  andel   av
revisorernas   ersättning   bör  detta   förhållande
förklaras  och  motiveras i noten  som  redogör  för
ersättningar till revisorer. Riksrevisionen kan inom
ramen  för sin effektivitetsrevision  granska  sådan
verksamhet som staten bedriver i form av aktiebolag,
under förutsättning  att  verksamheten är reglerad i
lag eller i annan författning  eller  att staten har
ett   bestämmande   inflytande   över  verksamheten.
Riksrevisionen kan även förordna revisorer att delta
i   den   årliga  revisionen,  vilket  innebär   att
Riksrevisionen   tillsammans  med  övriga  revisorer
granskar företagen  i enlighet med aktiebolagslagens
bestämmelser om revision.
När det gäller frågan  om information och öppenhet
sägs  att  det  rör  sig  om en  demokratifråga  att
statligt ägda företag har en öppen och professionell
informationsgivning, eftersom  företagen ytterst ägs
av svenska folket. Regeringen anser därför att dessa
företag   skall  vara  minst  lika  genomlysta   som
börsnoterade  företag. Regeringen beslöt i mars 2002
om riktlinjer för extern ekonomisk rapportering. Det
är styrelsernas  ansvar  att  tillse  att företagen,
utöver  gällande  redovisningslagstiftning  och  god
redovisningssed,     presenterar     årsredovisning,
delårsrapporter  och  bokslutskommuniké   enligt  de
rekommendationer   som   anges  i  Stockholmsbörsens
noteringsavtal med bilagor.  Det  finns  en ambition
att   de   statligt   ägda   bolagen   skall   lämna
bokslutskommuniké  före  den  31  januari  varje  år
fr.o.m.  2004  års bokslut. I årsredovisningen skall
styrelsen redogöra  för tillämpningen av regeringens
policy och riktlinjer.
Riksdagsledamöter  har   rätt   att   närvara  vid
bolagsstämmor i de företag där staten äger  minst 50
%  av aktierna och som har fler än 50 anställda.  De
helägda  statliga  bolagen bör anordna någon form av
arrangemang i samband  med  bolagsstämman  där  även
allmänheten  bereds möjlighet att ställa frågor till
företagsledningen. Information om tidpunkt och plats
för bolagsstämman  skall finnas på respektive bolags
hemsida på Internet.  Vid den ordinarie stämman bör,
förutom  representant  för   ägarna,  styrelsen  och
revisorerna närvara. Även de personer  som  föreslås
för  inval  i  styrelsen  bör  närvara. Formerna för
bolagsstämmans praktiska genomförande  är  en  fråga
för företagets ledning och styrelse att besluta  om.
Beroende    på   företagens   storlek,   geografiska
belägenhet  och   allmänintresse  kan  arrangemanget
variera från att vara  en lokal sammankomst till att
vara  t.ex.  en  del  av en  kapitalmarknadsdag.  Av
företag med färre än 10 anställda eller mindre än 24
miljoner kronor i omsättning  bör  dock inte begäras
att bolaget ordnar särskilda aktiviteter  i  samband
med  bolagsstämmorna.  Detsamma  kan  även gälla för
större  företag  i  de  fall  det saknas ett  direkt
allmänintresse.  Styrelsens  ordförande   skall   på
bolagsstämman   redogöra   för   och  motivera  vd:s
anställningsvillkor. Bolagen bör publicera protokoll
från  bolagsstämmor på sina hemsidor  och  lämpligen
eventuellt  anförande  av vd och/eller av styrelsens
ordförande.
Under rubriken Företagen  som  en  del i samhället
sägs   att   Sverige   skall   gå   i   spetsen  för
omställningen  till  en  ekonomiskt, ekologiskt  och
socialt    hållbar    utveckling.     Det    svenska
jämställdhetsarbetet skall vara framgångsrikt och en
internationell  förebild.  I dessa frågor  har  alla
företag ett stort ansvar. Hänsyn till miljö, sociala
frågor   och   etik   bör  därmed  vara   självklara
utvärderingsparametrar   för   de   beslut  som  rör
förvaltningen  av företag med statligt  ägande.  Att
bolagen har en genomtänkt  strategi  för att hantera
dessa  frågor  är  en  viktig  del  i  den  statliga
ägarpolitiken.  Det  är  styrelsens  och  ledningens
ansvar  att  de företag där staten har ägarintressen
sköts föredömligt  väl  inom de ramar lagstiftningen
ger. Styrelserna i företag  med  statligt ägande bör
besluta om en etikpolicy. Alla styrelser bör besluta
om  att bolaget skall ha en förankrad  och  gemensam
etisk  värdegrund.  Handlingsprogram  bör finnas för
hur den gemensamma etiska värdegrunden  kommuniceras
såväl   externt  som  internt,  varvid  den  externa
rapporteringen   skall   redovisa   bolagets  etiska
värdegrund.  Det är regeringens förhoppning  att  de
statligt ägda företagen bedriver ett aktivt arbete i
dessa      frågor      i       sina       respektive
branschorganisationer.
När   det  gäller  miljöansvar  sägs  att  det  är
styrelsens  ansvar att säkerställa att företaget har
en  miljöpolicy  och  att  aktivt  följa  företagets
insatser   i   frågor  som  rör  ekologiskt  hållbar
utveckling. Miljöfrågorna  är  av  affärsmässig  och
strategisk  betydelse.  Företag  med statligt ägande
bör  därför,  i  likhet med näringslivet  i  övrigt,
sträva  mot  en ekologiskt  hållbar  utveckling  och
bidra till att  de  nationella  miljömålen uppfylls.
Företag  med  miljöpåverkan  behöver   bedriva   ett
seriöst miljöarbete och ha en god miljökompetens för
att  undvika  miljörelaterade  risker och kostnader,
kostnader som kan bestå dels av  höga åtgärds- eller
saneringskostnader, dels av kostnader  på  grund  av
försämrat  anseende  hos  leverantörer,  kunder  och
allmänhet.  I de företag som har en betydande direkt
eller indirekt miljöpåverkan bör miljöledningssystem
införas.  Det   är  regeringens  ambition  att  fler
företag,  inte minst  de  statligt  ägda  företagen,
redovisar sitt  sociala  och miljömässiga engagemang
genom  att ansluta sig till  Globalt  Ansvar.  Genom
Globalt Ansvar uppmuntrar regeringen svenska företag
att sträva  efter  att  följa  OECD:s riktlinjer för
multinationella   företag  och  FN:s   "The   Global
Compact". Det sistnämnda  innehåller principer kring
mänskliga  rättigheter,  arbetsvillkor   och  miljö.
OECD:s  riktlinjer,  som  stöds  av  36  regeringar,
innehåller  rekommendationer till företag i  sociala
frågor,  miljöfrågor,   frågor  rörande  korruption,
konkurrensfrågor och konsumentsäkerhetsfrågor.
Beträffande jämställdhet  sägs  att regeringen ser
det som en angelägen uppgift att ta  till  vara  den
kompetens  och erfarenhet som kvinnor representerar,
inte minst genom  tillsättningar  på  chefsnivå.  De
statligt ägda företagens ledningar och styrelser bör
vara  ett  föredöme  i  jämställdhetsarbetet.  Detta
gäller  inte minst när nya ledande befattningshavare
skall tillsättas.
När  det  gäller  mångfald  säger  regeringen  att
arbetet  med mångfald är viktigt och förutsätter att
företagen  med statligt ägande beaktar detta i bl.a.
sin      verksamhet       och       personalpolitik.
Mångfaldsarbetets  övergripande  mål  är   att  alla
nuvarande  och  framtida medarbetares kompetens  och
erfarenheter skall tillvaratas i verksamheten, t.ex.
bör handlingsplaner upprättas.
Under rubriken  Friskare  arbetsplatser  sägs  att
alla företag och arbetsplatser har en viktig roll  i
arbetet  med  att  öka  hälsan i arbetslivet. Det är
regeringens  förhoppning  att   de   statligt   ägda
företagen  kan  bli  föredömen  när  det  gäller att
reducera  sjukfrånvaron. I regeringsförklaringen  år
2002 uppställde  regeringen  ett  mål om att halvera
antalet sjukdagar fram till år 2008.  Strategier för
att  skapa  arbetsplatser där människor kan  arbeta,
prestera och samtidigt må bra är en viktig fråga för
företagsledningar.  Det  är  också  en fråga som bör
föras  in i styrelserummen på motsvarande  sätt  som
andra frågor av strategisk natur.

Den statliga företagssfären år 2003


I  skrivelsen   redovisas   utvecklingen   inom  den
statliga  företagssfären  under  år  2003.  Därefter
lämnas  en  redogörelse  för  vart  och  ett  av  de
statliga   företagen,   grupperade   i  företag  med
marknadsmässiga   krav  och  företag  med  särskilda
samhällsintressen.  Företagspresentationerna  inleds
med   en  kort  redovisning  av  bolagets  historik.
Därefter  redogörs för bolagets verksamhet, ekonomi,
mål,  utdelningspolicy   och  utvärdering.  Dessutom
redovisas (i förekommande fall) följande parametrar:
resultaträkning,     balansräkning,      kassaflöde,
nyckeltal,   övriga   uppgifter   (t.ex.  anställda,
sjukfrånvaro  och statens ägarandel),  räntabilitet,
styrelse, verkställande direktör och revisorer.

Resultatet efter  skatt för företagen med statligt
ägande ökade med
13,3 miljarder kronor mellan åren 2002 och 2003 till
21,9  miljarder kronor.  Omsättningen  minskade  med
38,7 miljarder  kronor  till 298,9 miljarder kronor.
Företagens  samlade egna kapital  ökade  från  195,2
till 205,3 miljarder  kronor,  och räntabiliteten på
det  egna  kapitalet  ökade från 4,6  till  10,9  %.
Bruttoinvesteringarna minskade  kraftigt  för  andra
året  i  rad  och mer än halverades - från 67,6 till
26,4 miljarder  kronor.  Efter  tre  år  av stigande
kassaflöden för de statligt ägda företagen  minskade
kassaflödet  från  den löpande verksamheten kraftigt
under år 2003, från  75  till  25  miljarder kronor.
Utdelningarna  avseende verksamhetsåret  2003  ökade
jämfört med år 2002  och  uppgår till 12,3 miljarder
kronor. Under år 2003 lämnade  dessutom åtta företag
efterutdelningar på sammanlagt 2,3 miljarder kronor.
Totalt  19 företag lämnade utdelningar  avseende  år
2003. Utdelningarna  från de statligt ägda företagen
ger  ett  väsentligt  bidrag  till  statens  budget,
understryks det i skrivelsen.
År 2003 var totalt 205  528 personer sysselsatta i
företag  med  statligt  ägande.   Av   de  anställda
utgjorde kvinnor 40 %, vilket var samma andel som år
2002. Statliga företag bidrar av flera skäl  till en
hög  servicenivå  och likvärdighet över hela landet,
sägs  det  i  skrivelsen.   De  statliga  företagens
anställda   fördelade  på  län  skiljer   sig   från
fördelningen  av  det  totala  antalet sysselsatta i
landet. De statliga företagen är  mer representerade
i  regioner  som  t.ex.  Norrbotten,  Jämtland   och
Östergötland. Både försäljning och antalet anställda
i  utlandet  ökade  under  år  2003  i företagen med
statligt ägande. Antalet anställda utomlands uppgick
till  72  070,  jämfört  med  60 400 år 2002.  Dessa
antalssiffror motsvarar 35 respektive  30  %  av det
totala  antalet  anställda. Fyra företag har mer  än
hälften av sina anställda  i  utlandet  - Vattenfall
har  77  %  och  Telia Sonera 74 % av sina anställda
utanför   Sveriges   gränser.   Utlandsförsäljningen
uppgick   till  136  184  miljoner   kronor,   varav
Vattenfall  och Telia Sonera tillsammans svarade för
85 %.

Motionerna


Inledning

Fyra  motioner   har   väckts   med   anledning   av
regeringens skrivelse. I betänkandet behandlas också
12  motioner från allmänna motionstiden med yrkanden
rörande    statliga    företag.   I   den   följande
redovisningen har en gruppering  av yrkandena gjorts
under  tre  rubriker,  nämligen  Synen  på  statligt
ägande,     Statens     ägarutövning    m.m.     och
Bolagsledningarnas löner och ersättningar.


Synen på statligt ägande


I motion 2003/04:N21 (m) begärs tillkännagivanden av
riksdagen   om   att   det   statliga   företagandet
snedvrider konkurrensen och om  avveckling  av sådan
myndighetsverksamhet  som  snedvrider  konkurrensen.
Vidare  begärs  att regeringen senast i samband  med
nästa  skrivelse  till  riksdagen  rörande  statliga
företag skall redovisa  motivet till varför vart och
ett  av  bolagen  med statlig  ägarinblandning  även
framgent  bör  ha  sådan.   Slutligen  föreslås  ett
tillkännagivande  om  renodling   av   rollerna  och
privatisering    av    statliga   företag.   Statlig
kommersiell verksamhet utgör  ett  betydande problem
för   en   fri   och   rättvis   konkurrens,   anför
motionärerna.  De  påpekar  att fyra av fem statliga
bolag  verkar  på fullt konkurrensutsatta  marknader
och anser att dessa bolag i praktiken agerar med den
statliga  beskattningsrätten  som  eget  kapital.  I
Konkurrensverkets   statistik   över   företag   som
missbrukat   sin   dominerande   ställning   är  den
oproportionerliga   frekvensen  av  anmälningar  mot
statliga företag påtaglig. Motionärerna menar vidare
att  en  rad myndigheter  bedriver  konkurrensutsatt
verksamhet,      vilket      leder      till     att
konkurrenssituationen på marknaden påverkas.

I   många   fall   är  skälen  till  det  statliga
företagandet ytterligt oklara och motiveringarna har
varierat, anför motionärerna.  De pekar på att det i
industrialismens barndom ansågs  viktigt  att staten
kunde   utöva   inflytande   över   användningen  av
naturresurserna och att motiveringarna  senare  ofta
har varit av regionalpolitisk eller beredskapsmässig
karaktär.  I  vissa  fall har staten även ansett det
angeläget  att ta över  nedläggningshotade  företag,
säger motionärerna.  De  framhåller att en ny syn på
statligt  företagsägande dock  har  vuxit  fram  med
början   under    1980-talet,   med   innebörd   att
privatiseringar mer  är en praktisk än en ideologisk
fråga.  Skälen  till förändringen  är  flera,  t.ex.
starkare  krav  på   tydliga   och  aktiva  ägare  i
företagen,  ansträngda  statsfinanser  och  krav  på
högre    effektivitet.    Riksrevisionens    nyligen
framlagda  rapport om Vattenfall  AB  (RiR  2004:18)
lyfter,  enligt  motionärerna,  fram  problemen  med
målen för  det  statliga  ägandet.  Vattenfall skall
dels ge så stor avkastning som möjligt,  dels  fylla
en  uppgift inom miljöpolitiken och energipolitiken.
I rapporten  pekas  på  att  dessa  roller svårligen
låter  sig  förenas  och att regeringen  inte  givit
några riktlinjer om hur  avvägningen  mellan de båda
målen  bör  ske.  Även generellt har det länge  rått
oklarheter kring vilken  strategi regeringen har med
sitt  ägande, anför motionärerna.  De  föreslår  att
regeringen  i  skrivelsen,  i  anslutning till varje
bolag  med statlig ägarinblandning,  skall  motivera
varför staten  även  fortsättningsvis  skall  inneha
ägandet.  De  företag vars koppling till staten inte
kan motiveras bör  ingå i den privatiseringsplan som
motionärerna föreslår  att regeringen omgående skall
presentera.
Flera företag har misslyckats  grundligt vad avser
regeringens målsättning om att de statliga företagen
skall tjäna som goda föredömen, hävdar  motionärerna
och exemplifierar med misstankarna om mutbrott  inom
Systembolaget  AB  och  misstankarna  om bestickning
inom  Vin  och  Sprit  AB.  De  menar att regeringen
utnyttjar statliga företag för att  ge  poster  till
dem  som  tjänat det socialdemokratiska partiet - en
oproportionerligt  stor andel av styrelseledamöterna
i    de    statliga    företagen     är     tidigare
socialdemokratiska   politiker.  Staten  skall  ange
spelreglerna  och  de legala  förutsättningarna  för
näringsverksamhet men  inte  agera som en stor aktör
på  marknaden,  anser  motionärerna.   I  syfte  att
förbättra konkurrenssituationen, säkerställa  en god
utveckling  i  de  berörda  företagen och tillse att
skattebetalarnas  kapital  används   på  bästa  sätt
föreslås i motionen att ett trettiotal statligt ägda
bolag      inledningsvis     skall     privatiseras.
Privatiseringarna skall ske på ett ansvarsfullt sätt
och   så   att  företagens   framtidsförutsättningar
stärks. Dessutom  måste  hänsyn tas till läget på de
finansiella marknaderna och  försäljningen  ske i en
takt    som    inte   riskerar   att   få   negativa
återverkningar på dessa marknader.
Ett tillkännagivande  om  privatisering  av  SJ AB
begärs  i  motion  2004/05: T464 (m). Statens ansvar
som ägare av merparten  av det svenska järnvägsnätet
bör, enligt motionärernas mening, vara att effektivt
utnyttja gjorda investeringar och att underhålla och
göra nyinvesteringar på de  bandelar  som  uppfyller
ägarens avkastningskrav. Den genomförda uppdelningen
av det tidigare SJ:s verksamhet i olika bolag är ett
bra   första  steg  och  bör  utgöra  början  på  en
privatisering av verksamheten, anför motionärerna.
I fem  motioner  från  Folkpartiet  liberalerna  -
2004/05:Fi232,       2003/04:N23,      2004/05:N249,
2004/05:N413    och    2004/05:N431    -    föreslås
tillkännagivanden om en  systematisk  försäljning av
de statligt ägda företagen och en avveckling  av det
statliga  bolagsinnehavet  samt om att statligt ägda
företag snedvrider konkurrensen  på  marknaden. I en
av motionerna, 2004/05:N431 (fp), förordas  dessutom
att en kommission skall tillsättas för en översyn av
statliga  bolags  agerande. Motiveringarna bakom  de
fem  motionerna är likartade  och  kan  sammanfattas
enligt följande. Aktiebolagsformen lämpar sig dåligt
för offentlig  verksamhet  och  är avsedd för privat
verksamhet   som   bedrivs   i   vinstsyfte   i   en
affärsmässig miljö, anför motionärerna. De menar att
det därför uppstår konflikter mellan  behovet av att
kunna  agera  på  en marknad utan att konkurrenterna
får kännedom om affärsstrategi  och överväganden och
kravet på öppenhet och insyn. Regeringen  säger  att
de  konkurrensutsatta  statliga  företagen skall ges
samma  förutsättningar  och  ha samma  krav  på  sin
verksamhet som andra aktörer,  erinrar  motionärerna
om.  De  hävdar  dock  att  det  är oundvikligt  att
statliga  företag,  som har skattebetalarkollektivet
som riskkapitalbas, har fördelar som privata företag
inte har. Att staten  inte  är någon normal ägare av
företag framgår, enligt motionärerna,  av  t.ex. det
särskilda  kontot  i  Riksgäldskontoret där statliga
vinstgivande företag åläggs  sätta  in  medel, medel
som  regeringen sedan kan utnyttja utan hänsyn  till
beslutade   utgiftstak.   Detta   medför  också  att
konkurrensen  snedvrids  på  marknader  där  privata
företag    konkurrerar    med    statliga,     anför
motionärerna.  De  menar  vidare att om avkastningen
från  företag  som  arbetar under  monopol  och  som
därmed  kan  betraktas  som  ett  slags  beskattning
används för att ge kapitaltillskott till företag som
är konkurrensutsatta  innebär  detta att skattemedel
används   för   att   subventionera   de    statliga
konkurrensutsatta företagen.
Folkpartiet  anser  att  staten  inte, annat än  i
undantagsfall,   skall   driva   företag,    påpekar
motionärerna.  De  framhåller  att  staten  i en väl
fungerande marknadsekonomi fyller en nyckelroll  som
stiftare av lagar, beslutsfattare vad gäller skatter
och  som myndighetsutövare för att se till att lagar
och regler efterföljs. Om staten på samma gång är en
ledande  aktör  på marknaden blandas rollerna samman
på ett orimligt sätt,  menar  motionärerna. De anser
att med statligt ägande aktualiseras  andra  mål  än
företagsekonomisk  lönsamhet  - antingen tvingas det
statliga företaget acceptera sämre företagsekonomisk
lönsamhet  på  grund  av  politiska  önskemål  eller
uppstår misstankar om att företagsledningen måste ta
politiska  hänsyn.  Det finns  en  risk  att  staten
skjuter till medel för  att  täcka  förluster  eller
inför  konkurrensbegränsningar  som  gynnar statliga
företag, hävdar motionärerna.
Staten  har  en  rad viktiga uppgifter  som  ingen
annan  i  samhället  kan  eller  bör  utföra,  säger
motionärerna  vidare.  De  anser  att  regering  och
riksdag skulle fungera bättre  om  de  koncentrerade
sig  på  dessa  uppgifter  och  bl.a. avbördade  sig
ägande  av företag som dessutom privata  ägare  sägs
sköta  bättre.   Det  offentligas  huvuduppgift  är,
enligt motionärerna, att tillhandahålla en god vård,
ett  bra  utbildningssystem,   ett   väl  fungerande
försvar,  ett  säkert  rättssystem  och en  generell
politik  för att främja tillväxt och sysselsättning.
De flesta  av  de  statliga företagen bör säljas och
försäljningsintäkterna   användas   för  att  minska
statsskulden, anför motionärerna. De påpekar att det
tidigare har anförts som skäl mot en försäljning att
kapitalmarknaden  inte  kan  absorbera det  aktuella
utbudet   av   tillgångar.   Med   en   globaliserad
kapitalmarknad anses detta dock inte längre vara ett
hållbart argument. Försäljningen bör ske successivt,
säger  motionärerna.  De  anser  att  det  nuvarande
konjunkturläget   gör   det   svårt   att  göra   en
prioritering av vilka företag som bör säljas  först,
men erinrar om att Folkpartiet tidigare har pekat ut
följande företag som lämpliga för försäljning:  hela
det  statliga innehavet i Telia Sonera AB, innehavet
i Nordea  Bank  AB,  OMHEX  AB,  Civitas  Holding AB
(bl.a.  Vasakronan),  Vin  & Sprit AB, Sveaskog  AB,
Assi  Domän  AB  (dotterbolag  till   Sveaskog  AB),
Sveriges   Bostadsfinansieringsaktiebolag    (SBAB),
Vattenfall  AB,  LKAB,  SAS  AB, SJ AB, Apoteket AB,
Luftfartsverket (affärsverk) och Teracom AB.
Det finns ytterligare missgrepp  inom den statliga
företagssfären.  Det  är  t.ex.  inte  rimligt   att
Vattenfall gjort stora investeringar i kolgruvor och
koleldade  kraftverk  i  Tyskland. De uppmärksammade
misstankarna  om  mutbrott  respektive   bestickning
kring Systembolaget respektive Vin & Sprit AB väcker
frågan  om hur den statliga ägarrollen utövats.  Det
är också  angeläget  att avskaffa Apotekets monopol.
Det  är inte bara Folkpartiet  som  är  kritisk  mot
staten   som  bolagsägare.  Oberoende  organ,  såsom
Förtroendekommissionen   och   Riksrevisionen,   har
kritiserat  det  statliga bolagsinnehavet. Frågan om
löner och andra villkor  för  höga chefer i statliga
bolag  har  diskuterats  många  gånger.  Folkpartiet
tycker att löner och övriga förmåner till personer i
företagsledande  och  därmed jämförlig  ställning  i
statliga företag skall  vara  konkurrenskraftiga  så
att rekrytering inte försvåras, men de får inte vara
löneledande  i  förhållande  till jämförbara företag
inom det privata näringslivet. Folkpartiet anser att
det  sammantaget  finns  så  många  anmärkningar  på
staten  som  bolagsägare  att  en   kommission   bör
tillsättas  för  att granska bristerna i de statliga
bolagen.
I tre motioner från Kristdemokraterna - motionerna
2003/04:N22,   2004/05:N256   och   2004/05:N393   -
förordas också försäljning  av  statliga  företag. I
den förstnämnda motionen begärs ett tillkännagivande
om   ökad   ägarspridning   genom  utförsäljning  av
statliga företag. Tre tillkännagivanden  föreslås  i
den andra motionen, nämligen om ägarpolitik vid vägs
ände,  om  viktiga  händelser  2003 och om ägande av
statliga  företag.  Ytterligare 8  tillkännagivanden
föreslås i den tredje  motionen  -  om att det skall
finnas  ett  tydligt  formulerat  skäl  till  varför
staten  skall  äga  ett visst bolag, om att  frigöra
statens låsta kapital,  om  vikten  av att utöka det
enskilda  ägandet,  om försäljning av statligt  ägda
företag, om Akademiska Hus AB, om Green Cargo AB, om
SJ  AB  och om AB Swed  Carrier.  I  den  sistnämnda
motionen   begärs   vidare   att   regeringen  skall
tillsätta   en   utredning   som   ser  över   olika
möjligheter för enskilda att satsa mindre  belopp än
de som krävs för att köpa en hel börspost när staten
erbjuder   ett  företag  till  försäljning  och  att
regeringen skall  tillsätta  en  utredning  för  att
belysa  hur  staten på ett bättre sätt kan utöva sin
subsidiära,   stödjande,    roll   vad   gäller   de
samhällsintressen som för närvarande  tillvaratas av
helägda   statliga   bolag   samt   hur  det  civila
samhällets  engagemang  i  dessa  bolag skall  kunna
ökas.
Den allmänna motiveringen i de tre  motionerna  är
likartad  och  går  ut  på  följande. Statens roll i
samhällsekonomin  skall  vara att  sätta  ramar  och
övervaka  spelreglerna  på  marknaden,  ansvara  för
samhällsplanering och infrastruktur  samt  att skapa
förutsättningar   för   långsiktig  tillväxt,  anför
motionärerna. De anser att  när  staten agerar såväl
domare som spelare på marknaden är  risken  stor att
konkurrensen  snedvrids  och att investeringar  inte
görs på ett optimalt sätt  i  de  företag som har de
bästa  förutsättningarna.  Eftersom  staten   sätter
spelreglerna   inom   näringspolitiken  bör  staten,
enligt motionärerna, inte  själv  äga  företag, utom
när det finns särskilda skäl för det. Statens dubbla
roller       inom      näringspolitiken      hindrar
förutsättningarna    för   en   sund   och   rättvis
konkurrens, säger motionärerna.  De  menar  att  det
finns  många  skäl  för  en  försäljning  av statens
aktier.  Ett är att renodla statens roll. Ett  annat
är att ägandet  bör  spridas. Ett tredje skäl är att
det  förbättrar förutsättningarna  för  det  berörda
företaget  -  en ägarspridning ger företaget kapital
för    framtida   investeringar,    vilket    enligt
motionärerna inte bör finansieras via statsbudgeten.
Försäljningen  skall ske till marknadsmässiga priser
och i den takt som  är  möjlig med hänsyn till bl.a.
andra   introduktioner   på  aktiemarknaden,   säger
motionärerna.  De  anser  vidare   att   bolag  vars
verksamhet     motiveras     av     ett     särskilt
samhällsintresse bör, när så är möjligt, drivas  som
ett  s.k.  samhällsnyttigt  företag. Till de företag
som  motionärerna  menar snarast  kan  säljas,  hela
eller  i  delar,  hör  bl.a.   Boxer   TV-Access  AB
(Teracom),  Civitas  Holding  (Vasakronan),  Lernia,
SBAB, Vattenfall, Vin & Sprit samt  resterande delar
av Nordea, OMHEX, SAS och Telia Sonera.  De  företag
som  är  aktuella  är  sådana  som är verksamma inom
konkurrensutsatt  verksamhet,  anser   motionärerna.
Monopolföretag    kan   dock   inte   säljas   innan
omstrukturering   skett.   Vid   utförsäljning   bör
allmänheten och de  anställda  i  företagen  vara en
viktig målgrupp, anför motionärerna.
Den socialdemokratiska ägarpolitiken har nått vägs
ände,  sägs  det  vidare  i  motionen.  Motionärerna
hänvisar till olika händelser under det gångna  året
-  mutskandaler,  satsningar  på kolkraft i Central-
och  Östeuropa  samt brandkårsutryckningar  för  att
återställa   förlorat   kapital.   Staten   bedriver
affärsverksamheter   som   inte   skulle   passa   i
aktieportföljen hos en etisk aktiefond - sprit, spel
och brunkol svarar för huvuddelen av vinsten från de
statliga  bolagen,  anför  motionärerna. De hänvisar
till   olika  granskningar,  bl.a.   av   Riksdagens
revisorer  år  2003 och av Förtroendekommissionen år
2004, som enligt  motionärerna visar att regeringens
målstyrning inte fungerar.
Under   rubriken   Viktiga   händelser   år   2003
kommenteras   i  motionen   följande   11   företag:
Apoteket,  Bothia   Garanti,  SJ,  Sveaskog,  Svensk
Exportkredit,  Svenska   kraftnät,   Svenska   Spel,
Systembolaget, Teracom, Vattenfall, Vin & Sprit.
Det statliga ägandet är till nackdel för ekonomins
funktionssätt, för företagen och deras anställda och
innebär en orimlig inlåsning av statens förmögenhet,
anförs   det   i   den   tidigare   nämnda  motionen
2004/05:N256  (kd). Motionärerna förordar  två  sätt
att frigöra detta kapital - dels genom omvandling av
vissa  företag  som   för   närvarande  bedriver  en
verksamhet som har ett samhällsintresse till vad som
benämns   samhällsnyttiga   företag,    dels   genom
försäljning  av företag och verksamheter som  agerar
på  ett  konkurrensutsatt   område.   För  att  även
småsparare  skall  kunna  ta del av erbjudanden  vid
försäljning av statliga företag bör det vara möjligt
att teckna sig för färre aktier  än  en börspost (en
börspost  motsvarar  ett  halvt eller en  fjärdedels
basbelopp),  anför  motionärerna.  De  föreslår  att
regeringen skall anmodas  att tillsätta en utredning
med  uppgift  att  se  över  olika  möjligheter  för
enskilda att satsa mindre belopp  än  dem  som krävs
för att köpa en hel börspost.
Det finns ett antal statligt ägda företag som helt
eller  delvis utövar en verksamhet som motiveras  av
särskilda    samhällsintressen,    bl.a.   AB   Göta
kanalbolag,  IRECO Holding AB, Norrland  Center  AB,
Kungliga  Operan   AB,  AB  Svensk  Bilprovning  och
Systembolaget  AB,  säger  motionärerna  vidare.  De
föreslår att regeringen skall uppmanas att tillsätta
en utredning för att belysa hur staten på ett bättre
sätt än vad som gäller  för  närvarande  skall kunna
utöva    sin    roll    beträffande    de   aktuella
samhällsintressena.  En  sådan utredning bör  beakta
ett antal omständigheter som  redovisas  i  motionen
under   följande   rubriker:   Det  allmännas  roll;
Delägare  eller  medlemmar; Kapital;  Omvandling  av
statliga bolag.
I  motion  2004/05:N256  (kd)  är  slutligen,  som
nämnts,  ett antal  företag  föremål  för  särskilda
yrkanden,  nämligen  Akademiska Hus, Green Cargo, SJ
och Swedcarrier.
I  ytterligare  en  motion  från  företrädare  för
Kristdemokraterna,   motion   2004/05:T459,   berörs
statens ägande i ett specifikt  bolag,  nämligen SAS
AB. Från konkurrenssynpunkt behöver staten  se  över
sitt ägande i SAS, eftersom företaget är verksamt på
en marknad som drivs på affärsmässiga grunder, anför
motionärerna.  Deras  principiella syn är att staten
inte  bör  äga  företag  som   är  verksamma  på  en
avreglerad marknad. Det är olyckligt att staten både
beslutar om spelreglerna och samtidigt är ägare till
en av aktörerna på marknaden, menar motionärerna. De
anser att det för företaget och  dess  anställda  är
bättre  med  andra ägare än staten, bl.a. med hänsyn
till eventuella behov av kapitaltillskott.
Fyra   tillkännagivanden    föreslås    i   motion
2003/04:N24  (c),  nämligen om att en ökad spridning
av det statliga ägandet  skulle  bidra positivt till
tillväxten  och  välfärden, om att statliga  företag
verkar på andra villkor  än  privata aktörer, vilket
snedvrider  konkurrensen,  om  att  staten  har  ett
ansvar   i  de  fall  konkurrensen  mellan   privata
entreprenörer   på   en  offentligt  tillhandahållen
tjänst är så svag att  konsumenterna inte enkelt kan
välja bort företag som tummar  på  kvaliteten och om
att de speciella samhällsintressen som  det statliga
utförandet   representerar  genom  reglering   eller
kontraktering    kan    tillgodoses    av    privata
entreprenörer  till  både  lägre kostnader och högre
kvalitet.  Vidare begärs i motionen  att  regeringen
tydligt skall  motivera  varför  vart  och ett av de
statligt  ägda företagen skall förbli statligt  ägda
och   i   övriga    fall    förbereda   försäljning.
Centerpartiet   vill   renodla   statens    roll   i
näringspolitiken till att avse tillhandahållande  av
goda  förutsättningar  för  människor att starta och
driva företag. Statliga företag  konkurrerar  aldrig
på  lika  villkor  som  privat  ägda  företag, anför
motionärerna. De konstaterar att majoriteten  av  de
statliga  företagen  drivs  som  aktiebolag,  vilket
innebär   att  risken  begränsas  till  det  insatta
kapitalet. Eftersom staten via skatten förfogar över
delar av medborgarnas  inkomster  och  förmögenheter
behöver    den    egentligen    inte   aktiebolagets
riskbegränsning, säger motionärerna.  De  anser  att
även  om  det  i sig är positivt att staten inte tar
risker med medborgarnas  pengar  kvarstår det faktum
att statligt ägda företag har andra  förutsättningar
än övriga aktörer, vilket snedvrider konkurrensen.
I  samband  med  försäljning  av  företag  är  det
angeläget  att  betona statens ansvar för  att  inte
orsaka  kaos på de  finansiella  marknaderna,  anför
motionärerna  vidare.  Detta  kan t.ex. innebära att
vissa   bolag   bör   omstruktureras    innan    den
affärsmässiga  delen  säljs.  Staten  har  också ett
ansvar  att se till att aktieägarna - medborgarna  -
får ut ett bra pris och att tillse att försäljningen
genomförs   så   att   konkurrensen  främjas,  anser
motionärerna.  De föreslår  att  regeringen  tydligt
skall  motivera  varför   det   statliga  ägandet  i
respektive företag bör kvarstå i  stället  för  att,
som  enligt  motionärerna  sker,  låta  påskina  att
statliga  företag  är  en  förebild för privata. Där
inga  motiv  för  statligt  ägande   föreligger  bör
försäljning förberedas, anför motionärerna.
Statligt ägande är dock motiverat i vissa fall, då
strategiska  nationella intressen föreligger,  menar
motionärerna.  De  anser  att  tillhandahållandet av
grundläggande infrastruktur såsom  vägar, järnvägar,
el- och bredbandsnät, m.m. representerar strategiska
nationella  intressen.  En  fri  konkurrens   mellan
operatörerna  ligger generellt sett i konsumenternas
intresse, säger  motionärerna.  De  menar att staten
har  ett  ansvar  i de fall där konkurrensen  mellan
privata    entreprenörer     på     en    offentligt
tillhandahållen tjänst är så svag att  konsumenterna
inte  enkelt  kan  välja bort företag som tummar  på
kvaliteten.  Väl använd  kan  dock  reglering  eller
kontraktering   av   marknader   som   ställs   till
förfogande för privata entreprenörer vara ett bättre
instrument   än   ett   statligt   utförande,  anser
motionärerna. Det kan handla om att post skall delas
ut i hela landet, att naturliga monopol  inte får ta
ut  för  höga  priser  eller att friskolor inte  får
avvisa vissa elever. De  speciella samhällsintressen
som  det  statliga utförandet  i  vissa  fall  skall
representera  kan, i fall av väl genomförd reglering
eller kontraktering, lika bra tillgodoses av privata
entreprenörer till  både  lägre  kostnader och högre
kvalitet, anför motionärerna.
I   motion   2004/05:N310   (c)   föreslås    fyra
tillkännagivanden,  nämligen om att verksamheter som
finns på en marknad skall konkurrensutsättas, om att
statens primära ägande  skall  bestå i infrastruktur
och tillväxtskapande verksamhet,  om  att en översyn
skall   göras   i   syfte   att   avveckla  statliga
verksamheter som är direkt marknadsanknutna  och  om
att statlig verksamhet som bedrivs i form av monopol
inte  skall åläggas avkastningskrav. Staten är ägare
till och  bedriver  en mängd verksamheter som är väl
anpassade till att bedrivas  på  en  marknad,  säger
motionärerna.  De anser att grundprincipen för dessa
verksamheter bör  vara  att de skall bedrivas på ett
konkurrensutsatt sätt. Statens  ägande bör i stället
vara  inriktat  på  områden såsom vägar,  järnvägar,
eldistributionsnät    och    telestationer,    menar
motionärerna.  Vem  som  utför   tjänster  på  dessa
områden  är  dock,  enligt  motionärerna,  inte  ett
primärt statligt åtagande och  bör  därför skötas på
en  konkurrensutsatt  marknad, med undantag  för  de
fall   då   marknaden   inte    fungerar    på   ett
tillfredsställande   sätt.   De  anser  att  statens
kvarvarande  ägarandel  i Telia  Sonera  därmed  bör
bibehållas i statlig ägo, medan däremot verksamheter
som för närvarande bedrivs  via  SJ, Green Cargo och
delar av Vattenfall bör avvecklas.

Statens ägarutövning m.m.


I motion 2003/04:N21 (m) föreslås  tillkännagivanden
om  risken  för  kapitalförstöring  i  de   statliga
företagen  och  om  stopp  för  det  som  sägs  vara
hemlighetsmakeriet  vid förvaltningen av de statliga
företagen. Vidare begärs  att regeringen skall lägga
fram förslag om helt offentliga bolagsstämmor i alla
statliga företag. En illustration av att staten inte
agerar    professionellt   som   företagsägare    är
användningen    av    det    särskilda    kontot   i
Riksgäldskontoret för insatser i av staten  hel- och
delägda  bolag  som  inrättades  våren  2003,  säger
motionärerna.    De    erinrar   om   att   Moderata
samlingspartiet motsatte  sig  inrättandet  av detta
konto  av  flera  skäl,  bl.a.  att  det innebär ett
kringgående      av     budgetlagens     krav     på
bruttoredovisning  och att kontot skulle riskera att
användas  för  att  slussa   pengar   från  lönsamma
statliga  företag  till olönsamma, vilket  kan  leda
till betydande kapitalförstöring  genom  risken  att
ytterligare resurser förstörs i de olönsamma företag
som  får  tillskott  från  kontot  och risken att de
lönsamma företag som dräneras på kapital skadas.

Hanteringen av vissa statliga bolag  visar att det
finns  betydande brister i form av mörkläggning  och
hemligstämplar,  anför  motionärerna.  De erinrar om
att  när  det  statliga  bolaget Teracom hade  extra
bolagsstämma   i   november   2001   hemligstämplade
Kulturdepartementet  dagordningen  till  bolagsstäm-
man. Riksdagsledamöter,  som  har  rätt att närvara,
visste  alltså  inte  i förväg vilka frågor  stämman
skulle behandla, och allmänhet och journalister hade
inte rätt att närvara. När SJ tvingades att upprätta
en kontrollbalansräkning  per  den 30 september 2003
fick riksdagens ledamöter tillgång  till  den  först
den 13 december 2003, säger motionärerna. De påpekar
vidare  att  när regeringen i november 2001 föreslog
en kreditgaranti  på 2 miljarder kronor till Teracom
gjordes   bedömningen    att   bolagets   ekonomiska
ställning  inte  kunde  redovisas   i  propositionen
(prop. 2001/02:76) och heller inte var nödvändig för
riksdagens beslut. Allt underlag var hemligstämplat.
Motsvarande hemlighetshållande gällde när regeringen
under våren 2003 och våren 2004 i fem  propositioner
föreslog     rekonstruktioner     rörande    Svenska
Skogsplantor AB (prop. 2002/03:24),  Teracom  (prop.
2002/03:64),    SJ    (prop.   2002/03:86),   Svensk
Exportkredit  (prop. 2002/03:142)  och  Green  Cargo
(prop.  2003/04:  15),  påpekar  motionärerna.  Inga
beslutsunderlag har redovisats i propositionerna och
departementets   akter  har  hemligstämplats  i  sin
helhet,  säger  motionärerna.   De   hänvisar   till
Riksrevisionens    tidigare    nämnda   rapport   om
Vattenfall,  i  vilken  sägs att den  s.k.  formlösa
styrningen   av   Vattenfall,    dvs.   utbytet   av
information mellan bolaget och ägarförvaltningen som
inte  dokumenteras  i  alla  delar,  har   begränsat
Riksrevisionens   möjligheter  att  bedöma  hur  den
interna  kontrollen  av  beredningsprocessen  mellan
bolag och ägarförvaltning varit utformad och att det
inte varit  möjligt att få tillgång till information
om Vattenfalls  dotterbolag  i Tyskland, på grund av
det     tyska     minoritetsskyddets     utformning.
Motionärerna   anser   att   i  praktiken  kan  inte
riksdagens,  i regeringsformen,  stadgade  rätt  och
skyldighet   att   granska   rikets   styrelse   och
förvaltning  uppfyllas   vad   avser   de   statliga
företagen.
En   grundläggande   princip   för   det   svenska
folkstyret   är   en   långtgående  öppenhet,  anför
motionärerna.    Ytterst    vilar    ansvaret    för
granskningen av hur förvaltningen  av  de gemensamma
tillgångarna   sköts   på  folkets  valda  ombud   i
riksdagen. Det är dock uppenbart  att samma öppenhet
inte  kan  råda  i  ett  företag  som verkar  på  en
konkurrensutsatt   marknad   som   i   en  offentlig
förvaltning, vilket pekar på en i praktiken  olöslig
motsättning    mellan    folkstyrets   grundläggande
principer och rimliga krav på skydd av konfidentiell
information i statliga företag,  säger motionärerna.
De  anser  dock  att  så länge betydande  belopp  av
skattebetalarnas    medel     är     uppbundna     i
företagsverksamhet  måste  öppenheten  i de statliga
företagen öka. Allmänhet och journalister  måste ges
en  ovillkorlig  rätt att närvara vid bolagsstämmor,
dagordningar  måste  vara  utan  hemligstämplar  och
underlag för större  beslut på bolagsstämmorna måste
vara offentliga, menar motionärerna. De anser vidare
att offentlighetsprincipen  skall  gälla  i statligt
ägda  företag  om  inte  riksdagen  beslutar  annat.
Självfallet  måste  sekretess råda om sådant som  av
affärsmässiga skäl inte  bör  vara  offentligt,  men
undantag   från  offentlighetsprincipen  i  statliga
bolag skall regleras i lag, sägs det.
Ett    tillkännagivande     om     åtgärder    mot
åldersdiskriminerande   regler   för   ledamöter   i
styrelser för statliga bolag m.m. föreslås  i motion
2004/05:So357  (fp).  Sverige är betydligt sämre  än
andra länder på att ta  till  vara äldres kompetens,
säger    motionärerna.   De   påpekar    att    FN:s
generalsekreterare  Kofi Annan ser det som naturligt
att  använda  sig  av  den   75-årige   Hans   Blixs
kompetens,  medan  den  svenska regeringen menar att
det inte skall vara tillåtet för den som fyllt 70 år
att sitta i en statlig bolagsstyrelse.  Signalen är,
enligt motionärerna, tydlig - alla som fyllt  65  år
skall  ägna  sig  åt  annat än produktivt arbete. De
anser  att  det behövs förändringar  av  regeringens
regler  om  åldersgränser   för   äldre  i  statliga
styrelser m.m.
Olika frågor rörande statens ägarutövning  tas upp
i   de   två   motionerna   2003/04:N22   (kd)   och
2004/05:N256   (kd).   I  den  förstnämnda  föreslås
tillkännagivanden om förtroendekrisen  för  statliga
företag  och  om förvaltning av statliga företag.  I
den sistnämnda motionen föreslås tillkännagivanden i
sex avseenden,  nämligen  om  behovet  av  en  etisk
policy  för  regeringens  ägarförvaltning  samt  för
företag   med   statligt   ägande,   om   att  samla
förvaltningen  av  samtliga statligt ägda bolag  hos
ett departement, om  de  statliga bolagsstyrelsernas
sammansättning,    om    skyndsam    beredning    av
Offentlighets-  och sekretesskommitténs  förslag  om
att statligt ägda  bolag  i likhet med vad som redan
gäller för kommunalt ägda bolag  skall  omfattas  av
offentlighetsprincipen,    om    genomlysningen   av
statligt ägda företag samt om vikten  av  konsulters
oberoende  och  avvägningen  mellan dels ackumulerad
kunskap  och  erfarenhet,  dels  betydelsen   av  en
"second  opinion".  Vidare begärs att regeringen,  i
samråd med riksdagens  partier, skall utarbeta en ny
modell för hur frågor rörande  företag  med statligt
ägande skall hanteras i framtiden och att regeringen
skall anmodas att lägga fram förslag som innebär att
Sverige   kan  efterleva  de  rekommendationer   som
utarbetats av EU:s revisionskommitté.
Motiveringarna bakom de båda nyssnämnda motionerna
är  likartade  och  redovisas  här  samlat.  Statens
agerande på marknaden och regeringens förvaltning av
de statliga  bolagen måste stå på en etisk grund och
staten  skall  som   ägare  agera  som  föredöme  på
marknaden, anför motionärerna.  De hänvisar till att
många  privata  företag har insett  behovet  av  att
utveckla   etiska   och    sociala   principer   för
verksamheten    och    att    ställa     krav     på
underleverantörerna.   Även   Stockholmsbörsen   gör
etiska   avvägningar.   Trots   att   regeringen   i
skrivelsen redovisar förekomsten av etisk policy som
utarbetats  av  respektive företag och slår fast att
alla bolag bör ha  en  väl  förankrad  och  gemensam
etisk värdegrund saknas en övergripande etisk policy
både  för  regeringens  ägarförvaltning  och för  de
statliga  företagens verksamhet, menar motionärerna.
De föreslår att regeringen snarast skall utarbeta en
sådan policy  och  ansvara  för  att  den  omsätts i
praktiken  och sedan följa upp den etiska policyn  i
den årliga redogörelsen för statligt ägda företag.
Under rubriken Förtroendekris för statliga företag
hänvisas i den  ena  av  de  här aktuella motionerna
till att Förtroendekommissionen  i  sitt  betänkande
Näringslivet    och    förtroendet   (SOU   2004:47)
konstaterade  att  förtroendet   för   de   statliga
företagens  ledningar  är lågt. Motionärerna erinrar
om   att  kommissionen  pekade   på   följande   fem
företeelser  som  orsaker  till förtroendeproblemet:
höga       ersättningsnivåer      och      olämpliga
ersättningssystem,    felaktig    och    missvisande
ekonomisk  information, otillbörligt utnyttjande  av
marknadsställning eller informationsöverläge, oklara
roll-  och  ansvarsgränser  samt  svagt  underbyggda
strategier och dåliga affärsbeslut.
Regeringens  förvaltning  uppvisar stora brister i
ägarstyrningen,  anför motionärerna.  De  menar  att
ägaruppdraget  är  otydligt   och   att   regeringen
använder flera olika dokument i ägarstyrningen.  Den
omfattande  flora  av  styrdokument  som  finns  för
närvarande måste begränsas och bolagets övergripande
mål  och  syfte  skall  redovisas i bolagsordningen,
föreslår motionärerna. De  anser  att  regeringen  i
övrigt  skall  förmedla  statens målsättningar genom
ägardirektiv   som  fastställs   på   bolagsstämman.
Bolagens mål skall,  enligt  motionärerna, redovisas
dels i kvartalsrapporter och årsredovisningar,  dels
i  regeringens  årliga  skrivelse till riksdagen. De
uppsatta målen måste följas  upp  bättre  än vad som
för närvarande sker, menar motionärerna. De föreslår
att  regeringen - när ett mål kommuniceras till  ett
bolag     -    samtidigt    skall    klargöra    hur
återrapporteringen  skall  gå till, varvid i princip
all  återrapportering  skall  göras   skriftligen  i
kvartalsrapporter eller årsredovisningar.
Att    flera   olika   departement   arbetar   med
bolagsfrågor  gör  att  staten  inte  använder  sina
resurser  på  bästa  sätt  och att den kompetens som
byggts  upp på Näringsdepartementet  inte  utnyttjas
fullt  ut,   menar   motionärerna  vidare.  För  att
Regeringskansliets resurser skall utnyttjas på bästa
sätt och för att enhetlighet och en större överblick
av statens förvaltning  av  bolagen skall skapas bör
samtliga bolag med statligt ägande  förvaltas av ett
departement, anser motionärerna. De erinrar  om  att
en     sådan     omorganisation    av    regeringens
bolagsförvaltning       har      föreslagits      av
Förtroendekommissionen och  tidigare  har efterlysts
av Riksdagens revisorer och menar att det  nu är hög
tid att den genomförs.
En viktig del av ägarstyrningen är utvärdering  av
styrelser  och  nominering  av  nya styrelser, anför
motionärerna.  De  konstaterar att  tjänstemän  från
departementen,   riksdagsledamöter   och   politiska
tjänstemän utgör en  stor andel av bolagsstyrelserna
och  att  Regeringskansliet   har  representation  i
närmare   70  % av bolagens styrelser.  Motionärerna
anser,  i  likhet  med  Förtroendekommissionen,  att
regeringen bör  minska bolagsförvaltarnas engagemang
i styrelserna och  i  stället  låta  dem  arbeta med
utvärderings-         och         nomineringsarbete.
Riksdagsledamöternas  roll  i  styrelser   är  något
oklar, säger motionärerna. Visserligen representerar
även  riksdagsledamöterna  ägaren,  staten,  men  de
kommer  till  skillnad från departementsföreträdarna
inte   från   den   myndighet    som    svarar   för
ägarförvaltningen.     Motionärerna     anser    att
ägarrepresentanter   som   tillsätts   på  politiska
meriter  kan  öka  risken  för målkonflikter  mellan
ägare och bolag. Nominering av riksdagsledamöter och
politiska tjänstemän till styrelseuppdrag i statligt
ägda bolag får inte ske rutinmässigt, utan ledamöter
i   statliga  bolagsstyrelser  skall   utses   efter
förtjänst  och  skicklighet,  anför motionärerna. De
menar  att  när  det  gäller  bolag   med  särskilda
samhällsintressen    eller    bolag    som    ålagts
samhällsåtaganden, såsom t.ex. Posten, Systembolaget
och  Svenska  Spel,  är  det  viktigt  med  en  viss
politisk  representation  i  styrelsen.  I  de  fall
riksdagsledamöter eller andra politiker skall ingå i
en  bolagsstyrelse,  skall det finnas representanter
från  såväl  regeringsbärande   partier   som   från
oppositionen, föreslår motionärerna.
Det  stora  antalet  dotterbolag  till de statliga
företagen  gör  att riksdagens inflytande  över  den
statliga företagssfären minskar, hävdar motionärerna
och   anser   att   detta    framgår    tydligt   av
Riksrevisionens granskning av Vattenfall,  ett bolag
som  bedriver  större  delen  av  sin  verksamhet  i
utländska dotterbolag. De statligt ägda  bolagen har
ungefär  250  dotterbolag,  uppger motionärerna.  De
framhåller   att   flera  dotterbolag   har   sådana
verksamheter som riksdagen tidigare fattat beslut om
skall  drivas  i  statlig   regi   och   andra   har
samhällsåtaganden  att  uppfylla eller andra mål som
kan  vara  av  politisk  karaktär.  Det  finns  även
dotterbolag  vars  verksamhet  inte  är  en  del  av
moderbolagets kärnverksamhet, säger motionärerna. De
anser att riksdagen  för  närvarande  inte har någon
samlad bild av de olika dotterbolagen i den statliga
bolagssfären,  varför regeringen bör ges  i  uppdrag
att upprätta en  förteckning  över  dotterbolag till
statligt   ägda   bolag,   med  en  beskrivning   av
dotterbolagens   verksamhet   och   yttranden   över
huruvida    verksamheten    är    hänförlig     till
moderbolagens    kärnverksamhet   eller   inte.   De
dotterbolag   som  är   hänförliga   till   bolagets
kärnverksamhet  eller  som har samhällsåtaganden bör
inte få säljas utan riksdagens  medgivande, föreslår
motionärerna. Likaså bör de statliga bolagen inte få
göra  större investeringar i form  av  uppköp  eller
start av dotterbolag utan riksdagens medgivande.
Ett annat  problem  som  leder  till  en bristande
demokratisk  kontroll  av  det  statliga ägandet  är
regeringens   -   som   det   sägs   -  rutinmässiga
hemligstämpling  av  alla  handlingar som  berör  de
statligt ägda företagen och  dess  vägran  att,  ens
under  överenskommelse  om  bevarad sekretess, delge
riksdagens partier dokument som  är av betydelse för
att  riksdagens  ledamöter och partier  skall  kunna
bilda sig en uppfattning  som  företagens situation.
Härigenom omöjliggörs uppgiften  för  riksdagen  att
vara   folkets   främsta   företrädare.   Det  finns
påtagliga problem med statligt ägande av företag som
agerar   på   en   konkurrensutsatt  marknad,  anför
motionärerna. Å ena sidan har riksdagen ett legitimt
intresse  av  insyn,  å  andra  sidan  kan  bolagets
affärsmässiga intressen  skadas  av den öppenhet och
tidsåtgång   som   en  riksdagsbehandling   innebär,
konstaterar   motionärerna.    De    föreslår    att
regeringen,  i  samförstånd  med  riksdagen, snarast
skall  utforma  en  modell  för  hur frågor  rörande
statliga  bolag skall hanteras i framtiden,  så  att
såväl  riksdagens   legitima   krav   på  insyn  och
delaktighet som bolagens affärsmässiga intressen kan
tillgodoses.  Regeringen bör också skyndsamt  bereda
Offentlighets-  och  sekretesskommitténs  förslag  i
betänkandet Insyn och sekretess (SOU 2004:75) om att
statligt  ägda  bolag,  i  likhet  med vad som redan
gäller för kommunalt ägda bolag, skall  omfattas  av
offentlighetsprincipen, anför motionärerna.
Trots    regeringens    högt   ställda   mål   för
genomlysning av de statligt ägda företagen finns det
mycket övrigt att önska när  målsättningarna omsätts
i praktisk handling, anser motionärerna  vidare.  De
menar  att  redovisningen  för de statliga företagen
måste göras tydligare och mer  enhetlig, eftersom en
bristande enhetlighet över tiden  och  mellan  olika
företag  sägs  försvåra  för riksdagen, medierna och
allmänheten  att granska företagen  och  regeringens
förvaltning av  dem. Alla statliga bolag skall följa
Stockholmsbörsens  regler,  vilket bl.a. innebär att
de   skall   ha   en  egen  hemsida  och   publicera
kvartalsrapporter   senast    två    månader   efter
kvartalets slut, anser motionärerna. De föreslår att
på   motsvarande   sätt   som  börsbolagen  har   en
skyldighet  att  rapportera  viss  information  till
börsen  skall  de statliga bolagen  rapportera  till
näringsutskottet,    i   förekommande   fall   under
sekretesslöfte. Motionärerna anser vidare att staten
skall föregå med gott  exempel  när  det  gäller att
säkerställa revisorernas oberoende. Därför bör samma
revisorsfirma inte kunna utföra uppdrag som  revisor
och  rådgivare till samma bolag, menar motionärerna.
Dessutom  bör  revisorernas mandatperioder begränsas
så  att  de  följer   de  rekommendationer  som  EG-
kommissionen har utfärdat  och  som  innebär att den
som är huvudansvarig för ett revisionsuppdrag  i ett
företag av allmänt intresse skall bytas ut inom  sju
år  från tidpunkten för valet till uppdraget. Det är
viktigt   att  de  konsulter  och  specialister  som
anlitas av  regeringen  för  att ge råd i frågor med
anknytning  till  statliga  företag   har   en   hög
trovärdighet   och   ett   oberoende  gentemot  både
regeringen och bolaget i fråga,  anför motionärerna.
De anser att regeringen bör vara uppmärksam  på  det
förtroendeproblem som kan uppkomma med konsulter som
under  lång tid har arbetat med ett och samma bolag,
vilket ger  fördelen av kunskap om och erfarenhet av
företaget  och   den   bransch  det  verkar  i,  men
samtidigt  kan innebära att  det  inte  kommer  till
stånd någon  granskning av huruvida de råd som getts
tidigare har varit  riktiga.  Regeringen  bör därför
förklara  den  avvägning  som  görs  av  å ena sidan
ackumulerad  kunskap och erfarenhet och å den  andra
sidan bristen  på "second opinion" och behovet av en
ny oberoende konsult  som  inte  har bindningar till
råd som har getts tidigare.
Riksdagen  beslöt  våren 2003 (prop.  2002/03:100,
bet. 2002/03:FiU21) bl.a.  att  godkänna att högst 3
miljarder kronor skulle överföras  från  de statliga
bolagen  som  extra  utdelningar  år  2003 till  ett
särskilt konto i Riksgäldskontoret för insatser i av
staten    hel-    eller   delägda   bolag,   erinrar
motionärerna avslutningsvis om. Riksdagen beslöt att
göra vissa justeringar  i  regeringens  förslag, och
finansutskottet   anförde,   mot  bakgrund  av   ett
yttrande   från   konstitutionsutskottet,   att   om
ambitionen är att skapa  ett  bestående  system  för
omfördelning av kapital mellan statliga bolag är det
angeläget  att  ett  tydligt  regelverk  skapas  för
detta.  I det sammanhanget bör utredas hur förslaget
förhåller  sig  till budgetlagen och gällande praxis
om hur kapitalutdelningar  och kapitalinsatser skall
beslutas  och  redovisas,  menade   finansutskottet.
Motionärerna förordar att regeringen  snarast  skall
återkomma till riksdagen med förslag till en lag som
avgränsar kontots användning, anger hur de medel som
använts  skall redovisas i statsbudgeten och tydligt
avgränsar    regeringens    befogenhet    att   göra
kapitalinsatser   utan  att  i  förväg  ha  inhämtat
riksdagens godkännande.
Det  särskilda  kontot   i   Riksgäldskontoret  är
föremål för yrkande också i motion  2003/04:N24 (c).
Där  begärs ett tillkännagivande om att  alla  medel
från   statliga   hel-   och   delägda   bolag   och
användningen  av  dessa skall passera statsbudgetens
inkomst-  respektive   utgiftssida  i  enlighet  med
budgetlagens krav på bruttoredovisning.  Att tala om
marknadsmässiga villkor för statliga företag är inte
korrekt,  anför  motionärerna.  De  påpekar att  ett
privat  företag  kan  få  kapitaltillskott   vid  en
nyemittering  men  endast  om  ägaren  förfogar över
medel, medan de statligt ägda företagen via kontot i
Riksgäldskontoret  har  tillgång  till  statskassan.
Kontentan  blir  att  om ett statligt företag  skall
tillföras  mer kapital prövas  emissionen  inte  mot
förväntad vinst  utan  mot statens kapitalstyrka och
ytterst beskattningsrätten,  anför  motionärerna. De
framhåller  att under det senaste året  har  ca  1,5
miljarder  kronor   från  företag  som  Stattum  AB,
Sveaskog och Vin & Sprit återinvesterats i krisbolag
som SJ och Teracom och  ifrågasätter  hur  väl detta
rimmar  med  ett av regeringens mål för det statliga
ägandet, nämligen  att  skapa  värde för ägarna, det
svenska folket. Det svenska folket kan inte förvänta
sig  en  direkt  utdelning  av  vinsten  från  t.ex.
Sveaskog som en normal aktiesparare,  utan i stället
förs  pengarna  in  i  krisbolag  som  staten  skött
dåligt, säger motionärerna. De anser att  det  finns
risk  för att regeringen, genom det särskilda kontot
hos Riksgäldskontoret, systematiserar ett tricksande
med   budgetlagens    krav   på   bruttoredovisning.
Ordningen bör i stället  vara  att  alla  medel från
statliga hel- och delägda bolag och användningen  av
dessa    skall   passera   statsbudgetens   inkomst-
respektive  utgiftssida, i enlighet med budgetlagens
krav   på  bruttoredovisning.   Därmed   underställs
besluten   om   i   vilken  utsträckning  medel  bör
tillföras  bolagen  riksdagen  för  prövning,  anför
motionärerna.
I   motion   2004/05:N440    (mp)    begärs    två
tillkännagivanden,    nämligen   om   styrning   och
uppföranderegler för statligt  ägda  företag  och om
att  ett  statligt  ägande  alltid  skall utövas med
klara  ägardirektiv  och  ett  aktivt ägarinflytande
samt  uppfylla  vissa uppföranderegler.  Tyvärr  har
statligt ägande ibland  kommit  att  förknippas  med
osunt  uppförande  när  det gäller att värna miljön,
skattemoralen, konkurrensneutraliteten  eller t.o.m.
mänskliga rättigheter, anför motionärerna.  De anser
att  statligt  ägande  ibland  också  har kommit att
sammankopplas  med dålig service och med  ett  osunt
utnyttjande    av    kundernas    beroendeställning.
Motionärerna redovisar följande fyra exempel för att
åskådliggöra vad som åsyftas: Vattenfall har gått in
som  ägare av ett kraftföretag  i  Tyskland  som  är
engagerat i brytning och förbränning av brunkol, ett
dotterföretag     till    Posten    genomförde    en
företagsförsäljning  utomlands  för  att  minska sin
skatt,  SJ  (och  Banverket) har i ett flertal  fall
inte  lyckats  driva   tågtrafiken  enligt  gällande
tidtabell, Vattenfall har  misslyckats  både med att
hjälpa  sina  kunder  att  effektivisera och  därmed
minska sin energianvändning  och  med  att  bygga ut
förnybara energikällor samt med att se till att  det
finns  tillräckligt  med  reservkraft  för att täcka
energi- och effektbehoven under torrår. Staten måste
vara  mer aktiv och drivande både genom ägardirektiv
och genom  medverkan  i styrelserna i de företag den
äger,  särskilt där staten  är  ensam  ägare,  anför
motionärerna.  De  menar  att  ägardirektiven  måste
utformas  så  att varje företag följer och lever upp
till svenska lagar  och  direktiv, EU:s direktiv och
de konventioner och internationella överenskommelser
som  Sverige har ingått. Företagens  agerande  måste
också  leva  upp  till  de  demokratiska, moraliska,
personalpolitiska  och  sociala  mål  som  riksdagen
antagit  och  det  måste  tas   fram   förslag  till
uppföranderegler  för  statligt ägda företag,  säger
motionärerna.   De   föreslår   att   den   statliga
revisionen skall kontrollera  och årligen rapportera
hur  reglerna följs. Dessutom måste  staten,  enligt
motionärerna,  för  varje  statligt  ägt  företag ge
direktiv   om   att   företaget  skall  uppfylla  de
särskilda motiven och skälen  för att staten startat
företaget   eller   gått   in  som  ägare.   Statens
representanter  i  de statligt  hel-  eller  delägda
företagens styrelser måste verka för att de statliga
ägardirektiven efterlevs  och  att  även  företagets
ledning   uppfyller   ägardirektiven   och  har  den
kompetens, moral och ledarstil som erfordras,  anför
motionärerna.

Bolagsledningarnas löner och ersättningar


I motion 2003/04:N21 (m) begärs att regeringen skall
vidta  åtgärder  i  syfte  att  säkerställa  att  en
avgången  vd  i  ett statligt företag inte samtidigt
kan uppbära lön och avgångsvederlag. Vidare föreslås
tillkännagivanden  om  statens  kontroll  över vilka
pensionsavtal som ingås i statliga bolag och  om att
bonussystem     inte     skall     tillämpas     för
företagsledningarna  i  statligt  ägda bolag. Enligt
Riksdagens revisorers rapport Staten som bolagsägare
(2002/03:10)  tenderar  de  statliga  företagen  att
utnyttja det för vd mest förmånliga löne- respektive
pensionsavtalet, säger motionärerna. De  påpekar att
vissa  bolag träffar avtal om betydligt högre  löner
än  vad  som   gäller   för   generaldirektörer  för
affärsverk eller statliga myndigheter av motsvarande
storlek. Fem bolag har en ordning som innebär att en
avgången    vd    samtidigt    kan   uppbära    både
avgångsvederlag och lön, vilket  motionärerna finner
oacceptabelt.   De  kräver  att  regeringen   vidtar
åtgärder i syfte  att  säkerställa  att  det sker en
avräkning från avgångsersättningen om vd erhåller en
ny   anställning.  Riksdagens  revisorer  har  också
påpekat  att flera pensionsavtal uppvisar oklarheter
eller  saknar  uppgifter,  vilket  ger  utrymme  för
tolkningar  i  fråga  om vilka pensioner som bolaget
har att betala, erinrar  motionärerna  om. De finner
det  djupt otillfredsställande att staten  inte  har
bättre kontroll över vilka pensionsavtal som ingås i
de statliga bolagen.

Att  utforma ersättningar till företagsledning och
medarbetare  för  att  skapa  incitament för dem att
arbeta  mot  vissa  mål är i teorin  utmärkt,  anför
motionärerna. De menar  att  det  dock, både i teori
och  praktik,  är  svårt att utforma väl  fungerande
bonus- eller incitamentssystem.  För  det  första är
det   inte   lätt  att  konstruera  bonussystem  som
verkligen ger  de  rätta  incitamenten, sägs det. En
svårighet är att fastställa  parametrar  som  passar
företaget     i     alla    utvecklingsskeden    och
konjunkturfaser,  en  annan   att   säkerställa  att
incitamentsstrukturen  blir  sådan  att   ledningens
åtgärder      gagnar      företagets     långsiktiga
lönsamhetsutveckling   och  inte   mer   kortsiktiga
ambitioner. Ett annat problem med bonussystem är att
det  är  svårt  att leva upp  till  krav  på  insyn,
öppenhet  och transparens,  anför  motionärerna.  De
exemplifierar    med    att    Vattenfall    i   sin
årsredovisning  ger en utförlig beskrivning av  sitt
bonussystem, men  bolaget  kan inte offentliggöra de
träffade  bonusavtalen,  eftersom  bonusparametrarna
innefattar   nyckeltal  som  företaget   inte   vill
redovisa   för  sina   konkurrenter.   Problem   med
överdrivna bonusutbetalningar  och dåligt fungerande
incitamentssystem förekommer i såväl  privatägda som
statliga  företag, konstaterar motionärerna.  Enligt
deras mening  föreligger  det  dock en betydelsefull
skillnad mellan statliga bolag och  företag  som  är
noterade  på  börsen, genom att en privat aktieägare
kan  sälja sina  aktier  om  denne  inte  anser  att
företagets  styrelse  i  sina  relationer  till  den
verkställande  ledningen  tillvaratar företagets och
aktieägarnas  intressen. Särskilt  problematiskt  är
det med bonussystem  i  de  statliga företag som har
monopol,  menar  motionärerna.  Mot  denna  bakgrund
anser motionärerna att särskilda krav bör ställas på
företag som helt eller  delvis  ägs  av  staten.  De
verkställande  ledningarna  i  statligt  ägda  bolag
skall    därför    betalas   med   fast   lön,   och
incitamentsprogram   skall    inte    användas   för
företagsledningarna, anför motionärerna. De föreslår
att  regeringens  riktlinjer  om anställningsvillkor
för    personer    i    företagsledande    ställning
kompletteras  med en sådan  bestämmelse.  Av  staten
utsedda representanter  i  delägda företagsstyrelser
förutsätts agera i samma anda.
Ett  tillkännagivande om att  statsministerns  lön
bör vara  tak  för  chefslöner  i statliga bolag och
statliga    förvaltningar,   föreslås    i    motion
2004/05:N211 (m). Motionären konstaterar att 150 000
kr i månaden  och  en tjänstebil är löneförmånen för
vd i ett av de helstatliga  bolagen,  vartill kanske
kommer förmånliga pensionsavtal. Om chefer i privata
näringslivet  har  höga  löner  har motionären  inga
synpunkter på detta, eftersom det då inte handlar om
skattemedel. Att statliga chefer  skall  ha  löner i
den nivån är dock felaktigt, eftersom det handlar om
skattebetalarnas   pengar,   anser  motionären.  Han
påpekar att Sveriges Radio år  2003  anställde en ny
vd, varvid lönen sattes till 150 000 kr  i  månaden.
Att  statliga  verkschefer  och personer där skatter
eller  avgifter  finansierar verksamheten  skall  ha
högre  lön  än  t.ex.   statsministern   måste  vara
felaktigt, menar motionären. Han förvånas  över  att
t.ex. Vin & Sprits tidigare vd, efter endast fem års
tjänst, kommer att erhålla en pension som kommer att
kosta skattebetalarna 32 miljoner kronor.
I    två   motioner   från   Kristdemokraterna   -
2004/05:N256   och  2003/04:N22  -  tas  upp  frågor
rörande bolagsledningarnas löner och ersättningar. I
den    förstnämnda     motionen     föreslås     ett
tillkännagivande om ett tak på vd-lönerna i statligt
ägda  företag och det begärs att regeringen skall se
över     och      omarbeta      riktlinjerna     för
incitamentsprogram     samt     riktlinjerna     för
anställningsvillkor, avgångsvederlag  och  pensioner
för   vd   och  övriga  personer  i  företagsledande
ställning.  I  den  andra  motionen  finns  ett  mer
allmänt   yrkande   om   ett   tillkännagivande   om
förtroendekrisen      för      statliga     företag.
Motiveringarna bakom de båda motionerna är likartade
och redovisas här samlat. En av de faktorer som vägt
tyngst när det gäller uppkomsten av förtroendekrisen
är  de höga ersättningsnivåerna och  belöningssystem
för höga  befattningshavare som inte har tillräcklig
koppling till  prestation,  säger  motionärerna.  De
konstaterar      att      incitamentsprogram     och
avgångsersättningar  för  företagsledare  förekommer
även inom statligt ägda företag. Det är skamligt att
regeringen,   trots   allt   tal   om   excesser   i
näringslivet vad gäller löner  och bonusar, gjort så
litet  för  att  komma  till rätta med  problemen  i
statens egna företag, anser motionärerna. De påpekar
att direktörer i statligt  ägda  företag får bonusar
som  är  de högsta i jämförbara företag.  Trots  att
regeringen   antog  nya  riktlinjer  för  löner  och
förmåner till  personer  i företagsledande ställning
hösten 2003 kommer det att  dröja till år 2005 innan
Vattenfall   ser   över   sina   incitamentsprogram,
framhåller  motionärerna.  De  anser   att   det  är
beklämmande  att  regeringen  år 2004 medverkar till
att   ge  statliga  bolagsdirektörer   mycket   höga
lönelyft  -  t.ex.  är  löneökningarna  för vd:n för
Svenska Spel 12,5 % och för vd:n för Vattenfall  9,9
%.  Motionärerna  förordar  att det skall finnas ett
tak för hur mycket en vd i ett  statligt bolag skall
kunna få i ersättning, vilket innebär att en vd inte
bör ha en ersättning som är mer än  tio gånger högre
än medellönen i bolaget. Regeringen bör i skrivelsen
redovisa de ersättningar som betalas  ut  till  vd:n
och andra personer i företagsledande ställning i  de
olika    bolagen    samt   vilka   fallskärmar   och
pensionsavtal  som  finns,  anför  motionärerna.  De
menar vidare att de fallskärmar  som finns i form av
avgångsersättning bör ses över. För  närvarande  kan
en  sådan ersättning, enligt regeringens riktlinjer,
motsvara    24 månadslöner inklusive uppsägningstid.
Trots regeringens riktlinjer förekommer det dock att
ersättning  betalas   ut   i   36  månader  och  att
ersättningen inte minskas ifall  den  tidigare  vd:n
får   andra   inkomster,   uppger  motionärerna.  De
föreslår att den avgångsersättning  som  betalas  ut
till   personer   i  företagsledande  ställning  bör
motsvaras av den som  erbjuds  på  arbetsmarknaden i
övrigt.  Därmed  bör ersättningen som  utgår  utöver
uppsägningstiden begränsas  till 14 månader och 80 %
av lönen och betalas ut månadsvis.
Motion  2004/05:N440 (mp) innehåller  yrkanden  om
maximilöner   för   vd   och  generaldirektörer  för
statligt   ägda   företag   och    verk    och    om
avgångsvederlag,   bonusar,   pensioner   och  andra
anställningsförmåner. Under de senaste åren  har  de
mycket  generösa  ersättningarna  -  direkta  löner,
bonusar, pensioner och andra anställningsförmåner  -
till  vd:ar såväl för de statligt ägda företagen som
i  det  privata   näringslivet   kritiserats   hårt,
konstaterar  motionärerna.  De  menar att staten har
ett     särskilt     ansvar     att    föregå    med
förtroendeingivande ägande av de  hel- eller delägda
statliga  företagen,  vilket också har  uttalats  av
regeringen att så skall  ske.  Det  tycks  dock vara
mycket långt mellan ord och handling eftersom  t.ex.
vd:n   för   Svenska   Spel   och   Vattenfall   får
lönehöjningar    med   tvåsiffriga   belopp,   säger
motionärerna. De anser  att  detta  inte är rimligt,
framför  allt  inte  som  andra grupper i  samhället
uppmanas att begränsa sina  krav  på  löneökningar i
avtalsförhandlingar. Mot bakgrund av att  regeringen
inte  tycks  kunna  ta  sitt  ansvar  som  ägare och
arbetsgivare  är  det  dags  för  riksdagen  att  ge
tydliga  instruktioner om vad som skall gälla, anför
motionärerna.   De   anser   att   det  bör  införas
maximilöner för vd och generaldirektörer  i statliga
företag och verk, och hur detta skall utformas måste
snarast snabbutredas av regeringen. Inriktningen för
en  sådan  utredning  bör  vara  att en vd eller  en
generaldirektör  inte  bör  ha  en  lön  på  mer  än
motsvarande  5-10  gånger  högre  än  snittlönen   i
bolaget eller verket. Även avgångsvederlag, bonusar,
pensioner  och  andra  anställningsförmåner  bör ses
över   med   inriktningen  att  de  skall  begränsas
kraftigt, anför  motionärerna.  De  anser att det är
högst tveksamt att bonusar skall utgå  för anställda
i  statliga  företag. Slutligen föreslås i  motionen
att avgångsvederlag  skall  begränsas  till högst 12
månader, och att det skall minskas ifall den berörda
personen får annan inkomst under denna tid.

Vissa kompletterande uppgifter


Tidigare behandling i utskottet

Hösten    2003   behandlade   utskottet   2003   års
redogörelse  för  företag  med statligt ägande (bet.
2003/04:NU4). På utskottets  förslag  lade riksdagen
skrivelsen  till  handlingarna.  I  det sammanhanget
avslog  riksdagen  också  ett  antal motionsyrkanden
rörande   synen   på   statligt  ägande.   Utskottet
redovisade  sin  ståndpunkt   i  frågan,  och  i  en
reservation  (m,  fp, kd, c) framförde  företrädarna
för de fyra berörda  partierna sin gemensamma syn på
det  statliga  ägandet.  I  betänkandet  behandlades
vidare förslag från  Riksdagens  revisorer (2002/03:
RR16)   angående   staten   som   bolagsägare    och
motionsyrkanden  som  berörde  de  olika  delarna  i
revisorernas förslag. Revisorernas granskning var en
uppföljning  av  en  tidigare rapport av revisorerna
från år 1997. Riksdagen avslog revisorernas förslag.
Utskottet  ansåg dock att  det  var  ett  värdefullt
arbete som revisorerna  hade utfört och konstaterade
att  mycket av det arbete  som  har  bedrivits  inom
Regeringskansliet    -    och   då   särskilt   inom
Näringsdepartementet - med  utveckling av ägarrollen
har  skett  mot  bakgrund och med  beaktande  av  de
förslag och påpekanden  som  revisorerna  gjorde  år
1997. I en reservation (m, fp, kd, c) uttalades stöd
för  revisorernas  allmänna  synpunkter. Revisorerna
lämnade   förslag  till  åtgärder   under   följande
rubriker:  Regeringskansliet   som  ägarföreträdare,
Övergripande mål, ekonomiska mål och verksamhetsmål,
Styrelsernas  effektivitet, Insyn,  uppföljning  och
revision,     Dotterbolagens     verksamhet     samt
Bolagsledningarnas löner och ersättningar. Utskottet
redovisade  hur   de   olika  frågorna  hanteras  av
Regeringskansliet, främst  Näringsdepartementet. När
det gällde löner och ersättningar  till  ledningen i
statliga   bolag   hänvisade   utskottet   till   de
förändrade  riktlinjer för företagsledande personers
anställningsvillkor      och      för     anställdas
incitamentsprogram som regeringen hade  beslutat  om
tidigare   under   hösten   2003.   Genom   de   nya
riktlinjerna  uppnås,  menade utskottet, en behövlig
uppstramning vad gäller bolagsledningarnas löner och
ersättningar. I anslutning  till  de olika förslagen
från   revisorerna   avlämnades   reservationer   av
företrädarna     i     utskottet     för    Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna  och
Centerpartiet    i    varierande    konstellationer.
Slutligen behandlades i betänkandet från hösten 2003
motionsyrkanden   rörande   könsfördelningen   bland
styrelserna och ledningarna för de statliga bolagen.
Utskottet  (som var enhälligt)  förväntade  sig  att
regeringen  tillser   att  den  målsättning  rörande
jämställdhet  i  fråga om  representation,  lön  och
inflytande som riksdagen  vid ett flertal tillfällen
uttalat uppnås även när det  gäller  ledningarna för
de statliga företagen och styrelseordförandena.

Riksdagen  beslöt  våren  1996  om riktlinjer  för
statens  företagsägande  (prop.  1995/96:141,   bet.
1995/96:NU26),  enligt vilka följande huvudprinciper
skall gälla för förvaltningen av statliga företag:
- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på
effektivitet, avkastning  på  det  kapital företaget
representerar och strukturanpassning.
- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt
företag    skall    med   utgångspunkt   i   uppsatt
verksamhetsmål aktivt  följa  företagets  utveckling
och  vidta  erforderliga  åtgärder för att företaget
skall  uppfylla  kraven på effektivitet,  avkastning
och strukturanpassning.

Härutöver beslöt riksdagen  att bemyndiga regeringen
att - med vissa givna restriktioner  -  kunna minska
statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi
Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia  & Upjohn
Inc.,  SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit,  SBL
Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande
ersatte  det  bemyndigande  som  riksdagen lämnat år
1991    (prop.   1991/92:69,   bet.   1991/92:NU10).
Samtidigt  angavs  att av riksdagen tidigare lämnade
bemyndiganden avseende  Nordbanken,  Securum  AB och
Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.

Våren 1998 behandlade utskottet ett tidigare nämnt
förslag från Riksdagens revisorer (1997/98:RR9, bet.
1997/98:NU15)  om  statens  roll som ägare av bolag.
Förslaget  avstyrktes med hänvisning  till  pågående
utvecklingsarbete   inom   Regeringskansliet.  I  en
reservation (m, fp, kd) tillstyrktes förslaget.
Riksdagen  beslöt  våren  1999,   på   regeringens
förslag,  att godkänna ett samgående mellan  svenska
Telia och norska  Telenor  (prop.  1998/99:99,  bet.
1998/99:NU14).   I  två  reservationer  (m,  kd;  c)
accepterades sammanslagningen  med  vissa  förbehåll
och  i  en reservation (fp) avstyrktes propositionen
och förordades att hela Telia skulle privatiseras. I
december   1999  meddelade  de  svenska  och  norska
regeringarna  att  fusionen mellan Telia och Telenor
skulle   avbrytas.   Företrädarna    för    Moderata
samlingspartiet,   Kristdemokraterna,  Centerpartiet
och Folkpartiet väckte  i  januari  2000  frågan  om
initiativ  av  utskottet  i  ärendet  om  Telia, med
innebörd att riksdagen skulle ge regeringen fullmakt
att      sälja      Telia.      Företrädarna     för
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet  och Miljöpartiet
avvisade detta förslag. Våren 2000 beslöt  riksdagen
att  ge  regeringen  bemyndigande att minska statens
ägande i Telia till lägst  51  %  av samtliga aktier
(prop.  1999/2000:84,  bet.  1999/2000:NU18).  I  en
reservation  (m,  kd,  c,  fp)  förordades  att  det
aktuella bemyndigandet inte skulle begränsas till 49
% av aktierna, utan avse hela det statliga ägandet i
Telia. Riksdagen beslöt därefter i juni 2001 - efter
ett initiativ av näringsutskottet  -  att  bemyndiga
regeringen  att  utan  begränsningar  kunna förändra
statens  ägande  i Telia (bet. 2000/01:NU11).  I  en
reservation (v) föreslogs att riksdagen skulle avslå
utskottets begäran.
Våren  2000 beslöt  riksdagen  att  ge  regeringen
bemyndigande  att  sälja statens samtliga A-aktier i
Celsius (prop. 1999/2000:29, bet. 1999/2000:NU9).
Hösten 2001 beslöt  riksdagen  att  staten - genom
Sveaskog - skulle få öka sitt ägande av  Assi  Domän
till  att  avse  samtliga  aktier (prop. 2001/02:39,
bet.  2001/02:NU7).  Inrättandet   av  det  statliga
företaget  Sveaskog syftade till att  skapa  en  mer
rationell   förvaltning   av   skogen,   en   bättre
fungerande virkesmarknad  och  en  ökad naturhänsyn,
erinrade utskottet om. Genom förvärvet  införlivades
Assi Domäns skogsmark i Sveaskog, vilket förbättrade
förutsättningarna avsevärt för Sveaskog att uppfylla
statens   ambitioner   beträffande  förvaltning   av
skogsmark,  anförde  utskottet.  Riksdagen  upphävde
samtidigt sitt tidigare bemyndigande till regeringen
att  sälja  statens  aktier   i  Assi  Domän.  I  en
reservation  (m,  kd,  fp) föreslogs  att  riksdagen
skulle avslå förslaget om  förvärv  av aktier i Assi
Domän,  med  hänvisning  till  att  konkurrensutsatt
verksamhet  skall  bedrivas  i privat regi  och  att
staten  bör  främja  ett  ökat  privat   ägande   av
skogsmark.  I en annan reservation (c) efterfrågades
ett  nytt  förslag  från  regeringen  med  en  annan
inriktning rörande det statliga skogsinnehavet.
Riksdagen  beslöt  också hösten 2001 att bemyndiga
regeringen att - vid lämplig tidpunkt och i den takt
som är affärsmässigt fördelaktig  - sälja aktierna i
Svenska Lagerhus AB och vidta de åtgärder  som krävs
för    genomförandet    av    försäljningen   (prop.
2001/02:39, bet. 2001/02:NU8).
I  februari  2003  beslöt riksdagen  att  samtliga
aktier i det av staten  helägda Svenska Skogsplantor
skulle  överlåtas till Sveaskog  (prop.  2002/03:24,
bet.  2002/03:NU4).   Utskottet   utgick   från  att
regeringen  följer den pågående rekonstruktionen  av
Svenska  Skogsplantor   och   att   Sveaskog,  under
innevarande      mandatperiod,      påbörjar     ett
försäljningsförfarande  av  Svenska Skogsplantor.  I
två reservationer avstyrktes  förslaget.  I  den ena
(m,   fp)  yrkades  på  en  likvidering  av  Svenska
Skogsplantor,  och  i  den andra (kd) förordades att
regeringen  skulle  ges i  uppdrag  att  tillse  att
Svenska Skogsplantors  verksamhet  snarast  avyttras
till privata intressenter.
Riksdagen  beslöt i juni 2003 om åtgärder för  att
stärka  den  finansiella  ställningen  i  SJ  (prop.
2002/03:86, bet.  2002/03:NU13).  Bakgrunden var att
SJ hade förbrukat mer än hälften av det registrerade
aktiekapitalet  och att aktiekapitalet,  i  enlighet
med  bestämmelser  i  aktiebolagslagen,  måste  vara
återställt  senast den 15 september 2003. Åtgärderna
omfattade  bl.a.   ett  tillskott  om  högst  1  855
miljoner kronor och  en  låneram i Riksgäldskontoret
om 2 000 miljoner kronor under  perioden  2004-2007.
Liksom  trafikutskottet  -  som  hade  yttrat sig  i
ärendet   -   delade   näringsutskottet  regeringens
bedömning att åtgärder måste vidtas för att reda upp
den ekonomiska krisen i  SJ.  Framtidsutsikterna för
järnvägen som sådan får sägas vara  goda, och därmed
bör  det  finnas  förutsättningar  för  att  SJ  som
företag   skall  kunna  få  en  gynnsam  utveckling,
anförde utskottet.  Med  hänvisning  till  den  s.k.
marknadsekonomiska     investerarprincipen     anser
regeringen att de föreslagna åtgärderna inte är  att
betrakta   som  statsstöd  i  EG-fördragets  mening.
Utskottet fann ingen anledning att ifrågasätta denna
bedömning. Syftet  med åtgärderna är ju att SJ - när
företagets finansiella ställning har stärkts - skall
ge utdelning till staten.  Staten  agerar  alltså på
motsvarande  sätt  som en privat investerare med  en
långsiktig syn på sitt  ägande skulle ha agerat. När
det gäller frågan om risken för att åtgärderna skall
leda    till    konkurrenssnedvridning    underströk
utskottet att SJ  självfallet  inte skall inta någon
särställning på de marknader där andra tågoperatörer
är   verksamma   -  SJ  och  andra  transportföretag
omfattas   av   samma    strikta   konkurrensregler.
Avkastningskraven   skall   upprätthållas.    I   en
reservation   (m,   fp,   kd,   c)   föreslogs   att
propositionen   skulle  avslås.  Det  av  regeringen
presenterade    beslutsunderlaget     var,    enligt
reservanternas mening, otillräckligt som  grund  för
ett riksdagsbeslut.
I  juni  2003  beslöt riksdagen också om förändrat
ägande av AB Svensk Exportkredit (SEK), med innebörd
att   staten  förvärvar   ABB   Structured   Finance
Investment   AB:s   samtliga  aktier  i  SEK  (prop.
2002/03:142,    bet.    2002/03:    NU14).    Vidare
bemyndigades regeringen dels  att  vidta  de  övriga
åtgärder som krävdes för att genomföra affären, dels
att ställa ut en garantiförbindelse gentemot SEK  om
högst  600 miljoner kronor med en löptid på upp till
30 år. I  en  reservation  (fp)  yrkades  avslag  på
propositionen.  I  två  motivreservationer  (m;  kd)
godtogs  regeringens  förslag trots anförda brister.
Vidare      avslogs     motionsyrkanden      rörande
beredningsfrågor.  Utskottet  konstaterade  att  det
förelegat  tidsbrist  inför  en försäljning av ABB:s
aktier  till staten, men menade  att  tidsbristen  i
första hand var en konsekvens av omsorgen om SEK och
ABB. I en reservation (m, fp, kd, c) påtalades stora
brister   i   beslutsunderlaget   i   den   aktuella
propositionen  -  liksom i flera andra propositioner
under riksdagsåret  2002/03. I fråga om det framtida
ägandet av aktier i SEK  ansåg  utskottet  enhälligt
att  det  är  av  stor vikt att det skapas lugn  och
klarhet kring ägarbilden med hänsyn till att bolaget
skall kunna behålla  sin  höga  kreditvärdighet  och
trovärdighet  på  de  finansiella marknaderna. Om en
seriös och lämplig partner  till  staten i framtiden
blir intresserad av ett delägarskap i SEK bör staten
självfallet vara öppen för en diskussion om en sådan
lösning, påpekade utskottet.
Riksdagen   beslöt  i  juni  2004  att   bemyndiga
regeringen att under åren 2004 och 2005 avyttra hela
eller  delar  av   aktieinnehavet   i  Green  Cargo,
förvärva aktier eller andra former av  andelar i det
företag eller den företagsgrupp som förvärvar aktier
i  Green  Cargo,  förvärva  rättigheter till  sådana
aktier  eller  andra former av  andelar,  tillskjuta
kapital till bolaget  och  vidta  de  åtgärder som i
övrigt  behövs  för att genomföra en omstrukturering
av företaget (prop. 2003/04:127, bet. 2003/04:NU15).
Utskottet  ansåg att  den  strategi  som  regeringen
förordade väl  svarade mot de åtgärder som utskottet
ansåg  bör  komma   till  stånd  för  att  möta  den
situation som Green Cargo  befinner  sig  i  och  de
utmaningar   företaget   står  inför.  En  eventuell
avyttring av hela eller delar  av  Green Cargo måste
enligt   utskottet   göras   utifrån   affärsmässiga
grunder, i vilket inbegrips en helhetsbedömning vari
bl.a. bör invägas vad som är bäst för företaget, för
fortsatta godstransporter på järnväg i Sverige,  för
ägarna  och  för  de  mål för transportpolitiken som
riksdagen  fastställt. När  det  gällde  regeringens
förslag rörande finansieringen av åtgärderna i Green
Cargo   godkände   riksdagen   att   de   föreslagna
åtgärderna får finansieras från det särskilda kontot
i Riksgäldskontoret  avsett för insatser i av staten
hel- eller delägda aktiebolag. I en reservation (fp,
kd,  c) föreslogs att propositionen  skulle  avslås,
med  hänvisning   till   att   det   av   regeringen
presenterade  beslutsunderlaget ansågs otillräckligt
som  grund  för  ett   riksdagsbeslut.   Beträffande
förslaget  till  bemyndigande  att vidta åtgärder  i
Green Cargo förordades i en reservation  (m, fp) att
riksdagen  skulle  bemyndiga regeringen att  avyttra
företaget, medan de  övriga  delarna  av regeringens
förslag  i  denna  del  avvisades.  En avyttring  av
företaget  förordades  också i en annan  reservation
(kd,   c).   Även  förslaget   om   godkännande   av
finansieringen   av   åtgärderna  avstyrktes  i  två
reservationer (m, fp; kd, c).
Våren 2004 avslog riksdagen  vidare  två  motioner
(fp;  kd)  som  hade  väckts  under  hösten 2003 med
hänvisning till bestämmelsen i riksdagsordningen  om
inträffad    händelse    av    större   vikt   (bet.
2003/04:NU14).   I  motionerna  hade   begärts   att
regeringen skulle anmodas att tillsätta en oberoende
utredning  med  uppgift  att  granska  vad  som  har
inträffat  i  Systembolaget   och  Vin  &  Sprit.  I
betänkandet    redovisades    undersökningar     och
granskningar   som   då   pågick   eller   som  hade
genomförts.  Det  rörde sig bl.a. om en förberedande
undersökning av Riksrevisionen,  en  förundersökning
om   misstanke   om  mutbrott  hos  anställda   inom
Systembolaget  och   misstanke  om  bestickning  hos
leverantörer,  fördjupade  granskningar  som  ägaren
låtit revisorerna  i  de båda bolagen genomföra samt
utomstående juristgranskningar  som  de båda bolagen
själva tagit initiativ till. Utskottet  framhöll det
djupt  beklagliga  i  de  aktuella händelserna  inom
Systembolaget och Vin & Sprit  och  delade  i  detta
avseende  den frustration som kom till uttryck i  de
två motionerna.  Utskottet  ansåg  dock att de olika
undersökningar och granskningar som genomförts eller
som  fortfarande pågick gav ett intryck  av  att  de
aktuella  händelserna  kommer  att  få  en  grundlig
genomgång.  Samtidigt  ville utskottet inte utesluta
att   frågan   om  en  oberoende   eller   fördjupad
granskning  kan  komma  att  aktualiseras  framöver.
Utskottet uppgav att det kommer att följa frågan och
såg gärna att ägaren  - genom Regeringskansliet - på
lämpligt  sett  håller utskottet  informerat.  I  en
reservation (fp,  kd)  begärdes att riksdagen skulle
anmoda   regeringen   att  omgående   tillsätta   en
oberoende utredning med  uppgift att granska det som
inträffat  i Systembolaget  och  Vin  &  Sprit  samt
agerandet av respektive styrelse och företagsledning
och den övriga  alkoholbranschen.  De undersökningar
som  då  pågick  eller  som hade genomförts  innebar
inte, enligt reservanternas  mening,  att behovet av
en oberoende utredning hade bortfallit.

Förbättrad kapitalstruktur i statliga bolag


Våren  2003  godkände riksdagen regeringens  förslag
att, i samband med en översyn av kapitalstrukturen i
statligt ägda bolag, högst 3 miljarder kronor i form
av extra utdelningar  från  de  statliga  bolagen år
2003  fick  överföras  till  ett  särskilt  konto  i
Riksgäldskontoret  och  användas  för insatser i  av
staten hel- eller delägda bolag (prop.  2002/03:100,
bet. 2002/03:FiU21). Finansutskottet ansåg  att  det
fanns goda skäl att skapa en ordning som underlättar
kapitalomstruktureringar      i     den     statliga
företagssfären        genom       att       tillämpa
specialdestination. Staten  bör kunna agera på samma
sätt som ett moderbolag som ger  koncernbidrag  till
vissa  dotterbolag  och  finansiera  detta med medel
från  andra dotterbolag. Finansutskottet  underströk
dock  att  förslaget  bör  ges  en  sådan  form  att
riksdagens inflytande på ett rimligt sätt garanteras
och att  riksdagen  ges möjlighet att på ett korrekt
sätt  utöva  finansmakten.   Av   detta  skäl  skall
riksdagen  besluta  om  kapitaltillskott   i   varje
enskilt  fall.  Vidare  uttalade finansutskottet att
underskott ej får uppkomma  på  kontot,  dvs.  någon
kredit skall inte vara knuten till kontot. I den mån
kapitaltillskott  behövs  och  de ej kan finansieras
med tillgängliga medel på kontot  bör  tillskottet i
stället  tillskjutas  genom att anslag anvisas  över
statsbudgeten.  I  reservationer   (m,  fp,  c;  kd)
avvisades regeringens förslag och andra förslag till
lösningar framfördes.

Sammanfattningsvis innebar riksdagens beslut våren
2003 följande:
- Ett konto har inrättats i Riksgäldskontoret  dit
extra utdelningar i de statliga bolagen förs.
-  Riksdagen  beslutar  för  ett år i taget om hur
stort belopp som skall tillföras kontot. För år 2003
fick kontot tillföras högst 3 miljarder kronor.
-  Från kontot förs utgifter för  kapitaltillskott
eller  utnyttjande  av  hembudsavtal  i den statliga
företagssfären.  Riksdagen beslutar om utgifterna  i
varje enskilt fall.
- Lån till statliga bolag hanteras ej över kontot.
-  Om   behoven  av   kapitaltillskott  överstiger
tillgängliga   medel   på  kontot   får   skillnaden
tillskjutas   genom   att   anslag    anvisas   över
statsbudgeten. Underskott får ej uppkomma på kontot.
-    Regeringen    förutsätts   göra   en   tydlig
presentation varje år  i  budgetpropositionen av hur
kontot    skall    finansieras    och     utnyttjas.
Huvudprincipen  bör  vara att riksdagen i anslutning
till det s.k. rambeslutet på hösten fattar beslut om
ramarna för verksamheten  genom  att  ange hur stort
belopp som beräknas tillföras kontot nästa budgetår.
Därefter  fattar  riksdagen  beslut i varje  enskilt
fall i budgetprocessens andra  steg  eller senare på
tilläggsbudget  under  det  löpande  budgetåret   om
tillskotten till de statliga bolagen.

I  den ekonomiska vårpropositionen våren 2004 (prop.
2003/04:100) föreslog regeringen att behållningen på
det  särskilda  kontot  vid  utgången av år 2003 får
användas  även  under  år 2004 för  kapitaltillskott
till SJ. Regeringen föreslog vidare att den skall få
utnyttja kontot under år  2004  genom  att  tillföra
kontot  medel  för  insatser  i  av  staten hel- och
delägda  bolag på de villkor som riksdagen  tidigare
fattat  beslut   om   med  två  tillägg.  Regeringen
föreslog att kontot skall  ha  en  kredit på högst 2
miljarder  kronor  under  år  2004  och om  krediten
utnyttjas skall den ha återbetalats inklusive  ränta
med  extra utdelningar från statligt ägda bolag före
utgången  av år 2004. Vidare föreslog regeringen att
den sammanlagda  ramen för extra utdelningar som får
tillföras kontot därmed höjs till totalt 5 miljarder
kronor för åren 2003 och 2004.

Riksdagens  beslut,   med   delvis   bifall   till
regeringens   förslag,   innebar  sammanfattningsvis
följande (bet. 2003/04:FiU21):
- Inklusive den tidigare medgivna ramen på högst 3
miljarder kronor bör högst 5 miljarder kronor i form
av extra utdelningar från  de  statliga  bolagen  få
tillföras  det  särskilda kontot i Riksgäldskontoret
under åren 2003 och 2004.
- Underskott får inte uppkomma på kontot.
- Ett nytt ramanslag,  Kapitalinsatser  i statliga
bolag,  om 1 miljon kronor anvisas på tilläggsbudget
för  år  2004  under  utgiftsområde  24  Näringsliv.
Regeringen  bemyndigas  att  överskrida anslaget med
högst  2  miljarder  kronor. I den  takt  som  medel
tillförs anslaget från  kontot  avräknas  dessa  mot
anslaget.   Avsikten  är  att  anslaget  inte  skall
belastas vid årets slut.
- Behållningen  på  kontot vid utgången av år 2003
får användas även under år 2004 för kapitaltillskott
till SJ.

Finansutskottet   delade    den    uppfattning   som
konstitutionsutskottet  framfört i ett  yttrande  om
vikten av att regeringen  återkommer  till riksdagen
med   förslag   till   en   permanent   ordning  för
kapitalomstruktureringen      i     den     statliga
företagssfären,    om    regeringen    menar     att
erfarenheterna  talar  för  att en sådan ordning bör
finnas. Riksdagsbesluten våren  2003  och våren 2004
bör därvid ligga till grund om regeringen återkommer
till   riksdagen   med  förslag  till  en  permanent
ordning. En reservation (m, fp, kd, c) avlämnades.

I budgetpropositionen för år 2005 begär regeringen
riksdagens godkännande  av  att  regeringen under år
2005  skall  få  vidta  åtgärder  för en  förbättrad
kapitalstruktur  i statligt ägda företag  enligt  de
villkor som regeringen  förordar.  Ett  anslag  på 1
miljon  kronor föreslås samtidigt för att finansiera
kapitalinsatser  i  statliga bolag. Sammanlagt har 2
355 miljoner kronor förts  till och tagits i anspråk
från det särskilda kontot i  Riksgäldskontoret under
åren 2003 och 2004. Efter den  höjning av totalramen
som  riksdagen  beslöt om våren 2004  skulle  därmed
återstå ett utrymme  på  2  645  miljoner kronor för
ytterligare  kapitaltillskott under  åren  2004  och
2005 under förutsättning  att  extra  utdelningar på
motsvarande belopp tillförs kontot. Den 30 juni 2004
fanns på kontot 10,4 miljoner kronor som utgör ränta
på  den  behållning  som  under  åren 2003 och  2004
funnits på kontot.
Enligt regeringens uppfattning har den ordning som
under    de    senaste   åren   formats   för    att
kapitalstrukturen   i  statliga  bolag  skall  kunna
förbättras förutsättningar  att  svara  mot behoven,
sägs  det  i  budgetpropositionen. Regeringen  anser
därför   att   ordningen    med    ett    konto    i
Riksgäldskontoret och ett anslag som får överskridas
under   året  bör  tillämpas  även  under  år  2005.
Sammanfattningsvis  bör  följande  villkor gälla för
kapitaltillskott    till    statliga    bolag    och
finansiering  av  tillskotten.  Regeringen bör  även
under  år  2005  få  föra  extra  utdelningar   från
statliga  bolag  till kontot i Riksgäldskontoret och
efter  riksdagens  beslut   i  varje  särskilt  fall
använda  medlen  för  kapitaltillskott   i  statliga
bolag.  Den  sammantagna  ramen,  dvs. inklusive  de
åtgärder som vidtagits under åren 2003 och 2004, bör
även   under  år  2005  vara  5  miljarder   kronor.
Motsvarande  villkor  för  anslagets utnyttjande som
riksdagen beslöt om för år 2004  bör  gälla även för
år  2005.  Det  betyder  att  anslaget endast  skall
belastas om det vid tillfället  för en kapitalinsats
inte  finns  medel  på  kontot  i Riksgäldskontoret.
Regeringen  kommer i samband med budgetpropositionen
för år 2006 att  lämna en redogörelse för hur kontot
utnyttjats.
Utskottet kommer  senare  under  hösten  2004  - i
betänkande    2004/05:NU1    om   utgiftsområde   24
Näringsliv    -    att    behandla    förslaget    i
bugetpropositionen  om  kapitalinsatser  i  statliga
bolag,  tillsammans  med de motioner som har  väckts
med anledning av detta förslag.

Granskningar av konstitutionsutskottet


I   konstitutionsutskottets    granskningsbetänkande
2003/04:KU20  våren  2004  behandlades   två  frågor
rörande  statliga  företag  -  Näringsdepartementets
handläggning  rörande  statligt  ägande   m.m.   och
Näringsdepartementets  upphandling  av ekonomisk och
juridisk  rådgivning.  Den förstnämnda  granskningen
föranledde   uttalanden  av   konstitutionsutskottet
angående regeringens  olika  roller  som  ägare  och
förvaltare  av  statliga  företag,  som ansvarig för
förslag som överlämnas till riksdagen för beslut och
som   myndighet   i   förhållande   till   enskilda.
Konstitutionsutskottet  anförde  i  detta sammanhang
bl.a. att regeringen inte uppfyllt kravet i 7 kap. 2
§ regeringsformen på beredning av regeringsärenden i
fråga om propositionen om överlåtelse  av  aktier  i
Svenska Skogsplantor.

Beträffande  Näringsdepartementets  upphandling av
juridisk    och    ekonomisk    rådgivning    visade
granskningen  enligt  konstitutionsutskottets mening
att   rättsläget   när  det   gäller   ramavtal   om
upphandling     är    oklart.     Regeringskansliets
bedömningar i fråga  om utformningen av ramavtal och
avrop  från  dem  kan enligt  konstitutionsutskottet
anses ligga inom det  tolkningsutrymme  som funnits.
Konstitutionsutskottet  förutsatte  att  osäkerheten
kommer att undanröjas i samband med implementeringen
av   ett   nytt   EG-direktiv   om  upphandling.  En
reservation  (m,  fp,  kd, c) avlämnades.  Riksdagen
följde konstitutionsutskottet.
Statliga bolag behandlades  också  hösten  2003  i
konstitutionsutskottets  betänkande  2003/04:KU10 om
granskning   av   statsrådens  tjänsteutövning   och
regeringsärendenas                     handläggning.
Konstitutionsutskottet      anförde      beträffande
regeringens styrning av de statliga bolagen  att det
är av betydelse att styrningen sker på ett sätt  som
skapar möjlighet att i efterhand granska regeringens
agerande.  Det  bör  utvecklas  rutiner  som gör det
möjligt att följa upp viktigare händelseförlopp  och
att  granska  vilka  kontakter  som förevarit mellan
bolagsledningar och berörda departement  i frågor av
större  betydelse, sades det. Konstitutionsutskottet
förutsatte   att  det  fortsatta  utvecklingsarbetet
avseende ägarstyrningen görs i medvetande om detta.
Sommaren  2004   har   tre  granskningsanmälningar
avseende  den  statliga  styrningen   av  Vattenfall
inlämnats till konstitutionsutskottet.  En  anmälan,
som  inlämnats  av  Maria  Larsson  (kd),  avser  en
granskning   av   dåvarande   näringsminister   Leif
Pagrotskys    tjänsteutövning    i    samband    med
Riksrevisionens begäran att få ta del av material  i
arbetet  med  granskningen  av  statens  styrning av
Vattenfall.   I   anmälan   frågas   om  regeringens
ägarstyrning  är  förenlig med de högt ställda  krav
man måste ha på förvaltningen av våra gemensamt ägda
tillgångar och om den  sker  på  ett sätt som skapar
möjlighet   att  i  efterhand  granska   regeringens
agerande. Två  anmälningar har inlämnats av Ingegerd
Saarinen (mp). Den  ena avser en granskning avseende
följande  punkter:  Att   regeringen  och  dåvarande
näringsminister   Leif   Pagrotsky   inte   vidtagit
tillräckliga åtgärder med  anledning  av  den kritik
som  riksdagen  i  juni  2003 riktade mot regeringen
rörande det sätt på vilket regeringen utövat statens
roll som ägare av Vattenfall.  Att  regeringen låtit
Vattenfall   utveckla  en  egen  klimatpolitik   som
avviker från EU:s,  Sveriges  och Tysklands politik.
Att regeringen, mot riksdagens  beslut om avveckling
av kärnkraften, låtit Vattenfall  fatta  beslut  som
innebär  att  det  är  just inom detta område som en
stor del av investeringarna  har  skett och planeras
ske.  Att  regeringen  låtit  Vattenfall   ta  stora
ekonomiska  risker  med  medborgarnas  egendom.  Att
regeringen  låtit Vattenfall utvecklas på  ett  sätt
som  strider  mot   målen   för  Sveriges  och  EU:s
konkurrenslagstiftning.   Den   andra   anmälan   av
Ingegerd Saarinen avser en granskning  av  dåvarande
näringsminister Leif Pagrotskys lämnande av  påstått
oriktiga    uppgifter    till    kammaren   vid   en
interpellationsdebatt       avseende       bristande
ägarstyrning av Vattenfall den 20 februari 2004.  De
tre  nämnda  granskningsanmälningarna  planeras  bli
behandlade  av  konstitutionsutskottet  under  våren
2005 i granskningsbetänkande 2004/05:KU30.

Interpellationer och frågor i riksdagen


Dåvarande näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i
oktober  2004 en interpellation (ip. 2004/05:17)  av
Anne-Marie   Pålsson   (m)   om   huruvida  han  gör
bedömningen att statliga bolag bör  föregå  med gott
exempel för att regeringens uppfattning i etikfrågan
skall  vara  trovärdig  och  om  detta  inte  gäller
särskilt    Systembolaget.    I   sitt   svar   sade
näringsministern att regeringen  på  de  områden som
interpellanten  hade  tagit  upp - öppen redovisning
och rimliga anställningsvillkor  -  på  ett  väldigt
tydligt och konkret sätt visat vad som gäller för de
statligt  ägda  bolagen och att målen är högt satta.
Han hänvisade till  de riktlinjer för den ekonomiska
rapporteringen för företag  med  statligt ägande som
regeringen  beslöt  om i mars 2002 och  som  ställer
krav  som  ligger i nivå  med  vad  som  gäller  för
börsnoterade  företag.  Bland  annat  skall statliga
bolag publicera kvartalsrapporter på sina  hemsidor.
Han  hänvisade  vidare  till  de nya riktlinjer  som
bl.a.  behandlar  anställningsvillkor   för  ledande
befattningshavare  och  som regeringen beslöt  om  i
oktober 2003. Vissa delar i riktlinjerna - som t.ex.
att  särredovisa ersättningar  till  ledningsgruppen
per individ  och  att  redovisa  och  motivera  vd:s
ersättning   på  bolagsstämman  -  är  nya  och  mer
långtgående än  de  krav som för närvarande finns på
börsbolag.  Det  är  varje   styrelses   ansvar  att
tillämpa  de  riktlinjer  som  regeringen  beslutat,
påpekade näringsministern och konstaterade att vissa
bolag,    däribland    Systembolaget,    ännu   inte
särredovisar   ledningsgruppens   ersättningar   per
individ. Han sade sig ha en viss förståelse  för att
vissa  bolag  behöver  en  omställningstid innan nya
principer  kan tillämpas fullt  ut,  men  förutsatte
dock att det  efter  en  övergångsperiod  kommer att
finnas en hundraprocentig efterlevnad, givet att det
inte  finns  goda  skäl att inta en annan linje.  Då
måste de skälen redovisas och motiveras.

När det gäller Systembolaget,  som särskilt lyftes
fram  i interpellationen, påpekade  näringsministern
att   det   anställningsavtal   som   Systembolagets
styrelse  ursprungligen  tecknade med vd:n baserades
på de principer som gällde  när  avtalet  tecknades,
dvs. regeringens riktlinjer från år 1996. Regeringen
har    inte    ställt    krav    på   att   ingångna
anställningsavtal  inte skall följas  eller  att  de
skall omförhandlas.  Systembolagets  styrelse  valde
dock  år  2002 att omförhandla pensionsvillkoren för
vd:n i syfte  att  reducera  Systembolagets framtida
pensionskostnader.  Från och med  år  2002  övergick
delar av hennes pension från att vara förmånsbestämd
till    att   bli   avgiftsbestämd.    Den    totala
pensionskostnaden  utgör således en blandning av två
olika pensionslösningar och kan därför inte jämföras
med den begränsning  till  högst  30  %  som anges i
riktlinjerna  och som avser en renodlad lösning  med
avgiftsbestämd  pension,  anförde  näringsministern.
Han   menade  att  av  regeringens  skrivelse   till
riksdagen om företag med statligt ägande framgår att
regeringen   fortsätter   att  ha  en  ägarpolicy  i
framkant, vilket gäller inte  minst  för  frågor  av
förtroendekaraktär.   Hans  målsättning  är  att  de
statliga bolagen skall vara föredömen för det övriga
näringslivet, vilket är  en målsättning som han sade
sig  veta  delas  av  bolagsstyrelserna  i  samtliga
bolag.
Frågan om etisk policy  har  också tagits upp i en
fråga  (fr.  2004/05:44)  till näringsminister  Leif
Pagrotsky av Gustav Fridolin  (mp).  Han  undrade om
näringsministern   med   anledning   av  regeringens
skrivelse  har verkat för att fler statliga  företag
(än de tidigare  24)  skall utarbeta en etisk policy
för   sin   verksamhet.   I  sitt   svar   hänvisade
näringsministern till att han  senast  i samband med
ett   styrelseseminarium   våren   2004,   dit  alla
styrelseledamöter hade inbjudits, talade om  att han
vill  att de statliga företagen skall vara föredömen
i näringslivet när det gäller etik och moral och hur
man  hanterar  samhällsproblem.  De  riktlinjer  som
regeringen  utfärdar  för  de  statliga  bolagen  är
viktiga  och  skall  ge  styrelserna  vägledning vid
svåra  vägval, men de är också ett uttryck  för  att
regeringen  ständigt  vill höja ambitionsnivån, sade
näringsministern. Riktlinjerna  har  ofta  fått stor
inverkan   även   på   övriga  näringslivet,  varvid
jämställdhet,  etik och moral  framhölls  som  några
exempel. För näringsministern  är  det  viktigt  att
riktlinjerna  tas om hand av styrelsen på ett snabbt
och effektivt sätt.  Han  sade sig vara övertygad om
att  detta  har  uppmärksammats   av  styrelser  och
bolagsledningar  och  att det i nästa  skrivelse  om
företag  med  statligt  ägande   kommer   att  kunna
redovisas   att   fler   företag  har  beslutat  och
kommunicerat sin etikpolicy.
Frågan om löner och andra  anställningsvillkor har
under inledningen av riksmötet 2004/05 varit föremål
för   två   frågor   i   riksdagen  till   dåvarande
näringsminister  Leif  Pagrotsky.  Den  första  (fr.
2004/05:15),  av  Allan  Widman   (m),  avsåg  vilka
åtgärder näringsministern var beredd  att  vidta för
att  ambitionerna  i  regeringens riktlinjer rörande
anställningsvillkor för  personer  i företagsledande
ställning    skall   börja   förverkligas   avseende
Vattenfall. I  sitt  svar  sade näringsministern att
staten är en viktig bolagsägare  och skall gå före i
frågor    som    t.ex.   ersättning   till   ledande
befattningshavare.  Regeringen  antog  därför hösten
2003, som tidigare nämnts, nya riktlinjer  på  detta
område,    där    det    bl.a.    slås    fast   att
företagsledningen  skall  ha  en  ersättning som  är
konkurrenskraftig men inte löneledande i förhållande
till  jämförbara  företag, erinrade näringsministern
om. Han uppgav att  han  anser  att lönenivåerna för
vd:ar  och  andra  ledande personer  i  näringslivet
generellt sett är alldeles  för höga. Det är viktigt
att staten i sina bolag bidrar  till  att stävja den
utvecklingen,   samtidigt   som  bolagen  måste   ha
möjlighet  att  rekrytera  personer   med   speciell
kompetens  och  speciella erfarenheter. Det ankommer
på   styrelsen  och   vd:n   att   säkerställa   att
regeringens  riktlinjer för anställningsvillkor även
tillämpas för  andra  personer i bolaget som innehar
en företagsledande ställning, sade näringsministern.
I   detta   ligger   även  att   årligen   utvärdera
lönenivåerna i förhållande till jämförbara företag.
Den  andra  frågan  (fr.  2004/05:33),  av  Barbro
Hietala   Nordlund   (s),   avsåg   vilka   åtgärder
näringsministern  var  beredd  att   vidta  för  att
förhindra  pågående  utveckling med höga  lönepåslag
och miljoner i bonusutdelning  för chefer i statligt
ägda bolag. Näringsministerns svar  överensstämde  i
stort med det nyss redovisade och han hänvisade åter
till  de  nya  riktlinjerna  från  hösten  2003. Han
framhöll att dessa riktlinjer slår fast att  vd inte
skall     omfattas     av    bonus    eller    andra
incitamentsprogram,  och   han   förväntar  sig  att
riktlinjerna  tillämpas vid varje tillfälle  då  nya
avtal tecknas.

Förtroendekommissionen


I  Förtroendekommissionens  betänkande  Näringslivet
och förtroendet (SOU 2004:47), som avlämnades i mars
2004,  berörs  ägarstyrning  i  de statliga bolagen.
Förtroendekommissionens bedömning  är att styrningen
av  de  statligt  ägda  företagen bl.a.  präglas  av
otydliga ägaruppdrag och  bristande resurser för att
utöva   ägarrollen.   I  fråga  om   nominering   av
styrelseledamöter   har  staten   emellertid   varit
föregångare  med nyligen  utformade  regler  för  en
strukturerad styrelseutvärdering  och en systematisk
process  för nomineringsarbetet med  bl.a.  krav  på
valberedning,  anser  kommissionen.  När  det gäller
otydliga  ägaruppdrag  sägs att det inte främjar  en
effektiv bolagsstyrning  att försöka upprätthålla en
fiktion  av en fullt konkurrensutsatt  och  renodlat
kommersiell     verksamhet    med    ett    entydigt
kapitalavkastningsmål  om bolaget i verkligheten har
delvis  monopolställning  och/eller  sidouppdrag  av
samhällskaraktär.  Därför  föreslås  att  det för de
statligt    helägda    bolagen    skall    utarbetas
verklighetstrogna  och  fullödiga  beskrivningar  av
varje bolags ägaruppdrag samt effektiva modeller för
styrning    av    verksamheten   mot   sådana    mer
mångfasetterade målbilder.

Beträffande  utövande   av   ägarrollen   föreslår
kommissionen  en omorganisation och förstärkning  av
statens resurser för bolagsstyrning enligt följande:
- Förvaltningen  av  samtliga av staten hel- eller
delägda        bolag        koncentreras        till
Näringsdepartementet.
- Resurserna för bolagsförvaltning  förstärks  med
minst  50  %  till  en  beräknad merkostnad av ca 15
miljoner kronor.
-  Bolagsförvaltarnas  arbete   förändras  så  att
mindre  tid  läggs  på  att de själva skall  ingå  i
bolagens  styrelser och mer  tid  på  att  formulera
ägaruppdrag, följa upp måluppfyllelsen och att styra
nomineringsprocessen.
- En pool  av  externa  specialister  inrättas som
kompetensförstärkning    av    departementets   egna
resurser.

Remissbehandling  av  kommissionens  betänkande  har
nyligen genomförts.


Offentlighets- och sekretesskommittén


Offentlighets-  och sekretesskommittén  avlämnade  i
slutet av augusti 2004 sitt slutbetänkande Insyn och
sekretess - i statliga företag och i internationellt
samarbete (SOU 2004:75).  I betänkandet föreslås att
offentlighetsprincipen skall  tillämpas hos statliga
företag.    Aktiebolag,    ekonomiska    föreningar,
stiftelser  och  handelsbolag  där  staten  har  ett
dominerande      inflytande      skall      tillämpa
offentlighetsprincipen och sekretesslagen. Intresset
av insyn i offentlig verksamhet gör sig gällande med
likartad styrka oavsett den yttre form som valts för
verksamheten, sägs det. Offentlighetsprincipen skall
inte gälla i ett statligt  företag  vars  aktier  är
noterade   på   en   svensk   eller  utländsk  börs.
Regeringen  skall, enligt förslaget,  kunna  besluta
att hela eller  en del av ett statligt företag skall
undantas    från   offentlighetsprincipen,    varvid
undantag endast  skall  vara  möjligt  om  det finns
särskild  anledning  med  hänsyn  till verksamhetens
art,  konkurrenssituation  eller  andra   väsentliga
ekonomiska  intressen.  Om ett företag har rättsligt
eller   faktiskt  monopol  eller   någon   form   av
samhällsuppgift    skall    det    dock   endast   i
undantagsfall  kunna  bli  aktuellt  att   inskränka
insynen.  Införandet  av offentlighetsprincipen  hos
statliga  företag  innebär,  enligt  kommittén,  små
kostnader för investeringar och drift, kostnader som
skall vägas mot de vinster  som uppstår genom bättre
insyn, t.ex. ökad effektivitet  och minskad risk för
korruption.

Enligt  uppgift  från  Justitiedepartementet,  som
ansvarar   för   frågan,  har  betänkandet   nyligen
skickats ut på remiss,  och  remisstiden utgår den 1
april 2005.

Granskningar hos Riksrevisionen


Inom   Riksrevisionen   är  fyra  granskningar   med
koppling  till statliga företag  aktuella,  nämligen
Förvaltning  och  styrning av statliga bolag - några
fallstudier,   Vattenfall,    Statens    risker    i
Arlandaprojektet och Representation och förmåner för
ledningen i statliga bolag och stiftelser.

Beträffande  den  första granskningen, Förvaltning
och styrning av statliga  bolag - några fallstudier,
sägs i presentationen av projektet i Riksrevisionens
projektlista att regeringens  mål är att styrelserna
skall   innehålla   hög   kompetens  anpassad   till
respektive   företags  verksamhet,   situation   och
framtida utmaningar. Sammansättningen skall ändras i
takt  med  att  företaget  utvecklas  och  omvärlden
förändras.  Varje   nominering   skall   utgå   från
kompetensbehovet hos styrelsen i respektive företag.
Granskningen  skall  visa  huruvida  riktlinjer  och
föreskrifter  har  följts  avseende  nomineringen av
styrelseledamöter,  den  löpande  förvaltningen  och
funktionen  som  ägarrepresentant på  bolagsstämman.
Fallstudierna avser  följande  sex  företag: Svenska
Spel, Apoteket, Systembolaget, Samhall,  Posten  och
Vin   &   Sprit.  Granskningen  beräknas  komma  att
avslutas senare under hösten 2004.
Resultatet    från    den    andra    granskningen
presenterades i juni 2004 i rapporten Vattenfall  AB
-  Uppdrag  och  statens styrning (RiR 2004:18). Mot
bakgrund av Vattenfalls  uppdrag  att inom ramen för
affärsmässighet  verka  för  en omställning  av  det
svenska  energisystemet har Riksrevisionen  granskat
hur dessa  krav  har hanterats av ägarförvaltningen,
dvs.  regeringen och  Näringsdepartementet,  och  av
bolagets     ledning,     dvs.     styrelsen     och
koncernledningen.  I  granskningen görs en analys av
hur Vattenfalls expansion  i Tyskland relaterar till
de   svenska   miljö-  och  energipolitiska   målen.
Riksrevisionen  konstaterar   att  regeringen  varit
otydlig vid styrningen av Vattenfall. Regeringen och
bolagsledningen har inte tagit initiativ till att få
klargjort om förvärven i Tyskland  var förenliga med
den    av    riksdagen    beslutade    miljö-    och
energipolitiken.   Granskningen   visar   också  att
redovisningen  i  Vattenfalls  årsredovisningar  för
åren 2001 och 2002 vad gäller förvärven  i  Tyskland
är  ofullständig och att det inte går att utläsa  de
finansiella   effekter   som   förvärven   haft  för
Vattenfall. Svenska staten har heller inte möjlighet
till insyn och kontrollmöjligheter av verksamheten i
Vattenfalls    tyska   dotterbolag.   Riksrevisionen
rekommenderar att  regeringen tar initiativ till att
tydliggöra Vattenfalls uppdrag vad gäller miljö- och
energipolitik. Riksrevisionen  anser  att  det finns
skäl att ytterligare pröva om Vattenfalls verksamhet
i andra länder enbart bör styras och bedömas utifrån
lagenlighet  och affärsmässighet i respektive  land.
Riksrevisionen  rekommenderar  också  att regeringen
överväger  vilken insyn och kontroll svenska  staten
bör ha i Vattenfalls  och  andra  statliga  företags
utländska dotterbolag.
Riksrevisionens styrelse har nyligen beslutat  att
överlämna   en   framställning  till  riksdagen  med
anledning   av   granskningen   av   Vattenfall.   I
framställningen (2004/05:RRS5) föreslås följande tre
tillkännagivanden:**************************************************************
*********************
**************************
d
*
*