Näringsutskottets betänkande

2004/05:NU4

Statliga företag

---

Sammanfattning

Utskottet har inget att erinra mot 2004 års
redogörelse för företag med statligt ägande, vilken
har överlämnats till riksdagen med regeringens
skrivelse 2003/04:120. Skrivelsen bör därmed läggas
till handlingarna.

Samtliga motionsyrkanden i betänkandet avstyrks.
Yrkandena gäller synen på statligt ägande av företag
och försäljning av statliga företag, statens
ägarutövning samt bolagsledningarnas löner och
ersättningar. När det gäller försäljning säger
utskottet att det i vissa fall kan vara motiverat
med försäljning av del av eller hela det statliga
ägandet i ett bolag. Den ordning som för närvarande
gäller och som innebär att regeringen - i det fall
den inte redan har beslutsmöjlighet - lägger fram
förslag till riksdagen om försäljning, anser
utskottet vara ändamålsenlig. I en reservation (m,
fp, kd, c) begärs en plan för försäljning av
statliga företag och en redovisning av syftet med
det statliga ägandet för respektive bolag. I två
andra reservationer (fp; kd) begärs att en
kommission för en översyn av statliga bolags
agerande skall tillsättas respektive att en
utredning skall tillkallas rörande företag med
samhällsintressen.
I fråga om statens ägarutövning erinrar utskottet
om pågående arbete inom Regeringskansliet avseende
målformuleringar, styrning, etiska och miljömässiga
riktlinjer, insyn och revision, strävan mot öppen
ägarförvaltning, m.m. Andra uppfattningar redovisas
i reservationer (m, fp, kd, c) respektive (kd).
Beträffande bolagsledningarnas löner och
ersättningar hänvisar utskottet till de nya
riktlinjer som regeringen beslöt om hösten 2003. I
tre reservationer (m, c; fp; kd) begärs ytterligare
åtgärder i frågan.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Regeringens skrivelse och synen på
statligt ägande

Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2003/04:120 till handlingarna och avslår
motionerna 2003/04:N21 yrkandena 1-3 och 5,
2003/04:N22 yrkandena 1, 2 och 4, det sistnämnda
i denna del, 2003/04:N23 yrkandena 1 och 2,
2003/04:N24 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2004/05:Fi232
yrkande 14, 2004/05:T459 yrkande 13, 2004/05:T464
yrkande 12, 2004/05:N249 yrkande 5, 2004/05:N256
yrkandena 1, 12-14 och 16, 2004/05:N310 yrkandena
1-4, 2004/05:N393 yrkande 30, 2004/05:N413
yrkande 11 och 2004/05:N431 yrkandena 1 och 3.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Kommission för en översyn av statliga
bolags agerande

Riksdagen avslår motion 2004/05:N431 yrkande 2.
Reservation 2 (m, kd, c) - motiv.
Reservation 3 (fp)

3. Företag med samhällsintressen och vissa
speciella företag

Riksdagen avslår motion 2004/05:N256 yrkandena
15, 17, 19, 20 och 22.

Reservation 4 (m, fp, c) - motiv.
Reservation 5 (kd)

4. Generellt om statens ägarutövning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N21
yrkandena 4, 6 och 7, 2003/04:N22 yrkandena 3 och
4, båda i denna del, 2003/04:N24 yrkande 3,
2004/05:N256 yrkandena 2 och 6-9 och 2004/05:N440
yrkandena 1 och 2.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)

5. Vissa speciella frågor rörande statens
ägarutövning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So357
yrkande 3 och 2004/05: N256 yrkandena 3-5.
Reservation 7 (m, fp, c) - motiv.
Reservation 8 (kd)

6. Bolagsledningarnas löner och
ersättningar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N21
yrkandena 8-10, 2003/04: N22 yrkande 3 i denna
del, 2004/05:N211, 2004/05:N256 yrkandena 10 och
11 och 2004/05:N440 yrkandena 3 och 4.
Reservation 9 (m, c)
Reservation 10 (fp)
Reservation 11 (kd)

Stockholm den 9 november 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie
Granlund (s), Per Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp),
Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp), Sylvia
Lindgren (s), Berit Högman (s), Maria Larsson (kd),
Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson (s), Ulla
Löfgren (m), Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne
Ångström (fp), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson
(s), Anne-Marie Pålsson (m) och Lars Johansson (s).

2004/05

NU4

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas

dels regeringens skrivelse 2003/04:120 med 2004
års redogörelse för företag med statligt ägande,
dels 4 motioner som väckts med anledning av
skrivelsen,
dels 12 motioner från allmänna motionstiden.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör lägga regeringens skrivelse om
statliga företag till handlingarna och
samtidigt avslå ett antal motionsyrkanden
rörande bl.a. försäljning av statliga
företag, statens ägarutövning och
bolagsledningarnas löner och ersättningar.
Utskottet redovisar sin syn på statligt
ägande. När det gäller statens ägarutövning
erinrar utskottet om pågående arbete inom
Regeringskansliet avseende målformuleringar,
styrning, etiska och miljömässiga riktlinjer,
insyn och revision, strävan mot öppen
ägarförvaltning, m.m. Beträffande
bolagsledningarnas löner och ersättningar
hänvisar utskottet till de nya riktlinjer som
regeringen beslöt om hösten 2003. Jämför
reservationerna 1 och 6 (m, fp, kd, c), 2 (m,
kd, c), 3 och 10 (fp), 4 och 7 (m, fp, c), 5,
8 och 11 (kd) samt 9 (m, c).

Skrivelsen om statliga företag

Inledning

I skrivelse 2003/04:120 lämnar regeringen sin årliga
redogörelse för förvaltningen av statens
företagsägande samt för verksamheten i företagen med
statligt ägande och i affärsverken. I redogörelsen
beskrivs utvecklingen i fråga om förvaltningen av
statens företagsägande under år 2003 och fram t.o.m.
april 2004. I redovisningen ingår dels aktiebolag
vars aktier förvaltas av departementen, dels de
affärsdrivande verken Luftfartsverket,
Sjöfartsverket och Affärsverket svenska kraftnät.

Systemet med årliga redogörelser från regeringen
baseras på ett beslut av riksdagen våren 1981 (prop.
1980/81:22, bet. 1980/81:NU29). Från och med år 1999
utger regeringen också en mer lättillgänglig version
av skrivelsen. I regeringens redogörelse redovisas
mer fullständiga resultat- och balansräkningar. I
sammanställningarna följer Regeringskansliet
sedvanliga regler rörande redovisningsinformation.
Sedan år 2001 redovisas även en konsoliderad balans-
och resultaträkning. Redovisningen ger en bild av
statens samlade företagsengagemang och de totala
värdena i denna företagssfär.
I avsnittet om Regeringskansliets ägarförvaltning
redovisas principerna för ägarstyrningen och statens
ägarpolitik. Uppgifter om miljö- och
jämställdhetsarbete och mångfald samt andel kvinnor
och män i styrelsen ingår sedan år 2002 i
redovisningen. I ägarpolicyn redovisas synen på
bolagsstämmor i de statliga företagen. En
redovisning över Regeringskansliets
förvaltningskostnader avseende bl.a. departementens
interna kostnader och köpta tjänster återfinns också
i det nämnda avsnittet.
I avsnittet om den statliga företagssfären finns
uppgifter om de viktigaste orsakerna bakom
resultatutvecklingen i denna sfär. I den
siffermässiga presentationen och i analysen av den
statliga företagssfären samt i avsnittet med
företagspresentationerna har företagen delats upp i
två huvudgrupper, nämligen företag som verkar under
marknadsmässiga villkor och krav och företag som har
särskilda samhällsintressen. Uppdelningen avses ge
underlag för en mer rättvisande bild, samtidigt som
analysen av såväl hela portföljen som de enskilda
företagens resultat och måluppfyllelse underlättas.
I syfte att tydliggöra bakgrunden och därmed även
syftet till att staten för närvarande äger de
enskilda bolagen inleds varje företagspresentation
med en ingress som ger en översiktlig bild av
bolagets historik och verksamhet. Som ett komplement
lämnas propositionsförteckningar för respektive
bolag i en särskild förteckning. Härigenom skall
läsaren ges en bild av de ursprungliga motiven för
statens ägande i de riksdagsbeslut som ligger till
grund för bolagens verksamhet. För bolag med fler än
tio anställda och där statens ägarandel överstiger
20 % lämnas uppgift om personalens sjukfrånvaro. I
företagspresentationen finns också uppgift om
styrelser som utsetts på bolagsstämmorna eller genom
regeringsbeslut under år 2003 och våren 2004.
Olika förbättringar och förtydliganden har gjorts
i den nu aktuella redogörelsen. I avsnittet om
statens ägarpolitik har förtroendefrågan lyfts fram,
genom redovisning av krav som ställs på att statliga
bolag bör ha en dokumenterad etisk policy och
tydligt kommunicera sina värdegrunder. Vissa andra
förtydliganden görs, t.ex. om rekommenderade
tidsgränser för hur länge ledamöter bör sitta i en
styrelse och om information som skall vara offentlig
i samband med bolagsstämmor. En redogörelse lämnas
även av hur många av de statliga bolagen som
publicerat delårsrapporter och årsredovisningar på
sina hemsidor. En översikt över sjukfrånvaron på
aggregerad nivå kompletterar den redovisning som
lämnas på respektive företagspresentation. Andra
nyheter är att arvoden avseende ledamöter och
ordförande redovisas under respektive
företagspresentation. Där redovisas även huruvida
bolaget har en etisk policy och andelen kvinnor i
ledningsgruppen. En namnförteckning avseende
bolagsstämmovalda ledamöter och
arbetstagarrepresentanter redovisas, med information
om tid för inval i styrelse, födelseår och
titel/sysselsättning. Informationen om ramverket för
regeringens ägarförvaltning har utökats och omfattar
nu korta redogörelser för aktiebolagslagen,
konkurrenslagstiftning, m.m., i syfte att ge en bild
av de regler som kringgärdar ägarförvaltningen.

Regeringens ägarförvaltning

Den svenska staten är Sveriges största
företagsägare. Genom Regeringskansliet förvaltas 57
företag, koncerner eller affärsverk, varav 43 ägs
helt och 14 tillsammans med andra. Totalt är ca 200
000 personer anställda i dessa företag. Staten är
den störste ägaren på Stockholmsbörsen.

Regeringen har värdeskapande som övergripande mål.
Näringsdepartementet bedömer att det sammanlagda
värdet av de förvaltade bolagen uppgår till 350-380
miljarder kronor. Statens ägarroll och förvaltning
är komplex, eftersom staten äger företag inom
verksamheter som spänner från gruvindustri och
fastigheter till opera och spel.
Ägarförvaltningens uppdrag formuleras som att
Regeringskansliet har i uppdrag att aktivt följa och
förvalta statens tillgångar så att värdeutvecklingen
blir den bästa möjliga och att - i de fall det är
aktuellt - de särskilda samhällsintressena infrias.
Uppföljning och utvärdering sker genom såväl
ekonomiska analyser och branschanalyser som genom
styrelsearbete och dialog med styrelsens ordförande.
I de fall bolagen har särskilda mål, förutom
ekonomiskt värdeskapande, följs dessa mål upp
särskilt. Inom ägarförvaltningens uppdrag ryms även
att utveckla och implementera regeringens ägarpolicy
och de verktyg som står till ägarens disposition.
Regeringens förvaltningsmandat för de statliga
företagen innebär att statens medel och dess övriga
tillgångar står till regeringens disposition enligt
regeringsformen (9 kap. 8 §). Riksdagen skall
fastställa grunderna - i den omfattning som behövs -
för förvaltningen av statens egendom och förfogandet
över den (RF 9 kap. 9 §). Detta förvaltningsmandat
innebär att regeringen skall höra riksdagen vid
väsentliga ändringar av statliga företags
inriktning, nedgång i ägandet, kapitaltillskott,
vissa typer av bolagisering samt för försäljningar
och köp av aktier. I lagen (1996:1059) om
statsbudgeten anges att regeringen får sälja statens
aktier i bolag där staten äger mindre än hälften av
rösterna eller andelarna om inte riksdagen beslutat
annat. Regeringen får däremot inte utan riksdagens
godkännande minska statens ägarandel i företag där
staten har hälften eller mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar. Riksdagsbeslut
krävs inte för extrautdelningar, eftersom det ingår
i den normala förvaltningen. Det krävs inte heller
riksdagsbeslut avseende förvärv, avyttringar eller
nedläggningar som företag genomför inom den
verksamhetsinriktning som riksdagen beslutat.
Statsministern har givit näringsministern ansvar i
frågor som gäller statens företagsägande och som
ställer krav på en enhetlig ägarpolitik eller avser
styrelsenomineringar.
Under rubriken En förbättrad kapitalstruktur i
statliga bolag redogörs för riksdagens beslut våren
2003 och regeringens förslag våren 2004 i frågan.
Innehållet i riksdagens beslut rörande en förbättrad
kapitalstruktur i statliga bolag redovisas i
betänkandet i avsnittet om vissa kompletterande
uppgifter.
När det gäller organisation erinras i skrivelsen
om att näringsministern har det övergripande
ansvaret i frågor som ställer krav på enhetlig
ägarpolitik eller avser styrelsenomineringar.
Regeringen har fr.o.m. årsskiftet 2002/03 samlat
resurser och kompetens för förvaltningen av det
statliga ägandet inom en särskild ägarenhet på
Näringsdepartementet. Denna enhet ansvarar för
merparten av de statligt ägda företag som förvaltas
av Regeringskansliet. Sammantaget förvaltar
Näringsdepartementet 39 företag (varav 25 arbetar
under marknadsmässiga krav), 3 affärsverk och 1
avvecklingsbolag. För 14 företag ligger ansvaret för
förvaltningen på andra departement, nämligen Finans-
, Jordbruks-, Kultur-, Miljö-, Social-, Utbildnings-
och Utrikesdepartementen. De interna
förvaltningskostnaderna hos dessa departement består
främst av lönekostnader. De interna kostnaderna för
Näringsdepartementets enhet för statligt ägande
omfattar löpande kostnader för t.ex. löner, resor
och kontorsmaterial. Köpta tjänster innefattar
främst konsultarvoden inom finansiell, ekonomisk och
juridisk rådgivning och framtagande av
verksamhetsberättelser och kvartalsrapporter för
företag med statligt ägande. Statens
förvaltningskostnad för företag med statligt ägande
under år 2003 uppgick till 36,2 (51,4 år 2002)
miljoner kronor, varav 18,8 (28,4) miljoner kronor
avsåg externt köpta tjänster.
Under rubriken Ramar och verktyg påpekas att
statliga aktiebolag, liksom privatägda bolag,
regleras genom aktiebolagslagen (1975:1385). Det
finns alltså inte några särregler i aktiebolagslagen
för statliga bolag. Enligt lagen skall
bolagsordningen ange bolagets allmänna inriktning.
De statliga bolagens verksamhet styrs främst av
riksdagsbeslut och andra bestämmelser för
verksamheten som kan finnas i lag eller i avtal
mellan staten och bolaget. Bolag verksamma inom viss
sektor regleras av särskild sektorslagsstiftning,
t.ex. postlagen (1993:1684). De statliga företagen
lyder med få undantag under samma lagar som
privatägda bolag - förutom den nyssnämnda
aktiebolagslagen t.ex. konkurrenslagen (1993:20),
bokföringslagen (1999:1078) och insiderstrafflagen
(2000:1086). Vad gäller konkurrensregler finns i EG-
fördraget bestämmelser för statligt stöd, med syfte
att förhindra att en medlemsstat snedvrider
konkurrensen genom stöd som stärker den inhemska
industrins konkurrenskraft till nackdel för företag
i annan medlemsstat. Vid insatser av ägarkapital i
statliga företag som verkar på konkurrensutsatta
marknader anger EG:s regelverk att den s.k.
marknadsekonomiska investerarprincipen skall
tillämpas. Normalt är denna princip uppfylld om det
kapitaltillskott som lämnats görs på villkor och
under förutsättningar som skulle ha accepterats även
för en privat investerare. Om medlemsstaten vid
tidpunkten för tillskottet bedömer att insatsen
långsiktigt kan ge tillräcklig avkastning utgör det
inte olagligt statsstöd. Enligt EG:s regelverk
gäller för företag som uppnår viss omsättning per år
och som mottar statliga tillskott särskilda regler
för redovisning för att EG-kommissionen skall få
insyn. Öppen redovisning skall gälla avseende vilka
medel som tillförts och hur de används. Krav på
särredovisning finns också för verksamhet som drivs
av bl.a. monopolbolag, eller andra företag i
särställning, när bolaget även bedriver
konkurrensutsatt verksamhet. Dessa regler återfinns
i det s.k. transparensdirektivet som avses bli
infört i svensk lagstiftning år 2005.
Under huvudrubriken Statens ägarpolitik redogör
regeringen för sin inställning i frågor som rör
förvaltningen avseende de helägda statliga företagen
under fem delrubriker, nämligen Styrelsen,
Bolagsledning, Revisorer, Information och öppenhet
samt Företagen som en del i samhället. Regeringen
avser även att i samråd med övriga ägare verka för
att dessa principer tillämpas i delägda företag. När
det gäller styrelsen sägs att regeringens mål är att
styrelserna skall ha hög kompetens, anpassad till
respektive företags verksamhet, situation och
framtida utmaningar. Varje nominering skall utgå
från kompetensbehovet i respektive företags
styrelse. Årligen utses ca 40-60 nya
styrelseledamöter av bolagsstämmorna i de statligt
ägda företagen. Ledamöter i statligt ägda aktiebolag
har samma oinskränkta ansvar enligt aktiebolagslagen
som ledamöter i privatägda företag. Styrelsens
uppgifter är enligt lagen (8 kap. 3 §) att svara
för företagets organisation och förvaltningen av
företagets angelägenheter. Styrelsen skall se till
att organisationen är utformad så att bokföringen,
medelsförvaltningen och företagets ekonomiska
situation i övrigt kontrolleras på ett betryggande
sätt. Varje styrelseledamot skall ha kapacitet att
göra självständiga bedömningar av företagets
verksamhet. Regeringskansliet är oftast direkt
företrätt i bolagets styrelse. Sammansättningen av
styrelserna skall ske så att en balans uppnås
avseende kompetens, bakgrund, ålder och kön.
Regeringens mål är en jämn fördelning mellan män och
kvinnor. Ett delmål har varit att andelen kvinnor
skulle vara minst 40 % år 2003, ett mål som
uppnåddes den 30 juni 2003. Andelen kvinnor var
fortsatt 40 % vid årsskiftet 2003/04 och den 4 maj
2004. I de av staten helägda företagen var andelen
kvinnor 42 %. Direkt ägarrepresentation i styrelsen
innebär bl.a. att statens krav på en god insyn i
verksamheten tillgodoses. Enligt aktiebolagslagen (8
kap. 5 §) skall styrelsen årligen fastställa en
skriftlig arbetsordning. Med syfte att främja
tydlighet och enhetlighet i ansvars- och
informationsfrågor och arbetsuppdelning mellan vd
och styrelsen har Näringsdepartementet utarbetat ett
förslag till stöd för styrelserna vid upprättande
och revidering av arbetsordningar och för styrelsens
utvärdering.
Det är styrelsens ordförande som skall
tillförsäkra att styrelsearbetet håller en hög
kvalitet. Regeringen ställer följande krav på en
styrelseordförande: ha förmåga att leda
styrelsearbetet; ha en fortlöpande dialog i
ägarfrågor med respektive departementsföreträdare;
föra bolagets talan i frågor av övergripande
karaktär; redogöra för vd:s anställningsvillkor på
bolagsstämman; tillse att styrelsen utvärderar sitt
arbete; försäkra sig om att nyvalda ledamöter får en
grundlig introduktionsutbildning; försäkra sig om
att styrelsen har kunskap om regeringens ägarpolicy
och övriga riktlinjer; rapportera i årsredovisningen
om styrelsens och ledningens tillämpning av
regeringens policy och riktlinjer. För att uppnå
effektiva styrelser bör dessa inte vara för stora -
normalt 6-8 ledamöter. År 2003 bestod styrelserna i
företag med statligt ägande av i genomsnitt 7,6
ledamöter inklusive suppleanter. Styrelsernas
storlek varierar från 4 till 10 ledamöter.
Regeringens avsikt är att endast ha ordinarie
ledamöter i styrelserna, om inte särskilda skäl
kräver annat. Det övergripande ansvaret för
styrelsenomineringarna ligger hos näringsministern
som även har ett förordnande enligt regeringsformen
(7 kap. 5 §) avseende styrelsenomineringar i bolag
som förvaltas av andra departement inom
Regeringskansliet, vilket innebär att
näringsministern ansvarar för styrelsenomineringar i
samtliga förvaltade bolag oavsett om
förvaltaransvaret har lagts på annat departement än
Näringsdepartementet. Styrelseledamöter skall som
regel utses för ett år i taget. En ledamot bör inte
ingå i samma styrelse längre tid än åtta år, och
ledamöternas ålder bör inte överstiga 70 år.
Medelåldern för ledamöterna är för närvarande 49 år
för kvinnor och 56 år för män. I genomsnitt har
kvinnor arbetat i 3,5 år och män i 4,5 år i
styrelsen. Styrelsenomineringar i börsnoterade
företag där staten är delägare skall ske i samråd
med övriga huvudägare i en nomineringskommitté. I de
noterade bolag där staten är en väsentlig delägare
bör minst en ledamot av nomineringskommittén
representera staten. Nomineringskommitténs förslag
bör publiceras i god tid före bolagsstämman, och
kommitténs ledamöter skall vara närvarande på
stämman för att kunna motivera valet av de
föreslagna personerna. Nomineringskommittén bör
bestå av 3-5 ledamöter, och majoriteten skall
representera huvudägarna. Nomineringskommittén bör
även föreslå styrelsearvoden. Styrelsens arvoden
bestäms av bolagsstämman. Historiskt har
styrelsearvodena i statligt ägda företag varit
relativt låga i jämförelse med privatägda företag
med lika stor omsättning och antal anställda. För
att öka genomlysningen redovisas i skrivelsen en
översikt över arvodesnivåer i de statligt ägda
företagen. Kommittéer kan inrättas när det finns ett
särskilt behov eller för att effektivisera
styrelsearbetet, varvid de skall ha en skriftlig
arbetsordning, godkänd av styrelsen. En
revisionskommitté kan tillsättas för att öka insynen
och kontrollen av företagets redovisning, ekonomiska
rapportering och riskhantering. En
ersättningskommitté kan inrättas för att bereda
frågor avseende ersättningspolicy,
anställningsvillkor till ledande befattningshavare,
etc.
När det gäller bolagsledning sägs att
verkställande direktören tillsätts och entledigas av
styrelsen. Vd bör inte sitta i styrelsen, och
regeringen väljer därför inte in nytillsatta vd:ar i
styrelsen. Enligt aktiebolagslagen (8 kap. 3 §)
skall styrelsen i skriftlig instruktion till vd ange
arbetsfördelningen mellan styrelsen och vd.
Regeringen beslöt i oktober 2003 om nya riktlinjer
för anställningsvillkor och incitamentsprogram.
Företagens styrelser skall vid beslut om
anställningsvillkor ta ställning till
företagsledarens totala ersättning inklusive
pensionsvillkor och övriga förmåner. Regeringen
förordar avgiftsbestämda pensionslösningar. Löner
och övriga förmåner till personer i företagsledande
och därmed jämförlig ställning i statliga företag
skall vara konkurrenskraftiga men inte löneledande i
förhållande till jämförbara företag.
Näringsutskottet beslöt i februari 2002 att hos
Riksdagens revisorer begära en ny utvärdering av
bonus- och pensionsförmåner hos företagsledningar i
statliga företag. I Riksdagens revisorers rapport i
mars 2003 konstaterades bl.a. att de flesta
företagen följer regeringens riktlinjer. Enligt
regeringen bör statligt ägda företag normalt undvika
incitamentsprogram. I de särskilda fall
incitamentsprogram beslutas bör programmet omfatta
all anställd personal i företaget utom koncernchefen
eller verkställande direktören. Särskilda
incitaments program som enbart riktas till personer
i företagsledande ställning skall inte införas. I de
särskilda fall då styrelsen beslutar om
incitamentsprogram skall det finnas en direkt
koppling mellan de mål som skall ligga till grund
för belöningen i incitamentsprogrammet och
företagets övergripande verksamhetsmål.
Beträffande revisorer sägs att deras uppdrag, som
är att oberoende granska styrelsens och den
verkställande direktörens förvaltning samt
företagets årsredovisning och bokföring, är av
central betydelse för staten som ägare. Ansvaret för
val av revisorer för företag med statligt ägande
ligger hos ägaren. Revisorer väljs enligt
aktiebolagslagen på mandatperioder om fyra år. För
det fall omval av revisorer övervägs utvärderas
alltid revisorernas arbete. Det är lämpligt att
styrelsen och revisorerna träffas minst två gånger
per år för att diskutera redovisningen,
förvaltningen och riskhanteringen i företagen.
Revisorerna bör även utvärdera hur företagsledningar
och styrelser lever upp till regeringens riktlinjer
avseende extern rapportering och
anställningsvillkor. Med hänvisning till
revisorslagen (2001:883) och det ansvar som åläggs
revisorerna är det lämpligt att styrelsen bildar sig
en egen uppfattning om revisorernas oberoende.
Styrelsen bör bevaka de fristående
rådgivningsuppdrag som revisorerna kan få av
företagsledningen och därvid ta del av de
bedömningar som revisorerna gör i enlighet med
revisorslagens analysmodell. I de fall andra
konsulttjänster utgör en betydande andel av
revisorernas ersättning bör detta förhållande
förklaras och motiveras i noten som redogör för
ersättningar till revisorer. Riksrevisionen kan inom
ramen för sin effektivitetsrevision granska sådan
verksamhet som staten bedriver i form av aktiebolag,
under förutsättning att verksamheten är reglerad i
lag eller i annan författning eller att staten har
ett bestämmande inflytande över verksamheten.
Riksrevisionen kan även förordna revisorer att delta
i den årliga revisionen, vilket innebär att
Riksrevisionen tillsammans med övriga revisorer
granskar företagen i enlighet med aktiebolagslagens
bestämmelser om revision.
När det gäller frågan om information och öppenhet
sägs att det rör sig om en demokratifråga att
statligt ägda företag har en öppen och professionell
informationsgivning, eftersom företagen ytterst ägs
av svenska folket. Regeringen anser därför att dessa
företag skall vara minst lika genomlysta som
börsnoterade företag. Regeringen beslöt i mars 2002
om riktlinjer för extern ekonomisk rapportering. Det
är styrelsernas ansvar att tillse att företagen,
utöver gällande redovisningslagstiftning och god
redovisningssed, presenterar årsredovisning,
delårsrapporter och bokslutskommuniké enligt de
rekommendationer som anges i Stockholmsbörsens
noteringsavtal med bilagor. Det finns en ambition
att de statligt ägda bolagen skall lämna
bokslutskommuniké före den 31 januari varje år
fr.o.m. 2004 års bokslut. I årsredovisningen skall
styrelsen redogöra för tillämpningen av regeringens
policy och riktlinjer.
Riksdagsledamöter har rätt att närvara vid
bolagsstämmor i de företag där staten äger minst 50
% av aktierna och som har fler än 50 anställda. De
helägda statliga bolagen bör anordna någon form av
arrangemang i samband med bolagsstämman där även
allmänheten bereds möjlighet att ställa frågor till
företagsledningen. Information om tidpunkt och plats
för bolagsstämman skall finnas på respektive bolags
hemsida på Internet. Vid den ordinarie stämman bör,
förutom representant för ägarna, styrelsen och
revisorerna närvara. Även de personer som föreslås
för inval i styrelsen bör närvara. Formerna för
bolagsstämmans praktiska genomförande är en fråga
för företagets ledning och styrelse att besluta om.
Beroende på företagens storlek, geografiska
belägenhet och allmänintresse kan arrangemanget
variera från att vara en lokal sammankomst till att
vara t.ex. en del av en kapitalmarknadsdag. Av
företag med färre än 10 anställda eller mindre än 24
miljoner kronor i omsättning bör dock inte begäras
att bolaget ordnar särskilda aktiviteter i samband
med bolagsstämmorna. Detsamma kan även gälla för
större företag i de fall det saknas ett direkt
allmänintresse. Styrelsens ordförande skall på
bolagsstämman redogöra för och motivera vd:s
anställningsvillkor. Bolagen bör publicera protokoll
från bolagsstämmor på sina hemsidor och lämpligen
eventuellt anförande av vd och/eller av styrelsens
ordförande.
Under rubriken Företagen som en del i samhället
sägs att Sverige skall gå i spetsen för
omställningen till en ekonomiskt, ekologiskt och
socialt hållbar utveckling. Det svenska
jämställdhetsarbetet skall vara framgångsrikt och en
internationell förebild. I dessa frågor har alla
företag ett stort ansvar. Hänsyn till miljö, sociala
frågor och etik bör därmed vara självklara
utvärderingsparametrar för de beslut som rör
förvaltningen av företag med statligt ägande. Att
bolagen har en genomtänkt strategi för att hantera
dessa frågor är en viktig del i den statliga
ägarpolitiken. Det är styrelsens och ledningens
ansvar att de företag där staten har ägarintressen
sköts föredömligt väl inom de ramar lagstiftningen
ger. Styrelserna i företag med statligt ägande bör
besluta om en etikpolicy. Alla styrelser bör besluta
om att bolaget skall ha en förankrad och gemensam
etisk värdegrund. Handlingsprogram bör finnas för
hur den gemensamma etiska värdegrunden kommuniceras
såväl externt som internt, varvid den externa
rapporteringen skall redovisa bolagets etiska
värdegrund. Det är regeringens förhoppning att de
statligt ägda företagen bedriver ett aktivt arbete i
dessa frågor i sina respektive
branschorganisationer.
När det gäller miljöansvar sägs att det är
styrelsens ansvar att säkerställa att företaget har
en miljöpolicy och att aktivt följa företagets
insatser i frågor som rör ekologiskt hållbar
utveckling. Miljöfrågorna är av affärsmässig och
strategisk betydelse. Företag med statligt ägande
bör därför, i likhet med näringslivet i övrigt,
sträva mot en ekologiskt hållbar utveckling och
bidra till att de nationella miljömålen uppfylls.
Företag med miljöpåverkan behöver bedriva ett
seriöst miljöarbete och ha en god miljökompetens för
att undvika miljörelaterade risker och kostnader,
kostnader som kan bestå dels av höga åtgärds- eller
saneringskostnader, dels av kostnader på grund av
försämrat anseende hos leverantörer, kunder och
allmänhet. I de företag som har en betydande direkt
eller indirekt miljöpåverkan bör miljöledningssystem
införas. Det är regeringens ambition att fler
företag, inte minst de statligt ägda företagen,
redovisar sitt sociala och miljömässiga engagemang
genom att ansluta sig till Globalt Ansvar. Genom
Globalt Ansvar uppmuntrar regeringen svenska företag
att sträva efter att följa OECD:s riktlinjer för
multinationella företag och FN:s "The Global
Compact". Det sistnämnda innehåller principer kring
mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och miljö.
OECD:s riktlinjer, som stöds av 36 regeringar,
innehåller rekommendationer till företag i sociala
frågor, miljöfrågor, frågor rörande korruption,
konkurrensfrågor och konsumentsäkerhetsfrågor.
Beträffande jämställdhet sägs att regeringen ser
det som en angelägen uppgift att ta till vara den
kompetens och erfarenhet som kvinnor representerar,
inte minst genom tillsättningar på chefsnivå. De
statligt ägda företagens ledningar och styrelser bör
vara ett föredöme i jämställdhetsarbetet. Detta
gäller inte minst när nya ledande befattningshavare
skall tillsättas.
När det gäller mångfald säger regeringen att
arbetet med mångfald är viktigt och förutsätter att
företagen med statligt ägande beaktar detta i bl.a.
sin verksamhet och personalpolitik.
Mångfaldsarbetets övergripande mål är att alla
nuvarande och framtida medarbetares kompetens och
erfarenheter skall tillvaratas i verksamheten, t.ex.
bör handlingsplaner upprättas.
Under rubriken Friskare arbetsplatser sägs att
alla företag och arbetsplatser har en viktig roll i
arbetet med att öka hälsan i arbetslivet. Det är
regeringens förhoppning att de statligt ägda
företagen kan bli föredömen när det gäller att
reducera sjukfrånvaron. I regeringsförklaringen år
2002 uppställde regeringen ett mål om att halvera
antalet sjukdagar fram till år 2008. Strategier för
att skapa arbetsplatser där människor kan arbeta,
prestera och samtidigt må bra är en viktig fråga för
företagsledningar. Det är också en fråga som bör
föras in i styrelserummen på motsvarande sätt som
andra frågor av strategisk natur.

Den statliga företagssfären år 2003

I skrivelsen redovisas utvecklingen inom den
statliga företagssfären under år 2003. Därefter
lämnas en redogörelse för vart och ett av de
statliga företagen, grupperade i företag med
marknadsmässiga krav och företag med särskilda
samhällsintressen. Företagspresentationerna inleds
med en kort redovisning av bolagets historik.
Därefter redogörs för bolagets verksamhet, ekonomi,
mål, utdelningspolicy och utvärdering. Dessutom
redovisas (i förekommande fall) följande parametrar:
resultaträkning, balansräkning, kassaflöde,
nyckeltal, övriga uppgifter (t.ex. anställda,
sjukfrånvaro och statens ägarandel), räntabilitet,
styrelse, verkställande direktör och revisorer.

Resultatet efter skatt för företagen med statligt
ägande ökade med
13,3 miljarder kronor mellan åren 2002 och 2003 till
21,9 miljarder kronor. Omsättningen minskade med
38,7 miljarder kronor till 298,9 miljarder kronor.
Företagens samlade egna kapital ökade från 195,2
till 205,3 miljarder kronor, och räntabiliteten på
det egna kapitalet ökade från 4,6 till 10,9 %.
Bruttoinvesteringarna minskade kraftigt för andra
året i rad och mer än halverades - från 67,6 till
26,4 miljarder kronor. Efter tre år av stigande
kassaflöden för de statligt ägda företagen minskade
kassaflödet från den löpande verksamheten kraftigt
under år 2003, från 75 till 25 miljarder kronor.
Utdelningarna avseende verksamhetsåret 2003 ökade
jämfört med år 2002 och uppgår till 12,3 miljarder
kronor. Under år 2003 lämnade dessutom åtta företag
efterutdelningar på sammanlagt 2,3 miljarder kronor.
Totalt 19 företag lämnade utdelningar avseende år
2003. Utdelningarna från de statligt ägda företagen
ger ett väsentligt bidrag till statens budget,
understryks det i skrivelsen.
År 2003 var totalt 205 528 personer sysselsatta i
företag med statligt ägande. Av de anställda
utgjorde kvinnor 40 %, vilket var samma andel som år
2002. Statliga företag bidrar av flera skäl till en
hög servicenivå och likvärdighet över hela landet,
sägs det i skrivelsen. De statliga företagens
anställda fördelade på län skiljer sig från
fördelningen av det totala antalet sysselsatta i
landet. De statliga företagen är mer representerade
i regioner som t.ex. Norrbotten, Jämtland och
Östergötland. Både försäljning och antalet anställda
i utlandet ökade under år 2003 i företagen med
statligt ägande. Antalet anställda utomlands uppgick
till 72 070, jämfört med 60 400 år 2002. Dessa
antalssiffror motsvarar 35 respektive 30 % av det
totala antalet anställda. Fyra företag har mer än
hälften av sina anställda i utlandet - Vattenfall
har 77 % och Telia Sonera 74 % av sina anställda
utanför Sveriges gränser. Utlandsförsäljningen
uppgick till 136 184 miljoner kronor, varav
Vattenfall och Telia Sonera tillsammans svarade för
85 %.

Motionerna

Inledning

Fyra motioner har väckts med anledning av
regeringens skrivelse. I betänkandet behandlas också
12 motioner från allmänna motionstiden med yrkanden
rörande statliga företag. I den följande
redovisningen har en gruppering av yrkandena gjorts
under tre rubriker, nämligen Synen på statligt
ägande, Statens ägarutövning m.m. och
Bolagsledningarnas löner och ersättningar.

Synen på statligt ägande

I motion 2003/04:N21 (m) begärs tillkännagivanden av
riksdagen om att det statliga företagandet
snedvrider konkurrensen och om avveckling av sådan
myndighetsverksamhet som snedvrider konkurrensen.
Vidare begärs att regeringen senast i samband med
nästa skrivelse till riksdagen rörande statliga
företag skall redovisa motivet till varför vart och
ett av bolagen med statlig ägarinblandning även
framgent bör ha sådan. Slutligen föreslås ett
tillkännagivande om renodling av rollerna och
privatisering av statliga företag. Statlig
kommersiell verksamhet utgör ett betydande problem
för en fri och rättvis konkurrens, anför
motionärerna. De påpekar att fyra av fem statliga
bolag verkar på fullt konkurrensutsatta marknader
och anser att dessa bolag i praktiken agerar med den
statliga beskattningsrätten som eget kapital. I
Konkurrensverkets statistik över företag som
missbrukat sin dominerande ställning är den
oproportionerliga frekvensen av anmälningar mot
statliga företag påtaglig. Motionärerna menar vidare
att en rad myndigheter bedriver konkurrensutsatt
verksamhet, vilket leder till att
konkurrenssituationen på marknaden påverkas.

I många fall är skälen till det statliga
företagandet ytterligt oklara och motiveringarna har
varierat, anför motionärerna. De pekar på att det i
industrialismens barndom ansågs viktigt att staten
kunde utöva inflytande över användningen av
naturresurserna och att motiveringarna senare ofta
har varit av regionalpolitisk eller beredskapsmässig
karaktär. I vissa fall har staten även ansett det
angeläget att ta över nedläggningshotade företag,
säger motionärerna. De framhåller att en ny syn på
statligt företagsägande dock har vuxit fram med
början under 1980-talet, med innebörd att
privatiseringar mer är en praktisk än en ideologisk
fråga. Skälen till förändringen är flera, t.ex.
starkare krav på tydliga och aktiva ägare i
företagen, ansträngda statsfinanser och krav på
högre effektivitet. Riksrevisionens nyligen
framlagda rapport om Vattenfall AB (RiR 2004:18)
lyfter, enligt motionärerna, fram problemen med
målen för det statliga ägandet. Vattenfall skall
dels ge så stor avkastning som möjligt, dels fylla
en uppgift inom miljöpolitiken och energipolitiken.
I rapporten pekas på att dessa roller svårligen
låter sig förenas och att regeringen inte givit
några riktlinjer om hur avvägningen mellan de båda
målen bör ske. Även generellt har det länge rått
oklarheter kring vilken strategi regeringen har med
sitt ägande, anför motionärerna. De föreslår att
regeringen i skrivelsen, i anslutning till varje
bolag med statlig ägarinblandning, skall motivera
varför staten även fortsättningsvis skall inneha
ägandet. De företag vars koppling till staten inte
kan motiveras bör ingå i den privatiseringsplan som
motionärerna föreslår att regeringen omgående skall
presentera.
Flera företag har misslyckats grundligt vad avser
regeringens målsättning om att de statliga företagen
skall tjäna som goda föredömen, hävdar motionärerna
och exemplifierar med misstankarna om mutbrott inom
Systembolaget AB och misstankarna om bestickning
inom Vin och Sprit AB. De menar att regeringen
utnyttjar statliga företag för att ge poster till
dem som tjänat det socialdemokratiska partiet - en
oproportionerligt stor andel av styrelseledamöterna
i de statliga företagen är tidigare
socialdemokratiska politiker. Staten skall ange
spelreglerna och de legala förutsättningarna för
näringsverksamhet men inte agera som en stor aktör
på marknaden, anser motionärerna. I syfte att
förbättra konkurrenssituationen, säkerställa en god
utveckling i de berörda företagen och tillse att
skattebetalarnas kapital används på bästa sätt
föreslås i motionen att ett trettiotal statligt ägda
bolag inledningsvis skall privatiseras.
Privatiseringarna skall ske på ett ansvarsfullt sätt
och så att företagens framtidsförutsättningar
stärks. Dessutom måste hänsyn tas till läget på de
finansiella marknaderna och försäljningen ske i en
takt som inte riskerar att få negativa
återverkningar på dessa marknader.
Ett tillkännagivande om privatisering av SJ AB
begärs i motion 2004/05: T464 (m). Statens ansvar
som ägare av merparten av det svenska järnvägsnätet
bör, enligt motionärernas mening, vara att effektivt
utnyttja gjorda investeringar och att underhålla och
göra nyinvesteringar på de bandelar som uppfyller
ägarens avkastningskrav. Den genomförda uppdelningen
av det tidigare SJ:s verksamhet i olika bolag är ett
bra första steg och bör utgöra början på en
privatisering av verksamheten, anför motionärerna.
I fem motioner från Folkpartiet liberalerna -
2004/05:Fi232, 2003/04:N23, 2004/05:N249,
2004/05:N413 och 2004/05:N431 - föreslås
tillkännagivanden om en systematisk försäljning av
de statligt ägda företagen och en avveckling av det
statliga bolagsinnehavet samt om att statligt ägda
företag snedvrider konkurrensen på marknaden. I en
av motionerna, 2004/05:N431 (fp), förordas dessutom
att en kommission skall tillsättas för en översyn av
statliga bolags agerande. Motiveringarna bakom de
fem motionerna är likartade och kan sammanfattas
enligt följande. Aktiebolagsformen lämpar sig dåligt
för offentlig verksamhet och är avsedd för privat
verksamhet som bedrivs i vinstsyfte i en
affärsmässig miljö, anför motionärerna. De menar att
det därför uppstår konflikter mellan behovet av att
kunna agera på en marknad utan att konkurrenterna
får kännedom om affärsstrategi och överväganden och
kravet på öppenhet och insyn. Regeringen säger att
de konkurrensutsatta statliga företagen skall ges
samma förutsättningar och ha samma krav på sin
verksamhet som andra aktörer, erinrar motionärerna
om. De hävdar dock att det är oundvikligt att
statliga företag, som har skattebetalarkollektivet
som riskkapitalbas, har fördelar som privata företag
inte har. Att staten inte är någon normal ägare av
företag framgår, enligt motionärerna, av t.ex. det
särskilda kontot i Riksgäldskontoret där statliga
vinstgivande företag åläggs sätta in medel, medel
som regeringen sedan kan utnyttja utan hänsyn till
beslutade utgiftstak. Detta medför också att
konkurrensen snedvrids på marknader där privata
företag konkurrerar med statliga, anför
motionärerna. De menar vidare att om avkastningen
från företag som arbetar under monopol och som
därmed kan betraktas som ett slags beskattning
används för att ge kapitaltillskott till företag som
är konkurrensutsatta innebär detta att skattemedel
används för att subventionera de statliga
konkurrensutsatta företagen.
Folkpartiet anser att staten inte, annat än i
undantagsfall, skall driva företag, påpekar
motionärerna. De framhåller att staten i en väl
fungerande marknadsekonomi fyller en nyckelroll som
stiftare av lagar, beslutsfattare vad gäller skatter
och som myndighetsutövare för att se till att lagar
och regler efterföljs. Om staten på samma gång är en
ledande aktör på marknaden blandas rollerna samman
på ett orimligt sätt, menar motionärerna. De anser
att med statligt ägande aktualiseras andra mål än
företagsekonomisk lönsamhet - antingen tvingas det
statliga företaget acceptera sämre företagsekonomisk
lönsamhet på grund av politiska önskemål eller
uppstår misstankar om att företagsledningen måste ta
politiska hänsyn. Det finns en risk att staten
skjuter till medel för att täcka förluster eller
inför konkurrensbegränsningar som gynnar statliga
företag, hävdar motionärerna.
Staten har en rad viktiga uppgifter som ingen
annan i samhället kan eller bör utföra, säger
motionärerna vidare. De anser att regering och
riksdag skulle fungera bättre om de koncentrerade
sig på dessa uppgifter och bl.a. avbördade sig
ägande av företag som dessutom privata ägare sägs
sköta bättre. Det offentligas huvuduppgift är,
enligt motionärerna, att tillhandahålla en god vård,
ett bra utbildningssystem, ett väl fungerande
försvar, ett säkert rättssystem och en generell
politik för att främja tillväxt och sysselsättning.
De flesta av de statliga företagen bör säljas och
försäljningsintäkterna användas för att minska
statsskulden, anför motionärerna. De påpekar att det
tidigare har anförts som skäl mot en försäljning att
kapitalmarknaden inte kan absorbera det aktuella
utbudet av tillgångar. Med en globaliserad
kapitalmarknad anses detta dock inte längre vara ett
hållbart argument. Försäljningen bör ske successivt,
säger motionärerna. De anser att det nuvarande
konjunkturläget gör det svårt att göra en
prioritering av vilka företag som bör säljas först,
men erinrar om att Folkpartiet tidigare har pekat ut
följande företag som lämpliga för försäljning: hela
det statliga innehavet i Telia Sonera AB, innehavet
i Nordea Bank AB, OMHEX AB, Civitas Holding AB
(bl.a. Vasakronan), Vin & Sprit AB, Sveaskog AB,
Assi Domän AB (dotterbolag till Sveaskog AB),
Sveriges Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB),
Vattenfall AB, LKAB, SAS AB, SJ AB, Apoteket AB,
Luftfartsverket (affärsverk) och Teracom AB.
Det finns ytterligare missgrepp inom den statliga
företagssfären. Det är t.ex. inte rimligt att
Vattenfall gjort stora investeringar i kolgruvor och
koleldade kraftverk i Tyskland. De uppmärksammade
misstankarna om mutbrott respektive bestickning
kring Systembolaget respektive Vin & Sprit AB väcker
frågan om hur den statliga ägarrollen utövats. Det
är också angeläget att avskaffa Apotekets monopol.
Det är inte bara Folkpartiet som är kritisk mot
staten som bolagsägare. Oberoende organ, såsom
Förtroendekommissionen och Riksrevisionen, har
kritiserat det statliga bolagsinnehavet. Frågan om
löner och andra villkor för höga chefer i statliga
bolag har diskuterats många gånger. Folkpartiet
tycker att löner och övriga förmåner till personer i
företagsledande och därmed jämförlig ställning i
statliga företag skall vara konkurrenskraftiga så
att rekrytering inte försvåras, men de får inte vara
löneledande i förhållande till jämförbara företag
inom det privata näringslivet. Folkpartiet anser att
det sammantaget finns så många anmärkningar på
staten som bolagsägare att en kommission bör
tillsättas för att granska bristerna i de statliga
bolagen.
I tre motioner från Kristdemokraterna - motionerna
2003/04:N22, 2004/05:N256 och 2004/05:N393 -
förordas också försäljning av statliga företag. I
den förstnämnda motionen begärs ett tillkännagivande
om ökad ägarspridning genom utförsäljning av
statliga företag. Tre tillkännagivanden föreslås i
den andra motionen, nämligen om ägarpolitik vid vägs
ände, om viktiga händelser 2003 och om ägande av
statliga företag. Ytterligare 8 tillkännagivanden
föreslås i den tredje motionen - om att det skall
finnas ett tydligt formulerat skäl till varför
staten skall äga ett visst bolag, om att frigöra
statens låsta kapital, om vikten av att utöka det
enskilda ägandet, om försäljning av statligt ägda
företag, om Akademiska Hus AB, om Green Cargo AB, om
SJ AB och om AB Swed Carrier. I den sistnämnda
motionen begärs vidare att regeringen skall
tillsätta en utredning som ser över olika
möjligheter för enskilda att satsa mindre belopp än
de som krävs för att köpa en hel börspost när staten
erbjuder ett företag till försäljning och att
regeringen skall tillsätta en utredning för att
belysa hur staten på ett bättre sätt kan utöva sin
subsidiära, stödjande, roll vad gäller de
samhällsintressen som för närvarande tillvaratas av
helägda statliga bolag samt hur det civila
samhällets engagemang i dessa bolag skall kunna
ökas.
Den allmänna motiveringen i de tre motionerna är
likartad och går ut på följande. Statens roll i
samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och
övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för
samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa
förutsättningar för långsiktig tillväxt, anför
motionärerna. De anser att när staten agerar såväl
domare som spelare på marknaden är risken stor att
konkurrensen snedvrids och att investeringar inte
görs på ett optimalt sätt i de företag som har de
bästa förutsättningarna. Eftersom staten sätter
spelreglerna inom näringspolitiken bör staten,
enligt motionärerna, inte själv äga företag, utom
när det finns särskilda skäl för det. Statens dubbla
roller inom näringspolitiken hindrar
förutsättningarna för en sund och rättvis
konkurrens, säger motionärerna. De menar att det
finns många skäl för en försäljning av statens
aktier. Ett är att renodla statens roll. Ett annat
är att ägandet bör spridas. Ett tredje skäl är att
det förbättrar förutsättningarna för det berörda
företaget - en ägarspridning ger företaget kapital
för framtida investeringar, vilket enligt
motionärerna inte bör finansieras via statsbudgeten.
Försäljningen skall ske till marknadsmässiga priser
och i den takt som är möjlig med hänsyn till bl.a.
andra introduktioner på aktiemarknaden, säger
motionärerna. De anser vidare att bolag vars
verksamhet motiveras av ett särskilt
samhällsintresse bör, när så är möjligt, drivas som
ett s.k. samhällsnyttigt företag. Till de företag
som motionärerna menar snarast kan säljas, hela
eller i delar, hör bl.a. Boxer TV-Access AB
(Teracom), Civitas Holding (Vasakronan), Lernia,
SBAB, Vattenfall, Vin & Sprit samt resterande delar
av Nordea, OMHEX, SAS och Telia Sonera. De företag
som är aktuella är sådana som är verksamma inom
konkurrensutsatt verksamhet, anser motionärerna.
Monopolföretag kan dock inte säljas innan
omstrukturering skett. Vid utförsäljning bör
allmänheten och de anställda i företagen vara en
viktig målgrupp, anför motionärerna.
Den socialdemokratiska ägarpolitiken har nått vägs
ände, sägs det vidare i motionen. Motionärerna
hänvisar till olika händelser under det gångna året
- mutskandaler, satsningar på kolkraft i Central-
och Östeuropa samt brandkårsutryckningar för att
återställa förlorat kapital. Staten bedriver
affärsverksamheter som inte skulle passa i
aktieportföljen hos en etisk aktiefond - sprit, spel
och brunkol svarar för huvuddelen av vinsten från de
statliga bolagen, anför motionärerna. De hänvisar
till olika granskningar, bl.a. av Riksdagens
revisorer år 2003 och av Förtroendekommissionen år
2004, som enligt motionärerna visar att regeringens
målstyrning inte fungerar.
Under rubriken Viktiga händelser år 2003
kommenteras i motionen följande 11 företag:
Apoteket, Bothia Garanti, SJ, Sveaskog, Svensk
Exportkredit, Svenska kraftnät, Svenska Spel,
Systembolaget, Teracom, Vattenfall, Vin & Sprit.
Det statliga ägandet är till nackdel för ekonomins
funktionssätt, för företagen och deras anställda och
innebär en orimlig inlåsning av statens förmögenhet,
anförs det i den tidigare nämnda motionen
2004/05:N256 (kd). Motionärerna förordar två sätt
att frigöra detta kapital - dels genom omvandling av
vissa företag som för närvarande bedriver en
verksamhet som har ett samhällsintresse till vad som
benämns samhällsnyttiga företag, dels genom
försäljning av företag och verksamheter som agerar
på ett konkurrensutsatt område. För att även
småsparare skall kunna ta del av erbjudanden vid
försäljning av statliga företag bör det vara möjligt
att teckna sig för färre aktier än en börspost (en
börspost motsvarar ett halvt eller en fjärdedels
basbelopp), anför motionärerna. De föreslår att
regeringen skall anmodas att tillsätta en utredning
med uppgift att se över olika möjligheter för
enskilda att satsa mindre belopp än dem som krävs
för att köpa en hel börspost.
Det finns ett antal statligt ägda företag som helt
eller delvis utövar en verksamhet som motiveras av
särskilda samhällsintressen, bl.a. AB Göta
kanalbolag, IRECO Holding AB, Norrland Center AB,
Kungliga Operan AB, AB Svensk Bilprovning och
Systembolaget AB, säger motionärerna vidare. De
föreslår att regeringen skall uppmanas att tillsätta
en utredning för att belysa hur staten på ett bättre
sätt än vad som gäller för närvarande skall kunna
utöva sin roll beträffande de aktuella
samhällsintressena. En sådan utredning bör beakta
ett antal omständigheter som redovisas i motionen
under följande rubriker: Det allmännas roll;
Delägare eller medlemmar; Kapital; Omvandling av
statliga bolag.
I motion 2004/05:N256 (kd) är slutligen, som
nämnts, ett antal företag föremål för särskilda
yrkanden, nämligen Akademiska Hus, Green Cargo, SJ
och Swedcarrier.
I ytterligare en motion från företrädare för
Kristdemokraterna, motion 2004/05:T459, berörs
statens ägande i ett specifikt bolag, nämligen SAS
AB. Från konkurrenssynpunkt behöver staten se över
sitt ägande i SAS, eftersom företaget är verksamt på
en marknad som drivs på affärsmässiga grunder, anför
motionärerna. Deras principiella syn är att staten
inte bör äga företag som är verksamma på en
avreglerad marknad. Det är olyckligt att staten både
beslutar om spelreglerna och samtidigt är ägare till
en av aktörerna på marknaden, menar motionärerna. De
anser att det för företaget och dess anställda är
bättre med andra ägare än staten, bl.a. med hänsyn
till eventuella behov av kapitaltillskott.
Fyra tillkännagivanden föreslås i motion
2003/04:N24 (c), nämligen om att en ökad spridning
av det statliga ägandet skulle bidra positivt till
tillväxten och välfärden, om att statliga företag
verkar på andra villkor än privata aktörer, vilket
snedvrider konkurrensen, om att staten har ett
ansvar i de fall konkurrensen mellan privata
entreprenörer på en offentligt tillhandahållen
tjänst är så svag att konsumenterna inte enkelt kan
välja bort företag som tummar på kvaliteten och om
att de speciella samhällsintressen som det statliga
utförandet representerar genom reglering eller
kontraktering kan tillgodoses av privata
entreprenörer till både lägre kostnader och högre
kvalitet. Vidare begärs i motionen att regeringen
tydligt skall motivera varför vart och ett av de
statligt ägda företagen skall förbli statligt ägda
och i övriga fall förbereda försäljning.
Centerpartiet vill renodla statens roll i
näringspolitiken till att avse tillhandahållande av
goda förutsättningar för människor att starta och
driva företag. Statliga företag konkurrerar aldrig
på lika villkor som privat ägda företag, anför
motionärerna. De konstaterar att majoriteten av de
statliga företagen drivs som aktiebolag, vilket
innebär att risken begränsas till det insatta
kapitalet. Eftersom staten via skatten förfogar över
delar av medborgarnas inkomster och förmögenheter
behöver den egentligen inte aktiebolagets
riskbegränsning, säger motionärerna. De anser att
även om det i sig är positivt att staten inte tar
risker med medborgarnas pengar kvarstår det faktum
att statligt ägda företag har andra förutsättningar
än övriga aktörer, vilket snedvrider konkurrensen.
I samband med försäljning av företag är det
angeläget att betona statens ansvar för att inte
orsaka kaos på de finansiella marknaderna, anför
motionärerna vidare. Detta kan t.ex. innebära att
vissa bolag bör omstruktureras innan den
affärsmässiga delen säljs. Staten har också ett
ansvar att se till att aktieägarna - medborgarna -
får ut ett bra pris och att tillse att försäljningen
genomförs så att konkurrensen främjas, anser
motionärerna. De föreslår att regeringen tydligt
skall motivera varför det statliga ägandet i
respektive företag bör kvarstå i stället för att,
som enligt motionärerna sker, låta påskina att
statliga företag är en förebild för privata. Där
inga motiv för statligt ägande föreligger bör
försäljning förberedas, anför motionärerna.
Statligt ägande är dock motiverat i vissa fall, då
strategiska nationella intressen föreligger, menar
motionärerna. De anser att tillhandahållandet av
grundläggande infrastruktur såsom vägar, järnvägar,
el- och bredbandsnät, m.m. representerar strategiska
nationella intressen. En fri konkurrens mellan
operatörerna ligger generellt sett i konsumenternas
intresse, säger motionärerna. De menar att staten
har ett ansvar i de fall där konkurrensen mellan
privata entreprenörer på en offentligt
tillhandahållen tjänst är så svag att konsumenterna
inte enkelt kan välja bort företag som tummar på
kvaliteten. Väl använd kan dock reglering eller
kontraktering av marknader som ställs till
förfogande för privata entreprenörer vara ett bättre
instrument än ett statligt utförande, anser
motionärerna. Det kan handla om att post skall delas
ut i hela landet, att naturliga monopol inte får ta
ut för höga priser eller att friskolor inte får
avvisa vissa elever. De speciella samhällsintressen
som det statliga utförandet i vissa fall skall
representera kan, i fall av väl genomförd reglering
eller kontraktering, lika bra tillgodoses av privata
entreprenörer till både lägre kostnader och högre
kvalitet, anför motionärerna.
I motion 2004/05:N310 (c) föreslås fyra
tillkännagivanden, nämligen om att verksamheter som
finns på en marknad skall konkurrensutsättas, om att
statens primära ägande skall bestå i infrastruktur
och tillväxtskapande verksamhet, om att en översyn
skall göras i syfte att avveckla statliga
verksamheter som är direkt marknadsanknutna och om
att statlig verksamhet som bedrivs i form av monopol
inte skall åläggas avkastningskrav. Staten är ägare
till och bedriver en mängd verksamheter som är väl
anpassade till att bedrivas på en marknad, säger
motionärerna. De anser att grundprincipen för dessa
verksamheter bör vara att de skall bedrivas på ett
konkurrensutsatt sätt. Statens ägande bör i stället
vara inriktat på områden såsom vägar, järnvägar,
eldistributionsnät och telestationer, menar
motionärerna. Vem som utför tjänster på dessa
områden är dock, enligt motionärerna, inte ett
primärt statligt åtagande och bör därför skötas på
en konkurrensutsatt marknad, med undantag för de
fall då marknaden inte fungerar på ett
tillfredsställande sätt. De anser att statens
kvarvarande ägarandel i Telia Sonera därmed bör
bibehållas i statlig ägo, medan däremot verksamheter
som för närvarande bedrivs via SJ, Green Cargo och
delar av Vattenfall bör avvecklas.

Statens ägarutövning m.m.

I motion 2003/04:N21 (m) föreslås tillkännagivanden
om risken för kapitalförstöring i de statliga
företagen och om stopp för det som sägs vara
hemlighetsmakeriet vid förvaltningen av de statliga
företagen. Vidare begärs att regeringen skall lägga
fram förslag om helt offentliga bolagsstämmor i alla
statliga företag. En illustration av att staten inte
agerar professionellt som företagsägare är
användningen av det särskilda kontot i
Riksgäldskontoret för insatser i av staten hel- och
delägda bolag som inrättades våren 2003, säger
motionärerna. De erinrar om att Moderata
samlingspartiet motsatte sig inrättandet av detta
konto av flera skäl, bl.a. att det innebär ett
kringgående av budgetlagens krav på
bruttoredovisning och att kontot skulle riskera att
användas för att slussa pengar från lönsamma
statliga företag till olönsamma, vilket kan leda
till betydande kapitalförstöring genom risken att
ytterligare resurser förstörs i de olönsamma företag
som får tillskott från kontot och risken att de
lönsamma företag som dräneras på kapital skadas.

Hanteringen av vissa statliga bolag visar att det
finns betydande brister i form av mörkläggning och
hemligstämplar, anför motionärerna. De erinrar om
att när det statliga bolaget Teracom hade extra
bolagsstämma i november 2001 hemligstämplade
Kulturdepartementet dagordningen till bolagsstäm-
man. Riksdagsledamöter, som har rätt att närvara,
visste alltså inte i förväg vilka frågor stämman
skulle behandla, och allmänhet och journalister hade
inte rätt att närvara. När SJ tvingades att upprätta
en kontrollbalansräkning per den 30 september 2003
fick riksdagens ledamöter tillgång till den först
den 13 december 2003, säger motionärerna. De påpekar
vidare att när regeringen i november 2001 föreslog
en kreditgaranti på 2 miljarder kronor till Teracom
gjordes bedömningen att bolagets ekonomiska
ställning inte kunde redovisas i propositionen
(prop. 2001/02:76) och heller inte var nödvändig för
riksdagens beslut. Allt underlag var hemligstämplat.
Motsvarande hemlighetshållande gällde när regeringen
under våren 2003 och våren 2004 i fem propositioner
föreslog rekonstruktioner rörande Svenska
Skogsplantor AB (prop. 2002/03:24), Teracom (prop.
2002/03:64), SJ (prop. 2002/03:86), Svensk
Exportkredit (prop. 2002/03:142) och Green Cargo
(prop. 2003/04: 15), påpekar motionärerna. Inga
beslutsunderlag har redovisats i propositionerna och
departementets akter har hemligstämplats i sin
helhet, säger motionärerna. De hänvisar till
Riksrevisionens tidigare nämnda rapport om
Vattenfall, i vilken sägs att den s.k. formlösa
styrningen av Vattenfall, dvs. utbytet av
information mellan bolaget och ägarförvaltningen som
inte dokumenteras i alla delar, har begränsat
Riksrevisionens möjligheter att bedöma hur den
interna kontrollen av beredningsprocessen mellan
bolag och ägarförvaltning varit utformad och att det
inte varit möjligt att få tillgång till information
om Vattenfalls dotterbolag i Tyskland, på grund av
det tyska minoritetsskyddets utformning.
Motionärerna anser att i praktiken kan inte
riksdagens, i regeringsformen, stadgade rätt och
skyldighet att granska rikets styrelse och
förvaltning uppfyllas vad avser de statliga
företagen.
En grundläggande princip för det svenska
folkstyret är en långtgående öppenhet, anför
motionärerna. Ytterst vilar ansvaret för
granskningen av hur förvaltningen av de gemensamma
tillgångarna sköts på folkets valda ombud i
riksdagen. Det är dock uppenbart att samma öppenhet
inte kan råda i ett företag som verkar på en
konkurrensutsatt marknad som i en offentlig
förvaltning, vilket pekar på en i praktiken olöslig
motsättning mellan folkstyrets grundläggande
principer och rimliga krav på skydd av konfidentiell
information i statliga företag, säger motionärerna.
De anser dock att så länge betydande belopp av
skattebetalarnas medel är uppbundna i
företagsverksamhet måste öppenheten i de statliga
företagen öka. Allmänhet och journalister måste ges
en ovillkorlig rätt att närvara vid bolagsstämmor,
dagordningar måste vara utan hemligstämplar och
underlag för större beslut på bolagsstämmorna måste
vara offentliga, menar motionärerna. De anser vidare
att offentlighetsprincipen skall gälla i statligt
ägda företag om inte riksdagen beslutar annat.
Självfallet måste sekretess råda om sådant som av
affärsmässiga skäl inte bör vara offentligt, men
undantag från offentlighetsprincipen i statliga
bolag skall regleras i lag, sägs det.
Ett tillkännagivande om åtgärder mot
åldersdiskriminerande regler för ledamöter i
styrelser för statliga bolag m.m. föreslås i motion
2004/05:So357 (fp). Sverige är betydligt sämre än
andra länder på att ta till vara äldres kompetens,
säger motionärerna. De påpekar att FN:s
generalsekreterare Kofi Annan ser det som naturligt
att använda sig av den 75-årige Hans Blixs
kompetens, medan den svenska regeringen menar att
det inte skall vara tillåtet för den som fyllt 70 år
att sitta i en statlig bolagsstyrelse. Signalen är,
enligt motionärerna, tydlig - alla som fyllt 65 år
skall ägna sig åt annat än produktivt arbete. De
anser att det behövs förändringar av regeringens
regler om åldersgränser för äldre i statliga
styrelser m.m.
Olika frågor rörande statens ägarutövning tas upp
i de två motionerna 2003/04:N22 (kd) och
2004/05:N256 (kd). I den förstnämnda föreslås
tillkännagivanden om förtroendekrisen för statliga
företag och om förvaltning av statliga företag. I
den sistnämnda motionen föreslås tillkännagivanden i
sex avseenden, nämligen om behovet av en etisk
policy för regeringens ägarförvaltning samt för
företag med statligt ägande, om att samla
förvaltningen av samtliga statligt ägda bolag hos
ett departement, om de statliga bolagsstyrelsernas
sammansättning, om skyndsam beredning av
Offentlighets- och sekretesskommitténs förslag om
att statligt ägda bolag i likhet med vad som redan
gäller för kommunalt ägda bolag skall omfattas av
offentlighetsprincipen, om genomlysningen av
statligt ägda företag samt om vikten av konsulters
oberoende och avvägningen mellan dels ackumulerad
kunskap och erfarenhet, dels betydelsen av en
"second opinion". Vidare begärs att regeringen, i
samråd med riksdagens partier, skall utarbeta en ny
modell för hur frågor rörande företag med statligt
ägande skall hanteras i framtiden och att regeringen
skall anmodas att lägga fram förslag som innebär att
Sverige kan efterleva de rekommendationer som
utarbetats av EU:s revisionskommitté.
Motiveringarna bakom de båda nyssnämnda motionerna
är likartade och redovisas här samlat. Statens
agerande på marknaden och regeringens förvaltning av
de statliga bolagen måste stå på en etisk grund och
staten skall som ägare agera som föredöme på
marknaden, anför motionärerna. De hänvisar till att
många privata företag har insett behovet av att
utveckla etiska och sociala principer för
verksamheten och att ställa krav på
underleverantörerna. Även Stockholmsbörsen gör
etiska avvägningar. Trots att regeringen i
skrivelsen redovisar förekomsten av etisk policy som
utarbetats av respektive företag och slår fast att
alla bolag bör ha en väl förankrad och gemensam
etisk värdegrund saknas en övergripande etisk policy
både för regeringens ägarförvaltning och för de
statliga företagens verksamhet, menar motionärerna.
De föreslår att regeringen snarast skall utarbeta en
sådan policy och ansvara för att den omsätts i
praktiken och sedan följa upp den etiska policyn i
den årliga redogörelsen för statligt ägda företag.
Under rubriken Förtroendekris för statliga företag
hänvisas i den ena av de här aktuella motionerna
till att Förtroendekommissionen i sitt betänkande
Näringslivet och förtroendet (SOU 2004:47)
konstaterade att förtroendet för de statliga
företagens ledningar är lågt. Motionärerna erinrar
om att kommissionen pekade på följande fem
företeelser som orsaker till förtroendeproblemet:
höga ersättningsnivåer och olämpliga
ersättningssystem, felaktig och missvisande
ekonomisk information, otillbörligt utnyttjande av
marknadsställning eller informationsöverläge, oklara
roll- och ansvarsgränser samt svagt underbyggda
strategier och dåliga affärsbeslut.
Regeringens förvaltning uppvisar stora brister i
ägarstyrningen, anför motionärerna. De menar att
ägaruppdraget är otydligt och att regeringen
använder flera olika dokument i ägarstyrningen. Den
omfattande flora av styrdokument som finns för
närvarande måste begränsas och bolagets övergripande
mål och syfte skall redovisas i bolagsordningen,
föreslår motionärerna. De anser att regeringen i
övrigt skall förmedla statens målsättningar genom
ägardirektiv som fastställs på bolagsstämman.
Bolagens mål skall, enligt motionärerna, redovisas
dels i kvartalsrapporter och årsredovisningar, dels
i regeringens årliga skrivelse till riksdagen. De
uppsatta målen måste följas upp bättre än vad som
för närvarande sker, menar motionärerna. De föreslår
att regeringen - när ett mål kommuniceras till ett
bolag - samtidigt skall klargöra hur
återrapporteringen skall gå till, varvid i princip
all återrapportering skall göras skriftligen i
kvartalsrapporter eller årsredovisningar.
Att flera olika departement arbetar med
bolagsfrågor gör att staten inte använder sina
resurser på bästa sätt och att den kompetens som
byggts upp på Näringsdepartementet inte utnyttjas
fullt ut, menar motionärerna vidare. För att
Regeringskansliets resurser skall utnyttjas på bästa
sätt och för att enhetlighet och en större överblick
av statens förvaltning av bolagen skall skapas bör
samtliga bolag med statligt ägande förvaltas av ett
departement, anser motionärerna. De erinrar om att
en sådan omorganisation av regeringens
bolagsförvaltning har föreslagits av
Förtroendekommissionen och tidigare har efterlysts
av Riksdagens revisorer och menar att det nu är hög
tid att den genomförs.
En viktig del av ägarstyrningen är utvärdering av
styrelser och nominering av nya styrelser, anför
motionärerna. De konstaterar att tjänstemän från
departementen, riksdagsledamöter och politiska
tjänstemän utgör en stor andel av bolagsstyrelserna
och att Regeringskansliet har representation i
närmare 70 % av bolagens styrelser. Motionärerna
anser, i likhet med Förtroendekommissionen, att
regeringen bör minska bolagsförvaltarnas engagemang
i styrelserna och i stället låta dem arbeta med
utvärderings- och nomineringsarbete.
Riksdagsledamöternas roll i styrelser är något
oklar, säger motionärerna. Visserligen representerar
även riksdagsledamöterna ägaren, staten, men de
kommer till skillnad från departementsföreträdarna
inte från den myndighet som svarar för
ägarförvaltningen. Motionärerna anser att
ägarrepresentanter som tillsätts på politiska
meriter kan öka risken för målkonflikter mellan
ägare och bolag. Nominering av riksdagsledamöter och
politiska tjänstemän till styrelseuppdrag i statligt
ägda bolag får inte ske rutinmässigt, utan ledamöter
i statliga bolagsstyrelser skall utses efter
förtjänst och skicklighet, anför motionärerna. De
menar att när det gäller bolag med särskilda
samhällsintressen eller bolag som ålagts
samhällsåtaganden, såsom t.ex. Posten, Systembolaget
och Svenska Spel, är det viktigt med en viss
politisk representation i styrelsen. I de fall
riksdagsledamöter eller andra politiker skall ingå i
en bolagsstyrelse, skall det finnas representanter
från såväl regeringsbärande partier som från
oppositionen, föreslår motionärerna.
Det stora antalet dotterbolag till de statliga
företagen gör att riksdagens inflytande över den
statliga företagssfären minskar, hävdar motionärerna
och anser att detta framgår tydligt av
Riksrevisionens granskning av Vattenfall, ett bolag
som bedriver större delen av sin verksamhet i
utländska dotterbolag. De statligt ägda bolagen har
ungefär 250 dotterbolag, uppger motionärerna. De
framhåller att flera dotterbolag har sådana
verksamheter som riksdagen tidigare fattat beslut om
skall drivas i statlig regi och andra har
samhällsåtaganden att uppfylla eller andra mål som
kan vara av politisk karaktär. Det finns även
dotterbolag vars verksamhet inte är en del av
moderbolagets kärnverksamhet, säger motionärerna. De
anser att riksdagen för närvarande inte har någon
samlad bild av de olika dotterbolagen i den statliga
bolagssfären, varför regeringen bör ges i uppdrag
att upprätta en förteckning över dotterbolag till
statligt ägda bolag, med en beskrivning av
dotterbolagens verksamhet och yttranden över
huruvida verksamheten är hänförlig till
moderbolagens kärnverksamhet eller inte. De
dotterbolag som är hänförliga till bolagets
kärnverksamhet eller som har samhällsåtaganden bör
inte få säljas utan riksdagens medgivande, föreslår
motionärerna. Likaså bör de statliga bolagen inte få
göra större investeringar i form av uppköp eller
start av dotterbolag utan riksdagens medgivande.
Ett annat problem som leder till en bristande
demokratisk kontroll av det statliga ägandet är
regeringens - som det sägs - rutinmässiga
hemligstämpling av alla handlingar som berör de
statligt ägda företagen och dess vägran att, ens
under överenskommelse om bevarad sekretess, delge
riksdagens partier dokument som är av betydelse för
att riksdagens ledamöter och partier skall kunna
bilda sig en uppfattning som företagens situation.
Härigenom omöjliggörs uppgiften för riksdagen att
vara folkets främsta företrädare. Det finns
påtagliga problem med statligt ägande av företag som
agerar på en konkurrensutsatt marknad, anför
motionärerna. Å ena sidan har riksdagen ett legitimt
intresse av insyn, å andra sidan kan bolagets
affärsmässiga intressen skadas av den öppenhet och
tidsåtgång som en riksdagsbehandling innebär,
konstaterar motionärerna. De föreslår att
regeringen, i samförstånd med riksdagen, snarast
skall utforma en modell för hur frågor rörande
statliga bolag skall hanteras i framtiden, så att
såväl riksdagens legitima krav på insyn och
delaktighet som bolagens affärsmässiga intressen kan
tillgodoses. Regeringen bör också skyndsamt bereda
Offentlighets- och sekretesskommitténs förslag i
betänkandet Insyn och sekretess (SOU 2004:75) om att
statligt ägda bolag, i likhet med vad som redan
gäller för kommunalt ägda bolag, skall omfattas av
offentlighetsprincipen, anför motionärerna.
Trots regeringens högt ställda mål för
genomlysning av de statligt ägda företagen finns det
mycket övrigt att önska när målsättningarna omsätts
i praktisk handling, anser motionärerna vidare. De
menar att redovisningen för de statliga företagen
måste göras tydligare och mer enhetlig, eftersom en
bristande enhetlighet över tiden och mellan olika
företag sägs försvåra för riksdagen, medierna och
allmänheten att granska företagen och regeringens
förvaltning av dem. Alla statliga bolag skall följa
Stockholmsbörsens regler, vilket bl.a. innebär att
de skall ha en egen hemsida och publicera
kvartalsrapporter senast två månader efter
kvartalets slut, anser motionärerna. De föreslår att
på motsvarande sätt som börsbolagen har en
skyldighet att rapportera viss information till
börsen skall de statliga bolagen rapportera till
näringsutskottet, i förekommande fall under
sekretesslöfte. Motionärerna anser vidare att staten
skall föregå med gott exempel när det gäller att
säkerställa revisorernas oberoende. Därför bör samma
revisorsfirma inte kunna utföra uppdrag som revisor
och rådgivare till samma bolag, menar motionärerna.
Dessutom bör revisorernas mandatperioder begränsas
så att de följer de rekommendationer som EG-
kommissionen har utfärdat och som innebär att den
som är huvudansvarig för ett revisionsuppdrag i ett
företag av allmänt intresse skall bytas ut inom sju
år från tidpunkten för valet till uppdraget. Det är
viktigt att de konsulter och specialister som
anlitas av regeringen för att ge råd i frågor med
anknytning till statliga företag har en hög
trovärdighet och ett oberoende gentemot både
regeringen och bolaget i fråga, anför motionärerna.
De anser att regeringen bör vara uppmärksam på det
förtroendeproblem som kan uppkomma med konsulter som
under lång tid har arbetat med ett och samma bolag,
vilket ger fördelen av kunskap om och erfarenhet av
företaget och den bransch det verkar i, men
samtidigt kan innebära att det inte kommer till
stånd någon granskning av huruvida de råd som getts
tidigare har varit riktiga. Regeringen bör därför
förklara den avvägning som görs av å ena sidan
ackumulerad kunskap och erfarenhet och å den andra
sidan bristen på "second opinion" och behovet av en
ny oberoende konsult som inte har bindningar till
råd som har getts tidigare.
Riksdagen beslöt våren 2003 (prop. 2002/03:100,
bet. 2002/03:FiU21) bl.a. att godkänna att högst 3
miljarder kronor skulle överföras från de statliga
bolagen som extra utdelningar år 2003 till ett
särskilt konto i Riksgäldskontoret för insatser i av
staten hel- eller delägda bolag, erinrar
motionärerna avslutningsvis om. Riksdagen beslöt att
göra vissa justeringar i regeringens förslag, och
finansutskottet anförde, mot bakgrund av ett
yttrande från konstitutionsutskottet, att om
ambitionen är att skapa ett bestående system för
omfördelning av kapital mellan statliga bolag är det
angeläget att ett tydligt regelverk skapas för
detta. I det sammanhanget bör utredas hur förslaget
förhåller sig till budgetlagen och gällande praxis
om hur kapitalutdelningar och kapitalinsatser skall
beslutas och redovisas, menade finansutskottet.
Motionärerna förordar att regeringen snarast skall
återkomma till riksdagen med förslag till en lag som
avgränsar kontots användning, anger hur de medel som
använts skall redovisas i statsbudgeten och tydligt
avgränsar regeringens befogenhet att göra
kapitalinsatser utan att i förväg ha inhämtat
riksdagens godkännande.
Det särskilda kontot i Riksgäldskontoret är
föremål för yrkande också i motion 2003/04:N24 (c).
Där begärs ett tillkännagivande om att alla medel
från statliga hel- och delägda bolag och
användningen av dessa skall passera statsbudgetens
inkomst- respektive utgiftssida i enlighet med
budgetlagens krav på bruttoredovisning. Att tala om
marknadsmässiga villkor för statliga företag är inte
korrekt, anför motionärerna. De påpekar att ett
privat företag kan få kapitaltillskott vid en
nyemittering men endast om ägaren förfogar över
medel, medan de statligt ägda företagen via kontot i
Riksgäldskontoret har tillgång till statskassan.
Kontentan blir att om ett statligt företag skall
tillföras mer kapital prövas emissionen inte mot
förväntad vinst utan mot statens kapitalstyrka och
ytterst beskattningsrätten, anför motionärerna. De
framhåller att under det senaste året har ca 1,5
miljarder kronor från företag som Stattum AB,
Sveaskog och Vin & Sprit återinvesterats i krisbolag
som SJ och Teracom och ifrågasätter hur väl detta
rimmar med ett av regeringens mål för det statliga
ägandet, nämligen att skapa värde för ägarna, det
svenska folket. Det svenska folket kan inte förvänta
sig en direkt utdelning av vinsten från t.ex.
Sveaskog som en normal aktiesparare, utan i stället
förs pengarna in i krisbolag som staten skött
dåligt, säger motionärerna. De anser att det finns
risk för att regeringen, genom det särskilda kontot
hos Riksgäldskontoret, systematiserar ett tricksande
med budgetlagens krav på bruttoredovisning.
Ordningen bör i stället vara att alla medel från
statliga hel- och delägda bolag och användningen av
dessa skall passera statsbudgetens inkomst-
respektive utgiftssida, i enlighet med budgetlagens
krav på bruttoredovisning. Därmed underställs
besluten om i vilken utsträckning medel bör
tillföras bolagen riksdagen för prövning, anför
motionärerna.
I motion 2004/05:N440 (mp) begärs två
tillkännagivanden, nämligen om styrning och
uppföranderegler för statligt ägda företag och om
att ett statligt ägande alltid skall utövas med
klara ägardirektiv och ett aktivt ägarinflytande
samt uppfylla vissa uppföranderegler. Tyvärr har
statligt ägande ibland kommit att förknippas med
osunt uppförande när det gäller att värna miljön,
skattemoralen, konkurrensneutraliteten eller t.o.m.
mänskliga rättigheter, anför motionärerna. De anser
att statligt ägande ibland också har kommit att
sammankopplas med dålig service och med ett osunt
utnyttjande av kundernas beroendeställning.
Motionärerna redovisar följande fyra exempel för att
åskådliggöra vad som åsyftas: Vattenfall har gått in
som ägare av ett kraftföretag i Tyskland som är
engagerat i brytning och förbränning av brunkol, ett
dotterföretag till Posten genomförde en
företagsförsäljning utomlands för att minska sin
skatt, SJ (och Banverket) har i ett flertal fall
inte lyckats driva tågtrafiken enligt gällande
tidtabell, Vattenfall har misslyckats både med att
hjälpa sina kunder att effektivisera och därmed
minska sin energianvändning och med att bygga ut
förnybara energikällor samt med att se till att det
finns tillräckligt med reservkraft för att täcka
energi- och effektbehoven under torrår. Staten måste
vara mer aktiv och drivande både genom ägardirektiv
och genom medverkan i styrelserna i de företag den
äger, särskilt där staten är ensam ägare, anför
motionärerna. De menar att ägardirektiven måste
utformas så att varje företag följer och lever upp
till svenska lagar och direktiv, EU:s direktiv och
de konventioner och internationella överenskommelser
som Sverige har ingått. Företagens agerande måste
också leva upp till de demokratiska, moraliska,
personalpolitiska och sociala mål som riksdagen
antagit och det måste tas fram förslag till
uppföranderegler för statligt ägda företag, säger
motionärerna. De föreslår att den statliga
revisionen skall kontrollera och årligen rapportera
hur reglerna följs. Dessutom måste staten, enligt
motionärerna, för varje statligt ägt företag ge
direktiv om att företaget skall uppfylla de
särskilda motiven och skälen för att staten startat
företaget eller gått in som ägare. Statens
representanter i de statligt hel- eller delägda
företagens styrelser måste verka för att de statliga
ägardirektiven efterlevs och att även företagets
ledning uppfyller ägardirektiven och har den
kompetens, moral och ledarstil som erfordras, anför
motionärerna.

Bolagsledningarnas löner och ersättningar

I motion 2003/04:N21 (m) begärs att regeringen skall
vidta åtgärder i syfte att säkerställa att en
avgången vd i ett statligt företag inte samtidigt
kan uppbära lön och avgångsvederlag. Vidare föreslås
tillkännagivanden om statens kontroll över vilka
pensionsavtal som ingås i statliga bolag och om att
bonussystem inte skall tillämpas för
företagsledningarna i statligt ägda bolag. Enligt
Riksdagens revisorers rapport Staten som bolagsägare
(2002/03:10) tenderar de statliga företagen att
utnyttja det för vd mest förmånliga löne- respektive
pensionsavtalet, säger motionärerna. De påpekar att
vissa bolag träffar avtal om betydligt högre löner
än vad som gäller för generaldirektörer för
affärsverk eller statliga myndigheter av motsvarande
storlek. Fem bolag har en ordning som innebär att en
avgången vd samtidigt kan uppbära både
avgångsvederlag och lön, vilket motionärerna finner
oacceptabelt. De kräver att regeringen vidtar
åtgärder i syfte att säkerställa att det sker en
avräkning från avgångsersättningen om vd erhåller en
ny anställning. Riksdagens revisorer har också
påpekat att flera pensionsavtal uppvisar oklarheter
eller saknar uppgifter, vilket ger utrymme för
tolkningar i fråga om vilka pensioner som bolaget
har att betala, erinrar motionärerna om. De finner
det djupt otillfredsställande att staten inte har
bättre kontroll över vilka pensionsavtal som ingås i
de statliga bolagen.

Att utforma ersättningar till företagsledning och
medarbetare för att skapa incitament för dem att
arbeta mot vissa mål är i teorin utmärkt, anför
motionärerna. De menar att det dock, både i teori
och praktik, är svårt att utforma väl fungerande
bonus- eller incitamentssystem. För det första är
det inte lätt att konstruera bonussystem som
verkligen ger de rätta incitamenten, sägs det. En
svårighet är att fastställa parametrar som passar
företaget i alla utvecklingsskeden och
konjunkturfaser, en annan att säkerställa att
incitamentsstrukturen blir sådan att ledningens
åtgärder gagnar företagets långsiktiga
lönsamhetsutveckling och inte mer kortsiktiga
ambitioner. Ett annat problem med bonussystem är att
det är svårt att leva upp till krav på insyn,
öppenhet och transparens, anför motionärerna. De
exemplifierar med att Vattenfall i sin
årsredovisning ger en utförlig beskrivning av sitt
bonussystem, men bolaget kan inte offentliggöra de
träffade bonusavtalen, eftersom bonusparametrarna
innefattar nyckeltal som företaget inte vill
redovisa för sina konkurrenter. Problem med
överdrivna bonusutbetalningar och dåligt fungerande
incitamentssystem förekommer i såväl privatägda som
statliga företag, konstaterar motionärerna. Enligt
deras mening föreligger det dock en betydelsefull
skillnad mellan statliga bolag och företag som är
noterade på börsen, genom att en privat aktieägare
kan sälja sina aktier om denne inte anser att
företagets styrelse i sina relationer till den
verkställande ledningen tillvaratar företagets och
aktieägarnas intressen. Särskilt problematiskt är
det med bonussystem i de statliga företag som har
monopol, menar motionärerna. Mot denna bakgrund
anser motionärerna att särskilda krav bör ställas på
företag som helt eller delvis ägs av staten. De
verkställande ledningarna i statligt ägda bolag
skall därför betalas med fast lön, och
incitamentsprogram skall inte användas för
företagsledningarna, anför motionärerna. De föreslår
att regeringens riktlinjer om anställningsvillkor
för personer i företagsledande ställning
kompletteras med en sådan bestämmelse. Av staten
utsedda representanter i delägda företagsstyrelser
förutsätts agera i samma anda.
Ett tillkännagivande om att statsministerns lön
bör vara tak för chefslöner i statliga bolag och
statliga förvaltningar, föreslås i motion
2004/05:N211 (m). Motionären konstaterar att 150 000
kr i månaden och en tjänstebil är löneförmånen för
vd i ett av de helstatliga bolagen, vartill kanske
kommer förmånliga pensionsavtal. Om chefer i privata
näringslivet har höga löner har motionären inga
synpunkter på detta, eftersom det då inte handlar om
skattemedel. Att statliga chefer skall ha löner i
den nivån är dock felaktigt, eftersom det handlar om
skattebetalarnas pengar, anser motionären. Han
påpekar att Sveriges Radio år 2003 anställde en ny
vd, varvid lönen sattes till 150 000 kr i månaden.
Att statliga verkschefer och personer där skatter
eller avgifter finansierar verksamheten skall ha
högre lön än t.ex. statsministern måste vara
felaktigt, menar motionären. Han förvånas över att
t.ex. Vin & Sprits tidigare vd, efter endast fem års
tjänst, kommer att erhålla en pension som kommer att
kosta skattebetalarna 32 miljoner kronor.
I två motioner från Kristdemokraterna -
2004/05:N256 och 2003/04:N22 - tas upp frågor
rörande bolagsledningarnas löner och ersättningar. I
den förstnämnda motionen föreslås ett
tillkännagivande om ett tak på vd-lönerna i statligt
ägda företag och det begärs att regeringen skall se
över och omarbeta riktlinjerna för
incitamentsprogram samt riktlinjerna för
anställningsvillkor, avgångsvederlag och pensioner
för vd och övriga personer i företagsledande
ställning. I den andra motionen finns ett mer
allmänt yrkande om ett tillkännagivande om
förtroendekrisen för statliga företag.
Motiveringarna bakom de båda motionerna är likartade
och redovisas här samlat. En av de faktorer som vägt
tyngst när det gäller uppkomsten av förtroendekrisen
är de höga ersättningsnivåerna och belöningssystem
för höga befattningshavare som inte har tillräcklig
koppling till prestation, säger motionärerna. De
konstaterar att incitamentsprogram och
avgångsersättningar för företagsledare förekommer
även inom statligt ägda företag. Det är skamligt att
regeringen, trots allt tal om excesser i
näringslivet vad gäller löner och bonusar, gjort så
litet för att komma till rätta med problemen i
statens egna företag, anser motionärerna. De påpekar
att direktörer i statligt ägda företag får bonusar
som är de högsta i jämförbara företag. Trots att
regeringen antog nya riktlinjer för löner och
förmåner till personer i företagsledande ställning
hösten 2003 kommer det att dröja till år 2005 innan
Vattenfall ser över sina incitamentsprogram,
framhåller motionärerna. De anser att det är
beklämmande att regeringen år 2004 medverkar till
att ge statliga bolagsdirektörer mycket höga
lönelyft - t.ex. är löneökningarna för vd:n för
Svenska Spel 12,5 % och för vd:n för Vattenfall 9,9
%. Motionärerna förordar att det skall finnas ett
tak för hur mycket en vd i ett statligt bolag skall
kunna få i ersättning, vilket innebär att en vd inte
bör ha en ersättning som är mer än tio gånger högre
än medellönen i bolaget. Regeringen bör i skrivelsen
redovisa de ersättningar som betalas ut till vd:n
och andra personer i företagsledande ställning i de
olika bolagen samt vilka fallskärmar och
pensionsavtal som finns, anför motionärerna. De
menar vidare att de fallskärmar som finns i form av
avgångsersättning bör ses över. För närvarande kan
en sådan ersättning, enligt regeringens riktlinjer,
motsvara 24 månadslöner inklusive uppsägningstid.
Trots regeringens riktlinjer förekommer det dock att
ersättning betalas ut i 36 månader och att
ersättningen inte minskas ifall den tidigare vd:n
får andra inkomster, uppger motionärerna. De
föreslår att den avgångsersättning som betalas ut
till personer i företagsledande ställning bör
motsvaras av den som erbjuds på arbetsmarknaden i
övrigt. Därmed bör ersättningen som utgår utöver
uppsägningstiden begränsas till 14 månader och 80 %
av lönen och betalas ut månadsvis.
Motion 2004/05:N440 (mp) innehåller yrkanden om
maximilöner för vd och generaldirektörer för
statligt ägda företag och verk och om
avgångsvederlag, bonusar, pensioner och andra
anställningsförmåner. Under de senaste åren har de
mycket generösa ersättningarna - direkta löner,
bonusar, pensioner och andra anställningsförmåner -
till vd:ar såväl för de statligt ägda företagen som
i det privata näringslivet kritiserats hårt,
konstaterar motionärerna. De menar att staten har
ett särskilt ansvar att föregå med
förtroendeingivande ägande av de hel- eller delägda
statliga företagen, vilket också har uttalats av
regeringen att så skall ske. Det tycks dock vara
mycket långt mellan ord och handling eftersom t.ex.
vd:n för Svenska Spel och Vattenfall får
lönehöjningar med tvåsiffriga belopp, säger
motionärerna. De anser att detta inte är rimligt,
framför allt inte som andra grupper i samhället
uppmanas att begränsa sina krav på löneökningar i
avtalsförhandlingar. Mot bakgrund av att regeringen
inte tycks kunna ta sitt ansvar som ägare och
arbetsgivare är det dags för riksdagen att ge
tydliga instruktioner om vad som skall gälla, anför
motionärerna. De anser att det bör införas
maximilöner för vd och generaldirektörer i statliga
företag och verk, och hur detta skall utformas måste
snarast snabbutredas av regeringen. Inriktningen för
en sådan utredning bör vara att en vd eller en
generaldirektör inte bör ha en lön på mer än
motsvarande 5-10 gånger högre än snittlönen i
bolaget eller verket. Även avgångsvederlag, bonusar,
pensioner och andra anställningsförmåner bör ses
över med inriktningen att de skall begränsas
kraftigt, anför motionärerna. De anser att det är
högst tveksamt att bonusar skall utgå för anställda
i statliga företag. Slutligen föreslås i motionen
att avgångsvederlag skall begränsas till högst 12
månader, och att det skall minskas ifall den berörda
personen får annan inkomst under denna tid.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare behandling i utskottet

Hösten 2003 behandlade utskottet 2003 års
redogörelse för företag med statligt ägande (bet.
2003/04:NU4). På utskottets förslag lade riksdagen
skrivelsen till handlingarna. I det sammanhanget
avslog riksdagen också ett antal motionsyrkanden
rörande synen på statligt ägande. Utskottet
redovisade sin ståndpunkt i frågan, och i en
reservation (m, fp, kd, c) framförde företrädarna
för de fyra berörda partierna sin gemensamma syn på
det statliga ägandet. I betänkandet behandlades
vidare förslag från Riksdagens revisorer (2002/03:
RR16) angående staten som bolagsägare och
motionsyrkanden som berörde de olika delarna i
revisorernas förslag. Revisorernas granskning var en
uppföljning av en tidigare rapport av revisorerna
från år 1997. Riksdagen avslog revisorernas förslag.
Utskottet ansåg dock att det var ett värdefullt
arbete som revisorerna hade utfört och konstaterade
att mycket av det arbete som har bedrivits inom
Regeringskansliet - och då särskilt inom
Näringsdepartementet - med utveckling av ägarrollen
har skett mot bakgrund och med beaktande av de
förslag och påpekanden som revisorerna gjorde år
1997. I en reservation (m, fp, kd, c) uttalades stöd
för revisorernas allmänna synpunkter. Revisorerna
lämnade förslag till åtgärder under följande
rubriker: Regeringskansliet som ägarföreträdare,
Övergripande mål, ekonomiska mål och verksamhetsmål,
Styrelsernas effektivitet, Insyn, uppföljning och
revision, Dotterbolagens verksamhet samt
Bolagsledningarnas löner och ersättningar. Utskottet
redovisade hur de olika frågorna hanteras av
Regeringskansliet, främst Näringsdepartementet. När
det gällde löner och ersättningar till ledningen i
statliga bolag hänvisade utskottet till de
förändrade riktlinjer för företagsledande personers
anställningsvillkor och för anställdas
incitamentsprogram som regeringen hade beslutat om
tidigare under hösten 2003. Genom de nya
riktlinjerna uppnås, menade utskottet, en behövlig
uppstramning vad gäller bolagsledningarnas löner och
ersättningar. I anslutning till de olika förslagen
från revisorerna avlämnades reservationer av
företrädarna i utskottet för Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet i varierande konstellationer.
Slutligen behandlades i betänkandet från hösten 2003
motionsyrkanden rörande könsfördelningen bland
styrelserna och ledningarna för de statliga bolagen.
Utskottet (som var enhälligt) förväntade sig att
regeringen tillser att den målsättning rörande
jämställdhet i fråga om representation, lön och
inflytande som riksdagen vid ett flertal tillfällen
uttalat uppnås även när det gäller ledningarna för
de statliga företagen och styrelseordförandena.

Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för
statens företagsägande (prop. 1995/96:141, bet.
1995/96:NU26), enligt vilka följande huvudprinciper
skall gälla för förvaltningen av statliga företag:
- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på
effektivitet, avkastning på det kapital företaget
representerar och strukturanpassning.
- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt
företag skall med utgångspunkt i uppsatt
verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling
och vidta erforderliga åtgärder för att företaget
skall uppfylla kraven på effektivitet, avkastning
och strukturanpassning.

Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen
att - med vissa givna restriktioner - kunna minska
statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi
Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn
Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit, SBL
Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande
ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år
1991 (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10).
Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade
bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB och
Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.

Våren 1998 behandlade utskottet ett tidigare nämnt
förslag från Riksdagens revisorer (1997/98:RR9, bet.
1997/98:NU15) om statens roll som ägare av bolag.
Förslaget avstyrktes med hänvisning till pågående
utvecklingsarbete inom Regeringskansliet. I en
reservation (m, fp, kd) tillstyrktes förslaget.
Riksdagen beslöt våren 1999, på regeringens
förslag, att godkänna ett samgående mellan svenska
Telia och norska Telenor (prop. 1998/99:99, bet.
1998/99:NU14). I två reservationer (m, kd; c)
accepterades sammanslagningen med vissa förbehåll
och i en reservation (fp) avstyrktes propositionen
och förordades att hela Telia skulle privatiseras. I
december 1999 meddelade de svenska och norska
regeringarna att fusionen mellan Telia och Telenor
skulle avbrytas. Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet väckte i januari 2000 frågan om
initiativ av utskottet i ärendet om Telia, med
innebörd att riksdagen skulle ge regeringen fullmakt
att sälja Telia. Företrädarna för
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
avvisade detta förslag. Våren 2000 beslöt riksdagen
att ge regeringen bemyndigande att minska statens
ägande i Telia till lägst 51 % av samtliga aktier
(prop. 1999/2000:84, bet. 1999/2000:NU18). I en
reservation (m, kd, c, fp) förordades att det
aktuella bemyndigandet inte skulle begränsas till 49
% av aktierna, utan avse hela det statliga ägandet i
Telia. Riksdagen beslöt därefter i juni 2001 - efter
ett initiativ av näringsutskottet - att bemyndiga
regeringen att utan begränsningar kunna förändra
statens ägande i Telia (bet. 2000/01:NU11). I en
reservation (v) föreslogs att riksdagen skulle avslå
utskottets begäran.
Våren 2000 beslöt riksdagen att ge regeringen
bemyndigande att sälja statens samtliga A-aktier i
Celsius (prop. 1999/2000:29, bet. 1999/2000:NU9).
Hösten 2001 beslöt riksdagen att staten - genom
Sveaskog - skulle få öka sitt ägande av Assi Domän
till att avse samtliga aktier (prop. 2001/02:39,
bet. 2001/02:NU7). Inrättandet av det statliga
företaget Sveaskog syftade till att skapa en mer
rationell förvaltning av skogen, en bättre
fungerande virkesmarknad och en ökad naturhänsyn,
erinrade utskottet om. Genom förvärvet införlivades
Assi Domäns skogsmark i Sveaskog, vilket förbättrade
förutsättningarna avsevärt för Sveaskog att uppfylla
statens ambitioner beträffande förvaltning av
skogsmark, anförde utskottet. Riksdagen upphävde
samtidigt sitt tidigare bemyndigande till regeringen
att sälja statens aktier i Assi Domän. I en
reservation (m, kd, fp) föreslogs att riksdagen
skulle avslå förslaget om förvärv av aktier i Assi
Domän, med hänvisning till att konkurrensutsatt
verksamhet skall bedrivas i privat regi och att
staten bör främja ett ökat privat ägande av
skogsmark. I en annan reservation (c) efterfrågades
ett nytt förslag från regeringen med en annan
inriktning rörande det statliga skogsinnehavet.
Riksdagen beslöt också hösten 2001 att bemyndiga
regeringen att - vid lämplig tidpunkt och i den takt
som är affärsmässigt fördelaktig - sälja aktierna i
Svenska Lagerhus AB och vidta de åtgärder som krävs
för genomförandet av försäljningen (prop.
2001/02:39, bet. 2001/02:NU8).
I februari 2003 beslöt riksdagen att samtliga
aktier i det av staten helägda Svenska Skogsplantor
skulle överlåtas till Sveaskog (prop. 2002/03:24,
bet. 2002/03:NU4). Utskottet utgick från att
regeringen följer den pågående rekonstruktionen av
Svenska Skogsplantor och att Sveaskog, under
innevarande mandatperiod, påbörjar ett
försäljningsförfarande av Svenska Skogsplantor. I
två reservationer avstyrktes förslaget. I den ena
(m, fp) yrkades på en likvidering av Svenska
Skogsplantor, och i den andra (kd) förordades att
regeringen skulle ges i uppdrag att tillse att
Svenska Skogsplantors verksamhet snarast avyttras
till privata intressenter.
Riksdagen beslöt i juni 2003 om åtgärder för att
stärka den finansiella ställningen i SJ (prop.
2002/03:86, bet. 2002/03:NU13). Bakgrunden var att
SJ hade förbrukat mer än hälften av det registrerade
aktiekapitalet och att aktiekapitalet, i enlighet
med bestämmelser i aktiebolagslagen, måste vara
återställt senast den 15 september 2003. Åtgärderna
omfattade bl.a. ett tillskott om högst 1 855
miljoner kronor och en låneram i Riksgäldskontoret
om 2 000 miljoner kronor under perioden 2004-2007.
Liksom trafikutskottet - som hade yttrat sig i
ärendet - delade näringsutskottet regeringens
bedömning att åtgärder måste vidtas för att reda upp
den ekonomiska krisen i SJ. Framtidsutsikterna för
järnvägen som sådan får sägas vara goda, och därmed
bör det finnas förutsättningar för att SJ som
företag skall kunna få en gynnsam utveckling,
anförde utskottet. Med hänvisning till den s.k.
marknadsekonomiska investerarprincipen anser
regeringen att de föreslagna åtgärderna inte är att
betrakta som statsstöd i EG-fördragets mening.
Utskottet fann ingen anledning att ifrågasätta denna
bedömning. Syftet med åtgärderna är ju att SJ - när
företagets finansiella ställning har stärkts - skall
ge utdelning till staten. Staten agerar alltså på
motsvarande sätt som en privat investerare med en
långsiktig syn på sitt ägande skulle ha agerat. När
det gäller frågan om risken för att åtgärderna skall
leda till konkurrenssnedvridning underströk
utskottet att SJ självfallet inte skall inta någon
särställning på de marknader där andra tågoperatörer
är verksamma - SJ och andra transportföretag
omfattas av samma strikta konkurrensregler.
Avkastningskraven skall upprätthållas. I en
reservation (m, fp, kd, c) föreslogs att
propositionen skulle avslås. Det av regeringen
presenterade beslutsunderlaget var, enligt
reservanternas mening, otillräckligt som grund för
ett riksdagsbeslut.
I juni 2003 beslöt riksdagen också om förändrat
ägande av AB Svensk Exportkredit (SEK), med innebörd
att staten förvärvar ABB Structured Finance
Investment AB:s samtliga aktier i SEK (prop.
2002/03:142, bet. 2002/03: NU14). Vidare
bemyndigades regeringen dels att vidta de övriga
åtgärder som krävdes för att genomföra affären, dels
att ställa ut en garantiförbindelse gentemot SEK om
högst 600 miljoner kronor med en löptid på upp till
30 år. I en reservation (fp) yrkades avslag på
propositionen. I två motivreservationer (m; kd)
godtogs regeringens förslag trots anförda brister.
Vidare avslogs motionsyrkanden rörande
beredningsfrågor. Utskottet konstaterade att det
förelegat tidsbrist inför en försäljning av ABB:s
aktier till staten, men menade att tidsbristen i
första hand var en konsekvens av omsorgen om SEK och
ABB. I en reservation (m, fp, kd, c) påtalades stora
brister i beslutsunderlaget i den aktuella
propositionen - liksom i flera andra propositioner
under riksdagsåret 2002/03. I fråga om det framtida
ägandet av aktier i SEK ansåg utskottet enhälligt
att det är av stor vikt att det skapas lugn och
klarhet kring ägarbilden med hänsyn till att bolaget
skall kunna behålla sin höga kreditvärdighet och
trovärdighet på de finansiella marknaderna. Om en
seriös och lämplig partner till staten i framtiden
blir intresserad av ett delägarskap i SEK bör staten
självfallet vara öppen för en diskussion om en sådan
lösning, påpekade utskottet.
Riksdagen beslöt i juni 2004 att bemyndiga
regeringen att under åren 2004 och 2005 avyttra hela
eller delar av aktieinnehavet i Green Cargo,
förvärva aktier eller andra former av andelar i det
företag eller den företagsgrupp som förvärvar aktier
i Green Cargo, förvärva rättigheter till sådana
aktier eller andra former av andelar, tillskjuta
kapital till bolaget och vidta de åtgärder som i
övrigt behövs för att genomföra en omstrukturering
av företaget (prop. 2003/04:127, bet. 2003/04:NU15).
Utskottet ansåg att den strategi som regeringen
förordade väl svarade mot de åtgärder som utskottet
ansåg bör komma till stånd för att möta den
situation som Green Cargo befinner sig i och de
utmaningar företaget står inför. En eventuell
avyttring av hela eller delar av Green Cargo måste
enligt utskottet göras utifrån affärsmässiga
grunder, i vilket inbegrips en helhetsbedömning vari
bl.a. bör invägas vad som är bäst för företaget, för
fortsatta godstransporter på järnväg i Sverige, för
ägarna och för de mål för transportpolitiken som
riksdagen fastställt. När det gällde regeringens
förslag rörande finansieringen av åtgärderna i Green
Cargo godkände riksdagen att de föreslagna
åtgärderna får finansieras från det särskilda kontot
i Riksgäldskontoret avsett för insatser i av staten
hel- eller delägda aktiebolag. I en reservation (fp,
kd, c) föreslogs att propositionen skulle avslås,
med hänvisning till att det av regeringen
presenterade beslutsunderlaget ansågs otillräckligt
som grund för ett riksdagsbeslut. Beträffande
förslaget till bemyndigande att vidta åtgärder i
Green Cargo förordades i en reservation (m, fp) att
riksdagen skulle bemyndiga regeringen att avyttra
företaget, medan de övriga delarna av regeringens
förslag i denna del avvisades. En avyttring av
företaget förordades också i en annan reservation
(kd, c). Även förslaget om godkännande av
finansieringen av åtgärderna avstyrktes i två
reservationer (m, fp; kd, c).
Våren 2004 avslog riksdagen vidare två motioner
(fp; kd) som hade väckts under hösten 2003 med
hänvisning till bestämmelsen i riksdagsordningen om
inträffad händelse av större vikt (bet.
2003/04:NU14). I motionerna hade begärts att
regeringen skulle anmodas att tillsätta en oberoende
utredning med uppgift att granska vad som har
inträffat i Systembolaget och Vin & Sprit. I
betänkandet redovisades undersökningar och
granskningar som då pågick eller som hade
genomförts. Det rörde sig bl.a. om en förberedande
undersökning av Riksrevisionen, en förundersökning
om misstanke om mutbrott hos anställda inom
Systembolaget och misstanke om bestickning hos
leverantörer, fördjupade granskningar som ägaren
låtit revisorerna i de båda bolagen genomföra samt
utomstående juristgranskningar som de båda bolagen
själva tagit initiativ till. Utskottet framhöll det
djupt beklagliga i de aktuella händelserna inom
Systembolaget och Vin & Sprit och delade i detta
avseende den frustration som kom till uttryck i de
två motionerna. Utskottet ansåg dock att de olika
undersökningar och granskningar som genomförts eller
som fortfarande pågick gav ett intryck av att de
aktuella händelserna kommer att få en grundlig
genomgång. Samtidigt ville utskottet inte utesluta
att frågan om en oberoende eller fördjupad
granskning kan komma att aktualiseras framöver.
Utskottet uppgav att det kommer att följa frågan och
såg gärna att ägaren - genom Regeringskansliet - på
lämpligt sett håller utskottet informerat. I en
reservation (fp, kd) begärdes att riksdagen skulle
anmoda regeringen att omgående tillsätta en
oberoende utredning med uppgift att granska det som
inträffat i Systembolaget och Vin & Sprit samt
agerandet av respektive styrelse och företagsledning
och den övriga alkoholbranschen. De undersökningar
som då pågick eller som hade genomförts innebar
inte, enligt reservanternas mening, att behovet av
en oberoende utredning hade bortfallit.

Förbättrad kapitalstruktur i statliga bolag

Våren 2003 godkände riksdagen regeringens förslag
att, i samband med en översyn av kapitalstrukturen i
statligt ägda bolag, högst 3 miljarder kronor i form
av extra utdelningar från de statliga bolagen år
2003 fick överföras till ett särskilt konto i
Riksgäldskontoret och användas för insatser i av
staten hel- eller delägda bolag (prop. 2002/03:100,
bet. 2002/03:FiU21). Finansutskottet ansåg att det
fanns goda skäl att skapa en ordning som underlättar
kapitalomstruktureringar i den statliga
företagssfären genom att tillämpa
specialdestination. Staten bör kunna agera på samma
sätt som ett moderbolag som ger koncernbidrag till
vissa dotterbolag och finansiera detta med medel
från andra dotterbolag. Finansutskottet underströk
dock att förslaget bör ges en sådan form att
riksdagens inflytande på ett rimligt sätt garanteras
och att riksdagen ges möjlighet att på ett korrekt
sätt utöva finansmakten. Av detta skäl skall
riksdagen besluta om kapitaltillskott i varje
enskilt fall. Vidare uttalade finansutskottet att
underskott ej får uppkomma på kontot, dvs. någon
kredit skall inte vara knuten till kontot. I den mån
kapitaltillskott behövs och de ej kan finansieras
med tillgängliga medel på kontot bör tillskottet i
stället tillskjutas genom att anslag anvisas över
statsbudgeten. I reservationer (m, fp, c; kd)
avvisades regeringens förslag och andra förslag till
lösningar framfördes.

Sammanfattningsvis innebar riksdagens beslut våren
2003 följande:
- Ett konto har inrättats i Riksgäldskontoret dit
extra utdelningar i de statliga bolagen förs.
- Riksdagen beslutar för ett år i taget om hur
stort belopp som skall tillföras kontot. För år 2003
fick kontot tillföras högst 3 miljarder kronor.
- Från kontot förs utgifter för kapitaltillskott
eller utnyttjande av hembudsavtal i den statliga
företagssfären. Riksdagen beslutar om utgifterna i
varje enskilt fall.
- Lån till statliga bolag hanteras ej över kontot.
- Om behoven av kapitaltillskott överstiger
tillgängliga medel på kontot får skillnaden
tillskjutas genom att anslag anvisas över
statsbudgeten. Underskott får ej uppkomma på kontot.
- Regeringen förutsätts göra en tydlig
presentation varje år i budgetpropositionen av hur
kontot skall finansieras och utnyttjas.
Huvudprincipen bör vara att riksdagen i anslutning
till det s.k. rambeslutet på hösten fattar beslut om
ramarna för verksamheten genom att ange hur stort
belopp som beräknas tillföras kontot nästa budgetår.
Därefter fattar riksdagen beslut i varje enskilt
fall i budgetprocessens andra steg eller senare på
tilläggsbudget under det löpande budgetåret om
tillskotten till de statliga bolagen.

I den ekonomiska vårpropositionen våren 2004 (prop.
2003/04:100) föreslog regeringen att behållningen på
det särskilda kontot vid utgången av år 2003 får
användas även under år 2004 för kapitaltillskott
till SJ. Regeringen föreslog vidare att den skall få
utnyttja kontot under år 2004 genom att tillföra
kontot medel för insatser i av staten hel- och
delägda bolag på de villkor som riksdagen tidigare
fattat beslut om med två tillägg. Regeringen
föreslog att kontot skall ha en kredit på högst 2
miljarder kronor under år 2004 och om krediten
utnyttjas skall den ha återbetalats inklusive ränta
med extra utdelningar från statligt ägda bolag före
utgången av år 2004. Vidare föreslog regeringen att
den sammanlagda ramen för extra utdelningar som får
tillföras kontot därmed höjs till totalt 5 miljarder
kronor för åren 2003 och 2004.

Riksdagens beslut, med delvis bifall till
regeringens förslag, innebar sammanfattningsvis
följande (bet. 2003/04:FiU21):
- Inklusive den tidigare medgivna ramen på högst 3
miljarder kronor bör högst 5 miljarder kronor i form
av extra utdelningar från de statliga bolagen få
tillföras det särskilda kontot i Riksgäldskontoret
under åren 2003 och 2004.
- Underskott får inte uppkomma på kontot.
- Ett nytt ramanslag, Kapitalinsatser i statliga
bolag, om 1 miljon kronor anvisas på tilläggsbudget
för år 2004 under utgiftsområde 24 Näringsliv.
Regeringen bemyndigas att överskrida anslaget med
högst 2 miljarder kronor. I den takt som medel
tillförs anslaget från kontot avräknas dessa mot
anslaget. Avsikten är att anslaget inte skall
belastas vid årets slut.
- Behållningen på kontot vid utgången av år 2003
får användas även under år 2004 för kapitaltillskott
till SJ.

Finansutskottet delade den uppfattning som
konstitutionsutskottet framfört i ett yttrande om
vikten av att regeringen återkommer till riksdagen
med förslag till en permanent ordning för
kapitalomstruktureringen i den statliga
företagssfären, om regeringen menar att
erfarenheterna talar för att en sådan ordning bör
finnas. Riksdagsbesluten våren 2003 och våren 2004
bör därvid ligga till grund om regeringen återkommer
till riksdagen med förslag till en permanent
ordning. En reservation (m, fp, kd, c) avlämnades.

I budgetpropositionen för år 2005 begär regeringen
riksdagens godkännande av att regeringen under år
2005 skall få vidta åtgärder för en förbättrad
kapitalstruktur i statligt ägda företag enligt de
villkor som regeringen förordar. Ett anslag på 1
miljon kronor föreslås samtidigt för att finansiera
kapitalinsatser i statliga bolag. Sammanlagt har 2
355 miljoner kronor förts till och tagits i anspråk
från det särskilda kontot i Riksgäldskontoret under
åren 2003 och 2004. Efter den höjning av totalramen
som riksdagen beslöt om våren 2004 skulle därmed
återstå ett utrymme på 2 645 miljoner kronor för
ytterligare kapitaltillskott under åren 2004 och
2005 under förutsättning att extra utdelningar på
motsvarande belopp tillförs kontot. Den 30 juni 2004
fanns på kontot 10,4 miljoner kronor som utgör ränta
på den behållning som under åren 2003 och 2004
funnits på kontot.
Enligt regeringens uppfattning har den ordning som
under de senaste åren formats för att
kapitalstrukturen i statliga bolag skall kunna
förbättras förutsättningar att svara mot behoven,
sägs det i budgetpropositionen. Regeringen anser
därför att ordningen med ett konto i
Riksgäldskontoret och ett anslag som får överskridas
under året bör tillämpas även under år 2005.
Sammanfattningsvis bör följande villkor gälla för
kapitaltillskott till statliga bolag och
finansiering av tillskotten. Regeringen bör även
under år 2005 få föra extra utdelningar från
statliga bolag till kontot i Riksgäldskontoret och
efter riksdagens beslut i varje särskilt fall
använda medlen för kapitaltillskott i statliga
bolag. Den sammantagna ramen, dvs. inklusive de
åtgärder som vidtagits under åren 2003 och 2004, bör
även under år 2005 vara 5 miljarder kronor.
Motsvarande villkor för anslagets utnyttjande som
riksdagen beslöt om för år 2004 bör gälla även för
år 2005. Det betyder att anslaget endast skall
belastas om det vid tillfället för en kapitalinsats
inte finns medel på kontot i Riksgäldskontoret.
Regeringen kommer i samband med budgetpropositionen
för år 2006 att lämna en redogörelse för hur kontot
utnyttjats.
Utskottet kommer senare under hösten 2004 - i
betänkande 2004/05:NU1 om utgiftsområde 24
Näringsliv - att behandla förslaget i
bugetpropositionen om kapitalinsatser i statliga
bolag, tillsammans med de motioner som har väckts
med anledning av detta förslag.

Granskningar av konstitutionsutskottet

I konstitutionsutskottets granskningsbetänkande
2003/04:KU20 våren 2004 behandlades två frågor
rörande statliga företag - Näringsdepartementets
handläggning rörande statligt ägande m.m. och
Näringsdepartementets upphandling av ekonomisk och
juridisk rådgivning. Den förstnämnda granskningen
föranledde uttalanden av konstitutionsutskottet
angående regeringens olika roller som ägare och
förvaltare av statliga företag, som ansvarig för
förslag som överlämnas till riksdagen för beslut och
som myndighet i förhållande till enskilda.
Konstitutionsutskottet anförde i detta sammanhang
bl.a. att regeringen inte uppfyllt kravet i 7 kap. 2
§ regeringsformen på beredning av regeringsärenden i
fråga om propositionen om överlåtelse av aktier i
Svenska Skogsplantor.

Beträffande Näringsdepartementets upphandling av
juridisk och ekonomisk rådgivning visade
granskningen enligt konstitutionsutskottets mening
att rättsläget när det gäller ramavtal om
upphandling är oklart. Regeringskansliets
bedömningar i fråga om utformningen av ramavtal och
avrop från dem kan enligt konstitutionsutskottet
anses ligga inom det tolkningsutrymme som funnits.
Konstitutionsutskottet förutsatte att osäkerheten
kommer att undanröjas i samband med implementeringen
av ett nytt EG-direktiv om upphandling. En
reservation (m, fp, kd, c) avlämnades. Riksdagen
följde konstitutionsutskottet.
Statliga bolag behandlades också hösten 2003 i
konstitutionsutskottets betänkande 2003/04:KU10 om
granskning av statsrådens tjänsteutövning och
regeringsärendenas handläggning.
Konstitutionsutskottet anförde beträffande
regeringens styrning av de statliga bolagen att det
är av betydelse att styrningen sker på ett sätt som
skapar möjlighet att i efterhand granska regeringens
agerande. Det bör utvecklas rutiner som gör det
möjligt att följa upp viktigare händelseförlopp och
att granska vilka kontakter som förevarit mellan
bolagsledningar och berörda departement i frågor av
större betydelse, sades det. Konstitutionsutskottet
förutsatte att det fortsatta utvecklingsarbetet
avseende ägarstyrningen görs i medvetande om detta.
Sommaren 2004 har tre granskningsanmälningar
avseende den statliga styrningen av Vattenfall
inlämnats till konstitutionsutskottet. En anmälan,
som inlämnats av Maria Larsson (kd), avser en
granskning av dåvarande näringsminister Leif
Pagrotskys tjänsteutövning i samband med
Riksrevisionens begäran att få ta del av material i
arbetet med granskningen av statens styrning av
Vattenfall. I anmälan frågas om regeringens
ägarstyrning är förenlig med de högt ställda krav
man måste ha på förvaltningen av våra gemensamt ägda
tillgångar och om den sker på ett sätt som skapar
möjlighet att i efterhand granska regeringens
agerande. Två anmälningar har inlämnats av Ingegerd
Saarinen (mp). Den ena avser en granskning avseende
följande punkter: Att regeringen och dåvarande
näringsminister Leif Pagrotsky inte vidtagit
tillräckliga åtgärder med anledning av den kritik
som riksdagen i juni 2003 riktade mot regeringen
rörande det sätt på vilket regeringen utövat statens
roll som ägare av Vattenfall. Att regeringen låtit
Vattenfall utveckla en egen klimatpolitik som
avviker från EU:s, Sveriges och Tysklands politik.
Att regeringen, mot riksdagens beslut om avveckling
av kärnkraften, låtit Vattenfall fatta beslut som
innebär att det är just inom detta område som en
stor del av investeringarna har skett och planeras
ske. Att regeringen låtit Vattenfall ta stora
ekonomiska risker med medborgarnas egendom. Att
regeringen låtit Vattenfall utvecklas på ett sätt
som strider mot målen för Sveriges och EU:s
konkurrenslagstiftning. Den andra anmälan av
Ingegerd Saarinen avser en granskning av dåvarande
näringsminister Leif Pagrotskys lämnande av påstått
oriktiga uppgifter till kammaren vid en
interpellationsdebatt avseende bristande
ägarstyrning av Vattenfall den 20 februari 2004. De
tre nämnda granskningsanmälningarna planeras bli
behandlade av konstitutionsutskottet under våren
2005 i granskningsbetänkande 2004/05:KU30.

Interpellationer och frågor i riksdagen

Dåvarande näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i
oktober 2004 en interpellation (ip. 2004/05:17) av
Anne-Marie Pålsson (m) om huruvida han gör
bedömningen att statliga bolag bör föregå med gott
exempel för att regeringens uppfattning i etikfrågan
skall vara trovärdig och om detta inte gäller
särskilt Systembolaget. I sitt svar sade
näringsministern att regeringen på de områden som
interpellanten hade tagit upp - öppen redovisning
och rimliga anställningsvillkor - på ett väldigt
tydligt och konkret sätt visat vad som gäller för de
statligt ägda bolagen och att målen är högt satta.
Han hänvisade till de riktlinjer för den ekonomiska
rapporteringen för företag med statligt ägande som
regeringen beslöt om i mars 2002 och som ställer
krav som ligger i nivå med vad som gäller för
börsnoterade företag. Bland annat skall statliga
bolag publicera kvartalsrapporter på sina hemsidor.
Han hänvisade vidare till de nya riktlinjer som
bl.a. behandlar anställningsvillkor för ledande
befattningshavare och som regeringen beslöt om i
oktober 2003. Vissa delar i riktlinjerna - som t.ex.
att särredovisa ersättningar till ledningsgruppen
per individ och att redovisa och motivera vd:s
ersättning på bolagsstämman - är nya och mer
långtgående än de krav som för närvarande finns på
börsbolag. Det är varje styrelses ansvar att
tillämpa de riktlinjer som regeringen beslutat,
påpekade näringsministern och konstaterade att vissa
bolag, däribland Systembolaget, ännu inte
särredovisar ledningsgruppens ersättningar per
individ. Han sade sig ha en viss förståelse för att
vissa bolag behöver en omställningstid innan nya
principer kan tillämpas fullt ut, men förutsatte
dock att det efter en övergångsperiod kommer att
finnas en hundraprocentig efterlevnad, givet att det
inte finns goda skäl att inta en annan linje. Då
måste de skälen redovisas och motiveras.

När det gäller Systembolaget, som särskilt lyftes
fram i interpellationen, påpekade näringsministern
att det anställningsavtal som Systembolagets
styrelse ursprungligen tecknade med vd:n baserades
på de principer som gällde när avtalet tecknades,
dvs. regeringens riktlinjer från år 1996. Regeringen
har inte ställt krav på att ingångna
anställningsavtal inte skall följas eller att de
skall omförhandlas. Systembolagets styrelse valde
dock år 2002 att omförhandla pensionsvillkoren för
vd:n i syfte att reducera Systembolagets framtida
pensionskostnader. Från och med år 2002 övergick
delar av hennes pension från att vara förmånsbestämd
till att bli avgiftsbestämd. Den totala
pensionskostnaden utgör således en blandning av två
olika pensionslösningar och kan därför inte jämföras
med den begränsning till högst 30 % som anges i
riktlinjerna och som avser en renodlad lösning med
avgiftsbestämd pension, anförde näringsministern.
Han menade att av regeringens skrivelse till
riksdagen om företag med statligt ägande framgår att
regeringen fortsätter att ha en ägarpolicy i
framkant, vilket gäller inte minst för frågor av
förtroendekaraktär. Hans målsättning är att de
statliga bolagen skall vara föredömen för det övriga
näringslivet, vilket är en målsättning som han sade
sig veta delas av bolagsstyrelserna i samtliga
bolag.
Frågan om etisk policy har också tagits upp i en
fråga (fr. 2004/05:44) till näringsminister Leif
Pagrotsky av Gustav Fridolin (mp). Han undrade om
näringsministern med anledning av regeringens
skrivelse har verkat för att fler statliga företag
(än de tidigare 24) skall utarbeta en etisk policy
för sin verksamhet. I sitt svar hänvisade
näringsministern till att han senast i samband med
ett styrelseseminarium våren 2004, dit alla
styrelseledamöter hade inbjudits, talade om att han
vill att de statliga företagen skall vara föredömen
i näringslivet när det gäller etik och moral och hur
man hanterar samhällsproblem. De riktlinjer som
regeringen utfärdar för de statliga bolagen är
viktiga och skall ge styrelserna vägledning vid
svåra vägval, men de är också ett uttryck för att
regeringen ständigt vill höja ambitionsnivån, sade
näringsministern. Riktlinjerna har ofta fått stor
inverkan även på övriga näringslivet, varvid
jämställdhet, etik och moral framhölls som några
exempel. För näringsministern är det viktigt att
riktlinjerna tas om hand av styrelsen på ett snabbt
och effektivt sätt. Han sade sig vara övertygad om
att detta har uppmärksammats av styrelser och
bolagsledningar och att det i nästa skrivelse om
företag med statligt ägande kommer att kunna
redovisas att fler företag har beslutat och
kommunicerat sin etikpolicy.
Frågan om löner och andra anställningsvillkor har
under inledningen av riksmötet 2004/05 varit föremål
för två frågor i riksdagen till dåvarande
näringsminister Leif Pagrotsky. Den första (fr.
2004/05:15), av Allan Widman (m), avsåg vilka
åtgärder näringsministern var beredd att vidta för
att ambitionerna i regeringens riktlinjer rörande
anställningsvillkor för personer i företagsledande
ställning skall börja förverkligas avseende
Vattenfall. I sitt svar sade näringsministern att
staten är en viktig bolagsägare och skall gå före i
frågor som t.ex. ersättning till ledande
befattningshavare. Regeringen antog därför hösten
2003, som tidigare nämnts, nya riktlinjer på detta
område, där det bl.a. slås fast att
företagsledningen skall ha en ersättning som är
konkurrenskraftig men inte löneledande i förhållande
till jämförbara företag, erinrade näringsministern
om. Han uppgav att han anser att lönenivåerna för
vd:ar och andra ledande personer i näringslivet
generellt sett är alldeles för höga. Det är viktigt
att staten i sina bolag bidrar till att stävja den
utvecklingen, samtidigt som bolagen måste ha
möjlighet att rekrytera personer med speciell
kompetens och speciella erfarenheter. Det ankommer
på styrelsen och vd:n att säkerställa att
regeringens riktlinjer för anställningsvillkor även
tillämpas för andra personer i bolaget som innehar
en företagsledande ställning, sade näringsministern.
I detta ligger även att årligen utvärdera
lönenivåerna i förhållande till jämförbara företag.
Den andra frågan (fr. 2004/05:33), av Barbro
Hietala Nordlund (s), avsåg vilka åtgärder
näringsministern var beredd att vidta för att
förhindra pågående utveckling med höga lönepåslag
och miljoner i bonusutdelning för chefer i statligt
ägda bolag. Näringsministerns svar överensstämde i
stort med det nyss redovisade och han hänvisade åter
till de nya riktlinjerna från hösten 2003. Han
framhöll att dessa riktlinjer slår fast att vd inte
skall omfattas av bonus eller andra
incitamentsprogram, och han förväntar sig att
riktlinjerna tillämpas vid varje tillfälle då nya
avtal tecknas.

Förtroendekommissionen

I Förtroendekommissionens betänkande Näringslivet
och förtroendet (SOU 2004:47), som avlämnades i mars
2004, berörs ägarstyrning i de statliga bolagen.
Förtroendekommissionens bedömning är att styrningen
av de statligt ägda företagen bl.a. präglas av
otydliga ägaruppdrag och bristande resurser för att
utöva ägarrollen. I fråga om nominering av
styrelseledamöter har staten emellertid varit
föregångare med nyligen utformade regler för en
strukturerad styrelseutvärdering och en systematisk
process för nomineringsarbetet med bl.a. krav på
valberedning, anser kommissionen. När det gäller
otydliga ägaruppdrag sägs att det inte främjar en
effektiv bolagsstyrning att försöka upprätthålla en
fiktion av en fullt konkurrensutsatt och renodlat
kommersiell verksamhet med ett entydigt
kapitalavkastningsmål om bolaget i verkligheten har
delvis monopolställning och/eller sidouppdrag av
samhällskaraktär. Därför föreslås att det för de
statligt helägda bolagen skall utarbetas
verklighetstrogna och fullödiga beskrivningar av
varje bolags ägaruppdrag samt effektiva modeller för
styrning av verksamheten mot sådana mer
mångfasetterade målbilder.

Beträffande utövande av ägarrollen föreslår
kommissionen en omorganisation och förstärkning av
statens resurser för bolagsstyrning enligt följande:
- Förvaltningen av samtliga av staten hel- eller
delägda bolag koncentreras till
Näringsdepartementet.
- Resurserna för bolagsförvaltning förstärks med
minst 50 % till en beräknad merkostnad av ca 15
miljoner kronor.
- Bolagsförvaltarnas arbete förändras så att
mindre tid läggs på att de själva skall ingå i
bolagens styrelser och mer tid på att formulera
ägaruppdrag, följa upp måluppfyllelsen och att styra
nomineringsprocessen.
- En pool av externa specialister inrättas som
kompetensförstärkning av departementets egna
resurser.

Remissbehandling av kommissionens betänkande har
nyligen genomförts.

Offentlighets- och sekretesskommittén

Offentlighets- och sekretesskommittén avlämnade i
slutet av augusti 2004 sitt slutbetänkande Insyn och
sekretess - i statliga företag och i internationellt
samarbete (SOU 2004:75). I betänkandet föreslås att
offentlighetsprincipen skall tillämpas hos statliga
företag. Aktiebolag, ekonomiska föreningar,
stiftelser och handelsbolag där staten har ett
dominerande inflytande skall tillämpa
offentlighetsprincipen och sekretesslagen. Intresset
av insyn i offentlig verksamhet gör sig gällande med
likartad styrka oavsett den yttre form som valts för
verksamheten, sägs det. Offentlighetsprincipen skall
inte gälla i ett statligt företag vars aktier är
noterade på en svensk eller utländsk börs.
Regeringen skall, enligt förslaget, kunna besluta
att hela eller en del av ett statligt företag skall
undantas från offentlighetsprincipen, varvid
undantag endast skall vara möjligt om det finns
särskild anledning med hänsyn till verksamhetens
art, konkurrenssituation eller andra väsentliga
ekonomiska intressen. Om ett företag har rättsligt
eller faktiskt monopol eller någon form av
samhällsuppgift skall det dock endast i
undantagsfall kunna bli aktuellt att inskränka
insynen. Införandet av offentlighetsprincipen hos
statliga företag innebär, enligt kommittén, små
kostnader för investeringar och drift, kostnader som
skall vägas mot de vinster som uppstår genom bättre
insyn, t.ex. ökad effektivitet och minskad risk för
korruption.

Enligt uppgift från Justitiedepartementet, som
ansvarar för frågan, har betänkandet nyligen
skickats ut på remiss, och remisstiden utgår den 1
april 2005.

Granskningar hos Riksrevisionen

Inom Riksrevisionen är fyra granskningar med
koppling till statliga företag aktuella, nämligen
Förvaltning och styrning av statliga bolag - några
fallstudier, Vattenfall, Statens risker i
Arlandaprojektet och Representation och förmåner för
ledningen i statliga bolag och stiftelser.

Beträffande den första granskningen, Förvaltning
och styrning av statliga bolag - några fallstudier,
sägs i presentationen av projektet i Riksrevisionens
projektlista att regeringens mål är att styrelserna
skall innehålla hög kompetens anpassad till
respektive företags verksamhet, situation och
framtida utmaningar. Sammansättningen skall ändras i
takt med att företaget utvecklas och omvärlden
förändras. Varje nominering skall utgå från
kompetensbehovet hos styrelsen i respektive företag.
Granskningen skall visa huruvida riktlinjer och
föreskrifter har följts avseende nomineringen av
styrelseledamöter, den löpande förvaltningen och
funktionen som ägarrepresentant på bolagsstämman.
Fallstudierna avser följande sex företag: Svenska
Spel, Apoteket, Systembolaget, Samhall, Posten och
Vin & Sprit. Granskningen beräknas komma att
avslutas senare under hösten 2004.
Resultatet från den andra granskningen
presenterades i juni 2004 i rapporten Vattenfall AB
- Uppdrag och statens styrning (RiR 2004:18). Mot
bakgrund av Vattenfalls uppdrag att inom ramen för
affärsmässighet verka för en omställning av det
svenska energisystemet har Riksrevisionen granskat
hur dessa krav har hanterats av ägarförvaltningen,
dvs. regeringen och Näringsdepartementet, och av
bolagets ledning, dvs. styrelsen och
koncernledningen. I granskningen görs en analys av
hur Vattenfalls expansion i Tyskland relaterar till
de svenska miljö- och energipolitiska målen.
Riksrevisionen konstaterar att regeringen varit
otydlig vid styrningen av Vattenfall. Regeringen och
bolagsledningen har inte tagit initiativ till att få
klargjort om förvärven i Tyskland var förenliga med
den av riksdagen beslutade miljö- och
energipolitiken. Granskningen visar också att
redovisningen i Vattenfalls årsredovisningar för
åren 2001 och 2002 vad gäller förvärven i Tyskland
är ofullständig och att det inte går att utläsa de
finansiella effekter som förvärven haft för
Vattenfall. Svenska staten har heller inte möjlighet
till insyn och kontrollmöjligheter av verksamheten i
Vattenfalls tyska dotterbolag. Riksrevisionen
rekommenderar att regeringen tar initiativ till att
tydliggöra Vattenfalls uppdrag vad gäller miljö- och
energipolitik. Riksrevisionen anser att det finns
skäl att ytterligare pröva om Vattenfalls verksamhet
i andra länder enbart bör styras och bedömas utifrån
lagenlighet och affärsmässighet i respektive land.
Riksrevisionen rekommenderar också att regeringen
överväger vilken insyn och kontroll svenska staten
bör ha i Vattenfalls och andra statliga företags
utländska dotterbolag.
Riksrevisionens styrelse har nyligen beslutat att
överlämna en framställning till riksdagen med
anledning av granskningen av Vattenfall. I
framställningen (2004/05:RRS5) föreslås följande tre
tillkännagivanden:**************************************************************
*********************
**************************
d
*
*