Näringsutskottets betänkande

2004/05:NU3

Utgiftsområde 21 Energi

---

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna
anslagen (totalt ca 1,4 miljarder kronor) och
bemyndigandena för budgetåret 2005 inom
utgiftsområde 21 Energi. Likaså tillstyrks
regeringens förslag om fortsatt stöd för solvärme
under åren 2005-2007. Företrädare i utskottet för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna har avstått från att delta i
beslutet om anslag. De erinrar i särskilda yttranden
om de budgetförslag som framlagts av respektive
parti. I förhållande till regeringens förslag för
utgiftsområdet ville Moderata samlingspartiet minska
utgiftsramen med 295 miljoner kronor, Folkpartiet
med 356 miljoner kronor och Kristdemokraterna med 55
miljoner kronor.

Vidare tillråder utskottet riksdagen att bifalla
regeringens förslag rörande ett vägledande mål för
användningen av biodrivmedel och andra förnybara
drivmedel. Enligt förslaget skall målet vara att
användningen av biodrivmedel och andra förnybara
drivmedel i Sverige fr.o.m. år 2005 skall utgöra
minst 3 % av den totala användningen. Utskottet
menar att det är angeläget att minska beroendet av
fossila bränslen och har heller inget att erinra mot
den nivå som regeringen föreslagit för målet. I en
reservation (m, fp) framförs en annan uppfattning.
Utskottet tillstyrker även regeringens förslag om
mål för de långsiktiga energipolitiska insatserna
kring forskning, utveckling och demonstration inom
energiområdet. I enlighet med vad regeringen
föreslagit anser utskottet att målet för de
långsiktiga energipolitiska insatserna skall vara
att bygga upp sådan vetenskaplig och teknisk kunskap
och kompetens som behövs för att möjliggöra en
omställning till ett långsiktigt hållbart
energisystem i Sverige, samt att utveckla teknik och
tjänster som kan kommersialiseras och därmed bidra
till energisystemets omställning och utveckling
såväl i Sverige som på andra marknader. Även här
framförs en avvikande uppfattning i en reservation
(m, fp, kd).
Beträffande Svenska kraftnät tillstyrker utskottet
regeringens förslag till investeringsplan för
affärsverket vad gäller perioden 2005-2007,
inklusive investering i en planerad likströmskabel
mellan Sverige och Finland. De motioner vari en
annan ordning förespråkas avstyrks samtidigt.
Därtill förordar utskottet att riksdagen bemyndigar
regeringen att för år 2005 ge Svenska kraftnät de
finansiella befogenheter som föreslagits i
budgetpropositionen. När det gäller svenska
kraftnäts investeringsplan framförs en annan
uppfattning i en reservation (mp).
I betänkandet behandlas även motioner som rör den
allmänna inriktningen av energipolitiken, kärnkraft,
vattenkraft, naturgas, vindkraft, torv, solenergi,
värmepumpar, etanolproduktion samt Statens
energimyndighet. Motionsyrkandena om kärnkraften rör
avvecklingen av kärnkraften, folkomröstning rörande
kärnkraften, förbudet mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer, förbudet mot vissa förberedande
åtgärder samt vissa övriga frågor. Samtliga
motionsyrkanden på ovan angivna områden avstyrks,
med anförda motiveringar, av utskottet. Yrkandena
följs upp i reservationer - avseende den allmänna
inriktningen av energipolitiken (m, fp, kd; mp),
avvecklingen av kärnkraften (m, fp, kd; mp),
folkomröstning rörande kärnkraften (m, fp; kd; mp),
förbudet mot uppförande av kärnkraftsreaktorer (m,
fp), förbudet mot vissa förberedande åtgärder (m,
fp, kd), vissa övriga frågor rörande kärnkraft (m,
fp, kd), vattenkraft (m, fp, kd; mp), naturgas (m,
fp, kd; mp), vindkraft (m, fp; mp), torv (m, fp,
mp), solenergi (m, fp; kd; mp), värmepumpar (m, fp;
mp), etanolproduktion (m, fp; c; mp) och Statens
energimyndighet (m, fp, kd; mp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmän inriktning av
energipolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U311
yrkandena 20 och 21, 2004/05:MJ368 yrkandena 1, 6
och 7, 2004/05:MJ498 yrkandena 7 och 8,
2004/05:N220, 2004/05:N262, 2004/05:N273,
2004/05:N283, 2004/05:N296 yrkandena 1-3,
2004/05:N298 yrkandena 2-4 och 8, 2004/05:N307
yrkandena 4 och 16, 2004/05:N309 yrkande 1,
2004/05: N312, 2004/05:N337, 2004/05:N348
yrkandena 4 och 11, 2004/05:N355 yrkande 1,
2004/05:N376, 2004/05:N377, 2004/05:N405
yrkandena 1, 3, 9 och 16, 2004/05:N410 yrkandena
1, 2, 7, 10, 11 och 17, 2004/05:N413 yrkande 10,
2004/05:N414 yrkande 11 och 2004/05:N421.
Reservation 1 (m, fp, kd)
Reservation 2 (mp)

2. Mål för användningen av
biodrivmedel och andra förnybara drivmedel

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om
vägledande mål för användningen av biodrivmedel
och andra förnybara drivmedel och avslår motion
2004/05:N375 yrkande 1. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 1.
Reservation 3 (m, fp)

3. Mål för insatser kring forskning,
utveckling och demonstration på
energiområdet

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om
mål för de långsiktiga energipolitiska insatserna
kring forskning, utveckling och demonstration
inom energiområdet och avslår motion 2004/05:N375
yrkandena 2, 3 och 5. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 2.
Reservation 4 (m, fp, kd)

4. Avvecklingen av kärnkraften

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66
yrkande 6, 2004/05:N242 yrkande 5 i denna del,
2004/05:N276 yrkande 1, 2004/05:N307 yrkande 9,
2004/05:N309 yrkandena 3-5, 2004/05:N348
yrkandena 1 och 2, 2004/05:N405 yrkandena 12 och
13, 2004/05:N410 yrkande 3, 2004/05: N415
yrkande 1 i denna del och 2004/05:N420 yrkandena
1, 2 och 4.
Reservation 5 (m, fp, kd)
Reservation 6 (mp) - motiv.

5. Folkomröstning rörande
kärnkraften

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K294 och
2004/05:K341.
Reservation 7 (m, fp) - motiv.
Reservation 8 (kd)
Reservation 9 (mp) - motiv.

6. Förbudet mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66
yrkande 5 i denna del, 2004/05:N242 yrkande 5 i
denna del, 2004/05:N309 yrkande 6 och
2004/05:N405 yrkande 14.
Reservation 10 (m, fp)

7. Förbudet mot vissa förberedande
åtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66
yrkande 5 i denna del, 2004/05:N203,
2004/05:N251, 2004/05:N309 yrkande 7,
2004/05:N405 yrkande 15, 2004/05:N410 yrkande 19,
2004/05:N415 yrkande 1 i denna del och
2004/05:N420 yrkande 3.
Reservation 11 (m, fp, kd)

8. Vissa övriga frågor rörande
kärnkraft

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N309
yrkande 8 och 2004/05: N425.
Reservation 12 (m, fp, kd)

9. Vattenkraft

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N360 och
2004/05:N450.
Reservation 13 (m, fp, kd) - motiv.
Reservation 14 (mp) - motiv.

10. Naturgas

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N259
yrkande 1, 2004/05:N265 yrkande 1, 2004/05:N275
yrkandena 1, 2 och 4, 2004/05:N287, 2004/05:
N288, 2004/05:N302 yrkandena 1 och 2,
2004/05:N307 yrkandena 1 och 3, 2004/05:N328,
2004/05:N348 yrkande 5, 2004/05:N405 yrkande 11,
2004/05:N427 yrkande 1 och 2004/05:N449.
Reservation 15 (m, fp, kd)
Reservation 16 (mp)

11. Vindkraft

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N214
yrkandena 1 och 2, 2004/05: N250, 2004/05:N329,
2004/05:N348 yrkandena 9 och 10, 2004/05:N380 och
2004/05:N390 yrkandena 1, 2, 6 och 7.
Reservation 17 (m, fp)
Reservation 18 (mp)

12. Torv

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N299 och
2004/05:N307 yrkande 7.
Reservation 19 (m, fp, mp)

13. Solenergi

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N298
yrkande 1, 2004/05:N307 yrkandena 14 och 15 och
2004/05:N441.
Reservation 20 (m, fp) - motiv.
Reservation 21 (kd) - motiv.
Reservation 22 (mp)

14. Värmepumpar

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N322 och
2004/05:N347 yrkande 1.
Reservation 23 (m, fp)
Reservation 24 (mp)

15. Etanolproduktion

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ370
yrkande 8, 2004/05:N243 och 2004/05:N363
yrkandena 1 och 2.
Reservation 25 (m, fp) - motiv.
Reservation 26 (c)
Reservation 27 (mp) - motiv.

16. Statens energimyndighet

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N307
yrkande 17, 2004/05:N375 yrkande 4 och
2004/05:N405 yrkande 10.
Reservation 28 (m, fp, kd)
Reservation 29 (mp)

17. Svenska kraftnäts
investeringsplan

Riksdagen godkänner investeringsplanen för
Affärsverket svenska kraftnät för perioden
2005-2007 och avslår motionerna 2004/05:N307
yrkande 10, 2004/05:N350 yrkandena 1 och 2 och
2004/05:N389. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 9.
Reservation 30 (mp)

18. Svenska kraftnäts finansiella
befogenheter

Riksdagen bemyndigar regeringen att för år 2005
ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella
befogenheter i enlighet med vad som föreslås i
propositionen. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 10.

19. Avgifter inom Svenska kraftnäts
verksamhet

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår
avseende dispositionen av offentligrättsliga
avgifter inom Affärsverket svenska kraftnät.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
utgiftsområde 21 punkt 11.

20. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21
Energi

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2005 för ramanslaget 35:2 Insatser för
effektivare energianvändning besluta om åtgärder
som, inklusive tidigare gjorda åtaganden, medför
utgifter på högst 100 000 000 kr under år 2006
och 80 000 000 kr under år 2007. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21
punkt 3.
b) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2005 för ramanslaget 35:3 Teknikupphandling och
marknadsintroduktion besluta om åtgärder som,
inklusive tidigare gjorda åtaganden, medför
utgifter på högst 65 000 000 kr under år 2006 och
65 000 000 kr under år 2007. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21
punkt 4.
c) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2005 för ramanslaget 35:4 Stöd för
marknadsintroduktion av vindkraft besluta om
åtgärder som, inklusive tidigare gjorda
åtaganden, medför utgifter på högst 90 000 000 kr
under år 2006 och 50 000 000 kr under år 2007.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
utgiftsområde 21 punkt 5.
d) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2005 för ramanslaget 35:5 Energiforskning besluta
om åtgärder som, inklusive tidigare gjorda
åtaganden, medför utgifter på högst 446 000 000
kr under år 2006 och 446 000 000 kr under åren
2007-2009. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 6.
e) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2005 för ramanslaget 35:6 Energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser besluta
om åtgärder som, inklusive tidigare gjorda
åtaganden, medför utgifter på högst 20 000 000 kr
under år 2006 och 20 000 000 kr under åren
2007-2009. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 7.
f) Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om
fortsatt stöd för solvärme under åren 2005-2007.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
utgiftsområde 21 punkt 8.
g) Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslagen
under utgiftsområde 21 Energi enligt regeringens
förslag i bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 12.
h) Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N309 yrkande
13, 2004/05: N365 yrkandena 1-7, 2004/05:N375
yrkandena 6-9, 2004/05:N410 yrkande 22 och
2004/05:Bo276 yrkande 4.

Stockholm den 25 november 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie
Granlund (s), Per Bill (m)*, Ingegerd Saarinen (mp),
Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp)*, Sylvia
Lindgren (s), Berit Högman (s), Maria Larsson (kd)*,
Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson (s), Ulla
Löfgren (m)*, Carina Adolfsson Elgestam (s), Åsa
Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s), Lars Johansson
(s), Krister Hammarbergh (m)* och Hans Backman
(fp)*.

* Har avstått från att delta i beslutet under
punkt 20.

2004/05

NU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2004/05:1 (budgetpropositionen)
såvitt gäller utgiftsområde 21 Energi,
dels 59 motioner från allmänna motionstiden,
dels 1 motion som väckts med anledning av
skrivelse 2003/04:129 om en svensk strategi för
hållbar utveckling.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför
utskottet lämnats av företrädare för Affärsverket
svenska kraftnät.

Utskottets överväganden

Allmän inriktning av energipolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
energipolitikens inriktning. Utskottet står
bakom de beslut riksdagen tidigare fattat om
energipolitikens inriktning och den linje som
redovisas i budgetpropositionen för år 2005.
Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd) och 2
(mp).

Propositionen

Politikområdet Energipolitik omfattar de tre
verksamhetsområdena Elmarknadspolitik, Övrig
energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt
energisystem.

Målet för energipolitiken är att på kort och lång
sikt trygga tillgången på el och annan energi på med
omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Energipolitiken skall skapa villkoren för en
effektiv och hållbar energianvändning och en
kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg
negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt
underlätta omställningen till ett ekologiskt
uthålligt samhälle. Härigenom främjas en god
ekonomisk och social utveckling i hela Sverige.
Energipolitiken är inriktad på att skapa
förutsättningar för effektiva energimarknader, en
god försörjningstrygghet och en långtgående hänsyn
till miljö, hälsa och klimat. Detta görs
huvudsakligen genom insatser inom de tre tidigare
nämnda verksamhetsområdena, men även insatser inom
andra politikområden bidrar till att uppfylla de
energipolitiska målen.
Verksamhetsområdet Elmarknadspolitik syftar till
att skapa goda ramvillkor för en effektiv och väl
fungerande elmarknad. Målet för elmarknadspolitiken
är att åstadkomma en effektiv elmarknad med väl
fungerande konkurrens som genererar en säker
tillgång på el till internationellt
konkurrenskraftiga priser. Regeringen framhåller att
en effektiv elmarknad med väl fungerande konkurrens
på lika villkor förutsätter att inga eller få
marknadshinder finns på den svenska och nordiska
elmarknaden. För att elmarknaden skall fungera väl
är det viktigt att kunderna har möjlighet att vara
aktiva konsumenter. I Sverige har drygt 40 % av
hushållskunderna bytt elleverantör eller
omförhandlat elpriset med sin befintliga
elleverantör.
Vidare framhålls i propositionen att då
nätverksamheten utgör ett naturligt monopol är en
effektiv tillsyn av denna nödvändig, bl.a. för att
se till att nätföretagens priser är skäliga och att
olika aktörer inte diskrimineras när det gäller
t.ex. villkoren för överföring av el eller tillträde
till nätet. En av de grundläggande uppgifterna för
Statens energimyndighet som tillsynsmyndighet är att
säkerställa att nätföretagen bedriver sin verksamhet
effektivt, så att kostnaderna för överföring av el
kan hållas låga samt att förhindra oskäliga
nättariffer och diskriminering vid tillträdet till
elnätet.
Regelverket för elmarknaden har successivt
utvecklats sedan år 1996 då produktion av och handel
med el konkurrensutsattes. Enligt regeringen är det
angeläget att regelverket för och tillsynen över
elmarknaden kan förbättras och bli effektivare. Det
skulle också stärka konsumenternas förtroende för
elmarknadens funktion. Enligt den rapport som
Statskontoret redovisat om effektivare tillsyn över
energimarknaderna bör tillsynen kunna bli
effektivare och tillsynens status och resurser bör
stärkas. Denna bedömning delas av regeringen.
I syfte att skapa goda marknadsförutsättningar
inriktas elmarknadspolitiken även på att
vidareutveckla den gemensamma nordiska elmarknaden
och främja en fortsatt integrering med övriga
elmarknader inom Europa. Det påpekas i propositionen
att det är angeläget att den nordiska elmarknaden
långsiktigt kan fortsätta att utvecklas på ett
positivt sätt. Regeringen meddelar också sin avsikt
att senare under hösten 2004 överlämna en
proposition till riksdagen om genomförandet av EG:s
direktiv om gemensamma regler för de inre
marknaderna för el och naturgas.
Regeringen gör bedömningen att Sverige har en
säker tillgång på el till konkurrenskraftiga priser,
även om det under extremt kalla dagar kan uppstå
prissvängningar till följd av risk för effektbrist.
Det erinras i propositionen om att en tillräcklig
effektbalans är en grundläggande förutsättning för
att en säker elförsörjning skall kunna upprätthållas
och om att regeringen har tydliggjort Svenska
kraftnäts roll och ansvar i denna fråga. Fram till
år 2008 svarar Svenska kraftnät för att tillse att
en effektreserv hålls tillgänglig i det svenska
systemet genom lagen (2003:436) om effektreserv.
Därefter skall frågan om att upprätthålla
effektbalansen klaras genom en marknadsbaserad
lösning.
Inom verksamhetsområdet Övrig
energimarknadspolitik är insatserna i första hand
inställda på annan ledningsburen energi än
elektricitet, dvs. på naturgas och fjärrvärme. De
insatser som görs syftar till att utveckla effektiva
och väl fungerande marknader för dessa energiformer.
Därtill bedrivs insatser för att följa och analysera
utvecklingen inom bränsle- och
drivmedelsmarknaderna. Målet för verksamhetsområdet
är att energipolitiken skall utformas så att
energimarknaderna ger en säker tillgång på energi -
värme, bränslen och drivmedel - till rimliga priser.
För naturgasmarknadspolitiken är målet att
vidareutveckla gasmarknadsreformen så att en
effektiv naturgasmarknad med reell konkurrens kan
uppnås. Målet för värmemarknadspolitiken är att
genom ökad genomlysning stimulera till konkurrens
och högre effektivitet.
Processen med att öppna naturgasmarknaden för
konkurrens inleddes i augusti 2000, då en ny
naturgaslag (2000:599) trädde i kraft. För att skapa
goda marknadsförutsättningar inriktas
naturgasmarknadspolitiken på att främja en fortsatt
integrering med övriga gasmarknader inom Europa och
i närområdet. Genom den proposition om el- och
naturgasmarknaderna som regeringen avser att
presentera senare under hösten 2004 påbörjas
processen mot att genomföra en gemensam
naturgasmarknad inom EU. Senast i juli 2007 skall
den fulla marknadsöppningen vara genomförd.
Arbetet inom värmemarknadsområdet har fortsatt
främst varit inriktat på att öka genomlysningen av
marknaderna. I propositionen redogörs för det
uppföljningsarbete som Energimyndigheten bedriver
beträffande värmemarknaderna samt för den utredning
om fjärrvärme på värmemarknaderna (dir. 2002:160)
som regeringen tillsatt för att närmare belysa
konkurrenssituationen. Regeringen gör bedömningen
att de uppföljningar av värmemarknaderna som
Energimyndigheten gör har bidragit till att öka
genomlysningen av marknaderna. Vidare anser
regeringen att skärpta krav på åtskillnad av
fjärrvärmeverksamhet bör införas och meddelar sin
avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till
regelverk senare under hösten 2004. Det är även
regeringens bedömning att de utredningsinsatser som
för närvarande genomförs avseende fjärrvärmens
konkurrenssituation på värmemarknaderna på sikt bör
skapa förutsättningar för en mer välfungerande
värmemarknad, och regeringen framhåller sin avsikt
att återkomma till riksdagen även i denna fråga. I
propositionen redogörs även för torvmarknaden och
det uppdrag Energimyndigheten haft beträffande en
översyn av elcertifikatssystemet.
När det gäller drivmedelsmarknaden sägs det i
propositionen att ett sätt att minska oljeberoende
och att minska transportsektorns klimatpåverkan är
att introducera alternativa drivmedel. Användningen
av biodrivmedel i Sverige främjas genom
skattenedsättning. Nyttjandet av biodrivmedel är än
så länge litet i Sverige men ökar stadigt och under
år 2003 utgjorde det 1,3 % av bensin- och
dieselanvändningen för transportändamål. De
biodrivmedel som används i någon större utsträckning
i Sverige är bioetanol, rapsmetylester (RME) och
biogas. I propositionen föreslås även ett vägledande
mål för användningen av biodrivmedel och andra
förnybara drivmedel.
Verksamhetsområdet Politik för ett uthålligt
energisystem bygger dels på 1997 års energipolitiska
beslut, vilket innefattar ett program för ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem för
perioden 1998-2004, dels på 2002 års energipolitiska
beslut om åtgärder för den fortsatta omställningen
av energisystemet. Målet för verksamhetsområdet är
att energin skall användas så effektivt som möjligt
med hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Stränga
krav skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa
och miljö vid omvandling och utveckling av ny
teknik. Det program som beslöts år 1997 kan indelas
i energipolitiska åtgärder på kort sikt (1998-2002),
åtgärder för ett långsiktigt uthålligt energisystem
(1998-2004) och energipolitiskt motiverade
internationella klimatinsatser (1998-2004).
Tyngdpunkten i 1997 års energipolitiska program
ligger på forskning, utveckling och demonstration av
ny teknik för effektivare tillförsel och användning
av energi. Programmet innefattade även åtgärder för
att minska elanvändningen och för att öka den
förnybara elproduktionen. I propositionen redogörs
för att åtgärderna för minskad elanvändning,
tillsammans med de tidigare avslutade insatserna för
effektminskande åtgärder och utbyggnad av
fjärrvärmenätet, har resulterat i en minskad
elanvändning på drygt 1,9 TWh. Vidare redovisas att
beviljade ansökningar för den förnybara
elproduktionen uppgår till 1,88 TWh, och det
konstateras att det uppställda målet på 1,5 TWh
kommer att överträffas. Det långsiktiga
energipolitiska programmet har analyserats (SOU
2003:80), och utredaren fann att programmet fungerat
tämligen väl vad gäller inriktning, kvalitet och
relevans samt att programmets mål till stor del
uppfyllts. I propositionen föreslås även ett mål för
de fortsatta långsiktiga energipolitiska insatserna.
Vidare sägs att regeringen avser att återkomma med
förslag till den närmare utformningen av det
långsiktiga energipolitiska programmet fr.o.m. år
2005.
Det energipolitiska beslut som fattades år 2002
omfattar åtgärder för den fortsatta omställningen av
energisystemet. Beslutet innebar en mer ambitiös och
långsiktig inriktning såväl för främjande av el från
förnybara energikällor som för åtgärder för
effektivare energianvändning. Riksdagen fastställde
bl.a. målet att användningen av el från förnybara
energikällor skall öka med 10 TWh från 2002 års nivå
till år 2010. I maj 2003 infördes ett kvotbaserat
elcertifikatssystem, som ersatte merparten av de
tidigare bidragen för att främja elproduktion från
förnybara energikällor. Av propositionen framgår att
regeringen planerar för att återkomma till riksdagen
senast våren 2005 med förslag till åtgärder för att
utveckla elcertifikatssystemet.
De energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatserna ingår enligt regeringen som en
viktig del i strategin för minskad klimatpåverkan
från energisektorn. Regeringen konstaterar samtidigt
att genomförandetakten för dessa åtgärder har varit
lägre och försenats i förhållande till vad som
inledningsvis förutsattes. Vidare gör regeringen
bedömningen att arbetet med att utveckla
Kyotoprotokollets flexibla mekanismer är angeläget
och behöver förstärkas.

I propositionen redovisas även att Riksrevisionen
inte haft någon invändning i revisionsberättelsen
för år 2003 avseende Energimyndigheten eller
Affärsverket svenska kraftnät.

Motionerna

Att energiförsörjningen är en viktig förutsättning
för konkurrenskraften inom basindustrin, sägs det i
motion 2004/05:N220 (s). Energipolitiken måste
därför se till dels att det finns en tilltro till
energiförsörjningen på lång sikt, dels att
energikostnaderna hålls på en konkurrenskraftig
nivå. Vidare måste energiproduktionens beskattning
hanteras på ett sätt så att konsekvenserna för
basindustrin beaktas.

Energifrågans roll för tillväxten lyfts fram i
motion 2004/05:N262 (s). Motionären menar att det är
angeläget att Sverige, för den fortsatta tillväxtens
skull, har en energipolitik som bygger på
långsiktighet och god energiförsörjning. Detta är en
viktig del för att få tillväxt och en arbetsmarknad
som inte lämnar någon utanför. Om detta begärs ett
tillkännagivande.
Genomförandet av en folkbildningskampanj för
energisparande förordas i motion 2004/05:N273 (s).
Motionären framhåller vikten av att mobilisera
enskilda, organisationer och företag i arbetet för
att spara energi. Inför 1980 års folkomröstning om
kärnkraften gavs studieförbunden möjlighet att satsa
på en bred folkbildningskampanj. Det finns nu skäl
att upprepa denna satsning, varför regeringen bör
inbjuda till en folkbildningskampanj för ett ökat
energisparande.
Energipolitikens betydelse för tillväxten och
utvecklingen i Kalmar län framhålls i motion
2004/05:N312 (s). En av grundförutsättningarna som
behövs för att kunna bygga upp och bevara en god
fungerande verksamhet är tillgången till
kostnadseffektiv energi. Insikten om att alla
investeringar och innovationer är nödvändiga för att
Sverige skall kunna ha den tillväxt som utgör
grunden för vår gemensamma välfärd bör prägla den
svenska energipolitiken, framhåller motionärerna och
föreslår ett tillkännagivande härom.
I motion 2004/05:N337 (s) påtalas vikten av att ta
till vara den energi som går till spillo från
industrins tillverkningsprocesser. Motionären menar
att de energisparprogram som ger industrin möjlighet
att erhålla en låg beskattning på el borde kunna
utvecklas till ett partnerskap mellan industrin och
energileverantörerna. Med riktade möjligheter till
investeringar för att tillvarata spillvärme kan en
mycket gynnsam utväxling ske till förmån för alla,
sägs det i motionen. Ett sätt är att låta industrins
energisparprogram bestå av avtalade samverkansformer
med den lokala energileverantören och att ett sådant
avtal utformas så att det ger möjligheter till
särskilt gynnsamma investeringsformer.
I motion 2004/05:N405 (m) anförs att dagens
målflora på energiområdet bör ersättas med två
övergripande mål. För det första att energipolitiken
skall främja en säker och konkurrenskraftig el- och
energiförsörjning i hela Sverige. För det andra att
all energiproduktion skall klara högt ställda miljö-
och säkerhetskrav. De mål för energipolitiken som i
dag gäller är dåligt samordnade och det finns även
motsättningar mellan de olika målen som i vissa fall
gör dem oförenliga. Motionärerna framhåller även att
det är viktigt att utvärdera måluppfyllelsen och
analysera hur miljömålen kan nås på mest
kostnadseffektiva sätt. Riksdagen bör därför tillse
att regeringen tar initiativ till en utvärdering av
måluppfyllelsen och kostnadseffektiviteten. Vidare
är det av stor vikt att det skapas förutsättningar
för investeringar i ökad kraftproduktion. I motionen
sägs att en grundförutsättning för ökade
investeringar är att lösa upp den politiska
osäkerheten på energiområdet och skapa ett
konsekvent, lättbegripligt och rimligt
energiskattesystem. Det finns heller inga godtagbara
skäl att behålla stora subventionssystem för
produktion av viss el, varken i form av stöd via
statsbudgeten eller genom tvingande subventioner via
elcertifikat. Statens stöd bör koncentreras till
forskning på energiområdet, särskilt långsiktig
forskning, men även till information och insatser
som minskar sökkostnader för elkonsumenter eller som
påskyndar spridningen av ny teknik.
Behovet av mångfald på energimarknaden och i
Skånes framtida energiförsörjning påtalas i motion
2004/05:N348 (m). Sydsverige är inte längre
självförsörjande på el, vilket är en konsekvens av
den förda energipolitiken. Motionärerna påpekar att
en säker tillgång på el är en förutsättning för
välstånd och välfärd och att höga elpriser och brist
på el är ett hot mot den sydsvenska tillväxten.
Vidare sägs att det behövs en reformering av det
svenska energiskattesystemet och att det måste
skapas långsiktiga och konkurrenskraftiga
skatteregler för kraftvärme.
Regeringen bör enligt vad som anförs i motion
2004/05:MJ368 (fp) återkomma till riksdagen med en
tidsplan för avvecklingen av Sveriges beroende av
fossila bränslen. Motionärerna framhåller att
samhället måste minska sitt beroende av fossila
bränslen för att kunna uppnå miljömässig, social och
ekonomisk hållbarhet. Vidare bör man begära av
regeringen att utreda möjligheten att förbjuda
nyproduktion av energianläggningar drivna av fossila
bränslen, med undantag för fossilt avfall, och att
ta fram en avvecklingsplan för fossilt baserade el-
och värmekraftverk.
I motion 2004/05:N309 (fp) betonas att den
politiska styrningen av energiproduktionen måste
förändras. En rationell energipolitik främjas bäst
genom en fri energiproduktion inom de ramar för
hälsa, miljö och säkerhet som statsmakterna ställer
upp. Valet av teknik för energiproduktion skall
således inte styras genom politiska beslut, utan
konsumentstyrning och marknadsekonomi skall råda
inom de ramar staten fastställer. Det svenska
energisystemet bör successivt ställas om till att
bli ekologiskt hållbart. Omställningen måste dock
ske med hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och
ökad sysselsättning.
Även i motion 2004/05:N413 (fp) sägs att en
rationell energipolitik bäst främjas genom en fri
energiproduktion. Staten skall ställa krav om hälsa,
säkerhet och miljö och kontrollera att kraven
uppfylls samt främja forskning och utveckling.
Staten skall emellertid inte förbjuda någon specifik
teknik för energiproduktion om den uppfyller
uppställda miljö- och säkerhetskrav.
Att alternativ energi ges marknadsmässiga
möjligheter att konkurrera är av stor vikt anförs
det i motion 2004/05:N414 (fp). Motionärerna menar
att forskning inom energiområdet i samverkan med
företagen behöver förstärkas.
Ett riksdagsuttalande om att regeringen med kraft
skall driva frågan om minskad kol-, gas- och
oljebaserad energiproduktion i Danmark begärs i
motion 2004/05:N421 (fp). Danmarks val att låta de
fossila bränslena dominera landets energiförsörjning
leder till stora utsläpp av framför allt koldioxid
som även drabbar Sverige och övriga Europa.
Två tillkännagivanden av riksdagen rörande hur
regeringen skall agera gentemot EU förordas i motion
2004/05:MJ498 (kd). För det första bör EU vara
pådrivande i fusionsforskningen genom att medverka
till ett snabbt beslut om lokaliseringen av den
internationella fusionsforskningsreaktorn ITER.
Byggandet av denna anläggning måste snarast
påbörjas, och EU bör hellre vika sig när det gäller
lokaliseringen av anläggningen än ytterligare dra ut
på frågan. För det andra bör EU fördubbla stödet
till energiforskning på europeisk nivå och i
samarbete med andra ledande industriländer.
Sveriges energiförsörjning skall, enligt vad som
anförs i motion 2004/05:N410 (kd), tryggas genom en
långsiktig och medveten energipolitik med fasta
spelregler, där inhemska förnybara energikällor och
bränslen utgör en växande bas. Målet, sägs det i
motionen, bör vara ett ekologiskt uthålligt
energisystem utan drastiska prisförändringar,
elbrist eller andra betydande påfrestningar på
välfärd och sysselsättning. För att möjliggöra detta
krävs stora satsningar på energiforskning och
energiteknisk utveckling. Vidare påpekas i motionen
att regeringen saknar en samlad klimatpolitisk linje
och att stängningen av Barsebäck bidrar till
växthuseffekten. För att begränsa klimatutsläppen
krävs olika åtgärder inom ramen för samarbetet i EU,
framför allt insatser för bättre energihushållning
samt en övergång till alternativa energikällor,
främst då förnybara. Även transporternas roll måste
beaktas. Regeringen bör också vidta åtgärder för att
tillse att elbrist inte uppstår.
I motion 2004/05:U311 (kd) förordas olika insatser
för det internationella miljösamarbetet. Enligt
motionärerna ligger en viktig del av lösningen för
Europas del i gemensamma satsningar och mer
samordning på det energipolitiska området, bl.a. när
det gäller energieffektivitet och förnybara
energikällor. Vidare bör EU, enligt motionärerna, gå
i spetsen för att skapa en koalition av likasinnade
länder som vill sätta upp kvantifierbara, tidsbundna
mål för en ökad användning av förnybar energi, och
den svenska regeringen bör aktivt arbeta för en
sådan utveckling inom EU.
Nytänkande för en realistisk energipolitik
syftande till att säkra energiförsörjningen för
hushållen och industrin till rimliga priser
efterlyses i motion 2004/05:N283 (kd). I stället för
att koncentrera debatten till produktionsformerna
borde mer uttalade allmängiltiga mål eftersträvas.
Enligt motionären kan det handla om att ge rätt
incitament för investeringar, om att ge rätt
incitament för att stärka leveranssäkerheten av el
och om att harmonisera energi- och
miljöbeskattningen med vår omvärld så att lika
konkurrensvillkor kan upprätthållas. Därom bör
riksdagen göra ett uttalande.
I motion 2004/05:N355 (kd) efterlyses en
energipolitik som ger basindustrin i Bohuslän
rimliga villkor. Motionären menar att det är oroande
att Sverige inte har en långsiktig energipolitik som
ger incitament för investeringar i ny elproduktion
och att det finns en majoritet i riksdagen som vill
avveckla kärnkraften. Detta är ett hot mot såväl
sysselsättningen som välfärden, sägs det i motionen.
För att den svenska basindustrin skall kunna
fortsätta att expandera och bidra till den svenska
tillväxten krävs en långsiktig och stabil
elförsörjning, anförs det i motion 2004/05:N376 (kd,
m, fp). Riksdagen bör därför samla sig kring en
långsiktig energipolitik som ger förutsättningar för
framtida tillväxt och välfärd.
En förnyad och modern energipolitik som tar sin
utgångspunkt i dagens verklighet efterlyses i motion
2004/05:N377 (kd, m, fp). Motionärerna frågor sig
hur länge folkomröstningen om kärnkraften kan anses
legitim och menar att de folkvalda måste ta hänsyn
till att väljargruppen har förändrats och att
opinionsläget ser annorlunda ut. Forskningen och
diskussionen därom bör föras utifrån dagens och
morgondagens förutsättningar, inte utifrån en oklar
folkomröstning med oklara alternativ och ett
otydligt utfall.
Oljeberoendet tas upp i motion 2004/05:N307 (mp).
Genom en relativt konsekvent politik har
oljeförbrukningen för uppvärmning och el minskat
väsentligt. Däremot har oljeberoendet och
förbrukningen av olja i transportsektorn förvärrats.
Motionärerna förordar därför ett tillkännagivande om
att regeringen skall föreslå tydliga mål för en
minskning av oljeberoendet och att planer tas fram
för att minska den samlade förbrukningen av
oljeprodukter i alla sektorer. Vidare framhålls
vikten av forskning om förnybar energi. Det finns,
enligt motionärerna, flera viktiga områden där
Sverige ligger i framkant och där det finns en stor
potential, som t.ex. solceller, solvärme och ny
vindkraftsteknik. En satsning på miljöteknisk
forskning inom energiområdet skulle bidra till att
stärka Sveriges konkurrenskraft, sägs det i
motionen.
I motion 2004/05:N296 (mp) sägs att förnybar
energi för området uppvärmning och nedkylning inte
har uppmärksammats i tillräcklig utsträckning inom
EU, samtidigt som över 40 % av medlemsländernas
totala energiförbrukning kan hänföras till detta
område. Sverige bör därför arbeta för att frågan får
högre prioritet inom EU. Fastställande av mål inom
EU för området uppvärmning och nedkylning är viktigt
och ett direktiv med nationella åtaganden på samma
sätt som för elområdet och transportsektorn är
rimligt. Vidare är behovet av forskning och
produktutveckling stort, och inom EU bör ett program
tas fram som innehåller större
demonstrationsanläggningar. Det är även viktigt att
Sverige för egen del ökar insatserna på detta
område.
Vikten av stabila villkor när det gäller
omställningen av energisystemet påtalas i motion
2004/05:N298 (mp) och motionären menar att Sverige
borde ta intryck av Danmark och Tyskland. Dessa
länder har stabila regler för dem som investerar i
sol och vind, sägs det i motionen. I Sverige har vi
arbetat alltför kortsiktigt, vilket inte får privata
investerare att agera. Vidare borde regeringen låta
en utredning arbeta fram ett paket med åtgärder som
långsiktigt kan skapa förutsättningar för en
omställning av det svenska energisystemet. Ett
sådant arbete måste ta hänsyn till att såväl olja
som kärnkraft är att betrakta som kortsiktiga
parenteser när det gäller energiförsörjningen.
Regeringen bör arbeta med att förbättra såväl
kunskapsunderlaget som villkoren för alla aktörer i
omställningsarbetet. Detta innebär att såväl
forskare och produktutvecklare som investerare måste
få stabila villkor under lång tid. Motionären
förordar även ett långsiktigt investeringsstöd till
ackumulatortankar.

Vissa kompletterande uppgifter

Mål för energipolitiken

Riksdagen beslutade våren 2002 om riktlinjerna för
energipolitiken (prop. 2001/02:143, bet.
2001/02:NU17). Beslutet baserade sig, i likhet med
den energipolitiska uppgörelse som träffades år
1997, på en överenskommelse mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Centerpartiet. 2002 års energipolitiska beslut
innebar, enligt vad som angavs, en bekräftelse på
att 1997 års energipolitiska riktlinjer låg fast.

Målet för den svenska energipolitiken är, enligt
vad riksdagen fastställt, att på kort och lång sikt
trygga tillgången på el och annan energi på gentemot
omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Energipolitiken skall skapa villkoren för en
effektiv och hållbar energianvändning och en
kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg
negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt
underlätta omställningen till ett ekologiskt
uthålligt samhälle. Vidare skall energipolitiken
bidra till ett breddat energi-, miljö- och
klimatarbete i Östersjöregionen.

Fossila bränslen

Enligt de riktlinjer för energipolitiken som
riksdagen fastställde år 2002 bör användningen av
fossila bränslen hållas på en låg nivå, och
energiförsörjningen skall i ökande utsträckning
baseras på förnybar energi. Vidare bör
energipolitiken bidra till att det klimatpolitiska
delmålet för perioden 2008-2012 uppnås (dvs. att de
svenska utsläppen av växthusgaser som ett medelvärde
för perioden skall vara minst 4 % lägre än utsläppen
år 1990) och att en god grund läggs för att det
långsiktiga klimatmålet till år 2050 kan uppnås
(dvs. att år 2050 bör utsläppen för Sverige
sammantaget vara lägre än 4,5 ton
koldioxidekvivalenter per år och invånare, för att
därefter minska ytterligare) samt möjliggöra att
detta kan ske parallellt med den fortsatta
omställningen av energisystemet.

Riktlinjerna för energipolitiska insatser på
klimatområdet innebär bl.a. att en begränsning av
utsläppen av växthusgaser bör karakteriseras av
kostnadseffektiva insatser såväl nationellt som
internationellt. Det betyder bl.a. att nationella
åtgärder inom energiområdet från kostnads- och
effektivitetssynpunkt bör vägas mot insatser inom
andra sektorer. De svenska insatserna skall utformas
med hänsyn till svensk industri och dess
konkurrenskraft, sysselsättning, välfärd och
energiförsörjning.
I budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21 s.
20) redogörs för att olja år 1970 stod för drygt 75
% av energitillförseln i Sverige medan andelen år
2003 var 33 %. Motsvarande andel för kol/koks och
naturgas år 2003 var 5 % respektive 1,6 %.
Energimyndigheten har i uppdrag att göra en
systematisk uppföljning av de energipolitiska målen
med hjälp av indikatorer. I myndighetens rapport om
energiindikatorer 2003 (s. 40) återfinns en
redogörelse för användningen av fossila bränslen i
förhållande till total använd energi. Myndigheten
konstaterar att de fossila bränslenas andel minskat
sedan början av 1980-talet. Skillnaden mellan olika
användarsektorer är dock stor. Transportsektorn
utnyttjar fortfarande i det närmaste uteslutande
fossila bränslen (bensin, dieselolja, flygfotogen
etc.) medan elproduktionen i stort sett är fri från
användningen av fossila bränslen. De områden där
andelen fossila bränslen minskat snabbast är
fjärrvärmeproduktionen och servicesektorn. Ingen
sektor uppvisar långsiktigt ökande andel fossila
bränslen. Vidare konstateras att fördelningen mellan
de fossila bränslena ändrats sedan början av 1980-
talet. Då utgjorde olja drygt 90 % av de fossila
bränslena. Resten utgjordes av kol. Naturgasen
introducerades i mitten av 1980-talet och dess andel
av de fossila bränslena uppgick år 2001 till 4 %.
Kolandelen var 11 % år 2001, medan oljans andel hade
minskat till 85 %.

Fusionsexperimentanläggningen ITER

I Europa har fusionsforskning för fredlig användning
pågått sedan år 1959 inom ramen för Euratom.
Forskningen har även integrerats inom ramen för
gemenskapens forskningsprogram. Nästa steg gäller
byggandet av experimentanläggningen ITER
(International Thermonuclear Experimental Reactor).
Syftet med ITER är bl.a. att utveckla tekniken så
att fusionsenergi kan bli en möjlig framtida
energikälla, en energikälla som använder väte som
bränsle och där energin frigörs utan utsläpp av
koldioxid. När det gäller placeringen av denna
anläggning har EU beslutat sig för att stödja
kandidaten Frankrike/Spanien. EU står enat bakom det
europeiska förslaget. Förhandlingar om ITER förs
mellan Euratom, Japan, Kanada, Ryssland, Förenta
staterna, Kina och Korea (Sydkorea). Förhandlingarna
har under den senare tiden varit låsta då Förenta
staterna och Korea stöder placeringen i Japan, medan
Europa, Kina och Ryssland anser att anläggningen
skall byggas i Europa. När det gäller valet av
lokaliseringsort är den svenska regeringens
ståndpunkt att beslutet måste grundas på en
kombination av ekonomiska och tekniska aspekter,
bl.a. beräkningar av konstruktions- och
driftskostnader för de olika alternativen.
Regeringen anser att det är rimligt att Europa med
sin vetenskapliga kompetens bör vara en god
kandidat. Regeringen har vid upprepade tillfällen
redogjort för sin ståndpunkt inför riksdagens EU-
nämnd.

Danmarks energisystem

Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat
(senast i betänkande 2003/04: NU3) framställningar
om att den svenska regeringen bör driva frågan om en
omställning av det danska energisystemet. Vid dessa
tillfällen har utskottet avstyrkt motionerna och
erinrat om att Danmark, liksom Sverige, är en aktiv
part i det internationella arbetet med att begränsa
utsläppen av växthusgaser och att utskottet inte ser
någon anledning att ifrågasätta de danska insatserna
för att uppfylla åtagandena om utsläppsminskningar
enligt Kyotoprotokollet.

Spillvärme

Med anledning av vad som anförs i motion
2004/05:N337 (s) kan erinras om att regeringen i
propositionen om program för energieffektivisering
(prop. 2003/04:170) föreslår att energiintensiva
företag ges möjlighet att delta i femåriga program
för energieffektivisering. De deltagande företagen
åtar sig att införa energiledningssystem och
genomföra el-effektiviserande åtgärder i utbyte mot
en nedsättning av skatten på el. Enligt förslaget i
propositionen skall detta program träda i kraft den
1 januari 2005. Ett enigt utskott har tillstyrkt
förslaget (bet. 2004/05:NU7), som kommer att
behandlas av riksdagen senare under hösten 2004.
Vidare har Fjärrvärmeutredningen i uppdrag att
analysera om det är lämpligt att införa
tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten (dir.
2002:160). Även möjligheterna för
spillvärmeleverantörer att sälja värme, också direkt
till konsument genom att utnyttja distributionsnäten
för fjärrvärme, skall analyseras. Uppdraget skall
slutredovisas senast den 31 mars 2005.

EU och förnybar energi

Beträffande frågan om att öka användningen av
förnybar energi inom EU kan nämnas att
ambitionsnivån enligt vitboken om förnybara
energikällor (KOM/1997/599) är att andelen förnybara
energikällor av den totala energianvändningen skall
öka från 6 % till 12 %. I ett direktiv (2001/77/EG)
om främjande av el från förnybara energikällor anges
det indikativa målet att elproduktionen från
förnybara energikällor i EU-15 skall uppgå till 22 %
år 2010. Även när det gäller transportsektorn har
mål ställts upp. Enligt direktivet (2003/30/EG) om
främjande av användningen av biodrivmedel eller
andra förnybara drivmedel har en referensnivå på 2 %
för år 2005 och 5,75 % för år 2010 antagits avseende
energiinnehåll av på marknaden ersatt bensin och
dieselolja för transporter.

I maj 2004 presenterade kommissionen ett
meddelande (KOM/2004/336 slutligt) angående andelen
förnybar energi inom EU. Kommissionen konstaterade
att det vidtagits en rad åtgärder för att nå målet
om att 12 % av energin skall komma från förnybara
energikällor år 2010, bl.a. direktivet om främjande
av el från förnybara energikällor och direktivet om
kraftvärme (2004/8/EG). Trots detta görs bedömningen
att det krävs ytterligare åtgärder och förslag till
sådana lämnas även i meddelandet. Kommissionen avser
bl.a. att ta fram en handlingsplan för biomassa.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet är avsikten
att anta slutsatser vid nästa energiministermöte med
anledning av kommissionens förslag.

Energiforskning

I några av de motioner som tagits upp i detta
avsnitt berörs forskning och utveckling inom
energiområdet. Denna fråga hanteras även under
avsnittet om mål för energipolitiken och anslaget
för energiforskning.

Utskottets ställningstagande

Utskottets syn på energipolitikens inriktning ligger
i linje med den som redovisas i budgetpropositionen
och med vad som har överenskommits i överläggningar
mellan regeringen, Vänsterpartiet och
Centerpartiet.

Vägledande för energipolitiken är att den på kort
och lång sikt skall trygga tillgången på el och
annan energi på villkor som är konkurrenskraftiga
med dem som gäller i omvärlden i övrigt.
Energipolitiken skall skapa villkoren för en
effektiv och hållbar energianvändning och en
kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg
negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt
underlätta omställningen till ett ekologiskt
samhälle.
I motioner från Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet har
kritik framförts mot den förda energipolitiken och
hur omställningsarbetet bedrivs. Utskottet vill med
anledning av dessa motioner framhålla vikten av ett
fortsatt arbete för en omställning av energisystemet
och att denna omställning sker under tillräckligt
lång tid så att inte problem uppstår för
sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och miljö.
Den energipolitiska överenskommelse som träffades år
2002 mellan regeringen, Vänsterpartiet och
Centerpartiet och som godkänts av riksdagen innebär
ett gemensamt ansvarstagande för en fortsatt
omställning av det svenska energisystemet. Som
riksdagen genom nämnda beslut fastställt skall
Sveriges elförsörjning tryggas genom ett
energisystem som grundas på varaktiga, helst
inhemska och förnybara, energikällor samt en
effektiv energianvändning. Kärnkraften skall
ersättas med effektivisering av elanvändningen,
konvertering till förnybara energislag samt
miljömässigt acceptabel elproduktionsteknik.
Energiförsörjningen skall i ökande utsträckning
baseras på förnybara energislag. Detta återspeglas
även i det av riksdagen beslutade målet att
användningen av el från förnybara energikällor skall
öka med 10 TWh från 2002 års nivå till år 2010. För
att detta skall möjliggöras infördes i maj 2003 ett
system för handel med elcertifikat. 2002 års
energipolitiska beslut innebar även omfattande
insatser för effektivare energianvändning.
Tyngdpunkten i omställningsarbetet ligger på
forskning och utveckling, och i budgetpropositionen
för år 2005 föreslås mål och anslag för fortsatt
forskning och utveckling på energiområdet. I dag är
drygt en tredjedel av den totala energitillförseln i
Sverige baserad på förnybar energi. Internationellt
sett är detta mycket högt. Enligt utskottets mening
bör dock visionen vara att Sverige på lång sikt
baserar hela sin energitillförsel på förnybar
energi.
Det sagda innebär att utskottet inte delar de
uppfattningar som framförs i motionerna 2004/05:N405
(m), 2004/05:N309 (fp), 2004/05:N413 (fp) och
2004/05:N410 (kd) beträffande energipolitikens
inriktning och mål.
I flera av de motioner som här behandlas lyfts
energipolitikens roll för basindustrin fram. Enligt
utskottets uppfattning är en god tillgång på energi
till konkurrenskraftiga priser en av de viktigaste
förutsättningarna för konkurrensförmågan hos
industrin. I detta sammanhang vill utskottet även
erinra om att energipolitiken, enligt de riktlinjer
som riksdagen fastställt, skall bidra till att skapa
stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt
näringsliv och en förnyelse och utveckling av den
svenska industrin. I likhet med vad som anförs i
bl.a. motionerna 2004/05:N220 (s) och 2004/05:N262
(s) anser utskottet att det är angeläget att
energipolitiken utformas på ett sådant sätt att det
finns en tilltro till energiförsörjningen på lång
sikt och att energikostnaderna hålls på en med
omvärlden konkurrenskraftig nivå. Utskottet menar
samtidigt att detta är i linje med den förda
politiken och att ett riksdagsuttalande av detta
skäl kan besparas.
Beträffande vad som anförs i motion 2004/05:N273
(s) om insatser för energisparande vill utskottet
erinra om 2002 års energipolitiska beslut. Enligt
detta beslut bör statens insatser inriktas på att
stödja den effektivisering som sker spontant i
samhället och som en följd av olika styrmedel.
Statens insatser utgörs bl.a. av bidrag till
kommunal energirådgivning, utbildning och
information, upphandling av energieffektiv teknik
samt provning, märkning och certifiering av
energikrävande utrustning. Någon ytterligare
satsning därutöver anser utskottet i nuläget inte
motiverad.
I motion 2004/05:N337 (s) påtalas vikten av att
tillvarata den spillvärme som uppkommer i industrins
tillverkningsprocesser. Utskottet delar motionärens
uppfattning att ett bättre utnyttjande av spillvärme
innebär hushållning med naturresurser och en
effektivare energianvändning. Fjärrvärmeutredningen
(dir 2002:160) har, som tidigare redovisats, bl.a. i
uppdrag att analysera dels om det är lämpligt att
införa tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten,
dels möjligheterna för spillvärmeleverantörer att
sälja värme direkt till konsumenten genom att få
tillträde direkt till nätet för själva
distributionen. Med hänvisning till detta arbete
avstyrks motionen.
När det gäller vad i motion 2004/05:N405 (m)
anförs om behovet av att utvärdera måluppfyllelsen
och kostnadseffektiviteten för energipolitiken vill
utskottet hänvisa till det omfattande
utredningsarbete som genomförts under de senaste
åren i syfte att belysa olika delar av de insatser
som görs. Delar av detta arbete redogörs även för i
budgetpropositionen. Enligt utskottets mening bör
motionen inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.
I några motioner berörs beroendet av olja och
andra fossila bränslen. Utskottet vill i detta
sammanhang påminna om att användningen av fossila
bränslen, enligt de riktlinjer som riksdagen
fastställt, bör hållas på en låg nivå och att
energiförsörjningen i ökande utsträckning skall
baseras på förnybar energi. I den proposition som
riksdagen här har att behandla framläggs även
förslag om vägledande mål för användningen av
biodrivmedel och andra förnybara drivmedel, vilket
enligt utskottets mening bör ligga i linje med det
motionärerna efterfrågar. Till nämnda förslag
återkommer utskottet i det följande avsnittet.
Motion 2004/05:N421 (fp), med förslag om
tillkännagivande rörande energiproduktionen i
Danmark, bör avslås av riksdagen med hänvisning till
vad utskottet i sak anfört när detta förslag vid
tidigare tillfällen framlagts.
I några motioner har det argumenterats för hur
Sverige skall agera i olika frågor när det gäller
samarbetet inom EU. Utskottet är av den
uppfattningen att Sverige även fortsättningsvis
skall vara aktivt i detta arbete. Det innebär bl.a.
att Sverige skall vara pådrivande i klimatpolitiken
och offensiv när det gäller att begränsa utsläppen
av växthusgaser. Vidare bör Sverige, bl.a. när det
gäller handel med utsläppsrätter, verka för en
gemensam politik med gemensamma styrmedel inom EU.
Tillsammans med andra EU-länder bedriver Sverige ett
målmedvetet arbete för en effektivare
energianvändning. Även detta arbete bör fortsätta.
Motionerna bör enligt utskottets mening inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
När det gäller vad i motion 2004/05:MJ498 (kd)
anförs om hur regeringen skall agera beträffande
fusionsforskningsanläggningen ITER ser inte
utskottet det påkallat med ett riksdagsuttalande i
frågan. Regeringen har, som redovisats, vid flera
tillfällen redogjort inför EU-nämnden för den
svenska hållningen i frågan och något avsteg från
det mandat som där getts bör inte motionen
föranleda.
Med hänvisning till det anförda avstyrks samtliga
i denna del behandlade motionsyrkanden.

Mål för användningen av biodrivmedel
och andra förnybara drivmedel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna vad regeringen
föreslår om vägledande mål för användningen
av biodrivmedel och andra förnybara drivmedel
och avslå ett motionsyrkande. Utskottet är
positivt till förslaget och menar att det är
angeläget att minska beroendet av fossila
bränslen. Jämför reservation 3 (m, fp).

Propositionen

Regeringen föreslår att som vägledande mål skall
gälla att användningen av biodrivmedel och andra
förnybara drivmedel i Sverige fr.o.m. år 2005 skall
utgöra minst 3 % av den totala användningen av
bensin och diesel för transportändamål beräknat på
energiinnehåll.

Bakgrunden till förslaget är att det i EG:s
direktiv (2003/30/EG) om främjande av användningen
av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel ges
allmänna riktlinjer som innebär att varje
medlemsland skall sätta nationella, vägledande mål
för introduktionen av biodrivmedel och andra
förnybara drivmedel. Referensnivån är satt till 2 %
för år 2005 beräknat som andel energiinnehåll av på
marknaden ersatt bensin och dieselolja för
transporter. I juli 2003 tillkallade regeringen en
särskild utredare (f.d. generaldirektören Hans
Sandebring) med uppgiften att föreslå mål och
strategier för en fortsatt introduktion av förnybara
fordonsbränslen. Utredaren överlämnade ett
delbetänkande (SOU 2004:4) om förnybara
fordonsbränslen i januari 2004 med förslag bl.a.
till det nationella, vägledande målet för år 2005.
Regeringen konstaterar att användningen av
biodrivmedlet etanol ökar kraftigt i Sverige.
Preliminära uppgifter tyder på att andelen
biodrivmedel år 2003 utgjorde 1,3 % av den totala
användningen bensin och diesel för transportändamål.
Regeringen instämmer i den bedömning som utredaren
gjort att marknadsaktörernas ambition för år 2005
kommer att vara högre än EU:s referensnivå på 2 %.
För att öka dynamiken i processen föreslår
regeringen därför att det nationella målet för år
2005 sätts till 3 %. En högre ambitionsnivå för det
nationella vägledande målet utgör framför allt en
signal till aktörerna på marknaden. Regeringen
påpekar även att det inte är givet att de alternativ
som sannolikt får störst genomslag fram till år 2005
är de som på lång sikt är de mest fördelaktiga. Ett
alltför ambitiöst mål på kort sikt skulle kunna leda
utvecklingen i fel riktning.
Vidare sägs det i propositionen att en fortsatt
satsning på forskning och utveckling är angelägen.
Regeringen avser även att verka för att
bensinbolagen ökar antalet stationer som erbjuder
alternativa bränslen.

Motionen

Riksdagen bör enligt vad som anförs i motion
2004/05:N375 (m) avslå regeringens förslag om
vägledande mål för användningen av biodrivmedel och
andra förnybara drivmedel. Motionärerna menar att
det är fel att ställa upp kvantitativa mål för hur
energiproduktionen bör fördelas mellan olika
energislag. Målen bör formuleras i termer av
miljöeffekter, och styrmedel bör utformas därifrån.
Prioriteringen mellan olika produktionsmetoder och
energikällor bör däremot, inom ramen för strikta
miljökrav, överlåtas åt enskilda människor och
företag.

Vissa kompletterande uppgifter

I EG:s direktiv (2003/30/EG) om främjande av
användningen av biodrivmedel eller andra förnybara
drivmedel föreskrivs i artikel 3 att medlemsstaterna
bör se till att en minsta andel biodrivmedel och
andra förnybara bränslen släpps ut på deras
marknader och skall fastställa nationella vägledande
mål för detta. Vidare anges i artikel 3 att ett
referensvärde, beräknat på energiinnehållet, för
dessa mål skall vara 2 % senast den 31 december 2005
respektive 5,75 % senast den 31 december 2010 av all
bensin och diesel för transportändamål som släpps på
medlemsländernas marknader.

Enligt artikel 7 i nämnda direktiv skall
medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i
lagar och andra författningar som är nödvändiga för
att följa direktivet senast den 31 december 2004.
Det kan även erinras om att Energimyndigheten
driver ett forsknings- och utvecklingsprogram för
alternativa drivmedel under perioden 2003-2006.
Programmets övergripande mål är att långsiktigt
introducera drivmedel med följande egenskaper: låg
kostnad/energiekvivalent, likvärdiga eller bättre
emissionsegenskaper än dagens drivmedel, låga
nettoutsläpp av klimatpåverkande gaser samt låg
total miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv.
Drivmedel som omfattas av Energimyndighetens övriga
program, dvs. etanol från skogsråvara, biogas eller
som inkluderas i forskningsprogrammet om energi från
avfall, inkluderas inte i programmet. Den ekonomiska
omfattningen av programmet är totalt 56 miljoner
kronor under nämnda period. Energimyndigheten har
även tillsammans med Vägverket, Verket för
innovationssystem (Vinnova) och Naturvårdsverket
lagt fram ett gemensamt strategidokument för
introduktion av biodrivmedel på marknaden.

Utskottets ställningstagande

Enligt förslaget i propositionen skall som
vägledande mål gälla att användningen av
biodrivmedel och andra förnybara drivmedel i Sverige
fr.o.m. år 2005 skall utgöra minst 3 % av den totala
användningen av bensin och diesel för
transportändamål beräknat på energiinnehåll.

Som tidigare redogjorts för åligger det
medlemsstaterna att fastställa nationella vägledande
mål för att se till att en minsta andel biodrivmedel
och andra förnybara drivmedel släpps ut på deras
marknader. Vidare fastställs i direktivet att detta
skall göras senast den 31 december 2004.
Utskottet är positivt till förslaget och menar att
det är angeläget att minska beroendet av fossila
bränslen. När det gäller att nivån skall sättas till
3 % har utskottets inget att erinra mot vad som
anförs i propositionen.
Med anledning av vad som förordas i motion
2004/05:N375 (m) vill utskottet anföra följande.
Sverige är, enligt utskottets tolkning av
direktivet, ålagt att senast den 31 december 2004 ha
infört nationella vägledande mål på detta område.
Att inte göra det skulle enligt utskottets bedömning
strida mot direktivet, något som i sin tur skulle
kunna få vissa följdverkningar.
Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om
att det under allmänna motionstiden väckts ett antal
motioner om förnybara fordonsbränslen som, även om
de inte direkt berör det här behandlade förslaget,
har en nära koppling till det nu aktuella förslaget.
Flera av dessa motioner kommer att hanteras av
miljö- och jordbruksutskottet under våren 2005.
Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker
utskottet propositionen i denna del och avstyrker
motionen i berörda delar.

Mål för insatserna kring forskning,
utveckling och demonstration på
energiområdet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna vad regeringen
föreslår om mål för de långsiktiga
energipolitiska insatserna kring forskning,
utveckling och demonstration inom
energiområdet och avslå mot detta stående
motionsyrkanden. Utskottet menar att den
långsiktiga energiforskningen måste drivas
med tydliga och långsiktiga mål. Jämför
reservation 4 (m, fp, kd).

Propositionen

Regeringen föreslår att målet för de långsiktiga
energipolitiska insatserna skall vara att bygga upp
sådan vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens
inom universiteten, högskolorna, instituten,
myndigheterna och näringslivet som behövs för att
genom tillämpning av ny teknik och nya tjänster
möjliggöra en omställning till ett långsiktigt
hållbart energisystem i Sverige, samt att utveckla
teknik och tjänster som genom svenskt näringsliv kan
kommersialiseras och därmed bidra till
energisystemets omställning och utveckling såväl i
Sverige som på andra marknader.

I propositionen redogörs för att den särskilde
utredare som regeringen tillkallade för att granska
och utvärdera insatserna inom 1997 års långsiktiga
energipolitiska program bl.a. påtalat (SOU 2003:80)
att målen för programmet måste göras mer precisa och
uppföljningsbara. Regeringen instämmer till viss del
i utredarens bedömning att målen inte varit
tillräckligt tydliga. Samtidigt kan man enligt
regeringens bedömning inte bortse från ett antal
omständigheter som gör det svårt att arbeta med
alltför konkret formulerade mål, vilka kan motverka
en konstruktiv avvägning mellan olika intressen och
komma i konflikt med verksamhetens långsiktiga
karaktär.
Enligt regeringen skall tydliga och
uppföljningsbara mål säkerställa att resurserna inom
de statliga insatserna för att främja utvecklingen
av teknik för framtidens energisystem används på
bästa sätt. Målen skall styra verksamhetens
inriktning och syfte men lämna utrymme för ansvariga
myndigheter att utforma strategi och
verksamhetsplanering för ett konstruktivt
genomförande.
För att konkretisera insatserna och prioritera
mellan olika möjliga områden behövs enligt
regeringen ett antal operativa delmål. Regeringen
anser att Statens energimyndighet bör ges i uppdrag
att konkretisera de övergripande målen på mer
verksamhetsnära nivå och lämna ett sammanhållet
förslag till mätbara mål och indikatorer som kan
användas för att kvantitativt eller kvalitativt
följa upp insatserna.
I propositionen (s. 55) meddelar regeringen även
sin avsikt att återkomma med förslag till den
närmare utformningen av det långsiktiga
energipolitiska programmet.

Motionen

I motion 2004/05:N375 (m) förordas att riksdagen
skall avslå regeringens förslag om mål för de
långsiktiga insatserna kring forskning, utveckling
och demonstration inom energiområdet. Enligt
motionärerna bör all energiproduktion klara högt
ställda miljö- och säkerhetskrav i enlighet med den
generella miljöpolitiken. Målet för insatser kring
forskning och utveckling på energiområdet bör
utformas utifrån dessa övergripande mål. Om detta
bör riksdagen göra ett uttalande föreslås det i
motionen. Vidare begärs ett tillkännagivande rörande
inriktningen av verksamheten.

Vissa kompletterande uppgifter

Budgetpropositionen för år 2005

Under rubriken Analys och slutsatser i
budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21 s. 82)
redogör regeringen för att de förändringar som
föreslås beträffande det långsiktiga energipolitiska
programmet syftar generellt till en ökad
prioritering och koncentration av resurserna samt
till att öka ambitionsnivån när det gäller att
omsätta resultaten från forsknings- och
utvecklingsinsatserna på energiområdet i
kommersiella produkter, som kan bidra till såväl
omställningen till ett hållbart energisystem som
till Sveriges ekonomiska tillväxt. Vidare sägs att
regeringen anser det fördelaktigt att ett kommande
program får löpa under relativt många år och
föreslår därför att fortsatta långsiktiga
energipolitiska insatser skall genomföras under en
ny etapp om sju år, under perioden 2005-2011.
Regeringen ser även möjligheter att genom en mer
fokuserad prioritering öka utnyttjandet av
resurserna. Resursbehovet för insatserna kring
forskning, utveckling och demonstration på
energiområdet beräknas till 440 miljoner kronor per
år, eller totalt 3 080 miljoner kronor för hela
sjuårsperioden. Därtill sägs att regeringen avser
att återkomma om den närmare utformningen av
fortsatta långsiktiga energipolitiska insatser under
perioden 2005-2011.

Om 1997 års långsiktiga
energiomställningsprogram

Genom 1997 års energipolitiska beslut antogs ett
program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97: NU12).
Totalt anvisades drygt 9 miljarder kronor för
omställningsprogrammet. Programmet indelas i
energipolitiska åtgärder på kort sikt, åtgärder för
ett långsiktigt uthålligt energisystem samt
energipolitiskt motiverade klimatinsatser. För 1997
års långsiktiga energipolitiska program avsattes
drygt 5,6 miljarder kronor under sju år (1998-2004),
fördelat på stöd till energiforskning (2 800
miljoner kronor), energiteknikstöd (870 miljoner
kronor), introduktion av ny energiteknik (1 610
miljoner kronor) samt energipolitiskt motiverade
klimatinsatser (350 miljoner kronor).

Målet för satsningen på forskning, utveckling och
demonstration av energiteknik är att sänka
kostnaderna för och introducera ny energiteknik
baserad på förnybara energislag. Ambitionen är att
under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka
el- och värmeproduktionen från förnybara
energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik
för energieffektivisering. De övergripande målen för
energiforskningen är att bygga upp vetenskaplig och
teknisk kunskap och kompetens inom universiteten och
högskolorna samt i näringslivet för utveckling och
omställning av energisystemet i enlighet med
riksdagens energipolitiska beslut.

LångEn-utredningen

Den utredning som regeringen tillsatte om det
långsiktiga energipolitiska programmet (särskild
utredare: direktör Peter Nygårds) presenterade i
augusti 2003 sin slutrapport om energirelaterad
forskning, utveckling och demonstration, EFUD - en
del i omställningen av energisystemet (SOU 2003:80).
I rapporten sägs det inledningsvis att mycket talar
för att det i 1997 års energipolitiska beslut fästes
för stor tilltro till möjligheten för
energirelaterad forskning, utveckling och
demonstration att driva på omställningen av
energisystemet. Såväl forskning och utveckling som
omställningen av energisystemet tar tid, sägs det.
Förväntningarna på vad som kan åstadkommas med
satsningar på forskning och utveckling måste därför
vara rimliga. På åtminstone 10-20 års sikt har andra
samhälleliga styrmedel med syfte att bl.a. skapa
incitament för investeringar (såsom skatter,
allmänna ramvillkor för företagare, olika former av
stöd etc.) större betydelse för omställningen av
energisystemet enligt utredningens bedömning.
Sammantaget menar utredningen att insatser för
forskning, utveckling och demonstration visserligen
utgör en viktig förutsättning för att möjliggöra en
långsiktig omställning av energisystemet men att
dessa insatser inte kan utgöra den primära motorn
för omställningen. Utifrån detta antagande har
utredningen valt att anlägga två perspektiv,
nämligen dels att mer avgränsat värdera de insatser
som gjorts och styrningen av dessa samt bedöma vilka
förbättringar som kan göras, dels att med ett vidare
perspektiv analysera vad som krävs för att uppnå en
mer genomgripande omställning av energisystemet.

Analysen av de satsningar som gjorts på
energirelaterad forskning, utveckling och
demonstration i 1997 års långsiktiga energipolitiska
program görs utifrån inriktning, kvalitet och
relevans, organisation, programmens administration
samt programmens måluppfyllelse. Beträffande
måluppfyllelsen för 1997 års energipolitiska program
menar utredningen att målen till stor del kan sägas
ha uppfyllts. Verksamheten inom programmet bedöms
vara av rimlig kvalitet och relevans. Samtidigt
menar utredaren att det finns fog för att hävda att
programmet har bidragit till att sänka kostnaderna
för och introducera ny energiteknik baserad på
förnybara energislag, att bygga upp vetenskaplig och
teknisk kunskap och kompetens inom universiteten och
högskolorna samt i näringslivet, att skapa stabila
förutsättningar för ett konkurrenskraftigt
näringsliv, och en förnyelse och utveckling av den
svenska industrin samt ett breddat energi-, miljö-
och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Däremot,
påpekas det, har inte energirelaterad forskning,
utveckling och demonstration i 1997 års långsiktiga
energipolitiska program i någon större utsträckning
bidragit till Sveriges möjligheter att under de
närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och
värmeproduktionen från förnybara energikällor och
utveckla kommersiellt lönsam teknik för
energieffektivisering. Det framhålls dock att målen
överlag är oskarpt formulerade och därför svåra att
följa upp.

Tidigare utskottsbehandling

Det kan erinras om att utskottet, i samband med
att bedömningar lämnats rörande regeringens
resultatredovisning i budgetpropositionen, gjort
vissa påpekanden när det gäller målen för det
långsiktiga energipolitiska programmet, bl.a. i
betänkandena 2001/02:NU3 (s. 18) och 2002/03:NU3
(s. 19). I förstnämnda betänkande anförde
utskottet följande.
Ett långsiktigt uthålligt energisystem är den del
av programmet som är inriktad på forskning och
introduktion av ny energiteknik under
sjuårsperioden 1998-2004. I propositionen finns
inga närmare, specificerade mål angivna för vare
sig energiforskningen, energiteknikstödet eller
introduktion av ny energiteknik. Resultatet för
de tre områdena redovisas i form av anslagsutfall
och indikatorer för verksamhetens kvalitet och
relevans.
Utskottet kan konstatera att ett stort antal
forsknings- och teknikutvecklingsprojekt är i
gång, och att även nivån på näringslivets
deltagande kan anses vara tillfredsställande. Det
handlar om ett långsiktigt arbete, vars resultat
inte kan avläsas i närtid. Samtidigt gäller att
programmet nu pågått i snart fyra år, och
sannolikt börjar det snart bli möjligt att se på
utfallen av projekten. Cirka 1,8 miljarder kronor
har betalats ut till energiforskning och insatser
för energiteknik sedan år 1998, och en större
fokusering på resultaten måste nu påbörjas. Även
här är det önskvärt - särskilt med hänsyn till en
eventuell fortsättning av programmen - att en
ökad konkretion ges för målsättningen för det
långsiktiga programmet, och att specifika,
uppföljningsbara mål sätts upp för
energiforskningen, energiteknikstödet och
introduktion av ny energiteknik. En god grund för
en sådan förhöjd ambitionsnivå finns, enligt
utskottets mening, i det omfattande metodarbete
som pågått under de senaste åren och som bl.a.
har redovisats i rapporten Plan för uppföljning
och utvärdering av 1997 års energipolitiska
program (Ds 2000:14). En sådan precisering är
också viktig inför de ställningstaganden som
planeras till våren 2002 om ett eventuellt
fortsatt energipolitiskt omställningsprogram.

I det andra, tidigare angivna betänkandet, hänvisade
utskottet till vad som anförts vid föregående års
behandling och att det förutsatte att de framförda
synpunkterna iakttogs av regeringen. Vidare utgick
utskottet ifrån att de synpunkter som framförts även
beaktades inom ramen för den utredning regeringen
tillsatt för att se över det långsiktiga
energipolitiska programmet.

Utskottets ställningstagande

Enligt regeringens förslag skall två övergripande,
separata men samverkande, mål gälla för de
långsiktiga energipolitiska insatserna. Liksom
regeringen anser utskottet att det är angeläget med
tydliga och uppföljningsbara mål för att säkerställa
att resurserna inom de statliga insatserna för att
främja utvecklingen av teknik för framtidens
energisystem används på bästa sätt. Målen måste
utformas så att de styr verksamhetens inriktning och
syfte men lämnar utrymme för ansvariga myndigheter
att utforma strategi och verksamhetsplanering för
ett konstruktivt genomförande. Utskottet anser att
de av regeringen föreslagna målen svarar mot dessa
kriterier. Därtill är utskottet av den uppfattningen
att de föreslagna målen ligger i linje med det
övergripande målet för verksamhetsområdet Politik
för ett uthålligt energisystem, nämligen att energin
skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn
tagen till alla resurstillgångar.

Utskottet delar även den i propositionen framförda
uppfattningen att det behövs ett antal operativa
delmål för att konkretisera insatserna och
prioritera mellan olika områden. Den utredning som
regeringen tillsatte för att granska och utvärdera
insatserna inom 1997 års energipolitiska program
konstaterade (SOU 2003:80) att målen för programmet
var formulerade på en hög abstraktionsnivå och att
dessa mål måste göras mer precisa och
uppföljningsbara. Utredningen menade därför att det
fortsatta arbetet med att utveckla målen bör ske i
en stegvis process. I huvudsak bör, enligt
utredningens mening, denna process omfatta att
regeringen först definierar de övergripande målen,
vartefter Energimyndigheten ges i uppdrag att
konkretisera vad detta bör innebära för målen på mer
verksamhetsnära nivå, och regeringen slutligen slår
fast den sammanhållna målhierarkin. Som redogjorts
för har även utskottet, i samband med bedömningar av
regeringens resultatredovisningar, framhållit att en
ökad konkretion när det gäller målsättningen för det
långsiktiga programmet är viktigt och att specifika
uppföljningsbara mål bör sättas upp. Utskottet är
därför positivt till att regeringen avser att ge
Energimyndigheten i uppdrag att konkretisera de
övergripande målen på en mer verksamhetsnära nivå
och lämna ett sammanhållet förslag till mätbara mål
och indikatorer som kan användas för att följa upp
insatserna. Utskottet förutsätter att regeringen
håller riksdagen informerad om hur detta arbete
fortskrider. I detta sammanhang vill utskottet även
understryka vikten av att dessa mål och indikatorer
på ett tydligt sätt återspeglas i den
resultatredovisning och resultatbedömning som
regeringen framgent avlämnar i budgetpropositionen.
Utan att här närmare gå in på inriktningen för
insatserna vill utskottet ändock markera sin
inställning i frågan. En successiv avveckling av
kärnkraften förutsätter forskning, utveckling och
demonstrationsinsatser på energiområdet. Enligt
utskottets uppfattning måste den långsiktiga
energiforskningen drivas med tydliga och långsiktiga
mål. Utskottet vill här även betona betydelsen av
att de resurser som avsätts för dessa insatser får
en starkare fokusering, och att de i första hand
riktas in på att stödja omställningen av
energisystemet och den fortsatta utvecklingen av
energimarknaderna.
I likhet med vad som sägs i budgetpropositionen
anser utskottet det fördelaktigt om det kommande
programmet får löpa under relativt många år.
Inriktningen bör därför vara att de fortsatta
långsiktiga energipolitiska insatserna, med start år
2005, skall genomföras under en ny etapp om sju år.
Med det sagda tillstyrker utskottet regeringens
förslag om mål för insatserna kring forskning,
utveckling och demonstration på energiområdet. De
mot förslaget stående motionsyrkandena avstyrks.

Kärnkraft

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner med bl.a. krav
på att beslutet om kärnkraftsavvecklingen
skall upphävas, att Barsebäcks första reaktor
skall återstartas och att lagen om
kärnkraftens avveckling skall avskaffas.
Utskottet hänvisar till de riktlinjer som
fastställts och de beslut riksdagen fattat.
Jämför reservationerna 5 (m, fp, kd) och 6
(mp).
Riksdagen bör avslå motioner med krav på en förnyad
folkomröstning rörande kärnkraften. Utskottet
hänvisar till den energipolitiska
överenskommelse som träffats och vad
riksdagen har beslutat. Jämför
reservationerna 7 (m, fp), 8 (kd) och 9 (mp).
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att förbudet i
den s.k. kärntekniklagen mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer skall avskaffas.
Utskottet står fast vid tidigare
ställningstaganden i denna fråga. Jämför
reservation 10 (m, fp).
Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden om att förbudet
i nyssnämnda lag mot vissa förberedande
åtgärder i syfte att uppföra en
kärnkraftsreaktor skall upphävas. Utskottet
hänvisar till vad det gett uttryck för vid de
tidigare tillfällen frågan behandlats och ser
för närvarande inget skäl för ett ändrat
ställningstagande i frågan. Jämför
reservation 11 (m, fp, kd).
Riksdagen bör därtill avslå vissa övriga motionsyrkanden
rörande kärnkraften, bl.a. om att det skall
vara Statens kärnkraftinspektion och inte
regeringen som prövar frågor om tillstånd för
höjning av den termiska effekten. Jämför
reservation 12 (m, fp, kd).

Motionerna

I motion 2004/05:N425 (s) begärs ett
tillkännagivande om att tillståndsprövningen för
höjningen av termisk effekt vid kärnkraftverk bör
förenklas. En ansökan om höjning av den termiska
effekten vid ett kärnkraftverk prövas för närvarande
av regeringen efter det att ansökan beretts och ett
särskilt yttrande upprättats av Statens
kärnkraftinspektion (SKI). I linje med vad
Miljöbalkskommittén har föreslagit i sitt
delbetänkande om en effektivare miljöprövning (SOU
2003:124) rörande förenkling och effektivisering av
tillståndsprocessen beträffande vissa verksamheter
som skall prövas enligt miljöbalken, bör enligt
motionären även prövningen av ansökan om tillstånd
för höjning av den termiska effekten vid
kärnkraftverk helt förbehållas SKI. Myndigheten
innehar redan den särskilda kunskap i frågan som
krävs och torde vara bäst lämpad att göra
erforderliga avvägningar vid prövning av en ansökan,
hävdas det.

Riksdagens beslut om en förtida avveckling av
kärnkraften bör rivas upp enligt vad som anförs i
motion 2004/05:N405 (m). Varje slag av
kraftproduktion har sina för- respektive nackdelar,
sägs det i motionen. Om man, liksom regeringen,
anser att kärnkraftens nackdelar inte går att
bemästra borde alla svenska reaktorer stängas
snarast. Om man å andra sidan, anför motionärerna
instämmande, anser att dessa nackdelar är hanterbara
är det logiskt att dra nytta av kärnkraften så länge
den med uppfyllda säkerhetskrav är ekonomiskt
lönsam. Ovanstående innebär även att de politiska
hindren för en återstart av Barsebäcks första
reaktor tas bort. Vidare bör riksdagen verka för att
upphäva lagen om kärnkraftens avveckling. I motionen
pläderas även för att bestämmelserna i den s.k.
kärntekniklagen om förbud mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer (5 a §) och om förbud mot vissa
förberedande åtgärder i syfte att uppföra en
kärnkraftsreaktor (6 §) bör upphävas.
I motion 2004/05:K294 (m) föreslås ett
riksdagsuttalande om en förnyad prövning av
kärnkraftens ställning genom att en ny
folkomröstning hålls i frågan. Motionärerna
framhåller att det nästan gått ett kvartssekel sedan
folkomröstningen om kärnkraften ägde rum och att det
finns en osäkerhet i hur beslutet skall tolkas.
Därtill har väljarkåren genomgått betydande
förändringar. Uppskattningsvis har 2,5 miljoner nya
väljare tillkommit och 1,5 miljoner väljare
försvunnit genom att de avlidit. Det är angeläget
att de nya väljargrupperna får möjlighet att avge
sin syn på frågan, sägs det i motionen.
Även i motion 2004/05:K341 (m) förordas, utifrån
ett liknande resonemang, en förnyad prövning av
kärnkraften. Ett tillkännagivande av riksdagen om
detta förordas av motionärerna.
I motion 2004/05:N203 (m) föreslås att riksdagen
skall besluta att upphäva 6 § kärntekniklagen.
Att 6 § kärntekniklagen skall upphävas förordas
även i motion 2004/05: N251 (m). Motionären menar
att denna bestämmelse inte fyller någon funktion då
det av 5 § i samma lag framgår att tillstånd att
uppföra en kärnkraftsreaktor inte får meddelas. Ett
avskaffande av bestämmelsen skulle även möjliggöra
uppförandet av en anläggning för destruktion av
radioaktivt avfall i Sverige.
I motion 2004/05:N348 (m) anförs att 1997 års
energipolitiska uppgörelse bör rivas upp med
innebörden att Barsebäcks första reaktor åter tas i
drift och att Barsebäcks andra reaktor inte stängs
av i förtid.
Ett tillkännagivande om att stoppa avvecklingen av
kärnkraften, återstarta den avställda reaktorn i
Barsebäcksverket och upphäva förbudet i
kärntekniklagen mot nybyggnation av kärnkraftverk
föreslås i motion 2004/05:N242 (fp).
Att kärnkraften bör utnyttjas under hela sin
tekniska och ekonomiska livslängd pläderas för i
motion 2004/05:N309 (fp). Motionärerna menar att
reaktorer skall stängas först när en behörig
myndighet konstaterar att de inte längre uppfyller
gällande säkerhets- och miljökrav. Politiker är inte
bäst på att avgöra när en stängning skall äga rum. I
motionen förordas även att Barsebäcks första reaktor
tas i bruk igen så snart som möjligt. Den till
hälften genomförda avvecklingen av kärnkraftverket i
Barsebäck har bidragit till effektproblem under
vintrarna och till en betydande osäkerhet inom
industrin beträffande den framtida tillgången på el.
Därtill föreslås tillkännagivanden om att lagen om
kärnkraftens avveckling bör avskaffas och att såväl
5 a § som 6 § i kärntekniklagen bör upphävas. Vidare
begärs ett tillkännagivande om att möjligheterna att
utnyttja värmen i kärnkraftverkens kylvatten för
t.ex. fjärrvärme till närliggande bostäder närmare
bör utredas.
I motion 2003/04:MJ66 (fp) förordas att riksdagen
bör medge att den avstängda reaktorn i Barsebäck får
startas om och att ytterligare en reaktor får
uppföras i anslutning till de befintliga reaktorerna
i Ringhals. Därtill föreslås att riksdagen skall
besluta att upphäva 5 a § och 6 § lagen om
kärnteknisk verksamhet.
En rimlig svensk energipolitik borde innebära att
vi använder våra kärnkraftsreaktorer så länge det är
tekniskt möjligt och att vi öppnar upp för byggandet
av nya reaktorer, sägs det i motion 2004/05:N415
(fp). Detta skulle medföra vinster för såväl miljön
som för tillväxten och välfärden. Riksdagen bör
därför upphäva den särskilda lagen om förtida
avveckling av kärnkraften och låta reaktorerna
drivas så länge de uppfyller lagens säkerhetskrav.
Vidare bör riksdagen upphäva det s.k. tankeförbudet
(6 §) i kärntekniklagen.
Att beslutet om avvecklingen av Barsebäck skall
rivas upp och att den redan stängda reaktorn skall
återstartas förordas också i motion 2004/05:N420
(fp). Staten bör även medge att en femte
kärnkraftsreaktor får uppföras i Ringhals i stället
för ett nytt oljekraftverk i Stenungsund och ett
nytt gaskraftverk i Malmö, vilka skulle öka
koldioxidutsläppen med nästan 4 miljoner ton per år.
Vidare anförs att förbudet mot forskning och
planering av ny kärnkraft i Sverige förhindrar att
ny, viktig kunskap genereras inom landet samt våra
möjligheter att utvärdera internationell forskning
på området.
Ett riksdagsuttalande när det gäller kärnkraften
föreslås i motion 2004/05: N410 (kd). Enligt
motionärerna bör det i prövningen av villkoren inför
en stängning av Barsebäcks andra reaktor ingå en
ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys och
en samhällsekonomisk analys. Så har inte varit
fallet när riksdagen vid tidigare tillfällen prövat
frågan om en stängning, sägs det i motionen.
Riksdagen bör även besluta att upphäva det s.k.
tankeförbudet (6 §) i kärntekniklagen.
I motion 2004/05:N276 (kd, m) anförs att Barsebäck
2 inte bör stängas innan det finns annan ny
produktionskapacitet i tillräcklig omfattning.
Energiomställningen har inte kunnat genomföras i den
takt som 1997 års energiöverenskommelse förutsatte
och forskningen har heller inte lett fram till några
egentliga alternativ. Motionärerna framhåller även
att de tidigare motioner de avgett rörande detta
ärende inte har behandlats i sak utan viftats bort
med gällande beslut och pågående förhandlingar om en
kärnkraftsavveckling.
Ett tillkännagivande av riksdagen om att statens
förhandlingar med kärnkraftsindustrin snarast bör
avslutas förordas i motion 2004/05:N307 (mp).
Motionärerna menar att dessa förhandlingar
förhindrar en företagsekonomiskt motiverad
nedläggning av reaktorerna. Medan förhandlingarna
pågår har kraftföretagen allt intresse av att hålla
alla reaktorer igång.

Vissa kompletterande uppgifter

Om kärnkraftens avveckling

Enligt 1997 års energipolitiska beslut (prop.
1996/97:84, bet. 1996/97:NU12) skall de två
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck - varav den andra
under vissa villkor - ställas av. Det beslut
riksdagen tog våren 2002 (prop. 2001/02:143, bet.
2001/02:NU17) innebar, enligt vad som angavs, en
bekräftelse på att 1997 års energipolitiska
riktlinjer låg fast.

Den 30 november 1999 stängdes den första reaktorn
i Barsebäck. Den andra reaktorn skulle enligt 1997
års energipolitiska beslut ställas av före den 1
juli 2001. Ett villkor för stängningen är dock att
bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom
tillförsel av ny elproduktion och minskad
elanvändning. Vidare får stängningen inte medföra
påtagligt negativa effekter i fråga om elpriset,
tillgången på el för industrin, effektbalansen eller
miljön och klimatet. Regeringen redovisade hösten
2000 i en skrivelse (skr. 2000/01:15) sin bedömning
att riksdagens villkor inte var uppfyllda för en
stängning av den andra reaktorn i Barsebäck före den
1 juli 2001. Regeringen bedömde emellertid att en
stängning skulle kunna genomföras senast före
utgången av år 2003 efter det att erforderliga
åtgärder fått genomslag. Riksdagen (bet.
2000/01:NU3) instämde i regeringens bedömning.
Regeringen redovisade hösten 2001 ånyo i en
skrivelse (skr. 2001/02: 22) sin bedömning. Den
förnyade prövning som regeringen låtit göra under år
2001 visade att förutsättningarna för en stängning
inte hade förändrats sedan prövningen året innan.
Även denna gång delade riksdagen (bet. 2001/02: NU3)
regeringens bedömning.
Våren 2002 meddelade regeringen sin avsikt (prop.
2001/02:143) att söka nå en överenskommelse med
industrin om en långsiktigt hållbar politik för den
fortsatta kärnkraftsavvecklingen och omställningen
av energisystemet. Regeringen beslutade i juni 2002
att utse en förhandlingsman (generaldirektör Bo
Bylund) med uppdrag att för statens del genomföra
överläggningar med industrin i syfte att förbereda
en sådan överenskommelse.
Regeringen presenterade våren 2003 en ny bedömning
(prop. 2002/03:85) avseende villkorsuppfyllelsen för
en stängning av den andra reaktorn i Barsebäck.
Enligt regeringens bedömning var inte riksdagens
villkor för en stängning helt uppfyllda när det
gällde effektbalanssituationen och påverkan på
miljön och klimatet. Vidare ansåg regeringen att
frågan om stängningen av Barsebäck 2 bör hanteras
tillsammans med förhandlingarna om de övriga
kvarvarande reaktorerna och frågan om
energiomställningen i sin helhet. Möjligheterna till
en snabb stängning av Barsebäck 2 inom ramen för en
förhandlingslösning skulle särskilt prövas.
Regeringen beslutade i mars 2003 om ett särskilt
tilläggsuppdrag till förhandlingsmannen i denna del.
En särskild redovisning avseende Barsebäck 2 skulle
lämnas senast den 30 april 2004.
Riksdagen beslöt i juni 2003 (bet. 2002/03:NU11) i
enlighet med regeringens uppfattning. Samtidigt
gjorde riksdagen ett uttalande om att det bör vara
regeringen som på grundval av den eventuella
överenskommelsen som uppnås i förhandlingarna med
kraftindustrin, eller i annat fall i enlighet med
lagen om kärnkraftens avveckling, avgör när en
stängning av Barsebäck 2 är möjlig. Riksdagen
framhöll emellertid att de av riksdagen uppställda
villkoren för en stängning alltjämt gäller. I
reservationer (m, fp; kd; mp) framförde företrädare
för dessa partier sin syn på stängningen av
Barsebäck 2.
I början av oktober 2004 överlämnade
förhandlingsmannen en rapport om den fortsatta
omställningen av energisystemet (N2002/11872/ESB)
till dåvarande näringsminister Leif Pagrotsky. Det
konstaterades i rapporten att någon
förhandlingslösning inte kunnat nås med
kärnkraftsföretagen och att förhandlingsmannen inte
bedömde det meningsfullt att fortsätta med
förhandlingarna. I rapporten framhålls att dagens
kärnkraftsberoende inte är långsiktigt hållbart och
att en omställning till ett långsiktigt hållbart
energisystem tar tid. Vidare sägs det att
kärnkraftsföretagens ansvar för olyckor bör skärpas.
Den socialdemokratiska regeringen, Centerpartiet
och Vänsterpartiet presenterade kort därefter ett
dokument med en strategi för den fortsatta
avvecklingen av kärnkraften. Enligt dokumentet
(daterat 2004-10-04) måste avvecklingen av
kärnkraften ske på ett ansvarsfullt och kontrollerat
sätt och utbyggnaden av ny elproduktion måste ske
kontinuerligt så att svensk industri och samhället i
övrigt tillförsäkras el på internationellt
konkurrenskraftiga villkor. Vidare erinras om att
ett villkor för stängningen av den andra reaktorn i
Barsebäck, enligt 1997 års energipolitiska beslut,
är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras
genom tillförsel av ny elproduktion och minskad
användning av el. Det noteras även i dokumentet att
riksdagen vid den senaste prövningen fann att
villkoren för en stängning av Barsebäck 2 före
utgången av år 2003 inte var helt uppfyllda vad
avser effektbalansen och påverkan på miljön och
klimatet. Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits
av Affärsverket svenska kraftnät inom ramen för
effektbalansmodellen och det intensifierade
klimatsamarbetet inom EU är partierna dock överens
om att Barsebäck 2 skall stängas under år 2005 och
att förberedelserna för detta omedelbart skall
påbörjas. Efter stängningen av Barsebäck 2, sägs det
i dokumentet, är nästa steg en prövning av de äldsta
reaktorerna. En sådan prövning bör ske ett par år
efter stängningen av Barsebäck 2. Lagen om
kärnkraftens avveckling ger företagen rätt till
ersättning för det fall stängningen sker innan
verket varit i drift under 40 år. Det sägs även att
regeringen i god tid bör meddela ägarna till berört
verk om en förestående stängning.
Beträffande lagen (1997:1320) om kärnkraftens
avveckling kan nämnas att enligt denna lag får
regeringen besluta att rätten att med stöd av
tillstånd enligt kärntekniklagen driva en
kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi skall
upphöra att gälla vid en viss tidpunkt. Vid
riksdagsbehandlingen av nämnda lag betonade
utskottet (bet. 1997/98:NU5) bl.a. de villkor för
avställningen som tidigare nämnts. I reservationer
(m, fp; kd) yrkades avslag på förslaget till lag om
kärnkraftens avveckling.

Om en ny folkomröstning rörande kärnkraften

Riksdagen avslog hösten 2003 (bet. 2003/04:NU3)
liknande motioner med krav på en ny folkomröstning
om kärnkraften som de här aktuella. Utskottet
hänvisade i sitt ställningstagande till den
energipolitiska uppgörelse som träffats mellan
företrädare för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Centerpartier och de beslut riksdagen fattat.
Även reservanterna (m, fp; kd; mp) avstyrkte de då
aktuella motionerna med krav på en ny folkomröstning
rörande kärnkraften.

Vissa bestämmelser i kärntekniklagen

Enligt 5 a § lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet, den s.k. kärntekniklagen, får det inte
meddelas tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor.
Beslutet om ett förbud mot att uppföra en
kärnkraftsreaktor fattades av riksdagen år 1986
(prop. 1986/87:24, bet. 1986/87:NU13). Beslutet
innebar i praktiken ett förbud för regeringen att
använda den rätt att ge tillstånd till nya
kärnkraftsreaktorer som regeringen innan införandet
av denna bestämmelse formellt hade enligt lagen.
Utskottet påpekade i detta sammanhang att det var
väl befogat att riksdagen bringar kärntekniklagens
bestämmelser om möjlighet att erhålla tillstånd till
kärnteknisk verksamhet i överensstämmelse med
riktlinjerna för den långsiktiga energipolitiken.
Vidare anfördes att det var naturligt att
statsmakterna tydligt markerar att nya
kärnkraftsreaktorer är ett avslutat stadium i den
svenska energipolitiken. I reservationer (m; fp)
argumenterades mot att bestämmelsen skulle införas.

I 6 § kärntekniklagen stipuleras att ingen får
utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader,
beställa utrustning eller vidta andra sådana
förberedande åtgärder i syfte att inom landet
uppföra en kärnkraftsreaktor. I samband med
införandet av detta förbud diskuterade utskottet
först innebörden av den föreslagna bestämmelsen.
Härvid framhöll utskottet (prop. 1986/87:24, bet.
1986/87:NU13) att förbudets funktion skulle vara att
motverka att personer i en åsyftad begränsad krets -
ansvariga för kraftföretag vilka är tänkbara som
reaktorinnehavare - vidtar något slags
resurskrävande, förberedande åtgärder med avsikt att
uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Ett enigt utskott
underströk att ett sådant förbud inte skulle
förhindra personer i nämnda krets att t.ex.
muntligen eller skriftligen plädera för fortsatt och
ökad kärnkraftsanvändning, inklusive uppförande av
ytterligare kärnkraftsaggregat. Det skulle inte
heller, betonade utskottet, inkräkta på
möjligheterna till forskning och utvecklingsarbete
på det kärntekniska området och till svenskt
deltagande i internationellt samarbete inom detta
område. Därefter tog utskottet ställning till frågan
om införandet av förbudet. Med vissa redaktionella
ändringar tillstyrkte utskottet att förbudet skulle
införas, medan en motsatt uppfattning fördes fram i
en reservation (m, fp).
Senast utskottet behandlade förbudet (5 a §) mot
att uppföra en kärnkraftsreaktor var hösten 2003 med
anledning av då aktuella motioner. Utskottet
framhöll (bet. 2003/04:NU3) att skälen för att
införa bestämmelsen i allra högsta grad alltjämt är
giltiga och såg inga skäl för riksdagen att gå
motionärerna till mötes. En annan uppfattning
framfördes i en reservation (m, fp). Vid detta
tillfälle avslog riksdagen även motioner om att
avskaffa förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa
förberedande åtgärder i syfte att uppföra en
kärnkraftsreaktor. Utskottet påtalade i sitt
ställningstagande att denna bestämmelse inte
begränsar möjligheten till forskning och
energitekniskt utvecklingsarbete. Att bestämmelsen
borde avskaffas förordades i en reservation (m, fp,
kd).
Det kan i detta sammanhang även erinras om att
Kärnsäkerhetsutredningen i sitt betänkande om
kärnkraftverkens säkerhet och strålskydd (SOU 2003:
100) föreslagit att 6 § i kärntekniklagen skall tas
bort. Utredningen påpekar att det framkommit att
bestämmelsen ofta misstolkas som att forskning på
det kärntekniska området inte skulle vara tillåten
ens när det gäller sådan forskning som kan bidra
till utveckling av kärnsäkerhet. Utrednings förslag
har remissbehandlats och ett beredningsarbete pågår
inom Regeringskansliet. Enligt de uppgifter som
inhämtats är det regeringens avsikt att under våren
2005 återkomma till riksdagen med en proposition
vari de förslag utredningen framlagt beaktas.

Om tillståndsprövning för höjning av termisk
effekt

En höjning av den termiska effekten vid ett
kärnkraftverk kräver tillstånd dels enligt
kärntekniklagen, dels enligt miljöbalken.

I 5 § i förstnämnda lag stipuleras att det krävs
tillstånd enligt denna lag för kärnteknisk
verksamhet. Frågor om tillstånd prövas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Av 16 § förordning (1984:14) om kärnteknisk
verksamhet framgår vilka frågor som Statens
kärnkraftinspektion (SKI) prövar; dit hör inte en
effekthöjning. Vidare framgår av förordningen (24 §)
att en ansökan om tillstånd enligt 5 § lagen om
kärnteknisk verksamhet skall göras skriftligen och
ges in till SKI. Om ansökan avser en fråga som
regeringen skall pröva, skall myndigheten skaffa
behövliga yttranden och med ett eget yttrande
överlämna handlingarna i ärendet till regeringen.
I 5 b § kärntekniklagen anges att vid prövning av
ärenden enligt denna lag skall vissa bestämmelser i
miljöbalken tillämpas. Därtill fastslås att en
miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan
om tillstånd att uppföra, inneha eller driva en
kärnteknisk anläggning. Denna prövning görs av en
miljödomstol och berörda parter, däribland SKI, får
yttra sig.
Som redogörs för i motionen har
Miljöbalkskommittén med anledning av sitt uppdrag
att undersöka möjligheterna att effektivisera och
förenkla miljöprövningen utan att hälso- och
miljöskyddskraven åsidosätts redovisat förslag i
betänkandet om en effektivare miljöprövning (SOU
2003:124). Kommittén föreslår bl.a. ändringar i 17
kap. miljöbalken om regeringens
tillåtlighetsprövning. Av 1 § framgår att regeringen
skall pröva tillåtligheten av nya verksamheter av de
slag som därefter räknas upp, däribland anläggningar
för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen
enligt kärntekniklagen samt anläggningar för att
bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan
användas för framställning av kärnbränsle.
Bestämmelsen i denna del bör enligt kommittén tas
bort. Miljöbalkskommitténs förslag har
remissbehandlats och Miljödepartementet arbetar med
en lagrådsremiss i ärendet.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först motionsyrkanden rörande
avvecklingen av kärnkraften och därefter kraven på
en folkomröstning och på upphävande av dels förbudet
mot uppförande av kärnkraftsreaktorer, dels förbudet
mot vissa förberedande åtgärder. Avslutningsvis
behandlar utskottet vissa övriga frågor om
kärnkraft.

Avvecklingen av kärnkraften

Som utskottet vid tidigare tillfällen framhållit är
avvecklingen av kärnkraften en central del i den
energipolitiska uppgörelse som träffats mellan
företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet
och Vänsterpartiet. Enligt de riktlinjer som
riksdagen fastställt skall kärnkraften ersättas med
effektivisering av elanvändningen, konvertering till
förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel
elproduktionsteknik. Mot detta stående
motionsyrkanden bör inte vinna riksdagens gillande.

Genom tidigare fattade beslut har riksdagen ställt
sig bakom den ordning som innebär att de två
reaktorerna i Barsebäck skall stängas av. Den första
reaktorn i Barsebäck stängdes i november 1999.
Stängningen av Barsebäcks andra reaktor är villkorad
såtillvida att bortfallet av elproduktion skall
kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och
minskad användning av el. Enligt vad riksdagen
fastställt får en stängning inte heller medföra
negativa effekter i fråga om elpriset, tillgången på
el för industrin, effektbalansen eller miljön och
klimatet. Dessa krav bör enligt utskottets mening
tillgodose vad som efterlyses i motion 2004/05:N276
(kd, m).
Riksdagen har vid tre tillfällen prövat frågan om
en stängning av Barsebäcks andra reaktor, utan att
en riksdagsmajoritet funnit att villkoren för en
stängning varit uppfyllda. Vid det senaste
tillfället, våren 2003, beslöt riksdagen att frågan
om en stängning av Barsebäck 2 skulle ingå i de då
pågående förhandlingarna mellan staten och
kraftindustrin. Därtill uttalade riksdagen, på
utskottets initiativ, att det bör vara regeringen
som på grundval av den eventuella överenskommelse
som uppnås i förhandlingarna med kraftindustrin
eller, om en förhandlingslösning inte kan nås, med
hjälp av lagen om kärnkraftens avveckling avgör när
en stängning av Barsebäck 2 är möjlig. Utskottet
underströk emellertid samtidigt att de av riksdagen
uppställda villkoren för en stängning alltjämt
gäller.
Som tidigare redogjorts för anmälde den av
regeringen utsedda förhandlingsmannen i oktober 2004
att någon förhandlingslösning inte kunnat nås med
kraftindustrin och att denne därför avbrutit sitt
arbete. Kort därefter meddelade företrädare för
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet
att de var eniga om en strategi för den fortsatta
avvecklingen av kärnkraften som bl.a. innebär att
ett förberedelsearbete igångsatts för att stänga
Barsebäck 2 under år 2005. Utskottet ställer sig
bakom detta arbete men vill samtidigt erinra om de
av riksdagen uppställda villkoren för en stängning.
Enligt utskottets mening lägger nämnda strategi
grunden för långsiktighet och stabilitet i
energipolitiken. När det gäller den fortsatta
avvecklingen av kärnkraften vill utskottet anföra
följande. De elva kärnkraftsreaktorer som är i drift
svarar för närmare hälften av den svenska
elproduktionen. Dessa reaktorer tillkom under en
period på tretton år. Det betyder att samtliga
reaktorer kan beräknas komma att falla för
åldersstrecket under en och samma relativt korta
tidsperiod. Enligt utskottets bedömning är det inte
realistiskt att bygga ut ny elproduktion i samma
takt som kärnkraften byggdes ut. Utskottet anser
inte heller att Sverige bör förlita sig på utbyggnad
av ett enda produktionsslag. Avvecklingen av
kärnkraften måste därför ske på ett ansvarsfullt och
kontrollerat sätt, och utbyggnaden av ny
elproduktion måste ske kontinuerligt så att såväl
svensk industri som samhället i övrigt tillförsäkras
el på internationellt konkurrenskraftiga villkor.
Avgörande för takten i den fortsatta avvecklingen är
enligt utskottets mening hur väl vi lyckas med
effektiviseringen av energianvändningen och med
introduktionen av alternativ produktion på
marknaden. Utskottet ser dock goda möjligheter för
detta.
Kravet i motion 2004/05:N307 (mp) rörande att
förhandlingarna med kraftindustrin skall avslutas
kan med hänvisning till ovanstående redogörelse
anses tillgodosett och kan av detta skäl avstyrkas.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här
aktuella motioner i berörda delar.

Folkomröstning rörande kärnkraften

Med anledning av de motioner som lyfter upp krav på
en ny folkomröstning rörande kärnkraften vill
utskottet anföra följande. Efter folkomröstningen år
1980 uttalade riksdagen att kärnkraften skall
avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till
behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla
sysselsättning och välfärd. Enligt utskottets mening
var detta ett viktigt vägval.

I dag finns det i riksdagen en bred majoritet för
att kärnkraften skall avvecklas. Enligt gällande
riktlinjer för energipolitiken skall
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck ställas av och
energiförsörjningen skall i ökande utsträckning
baseras på förnybara energislag. Dessa riktlinjer,
vilka tillkommit genom överenskommelser mellan
företrädare för Socialdemokraterna, Centerpartiet
och Vänsterpartiet och fastslagits genom de beslut
riksdagen fattade våren 1997 och våren 2002, är
enligt utskottets mening det som är styrande när det
gäller kärnkraftens framtid. Någon ny folkomröstning
rörande kärnkraften ser utskottet inte framför sig.
Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna 2004/05:K294 (m) och 2004/05:K341 (m).

Förbudet mot uppförande av kärnkraftsreaktorer

När det gäller förbudet i kärntekniklagen (5 a §)
mot att uppföra nya kärnkraftsreaktorer står
utskottet fast vid tidigare ställningstaganden i
denna fråga. Förbudet är riktat mot regeringen och
utskottet vill erinra om att det vid införandet av
denna bestämmelse bl.a. betonades att det var
naturligt att statsmakterna tydligt markerar att
uppförandet av nya kärnkraftsreaktorer inte är
aktuellt. Detta är enligt utskottets mening alltjämt
giltigt. Motionsyrkanden vari en annan uppfattning
framförs avstyrks således.

Förbudet mot vissa förberedande åtgärder

Förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa
förberedande åtgärder i syfte att uppföra en
kärnkraftsreaktor har under de senaste åren
behandlats av utskottet vid upprepade tillfällen.
Utskottet hänvisar till vad det gett uttryck för vid
dessa tillfällen och ser för närvarande inget skäl
för ett ändrat ställningstagande i frågan. Samtliga
här aktuella motionsyrkanden avstyrks av utskottet
med det sagda.

Vissa övriga frågor rörande kärnkraft

När det gäller vad i motion 2004/05:N309 (fp) anförs
om möjligheterna att utnyttja värmen i
kärnkraftverkens kylvatten vill utskottet erinra om
att olika alternativ för användning av värmeenergi
från kondensering av ångan efter passage genom
turbinen diskuterades och utreddes i samband med
utbyggnaden av bl.a. kärnkraftverket i Forsmark. Den
systemutformning som valts i Sverige innebär att man
utnyttjar möjligheten att använda mycket kallt
kylvatten och kondenserar ångan vid lägsta möjliga
tryck. Därigenom ökas den andel av den frigjorda
energin som kan användas för elproduktion. För att
använda värmen för fjärrvärmedistribution skulle man
tvingas avstå från en betydande del av
kärnkraftverkets elproduktion genom att då en
väsentlig mindre tryckskillnad skulle kunna användas
för att driva turbiner och generatorer. Utskottet
vill i detta sammanhang även påminna om att
Fjärrvärmeutredningen (dir. 2003:102) har i uppdrag
att utvärdera behovet av koncessionsplikt för att
bygga och använda rörledningar som används för
transport av fjärrvärme. Utredningen skall
slutredovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 2005.
Någon särskild utredning i enlighet med vad som
föreslås i tidigare nämnda motion anser utskottet
inte att det finns behov av.

Förenklingar när det gäller tillståndsprövningen
för höjning av termisk effekt vid kärnkraftverken
efterlyses i motion 2004/05:N425 (s). Utskottets
uppfattning är, såvitt gäller miljöbalken, att
regler ibland leder till långdragna och
administrativt komplicerade processer. Olika
förenklingar har föreslagits av Miljöbalkskommittén.
Förslagen har remissbehandlats och ärendet bereds
för närvarande inom Regeringskansliet. Utan att gå
in på detaljer är utskottet övertygat om att
tillståndsprocesser kan förkortas utan att
sakprövningen blir lidande. Utskottet delar dock
inte uppfattningen att riksdagen skall göra ett
uttalande med innebörden att det skall vara Statens
kärnkraftinspektion och inte regeringen som prövar
frågor om tillstånd för höjning av den termiska
effekten. Motionen bör därför inte föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.
Med det anförda avstyrks här aktuella motioner i
berörda delar.

Vattenkraft

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå två motioner vari olika
tillkännagivanden rörande vattenkraften
efterfrågas. Utskottet erinrar om de
riktlinjer riksdagen fastställt och att
småskalig vattenkraft stimuleras genom det
elcertifikatssystem som infördes i maj 2003.
Jämför reservationerna 13 (m, fp, kd) och 14
(mp).

Motionerna

Ett tillkännagivande om att förutsättningarna för
bibehållen vattenkraft i energisystemet inte bör
försämras föreslås i motion 2004/05:N450 (s). När
det gäller den svenska omställningen av
energisystemet har vattenkraften i stort sett hamnat
utanför diskussionen. Motionärerna menar att
regeringen bör skicka en tydlig signal om att man
uppskattar vattenkraften och att man inte skall
försvåra fortsatt användning av denna energikälla.
Det är viktigt att säkerställa att
produktionsminskningar inte blir fallet. I detta
inbegrips att omprövningar av vattendomar kan komma
att leda till nya krav om produktionsminskningar men
även ökad beskattning. Ryckigheten i
skattebelastningen skadar investeringsklimatet för
långsiktiga investeringar i vattenkraften.

I motion 2004/05:N360 (kd) förordas satsningar på
den småskaliga vattenkraften. Motionären menar att
investeringsbidrag för uppförande, upprustning eller
effekthöjning av småskaliga vattenkraftverk bör öka.
I Sverige finns det mer än 2 000 nedlagda små
vattenkraftverk, sägs det i motionen. Många av dessa
finns i glesbygdsområden. Genom att rusta upp dessa
och dessutom bygga en del miljöanpassade nya
anläggningar kan det årliga bidraget från denna typ
av småskalig vattenkraft öka från 1,7 TWh till ca 4
TWh. Regeringen bör därför på olika sätt stimulera
detta.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt de riktlinjer för energipolitiken som
riksdagen fastställt (prop. 2001/02: 143, bet.
2001/02:NU17) skall nationalälvarna och de övriga
älvsträckor som riksdagen undantagit från utbyggnad
även fortsättningsvis skyddas. I miljöbalken (4:6)
stipuleras att vattenkraftverk samt vattenreglering
eller vattenöverledning för kraftändamål inte får
utföras i nationalälvarna Torneälven, Kalixälven,
Piteälven och Vindelälven med tillhörande
vattenområden, källflöden och biflöden samt i vissa
andra i bestämmelsen uppräknade vattenområden med
tillhörande käll- och biflöden.

Inom ramen för 1997 års kortsiktiga
energipolitiska program (1998-2002) gavs stöd bl.a.
till investeringar i småskalig vattenkraft. För
åtgärden avsattes 145 miljoner kronor under denna
period. Bidrag till investeringar i småskalig
vattenkraft lämnades med 15 % av
investeringskostnaden i miljövänliga, småskaliga
vattenkraftverk med en installerad effekt mindre är
1 500 kW. Målet var att öka den årliga
elproduktionen från småskalig vattenkraft med 0,25
TWh. Antalet ansökningar om stöd var dock begränsat
och stödet slogs senare samman med
investeringsstödet till vindkraft samtidigt som
bidraget sänktes till 10 % av investeringskostnaden
(prop. 2001/02:1). I budgetpropositionen för år 2005
(prop. 2004/05:1) redogörs för att de beslutade
åtgärderna för småskalig vattenkraft inom ramen för
1997 års energipolitiska program t.o.m. april 2004
uppgår till en årlig ökning om 0,04 TWh.
I maj 2003 ersattes nämnda stödform av ett
elcertifikatssystem (prop. 2002/03:40, bet.
2002/03:NU6). Systemet bygger på att den som
producerar förnybar el skall (kostnadsfritt)
tilldelas elcertifikat av staten. Samtidigt åläggs
elanvändare en skyldighet att förvärva elcertifikat
i förhållande till elförbrukningen (kvotplikt). El
producerad med användning av vindkraft, solenergi,
vågenergi, geotermisk energi, biobränslen och viss
vattenkraft är certifikatberättigande elproduktion.
I februari 2004 beslöt riksdagen att även
elproduktion som sker med torv i godkända
kraftvärmeverk skall vara elcertifikatsberättigande
(prop. 2003/04:42, bet. 2003/04:NU8). När det gäller
vattenkraften är en innehavare av en anläggning där
el produceras med användning av vattenkraft
berättigad att bli tilldelad elcertifikat om
produktionen sker i följande typer av anläggningar:

· en anläggning som var i drift vid utgången av
april 2003 och som har en installerad effekt som
inte är högre än 1 500 kW,
·
· en anläggning som hade tagits ur drift före den 1
juli 2001 och som därefter tagits i drift efter
utgången av år 2002,
·
· en anläggning som tagits i drift första gången
efter utgången av år 2002.
·

Utskottets ställningstagande

Vattenkraften är den viktigaste energikällan för
förnybar elproduktion i Sverige. Även framgent
kommer den att spela en central roll för landets
elförsörjning. Enligt utskottets mening bör de stora
möjligheter som finns att effektivisera befintliga
vattenkraftverk och att bygga ut sådan vattenkraft
som ingår i elcertifikatssystemet tillvaratas.
Utskottet vill samtidigt erinra om att det fastlås i
riktlinjerna för energipolitiken att nationalälvarna
och de övriga älvsträckor som riksdagen undantagit
från utbyggnad även fortsättningsvis skall skyddas.

Med anledning av vad som påtalas i motion
2004/05:N450 (s) om vattenkraftens förutsättningar i
energisystemet vill utskottet anföra följande. Ökade
miljöambitioner i form av miljömål, ramdirektivet
för vatten och omprövningar av vattendomar kan komma
att ställa andra krav på framtidens produktion.
Detta skulle i vissa fall kunna innebära minskad
produktion. Utskottets uppfattning är samtidigt att
utgångspunkten bör vara att nuvarande
produktionskapacitet bibehålls vid miljöanpassning
av vattenkraften. Denna ståndpunkt har även
regeringen framfört vid olika tillfällen, bl.a. i
propositionen om svenska miljömål som riksdagen
behandlat (prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3).
Något uttalande från riksdagen för att tydliggöra
denna strävan anser utskottet inte vara behövligt.
När det gäller vad som anförs i motion
2004/05:N360 (kd) om att stimulera småskalig
vattenkraft är det utskottets mening att detta redan
i dag görs inom ramen för elcertifikatssystemet som
introducerades i maj 2003. Enligt utskottets åsikt
innebär systemet att det skapats ett kraftfullt
ekonomiskt incitament att öka produktionen av el
från vattenkraft, t.ex. i den typ av anläggningar
som omnämns i motionen.
Med det anförda avstyrks nämnda motioner i berörda
delar.

Naturgas

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden
rörande naturgas, däribland om en ökad
användning av naturgas i Sverige och om en
utbyggnad av det svenska naturgasnätet.
Utskottet menar bl.a. att naturgasen bör växa
på egna meriter och att staten inte skall
engagera sig i ekonomiskt stöd till en
naturgasutbyggnad. Jämför reservationerna 15
(m, fp, kd) och 16 (mp).

Motionerna

I motion 2004/05:N259 (s) sägs att naturgasnätet bör
vara ett prioriterat medel i energipolitiken.
Motionärerna anser att riksdagen, för att påskynda
utvecklingen av energisystemet, bör sända tydliga
och trovärdiga signaler som ger energimarknadens
aktörer förutsättningar att bygga ut ledningsnätet
till Dalarna och övriga Mellansverige. Basindustrin
i Dalarna skall inte ha sämre villkor för sin
energiförsörjning än vad konkurrenterna i andra
länder har, anförs det i motionen.

En utbyggnad av infrastrukturen för naturgas tas
också upp i motion 2004/05:N265 (s). Motionärerna
menar att de energipolitiska riktlinjerna bör
markera värdet av en utbyggd infrastruktur för
naturgas och garantera stabila villkor för de
aktörer som tar ansvar för utbyggnaden. Samtidigt
påtalas att utbyggnaden bör ske på marknadsmässiga
villkor utan skattesubventioner.
Att naturgasen behövs för att utveckla
elproduktionen och säkra industrins
energiförsörjning samt för att minska oljeberoendet
i vägtrafiken, hävdas i motion 2004/05:N427 (s). En
utbyggnad av naturgasnätet i Mellansverige med en
sträckning genom Östergötland bör därför uppmuntras.
Motionärerna menar att detta skulle bidra till
tillväxt och sysselsättning samtidigt som
miljöpåverkan skulle minska.
Naturgasens roll i energiförsörjningen lyfts fram
i motion 2004/05:N449 (s). Motionärerna menar att
utbyggnaden av naturgasnätet har skett alltför
långsamt i Sverige. Naturgasen är ett betydelsefullt
komplement i den svenska energiförsörjningen och en
viktig del av en aktiv energipolitik. En utbyggnad
av naturgasnätet ger företag möjlighet att gå över
från kol och olja till naturgas, vilket ger lägre
koldioxidutsläpp.
I motion 2004/05:N405 (m) framhålls att det är
viktigt att naturgasen, givet sina miljömässiga och
energimässiga förutsättningar, ges samma villkor som
andra energiformer på den svenska marknaden. Ett
skäl till att naturgasutbyggnaden inte tagit fart i
Sverige är den rådande politiska osäkerheten på
energiområdet. Därtill kommer osäkerheten om hur
naturgasen kommer att behandlas vid tilldelningen av
utsläppsrätter när handeln med sådana kommer i gång.
Utgångspunkten för energipolitiken måste vara att
det skapas sådana villkor för inhemsk svensk
elproduktion som gör det möjligt att fortsätta hålla
priserna nere för den svenska basindustrin, sägs det
i motion 2004/05:N275 (m). I dag är tillgången till
naturgas låg i Sverige jämfört med övriga Europa och
i Mellansverige saknas tillgång till naturgas. Detta
kan på sikt bidra till en svagare industriell
utveckling i Mellansverige jämfört med konkurrerande
regioner, då ett dåligt utbud på energimarknaden
generellt sett leder till högre priser och sämre
villkor för köparna. Det kan även vara en
konkurrensnackdel när det gäller industriella
investerings- och etableringsbeslut. Sverige bör
därför ompröva inställningen till naturgas och
energipolitiken bör formuleras så att en utbyggnad
av naturgasnätet på kommersiella grunder i
Mellansverige välkomnas, menar motionärerna.
Naturgasen är ett rent och effektivt bränsle, sägs
det i motion 2004/05: N287 (m). Naturgasnätet bör
därför, på marknadsmässiga grunder, snarast byggas
ut i Östergötland. Motionären menar att staten
tillsammans med kommunerna bör underlätta för en
sådan investering.
För att förbättra energiförsörjningen för
basindustrin i Mellansverige bör statsmakterna
välkomna en utbyggnad av naturgasnätet, anförs det i
motion 2004/05:N288 (m). Naturgasen kan bidra till
såväl ökad konkurrens på bränslemarknaden som ökat
utbud på elmarknaden. En utbyggnad måste dock ske
utan subventioner.
Skåne har goda förutsättningar för mångfald på
energimarknaden tack vare det befintliga
naturgasnätet i västra delen av regionen, sägs det i
motion 2004/05:N348 (m). En fortsatt utbyggnad av
naturgasnätet i östra Skåne möjliggör att naturgas
kan ersätta andra fossila bränslen.
Naturgasens betydelse för tillväxten i
Östergötland lyfts fram i motion 2004/05:N328 (kd).
Motionärerna menar att statsmakterna varit oklara
rörande vilka förutsättningar naturgasen skall ha,
inte minst när det gäller beskattningsprinciper.
Därför är det synnerligen viktigt att naturgasen ges
stabila och långsiktiga förutsättningar för att
kunna vara konkurrenskraftig, sägs det i motionen.
Två tillkännagivanden rörande den planerade
naturgasledningen i Jönköpings och Östergötlands län
förordas i motion 2004/05:N302 (c). Motionärerna
menar att klimatskälen talar för att naturgas kan
användas för att ersätta kolkondenskraftverk i andra
länder där ett redan utbyggt ledningsnät finns, men
inte för att ersätta biobränsleeldade
värmeverk/kraftvärmeverk i Sverige. Riksdagen bör
därför ge regeringen till känna att en fortsatt
utbyggnad av ledningen i Götalands inland inte bör
få koncession. Vidare sägs att inskränkningarna från
en gasledning innebär värdeförluster för
lantbruksföretagarna på en helt annan nivå än när
reglerna en gång utformades, då dessa företagare
alltmer prövar nya utkomstmöjligheter av olika slag.
Mot denna bakgrund bör riksdagen i ett uttalande
till regeringen framhålla att nämnda
koncessionsansökan inte bör behandlas innan
ersättningsreglerna i expropriationslagen
marknadsanpassats fullt ut.
I motion 2004/05:N307 (mp) anförs att en stor
utbyggnad av naturgasnätet är oförenligt med de av
riksdagen beslutade klimatmålen, då det skulle
innebära att de svenska klimatgasutsläppen kommer
att öka dramatiskt. I det klimatstrategiska beslut
som riksdagen tog år 2002 anges som mål att
utsläppen av växthusgaser skall halveras till år
2050. Att nå det målet blir i det närmaste omöjligt
med en utbyggnad av naturgasen. Utbyggnaden av
naturgasnätet skall inte heller tillåtas att spela
någon roll för avvecklingen av kärnkraften i
Sverige.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt de riktlinjer som riksdagen beslutade år 1988
skall naturgasen av egen kraft konkurrera på den
svenska marknaden (prop. 1987/88:90, bet. NU
1987/88:40). Investeringar i rörledningar och inköp
av naturgas bör ske efter kommersiella principer,
vilket innebär att staten inte skall engagera sig i
ekonomiskt stöd till naturgasprojekt.

I de riktlinjer som riksdagen våren 2002
fastställde för energipolitiken (prop. 2001/02:143,
bet. 2001/02:NU17) påtalas att naturgasen är det
fördelaktigaste fossila bränslet och att det
befintliga naturgasnätet bör utnyttjas.
Senast utskottet behandlade motionsyrkanden om
ökad användning av naturgas var hösten 2003 (bet.
2003/04:NU3). Ett enigt utskott vidhöll att staten
inte skall engagera sig i ekonomiskt stöd till en
naturgasutbyggnad. Utskottet menade att naturgasen
har en roll att fylla när det gäller att ersätta
andra fossila bränslen i form av olja eller kol.
Utskottet framhöll samtidigt sin mening att
naturgasen skall få växa på egna meriter och att det
är upp till energibolagen att avgöra vad de vill
satsa på. Vidare uttryckte utskottet sin uppfattning
att det inte är aktuellt med en storskalig
introduktion av naturgas i Sverige. I ett särskilt
yttrande (mp) underströks att man inte kommer att
medverka till att naturgasen eller något annat
fossilt bränsle ges någon form av ekonomiskt stöd
eller att en ökad naturgasanvändning uppmuntras på
något annat sätt av statsmakterna.
Det nya gasmarknadsdirektivet (2003/55/EG) trädde
i kraft i juli 2003 och innebär bl.a. att marknaden
skall öppnas för företagskunder den 1 juli 2004 och
för hushållskunder senast den 1 juli 2007.
I februari 2003 tillkallade regeringen en utredare
(informationschef Sten Kjellman) för att analysera
den fortsatta utvecklingen på el- och
naturgasmarknaderna. I en första etapp ingick att
analysera vilka åtgärder som krävs i svensk
lagstiftning för att genomföra EG-direktiven om en
inre marknad för el och naturgas. Denna del
redovisades i december 2003 i betänkandet om el- och
naturgasmarknaderna (SOU 2003:113). Den andra delen
av uppdraget består bl.a. i en analys av eventuella
förbättringar av de svenska el- och
naturgasmarknaderna samt olika frågor om
marknadernas funktion. Denna del skall redovisas
senast den 31 december 2004.
I budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21 s.
45) sägs att naturgasmarknadspolitiken, för att
skapa goda marknadsförutsättningar, inriktas på att
främja en fortsatt integrering med övriga
gasmarknader inom Europa och i vårt närområde.
Utveckling och integration av gasmarknaderna har
även stor betydelse för den framtida
försörjningstryggheten och klimatpolitiken. Genom
fortsatt integrering skapas en naturgasmarknad med
tillräckligt många aktörer, vilket stimulerar
konkurrensen. Regeringen påpekar också att en väl
fungerande konkurrens på lika villkor är en
förutsättning för att naturgasmarknaden skall
fungera effektivt. I propositionen meddelar
regeringen även sin avsikt att under hösten 2004
överlämna en proposition om genomförandet av EG:s
direktiv om gemensamma regler för de inre
marknaderna för el- och naturgas m.m. till
riksdagen. Regeringen redovisade i oktober 2004 en
lagrådsremiss i ärendet.
Med anledning av motion 2004/05:N302 (c), som har
aktualiserat en planerad naturgasledning i
Jönköpings och Östergötlands län, kan erinras om att
för att bygga och använda högtrycksledningar för
naturgas enligt naturgaslagen (2000:599) krävs
regeringens tillstånd. Ett sådant tillstånd får
endast beviljas om anläggningen i fråga är lämplig
från allmän synpunkt. Lämplighetsbedömningen innebär
att regeringen har att beakta en rad omständigheter
och att en prövning skall görs av de olika intressen
som gör sig gällande i sammanhanget. En
miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i
beslutsunderlaget. En ansökan om tillstånd skall
beredas av Energimyndigheten, varvid yttrande
inhämtas från de kommuner som berörs av ansökan.
Berörda kommuner har således möjlighet att göra sina
synpunkter gällande vid såväl det inledande samrådet
som vid beredningen av tillståndsärendet. Prövningen
i ett tillståndsärende av detta slag omfattar dock
inte ersättningsfrågor. Dessa prövas i annan ordning
enligt ledningsrättslagen (1973:1144).

Utskottets ställningstagande

Enligt de riktlinjer som riksdagen fastställt skall
naturgasen konkurrera av egen kraft. Utskottet vill
redan inledningsvis framhålla sin uppfattning att
det inte är aktuellt med någon storskalig
introduktion av naturgas i Sverige. Naturgas används
i dag i liten skala i Sverige samtidigt som det från
klimatsynpunkt kan sägas vara det bästa fossila
bränslet. Enligt utskottets bedömning kan naturgasen
ha betydelse under en omställningsperiod. Detta
förutsätter dock att den används på ett sätt som
leder till bättre utnyttjande av de samlade
energiresurserna och minskad belastning på miljö och
klimat. Naturgasen bör därför företrädesvis
utnyttjas för kombinerad el- och
fjärrvärmeproduktion i kraftvärmeverk och för att
ersätta kol och olja. Däremot får naturgasen inte
förhindra den kraftfulla utvecklingen av biobränslen
som nu sker.

Något särskilt stöd för en utbyggnad av
naturgasnät från statsmakternas sida är enligt
utskottet inte aktuellt. Enligt utskottets mening
bör naturgasen växa på egna meriter och det är upp
till energibolagen att avgöra vad de vill satsa på.
Utskottet vill även påminna om att regeringen, som
även meddelas i budgetpropositionen, avser att
överlämna en proposition till riksdagen senare under
hösten 2004 innefattande förslag rörande bl.a. den
fortsatta marknadsöppningen för naturgasen. Därtill
skall den av regeringen tillsatta el- och
gasmarknadsutredningen (dir. 2003:22) avlämna sitt
slutbetänkande vid utgången av året.
Beträffande vad som sägs i motion 2004/05:N405 (m)
om villkoren för naturgas vill utskottet erinra om
att det är miljö- och jordbruksutskottet som i
första hand hanterar frågor om handel med
utsläppsrätter. Utskottet ser inte att motionen i
denna del bör föranleda några avsteg från vad
riksdagen tidigare beslutat om rörande handel med
utsläppsrätter. När det gäller vad som sägs i
motionen om konkurrensen på fjärrvärmemarknaden
anser utskottet att detta tillgodoses genom det
uppdrag Fjärrvärmeutredningen har. Utredningen skall
slutredovisa sitt arbete i mars 2005.
Utskottet anser inte heller att riksdagen skall,
såsom förordas i motion 2004/05:N302 (c), involvera
sig i ett pågående koncessionsärende. När det gäller
ersättningsfrågan så regleras denna, vilket tidigare
redogjorts för, genom ledningsrättslagen och kan
därmed inte utgöra grund för att inte behandla en
ansökan om tillstånd för en naturgasledning.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här
behandlade motioner i berörda delar.

Vindkraft

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden om
vindkraften. Utskottet framhåller att
energiförsörjningen i ökande utsträckning
skall baseras på förnybara energikällor
enligt de riktlinjer riksdagen fastställt.
Jämför reservationerna 17 (m, fp) och 18
(mp).

Motionerna

Vindkraftens roll i omställningen av energisystemet
lyfts fram i motion 2004/05:N329 (s). Motionärerna
framhåller behovet av ett nationellt centrum för
vindkraftsinformation som knyts till Högskolan på
Gotland. Högskolan har redan i dag ett centrum för
vindkraftsinformation vars syfte är att samordna och
utveckla forskning och utbildning inom området samt
att försöka få till stånd ett nationellt centrum för
vindkraftsinformation. Arbetet med att bilda ett
nationellt centrum har bedrivits som projekt och
uppvaktningar har gjorts hos såväl Miljö- som
Näringsdepartementet för att få fortsätta arbetet
med inriktning på ett sådant centrum.

Riksdagen bör, enligt vad som föreslås i motion
2004/05:N250 (m), besluta att avveckla planerna på
en storskalig vindkraftsutbyggnad. Motionären
framhåller såväl miljömässiga som energipolitiska
och ekonomiska skäl för ett sådant beslut.
Att en viss utbyggnad av vindkraften bör kunna
ske, men att denna utbyggnad skall ske på egna
meriter anförs i motion 2004/05:N348 (m).
Motionärerna menar att det inte behövs några
nationella planeringsmål för utbyggnaden av
vindkraften. Etablering av vindkraft skall inte
heller främjas genom att vissa områden hävdas som
riksintressen. På sikt är det ohållbart att ha en
allt större andel av energiproduktionen som är
beroende av stöd eller kvoter för att leverera
elström. Rimligen bör vindkraften vara ett
komplement till andra energialternativ men inte
lösningen på den framtida energiförsörjningen.
Ett avskaffande av subventioner till vindkraften
förordas i motion 2004/05: N390 (m). Detta gäller
oavsett om subventionerna finansieras av
konsumenterna genom elcertifikat eller genom
statsbudgeten. En bra och ekonomiskt sund
energiförsörjning bygger på att de olika
energislagen får konkurrera på lika villkor och stå
för sina egna kostnader, anförs det i motionen.
Motionärerna menar att även el från förnybara
energikällor bör produceras utan omfattande
subventioner och särregleringar. Vidare påtalas att
det statliga stödet för forskning och utveckling av
vindkraften inte skall få utgå som drifts- eller
etableringsbidrag.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att utarbeta en
strategi för att utveckla vindkraften, sägs det i
motion 2004/05:N214 (kd). Motionären förordar bl.a.
ett industriutvecklingsprogram, marknadsanpassade
åtgärder och ett testcenter för små vindkraftverk.
Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med
en redovisning av de genomförda insatserna och
konsekvenserna av dessa.
För att kunna ta till vara den potential som
vindkraften utgör krävs förbättrad information och
kunskap om vindkraft i samhället, sägs det i motion
2004/05:N380 (c). Redan år 1999 konstaterade
Vindkraftsutredningen att det behövs ett
informationscentrum för att samla in och återföra
erfarenheterna när det gäller vindkraftsetableringar
i Sverige. Verksamheten vid ett informationscentrum
kan bestå av olika delar som t.ex. allmän
information och rådgivning, erfarenhetsåterföring,
utredningsarbete, forskning och skapande och drift
av en kunskapsbank. Motionärerna menar att Högskolan
på Gotland är en lämplig lokalisering för ett
nationellt informationscentrum och föreslår ett
tillkännagivande därom.

Vissa kompletterande uppgifter

Vissa tidigare riksdagsbeslut om vindkraften

Som tidigare redovisats beslutade riksdagen våren
2003 (prop. 2002/03:40, bet. 2002/03:NU6) om
införande av ett elcertifikatssystem i syfte att
främja produktionen av förnybar el. Det nya
systemet, vilket infördes i maj 2003, omfattar bl.a.
vindkraft. Utskottet framhöll i samband med
beredningen av regeringens förslag sin uppfattning
att systemet kommer att skapa möjligheter för en
fortsatt utbyggnad av elproduktionen från förnybara
energikällor, samtidigt som det stimulerar en
marknadsdynamik som främjar kostnadseffektivitet och
teknikutveckling. Andra uppfattningar gavs uttryck
för i reservationer (m, fp, kd; mp).

Dessförinnan, i samband med behandlingen av 2002
års energipolitiska överenskommelse, hade riksdagen
beslutat (prop. 2001/02:143, bet. 2001/02: NU17) om
vissa särskilda åtgärder för vindkraften. Dessa
åtgärder består av tre delar: ett stöd till
teknikutveckling och marknadsintroduktion, ett
nationellt planeringsmål för vindkraft och ett
avtrappande övergångsstöd.
Stödet till teknikutveckling och
marknadsintroduktion syftar till att, i samverkan
med näringslivet, på sikt minska kostnaderna för
nyetablering av vindkraft i havs- och fjällområdena.
För år 2004 har 60 miljoner kronor anslagits för
denna verksamhet. Stödet har tidigare anmälts till
och godkänts av EG-kommissionen. I augusti 2003
beslutade regeringen om förordningen (2003:564) om
bidrag till en effektiv och miljöanpassad
energiförsörjning, i vilken bl.a. stödet till
marknadsintroduktion till vindkraft ingår.
Det nationella planeringsmålet fastställdes till
en årlig produktionskapacitet på 10 TWh år 2015.
Regeringen betonade i nämnda proposition att
planeringsmålet skall ses som ett uttryck för
ambitionsnivån när det gäller att skapa
förutsättningar för en framtida vindkraftsutbyggnad
men att det inte skall betraktas som ett
utbyggnadsmål eller som en del av målet för
utvecklingen av den förnybara energiproduktionen.
Vid beredningen av regeringens förslag framhöll
utskottet att Sverige skall vara ett föregångsland i
omställningen till hållbar utveckling. Genom ett
kvantitativt planeringsmål för vindkraften ges
större möjligheter att synliggöra vindkraften i den
fysiska planeringen och vid prövningen av tillstånd.
Vidare ansåg utskottet att planeringsmålet om en
årlig produktionskapacitet på 10 TWh år 2015 var väl
avvägt. I reservationer (m, fp; kd; mp) framförde
företrädarna för dessa partier sin syn på de
särskilda åtgärderna för vindkraften.
I budgetpropositionen för år 2005 (prop. 2004/05:1
finansplan m.m., s. 221) föreslår regeringen att den
under år 2004 inledda avtrappningen av avdraget för
energiskatt på el som producerats i vindkraftverk,
den s.k. miljöbonusen, fortsätter under år 2005. För
landbaserade vindkraftverk sänks avdraget från 12
till 9 öre per kWh och för havsbaserad vindkraft
sänks avdraget från 17 till 16 öre per kWh.
Ändringen föreslås träda i kraft i januari 2005.

Nationellt informationscentrum för vindkraft

Frågan om ett nationellt informationscentrum för
vindkraft vid Högskolan på Gotland har behandlats av
utskottet vid tidigare tillfällen (bet.
2001/02:NU17, bet. 2002/03:NU6) med anledning av
väckta motioner. Vid båda dessa tillfällen har
utskottet framhållit att det ser flera fördelar med
att ett centrum för vindkraftsinformation inrättas.
Vidare påpekade utskottet att det delade många av de
i motionerna framförda synpunkterna. Det påtalades
även att det är flera universitet och högskolor,
förutom Högskolan på Gotland, som bedriver
verksamhet med inriktning på vindkraftsområdet.
Utskottet såg sig dock inte kunna förorda något
tillkännagivande av den typ som begärdes i
motionerna. I en reservation (kd) förordades att
regeringen skulle överväga att ge stöd till ett
nationellt centrum för vindkraftsinformation på
Gotland. I en annan reservation (mp) förordades
också att ett informationscentrum skulle inrättas,
varvid Gotlands högskola nämndes som ett tänkbart
alternativ.

Energimyndigheten finansierar i dag ett
kunskapscentrum om vindkraft som drivs av
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i syfte att
sprida resultat från vindkraftsforskningen och öka
den allmänna kunskapen om vindkraft.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet finns det
i dag flera inkomna ärenden till Regeringskansliet
innehållande förslag om att etablera ett nationellt
centrum för vindkraftsinformation på Gotland, och
frågan bereds enligt departementet inom
Regeringskansliet.

Områden av riksintressen

Energimyndigheten har nyligen presenterat sin
bedömning att 49 områden i 13 län är av riksintresse
för elproduktion från vindkraft. Bedömningen skall
ge en signal om att vindkraftsutbyggnad är
sammantaget väl lämpad i dessa områden. Processen
har skett med underlag från länsstyrelserna. Hur
stort tillskott av el från vindkraft som kan komma
från de utpekade områdena är enligt myndigheten
svårt att uppskatta. Det är bl.a. beroende på
tillståndsprövning, vindkraftens konkurrenskraft,
elpriset m.m. En grov uppskattning av
Energimyndigheten stannar vid ca 5 TWh ny
elproduktion. Vidare har Energimyndigheten
konstaterat att de nordliga länen i dag inte har
vindkarteringar av tillräcklig säkerhet. Därför
finns inga förslag om riksintresseområden för
Dalarnas, Västernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Ett arbete pågår dock vid Uppsala
universitet med att förse hela Sverige med nya
vindenergikarteringar efter förnyade och förbättrade
beräkningar. För dessa län bör arbetet återupptas
när ny vindkartering finns tillgänglig, menar
myndigheten.

Antal områden som pekas ut är länsvis: Blekinge (2
områden), Gotland (4 områden), Gävleborg (6
områden), Halland (9 områden), Jämtland (1 område),
Kalmar (5 områden), Skåne (7 områden), Stockholm (1
område), Södermanland (1 område), Uppsala (3
områden), Värmland (6 områden), Västra Götaland (3
områden) och Östergötland (1 område).

Utskottets ställningstagande

Enligt de riktlinjer riksdagen fastställt för
energipolitiken skall energiförsörjningen i ökande
utsträckning baseras på förnybara energikällor.
Denna inriktning återspeglas även i det mål
riksdagen beslutat, dvs. att användningen av el från
förnybara energikällor skall öka med 10 TWh fram
till år 2010 i förhållande till nivån år 2002. Det
system för handel med elcertifikat som inrättades år
2003, vilket bl.a. omfattar vindkraft, syftar till
att infria denna målsättning. För att ytterligare
stödja vindkraften har riksdagen även beslutat om
vissa särskilda åtgärder. Dessa innefattar dels ett
stöd till teknikutveckling och marknadsintroduktion,
dels ett nationellt planeringsmål innebärande en
årlig produktionskapacitet på 10 TWh år 2015, samt
dels ett övergångsstöd i form av en avtrappad
miljöbonus. Utskottet står fortsatt bakom de beslut
riksdagen fattat och avstyrker därför de
motionsyrkanden vari en annan uppfattning framförs.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om
att planeringsmålet för vindkraft inte skall ses som
ett utbyggnadsmål eller som en del av målet för
utvecklingen av den förnybara elproduktionen utan
som ett uttryck för ambitionsnivån när det gäller
att skapa förutsättningar för en framtida
vindkraftsutbyggnad. I linje med detta arbete har
Energimyndigheten nyligen presenterat områden av
riksintresse för elproduktion från vindkraft.
Vindkraften svarar fortfarande för mindre än 1 % av
den svenska elproduktionen, men den har enligt
utskottets mening en stor potential. Genom det
fördjupade planarbetet underlättas tillkomsten av
nya vindkraftverk.
Frågan om att inrätta ett nationellt centrum för
vindkraftsinformation vid Högskolan på Gotland, som
tas upp i några motioner, har utskottet, som
tidigare redogjorts för, haft att bereda vid
upprepade tillfällen under de senaste åren.
Utskottet ser, nu liksom då, positivt på den
verksamhet som bedrivs på Gotland och på den
verksamhet med inriktning mot vindkraftsområdet som
bedrivs även vid andra universitet och högskolor.
Ett tillkännagivande av den typ som begärs i
motionerna anser sig utskottet emellertid inte kunna
förorda denna gång heller.

Torv

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden rörande
torv. Utskottet hänvisar till det pågående
arbetet med att se över torvens framtida roll
i energisystemet. Jämför reservation 19 (m,
fp, mp).

Motionerna

I motion 2004/05:N299 (v) begärs ett
tillkännagivande om att regeringen bör slå vakt om
den svenska torvindustrin, under förutsättning att
den kan svara upp mot högt ställda krav på
miljöanpassning. Motionären framhåller att det är
positivt att den svenska torvindustrin har inlett
ett arbete med miljöcertifiering. Torvindustrin
skapar också viktig sysselsättning i glesbygden.

Ett tillkännagivande av riksdagen om att torv
skall behandlas som ett fossilt bränsle senast
fr.o.m. år 2008 vad gäller såväl elcertifikat som
energi- och koldioxidbeskattningen begärs i motion
2004/05:N307 (mp). Motionärerna menar att en
minskning av torveldningen är en mycket
kostnadseffektiv metod för att minska Sveriges
klimatgasutsläpp. Om särbehandlingen av torven,
genom elcertifikat och koldioxid- och energiskatt,
upphör kommer torven att till allra största delen
ersättas med biobränslen. Detta leder visserligen
till några förlorade arbetstillfällen, men eftersom
torven ersätts med pellets och flis tillkommer nya
jobb i liknande omfattning.

Vissa kompletterande uppgifter

I samband med riksdagens behandling av propositionen
om elcertifikat för att främja förnybara
energikällor (prop. 2002/03:40) anförde utskottet i
sitt betänkande (2002/03:NU6) att torv bör ingå i
elcertifikatssystemet. Skälen till utskottets
ståndpunkt att torv bör berättiga till elcertifikat
är miljömässiga. Om torv inte skulle vara
certifikatberättigande skulle torven som bränsle i
kraftvärmeverken komma att konkurreras ut av kol.
Riksdagen tillkännagav som sin mening vad utskottet
anfört. I propositionen om torv och elcertifikat
(prop. 2003/04:42) återkom regeringen med ett
förslag om att torv som används för elproduktion i
kraftvärmeverk skall bli ett certifikatberättigande
bränsle. Ändamålet med lagen om elcertifikat var
ursprungligen att främja produktion av elektricitet
med användande av förnybara energikällor. I
propositionen om torv och elcertifikat föreslogs att
ändamålet med lagen utökas till att gälla användande
av förnybara energikällor och torv. Riksdagen
beslutade i enlighet med regeringens förslag
(bet. 2003/04:NU8) och ändringen i lagen (2003:113)
om elcertifikat trädde i kraft i april 2004. Före
riksdagsbeslutet var ändringen i
elcertifikatssystemet föremål för
statsstödsprövning. Kommissionen ansåg att den
föreslagna ändringen överensstämde med
miljöstödsriktlinjerna för kraftvärmeproduktion som
av miljöskäl prioriteras av gemenskapen.

I april 2004 inlämnades den svenska
fördelningsplanen för det europeiska systemet för
handel med utsläppsrätter till EG-kommissionen. Av
den framgår att torveldning kräver utsläppsrätter då
detta bränsle enligt EU är att betrakta som
koldioxidemitterande, till skillnad från
trädbränsle. EU:s uppfattning delas av FN:s
klimatpanel IPCC (International Panel on Climate
Change).
I december 2003 gav regeringen Energimyndigheten i
uppdrag att göra en översyn av elcertifikatssystemet
(N2003/9037/ESB). I uppdraget ingår bl.a. att
värdera effekterna för elcertifikatssystemet av att
torv ingår som ett certifikatberättigande bränsle.
Vidare ingår i uppdraget att belysa om det finns mer
ändamålsenliga sätt att främja användningen av torv
som bränsle i det svenska energisystemet. Den del av
uppdraget som berör torven redovisades i maj 2004
och har remissbehandlats. Uppdraget skall
slutredovisas i november 2004.
I Energimyndighetens delrapport om översyn av
elcertifikatssystemet (Delrapport etapp 1) tas
frågan om torvens roll inom elcertifikatssystemet
upp. Enligt de beräkningar som myndigheten gjort
riskerar torv att marginaliseras som ett bränsle i
energisystemet om det inte får någon form av stöd. I
rapporten anförs att det i huvudsak finns fyra skäl
till att stödja torven. De skäl som framhålls är att
det vid sameldning med trädbränslen annars finns en
risk för att torv kan komma att ersättas med kol
eller olja, att växthusgasutsläpp kan avbrytas, att
försörjningstryggheten ökar samt att det skapar och
upprätthåller arbetstillfällen och infrastruktur i
vissa regioner. Vidare konstateras att
elcertifikatssystemet primärt uppfyller ett av dessa
syften, nämligen att risken för konvertering till
kol minskas. Försörjningstryggheten och
regionalpolitiska skäl uppfylls till viss del men
urholkas av att en så stor andel av den använda
energitorven (ca 25 %) importeras. Alternativa, mer
ändamålsenliga, stödformer för torv kan vara stöd
till brytning av torv utifrån klassning av
torvtäkters klimatpåverkan eller produktionsstöd med
miljökrav, sägs det i rapporten.
I propositionen om program för
energieffektivisering m.m. (prop. 2003/04: 170)
meddelade regeringen sin avsikt att återkomma till
riksdagen senast våren 2005 i de frågor som
Energimyndighetens uppdrag omfattat. Även i
budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21 s. 80)
uttalar regeringen att den avser att återkomma till
riksdagen senast under våren 2005 med förslag till
åtgärder för att utveckla elcertifikatssystemet.

Utskottets ställningstagande

Som i det föregående redogjorts för har
Energimyndigheten haft i uppdrag att genomföra en
översyn av elcertifikatssystemet. I uppdraget har
bl.a. ingått att värdera effekterna på systemet av
att torv ingår och att belysa om det finns mer
ändamålsenliga sätt att främja användningen av torv
i det svenska energisystemet. En rapport har
överlämnats till regeringen, som sedermera har
tillsatt en arbetsgrupp för att hantera frågan om
torvens framtida roll i energisystemet. Vidare har
regeringen meddelat sin avsikt att återkomma till
riksdagen under våren 2005 rörande
elcertifikatssystemet och de frågor som
Energimyndighetens uppdrag omfattat. Enligt
utskottets mening tillgodoser detta arbete delar av
det som efterfrågas i motion 2004/05:N299 (v),
vilken av detta skäl kan avstyrkas. Även motion
2004/05:N307 (mp) bör enligt utskottets uppfattning
avstyrkas med hänvisning till det pågående arbetet.

Solenergi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden
rörande solenergi. Utskottet redogör bl.a.
för sin syn att solenergin kommer att spela
en allt viktigare roll när det gäller
omställningen av energisystemet. Jämför
reservationerna 20 (m, fp), 21 (kd) och 22
(mp).

Motionerna

Solvärmens fördelar framhålls i motion 2004/05:N307
(mp) och motionärerna menar att riksdagen skall
begära att regeringen tillsätter en
solvärmeutredning med syfte att föreslå åtgärder som
leder till en snabbare och mer långsiktig utbyggnad
av solvärmen i Sverige. Vidare påpekas att
utbyggnaden av storskalig solvärme hämmas av att det
inte går att söka bidrag över 250 000 kr. Riksdagen
bör därför göra ett uttalande om att solvärmestödet,
vid lämpligt tillfälle, utvidgas till att gälla även
storskalig solvärme genom en höjning av det maximala
bidraget per projekt.

Solenergins stora potential när det gäller
energiförsörjningen och omställningen av
energisystemet framhålls i motion 2004/05:N298 (mp)
och motionären förordar ett riksdagsuttalande i
denna fråga.
Att solcellsproducerad el, i takt med att ändliga
energikällor blir allt dyrare och kraven på ren
energiteknik blir allt starkare, utgör en av de mest
intressanta marknaderna för Sveriges del, sägs det i
motion 2004/05:N441 (mp). För att kunna erbjuda
elström i stor skala från ekonomiskt lönsamma
solcellskraftverk måste emellertid
tillverkningskostnaderna bli lägre. Vidare redogörs
för den verksamhet som bedrivs vid Ångström Solar
Center i Uppsala och den tätposition det har. Enligt
motionären tar dock finansieringen slut vid
årsskiftet 2004/05 och Ångström Solar Center står
inför hotet om en nedläggning. Därför föreslås ett
tillkännagivande om att det är av yttersta vikt att
Energimyndigheten uppdras att prioritera just
solcellsforskning för att säkra kompetens och att
Sverige fortsätter att vara världsledande på
området.

Vissa kompletterande uppgifter

Stöd för investeringar i solvärme

Hösten 1999 togs beslut om det nuvarande statliga
stödet för investeringar i solvärme
(prop. 1999/2000:1 utg.omr. 21, bet. 1999/2000:NU3).
Stödet regleras genom förordningen (2000:287) om
statligt bidrag till investeringar i solvärme,
vilken trädde i kraft den 1 juni 2000. I juni 2002
beslöt riksdagen (prop. 2001/02:143, bet.
2001/02:NU17) att stödet skulle fortsätta i
ytterligare två år med start den 1 januari 2003. I
budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21)
föreslår regeringen att stödet förlängs i
ytterligare 3 år under perioden 2005-2007 och att
det för denna period sammanlagt högst får uppgå till
25 miljoner kronor (förslaget behandlas senare i
detta betänkande tillsammans med anslag 35:3
Teknikupphandling och marknadsintroduktion). Stödet
syftar dels till att främja användningen av
solvärmeteknik för uppvärmning av bostäder, dels
till att främja utvecklingen av mera
kostnadseffektiv solvärmeteknik. Stödet
administreras av Boverket och länsstyrelserna.

Enligt nämnda förordning får bidrag, om det finns
medel för detta, lämnas i form av engångsbidrag för
installation av solvärme med vätska som värmebärare
i bostäder och bostadsanknutna lokaler. Enligt 2 §
får bidrag lämnas för investeringar i flerbostadshus
endast om bidragsmottagaren intygar att bidraget i
dess helhet kommer att komma de boende till godo i
form av lägre boendekostnad än vad motsvarande
investering kan uppskattas medföra om den gjorts
utan att bidrag lämnats. Enligt 4 § skall bidragets
storlek bestämmas på grundval av solfångarens
beräknade årliga energiproduktion och motsvara 2,50
kr per kWh. Bidraget får dock uppgå till högst 7 500
kr per lägenhet i småhus, 5 000 kr per lägenhet i
flerbostadshus och 5 000 kr per bostadsanknuten
lokal. Det stöd som lämnas till en och samma
fastighet får uppgå till högst 250 000 kr.

Ångström Solar Center

Ångström Solar Center omfattar de tre
projektområdena Smarta fönster, Tunnfilmssolceller
och Nanokristallina solceller. Programmet
initierades under år 1996 och är begränsat till 8
år. Den totala budgeten för de åtta åren är 150
miljoner kronor. I den första fasen (ÅSC I) deltog
forskargrupper med inriktning på solenergimaterial
från Uppsala universitet, Stockholms universitet och
Kungliga tekniska högskolan i Stockholm (KTH).
Målsättningen med den första fasen var att ta fram
en kunskapsbas för forskning och utveckling samt att
initiera industriella kontakter. En andra fas (ÅSC
II) kunde sättas i gång i början av år 2001 efter
att en internationell utvärdering med bra utfall
gjorts av den första fasen. Den andra fasen är
tydligare inriktad på att nå det slutgiltiga målet -
att lämna över resultat till nya aktörer för
fortsatt industriell utveckling. Den andra fasen,
som drivs helt inom Uppsala universitet, löper fram
till slutet av år 2004.

Verksamheten finansieras till lika delar av
Energimyndigheten och Stiftelsen för miljöstrategisk
forskning (Mistra). I slutet av år 2000 beslutade
Mistra och Energimyndigheten att fortsätta
finansieringen av Ångström Solar Center i en andra
fas (ÅSC II). Denna fas pågår i fyra år och bygger
på samma projekt som i första fasen. Enligt Ångström
Solar Centers årsrapport för år 2003 är programmets
rambudget 80 miljoner kronor för den andra fasen.
Enligt uppgift från Energimyndigheten kommer
myndighetens anslag till Ångström Solar Center
enligt den planering som gjorts att minska kraftigt
nästa år. Därtill har Mistra påpekat att den inte
avser att fortsätta sin finansiering.
Energimyndigheten kommer, till skillnad från
tidigare, att behandla de tre projektområdena var
för sig. Enligt den plan för prioriteringar som
tagits fram inom Energimyndigheten för nästa år
kommer anslagen till Tunnfilmssolceller respektive
Nanokristallina solceller att halveras, medan
projektområdet Smarta fönster inte kommer att
erhålla någon finansiering av Energimyndigheten.

Utskottets ställningstagande

Globalt sett är solenergin på stark frammarsch. Även
i Sverige ökar användningen av solenergi och den
kommer på sikt att spela en allt viktigare roll i
omställningsarbetet. Utskottet delar till viss del
således den bedömning som görs i motion 2004/05:N298
(mp) om solenergins potential. Något
tillkännagivande därom kan utskottet emellertid inte
förorda.

När det gäller det stöd till solvärme som tas upp
i motion 2003/04:N307 (mp) vill utskottet erinra om
att det i budgetpropositionen föreslagits en
förlängning av det nuvarande stödet under åren
2005-2007. Detta förslag hanteras i det följande
under avsnittet om anslag m.m. inom utgiftsområde 21
Energi. När det gäller den framtida beloppsgränsen
för bidraget ser utskottet inga skäl för riksdagen
att göra ett uttalande i enlighet med vad som
förordas i nämnda motion. Investeringsstödet för
solvärme är utformat som ett stöd för
fastighetsägare att komplettera sin uppvärmning
genom solpaneler, och stödet är juridiskt och
tekniskt avpassat för sådana tillämpningar. Motionen
bör ej heller vinna riksdagens gillande i den del
som rör tillsättandet av en särskild utredning för
solvärme.
Beträffande vad som förordas i motion 2004/05:N441
(mp) om den fortsatta finansieringen av Ångström
Solar Center är det utskottets uppfattning att denna
typ av prioriteringar i första hand skall göras av
ansvarig myndighet utifrån de övergripande
riktlinjer som riksdagen fastställer. Motionen bör
med hänvisning till detta avslås av riksdagen.
Med det anförda avstyrks samtliga motioner i
berörda delar.

Värmepumpar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden rörande
dels åtgärder för att stimulera övergångar
till bergvärme, dels en utredning om
värmepumparnas effekter. Utskottet erinrar
bl.a. om det s.k. ROT-avdraget och, när det
gäller det sistnämnda yrkandet, till det
generella uppdrag Svenska kraftnät har
gällande effektbalansen. Jämför
reservationerna 23 (m, fp) och 24 (mp).

Motionerna

I motion 2004/05:N322 (v) betonas bergvärmens
fördelar. Motionären framhåller att det i dag
emellertid är dyrt att installera bergvärme och att
detta avskräcker många. Riksdagen bör, för att få
fler att byta från olje- eller elpanna till
bergvärme, begära att regeringen återkommer med
förslag till åtgärder som underlättar för sådana
övergångar.

Behovet av att analysera den omfattande
utbyggnaden av värmepumpar påtalas i motion
2004/05:N347 (mp). Den mycket snabba expansionen av
användningen av värmepumpar gör det nödvändigt att
utvärdera vilka effekter de har i energisystemet.
Motionären framhåller bl.a. att då el uteslutande
används som energikälla för värmepumpen betyder en
övergång från oljepanna till värmepump att det i
praktiken sker en konvertering till eluppvärmning,
vilket strider mot intentionerna i energipolitiken.
Vidare kan värmepumparnas dimensionering förstärka
effektproblemet. En omfattande installation av
värmepumpar gör även att utbyggnaden av fjärrvärme
till villaområden försvåras. Installationen av
värmepumpar kan också ha miljöeffekter som ännu inte
är klarlagda. Analysen bör därför inbegripa
värmepumparnas effekter på effektbalansen,
elproduktionsbehovet, elberoendet, miljön och
energiomställningen, sägs det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

De kortsiktiga åtgärderna (1998-2002) inom 1997 års
energipolitiska program innehöll vissa åtgärder för
att minska elanvändningen, däribland stöd för
konvertering från elvärme till individuell
bränsleeldning. För konvertering från elvärme fick
bidrag lämnas med upp till 30 % för byte till
distributionssystem baserat på ett vatten- eller
luftburet värmesystem och för installation av
anordning för värmeackumulering. Stödet stoppades i
april 1999 och återinfördes i reviderad form i juni
2001. Cirka 40 % av ansökningarna skall ha gällt
installation av värmepumpar (Ds 2001:60 s. 40). I
enlighet med 2002 års energipolitiska beslut utgår
inte ytterligare stöd för detta. Sista
ansökningsdatum för bidragen för minskad
elanvändning inom 1997 års kortsiktiga program
fastställdes av regeringen till den 31 januari 2003.

Med anledning av vad som anförs i motion
2004/05:N347 (mp) om effekterna av utbyggnaden av
värmepumpar kan erinras om att Svenska kraftnät i
rapporten om den svenska effektbalansen vintrarna
2001/02 och 2002/03 (daterad 2002-07-12) tar upp
frågan om värmepumpar i samband med prognosen för
maximal elförbrukning. Det påpekas i rapporten att
försäljningen av värmepumpar har varit ökande under
de senaste åren. Vidare redogörs för att det finns
mer än 400 000 värmepumpar installerade, varav ca
90 % i småhus. Dessa värmepumpar producerar omkring
20 TWh värmeenergi varav 7 TWh i fjärrvärmesystem.
Värmepumparnas elförbrukning svarar mot ca 5 % av
landets totala elförbrukning. I rapporten
konstateras vidare att nya värmepumpar, i den
utsträckning de ersätter annan uppvärmning än el,
innebär en ökning av elförbrukningen. Värmepumpar
som ersätter elvärme kan däremot bidra till en
minskad elförbrukning. Värmepumparnas dimensionering
med hänsyn till de lägsta utomhustemperaturerna
påverkar även den totala elförbrukningen. Vissa
typer av värmepumpar behöver kompletteras med
elvärme vid mycket låga temperaturer. Avslutningsvis
konstateras att nettoeffekten av den ökade
användningen av värmepumpar på den totala
energiförbrukningen vid kall väderlek för närvarande
inte är klarlagd.
Enligt statistik från branschorganisationen
Svenska värmepumpföreningen har drygt 386 000
värmepumpar sålts i Sverige under perioden
1981-2003. Av dessa utgör ca 40 % berg-, mark-, sjö-
eller grundvattenvärmepumpar. Resterande utgörs av
luftvärmepumpar. Under år 2004 har, t.o.m. september
månad, ytterligare drygt 41 000 värmepumpar sålts i
Sverige.
I propositionen om skattereduktion för utgifter
för byggnadsarbete för bostadshus (prop.
2003/04:163) föreslog regeringen, mot bakgrund av
den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden och
behovet av sysselsättningsstimulerande åtgärder, en
ny period med skattereduktion för reparationer och
underhåll samt om- och tillbyggnadsarbete på
bostadshus (ROT-avdrag). Reglerna träder formellt i
kraft den 1 november 2004 men skall tillämpas
retroaktivt så att de omfattar byggnadsarbeten som
utförts under perioden 15 april 2004 till 30 juni
2005. I nämnda proposition (s. 11) redogörs för att
skattereduktion bör ges för såväl utgifter för om-
och tillbyggnad som utgifter för reparationer och
underhåll. Nybyggande av bostadshus bör inte
berättiga till skattereduktion. Begränsningen till
arbeten på bostadshus innebär att markarbeten endast
får ingå i underlaget när de avser ledningar,
anläggningar för värmeförsörjning m.m. i direkt
anslutning till en byggnad. I underlaget bör därför
även utgifter för arbete vid borrning för bergvärme
anses ingå, sägs det i propositionen.
Skatteutskottet tillstyrkte (bet. 2004/05:SkU3) i
allt väsentligt regeringens förslag och riksdagen
beslutade den 20 oktober 2004 i enlighet med
utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande

När det gäller vad som förordas i motion
2004/05:N347 (mp) om behovet av att analysera
utbyggnaden av värmepumpar vill utskottet, såvitt
gäller effektfrågan, erinra om att Svenska kraftnät
fram till år 2008 svarar för att en effektreserv
hålls tillgänglig i det svenska elsystemet genom
lagen (2003:436) om effektreserv. Därefter skall
effektbalansen upprätthållas genom en
marknadsbaserad lösning. Som tidigare redovisats har
Svenska kraftnät även uppmärksammat frågan om
effekten av ett ökat antal värmepumpar i
energisystemet. Utskottet förutsätter att Svenska
kraftnät, inom ramen för sitt ansvar för
effektbalansen, följer den fortsatta utvecklingen
även när det gäller värmepumpar och vidtar, om behov
anses föreligga, nödvändiga åtgärder. En särskild
utredning rörande värmepumpar med anledning av denna
fråga eller någon av de i nämnda motion i övrigt
berörda områdena ser utskottet i nuläget inget behov
av.

Med anledning av vad som sägs i motion
2004/05:N322 (v) rörande åtgärder för att främja
bergvärme konstaterar utskottet att det i enlighet
med 2002 års energipolitiska beslut inte längre
utgår stöd för konvertering av hus uppvärmda med
direktverkande el till fjärrvärme eller vattenburen
bergvärme. Samtidigt vill utskottet påminna om att
det ROT-avdrag som riksdagen beslutat införa kan
begagnas i de sammanhang som motionären lyfter fram.
Något stöd därutöver ser utskottet inte framför sig.
Med det anförda avstyrks samtliga här behandlade
motioner i berörda delar.

Etanolproduktion

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden med
krav på ytterligare satsningar på
etanolframställning. Utskottet erinrar om de
insatser som i dag görs på området. Jämför
reservationerna 25 (m, fp), 26 (c) och 27
(mp).

Motionerna

Behovet av att överväga insatser för att garantera
en fortsatt inhemsk etanolproduktion lyfts fram i
motion 2004/05:N243 (s). Motionären framhåller att
statsmakterna på olika sätt kan underlätta för
inhemsk produktion av etanol, t.ex. genom stöd till
forskning och utveckling och genom utformningen av
skattevillkoren.

I motion 2004/05:MJ370 (c) yrkas att riksdagen
skall besluta att ge bidrag till ytterligare
anläggningar för etanolframställan. Den import av
etanol som i dag sker visar att det finns en stor
efterfrågan och därmed potential i ytterligare
satsningar på anläggningar som framställer etanol.
Det föreligger behov av fem ytterligare fabriker för
etanolframställning ur spannmål, en i varje
spannmålsdistrikt, men även av anläggningar för
etanolframställning ur cellulosa.
Att potentialen för etanoltillverkning i Sverige
är fem gånger så stor som dagens tillverkning
framhålls i motion 2004/05:N363 (c). Importen av
etanol till Sverige visar att det finns en stor
efterfrågan och därmed potential i ytterligare
satsningar på anläggningar som framställer etanol.
Det finns, enligt motionären, behov av fem
ytterligare fabriker för etanolframställning ur
spannmål, men även av anläggningar för
etanolframställning ur cellulosa. Under
uppbyggnadsfasen är behovet av statliga medel för
dessa anläggningar stort och det är rimligt att
staten bidrar med ekonomiska medel, sägs det i
motionen. Vidare föreslås ett tillkännagivande om
att Köping är en naturlig etableringsort för en av
dessa anläggningar.

Vissa kompletterande uppgifter

Energimyndigheten finansierar ett forsknings- och
utvecklingsprogram för framställning av etanol ur
skogsråvara. Totalt satsas 30 miljoner kronor
årligen på detta program, som löper perioden
1998-2004. Målet är att ge tekniskt, vetenskapligt
och ekonomiskt underlag för att framställa etanol i
större skala till lägre kostnader.

Insatser för etanolframställning tas upp i
Energimyndighetens rapport om forskning och
utveckling inom energiområdet (ER 5:2003). I
rapporten redogörs för att kunskap om hur man
framställer etanol ur socker- eller stärkelsehaltiga
råvaror är en sedan länge känd teknik. Det finns
kommersiell produktion av etanol från såväl spannmål
som sockerråvara i Brasilien och majs i Förenta
staterna. I Sverige invigdes år 2001 en
spannmålsbaserad anläggning i Norrköping, Agroetanol
AB, med en årlig produktionskapacitet på 50 000
kubikmeter. Intresset har också ökat för att
framställa etanol från cellulosahaltiga råvaror. Det
gäller främst i barrskogsbältet på norra halvklotet
(Sverige, Förenta staterna och Kanada) som med sina
omfattande skogstillgångar har tillgång till en
betydande råvarubas. Framställning av etanol från
cellulosahaltiga råvaror kräver dock en speciell typ
av teknik för att bryta ned cellulosan och andra
kolhydratrika komponenter till socker.
Energimyndigheten har gett 112 miljoner kronor i
stöd till byggandet av etanolpilotanläggningen i
Örnsköldsvik genom det beslut som togs år 2001.
Vidare har Energimyndigheten beviljat projektet
Etanol Pilot i Sverige AB 16,4 miljoner kronor för
att genomföra processutveckling vid
pilotanläggningen. Energimyndighetens stöd motsvarar
60 % av finansieringen. Övriga finansiärer är
länsstyrelsen i Västernorrland, EU mål 1,
Lantbrukarnas riksförbund samt privata finansiärer.
I detta samanhang kan även nämnas att Agroetanol
AB förädlar spannmål till etanol för
drivmedelsmarknaden. Ägare är Lantmännen (91 %) och
Lantbrukarnas Riksförbund (9 %). Etanolfabriken
finns vid oljedepån och kraftvärmeverket på Händelö,
Norrköping. Fabriken producerar årligen 50 000
kubikmeter etanol och 40 000 ton proteinfoder.
Produktionen baseras på 130 000 ton vete.
Anläggningen startade sin produktion år 2001.

Utskottets ställningstagande

I enlighet med 1997 års energipolitiska beslut har
forsknings- och utvecklingsinsatser genomförts för
att sänka produktionskostnaderna för etanol baserad
på cellulosahaltiga råvaror. Inom ramen för detta
arbete har Energimyndigheten bidragit med
finansiellt stöd till byggandet av en
etanolpilotanläggning i Örnsköldsvik, och
myndigheten bidrar även ekonomiskt till
genomförandet av processutvecklingen vid denna
anläggning.

Stöd till forskning och utveckling är enligt
utskottets mening en viktig del av statens insatser
för att på sikt främja en konkurrenskraftig inhemsk
industri på området. Utskottet vill samtidigt erinra
om att det stöd som Sverige kan ge till inhemsk
produktion av biodrivmedel måste följa de regler som
finns för statligt stöd och för internationell
handel, däribland EG-föredragets regler kring
statligt stöd. Frågan om etablering eller fortsatt
drift av fabriker för produktion av bioetanol är
enligt utskottets mening i första hand en fråga för
näringslivet att ta ställning till.
När det gäller de fortsatta insatserna för
forskning, utveckling och demonstration på
energiområdet är det utskottets uppfattning att
prioriteringar mellan olika områden och insatser så
långt som möjligt bör göras av ansvarig myndighet
utifrån de övergripande riktlinjer som riksdagen
lägger fast. Utskottet har i det tidigare ställt sig
bakom de mål som föreslagits för insatserna kring
forskning, utveckling och demonstration på
energiområdet. Enligt vad utskottet där anfört
ställer det sig bakom den princip som innebär att
Energimyndigheten ges i uppdrag att konkretisera
målen på en mer verksamhetsnära nivå.
Med det anförda avstyrks samtliga i detta avsnitt
behandlade motioner i berörda delar.

Statens energimyndighet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden
rörande Statens energimyndighet. Utskottet
hänvisar till de insatser som redan görs och
påpekar att det inte har något att erinra mot
hur myndigheten sköter sitt arbete. Jämför
reservationerna 28 (m, fp, kd) och 29 (mp).

Motionerna

Ett riksdagsuttalande om prioriteringarna för
verksamheten vid Statens energimyndighet föreslås i
motion 2004/05:N375 (m). Motionärerna menar att det
finns skäl att stärka myndighetens
marknadsövervakande funktion. Samtidigt bör
Energimyndighetens administrativa kostnader för det
energipolitiska omställningsprogrammet minskas.

Energimyndighetens roll när det gäller
övervakningen av energimarknadernas funktionssätt
tas även upp i motion 2004/05:N405 (m). Motionärerna
menar att det finns skäl att ge myndigheten ett
bredare mandat när det gäller denna övervakning. Det
finns även anledning att överväga om den
marknadsövervakande funktionen bör avskiljas från
Energimyndighetens övriga ansvarsområden och läggas
på en egen myndighet. Vidare redogörs i motionen för
olika marknadsproblem.
I motion 2004/05:N307 (mp) pläderas för att en ny
myndighet för energieffektivisering inrättas.
Energimyndigheten, som har huvudansvaret för
energieffektivisering, har i dag detta som en bland
många uppgifter. Erfarenheten av att ha många och
delvis motsatta intressen under samma tak är inte
positiv. Energieffektivisering bör i stället handhas
av en egen myndighet vars enda uppgift är att ge råd
till regering och riksdag i dessa frågor. Den nya
myndigheten bör enligt motionärerna lyda under
Miljödepartementet.

Vissa kompletterande uppgifter

I budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21 s.
85) redogörs för Energimyndighetens finansiering av
planering, uppföljning och utvärdering av de
energipolitiska programmen. Dessa s.k.
programanknutna kostnader belastar anslagen för de
olika åtgärderna inom de energipolitiska programmen.
De programanknutna kostnaderna uppgick år 2003 till
101 miljoner kronor och de samlade
förvaltningskostnaderna, i vilka även
förvaltningsanslaget (35:1) om 140 miljoner ingick,
uppgick till 241 miljoner kronor. Prognosen för de
programanknutna kostnaderna år 2004 är 136 miljoner
kronor och, tillsammans med förvaltningsanslaget,
prognostiseras de samlade förvaltningskostnaderna
vid Energimyndigheten detta år till 281 miljoner
kronor. Den prognostiserade ökningen under år 2004
förklarar regeringen främst bero på förberedelserna
vid myndigheten inför introduktionen av ett system
för handel med utsläppsrätter och av förberedelserna
för att introducera ett program för
energieffektivisering i energiintensiv industri.

I september 2002 uppdrog regeringen åt
Statskontoret att genomföra en översyn av
Energimyndighetens verksamhet. Statskontoret
redovisade i november 2003 sina slutsatser och
förslag i rapporten om effektivare tillsyn över
energimarknaderna (2003:27). Mot bakgrund av den
problembild som redovisas i rapporten avseende
energimarknaderna och tillsynen lämnar Statskontoret
förslag dels om förstärkt tillsyn i sak, dels om en
förändrad organisation av tillsynsfunktionen. Bland
annat föreslås effektivare utnyttjande av befintliga
regler och förstärkt tillsyn av myndigheten,
tillförande av nya myndighetsuppgifter och ökad
samverkan med andra myndigheter. När det gäller
förslaget om en ny organisation av
tillsynsfunktionen menar Statskontoret att
tillsynsuppgifterna inte haft en tillräckligt stark
ställning inom Energimyndigheten. Inrättandet av en
fristående tillsynsmyndighet skulle lämpligen kunna
ske genom att dagens myndighet delas i två separata
myndigheter, sägs det i rapporten.
I budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21 s.
40) gör regeringen bedömningen att
Energimyndighetens resurser för tillsynsverksamheten
behöver förstärkas. Det sägs i propositionen att
Statskontorets redovisade slutsatser och de
tillkommande uppgifter som genomförandet av de
gemensamma reglerna för den inre marknaden för el
och tillämpningen av förordningen om villkor för
tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel
innebär att utökade insatser hos Energimyndigheten
krävs. Vidare gör regeringen bedömningen (s. 51) att
de tillkommande tillsynsuppgifter vid
Energimyndigheten som kommer av det förslag om
åtskillnad av fjärrvärmeverksamhet som regeringen
avser lämna under hösten 2004 bör finansieras inom
ramen för de utökade förvaltningsresurser som
föreslås för myndigheten.
I propositionen föreslås (s. 85) att
Energimyndighetens förvaltningsanslag utökas med 40
miljoner kronor för år 2005 och framåt (förslaget
behandlas i detta betänkande i avsnittet om anslag
m.m. inom utgiftsområde 21 Energi). Det föreslagna
anslaget innefattar 25 miljoner kronor som
regeringen bedömer att Energimyndighetens resurser
för tillsyns- och analysverksamhet avseende
energimarknader behöver utökas med. Vidare
innefattar det utökade resurser om 10 miljoner
kronor per år för myndighetens uppgifter att
administrera vissa uppgifter inom systemet för
handel med utsläppsrätter som skall införas i
januari 2005. Även de tillkommande kostnaderna hos
länsstyrelserna bör finansieras inom denna ram.
Slutligen innefattar utökningen 5 miljoner kronor
per år då Energimyndigheten skall fungera som
tillsynsmyndighet för det föreslagna programmet för
energieffektivisering i energiintensiv industri.
Det kan även erinras om att utskottet hösten 2003
avstyrkte (bet. 2003/04: NU3) en motion vari
pläderades för inrättandet av en ny myndighet för
energieffektivisering. I sitt ställningstagande
påpekade utskottet att dessa frågor i dag handhas av
Energimyndigheten och att utskottet inte har något
att erinra mot hur myndigheten sköter sitt arbete. I
en reservation (mp) gavs motionen stöd.
Enligt verksamhetsförordningen (1997:868) skall
Energimyndigheten verka för att på kort och lång
sikt trygga tillgången på el och annan energi på med
omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Myndigheten
skall vidare inom sitt verksamhetsområde verka för
en effektiv och hållbar energianvändning och en
kostnadseffektiv energiförsörjning, båda med en låg
negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat. Därtill
skall myndigheten bidra till omställningen till ett
ekologiskt uthålligt energisystem. Av förordningen
framgår även att Energimyndigheten särskilt skall

· verka för rationell tillförsel, omvandling,
distribution och användning av energi,
·
· samordna arbetet med omställningen av
energisystemet,
·
· främja forskning, utveckling, demonstration och
introduktion av energiteknik samt planera och
fördela statligt stöd till detta,
·
· utarbeta underlag för utvärdering och omprövning
av de samlade energipolitiska programmen,
·
· bevaka energimarknadernas och energisystemets
utveckling och särskilt energiomvandlingens och
energianvändningens inverkan på och betydelse för
miljö och klimat samt näringslivets
konkurrenskraft och den ekonomiska tillväxten,
·
· inom sitt verksamhetsområde verka för att
elmarknadens funktion förbättras samt följa
utvecklingen på elmarknaden vad avser t.ex.
kapacitetsutveckling, strukturomvandlingar inom
elhandels- och nätverksamhet samt
prisutvecklingen på el och nättjänster,
·
· följa den internationella utvecklingen inom
verksamhetsområdet och främja svenskt deltagande
i internationellt samarbete,
·
· inom sitt verksamhetsområde bedriva en aktiv
informationsverksamhet, i syfte bl.a. att öka
kunskapen hos elanvändarna om den avreglerade
elmarknaden,
·
· ansvara för officiell statistik i enlighet med
vad som anges i förordningen (2001:100) om den
officiella statistiken och
·
· bevaka att Europaparlamentets och rådets
förordning (EG/2422/2001) av den 6 november 2001
om ett gemenskapsprogram för
energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning
följs.
·

Utskottets ställningstagande

Statens energimyndighet är central
förvaltningsmyndighet för frågor om användning och
tillförsel av energi. Som tidigare redogjorts för
skall myndigheten enligt sin instruktion verka för
att på kort och lång sikt trygga tillgången på el
och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga
villkor.

Energimyndigheten har sedan den bildades år 1998
varit nätmyndighet enligt ellagen med tillsynsansvar
över monopoldelen av elmarknaden, dvs.
nätverksamheten. Myndigheten utövar även tillsyn
över naturgasmarknaderna enligt naturgaslagen. Från
och med år 2003 har Energimyndigheten ett förstärkt
ansvar för att bevaka och analysera elmarknaden samt
rollen som expertmyndighet avseende elhandelsfrågor.
Med anledning av vad som framförs i motionerna
2004/05:N375 (m) och 2004/05:N405 (m) vill utskottet
anföra följande. På den svenska elmarknaden verkar
produktions- och handelsföretag i konkurrens, medan
nätverksamheten är ett naturligt monopol. En central
del i ellagstiftningen är mot denna bakgrund
regleringen och tillsynen av nättarifferna, med
syfte att tillse att nätkoncessionshavarna inte tar
ut oskäliga vinster. Hushållskundernas totala elpris
består, grovt sett, av en tredjedel vardera av
nätavgift, elpris och skatter. Det är således endast
en tredjedel av det totala elpriset för en konsument
som är utsatt för konkurrens, medan den tredjedel
som avser nätavgifter bestäms av en monopolist. En
effektiv reglering och tillsyn av nättarifferna är
således av mycket stor betydelse. För att kunna göra
bättre bedömningar av nättarifferna har
Energimyndigheten även tagit fram en modell, den
s.k. nätnyttomodellen.
På regeringens uppdrag har Statskontoret gjort en
översyn av Energimyndighetens verksamhet och
resursbehov. Enligt Statskontorets bedömning krävs
utökade resurser vid myndigheten för att förbättra
tillsynen över energimarknaderna. Mot bakgrund av
dessa slutsatser har regeringen gjort bedömningen
att Energimyndighetens resurser för tillsyns- och
analysverksamhet avseende energimarknaderna behöver
förstärkas och föreslår därför i budgetpropositionen
att anslaget utökas med 25 miljoner kronor per år.
Förslaget hanteras senare i detta betänkande under
avsnitten om anslag m.m. för utgiftsområde 21.
När det gäller Energimyndighetens tillsyn över
nätföretagen vill utskottet i detta sammanhang även
erinra om den lag om särskild förvaltning av elnät
som riksdagen (bet. 2004/05:NU5) tidigare under
hösten beslutat införa. Genom införandet av denna
lag kan en anläggning ställas under särskild
förvaltning om en koncessionshavare i väsentlig mån
inte fullgör sina skyldigheter enligt
ellagstiftningen. Enligt utskottets mening stärker
den nya lagen möjligheterna att ingripa mot de
företag som inte följer lagstiftningen.
Utskottets sammantagna bedömning är att
Energimyndighetens tillsynsverksamhet genom nämnda
åtgärder förstärkts, såväl resursmässigt som när det
gäller möjligheten att vidta tvingande åtgärder.
Vad anbelangar de konkurrensutsatta delarna på
energimarknaderna - produktion och försäljning av
energi - bedrivs ett kontinuerligt arbete med att
följa marknaderna. Regeringen har i
budgetpropositionen även redogjort för olika
åtgärder, såväl vidtagna som kommande, för att
förstärka konkurrensen. Utskottet ställer sig bakom
detta arbete.
Beträffande vad som anförs i motion 2004/05:N307
(mp) om att en ny myndighet bör inrättas för
energieffektivisering gör utskottet ingen annan
bedömning än vad som tidigare gjorts. Dessa frågor
handhas i dag av Energimyndigheten, och utskottet
har inget att erinra mot hur myndigheten sköter sitt
arbete. Utskottet kan samtidigt konstatera att
motionen till viss del kan anses tillgodosedd genom
den omorganisation som skett under hösten 2004 inom
Regeringskansliet, detta då motionärerna förordar
att den myndighet som svarar för
energieffektivisering bör vara underställd
Miljödepartementet.
Med hänvisning till det anförda avstyrks nämnda
motioner i berörda delar.

Affärsverket svenska kraftnät

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag
till investeringsplan för perioden 2005-2007
för Affärsverket svenska kraftnät och avslå
de motionsyrkanden vari en annan uppfattning
framförs. Utskottet framhåller bl.a. sin
uppfattning att den planerade likströmskabeln
mellan Sverige och Finland är rimlig för att
ytterligare integrera den nordiska
elmarknaden och att det framtida behovet av
förnyad elproduktion i Norden ger vid handen
att kabeln fordras. Jämför reservation 30
(mp).
Riksdagen bör även bemyndiga regeringen att för år 2005
ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella
befogenheter i enlighet med vad regeringen
förordar och godkänna vad regeringen föreslår
avseende dispositionen av offentligrättsliga
avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet.

Propositionen

Investeringsplan

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner den
investeringsplan som Affärsverket svenska kraftnät
har föreslagit för perioden 2005-2007.

Svenska kraftnäts förslag till investerings- och
finansplan för åren 2005-2007 för affärskoncernen
omfattar åtgärder i stamnätet inklusive
utlandsförbindelser och utrustning för
telekommunikation. De planerade investeringarna
under perioden beräknas till högst 1 980 miljoner
kronor, varav 625 miljoner kronor avser
investeringar under år 2005. Investeringar i
stamnätet skall genomföras dels i befintliga
anläggningar, s.k. reinvesteringar, om 820 miljoner
kronor, dels som nyinvesteringar om 1 160 miljoner
kronor. Av nyinvesteringarna avser 85 miljoner
kronor investeringar i utrustning för
telekommunikation.
De reinvesteringar som skall göras syftar till att
bibehålla driftsäkerheten och överföringskapaciteten
i elsystemen och till att uppfylla gällande
säkerhetskrav i befintliga anläggningar.
Svenska kraftnät har startat projekteringen av en
ny 400 kV-ledning från Närke ner till Skåne.
Avsikten är att öka överföringsförmågan mellan
Mellansverige och Sydsverige. Byggstarten är
planerad till år 2007 och investeringskostnaden
bedöms till 1 000 miljoner kronor. Under perioden
byggs även bl.a. en ny 400 kV-ledning för att trygga
elförsörjningen till Göteborgsområdet och en
strömriktarstation för likströmsöverföring till
Danmark, den s.k. Kontiskan I. Dessutom avser
Svenska kraftnät att genomföra
kapacitetsförstärkningar för att öka
överföringsförmågan till och från Norge i syfte att
förbättra den nordiska elmarknaden.
Investeringarna beräknas kunna finansieras i stort
sett med egna medel under den kommande
treårsperioden.
Svenska kraftnät skall uppnå en räntabilitet på
justerat eget kapital, efter schablonmässigt avdrag
för skatt, på 6 % inklusive kostnader för s.k.
restelektrifiering. Vidare skall Svenska kraftnät
högst ha en skuldsättningsgrad på 55 %, och
kostnadseffektiviteten bör vara minst lika hög som
för jämförbara företag. Som riktlinje för utdelning
och skattemotsvarighet gäller krav på 65 % av årets
resultat för affärsverkskoncernen.

Finansiella befogenheter

Regeringen föreslår att riksdagen lämnar
bemyndigande till regeringen enligt följande:

· att under år 2005 teckna borgen för lån och lämna
kreditgarantier intill ett belopp om
1 520 000 000 kr till förmån för bolag i vilka
Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens
aktier,
·
· att för år 2005 låta Affärsverket svenska
kraftnät ta upp lån i och utanför
Riksgäldskontoret till ett sammanlagt belopp om
högst 1 500 000 000 kr,
·
· att för år 2005 låta Affärsverket svenska
kraftnät placera likvida medel i och utanför
Riksgäldskontoret,
·
· att för år 2005 besluta om delägarlån om högst
280 000 000 kr till förmån för bolag i vilka
Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens
aktier,
·
· att för år 2005 besluta om förvärv och bildande
av bolag som skall verka inom Affärsverket
svenska kraftnäts verksamhetsområde intill ett
belopp om 10 000 000 kr samt avyttra aktier
intill ett belopp om 10 000 000 kr.
·
Avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet

Regeringen föreslår att den bemyndigas av riksdagen
att låta Affärsverket svenska kraftnät disponera
avgifter enligt lagen (2003:113) om elcertifikat och
lagen (2003:437) om ursprungsgarantier avseende
förnybar el samt övriga offentligrättsliga avgifter
inom Affärsverket svenska kraftnäts verksamhet.

Bakgrunden till detta förslag är att
Riksrevisionen i en granskning av Regeringskansliets
och myndigheternas hantering av tvingande avgifter
(RiR 2004:17) redovisat vissa förslag till åtgärder
när det gäller riksdagens insyn och regeringens
styrning av tvingande avgifter, bl.a. att Svenska
kraftnäts avgifter för elcertifikat och
ursprungsgarantier bör redovisas som tvingande.
Enligt systemet med elcertifikat är i princip alla
elanvändare skyldiga att förvärva elcertifikat.
Svenska kraftnät svarar för kontoföring och
registrering av elcertifikat. Eftersom systemet är
tvingande innefattar det myndighetsutövning. De
avgifter som Svenska kraftnät tar ut för
kontohållning respektive registrering av
överlåtelser av elcertifikat bör därmed betraktas
som offentligrättsliga. Eftersom Svenska kraftnät
har ett författningsmässigt monopol på
kontohanteringen bör avgifterna dessutom betraktas
som tvingande, sägs det i propositionen.
Enligt lagen (2003:437) om ursprungsgarantier
avseende förnybar el har elproducenter under vissa
förutsättningar rätt att få en ursprungsgaranti
avseende den el de producerar. Garantier utfärdas av
Svenska kraftnät på ansökan av producenten.
Avgiften, som inte överstiger Svenska kraftnäts
kostnader för utfärdandet, har fastställts av
regeringen i 5 § förordningen (2003:587) om
ursprungsgarantier avseende förnybar el. Utfärdandet
av ursprungsgarantier innefattar myndighetsutövning
då de endast får utfärdas under vissa
förutsättningar som är angivna i lagen. Avgiften för
utfärdandet måste därför betraktas som en
offentligrättslig avgift. Detta stöds också av att
den beslutas av regeringen och av att den inte
överstiger Svenska kraftnäts kostnader för
utfärdandet. Ingen är skyldig att skaffa
ursprungsgarantier av det slag som fastställts i
lagen om ursprungsgarantier, men den som vill ha
sådana garantier är tvungen att vända sig till
Svenska kraftnät. Därför kan avgiften betraktas som
tvingande.
Eftersom Svenska kraftnäts verksamhet till största
delen är avgiftsfinansierad och intäkterna av de nu
nämnda offentligrättsliga avgifterna endast skall
bidra till att täcka kostnaderna för den
avgiftsbelagda verksamheten anser regeringen att
dessa bör få disponeras inom ramen för Svenska
kraftnäts verksamhet. Under år 2003 uppgick
intäkterna av de offentligrättsliga avgifterna inom
Svenska kraftnäts verksamhetsområde till 2 miljoner
kronor. Då verksamhetsvolymen är av begränsad
omfattning och kan variera i så pass stor
utsträckning framstår finansiering över anslag som
mindre ändamålsenlig. Regeringen bedömer mot denna
bakgrund att Svenska kraftnät även fortsättningsvis
bör få disponera de offentligrättsliga avgifterna
inom sitt verksamhetsområde.
Regeringen redovisar även sin bedömning, även den
föranledd av tidigare nämnda granskning av
Riksrevisionen, att de nätavgifter och
balansersättningar som Affärsverket svenska kraftnät
tar ut inte är offentligrättsliga avgifter utan
intäkter i kommersiell verksamhet. Intäkterna bör
således även fortsättningsvis redovisas som
uppdragsverksamhet.

Motionerna

I motion 2004/05:N389 (v) tas upp frågan om Svenska
kraftnäts investeringsram avseende likströmskabeln
till Finland. Motionärerna ifrågasätter motiven för
byggandet av denna kabel och menar att det finns
vissa oklarheter. Det har framkommit att motiven för
denna kabel skulle vara att möjliggöra export till
Sverige från den planerade nya kärnkraftsreaktorn i
Finland och det pågår en diskussion om huruvida den
nya kabeln är eller har varit en förutsättning för
byggandet av Finlands femte reaktor. Motionärerna
betonar att de inte vill stödja utbyggnaden av
kärnkraften och inte heller byggandet av nya
elkablar som motiveras av utökad import av el från
finsk kärnkraft. De föreslår därför att Svenska
kraftnäts investeringsram vad gäller elkabeln mellan
Sverige och Finland avslås i avvaktan på att frågan
blir ordentligt utredd.

Att den nya likströmskabel till Finland som
Svenska kraftnät vill bygga inte behövs för några
svenska behov anförs i motion 2004/05:N307 (mp).
Däremot är den av vikt för den planerade finska
reaktorn, då det finska elnätet kommer att utsättas
för stora påfrestningar när den nya reaktorn drabbas
av snabbstopp. Då behövs reservkraft snabbt och den
skall tas från Sverige. När reaktorn fungerar ger
den å andra sidan ett väldigt stort tillskott som
inte alltid motsvaras av efterfrågan i Finland.
Sverige får då ta hand om överskottet. Motionärerna
menar därför att ett byggande av kabeln är en
uppenbar subvention till finsk kärnkraft. Det är
även en dålig affär för Sverige.
I motion 2004/05:N350 (mp) föreslås dels att
riksdagen skall besluta att godkänna Svenska
kraftnäts investeringsplan för åren 2005-2007 med
undantag för den del som rör investeringen i en
likströmskabel till Finland, dels att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening att en ny
likströmskabel till Finland inte skall byggas.
Motionärerna menar att kabeln inte behövs för några
svenska behov och att det är en dålig affär för
Sverige. Kabeln är däremot av stor vikt för den
planerade finska kärnkraftsreaktorn och byggandet av
en sådan kabel ser de därför som en svensk
subvention till finsk kärnkraft.

Vissa kompletterande uppgifter

Svenska kraftnäts investeringsplan för åren
2005-2007

I Svenska kraftnäts investeringsplan
(verksamhetsplan) för åren 2005-2007 (daterad 2004-
02-26) redogörs för de större projekt (över 100
miljoner kronor) som affärsverket har för avsikt att
investera i under aktuell period. Totalt omnämns sex
sådana projekt i planen. De projekt som omnämns är
en ny 400 kV-ledning på sträckan mellan Nea (Norge)
och Järpströmmen (Jämtland), en förnyelse av
likströmsförbindelsen Kontiskan mellan Sverige och
Danmark, en ny 400 kV-ledning mellan Stenkullen och
Lindome, en förnyelse av en 200 kV-ledning i södra
Norrland, en ny likströmskabel mellan Finland och
Sverige (Fennoskan 2) samt en ny 400 kV-ledning från
Mellansverige till Skåne.

Svenska kraftnäts redogörelse inför utskottet
om investeringsplanen

Svenska kraftnäts generaldirektör Jan Magnusson har
inför utskottet redogjort för affärsverkets
investeringsplan och lämnat information om den
planerade nya likströmskabeln till Finland.

Enligt den redogörelse som lämnades finns det
flera skäl till att stärka överföringsförbindelserna
mellan de nordiska länderna. För det första minskar
det produktionskostnaderna eftersom den billigaste
anläggningen kan utnyttjas. För det andra ger det en
ökad försörjningstrygghet, t.ex. under torrår eller
vid stark kyla. För det tredje stärker det
driftsäkerheten i systemet. För det fjärde skapar
det bättre förutsättningar för förnybar energi,
särskilt för vindkraften.
De förutsättningar vi står inför är att energi-
och effektbalanserna i Norden har försvagats under
1990-talet. Under perioden 1992-2002 har
elförbrukningen ökat med 17 % medan
produktionsförmågan endast ökat med 2 %. Svenska
kraftnät räknar med en långsam ökning av
elförbrukningen fram till år 2010. Vidare innefattar
beräkningarna ändringar i produktionssystemet i form
av viss ny gaskraft i Norge, ökad
kärnkraft/biobränslen i Finland, ny vindkraft i
flera länder och att Barsebäcks andra reaktor
stängs. Sammanfattningsvis ser man fortfarande ett
underskott i Nordens elbalans år 2010.
Den totala elförbrukningen i Norden var 389 TWh år
2003. Av detta var utbytet mellan de nordiska
länderna och med grannländerna 62 TWh. Under ungefär
en tredjedel av tiden finns det flaskhalsar i
systemet. Bara mellan Finland och Sverige finns det
begränsningar i överföringsmöjligheterna under ca
1 000 timmar om året.
För att möta dessa utmaningar har Nordel,
samarbetsorganet för de nordiska ländernas
systemansvariga stamnätsföretag, analyserat ett
stort antal flaskhalsar. Nordels styrelse har
rekommenderat att satsningar görs på fem projekt. De
fem prioriterade snitt som enligt Nordels styrelse
bör byggas ut är följande:
· Förbindelse mellan centrala och sydliga Sverige,
·
· Stora Bältförbindelsen i Danmark,
·
· Fennoskan mellan Finland och Sverige,
·
· Nea-Järpströmmen mellan Norge och Sverige,
·
· Skagerackförbindelsen mellan Danmark och Norge.
·
Dessa förslag till förstärkningar skall betraktas
som en helhet utan inbördes prioritering. De kan
alla vara genomförda kring år 2010 och skall ses som
ett viktigt steg mot en ännu bättre nordisk
infrastruktur. Ett genomförande av
investeringsplanen kommer att väsentligt förstärka
infrastrukturen för den nordiska elmarknaden.
Totalkostnaden för dessa förstärkningar uppgår till
ca 10 miljarder kronor och investeringsprojekten
skall skötas bilateralt.

När det gäller den planerade förbindelsen mellan
Sverige och Finland, Fennoskan, redogjordes för de
nyttovärden denna kabel skulle ha. Svenska kraftnät
menar att kabeln skulle ge bättre
produktionsoptimering, ge mindre
överföringsförluster, reducera risken för
effektbrist, reducera risken för elransonering vid
torrår, ge bättre förutsättningar för elhandel över
gränserna, ge bättre konkurrensförutsättningar i den
nordiska elmarknadens olika delar, öka kapaciteten
för utbyte av reglerkraft och systemtjänster samt
förstärka driftsäkerheten. Enligt Svenska kraftnäts
beräkningar uppgår det sammantagna
samhällsekonomiska nyttovärdet av att bygga
Fennoskan till 280 miljoner kronor årligen.
Kostnaden för kabeln beräknas till ca 2 miljarder
kronor.

Riksrevisionens rapport om statens uttag av
tvingande avgifter

Riksrevisionen redovisade i rapporten Rätt avgifter?
- Statens uttag av tvingande avgifter (RiR 2004:17)
slutsatser och förslag när det gäller riksdagens
insyn och regeringens styrning av tvingande
avgifter. Riksrevisionen föreslog vad gäller Svenska
kraftnäts nätavgifter och balansersättningar att
regeringen bör pröva om de är tvingande eller ej och
återkomma till riksdagen med ett förtydligande.
Vidare föreslog Riksrevisionen att Svenska kraftnäts
avgifter för elcertifikat och ursprungsgarantier bör
redovisas som tvingande. Enligt Riksrevisionens
granskning tar mer än 100 statliga myndigheter
tillsammans in drygt 11 miljarder kronor i intäkter
från avgifter som är tvingande bl.a. för medborgare
och företag. De som vill ta del av den statliga
tjänsten har inget annat val än att betala en avgift
eftersom ingen annan än staten tillhandahåller
tjänsten. Vidare sägs i rapporten att mängden
tvingande avgifter per myndighet varierar från ett
par till omkring 100 avgifter. Exempel på tvingande
avgifter är avgifter för körkort, pass, inspektion
av fartyg, byte av namn och kontroll av läkemedel.

Riksrevisionen konstaterade att eftersom
avgifterna innebär ingrepp i bl.a. medborgarnas
ekonomi står det i Sveriges grundlag att riksdagen
ska besluta om dem. Enligt grundlagen har riksdagen
dock möjlighet att låta regeringen eller statliga
myndigheter besluta om avgifterna. Förr levererade
myndigheterna intäkterna till statskassan. Numera
förfogar myndigheterna över merparten av intäkterna
från avgifterna. Dessutom avgör myndigheterna i
många fall själva hur stora avgifterna ska vara.
Riksdagen har således delegerat betydande
beslutsbefogenheter till myndigheterna.
Riksrevisionen fann att det råder många oklarheter
och brister kring tvingande avgifter och kunde
konstatera att avgiftsbelagd verksamhet inte följs
upp och prövas i samma utsträckning som
anslagsfinansierad verksamhet. Staten har i vissa
fall kunnat öka sina utgifter utan att påverka
utgiftstaket. Lagstiftningen är oklar på flera
punkter. Gränsen mellan avgifter och skatter liksom
gränsen mellan tvingande avgifter och avgifter i
uppdragsverksamhet är svår att dra. Riksdagens
bemyndiganden att låta regeringen och myndigheter
besluta om tvingande avgifter är i vissa fall
oprecisa. Det är också oklart hur många tvingande
avgifter som staten tar ut. Samma avgifter hanteras
ibland som tvingande, ibland som avgifter i
uppdragsverksamhet. Klassificeringen av avgifter kan
få konsekvenser för myndigheternas möjlighet att dra
av momskostnader. Det går inte heller att få en
entydig bild av statens totala intäkter från
tvingande avgifter. Uppgifter om totala intäkter
varierar från 7 till 17 miljarder kronor. Avgifter
har dessutom ofta varit för höga och under lång tid
givit stora överskott i förhållande till
omsättningen i den avgiftsbelagda verksamheten.
Överskotten kan användas för att finansiera andra,
ospecificerade, verksamheter vid myndigheten som
inte har något att göra med den avgift som betalas.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om Svenska
kraftnäts investeringsplan och därefter frågorna
rörande Svenska kraftnäts finansiella befogenheter
och avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet.

Svenska kraftnäts investeringsplan

Regeringen har begärt riksdagens godkännande när det
gäller Svenska kraftnäts investeringsplan för
perioden 2005-2007. Samtidigt har motioner väckts
vari bl.a. begärs att riksdagen inte skall godkänna
den del av investeringsplanen som omfattar byggandet
av en ny likströmskabel mellan Sverige och Finland.
Utskottet har i denna fråga följande uppfattning.

Företrädare för Svenska kraftnät har inför
utskottet redogjort för de prioriteringar som de
nordiska ländernas samarbetsorgan Nordel gjort för
perioden fram till år 2010, inklusive den i motioner
uppmärksammade likströmskabeln mellan Sverige och
Finland. Som tidigare redovisats är det Nordels
uppfattning att dess förslag till prioritering av
fem projekt skall ses som en helhet. Projekten
syftar bl.a. till att öka försörjningstryggheten och
stärka driftsäkerheten i elsystemet. Samtliga fem
förbindelser kan vara realiserade år 2010 och
investeringarna beräknas kosta ca 10 miljarder
kronor. Utskottet har inget att erinra mot de
prioriteringar som Nordel gjort.
Den investeringsplan som riksdagen har att ta
ställning till, inklusive den planerade
likströmskabeln mellan Sverige och Finland, kan
enligt utskottets mening till stora delar ses som
ett genomförande av de prioriteringar som Nordel
fastställt. Utifrån de förutsättningar som gäller är
byggandet av en kabel mellan Sverige och Finland
enligt utskottets uppfattning rimlig för att
ytterligare integrera den nordiska elmarknaden.
Byggandet av kabeln bör även ses som ett led i
skapandet av en gemensam europeisk elmarknad.
Med utgångspunkt i den information som Svenska
kraftnät lämnat är det utskottets uppfattning,
oavsett byggandet av en ny kärnkraftsreaktor i
Finland eller ej, att det föreligger behov av att
bygga den planerade likströmskabeln mellan Sverige
och Finland. Det framtida behovet av förnyad
elproduktion i Norden ger vid handen att kabeln
fordras.
Utskottet anser därför att riksdagen skall
godkänna Svenska kraftnäts investeringsplan för
perioden 2005-2007, inklusive den del som omfattar
byggandet av en likströmskabel mellan Sverige och
Finland.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks
propositionen i denna del medan motionerna avstyrks
i berörda delar.

Svenska kraftnäts finansiella befogenheter

Utskottet har inget att erinra och tillstyrker
därmed regeringens framlagda förslag om bemyndigande
för regeringen rörande Svenska kraftnäts finansiella
befogenheter.

Avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet

Utskottet har vidare inget att erinra och
tillstyrker därmed regeringens framlagda förslag att
regeringen bemyndigas att låta Svenska kraftnät
disponera avgifter enligt lagen (2003:113) om
elcertifikat och lagen (2003:437) om
ursprungsgarantier avseende förnybar el samt övriga
offentligrättsliga avgifter inom Svenska kraftnäts
verksamhet. Utskottet noterar samtidigt regeringens
bedömning att de nätavgifter och balansersättningar
som Svenska kraftnät tar ut inte är
offentligrättsliga avgifter utan intäkter i
kommersiell verksamhet.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 21
Energi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anvisa anslagen och godkänna
bemyndigandena m.m. för budgetåret 2005 inom
utgiftsområde 21 Energi i enlighet med vad
regeringen föreslagit samt godkänna vad
regeringen föreslagit om fortsatt stöd för
solvärme. Samtliga motionsyrkanden bör
avslås.

Inledning

Regeringens förslag i budgetpropositionen för
utgiftsområde 21 redovisas i bilaga tillsammans med
övriga partiers förslag. Under utgiftsområdet tas
totalt tio anslag upp, varav två av anslagen utgörs
av förslag från Kristdemokraterna. En närmare
redogörelse för de olika anslagen följer under
respektive anslagsrubrik. Regeringens förslag till
utgiftsram för budgetåret 2005 uppgår till 1 396
miljoner kronor. De övriga partiernas förslag till
utgiftsramar fördelar sig på följande sätt.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inte lagt fram
några budgetförslag som avviker från vad regeringen
föreslagit. Den utgiftsram som Centerpartiet
föreslagit för utgiftsområdet avviker inte heller
den från vad regeringen föreslagit. Övriga partiers
förslag innebär en lägre ram än regeringsförslaget,
nämligen 295 miljoner kronor lägre (m), 356 miljoner
kronor lägre (fp) och 55 miljoner kronor lägre (kd).

Enligt regeringens förslag kompletteras anslagen
(35:2) Insatser för effektivare energianvändning,
(35:3) Teknikupphandling och marknadsintroduktion,
(35:4) Stöd till marknadsintroduktion av vindkraft,
(35:5) Energiforskning och (35:6) Energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser med
bemyndiganden för regeringen att ingå ekonomiska
förpliktelser, vilka leder till utgifter under
kommande år.
I budgetpropositionen (s. 26) anges att
anslagssparandet inom utgiftsområde 21 Energi
uppgick till ca 1,4 miljarder kronor vid utgången av
år 2003, vilket är en minskning med ca 0,6 miljarder
kronor jämfört med utgången av år 2002. Regeringen
beslutade i december 2003 att föra bort 0,36
miljarder kronor av anslagsbehållningarna inom
utgiftsområdet som indragningar. Vidare redogörs i
propositionen för att anslagssparandet i övrigt till
största delen är uppbundet av fattade beslut.
Anslagssparandet förklaras bl.a. av att ledtiderna
mellan beslut om bidrag till utbetalning av medel då
den bidragsberättigade åtgärden slutförts är långa.
Beträffande de beräknade anslagen för åren 2006
och 2007 för utgiftsområde 21 Energi uppgår dessa
till 1 356 respektive 1 247 miljoner kronor.
I det följande redovisas regeringens förslag till
olika anslag inom utgiftsområdet för år 2005 och
motsvarande förslag i aktuella motioner.

Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader
(35:1)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 188,2
miljoner kronor.

Anslaget är avsett att finansiera Energimyndighetens
förvaltningskostnader. I dessa kostnader ingår även
nätmyndighetens verksamhet. Kostnader för
Energimyndigheten för planering, uppföljning och
utvärdering av de energipolitiska programmen
finansieras genom s.k. programanknutna kostnader,
vilka belastar anslagen för de olika åtgärderna inom
de energipolitiska programmen. Prognosen för de
programanknutna kostnaderna uppgår till 136 miljoner
kronor för år 2004, vilket kan jämföras med ett
utfall om 101 miljoner kronor år 2003. Den
prognostiserade ökningen kan främst förklaras av
förberedelserna vid myndigheten inför introduktionen
av ett system för handel med utsläppsrätter den 1
januari 2005 och av förberedelser för att
introducera ett program för energieffektivisering i
energiintensiv industri.

Vidare disponerar Energimyndigheten avgifter för
tillsyn enligt naturgaslagen och, sedan år 2003,
avgifter för elanvändare som registrerar sig för att
frivilligt hantera kvotplikten enligt lagen om
elcertifikat.
Enligt regeringen behöver Energimyndighetens
förvaltningsanslag utökas med 40 miljoner kronor för
år 2005 och framåt. Detta innefattar 25 miljoner
kronor som regeringen bedömer att Energimyndighetens
resurser för tillsyns- och analysverksamhet avseende
energimarknader behöver utökas med. Vidare
innefattar det utökade resurser om 10 miljoner
kronor per år för myndighetens uppgifter för att
administrera vissa uppgifter inom systemet för
handel med utsläppsrätter som skall införas i
januari 2005. Även de tillkommande kostnaderna hos
länsstyrelserna bör finansieras inom denna ram.
Slutligen innefattar utökningen 5 miljoner kronor
per år då Energimyndigheten skall fungera som
tillsynsmyndighet för det föreslagna programmet för
energieffektivisering i energiintensiv industri.

Motionerna

I Folkpartiets motion 2004/05:N309 föreslås en
besparing på anslaget med 50 miljoner kronor.

Kristdemokraterna föreslår i motion 2004/05:N410
att Energimyndighetens förvaltningsanslag minskas
med 25 miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag. I motionen konstateras att
myndigheten fått några nya arbetsuppgifter och ett
kraftigt utökat anslag. Motionärerna ser positivt på
möjligheten till en utökad kontrollfunktion men
finner den mindre framgångsrik då
sanktionsmöjligheter fortsatt saknas.

Insatser för effektivare energianvändning
(35:2)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 166
miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag för kommunal energirådgivning,
utbildning av och information till energirådgivare
samt stöd till regionala energikontor. Vidare avser
anslaget insatser för informationsspridning,
utveckling och spridning av verktyg och metoder,
vissa utredningsinsatser samt utbildning om
energieffektiv teknik. Anslaget får även användas
för provning, märkning och certifiering av
energikrävande utrustning.

Med anledning av förslaget i budgetpropositionen
(finansplanen s. 225) om en särskild
investeringsstimulans för energi- och
miljöinvesteringar i offentliga lokaler föreslår
regeringen att anslaget utökas med 30 miljoner
kronor för att finansiera de tillkommande
administrationskostnaderna vid de berörda
myndigheterna. Enligt förslaget skall
Energimyndigheten, Boverket, Skatteverket och
länsstyrelserna administrera stödet.
Regeringen föreslår även att bemyndigandet om
ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till
100 miljoner kronor för år 2006 och 80 miljoner
kronor för år 2007.

Motionerna

En besparing på anslaget med 30 miljoner kronor
föreslås i Moderata samlingspartiets motion
2004/05:N375. Motionärerna erinrar om att anslaget
bl.a. omfattar administrationskostnader knutna till
den särskilda investeringsstimulans som regeringen
föreslår för energi- och miljöinvesteringar i
offentliga lokaler. Förslaget till besparing
motsvarar regeringens uppskattning av den ökade
administrationskostnaden, då motionärerna motsätter
sig denna investeringsstimulans.

I Folkpartiets motion 2004/05:N309 föreslås en
besparing på anslaget med 83 miljoner kronor.
Kristdemokraterna föreslår i motion 2004/05:N410
att anslaget minskas med 50 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag och förordar
samtidigt en översyn av de olika
energirådgivningsfunktioner som finns i kommunerna.
Det betonas dock att det är angeläget att
energirådgivning fortsatt bedrivs i kommunerna.
Sänkningen motiveras med att anslaget höjts kraftigt
under de senaste åren utan att en nödvändig översyn
av verksamhetens organisation gjorts.

Teknikupphandling och marknadsintroduktion
(35:3)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 85
miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag till teknikupphandling för att
utveckla och introducera ny energieffektiv teknik på
marknaden samt kompletterande stöd till
marknadsintroduktion av energieffektiv teknik. För
att täcka in alla led i detta arbete ges även
kompletterande stöd för marknadsintroduktion av
energieffektiv teknik, t.ex. för expansion av
fjärrvärmenäten. Vidare omfattar anslaget
informations-, utvecklings- och
demonstrationsinsatser avseende konvertering mellan
olika system för uppvärmning. Anslaget används även
för stöd till investeringar i solvärme och
genomförande av EG-rättsakter inom
energieffektiviseringsområdet och därtill hörande
metod-, utvecklings- och utredningsarbete.

Regeringen föreslår även att det statliga stödet
till investeringar i solvärme förlängs i ytterligare
tre år, under perioden 2005-2007. Stödet får för
perioden sammanlagt högst uppgå till 25 miljoner
kronor. Sedan år 2000 har 50 miljoner kronor satsats
på ett särskilt investeringsstöd för solvärme.
Efterfrågan på stödet har ökat under senare tid och
regeringen bedömer att stödet bidragit till att öka
intresset för denna uppvärmningsform.
Regeringen föreslår även att bemyndigandet om
ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till
65 miljoner kronor för år 2006 och 65 miljoner
kronor för år 2007.

Motionerna

Anslaget avvisas i sin helhet i motion 2004/05:N375
(m). Vidare förordas att riksdagen avslår
regeringens förslag till bemyndigande för detta
anslag. Det stöd som anslaget omfattar menar
motionärerna innebär stöd till vissa utvalda
energiformer som regeringen anser bör gynnas.
Motionärerna å sin sida anser att olika energiformer
skall konkurrera på lika villkor. De föreslår även
att riksdagen avslår regeringens förslag till
godkännande av fortsatt stöd till solvärme.

I motion 2004/05:N309 (fp) föreslås en besparing
på anslaget med 43 miljoner kronor.
Att det är rimligt med en besparing på anslaget
med 20 miljoner kronor sägs det i motion
2004/05:N410 (kd). Motionärerna framhåller samtidigt
att de ser positivt på den del som syftar till
marknadsföring av solvärme.

Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft
(35:4)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 100
miljoner kronor.

Anslaget får användas för bidrag till
teknikutveckling och marknadsintroduktion av
storskaliga vindkraftstillämpningar.

Förordningen (2003:564) som reglerar bidragen
under anslaget kunde till följd av fördröjningar,
med anledning av Europeiska kommissionens
godkännande om statsstödsreglerna, träda i kraft
först i oktober 2003. Förseningen i ikraftträdandet
förklarar huvudsakligen det uppkomna
anslagssparandet, vilket år 2003 uppgick till 48,5
miljoner kronor. Stödutbetalningarna väntas dock
komma i gång under hösten 2004, då Energimyndigheten
förväntas fatta beslut om huvuddelen av stödet.
Regeringen föreslår även att bemyndigandet om
ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till
90 miljoner kronor för år 2006 och 50 miljoner
kronor för år 2007.

Motionerna

Anslaget avvisas i sin helhet i motion 2004/05:N375
(m). Vidare förordas att riksdagen avslår
regeringens förslag till bemyndigande för detta
anslag. Det stöd som anslaget omfattar menar
motionärerna innebär stöd till vissa utvalda
energiformer som regeringen anser bör gynnas.
Motionärerna å sin sida anser att olika energiformer
skall konkurrera på lika villkor.

Även i motion 2004/05:N309 (fp) yrkas avslag på
hela anslagsbeloppet.
Att anslaget höjts kraftigt sedan föregående år
konstateras i motion 2004/05:N410 (kd). Motionärerna
menar att anslaget bör ha en mer jämn fördelning
över tiden för att understryka vikten av stabilitet
i energipolitiken och förordar därför en minskning
av anslaget med 30 miljoner kronor i förhållande
till regeringens förslag.
I motion 2004/05:Bo276 (kd) föreslås - utan att
något belopp anges - att medel bör anslås för
forskning om vindkraft, både beträffande
kostnadseffektivitet och design. Motionären menar
att mer resurser bör satsas på forskning för att
utveckla vindkraftverken och få dem mer
kostnadseffektiva. Vidare bör designen av
vindkraftverken utvecklas för att minska påverkan på
landskapsbilden.

Energiforskning (35:5)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 440
miljoner kronor.

Anslaget används för att finansiera forsknings- och
utvecklingsinsatser inom energiområdet. Vidare får
anslaget användas för bidrag för att främja
utvecklingen av teknik som baserar sig på förnybara
energislag och effektiv energianvändning i
industriella processer i försöks- eller
fullskaleanläggningar. Anslaget används även för
vissa utrednings- och utvärderingsinsatser inom
energiområdet samt svenskt och internationellt
forsknings- och utvecklingssamarbete.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om
ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till
446 miljoner kronor för år 2006 och 446 miljoner
kronor för perioden 2007-2009.

Motionerna

Kristdemokraterna förordar i motion 2004/05:N410 en
minskning av anslaget med 25 miljoner kronor med
hänvisning till att ett nytt anslag föreslås för
solcells- och vätgasenergiforskning.

I motion 2004/05:N365 (kd) sägs att regeringens
förslag till anslag för Energiforskningen
sammantaget innebär en minskning på årsbasis med
drygt 50 %, från 924,8 miljoner kronor år 2004 (för
anslagen Energiforskning, Energiteknikstöd och
Introduktion av ny energiteknik) till 440 miljoner
kronor år 2005. Motionärerna gör bedömningen att
regeringens budgetförslag kommer att medföra en rad
allvarliga negativa konsekvenser. För det första
kommer förutsättningarna för svenskt näringsliv att
konkurrera inom området och ligga långt framme
internationellt att försämras. För det andra hotas
den förtroendefulla samverkan mellan högskola och
näringsliv som under senare år byggts upp inom
energiforskning och miljörelaterad energiverksamhet.
För det tredje kommer möjligheten till ökad export
av teknik på områdena miljö, förnybar energi och
effektiv energianvändning att minska drastiskt. För
det fjärde kommer medverkan i samarbetet inom EU på
detta område att försvåras. För det femte kommer
försörjning och utveckling av kunskap, teknik och
kompetens för insatser inom energi- och
klimatområdet att minska kraftigt. För det sjätte
går det drastiskt minskade anslaget inte ihop med
målet att Sverige skall vara en ledande
forskningsnation. Slutligen innebär det att
förtroendet för regeringens energi- och miljöpolitik
kommer att svikta. Riksdagsuttalanden om ovanstående
förordas av motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

I propositionen föreslås även mål för insatserna
kring forskning, utveckling och demonstration på
energiområdet. Detta förslag hanteras i avsnittet om
mål för energipolitiken.

Energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser (35:6)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 20
miljoner kronor.

Anslaget avser insatser för att förbereda,
genomföra, utvärdera och utveckla metoder för s.k.
gemensamt genomförande och projekt rörande
mekanismen för ren utveckling. Vidare får anslaget
användas för utvecklingsinsatser avseende systemet
för handel med utsläppsrätter.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om
ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till
20 miljoner kronor för år 2006 och 20 miljoner
kronor för perioden 2007-2009.

Motionerna

I motion 2004/05:N410 (kd) yrkas avslag på hela
anslagsbeloppet. Motionärerna anser att tidigare
omfattande anslagssparanden gör att anslaget helt
bör sparas in.

Statlig prisgaranti elcertifikat (35:7)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 80
miljoner kronor.

Anslaget avser statlig prisgaranti för elcertifikat.
För att ge producenterna ett skydd mot alltför låga
certifikatpriser finns under en inledande period
(2003-2007) ett garantipris för elcertifikaten.
Prisgarantin utfaller emellertid först efter årets
slut. Under det första verksamhetsåret med
elcertifikatssystemet har prisgarantin inte behövt
utnyttjas.

Motionerna

Anslaget avvisas i sin helhet i motion 2004/05:N375
(m). Motionärerna påtalar att de motsatte sig
införandet av elcertifikatssystemet och att de anser
att detta system skall avskaffas då det är dyrt,
svåradministrerat och ineffektivt. Dessutom är
elcertifikatssystemet ett sätt för regeringen att
kringgå budgetlagens krav på bruttoredovisning.

Även i Folkpartiets motion 2004/05:N309 yrkas
avslag på hela anslagsbeloppet.

Ersättning för vissa kostnader vid avveckling
av en reaktor vid Barsebäcksverket (35:8)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 317,2
miljoner kronor.

Anslaget avser statens åtaganden om ersättning av
vissa merkostnader som uppstår till följd av att
driften av den första reaktorn i Barsebäcksverken
har upphört enligt det avtal som träffades mellan
staten, Sydkraft AB och Vattenfall AB. Ersättningen
skall täcka merkostnader för dels avställnings- och
servicedrift av den första reaktorn i
Barsebäcksverken, dels singeldrift av den andra
reaktorn. Ersättning lämnas längst t.o.m. år 2017.

Inga motioner har väckts rörande detta anslag.

Stöd för villaägare att byta bort
direktverkande el

Motionen

I Kristdemokraternas motion 2004/05:N410 föreslås
att 65 miljoner kronor anvisas till ett nytt
statligt anslag för stöd till villaägare som vill
byta bort direktverkande el. Det statliga bidraget
skall uppgå till 15 % av investeringskostnaden i ett
nytt eller kompletterande uppvärmningssystem för
husägare med direktverkande el som enda energikälla.
Det statliga bidraget får ej överstiga 15 000 kr per
villa.

Solcells- och vätgasforskning

Motionen

I Kristdemokraternas motion 2004/05:N410 föreslås
att 50 miljoner kronor anvisas ett nytt anslag för
forskning och utveckling av solcells- och
vätgasbaserade energisystem. Motionärerna framhåller
att Sverige har en framskjuten position när det
gäller forskning och utveckling på dessa båda
områden och att dessa tekniker kan komma att bli
mycket viktiga när det gäller den framtida
energiförsörjningen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ansluter sig till de av regeringen
framlagda förslagen till anslag och bemyndiganden i
budgetpropositionen. I motionerna 2004/05:N375 (m),
2004/05:N309 (fp) och 2004/05:N410 (kd) förordas
andra belopp än regeringen föreslagit för olika
anslag inom utgiftsområdet. Moderata samlingspartiet
vill göra besparingar på anslagen 35:2-4 och 7 med
295 miljoner kronor i jämförelse med regeringens
förslag. Folkpartiet föreslår en minskning med 356
miljoner kronor och de besparingar som förordas rör
anslagen 35:1-4 och 7. Kristdemokraterna hemställer
att besparingar görs på anslagen 35:1-6 samt
förordar att två nya anslag upprättas: dels ett
anslag för stöd till villaägare som vill byta bort
direktverkande el (65 miljoner kronor), dels ett
anslag för solcells- och vätgasforskning (50
miljoner kronor). Sammanlagt innebär förslagen en
minskning med totalt 55 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag.

Utskottet har genom ett yttrande - i form av ett
protokollsutdrag - till finansutskottet tillstyrkt
regeringens förslag till ramar för utgiftsområdet.
Av protokollsutdraget framgår att företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna tillstyrkte förslagen i respektive
partis motionsförslag. Riksdagen fattade nyligen
beslut (bet. 2004/05:FiU1) om ramarna för de olika
utgiftsområdena för nästa budgetår. Utskottets
utgångspunkt är således att ramarna för
utgiftsområdet för år 2005 är fastställda.
Av särskilda yttranden till föreliggande
betänkande framgår att företrädarna för de tidigare
nämnda partierna vidhåller sina förslag till ramar
för olika utgiftsområden och att de därför väljer
att avstå från att delta i beslutet om
anslagsfördelningen för utgiftsområde 21 Energi.
När det gäller regeringens förslag om fortsatt
stöd för solvärme under åren 2005-2007, delar
utskottet regeringens bedömning att stödet bidragit
till att öka intresset för denna uppvärmningsform.
Utskottet tillstyrker därför propositionen även i
denna del.
Utskottet övergår därmed till att kommentera några
i detta avsnitt berörda motioner.
I motion 2004/05:N365 (kd) anförs att regeringens
budgetförslag när det gäller energiforskning innebär
en drastisk minskning i förhållande till tidigare år
och att detta kommer att medföra en rad allvarliga
konsekvenser. Med anledning av detta vill utskottet
anföra följande. De fortsatta insatserna kring
forskning, utveckling och demonstration inom
energiområdet reduceras jämfört med den tidigare
programperioden bl.a. mot bakgrund av det
statsfinansiella läget. Samtidigt kan erinras om att
regeringen, tillsammans med samverkanspartierna,
gjort bedömningen att det finns möjligheter att
genom en mer fokuserad prioritering öka utnyttjandet
av resurserna. Enligt utskottets mening kan
utformningen av verksamheten utifrån en mera
strategiskt fokuserad prioritering minska
neddragningens följder vad gäller programmets
påtagliga resultat. Utskottet noterar samtidigt att
det parti motionärerna företräder har förordat
neddragningar för anslaget Energiforskning i
förhållande till regeringens förslag.
När det gäller förslaget i motion 2004/05:N410
(kd) om ett särskilt anslag för solcells- och
vätgasforskning vill utskottet erinra om att
Energimyndigheten redan i dag finansierar sådan typ
av verksamhet.
Beträffande vad som förordas om anslag för
vindkraft i motion 2004/05: Bo276 (kd) vill
utskottet påminna om de särskilda insatser som finns
för vindkraften.

Med det anförda tillstyrker utskottet de av
regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2005
för utgiftsområde 21. Likaså tillstyrks de övriga
här behandlade förslagen till riksdagsbeslut som
läggs fram i budgetpropositionen. Samtliga mot detta
stående motionsyrkanden avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Allmän inriktning av energipolitiken
(punkt 1)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ368
yrkandena 1, 6 och 7, 2004/05:MJ498 yrkande 7,
2004/05:N309 yrkande 1, 2004/05:N348 yrkande 4,
2004/05:N405 yrkandena 1, 3, 9 och 16, 2004/05: N410
yrkandena 2, 7 och 11 och 2004/05:N413 yrkande 10,
bifaller delvis motionerna 2004/05:MJ498 yrkande 8,
2004/05:N348 yrkande 11, 2004/05: N410 yrkandena 1,
10, och 17 och avslår motionerna 2004/05:U311
yrkandena 20 och 21, 2004/05:N220, 2004/05:N262,
2004/05:N273, 2004/05: N283, 2004/05:N296 yrkandena
1-3, 2004/05:N298 yrkandena 2-4 och 8, 2004/05:N307
yrkandena 4 och 16, 2004/05:N312, 2004/05:N337,
2004/05: N355 yrkande 1, 2004/05:N376, 2004/05:N377,
2004/05:N414 yrkande 11 och 2004/05:N421.

Ställningstagande

Vi anser att den politiska styrningen av
energipolitiken måste förändras på ett genomgripande
sätt. Den energipolitik som regeringen tillsammans
med sina stödpartier för präglas av en kortsiktighet
som missgynnar såväl konsumenter som producenter,
och den har skapat en bestående osäkerhet om de
långsiktiga villkoren för att investera i
industriell verksamhet.

Sverige har ett i grunden väl fungerande
energisystem. Genom landets goda tillgång på
vattenkraft och den framsynta kärnkraftspolitiken på
1950- och 1960-talen har vi en konkurrenskraftig
elproduktionsindustri. Den av regeringen förda
politiken undergräver emellertid dessa goda
förutsättningar. Förtidsavvecklingen av kärnkraft,
den s.k. gröna skatteväxlingen och en ogenomtränglig
röra av skatteregler, subventioner och andra
styrmedel, gör att energipolitiken varken främjar
god miljö eller säker försörjning av energi.
Regeringens linje, att avveckla den svenska
kärnkraften, har gjort Sverige till en nettoimportör
av el. Tidigare intäkter av elexport har bytts mot
kostnader för elimport samtidigt som sårbarheten i
det svenska energisystemet ökat. Den osäkerhet som
regeringen skapat har även ryckt undan grunden för
välbehövliga investeringar i ny energiproduktion.
Resultatet av den förda politiken har blivit att
elpriserna stigit och att hela samhällets
energiförsörjning hotas vid stark kyla eller vid
avbrott i någon del av elnätet.
Sverige behöver, i likhet med vad som lyfts fram i
motionerna 2004/05: N405 (m), 2004/05:N309 (fp) och
2004/05:N410 (kd), en ny och långsiktig
energipolitik. Det är vår uppfattning att
energipolitiken bäst främjas genom en fri
energiproduktion inom ramen för givna miljö- och
säkerhetskrav. Regeringens målflora på energiområdet
bör reduceras till ett övergripande mål om att
energipolitiken skall främja en säker och
konkurrenskraftig el- och energiförsörjning i hela
landet, samtidigt som all energiproduktion skall
klara högt ställda miljö- och säkerhetskrav i
enlighet med den generella miljöpolitiken. Det
första ledet innebär att energibeskattningen i
Sverige inte markant bör avvika från vad som gäller
i våra konkurrentländer och att osäkerheten inom
energipolitiken måste reduceras så att
kraftföretagen vågar investera i ny
produktionskapacitet. Det andra ledet innebär att de
miljö- och säkerhetskrav som ställs på olika typer
av kraftproduktion i största möjliga utsträckning
skall vara likartade.
Det är även vår mening att regeringen bör låta
utvärdera måluppfyllelsen av den förda
energipolitiken och analysera hur miljömålen kan nås
på mest kostnadseffektiva sätt.
Vi välkomnar en successiv omställning av det
svenska energisystemet till att bli ekologiskt
hållbart. En sådan omställning måste dock ske med
hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och ökad
sysselsättning. Samtidigt menar vi att de olika
energislagen måste klara konkurrensen på
energimarknaden utan omfattande subventioner. Det
system med elcertifikat som regeringen och dess
stödpartier drivit igenom för att främja
produktionen av förnybar el anser vi i grunden vara
felaktigt. Statsmakternas stöd bör i stället
koncentreras till forskning på energiområdet,
särskilt på lång sikt, samt till information och
andra insatser som minskar sökkostnaderna för
elkonsumenter eller påskyndar spridningen av ny
teknik. Även inom EU borde energiforskningen
uppmärksammas i högre utsträckning.
Det är även av stor vikt att arbetet med att skapa
en miljövänligare energiförsörjning drivs på ett
internationellt plan, såväl inom EU som i andra
forum. Flera av de miljöproblem som är kopplade till
energisektorn, däribland växthuseffekten, är globala
och kan endast lösas genom internationell samverkan.
Vi menar att regeringen saknar en samlad
klimatpolitisk strategi. För att begränsa
klimatutsläppen krävs en rad olika åtgärder,
däribland att förhindra en förtida avveckling av
kärnkraften.
Stängningen av Barsebäcksreaktorerna bidrar
negativt till växthuseffekten. I stället för att
driva linjen med en avveckling av kärnkraften borde
regeringen, som anförs i motion 2004/05:MJ368 (fp),
återkomma till riksdagen med en tidsplan för
avvecklingen av Sveriges beroende av fossila
bränsle.
När det gäller byggandet av
fusionsexperimentanläggningen ITER anser vi att
regeringen bör medverka till ett snabbt beslut om
lokaliseringen i enlighet med vad som anförs i
motion 2004/05:MJ498 (kd). Det är enligt vår mening
angeläget att byggandet av denna anläggning snarast
påbörjas.
Vidare måste energibeskattningen reformeras och
utformas så att det blir intressant att investera i
en utökad elproduktion. Sverige är i behov av ett
nytt energiskattesystem där skatter och
miljöavgifter utformas med hänsyn till omvärlden.
Ett nytt, långsiktigt energiskattesystem behövs för
att inte näringslivets konkurrenskraft skall
reduceras och för att tillväxten och
sysselsättningen inte ytterligare skall drabbas.
Vi anser även, i likhet med vad som anförs i
motion 2004/05:N348 (m), att den svenska
kraftvärmeproduktionen är eftersatt och behöver ges
villkor som förbättrar dess konkurrenskraft.
Regeringen måste också ta sitt ansvar och vidta
erforderliga åtgärder så att elbrist inte uppstår.
Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrks
nämnda motioner i berörda delar. Det sagda ligger
även i linje med vad som framförs i motion
2004/05:N413 (fp) och också den tillstyrks i här
aktuell del. Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks.

2. Allmän inriktning av energipolitiken
(punkt 1)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N307 yrkandena
4 och 16, 2004/05:N296 yrkandena 1-3, bifaller
delvis motion 2004/05:N298 yrkandena 2-3 och 8 och
avslår motionerna 2004/05:U311 yrkandena 20 och 21,
2004/05:MJ368 yrkandena 1, 6 och 7, 2004/05:MJ498
yrkandena 7 och 8, 2004/05:N220, 2004/05:N262,
2004/05:N273, 2004/05: N283, 2004/05:N298 yrkande 4,
2004/05:N309 yrkande 1, 2004/05:N312, 2004/05:N337,
2004/05:N348 yrkandena 4 och 11, 2004/05:N355
yrkande 1, 2004/05:N376, 2004/05:N377, 2004/05:N405
yrkandena 1, 3, 9 och 16, 2004/05:N410 yrkandena 1,
2, 7, 10, 11 och 17, 2004/05:N413 yrkande 10,
2004/05:N414 yrkande 11 och 2004/05:N421.

Ställningstagande

I likhet med vad som anförs i Miljöpartiets motion
2004/05:N307 anser jag att de avgöranden som
energipolitiken i dag står inför framför allt är
två, nämligen att minska miljöpåverkan och att
minska oljeberoendet. För att nå fram till en
hållbar försörjning av bl.a. el, värme, kyla och
drivmedel krävs en radikal minskning av användningen
av fossila bränslen och uran.

Vi befinner oss i flera avseenden vid ett vägskäl
när det gäller olja, gas, kärnkraft och torv. Jag
menar att energipolitiken i grunden måste förändras
för att ett ekologiskt samhälle skall möjliggöras.
Det svenska energisystemet bör enligt min
uppfattning därför genomgå en total omställning till
elproduktion baserad på förnybara energislag.
Målet för energipolitiken bör vara att, inom ramen
för en ekologiskt bärkraftig utveckling på kort och
lång sikt, skapa förutsättningar för att förse
landet med förnybar energi på ett sätt som medför
att näringslivet ges konkurrenskraftiga villkor och
hushållen får rimliga kostnader. Varje energislag
måste långsiktigt bära sina egna samhällsekonomiska
kostnader, inklusive risk- och miljökostnader. Genom
att anpassa energisystemet till vad som är
långsiktigt, ekologiskt hållbart skapas
förutsättningar i Sverige för såväl en robust
ekonomisk utveckling som en god social utveckling.
Samhällets behov av fossila bränslen - kol, olja
och fossilgas (naturgas) - bör successivt avvecklas
och ersättas med förnybara energikällor. Som ett led
i detta bör riksdagen besluta att begära att
regeringen att föreslår tydliga mål för en minskning
av oljeberoendet. Vidare bör regeringen ta fram
strategier för att minska den samlade förbrukningen
av oljeprodukter i alla sektorer, i enlighet med vad
som anförs i tidigare nämnda motion.
Det är även min uppfattning att kärnkraften bör
avvecklas då den är en farlig och icke förnybar
energikälla som inte hör hemma i ett modernt och
ekologiskt samhälle. Jag anser att kärnkraften kan
avvecklas samtidigt som nettoutsläppen av koldioxid
minskas. Detta kan göras genom effektivare
energianvändning och ett ökat nyttjande av vindkraft
och biokraftvärme. För den fortsatta
kärnkraftsavvecklingen skall marknadsekonomiska
styrmedel användas.
Det finns två principiella metoder att förändra
energisystemet så att ohållbara energikällor fasas
ut och mer hållbara fasas in. Den ena metoden är att
statsmakterna prissätter miljöförstöring och övriga
risker och belastar kärnkraft och fossil energi med
dessa kostnader. Det vill säga förorenaren betalar,
t.ex. genom miljöskatter eller genom administrativa
styrmedel. I takt med att den gamla elproduktionen
fasas ut, uppstår en efterfrågestyrd marknad för
förnybar kraft. Den andra metoden är att bestämma
vilka förnybara energikällor staten anser önskvärda,
t.ex. vindkraft, och att en utbyggnad drivs fram
genom reglerade priser eller reglerade kvantiteter.
Systemet med elcertifikat sällar sig till den
sistnämnda metoden och innebär att staten
kommenderar fram ett visst utbud av förnybar el. Det
ligger i linje med en svensk tradition, och det var
så vattenkraften och kärnkraften byggdes ut.
Jag menar att den förstnämnda metoden emellertid
är att föredra. Den är effektivare ur ett
samhällsekonomiskt perspektiv, eftersom den inte
leder till överutbyggnad av kraftsektorn. Samtidigt
är denna metod rättvisare, då den inte leder till
överdriven ersättning till vissa producenter, och
den står framför allt i tydligare relation till
målet. Mer kärnkraft och fossilkraft fasas ut genom
åtgärder som riktar sig direkt mot dessa än genom
åtgärder som främjar alternativen.
Som uppmärksammas i motion 2004/05:N296 (mp) bör
mer kraft inom ramen för samarbetet i EU ägnas åt
förnybar energi för området uppvärmning och kyla.
Över 40 % av medlemsländernas totala
energiförbrukning kan hänföras till detta område.
Regeringen bör aktivt arbeta för att denna fråga får
en högre prioritet inom EU. Det är viktigt att
Sverige tar initiativ och driver frågan om hur
forskning och standarder skall se ut och vilka mål
som skall gälla för arbetet. Det är även angeläget
att Sverige för egen del ökar insatserna när det
gäller detta område, inte minst beträffande
forskning och utveckling.
När det gäller energiforskning ligger Sverige i
framkant inom flera viktiga områden och det finns en
stor potential i t.ex. vågkraft, solceller, solvärme
och ny vindkraftsteknik. Vidare anser jag att en
satsning på miljöteknisk forskning inom
energiområdet skulle bidra till att stärka Sveriges
konkurrenskraft. Därom bör riksdagen göra ett
uttalande.
Som anförs i motion 2004/05:N298 (mp) är det
angeläget att Sverige, när det gäller den fortsatta
omställningen av energisystemet, tillvaratar de
kunskaper som finns och tar intryck från hur andra
länder har agerat. Det gäller inte minst vikten av
stabila villkor för omställningen av energisystemet.
Såväl forskare och produktutvecklare som investerare
måste få stabila villkor under en längre period än
som tidigare varit fallet.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks nämnda
motioner - helt eller delvis - i berörda delar.
Övriga här behandlade motioner avstyrks i
motsvarande delar.

3. Mål för användningen av biodrivmedel och
andra förnybara drivmedel (punkt 2)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen avslår proposition 2004/05:1
utgiftsområde 21 punkt 1 och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:N375 yrkande 1.

Ställningstagande

Vår grundläggande inställning är - i likhet med vad
som anförs i motion 2004/05:N375 (m) - att det är
fel att ställa upp kvantitativa mål för hur
energiproduktionen bör fördelas mellan olika
energislag. Målen bör i stället formuleras i termer
av miljöeffekter, och styrmedel bör utformas
därifrån. Däremot bör prioriteringar mellan olika
produktionsmetoder och energikällor, inom ramen för
strikta miljökrav, överlåtas åt medborgarna och
företagen. Därtill finner vi det inte heller
lämpligt att avvika från direktivets referensnivå om
2 %.

Vi menar därför att riksdagen, med bifall till
nämnda motion, bör avslå regeringens förslag om mål
för användningen av biodrivmedel och andra förnybara
drivmedel.

4. Mål för insatser kring forskning, utveckling
och demonstration på energiområdet (punkt 3)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen avslår proposition 2004/05:1
utgiftsområde 21 punkt 2 och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:N375 yrkandena 2, 3 och 5.

Ställningstagande

Vi anser att det är angeläget med forskning inom
energiområdet, särskilt långsiktig forskning, och
menar att det krävs att statsmakterna satsar på
energiforskning och energiteknisk utveckling.

När det gäller de mål som regeringen föreslagit
skall gälla för insatserna kring forskning,
utveckling och demonstration på energiområdet är vi
emellertid kritiska. Som vi tidigare redogjort för
är det vår uppfattning att energipolitikens
övergripande mål bör reduceras till att
energipolitiken skall främja en säker och
konkurrenskraftig el- och energiförsörjning i hela
landet, samtidigt som all energiproduktion skall
klara högt ställda miljö- och säkerhetskrav i
enlighet med den generella miljöpolitiken. Av detta
följer även vår åsikt att målet för insatserna kring
forskning och utveckling på energiområdet bör
utformas utifrån dessa övergripande mål. Genom ett
uttalande bör riksdagen klargöra detta för
regeringen.
Därtill är vi kritiska till att regeringen, enligt
vår mening, inte i någon större utsträckning
uppmärksammat de anmärkningar som lämnades av den
utredare som har haft i uppgift att granska och
utvärdera insatserna inom 1997 års långsiktiga
energipolitiska program (SOU 2003:80) när det gäller
målen för programmet. Enligt utredningen var målen
oprecist formulerade och svåra att följa upp.
Utredaren framhöll även att regeringen bör ta
initiativ till att skapa bättre förutsättningar att
följa upp och utvärdera resultaten från insatserna
och menade att såväl målen som systemen för
uppföljning bör utvecklas. Som tidigare redovisats
har även utskottet, i samband med bedömningar av
regeringens resultatredovisningar, påtalat vikten av
en ökad konkretion när det gäller målsättningen för
det långsiktiga programmet och att specifika
uppföljningsbara mål bör sättas upp. Att tillstå att
dessa synpunkter hörsammats av regeringen och att de
återspeglas i det förslag som nu förelagts riksdagen
kan knappast låta sig göras.
I detta sammanhang vill vi även tydliggöra vår
ståndpunkt när det gäller inriktningen. Enligt vår
mening måste energiforskningen vara internationellt
gångbar och den skall utvärderas professionellt.
Vi ställer oss härutöver frågande till den ordning
i vilken regeringen framlägger sina förslag. I
budgetpropositionen framläggs förslag dels rörande
det övergripande målet för insatserna, dels anslag
för år 2005 för verksamheten. Någon närmare
redogörelse för vilken inriktning verksamheten skall
ha har inte presenterats av regeringen. I
propositionen sägs endast att regeringen avser att
återkomma med förslag till den närmare utformningen
av det långsiktiga energipolitiska programmet, dvs.
först efter det att insatserna påbörjats. Ett
öppnare mandat än det som regeringen eftersträvar är
svårt att tänka sig.
Med hänvisning till det sagda tillstyrks motion
2004/05:N375 (m) i berörda delar. Regeringens
förslag om mål för insatserna kring forskning,
utveckling och demonstration på energiområdet
avstyrks.

5. Avvecklingen av kärnkraften (punkt 4)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 5. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N242 yrkande 5
i denna del, 2004/05:N309 yrkandena 3-5,
2004/05:N405 yrkandena 12 och 13 och 2004/05:N410
yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:MJ66 yrkande
6, 2004/05:N276 yrkande 1, 2004/05:N307 yrkande 9,
2004/05:N348 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N415 yrkande
1 i denna del och 2004/05:N420 yrkandena 1, 2 och 4.

Ställningstagande

Vi anser att beslutet om en förtida avveckling av
kärnkraften skall upphävas. Således delar vi den
uppfattning som framförs i bland annat motionerna
2004/05:N242 (fp), 2004/05:N306 (fp) och
2004/05:N405 (m).

Stängningen av Barsebäcks första reaktor har
medfört omfattande kostnader för skattebetalarna,
försämrat miljön och försvagat den svenska
försörjningstryggheten. Regeringens
avvecklingsplaner har också lett till en betydande
osäkerhet inom industrin beträffande den framtida
tillgången på el, vilket bl.a. har en stor negativ
inverkan när det gäller industrins
investeringsplaner. Kärnkraftsavvecklingen bidrar
även till att öka det svenska behovet av el
producerad av fossila bränslen. Kol- och oljebaserad
elproduktion både i och utanför Sveriges gränser
kommer att vara det som kompenserar bortfallet av el
när kärnkraften avvecklas. Till viss del kommer
bortfallet av den svenska kärnkraften även att
kompenseras av el från Finland, där arbetet med att
bygga en ny kärnkraftsreaktor pågår, genom den nya
kabel som Svenska kraftnät planerar att bygga.
Samtidigt som man vill avveckla kärnkraften i
Sverige vill regeringen således underlätta för
import av kärnkraftsproducerad el från Finland. Vi
kan bara konstatera att regeringen återigen synes
göra dubbelmoralen till en dygd.
Det är vår mening att kärnkraften bör utnyttjas
under sin tekniska och ekonomiska livslängd.
Kärnkraftsproduktion skall ske inom ramen för de
riktlinjer för hälsa, säkerhet och miljö som
statsmakterna ställer upp. Det finns enligt vår
mening i dag inga realistiska alternativ som inom
överskådlig framtid kan ersätta kärnkraften. Vi
anser därför att kärnkraften skall tillåtas att vara
kvar och utvecklas så länge högt ställda krav på
säkerhet kan garanteras. Riksdagens beslut om en
förtida avveckling av kärnkraften måste således
omprövas. Även de politiska hindren för en återstart
av Barsebäcks första reaktor måste avlägsnas.
Regeringens försök att nå en förhandlingslösning
med kraftindustrin om den fortsatta avvecklingen har
nu havererat. Att dessa förhandlingar inte
resulterat i en förtida avveckling av kärnkraften
ser vi visserligen som positivt, men regeringen och
dess stödpartier har deklarerat sin avsikt att gå
vidare med avvecklingsplanerna, då i första hand med
Barsebäcks andra reaktor, med hjälp av lagen om
kärnkraftens avveckling. Vi menar att denna lag över
huvud taget aldrig borde ha tillkommit och att den
därför, genom riksdagens försorg, omedelbart bör
avskaffas.
Beslutet om att stänga Barsebäcks första reaktor
fattades utan att de ekonomiska effekterna var
tillräckligt kända och med en total avsaknad av
miljökonsekvensanalyser och samhällsekonomiska
analyser. Vi anser att det är ett rimligt krav, som
anförs i motion 2004/05:N410 (kd), att regeringen
åtminstone för riksdagen redovisar konsekvenserna av
en fortsatt förtida avveckling av kärnkraften innan
ytterligare politiska beslut fattas om att ta
fungerande elproduktion ur drift. En sådan
redovisning bör i synnerhet omfatta de
samhällsekonomiska kostnaderna i form av minskad
sysselsättning och negativa miljöeffekter som en
avveckling skulle resultera i.
Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrks
nämnda motioner i berörda delar. Det sagda ligger
även i linje med vad som i aktuella delar anförs i
motionerna 2003/04:MJ66 (fp), 2004/05:N276 (m, kd),
2004/05:N415 (fp) och 2004/05:N420 (fp) som därför
kan anses helt eller delvis tillgodosedda och de
avstyrks därmed. Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks.

6. Avvecklingen av kärnkraften (punkt 4,
motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Jag anser att kärnkraften både bör och kan avvecklas
i en snabbare takt än vad som i dag sker.
Kärnkraften är inte en ekologiskt hållbar
energikälla och är betingad med ett stort antal
risker. Med kärnkraft finns risken för en stor
utsläppsolycka med extremt allvarliga konsekvenser.
Därtill produceras det avfall som är farligt i
hundratusentals år. Ett starkt beroende av
kärnkraften är även ett hot mot
försörjningstryggheten. Kärnkraften är också ett hot
mot internationell säkerhet genom att den är nära
förknippad med kärnvapen.

Enligt min mening kan, i likhet med vad som anförs
i motion 2004/05: N307 (mp), kärnkraften avvecklas
samtidigt som nettoutsläppen av koldioxid minskas.
Det kan möjliggöras genom en effektivare
elanvändning och ett större utnyttjande av vindkraft
och biokraftvärme.
När det gäller den andra Barsebäcksreaktorn är det
min uppfattning att villkoren för en stängning är
uppfyllda. Sedan år 2001, det ursprungliga året för
en stängning enligt avvecklingslagen, har
elförbrukningen minskat med 6 TWh. Samtidigt finns
det många alternativa energikällor. Bioenergin byggs
ut i snabb takt och det bör kunna ske en snabbare
utbyggnad av vindkraften. Fjärrvärme, fjärrkyla och
pellets kan även ersätta mer el.
Avvecklingen av kärnkraften skall i huvudsak ske
med ekonomiska styrmedel där riskerna och
föroreningarna i alla led prissätts. För den
fortsatta avvecklingen förordar jag därför olika
former av styrmedel. Däribland bör en lag mot
effekthöjningar i befintliga kärnkraftverk införas.
Effekthöjningar medför ett ökat beroende av
kärnkraft. De innebär till viss del även ökade
utsläpp vid en eventuell olycka och att mer avfall
produceras. Därtill bör säkerhetskraven för de
svenska kärnkraftverken höjas. Sverige har haft
oproportionerligt många allvarliga incidenter vid
kärnkraftverken. Dessa incidenter pekar på brister
både i säkerhetskulturen och i den maskinella
utrustningen. En trolig konsekvens av höjda
säkerhetskrav är att några reaktorer kommer att
ställas av relativt snart då det blir för kostsamt
att genomföra föreskrivna åtgärder. På sikt kommer
detta även att slå igenom för de reaktorer som är av
något nyare årsmodell.
Vidare anser jag, vilket även framhålls i den
tidigare nämnda motionen, att statens förhandlingar
med kärnkraftsindustrin inte är till gagn för den
fortsatta avvecklingen, då de förhindrar en
företagsekonomiskt motiverad nedläggning av
reaktorer. Så länge kraftindustrin förväntar sig
direkta ekonomiska kompensationer för att stänga
reaktorer kommer industrin att fortsätta driften av
reaktorerna även om dessa skulle gå med förlust. Det
är därför positivt att dessa förhandlingar nu
avbrutits. Kravet i motion 2004/05:N307 (mp) kan
därmed anses vara tillgodosett.
Med hänvisning till det anförda avstyrks samtliga
här aktuella motioner i berörda delar.

7. Folkomröstning rörande kärnkraften (punkt 5,
motiveringen)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman
(fp).

Ställningstagande

Vi delar den grundläggande uppfattning som ges
uttryck för i motionerna 2004/05:K294 (m) och
2004/05:K341 (m). Närmare ett kvartssekel har
passerat sedan folkomröstningen om kärnkraft ägde
rum år 1980. Alltsedan dess har det funnits en
osäkerhet om hur resultatet av denna folkomröstning
skall tolkas. Därtill har väljarkåren genomgått
betydande förändringar. Uppskattningsvis har 2,5
miljoner nya väljare tillkommit och 1,5 miljoner
väljare har avlidit. Arvet från 1980 års
folkomröstning verkar förlamande på svensk
energiförsörjning och, vad viktigare är, den reser
en principiellt viktig fråga, nämligen den om hur
länge riksdagen skall vara bunden av ett utslag i en
formellt rådgivande folkomröstning.

Att riksdagen i nuläget skall ta initiativ till
att genomföra en ny folkomröstning i
kärnkraftsfrågan kan vi emellertid inte stödja. Vår
mening är att det i första hand bör vara de
folkvalda i riksdagen som tar sitt ansvar för den
energipolitik som förs och fastställer att någon
kärnkraftsavveckling inte är aktuell.
Med det anförda avstyrker vi här aktuella
motioner.

8. Folkomröstning rörande kärnkraften (punkt 5)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 8. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:K294 och
2004/05:K341.

Ställningstagande

Jag delar den uppfattning som ges uttryck för i
motionerna 2004/05:K294 (m) och 2004/05:K341 (m).
Närmare ett kvartssekel har passerat sedan
folkomröstningen om kärnkraft ägde rum år 1980.
Alltsedan dess har det funnits en osäkerhet om hur
resultatet av denna folkomröstning skall tolkas.
Därtill har väljarkåren genomgått betydande
förändringar. Uppskattningsvis har 2,5 miljoner nya
väljare tillkommit och 1,5 miljoner väljare har
avlidit. Arvet från 1980 års folkomröstning verkar
förlamande på svensk energiförsörjning och, vad
viktigare är, den reser en principiellt viktig
fråga, nämligen den om hur länge riksdagen skall
vara bunden av ett utslag i en formellt rådgivande
folkomröstning. Vidare måste framhållas att det är
rimligt, då politikerna inte klarat av att lösa
frågan, att låta medborgarna avge sin uppfattning.

Jag menar, med hänvisning till det ovan sagda, att
riksdagen genom ett uttalande bör ta initiativ till
att det svenska folket ånyo får ta ställning till
frågan om kärnkraftens framtid genom att en
folkomröstning i frågan genomförs.
Med det anförda tillstyrks nämnda motioner.

9. Folkomröstning rörande kärnkraften (punkt 5,
motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

I riksdagen finns det en bred majoritet för att
kärnkraften skall avvecklas, även om det råder
delade meningar om i vilken takt. I den
folkomröstning som hölls i frågan år 1980 fick
folkets vilja komma till uttryck. Att avvecklingen
därefter dragit ut på tiden och upprepade gånger
kommit att framskjutas är jag den första att
beklaga. Att nu, som motionärerna gör, förorda en ny
folkomröstning i frågan anser jag emellertid vara
opportunt. Kärnkraften är inte en ekologiskt hållbar
energikälla och den är förenad med ett stort antal
risker. Att det under de senaste åren inte inträffat
någon olycka av större karaktär är ingen garanti för
att det inte kan hända igen. Om något sådant skulle
inträffa vore det nog inga problem med att finna en
total uppslutning bland medborgarna för en
snabbavveckling av kärnkraften.

Med hänvisning till det sagda avstyrks de båda här
aktuella motionerna.

10.Förbudet mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer (punkt 6)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6. Riksdagen antar det i bilaga 3 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ66 yrkande 5 i denna del,
2004/05:N242 yrkande 5 i denna del, 2004/05:N309
yrkande 6 och 2004/05:N405 yrkande 14.

Ställningstagande

Den svenska energiförsörjningen kommer under
överskådlig framtid att vara tvungen att förlita sig
på kärnkraften. Alternativa energikällor har många
positiva egenskaper, men de kommer inte inom
överblickbar tid att kunna ersätta kärnkraften.
Samtidigt har Sverige, för att kunna uppfylla de
internationella åtagandena som gjorts på
klimatområdet, inget annat val än att låta en
klimatvänlig energiform som kärnkraften spela en
viktig roll i energisystemet.

Vi anser att det inte finns några skäl till att ha
en bestämmelse som förhindrar byggandet av
kärnkraftsreaktorer i Sverige. Vi menar därför - i
likhet med vad som anförs i motionerna 2003/04:MJ66
(fp), 2004/05:N242 (fp), 2004/05:N309 (fp) och
2004/05:N405 (m) - att de politiska hindren för en
fortsatt och utvecklad användning av kärnenergi
måste tas bort. Lagstiftningen bör inte begränsa
denna möjlighet och kärntekniklagens förbud mot
uppförande av kärnkraftsreaktorer bör därför
upphävas.
Med det anförda tillstyrker vi nämnda motioner i
berörda delar.

11.Förbudet mot vissa förberedande åtgärder
(punkt 7)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

7. Riksdagen antar det i bilaga 4 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:MJ66 yrkande 5 i denna del,
2004/05:N203, 2004/05:N251, 2004/05:N309 yrkande 7,
2004/05:N405 yrkande 15, 2004/05:N410 yrkande 19,
2004/05:N415 yrkande 1 i denna del och 2004/05:N420
yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att riksdagen bör upphäva det s.k.
tankeförbudet (6 §) i kärntekniklagen. Bestämmelsen
har kritiserats från principiella utgångspunkter
alltsedan dess tillkomst och har uppfattats som
oförenlig med de principer om yttrande- och
tankefrihet som bör ligga till grund för all
lagstiftning.

Det är vår uppfattning att tankeförbudet har
skadliga effekter genom att det - om inte direkt så
indirekt - försvårar forskning på området. Detta
anser vi vara felaktigt. Förutsättningarna i Sverige
för forskning om nya principiella lösningar inom
kärnenergiområdet måste i stället förbättras. Det
gäller bl.a. forskning kring effektivare utnyttjande
av kärnbränsle, minimering av avfallsmängder,
transmutation av befintligt kärnavfall m.m. Svenska
kärntekniker och forskare skall inte tvingas till
att bli enbart passiva betraktare av den utveckling
som kan leda till resultat av stort intresse även
för vårt land. De bör i stället ges möjlighet att
bidra med sin kunskap.
Att tankeförbudet har en hämmande effekt på den
akademiska friheten har under en lång tid framförts
av från flera håll. Det har bl.a. uppmärksammats
genom det upprop till regeringen om dess avskaffande
som 102 svenska professorer och andra framstående
forskare gjorde hösten 1995. Även en utredning i
början av 1990-talet, som gjorde en översyn av
lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95),
förordade att förbudet skulle slopas. Bestämmelsen
har därtill ifrågasatts av såväl Statens
strålskyddsinstitut (SSI) och Statens råd för
kärnavfallsfrågor (KASAM) som Statens
kärnkraftinspektion (SKI). Även den av regeringen
tillsatta Kärnsäkerhetsutredningen förordade i sitt
betänkande om kärnkraftens säkerhet och strålskydd
(SOU 2003:100) att den aktuella bestämmelsen i
kärntekniklagen stryks. Utredningen motiverar detta
med att bestämmelsen ofta misstolkas som ett förbud
mot att bedriva forskning eller utveckling, även då
det gäller kärnsäkerheten. Detta ser vi som mycket
allvarsamt.
Förslag om slopande av tankeförbudet har
behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen.
En bidragande orsak till att förslagen har avvisats
torde vara att frågan har ansetts kopplad till den
vidare energipolitiska frågeställningen om
kärnkraftens framtid i Sverige. Något sådant samband
föreligger emellertid inte.
Riksdagen bör därför, med hänvisning till vad som
anförts, upphäva den aktuella bestämmelsen i
kärntekniklagen. Med detta tillstyrks i denna del
aktuella motionsyrkanden.

12.Vissa övriga frågor rörande kärnkraft
(punkt 8)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som mening
vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:N309 yrkande 8 och avslår
motion 2004/05:N425.

Ställningstagande

Det är vår mening att möjligheterna att utnyttja
värmen i kärnkraftverkens kylvatten bör utredas.
Denna värme kan exempelvis användas för fjärrvärme
till närliggande städer. I dag släpps stora mängder
värme från kärnkraftverkens kylvatten ut i havet
till ingen nytta. Riksdagen bör genom ett uttalande
tillse att denna fråga närmare granskas. Med det
anförda tillstyrker vi motion 2004/05:N309 (fp) i
här berörd del.

Motion 2004/05:N425 (s), med yrkande om förenklad
tillståndsprövning för höjning av termisk effekt vid
kärnkraftverk, bör inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida och den avstyrks således.

13.Vattenkraft (punkt 9, motiveringen)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Ställningstagande

Vattenkraften och kärnkraften står i dag för den
huvudsakliga elproduktionen i Sverige. Under år med
normal tillrinning kan vattenkraften och kärnkraften
sägas vardera svara för ungefär hälften av
elproduktionen. Vattenkraften är således en viktig
och miljövänlig energikälla som även framgent kommer
att spela en central roll för landets elförsörjning.
De möjligheter som finns att effektivisera
befintliga vattenkraftverk anser vi bör tillvaratas.
Vi anser emellertid inte att de orörda älvarna skall
få byggas ut.

Det system med elcertifikat som regeringen och
dess stödpartier drivit igenom för att främja
produktionen av förnybar el anser vi i grunden vara
felaktigt. Som vi i tidigare sammanhang påpekat,
bl.a. i samband med införandet av systemet, kan
systemet även kritiseras för att osynliggöra
subventioner till den förnybara elproduktionen genom
att kostnaden flyttas från statsbudgeten direkt till
elkonsumenterna. Ett ytterligare starkt argument mot
elcertifikatssystemet är att det omgärdas av
omfattande administration och byråkrati. Vid detta
står vi fast.
Med det anförda avstyrks motionerna 2004/05:N360
(kd) och 2004/05: N450 (s) i berörda delar.

14.Vattenkraft (punkt 9, motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Enligt min mening bör det inte ske någon utbyggnad
av vare sig storskalig eller småskalig vattenkraft
som innebär ytterligare åverkan på ekosystemen i
våra vattendrag. Miljöpartiet motsätter sig varje
utbyggnad av vattenkraften och är även av den
åsikten att vattenkraft inte skall komma i fråga för
elcertifikat. De skyddade älvarna måste förbli
skyddade, och småskalig vattenkraft innebär ofta en
skada på naturen som är utan proportion till nyttan
av tillskottet av el. Däremot finns det inte skäl
att förhindra en förnyelse av äldre teknik i de
befintliga kraftverken med villkor att detta inte
får negativa effekter på miljön. Under dessa
förutsättningar bör vattenkraften från de redan
utbyggda kraftverken användas så effektivt som
möjligt. Vattenkraften är således att betrakta som
färdigutbyggd i Sverige och det är min uppfattning
att de sista orörda älvarna och älvsträckorna bör
grundlagsskyddas.

Med det anförda avstyrks här aktuella
motionsyrkanden.

15.Naturgas (punkt 10)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 15. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:N405 yrkande 11
och avslår motionerna 2004/05:N259 yrkande 1,
2004/05:N265 yrkande 1, 2004/05:N275 yrkandena 1, 2
och 4, 2004/05:N287, 2004/05:N288, 2004/05: N302
yrkandena 1 och 2, 2004/05:N307 yrkandena 1 och 3,
2004/05:N328, 2004/05:N348 yrkande 5, 2004/05:N427
yrkande 1 och 2004/05:N449.

Ställningstagande

Naturgas är ett fossilt bränsle med tillhörande
utsläpp av koldioxid och andra miljöfarliga ämnen
och bör därför inte ersätta vare sig kärnkraft eller
vattenkraft. Däremot har naturgasen en roll att
fylla när det gäller att ersätta andra former av
fossila bränslen i form av olja eller kol. Vidare är
det vår inställning att naturgasen skall få växa på
egna meriter och att det är upp till energibolagen
att avgöra vad de vill satsa på. Vi anser inte
heller att statsmakterna skall engagera sig i
ekonomiskt stöd till en utbyggnad av infrastrukturen
för naturgas.

När det gäller villkoren för naturgasen ser vi
emellertid att den nu rådande ordningen bör
föranleda ett uttalande från riksdagens sida.
I likhet med vad som anförs i motion 2004/05:N405
(m) anser vi att det är viktigt att naturgasen,
givet sina miljömässiga och energimässiga
förutsättningar, ges samma villkor som andra
energiformer på den svenska marknaden. Ett skäl till
att naturgasutbyggnaden inte tagit fart i Sverige är
den rådande politiska osäkerheten på energiområdet.
Därtill har det funnits en osäkerhet om hur
naturgasen kommer att behandlas vid tilldelningen av
utsläppsrätter när handeln med dessa kommer i gång.
Införandet av handel med utsläppsrätter innebär att
koldioxidskatten behålls, men medan industrin i den
handlade sektorn får en nedsättning med 79 % får
kraftvärmeverk även fortsatt betala full
koldioxidskatt. Detta är ekvivalent med en
dubbelbeskattning, genom att företagen både måste
köpa utsläppsrätter och betala koldioxidskatt.
Vidare finns det skäl att närmare studera om
konkurrenssituationen på fjärrvärmemarknaden
otillbörligt missgynnar nybyggda kraftvärmeverk.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda
regeringen att agera i enlighet med vad som här
förordas. Därmed blir den nämnda motionen i berörd
del tillgodosedd och den tillstyrks. Övriga här
aktuella motionsyrkanden avstyrks.

16.Naturgas (punkt 10)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 16. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:N307 yrkandena 1
och 3 och avslår motionerna 2004/05:N259 yrkande 1,
2004/05:N265 yrkande 1, 2004/05:N275 yrkandena 1, 2
och 4, 2004/05:N287, 2004/05:N288, 2004/05:N302
yrkandena 1 och 2, 2004/05:N328, 2004/05:N348
yrkande 5, 2004/05:N405 yrkande 11, 2004/05:N427
yrkande 1 och 2004/05:N449.

Ställningstagande

Det är min uppfattning att alla icke uthålliga
energikällor förr eller senare måste avvecklas och
till denna kategori hör naturgas (eller fossilgas
som den rätteligen bör benämnas). Med den
utgångspunkten är det, enligt min mening,
oacceptabelt med investeringar i dyr infrastruktur
för naturgasdistribution. Det skulle bli som med
kärnkraften, dvs. att man "bygger fast sig" i en
långsiktigt ohållbar lösning. Trots
avvecklingsbeslutet tycks det vara näst intill
omöjligt för regeringen att avveckla kärnkraften.
Samma problem uppkommer den dag naturgasen skall
fasas ut. Stora investeringar är utan tvekan svåra
att backa ur även om det inte är staten som har
stått för investeringskostnaden. Det blir ändå dyrt
om regeringen tvingas ta till tvångsmedel.

En stor utbyggnad av naturgasnätet är inte heller
förenligt med de av riksdagen beslutade klimatmålen,
då en sådan utbyggnad skulle innebära att de svenska
klimatgasutsläppen dramatiskt kommer att öka. Enligt
det klimatstrategiska beslut som riksdagen fattade
år 2002 är målet att halvera utsläppen av
växthusgaser till år 2050. Att nå detta mål blir i
det närmaste omöjligt med en stor utbyggnad av
naturgasnätet.
Riksdagen bör därför, med hänvisning till här
anförda skäl, genom ett tillkännagivande tydliggöra
att en stor utbyggnad av infrastrukturen för
naturgas är oförenlig med de av riksdagen beslutade
klimatmålen. Uttalandet bör även klargöra att en
utbyggnad av naturgasen inte skall tillåtas att
spela någon roll för avvecklingen av kärnkraft i
Sverige.
Med det sagda tillstyrks motion 2004/05:N307 (mp)
i berörda delar. Övriga här aktuella motioner
avstyrks i motsvarande delar.

17.Vindkraft (punkt 11)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 17. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N348 yrkandena
9 och 10 och 2004/05:N390 yrkandena 1, 2, 6 och 7
och avslår motionerna 2004/05:N214 yrkandena 1 och
2, 2004/05:N250, 2004/05:N329 och 2004/05:N380.

Ställningstagande

Vår grundinställning är att den svenska
energiproduktionen måste baseras på jämlik
konkurrens för redan etablerade produktionstekniker.
En utbyggnad av vindkraften bör därför ske på
vindkraftens egna meriter och inte med hjälp av
löpande driftssubventioner. På sikt blir det
ohållbart att ha en allt större andel av
energiproduktionen som är beroende av stöd eller
kvoter för att leverera el. Vindkraften måste,
liksom övrig elproduktion, bära sina egna
produktionskostnader. Vi anser därför att de
subventioner som finns för vindkraften dels direkt
via statsbudgeten, dels från konsumenterna genom
elcertifikatssystemet bör avskaffas. Riksdagen bör
även besluta att avskaffa det nationella
planeringsmål för vindkraft som införts. Etablering
av vindkraft skall inte heller främjas genom att
vissa områden hävdas som riksintressen. Såväl det
nationella planeringsmålet som arbetet med att utse
områden av riksintresse för elproduktion från
vindkraft hör hemma i ett planekonomiskt samhälle
som vi inte vill ha.

Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrks
motionerna 2004/05:N348 (m) och 2004/05:N390 (m).
Det sagda ligger även i linje med vad som anförs i
motion 2004/05:N250 (m) som kan anses tillgodosedd
och avstyrks. Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks.

18.Vindkraft (punkt 11)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 18. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2004/05:N329
och 2004/05:N380 och avslår motionerna 2004/05:N214
yrkandena 1 och 2, 2004/05:N250, 2004/05:N348
yrkandena 9 och 10 och 2004/05:N390 yrkandena 1, 2,
6 och 7.

Ställningstagande

Det är min mening att energisystemet måste genomgå
en total omställning till elproduktion baserad på
förnybara energislag. Vindkraften har en viktig roll
att fylla när det gäller att ersätta elproduktion
baserad på kärnkraft och fossila bränslen. Jag anser
därför att vindkraften måste ges stabila ekonomiska
förutsättningar, genom elcertifikatssystemet eller
på annat sätt, så att byggandet av vindkraftverk kan
ta fart i Sverige.

Med nuvarande elcertifikatspriser är det lönsamt
att bygga vindkraftverk. Trots detta byggs det inte
särskilt mycket ny vindkraft. Detta beror delvis på
att certifikaten bara sträcker sig fram till år
2010, varför det råder en stor osäkerhet om framtida
priser. Elcertifikatssystemet saboteras dessutom av
att flera kraftproducenter, däribland statliga
Vattenfall AB, valt att betala böter i stället för
att köpa elcertifikat. En översyn av
elcertifikatssystemet pågår för närvarande och jag
förordar en kraftig höjning av bötesbeloppet och en
förlängning av certifikatssystemet med ökad
kvotplikt efter år 2010 för att avvärja nämnda
problem.
Vindkraften är inte bara beroende av stabila
ekonomiska förutsättningar. Ett minst lika stort
problem är långa handläggningstider och
oförutsägbara resultat av planprocessen. Jag anser
därför att det skyndsamt bör utredas vad som kan
göras för att få en snabbare, enklare och mer
förutsägbar prövning utan att detta går ut över
natur- och kulturvårdsintressen och de närboendes
rättigheter.
Jag anser även att ett kompetenscentrum för
vindkraft bör inrättas. Detta kompetenscentrum bör
bistå med fackkompetens inom plan-, bygg-, energi-,
miljö-, naturvårds- och kulturminnesvårdsområdena.
Det är lämpligt att centrumet lokaliseras vid en
högskola för att därigenom kunna nyttiggöra
högskolekompetens på området. Sådan kompetens finns
bl.a. på Gotlands högskola.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda
regeringen att agera i enlighet med vad som här
förordas. Därmed blir motionerna 2004/05:N329 (s)
och 2004/05:N380 (c) tillgodosedda.

19.Torv (punkt 12)

av Per Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp), Eva
Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Krister
Hammarbergh (m) och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 19. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:N307 yrkande 7 och
avslår motion 2004/05:N299.

Ställningstagande

Det är vår uppfattning att torven inte bör behandlas
som ett förnybart bränsle. Torv är ett fossilt,
koldioxidemitterande bränsle, och klassificeras som
ett sådant av såväl EU som OECD och FN:s klimatpanel
(IPCC). Av denna anledning bör torven behandlas som
ett fossilt bränsle. Om dagens särbehandling, genom
elcertifikat och koldioxid- och energiskatter, av
torven upphör kommer torven, enligt vår mening, till
allra största delen att ersättas med biobränslen.

Riksdagen bör, med hänvisning till det anförda,
genom ett uttalande tydliggöra sin mening för
regeringen att torv framgent skall behandlas som ett
fossilt bränsle vad gäller såväl elcertifikat som
energi- och koldioxidbeskattning. Därmed tillstyrks
motion 2004/05:N307 (mp) i berörd del.

20.Solenergi (punkt 13, motiveringen)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman
(fp).

Ställningstagande

Det är vår uppfattning att statsmakterna bör stödja
forskning och utveckling på energiområdet. Sverige
har en framskjuten position vad gäller forskning och
utveckling rörande solcellsbaserade energisystem.
Denna position bör tillvaratas. Vi motsätter oss
dock omfattande statliga bidrag som löpande
subventioner till gammal, befintlig teknik. Enligt
vår mening finns det heller inga skäl att behålla
stora subventionssystem för produktion av viss el,
vare sig i form av traditionella stöd via
statsbudgeten eller genom tvingande subventioner via
elcertifikat.

Med anledning av vad som sägs i motion
2004/05:N441 (mp) vill vi uttrycka vår åsikt att
prioriteringar mellan olika områden i första hand
skall avgöras av ansvarig myndighet utifrån de
övergripande riktlinjer som riksdagen fastställer.
Med det anförda avstyrks samtliga motioner i
berörda delar.

21.Solenergi (punkt 13, motiveringen)

av Maria Larsson (kd).

Ställningstagande

Svenska forskare intar en tätposition vad gäller
forskning och utveckling av solcellsbaserade
energisystem, och den forskning kring och utveckling
av kompletta komponentsystem som bedrivs vid
Ångström Solar Center vid Uppsala universitet bedöms
vara världsledande. Denna position anser jag måste
tillvaratas.

Solcellsel bedöms kunna svara för 5 % av Sveriges
elkonsumtion om drygt tio år. Internationellt satsas
stora summar på solcellsproduktion, både när det
gäller den konventionella tekniken och på forskning
för att ta fram ny teknik. Som redogjorts för i
Kristdemokraternas kommittémotion 2004/05:N410 är
solcellsel en viktig framtida energikälla i ett mer
decentraliserat och småskaligt energisystem än det
vi har i dag. Av nämnda skäl förordar
Kristdemokraterna att ett särskilt anslag till stöd
för forskning och utveckling av solcells- och
vätgasbaserade energisystem införs. Dessa tekniker
kan komma att bli mycket viktiga när det gäller den
framtida energiförsörjningen. De krav som framförs i
här aktuella motioner kan jag emellertid inte ställa
mig bakom.
Med det anförda avstyrks samtliga här behandlade
motioner i berörda delar.

22.Solenergi (punkt 13)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 22. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N298 yrkande 1
och 2004/05:N307 yrkandena 14 och 15 och avslår
motion 2004/05:N441.

Ställningstagande

Solenergins stora potential när det gäller
energiförsörjningen och omställningen av
energisystemet behöver tillvaratas.

Solvärme är en strategisk teknik som även framgent
behöver statligt stöd. Det är därför positivt att en
förlängning av det stöd som för närvarande ges har
föreslagits i budgetpropositionen. Stödet syftar
dels till att främja användningen av solvärmeteknik
för uppvärmning av bostäder, dels till att främja
utvecklingen av mer kostnadseffektiv solvärmeteknik.
Enligt nuvarande bestämmelser får det stöd som
lämnas till en och samma fastighet uppgå till högst
250 000 kr. Det är emellertid min uppfattning att
storskalig solvärme missgynnas genom att det inte
går att söka bidrag över det angivna beloppet.
Solvärme kan framför allt bli av betydelse genom mer
storskaliga tillämpningar, dvs. för fjärrvärme och
liknande. Större anläggningar behöver därför också
stöd, även om de inte kan erhålla lika mycket per
kilowattimme och år som den småskaliga solvärmen
får. I likhet med vad som framförs i motion
2004/05:N307 (mp) bör riksdagen därför göra ett
uttalande om att solvärmestödet vid lämpligt
tillfälle utvidgas till att gälla även storskalig
solvärme genom att det maximala bidraget per projekt
höjs från dagens nivå.
Därtill anser jag att regeringen bör tillsätta en
solvärmeutredning med uppgiften att föreslå åtgärder
som leder till en snabbare och mer långsiktig
utbyggnad av solvärmen i Sverige. Utredningen skall
bl.a. hämta intryck från det arbete som görs i
Österrike och Tyskland på detta område.
Slutligen avstyrker jag av budgettekniska skäl
yrkandet i motion 2004/05:N441 (mp) rörande
forskningen vid Ångström Solar Center.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks
motionerna 2004/05:N298 (mp) och 2004/05:N307 (mp) i
berörda delar medan motion 2004/05:N441 (mp)
avstyrks.

23.Värmepumpar (punkt 14)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 23. Därmed
bifaller riksdagen delvis motion 2004/05:N347
yrkande 1 och avslår motion 2004/05:N322.

Ställningstagande

Antalet värmepumpar i det svenska energisystemet har
under flera år ökat markant. Bara under årets första
nio månader har antalet värmepumpar i Sverige,
baserat på försäljningssiffrorna, ökat med drygt
10 %. Denna strukturella förändring kan, som vi ser
det, få konsekvenser för effektförbrukningen vid
elförbrukningstoppar i samband med mycket kallt
väder. Värmepumparna dimensioneras för att klara
husets värmebehov under större delen av
eldningssäsongen, men de klarar inte att täcka hela
värmebehovet under de kallaste dygnen. Värmebehovet
måste då täckas av tillsatsenergi, vanligen genom en
elpatron som finns installerad i systemet.

Som tidigare redovisats har Svenska kraftnät
påpekat att nettoeffekten på den totala
energianvändningen vid kall väderlek av den
ökande användningen av värmepumpar inte är
klarlagd. Detta uppfattar vi som ett
problem. Riksdagen bör därför, genom ett
uttalande, anmoda regeringen att vidta
lämpliga åtgärder för att tillse att dessa
oklarheter undanröjs. Det sagda ligger
delvis i linje med vad som anförs i motion
2004/05:N347 (mp) i här berörd del som
därmed kan anses tillgodosedd och den
tillstyrks. Motion 2004/05:N322 (v)
avstyrks.

24.Värmepumpar (punkt 14)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 24. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:N347 yrkande 1 och
avslår motion 2004/05:N322.

Ställningstagande

Marknaden för värmepumpar har under de senaste åren
växt explosionsartat. Jag anser att den snabba
expansionen av användningen av värmepumpar sker utan
att nödvändiga kunskaper om effekterna av detta
finns. En utredning därom anser jag därför
nödvändig.

I många fall leder installationen av en värmepump
till en betydande energibesparing. I andra fall kan
effekten bli den motsatta och förbrukningen av
miljöskadlig energi kan även öka. Det finns ett
antal frågor som kräver en närmare analys. Jag vill
i detta sammanhang nämna följande.
Som energikälla för värmepumpen används i dag
uteslutande el. Det betyder att vid övergång från
oljepanna till värmepump sker i praktiken en
konvertering till eluppvärmning. Detta står i strid
mot intentionerna i den förda energipolitiken, där
minskad elanvändning utgör en viktig del.
En omfattande installation av värmepumpar kan även
bidra till att utbyggnaden av fjärrvärme till
villaområden försvåras.
Installationen av värmepumpar kan även ha
miljöeffekter som i dag inte är klarlagda. Det kan
t.ex. handla om effekterna på grundvattenföringen
och grundvattenkvaliteten.
Det i mina ögon allvarligaste problemet är det
kvarstående och delvis förstärkta effektproblemet
som värmepumparna kan bidra till. För att hålla nere
investeringskostnaderna dimensioneras värmepumparna
för att klara 80-90 % av värmebehovet och 50-60 % av
effektbehovet. Det innebär att värmepumpen kan klara
hela husets värmebehov under större delen av
eldningssäsongen, men att den under de kallaste
dygnen inte klarar av att täcka hela värmebehovet.
Värmebehovet måste då täckas av tillsatsenergi,
vanligen genom en elpatron som finns installerad i
systemet. Att värmepumparna inte klarar av
energiförsörjningen vid effekttoppar får flera
allvarliga konsekvenser såsom ett ökat behov av
elproduktion på marginalen (ofta kolkondens), lägre
systemverkningsgrad och problem i de lokala elnäten.
Även Svenska kraftnät har, som tidigare
redovisats, påpekat att nettoeffekten på den totala
energiförbrukningen vid kall väderlek av den ökande
användningen av värmepumpar inte är klarlagd.
Med hänvisning till det sagda föreslår jag att
riksdagen, med bifall till motion 2004/05:N347 (mp),
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
ovan anförts.

25.Etanolproduktion (punkt 15, motiveringen)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Krister Hammarbergh (m) och Hans Backman
(fp).

Ställningstagande

I de här aktuella motionerna efterfrågas
riksdagsuttalanden om vikten av fortsatt forskning
och praktisk tillämpning av energi- och
drivmedelsframställning ur spannmål och skogsråvara.
Med anledning av dessa motioner vill vi anföra
följande. Energiforskningen måste vara
internationellt gångbar och professionellt
utvärderad. Det betyder att ideologiskt motiverade
projekt, såsom bl.a. etanolforskning, bör
nedprioriteras. Prioriteringarna inom
energiforskningen ska styras av forskarsamhället och
inte av politiska nycker. Fokus måste vara på
energiformer som är miljömässigt gynnsamma och som
kan förväntas bli kommersiellt gångbara.

När det gäller frågan om etablering eller fortsatt
drift av fabriker för produktion av bioetanol är
detta i första hand en fråga för näringslivet att ta
ställning till. Det stöd som Sverige kan ge till
inhemsk produktion av biodrivmedel måste följa de
regler som finns för statligt stöd och för
internationell handel, däribland EG-föredragets
regler kring statligt stöd.
Med det sagda avstyrks samtliga i detta avsnitt
behandlade motioner i berörda delar.

26.Etanolproduktion (punkt 15)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 26. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ370 yrkande
8 och 2004/05:N363 yrkande 1 och avslår motionerna
2004/05:N243 och 2004/05:N363 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser - i likhet med vad som anförs i motion
2004/05:MJ370 (c) - att det krävs en satsning på
forskning och utveckling för att visa vägen i
omställningen till ett hållbart transportsystem. De
alternativa fordonsbränslena och tekniken på området
ligger fortfarande bara i startgroparna och det
finns en enorm marknad för förnybara fordonsbränslen
och den teknikomställning som krävs i fordonen. När
det gäller t.ex. etanol ligger Sverige redan långt
framme och denna position bör behållas. Den stora
import av etanol som i dag sker visar att det finns
en stor efterfrågan och därmed en potential för
ytterligare satsningar på anläggningar som
framställer etanol. Potentialen för
etanoltillverkning i Sverige är, enligt min
bedömning, fem gånger så stor som dagens
tillverkning. Jag menar därför att det finns behov
av ytterligare fem fabriker för etanolframställning
ur spannmål, dvs. en fabrik i varje
spannmålsdistrikt. Därtill behövs även anläggningar
för etanolframställning ur cellulosa.

Det sagda ligger även i linje med vad som anförs i
motion 2004/05:N363 (c) som därmed i allt väsentligt
tillstyrks. Motion 2004/05:N243 (s) avstyrks.

27.Etanolproduktion (punkt 15, motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

I de här aktuella motionerna efterfrågas
riksdagsuttalanden om vikten av fortsatt forskning
och praktisk tillämpning av energi- och
drivmedelsframställning ur spannmål och skogsråvara.
Med anledning av dessa motioner vill jag anföra
följande. De prioriteringar som regeringen och
berörda myndigheter gör på detta område bör
kompletteras. Det är min uppfattning att det är
nödvändigt att prioritera forskningsinsatser kring
alternativa drivmedel så att inte de mest lovande
forskningsområdena, som exempelvis
syntesgasproduktion, försummas. Produktion av
syntesgas ur biomassa och olika typer av
restprodukter är en teknik som har en stor potential
för framtiden.

Jag vill i detta sammanhang erinra om den
gemensamma strategirapport om introduktion av
biodrivmedel på marknaden som Statens
energimyndighet, Vägverket och Verket för
innovationssystem (Vinnova) lämnade till
Näringsdepartementet i början av år 2002 med
rekommendationer om insatser på drivmedelsområdet.
Bland de förslag som myndighetsgruppen framlagt
finns rekommendationer om en satsning på
drivmedelsproduktion via syntesgas. Enligt vad som
sägs i rapporten behöver nuvarande
forskningsinsatser på alternativa drivmedel
kompletteras bl.a. med en syntesgassatsning.
Satsningen bör omfatta teknikutveckling,
demonstration och fullskaleanläggningar för
förgasning av biomassa.
Med det anförda avstyrks samtliga i detta avsnitt
behandlade motioner i berörda delar.

28.Statens energimyndighet (punkt 16)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation 28.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2004/05:N375 yrkande 4 och 2004/05:N405 yrkande
10 och avslår motion 2004/05:N307 yrkande 17.

Ställningstagande

Statens energimyndighet är central
förvaltningsmyndighet för frågor om användning och
tillförsel av energi. Energimyndigheten har sedan
den bildades år 1998 varit nätmyndighet enligt
ellagen med tillsynsansvar över monopoldelen av
elmarknaden, dvs. nätverksamheten. Myndigheten
utövar även tillsyn över naturgasmarknaderna enligt
naturgaslagen. Energimyndigheten skall även bevaka
och analysera elmarknaden samt ha rollen som
expertmyndighet avseende elhandelsfrågor.

Enligt vår uppfattning kräver en väl fungerande
elmarknad, förutom konkurrens i handel med el, även
en effektiv och tillförlitlig nätverksamhet.
Eftersom nätverksamheten inte är konkurrensutsatt är
det av avgörande betydelse att en effektiv tillsyn
av denna verksamhet fungerar. Hushållskundernas
totala elpris består, grovt sett, av en tredjedel
vardera av nätavgift, elpris och skatter. Det är
således endast en tredjedel av det totala elpriset
för en konsument som är utsatt för konkurrens, medan
den tredjedel som avser nätavgifter bestäms av en
monopolist. Energimyndigheten har i sitt
hittillsvarande tillsynsarbete varit alltför passiv.
Myndighetens tillsyn av nätföretagen måste skärpas,
och regeringen bör ge myndigheten befogenhet att, om
så erfordras, vidta tvingande åtgärder.
Vår uppfattning förstärks ytterligare genom den
rapport Statskontoret presenterade hösten 2003 om
effektivare tillsyn över energimarknaderna. Enligt
denna rapport har tillsynsuppgifterna inte haft en
tillräckligt stark ställning inom Energimyndigheten.
Detta ser vi som mycket allvarsamt. I rapporten
föreslås även inrättandet av en fristående
tillsynsmyndighet. Vi anser att denna fråga bör
övervägas.
Även när det gäller de konkurrensutsatta delarna
på energimarknaderna - produktion och försäljning av
energi - finns det vissa problem. Konkurrensverket
har bl.a. pekat på att korsägandet av kärnkraftverk
kan vara ett potentiell problem. Vidare har
Konkurrensverket påtalat andra potentiella
konkurrensproblem bl.a. när det gäller otillräcklig
separering av nätverksamhet, fjärrvärmeproduktion
m.m. och försäljning av el. Vi anser därför att det
också finns skäl att skärpa konkurrensövervakningen
inom energisektorn.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda
regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad som
här förordas. Därmed tillstyrks motionerna
2004/05:N375 (m) och 2004/05:N405 (m) i berörda
delar. Motion 2004/05: N307 (mp) avstyrks i här
berörd del.

29.Statens energimyndighet (punkt 16)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16
borde ha följande lydelse:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 29. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:N307 yrkande 17
och avslår motionerna 2004/05:N375 yrkande 4 och
2004/05:N405 yrkande 10.

Ställningstagande

Det är min uppfattning att effektivare
energianvändning är en förutsättning för ekologisk
hållbarhet. För att uppnå energieffektivisering
behövs en aktiv statlig politik. Genom aktiva
insatser kan nya produkter komma ut på marknaden,
redan befintliga produkter få ett snabbare
marknadsgenombrott, kunskap spridas och olika
marknadsbarriärer genombrytas.

Huvudansvaret för statens insatser rörande
energieffektivisering har i dag Statens
energimyndighet. Myndigheten har detta uppdrag som
en av många uppgifter. Därtill ansvarar myndigheten
för bl.a. övervakning och utredning av
energimarknader samt finansiering av forskning och
utveckling rörande energitillförselteknik.
Erfarenheten visar att det kan vara svårt ha många
och delvis motsatta intressen under samma tak. Jag
menar därför att en ny myndighet bör inrättas som
enbart ägnar sig åt energieffektivisering. Den nya
myndighetens huvuduppgift bör vara att åstadkomma
energieffektivisering genom aktiv
marknadsbearbetning. Genom att göra en åtskillnad
mellan de två perspektiven - det
tillförselorienterade och det användningsorienterade
- kan inombyråkratiskt kompromissande undvikas.
Därigenom får statsmakterna ett bättre
beslutsunderlag.
Som anförs i motion 2004/05:N307 (mp) är det
Miljöpartiets uppfattning att den nya myndighet för
energieffektivisering som vi förordar bör vara
underställd Miljödepartementet. Det är därför
glädjande att se att regeringen delvis har hörsammat
detta krav, vilket återspeglas i den omorganisation
som genomförts inom Regeringskansliet under hösten
2004. Enligt min uppfattning räcker det dock inte
med detta utan frågorna om energieffektivisering
måste i enlighet med de argument som jag här
redovisat särskiljas från de uppgifter som
Energimyndigheten har i övrigt. Riksdagen bör därför
göra ett uttalande för att tydliggöra sin
uppfattning för regeringen i denna fråga.
Med det anförda tillstyrks nämnda motion i berörda
delar. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

30.Svenska kraftnäts investeringsplan
(punkt 17)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation 30.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2004/05:N307 yrkande 10 och 2004/05:N350
yrkandena 1 och 2 och bifaller delvis
proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 9
och motion 2004/05:N389.

Ställningstagande

Jag anser - i likhet med vad som anförs i motionerna
2004/05:N307 (mp) och 2004/05:N350 (mp) - att
riksdagen inte kan godkänna byggandet av en ny
likströmskabel mellan Sverige och Finland. Byggandet
av denna kabel skall i första hand ses som en svensk
subvention till finsk kärnkraft.

Enligt min mening behövs inte denna kabel för att
uppfylla några svenska behov. Den är däremot av stor
vikt för den planerade nya kärnkraftsreaktorn i
Finland, och byggandet av kabeln kan ses som intimt
sammankopplat med byggandet av den finska reaktorn.
När den finska reaktorn drabbas av snabbstopp,
vilket kommer att inträffa kanske en gång per år,
kommer det finska nätet att utsättas för mycket
stora påfrestningar. Reservkraft kommer då att
behövas snabbt, och den skall då tas från Sverige.
När reaktorn å andra sidan är i drift kommer den att
generera ett väldigt stort tillskott av el som inte
alltid kommer att motsvaras av efterfrågan i
Finland. Då skall Sverige, via den planerade kabeln,
ta hand om överskottet.
Kabeln är även en dålig affär för Sverige och
kostnaderna om 2 miljarder kronor för dess byggande
kommer att få betalas av de svenska elkonsumenterna,
inklusive den elintensiva industrin, som kommer att
få högre nätavgifter.
Den information som Svenska kraftnät lämnat inför
utskottet bekräftar dessa farhågor.
I perspektivet av en framtida kärnkraftsavveckling
i Sverige är det helt bakvänt att ersätta svensk
kärnkraft med finsk kärnkraft. I stället bör Sverige
satsa på att bygga ut bio- och vindkraft.
Riksdagen bör därför, med bifall till nämnda
motioner, godkänna Svenska kraftnäts
investeringsplan för åren 2005-2007, med undantag
för den del som omfattar byggandet av en
likströmskabel mellan Sverige och Finland. Med
bifall till dessa motioner bör riksdagen även göra
ett uttalande med innebörden att en ny
likströmskabel mellan Sverige och Finland inte skall
byggas.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Mål för användningen av biodrivmedel och
andra förnybara drivmedel (punkt 2)

av Maria Larsson (kd).

Jag vill i detta sammanhang framhålla min
uppfattning att det är en nackdel att, som
regeringen i detta fall gör, bryta ut ett enskilt
mål och inte behandla det i ett större sammanhang.
För att möjliggöra för riksdagen att göra en samlad
bedömning hade det varit att föredra om detta mål
förelagts riksdagen tillsammans med den proposition
rörande Sveriges klimatpolitik som regeringen
aviserat under våren 2005.

2. Vissa övriga frågor rörande kärnkraft (punkt
8)

av Ingegerd Saarinen (mp).

När det gäller effekthöjningar vid kärnkraftverk
vill jag tydliggöra min inställning. De planer som
kraftindustrin har när de gäller uppgraderingar av
kärnkraftsreaktorerna kan komma att innebära att vi
har mer kärnkraft år 2010 än när kärnkraften ansågs
färdigutbyggd år 1986. Den effektutbyggnad som kan
ske är av två slag. Det ena innebär att man inte
höjer reaktoreffekten utan bara använder den
effektivare, genom effektivare generator, turbin och
värmeväxlare. Detta innebär en investering i
kärnkraft och ett ökat kärnkraftsberoende. Det andra
slaget av effekthöjning, en höjning av
reaktoreffekten, är än mer problematiskt. En sådan
höjning innebär att mer uran måste brytas, att mer
avfall bildas och att reaktorn även blir farligare.
Vid en olycka kan mer radioaktivitet spridas, och
tidsmarginalen från ett rörbrott till en härdsmälta
blir mindre. Regeringen måste därför tydligt markera
att den avser att avvisa alla krav på
effekthöjningar, så att kraftbolagen slutar planera
för effektutbyggnader.

3. Solenergi (punkt 13)

av Ingegerd Saarinen (mp).

När det gäller vad som anförs i motion 2004/05:N441
(mp) delar jag de synpunkter som där framförs. Den
forskning som bedrivs vid Ångström Solar Center är
världsledande och måste prioriteras. Om jag
emellertid skulle tillstyrka motionen skulle jag
avvika från den budgetöverenskommelse som träffats
mellan den socialdemokratiska regeringen,
Miljöpartiet och Vänsterpartiet för år 2005, då
motionen rör anslagen för nästkommande år. Av detta
skäl är jag nödd och tvungen att avstyrka den.

4. Värmepumpar (punkt 14)

av Maria Larsson (kd).

Med anledning av vad som förordas i motion
2004/05:N322 (v) rörande åtgärder för att främja
bergvärme och vad utskottet anfört i denna fråga
vill jag framhålla att jag är positiv till
investeringsbidrag riktade till villaägare för att
få dem att byta bort direktverkande el. Som
Kristdemokraterna har redogjort för i kommittémotion
2004/05:N410 tar uppvärmningen av bostäder och
lokaler i anspråk en alltför stor del av den el som
konsumeras i Sverige. Såväl samhället som de
enskilda hushållen är sårbara på grund av att så
många använder direktverkande el för uppvärmning. Av
detta skäl förordar Kristdemokraterna införandet av
ett stöd till villaägare för att underlätta för dem
att byta bort direktverkande el. Enligt detta
förslag skall det statliga bidraget uppgå till 15 %
av investeringskostnaden i ett nytt eller
kompletterande uppvärmningssystem för husägare med
direktverkande el som enda energikälla. Det statliga
bidraget får dock inte överstiga 15 000 kr per
villa.

5. Svenska kraftnäts investeringsplan (punkt
17)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Utskottet tillstyrker i betänkandet Svenska
kraftnäts investeringsplan, inklusive den del som
rör byggandet av en ny likströmskabel mellan Sverige
och Finland. Vi vill i detta sammanhang tydliggöra
vår uppfattning i denna fråga när det gäller den
svenska regeringens agerande. Den socialdemokratiska
regeringen har, tillsammans med sina stödpartier,
deklarerat att den avser att stänga Barsebäcks andra
reaktor redan under nästa år. Därmed kommer Sverige
att tvingas att importera ytterligare kol- och
oljekraft från Tyskland, Danmark och Polen samt,
framgent, kärnkraft från den planerade nya reaktorn
i Finland. Att regeringen samtidigt som den vill
avveckla fungerande svensk kärnkraft möjliggör för
en ökad import av el från den planerade finska
kärnkraftsreaktorn är i våra ögon ett tydligt
exempel på den dubbelmoral som den svenska
regeringen besitter.

6. Svenska kraftnäts investeringsplan (punkt
17)

av Lennart Beijer (v).

Utskottet har tillstyrkt regeringens förslag när det
gäller Svenska kraftnäts investeringsplan för
perioden 2005-2007, inklusive den del som omfattar
byggandet av en ny likströmskabel mellan Sverige och
Finland. Jag vill i detta sammanhang tydliggöra min
uppfattning i frågan. Från Vänsterpartiets sida har
vi, vilket framgår av kommittémotion 2004/05:N389
(v), påpekat att vissa omständigheter kring
byggandet av nämnda likströmskabel varit oklara. Det
har därför varit angeläget att utskottet närmare
granskat frågan. Som redogjorts för har företrädare
för Svenska kraftnät inför utskottet lämnat en
utförlig redovisning i ärendet. Det är min
uppfattning att Svenska kraftnäts redogörelse har
rätat ut de förutvarande oklarheterna som funnits.
Enligt den redovisning som lämnades finns det flera
skäl till att stärka överföringsförbindelserna
mellan de nordiska länderna. För det första minskar
det produktionskostnaderna eftersom den billigaste
anläggningen kan utnyttjas. För det andra ger det en
ökad försörjningstrygghet, t.ex. under torrår eller
vid stark kyla. För det tredje stärker det
driftsäkerheten i systemet. För det fjärde skapar
det bättre förutsättningar för förnybar energi,
särskilt för vindkraften.

Överföringen till Finland behöver, oavsett vilka
energislag som används, förstärkas. Redogörelsen har
enligt min mening således klarlagt de
frågeställningar som tagits upp i nämnda motion. Av
denna anledning har jag avstått från att tillstyrka
motionen.

7. Avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet
(punkt 19)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Som tidigare redogjorts för har Riksrevisionen
genomfört en granskning vad gäller statens uttag av
tvingande avgifter. Enligt denna granskning tar mer
än 100 statliga myndigheter tillsammans in drygt 11
miljarder kronor i intäkter från avgifter som är
tvingande bl.a. för medborgare och företag. De som
vill ta del av den statliga tjänsten har inget annat
val än att betala en avgift eftersom ingen annan än
staten tillhandahåller tjänsten. Riksrevisionen fann
att det råder många oklarheter och brister kring
tvingande avgifter och konstaterade att
avgiftsbelagd verksamhet inte följs upp och prövas i
samma utsträckning som anslagsfinansierad
verksamhet. Staten har i vissa fall kunnat öka sina
utgifter utan att påverka utgiftstaket. Därtill
påtalades att riksdagens bemyndiganden att låta
regeringen och myndigheter besluta om tvingande
avgifter i vissa fall är oprecisa. Dessa oklarheter
ser vi mycket allvarsamt på. När det gäller Svenska
kraftnät har Riksrevisionen funnit dels att det
finns oklarheter beträffande Svenska kraftnäts
nätavgifter och balansersättningar, dels att nya
tvingande avgifter som införts inte har redovisats
som tvingande. De konstaterade bristerna ser vi som
anmärkningsvärda. De klarlägganden som föreslagits
ser vi som angelägna, varför vi tillstyrkt
propositionen i denna del.

8. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 20)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m) och Krister
Hammarbergh (m).

En riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister beslutade den 24
november 2004 att fastställa ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en
beräkning av statens inkomster avseende år 2005.
Samtidigt fastställdes utgiftstaket för staten
inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för åren 2005 och 2006.

Moderata samlingspartiet har i partimotion
2004/05:Fi231, med rubriken En politik för arbete,
och i kommittémotioner förordat en annan inriktning
av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Våra förslag syftar till att bryta bidragsberoende
och utanförskap, ge fler medborgare makt över den
egna vardagen samt trygga goda statsfinanser och en
långsiktig finansiering av välfärden. Vi vill satsa
på offentliga kärnverksamheter som sjukvård,
rättstrygghet och skola i stället för på
bidragssystemen.
Vi föreslår en växling från subventioner och
bidrag till omfattande skattesänkningar för alla,
främst för låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt
värnar vi de människor som är i störst behov av
gemensamma insatser och som har små eller inga
möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår
också fast att det allmänna skall tillföras resurser
för att på ett tillfredsställande sätt kunna
genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma.
När riksdagens majoritet genom rambeslutet valt en
annan inriktning av politiken avstår vi från att
delta i det nu aktuella beslutet om
anslagsfördelningen inom utgiftsområdet 21.
I det följande redovisar vi i korthet det moderata
alternativet till politik inom utgiftsområde 21. Den
anslagsfördelning inom utgiftsområdet som vi
förordar redovisas i motion 2004/05:N375 (m) samt
framgår av bilaga 2. Våra principiella uppfattningar
beträffande energipolitiken framgår av våra
reservationer i detta betänkande, bl.a. under
momenten Allmän inriktning av energipolitiken och
Kärnkraft. Synen på vilka anslag som bör anvisas för
energipolitiska ändamål bygger på de principiella
utgångspunkter som Moderata samlingspartiet anser
bör gälla för energipolitiken och som framgår av
motion 2004/05:N405 (m). Sammanlagt har vi
föreslagit - med anförda motiveringar under berörda
anslag i detta betänkande - en minskning av ramen
för utgiftsområde 21 Energi med 295 miljoner kronor.

9. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 20)

av Eva Flyborg (fp) och Hans Backman (fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag för år 2005
återfinns i partimotion 2004/05:232 (fp), vilken
inleds med en beskrivning av Allians för Sverige och
den samsyn som ligger till grund för Folkpartiets
ekonomiska politik. Partiet vill uppvärdera arbetet
och anser att "arbetslinjen" måste tillämpas på ett
tydligare sätt. De sociala välfärdssystemen skall
värnas genom att överutnyttjande och missbruk
stävjas. Det är vår övertygelse att 300 000 nya jobb
är realistiskt om våra förslag genomförs. När det
gäller skatterna anser vi att det allmänna
skattetrycket skall pressas ned, men inte på ett
sådant sätt att statsfinanserna eller viktiga
välfärdsvärden riskeras. Vidare behövs åtgärder som
syftar till att stärka Sveriges konkurrenskraft,
hejda avindustrialiseringen, vända företagsflykten
och locka kvalificerade arbeten att stanna eller
komma till Sverige.

Folkpartiets förslag till utgiftsram för
utgiftsområde 21 Energi har avvisats av
finansutskottet i budgetprocessens första steg. Då
vårt budgetförslag är en helhet är det inte
meningsfullt att delta i fördelningen på anslag inom
utgiftsområdet. Vi väljer således att avstå från att
delta i utskottets beslut om anslag m.m. inom
utgiftsområde 21 Energi. För utgiftsområde 21 har vi
förordat en ram för år 2005 som är 356 miljoner
kronor lägre än Socialdemokraternas, Vänsterpartiets
och Miljöpartiets förslag. I kommittémotion
2004/05:N309 (fp) redovisas Folkpartiets syn på
energipolitiken och anslagen inom detta
utgiftsområde. Den anslagsfördelning vi förordar
framgår även av bilaga 2.
Folkpartiet anser att energiproduktionen inte
skall styras av politiska beslut utan av
konsumenterna. Därför vill vi att kärnkraften skall
utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska
livslängd och att de politiska hindren för en
fortsatt och utvecklad användning av kärnkraften tas
bort. Vi anser även att samhällets beredskap för att
klara tillfälliga kriser inom försörjningen måste
förbättras.
Vår grundläggande syn är att en god tillgång på
energi är en förutsättning för välstånd. Det svenska
energisystemet bör successivt ställas om till att
bli ekologiskt hållbart. Omställningen av
energisystemet måste dock ske med hänsyn till
Sveriges behov av tillväxt och ökad sysselsättning.
Vi säger därför nej till regeringens, och dess
stödpartiers, förtida avveckling av kärnkraften. I
det fall det framöver visar sig nödvändigt för att
trygga den svenska energiförsörjningen och för
miljön kan vi även tänka oss en utbyggnad av
kärnkraften. Vi oroar oss över effekterna av att
koldioxidutsläppen ökar som en följd av
avställningen av Barsebäcksverket, då denna
avställning medfört en ökad import av el från
kolbaserad produktion i bl.a. Danmark.
Våra principiella uppfattningar framgår också av
de reservationer vi gjort i detta betänkande, bl.a.
under momenten Allmän inriktning av energipolitiken
och Kärnkraft.

10.Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 20)

av Maria Larsson (kd).

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken än den
Socialdemokraterna och dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ i motion
2004/05:Fi233 tar sikte på att resurser måste skapas
innan de kan fördelas och konsumeras.
Investeringarna måste öka väsentligt - inte minst i
näringslivet som nu satsar klart mer i utlandet än
vad utländsk företagsamhet satsar i Sverige. Det
måste också löna sig mer att arbeta än att leva på
olika former av bidrag. Vår ekonomiska politik
innebär att skatterna för låg- och
medelinkomsttagare sänks mer än i regeringens
förslag.
Riksdagsmajoriteten - bestående av företrädare för
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
- har genom beslut den 24 november 2004 beslutat om
ramar för de olika utgiftsområdena samt godkännande
av beräkningen av statens inkomster för år 2005
ställt sig bakom en annan inriktning av politiken i
det första rambeslutet om statsbudgeten. Därför
redovisar jag i detta särskilda yttrande (i stället
för i en reservation) den del av vår politik som rör
utgiftsområde 21 och som jag skulle ha ställt mig
bakom om Kristdemokraternas förslag till ramar hade
tillstyrkts av finansutskottet i den första
beslutsomgången.
Kristdemokraterna anser att tillgången till energi
är en förutsättning för utveckling, tillväxt och
välstånd. Energiförsörjningen skall tryggas genom en
långsiktig och medveten energipolitik med fasta
spelregler där inhemska förnybara energikällor och
bränslen utgör en växande bas. Kärnkraften kan fasas
ut ur energisystemet först när den kan ersättas med
förnybar energi.
Sverige har en framskjuten position vad gäller
forskning och utveckling av solcells- och
vätgasbaserade energisystem. Dessa tekniker kan
komma att bli mycket viktiga för den framtida
energiförsörjningen. Kristdemokraterna har därför
anslagit 50 miljoner kronor särskilt till dessa båda
forskningsområden. Vidare har vi förordat, för att
underlätta för villaägare att minska sin
elförbrukning, att ett nytt anslag för stöd till
villaägare att byta bort direktverkande el införs.
För detta har vi avsatt 65 miljoner kronor år 2005.
Mina principiella uppfattningar framgår även av de
reservationer jag gjort i detta betänkande, bl.a.
under momenten Allmän inriktning av energipolitiken
och Kärnkraft.
Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet som vi
från Kristdemokraternas sida förordat redovisas i
kommittémotion 2004/05:N410 (kd) och i bilaga 2.
Sammanlagt har Kristdemokraterna föreslagit - med
anförda motiveringar under berörda anslag i detta
betänkande - en minskning av ramen för utgiftsområde
21 Energi med 55 miljoner kronor år 2005.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2004/05:1 (utgiftsområde
21 Energi)

1. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad
regeringen föreslår om vägledande mål för
användningen av biodrivmedel och andra förnybara
drivmedel (avsnitt 5.2).

2. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad
regeringen föreslår om mål för de långsiktiga
energipolitiska insatserna kring forskning,
utveckling och demonstration inom energiområdet
(avsnitt 6.2.2).

3. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2005 för ramanslag 35:2
Insatser för effektivare energianvändning besluta
om åtgärder som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 100 000 000 kr
under 2006 och 80 000 000 kr under 2007 (7.1.2).

4. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2005 för ramanslag 35:3
Teknikupphandling och marknadsintroduktion besluta
om åtgärder som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 65 000 000 kr
under 2006 och 65 000 000 kr under 2007 (avsnitt
7.1.3).

5. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2005 för ramanslag 35:4 Stöd
för marknadsintroduktion av vindkraft besluta om
åtgärder som inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter på högst 90 000 000 kr under 2006
och 50 000 000 kr under 2007 (avsnitt 7.1.4).

6. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2005 för ramanslag 35:5
Energiforskning besluta om åtgärder som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst
446 000 000 kr under 2006 och 446 000 000 kr under
perioden 2007-2009 (avsnitt 7.1.5).

7. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2005 för ramanslag 35:6
Energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser besluta om åtgärder som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst
20 000 000 kr under 2006 och 20 000 000 kr under
åren 2007-2009 (avsnitt 7.1.6).

8. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad
regeringen föreslår om fortsatt stöd för solvärme
under åren 2005-2007 (avsnitt 7.1.3).

9. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
förslaget till investeringsplan för Affärsverket
svenska kraftnät för perioden 2005-2007 (avsnitt
7.2.1).

10. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att för 2005 ge Affärsverket svenska
kraftnät finansiella befogenheter i enlighet med
vad regeringen förordar (avsnitt 7.2.2).

11. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad
regeringen föreslår avseende dispositionen av
offentligrättsliga avgifter inom Affärsverket
svenska kraftnäts verksamhet (avsnitt 7.2.3).

12. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2005 anvisar anslagen under utgiftsområde 21
Energi i enlighet med uppställningen under avsnitt
1 i propositionen.

Motion med anledning av skrivelse
2003/04:129

2003/04:MJ66 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att upphäva 5 a
och 6 §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kärnkraften i
övrigt.

Motioner från allmänna
motionstiden

2004/05:K294 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en förnyad prövning av
kärnkraftens ställning genom att en ny
folkomröstning i frågan hålls.

2004/05:K341 av Lars Lindblad m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en förnyad
omprövning av kärnkraften.

2004/05:U311 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att sätta upp
kvantifierade, tidsbundna mål för en ökad
användning av förnybar energi.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utveckla
innovativa vägar för att effektivisera
energianvändningen.

2004/05:MJ368 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med en tidsplan för
avvecklingen av Sveriges beroende av fossila
bränslen.

6. Riksdagen begär att regeringen låter undersöka
möjligheten att förbjuda nyproduktion av
energianläggningar drivna av fossila bränslen.

7. Riksdagen begär att regeringen tar fram en
avvecklingsplan för fossilt baserade el- och
värmekraftverk.

2004/05:MJ370 av Maud Olofsson m.fl. (c):

8. Riksdagen beslutar att ge bidrag till ytterligare
anläggningar för etanolframställning.

2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om byggandet av ITER.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU bör
fördubbla stödet till energiforskning på europeisk
nivå och i samarbete med andra aktörer.

2004/05:N203 av Tobias Billström (m):

Riksdagen beslutar att upphäva 6 § kärntekniklagen
(1984:3) i enlighet med vad som anförs i motionen.

2004/05:N214 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en strategi för
att utveckla vindkraften.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en
redovisning av genomförda insatser för att
utveckla vindkraften och konsekvenserna av dessa.

2004/05:N220 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om svensk basindustris behov
av ansvarsfull och långsiktig energipolitik.

2004/05:N242 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stoppa
avvecklingen av kärnkraften, återstarta det
stoppade aggregatet i Barsebäck och upphäva
förbudet mot nybyggnation av kärnkraftverk.

2004/05:N243 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att överväga
insatser för att garantera en fortsatt inhemsk
etanolproduktion.

2004/05:N250 av Ewa Björling (m):

Riksdagen beslutar att avveckla planerna på
storskalig vindkraftsutbyggnad i enlighet med vad
som anförs i motionen.

2004/05:N251 av Ewa Björling (m):

Riksdagen tillåter kärnteknisk forskning och
beslutar ändra lagstiftningen och upphäva 6 §
kärntekniklagen i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2004/05:N259 av Per Erik Granström och Kurt
Kvarnström (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om utbyggnad av
infrastruktur för naturgas i Dalarna.

2004/05:N262 av Paavo Vallius (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om energifrågans roll för
tillväxten.

2004/05:N265 av Michael Hagberg och Christin Hagberg
(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbyggnad av
infrastruktur för naturgas i Mellansverige.

2004/05:N273 av Monica Green (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en folkbildningskampanj
för energisparande.

2004/05:N275 av Patrik Norinder och Henrik Westman
(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om säker
energiförsörjning som grundläggande faktor för
basindustrins verksamhet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stimulans för
marknaden för naturgas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgång till
naturgas i Mellansverige.

2004/05:N276 av Yvonne Andersson och Anna Lindgren
(kd, m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kärnkraften och
den planerade stängningen av Barsebäck 2.

2004/05:N283 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en energipolitik för
tillväxt.

2004/05:N287 av Gunnar Axén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om naturgas i Östergötland.

2004/05:N288 av Gunnar Axén och Anna Lindgren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om basindustrins
energiförsörjning.

2004/05:N296 av Jan Lindholm och Ingegerd Saarinen
(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om vikten av att
driva frågan i EU om ett RES-H-direktiv.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om vikten av att
Sverige för egen del ökar insatserna när det
gäller förnybar energi på området uppvärmning och
kyla.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av
ökade insatser för forskning och utveckling inom
RES-H-området.

2004/05:N298 av Jan Lindholm (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om solenergins
stora potential för energiförsörjning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av att
ta till vara kunskaper såväl från andra länder som
från egna erfarenheter i utformningen av den
fortsatta omställningen av energiförsörjningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av en
utredning med anledning av att våra primära
energikällor, olja och kärnkraft, endast kan
betraktas som kortsiktiga parenteser.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
ackumulatortankars centrala roll vid konvertering
till andra lösningar än fjärrvärme för eluppvärmda
villor.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av
långsiktigt stabila villkor för såväl forskare som
produktutvecklare och investerare för att
omställningen av energisystemet skall få
tillräcklig kraft.

2004/05:N299 av Gunilla Wahlén (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att slå vakt om den svenska
torvindustrin under förutsättning att den kan svara
upp mot högt ställda krav på miljöanpassning.

2004/05:N302 av Staffan Danielsson och Margareta
Andersson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avslå
koncessionsansökan för den planerade
fossilgasledningen i Jönköpings och Östergötlands
län.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ersättningsreglerna
i expropriationslagen.

2004/05:N307 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en stor
utbyggnad av fossilgasnätet är oförenlig med de av
riksdagens beslutade klimatmålen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utbyggnad av
fossilgasen inte skall tillåtas spela någon roll
för avvecklingen av kärnkraften i Sverige.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skall föreslå tydliga mål för minskning av
oljeberoendet och att planer tas fram för att
minska den samlade förbrukningen av oljeprodukter
i alla sektorer.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att torv behandlas
som ett fossilt bränsle från senast år 2008 vad
gäller såväl elcertifikat som energi- och
koldioxidbeskattning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att statens
förhandlingar med kärnkraftsindustrin avslutas
snarast.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en ny
likströmskabel till Finland inte skall byggas.

14. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
solvärmeutredning för att föreslå åtgärder som
leder till en snabbare och mer långsiktig
utbyggnad av solvärmen i Sverige, i linje med vad
som sker i Österrike och Tyskland.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att även
solvärmestödet vid lämpligt tillfälle utvidgas
till att gälla även storskalig solvärme genom att
det maximala bidraget per projekt höjs från dagens
250 000 kr.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om vikten av
forskning om förnyelsebar energi.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en myndighet
för energieffektivisering inrättas.

2004/05:N309 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om omställningen av
energisystemet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den förtida
avstängningen av kärnkraften.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att återstarta den
första reaktorn i Barsebäck.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffande av
lagen om kärnkraftens avveckling.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffande av
bestämmelsen i kärntekniklagen som förhindrar
byggandet av kärnkraftsreaktorer.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffande av
bestämmelsen i kärntekniklagen som förbjuder alla
typer av förberedande åtgärder för att uppföra en
kärnkraftsreaktor - det s.k. tankeförbudet.

8. Riksdagen begär att regeringen utreder
möjligheterna att utnyttja värmen i
kärnkraftverkens kylvatten.

13. Riksdagen anvisar med ändringar i förhållande
till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i
motionen.

2004/05:N312 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om energipolitikens betydelse
för tillväxt och utveckling i Kalmar län.

2004/05:N322 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om åtgärder som underlättar övergången till
att använda bergvärme som energikälla.

2004/05:N328 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om naturgasens betydelse för
tillväxten i Östgötaregionen.

2004/05:N312 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om energipolitikens betydelse
för tillväxt och utveckling i Kalmar län.

2004/05:N322 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om åtgärder som underlättar övergången till
att använda bergvärme som energikälla.

2004/05:N328 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om naturgasens betydelse för
tillväxten i Östgötaregionen.

2004/05:N329 av Lilian Virgin och Carina Grönhagen
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ett nationellt
centrum för vindkraftsinformation som knyts till
Högskolan på Gotland.

2004/05:N337 av Raimo Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om spillvärme.

2004/05:N347 av Ingegerd Saarinen (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
analysera effekterna av den omfattande utbyggnaden
av värmepumpar med avseende på effektbalans,
elproduktionsbehov, elberoende, miljö och effekter
på energiomställningen.

2004/05:N348 av Lars Lindblad m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en återstart av
kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förhindra en
förtida avveckling av kärnkraftsreaktorn Barsebäck
2.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om villkoren för
kraftvärmeproduktionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbyggnad av
naturgasnätet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nationella
planeringsmål och riksintresseområden för
vindkraftens utbyggnad.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vindkraftens
ekonomiska förutsättningar.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
mångfald på energimarknaden och Skånes framtida
energiförsörjning.

2004/05:N350 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen beslutar att för propositionens
utgiftsområde 21, punkt 9, godkänna Svenska
Kraftnäts investeringsplan för åren 2005 - 2007
med undantag för den del som rör investering i en
likströmskabel till Finland.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en ny
likströmskabel till Finland inte skall byggas.

2004/05:N355 av Rosita Runegrund (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en energipolitik
som ger basindustrin i Bohuslän rimliga villkor.

2004/05:N360 av Dan Kihlström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stimulera satsningen på
små vattenkraftverk.

2004/05:N363 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bidrag till
ytterligare några anläggningar för framställning
av etanol.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen, i
dialog med näringarna, förordar Köping som
etableringsort för en av de blivande
etanolanläggningarna.

2004/05:N365 av Annelie Enochson och Per Landgren
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förutsättningar
för svenskt näringsliv att konkurrera inom den
internationella energi- och miljömarknaden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
upprätthålla den förtroendefulla samverkan mellan
högskola och näringsliv som byggts upp under
senare år inom energiforskningen och den
miljörelaterade energiverksamheten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten till
ökad export av teknik på energi- och
miljöområdena.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fortsatt medverkan
i EU-samarbetet inom energiområdet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
utveckla försörjningen/utveckling av kunskap,
teknik och kompetens inom energi- och
klimatområdena.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det drastiskt
minskade anslaget till Energiforskning och målet
att Sverige skall vara en ledande forskningsnation
inte går ihop.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förtroendet
för regeringens energi- och miljöpolitik sviktar.

2004/05:N375 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om
vägledande mål för användningen av biodrivmedel
och andra förnybara drivmedel (förslagspunkt 1).

2. Riksdagen avslår regeringens föreslag om mål för
de långsiktiga insatserna kring forskning,
utveckling och demonstration inom energiområdet
(förslagspunkt 2).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om målen för de
långsiktiga insatserna kring forskning och
utveckling inom energiområdet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om prioriteringar för
Statens energimyndighets verksamhet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inriktningen av
anslaget 35:5 Energiforskning.

6. Riksdagen avslår regeringens förslag till
bemyndigande i fråga om ramanslaget 35:3
Teknikupphandling och marknadsintroduktion
(förslagspunkt 4).

7. Riksdagen avslår regeringens förslag till
bemyndigande i fråga om ramanslaget 35:4 Stöd för
marknadsintroduktion av vindkraft (förslagspunkt
5).

8. Riksdagen avslår regeringens förslag om fortsatt
stöd till solvärme (förslagspunkt 8).

9. Riksdagen anvisar med ändringar i förhållande
till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i
motionen.

2004/05:N376 av Torsten Lindström m.fl. (kd, m, fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en långsiktig
energipolitik.

2004/05:N377 av Torsten Lindström m.fl. (kd, m, fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en förnyad och modern
energipolitik som tar sin utgångspunkt i dagens
verklighet.

2004/05:N380 av Roger Tiefensee och Rigmor Stenmark
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ett nationellt centrum
för vindkraftsinformation inrättas och etableras vid
Högskolan på Gotland.

2004/05:N389 av Lennart Beijer m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Svenska kraftnäts
investeringsram avseende likströmskabel till
Finland.

2004/05:N390 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de olika
energislagen skall konkurrera på lika villkor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa
subventioner för vindkraften, oavsett om de
finansieras av konsument eller stat.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att statligt stöd
för forskning och utveckling av vindkraft inte får
utgå som drifts- och etableringsbidrag.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att varje energislag
skall bära sina egna kostnader.

2004/05:N405 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mål för
energipolitiken.

3. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till
en utvärdering av måluppfyllelse och
kostnadseffektiviteten för energipolitiken i
enlighet med vad som anförs i motionen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ny
energiproduktion.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stärkt konkurrens
på energiområdet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om villkoren för
naturgas.

12. Riksdagen beslutar att upphäva sitt tidigare
beslut om avveckling av kärnkraften i enlighet med
vad i motionen anförs.

13. Riksdagen beslutar att upphäva lagen om
kärnkraftens avveckling i enlighet med vad i
motionen anförs.

14. Riksdagen beslutar att upphäva 5 §
kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen
anförs.

15. Riksdagen beslutar att upphäva 6 §
kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen
anförs.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statligt stöd på
energiområdet.

2004/05:N410 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om riktlinjer för
energipolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om energipolitiska
insatser på klimatområdet, såväl nationella som
internationella.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det i
prövningen av villkoren inför stängningen av
Barsebäcks andra reaktor också skall ingå en
ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys
och en samhällsekonomisk analys.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
vidta erforderliga åtgärder för att tillse att
elbrist inte uppstår.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inhemska förnybara
energikällor.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om energiforskning
och energiteknisk utveckling.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU bör satsa
på att främja omställningen till förnybara
bränslen.

19. Riksdagen beslutar upphäva 6 § kärntekniklagen
(1984:3).

22. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2005
anvisa anslagen under utgiftsområde 21 Energi med
ändringar i förhållande till regeringens förslag
för budgetåret 2005 enligt uppställning i
motionen.

2004/05:N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om energipolitiken.

2004/05:N414 av Runar Patriksson och Anita Brodén
(fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskningsinsatser
vad gäller alternativ energi.

2004/05:N415 av Axel Darvik och Nyamko Sabuni (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utveckling av den
svenska kärnkraften.

2004/05:N420 av Torkild Strandberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en återstart av
Barsebäck 1.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den förtida
stängningen av Barsebäck 2.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbudet mot
forskning och planering av ny kärnkraft i Sverige.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nya och utökade
koldioxidutsläpp från kolkraftsanläggningar i
Stenungsund och Malmö.

2004/05:N421 av Torkild Strandberg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att med kraft
driva frågan om minskad kol-, gas- och oljebaserad
energiproduktion i Danmark.

2004/05:N425 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förenkling av
tillståndsprövning för höjning av termisk effekt vid
kärnkraftverk.

2004/05:N427 av Berndt Sköldestig m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbyggnad av
infrastruktur för naturgas i Östergötland.

2004/05:N441 av Lars Ångström (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att uppdra åt
Energimyndigheten att säkra den fortsatta
finansieringen av fortsatt solcellsforskning vid
Ångström Solar Center.

2004/05:N449 av Ronny Olander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om naturgasens roll i
energiförsörjningen.

2004/05:N450 av Kurt Kvarnström och Barbro Hietala
Nordlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ej försämra
förutsättningarna för bibehållen vattenkraft i
energisystemet.

2004/05:Bo276 av Annelie Enochson (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att medel anslås för
forskning på vindkraft både vad gäller
kostnadseffektivitet och design.

Bilaga 2

Regeringens och
oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2005 inom
utgiftsområde 21 Energi

Utskottets förslag överensstämmer
med regeringens förslag till anslagsfördelning. Företrädarna för
(m), (fp), och (kd) har avstått

från att delta i beslutet om anslag
(se särskilda yttranden 8-10).

Belopp i 1 000-tal kronor
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
Anslag
Anslags- Regeringens
typ förslag
(m) (fp) (kd)
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:1 Statens
energimyndighet: (ram) 188 205 -50 000
-25 000
Förvaltningskostnader
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:2 Insatser för effektivare
(ram) 166 000 -30 000 -83 000 -50 000
energianvändning
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:3 Teknikupphandling
och (ram) 85 000 -85 000 -43 000 -20 000
marknadsintroduktion
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:4 Stöd för
marknadsintroduktion av (ram) 100 000 -100 000 -100 000
-30 000
vindkraft
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:5 Energiforskning
(ram) 440 000 -25 000
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:6 Energipolitiskt
motiverade (ram) 20 000 -20 000
internationella
klimatinsatser
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:7 Statlig prisgaranti
elcertifikat (ram) 80 000 -80 000 -80 000
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:8 Ersättning för vissa
(ram) 317 230
kostnader vid avveckling
av en
reaktor vid
Barsebäcksverket
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:9 Stöd för villaägare
att byta (ram) +65 000
bort direktverkande el*
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:10 Solcells- och
(ram) +50 000
vätgasenergiforskning*
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
Summa
1 396 -295 000 -356 000 -55 000
435
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
* = Förslag om nytt anslag
Bilaga 3

Reservanternas lagförslag

I reservation 10 framlagt förslag
till lag om ändring i lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs att 5 a § lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
5 a §
-----------------------------------------------------
Tillstånd att uppföra en
kärnkraftsreaktor får
inte meddelas.
-----------------------------------------------------
Det är förbjudet att utan särskilt tillstånd här i
riket slutförvara använt kärnbränsle eller
kärnavfall från en kärnteknisk anläggning eller en
annan kärnteknisk verksamhet i ett annat land.
Detsamma gäller sådan lagring som sker i avvaktan på
slutförvaring (mellanlagring). Tillstånd får medges
endast om det finns synnerliga skäl och
genomförandet av det program som avses i 12 § inte
försvåras.
I fråga om tillstånd till införsel eller utförsel
av kärnavfall gäller de begränsningar som anges i 20
a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220).
-----------------------------------------------------

--------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

bilaga 4

Reservanternas lagförslag

I reservation 11 framlagt förslag
till lag om ändring i lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet skall upphöra att gälla.

---------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.