Näringsutskottets betänkande
2004/05:NU2

Utgiftsområde 19 Regional utveckling

Sammanfattning

Utskottet  tillstyrker  de  av regeringen föreslagna
anslagen  (totalt  ca  3,5  miljarder   kronor)  och
bemyndigandena     för    budgetåret    2005    inom
utgiftsområde   19   Regional   utveckling.   Vidare
instämmer  utskottet  i   regeringens   förslag  att
riksdagen  skall  godkänna att två anslag också  kan
användas     för     att    finansiera     särskilda
riskkapitalinsatser    inom     ramen    för    EG:s
strukturfondsprogram. Samtliga motioner  som tar upp
regeringens förslag om anslag och bemyndiganden m.m.
avstyrks av utskottet. Företrädarna i utskottet  för
Moderata        samlingspartiet,        Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet har avstått från
att  delta  i  detta  beslut. De erinrar i särskilda
yttranden  om de budgetförslag  som  lagts  fram  av
respektive parti.  I  förhållande  till  regeringens
förslag   ville   Moderata   samlingspartiet  minska
utgiftsramen  med 813 miljoner  kronor,  Folkpartiet
med 513 miljoner  kronor  och  Kristdemokraterna med
110 miljoner kronor. Centerpartiet  ville höja ramen
med 594 miljoner kronor.

I  fråga  om  den  allmänna  inriktningen  av  den
regionala utvecklingspolitiken anser  utskottet  att
det   är   värdefullt   att  politiken  på  ett  mer
systematiskt sätt kan följas  upp och stämmas av mot
de nationella målen. Utskottet  ser  positivt på att
jämställdhetsaspekterna  beaktas.  När  det   gäller
frågan    om    sambandet   mellan   den   regionala
utvecklingspolitiken     och     landsbygdspolitiken
framhålls att frågan är under beredning  och att ett
ställningstagande i sak bör vänta till dess  att ett
fullständigt beslutsunderlag kan presenteras.  Trots
att   ändringar   i   företagsstöden   kan   medföra
övergångsproblem vidhåller utskottet sin uppfattning
att det på sikt är angeläget att minska användningen
av     olika     bidrag     inom    den    regionala
utvecklingspolitiken. I en reservation  (m,  fp, kd,
c)   framhålls   att  en  framtidsinriktad  regional
utvecklingspolitik   bör   inriktas   på  att  skapa
förutsättningar för utveckling, bl.a. när det gäller
företagande.  De  tillväxtfrämjande  åtgärderna  bör
hänföras  till  den  regionala nivån i mycket  högre
utsträckning än i dag. För de företagsstöd som trots
allt behövs bör inriktningen  i  huvudsak  ligga  på
generella stöd.
Utskottet  avstyrker  förslag  om myndighetsfrågor
med hänvisning till att resultaten från det pågående
utredningsarbetet bör inväntas. I en reservation (m,
fp) föreslås att ett första steg mot  avveckling  av
Glesbygdsverket  skall  tas  under år 2005. En annan
reservation  (kd)  går  ut  på att  Glesbygdsverkets
ansvarsområde   mer   bestämt  skall   fokusera   på
landsbygdsaspekterna.
När   det   gäller   utlokaliseringsfrågor   anser
utskottet  att  de  nu  gällande   principerna   för
utlokalisering av statliga myndigheter bör gälla och
avstyrker   olika   motioner   på   området.   I  en
reservation  (m,  fp,  kd,  c)  krävs att regeringen
lägger  fast en långsiktig och strategisk  plan  med
mål för omlokalisering av statlig verksamhet.
Utskottet  behandlar  i betänkandet även frågor om
EG:s  nuvarande struktur-  och  regionalpolitik  och
EG:s framtida  sammanhållningspolitik; motionerna på
dessa områden avstyrks  med  argumentet att åtgärder
redan vidtagits respektive att  motionsyrkandena har
en  annan  inriktning  än  den  som  utskottet  vill
framhäva.
I    fråga   om   bemyndigandesystemet   avstyrker
utskottet  ett  par  motioner  med  motiveringen att
nuvarande  system  är  mer  effektivt  än   tidigare
ordning,     som    kunde    medföra    ett    stort
anslagssparande. I en reservation (fp, kd, c) anförs
att de beskrivna  olägenheterna  i  nuvarande system
måste ses över.
Vidare avstyrker utskottet motioner med kritik mot
de av regeringen aviserade förändringarna i fråga om
företagsstöden. Utskottet förutsätter att det även i
fortsättningen kommer att vara möjligt  att - i nära
samråd  med  berörd  region  -  bevilja bidrag  till
stödområdena.  I  två  reservationer   (kd,  c;  fp)
uttalar  sig reservanterna mot en centralisering  av
besluten om företagsstöd.
Vidare avstyrker  utskottet  ett motionsyrkande om
persontransportstöd,   medan  uppfattningen   i   en
reservation (fp, kd, c)  är  att  möjligheterna till
persontransportstöd      bör      undersökas      av
Näringsdepartementet.
Ett   enigt   utskott   avstyrker  motionsyrkanden
rörande  växelkursen  för strukturfondsbidragen  med
hänvisning  till  att  utskottet   prioriterar   att
utgiftstaket  kan hållas. Utskottet förutsätter dock
att   en   förordningsförändring   sker   senast   i
anslutning  till   avlämnandet   av   den   kommande
ekonomiska vårpropositionen.



Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Allmän inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N224,
2004/05:N254 yrkandena 1, 2, 6, 19, 20 och 26,
2004/05:N255 yrkande 2, 2004/05:N257 yrkandena 1, 6
och 7, 2004/05:N267, 2004/05:N332, 2004/05:N346
yrkande 1, 2004/05:N374 yrkande 4, 2004/05:N386,
2004/05:N398 yrkandena 1, 11, 13 och 14,
2004/05:N399 yrkande 1, 2004/05:N403 yrkande 1,
2004/05: N407 yrkandena 7 och 9 och 2004/05:N409
yrkande 2.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Myndighetsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N254 yrkande
23, 2004/05:N374 yrkande 3, 2004/05:N407 yrkande 13
och 2004/05:N414 yrkande 6.
Reservation 2 (m, fp)
Reservation 3 (kd)

3. Utlokaliseringsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N207,
2004/05:N229 yrkandena 1-5, 2004/05:N231,
2004/05:N254 yrkande 25, 2004/05:N257 yrkande 2,
2004/05:N270, 2004/05:N289, 2004/05:N292,
2004/05:N301, 2004/05: N315 yrkandena 1-3,
2004/05:N323, 2004/05:N335, 2004/05:N368 yrkandena 1
och 2, 2004/05:N372, 2004/05:N385, 2004/05:N401
yrkande 13 och 2004/05:N446.
Reservation 4 (m, fp, kd, c)

4. EG:s nuvarande struktur- och
regionalpolitik

Riksdagen   avslår   motionerna   2004/05:N205,
2004/05:N268 och 2004/05:
N369.


5. EG:s framtida sammanhållningspolitik

Riksdagen  avslår  motionerna 2004/05:N263  och
2004/05:N403 yrkande 22.


6. Bemyndigandesystemet

Riksdagen   avslår   motionerna    2004/05:N346
yrkande 9 och 2004/05: N358 yrkandena 1 och 2.


Reservation 5 (fp, kd, c)

7. Aviserade förändringar angående
företagsstöden

Riksdagen  avslår  motionerna 2004/05:N357  och
2004/05:N417.
Reservation 6 (kd, c)
Reservation 7 (fp)

8. Persontransportstödet

Riksdagen  avslår motion  2004/05:N254  yrkande
11.
Reservation 8 (fp, kd, c)
9. Växelkurs för strukturfondsbidrag
Riksdagen avslår  motionerna  2004/05:N311  och
2004/05:N371 yrkandena 1 och 2.

10. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19
Regional utveckling

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2005   i   fråga  om  ramanslaget  33:1  Allmänna
regionalpolitiska    åtgärder   göra   ekonomiska
åtaganden   som,   inklusive    tidigare   gjorda
åtaganden,  innebär utgifter på högst  3 200  000
000  kr under  åren  2006-2013.  Därmed  bifaller
riksdagen  proposition 2004/05:1 utgiftsområde 19
punkt 1.
b) Riksdagen  bemyndigar  regeringen att under år
2005  i  fråga  om  ramanslaget  33:5  Europeiska
regionala  utvecklingsfonden  perioden  2000-2006
göra ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst 3 100
000 000 kr under  åren 2006-2008. Därmed bifaller
riksdagen proposition  2004/05:1 utgiftsområde 19
punkt 2.
c) Riksdagen godkänner att anslagen 33:1 Allmänna
regionalpolitiska åtgärder  och  33:5  Europeiska
regionala  utvecklingsfonden  perioden  2000-2006
även   används   för   att  finansiera  särskilda
riskkapitalinsatser   inom    ramen    för   EG:s
strukturfondsprogram.  Därmed  bifaller riksdagen
proposition 2004/05:1 utgiftsområde 19 punkt 3.
d) Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslagen
under utgiftsområde 19 Regional utveckling enligt
regeringens förslag i bilaga 2.  Därmed  bifaller
riksdagen proposition 2004/05:1 utgiftsområde  19
punkt 4.
e)   Riksdagen   avslår  motionerna  2004/05:N217
yrkandena  1  och 2,  2004/05:N253,  2004/05:N254
yrkande 28, 2004/05:N255 yrkande 1, 2004/05:N269,
2004/05:N303, 2004/05:N374  yrkandena 1, 2 och 5,
2004/05:N384 och 2004/05:N399 yrkande 5.




Stockholm den 17 november 2004

På näringsutskottets vägnar


Marie Granlund


Följande ledamöter har deltagit  i  beslutet:  Marie
Granlund  (s),  Per  Bill (m)*, Nils-Göran Holmqvist
(s), Sylvia Lindgren (s),  Berit  Högman  (s),  Karl
Gustav  Abramsson  (s),  Ulla  Löfgren  (m)*, Carina
Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström (fp)*,  Anne
Ludvigsson  (s),  Reynoldh  Furustrand  (s), Krister
Hammarbergh   (m)*,  Nyamko  Sabuni  (fp)*,  Gunilla
Wahlén  (v), Håkan  Larsson  (c)*  och  Lars  Lindén
(kd)*.

* Har avstått  från att delta i beslutet under punkt
10.




2004/05
NU2


Redogörelse för ärendet
I detta betänkande behandlas

dels proposition  2004/05:1  (budgetpropositionen)
såvitt gäller utgiftsområde 19 Regional utveckling,
dels 44 motioner från den allmänna motionstiden.
Upplysningar  och  synpunkter  i ärendet  har  inför
utskottet lämnats av företrädare för Glesbygdsverket
och för strukturfondsprogrammet Leader+.

Förslagen i propositionen och i motionerna återges i
bilaga   1.  Regeringens  och  oppositionspartiernas
förslag till  anslag  för år 2005 inom utgiftsområde
19 redovisas i bilaga 2.



Utskottets överväganden
Inledning
Utgångspunkten för detta betänkande är att ramen för
utgiftsområde  19  är  fastställd   för   år   2005.
Finansutskottets   majoritet   tillstyrkte   den  11
november   2004  regeringens förslag till utgiftsram
för år 2005 för utgiftsområde 19 Regional utveckling
(prop.  2004/05:1,   bet.  2004/05:FiU1).  Riksdagen
fattar den 24 november  2004 beslut om fördelning av
utgifter på utgiftsområden  för  år  2005.  Det  kan
förväntas  att  riksdagen ställer sig bakom de ramar
för  utgiftsområde   19   Regional   utveckling  som
angivits i budgetpropositionen. Av tabellen i bilaga
2   framgår  regeringens  och  de  olika  partiernas
förslag till anslag under utgiftsområdet.

Betänkandet  disponeras  på  följande  sätt. Först
behandlas frågor om den allmänna inriktningen av den
regionala    utvecklingspolitiken.    Därefter   tar
utskottet  upp myndighetsfrågor inom utgiftsområdet,
frågor om utlokalisering  av  statliga  myndigheter,
frågor rörande EG:s strukturfonder och den  framtida
sammanhållningspolitiken samt budgetfrågor.
Övriga  frågor om åtgärder för att utveckla  olika
regioner kommer  att  behandlas  under  våren  2005.
Särskilt     kan     nämnas     att     frågor    om
tillväxtavtal/tillväxtprogram,                 vissa
jämställdhetsfrågor,  gles- och landsbygdsfrågor  av
olika    slag,    vissa   kapitalförsörjningsfrågor,
disposition  av del  av  vattenkraftsvinsterna  samt
krav på specificerade  åtgärder  i  län och regioner
kommer att tas upp under våren 2005.

Allmän inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
inriktningen       av      den      regionala
utvecklingspolitiken. Utskottet står fast vid
den politik som har  gällt  under  de senaste
åren  och  anser  inte att motionskraven  kan
ligga till grund för en förändrad inriktning.
Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).

Propositionen

Mål för den regionala  utvecklingspolitiken är sedan
år   2002   väl  fungerande  och   hållbara   lokala
arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla
delar av landet.  Den regionala utvecklingspolitiken
bedrivs i gles- och  landsbygd, i små och medelstora
städer samt i storstadsområden.  Motivet  är att den
nationella   tillväxten  utgörs  av  summan  av  den
tillväxt   som   skapas    lokalt   och   regionalt.
Anpassningen till de regionala  skillnaderna innebär
dock att det behövs riktade åtgärder för geografiskt
avgränsade områden även fortsättningsvis.

Effekterna   bör   kunna   avläsas   utifrån   ett
ekonomiskt,   ekologiskt   och  socialt  perspektiv.
Särskilt  fokus  bör  läggas  på   de  åtgärder  som
finansieras    genom   utgiftsområde   19   Regional
utveckling. De ekonomiska och sociala effekterna bör
avläsas  i  hur  väl   kvinnors   och   mäns  lokala
arbetsmarknadsregioner  har  utvecklats i termer  av
främst  ekonomisk tillväxt och  ökad  sysselsättning
för kvinnor  och män. Politikens resultat skall även
kunna   avläsas    i    hur    väl   de   nationella
jämställdhetsmålen uppnås inom ramen för åtgärderna.
Vad gäller den ekologiska dimensionen bör effekterna
stämmas av mot de nationella miljökvalitetsmålen.
Statens   viktigaste  roll  är  att   skapa   goda
grundförutsättningar   för  en  utveckling  mot  väl
fungerande och hållbara  arbetsmarknadsregioner  med
en  god  servicenivå i alla delar av landet. Hållbar
tillväxt skapas  på  lokal och regional nivå och med
hjälp  av den service som  bl.a.  kommunerna  svarar
för. Enligt  regeringens  uppfattning  är  arbete  i
gemensamma partnerskap i hög grad bidragande till en
lokal     mobilisering.     Lokal    och    regional
handlingsfrihet  är  viktig  för   en  god  regional
utveckling.  Alla  delar  av landet har  mycket  att
vinna på samverkan. Särskilt  viktigt  är  att lyfta
fram  städernas  och stadsregionernas betydelse  för
den regionala utvecklingen,  inte  bara  för  staden
själv  utan  också  för dess omgivning. Det är också
viktigt att ta hänsyn  till  att kvinnor och män har
olika lokala arbetsmarknadsregioner.
Enligt   regeringen   behövs  en   väl   utvecklad
systemsyn   och   väl   fungerande    verktyg    för
sektorssamordning  på central nivå för att lokal och
regional samordning  skall  kunna  genomföras på ett
effektivt sätt. Såväl horisontell samordning  mellan
olika sektorer som vertikal samordning mellan lokal,
regional, nationell och EU-nivå behövs. Att samtliga
statliga   myndigheter  skall  ta  regionala  hänsyn
framgår   av   verksförordningen   (1995:1322)   och
förordningen      (2003:595)       om      regionalt
utvecklingsarbete.
I samband med inriktningen av politiken  redovisas
att  regeringen  avser  att  omforma  de  nationella
regionala          företagsstöden          regionalt
utvecklingsbidrag,         landsbygdsstöd        och
sysselsättningsbidrag fr.o.m. juli 2005. Avsikten är
att  fokus  skall flyttas från  stöd  till  enskilda
företag till  insatser av bredare karaktär. Resurser
som frigörs bör  enligt  regeringen användas till de
regionala  tillväxtprogramsprocesserna.  Regeringens
avsikt  att  ändra  vissa  företagsstöd  tas  upp  i
samband med anslagen.
Regeringens   förslag  när  det  gäller  ett  nytt
användningsområde      för     anslagen     Allmänna
regionalpolitiska  åtgärder  (33:1)  och  Europeiska
regionala   utvecklingsfonden   perioden   2000-2006
(33:5) under utgiftsområde 19 - dvs. finansiering av
särskilda regionala riskkapitalinsatser, genom vilka
staten direkt eller indirekt tillskjuter ägarkapital
i  form  av  aktier  eller  motsvarande  i  enskilda
företag - tas upp i samband med anslagen.
Regeringens  tre  verktyg  för att uppnå målet för
politikområdet är Nationell samordning och regionala
hänsyn för hållbar regional tillväxt  (detta verktyg
redovisas  endast  delvis  inom  utgiftsområde  19),
Lokal  och  regional samverkan för hållbar  regional
tillväxt och  Stimulansåtgärder för hållbar regional
tillväxt.   Med  dessa   verktyg   som   grund   har
utgiftsområde    19    delats    upp    i   följande
verksamhetsområden:       Programlagt      regionalt
utvecklingsarbete, Kapitalförsörjning  för  regional
näringslivsutveckling och Kommersiell service.
Generellt  skall  utvecklingen  i landets regioner
följas   genom  statistik  avseende  den   regionala
lönesumman  för alla sysselsatta kvinnor och män och
andelen förvärvsarbetande  20-64  år för kvinnor och
män,  uppdelade  på  lokala  arbetsmarknadsregioner.
Båda indikatorerna används som  mått  på  tillväxt i
regionerna.  Vidare  finns  resultatindikatorer  som
anges under respektive verksamhetsområde.

Programlagt regionalt utvecklingsarbete

Verksamhetsområdet       Programlagt       regionalt
utvecklingsarbete omfattar central projektverksamhet
m.m.,     regionala     tillväxtavtal,     regionala
tillväxtprogram   och  EG:s   strukturfonder   under
perioden 2000-2006.

Regionala  tillväxtprogram  utgör  under  perioden
2004-2007 det  centrala  verktyget  för att uppnå en
förbättrad  samordning av resurser och  insatser  på
regional nivå. Verksamheten skall årligen följas upp
av  Verket för  näringslivsutveckling  (Nutek).  Ett
utvecklingsarbete  pågår  inom Nutek i samverkan med
Institutet för tillväxtpolitiska  studier (ITPS) och
länen.  Inom Regeringskansliet fortgår  arbetet  med
resultatindikatorer,         uppföljning         och
utvärderingsinstrument   på  nationell  nivå.  Tills
vidare avser regeringen att redovisa utvecklingen av
tillväxtprogramsarbetet avseende  dess betydelse för
samverkan och mervärde.
En mer aktiv medverkan av Svenskt  Näringsliv  och
Landsorganisationen  (LO)  i processen med regionala
tillväxtprogram har noterats.
Resultatindikatorer   för  projekten   inom   EG:s
strukturfonder under perioden  2000-2006  är antalet
nya  och  bevarade  arbetstillfällen  uppdelade   på
kvinnor  och  män  samt  antalet  nystartade företag
uppdelade på kvinnor och män.
Resultaten  av  den  centrala  projektverksamheten
förväntas  i  huvudsak vara en förbättrad  samverkan
och  samarbete mellan  olika  aktörer  för  regional
utveckling.
Utvecklingsprogrammet  för  kommuner med särskilda
omställningsproblem     främst    på    grund     av
strukturomvandling    inom    Försvarsmakten     har
utvärderats  dels  av  Statskontoret,  dels av ITPS.
Resultatet  av  utvärderingarna är att den  särskilt
tillsatta s.k. omställningsgruppens arbete inneburit
att  en  mobilisering   har   skapats  i  kommunerna
samtidigt  som  tveksamhet  råder   huruvida   detta
omställningsarbete   har   skapat   något  bestående
mervärde. De målsättningar för antalet  nya  privata
och  statliga  arbetstillfällen  som ställdes upp  i
utvecklingsprogrammet har hittills  inte uppnåtts. I
juli 2004 beslutade regeringen att formellt  avsluta
utvecklingsprogrammet.
Det  s.k.  samordningsuppdraget  (år 2002 uppdrogs
till  18  myndigheter  att  identifiera  potentiella
områden för ökad sektorssamordning)  har  medfört en
ambitionsnivåhöjning    vad    avser    myndigheters
delaktighet i frågor som berör regional utveckling.
När   det   gäller  de  regionala  tillväxtavtalen
konstateras  att  samordningsansvariga  för  avtalen
bedömer att avtalsarbetet  under  perioden 2000-2003
stärkt  möjligheterna  till  samordning   av   olika
aktörers resurser. Tillväxtavtalsarbete har bidragit
till   ett  aktivt  och  medvetet  lärande  och  ett
intresse  för  att  öka  kunskapen  kring  frågor om
hållbar  tillväxt.  Vidare  har  systemlärandet  och
systemperspektivet utvecklats i regionerna. Dock har
insatser inom avtalen många gånger  saknat en tydlig
koppling till tillväxtavtalens mål.

Kapitalförsörjning för regional
näringslivsutveckling

I verksamhetsområdet Kapitalförsörjning för regional
näringslivsutveckling  ingår instrumenten  regionalt
utvecklingsbidrag,                   landsbygdsstöd,
sysselsättningsbidrag,     såddfinansiering      och
transportbidrag.  I  ett  längre  perspektiv  är det
enligt    regeringen    angeläget    att    reducera
användningen av olika bidrag till företag.

Resultatindikatorer   för   företagsstöden   (utom
transportbidrag   och  såddfinansiering)  är  främst
förväntat  antal nya  arbetstillfällen  uppdelat  på
kvinnor  och   män,   genomsnittlig  subvention  per
förväntad ny årsarbetskraft (uppdelat på kvinnor och
män fr.o.m. år 2004) samt investeringar som beräknas
delfinansieras    av    stöden.     För    regionalt
utvecklingsbidrag    mäts   resultatet   även    med
förädlingsvärde, omsättning och vinstmarginal.
Resultatindikatorer  för såddfinansiering omfattar
antal  anställda och överlevnadsgrad  fem  år  efter
beslutstidpunkten  t.o.m.  år  2004. Från och med år
2005   mäts   omsättningsökningen   fem   år   efter
beslutstidpunkten.
För  det  generella företagsstödet transportbidrag
bedriver regeringen  ett  utvecklingsarbete avseende
redovisning av stödformens effekter.
Nuteks   uppföljning  av  bidrag   som   beviljats
tidigare år  visar  att  utfallen varje år har varit
väl  överensstämmande  med  de  förväntade  värdena,
förutom vinstmarginalen som inte  har  nått upp till
företagens förväntningar.
Vidare    har    det   varit   svårt   att   uppnå
kvoteringsvillkoret (med undantag för år 2000), dvs.
huvudregeln   att  minst   40   %   av   det   antal
arbetstillfällen som tillkommer till följd av stöden
skall förbehållas vartdera könet.
Enligt utvärdering  av  Nutek  kan  effekterna  av
regionalt   utvecklingsbidrag,   landsbygdsstöd  och
småföretagsstöd sammanfattas med att  de bidrar till
att skapa sysselsättning och överlevnad på kort sikt
men att dessa effekter inte kan beläggas  på  längre
sikt.  Det  går  inte  heller att belägga att stöden
skulle leda till ekonomisk tillväxt i stödföretagen.

Kommersiell service

Verksamhetsområdet Kommersiell service omfattar stöd
till kommersiell service.

Resultatindikatorer    fr.o.m.    år    2004    är
utvecklingen av tillgången  till kommersiell service
för kvinnor och män samt antalet  kvinnor respektive
män som finns anställda och antalet  kvinnor och män
som  finns  på ledningsnivå på arbetsstället  och  i
styrelsen  i  organisationen.   Bland   annat  finns
underlag  i  servicedatabasen  (se  avsnittet  Vissa
kompletterande uppgifter).
Av de drygt 900 orter där en dagligvarubutik  fått
stöd  någon  gång  under  perioden 1996-2002 fanns i
juni 2003 servicen kvar på åtta av tio orter. Enligt
Konsumentverket   visar  de  inrapporterade   lokala
utvecklingsprogrammen för kommersiell service på ett
ökat engagemang och  intresse  för  frågor  som  rör
tillgänglighet till kommersiell service.

Utredningar, uppdrag och program

I  propositionen  nämner  regeringen  bl.a. följande
aktuella utredningar, uppdrag och program:

1. Institutet  för tillväxtpolitiska studier  (ITPS)
och Glesbygdsverket  har  på  regeringens uppdrag
påbörjat    ett    utvecklingsarbete    om    hur
politikområdet  Regional  utvecklingspolitik  bör
följas upp och effektutvärderas. ITPS föreslår 34
indikatorer, fördelade  på  sju kategorier, bl.a.
regionförstoring     och    kompetensförsörjning.
Glesbygdsverket  konstaterar   att  det  inte  är
möjligt  att lämna precisa förslag  på  nedbrutna
målsättningar  på en övergripande nationell nivå.
Verket föreslår  att  befintlig statistik rörande
postservice, kassaservice,  vård,  barnomsorg och
grundläggande   utbildning   förbättras.   Enligt
regeringens bedömning utgör de  nämnda  förslagen
ett underlag för att förnya utvärderingsverktygen
för politikområdet.
2.
3. Utredningen  Företagsutveckling på regional  nivå
(SOU 2002:101)  har  remissbehandlats; regeringen
redovisar  sin bedömning  inom  utgiftsområde  24
Näringsliv.
4.
5. Nutek har låtit genomföra en utvärdering angående
lokala och regionala  resurscentrum,  vilken  har
redovisats för regeringen i maj 2004. Nutek avser
att  skicka  rapporten  på  remiss i slutet av år
2004  och  därefter lämna sina  kommentarer  till
regeringen.
6.
7. Regeringen har  år  2003 beslutat om bidrag på 16
miljoner   kronor   till    verksamheterna    vid
Folkrörelserådet och Skärgårdarnas Riksförbund.
8.
9. Regeringen  gav i september 2002 Delegationen för
utländska investeringar  i  Sverige,  Vinnova och
Nutek  i  uppdrag  att  genomföra  ett nationellt
program  för utveckling av innovationssystem  och
kluster,   omfattande    70    miljoner   kronor.
Programmet   skall   genomföras  under   perioden
2002-2004.
10.
11.  Uppdrag  har  lämnats till  Statens  geologiska
undersökningar   att    genomföra   ett   program
omfattande 15 miljoner kronor  i  syfte att skapa
en   hållbar  tillväxt  i  ett  kluster  för   de
mineralutvinnande branscherna.
12.
13. Nutek  har  fått  i  uppdrag  att  genomföra ett
program omfattande 20 miljoner kronor i syfte att
främja  en  hållbar  tillväxt inom det nationella
träklustret.
14.
15. Regeringen har utsett  en  särskild utredare för
att kartlägga möjligheterna till militärtester av
personal och materiel i övre Norrland.
16.
17.  Regeringen har år 2002 beslutat  att  genomföra
ett  program  om  totalt högst 25 miljoner kronor
med   syfte   att   långsiktigt    stärka   lokal
näringslivsutveckling med fokus på kommuner.
18.
19.   Ett   sammanhållet   nationellt  program   för
entreprenörskap om totalt  12 miljoner kronor har
inrättats.
20.
21.  Lokala program för entreprenörskap  och  lokalt
utvecklingsarbete  om  totalt  30 miljoner kronor
har tillskapats.
22.
23. Ett program för att öka användningen  av  modern
informationsteknik  i  företag  lokaliserade inom
stödområde  A  om totalt 50 miljoner  kronor  har
inrättats.
24.
25.   Ett   program   för    att    stimulera   ökad
innovationskraft inom turistnäringen  samt främja
forskning  om  turism  om  totalt  40,5  miljoner
kronor  har  beslutats  av regeringen och bedrivs
under perioden 2002-2004.
26.
27.  Det  har  uppdragits  åt  Sveriges   Rese-  och
Turistråd   AB   att  utveckla  och  marknadsföra
varumärket Fjällvärlden  inom  en  kostnadsram om
totalt 20 miljoner kronor.
28.
29.  Delegationer  är  tillsatta för att långsiktigt
stärka utvecklingen inom  de  mest utsatta lokala
arbetsmarknadsregionerna i norra  Sveriges inland
respektive  delar  av  Bergslagen,  Värmland  och
Dalsland.   Delegationernas  arbete  avslutas   i
december 2004.
30.
(Beloppen  för  samtliga  ovan  nämnda  program  har
angetts exklusive medfinansiering.)

Regeringens analys och slutsatser

Inga  samlade utvärderingar  av  den  nya  regionala
utvecklingspolitiken har ännu gjorts. Regeringen gör
samma    bedömning     som     Statskontoret    (Det
regionalpolitiska    experimentet,     Statskontoret
2004:5) att det finns ett grundläggande behov av att
stärka   arbetet   med   finansiell   och   politisk
samordning  av  olika sektorer för hållbar tillväxt.
Skälet är att de  viktigaste  hindren för politikens
genomförande ligger i den bristande  samordningen av
politikens olika sektorer.

Den lokala och regionala miljön tenderar  att  bli
allt   viktigare   för  företagens  konkurrenskraft.
Förutsättningarna för  att åstadkomma väl fungerande
lokala arbetsmarknadsregioner  för  kvinnor  och män
varierar   över   landet.   Bland  annat  finns  det
skillnader i lokal dynamik, dvs. faktorer som bidrar
till  ett  högt  nyföretagande,  innovationsförmåga,
flexibilitet och ständigt lärande.
Den  regionala befolkningsutvecklingen  har  följt
relativt  stabila  mönster  sedan 1950-talet och det
långsiktiga  mönstret  väntas bestå  även  under  de
kommande 20 åren. Den svagaste utvecklingen väntas i
Tornedalen, Dalsland, Bergslagen,  Norrlands  inland
och  i norra Småland. Andelen av dem som flyttar  av
arbetsrelaterade  skäl har minskat; utvecklingen går
mot ökad pendling.  Män, som i högre grad än kvinnor
pendlar  över  kommungränser,   har   större  lokala
arbetsmarknadsregioner än kvinnor. Högutbildade  män
har       de       absolut       största      lokala
arbetsmarknadsregionerna och lågutbildade kvinnor de
minsta.
När      det      gäller      de      programlagda
utvecklingsprojekten     drar    regeringen    bl.a.
slutsatsen att tillväxtprogrammens  fortsatta  fokus
på  utveckling  av innovationssystem och kluster kan
bidra till att ytterligare  stärka  samverkan mellan
näringslivet,    utbildningsväsendet    och    andra
offentliga   aktörer.  Samverkan  och  nätverk   ger
resultat   även   när   det   är   fråga   om   EG:s
strukturfondsprogram.
Vidare drar  regeringen  slutsatsen att utbudet av
kapital  till  små  och  medelstora   företag  i  de
regionalt prioriterade områdena är för  litet, bl.a.
därför att bankerna blivit alltmer restriktiva i sin
utlåning.
Förändringar i servicestrukturen sägs i många fall
försämra   servicetillgången,  även  om  ytterligare
försämringar  motverkas  av  statligt stöd och andra
åtgärder.
Sammanfattningsvis  anser  regeringen  att  medlen
inom utgiftsområde 19 endast marginellt  kan påverka
utvecklingen         i         landets        lokala
arbetsmarknadsregioner.  Ofta  fungerar  medlen  som
katalysatorer, vilka medför att ytterligare åtgärder
kan komma till stånd. Åtgärder som  finansieras inom
utgiftsområdet medverkar därför ofta  till  att få i
gång  processer  och  investeringar  som annars inte
hade   blivit   av.   Med   hänsyn   till  de  olika
förutsättningarna  i  olika  regioner  är  det  även
fortsättningsvis  viktigt att främja utvecklingen  i
alla delar av landet  och  fortsätta insatserna inom
flertalet politikområden och utgiftsområden.
Regeringen avser att på ett  mer systematiskt sätt
följa    upp    och    utvärdera    den    regionala
utvecklingspolitiken          och          förbättra
resultatinformationen till riksdagen.
Riksrevisionen  har  inte haft någon invändning  i
revisionsberättelsen   för    år    2003    avseende
Glesbygdsverket.

Motionerna


I motion 2004/05:N267 (s) sägs att det många  gånger
är   en   godtycklig   placering   av   kommuner   i
stödområden.  Exempelvis  är  Kramfors och Sollefteå
kommuner belägna intill varandra,  men  de  är  ändå
inplacerade    i   olika   nationella   stödområden.
Regeringen bör se  över  möjligheterna  att  dela in
kommuner  med  i stort sett samma förutsättningar  i
samma stödområde.

I motion 2004/05:N332  (s)  argumenteras  för  att
nyetableringar av företag är ett villkor för en bygd
som  vill  utvecklas.  Problem uppstår dock ofta när
det gäller lämpliga lokaler.  Om  företagsidén  inte
håller  eller  en  lågkonjunktur  inträder har en ny
företagslokal  ett  dåligt  andrahandsvärde,  vilket
medför ekonomiska risker för  t.ex.  en  kommun  som
byggt  lokaler.  Enligt  motionärernas mening är det
inte rimligt att små och utsatta  kommuner i längden
måste ta på sig en stor risk för att nybyggnation av
nödvändiga lokaler skall komma till stånd.
I motion 2004/05:N374 (m) redovisas  hur  Moderata
samlingspartiet    vill   förändra   den   regionala
utvecklingspolitiken  för  att skapa förutsättningar
för tillväxt. Det handlar om  att förbättra vägnätet
och  IT-infrastrukturen,  sänka  socialavgifter  och
drivmedelsskatter samt i övrigt förbättra  villkoren
för  företagande.  Inom  utgiftsområdet  prioriterar
motionärerna dels de insatser som har betydelse  för
människorna  i  glesbygd såsom stöd till kommersiell
service, dels insatser  som öppnar nya marknader för
företag,    t.ex.   transportstödet,    samt    dels
medfinansiering  till  projekt  inom  ramen för EU:s
sammanhållningspolitik. Enligt motionärerna  är  det
många   lagar   och  regler  som  inte  borde  gälla
likformigt över hela landet eftersom förhållandena i
glesbygd  kraftigt   avviker  från  förhållandena  i
storstäderna. En mer flexibel  ordning  skulle gynna
den regionala utvecklingen. Motionärerna  ser sänkta
socialavgifter i stödområde A som ett första steg på
vägen  mot  sänkta  skatter  och  avgifter  för alla
företag.
Folkpartiets  regionalpolitik  genomsyras  av  ett
underifrånperspektiv som tar sin utgångspunkt  i den
enskilda  individen,  sägs det i motion 2004/05:N254
(fp).  Motionärerna förordar  en  ny  inriktning  av
regionalpolitiken som innebär en övergång till lokal
mobiliseringspolitik.  Varje region har sina styrkor
och unika möjligheter som  endast  kan tas till vara
genom  lokala  initiativ.  Tyngdpunkten   ligger   i
decentralisering,  nyetableringar,  bra  villkor för
småföretag,  tillgång  till  riskkapital  och  lokal
samverkan.     En     liberal     landsbygds-    och
glesbygdspolitik   bör   sträva   efter  att   skapa
förutsättningar för dem som vill bo  på  landsbygden
eller  i  en  mindre tätort att kunna göra det.  Den
fria rörligheten,  vilken  är  en  grundbult  i  den
liberala ideologin, utgör ingen motsättning därtill.
Folkpartiet       vill      främja      landsbygdens
utvecklingsmöjligheter   bl.a.   genom   att  främja
företagande      på      landsbygden,      förbättra
funktionsdugligheten hos det befintliga servicenätet
och se till att statliga myndigheters agerande  inte
försvårar  landsbygdens  utveckling.  Vidare  är det
viktigt  att  nätverk etableras, framför allt lokalt
men, om detta är  omöjligt  på  grund  av glesheten,
även utanför den egna regionen och internationellt.
En politik som gynnar mindre företag är en politik
som säkerställer möjligheter till sysselsättning och
utkomst på landsbygden, menar motionärerna. Även när
det     gäller     stödområdesfrågor    måste    ett
underifrånperspektiv  anläggas.  Enligt motionärerna
måste länen få mer att säga till om. Det gäller inte
minst den administrativa indelningen  i fråga om EU-
stöd. Folkpartiet ser med oro på utspädningen  av de
regionalpolitiska stöden till allt större områden  i
landet.   De   direkta  selektiva  regionalpolitiska
stöden  bör  avvecklas  så  långt  det  är  möjligt.
Generella satsningar  i  hela  Sverige på främst ett
bättre klimat för företagsamhet, kommunikations- och
utbildningsområdena samt en ekonomisk stabil politik
är ett bättre alternativ.
I motionen förordas vidare att  ytterligare  vägar
bör   prövas   för   att   säkerställa   service  på
landsbygden.  Det  föreslås att ett särskilt  anslag
inrättas   i  statsbudgeten   för   upphandling   av
grundläggande  samhällsservice  i  regionalpolitiskt
utsatta  områden. Upphandlingen bör göras  regionalt
med de regionala  beslutsorganen  som  huvudman. Den
grundläggande samhällsservicen bör dessutom  tryggas
i lag.
I  motion  2004/05:N403  (fp,  kd,  m,  c) erinrar
motionärerna om att den nationella tillväxten  byggs
upp  av  regionala  och lokala förhållanden. Sverige
behöver både en nationell tillväxtpolitik med bättre
företagarklimat och ett  skattesystem  som värnar de
välståndsbildande    krafterna   och   en   regional
tillväxtpolitik som tar  till  vara lokal växtkraft,
initiativkraft  och  entreprenörskap.   Tillväxt  är
inget     nollsummespel     enligt     motionärerna.
Förutsättningarna är olika i olika delar  av landet,
påpekas   det.   Därför   kan   inte   hela  Sverige
regionaliseras på ett och samma sätt. I  stället bör
regional mångfald eftersträvas.
I motion 2004/05:N346 (fp) ges exempel på  områden
där  besluten  enligt motionärerna inte borde fattas
på statlig utan på regional nivå, bl.a. reglerna för
turistflyg i fjällen  och  strandskyddsreglerna. Med
hänsyn till de olika förutsättningarna  är  det inte
rimligt  att ha samma regler överallt. Därför  anser
motionärerna att det bör göras en översyn över vilka
beslut som skall fattas på respektive nivå. Avsikten
är att beslutsfattandet  skall ske utifrån regionala
förutsättningar.
Den liberala storstadspolitiken  handlar om att ta
till vara storstädernas unika styrkor  för att på så
sätt  bidra  till  en  dynamisk  utveckling som  ger
positiva effekter i övriga riket,  förklaras  det  i
motion  2004/05:N409  (fp).  Motionärerna  ser  inte
tillväxt  som  ett nollsummespel. Om det går bra för
en region ger det  nya  jobb,  företag  och impulser
till hela landet, hävdas det.
Enligt  vad  som  sägs i motion 2004/05:N224  (kd)
måste  -  om  hela  landet   skall   kunna  leva  på
någorlunda lika villkor - reella förutsättningar ges
för befolkningen att bo kvar och verka i glesbygden.
Därför föreslås en utredning vars syfte  skall  vara
att  utröna  om  det  är  möjligt  att på något sätt
kompensera de boende i glesbygden.
I  motion  2004/05:N386  (kd) föreslås  att  någon
eller    några   av   Norrbottens   kommuner    blir
försökskommuner  för  en  ny radikal regionalpolitik
som ger dessa kommuner goda  villkor  att  växa  och
utvecklas. Kommunernas egna förslag handlar bl.a. om
sänkta        energiskatter        och        friare
arbetskraftsinvandring.
Den    regionala   utvecklingspolitikens   främsta
uppgift  är   att   bidra   till   utvecklingen   av
livskraftiga regioner i hela landet, framhålls det i
kommittémotion     2004/05:N399     (kd).     Enligt
motionärerna   byggs   livskraftiga   regioner   när
människor med kraft och vilja samverkar lokalt i ett
underifrånperspektiv.   Politiken   bör   underlätta
sådana  processer,  i  första  hand  genom generella
åtgärder som syftar till att ge goda förutsättningar
för näringslivet. Lands- och glesbygdens  kännemärke
är   småföretagande.   Avgörande   för  välfärd  och
tillväxt  är  ett  näringslivsklimat som  uppmuntrar
företagande.  Regelverken   måste  bli  enklare  och
kommunikationerna  förbättras.  Målet  är  att  hela
Sverige skall leva och att människor i alla kommuner
kan få sina grundläggande  behov  av bostad, arbete,
service, kultur m.m. tillgodosedda.
De folkvalda på regional nivå bör  själva  ansvara
för  utvecklingsplaneringen  av  den  egna regionen,
anser   motionärerna.   Vidare   bör   kommunsektorn
högprioritera  utveckling  av  lands-  och  glesbygd
såväl  på  fastlandet som på skärgårdens många  öar.
Arbetet    i    Folkrörelserådet,    länsbygderåden,
byalagen,     sockenråden      och     de     lokala
utvecklingsgrupperna  är  enligt  motionärerna   bra
exempel     på     lokal     demokrati     i     ett
underifrånperspektiv.
Enligt vad som sägs i motion 2004/05:N407 (kd) bör
Folkrörelserådets  förslag  om ett grundservicepaket
för landsbygds- och glesbygdsområden beaktas. Syftet
är   att   hindra  ytterligare  serviceindragningar.
Kristdemokraternas förslag om servicepunkter innebär
en samordning  av  tillgångar  för  att garantera en
grundservicenivå inom rimligt avstånd.
I   motion   2004/005:N255  (c)  hävdas  att   det
viktigaste stödet  till  lanthandeln är att så många
kunder som möjligt kan få  den  service de behöver i
sin lanthandel utan att tvingas åka  till  en större
tätort.  De statliga bolagens service på landsbygden
bör  öka  genom   åtgärder   som   regeringen  måste
initiera, t.ex. genom ägardirektiv.
I motion 2004/05:N257 (c) förordas  att regeringen
tillsätter  en bred Norrlandsutredning i  syfte  att
föreslå förändringar för att bättre ta till vara den
stora   utvecklingspotential    som   finns   i   de
norrländska  bygderna.  Vidare  är det  viktigt  att
underlätta  för  fler  människor  att   flytta  till
Norrland,  bl.a.  genom  att  göra  det möjligt  för
privatpersoner   och  företag  att  bygga   även   i
glesbygd. Kommunerna  bör överta ansvaret för beslut
om   strandskydd.   Likvärdiga    möjligheter   till
utbildning  är  också  en  väsentlig fråga.  Det  är
vidare viktigt att stärka jord- och skogsbruket samt
att    förbättra   näringsklimatet    i    Norrland.
Vidareförädling  av  de  stora naturresurserna måste
främjas.
Centerpartiets syn på inriktning  av den regionala
utvecklingspolitiken      återfinns     i     motion
2004/05:N398.  Motionärerna   menar  att  politikens
uppdrag   är   att   ge  goda  förutsättningar   för
entreprenörer  och investerare.  För  att  möta  den
ekonomiska utmaning som välfärdssamhället står inför
anser   Centerpartiet    att    ansvaret    för   de
tillväxtfrämjande åtgärderna skall hänföras till den
regionala  nivån  i  mycket högre utsträckning än  i
dag. Den s.k. Ansvarskommittén  (se  avsnittet Vissa
kompletterande uppgifter) bör därför fokusera på att
utreda  vilka  tillväxtfrämjande  åtgärder  som  den
regionala respektive statliga nivån skall svara för.
Centerpartiet    vill    bryta   ned   ineffektiva
myndighetsstrukturer,       eliminera        skadlig
centralstyrning    och    förenkla    de   regionala
finansieringsprogrammen.  Enligt  motionärerna   bör
direktvalda regionala organ ansvara för de medel som
länsstyrelserna och Nutek m.fl. förfogar över.
Statens  ansvar  är  att se till att bostäder till
rimliga  priser,  fungerande  service  och  statliga
arbetsplatser finns  i  alla  regioner. Vidare måste
staten föra en offensiv företagarpolitik  som gynnar
företagen      genom     ett     tillväxtbefrämjande
skattesystem, tillräckliga  satsningar  på forskning
och  utveckling  samt  en  politik som skapar  sunda
finanser.

För att nå framgång måste en region utveckla
och komplettera de tillgångar som redan finns
och inte börja från början. Regeringens
regionala utvecklingspolitik betonar i ord
vikten av utveckling och tillväxt i hela
landet, men i verkligheten är utgångspunkten
att många områden i landet förutom
storstadsregionerna är svaga och underlägsna.
Perspektiven måste ändras enligt motionärerna;
de förutsättningar som finns i varje region
skall maximalt tas till vara.

Vissa kompletterande uppgifter

Befolkningsutveckling

Folkmängden i Sverige ökade  under år 2003 med ca 35
000  personer till ca 8 975 000  personer.  Ökningen
utgjordes     till     drygt    80    %    av    ett
invandringsöverskott men  även  ett födelseöverskott
står för folkmängdsökningen.

Beträffande  Sveriges  olika  regioner   kan   det
konstateras  att befolkningen i glesbygdsområden har
forsatt  att  minska   sedan  mitten  av  1990-talet
samtidigt       som       tätortsområdena        och
storstadsregionerna  har  fortsatt  att öka. Framför
allt glesbygderna i skogslänens inland  har en snabb
befolkningsminskning;  orsakerna  till  den   snabba
minskningen  i  dessa  områden  är  främst  de  låga
födelsetalen  snarare  än en stor utflyttning. Under
senare    tid   har   dock   minskningstakten    för
glesbygdsbefolkningen  dämpats  något. Under år 2003
minskade befolkningen i glesbygderna med drygt 1 400
personer  (-0,8 %), vilket kan jämföras  med  3  000
personer (-1,5  %) år 1996. Ett annat trendbrott som
kan skönjas är att  befolkningen  i  de  tätortsnära
landsbygderna,  som  minskade under slutet av  1990-
talet, har börjat öka  sedan  år 2002. Under år 2003
ökade  de  tätortsnära  landsbygderna   med   2  900
personer eller 0,1 %.

Strukturen och uppgiftsfördelningen inom
samhällsorganisationen

När  det  gäller strukturen och uppgiftsfördelningen
mellan   staten,    landstingen    och    kommunerna
tillkallades en parlamentarisk kommitté (ordförande:
landshövding  Mats Svegfors) i januari 2003.  Enligt
direktiven (dir.  2003:10)  skall arbetet bedrivas i
två etapper.

Den  första etappen resulterade  i  delbetänkandet
Utvecklingskraft för hållbar välfärd (SOU 2003:123),
som  redovisades   i   december   2003.   Den   s.k.
Ansvarskommitténs bedömning var att det i ett längre
perspektiv kommer att uppstå en stark obalans mellan
behov  och  tillgängliga  resurser. I delbetänkandet
anges  ett  antal  förutsättningar   för   att   det
offentliga   åtagandet  skall  klaras  i  framtiden.
Betänkandet har  under  våren  2004 varit utsänt för
synpunkter    till    över    460   instanser.    En
sammanställning av synpunkterna  finns tillgänglig i
Finansdepartementet.
Tilläggsdirektiv  till  utredningens  andra  etapp
beslutades av regeringen i juni 2004 (dir. 2004:93).
Kommittén skall i den andra  etappen av sitt uppdrag
analysera    och    bedöma    om    struktur     och
uppgiftsfördelning  inom  staten  och mellan staten,
landstingen och kommunerna behöver förändras. Syftet
är   dels   att   förbättra  samhällsorganisationens
möjligheter att hantera framtidens välfärdsåtaganden
och bidra till ökad  tillväxt inom ramen för hållbar
utveckling,   dels   att   förbättra    medborgarnas
möjligheter     till     inflytande,    insyn    och
ansvarsutkrävande  genom  att   skapa  en  tydligare
samhällsorganisation. Kommittén skall där den finner
det  motiverat föreslå förändringar.  Utgångspunkten
för kommitténs  arbete skall vara en välfärd på lika
villkor och efter  behov  som styrs demokratiskt och
är  solidariskt skattefinansierad.  Kommittén  skall
utifrån ett medborgarperspektiv i alla delar av sitt
uppdrag    analysera    och    definiera   praktiskt
tillämpbara principer av begreppet likvärdighet.
Enligt direktiven skall kommittén lämna förslag på
vilka uppgifter som den kommunala  nivån bör ansvara
för. Om kommittén finner det motiverat  skall den på
en   övergripande   nivå  föreslå  förändringar   av
nuvarande  kommun-, landstings-  och  länsindelning.
Utifrån  en  samlad  analys  skall  kommittén  lämna
förslag  till en  övergripande  samhällsorganisation
samt principer  för relationen mellan staten och den
kommunala nivån.
Kommittén skall  vidare  lägga fram sin syn på hur
ansvaret för uppgifter med anknytning  till regional
utveckling  skall  fördelas  mellan staten  och  den
kommunala  nivån.  I kommitténs  uppdrag  ingår  att
analysera     och     lämna     förslag     avseende
försöksverksamheten     med      ändrad     regional
ansvarsfördelning i Skåne och Västra Götalands län.
Vidare skall kommittén se över och analysera vissa
centrala   delar  av  den  statliga  styrningen   av
samhällsorganisationen.  Detta berör både relationen
mellan regeringen och de statliga  myndigheterna och
mellan staten och den kommunala nivån.  I  uppdraget
ingår  bl.a.  att  lämna förslag på hur den statliga
verksamheten på regional  nivå  skall  utformas, att
utarbeta      principer     för     den     centrala
myndighetsstrukturen,  att  se  över  myndigheternas
normgivning,      att     övergripande     analysera
konsekvenserna  av  den   lagstiftning  som  ålägger
kommuner    och    landsting   att    tillhandahålla
individuella ekonomiska och sociala rättigheter, att
analysera  regeringens   och  statliga  myndigheters
kontrollverksamhet samt att  övergripande  analysera
vissa   centrala  delar  av  regeringens  ekonomiska
styrning av de kommunala verksamheterna.
I takt  med  att  samhället  förändras  växer  nya
önskemål  och  behov fram. Det är därför viktigt att
på alla nivåer ständigt  pröva  vad som skall rymmas
inom   det   offentliga   åtagandet,  sägs   det   i
direktiven.  Mot  bakgrund  av  medborgarnas  skilda
villkor  i samhället är det angeläget  att  i  detta
sammanhang       genomgående       anlägga       ett
fördelningspolitiskt     perspektiv     samt     ett
jämställdhets-  och  integrationsperspektiv samt att
belysa konsekvenser för olika grupper av kvinnor och
män. Ambitionen skall  vara att minska de ekonomiska
och sociala klyftorna.
Fördelningen av ansvar  mellan staten, landstingen
och kommunerna är inte en gång för alla given enligt
direktiven.
Samhällsorganisationen på regional nivå är komplex
med många statliga och kommunala  aktörer. Det finns
också en stor geografisk variation  när  det  gäller
olika  aktörers  regionala  indelning.  Detta gäller
särskilt  statliga myndigheter. Den regionala  nivån
har beskrivits  som  svår  att överblicka. Samtidigt
har  dess  betydelse  för  att  åstadkomma   hållbar
utveckling   och   tillväxt   alltmer   kommit   att
uppmärksammas.   Riksdag   och  regering  har  också
etablerat    ett    politikområde     -     Regional
utvecklingspolitik - för att mer effektivt kunna  ta
till  vara de förutsättningar för hållbar utveckling
och  tillväxt   som   finns  lokalt  och  regionalt.
Kommittén skall analysera  och  lämna förslag på hur
ansvaret för uppgifter med anknytning  till regional
utveckling,   inklusive  regionalt  samarbete   över
nationsgränser, skall fördelas mellan staten och den
kommunala nivån.  I  det  uppdraget ingår att bedöma
för- och nackdelar med en direkt respektive indirekt
vald   regional  nivå  med  ansvar   för   regionala
utvecklingsfrågor.
Kommittén  skall  också  överväga om den regionala
nivån kan se olika ut i skilda  delar  av landet när
det gäller fördelningen av ansvar för uppgifter  med
anknytning  till  regional  utveckling.  Här  är det
också  viktigt  att  kommittén  uppmärksammar  å ena
sidan  det  stora behov av flexibilitet och öppenhet
för    att    hantera     frågor     inom     skilda
samarbetskonstellationer    som   finns   inom   det
regionala   utvecklingsområdet,    å   andra   sidan
medborgarnas möjligheter till inflytande,  insyn och
ansvarsutkrävande. Underlag för kommitténs bedömning
bör   bl.a.   utgöras   av   de   utvärderingar   av
försöksverksamheten      med     ändrad     regional
ansvarsfördelning i Skåne  och  Västra Götalands län
som Högskolan i Halmstad och Statskontoret  genomför
samt  de  erfarenheter  som  överföringen  av  vissa
regionala  utvecklingsuppgifter  från  länsstyrelsen
till    kommunala   samverkansorgan   för   regional
utveckling  har givit. Kommittén skall analysera och
lämna  förslag   avseende   försöksverksamheten  med
ändrad regional ansvarsfördelning i Skåne och Västra
Götalands län.
När  det gäller de statliga  myndigheterna  anförs
det i direktiven  att  regeringens  styrning  av  de
statliga  myndigheterna ibland uppfattas som otydlig
och samordningen  mellan  de  olika  sektorerna  och
myndigheterna  som  bristfällig. Sektoriseringen har
visserligen  utgjort  en  positiv  kraft  bakom  den
offentliga verksamhetens  utveckling  och  kan  vara
ändamålsenlig.  En stark sektorisering beskrivs dock
allt oftare som ett  hinder  för  hållbar utveckling
och tillväxt. Kommittén skall analysera  och föreslå
vägar  för att en förbättrad styrning och samordning
av den statliga verksamheten skall åstadkommas. Även
på  regional   nivå  uppfattas  ibland  samordningen
mellan de olika  sektorerna  och  myndigheterna  som
bristfällig.   Kommittén   skall  kartlägga  hur  de
statliga  regionala  uppgifterna   är  fördelade  på
länsstyrelser  och  andra  regionala organ  och  med
utgångspunkt i denna kartläggning  lämna  förslag på
hur den statliga verksamheten på regional nivå skall
utformas.  I  kommitténs  uppdrag  ingår  också  att
analysera och bedöma vilka konsekvenser de  statliga
myndigheternas   skilda   regionala   indelning  och
organisatoriska  status  på  regional nivå  har  för
samordning   och   ett  samlat  statligt   agerande.
Kommittén   skall   föreslå    principer   för   den
geografiska     indelningen     av    de    statliga
myndigheternas verksamhet på regional nivå.
Enligt  direktiven  skall kommittén  ha  en  öppen
dialog med olika aktörer  i  samhällsorganisationen.
Resultaten  av  arbetet  skall  redovisas  senast  i
slutet av februari 2007.
I  juli  2004 tillsattes vidare en  parlamentarisk
kommitté med  uppgift  att göra en samlad översyn av
regeringsformen    (utredare    landshövding    Lars
Engqvist). Enligt direktiven  (dir.  2004:96)  skall
kommitténs  arbete  framför  allt  koncentreras  och
inriktas  på  att  stärka  och  fördjupa den svenska
folkstyrelsen, att öka medborgarnas  förtroende  för
demokratins     funktionssätt     och    att    höja
valdeltagandet.  Kommittén  skall på  lämpligt  sätt
samråda   med   Ansvarskommittén,   anförs   det   i
direktiven.  Uppdraget   skall  redovisas  senast  i
slutet av år 2008.
Landsbygds- och glesbygdsfrågor

Landsbygdsutveckling

I juni 2004 tillkallade regeringen  en  kommitté med
parlamentarisk   medverkan   för  att  utarbeta   en
långsiktig strategi för den nationella politiken för
landsbygdsutveckling.   Enligt   direktiven    (dir.
2004:87)  skall  strategin  utgå  från  målet  om en
ekologiskt,    ekonomiskt    och   socialt   hållbar
utveckling  av  landsbygden  inbegripet  de  areella
näringarnas   roll   och  utvecklingsförutsättningar
(utredare:    kommunstyrelseordförande     Karl-Erik
Nilsson,  Emmaboda).  Kommittén skall bl.a. överväga
roll-  och  ansvarsfördelning   lokalt,   regionalt,
nationellt  och  i ett internationellt perspektiv  i
frågor som rör denna  strategi.  Landsbygden behöver
jordbruket  och  de  övriga  areella näringarna  men
också  en  bredare  bas  för att kunna  behålla  och
utveckla en levande landsbygd.  Med  utgångspunkt  i
regeringens mål för ökad tillväxt och sysselsättning
skall kommittén överväga hur insatser som utgår från
landsbygdspolitiken   och   politikområdena  för  de
areella  näringarna  samt  från   den   övergripande
regionala  utvecklingspolitiken  i  högre  grad  kan
medverka  till  ökad tillväxt och sysselsättning  på
landsbygden och i landet som helhet.

Kommittén  skall   enligt  direktiven  identifiera
såväl hinder som utvecklingsmöjligheter  för företag
på  landsbygden  inklusive  småföretag.  Behovet  av
strategiska  insatser  för att stödja diversifiering
och   utveckling   av  ny  produktion   inom   såväl
livsmedelssektorn som andra områden skall övervägas.
Natur- och kulturmiljöns  betydelse  som  resurs för
landsbygdens    utveckling    skall   här   beaktas.
Myndigheternas  roller och former  för  samarbete  i
frågor   som  rör  landsbygdens   utveckling   skall
analyseras.  Behovet  av strategiska forsknings- och
utvecklingsinsatser för  landsbygdsutveckling liksom
inriktningen  av  befintliga  insatser,  t.ex.  inom
Sveriges lantbruksuniversitet, skall också bedömas i
detta sammanhang.
Kommittén skall genomgående  beakta  kvinnors  och
mäns  villkor och förutsättningar vad gäller arbete,
företagande     och     utvecklingsmöjligheter    på
landsbygden. Även ungdomarnas villkor skall belysas.
Förutsättningarna  för  en   ökad   integration   av
personer   med   utländsk  bakgrund  i  den  areella
produktionen  och  företagandet  skall  behandlas  i
detta  sammanhang.  Allmänna   förutsättningar   för
landsbygdens långsiktiga utveckling vad gäller t.ex.
tillgången  till  offentlig  och kommersiell service
skall belysas inom ramen för uppdraget.
Vidare  skall  kommittén överväga  de  långsiktiga
förutsättningarna  för  ett  ekologiskt hållbart och
etiskt   försvarbart   naturresursbruk   som   möter
konsumenternas efterfrågan  och  samhällets krav vad
gäller  produkternas  kvalitet  och  säkerhet,   god
djuromsorg och hänsyn till den globala utvecklingen.
En  ökad  ekonomisk och social interaktion finns i
dag mellan naturbruket  och  det  övriga  samhället,
sägs det i direktiven. Kommittén skall överväga  hur
insatser     och    åtgärder    inom    ramen    för
landsbygdspolitiken   och   politikområdena  för  de
areella näringarna kan samverka och vid behov bättre
samordnas  med  åtgärder inom andra  politikområden.
Särskilt  skall  de  areella  näringarnas  roll  och
medverkan i den regionala  utvecklingspolitiken  och
samhällsplaneringen  på  olika nivåer analyseras och
belysas. Behovet av en effektivare samordning mellan
de olika program och åtgärder,  inom  ramen  för  en
övergripande  strategi,  som  syftar till att främja
landsbygdens  utveckling  skall  övervägas  i  detta
sammanhang.  Regeringen  har  gett  samtliga  län  i
uppdrag   att   för  Glesbygdsverket  redovisa   hur
landsbygdsdimensionen  tas till vara i det regionala
utvecklingsarbetet. Glesbygdsverket  skall  lämna en
delrapport till Regeringskansliet i september  2004,
och  uppdraget  skall slutredovisas i februari 2005.
Slutredovisningen skall innehålla en sammanställning
och  analys  över  länens   redovisningar   av   hur
landsbygdsfrågor    behandlas    i   det   regionala
utvecklingsarbetet samt en sammanställning  av behov
av  metod-  och  kunskapsstöd  på området. Kommittén
skall  ta  del av materialet som underlag  för  sitt
arbete.
Kommittén  skall  redovisa sitt uppdrag såvitt det
avser riktlinjer för miljö- och landsbygdsprogrammet
i en delrapport senast  den 30 april 2005. Kommittén
skall  därefter  redovisa  sina   överväganden   och
förslag   vad  gäller  en  långsiktig  strategi  för
hållbar landsbygdsutveckling  i  ett  slutbetänkande
senast den 30 november 2006.
Glesbygdsverket har i september 2004 avrapporterat
ovan      nämnda      uppdrag     i     delrapporten
Landsbygdsdimensionen      i      det      regionala
utvecklingsarbetet.     Delrapporten      är      en
sammanställning  av  hur  län och regioner redovisat
hur  de  tar till vara landsbygdsdimensionen  i  det
regionala  utvecklingsarbetet.  Ett  resultat är att
det  är  stora  skillnader  mellan länen vad  gäller
status på landsbygdsfrågorna  och  på  vilka sätt de
arbetar  med dessa frågor. Landsbygdsdimensionen  är
inte   speciellt    synliggjord   i   de   regionala
tillväxtprogrammen, men  finns  med i andra program,
t.ex. strukturfondsprogrammen. Ett  resultat  är att
länen  använder  sig  av  olika definitioner när det
gäller       landsbygdsbegreppet.        Statistiska
centralbyråns och Glesbygdsverkets definitioner  var
vanligast men det fanns också definitioner som "hela
länet är landsbygd" och "egen geografisk definition,
inriktad på karta" och "områden utanför tätort" m.m.
Två län använder sig av landsbygdsstödsförordningens
definition (SFS 2000:283).
Många län betonar i sina redogörelser vikten av en
helhetssyn    i    arbetet    med    den   regionala
utvecklingspolitiken.   Sju  län  har  uppgett   att
landsbygdsfrågor  bör  behandlas  med  hjälp  av  en
nationell  landsbygdspolitik.  Det  som  efterfrågas
mest av länen  i  form av metod- och kunskapsstöd är
spridning av redan  befintliga  metoder  samt bättre
statistik (t.ex. nedbrytning på församlingsnivå) och
en    bättre    belysning   av   regionförstoringens
konsekvenser  för gles- och landsbygd.

Storstadsregioner och andra regioner

Utskottet    behandlade    utförligt    frågan    om
storstadsregionernas   deltagande  i  den  regionala
utvecklingspolitiken i sitt  betänkande  2003/04:NU9
(s.    38),   till   vilket   hänvisas.   Utskottets
ställningstagande  i  nämnda  betänkande innebär att
tillväxten i Sverige är beroende  av  alla regioners
samlade   utveckling   och  av  att  alla  regioners
särskilda     möjligheter     tas     till     vara.
Storstadsregionerna  har  på samma  sätt  som  andra
regioner   sina   specifika   förutsättningar    för
utveckling. Det är på den lokala och regionala nivån
som behoven kan identifieras och förutsättningar för
utveckling  skapas.  Statens  viktigaste roll är att
skapa  goda förutsättningar för  en  sådan  process.
Utskottet  ville  sammanfattningsvis  erinra om sitt
tidigare  framförda  synsätt att tillväxt  och  goda
levnadsvillkor   med   trygghet,    jämlikhet    och
jämställdhet  inte  ingår  i ett s.k. nollsummespel,
där en uppgång för en region motsvaras av en nedgång
för en annan region. En tillväxtregion  kan  tvärtom
förväntas "spilla över" utvecklingsmöjligheter  till
närliggande regioner.

Samtidigt  noterade  utskottet  i  betänkandet att
tillväxtarbetet  inom  ramen  för storstadspolitiken
gäller  storstadsregionerna i sin  helhet  och  inte
bara  för  de  stadsdelar  som  omfattas  av  lokala
utvecklingsavtal.
När det  gäller regionförstoring har det visat sig
att   större   regioner   med   mer   differentierad
näringsstruktur   har   större   förmåga   att  möta
konjunkturnedgångar   än   mindre  regioner  som  är
beroende av ett fåtal branscher.  Såväl arbetsgivare
som    arbetstagare   kan   ha   fördelar   av    en
regionförstoring.    Förutsättningarna    för    att
åstadkomma  regionförstoring  varierar  dock i olika
delar     av    landet    beroende    på    avstånd,
befolkningsstorlek och kommunikationssystem.

Fråga om glesbygdsavdrag

Frågan om någon  form  av  glesbygdsavdrag  eller en
utredning  därav  har  behandlats  av  riksdagen ett
antal gånger under den senaste tioårsperioden. Olika
utskott,       främst       skatteutskottet      och
näringsutskottet, har tagit upp frågan i samband med
motionsbehandling  och  avstyrkt  ett  införande  av
glesbygdsavdrag (senast i bet. 2003/04:SkU20).

Lag som tryggar service i glesbygden m.m.

Ett av målen för den regionala  utvecklingspolitiken
är en god servicenivå i alla delar av landet. Enligt
länsstyrelsernas regleringsbrev har  länsstyrelserna
att  utveckla åtgärderna för kommersiell  service  i
serviceglesa   områden.   Länsstyrelserna   meddelar
närmare föreskrifter om i vilka områden som stöd kan
lämnas.

Den        lägre       nedläggningstakten       av
landsbygdsbutikerna  under  år  2003  jämfört med år
2002 förklaras av handläggare på länsstyrelserna och
motsvarande   bero   bl.a.  på  att  effekterna   av
kompetensutvecklingsprogrammet   Affär   på   landet
börjar bli synliga.
När  det gäller motionskravet på en lag som skulle
trygga service  i  glesbygden har utskottet framfört
följande uppfattning  i  betänkande  2002/03:NU8 (s.
47).
Utskottet  såg  positivt  på  att  Glesbygdsverket
givits   i  uppdrag  att  lämna  förslag  till   hur
politikområdet  bör  följas upp och effektutvärderas
avseende den del av målet  som  gäller tryggandet av
en god servicenivå i alla delar av  landet.  Det  är
även  av stort värde att uppgifter om servicenivån i
landet  på  vissa  områden  görs  tillgängliga genom
servicedatabasen, påpekade utskottet.  Däremot ansåg
inte utskottet att det var aktuellt att  i lag lägga
fast  en  viss  servicenivå  i  hela  landet, vilken
skulle gälla under alla betingelser.
Frågan   om   de  statliga  bolagens  service   på
landsbygden togs  senast upp i utskottets betänkande
2003/04:NU9 (s. 26).  Utskottet  menade att tillgång
till    grundläggande    samhällsservice    är    en
förutsättning för utveckling  och  god  livsmiljö  i
glesbygdsområden.  Vidare  uttrycktes  att utskottet
hade  förståelse  för  de  farhågor  som  finns  för
försämrade  möjligheter att erhålla viktig offentlig
service   i   kommuner    och    län   med   vikande
befolkningstal. Glesbygdsverkets uppdrag  att utreda
vad  som skall betecknas som en god servicenivå  och
hur detta mål bör följas upp och utvärderas emotsågs
således  med  stort  intresse.  För  utvecklingen på
längre  sikt  var  det enligt utskottet viktigt  att
grundligt ta upp frågan  om  hur  offentlig  service
skall  kunna  tryggas även i de delar av landet  där
befolkningen sjunker. Frågan aktualiseras bl.a. inom
Ansvarskommitténs arbete, vilket beskrivits ovan.
Servicedatabasen  är  ett  av  flera  verktyg  och
insatser  som  Konsumentverket  arbetar  med för att
stödja berörda aktörer i deras arbete att  nå  målen
om  en  god tillgång till kommersiell service i hela
landet. I  servicedatabasen finns i dag uppgifter om
förekomst av  och  tillgänglighet till apoteksvaror,
banktjänster,    dagligvaror,    posttjänster    och
Systembolagsvaror     för    åren    1999-2001.    I
lanthandelsdatabasen finns  uppgifter om dagligvaror
för  år  2003. Planeringen för  den  närmaste  tiden
innebär att uppgifter om tillgång till drivmedel tas
fram liksom  tillgång  till dagligvaror för år 2004,
vilket      sker      genom      uppdatering      av
lanthandelsdatabasen. Enligt regeringsuppdrag  skall
Konsumentverket    i    mars    2005    avrapportera
användningen  av de 20 miljoner kronor som  avsattes
för  att  motverka   ytterligare   försämringar   av
tillgången   till  kommersiell  service  i  särskilt
utsatta områden.
Det   kan   i   detta    sammanhang   nämnas   att
Konsumentverket har tagit initiativ  till  ett  s.k.
centralt   samordningsforum   med   deltagare   från
Apoteket  AB,  Systembolaget  AB,  Svenska  Spel AB,
Glesbygdsverket,  länsstyrelser m.fl. Syftet är  att
vara ett forum för  samverkan  och  samråd  när  det
gäller  arbetet  med  lokala  utvecklingsprogram för
kommersiell service m.m.
De  statliga företagens policy  togs  upp  som  en
generell  fråga  i betänkande 2003/04:NU4 föregående
år mot bakgrund av  ett  motionsyrkande  om  att det
statliga ägandet bättre än för närvarande bör  kunna
användas  för  att  ta  till  vara  arbetsmarknads-,
närings-   och   regionalpolitiska  intressen.   Med
avstyrkande av denna  motion  och  ett  antal  andra
motioner med andra krav menade utskottet att det  är
mycket     viktigt    med    tydliga    och    klara
målformuleringar  för  de statliga företagen. Enligt
utskottets uppfattning förelåg  det stora skillnader
i  möjligheterna  att  formulera  mål   och  utforma
uppföljningar mellan bolag och statliga myndigheter.
Det   är   inte  möjligt  att  styra  och  utvärdera
verksamheten  i  ett  aktiebolag på motsvarande sätt
som i en statlig myndighet, menade utskottet.
Det kan också nämnas  att Riksrevisionens styrelse
har   gjort   en   framställning    till   riksdagen
(2004/05:RRS5) angående granskningen  av  Vattenfall
AB.  Styrelsen  föreslår  i  sin  framställning  att
riksdagen begär att regeringen skall  återkomma till
riksdagen med förslag till en ytterligare utveckling
av ägarstyrningen av de statliga bolagen.

Strandskyddet

Strandskyddet,  beslutsnivån  för strandskyddet  och
möjligheten till olika bestämmelser i olika delar av
landet är en fråga som berörts i flera motioner.

Frågan  om  lättnader i strandskyddet  med  hänsyn
till regional utveckling  har varit aktuell under en
längre   tid.   År   2001  uppdrog   regeringen   åt
Naturvårdsverket  att  göra   en   kartläggning  och
bedömning av befintliga regler och -  om så bedömdes
lämpligt - lämna förslag till åtgärder.  Våren  2002
redovisade  Naturvårdsverket sin utredning, i vilken
det    bl.a.    föreslogs    vissa    lättnader    i
strandskyddsreglerna  i glesbygdsområden i syfte att
underlätta  regional  utveckling  såsom  turism  och
friluftsliv.  Området  för  lättnader  borde  enligt
utredningen vara detsamma som mål 1-området för EU:s
strukturfonder. I detta område ansågs att behovet av
regional utveckling varit  särskilt  stort samtidigt
som exploateringstrycket mestadels varit  lågt.  Ett
annat  förslag  var  att de allra minsta sjöarna och
vattendragen inte skall  omfattas  av  det generella
strandskyddet. Vidare föreslogs att det införs en ny
möjlighet   till   ett   starkare   skydd   för  att
upprätthålla   strandskyddets   syften.  Utredningen
skickades   ut   på   remiss   till  ca  130   olika
remissinstanser.       En       remissammanställning
färdigställdes    inom   Miljödepartementet    under
sommaren 2003. För närvarande pågår beredningsarbete
inom Regeringskansliet.
Kenneth Johansson  (c) ställde i maj 2004 en fråga
(fr. 2003/04:1246) till miljöminister Lena Sommestad
angående vilka åtgärder hon var beredd att vidta för
att underlätta byggande  av  bostäder  närmare sjöar
och andra vattendrag främst på landsbygden,  där det
inte finns avgörande konflikter med andra intressen.
Miljöministern  menade  att stranden, mötet mellan
land och vatten, är en mycket  åtråvärd  miljö såväl
för  djur och växter som för människor. En  åtråvärd
resurs  innebär  att  många  vill  ta den i anspråk.
Risken  uppkommer  att  resursen  förstörs  och  det
gäller att förhindra detta samtidigt  som  så  många
som möjligt ges tillfälle att ta del av den. Det  är
mot  bakgrund  av dessa förutsättningar som vi sedan
lång tid har en  lagstiftning  som  skyddar Sveriges
stränder,   anförde   miljöministern.   Syftet   med
strandskyddet  är att trygga  förutsättningarna  för
allmänhetens friluftsliv och bevara goda livsvillkor
på land och i vatten för djur- och växtlivet.
Kommunernas roll  och  ansvar för strandskyddet är
enligt ministern av central betydelse i diskussionen
om tillämpning och eventuell  ändrad  utformning  av
strandskyddet.  Redan  i  dag  har  de  allra flesta
kommuner  ansvar  för hanteringen av dispenser  från
strandskyddet.    Det    innebär    att    flertalet
dispensprövningar sker  inom ramen för den kommunala
beslutsverksamheten. Tyvärr har det visat sig, bl.a.
genom Naturvårdsverkets analys  av fattade beslut om
undantag  från strandskyddet, att  det  finns  stora
brister i tillämpningen. Det finns således ett behov
av att skärpa tillämpningen av strandskyddsreglerna,
menade ministern. I likhet med frågeställaren menade
hon att landsbygdens utveckling är av stor betydelse
och att det  i  delar  av landet kan finnas skäl att
beakta de regionala skillnader  i  Sverige  som  kan
finnas  vad  avser  tillgång till och efterfrågan på
stränder. Det kan komma att innebära vissa lättnader
i   tillämpningen   i   vissa   områden   med   lågt
bebyggelsetryck och skärpningar  i  tillämpningen  i
andra  områden med högt bebyggelsetryck. Den närmare
utformningen   av   bestämmelserna  ville  ministern
återkomma till i ett samlat förslag.

Lokaler för företag

Under  senare  delen av  1970-talet  och  1980-talet
fanns   Stiftelsen   Industricentra   som   uppförde
industrilokaler  och  kontorslokaler för uthyrning i
syfte  att  stödja  regionalpolitiskt   prioriterade
regioner.  Det  skedde  dels  genom  att  styra   ny
industrisysselsättning   och   sysselsättning   inom
tjänstesektorn  till  strategiskt  viktiga  orter  i
dessa   områden,   dels   genom  att  skapa  en  god
företagsmiljö     för    hyresföretagen     i     de
industricentrumanläggningar    som    byggts    upp.
Stiftelsens  uppgift  var  att planera, uppföra, äga
och  förvalta  dessa  anläggningar   och   rekrytera
hyresgäster till dessa. Stiftelsens verksamhet drevs
utan  vinstsyfte  och hyran skulle ligga på en  nivå
som företagen kunde  räkna  med  om  de  byggde egna
lokaler med regionalpolitiskt stöd.

Industricentrumanläggningar fanns år 1989  på åtta
orter,  hade  en  sammanlagd  yta  på 104 000 m2, en
uthyrd  yta  på  70  000 m2 och 122 hyresgäster  med
sammanlagt 838 sysselsatta.  Med hänsyn till att det
löpande  underskottet  låg  på  11  miljoner  kronor
budgetåret  1984/85,  vilket  ökat  till   nära   21
miljoner  kronor  budgetåret  1988/89, och som måste
täckas  med  statliga  bidrag,  undersöktes   i   en
utredning om det fanns effektivare sätt att utveckla
näringslivet i det åtta kommunerna. Riksdagen beslöt
i enlighet med regeringens förslag våren 1990 (prop.
1989/90:76,   bet.   1989/90:AU13)   att  Stiftelsen
Industricentra  skulle  avvecklas. Motiveringen  var
följande.
När  stiftelsen  startade   sin  verksamhet  fanns
varken tillräckligt med industrilokaler  eller någon
längre   industriell  tradition  på  de  flesta   av
orterna.  Därför   var   det   då  befogat  att  med
regionalpolitiskt stöd bygga upp  dessa anläggningar
som  medel  för  att rekrytera industriföretag  till
orterna. Avgörande  för  näringslivsutvecklingen var
inte längre på samma sätt som tidigare tillgången på
lokaler. Andra faktorer som tillgång på kvalificerad
arbetskraft,   goda   kommunikationer,    ett    bra
företagsklimat,    kommunernas    möjligheter    att
marknadsföra unika kvalitetsfaktorer för bygden m.m.
har större betydelse.
Både    kommuner    och   privata   företag   inom
stödområdena    kan    i    dag    söka    regionalt
utvecklingsbidrag  för  att uppföra,  bygga  om  och
restaurera    lokaler    för    uthyrning.    Enligt
förordningen       (2000:279)      om      regionalt
utvecklingsbidrag får  bidrag  för uthyrningslokaler
lämnas på orter med högst 75 000  invånare  om orten
har   tillfredsställande   förutsättningar  för  den
verksamhet som skall bedrivas i lokalerna och det på
orten saknas förutsättningar  att  på  annat sätt få
tillgång  till  lämpliga  lokaler  för verksamheten.
Lokalerna får inte byggas större än  2  000 m2 eller
vara avsedda bara för ett företag. De får  hyras  ut
endast  till  små  och medelstora företag som bedöms
sakna möjlighet att  själva bygga lokaler. Det finns
ytterligare ett antal detaljerade bestämmelser (i 20
§-20 b §) i nämnda förordning.  Företag kan också få
regionalt utvecklingsbidrag för nyinvesteringar i de
egna lokalerna. Bidrag lämnas med  15-35 %  beroende
på stödområde och andra förutsättningar.
Totalt   sett  har  drygt  12  miljoner  kronor  i
regionalt    utvecklingsbidrag     beviljats    till
industrilokaler  för  uthyrning under  år  2003  och
drygt 8 miljoner kronor har utbetalats.
Nutek    har    studerat   lokalförsörjningen    i
stödområdena   vilket    resulterade   i   rapporten
Finansiering  av  näringsfastigheter   i   glesbygd,
problem  och  möjligheter  (Infonr 028-2004). Enligt
rapporten är de som främst påverkas  av  problem med
finansiering  av  kommersiella lokaler företagare  i
orter    med    både    lokalbrist    och    negativ
befolkningsutveckling. Majoriteten  av småföretagare
föredrar att hyra framför att äga en fastighet men i
områden med en svag lokalmarknad har  de  ofta inget
annat val än att äga lokalerna. I rapporten förordas
en  översyn  av  det kommersiella lokalbeståndet  på
regional nivå, t.ex.  inom  lokala  arbetsmarknader.
Vidare  bör  vissa  bestämmelser  i förordningen  om
regionalt utvecklingsbidrag ses över.
Enligt uppgift kommer en del av de förslag som
lämnas i Nuteks rapport troligen att ingå i de
förordningsändringar som planeras träda i kraft
den 1 juli 2005.
Företagsstödens betydelse

För  närvarande  bedrivs  inom  Riksrevisionen   ett
granskningsprojekt   som  utgår  från  följande  tre
huvudfrågor:

1. på   vilket   sätt  har   Regeringskansliet   och
ansvariga myndigheter  förändrat  inriktningen av
de regionalpolitiska stöden i syfte  att göra dem
mer tillväxtinriktade,
2.
1. har användningen av bidrag minskat i enlighet med
näringsutskottets skrivningar,
2.
3. vilken   information  får  riksdagen  om  stödens
effekter?
4.
Riksrevisionens  granskning beräknas vara avslutad i
början av år 2005.

Utskottet har tidigare tagit ställning till ett
motionskrav som varnade för en alltför stor
utspädning av de regionalpolitiska stöden (se
bet. 2002/03:NU2). Med hänsyn till att de
långsiktiga regionala problemens svårighetsgrad
utgör den huvudsakliga fördelningsnyckeln för
medelsfördelningen över landet av anslaget
(33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder inom
utgiftsområde 19 hade utskottet inte någon
förståelse för den i motionen manifesterade
oron för "utspädningen" av de regionalpolitiska
stöden till en allt större del i landet. För
alla regionala företagsstöd finns olika
stödområden som begränsar deras geografiska
användning.
Principer för stödområdesindelning

Utskottet  har  tidigare   betonat   vikten  av  att
systemet    med   stödområden   är   stabilt   (bet.
1999/2000:NU2).  En  översyn  av  de  nya nationella
stödområdena  inom  fem år ansåg utskottet  vara  en
lämplig    avvägning    mellan     stabilitet    och
flexibilitet.  Den nationella stödområdesindelningen
bestäms numera till  stor  del  av  EG-kommissionens
riktlinjer,  och  varken riksdagen eller  regeringen
har  annat  än begränsade  möjligheter  att  påverka
dessa.

I nyssnämnda betänkande anförde utskottet även att
stödområdesindelningen  utgjorde  en helhet, baserad
på   en   sammanvägning   av  ett  antal  kriterier.
Gränsdragningsproblematiken      fanns      förvisso
närvarande   men   utskottet   menade   att   den  i
propositionen    redovisade    förteckningen    över
stödområdena  A  och  B inte borde brytas sönder. Om
någon  kommun  läggs till  stödområdet  måste  någon
annan kommun utgå ur detsamma.
Kommissionens generaldirektorat för konkurrens (GD
Konkurrens) har genom en skrivelse den 30 april 2004
redovisat   en   översyn    av    riktlinjerna   för
regionalstöd (D/53038). Skrivelsen  har  inte formen
av  ett  riktigt förslag utan pekar mer på en  tänkt
inriktning.  Enligt  vad  som  sägs  i dokumentet är
områdena   som  kommer  att  kunna  få  regionalstöd
begränsade;  det  är  i  princip  bara  regioner som
kommer att ha en bruttonationalprodukt under 75 % av
genomsnittet  i EU, regioner som innevarande  period
ligger under 75  %  av genomsnittet men som av olika
anledningar inte kommer  att  göra  det  under nästa
period,  ultraperifera  områden samt glest befolkade
områden.   Vidare   föreslås    lägre    stödnivåer.
Sammantaget uppgår den befolkning i EU-25  som bor i
de   regioner   som   efter  år  2006  skulle  kunna
inplaceras i nationella  stödområden  enligt artikel
87.3  a  och  87.3  c  i Romfördraget till 34,84  %.
Förslaget   täcker  enligt   uppgift   det   svenska
gleshetsområdet    med   Norrbotten,   Västerbotten,
Dalarna, Jämtland och Västernorrland.
I  det  svenska  svaret  till  generaldirektoratet
(daterat 2004-07-02)  har  inget annat förslag förts
fram   när  det  gäller  stödområdet.   Stöden   bör
koncentreras  till  de områden inom EU som kan anses
ha särskild prioritet.  Generellt  sett  är  Sverige
positivt  till  ambitionen  att  sänka stödtaken för
investeringsstöd, i synnerhet när det gäller projekt
som genomförs av stora företag, samtidigt som stöden
får en utformning där de minsta företagen kan ges en
ökad prioritet.
Sverige noterar med tillfredsställelse i sitt svar
att den särskilda problematiken i de glest befolkade
områdena  har uppmärksammats och att  GD  Konkurrens
föreslår att  möjligheten  till  transportstöd skall
kunna fortsätta som tidigare. Vidare  noteras att GD
Konkurrens öppnar för möjligheten att godkänna andra
typer  av  driftsstöd  i  det  som  benämns arktiska
områden.  Detta är något som den svenska  regeringen
principiellt  välkomnar  då  det  får tolkas som ett
uttryck   för   en   förståelse  för  de  synnerliga
svårigheter som kännetecknar  den nordliga periferin
med avfolkning, kallt klimat och  långa  avstånd.  I
svaret har önskemål om flexibilitet uttalats, vilket
exempelvis  skulle  kunna  innebära  möjligheter att
byta   ut   områden   i  de  föreslagna  länen   mot
angränsande områden med större behov.
Enligt   uppgift  är  Sverige,   tillsammans   med
Finland, ett  av  de  länder  som  förlorar minst på
kommissionens förslag jämfört med dagens system.
Pågående arbeten

I juni 2004 beslutade regeringen att  ge 13 statliga
myndigheter  i  uppdrag  att  redovisa förslag  till
metoder  som  bidrar  till  att stärka  arbetet  med
regionala utvecklingsprogram. Uppdragen är ett led i
regeringens  ambition att utveckla  en  sammanhållen
politik för regional  utveckling. Exempel på områden
som    ofta   uppmärksammas    i    programmen    är
kommunikationer,     bostäder,     kultur,    miljö,
utbildning,  sysselsättning och offentliga  tjänster
som  t.ex.  hälso-  och  sjukvårdsfrågor.  Uppdragen
syftar till att  förbättra  samspelet  och  dialogen
inom  och  mellan  olika  sektorer  och  nivåer inom
samhället.  För att de statliga myndigheterna  skall
bli effektivare krävs att de samverkar och tydliggör
sin  syn  på  och  sitt  arbete  med  den  regionala
utvecklingen. Bland  annat  skall  Nutek och Vinnova
redovisa sina metoder enligt regeringens uppdrag.

Vidare  gav  regeringen ett förnyat  uppdrag  till
Konsumentverket  i  juni 2004 att utveckla och testa
nya lösningar inom det  kommersiella serviceområdet.
För  detta  avsätts 5 miljoner  kronor.  Exempel  på
hittills   gjorda   insatser   är   kompetens-   och
utvecklingsprogram  för  lanthandlare och samordnade
servicelösningar.

Utskottets ställningstagande

År     2002     började     den     nya    regionala
utvecklingspolitiken  genomföras  (prop.  2001/02:4,
bet.  2001/02:NU4).  Målet  är  väl  fungerande  och
hållbara lokala arbetsmarknadsregioner  med  en  god
servicenivå  i  alla  delar av landet. Utskottet har
ställt sig positivt till såväl det nya målet som nya
resultatindikatorer.     I      de     grundläggande
inriktningsfrågorna står utskottet  fast  vid  denna
positiva uppfattning.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att den
regionala    utvecklingspolitiken    på    ett   mer
systematiskt sätt kan följas upp och stämmas  av mot
de  nationella  målen. Nuvarande resultatindikatorer
är   bl.a.   ekonomisk   tillväxt,   sysselsättning,
nystartade företag och överlevnadsgrad efter fem år,
investeringar,  tillgång  till  kommersiell  service
m.m. uppdelat på kvinnor och män.
Utskottet       ser      positivt      på      att
jämställdhetsaspekterna  beaktas  inom ramen för den
regionala  utvecklingspolitiken,  bl.a.   genom  att
resultatuppgifterna  anges  för  kvinnor  respektive
män.      Uppföljningen     av     de     nationella
jämställdhetsmålen      inom      den      regionala
utvecklingspolitiken   underlättas  genom  en  sådan
statistik.
Som  redovisats  i föregående  avsnitt  med  vissa
kompletterande uppgifter  är arbetet med att ta fram
resultatindikatorer inte slutfört.  Bland  annat  är
resultaten av tillväxtprogrammen och av den centrala
projektverksamheten,  t.ex.  faktorer  som samverkan
och samarbete med olika aktörer, svåra att  fånga  i
resultatindikatorer.   Med  hänsyn  till  målet  för
politiken behövs också indikatorer  som  kan stämmas
av  mot de nationella miljökvalitetsmålen.  Mot  den
bakgrunden  ser utskottet positivt på att regeringen
avser  att  förbättra   resultatinformationen   till
riksdagen  genom en mer systematiskt uppföljning och
utvärdering av den regionala utvecklingspolitiken.
I ett antal  motioner  framförs  önskemål  om  ett
större regionalt respektive lokalt inflytande på den
regionala  utvecklingspolitiken.  Som  framgår av de
kompletterande   upplysningarna   i  det  föregående
utreds dessa frågor av den s.k. Ansvarskommittén.  I
direktiven    till    utredningen    framhålls   att
fördelningen  av  ansvar mellan staten,  landstingen
och kommunerna inte  är  en  gång  för  alla  given.
Kommittén har således till uppgift att analysera och
lämna  förslag  till  hur ansvaret för uppgifter med
anknytning till regional  utveckling  skall fördelas
mellan staten och den kommunala nivån.  Eftersom den
regionala  nivån kan se olika ut i skilda  delar  av
landet skall kommittén också uppmärksamma behovet av
flexibilitet och medborgarnas möjligheter till insyn
och inflytande.  De senaste årens utveckling när det
gäller   självstyrelseorgan    och   samverkansorgan
beskrivs närmare i utskottets betänkande 2003/04:NU2
(s.  34),  till vilket hänvisas. Utskottet  har  med
intresse noterat att försöksverksamheten i Skåne län
och  Västra  Götalands   län   med  ändrad  regional
ansvarsfördelning  enligt  förslag   i   proposition
2004/05:8 skall bli förlängd t.o.m. utgången  av  år
2010  i  stället  för år 2006 som hittills gällt som
slutdatum. Enligt uppgjord  planering  skall  nämnda
proposition     jämte    motioner    behandlas    av
konstitutionsutskottet   i  betänkande  2004/05:KU7.
Riksdagen  fattar  beslut  i  ärendet  i  slutet  av
november  2004.  Motiveringen  till  den  föreslagna
förlängningen  är  just att Ansvarskommitténs arbete
bör  inväntas.  Med  hänsyn   till   uppdraget  till
Ansvarskommittén och förväntade resultat inom de här
aktuella  områdena  avvisar  utskottet motionärernas
krav  på omedelbara ändringar beträffande  regionalt
och lokalt ansvar.
När det  gäller  frågan  om  sambandet  mellan den
regionala          utvecklingspolitiken          och
landsbygdspolitiken  vill  utskottet  framhålla  att
frågan    är    under    beredning   och   att   ett
ställningstagande i sak bör  vänta till dess att ett
fullständigt   beslutsunderlag   kan    presenteras.
Utskottet välkomnar de breda direktiven för  den nya
utredningen,  vilken  har att utarbeta en långsiktig
strategi   för   den   nationella    politiken   för
landsbygdsutveckling  (se  föregående  avsnitt   med
kompletterande      uppgifter).     Glesbygdsverkets
sammanställning       av       hanteringen        av
landsbygdsdimensionen  i  län och regioner är ett av
underlagen   för  kommitténs  arbete.   Den   första
delrapporten från  detta arbete pekade på att det är
stora skillnader mellan  länen  när det gäller synen
på  landsbygdsfrågorna.  Utskottet  utgår  från  att
dessa skillnader analyseras i det fortsatta arbetet.
Även utvecklingen som kan följa av den ovan nämnda
Ansvarsutredningens arbete  liksom utvecklingen inom
EU har betydelse för ett framtida  ställningstagande
till    landsbygdspolitiken.    När    det    gäller
landsbygdspolitikens      inlemmande      i     EU:s
jordbrukspolitik  vill utskottet peka på risken  att
landsbygdspolitiken    "drunknar"   i   den   mycket
omfattande  och tunga jordbrukspolitiken.  Det finns
enligt  utskottets  mening  ett  behov  av att värna
också  de verksamheter på landsbygden som  inte  hör
samman med jordbruksområdet.
Den av  utskottet tidigare framförda uppfattningen
att alla nu  befintliga stödformer kontinuerligt bör
ifrågasättas,  och med vissa intervaller utvärderas,
är  fortfarande  giltig.   Regeringen   aviserar   i
budgetpropositionen  att  vissa  regionalt beslutade
företagsstöd skall avvecklas från juli 2005.  (De av
regeringen aviserade förändringarna jämte motioner i
frågan behandlas senare i betänkandet  i samband med
anslaget  33:1.)  För  beloppet  inom  det  aktuella
anslaget,    Allmänna   regionalpolitiska   åtgärder
(33:1), föreslås  dock inga större förändringar. Som
en kompletterande åtgärd  skall Almi Företagspartner
AB, som är en central aktör i det regionala systemet
för företagsutveckling och har sin främsta uppgift i
kreditförsörjning till små  och  medelstora företag,
erbjuda lån med större risktagande i stödområde B. I
budgetpropositionen för utgiftsområde  24 Näringsliv
förklaras förändringarna i Almis verksamhet närmare.
Det  konstateras  att  de  aviserade  förändringarna
innebär  en  renodling  och  effektivisering  av  de
statliga   insatserna   för  företagsutveckling   på
regional nivå.
Trots  att  ändringar  i  företagsstöden  -  såsom
exempelvis  de  här  berörda  förändringarna  -  kan
medföra övergångsproblem vidhåller utskottet den syn
på företagsstöden som redovisats tidigare - senast i
betänkande  2003/04:NU2  -  att  det   på   sikt  är
angeläget  att  minska  användningen av olika bidrag
inom  den  regionala utvecklingspolitiken.  Det  kan
vidare erinras  om  EU:s restriktiva syn på statliga
stöd. Enligt kommissionen  måste  de statliga stöden
fortlöpande   motiveras  och  kritiskt   undersökas,
eftersom statliga stöd har en snedvridande effekt på
konkurrensen.
När  det  gäller   övriga  i  motionerna  upptagna
inriktningsfrågor  som   rör   stödområdesindelning,
företagslokaler i stödområdena, service i glesbygden
m.m.  har en noggrann redovisning  av  förhållandena
och  utvecklingen   gjorts   under   rubriken  Vissa
kompletterande  uppgifter  i det föregående.  Enligt
utskottets  mening  innebär  denna  redovisning  att
några åtgärder inte är påkallade  med  anledning  av
dessa yrkanden.
Utskottet  vill slutligen erinra om att det inte i
första  hand är  åtgärderna  inom  utgiftsområde  19
Regional  utveckling  som  bidrar  till att uppfylla
målen inom den regionala utvecklingspolitiken,  utan
regionala hänsynstaganden inom andra politikområden.
Som  framgår  av  det sagda ligger utskottets syn på
inriktningen av den regionala utvecklingspolitiken i
linje med den som redovisats i budgetpropositionen.
Med  hänvisning  till   vad   som   anförts  anser
utskottet  att  riksdagen  bör  avslå här behandlade
motionsyrkanden.

Myndighetsfrågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden   om
förändrad     myndighetsorganisation      med
hänvisning     till    att    det    pågående
utredningsarbetet  med  en ny, bredare ansats
bör  inväntas  innan något  ställningstagande
kan   göras   i   fråga   om   den   framtida
organisationen. Jämför  reservationerna 2 (m,
fp) och 3 (kd).

Bakgrund

Inom   politikområdet  Regional   utvecklingspolitik
finns    myndigheten     Glesbygdsverket.     Övriga
myndigheter  och  organ  som  har uppgifter inom den
regionala     utvecklingspolitiken      är     bl.a.
länsstyrelserna,  de regionala självstyrelseorganen,
samverkansorganen,  Verket för näringslivsutveckling
(Nutek),  Verket  för  innovationssystem  (Vinnova),
universitet  och  högskolor,   Arbetsmarknadsverket,
Banverket,      Vägverket,      Institutet       för
tillväxtpolitiska       studier      (ITPS)      och
Arbetslivsinstitutet.

Även Konsumentverket har  uppgifter  inom  området
dels  genom  uppdraget  att testa nya lösningar inom
det   kommersiella   serviceområdet,    dels   genom
utvecklandet  av  servicedatabasen  i samarbete  med
Glesbygdsverket.

Motionerna


Glesbygdsverket   bör   avvecklas,  anför   Moderata
samlingspartiet i motion  2004/05:N374 (m) och menar
att  dess uppgifter bör föras  över  på  Nutek.  Den
nuvarande   ordningen   leder   till   en   olycklig
uppsplittring   av  ansvaret  för  regionalpolitiken
hävdar motionärerna.

I kommittémotion  2004/05:N254  (fp)  framförs att
det  finns  all anledning att överväga en förändring
av     myndighetsstrukturen      i      fråga     om
landsbygdsutveckling. Motionärerna skulle  vilja att
de  funktioner  inom  Jordbruksverket, Fiskeriverket
och   Skogsstyrelsen   som   är   viktiga   ur   ett
näringspolitiskt  perspektiv   sammanförs  till  ett
gemensamt  verk  för  landsbygden  och   de  areella
näringarna.  Detta  skulle  innebära en renodling  i
förhållande   till   nuvarande   myndighetsstruktur.
Enligt  motionärerna får det nya verket  under  inga
omständigheter  bli  ett  organ för opinionsbildning
som det nuvarande Glesbygdsverket.
I  motion  2004/05:N414  (fp)   pläderas   för  en
glesbygdsombudsman,  som  skall  stödja  glesbygdens
invånare,  företagare  och anställda och skydda  den
servicegaranti som varje  ort  i  Sverige kan kräva.
Det kan gälla infrastruktur, vägar, IT, postservice,
skola, vård, omsorg m.m.
I motion 2004/05:N407 (kd) framförs  uppfattningen
att  det  är  dags  att byta namn på Glesbygdsverket
till  Landsbygdsverket.  Syftet  är  att  svara  för
landsbygdspolitik,   vilket  inte  är  synonymt  med
regionalpolitik eller  glesbygdspolitik. Jämfört med
Glesbygdsverket  bör det  nya  Landsbygdsverket  ges
utökade befogenheter och möjligheter till inflytande
över den nationella  politiken.  En uppgift bör vara
att följa upp de landsbygdspolitiska  målen  och att
genomföra   olika   pilotprojekt.  Det  nya  verkets
generaldirektör bör också  ges  uppdraget  att  vara
landsbygdsombudsman    och   försvara   landsbygdens
intressen gentemot andra intressen.

Vissa kompletterande uppgifter


År 2002 tillkallades en  särskild  utredare  (docent
Erik  Westholm) med uppgift att genomföra en översyn
av Glesbygdsverkets  roll  och  uppdrag inom den nya
regionala     utvecklingspolitiken.     Utredningens
slutbetänkande  Mot  en  ny  landsbygdspolitik  (SOU
2003:29) överlämnades till regeringen i april 2003.

I  utredningens  betänkande  föreslås   ett  antal
förändringar av Glesbygdsverkets roll men också  när
det  gäller landsbygdspolitiken i stort. Utredningen
föreslår   att   en   särskild   utvecklingsinriktad
landsbygdspolitik   införs,  frikopplad   från   den
regionala utvecklingspolitiken.  Utgångspunkten  för
landsbygdspolitiken  föreslås  vara  det  nationella
intresset   av   en   landsbygd  som  är  ekonomiskt
livskraftig, som har höga  natur-  och  kulturvärden
och som består av socialt välfungerande och  levande
byar,  bygder  och  orter.  Glesbygdsverket föreslås
byta namn till Landsbygdsverket  och dess anslag bör
flyttas från utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling (från år 2004 Regional  utveckling)  till
politikområdet Landsbygdspolitik under utgiftsområde
23   Jord-   och  skogsbruk,  fiske  med  anslutande
näringar (under  ett  departement  som skulle kallas
Landsbygds-  och  jordbruksdepartementet).   En   ny
utredning  föreslås  för  att  djupare analysera den
framtida landsbygdspolitiken med  utgångspunkt i två
frågor:  landsbygden  som  livsmiljö och  den  glesa
strukturens problem. Bakgrunden till förslaget om en
sådan utredning är att det -  enligt  vad som står i
betänkandet    -    finns    en    stor   brist   på
överensstämmelse  mellan  landsbygdens   behov   och
jordbrukspolitiken, som inte omprövats på lång tid.
När  det  gäller  den  geografiska  prioriteringen
föreslås  en  flexibel  definition  av  lands-   och
glesbygd.  Den  särskilda geografiska prioriteringen
av  Norrlands  inland   och  skärgårdsområden  skall
enligt förslaget slopas.
Utredningsbetänkandet  har   remissbehandlats  och
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
I det föregående (s. 23) redovisas  direktiven för
en  ny  kommitté som har att utarbeta en  långsiktig
strategi    för   den   nationella   politiken   för
landsbygdsutveckling.  Enligt  direktiven skall även
myndigheternas   roller   inom   landsbygdspolitiken
analyseras. I detta sammanhang hänvisas  till nämnda
avsnitt.
När det gäller frågan om en glesbygdsombudsman har
utskottet  ett  antal  gånger  - senast i betänkande
2003/04:NU2 - framhållit att det är av stor vikt att
myndighetsorganisationen   inom   regionalpolitiken,
numera den regionala utvecklingspolitiken,  fungerar
effektivt.  Utskottet  ansåg  det  positivt  med  en
genomlysning  av Glesbygdsverkets roll i samband med
pågående    och    förestående    utrednings-    och
beredningsarbete.   Detta   beredningsarbete   borde
inväntas innan något  ställningstagande  kan göras i
fråga   om   den   framtida   organisationen,  ansåg
utskottet.

Utskottets ställningstagande


Den  regionala  utvecklingspolitiken  har  genomgått
stora förändringar  sedan Glesbygdsverket inrättades
i  början  av  1990-talet.   Någon   mer  djupgående
genomgång av myndighetens verksamhet har  dock  inte
genomförts.  Mot  denna bakgrund anser utskottet att
det   är   positivt   att    en    genomlysning   av
Glesbygdsverkets  roll  nu har ägt rum.  Som  nämnts
fortgår  beredningsarbetet   inom  Regeringskansliet
samtidigt  som  en ny utredning  om  den  nationella
politiken  för  landsbygdsutveckling  har  kommit  i
gång. När det gäller  myndighetsfrågorna är det inte
enbart  Glesbygdsverket   som   står  i  fokus  utan
inriktningen är att se på "myndigheternas roller och
former   för   samarbete".   Utskottet   anser   att
resultaten från det pågående arbetet  - med den nya,
bredare   ansatsen   -   bör  inväntas  innan  något
ställningstagande kan göras  i fråga om den framtida
organisationen.

Liksom tidigare vill utskottet  framhålla  att det
är  av  stor  vikt att myndighetsorganisationen inom
den    regionala    utvecklingspolitiken    fungerar
effektivt. Utskottet  har inte ändrat uppfattning på
denna punkt. Med det sagda  avstyrker  utskottet här
aktuella motionsyrkanden.

Utlokaliseringsfrågor


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå samtliga motionsyrkanden
med hänvisning till att nu gällande principer
för utlokalisering  av  statliga  myndigheter
bör följas. Jämför reservation 4 (m,  fp, kd,
c).

Motionerna

Enligt  motionärerna i motion 2004/05:N270  (s)  bör
regeringen  utreda  vilka  statliga verksamheter som
kan    omlokaliseras   från   de   snabbt    växande
storstadsområdena. Vidare bör regeringen se till att
regionalpolitiska mål följs vid bildande av nya verk
och myndigheter.

I   motion    2004/05:N335   (s)   förklaras   att
koncentration av  statlig  verksamhet  till få orter
minskar  medborgarnas tillgång till samhällsservice.
Det  finns  dock  ett  tydligt  uppdrag  beträffande
statliga  myndigheter  att  regionalpolitisk  hänsyn
skall  tas vid lokalisering och omorganisation.  För
trovärdigheten   krävs   en   tydlig   markering   i
regleringsbrev   och   direktiv   för   de  statliga
myndigheterna.
I  motion  2004/05:N292  (s) hävdas att det  krävs
ytterligare    och   tydligare   anvisningar    från
regeringen när det  gäller  att få myndigheterna att
ta ett klart ansvar för att nå målen i den regionala
utvecklingspolitiken.  Om  detta  inte  sker  kommer
centraliseringen  av de statliga  myndigheterna  att
fortgå, varnar motionärerna;  all statlig verksamhet
lokaliseras  då  allt längre bort  från  glesbygdens
medborgare.
I motion 2004/05:N446  (s) trycker motionärerna på
att   det   är   viktigt   att   alltid    ha    ett
regionalpolitiskt  perspektiv  när  beslut fattas om
förläggningen    av   anstaltsplatser,   verk    och
myndigheter. Annars  skapas  hinder för kommuner och
landsting att uppfylla de politiska målen.
I motion 2004/05:N229 (fp, m,  kd)  erinras om att
frågor om lokalisering av statlig verksamhet  som är
av  större  vikt eller på annat sätt av principiellt
intresse   bör    underställas   riksdagen.   Enligt
motionärerna  har  inte   regeringen   följt   detta
riksdagsbeslut.
I   kommittémotion   2004/05:N254  (fp)  sägs  att
undersökningar visat att  tidigare  utlokaliseringar
från Stockholm inte har gett den effekt som önskats.
Därför bör befintliga myndigheter inte utlokaliseras
i fortsättningen, argumenterar motionärerna.  De  är
däremot  positiva  till  en fortsatt lokalisering av
statliga myndigheter till  andra  delar av landet, i
den mån frågan gäller nya myndigheter.
Enligt  motionären  till motion 2004/05:N315  (fp)
bör orter som drabbas av  nedläggningar  inom  t.ex.
försvarsmakten snarast kompenseras genom utflyttning
av arbetsplatser från överetablerade orter som t.ex.
Stockholm.   Kompetens   och  lokaler  är  dyrare  i
storstäderna. Bland annat  bör Värmland och Jämtland
snarast     komma    i    åtnjutande    av     stora
utlokaliseringar.  De samhälleliga konsekvenserna av
koncentrationen av statliga  verk och styrelser till
Stockholmsområdet bör utredas.
Motionärerna   till   motion   2004/05:N368   (fp)
understryker att Sveriges regioner  inte  fått samma
förutsättningar  när  det  gäller  lokalisering   av
statliga  verk och myndigheter. Om ett statligt verk
lokaliseras  till  en ort medför detta inte bara ett
ökat  inflytande utan  också  ett  större  utbud  av
arbetstillfällen  och  ett  ökat skatteunderlag. Nya
myndigheter   lokaliseras   ibland    i   Stockholms
omedelbara närhet, vilket kan uppfattas som ett sätt
att kringgå reglerna. Enligt motionärerna  måste  de
samhälleliga  konsekvenserna  av en koncentration av
statliga verk till Stockholmsområdet utredas.
I   motion   2004/05:N301   (v)   framhålls    att
omlokalisering  av  statlig  verksamhet kan vara ett
verktyg för att främja både en myndighets utveckling
och den regionala utvecklingen  i Sverige. Vid varje
beslut om ny- eller omlokalisering  krävs  noggranna
överväganden  enligt Vänsterpartiet. En utgångspunkt
bör  vara  att myndigheterna  även  efter  en  sådan
lokalisering   kan   utföra   sina   arbetsuppgifter
effektivt. Samtidigt måste stor hänsyn  tas  till de
anställda   och   deras   familjer   i  samband  med
omlokalisering. En omlokaliseringsplan  på fem eller
tio års sikt bör utarbetas och kombineras  med bl.a.
medflyttarstöd.
I  motion  2004/05:N323  (v) pläderas för krafttag
och  konkreta åtgärder för att  en  rimlig  regional
balans   skall   kunna   uppnås   i   framtiden.   I
utflyttningskommuner ökar äldreomsorgen i omfattning
samtidigt  som  den egna skattekraften minskar. Inom
flera  politikområden  innebär  förslagen  ofta  att
verksamheter  flyttas  från  periferin till centrum.
Alla  förslag  och initiativ från  regeringen  måste
därför  innehålla  en  regionalpolitisk  analys  med
konsekvensbeskrivningar, anser motionären.
I   vissa    motioner    framhävs    behovet    av
omställningsprogram            eller           andra
lokaliseringsåtgärder  i  särskilda  regioner  eller
kommuner.  Dessa  motioner redovisas  länsvis  eller
motsvarande på nästa sida.



-----------------------------------------------------
LÄN/REG.   MOTION          BEHOV AV ÅTGÄRDER
-----------------------------------------------------
Kalmar    2004/05:N385Regeringen måste leva upp till
(s)        riksdagens   uttalade  mål  vid
lokalisering.   Kalmar  har  en
alltför   låg  andel   statligt
sysselsatta.
-----------------------------------------------------
2004/05:N289De riktlinjer som riksdagen
(c)        upprepat  ang.  lokalisering av
statliga    myndigheter     bör
följas.  Minst sju myndigheter,
2 500 årsarbetstillfällen,  bör
utlokaliseras till Kalmar under
den kommande femårsperioden.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Västsverige2004/05:N207Ett nationellt
(m)        miljöteknikcentrum          bör
lokaliseras     till     Västra
Götaland,  där  många människor
och  företag  är  engagerade  i
hållbar utveckling.
-----------------------------------------------------
2004/05:N229yrk. 1. Behov av en
(fp,   m,  arbetsmarknad               för
kd)        samhällsvetare även i Göteborg.
yrk. 2. Alltför få statliga
myndigheter       har      sina
huvudenheter i Göteborg.
yrk. 3. Göteborg skall inte
uteslutas som lokaliseringsort;
alla  orter  utanför  Stockholm
som  inte  är  välförsedda  med
statliga     myndigheter     är
lämpliga orter.
yrk. 4. Fler huvudenheter för
statliga    myndigheter     bör
lokaliseras till Göteborg.
-----------------------------------------------------
2004/05:N401yrk. 13. Det är en
(fp)       snedfördelning att Göteborg har
en   handfull   statliga  verk,
medan  Stockholmsregionen   har
135. Denna snedfördelning måste
rättas till.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Västmanland2004/05:N231Statliga myndigheter till
(kd)       Västerås         effektiviserar
resandet  och  medför  positiva
effekter.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Västerbotten2004/05:N372Ett nytt svenskt
(s)        miljöteknologicentrum,  Swentec
AB,  bör etableras i Skellefteå
med  stöd  av  Umeå  och  Luleå
universitet.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Norrland  2004/05:N257(yrk. 2) Statliga
(c)        arbetstillfällen            bör
omlokaliseras              från
huvudstadsregionen         till
Norrland  och  andra  delar  av
landet.  En  utflyttning  av 50
000                    statliga
årsarbetstillfällen  under  den
närmaste tioårsperioden  är  en
lämplig målsättning.
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
Vissa kompletterande uppgifter


År  1990  lade  riksdagen   fast   vissa   principer   för
lokalisering       av      statlig      verksamhet.      I
arbetsmarknadsutskottets  betänkande  (bet.  1989/90:AU13)
uttalades bl.a. att omlokalisering men kanske framför allt
decentralisering  är  viktiga  inslag  i  strävandena  att
åstadkomma  en  balanserad  regional  utveckling.   Enligt
arbetsmarknadsutskottet bör en fortlöpande prövning ske av
förutsättningarna för en decentralisering av verksamheter.
En   utgångspunkt  är  att  myndigheterna  även  efter  en
omlokalisering eller decentralisering skall kunna fullgöra
sina arbetsuppgifter effektivt. Vidare uttalades att också
andra   orter  än  stödjepunkterna,  särskilt  i  sydöstra
Sverige  och   Sjuhäradsbygden,  kan  komma  i  fråga  för
lokalisering.

I arbetsmarknadsutskottets  betänkande  1996/97:AU2 från
hösten 1996, preciserades principerna något. Möjligheterna
att  placera myndigheter i länscentrum eller  vissa  andra
orter    i    eller    i    anslutning   till   nationella
regionalpolitiska stödområden  bör  alltid  i  första hand
övervägas. Vidare uttalade arbetsmarknadsutskottet  att en
alternativ lokalisering kan vara orter eller regioner  där
statlig  verksamhet läggs ned eller som i övrigt är mindre
väl försörjda  med  sådan  verksamhet.  I vart fall bör en
annan   lokaliseringsort   än   Stockholm  övervägas.   En
utgångspunkt skall dock vara att  myndigheterna även efter
en   sådan   lokalisering   skall   kunna   utföra    sina
arbetsuppgifter effektivt. Enligt arbetsmarknadsutskottets
uppfattning   bör   frågor   om  lokalisering  av  statlig
verksamhet som är av större vikt  eller  på  annat sätt av
principiellt    intresse   underställas   riksdagen.    På
arbetsmarknadsutskottets  förslag  riktade  riksdagen  ett
tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.
Hösten  1998 övertog näringsutskottet beredningsansvaret
i riksdagen  för  de  regionalpolitiska frågorna inklusive
utlokaliseringsfrågor.  De  fastlagda principerna ändrades
inte vid näringsutskottets övertagande  av ansvaret för de
regionalpolitiska frågorna.
Utskottet    har    tidigare    behandlat   frågan    om
utlokalisering av statliga arbetstillfällen,  bl.a.  i ett
brett    perspektiv    i    samband    med    frågan    om
utvecklingsprogram     för    kommuner    med    särskilda
omställningsproblem     (skr.      1999/2000:33,      bet.
1999/2000:NU10).  Ett  enhälligt  utskott  konstaterade  i
nämnda  betänkande  att  det  förelåg  principer för såväl
myndighetslokalisering  som  beslutshanteringen  i  sådana
ärenden och att det efter år 1996 inte har funnits krav på
att ändra de nämnda principerna.  Innebörden  är bl.a. att
riksdagen  kan  förvänta  sig  att regeringen underställer
lokaliseringsärenden som är av större  vikt eller på annat
sätt    av    principiellt    intresse    för   riksdagens
ställningstagande.
I  sitt motionsbetänkande 2002/03:NU8 anförde  utskottet
att det  i  likhet  med regeringen ansåg att fler statliga
arbeten  bör  placeras  utanför  Stockholm  och  de  andra
storstadsregionerna  och  att  lokaliseringen  av statliga
myndigheter är en viktig framtidsfråga.
Den   nu   planerade  omställningen  av  Försvarsmaktens
verksamhet, som redovisas i propositionen om vårt framtida
försvar  (prop.   2004/05:5),   kommer   att   leda   till
nedläggningar   av   militär  verksamhet  i  vissa  lokala
arbetsmarknadsregioner   (LA-regioner).  De  mest  berörda
regionerna  är  enligt  förslaget  Östersund,  Arvidsjaur,
Karlstad/Kristinehamn och  Gotland.  Utöver andra insatser
för    ökad   konkurrenskraft,   hållbar   tillväxt    och
sysselsättning  i  dessa  regioner  förklarar regeringen i
propositionen sin avsikt att genomföra  betydande  ny- och
omlokaliseringar  av  statliga arbetstillfällen till dessa
regioner. Regeringen avser  också att bjuda in de statliga
bolagen   till   en   dialog   kring    frågan    om   ett
omställningsarbete.
I skrivelsen 2004/05:42 återkallar regeringen en  del av
nämnda försvarsproposition - dock inte den del som här har
beskrivits.   Samtidigt   lade   regeringen   fram  en  ny
proposition    (prop.   2004/05:43)   om   Försvarsmaktens
grundorganisation  med förslag till beslut i linje med vad
som skisserades i den föregående propositionen.
Propositionsförslagen   jämte  motionerna  behandlas  av
försvarsutskottet, vars betänkande  i ärendet behandlas av
riksdagen den 15 december 2004 enligt nuvarande planering.
Regeringen  har uppdragit åt f.d. riksdagsledamoten  Jan
Bergqvist att överväga och föreslå lämpliga lokaliseringar
av    statliga    arbetstillfällen    till    de    lokala
arbetsmarknadsregionerna       Östersund,      Arvidsjaur,
Karlstad/Kristine-hamn   och   Gotland    (regeringsbeslut
N2004/7123/RUT).
Enligt  uppdragsdirektiven  skall förutsättningarna  för
omlokalisering     prövas    utifrån    bl.a.     följande
utgångspunkter:

5. verksamheter   som   passar   in   i   arbetsmarknaden,
näringsstrukturen,  den  demografiska  profilen  m.m. i
respektive LA-region eller bedöms kunna påverka dessa i
önskad riktning,
6.
7. verksamheter    som    på    grund   av   den   samlade
kompetensförsörjningen,  bl.a.   åldersstrukturen  inom
myndigheten  eller  andra  skäl  står  inför  betydande
förändringar av verksamheten,
8.
9. verksamheter  som  är möjliga att avskilja  från  övrig
verksamhet   inom   berörda    myndigheter   utan   att
särlokaliseringen medför omfattande nackdelar,
10.
11.omlokaliserade myndigheter skall  kunna  fullgöra  sina
arbetsuppgifter effektivt.
12.
Utredaren  skall  enligt  uppdraget särskilt analysera och
överväga vilka, hela eller delar av, statliga verksamheter
som skulle kunna vara lämpliga  att  lokalisera  till  LA-
regionerna  Östersund,  Arvidsjaur,  Karlstad/Kristinehamn
eller Gotland. Han skall bl.a. studera de verksamheter som
redan  är  lokaliserade  till  dessa  regioner  genom  sin
regionala    organisation,    bl.a.    när    det   gäller
Arbetslivsinstitutet,                Arbetsmarknadsverket,
Försäkringskassan  och Kronofogdemyndigheterna.  Utredaren
skall också utreda lämpligheten av omlokalisering av, hela
eller   delar   av,   Konkurrensverket,   Konsumentverket,
Naturvårdsverket,   Post-   och   telestyrelsen,   Statens
Folkhälsoinstitut   och    Statens    Strålskyddsinstitut.
Uppdraget   kan   efter   samråd   med   Regeringskansliet
(Näringsdepartementet)   komma  att  omfatta  även   andra
statliga verksamheter.

Uppdraget     skall     redovisas      löpande      till
Näringsdepartementet,  och  slutredovisas  senast  den  15
januari   2005.   Regeringen   avser  enligt  uppgift  att
återkomma  i  vårpropositionen  år   2005   med   konkreta
bedömningar och förslag utifrån utredarens uppdrag.
Utlokalisering  av  statlig  verksamhet har också tagits
upp i frågor i riksdagen under sommaren och hösten 2004.
I juli 2004 ställde Birgitta Sellén  (c)  en  fråga (fr.
2003/04:1432)   till   statsminister   Göran   Persson  om
förklaringen till att regeringen inte fullföljt sitt löfte
till Sollefteå om att placera 300 statliga jobb  och  lika
många  privata  i  Sollefteå  kommun  med  omnejd,  som en
kompensation för de tidigare förlorade arbetstillfällena i
samband med försvarsuppgörelsen år 1999. Statsrådet Ulrica
Messing  svarade att det genomförda omställningsarbetet  i
bl.a. Sollefteå på många sätt varit framgångsrikt och lagt
en grund för  en  framtida  positiv  utveckling.  Eftersom
utvecklingsprogrammet    för    kommuner   med   särskilda
omställningsproblem formellt avslutades vid halvårsskiftet
2004 går utvecklingsarbetet enligt  statsrådet  nu in i en
ny  fas.  I  den  mån  ytterligare  insatser är motiverade
kommer   de  att  genomföras  inom  ramen  för   ordinarie
åtgärder.     I     samtliga     län    skall    regionala
utvecklingsprogram  utarbetas.  Regeringen   har   påtalat
vikten  av  att  dessa  program  tar  hänsyn  till  lokala
utvecklingsförutsättningar.
Cecilia Wigström (fp) ställde en fråga (fr. 2004/05:102)
om  utredning  av  utlokalisering  av  statliga  verk  och
hävdade  att  Göteborg  länge  varit  förfördelad.  Enligt
statsrådet  Ulrica  Messings  svar  innebär  de  planerade
förändringarna av Försvarsmaktens grundorganisation  en  i
stort   sett  oförändrad  volym  av  årsarbetskrafter  för
Göteborgsregionens  del.  Därför avsåg inte statsrådet att
vidta några åtgärder för att  Göteborg  skall  omfattas av
uppdraget  till Jan Bergqvist. För de drabbade individerna
finns  det dock  en  särskild  beredskap  inom  ramen  för
arbetsmarknadspolitiken.
Statsrådet  Barbro  Holmberg  svarade Marie Nordén (s) i
fråga om Migrationsverkets regionalpolitiska  ansvar  (fr.
2004/05:107).   Statsrådet  redogjorde  för  den  inträdda
minskningen  av  antalet   asylsökande,   vilket  gör  att
kapaciteten  i  mottagningsverksamheten  trappas  ned.  Nu
aktuell  statistik  från  Migrationsverket  visade  på  en
planerad  minskning med ca 3 800 platser. Fördelningen  av
denna minskning  mellan region Nord (från Gimo och norrut)
och  övriga  delar  av  landet  är  47  respektive  53  %.
Statsrådet  utgick från  att  det  regionala  perspektivet
beaktas i Migrationsverkets verksamhet.
Som  svar  på   fråga   (fr.  2004/05:74)  från  Lennart
Gustavsson  (v)  i  fråga  om  insatser   för   att   möta
konsekvenser   av   förändrad   statlig   verksamhet   har
statsrådet Ulrica Messing svarat i början av oktober 2004.
Statsrådet  har  därvid valt att besvara frågan utifrån de
planerade      förändringarna       i      Försvarsmaktens
grundorganisation   (prop.   2004/05:5).    Ett   särskilt
omställningsarbete  inleds för att stödja de mest  berörda
regionerna, meddelade  statsrådet.  Till  grund  för detta
ligger det omfattande arbete som redan bedrivs inom  ramen
bl.a.     för    den    regionala    utvecklingspolitiken,
näringspolitiken   och   arbetsmarknadspolitiken.   Vidare
informerades     att     regeringen     uppdragit     till
landshövdingarna    vid   Länsstyrelserna   i   Jämtlands,
Norrbottens, Värmlands och Gotlands län att, i nära samråd
med andra viktiga aktörer,  föreslå  lämpliga åtgärder för
ökad konkurrenskraft, hållbar tillväxt och sysselsättning.
Därutöver   har   regeringen   uppdragit  till   särskilda
kontaktpersoner att, för regeringens  räkning,  följa  och
aktivt  delta  i  länsstyrelsens  arbete. Kontaktpersonens
fokus   skall  vara  det  lokala  näringslivets   dynamik,
samverkan  och  förnyelse.  Statsrådet  tog vidare upp den
utredning som leds av f.d. riksdagsledamoten Jan Bergqvist
(se ovan).
Regeringen beslutade hösten 2003 om en  ny förordning om
regionalt   utvecklingsarbete  (SFS  2003:595).   Statliga
myndigheter har  där  givits  ett tydligt ansvar att verka
för  att  målet  för  den  regionala  utvecklingspolitiken
uppnås. Bland annat skall statliga  myndigheter  i god tid
samråda med länsstyrelsen om de avser att minska eller dra
in  service  i  glesbygds-  eller  landsbygdsområden eller
fatta  beslut  som  är  av  väsentlig  betydelse  för  den
regionala  utvecklingen  i  ett  län. Vid överväganden  om
verksamhetsminskningar    skall   statliga    myndigheter,
särskilt   i   de   nationella   stödområdena   och   EG:s
strukturfondsområden,  i  samråd  med   länsstyrelsen  och
tillsammans  med  andra  berörda  myndigheter,   kommuner,
landsting  och privata intressenter, undersöka möjligheten
att genom samordning  eller  samverkan  upprätthålla eller
utveckla   verksamheten  inom  området.  För  att   minska
verksamheten  på  orter i de nationella stödområdena eller
EG:s strukturfondsområden bör det finnas särskilda skäl.
I slutet av oktober  2004  beslutade  regeringen  att ge
samtliga länsstyrelser i uppdrag att gemensamt föreslå hur
länsstyrelsernas  samordning av de statliga myndigheternas
insatser   i   det   regionala    utvecklingsarbetet   bör
vidareutvecklas  och  preciseras.  För   att   främja  den
regionala utvecklingen och för att öka effektiviteten i de
statliga  insatserna  är  det  viktigt  att  staten agerar
samordnat.  En  tydlig och effektiv statlig samordning  är
också viktig för att tydliggöra statens regionala ansvar i
de     län    där    samverkansorgan     och     regionala
självstyrelseorgan    har    övertagit   vissa   regionala
utvecklingsfrågor från staten.
Enligt  direktiven  för  uppdraget   bör  länsstyrelsens
förslag särskilt belysa följande:

13.hur   roller   och  ansvarsfördelning  mellan   berörda
myndigheter kan göras tydligare,
14.
15.vilka uppgifter  som  samordningsansvaret bör innehålla
och hur de bör utföras  för  att  främja  det regionala
utvecklingsarbetet och öka effektiviteten i de statliga
insatserna,
16.
17.eventuella    hinder,    både    organisatoriska    och
kompetensmässiga,    som   bör   undanröjas   för   att
samordningsansvaret  skall   kunna   utvecklas  på  ett
strategiskt önskvärt sätt,
18.
19.framgångsfaktorer,     både     organisatoriska     och
kompetensmässiga, som bidrar till  och  bör  främjas så
att samordningsrollen fungerar på ett effektivt sätt.
20.
Samtliga  länsstyrelser  skall  medverka  i uppdraget  som
samordnas  av  länsstyrelserna  i Örebro och Västerbottens
län. En lägesrapport skall lämnas till Finansdepartementet
den  1  mars 2005. Uppdraget skall  slutredovisas  den  30
november 2005.

I Kommittéhandboken  (Ds  2000:1)  finns riktlinjer till
stöd för bl.a. kommittéordförande och  särskilda  utredare
angående  regler  för lokalisering av nya myndigheter  och
omorganisation  av  myndigheter.  Bland  annat  skall  det
finnas bärande skäl för  att  Storstockholm skall föreslås
som lokaliseringsort vid lokalisering  av  nya myndigheter
och  verksamheter.  Huvudregeln  är  att varken  Stockholm
eller andra storstäder skall väljas för nya verksamheter.

Utskottets ställningstagande


De nu gällande principerna för utlokalisering  av statliga
myndigheter,   vilka   redovisats   ovan,   utgår   enligt
utskottets   uppfattning   från   kriterier   som  bör  ge
vägledning   vid  överväganden  om  lokalisering  av   nya
myndigheter  eller   enheter.  Möjligheterna  att  placera
myndigheter i länscentrum  eller vissa andra orter i eller
i anslutning till nationella regionalpolitiska stödområden
bör   alltid   i   första   hand   övervägas.   Alternativ
lokalisering  kan  vara orter eller regioner  där  statlig
verksamhet läggs ned  eller  som  i  övrigt  är mindre väl
försörjda med sådan verksamhet. I vart fall bör  en  annan
lokaliseringsort  än Stockholm övervägas. När det är fråga
om  en  omlokalisering   innebär  kriterierna  vidare  att
myndigheten  också  efter  omlokaliseringen   skall  kunna
utföra  sina  arbetsuppgifter effektivt. Enligt utskottets
mening är principerna ändamålsenliga.

En utgångspunkt  är  att  riksdagen kan förvänta sig att
regeringen underställer riksdagen  ärenden om lokalisering
av statlig verksamhet som är av större vikt eller på annat
sätt  av principiellt intresse för bedömning  och  beslut.
Självklart  föreligger  alltid möjligheten för utskott och
riksdag att göra  bedömningen  att det inte finns skäl för
riksdagen att ta ställning i ett lokaliseringsärende.
I  flera  motioner,  bl.a.  motion   2004/05:N292   (s),
indikeras  att  anvisningarna  från regeringen är otydliga
när det gäller att få myndigheterna, t.ex. myndigheter med
en regional organisation, att ta  ett  klart  och  tydligt
ansvar    för    att    nå    målen    i   den   regionala
utvecklingspolitiken.    Exempel    ges    på   att    det
regionalpolitiska   perspektivet   kan   ha  saknats   vid
omorganisationer.  Utskottet  välkomnar  därför  det  ovan
beskrivna nya regeringsuppdraget till länsstyrelserna  att
vidareutveckla och precisera myndigheternas insatser i det
regionala utvecklingsarbetet.
Problemen   i   utflyttningsorter   tas   upp  i  motion
2004/05:N323   (v),  där  motionären  kräver  en  regional
konsekvensbeskrivning  i  fråga om förslag som rör statlig
verksamhet.    Det    ovan    beskrivna    arbetet    inom
Ansvarskommittén   omfattar  att  analysera   och   bedöma
konsekvenser   av   de  statliga   myndigheternas   skilda
regionala indelning för samordning och ett samlat statligt
agerande.  Utskottet  utgår   från  att  kommittén  följer
reglerna enligt kommittéförordningen  (1998:1474).  Enligt
15  §  skall - om förslagen i ett betänkande har betydelse
för sysselsättning  och offentlig service i olika delar av
landet eller för små företags arbetsförutsättningar m.m. -
konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet.
I flera här aktuella  motioner  finns  önskemål  som  på
olika    sätt    skulle    leda    till   förändringar   i
lokaliseringsfrågorna. Utskottet är  medvetet  om  att det
finns  ett  stort intresse för ut- och omlokalisering  och
anser att lokaliseringsfrågan är en viktig framtidsfråga.
Sammanfattningsvis  anser  utskottet  att de nu gällande
principerna för utlokalisering av statliga myndigheter bör
följas  i  överensstämmelse med de grunder  som  riksdagen
uttalat. Samtidigt  måste  det  finnas en öppenhet för att
nya infallsvinklar och utredningsresultat på sikt kan visa
på nya vägar.
Med hänvisning till vad som anförts anser inte utskottet
att  det  finns behov av något uttalande  från  riksdagens
sida med anledning av de nu aktuella  motionsyrkandena. De
avstyrks således.

EG:s nuvarande struktur- och
regionalpolitik


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör   avslå   motionsyrkanden  om  EG:s
nuvarande   struktur-   och  regionalpolitik   med
hänvisning    till    vidtagna     åtgärder    och
informationsinsatser.

Propositionen

De  samlade  programdokumenten styr användningen  av  EG:s
strukturfondsmedel.     Målen     för    EG:s    nuvarande
strukturfondspolitik har redovisats  tidigare  under flera
år, senast i betänkande 2003/04:NU2, till vilket hänvisas.
Resultatindikatorer  under  perioden 2000-2006 är  antalet
nya och bevarade arbetstillfällen  uppdelat på kvinnor och
män samt antalet nystartade företag  uppdelat  på  kvinnor
och   män.   Regeringen   avser  att  noggrant  följa  upp
utvecklingen av programmen för perioden 2000-2006.

Halvtidsutvärderingar  har   genomförts   för   samtliga
målprogram   och  gemenskapsinitiativ.  I  utvärderingarna
konstateras  att   inriktningen   på  och  verksamheten  i
projekten  i  allt  väsentligt  svarar   mot   programmens
intentioner.  När  halva programtiden återstår har  större
delen  av  medlen  intecknats   genom   projektbeslut.  De
justeringar  som  gjorts  med  anledning  av utvärderingen
gäller  i  de  flesta  fall ändrade arbetsformer  för  att
bättre integrera miljöhänsyn och jämställdhet i projektens
verksamhet samt ändringar  i syfte att göra programmet mer
flexibelt.
I  halvtidsutvärderingen av  Leader+  konstateras  att
programmets mest påtagliga resultat är det goda samarbetet
över   sektorsgränserna    mellan    offentliga   sektorn,
näringslivet och ideella organisationer.

Motionerna


Motionärerna bakom motion 2004/05:N268 (s) konstaterar att
Sveriges kommuner ofta är medfinansiärer vid beviljande av
strukturfondsprojekt.  Eftersom  pengarna   betalas  ut  i
efterskott     mot     specificerad     redovisning    kan
medfinansieringen  innebära  en stor likviditetsförsämring
för  en utflyttningskommun. Motionärerna  utgår  från  att
regeringen följer frågan och vidtar erforderliga åtgärder.

I motion  2004/05:N369 (s) betonas att Sverige måste bli
betydligt mer  aktiv  i  arbetet  med  att  söka och finna
regionala   partner  för  olika  samarbeten.  Medborgarnas
intresse för  EU-arbetet  borde  stimuleras genom att göra
information om EU mer tillgänglig  ute i landets kommuner.
Enligt  motionärerna  skulle  resultatet   av  de  samlade
svenska  ansträngningarna  i EU-arbetet bli bättre  om  de
svenska aktörerna samlades med jämna mellanrum i syfte att
få ett ökat informationsutbyte.
Enligt vad som sägs i motion  2004/05:N205  (m) upplyses
en resenär i EU:s andra medlemsländer - men nästan  aldrig
i  Sverige  - om vilka projekt som EU bidragit till, t.ex.
genom skyltar vid ett brobygge. För att bättre förankra EU
i  svenskarnas   medvetande  bör  enligt  motionären  alla
projekt där EU bidrar med pengar förses med EU-skyltar.

Vissa kompletterande uppgifter


Likviditetsförsämring  för  små  kommuner  i  samband  med
strukturfondsprojekt  har  tagits  upp  som  ett problem i
motion 2004/05:N268 (s).

Förfarandet  att  EU-bidraget  inte  betalas  ut  förrän
projektägaren har upparbetat kostnader och redovisat dessa
styrs  av en förordning från juni 2003 (EG/1145/2003).  Om
projektägarna    lämnar   in   sina   rekvisitioner   till
utbetalande myndighet  flera gånger under projektets gång,
kan ett jämnare flöde av  medel  erhållas. En jämn och hög
utbetalningstakt  gynnar  också  systemet  i  sin  helhet.
Enligt uppgift är problemet i Sverige  i  första  hand att
kommunerna inte frekvent rekvirerar strukturfondsmedel för
upparbetade kostnader i sina projekt.
Det     är     de    utbetalande    myndigheterna    och
övervakningskommittéerna  som har ansvaret att följa bl.a.
likviditetsfrågan   inom  sina   områden.   Hittills   har
likviditetsproblem enligt  uppgift  inte  varit  uppe till
behandling i någon övervakningskommitté.
När  det gäller "skyltning" av EU:s strukturfondsprojekt
gäller   vissa    regler    enligt    rådets    förordning
(EG/1260/1999)   av   den   21   juni   1999  om  allmänna
bestämmelser för strukturfonderna. I artikel 46 föreskrivs
åtgärder    för    information    och   offentlighet    om
strukturfondernas  insatser.  Förvaltningsmyndigheten  har
ansvaret för att stödformerna får offentlighet och att det
även informeras om resultatet av  stöden. Kommissionen har
tagit   upp   informationsåtgärderna  i   sin   förordning
(EG/1159/2000)    av    den    30    maj    2000.   Enligt
tillämpningsföreskrifterna    (i    bilaga   till   nämnda
förordning)  krävs olika informationsåtgärder  som  riktas
dels mot aktörer  och  företag,  dels mot allmänheten. Vid
investeringar  i  infrastruktur  till   en   kostnad   som
överstiger   tre   miljoner   euro   (lägre   belopp   för
fiskeåtgärder)  skall  det  för  allmänhetens  information
sättas  upp skyltar på platsen och sedermera, när  arbetet
har slutförts,  fasta  minnestavlor.  För  skyltarnas  och
minnestavlornas    utseende   och   text   finns   närmare
anvisningar i tillämpningsföreskrifterna.
Enligt  uppgift  ingår   i  strukturfondsdelegationernas
uppföljningsarbete kontroll av informationen om projekten.
Vidare kontrollerar övervakningskommittéerna skyltarna vid
sina projektbesök, liksom även kommissionen och revisionen
vid granskning av projekten.
Annan   information   om   projekten   ges   bl.a.   vid
projektmässor, då alla projekt som bedrivs inom ett område
får möjlighet att visa upp sig  för en bredare publik. Vid
dessa tillfällen har även projektledarna inom området goda
möjligheter att samlas.

Utskottets ställningstagande


Utskottet anser i likhet med vad  som  anförs i ett par av
de  här  aktuella  motionerna  att  det  är  viktigt   med
information   om   EU,  EU:s  verksamhet  och  inte  minst
resultaten av denna  verksamhet.  Utskottet kan konstatera
att  det  finns både regelverk och informationskanaler  av
det slag som  efterfrågas  i  motionerna.  Insatserna  med
skyltningen   av  EU-projekten,  projektmässor  och  annan
informationsverksamhet förtjänar att bli uppmärksammade.

Som beskrivits  ovan styrs EU-bidragens utbetalningar av
en EG-förordning. Samtidigt  som  kravet  på  att t.ex. en
kommuns kostnader skall redovisas innan medel betalas  ut,
finns  det  möjligheter  för  en  projektägare  (t.ex.  en
kommun)   att  lämna  in  rekvisitioner  till  utbetalande
myndighet flera gånger under projektets gång och därigenom
få ett jämnt  flöde  av  pengar  under  projektets gång. I
fråga  om problemet med likviditetssvaga kommuner,  vilket
tagits upp i motion 2004/05:N268 (s), vill utskottet än en
gång erinra  om möjligheterna för kommunerna att få betalt
för erlagda utgifter  successivt under projekttidens gång.
Dessa möjligheter bör utnyttjas bättre.
Med  det anförda avstyrker  utskottet  de  här  aktuella
motionerna.

EG:s framtida sammanhållningspolitik


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  ett  par motionsyrkanden om
EG:s    framtida    sammanhållningspolitik     med
hänvisning   till   att  yrkandena  har  en  annan
inriktning än den som utskottet vill framhäva.

Propositionen

Kommissionen lämnade  i  februari  2004  sitt förslag till
finansiellt  perspektiv  för  perioden  2007-2013   i  ett
utvidgat  EU  med 27 medlemsstater. Där ingick ett förslag
till  utgiftsnivå   för  sammanhållningspolitiken.  I  den
tredje rapporten om ekonomisk  och  social  sammanhållning
från februari 2004 lämnade kommissionen sitt  förslag till
en   reformerad   sammanhållningspolitik.   Den   framtida
politiken    föreslås   vara   inriktad   på   konvergens,
konkurrenskraft och gränsöverskridande samarbete.

Huvuddelen  av  resurserna  bör  gå  till  tillväxt  och
jobbskapande i  de  minst utvecklade regionerna (till stor
del i de nya medlemsländerna).  För  övriga  regioner  bör
konkurrenskraft  och sysselsättning stärkas i enlighet med
Lissabonagendan. Sverige  hävdar tillsammans med Tyskland,
Frankrike, Storbritannien, Nederländerna och Österrike att
en   total   utgiftsnivå   på   1  %   av   EU:s   samlade
bruttonationalinkomst  (BNI) väl rymmer  de  utgifter  som
unionen  finner angelägna.  Detta  kräver  dock  tydligare
prioriteringar  och  en  avsevärt  lägre  utgiftsnivå  för
sammanhållningspolitiken   än   de   0,41  %  av  BNI  som
kommissionen föreslagit.
Enligt    regeringen    måste   sammanhållningspolitiken
koncentreras på de medlemsstater  som  har störst behov av
stöd; relativt välmående medlemsstater bör  själva utjämna
de regionala skillnaderna inom sina länder.
Sverige   välkomnar   den   av  kommissionen  föreslagna
förstärkningen av samarbetet över  nationsgränser  och  då
inte  minst  sjögränser.  Ett  svenskt  krav  -  som  inte
tillgodosetts  i kommissionens förslag - är att de extremt
glesbefolkade områdena  i norra Sverige placeras under det
föreslagna   konvergensmålet,   vilket   skulle   motsvara
bibehållen mål  1-status.  Allmänt eftersträvar Sverige en
begränsning av företagsstödens omfattning inom EU.

Motionerna


I      motion     2004/05:N263     (s)     anförs      att
sammanhållningspolitiken  med  EU:s  mål  2 för närvarande
spelar  en viktig roll för Bergslagen. Motionärerna  anser
att behovet av långsiktiga insatser i Bergslagen är mycket
stort.  Därför   -  argumenterar  motionärerna  -  är  det
nödvändigt med ett  fortsatt, kraftfullt stöd till området
också när det nya sammanhållningsprogrammet träder i kraft
efter år 2006.

I motion 2004/05:N403  (fp, kd, m, c) betonas att det är
viktigt för hela Sverige att  Skåne har en hög profil inom
den  större  nordeuropeiska regionen  bestående  av  södra
Sverige, Danmark,  norra  Tyskland och Polen. Region Skåne
borde därför erhålla resurser  för  att initiera samarbete
mellan regionen och de nya medlemsländerna.

Vissa kompletterande uppgifter


Den  14 juli 2004 presenterade kommissionen  sina  förslag
till förordningar på strukturfondsområdet. Det gäller dels
den generella  förordningen  med allmänna bestämmelser för
de tre fonderna, dels tre särskilda  förordningar.  Det är
förordningen       för       Europeiska      socialfonden,
Sammanhållningsfonden     och     Europeiska     regionala
utvecklingsfonden. Därtill föreslås  en  ny förordning som
skall   underlätta   genomförandet  av  gränsöverskridande
samarbete.  Förslagen  följer   i   allt   väsentligt  den
inriktning      som     föreslogs     i     den     tredje
sammanhållningsrapporten.   Förslagen   behandlas   nu   i
rådsarbetsgruppen för strukturfonderna.

Under   sommaren   2005   förväntas   beslutet   om  det
finansiella perspektivet och senare under året beslutet om
de  olika  strukturfondsförordningarna. Tidsplanen innebär
att förberedelserna  för  programmen  pågår under år 2006.
Det    nya   finansiella   perspektivet   och   den    nya
programperioden startar år 2007.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  följer  noggrant utvecklingen och förslagen när
det  gäller  EG:s sammanhållningspolitik.  Den  genomförda
utvidgningen av  unionen är en viktig faktor att ta hänsyn
till i detta sammanhang.  Inte minst gäller det att beakta
den stora ökningen av sociala,  ekonomiska  och  regionala
skillnader  som  följer av utvidgningen. Liksom föregående
år anser utskottet att behovet av en ökad effektivitet när
det gäller användningen av strukturfondsmedlen bör vara en
drivkraft  i  sammanhållningspolitiken.   Beslutsfattandet
måste  dessutom  präglas  av långtgående decentralisering,
vilket  bl.a. innefattar att  ett  underifrånperspektiv  i
högre utsträckning bör anläggas.

Sammanhållningspolitiken  bör enligt utskottets mening i
huvudsak  fokuseras  på  de nya  medlemsstaterna  som  har
störst behov av stöd. Liksom  tidigare  är det befogat att
fråga  sig om det är rimligt att EU skall  spendera  stora
summor för  att  åtgärda  skillnader i levnadsstandard och
sysselsättning  inom  relativt   välmående  medlemsstater.
Frågan huruvida länderna själva kan  ta  detta  ansvar kan
inte undvikas. Samtidigt som utskottet vill betona  vikten
av  en  allmän budgetrestriktivitet, vilket Sverige driver
tillsammans   med   likasinnade   medlemsstater,  reagerar
utskottet   starkt   mot   att  nuvarande   förslag   från
kommissionen   inte   inkluderar    de   svenska   extremt
glesbefolkade  områdena i konvergensmålet.  Detta  innebär
att  Sverige  liksom  Finland  inte  skulle  få  bibehålla
motsvarigheten  till mål 1-status. Ett sådant resultat bör
inte accepteras enligt  utskottets  mening. Enligt uppgift
har Sverige och Finland samma uppfattning i denna fråga.
De här aktuella motionsyrkandena har  en annan profil än
den  som  utskottet  vill  framhäva  och  bör  avslås   av
riksdagen.

Budgetfrågor


Propositionen

33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder

Anslaget   Allmänna   regionalpolitiska   åtgärder  (33:1)
disponeras av länsstyrelserna, Nutek och regeringen. Nutek
disponerar även medel för beslut som fattas  av  regionala
självstyrelseorgan och kommunala samverkansorgan. Anslaget
föreslås uppgå till 1 499,8 miljoner kronor.

Till  anslaget  finns  ett  bemyndigande. Riksdagen  har
bemyndigat regeringen att under  år 2004 låta staten ta på
sig ekonomiska åtaganden som - inklusive  tidigare  gjorda
åtaganden  -  innebär  utgifter  om  högst  3 200 miljoner
kronor under åren 2005-2012 (bet. 2003/04:NU2). Regeringen
föreslår nu att riksdagen bemyndigar regeringen  att under
år 2005 ingå ekonomiska åtaganden som innebär utgifter  på
högst 3 200 miljoner kronor under åren 2006-2013.
Regeringen  föreslår att medel från detta anslag anvisas
till följande ändamål:
- regionala utvecklingsbidrag,
- landsbygdsbidrag,
- småföretagsstöd,
- sysselsättningsbidrag,
- såddfinansiering,
- ersättning för vissa kreditförluster i stödområde B,
- stöd till kommersiell service,
- regional och central projektverksamhet,
- viss administration, uppföljning och utvärdering av de
regionalpolitiska företagsstöden, m.m.,
- äldre regionalpolitiska åtgärder,
- retroaktiva nedsatta socialavgifter samt
- viss central utvecklingsverksamhet, m.m.

I jämförelse med  nuvarande  ändamål  innebär  detta vissa
förändringar.   Det   aviseras   att  regionalt  beslutade
regionala utvecklingsbidrag skall avvecklas i stödområde B
fr.o.m.  juli  2005  (utom  i  Västra  Götalands  län  där
försöksverksamhet  med  ändrad  regional ansvarsfördelning
pågår).  Almi  avser  därför  erbjuda   lån   med   större
risktagande i stödområde B, vilket har bedömts kunna  leda
till  ökade kreditförluster om 10 miljoner kronor årligen.
Ersättning  för  dessa  kreditförluster  kan  lämnas  från
anslaget,  vilket  bör  ske  inom  ramen  för de medel som
disponeras av Nutek.

Regionalt beslutade sysselsättningsbidrag  skall  enligt
regeringen  avvecklas  i  stödområde  A och B fr.o.m. juli
2005   utom   i   Västra   Götalands   län   där  förlängd
försöksverksamhet  med  ändrad  regional ansvarsfördelning
pågår.
Småföretagsstödet  upphörde vid  utgången  av  år  2001.
Beslut  om  sådant  stöd   får   endast   fattas  avseende
ansökningar  som  inkommit  till länsstyrelsen  eller  det
regionala självstyrelseorganet före den 1 januari 2002.
Medlen   för  regional  projektverksamhet   avser   även
projektmedel som medfinansierar EG:s strukturfondsprogram.
En mindre del av anslaget föreslås, liksom för närvarande,
få disponeras  av  regeringen  och  Nutek  för  bl.a. viss
central   utvecklingsverksamhet.  Av  anslaget  avses   36
miljoner kronor användas för att finansiera verksamhet som
bedrivs av lokala och regionala resurscentrum för kvinnor,
varav   10   miljoner    kronor    skall    användas   för
basverksamheten.
Även fortsättningsvis bör det vara en uppgift för
regeringen att fördela anslaget mellan län och
anslagsposter och utfärda de föreskrifter som
behövs. Liksom hittills bör svårighetsgraden av de
långsiktiga regionala problemen utgöra den
huvudsakliga fördelningsnyckeln, med särskilt
beaktande av medfinansieringsbehovet för åtgärder
inom EG:s strukturfondsprogram och inom ramen för de
regionala tillväxtprogrammen.
33:2 Landsbygdslån

Anslaget  disponeras  av Nutek. Landsbygdslån beviljas  av
länsstyrelserna och de regionala självstyrelseorganen.

Under  år  2003 utbetalades  ca  10  miljoner  kronor  i
landsbygdslån och utgiftsprognosen för år 2004 uppgår till
ca 15 miljoner  kronor. Av anslagssparandet har regeringen
genom beslut dragit in ca 48 miljoner kronor.
Regeringen avser att fr.o.m. juli 2005 avveckla
landsbygdslånet.
33:3 Transportbidrag
Anslaget disponeras av Nutek enligt förordningen
(2000:281) om regionalt transportbidrag.
Utgiftsprognosen för år 2004 uppgår till ca 350
miljoner kronor.
33:4 Glesbygdsverket

Anslaget disponeras  av  Glesbygdsverket.  Myndigheten har
till  uppgift att genom påverkan på olika samhällssektorer
verka      för      goda      levnadsförhållanden      och
utvecklingsmöjligheter       för       glesbygds-      och
landsbygdsbefolkningen med tyngdpunkten i skogslänens inre
delar samt i skärgårdsområdena.

Som  tidigare nämnts har en översyn av  Glesbygdsverkets
roll    och     uppdrag    inom    den    nya    regionala
utvecklingspolitiken  resulterat  i  betänkandet Mot en ny
landsbygdspolitik    (SOU   2003:29).   Betänkandet    har
remissbehandlats och frågan bereds inom Regeringskansliet.
Utgiftsprognosen för år 2004 uppgår till 25,9
miljoner kronor. Regeringen föreslår ett anslag på
25,9 miljoner kronor för år 2005.
33:5 Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden
2000-2006

Anslaget  disponeras  av   länsstyrelserna  i  Jönköpings,
Örebro,   Gävleborgs,   Jämtlands,    Västerbottens    och
Norrbottens   län   samt   Nutek  för  utbetalningar  från
Europeiska     regionala    utvecklingsfonden     avseende
programperioden   2000-2006.   Regionalfonden  finansierar
delvis programmen inom målen 1 och  2  (inklusive  områden
som    får   bidrag   under   en   övergångsperiod)   samt
gemenskapsinitiativen Urban och Interreg III i sin helhet.

Utfallet  för  år 2003 var högre än anslaget beroende på
att genomförandet av strukturfondsprogrammen kommit i gång
väl och på att utbetalningarna  för åren innan varit lägre
än beräknat. Anslagssparandet fick  därmed  tas i anspråk.
Utgiftsprognosen  för  år 2004 uppgår till 1 497  miljoner
kronor, vilket är högre  än  anslaget  på  1  200 miljoner
kronor.  Även  under  innevarande  budgetår väntas  därför
anslagssparande tas i anspråk.
Regionalfondsramen    för   programperioden    2000-2006
beräknas  till ca 8 215 miljoner  kronor  för  de  svenska
programmen.   Till   och  med  april  2004  har  46  %  av
regionalfondsramen  utbetalats   och  86  %  intecknats  i
beslut.  Prognosen  är  att ca 60 % av  ramen  skall  vara
utbetald  vid  årets  slut,  dvs.  att  utbetalningstakten
förväntas bli hög.
Det råder sedan flera  år  en betydande differens mellan
den verkliga valutakursen och  den  kurs  som  skall gälla
enligt  förordning (1999:710) om valutakurs vid stöd  från
EG:s strukturfonder. Regeringen avser att anpassa kursen i
förordningen  under  år  2005  och  föreslå en motsvarande
ändring   av  nivån  på  anslaget  fr.o.m.   år   2006   i
budgetpropositionen för år 2006.
Anslaget  föreslås  uppgå  till 1 600 miljoner kronor år
2005.  Till  anslaget finns ett  bemyndigande.  Regeringen
föreslår att riksdagen  bemyndigar regeringen att under år
2005 besluta om åtaganden  som  innebär  utgifter på högst
3 100 miljoner kronor under åren 2006-2008.  Syftet är att
anpassa  anslaget till ett långsiktigt planerande  för  de
beslutande  myndigheterna enligt de intentioner som ligger
till grund för EG:s fleråriga strukturfondsprogram.
Inga motionsförslag har väckts när det gäller
regeringens förslag till anslag eller bemyndigande.
Godkännande av användning av anslagen 33:1 och 33:5

Enligt  regeringens   förslag   skall   anslagen  Allmänna
regionalpolitiska åtgärder (33:1) och Europeiska regionala
utvecklingsfonden  perioden 2000-2006 (33:5),  inom  ramen
för   EG:s   strukturfondsprogram,    få   användas   till
pilotprojekt i form av finansiering av särskilda regionala
riskkapitalinsatser  i vissa program, genom  vilka  staten
direkt eller indirekt  tillskjuter  ägarkapital  i form av
aktier eller motsvarande i enskilda företag.

Som  skäl  för förslaget redovisas att kommissionen  har
utformat en allmän  politik  för  främjande  av tillgången
till   riskkapital   i   gemenskapen.  En  utvidgning   av
riskkapitalmarknaderna skulle  få  en  gynnsam  effekt  på
tillväxten  och  sysselsättningen enligt kommissionen, som
argumenterar  att  många  låneinstitut  hyser  ovilja  mot
risktagande.
Regeringen bedömer  det  som  värdefullt att komplettera
och stimulera den existerande riskkapitalmarknaden  i  mål
1- och mål 2-områdena för att öka lönsamhet och tillväxt i
små  och  medelstora företag. Det sägs i propositionen att
nationella    och    regionala    aktörer    (Nutek    och
länsstyrelserna)  har  påbörjat  utarbetande  av en modell
till      pilotprojekt     för     särskilda     regionala
riskkapitalinsatser  inom  ramen  för de båda målområdena.
Modellen  föreslås  innebära  att  staten   direkt   eller
indirekt tillskjuter ägarkapital, upp till vissa belopp, i
form  av  aktier  eller  motsvarande  i  enskilda företag.
Regeringen avser att noga följa detta arbete och återkomma
till riksdagen med en redogörelse för utvecklingen.

Inga motioner har väckts på detta område.


Motionerna


Bemyndigandesystemet

I  motion  2004/05:N346 (fp) sägs att nuvarande  regionala
utvecklingspolitik  med  anslaget  33:1  inte  fungerar på
grund  av att det tänkta sambandet mellan bemyndigandenivå
och   anslag    har   brutits   och   möjligheterna   till
anslagssparande  inte   längre   finns.   Situationen  kan
innebära  att  ett  företag  som  beviljats stöd  för  att
genomföra  en  investering i slutändan  inte  kan  få  det
beslutade beloppet  eftersom  myndigheten  inte  har medel
inom   sitt   anslag  som  möjliggör  utbetalning.  Enligt
motionärerna vore det bättre att ta bort bemyndigandet och
i stället ge en  fast ram för myndighetens beslutsnivå och
därefter låta myndigheten  disponera  anslagsöverskottet i
form   av   en   reservation   för   att   klara  framtida
utbetalningar. Ett alternativ är att regeringen  på  annat
sätt säkerställer att myndigheten har möjlighet att infria
sina förpliktelser.

Bemyndigandesystemet  är  generellt välmotiverat, hävdas
det i motion 2004/05:N358 (c,  m,  fp, kd). När det gäller
anslaget  33:1 inom utgiftsområde 19  Regional  utveckling
har systemet emellertid fungerat mindre bra. Ett betydande
osäkerhetsmoment har införts eftersom det tänkta sambandet
mellan bemyndigandenivå  och anslag har brutits upp och de
avsedda  möjligheterna till  anslagssparande  inte  längre
föreligger.
Ett projekt pågår normalt under tre år och ofta sker
rekvisition av medel sent i projektet. Det är i
varje enskilt ärende omöjligt att veta när pengar
kommer att rekvireras, argumenterar motionärerna.
Anslagssparandet får högst uppgå till 3 %, vilket
kan innebära att en myndighet saknar medel att
infria det åtagande som gjorts i enlighet med
bemyndigandesystemet. Resultatet kan bli att företag
som beviljats stöd för att genomföra en investering
i slutfasen inte kan få det beslutade beloppet,
eftersom myndigheten inte har tillräckligt med medel
inom sitt anslag för att kunna göra utbetalningen.
Regeringen bör därför se över bemyndigandesystemet
och därvid beakta myndigheternas möjligheter att
effektivt stödja företagen inom ramen för det
regionalpolitiska stödsystemet.
Aviserade förändringar angående företagsstöden

I  motion  2004/05:N417   (fp)  motsätter  sig  motionären
regeringens     förslag     att     avveckla     regionala
utvecklingsbidrag som beslutas på den regionala nivån inom
stödområde  B.  Detta  är förödande med  hänsyn  till  den
betydelse medlen har när  det  gäller  etablering  av  nya
industrier.

I motion 2004/05:N357 (c, fp, kd) begär motionärerna
att regeringen drar tillbaka förslaget att avveckla
vissa regionala företagsstöd i stödområdena fr.o.m.
juli 2005. Som princip håller motionärerna med om
att lån är att föredra framför bidrag i en situation
med sund konkurrens. Emellertid hyser de en oro för
att företagsetableringar inte blir av i dessa
områden om det inte finns sätt att kompensera för
företagens merkostnader jämfört med företag i
regioner längre söderut med större marknader. Att
ersätta stöden med utökade lånemöjligheter från Almi
torde enligt motionärerna inte vara realistiskt,
eftersom det skulle bli svårt från risksynpunkt för
långivaren och öka kapitalkostnaderna för
företagaren.
Fördelningen av anslaget allmänna regionalpolitiska
åtgärder (33:1)

I  motion  2004/05:N217  (c,  fp,  kd,  m)  redovisas  att
regeringen  har  att  besluta  om fördelning av ekonomiska
resurser för de samverkansorgan som övertagit ansvaret för
den regionala utvecklingspolitiken.  Resurserna  tas  från
anslaget  för allmänna regionalpolitiska medel (33:1). För
år 2004 gick 40 % av anslaget till samverkansorganen medan
länsstyrelserna  tilldelades 60 %. Enligt motionärerna bör
ansvar    och    resurser     följas     åt.    Även    de
länsstyrelseresurser  som  finns för tjänster  motsvarande
det   aktuella   arbetet   bör   helt    överföras    till
samverkansorganen.

I  motion 2004/05:N253 (c, fp) anförs att Kalmar län bör
få   en    ökad    andel    av   anslaget   för   allmänna
regionalpolitiska åtgärder (33:1).  För Kalmar län, som är
ett  försökslän med regionalt självstyrelseorgan,  är  det
Regionförbundet   i  Kalmar  län  som  har  det  regionala
utvecklingsansvaret.   Enligt   motionärerna   täcker  det
beviljade  anslaget på intet sätt det behov som föreligger
och     som    redovisats     av     Regionförbundet     i
anslagsframställningen.
I motion 2004/05:N303 (c) kritiseras att
länsstyrelserna får huvuddelen av medlen inom
anslaget (33:1). Enligt motionären bör 90 % av
länsanslaget gå till samverkansorganen. I dag är det
mycket svårt för regionernas projektägare att förstå
varför vissa projektmedel hanteras av länsstyrelsen
och andra av samverkansorganen.
Kommersiell service
I motion 2004/05:N255 (c) hävdas att regeringen har
ett ansvar att se till att servicen fungerar i hela
landet. Bland annat måste lanthandeln i de små
orterna stöttas. Stödet till hemsändning bör ökas
eftersom kostnaderna stiger.
33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder

Moderata  samlingspartiet  förordar  i motion 2004/05:N374
(m) att anslaget till Allmänna regionalpolitiska  åtgärder
för  år 2005 minskas med 800 miljoner kronor i förhållande
till regeringens  förslag.  Besparingar  inom anslaget bör
främst göras inom områden som fungerar som  rena driftstöd
och  inte  skapar förutsättningar för långsiktig  regional
tillväxt. Som  en följd av att ett lägre anslag föreslås -
jämfört med regeringen  -  förordas även att bemyndigandet
inom    anslaget    minskar.   Således    vill    Moderata
samlingspartiet  dels   avslå   regeringens  förslag  till
bemyndigande i fråga om ramanslaget 33:1, dels föreslå ett
bemyndigande  innebärande ekonomiska  åtaganden  under  år
2005, vilka, inklusive  tidigare gjorda åtaganden, innebär
utgifter  på  högst  600  miljoner   kronor   under   åren
2006-2007.

I  motion  2004/05:N254  (fp)  förordar  motionärerna en
minskning   av  anslaget  för  allmänna  regionalpolitiska
åtgärder med 500 miljoner kronor.
I motion 2004/05:N399 (kd) föreslås att anslaget minskas
med  100  miljoner   kronor  och  att  motsvarande  belopp
överförs till turistfrämjande åtgärder under utgiftsområde
24. Kristdemokraterna  gör  bedömningen  att  detta  är en
satsning   som   kommer   att  generera  tiotusentals  nya
arbetstillfällen, speciellt i glesbygd.
Enligt vad som sägs i motion 2004/05:N384 (c) bör
direktvalda regionala organ ansvara för de medel som
anslås under anslaget Allmänna regionalpolitiska
åtgärder (33:1). Den extra satsning på 489 miljoner
kronor som Centerpartiet föreslår bör användas till
program för utveckling av alternativa drivmedel,
program för utveckling av landsbygdsturism,
småskalig livsmedelsproduktion, fiskerinäringen samt
till utveckling av kvinnors och invandrares
företagande.
33:2 Landsbygdslån

I  motion  2004/05:399  (kd)  konstateras  att  regeringen
fr.o.m.   juli   2005   avser   att  successivt   avveckla
landsbygdslånet.    Kristdemokraterna     förordar     att
landsbygdslånet   avvecklas  i  något  snabbare  takt  och
minskas med 10 miljoner kronor för år 2005.

Enligt vad som sägs i motion 2004/05:N384 (c) är
regeringens förslag att minska anslaget till
landsbygdslån mycket olyckligt. Eftersom detta
anslag framför allt används i samband med stöd till
kommersiell service, bl.a. butikerna på landsbygden,
anser Centerpartiet att anslaget bör ökas med 5
miljoner kronor.
Persontransportstöd
I motion 2004/05:N254 (fp) föreslår motionärerna att
det snarast skall utredas om de företag som är
beroende av många persontransporter med flyg för
sina anställda skall kunna få ett stöd i likhet med
det stöd som utgår för transport av gods.
33:3 Transportbidrag
För att öka rättvisan mellan företagen i Jämtlands
län bör alla kommuner norr om Östersund flyttas till
transportbidragszon 5, hävdar motionären bakom
motion 2004/05:N269 (s). I Jämtlands län tillhör den
nordligast belägna kommunen, Strömsund, bidragszon
5, medan länets övriga kommuner tillhör zon 3. I
nuläget finns det verksamheter på orter som
angränsar till Strömsunds kommun; dessa ligger i zon
3, dvs. de får sämre bidrag.
33:4 Glesbygdsverket

Glesbygdsverket    bör     avvecklas,    anser    Moderata
samlingspartiet  i  motion  2004/05:N374   (m),  och  dess
uppgifter  föras  över  på Nutek. Den nuvarande  ordningen
leder  till  en  olycklig uppsplittring  av  ansvaret  för
regionalpolitiken  hävdar motionärerna. Därför föreslås en
minskning av anslaget.

I motion 2004/05:N254 (fp) anför motionärerna att
den av Folkpartiet föreslagna förändringen av
myndighetsstrukturen inom landsbygdsområdet gör att
Glesbygdsverket kan läggas ned. Denna avveckling kan
påbörjas under år 2005, vilket innebär att anslaget
till Glesbygdsverket kan minskas med 13 miljoner
kronor.
Växelkurs för strukturfondsbidrag

Motionärerna bakom motion  2004/05:N371 (fp, m, kd, c, mp)
frågar sig hur regeringen har  tänkt  sig att anpassningen
av     växelkursen    skall    ske    när    det    gäller
strukturfondsmedlen.  Den  faktiska  kursen bör tillämpas,
anser  motionärerna,  för  att  därmed  programmen   skall
tillföras  maximala  resurser  från  de  av  EU tilldelade
stöden. Regeringen avser att under år 2005 ändra  kursen i
förordningen  (1999:710) om valutakurs vid stöd från  EG:s
strukturfonder.  En  sådan anpassning, anser motionärerna,
bör göras snarast. Annars  blir tiden alltför kort för att
hinna utnyttja de medel som finns för perioden 2000-2006.

Motionärerna  påpekar  att strukturfondsmedlen  tillförs
statsbudgeten  på inkomsttitel  och  tilldelas  respektive
region  genom  anslag.  Det  innebär  att  utgifterna  har
motsvarande inkomster.  Tillämpning  av  faktisk växelkurs
påverkar därför inte statsbudgetens saldo.
En genomgång av utbetalningar t.o.m. den  30  juni  2004
för   svenska  strukturfondsprogram  visar  att  betydande
belopp  har  kvarstannat  i EU. Beräkningen utgår från den
faktiska kurs som gällt vid varje utbetalning, jämfört med
kursen 8,50.

Skillnaden  mellan  de  belopp   i  euro  och  kronor  som
avräknats från anslaget i statsbudgeten  och de belopp som
belastat ramen för respektive regions tilldelning  från EU
har motionärerna beräknat i följande uppställning.

Region                 Belopp euroBelopp SEK

Mål 1 Norra Norrland   11 843 254 108 930 810

Mål 1 Södra skogslänsregionen     12 363 966  105 093 716

Mål 2 Norra              5 855 224  49 769 408

Mål 2 Södra              3 131 250  26 615 622

Mål 2 Västra             5 978 808  50 819 869

Mål 2 Öarna              1 653 414  14 054 021

Summa                  40 825 917 355 283 445
Sammanställningen  visar  att  om den faktiska kursen hade
tillämpats  skulle  för hela strukturfondsområdet  ca  355
miljoner  kronor ytterligare  ha  funnits  att  tillgå  på
anslaget i statsbudgeten.
Enligt  motionärerna   bör   en  första  anpassning  och
tillförsel av medel ske för utbetalningar  t.o.m.  den  30
juni  2004.  Därefter  bör  en löpande anpassning ske till
gällande   växelkurs  och  tillförande   av   medel   till
programmen ske kvartalsvis.
Med samma motiv som i föregående motion argumenteras
i motion 2004/05:N311 (c) för att kursanpassningen
mellan euro och krona skall ske från år 2005.
Regionalt och lokalt utvecklingsarbete

I motion 2004/05:N384  (c)  hävdas  att  det  mesta av den
regionala utvecklingen skapas inom de tusentals frivilliga
utvecklingsgrupper  som  finns i Sverige. För att  frigöra
medel  för  dessa  utvecklingsgrupper  vill  Centerpartiet
tillföra  ytterligare  resurser  till  utvecklingsarbetet,
fördelade i  två delar - en del för regionala behov och en
del för lokal  utveckling.  I ett första steg föreslås 100
miljoner kronor till det lokala utvecklingsarbetet.


Vissa kompletterande uppgifter


Bemyndigandesystemet

Motivet för att införa bemyndigandesystemet  var bl.a. att
förbättra förutsättningarna för myndigheternas långsiktiga
planering  av  medlen  och ett effektivare utnyttjande  av
anslaget Allmänna regionalpolitiska  åtgärder.  Vidare var
det  önskvärt  att undvika stora anslagssparanden och  att
förbättra uppföljningen och prognoserna.

Stora ackumulerade  anslagssparanden,  som  det tidigare
budgetsystemet medförde, innebar problem eftersom utfallet
av anslagssparandet var svårt att prognostisera.
Syftet med införandet av bemyndigandesystemet har
till stora delar uppnåtts enligt Regeringskansliet.
Genom bemyndigandesystemet tillgodoses behovet av en
bättre kontroll av utgifterna på anslaget.
Bemyndigandesystemet ställer krav på myndigheternas
planering och uppföljning av medlens användning. Om
det trots myndigheternas planering och uppföljning
av medlen uppstår ett anslagssparande skall
myndigheterna uppge orsakerna till detta
anslagssparande. Förklaringarna utgör ett underlag
vid regeringens prövning av anslagssparandet.
Myndigheterna får genom regeringens beslut om
tilldelat anslag för kommande budgetår även
planeringsramar för de två nästkommande åren.
Aviserade förändringar angående företagsstöden

I   fråga   om   de   aviserade   förändringarna  angående
företagsstöden   skall   det   noteras   att   regeringens
principiella   inställning   är  att  det  i  ett   längre
perspektiv är angeläget att minska  användningen  av olika
bidrag. De aviserade förändringarna är ett led i en  sådan
omvandling.  Enligt  uppgift  är avsikten att flytta fokus
från stöd till enskilda företag  till  insatser av bredare
karaktär.

I   detta   sammanhang   kan   erinras   om   hur    den
regionalpolitiska  utredningen   i  sitt  betänkande  (SOU
2000:87)  såg  på  företagsstöden.  Utredningen menade att
bristen på utvärderingar gjorde att det  inte  säkert gick
att säga vilka effekter företagsstöden har gett  och  ger.
En  slutsats  var dock att stöden kan kompensera för vissa
av de problem som finns för företag i stödområdena men att
de  troligen  spelar   mindre  roll  för  den  långsiktiga
utvecklingen. Enligt utredningens  bedömning  överväger de
faktorer som talar för att de selektiva stöden  till  stor
del   har  verkat  konserverande  och  därmed  hämmat  den
långsiktiga  utvecklingen.  Utredningens  slutsats var att
detaljerade  system  för  att  kompensera olika  typer  av
kostnadsnackdelar  borde  undvikas   och   att   generella
lösningar  i  stället borde eftersträvas. Vidare redovisas
synpunkten att  det  vore  bättre  om företagsstöden kunde
erbjuda bra lån i stället för bidrag,  eftersom bidrag ger
fel signaler till företagen. Utredningens  förslag innebar
avveckling   av  det  regionala  utvecklingsbidraget   och
införande av ett  system med generella lånegarantier eller
villkorslån.
I en senare utvärdering av sysselsättningsbidraget (ITPS
A2003:006)  har  delvis  andra  resultat  redovisats.  Det
konstateras    att    företag     som    fick    selektivt
sysselsättningsbidrag   år   1998  har  haft   en   bättre
sysselsättningsutveckling (t.o.m.  år 2001) än gruppen som
fick  generellt  sysselsättningsbidrag,   som  i  sin  tur
lyckats bättre än företag helt utan sysselsättningsbidrag.
På en fråga (fr. 2004/05:71) från Runar Patriksson  (fp)
om  etableringsstöd  till  glesbygden  erinrade statsrådet
Ulrica Messing om att regeringen i budgetpropositionen för
år  2005  meddelat  sin  avsikt  att  avveckla   regionalt
beslutade  regionala utvecklingsbidrag inom stödområde  B.
Almi Företagspartner  AB  kommer samtidigt att introducera
lån med större risktagande  för  samma  område,  något som
sedan  länge  efterfrågats  från  företagarhåll. Regionalt
beslutade sysselsättningsbidrag inom  stödområdena A och B
avvecklas också, sade statsrådet. Landsbygdsstödet  kommer
att finnas kvar i oförändrad utsträckning på regional nivå
men kommer att omformas, bl.a. för att fungera bättre  som
instrument  i arbetet med de regionala tillväxtprogrammen.
Statsrådet betonade  att  det  fortfarande kommer att vara
möjligt   att   på  central  nivå,  hos   Nutek,   bevilja
sysselsättningsbidrag  och  regionalt utvecklingsbidrag, i
såväl stödområde A som stödområde  B. Hennes bedömning var
att de redovisade förändringarna möjliggör  en  förbättrad
fokusering  i tillväxtarbetet på regional nivå, bl.a.  för
att medel kan  avsättas  till  regional projektverksamhet.
Projektmedel  är en viktig resurs  för  möjligheterna  att
finansiera och  genomföra  de regionala tillväxtprogrammen
samt  för  länsstyrelsernas  arbete   på   regional  nivå.
Förändringarna  försämrar  inte  företagarnas  möjligheter
till   kapitalförsörjning  enligt  statsrådet.  Genom   de
aviserade  åtgärderna  går  regeringen  vidare  på  den av
riksdagen  vid  flera  tillfällen  tillstyrkta  linjen att
bidragsgivning till företag skall ersättas med lån,  ansåg
statsrådet.
I fråga om kapitalförsörjningen till små företag kan
vidare redovisas ett uppdrag daterat oktober 2004
från Justitiedepartementet till ITPS att utvärdera
förmånsrättsreformens olika effekter, m.m.
(Ju2004/7178/L2, Ju2004/ 7317/L2). Som en del av
uppdraget skall ITPS undersöka förutsättningarna
generellt för kapitalförsörjning till företag,
varvid små och medelstora företag liksom
entreprenörer särskilt skall uppmärksammas. ITPS
skall analysera konsekvenserna i olika delar av
landet, särskilt i nationella stödområden och
landsbygdsområden utanför dessa. Resultatet av
undersökningen när det gäller kapitalförsörjningen
skall rapporteras senast i juli 2005 och uppdraget i
dess helhet senast i december 2007.
Fördelningen av anslaget Allmänna regionalpolitiska
åtgärder (33:1)

Det  kan  nämnas  att  försöksverksamheten i Skåne län och
Västra Götalands län med ändrad regional ansvarsfördelning
är  föremål  för  en utvärdering,  där  slutrapport  skall
redovisas senast i  slutet  av år 2004. Enligt regeringens
förslag (prop. 2004/05:8) bör  försöksverksamheten i Skåne
län och Västra Götalands län förlängas  t.o.m. utgången av
år  2010  (i  stället för år 2006 som hittills  gällt  som
slutdatum).     Regeringens      motivering     är     att
Ansvarskommitténs    utredning   (se   avsnittet    Allmän
inriktning  av  den  regionala  utvecklingspolitiken)  bör
inväntas.

Samverkansorgan finns  i  följande län: Gotland, Kalmar,
Uppsala,  Östergötland,  Blekinge,  Halland,  Dalarna  och
Södermanland. Regionförbundet  i Jönköpings län har enligt
uppgift inkommit till Regeringskansliet  med en ansökan om
att  ett samverkansorgan skall få ta över vissa  uppgifter
från länsstyrelsen  fr.o.m  år  2005.  Med hänsyn till den
relativt korta tid som samverkansorganen har haft ansvaret
anses det inom Regeringskansliet vara för  tidigt  att dra
några slutsatser.
Bakgrunden    när    det   gäller   ansvarsområden   för
länsstyrelser,  självstyrelseorgan   och   samverkansorgan
beskrivs i betänkande 2003/04:NU2, till vilket hänvisas.
När  det  gäller yrkanden om mer resurser till  en  viss
region är att märka att det är en fråga för regeringen att
besluta om fördelning  av medel till exempelvis olika län.
Som  redovisats  ovan  är  det   svårighetsgraden   av  de
långsiktiga regionala problemen som utgör den huvudsakliga
fördelningsnyckeln med särskilt beaktande av åtgärder inom
EG:s  strukturfondsprogram  och  inom  ramen för regionala
tillväxtprogram.  För Gotlands, Kalmar, Skåne  och  Västra
Götalands       län      är      fördelningen       mellan
självstyrelseorgan/samverkansorgan  och länsstyrelsen 90 %
respektive  10  % av anslaget. I dessa  regioner  beslutar
självstyrelseorgan/samverkansorgan   om   såväl  regionala
företagsstöd som regional projektverksamhet.
I övriga län med samverkansorgan har dessa fr.o.m.
år 2004 i princip 40 % och länsstyrelserna 60 % av
medlen. Samverkansorganet har i några län mindre än
40 %, vilket kan bero på en relativt stor omfattning
av "äldreprojekt" hos länsstyrelserna i dessa län. I
de här aktuella länen har samverkansorganen endast
rätt att besluta om regional projektverksamhet.
Liksom i de län där kommunala samverkansorgan ej har
bildats beslutar länsstyrelserna om regionala
företagsstöd och regional projektverksamhet.
Kommersiell service
När det gäller kommersiell service och det i motion
2004/05:N255 (c) berörda hemsändningsbidraget finns
de aktuella bestämmelserna i förordningen (2000:284)
om stöd till kommersiell service. Enligt den nämnda
förordningen (19 §) kan stöd till sådan service
lämnas som hemsändningsbidrag till kommuner som helt
eller delvis bekostar hemsändning av dagligvaror
till hushåll. Bidrag får lämnas endast om sändningen
sker på ett ändamålsenligt sätt och utan onödiga
kostnader. Enligt reglerna (20 §) kan
hemsändningsbidrag lämnas med ett belopp som
motsvarar högst 50 % av kommunens nettoutgift för
hemsändningen och kan maximalt uppgå till 60 kr per
hushåll och hemsändningstillfälle. Bidrag kan även
utgå när kommunen haft direkta kostnader för att
anordna inköpsturer, dock högst till 60 kr per
hushåll och inköpstillfälle.
33.2 Landsbygdslån

Anslaget  Landsbygdslån  (33:2)  måste  kunna  täcka  även
tidigare  beslutade  åtaganden  om  lån  som ännu inte  är
utbetalade. Anslaget disponeras till en ringa del även för
tidigare     beslutade    utbetalningar    av    regionala
utvecklingslån.

Enligt Nuteks rapport Regionala företagsstöd och
stöd till projektverksamhet budgetåret 2003 har
utvecklingen gått mot en minskad användning av
landsbygdslånen.
Persontransportstöd

I  utskottets  budgetbetänkande   rörande   den  regionala
utvecklingspolitiken från föregående år (bet.  2003/04:NU2
s.    43)   redovisas   detaljerade   uppgifter   om   det
persontransportstöd som inrättades år 1986 och upphörde år
1991 samt  problemen och skälen till att stödet togs bort.
I detta sammanhang hänvisas till denna redogörelse.

En av de utvärderingar som den senaste
regionalpolitiska utredningen redovisade (SOU
2000:87 s. 206) föreslog en ny stödform,
persontransportstöd. Motiveringen var att en bred
uppsättning verktyg ger en god utgångspunkt för ett
effektivt och anpassat stöd till näringslivet i
regioner med olika förutsättningar.
33.3 Transportbidrag

I  EG-kommissionens   riktlinjer  för  statligt  stöd  för
regionala ändamål anges  att  regionalstöd  som är avsedda
att  minska  ett företags löpande kostnader (driftstöd)  i
princip är förbjudna.  Kommissionen  har  dock godkänt att
driftstöd i form av transportbidrag får lämnas  i det s.k.
gleshetsområdet i norra Sverige. De nuvarande reglerna för
transportbidrag har godkänts t.o.m. år 2006. Dessa  regler
innebär   bl.a.   att   Krokom   och   Ragunda   ligger  i
transportstödszon  3,  medan  Strömsund  som ligger längre
norrut jämfört med Östersund ligger i transportstödszon 5.

I   enlighet   med   regleringsbrevet  har  Nutek   till
regeringen   redovisat   i  vilken   grad   som   bidraget
kompenserar  för kostnadsnackdelar  till  följd  av  långa
transportavstånd.     I     rapporten     Återrapportering
Transportbidrag   2003  har  transportbidragets   effekter
analyserats. Det redovisas att

   ju  lägre  sändningsvikter,   desto   relativt   större
fraktkostnader (kr per ton och km),

   företag  med låga sändningsvikter är till största delen
belägna inom  transportstödszon  5, vilket tyder på att
transportbidraget  har  störst  relativ  betydelse  för
småföretagen i glesbygden,

   över 60 % av den totala fraktvikten sker med lastbil,

   räknat   både   per   invånare   och   sysselsatta    i
inlandsområdet är transportbidragets relativa betydelse
större här än vid kusten,

   ett    problem    är    att    regelverkets   krav   på
avståndsrelaterad fraktprissättning  inte  uppfylls  av
transportföretagen  när  det  är  fråga  om  frakter på
mindre    än    100    kg;    i   allmänhet   tillämpar
speditionsföretagen  en enhetstaxa  för  sändningar  på
mindre än 100 kg.

Nutek uppdrog år 2003 åt ett konsultföretag, Infraplan AB,
att   utreda   transportbidraget.   I   den   resulterande
rapporten,  Transportbidraget   -   en  analys  av  motiv,
effekter  och  alternativ  (R  2004:15)  från   juni  2004
redovisas följande huvudslutsatser:

   Transportbidraget  uppfyller  sitt syfte att kompensera
för  transportkostnadsnackdelar   men  eliminerar  inte
nackdelarna  fullt ut. Bidraget är endast  tillgängligt
för de företag  och  transporter  i  bidragsområdet som
uppfyller  uppställda  kriterier  (t.ex.  viktrelaterad
frakttaxa, begränsning av sändningar  till över 100 kg;
begagnade produkter och restvaror omfattas ej).

   Transportbidraget är accepterat och betraktas som ett i
huvudsak  rättvist och tydligt bidragssystem,  både  av
företag inom och utanför bidragsområdet.

   Inga alternativ  till  transportbidraget har framkommit
som bättre uppfyller bidragets syfte.

   Mansdominerade branscher  gynnas  medan kvinnodominerad
verksamhet gynnas i ringa omfattning.

Internt inom Näringsdepartementet skall
transportbidraget ses över under åren 2005 och 2006
inför nästa programperiod inom EU. Det är
kommissionen som skall godkänna reglerna inför den
nya perioden som startar år 2007.
33:4 Glesbygdsverket
Som nämnts tidigare har utredningsbetänkandet Mot en
ny landsbygdspolitik (SOU 2003:29) remissbehandlats.
Frågor i det nämnda betänkandet bereds inom
Regeringskansliet, samtidigt som en ny kommitté med
parlamentarisk medverkan har tillkallats för att
utarbeta en långsiktig strategi för den nationella
politiken för landsbygdsutveckling. En utförlig
redovisning av direktiven (dir. 2004:87) återfinns i
avsnittet Allmän inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken, till vilket hänvisas. I
utredningsuppdraget ingår även att analysera
myndigheternas roller och former för samarbete i
frågor som rör landsbygdens utveckling.
Växelkurs för strukturfondsbidrag

Förordningen  (1999:710)  reglerar de finansiella  ramarna
för   strukturfondsprogrammen    i   Sverige   genom   att
myndigheterna skall använda en viss  växelkurs,  8,50  kr,
vid   beräkning   av  dessa  ramar.  Den  grundar  sig  på
Regeringskansliets     beräkningar     i    samband    med
budgetarbetet. EU-medlen finns upptagna på statsbudgeten i
form av anslag som tilldelas berörda regioner.  Medlen  på
anslagen  för programperioden är således beräknade utifrån
kursen 8,50.

I budgetpropositionen  2004/05:1, volym 1, bilaga 2, gör
regeringen  ränte-  och  valutakursantaganden   för   åren
2003-2007.  Antagandet  som gäller slutet av år 2003 lyder
på 9,02 kr per euro, slutet  av  år  2004  på  9,10 kr och
därefter på 9,00 kr.
Ett  syfte  med  att  reglera kursen i en förordning  är
bl.a. att det i programverksamheten inte skall beslutas om
mer EU-medel än vad Sverige kommer att få i återflöde. Det
är svårt att på förhand bestämma  en  kurs  som  sett över
hela  programperioden innebär att hela återflödet från  EU
utnyttjas.   Valet   av   kursen  8,50  skall  ses  i  det
sammanhanget. Det finns alltid  en  möjlighet  att justera
kursen  uppåt  i det fall utvecklingen av kursen motiverar
det. En nedjustering  av  kursen  är mer problematisk, och
risken är stor att skadan redan är  skedd,  dvs. att det i
programmen  har beslutats om mer medel än vad  som  kommer
tillbaka från EU.
Ett  annat skäl  kan  vara  att  förordningsändring  som
skulle leda  till  en  höjning  av anslaget redan under år
2005  skulle  innebära  problem  för   utgiftsramen   inom
budgetsystemet.
Tillämpning  av  en ny kurs förutsätter att förordningen
ändras.   Därigenom   ökas   anslagen   sett   över   hela
programperioden.
Bevakningen   av  kursutvecklingen   har   medfört   att
regeringen aviserat  en  ändring  av kursen under år 2005.
Det innebär således att den totala  finansiella  ramen för
respektive    strukturfondsprogram    ändras    för   hela
programperioden.  Medel  tillförs  respektive  region  via
ökning   av   anslag   sett   över  hela  programperioden.
Regeringens bedömning i nuläget är att det bör ske fr.o.m.
år 2006. Det primära är att de programansvariga får besked
om nya finansiella ramar, genom  en  ändrad  kurs,  så att
programverksamheten    kan    anpassas   efter   det   att
förordningen  ändrats.  Besluten  om  strukturfondsprojekt
måste vara fattade senast  under  år  2006.  Projekten och
utbetalningarna  kan  fortsätta  efter år 2006, men  något
sista datum för utbetalningarna har  ännu  inte  satts ut.
Enligt  uppgift är det sannolikt att utbetalningar  kommer
att kunna göras till något datum under år 2008.
I vissa program finns utfasningsområden där beslut
skall vara fattade senast under år 2005. Även för
dessa områden är det enligt uppgift sannolikt att
utbetalningar kan göras till något datum under år
2008.
Regionalt och lokalt utvecklingsarbete

Det kan erinras  om att frågor om lokalt program för lokal
utveckling  och  entreprenörskap   behandlades   utförligt
hösten  2001 i utskottets betänkande 2001/02:NU4 (s.  84).
Regeringen  bedömde  (prop. 2001/02:4) att det fanns behov
av ett program för lokal  utveckling  och  entreprenörskap
inom ramen för breda partnerskap på lokal nivå. Programmet
har  två  insatsområden,  nämligen  utvecklingsarbete  med
tyngdpunkt på den ideella sektorns möjligheter  att  bidra
till  den  lokala  utvecklingen  och entreprenörsfrämjande
åtgärder  med tyngdpunkt på personer  och  företagare  med
utvecklingsidéer. Särskild vikt skall läggas vid ungdomars
och kvinnors deltagande.

Enligt regeringsbeslut  i  september 2002 har regeringen
uppdragit åt berörda länsstyrelser  och självstyrelseorgan
att  utarbeta  och  genomföra  lokala program  för  lokalt
utvecklingsarbete och entreprenörskap.  Högst  30 miljoner
kronor  har  beviljats  för perioden 2002-2004. Programmet
finansieras via det tidigare  redovisade anslaget Allmänna
regionalpolitiska åtgärder (33:1).  Nutek  har  uppdragits
att göra en sammanställning av länens program.
I  slutet  av  mars  2004  lämnade  Nutek lägesrapporten
Lokala    program    för   entreprenörskap   och    lokalt
utvecklingsarbete        till        Näringsdepartementet.
Huvudintrycket är att utformningen  av programmen varierar
stort mellan länen.

Exempel    på   projekt   inom   entreprenörskapsfrämjande
insatser:

   information     och    inspiration    till    kvinnliga
entreprenörer,

   information i skolan om entreprenörskap,

   skapa marknader för lokala producenter,

   kompetensutveckling,

   deltagande i mässor/hemsidor/marknadsföring,

   studiebesök,

   utbildningar.

Exempel på projekt inom lokalt utvecklingsarbete:

   utarbeta lokala utvecklingsplaner,

   förstudier,

   startbidrag till lokala utvecklingsgrupper,

   möten och nätverksbyggande aktiviteter,

   kulturaktiviteter,

   bygdens  ökade  attraktionskraft/iordningställande   av
samlingsplatser,

marknadsföring av bygden/turism.

Det kan konstateras att många projekt är i gång men att få
ännu är avslutade och slutredovisade. Huvudaktörerna, dvs.
länsstyrelserna,    länsbygderåden,   lokala   kooperativa
utvecklingscentrum och  kommunerna,  är  generellt  mycket
positiva till programmet men påpekar att det är för tidigt
att kunna utläsa några större effekter av programmet ännu.
Aktörerna upplever att programmet för entreprenörskap  och
lokalt  utvecklingsarbete  fyller  ett  tomrum, sägs det i
rapporten.  Programmet  är  flexibelt och har  ett  enkelt
ansökningsförfarande,  vilket   många   län   anser   vara
centralt.  Enligt  Nutek  är  den  rimliga  slutsatsen att
programmet bör förlängas med ett år.

Vid  årsskiftet  2004/05  fanns det nästan 4 400  lokala
utvecklingsgrupper, vilket kan  jämföras med ungefär 1 000
grupper   år   1990  (enligt  uppgift  på   hemsidan   för
Folkrörelserådet).

Utskottets ställningstagande


Inledning

I det följande tar utskottet ställning till de olika
frågor som har redovisats i föregående avsnitt.
Först behandlas bemyndigandesystemet, de aviserade
förändringarna angående företagsstöden, frågan om
persontransportstöd och en fråga om växelkurs för
strukturfondsbidragen. Därefter tar utskottet upp
övriga frågor i samband med anslagen inom
utgiftsområde 19 Regional utveckling.
Bemyndigandesystemet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    bör    avslå    motionsyrkanden    om
bemyndigandesystemet   med   hänvisning  till  att
nuvarande  system  är  mer effektivt  än  tidigare
ordning,    som    kunde   medföra    ett    stort
anslagssparande. Jämför reservation 5 (fp, kd, c).

Enligt  utskottets  uppfattning  har  bemyndigandesystemet
kommit för att stanna.  En  tidigare  modell som byggde på
reservationsanslag  kunde fungera trots  vissa  brister  i
planering och kontroll  av beslutade aktiviteter genom att
medel reserverades och kvarstod  för  senare  bruk.  Detta
kunde innebära att medel som inte gick åt samlades i flera
år  och  således motverkade ett effektivt utnyttjande. Mot
den bakgrunden  framstår  det  nuvarande  systemet  som en
effektivisering,  där myndigheterna motiveras att göra  en
långsiktig planering  av  medelsanvändningen samtidigt som
stora anslagssparanden undviks.

Med  hänvisning  till  vad  som   anförts  avstyrks  här
aktuella motionsyrkanden.


Aviserade förändringar angående företagsstöden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    bör    avslå    motionsyrkanden   där
motionärerna motsätter sig av regeringen aviserade
förändringar i fråga om företagsstöden.  Utskottet
förutsätter  att det även i fortsättningen  kommer
att vara möjligt  att  -  i nära samråd med berörd
region - bevilja bidrag till  stödområdena. Jämför
reservationerna 6 (kd, c) och 7 (fp).

Utskottet vill betona att de aviserade ändringarna i fråga
om företagsstöden inte skall ses  isolerat.  I  en  samlad
bild  ingår  bl.a.  att Almi Företagspartner AB kommer att
erbjuda lån med större  risktagande  i stödområde B enligt
förslag  i  budgetpropositionen  under  utgiftsområde  24.
Utskottet förutsätter att det även i fortsättningen kommer
att vara möjligt att - i nära samråd med  berörd  region -
bevilja      sysselsättningsbidrag      och      regionalt
utvecklingsbidrag i såväl stödområde A som B.

Sammanfattningsvis uppfattar utskottet
förändringarna som en fokusering på tillväxtarbetet
på regional nivå och helt i linje med den politik
som utskottet ställt sig bakom i enlighet med
riktlinjerna i den regionalpolitiska utredningens
slutbetänkande (SOU 2000:87) och med tidigare
riksdagsbeslut. Därmed avstyrker utskottet de här
aktuella motionerna i berörda delar.
Persontransportstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   ett   motionsyrkande  om
persontransportstöd   med  hänvisning   till   att
erfarenheterna  av  ett  sådant   system  inte  är
särskilt positiva. Jämför reservation  8  (fp, kd,
c).

Även  om  transportbidraget enligt genomförda  utredningar
och analyser  uppfyller  sitt  syfte  att  kompensera  för
transportkostnadsnackdelar  finns det vissa svaga punkter,
vilket framgår av avsnittet Vissa kompletterande uppgifter
ovan.    Där    redovisas    vidare    att     det    inom
Näringsdepartementet    skall    göras   en   översyn   av
transportbidraget.  Översynen  kan förväntas  ge  underlag
till ett förslag, vilket kan notifieras kommissionen inför
den nya perioden som startar år 2007. För att godkännas av
kommissionen  måste förslaget ligga  inom  ramen  för  EU-
bestämmelserna om regionala företagsstöd.

När det gäller  persontransportstöd är erfarenheterna av
ett tidigare system,  som  inrättades år 1986 och upphörde
år 1991, inte särskilt positiva. Syftet med stödet var att
minska   Norrlandsföretagens  kostnader   för   nödvändiga
personkontakter   med   Mellan-   och  Sydsverige.  Stödet
utnyttjades i långt mindre utsträckning  än  vad  regering
och riksdag förutsatt. Från en beräknad ram på 24 miljoner
kronor  år  1986  minskade  anslaget  successivt  till  10
miljoner  kronor  per  år.  Stödet  kritiserades också för
byråkrati   och   krångel.  Ett  riksdagsbeslut   om   att
persontransportstödet  skulle  upphöra  ingick i en större
besparing (prop. 1990/91:100 bilaga 8, bet. 1990/91:TU21).
Med  hänvisning till vad som anförts är  utskottet  inte
berett att  tillstyrka  motion  2004/05:N254  (fp) i denna
del.

Växelkurs för strukturfondsbidrag


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå motionsyrkanden om växelkurs
för strukturfondsbidrag  med  hänvisning  till att
utskottet prioriterar att utgiftstaket kan  hållas
år  2005. Dock utgår utskottet från att regeringen
mycket noggrant följer utvecklingen av växelkursen
framöver.

I likhet  med  regeringen och motionärerna anser utskottet
att  den  växelkurs   som   gäller   vid  stöd  från  EG:s
strukturfonder enligt förordning (1999:710) måste anpassas
i  linje  med  den faktiska utvecklingen.  För  närvarande
finns  det  dessutom   en   differens   mellan   kursen  i
förordningen och den av regeringen prognostiserade kursen.

Utskottet  vill  ifrågasätta  argumentet att det förutom
den    budgeteringsmarginal    som   ligger    i    själva
budgetsystemet   skall   behövas   ekonomiskt    betydande
säkerhetsmarginaler  av  det  slag  som följer av att  den
nämnda förordningen inte ändrats i takt  med  den faktiska
utvecklingen. Argumentet att utgiftstaket skall  hållas år
2005  är  emellertid en viktig prioritering, som utskottet
står bakom.  Detta skäl har varit avgörande för utskottets
ställningstagande.  På  längre  sikt förutsätter utskottet
att större vikt kommer att fästas  vid åtgärder för att få
ett maximalt återflöde från EU.
Regeringen  har  i  budgetpropositionen   förklarat  sin
avsikt att anpassa kursen i förordningen under år 2005 och
föreslå en ändring av nivån på anslaget fr.o.m. år 2006.
Mot  den bakgrunden anser utskottet att det  är  rimligt
att   basera    en    förordningsförändring   på   en   ny
budgetbedömning  i  samband   med   2005   års  ekonomiska
vårproposition, som innehåller förslag till riktlinjer för
den   ekonomiska   politiken   och  budgetpolitiken   m.m.
Vårpropositionen kommer enligt planeringen att presenteras
i  mitten  av  april  2005.  Utskottet   förutsätter   att
förordningsändringen   sker   senast   i  anslutning  till
avlämnandet av vårpropositionen.
Som  nämnts  under de kompletterande uppgifterna  kommer
utbetalningarna  för utgifter i strukturfondsprojekten att
kunna göras under år 2006 och ytterligare i mer än ett år.
Utskottet utgår  från  att  regeringen  mycket  noggrant
följer   utvecklingen   av   växelkursen   framöver.   Med
hänvisning  till  vad  som  anförts  anser  utskottet  att
riksdagen bör avslå här aktuella motioner.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    bör    anvisa    anslagen,   godkänna
bemyndigandena  och godkänna viss ny användning av
ett   par   anslag   för   budgetåret  2005   inom
utgiftsområde  19 Regional utveckling  i  enlighet
med    vad   regeringen    föreslagit.    Samtliga
motionsyrkanden bör avslås.

Som tidigare  nämnts ligger utskottets syn på inriktningen
av den regionala  utvecklingspolitiken i linje med den som
redovisas i budgetpropositionen.  Regeringens förslag till
anslag inom utgiftsområde 19 utgår  från denna inriktning;
utskottet   ställer   sig   därför   bakom   förslagen   i
budgetpropositionen.

Näringsutskottet  har  i  ett  yttrande (i form  av  ett
protokollsutdrag) över proposition 2004/05:1 såvitt gäller
budgetens  utgiftsramar  m.m.  jämte   motioner   meddelat
finansutskottet   att  utskottet  tillstyrker  regeringens
förslag  och  avstyrker  motsvarande  motionsyrkanden.  Av
protokollsutdraget    framgår    att    företrädarena    i
näringsutskottet     för     Moderata     samlingspartiet,
Folkpartiet,     Kristdemokraterna    och    Centerpartiet
tillstyrker respektive partis motionsförslag.
Finansutskottet   har   nyligen  tillstyrkt  regeringens
förslag till ram för utgiftsområde 19 (bet. 2004/05:FiU1).
Utskottet utgår i det följande  från  att  den  föreslagna
ramen ligger fast.
I   motionerna   2004/05:N254  (fp),  2004/05:N374  (m),
2004/05:N384  (c) och  2004/05:N399  (kd)  förordas  andra
belopp   och  anslag   än   regeringen   föreslagit   inom
utgiftsområdet.   Motionsyrkandena  innebär  att  Moderata
samlingspartiet,   Folkpartiet    och    Kristdemokraterna
förordat  en  lägre ram än den som regeringen  föreslagit,
medan   Centerpartiet    förordat    en   högre   ram   än
regeringsförslaget.
Utskottet kommenterar i det följande  vissa  av  de  här
aktuella frågorna.
I  fråga om Glesbygdsverkets roll och uppgifter inom den
regionala  utvecklingspolitiken anser utskottet att den nu
pågående beredningen av landsbygdspolitiska frågor och den
nya  utredningen  om  landsbygdsutveckling  (se  avsnitten
Allmän  inriktning  av  den regionala utvecklingspolitiken
och  Myndighetsfrågor)  bör  inväntas.  Enligt  utskottets
uppfattning är det av utomordentligt  stor  vikt  att  ett
fullgott  beslutsunderlag  kommer att ligga till grund för
eventuella förslag angående  Glesbygdsverket.  I väntan på
att   allt   material  kommer  att  redovisas  anser  inte
utskottet att det är aktuellt att diskutera förändringar.
När det gäller det i motion 2004/05:N384 (c) begärda nya
anslaget för regionalt  och  lokalt utvecklingsarbete vill
utskottet erinra om att motsvarande  ändamål till viss del
ligger   inom   ramen   för   anslaget   (33:1)   Allmänna
regionalpolitiska   åtgärder.   I  detta  sammanhang   bör
särskilt   nämnas   de   lokala  programmen   för   lokalt
utvecklingsarbete och entreprenörskap,  där  många projekt
nu är i gång men få har hunnit bli avslutade.  Bland annat
stöds  utarbetande  av lokala utvecklingsplaner, start  av
lokala utvecklingsgrupper  och  marknadsföring av bygden i
samband med turism.
Med det anförda tillstyrker utskottet  de  av regeringen
föreslagna anslagen för budgetåret 2005 inom utgiftsområde
19 (se bilaga 2). Likaså tillstyrks de övriga  här berörda
förslagen    till    riksdagsbeslut    som   framlagts   i
budgetpropositionen.   Samtliga  aktuella  motionsyrkanden
avstyrks därmed.
Reservationer
Utskottets     förslag     till     riksdagsbeslut     och
ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I
rubriken anges inom parentes  vilken  punkt  i  utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Allmän inriktning av den regionala
utvecklingspolitiken (punkt 1)

av  Per  Bill  (m),  Ulla  Löfgren (m), Yvonne Ångström
(fp),  Krister  Hammarbergh (m),  Nyamko  Sabuni  (fp),
Håkan Larsson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag  under  punkt  1 borde ha
följande lydelse:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin  mening
vad som anförs i  reservation 1. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna 2004/05:N254  yrkandena  1, 2, 6, 19, 20
och 26, 2004/05:N374 yrkande 4, 2004/05:N398  yrkandena 1,
11,  13  och  14,  2004/05:N399 yrkande 1 och 2004/05:N407
yrkandena  7  och 9 och  avslår  motionerna  2004/05:N224,
2004/05:N255 yrkande 2, 2004/05:N257 yrkandena 1, 6 och 7,
2004/05:N267,  2004/05:N332,   2004/05:N346   yrkande   1,
2004/05:N386,  2004/05:N403  yrkande  1  och  2004/05:N409
yrkande 2.

Ställningstagande

Liksom   föregående  år  instämmer  vi  i  målet  för  den
regionala   utvecklingspolitiken   men   vi   vill   lägga
tyngdpunkten  på  andra  strategier  än  regeringen.  I de
viktiga   frågorna  har  vi  en  gemensam  syn  genom  det
samarbete mellan  de fyra borgerliga partierna som benämns
Allians för Sverige.  Inom  ramen  för detta samarbete har
direktiv utfärdats för sex olika arbetsgrupper,  varav  en
heter    Tillväxtregion   Sverige:   arbetsmarknads-   och
näringspolitik  för  jobb,  entreprenörskap och tillväxt i
hela landet. Nedanstående synpunkter speglar till viss del
de nämnda direktiven.

Den  nationella tillväxten är  summan  av  tillväxten  i
landets  regioner.  En ökad regional tillväxt är därför en
beståndsdel  för  att  få   en  ökad  nationell  tillväxt.
Statsmakterna bör stå för de legala och ekonomiska ramarna
för  den  regionala  utvecklingspolitiken;  i  övrigt  bör
inriktningen vara decentralisering  i  syfte  att uppnå en
hållbar  tillväxt  i alla delar av Sverige. Regioner  blir
livskraftiga när människor  med  kraft och vilja samverkar
lokalt i ett underifrånperspektiv.  Vi förordar en politik
som  mobiliserar  och  uppmuntrar människor  att  ta  egna
initiativ och ta ansvar  för både sig själva och sin bygd.
Varje  region  och varje bygd  har  sin  styrka  och  sina
möjligheter som  bäst  kan  tas  till  vara  genom  lokala
initiativ.   Därför   bör   också   de   tillväxtfrämjande
åtgärderna  hänföras  till  den regionala nivån  i  mycket
högre utsträckning än i dag.  Mer  lokalt inflytande måste
kopplas till ökat lokalt ansvar.
Frågan om landsbygdspolitikens ställning i relation till
den regionala utvecklingspolitiken är under utredning. När
det  gäller  de  organisatoriska  frågorna  menar  vi  att
beslutsunderlaget bör inväntas. Däremot  anser  vi att det
finns  skäl  att markera vikten av att landsbygdspolitiken
skall syfta till  en  allsidig  utveckling av landsbygden.
Utvecklingsfrågorna   omfattar   exempelvis   företagande,
bredbandsutbyggnad, tillgång till utbildning och offentlig
service  samt  utveckling  av  de areella  näringarna  och
anslutande  verksamheter. Tillgång  till  service  är  ett
viktigt villkor för gles- och landsbygden; olika vägar kan
prövas för att säkerställa sådan service som har betydelse
för människorna, t.ex. kommersiell service.
En  framtidsinriktad   regional  utvecklingspolitik  bör
inriktas  på  att  skapa förutsättningar  för  utveckling.
Enligt vår syn handlar  det i första hand om att förbättra
möjligheterna för företagande och arbete och att förstärka
landsbygdsregionernas         konkurrenskraft          och
utvecklingsmöjligheter.   För   detta   krävs   en  genuin
förståelse  för  företagandets villkor. Vi har länge  haft
gemensamma   ståndpunkter    i    nyckelfrågor   som   rör
regelförenkling,          kapitalförsörjning           och
företagsbeskattning. Den nuvarande inriktningen på olika -
och   komplicerade   -   bidragsformer  måste  brytas.  Då
elimineras  riskerna  för  att   företagsstöd  och  bidrag
snedvrider konkurrensen, vilket minskar  effektiviteten  i
samhällsekonomin. Det gäller att ta till vara och maximera
de förutsättningar som finns i varje region.
För  de  företagsstöd  som  trots allt behövs anser vi i
likhet med den regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87)
att inriktningen i huvudsak bör  ligga  på generella stöd.
Det  är  ett  oavvisligt krav att alla insatser  inom  den
regionala  utvecklingspolitiken   utvärderas   så  att  de
instrument  som  kan behövas inom den nationella politiken
och   inom  de  prioriterade   områdena   successivt   kan
effektiviseras.
Vi ser  positivt  på att jämställdhetsaspekterna beaktas
inom ramen för den regionala  utvecklingspolitiken,  bl.a.
genom att resultatuppgifterna anges för kvinnor respektive
män.
Ett  mer dynamiskt företagande och fler arbeten i privat
sektor kräver insatser i huvudsak på andra områden än inom
utgiftsområde  19  Regional  utveckling, nämligen i första
hand    i    fråga    om    skatterna,    arbetsmarknaden,
kunskapsutvecklingen och transportsektorn.  Vi  tror också
att  mångfald och kreativitet utvecklas bättre inom  ramen
för  lokala   initiativ   och  med  ett  minskat  statligt
inflytande.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder i
enlighet med vad som här har anförts. Därmed blir
här behandlade yrkanden i motionerna 2004/05:N254
(fp), 2004/05:N374 (m), 2004/05:N398 (c),
2004/05:N399 (kd) och 2004/05:N407 (kd) i
huvudsak tillgodosedda. Övriga motionsyrkanden
bör avslås av riksdagen.


2. Myndighetsfrågor (punkt 2)

av  Per  Bill (m), Ulla Löfgren  (m),  Yvonne  Ångström
(fp), Krister Hammarbergh (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets  förslag  under  punkt 2 borde ha
följande lydelse:

2.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin  mening
vad som  anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna 2004/05:N254 yrkande 23 och 2004/05:N374
yrkande 3  och  avslår  motionerna 2004/05:N407 yrkande 13
och 2004/05:N414 yrkande 6.

Ställningstagande

Den  regionala utvecklingspolitiken  har  genomgått  stora
förändringar  sedan Glesbygdsverket inrättades i början av
1990-talet.  Det   är   en   given   slutsats   att   även
myndighetsorganisationen bör anpassas till den politik som
skall   föras   inom   ett  politikområde.  I  likhet  med
uppfattningen  i  motionerna   2004/05:   N254   (fp)  och
2004/05:N374  (m)  vill vi hävda dels att Glesbygdsverkets
nuvarande ansvarsområde  är otydligt och sträcker sig över
ett antal olika områden, dels  att  opinionsbildning  inte
bör  ingå  som  en  myndighetsuppgift  över  huvud  taget.
Myndigheten  bör därför avvecklas och ett första steg  mot
avveckling tas  redan under år 2005. Vi föreslår samtidigt
att det görs en översyn  av  vilka  av  verkets  nuvarande
arbetsuppgifter  som bör vara kvar och vilken eller  vilka
myndigheter som är  bäst  skickade  att  svara  för  dessa
uppgifter.

Det  vi  nu  har  anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen  till  känna.   Därmed   blir  de  ovan  nämnda
motionerna  i  berörda  delar  väsentligen  tillgodosedda.
Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

3. Myndighetsfrågor (punkt 2)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag  under  punkt  2 borde ha
följande lydelse:

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin  mening
vad som anförs i  reservation 3. Därmed bifaller riksdagen
motion  2004/05:N407  yrkande  13  och  avslår  motionerna
2004/05:N254   yrkande  23,  2004/05:N374  yrkande  3  och
2004/05:N414 yrkande 6.

Ställningstagande

Den  regionala utvecklingspolitiken  har  genomgått  stora
förändringar  sedan Glesbygdsverket inrättades i början av
1990-talet.  Det   är   en   given   slutsats   att   även
myndighetsorganisationen bör anpassas till den politik som
förs  inom ett politikområde. Glesbygdsverket har haft för
små resurser  och  för  små  möjligheter att värna om hela
landsbygdens intressen. Även landsbygdsforskningen är tunn
och splittrad.

Landsbygdspolitiken har fått och kommer att få en större
vikt. Jag delar uppfattningen  i  motion 2004/05:N407 (kd)
att verkets ansvarsområde mer bestämt  skall  fokusera  på
landsbygdsaspekterna.
I   samband   med   denna   förskjutning  av  fokus  bör
myndigheten också byta namn till Landsbygdsverket. Förutom
nuvarande  uppgifter  inom  Glesbygdsverket  bör  det  nya
Landsbygdsverket följa upp de  landsbygdspolitiska  målen,
bedriva utredningsarbete och genomföra pilotprojekt.
Vidare  föreslås  att  Landsbygdsverkets generaldirektör
även ges uppdraget att vara landsbygdsombudsman.
Riksdagen bör ställa sig  bakom  vad  här har anförts om
myndighetsfrågor.  Därmed  tillstyrks motion  2004/05:N407
(kd)  i  berörd del. Övriga här  aktuella  motionsyrkanden
avstyrks.

4. Utlokaliseringsfrågor (punkt 3)

av Per  Bill  (m),  Ulla  Löfgren  (m), Yvonne Ångström
(fp),  Krister  Hammarbergh  (m), Nyamko  Sabuni  (fp),
Håkan Larsson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt  3  borde  ha
följande lydelse:

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4.  Därmed bifaller riksdagen
motion  2004/05:N257  yrkande  2  och   avslår  motionerna
2004/05:N207, 2004/05:N229 yrkandena 1-5,  2004/05:  N231,
2004/05:N254   yrkande   25,  2004/05:N270,  2004/05:N289,
2004/05: N292, 2004/05:N301,  2004/05:N315  yrkandena 1-3,
2004/05:N323, 2004/05: N335, 2004/05:N368 yrkandena  1 och
2, 2004/05:N372, 2004/05:N385, 2004/05:N401 yrkande 13 och
2004/05:N446.

Ställningstagande

I  enlighet  med uppfattningen i bl.a. motion 2004/05:N257
(c)   anser   vi  att   de   fastlagda   principerna   för
utlokalisering  alltför ofta åsidosätts. Resultaten av den
förda politiken utgör därför ett stort misslyckande. En ny
och mer kraftfull metodik måste användas för att nå målen,
dvs.  bryta  centraliseringen  och  omlokalisera  statliga
arbetstillfällen från huvudstadsregionen till Norrland och
andra delar av  landet. I första hand krävs att regeringen
lägger fast en långsiktig  och strategisk plan med mål för
omlokalisering av statlig verksamhet.  Det  måste  beaktas
att  ny- och omlokalisering både kan vara ett verktyg  för
att främja  en  myndighetsutveckling  och  ett  verktyg  i
arbetet     för     regional    utveckling    genom    att
arbetsmarknaderna ute i landet stärks.

Därmed  tillstyrks  motion   2004/05:N257   (c).  Övriga
behandlade motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte blir
tillgodosedda genom detta ställningstagande.

5. Bemyndigandesystemet (punkt 6)

av  Yvonne  Ångström  (fp),  Nyamko Sabuni (fp),  Håkan
Larsson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt  6  borde  ha
följande lydelse:

6.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5.  Därmed bifaller riksdagen
motionerna   2004/05:N346  yrkande  9   och   2004/05:N358
yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

I  likhet med uppfattningarna  i  motionerna  2004/05:N346
(fp)  och  2004/05:  N358  (c,  m,  fp,  kd)  anser vi att
bemyndigandesystemet, vilket generellt sett är berättigat,
har  vissa nackdelar i den regionala utvecklingspolitiken.
Eftersom  det  inte  i  detalj  går  att  styra  när medel
rekvireras  innebär  systemet  för  närvarande  ett  stort
osäkerhetsmoment. Även mycket välmotiverade projekt kan av
olika  skäl  dra  ut  på tiden och i slutändan riskera att
myndigheten inte har pengar  på  sitt anslag för att kunna
göra utbetalningen.

Med hänsyn till att effektivitet  i  systemet  också rör
företagens   möjligheter  att  växa  inom  ramen  för  den
regionala utvecklingspolitiken  anser  vi att de beskrivna
olägenheterna  måste  ses över. En fråga som  bör  ställas
inom översynsarbetet gäller  möjligheterna  att  utöka det
tillåtna anslagssparandet.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har
anförts om bemyndigandesystemet. Därmed
tillstyrks motionerna 2004/05:N346 (fp) och
2004/05: N358 (c, m, fp, kd) i berörda delar.

6. Aviserade förändringar angående företagsstöden
(punkt 7)

av Håkan Larsson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag under punkt 7 borde  ha
följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller  riksdagen
delvis motionerna 2004/05:N357 och 2004/05:N417.

Ställningstagande

Det  är  viktigt att effektivisera företagsstöden, men  vi
anser att de av regeringen aviserade förändringarna är fel
väg att gå.  Från  konkurrenssnedvridningssynpunkt  kan vi
instämma  med  regeringen i att lån är att föredra framför
bidrag, men vi instämmer  inte i synen att de företagsstöd
som trots allt finns, exempelvis sysselsättningsbidrag och
regionalt utvecklingsbidrag  inom  stödområdena A och B, i
fortsättningen skall beslutas centralt.  Att  centralisera
besluten om företagsstöd till Nutek och regeringen är helt
mot   vår   syn   på   behovet   av  decentralisering  och
underifrånperspektiv i den regionala utvecklingspolitiken.
Oavsett  hur  stödformerna  är utformade  är  det  på  den
regionala och lokala nivån som  kunskapen om företagen och
behoven finns.

I  ett  uttalande från Europaforum  Norra  Sverige,  vid
sammankomst  i  Sundsvall  den  10  och  11 november 2004,
understryks vikten av att Sverige tills vidare  bevarar de
regionalt beslutade företagsstöden i sin nuvarande form.
Europaforum,  som samlar landstingen och kommunförbunden
i de fyra nordligaste  länen,  konstaterar att de aktuella
stöden   har  stor  betydelse  för  investeringsbeslut   i
företagen,  bl.a.  beroende på de ökade kostnader som gles
befolkning och långa  avstånd  medför.  Om  företagsstöden
skulle  beslutas  på  nationell nivå uppstår dessutom  den
märkliga situationen vid  medfinansiering  med  mål 1-stöd
att  samma  ärende  måste behandlas och beslutas på  såväl
nationell  som  regional  nivå.  Detta  medför  en  onödig
byråkratisk process och strider mot närhetsprincipen.
Eftersom EG-kommissionen  för  närvarande gör en översyn
av riktlinjerna för regionalt statligt  stöd  bör Sverige,
enligt  Europaforum,  inte ensidigt försämra möjligheterna
till företagsstöd innan  de  nya  riktlinjerna, som kommer
att  gälla från år 2007, är fastställda.  Vi  delar  denna
bedömning.

Regeringen bör således dra tillbaka de aviserade
förändringarna om centralisering av vissa beslut
om företagsstöd i enlighet med vad som här har
angetts. Därmed blir motionerna 2004/05:N357 (c,
fp, kd) och 2004/05:N417 (fp) i det väsentliga
tillgodosedda.

7. Aviserade förändringar angående företagsstöden
(punkt 7)

av Yvonne Ångström (fp) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att  utskottets  förslag  under punkt 7 borde ha
följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 7. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna 2004/05:N357
och 2004/05:N417.
Ställningstagande

Det  är viktigt att effektivisera företagsstöden,  men  vi
anser att de av regeringen aviserade förändringarna är fel
väg att  gå.  Från  konkurrenssnedvridningssynpunkt kan vi
instämma med regeringen  i  att lån är att föredra framför
bidrag, men vi instämmer inte  i synen att de företagsstöd
som  trots  allt  finns  skall  beslutas   centralt.   Att
centralisera  besluten  om  företagsstöd  till  Nutek  och
regeringen   är   helt   mot   vår   syn   på  behovet  av
decentralisering och underifrånperspektiv i  den regionala
utvecklingspolitiken.   Oavsett   hur   stödformerna    är
utformade  är  det  på  den regionala och lokala nivån som
kunskapen om företagen och behoven finns.

Regeringen bör således dra tillbaka de aviserade
förändringarna om centralisering av vissa beslut
om företagsstöd i enlighet med vad som här har
angetts. Därmed blir motionerna 2004/05:N357 (c,
fp, kd) och 2004/05:N417 (fp) i det väsentliga
tillgodosedda.

8. Persontransportstödet (punkt 8)

av  Yvonne Ångström (fp),  Nyamko  Sabuni  (fp),  Håkan
Larsson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att  utskottets  förslag  under punkt 8 borde ha
följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 8. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:N254 yrkande 11.
Ställningstagande

Enligt vår uppfattning måste företagsstöden anpassas efter
den     ekonomiska    och    industriella    utvecklingen.
Näringslivets  förändringar bör återspeglas i synen på vad
som  är  effektiva  företagsstöd.  För  närvarande  lämnas
bidrag för  godstransporter  men  inte  för  tjänsteresor.
Skälen  för  detta  uppges  vara  att tidigare system  för
persontransportstöd  inte utnyttjades  fullt  ut  och  var
krångligt att hantera.  Vi  anser  inte  att dessa skäl är
bärande  i  dag.  I  likhet  med  uppfattningen  i  motion
2004/05:N254  (fp)  anser  vi att ett  persontransportstöd
snarast bör utredas.

Det  kan erinras om att i en  av  de  utvärderingar  som
redovisades  i  den  senaste regionalpolitiska utredningen
förordades    en    ny   stödform,    persontransportstöd.
Motiveringen var att  en  bred  uppsättning verktyg ger en
god utgångspunkt för ett effektivt  och anpassat stöd till
näringslivet i regioner med olika förutsättningar.
I    den    översyn    som    nu    skall   göras   inom
Näringsdepartementet  är det i högsta grad  naturligt  att
också undersöka möjligheterna till persontransportstöd.
Riksdagen bör genom ett  uttalande  ställa sig bakom vad
vi   har   anfört   rörande  persontransportstöd.   Därmed
tillstyrks motion 2004/05:N254 (fp) i aktuell del.

Särskilda yttranden



Utskottets  beredning   av   ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Aviserade förändringar angående
företagsstöden (punkt 7)

av  Per Bill (m), Ulla Löfgren  (m)  och  Krister
Hammarbergh (m).

Från Moderata  samlingspartiets  sida  har  tidigare
påpekats  att  direktiven till utredningen om system
för    riskkapitalförsörjning    i    små    företag
(utredningsman:   Claes  de  Nergaard)  var  alltför
snäva. Uppdraget han  fick  var  att  lösa en del av
problemen     men     inte     att    belysa    hela
kapitalförsörjningsområdet.   En  ny   och   bredare
översyn  borde  därför  göras  efter   det   att  de
hittillsvarande     insatserna     ordentligt    har
utvärderats.


2. Växelkurs för strukturfondsbidrag (punkt 9)

av  Per  Bill  (m),  Ulla  Löfgren  (m),   Yvonne
Ångström  (fp),  Krister  Hammarbergh (m), Nyamko
Sabuni (fp), Håkan Larsson  (c)  och  Lars Lindén
(kd).

Enligt gällande förordning (1999:710) används kursen
8,50 kr per euro vid beräkning av ramarna  för  EU:s
strukturfondsprogram.  Differensen mellan denna kurs
och den verkliga växelkursen innebär i praktiken att
stora summor för användning  i de svenska regionerna
passivt ligger kvar i EU. Vid  halvårsskiftet  i  år
beräknas  denna  summa  ha  varit  hela 355 miljoner
kronor.

Det är mycket allvarligt att regeringen  ännu inte
har  vidtagit  åtgärder  för  att verklighetsanpassa
växelkursen, vilket i praktiken  innebär  att  många
utvecklingsprojekt  inom  strukturfondsområdet  inte
kan   förverkligas.   Vi  vill  understryka  att  en
förordningsändring, där  växelkursen mellan euro och
svenska kronor anpassas till verkligheten, måste ske
absolut  senast  i samband med  att  den  ekonomiska
vårpropositionen avlämnas  till  riksdagen  i  april
2005.

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utveckling  (punkt 10)

av  Per  Bill  (m),  Ulla Löfgren (m) och Krister
Hammarbergh (m).
En       riksdagsmajoritet      bestående       av
socialdemokrater,        vänsterpartister        och
miljöpartister   beslutar   den   24   november  att
fastställa    ekonomiska    ramar   för   de   olika
utgiftsområdena  i  den  statliga  budgeten  och  en
beräkning  av statens inkomster  avseende  år  2005.
Samtidigt   fastställs   utgiftstaket   för   staten
inklusive  ålderspensionssystemet   vid   sidan   av
statsbudgeten för åren 2005 och 2006.
Moderata   samlingspartiet   har   i   partimotion
2004/05:Fi231  (om  en  politik  för  arbete) och  i
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska   politiken  och  budgetpolitiken.   Våra
förslag syftar  till  att  bryta bidragsberoende och
utanförskap, ge fler medborgare  makt  över den egna
vardagen  samt  trygga  goda  statsfinanser  och  en
långsiktig finansiering av välfärden.  Vi vill satsa
på   offentliga   kärnverksamheter   som   sjukvård,
rättstrygghet   och   skola   i   stället   för   på
bidragssystemen.
Vi  föreslår  en  växling  från  subventioner  och
bidrag  till  omfattande  skattesänkningar för alla,
främst  för  låg- och medelinkomsttagare.  Samtidigt
värnar vi de människor  som  är  i  störst  behov av
gemensamma  insatser  och  som  har  små  eller inga
möjligheter att påverka sin egen situation.  Vi slår
också fast att det allmänna skall tillföras resurser
för   att   på  ett  tillfredsställande  sätt  kunna
genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma.
När riksdagens majoritet genom rambeslutet valt en
annan inriktning  av  politiken  avstår  vi från att
delta    i    det    nu    aktuella    beslutet   om
anslagsfördelningen inom utgiftsområde 19.
I  det följande redovisar vi vilken fördelning  på
anslagen inom utgiftsområde 19 som vi förordat i vår
anslagsmotion    2004/05:N374    (m);    motsvarande
anslagsförslag  framgår  också  av  bilaga  2.   Vår
uppfattning    om    vissa   grunddrag   beträffande
inriktningen  av den regionala  utvecklingspolitiken
framgår vidare av direktiven för arbetsgrupperna för
"Allians för Sverige, samverkan för maktskifte 2006"
samt av reservation 1 (m, fp, kd, c) om inriktningen
av  den  regionala   utvecklingspolitiken   i  detta
betänkande.
För  budgetåret  2005 har vi förordat en minskning
av   anslaget   (33:1)  Allmänna   regionalpolitiska
åtgärder med 800  miljoner kronor; dessa besparingar
bör främst göras inom  områden som fungerar som rena
driftstöd,  utan  att  skapa   förutsättningar   för
långsiktig   regional  tillväxt.  Som  en  följd  av
anslagsminskningen föreslår vi även ett bemyndigande
om ett lägre belopp. Vidare förordar vi en minskning
av  anslaget  (33:4)   Glesbygdsverket   med  ca  13
miljoner  kronor  jämfört  med  regeringens förslag.
Verket bör avvecklas och dess uppgifter  föras  över
på Nutek.

Den regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87)
påvisade företagsstödens negativa effekter,
och då särskilt de selektiva stödformernas,
samt att de hanteras på ett sådant sätt att
de bidrar till en konservering och därmed
utgör ett hinder för utveckling. Vidare
visade utredningen tydligt att företagsstöd
aldrig kan ersätta entreprenörskap,
företagande och dynamik. I enlighet med
dessa slutsatser vill vi minska de selektiva
stödformerna och ersätta dem med generella
åtgärder som förbättrar förutsättningarna i
regionerna. Vi anser därför att
regionalpolitik i form av avdrag på
arbetsgivaravgifter och egenavgifter i
stödområde A  är att föredra framför
konventionell stödpolitik.


4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19
Regional utveckling  (punkt 10)

av Yvonne Ångström (fp) och Nyamko Sabuni (fp).

Folkpartiet  liberalernas  budgetförslag för år 2005
återfinns  i  partimotion 2004/05:232  (fp),  vilken
inleds med en beskrivning av Allians för Sverige och
den samsyn som  ligger  till  grund för Folkpartiets
ekonomiska politik. Partiet vill  uppvärdera arbetet
och anser att "arbetslinjen" måste  tillämpas på ett
tydligare  sätt.  De sociala välfärdssystemen  skall
värnas  genom  att  överutnyttjande   och   missbruk
stävjas. Det är vår övertygelse att 300 000 nya jobb
är  realistiskt  om våra förslag genomförs. När  det
gäller  skatterna  anser   vi   att   det   allmänna
skattetrycket  skall  pressas  ned, men inte på  ett
sådant  sätt  att  statsfinanserna   eller   viktiga
välfärdsvärden riskeras. Vidare behövs åtgärder  som
syftar  till  att  stärka  Sveriges konkurrenskraft,
hejda avindustrialiseringen,  vända  företagsflykten
och  locka  kvalificerade  arbeten att stanna  eller
komma till Sverige.

Folkpartiets   förslag   till    utgiftsram    för
utgiftsområde 19 Regional utveckling har avvisats av
finansutskottet  i  budgetprocessens första steg. Då
vårt  budgetförslag  är   en   helhet  är  det  inte
meningsfullt att delta i fördelningen på anslag inom
utgiftsområdet. Vi avstår därför  från  att  delta i
utskottets  beslut om anslag m.m. inom utgiftsområde
19 Regional utveckling.
För utgiftsområde  19  har  vi förordat ett anslag
för  år  2005 som är 513 miljoner  kronor  lägre  än
Socialdemokraternas,       Vänsterpartiets       och
Miljöpartiets förslag. I kommittémotion 2004/05:N254
(fp)    redovisas    Folkpartiets    syn    på    de
regionalpolitiska anslagen. Vår syn på den regionala
utvecklingspolitiken  genomsyras  liksom tidigare år
av ett underifrånperspektiv och tar sin utgångspunkt
i den enskilde individen.
Som  bl.a. den regionalpolitiska utredningen  (SOU
2000:87)     visat     skulle    de    traditionella
regionalpolitiska   stöden   kunna   reduceras.   De
selektiva   stödformerna    inom    den    regionala
utvecklingspolitiken   bör  enligt  vår  uppfattning
minskas för att på sikt  avvecklas.  För år 2005 har
Folkpartiet  därför  föreslagit att anslaget  (33:1)
Allmänna regionalpolitiska  åtgärder  skulle minskas
med  500  miljoner  kronor  i  förhållande till  vad
regeringen  föreslår i budgetpropositionen.  På  två
års  sikt  vill  vi  avveckla  Glesbygdsverket,  som
främst  ägnar   sig   åt   opinionsbildning.  Därför
föreslogs för år 2005 en minskning av verkets anslag
med 13 miljoner kronor.
Vår  uppfattning  om  vissa grunddrag  beträffande
inriktningen  av den regionala  utvecklingspolitiken
framgår vidare av direktiven för arbetsgrupperna för
"Allians för Sverige, samverkan för maktskifte 2006"
samt av reservation 1 (m, fp, kd, c) om inriktningen
av  den  regionala   utvecklingspolitiken   i  detta
betänkande.


5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utveckling  (punkt 10)

av Lars Lindén (kd).

Kristdemokraterna  har i parti- och kommittémotioner
förordat  en  annan  inriktning  av  den  ekonomiska
politiken     och     budgetpolitiken     än     den
Socialdemokraterna och dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas   budgetalternativ   i   motion
2004/05:Fi233 tar sikte på att resurser måste skapas
innan    de    kan    fördelas    och    konsumeras.
Investeringarna måste öka väsentligt  - inte minst i
näringslivet som nu satsar klart mer i  utlandet  än
vad  utländsk  företagsamhet  satsar  i Sverige. Det
måste också löna sig mer att arbeta än  att  leva på
olika  former  av  bidrag.  Vår  ekonomiska  politik
innebär     att     skatterna     för    låg-    och
medelinkomsttagare   sänks   mer  än  i  regeringens
förslag.
Riksdagsmajoriteten - bestående av företrädare för
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet  och Miljöpartiet
-   kan   genom   beslut   om  ramar  för  de  olika
utgiftsområdena samt godkännande  av  beräkningen av
statens inkomster för år 2005 förväntas  ställa  sig
bakom  en annan inriktning av politiken i det första
rambeslutet om statsbudgeten. Därför redovisar jag i
detta  särskilda   yttrande  (i  stället  för  i  en
reservation)  den  del   av   vår  politik  som  rör
utgiftsområde 19 och som jag skulle  ha  ställt  mig
bakom  om Kristdemokraternas förslag till ramar hade
tillstyrkts   av   finansutskottet   i   den  första
beslutsomgången.
Vår  politik  finns närmare utvecklad i motionerna
2004/05:N399 (kd) och 2004/05:N407 (kd); motsvarande
anslagsförslag framgår  av bilaga 2. Vår uppfattning
om vissa grunddrag beträffande  inriktningen  av den
regionala  utvecklingspolitiken  framgår  vidare  av
direktiven  för  arbetsgrupperna  för  "Allians  för
Sverige,  samverkan  för  maktskifte  2006"  samt av
reservation 1 (m, fp, kd, c) om inriktningen av  den
regionala utvecklingspolitiken i detta betänkande.
Den    regionala   utvecklingspolitikens   främsta
uppgift  är   enligt   min  mening  att  bidra  till
utvecklingen av livskraftiga regioner i hela landet.
Målet  för  den  politik vi  förordar  är  att  hela
Sverige skall leva  och  att varje kommun skall vara
ett fungerande samhälle, där  människor  kan få sina
grundläggande    behov   av   arbete   och   service
tillgodosedda.
I Kristdemokraternas partimotion 2004/05:Fi233 och
kommittémotion 2004/05:N399  redovisas  vår  syn  på
anslagen  inom  den  regionala utvecklingspolitiken.
Våra förslag innebar att  ramen för utgiftsområde 19
skulle minskas med 110 miljoner  kronor  jämfört med
det förslag som redovisas i budgetpropositionen.
Som  bl.a. den regionalpolitiska utredningen  (SOU
2000:87)      visat     kan     de     traditionella
regionalpolitiska  stöden  minskas. Den ståndpunkten
delas av Kristdemokraterna. Anslaget (33:1) Allmänna
regionalpolitiska åtgärder omfattar  1  500 miljoner
kronor.   Enligt   vår  uppfattning  borde  anslaget
minskas med 100 miljoner  kronor  i förhållande till
regeringens  förslag.  Motsva-rande belopp  vill  vi
överföra till utgiftsområde  24 för åtgärder i syfte
att   öka  turismen.  Detta  skulle   ge   kraftiga,
bestående,  regionalpolitiska effekter. De flesta av
de   nya   arbetstillfällena    skulle    skapas   i
landsbygden.
När det gäller anslaget (33:2) Landsbygdslån,  som
under  år  2004  omfattar  20  miljoner  kronor, och
successivt   skall   avvecklas   enligt  regeringens
förslag,  vill  vi avskaffa detta i  något  snabbare
takt än regeringen.  Det  innebär att vi vill minska
anslaget med 10 miljoner kronor utöver den minskning
som regeringen föreslår.

6. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional
utveckling  (punkt 10)

av Håkan Larsson (c).

Centerpartiets förslag till ram för utgiftsområde 19
Regional utveckling för år 2005, som är 594 miljoner
kronor högre än Socialdemokraternas, Vänsterpartiets
och Miljöpartiets förslag,  har  inte tillstyrkts av
riksdagens    finansutskott    inom    ramen     för
budgetprocessens   första  steg.  Då  Centerpartiets
budgetförslag är en helhet är det i detta andra steg
inte  meningsfullt  att   delta  i  beslut  avseende
fördelning och storlek av olika  anslag  inom ramen.
Jag  väljer  således  att  avstå  från  att delta  i
utskottets   beslut   avseende   anslag   m.m.  inom
utgiftsområde  19 Regional utveckling för budgetåret
2005.

Centerpartiets   syn   på   de   regionalpolitiska
anslagen har redovisats i partimotion  2004/05:Fi234
och i kommittémotion 2004/05:N384. Andra  synpunkter
redovisas i partimotion 2004/05:N398 (c).
Centerpartiet  anser  att  alla  människor  är  en
resurs   som   skall   ges  möjlighet  att  bidra  i
arbetslivet. När många människor  är  med och bygger
samhället underifrån kan den lokala utvecklingen  ta
fart. Stabil och långsiktig tillväxt skapas när hela
landet  får  vara med och bidra. Det förutsätter att
bidragstänkandet       inom       den      regionala
utvecklingspolitiken bryts. För att  skapa livskraft
i    hela    Sverige    måste   det   finnas   vissa
grundförutsättningar som  t.ex.  ökat  regionalt och
kommunalt  självstyre, ett förbättrat företagsklimat
för små och  medelstora  företag,  god tillgång till
riskkapital  och  ny  teknik inom energiförsörjning,
miljöområdet  och  servicenäringen,   Vidare   måste
skatterna sänkas för låg- och medelinkomsttagare.
Jämfört  med  regeringens  förslag  till  anslaget
(33:1)   Allmänna   regionalpolitiska  åtgärder  har
Centerpartiet velat göra  ytterligare  satsningar på
olika regionala utvecklingsinsatser. Vi  har  därför
velat  tillföra  489  miljoner  kronor  under  detta
anslag  jämfört  med  regeringens  förslag.  Vi vill
bryta   ned   ineffektiva  myndighetsstrukturer  och
eliminera centralstyrningen av anslaget. Direktvalda
regionala organ  borde ansvara för anslaget Allmänna
regionalpolitiska  åtgärder.  Program för utveckling
av    alternativa   drivmedel   ur   spannmål    och
skogsråvara,    utveckling    av   landsbygdsturism,
småskalig livsmedelsproduktion  och  fiskerinäringen
samt   insatser   för   invandrares   och   kvinnors
företagande borde enligt vår mening finansieras från
detta anslag.
Vidare vill Centerpartiet stärka den lokala  nivån
genom   ökat   självbestämmande.   Livskraft  kommer
underifrån,  och  det  är i de tusentals  frivilliga
utvecklingsgrupperna  som  den  lokala  utvecklingen
främst  skapas.  Vi  har  förordat  att  ytterligare
resurser  tillförs utvecklingsarbetet,  fördelat  på
två delar -  en  regional  del  och  en del till den
lokala  utvecklingen.  Därför  föreslogs   ett  nytt
anslag för regionalt och lokalt utvecklingsarbete på
100  miljoner  kronor. I ett första steg skulle  100
miljoner     kronor     tillföras     det     lokala
utvecklingsarbetet.
Anslaget (33:2)  Landsbygdslån  borde  enligt  vår
mening   inte  minskas  utan  tvärtom  höjas  med  5
miljoner  kronor   i  förhållande  till  regeringens
förslag,  eftersom det  framför  allt  används  till
kommersiell service.
Vår uppfattning  om  vissa  grunddrag  beträffande
inriktningen  av  den regionala utvecklingspolitiken
framgår vidare av direktiven för arbetsgrupperna för
"Allians för Sverige, samverkan för maktskifte 2006"
samt av reservation 1 (m, fp, kd, c) om inriktningen
av  den  regionala  utvecklingspolitiken   i   detta
betänkande.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Proposition 2004/05:1 (utgiftsområde
19 Regional utveckling)

Regeringen föreslår

1.  att  riksdagen  bemyndigar  regeringen att under
2005   i   fråga  om  ramanslaget  33:1   Allmänna
regionalpolitiska    åtgärder    göra   ekonomiska
åtaganden    som,   inklusive   tidigare    gjorda
åtaganden, innebär utgifter på högst 3 200 000 000
kronor under åren 2006-2013 (avsnitt 3.13.1),

2. att riksdagen  bemyndigar  regeringen  att  under
2005   i  fråga  om  ramanslaget  33:5  Europeiska
regionala   utvecklingsfonden  perioden  2000-2006
göra ekonomiska  åtaganden som, inklusive tidigare
gjorda åtaganden,  innebär utgifter på högst 3 100
000  000  kronor  under  åren  2006-2008  (avsnitt
3.13.5),

3.  att  riksdagen  godkänner   att   anslagen  33:1
Allmänna   regionalpolitiska  åtgärder  och   33:5
Europeiska  regionala  utvecklingsfonden  perioden
2000-  2006  även   används   för  att  finansiera
särskilda riskkapitalinsatser inom  ramen för EG:s
strukturfondsprogram (avsnitt 3.5),

4.   att   riksdagen  för  budgetåret  2005  anvisar
anslagen   under    utgiftsområde    19   Regional
utveckling  i  enlighet  med uppställningen  under
avsnitt 1 i propositionen.


Motioner från allmänna motionstiden

2004/05:N205 av Carl-Axel Roslund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  alla  projekt  där  EU
bidrar med pengar förses med EU-skyltar.

2004/05:N207 av Ulf Sjösten (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs  om  att  ett  nationellt
miljöteknikcentrum   bör   förläggas   till   Västra
Götaland.

2004/05:N217 av Kenneth Johansson m.fl. (c, fp, kd,
m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samtliga medel
för   allmänna   regionalpolitiska   åtgärder   av
regeringen skall tilldelas samverkansorganen i län
där sådana finns.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  resurser för
tjänster som i dag finns på länsstyrelserna för att

genomföra    den    regionala   utvecklingspolitiken
inklusive hanteringen  av regionala projektmedel och
företagsstöd förs över till samverkansorganen.

2004/05:N224 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen   begär  att  regeringen   tillsätter   en
utredning  om   glesbygdens   villkor  och  hur  ett
särskilt glesbygdsavdrag kan utformas.

2004/05:N229 av Cecilia Wigström m.fl. (fp, m, kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att en regional
utvecklingspolitik kräver åtgärder för  att  skapa
en arbetsmarknad för samhällsvetare.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  för  få
huvudkontor  för statliga verk och myndigheter  är
lokaliserade till Göteborg.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att Göteborg inte
skall uteslutas  som lokaliseringsort för statliga
myndigheter och verk.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att  fler
huvudkontor för statliga  verk och myndigheter bör
lokaliseras till Göteborg.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att frågor om
lokalisering  av  statlig  verksamhet  som  är  av
större  vikt eller på annat sätt  av  principiellt
intresse bör underställas riksdagen.

2004/05:N231 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  att  lokalisera statliga
myndigheter till Västerås.

2004/05:N253 av Agne Hansson och Sverker Thorén (c,
fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökad andel av 33:1-anslaget
till Kalmar län.

2004/05:N254 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om en politik som tar
sin  utgångspunkt   i  en  lokal  mobilisering  av
resurser.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om grunderna för en
ny landsbygdspolitik.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om behovet att skapa
lokala och internationella nätverk.

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
persontransportstöd.

19.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om upphandling av
grundläggande samhällsservice  i regionalpolitiskt
utsatta områden.

20.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  att  den
grundläggande samhällsservicen bör tryggas i lag.

23.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  ett  samlat
landsbygdsverk.

25. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  statliga
myndigheters lokalisering.

26.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om stödområdena.

28. Riksdagen  anvisar  anslagen under utgiftsområde
19 Regional utveckling med ändringar i förhållande
till  regeringens förslag  enligt  uppställning  i
motionen.

2004/05:N255 av Margareta Andersson och Birgitta
Carlsson (c):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  att  öka
hemsändningsbidraget.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att de statliga
bolagens service på landsbygden bör förbättras.

2004/05:N257 av Håkan Larsson m.fl. (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att tillsätta en
bred  Norrlandsutredning  i  syfte   att   föreslå
förändringar som stärker denna vidsträckta region.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  flytta  ut
statliga arbetstillfällen från Stockholms län till
Norrland.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att skapa bättre
förutsättningar för att flytta till Norrland.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att stärka jord-
och skogsbruket i Norrland.

2004/05:N263 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs   om   stöd  till  regional
utveckling i Bergslagen.

2004/05:N267 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Göran Norlander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om stödområdesindelning.



2004/05:N268 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Göran Norlander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om EU:s strukturfonder.

2004/05:N269 av Gunnar Sandberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om transportbidragszon 5.

2004/05:N270 av Göran Norlander och Hans Stenberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om omlokalisering  av  statlig
verksamhet.

2004/05:N289 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om målsättningen att inom  den
kommande   femårsperioden   utlokalisera  minst  sju
statliga myndigheter och verk  som  motsvarar  2 500
årsarbetstillfällen till Kalmar län.

2004/05:N292 av Lars Wegendal och Tomas Eneroth (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om statens regionalpolitiska
ansvar vid förändringar av statlig verksamhet.

2004/05:N301 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  en  nationell  plan  för
lokalisering av statliga verk och myndigheter.

2004/05:N303 av Jan Andersson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om länsanslagets fördelning
till samverkansorganen.

2004/05:N311 av Håkan Larsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att  fr.o.m. 2005 se till
att  strukturfondsprogrammen  i  Sverige   fullt  ut
tillförs   de  medel  som  kan  erhållas  genom  att
växelkursen  mellan euro och svenska kronor anpassas
till verkligheten.

2004/05:N315 av Runar Patriksson (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om nyetablering,
utlokalisering   eller  avknoppning  av   statliga
styrelser, myndigheter  eller verk, till orter och
län som drabbats av försvarsnedläggningar.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att Värmland och
Jämtland    omgående     bör    prioriteras    för
utlokaliseringar om försvarsnedläggningar  sker  i
enlighet med förslaget till försvarsbeslut 2004.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  en  utredning
om de samhälleliga konsekvenserna av koncentration
av    statliga    verk    och    styrelser    till
Stockholmsområdet bör tillsättas.

2004/05:N323 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att samtliga propositioner
skall innehålla ett särskilt avsnitt där förslag och
åtgärder  skall  analyseras  och konsekvensbeskrivas
utifrån ett regionalpolitiskt perspektiv.

2004/05:N332 av Sven-Erik Österberg och Kristina
Zakrisson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i   motionen   anförs   om   industri-    och
företagslokaler i regioner med låg tillväxt.

2004/05:N335 av Kristina Zakrisson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  det  regionalpolitiska
ansvaret inom statlig verksamhet.

2004/05:N346 av Hans Backman m.fl. (fp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att tillsätta  en
utredning  som  ser  över  vilka  beslut  som  kan
flyttas från statlig till regional nivå.

9.   Riksdagen   begär   att   regeringen  ser  över
bemyndigandesystemet  när det gäller  anslag  33:1
samt att regeringen undersöker  möjligheterna  att
införa  ett  budgetsystem  som  inte  riskerar att
försvåra myndigheternas möjligheter att  effektivt
stödja     företag     inom    ramen    för    det
regionalpolitiska stödsystemet.

2004/05:N357 av Birgitta Sellén m.fl. (c, fp, kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  dra  tillbaka beslutet
om avveckling av regionalt företagsstöd.

2004/05:N358 av Birgitta Sellén m.fl. (c, m, fp,
kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
se  över  bemyndigandesystemet   när   det  gäller
anslaget 33:1 inom utgiftsområde 19.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen anförs  om  att  se  över
möjligheterna att införa ett budgetsystem som inte
riskerar att försvåra  myndigheternas  möjligheter
att  effektivt stödja företag inom ramen  för  det
regionalpolitiska stödsystemet.

2004/05:N368 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om nyetablering,
utlokalisering   eller  avknoppning  av   statliga
styrelser, myndigheter eller verk.

2.  Riksdagen  begär att  regeringen  tillsätter  en
utredning  om de  samhälleliga  konsekvenserna  av
koncentrationen  av  statliga  verk  och styrelser
till Stockholmsområdet.

2004/05:N369 av Kenneth G Forslund och Monica Green
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av att aktivera
EU-arbetet i Sveriges regioner.

2004/05:N371 av Solveig Hellquist m.fl. (fp, m, kd,
c, mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  svenska
strukturfondsprogram   fr.o.m.  2005  tillförs  de
medel som erhålls genom  att  växelkursen euro/SEK
anpassas till faktiska förhållanden.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening att en  första anpassning och tillförsel av
medel föreslås ske för utbetalningar t.o.m. den 30
juni 2004 samt att  därefter en löpande anpassning
sker  till  gällande  växelkurs   och   att  medel
tillförs programmen kvartalsvis.

2004/05:N372 av Britta Rådström och Carin Lundberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  etablering av det  nya
centret   The  Swedish  Environmental   Technologies
centre, Swentec.

2004/05:N374 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

1.  Riksdagen   avslår   regeringens   förslag  till
bemyndigande i fråga om ramanslaget 33:1  Allmänna
regionalpolitiska åtgärder (förslagspunkt 1).

2. Riksdagen bemyndigar regeringen att under  2005 i
fråga     om     ramanslaget     33:1     Allmänna
regionalpolitiska    åtgärder    göra   ekonomiska
åtaganden    som,   inklusive   tidigare    gjorda
åtaganden, innebär  utgifter  på högst 600 000 000
kr under åren 2006 och 2007.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  avveckling  av
Glesbygdsmyndigheten.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om regionalpolitikens
inriktning.

5. Riksdagen anvisar anslagen under utgiftsområde 19
Regional utveckling med ändringar i förhållande till
regeringens förslag enligt uppställning i motionen.

2004/05:N384 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

Riksdagen  anvisar  anslagen under utgiftsområde  19
Regional utveckling med ändringar i förhållande till
regeringens förslag enligt uppställning i motionen.

2004/05:N385 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  lokalisering  av  statlig
verksamhet till Kalmar län.

2004/05:N386 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen   begär   att  regeringen  återkommer  med
förslag som innebär att  vissa  glesbygdskommuner  i
Norrbotten görs till försöks- och modellkommuner för
en ny regionalpolitik.

2004/05:N398 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en maktdelning
med utökat regionalt ansvar för tillväxtfrågor  är
nödvändig för välfärdens framtida utveckling.

11.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regioners makt
över ekonomiska resurser skall  öka  för att skapa
bättre effektivitet och beslutsunderlag.

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om statens ansvar för
att   ge   förutsättningar  för  självbärande  och
livskraftiga regioner.

14. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  ta  till vara
och  maximera  de  förutsättningar  som  finns   i
respektive region.

2004/05:N399 av Lars Lindén m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om principer  och mål
för regional utveckling.

5. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2005 anvisa
anslagen    under    utgiftsområde   19   Regional
utveckling, med förändringar  i  förhållande  till
regeringens    förslag   enligt   uppställning   i
motionen.

2004/05:N401 av Anita Brodén m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  statliga
myndigheters lokalisering.

2004/05:N403 av Christer Nylander m.fl. (fp, kd, m,
c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  behovet  av
regional tillväxtpolitik.

22. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att Region Skåne
också  borde erhålla  resurser  för  att  initiera
samarbete    mellan    regionen    och    de   nya
medlemsländerna.

2004/05:N407 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

7.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen anförs  om  utveckling  av
lokal demokrati.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om grundservicepaket
och servicepunkter.

13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om utvecklandet  av
ett starkt landsbygdsverk.

2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  en  modern
storstadspolitik.

2004/05:N414 av Runar Patriksson och Anita Brodén
(fp):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om inrättandet av en
glesbygdsombudsman.

2004/05:N417 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen   beslutar    att    etableringsstödet   i
stödområde   B  som  i  dag  finns  i  budget   2004
återinförs i budget  2005 i stället för de medel som
har beteckningen 4.5.1.2 Näringspolitik.

2004/05:N446 av Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström
(s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i   motionen    anförs    om    den
regionalpolitiska betydelsen i beslut om förläggning
av myndigheter i landet


Bilaga 2


Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2005 inom
utgiftsområde 19 Regional utveckling


Utskottets  förslag  överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördeln
(m), (fp), (kd) och (c) har avstått
från att delta i beslutet om anslag (se särskilda yttranden 3-6).
Belopp i 1000-tal kronor
-------------------------------------------------------------------------------
Anslag                             Anslags-Regeringens
typ    förslag     (m)       (fp)      (kd)      (c)
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
33:1  Allmänna regionalpolitiska    (ram)       1 499      -800      -500
åtgärder                                          835       000       000
-------------------------------------------------------------------------------
33:2  Landsbygdslån                 (ram)      15 000                       -10
-------------------------------------------------------------------------------
33:3  Transportbidrag               (ram)     356 000
-------------------------------------------------------------------------------
33:4  Glesbygdsverket               (ram)      25 933   -12 967   -13 000
-------------------------------------------------------------------------------
Elanders Gotab, Stockholm  2004
-------------------------------------------------------------------------------
33:5  Europeiska regionala          (ram)       1 600
utvecklingsfonden perioden                    000
2000-2006
-------------------------------------------------------------------------------
33:6  Regionalt och lokalt          (ram)
utvecklingsarbete*
-------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------
Summa                                           3 496      -812      -513
768       967       000       000      000
-------------------------------------------------------------------------------
* = Förslag om nytt anslag