Transparensdirektivet och vissa övriga konkurrenspolitiska frågor

<div class="sidhuvud_publikation">Näringsutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2004/05:NU16</div><h1>Transparensdirektivet och vissa övriga konkurrenspolitiska frågor</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker förslagen i proposition 2004/05:140 om genomförande av
EU:s transparensdirektiv. Detta direktiv har som syfte att underlätta EG-
kommissionens granskning av att företag inte får sådana stöd från det allmän-
na eller andra fördelar av en medlemsstat som strider mot EG:s konkurrens-
regler för företag och stater. Direktivet och den nu aktuella lagstiftningen
skall däremot inte ses som ett medel för att reglera förhållandet mellan offent-
lig och privat sektor på nationell nivå. Lagändringarna - i vilka utskottet
föreslår ett smärre tillägg - skall träda i kraft den 1 augusti 2005.
I en motion föreslås en utvidgning av tillämpningsområdet i förhållande
till vad som krävs enligt transparensdirektivet. Enligt utskottets mening bör
dock någon sådan utvidgning inte göras för närvarande. I en reservation (m,
fp, kd, c) anmodas regeringen att göra konsekvensanalyser av en utvidgning
av tillämpningsområdet och så snart som möjligt återkomma till riksdagen
med förslag om lagändringar.
När det gäller frågan om konkurrens på lika villkor mellan offentlig och
privat sektor föreslår utskottet att riksdagen, genom ett tillkännagivande,
skall
begära att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder för
att komma till rätta med konkurrensproblemen mellan offentlig och privat
sektor. I ett sådant arbete bör ett domstolsförfarande övervägas. Regeringen
bör återkomma i frågan så att riksdagen under riksmötet 2005/06 kan behand-
la regeringens förslag. Regeringen bör vidare redovisa sina förslag med an-
ledning av förslag på området från Konkurrensverket. Dessa förslag avser
bl.a. åtgärder för att tillförsäkra att gällande lagar och riktlinjer följs,
införan-
det av en nationellt utformad reglering av subventioner samt hur en offentlig
aktör skall få använda information och kompetens upparbetad i myndighets-
rollen. Detta sistnämnda arbete bör regeringen redovisa till riksdagen under
riksmötet 2005/06. När det gäller förslag om hur en nationellt utformad reg-
lering kan utformas noterar utskottet att en sådan regel skulle kunna fungera
som ett nationellt komplement till den EG-rättsliga regleringen av statligt
stöd. I en reservation (m, fp, kd, c) efterlyses ytterligare åtgärder från
reger-
ingens sida senast under riksmötet 2005/06 för att reda upp konkurrenssitua-
tionen mellan offentlig och privat sektor.
I betänkandet behandlas och avstyrks även motionsyrkanden rörande kon-
kurrenspolitikens inriktning. I en reservation (m, fp, kd, c) redovisas dessa
partiers gemensamma syn på konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet av-
styrker också motionsyrkanden om kriminalisering av karteller, med hänvis-
ning till ett i december 2004 avlämnat utredningsbetänkande, i vilket presen-
terades en konkret lagstiftningsmodell för en kriminalisering inom konkur-
rensrätten. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen avser återkom-
ma till riksdagen i frågan. Utskottet finner ingen anledning att föregripa denna
fortsatta beredning. I två reservationer (fp respektive kd) följs motionsyrkan-
dena upp. Slutligen avstyrker utskottet en motion om en utvärdering av Kon-
kurrensverkets verksamhet.




</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1.      Konkurrenspolitikens inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L291 yrkande 3, 2004/05:L336
yrkande 2, 2004/05:MJ332 yrkande 3, 2004/05:N249 yrkande 2,
2004/05:N305 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 7, 2004/05:N411 yr-
kande 1 och 2004/05:N413 yrkande 6 i denna del.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)
2.      Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat
sektor
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet
anför. Därmed avslår riksdagen motionerna 2004/05:N249 yrkandena 3,
4 och 6, 2004/05:N305 yrkandena 2 och 3, 2004/05:N308 yrkande 3,
2004/05:N391 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N393 yrkande 4, 2004/05:
N397 yrkandena 2 och 9, 2004/05:N400 yrkandena 8 och 9, 2004/05:
N401 yrkande 7, 2004/05:N402 yrkandena 2-4 och 2004/05:N412 yr-
kande 8.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)
3.      Genomförande av transparensdirektivet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om insyn i vissa finansiella
förbindelser m.m. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:140
punkt 1 och avslår motion 2004/05:N22 yrkandena 1-5.
Reservation 3 (m, fp, kd, c)
4.      Övriga lagförslag
a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(2005:110) om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:140 punkt 2.
b) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1970:417) om marknadsdomstol m.m. Därmed bifaller riksdagen propo-
sition 2004/05:140 punkt 3.
c) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:614) om kommunal redovisning, dock med ändring att 2 kap. 13 §
skall ha lydelse enligt utskottets förslag i bilaga 3. Därmed bifaller riks-
dagen delvis proposition 2004/05:140 punkt 4.
d) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bokföringsla-
gen (1999:1078), dock med ändring att 7 kap. 7 § skall ha lydelse enligt
utskottets förslag i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition
2004/05:140 punkt 5.
5.      Kriminalisering av karteller
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ332 yrkande 4,
2004/05:N249 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 8, 2004/05:N413 yr-
kande 6 i denna del och 2004/05:Bo306 yrkande 16.
Reservation 4 (fp)
Reservation 5 (kd)
6.      Konkurrensverkets roll
Riksdagen avslår motion 2004/05:N271.
Reservation 6 (m, fp, kd, c) - motiv.

Stockholm den 2 juni 2005
På näringsutskottets vägnar
Marie Granlund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s), Per Bill
(m), Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp),
Berit Högman (s), Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson (s), Carina
Adolfsson Elgestam (s), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s), Anne-
Marie Pålsson (m), Lars Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Krister
Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Oscarsson (kd).

</pre><pre>
2004/05
NU16

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas
dels proposition 2004/05:140 om genomförande av transparensdirektivet,
dels en motion som väckts med anledning av propositionen,
dels 17 motioner från den allmänna motionstiden om olika konkurrenspoli-
tiska frågor.
Betänkandet inleds med ett avsnitt om konkurrenspolitikens inriktning.
Därefter behandlas propositionen och den motion som väckts med anledning
härav samt i anslutning härtill motionsyrkanden från allmänna motionstiden
som tar upp olika aspekter av konkurrens på lika villkor mellan offentlig och
privat sektor. Slutligen tar utskottet upp motionsyrkanden rörande kriminali-
sering av karteller och om Konkurrensverkets roll.

</pre><pre>
Utskottets överväganden
Bakgrund
Konkurrenslagen (1993:20), som trädde i kraft den 1 juli 1993 (prop.
1992/93:56, bet. 1992/93:NU17), är baserad på den s.k. förbudsprincipen,
vilken utgår från att vissa konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och där-
för skall vara förbjudna. Efter mönster från EG-rätten innehåller lagen två
principiella förbud, nämligen mot konkurrensbegränsande samarbete mellan
företag (6 §) och mot missbruk från ett eller flera företags sida av en domine-
rande ställning (19 §). Dessa bestämmelser motsvaras av EG-fördragets artik-
lar 81 (regler beträffande avtal m.m. som har till syfte eller effekt att hindr
begränsa eller snedvrida konkurrensen) och 82 (regler beträffande ett eller
flera företags missbruk av dominerande ställning), vilka ingår i de grund-
läggande konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden. I konkurrens-
lagen finns också bestämmelser rörande företagskoncentrationer.
Konkurrenspolitikens inriktning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om konkurrenspolitikens in-
riktning. Utskottet redogör för sin syn på inriktningen av denna po-
litik, vilken överensstämmer med den som riksdagen tidigare ställt
sig bakom. Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).
Motionerna
I motion 2004/05:N305 (m) begärs ett tillkännagivande om vikten av att
bekämpa monopol. Statens uppgift är att ställa upp regler för företag och
enskilda och att finansiera viktiga välfärdsuppgifter såsom skola, vård och
omsorg, anför motionärerna. De menar att en renodling av statens och kom-
munernas roller, där dessa inte agerar domare och spelare på samma gång,
skapar förutsättningar för fler livskraftiga företag med fler aktiva ägare. Kon
kurrensverket måste ges ökade resurser för att kunna bevaka konkurrensen på
olika områden, säger motionärerna. De anser att de räder som verket gjort mot
vissa branscher där det befarats bristande konkurrens har varit bra och bör
utvecklas. Motionärerna välkomnar den reformering av konkurrensövervak-
ningen som sker inom EU och förespråkar att Sverige skall verka för att EU
skall ingripa med kraft mot t.ex. olagligt och konkurrenssnedvridande stats-
stöd eller begränsningar av konkurrensen i olika medlemsländer. Privata
monopol och kartellbildningar hör inte hemma i en marknadsekonomi, och
tendenser till detta måste bekämpas med kraft, anförs det avslutningsvis.
Ett tillkännagivande om strukturförändringar i konkurrensfrämjande syfte
föreslås i motion 2004/05:L291 (m). Fasta spelregler och konkurrens på lika
villkor är viktiga förutsättningar för att marknadsekonomin skall fungera, och
konkurrens är den bästa garantin för att konsumenter skall få så bra varor och
tjänster som möjligt, till rimliga priser, säger motionärerna. De menar också
att det är av avgörande betydelse för den internationella styrkan hos svenskt
näringsliv att konkurrensen upprätthålls på hemmamarknaden. Den konsu-
mentpolitik som Moderata samlingspartiet förespråkar syftar till att öka den
konkurrensutsatta sektorn, vidga området för privat näringsverksamhet, av-
veckla offentliga monopol och minska offentligt ägande i näringsverksamhet,
sägs det.
I motion 2004/05:N249 (fp) begärs ett tillkännagivande om att konkurrens-
lagen bör göras effektivare. Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som
sätts upp av etiska principer och lagstiftning är det bästa verktyget för att
tillgodose konsumenternas efterfrågan och hushålla med begränsade resurser,
anför motionärerna. De menar att en effektiv konkurrens i första hand alltid
gynnar konsumenterna, och konkurrensen är den kanske viktigaste drivkraf-
ten till teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt. Marknadsekonomin förut-
sätter en effektiv konkurrenspolitik, som förhindrar marknadsdelning och
prissamverkan samt utövar fusionskontroll, säger motionärerna. De anser att
en fungerande och sträng konkurrenslagstiftning behövs för att en effektiv
konkurrens skall råda i det privata näringslivet. Staten skall sätta ramar och
övervaka spelreglerna på marknaden, men om staten är både domare och
spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids, anför motio-
närerna. De menar att en viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i de
s.k. välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens oc
delvis omfattande regleringar. En hel del viktiga avregleringar har redan
gjorts i Sverige, men inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande brist-
fällig, framför allt på de marknader där hushållen är köpare, t.ex. detaljhande
och tjänsteproduktion, säger motionärerna. De hänvisar härvid till Konkur-
rensverkets rapport Konsumenterna, matpriserna och konkurrensen (2004:2),
som presenterades i juni 2004 och enligt vilken den svenska prisnivån för den
privata konsumtionen låg nästan 20 % över den genomsnittliga nivån inom
EU. Även inom Sverige varierar prisnivåerna - i Västsverige är maten ca 6 %
billigare än i Stockholmsområdet, säger motionärerna. De anser att regeringen
inte bör fördröja beredningen av Konkurrensverkets rapporter utan så snart
som möjligt vidta åtgärder och lägga fram förslag. För att göra konkurrensen
mer effektiv krävs det, enligt motionärerna, konkreta åtgärder på följande
områden: ökad avreglering; skärpning av konkurrenslagen och effektivisering
av övervakningen; resurstillskott till Konkurrensverket; granskning av nya
regeringsförslag utifrån såväl ett småföretagsperspektiv som ett konkurrens-
perspektiv; identifiering och avveckling av kvarvarande konkurrenshämman-
de regleringar i den privata sektorn.
Ett tillkännagivande om konkurrens föreslås även i motion 2004/05:N413
(fp), med likartad motivering som i nyssnämnda motion 2004/05:N249 (fp).
I motion 2004/05:L336 (fp) begärs ett tillkännagivande om ökad konkur-
rens, varvid det hänvisas till den i motion 2004/05:N249 (fp) nämnda rappor-
ten av Konkurrensverket. Effektiv konkurrens i privat och offentlig verksam-
het är till nytta för konsumenterna, framhåller motionärerna. En betydande del
av prisskillnaden mellan Sverige och övriga länder beror på bristande konkur-
rens, varför avregleringar i konkurrensstimulerande syfte framför allt är ett
konsumentintresse och bör fortsätta på fler marknader, anför motionärerna.
Det behövs en effektivare konkurrenspolitik för dagligvaruhandeln, anförs
det i motion 2004/05:MJ332 (fp). Sverige har för höga matpriser, säger mo-
tionärerna och hänvisar till att livsmedelspriserna år 2003 låg 24 % högre i
Sverige än genomsnittet i EU (om mervärdesskatten räknas bort blir skillna-
den mindre men fortfarande betydande). Minst 5 % av skillnaden beräknas
bero på bristande konkurrens i Sverige. Inom Sverige finns också betydande
prisskillnader mellan olika regioner, påpekar motionärerna. De konstaterar att
dagligvaruhandeln i Sverige kännetecknas av stark koncentration. Mellan
åren 2003 och 2004 har de tre detaljhandelsblocken ICA Sverige AB, KF
Ekonomisk förening och Axfood AB stärkt sin sammanlagda andel av daglig-
varumarknaden ytterligare, från 73 % till 74 %, trots att nya aktörer, såsom
Lidl, har tillkommit. Bristen på konkurrens är mycket allvarlig och gör att
konsumenterna får betala mer för maten än de skulle ha behövt om dagligva-
rumarknaden fungerat mer effektivt, anför motionärerna. För att marknaden
skall fungera måste antalet aktörer bli fler, antingen genom nyföretagande
eller genom att fler utländska aktörer etablerar sig på marknaden. Detta kan,
enligt motionärerna, underlättas genom en effektiv konkurrenspolitik och
genom att kommunerna underlättar för nyetableringar.
I motion 2004/05:N393 (kd) begärs ett tillkännagivande om en effektivare
konkurrenspolitik. En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s
välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och
delvis omfattande regleringar, säger motionärerna, i likhet med vad som sades
i den nyssnämnda motionen 2004/05:N249 (fp). Marknadsekonomin förutsät-
ter en effektiv konkurrenspolitik som förhindrar marknadsdelning, prissam-
verkan och som utövar fusionskontroll, anför motionärerna. De menar att den
svenska konkurrenspolitiken, som bör harmoniseras med utvecklingen inom
EU, kan dämpa prisstegringstakten. Det finns många indikationer på att en
stor del av det potentiella nyföretagandet hindras av ett alltför omfattande
regelverk, varför en ökad avreglering bör ske för att ge utrymme för konkur-
rens, säger motionärerna. De anser också att konkurrenslagen bör skärpas och
att övervakningen bör bli effektivare, varvid såväl privata som offentliga
monopol och oligopol skall motverkas.
Forskning om sambanden mellan pris, kvalitet, service, mångfald, inträ-
deshinder, innovationer och konkurrens måste initieras, anförs det i motion
2004/05:N411 (kd). Hänvisning görs till den i motion 2004/05:N249 (fp)
tidigare nämnda rapporten från Konkurrensverket. De svenska priserna på
livsmedel är högre än i många andra europeiska länder, påpekar motionärer-
na. De anser att regeringen - även om den lokala konkurrensen är en kommu-
nal fråga - måste ta ett ansvar för att de svenska livsmedelspriserna är så
höga. Det krävs forskning och jämförande analyser med andra länder med
fokus på olika samband som har betydelse för livsmedelspriserna, t.ex. sam-
bandet mellan pris och konkurrens, anförs det i motionen.
Vissa kompletterande uppgifter
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen avslog våren 2004 motionsyrkanden rörande konkurrenspolitikens
inriktning, liknande de här aktuella (bet. 2003/04:NU13). Utskottet erinrade
därvid om sin syn i frågan. I en reservation (m, fp, kd, c) redovisades dessa
partiers gemensamma syn på konkurrenspolitikens inriktning.
I det nyssnämnda betänkandet behandlades också proposition 2003/04:80
om moderniserad konkurrensövervakning. Förslagen i propositionen grunda-
de sig på en ny EG-förordning om tillämpning av konkurrensreglerna, som
började gälla den 1 maj 2004. Syftet med de nya reglerna är att effektivisera
tillämpningen av EG:s konkurrensregler och möjliggöra en förstärkt övervak-
ning av allvarligare konkurrensbegränsningar, såsom karteller. EU-reformen
innebär bl.a. att EG-kommissionen och alla nationella konkurrensmyndighe-
ter inom EU kommer att samarbeta inom ett nätverk. Genom detta samarbete
kommer hanteringen av EU-ärenden i större utsträckning än för närvarande
att delegeras till nationella konkurrensmyndigheter och domstolar. Riksdagen
beslöt i enlighet med propositionen. I en reservation (m, fp, kd, c) välkomna-
des moderniseringen av tillämpningen av konkurrenslagstiftningen, samtidigt
som vissa synpunkter framfördes. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli
2004.
Utskottet har nyligen justerat betänkande 2004/05:NU17 om skadestånd
enligt konkurrenslagen, m.m. (prop. 2004/05:117). I propositionen föreslås
bl.a. att kretsen av skadeståndsberättigade skall vidgas, vilket förväntas öka
den s.k. reparativa effekten av konkurrensreglerna, liksom den preventiva
effekten. I en reservation (m) avvisades detta förslag. Även en ökning av
preskriptionstiden från fem till tio år föreslås, vilket utskottet har ställt s
bakom men som har avvisats i en reservation (m, fp, kd, c). Riksdagen be-
handlar det nämnda betänkandet samma dag som det nu aktuella betänkandet.
I några motioner berörs frågan om en förstärkning av Konkurrensverkets
resurser. Riksdagen beslöt i december 2004 om anslag till Konkurrensverket
för år 2005 (prop. 2004/05:1 utg.omr. 24 Näringsliv, bet. 2004/05:NU1).
Anslaget för år 2005 uppgår till 83,7 miljoner kronor. Riksdagen avslog sam-
tidigt motionsyrkanden om ökade anslag till Konkurrensverket med respekti-
ve 5 miljoner kronor (m), 24 miljoner kronor (fp), 9 miljoner kronor (kd) och
7 miljoner kronor (c). I sitt ställningstagande noterade utskottet att anslaget
till Konkurrensverket höjdes för år 2003 med 2 miljoner kronor mot bakgrund
av de ökade arbetsuppgifter som verket fick till följd av de ändringar i kon-
kurrenslagen som riksdagen beslöt om våren 2002 med syfte att effektivisera
kartellbekämpningen. Utskottet erinrade också om att anslaget dessförinnan
nivåhöjdes med 5 miljoner kronor fr.o.m. år 2001. Det framhölls vidare att
Konkurrensverkets möjligheter att ta egna initiativ för att spåra, utreda och
bevisa skadliga konkurrensbegränsningar har ökat. Detta beror till en del på
att verkets resurser inte längre i lika stor utsträckning som tidigare tas i an
språk för ren ärendehantering; konkurrenslagen har varit i kraft i cirka tio år
och marknadens aktörer har därmed bättre kunskap om lagen och inte längre
samma behov som tidigare av att få olika frågor prövade. Även riksdagens
nyssnämnda beslut våren 2004 med anledning av proposition 2003/04:80 om
moderniserad konkurrensövervakning innebär att det hos Konkurrensverket
kommer att frigöras resurser, vilka kan användas för övervakning och be-
kämpning av allvarliga konkurrensstörningar (bet. 2003/04:NU13).
Utredningen om ökad effektivitet på konkurrensområdet
Regeringen tillkallade i september 2004 en särskild utredare, kammarrättspre-
sident Sten Heckscher, med uppdrag (dir. 2004:128) att effektivisera förfa-
randet enligt konkurrenslagen. Instansordningen för konkurrensskadeavgifter
skall övervägas. Det nuvarande systemet innebär dels undersökning, analys
och bedömning hos Konkurrensverket, dels prövning därefter i Stockholms
tingsrätt och dels, vid överklagande, överprövning i Marknadsdomstolen.
Handläggningen tar lång tid när det rör sig om ett omfattande material och
många som skall höras. I utredarens uppdrag ingår att överväga att minska
antalet domstolsinstanser samt, för det fall utredaren finner att den nuvarande
ordningen skall bestå, att överväga att införa prövningstillstånd i ledet tings
rätt-Marknadsdomstolen.
Utredaren skall dessutom göra en översyn av konkurrenslagens regler om
företagskoncentration med anledning av rådets förordning (EG) nr 139/2004
av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer. Utredaren
skall föreslå de ändringar av det svenska regelsystemet som bedöms motive-
rade. De frågor utredaren särskilt skall analysera gäller substanstest, behand-
lingen av vissa begränsningar, svenska myndigheters bistånd till kommissio-
nen i samband med inspektioner samt anmälan om företagskoncentration.
Slutligen skall utredaren bedöma om Konkurrensverket bör få möjlighet att ta
ut en avgift för en sådan anmälan. I uppdraget ingår avslutningsvis att över-
väga ytterligare effektiviseringsåtgärder och att se över konkurrenslagens
struktur och överskådlighet.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag i fråga om instansordningen och före-
tagskoncentrationer senast den 1 juli 2005, och när det gäller övriga förslag
till effektivisering, regelförenkling och konkurrenslagens struktur senast den
1 februari 2006.
Konkurrensverkets rapport Konkurrensen i Sverige år 2004
Konkurrensverket presenterade i december 2004 rapporten Konkurrensen i
Sverige år 2004 (2004:5), vilken är avsedd att ge en bild av konkurrensläget i
svensk ekonomi år 2004. I rapporten beskrivs konkurrensläget i ett tiotal
branscher inom sju områden som på olika sätt har varit aktuella i Konkur-
rensverkets verksamhet under år 2003 och första halvåret 2004.
Sammanfattningsvis sägs i rapporten att det finns en del indikationer på att
konkurrensen i Sverige inte fungerar riktigt så väl som den borde. Den svens-
ka prisnivån ligger över genomsnittet för EU, vilket bara delvis kan förklaras
av löne- och skattenivåer. Konkurrensverket har i en serie rapporter analyse-
rat i vilken utsträckning den höga prisnivån beror på dålig konkurrens. Även
om det är svårt att med exakthet besvara den frågan, är den entydiga slutsat-
sen att ökad konkurrens leder till lägre priser, ökad mångfald och konsument-
nytta, sägs det i rapporten. Många delar av det svenska näringslivet präglas av
en relativt hög koncentrationsgrad. Trots de senaste årens regelreformer för
ökad konkurrens, trots medlemskapet i EU och trots att den svenska ekono-
min blir alltmer integrerad med omvärlden kvarstår viktiga inträdeshinder på
många marknader. I kombination med den svenska ekonomins relativa liten-
het kan inträdeshinder leda till hög koncentrationsgrad och en dåligt funge-
rande konkurrens.
Om- och avregleringar
Regeringen tillsatte i december 2003 en särskild utredare (chefsekonom Dan
Andersson) med uppgift (dir. 2003:151) att, utifrån de utvärderingar som
gjorts av regelreformeringar inom tele-, el-, post-, inrikesflyg-, taxi- och
järnvägsmarknaderna, utvärdera och göra en samlad analys av de långsiktiga
effekterna för konsumenterna, näringslivet, arbetsmarknaden och samhälls-
ekonomin i olika delar av Sverige. Utredaren skulle även, utifrån de genom-
förda utvärderingarna, föreslå de åtgärder som kan behövas för att ytterligare
förbättra marknadernas funktion.
Regelutredningen presenterade resultatet av sitt arbete i betänkandet Libe-
ralisering, regler och marknader (SOU 2005:4). Utredningen skulle enligt
direktiven främst utgå från tidigare gjorda utvärderingar men fann dock att
det finns relativt få utvärderingar av de genomförda reformerna och att den
tillgängliga statistiken i många fall är bristfällig. Olika variabler och olika
statistikkällor har i flera fall visat på skilda utvecklingar. Utredningen peka
därför särskilt på behovet av ytterligare forskning kring utvecklingen på de
liberaliserade marknaderna samt behovet av att förbereda utvärderingar redan
före tidpunkten för liberaliseringen.
Utredningen anser att det är varken möjligt eller önskvärt att återgå till den
tidigare marknadsformen. Även om det vore önskvärt att återgå till den tidiga-
re regleringen är detta inte möjligt av ett flertal skäl - den tekniska utveck-
lingen, EU-medlemskapet och den ökade internationaliseringen. Som en följd
av liberaliseringarna har antalet företag ökat på de studerade marknaderna.
Utredningen anser att ingen av de liberaliserade marknaderna har nått sin
slutgiltiga form men att de genomförda reformerna har bidragit till en ökad
samhällsekonomisk effektivitet på flertalet av marknaderna. Det finns dock
ett behov av ytterligare reformer för att förbättra marknadernas funktionssätt.
Utredningen pekar särskilt på behovet av ett ökat konsumentstöd, en förstärkt
ägarfunktion avseende statliga företag i Regeringskansliet och en förbättrad
tillsyn över marknaderna. Dessutom lämnas mer specifika förslag när det
gäller tele-, post-, taxi- och järnvägsmarknaderna.
Utredningen anser att de genomförda reformerna av marknaderna i otill-
räcklig utsträckning tagit hänsyn till konsumenternas intressen. Detta gäller
särskilt för elmarknaden men också för telemarknaden, vilket innebär att det
finns ett behov av att stärka konsumenternas ställning på dessa marknader.
Utredningen framlägger därför förslag beträffande bl.a. elmarknaden, tele-
marknaden och statligt ägda företag. Utredningen anser att det alltid kommer
att krävas starka institutioner kring marknader för infrastrukturtjänster. Svå-
righeterna att bedriva en effektiv reglering bör dock uppmärksammas. De
reglerande institutionerna har inte utvecklats i samma takt som marknaderna
har liberaliserats och statens roll minskat. Liberaliseringen är ännu i sin lin
och hur väl den kommer att lyckas beror på i vilken utsträckning autonoma
och kraftfulla institutioner utvecklas. Utredningen anser att det är viktigt at
skapa transparens och rolltydlighet och framlägger vissa förslag för att åstad-
komma detta.
Betänkandet är föremål för remissbehandling t.o.m den 22 juli 2005.
Konkurrensen inom dagligvaruhandeln
Konkurrensen inom dagligvaruhandeln berörs i några motioner. Konkurrens-
verket gavs i februari 2002 i uppdrag av regeringen att dels genomföra för-
djupade undersökningar av konkurrensförhållanden i dagligvaruhandeln, dels
analysera prisnivån i Sverige jämfört med andra länder. Uppdraget redovisa-
des i december 2002 i två rapporter. I den ena rapporten, Dagligvaruhandeln -
struktur, ägarform och relation till leverantörer (2002:6), redovisades den del
av uppdraget som avser konkurrensförhållandena i dagligvaruhandeln. I den
andra rapporten, De svenska priserna kan pressas! (2002:5), jämfördes Sveri-
ges prisnivå för den privata konsumtionen med EU-genomsnittet. Enligt
Konkurrensverkets bedömning förklarar bristande konkurrens i Sverige om-
kring hälften av prisskillnaden gentemot EU.
Konkurrensverket presenterade sommaren 2004 ytterligare en rapport om
dagligvarumarknaden - Konsumenterna, matpriserna och konkurrensen
(2004:2). Verkets sammanfattande bedömning av konkurrensen i dagligvaru-
handeln i Sverige är att en viss skärpning skett under de senaste två åren, men
att konkurrensen kan förbättras ytterligare genom etableringar av fler natio-
nella och internationella aktörer. Slutsatserna sammanfattas i följande fem
punkter:
- Efter etableringen av internationellt verksamma lågpriskedjor har kon-
kurrensen skärpts i viss mån. Detta har verkat återhållande på priserna för
produkter med detaljhandelns egna varumärken samt stimulerat övriga ked-
jors satsningar på sortiment och service, vilket är positivt för konsumenterna.
- De svenska matpriserna är fortfarande höga i ett internationellt perspek-
tiv, även när mervärdesskatten räknas ifrån. Sverige kan få minst 5 % lägre
matpriser än för närvarande genom bättre konkurrens.
- En tvåbarnsfamilj skulle spara omkring 6 700 kr om året om Sveriges
matpriser låg i nivå med Tysklands. Genom att förlägga en stor del av inkö-
pen till lågprisbutiker kan samma familj göra en besparing på 2 000-3 000 kr
om året.
- Kedjornas egna varumärken ökar sina marknadsandelar, vilket delvis be-
ror på hårdare konkurrens. Det är också ett sätt att profilera den egna kedjan.
Konsumenterna kan gynnas av denna utveckling genom lägre priser under
förutsättning att konkurrenstrycket upprätthålls. Konsekvenserna för kvalite-
ten, mångfalden och innovationstakten kan i detta skede inte bedömas.
- Det är positivt för konsumenterna om utbudet på dagligvarumarknaden
breddas genom etablering av fler internationella aktörer och en utvecklad
kompletteringshandel, såsom torghandel, specialbutiker och andra distribu-
tionskanaler. Framtidsutsikterna för dessa typer av nyetableringar bedöms
som rimligt goda.
För att förbättra konkurrensen bör regeringen och kommunerna minska den
fysiska planeringens betydelse som inträdesbarriär för nya företag på mark-
naden, sägs det i rapporten. Det är alltjämt svårt för nya företag att få tillg
till lämpliga lägen där det är tillåtet att bedriva handel med livsmedel. Ytter
gare åtgärder för att förbättra konkurrensen är att stimulera kompletterings-
handeln och etablering av fler dagligvarukedjor. Även mer forskning behövs.
Konkurrensverket föreslår följande åtgärder:
- Ändra plan- och bygglagstiftningen så att konkurrensintresset lyfts fram,
planprocessen påskyndas och aktörerna får bättre möjligheter att överklaga en
kommuns ställningstagande att inte tillåta ny handel.
- Tillämpa plan- och bygglagstiftningen så att planeringen blir mer flexi-
bel och ta fram nya metoder för att analysera den lokala konkurrensen.
- Stimulera kompletteringshandeln, såsom torghandel och specialbutiker.
- Stimulera etablering av fler dagligvarukedjor.
- Initiera forskning om sambanden mellan pris, kvalitet, service, mångfald,
inträdeshinder, innovationer och konkurrens.
Vidare kan noteras att en parlamentariskt sammansatt kommitté har i uppdrag
att se över plan- och bygglagen (1987:10, PBL) och lämna förslag till lagänd-
ringar (dir. 2002:97). I uppdraget ingår att analysera hur konkurrensaspekter-
na beaktas vid den fysiska planeringen och att pröva om och i så fall hur
planeringen kan ge bättre förutsättningar för ökad konkurrens inom bl.a.
handeln. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2005 (dir. 2004:150).
Näringsminister Thomas Östros besvarade nyligen en interpellation (ip.
2004/05:479) av Anne Ludvigsson (s) om en översyn av konkurrenslagstift-
ningen mot bakgrund av den senaste tidens utveckling inom dagligvarumark-
naden. I interpellationen föreslogs följande:
- det skall bli enklare att definiera vad som kan anses vara en s.k. relevant
marknad för svenska livsmedelshandlare och grossisternas möjlighet att ut-
nyttja sin dominerande ställning måste förhindras,
- grossistföretagens möjligheter att kontrollera handlarnas sortiment, varu-
beställning och prissättning genom olika IT-system skall starkt begränsas,
- det skall bli lättare för enskilda handlare att fritt välja huvudleverantör,
- gamla samarbets- och hyresavtal tillkomna i syfte att stärka småföretaga-
re och skapa tillväxt skall inte i andra och senare sammanhang kunna utnytt-
jas för konkurrensbegränsande handlingar och direkt maktmissbruk.
I sitt svar underströk näringsministern att en väl fungerande dagligvarumark-
nad är ett viktigt område för regeringen. Svenska konsumenter skall ha till-
gång till dagligvaror till rimliga priser och av god kvalitet. Konkurrensverket
bedömer att Sverige kan få minst 5 % lägre matpriser genom bättre konkur-
rens. Konkurrenssituationen på den svenska dagligvarumarknaden behöver
förstärkas, anförde näringsministern. Marknaden domineras av tre block där
handelsledet och grossistledet är mer eller mindre integrerade, och Sverige
har ett högre prisläge än EU-genomsnittet. Beslutsfattandet inom handels-
blocken sker vidare alltmer på central nivå. Därtill kan det vara svårt att få
tillgång till butikslokaler.
Näringsministern uttryckte önskemål om en utveckling inom dagligvaru-
branschen som leder till ökad konkurrens och valfrihet. En sådan utveckling
är till nytta för alla konsumenter. Han ansåg dock inte att de ändringar i kon-
kurrenslagstiftningen som interpellanten föreslagit är ändamålsenliga. Den
svenska konkurrenslagen är noga övervägd och utformad i enlighet med EG-
rättens konkurrensregler och utgör en generell reglering som gäller för alla
sektorer. Förändringar i detta generella regelverk skulle därmed få genomgri-
pande konsekvenser. Näringsministern har därför inga planer på att ändra
konkurrenslagens innehåll på det föreslagna sättet. Även om han inte ser
förutsättningar för att göra dessa specifika förändringar i konkurrensreglerna
betonade han att regeringen fortlöpande arbetar för att se till att de svenska
konkurrensreglerna och förfarandet för att tillämpa denna lag är så effektiva
som möjligt. Detta skapar förutsättningar för att goda konkurrensförhållanden
skall råda på hela den svenska marknaden, inklusive dagligvarumarknaden.
För utvecklingen inom den sistnämnda marknaden har givetvis även andra
regleringar betydelse.
Möjligheterna till nyetablering är en grundläggande förutsättning för att
skapa väl fungerande marknader, sade näringsministern vidare. Konkurrens-
verket har i ett flertal rapporter framhållit att den kommunala tillämpningen
av plan- och bygglagen medfört att det varit svårt för nya företag att etablera
sig på den svenska dagligvarumarknaden. Samtidigt konstaterade han att det
under de senaste åren etablerats nya dagligvarubutiker, inte minst i form av
s.k. lågprisbutiker. Han ser positivt på denna utveckling. I sammanhanget
nämnde han även den nyssnämnda kommittén för en översyn av PBL och såg
med stort intresse fram emot kommitténs rapport.
Avslutningsvis sade näringsministern att han är angelägen om att det skall
råda goda förutsättningar för en sund strukturomvandling med fler och nya
aktörer och nya, mindre konstellationer av samarbetande företag. En sådan
utveckling medför ökad nytta i form av lägre priser och ett varierat utbud för
Sveriges konsumenter.
Utskottets ställningstagande
Utskottet redovisade, som nämnts, sin syn på konkurrenspolitikens inriktning
senast våren 2004. De bedömningar som då gjordes äger fortfarande giltighet.
Utskottet anser sålunda att en effektiv konkurrens är en viktig förutsättning
för en väl fungerande samhällsekonomi. Konkurrens bidrar till ett nödvändigt
omvandlingstryck och till ett innovativt företagsklimat som stärker tillväxten
och Sveriges internationella konkurrenskraft. För konsumenterna betyder
detta tillgång till ett brett utbud av ständigt förbättrade varor och tjänster
god kvalitet till rimliga priser. Andelen av den samlade ekonomin där konkur-
rens råder bör öka, eftersom en väl fungerande konkurrens stimulerar nytän-
kande och bidrar till att utveckla nya produkter och tjänster till nytta för ko
sumenterna, vilket i sin tur ökar produktiviteten och dämpar prisutvecklingen.
Konkurrenspolitiken har därmed en viktig uppgift att fylla inom ramen för
näringspolitiken och i ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Konkurrenspolitiken skall ha följande allmänna inriktning:
- Den svenska marknaden är en del av EU:s inre marknad; hinder för till-
trädet skall avlägsnas och EU:s regler för konkurrensen skall kunna tillämpas
också i Sverige.
- Karteller och andra konkurrensbegränsningar som allvarligt skadar kon-
sumentintresset kan inte accepteras; de medel som staten förfogar över för att
upptäcka och ingripa när företag sätter konkurrensen ur spel måste bli effekti-
vare.
- Konsumenternas intresse av effektivt fungerande konkurrens måste väga
tungt när offentliga regler som påverkar marknadernas funktionssätt utformas.
- Andelen av den samlade ekonomin där konkurrens råder skall öka. På
nya marknader skall strukturer och regler stödja uppkomsten av en balanserad
och väl fungerande konkurrens.
- När offentliga aktörer agerar på konkurrensmarknader får det inte ske på
ett sådant sätt att det privata företagandet hämmas otillbörligt. Myndighets-
uppgifter skall hållas isär från kommersiell verksamhet.
- Statligt stöd får inte snedvrida konkurrensen; en policy för det svenska
statsstödet skall understödja Sveriges arbete i EU mot subventioner som
skadar industrin.
- Sverige skall aktivt stödja utvecklingen av sunda konkurrensförhållanden
i den globala ekonomin och i samarbete med andra länder ingripa mot inter-
nationella konkurrensbegränsningar.
Utskottet finner det alltså viktigt att konkurrensen utvecklas till att gälla i
delar av den svenska ekonomin och att den blir mer effektiv på befintliga
konkurrensmarknader. I detta sammanhang vill utskottet framhålla att offent-
liga aktörer i större utsträckning än för närvarande bör försöka dela upp upp-
handlingar för att främja konkurrensen. I annat fall kan resultatet bli att det
efter någon tid endast finns kvar företag med monopolliknande ställning som
kan delta i kommande upphandlingar.
Det är vidare väsentligt att konkurrensen är verksam även inom den globa-
la ekonomin. För ett litet land som Sverige med ett stort utlandsberoende är
det av yttersta vikt att sunda konkurrensförhållanden råder på den globala
nivån och att internationella konkurrensbegränsningar motverkas.
Utskottet anser, som nyss nämnts, att en effektiv konkurrens är en viktig
förutsättning för en väl fungerande samhällsekonomi och att den syftar till att
ge konsumenterna en starkare ställning på marknaden. Det beslut som riksda-
gen fattade våren 2004 om en moderniserad konkurrensövervakning (prop.
2003/04:80, bet. 2003/04:NU13) kan ses som ett led i strävandena att effekti-
visera konkurrensen. Beslutet innebar bl.a. att individuella undantag och icke-
ingripandebesked har slopats, vilket bl.a. medför att resurser frigörs hos Kon-
kurrensverket. Dessa kan i stället användas för övervakning och bekämpning
av allvarliga konkurrensstörningar. Syftet med de nya reglerna är att effekti-
visera tillämpningen av EG:s konkurrensregler och möjliggöra en förstärkt
övervakning av allvarligare konkurrensbegränsningar, såsom karteller. Re-
formen innebär bl.a. att EG-kommissionen och alla nationella konkurrens-
myndigheter inom EU samarbetar inom ett nätverk. Genom detta samarbete
kommer hanteringen av EU-ärenden i större utsträckning än för närvarande
att delegeras till nationella konkurrensmyndigheter och domstolar.
Utskottet vill också erinra om det beslut som utskottet nyligen fattat röran-
de proposition 2004/05:117 om skadestånd enligt konkurrenslagen, m.m. (bet.
2004/05:NU17). Utskottet tillstyrkte det i propositionen framlagda förslaget
om att kretsen av skadeståndsberättigade enligt konkurrenslagen skall vidgas
och att preskriptionstiden skall förlängas, med motivering att det är åtgärder
som kommer att stärka konsumenternas ställning. Såväl den s.k. reparativa
effekten som den preventiva effekten av konkurrenslagen kan förväntas öka
genom att kretsen av skadeståndsberättigade vidgas.
När det gäller önskemål om ökad effektivitet på konkurrensområdet vill
utskottet också påminna om den utredning som regeringen tillsatte hösten
2004 med uppdrag att effektivisera förfarandet enligt konkurrenslagen. Den
särskilde utredaren, kammarrättspresident Sten Heckscher, skall lämna en
delredovisning sommaren 2005 och sin slutredovisning i februari 2006.
Frågan beträffande om- och avregleringar berörs i några motioner. Som
redovisats presenterade Regelutredningen i början av året sitt betänkande
Liberalisering, regler och marknader där sex olika marknader studerades.
Betänkandet är föremål för remissbehandling t.o.m den 22 juli 2005.
Konkurrensen inom dagligvaruhandeln har berörts i några motioner. Kon-
kurrensverket redovisade år 2002 två rapporter på området, i vilka bl.a. kon-
stateras att prisnivån i Sverige ligger över den genomsnittliga nivån inom EU.
Sommaren 2004 presenterade Konkurrensverket ytterligare en rapport om
dagligvaruhandeln, varvid den sammanfattande bedömningen är att en viss
skärpning av konkurrensen skett under de senaste åren, men att den kan för-
bättras ytterligare genom etableringar av fler nationella och internationella
aktörer. Utskottet vill framhålla det angelägna i att åtgärder vidtas för att
eliminera sådana prisskillnader som inte är rationellt motiverade.
Avslutningsvis vill utskottet betona att konsumentperspektivet måste stå i
fokus i konkurrenspolitiken. Konkurrens är inget självändamål, utan åtgärder
för att stärka konkurrensens effektivitet har till syfte bl.a. att ge konsument
en starkare ställning på marknaden. I det sammanhanget vill utskottet under-
stryka vikten av samordning i insatserna från de ansvariga myndigheterna för
konkurrens- och konsumentpolitik.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berör-
da delar.
Genomförande av transparensdirektivet och konkur-
rens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag om genomförande av EU:s
transparensdirektiv, som har till syfte att underlätta EG-
kommissionens granskning av att företag inte får sådana stöd från
det allmänna eller andra fördelar av en medlemsstat som strider mot
EG:s konkurrensregler för företag och stater. Jämför reservation 3
(m, fp, kd, c).
Riksdagen bör vidare, genom ett tillkännagivande, anmoda reger-
ingen att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för att
komma till rätta med konkurrensproblemen mellan offentlig och
privat sektor. Regeringens förslag bör kunna behandlas av riksda-
gen under riksmötet 2005/06. Regeringen bör härutöver under nästa
riksmöte redovisa sina förslag med anledning av förslag på området
från Konkurrensverket och återkomma till riksdagen med förslag
om bl.a. hur en nationellt utformad reglering kan utformas. Jämför
reservation 2 (m, fp, kd, c).
Propositionen
Propositionens beredning
Regeringen beslöt i september 2002 att tillkalla en särskild utredare, general-
direktör Hans Jacobson, med uppgift att analysera vissa frågor som rör ge-
nomförandet av kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om
insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga
företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet, senast ändrat genom
direktiv 2000/52/EG av den 6 juli 2000 (transparensdirektivet). Utredaren
skulle även utarbeta förslag till den författningsreglering som behövs (dir.
2002:117). Utredningen, som antog namnet Transparensutredningen, redovi-
sade i april 2003 betänkandet Införlivande av transparensdirektivet (SOU
2003:48). Betänkandet har remissbehandlats.
I en dom av den 15 juli 2004 konstaterade EG-domstolen att Sverige un-
derlåtit att uppfylla sina skyldigheter att genomföra de senaste ändringarna i
transparensdirektivet (mål C-141/03).
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över de aktuella lagförslagen.
Lagrådet hade ingen erinran.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till lagstiftning för genomförande av transpa-
rensdirektivet. Direktivet uppställer tre olika redovisningskrav som skall
underlätta kommissionens tillämpning av EG-fördragets konkurrensregler,
främst de som gäller statligt stöd till näringslivet. Dessa krav föreslås bli
genomförda i svensk rätt genom en särskild lag, lagen om insyn i vissa finan-
siella förbindelser m.m.
Lagförslaget innebär ett tydliggörande av föreskrifter i direktivet som skall
säkerställa kommissionens insyn i de finansiella förbindelserna mellan å ena
sidan det allmänna (stat, kommun och landsting) och å andra sidan offentlig
företagsverksamhet. Detta gäller oavsett om företagsverksamheten bedrivs
inom en myndighet eller i ett bolag där myndigheten har ett dominerande
inflytande. Bestämmelserna innebär att det tydligt skall redovisas bl.a. vilka
offentliga medel som det allmänna har tillfört företagsverksamheten och hur
medlen har använts (öppen redovisning).
Lagförslaget innebär vidare att företag som bedriver å ena sidan ekono-
misk verksamhet med ett legalt monopol eller liknande särställning och å
andra sidan annan affärsverksamhet skall särredovisa intäkter och kostnader
för de båda områdena (separat redovisning). Dessa bestämmelser kan omfatta
både offentliga och privata företag. I fråga om offentlig företagsverksamhet
gäller reglerna oavsett om verksamheten bedrivs inom myndigheten eller i ett
bolag.
Från de nya bestämmelserna undantas, i enlighet med direktivet, företag
vars nettoomsättning understiger 40 miljoner euro och företag som tillhanda-
håller tjänster som inte påverkar handeln med andra EES-länder i nämnvärd
omfattning. Bestämmelserna om den separata redovisningen skall inte heller
gälla för verksamheter som omfattas av andra EG-relaterade bestämmelser
om separat redovisning, t.ex. reglerna i ellagen (1997:857) om separat redo-
visning av elnätsverksamhet.
Informationen från de öppna och separata redovisningarna skall på begäran
ges in till Konkurrensverket för att överlämnas till EG-kommissionen. Samma
regler om bevarande skall gälla för informationen som för annan räkenskaps-
information. För att kontrollera att redovisningskraven uppfylls föreslås att
det berörda organets revisor skall granska redovisningarna och utfärda ett
särskilt intyg över granskningen. Konkurrensverket föreslås få en tillsynsroll
och skall kunna genomdriva de nya redovisnings- och rapporteringskraven
genom ålägganden som kan förenas med vite.
Lagförslaget omfattar slutligen äldre föreskrifter i direktivet om årlig eko-
nomisk rapportering till kommissionen om större offentliga tillverkningsföre-
tag. I denna del har direktivet hittills fullgjorts genom rapportering av reger
ingen efter insamling av information i enskilda fall. Nu föreslås att rapporte-
ringen regleras i lag och att uppgiften läggs på Konkurrensverket. Lagstift-
ningen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2005.
Separat redovisning av konkurrensskyddad och annan affärsverk-
samhet
Regeringen föreslår (prop. s. 36) att företag som, å ena sidan, bedriver eko-
nomisk eller kommersiell verksamhet med exklusiva eller särskilda rättigheter
eller som får offentligt stöd för att tillhandahålla tjänster av allmänt ekono-
miskt intresse (konkurrensskyddad affärsverksamhet) och, å andra sidan,
bedriver annan affärsverksamhet skall upprätta en separat redovisning för de
båda delarna av företagets verksamhet. Begreppen exklusiva och särskilda
rättigheter definieras i lag på motsvarande sätt som i transparensdirektivet. I
fråga om begreppet tjänster av allmänt ekonomiskt intresse hänvisas som i
direktivet till EG-fördragets artikel 86.2.
Regeringen gör bedömningen att det inte bör införas någon definition i
lagstiftningen av det grundläggande begreppet företag, utan detta bör tolkas i
enlighet med gemenskapsrätten.
När det gäller undantag från kravet på en separat redovisning föreslår re-
geringen (prop. s. 47) att detta skall gälla för företag som tillhandahåller
tjänster som inte i nämnvärd omfattning kan påverka handeln med andra
EES-länder. Undantag skall vidare gälla om företagets nettoomsättning för
vart och ett av de senaste två räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro
eller, om företaget är ett kreditinstitut, balansomslutningen har understigit
800 miljoner euro. Ett undantag uppställs även för tjänster av allmänt ekono-
miskt intresse när stödet getts för en skälig tidsperiod enligt ett öppet, geno
blickbart och icke-diskriminerande förfarande. De nya lagreglerna skall inte
heller gälla för verksamheter som omfattas av särskilda EG-rättsligt grundade
bestämmelser om separat redovisning av motsvarande slag.
Den separata redovisningen skall upprättas för varje räkenskapsår, föreslår
regeringen (prop. s. 54). Den behöver inte ingå i den årsredovisning som
omfattar företaget.
I den separata redovisningen skall företagets intäkter och kostnader i den
konkurrensskyddade affärsverksamheten redovisas åtskilda från intäkter och
kostnader i annan affärsverksamhet. Detta skall göras på ett korrekt och kon-
sekvent sätt enligt sakligt motiverade redovisningsprinciper. Vidare skall
principerna och metoderna för fördelningen av intäkter och kostnader på de
olika verksamheterna anges på ett tydligt och fullständigt sätt. Den separata
redovisningen skall också innehålla en beskrivning av organisationen och
finansieringen av företagets olika verksamheter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om den separata redovisningens utformning och innehåll.
När det gäller underlaget för den separata redovisningen föreslår regering-
en (prop. s. 56) att företag som skall upprätta en sådan redovisning skall re-
dovisa händelser av ekonomisk art uppdelade på de olika verksamheter som
den separata redovisningen skall avse. Regeringen gör bedömningen att den
separata redovisningen inte behöver föras löpande under räkenskapsåret.
Öppen redovisning av offentliga finansiella förbindelser
Regeringen föreslår att lagbestämmelser införs som tydliggör transparensdi-
rektivets äldre krav på öppen redovisning (prop. s. 58). Bestämmelserna inne-
bär att offentliga företag skall redovisa sina finansiella förbindelser med
offentliga myndigheter så att det tydligt framgår vilka offentliga medel som
företaget fått direkt eller indirekt via andra offentliga företag eller finansi
institut samt hur medlen har använts. I bestämmelserna definieras offentliga
företag och anges vilka finansiella förbindelser som i synnerhet skall redovi-
sas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få med-
dela närmare föreskrifter om den öppna redovisningens utformning och inne-
håll.
Undantag från skyldigheten att ha en öppen redovisning föreslås (prop.
s. 63) gälla för följande kategorier:
- offentliga företag som tillhandahåller tjänster som inte kan påverka han-
deln med andra EES-länder i nämnvärd omfattning,
- offentliga företag vilkas nettoomsättning för vart och ett av de senaste
två räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro eller, om företaget är ett
kreditinstitut, vars balansomslutning understigit 800 miljoner euro,
- offentliga företag som är kreditinstitut när det gäller insättningar på nor-
mala affärsmässiga villkor.
Regeringen gör bedömningen att det inte behövs något särskilt undantag för
centralbanker.
Årlig rapportering om offentliga tillverkningsföretag
Regeringen föreslår (prop. s. 64) att lagbestämmelser skall införas om att
offentliga företag inom tillverkningsindustrin vilka har en nettoomsättning för
räkenskapsåret som överstiger 250 miljoner euro skall, utöver vad som följer
av tillämpliga redovisningsförfattningar, sända in bestyrkta kopior av årsre-
dovisningen och viss annan ekonomisk information till en myndighet. Samma
skyldighet åläggs holdingföretag som har offentliga företag inom tillverk-
ningsindustrin som dotterföretag, om sådana dotterföretags sammanlagda
nettoomsättning överstiger 250 miljoner euro. Definitionen av offentliga
företag inom tillverkningsindustrin som skall ligga till grund för rapportering
en tas in i lag.
Bevarande av information
Information som skall framgå av den öppna redovisningen respektive den
separata redovisningen skall bevaras på samma sätt och under samma tid (tio
år) som räkenskapsinformation enligt ordinarie redovisningsförfattningar,
föreslår regeringen (prop. s. 67). Informationen skall efter beslut i enskilda
fall få förstöras tidigast efter fem år.
Kontroll och sanktioner
När det gäller revision föreslår regeringen (prop. s. 68) att företagets reviso
skall granska huruvida en öppen redovisning och en separat redovisning har
fullgjorts på föreskrivet sätt. Granskningen skall dokumenteras i ett särskilt
intyg. Intyget skall lämnas till stämman och ledningen eller motsvarande
organ på samma sätt som revisionsberättelsen.
En statlig myndighet skall ha tillsyn över företagens efterlevnad av de nya
redovisnings-, revisions- och rapporteringskraven som införs i lag eller i
föreskrifter till lagen (prop. s. 71). För att myndigheten skall kunna överlämn
den information som kommissionen har rätt till enligt transparensdirektivet
och för att se till att företag följer lagens bestämmelser, får vitesålägganden
användas.
Regeringen föreslås få meddela föreskrifter om att information från en öp-
pen redovisning eller separat redovisning eller revisionsintyget från gransk-
ningen av dessa redovisningar mera regelbundet skall sändas in till en eller
flera myndigheter.
Övriga frågor
Konkurrensverket skall, enligt regeringens förslag (prop. s. 73), ha tillsyn
över företagens efterlevnad av de lagbestämmelser och myndighetsföreskrif-
ter som införs med anledning av transparensdirektivet.
De nya bestämmelserna tas i huvudsak in i en egen lag (prop. s. 76). Be-
stämmelser om att information från en öppen eller separat redovisning, såvitt
avser andra än statliga myndigheter, efter beslut i enskilda fall får förstöras
tidigast efter fem år införs genom kompletteringar i lagen om kommunal
redovisning och i bokföringslagen.
Regeringen anser att det inte finns skäl att nu införa bestämmelser om att
Konkurrensverket i enskilda fall skall få besluta om att en separat redovisning
skall upprättas för företag som till följd av undantagsbestämmelserna inte
omfattas av lagförslagets redovisningsregler (prop. s. 79)
De nya bestämmelserna föreslås (prop. s. 80), som tidigare nämnts, träda i
kraft den 1 augusti 2005. Bestämmelserna om den öppna redovisningen och
den separata redovisningen skall börja tillämpas vid inledningen av ett räken-
skapsår.
Konsekvenser
Konsekvenserna av lagförslagen redovisas i ett särskilt avsnitt i propositionen
(prop. s. 80). De föreslagna bestämmelserna om öppen redovisning har inte
tidigare framgått av lag men återspeglar vad som i praktiken kan anses ha
gällt. Förslaget i denna del kan därför inte bedömas få några beaktansvärda
ekonomiska konsekvenser för berörda offentliga företag eller det allmänna.
Bestämmelserna avseende separat redovisning är nya i förhållande till tidiga-
re, dock förekommer det att statliga myndigheter särredovisar uppdragsverk-
samhet i sin årsredovisning. Kommuner och landsting brukar ange affärsverk-
samheten särskilt i sin rapportering till Statistiska centralbyrån. Det är emel
lertid inte troligt att nuvarande ekonomiska rapportering tillgodoser transpa-
rensdirektivets krav på separat redovisning. Detta torde innebära att berörd
krets får ökade kostnader för redovisningen, vilka dock främst är av över-
gångsnatur. De eventuella merkostnader som kan uppkomma utgör en ofrån-
komlig följd av direktivet. Förslaget om att de särskilda redovisningarna skall
granskas av revisor kan medföra vissa ökade kostnader för berörda företag,
kommuner och landsting. Även dessa merkostnader är en nödvändig följd av
direktivet. Den särskilda rapporteringen för offentliga tillverkningsföretag
skall enligt förslaget göras av Konkurrensverket. Endast ett fåtal företag be-
rörs av denna rapportering, och dessa företag skulle ändå ha behövt anmodas
att årligen lämna in redovisningar. Lagförslaget i denna del bedöms inte få
några särskilda ekonomiska konsekvenser för berörda företag.
Förslaget får konsekvenser för Konkurrensverket i form av nya myndig-
hetsuppgifter. Verket skall utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen och de
ytterligare föreskrifter som kan komma att införas. Till detta kommer åtgärder
i samband med att de nya reglerna börjar att tillämpas, t.ex. rättsliga analyse
För de nya uppgifterna kan det behövas särskild redovisningskompetens.
Uppgiftsskyldigheten till kommissionen i enskilda fall skall fullgöras av
verket. Den särskilda årliga rapporteringen om offentliga tillverkningsföretag
bedöms angå ett fåtal företag och bör inte bli alltför resurskrävande. De nya
arbetsuppgifter som föreslås för Konkurrensverket bedöms kunna finansieras
inom befintliga ramar. Även domstolarna, i första hand Marknadsdomstolen
och Stockholms tingsrätt, kan beröras genom att frågor om de nya reglernas
tillämpning kan komma att prövas där. De föreslagna reglerna berör dock en
förhållandevis begränsad krets, och det bedöms att antalet ärenden för dom-
stolarna endast kan komma att öka marginellt.
Lagförslaget omfattar kommuner och landsting. Konkurrensverkets tillsyn
av reglernas efterlevnad avser verksamhet där verket redan har tillsyn enligt
konkurrenslagen. Lagförslaget påverkar således inte den kommunala självsty-
relsen.
De lagförslag som lämnas om redovisning och rapportering av information
har ett undantag för företag med en nettoomsättning som understiger 40 mil-
joner euro (ca 360 miljoner kronor). Förslagen får således inga konsekvenser
för små företag.
Motionerna
Motion med anledning av propositionen
I motion 2004/05:N22 (kd) begärs dels att den föreslagna öppna redovisning-
en av finansiella förbindelser, dels den föreslagna separata redovisningen av
olika verksamheter även skall omfatta företag som tillhandahåller tjänster
som inte i nämnvärd omfattning kan påverka handeln med andra EES-länder
och företag med en nettoomsättning som har understigit 40 miljoner euro men
inte 100 000 euro. Vidare föreslås att den separata redovisningen skall tas in
årsredovisningen eller motsvarande.
Regeringens förslag till genomförande av transparensdirektivet ökar endast
öppenheten kring ett fåtal myndigheter och ett fåtal statliga och kommunala
bolag, anför motionärerna. De framhåller att de flesta av de kommunala bolag
som för närvarande, ofta på ojämlika villkor, konkurrerar med privat verk-
samhet med regeringens förslag även i fortsättningen skulle undgå genomlys-
ning.
Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) fanns det 1 416 kommunägda och
110 landstingsägda företag år 2003. De kommunägda företagen omsatte
129 miljarder kronor, medan de landstingsägda företagens omsättning var
34 miljarder kronor. Tillsammans sysselsatte bolagen 64 473 personer år
2003. Många av de kommunala bolagen är små företag med relativt låg om-
sättning som ofta konkurrerar med lokala företagare inom områden som ho-
tell- och restaurangverksamhet, motion och friskvård, konsultverksamhet
avseende företags organisation, lokal- och bostadsuthyrning, godshantering
etc., säger motionärerna. De refererar till en undersökning som Svenskt När-
ingsliv har genomfört, med hjälp av opinionsinstitutet Temo, avseende hur
företagare ser på situationen för sig och sitt företag. Enligt denna undersök-
ning ansåg 26 % av företagarna att situationen vad gäller osund konkurrens
från kommunens egna verksamheter gentemot de privata företagen var dålig
eller inte helt godtagbar. Motionärerna hänvisar vidare till en rapport av Kon-
kurrensverket, Myndigheter och marknader (2004:4), som presenterades i
oktober 2004 och i vilken redovisades intervjuer som institutet Pilen Affärs-
utveckling, på verkets uppdrag, hade gjort med 1 000 företagsledare i privata
företag med minst en anställd inom någon av verksamheterna skogsvård,
turism, städning, konsultverksamhet avseende samhällsplanering, uppdrags-
utbildning, åldringsvård, tandvård, gymverksamhet, bredbandstjänster samt
åkeriverksamhet. Enligt rapporten ansåg två tredjedelar av de intervjuade att
det förekom konkurrens från offentliga aktörer - i första hand av berörd
kommun. 77 % av företagarna upplevde att konkurrensen är ett problem, en
tredjedel ansåg att problemet är ökande medan hälften ansåg att det var oför-
ändrat jämfört med tidigare, och två tredjedelar av företagarna svarade att
konkurrensen inte sker på lika villkor.
De klagomål som inkommit till Konkurrensverket visar att det vanligaste
problemet en privat företagare möter i konkurrensen med kommunala företag
är korssubventionering och därtill kopplad underprissättning. Snedvriden
konkurrens leder till förluster för samhället. De som köper varor och tjänster
kan få betala mer än vad som är nödvändigt. Privata företag som producerar
varor och tjänster tappar marknadsandelar till mindre effektiva konkurrenter.
Lokala näringsidkare tvingas i konkurs när kommunen subventionerar de
egna bolagens verksamhet. För närvarande är det i princip omöjligt för en
lokal näringsidkare att påvisa att det förekommer korssubventionering eller
andra former av kommunala subventioner inom kommunens verksamheter.
Även om det inte är ett krav från EU bör Sverige låta även kommunala bo-
lag omfattas av den nya lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser, anför
motionärerna. De menar att den ökade transparens som detta leder till kom-
mer att underlätta konkurrens och därmed också främja välfärden och det
lokala näringslivet. För att skapa bättre förutsättningar för konkurrens på lik
villkor ansåg Konkurrensverket i den tidigare nämnda rapporten att transpa-
rensdirektivets krav borde kompletteras med en nationellt anpassad utform-
ning beträffande vilka som skall omfattas av kraven på separat redovisning,
erinrar motionärerna om. De anser att kriterierna för vilka som skall omfattas
av kraven på öppen redovisning och kraven på separat redovisning skall vara
så likartade som möjligt. För att en så stor del som möjligt av de kommunala
verksamheter som konkurrerar med de lokala småföretagarna skall omfattas
av reglerna bör undantaget för företag som tillhandahåller tjänster som inte i
nämnvärd omfattning kan påverka handeln med andra EES-länder inte tilläm-
pas i Sverige, föreslår motionärerna. Av samma anledning föreslås att det
undantag som innebär att företag med en nettoomsättning som för vart och ett
av de två senaste räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro inte omfat-
tas av reglerna inte heller skall tillämpas i Sverige. I stället bör endast för
med en nettoomsättning som för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren
har understigit 100 000 euro undantas från skyldigheten att lämna öppen eller
separat redovisning, anför motionärerna. De framhåller att huvuddelen av de
kommunala bolag som har någon anställd därigenom kommer att omfattas av
de nya reglerna om transparens. För att ytterligare öka transparensen i de
ekonomiska förbindelserna mellan stat, kommun eller landsting å ena sidan
och offentliga företag å den andra, anser motionärerna att de som är skyldiga
att upprätta en separat redovisning skall inta denna i årsredovisning eller
liknande och att en bestämmelse om detta bör införas i den nya lagen (4 §).
Motioner från allmänna motionstiden
Olika aspekter på konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor
tas upp i tio motioner från den allmänna motionstiden.
I motion 2004/05:N305 (m) begärs tillkännagivanden om att öka etable-
ringsfriheten och att uppmuntra privatiseringar och konkurrensutsättning
inom den offentliga sektorn samt om att stärka konkurrensövervakningen.
Stat, landsting och kommuner bör koncentrera sig på sådana verksamheter där
offentliga insatser kan förväntas vara överlägsna enskilda och kooperativa
initiativ, anför motionärerna. De säger att kommunerna många gånger bedri-
ver verksamhet som kan och bör skötas av privata aktörer. Många små företag
har kommuner, landsting och myndigheter som sina kunder, påpekar motio-
närerna vidare. De menar att det finns anledning att se över lagen om offentlig
upphandling men även konkurrenslagen, lagen om otillbörligt upphandlings-
beteende och kommunallagen för att förverkliga de principer om affärsmäs-
sighet, konkurrens och icke-diskriminering som skall gälla för offentlig upp-
handling. I vissa fall är också ansvarsfördelningen oklar, påstår motionärerna.
De inblandade myndigheterna är Nämnden för offentlig upphandling, Kon-
kurrensverket, Kammarkollegium och Kommerskollegium. Motionärerna vill
se över denna splittrade myndighetsbild och anser att nämnden bör slås sam-
man med Konkurrensverket, vilket tydligare skulle visa att upphandlingslagen
i första hand är en konkurrenslagstiftning.
Två tillkännagivanden föreslås i motion 2004/05:N397 (m) - om stopplag-
stiftning och om Konkurrensverket. Utvecklingen inom vården vad gäller fler
huvudmän och mångfald går i fel riktning, och tankar om att på olika sätt
förbjuda landsting att lägga ut vård till företag är oroande, anför motionärer-
na. De anser att politiken måste bejaka att utförarna av den gemensamt finan-
sierade vården kan variera och att hinder och förbud som riktar sig mot vård-
och utbildningssektorerna är lika förödande som om motsvarande skulle gälla
handel eller industri. De traditionella monopolen inom vård, skola och om-
sorg måste brytas upp och ersättas med mångfald, konkurrens och öppenhet
för alternativa lösningar, föreslår motionärerna. De menar att de nuvarande
hindren för okonventionella lösningar och bristen på flexibilitet behöver
uppmärksammas i ett glesbygdsperspektiv. Företagsamhet är inte enbart en
fråga för entreprenörer eller företag, utan alla kommuner ägnar sig också åt
verksamheter inom den konkurrensutsatta verksamheten, säger motionärerna.
De påstår att kommunen eller kommunen närstående företag inte sällan lägger
anbud på sådan verksamhet i kommunen där det redan finns aktörer. För att
misstanke inte skall uppstå om att kommuner konkurrerar inom sektorer där
näringslivet väl klarar av uppgiften måste Konkurrensverkets ställning stär-
kas, anför motionärerna. De anser att reglerna för vad som är tillåtet och inte
tillåtet inom den kommunala verksamheten måste preciseras.
Följande tre tillkännagivanden begärs i motion 2004/05:N249 (fp): om att
införa åtgärder för att reda ut konkurrenssituationen mellan privata och of-
fentliga utförare; om åtgärder för att underlätta tillträde till olika marknade
om att ta bort selektiva företagsstöd och snedvridande kommunala stöd till
företag. Kraftfulla åtgärder måste vidtas från regeringens sida för att driva p
avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner
och landsting, anför motionärerna. De anser att riksdagen hos regeringen bör
begära förslag om ändringar i de lagar som styr den obligatoriska kommunala
verksamheten vad gäller sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten av
konkurrerande alternativ till det rådande monopolet i det allmännas regi.
Detta skulle skapa möjligheter för en mängd småföretagare att utveckla och
expandera egna verksamheter inom tjänstesektorn. Konkurrensbegränsande
förfaranden från olika kommunala aktörers sida måste påtalas och åtgärdas,
säger motionärerna och menar att regeringen har intagit en alltför avvaktande
hållning. Inrättandet av Konkurrensrådet har inte räckt. Regeringens hantering
av frågan om införande av en konfliktlösningsregel i konkurrenslagen är ett
tydligt exempel på den avvaktande attityd som har kännetecknat regeringens
agerande i denna fråga, anför motionärerna. De noterar att trots förslag från
Konkurrensrådet i december 2000 och i en departementspromemoria från
Näringsdepartementet år 2001 har regeringen ännu inte lagt fram något för-
slag för riksdagen. Regeringen måste omedelbart vidta åtgärder för att reda
upp konkurrenssituationen mellan offentlig och privat sektor, anser motionä-
rerna. De hänvisar vidare till att Konkurrensverket i en rapport, Vårda och
skapa konkurrens (2002:2), liksom i andra rapporter, har föreslagit en rad
åtgärder som motionärerna anser omedelbart bör genomföras. Det rör sig om
följande: Inför särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att ingripa
mot andra slag av konkurrenssnedvridande förfaranden än de som omfattas av
konkurrenslagen; avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt myndig-
hetsuppgifter från konkurrensutsatt verksamhet; ändra kommunallagen så att
företag ges bättre möjligheter att få prövat i domstol om det är förenligt med
lagen att kommunala aktörer börjar driva näringsverksamhet på konkurrens-
marknader; ge den myndighet som har tillsynen över den offentliga upphand-
lingen rätt att föra talan om en marknadsskadeavgift om en upphandlande
enhet brutit mot lagen om offentlig upphandling; integrera tillsynen av den
offentliga upphandlingen med övriga myndighetsuppgifter på konkurrensom-
rådet; ersätt successivt nuvarande form av inköpssamordning eller ramavtal
och ej preciserade inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter emel-
lan om inköp utifrån förutbestämda volymer; klargör att kommunernas och
landstingens inköp från egna företag omfattas av upphandlingsreglerna;
komplettera upphandlingsreglerna för att komma till rätta med avbrutna an-
budstävlingar; inför bestämmelser om att myndigheterna skall beakta effek-
terna på konkurrensen vid stödgivning och att företagen skall få bättre möj-
ligheter att få lagligheten av ett kommunalt stöd prövat. Avgörande för en
fungerande konkurrens är fritt tillträde till marknaderna, och flera av de of-
fentliga regleringar som införts för att upprätthålla konkurrens skulle inte
behövas om fritt tillträde till marknaden rådde, anför motionärerna vidare. De
anser att det är fritt tillträde - i kombination med den tekniska och ekonomis-
ka utvecklingen - som utgör det främsta botemedlet mot tendenser till kon-
kurrensbegränsningar och monopol. Etableringshinder för småföretagare
måste avvecklas, monopol på en rad områden måste brytas upp, de selektiva
företagsstöden måste tas bort då de skapar snedvridande konkurrens och
ersättas med generella stöd, och kommunala stöd som snedvrider konkurren-
sen mellan företag måste upphöra, föreslår motionärerna avslutningsvis.
I motion 2004/05:N391 (fp) begärs tillkännagivanden om vikten av att en
ökad andel av den offentliga sektorns verksamhet läggs ut på entreprenad och
om att Konkurrensverket bör granska välfärdssektorn. En större del av såväl
kommunernas som landstingens verksamhet måste läggas ut på entreprenad,
vilket skulle öppna marknader för inte minst kvinnors nyföretagande inom
välfärdssektorn, anför motionären. Han anser att vård, skola och omsorg
naturligtvis skall vara offentligt finansierade via skattsedeln och ges till mä
niskor utifrån deras behov, men denna princip innebär inte att all verksamhet
också måste utföras i offentlig regi. Konkurrensverket har under senare år i
särskilda räder slagit till mot bl.a. bensinbolag som har försökt begränsa kon-
kurrensen, konstaterar motionären och undrar varför inte verket också kan
göra tillslag mot t.ex. de landsting som har en andel av marknaden som över-
stiger 95 % och som därigenom försätter privata företagare i en omöjlig kon-
kurrenssituation.
I motion 2004/05:N401 (fp), med rubriken Västra Götalands och Sveriges
tillväxt, föreslås ett tillkännagivande om etableringsfrihet inom vård och
utbildning för att kunna ge Västra Götalandsregionen en ny stark tillväxtsek-
tor med goda exportmöjligheter. I Västra Götaland, precis som i Sverige i
övrigt, är kvinnor mer utbildade än män och många återfinns inom vård-,
omsorgs- och utbildningssektorerna, påpekar motionärerna. De påstår att
många av dessa kvinnor gärna skulle vilja starta företag inom de områden de
behärskar. Därigenom skulle andra som arbetar inom offentlig sektor få till-
gång till fler arbetsgivare. Ökad konkurrens bidrar till ökade löner, säger
motionärerna och menar att det är dags att bryta det offentliga monopolet och
tillåta etableringsfrihet inom vård och utbildning.
Ett tillkännagivande om kommunernas roll i näringspolitiken begärs i mo-
tion 2004/05:N393 (kd). Kommuner och myndigheter bedriver i ökad ut-
sträckning näringsverksamhet på konkurrensmarknader, t.ex. i form av tvätte-
ritjänster, fastighetsskötsel, gym, städning och catering, säger motionärerna.
De anser att kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på marknader där
privata företag konkurrerar, eller skulle kunna konkurrera, och där inte social
eller hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt ägande. Många småfö-
retag har problem med att offentligt stöd i olika former ges till deras konkur-
renter, uppger motionärerna och hänvisar till att Konkurrensverket har kart-
lagt problemet och funnit en rad exempel på kommuner som verkar konkur-
renssnedvridande. Det handlar om kommuner som gett penningbidrag, till-
handahållit gratis eller subventionerad arbetskraft, nedsatta lokalhyror, m.m.
Sådana stöd är inte tillåtna enligt kommunallagen, men förekommer ändå,
hävdar motionärerna. Det är främst små företag som råkar illa ut och det är
mycket svårt att överklaga ett kommunalt beslut som innebär stöd till en
konkurrent, säger motionärerna. De anser att den offentliga sektorn måste
reformeras och att stat, landsting och kommuner bör koncentrera sig på såda-
na verksamheter där offentliga insatser kan förväntas vara överlägsna enskil-
da och kooperativa initiativ bedrivna i små, decentraliserade företag. En del
av den kommunala verksamheten kan med fördel skötas på entreprenad, och
politikerna måste i högre grad än hittills renodla sin roll som konsumentföre-
trädare och inte samtidigt ta på sig dubbelrollen som producentföreträdare,
anför motionärerna.
Två tillkännagivanden begärs i motion 2004/05:N400 (kd) - om rättvis
konkurrens mellan offentlig och privat sektor och om avveckling av sned-
vridande företagsstöd. Motiveringen bakom yrkandena är likartad den i nyss-
nämnda motion 2004/05:N393 (kd). Dessutom anser motionärerna att Kon-
kurrensverket bör ges ett vidgat uppdrag att övervaka också kommunallagens
efterlevnad. Om det framkommer att en kommun brutit mot lagen avseende
otillbörlig näringsverksamhet bör en marknadsstörningsavgift kunna dömas
ut, anför motionärerna.
Ett tillkännagivande om konkurrenssnedvridande kommunal verksamhet
begärs i motion 2004/05:N412 (kd). En kommun skall inte engagera sig i
sådana aktiviteter som privata företag kan sköta lika bra, menar motionärerna.
De anser att det kommunala engagemanget på turismens område skapar svå-
righeter såväl för etablerade företag som för företag som vill komma in på
marknaden. Det är fel om den kommunala turistverksamhetens uppbyggnad
finansieras med skattemedel och den fortsatta driften sker med kommunala
driftsbidrag, vilket ger en annan kostnadsbild än för de privata aktörerna,
anför motionärerna. De påpekar att om en kommun ger bidrag eller fördelak-
tiga lån till en av företagarna på orten eller ett kommunägt bolag förfogar
över resurser som inte konkurrerande aktörer får utnyttja på samma villkor,
snedvrids konkurrensen. Inga sysselsättningsaspekter kan berättiga ett sådant
beteende, anser motionärerna.
I motion 2004/05:N402 (c) föreslås tre tillkännagivanden - om att ökat
privat företagande i offentlig sektor leder till en mer integrerad arbetsmarkna
med bättre villkor för dem som verkar där, om behovet av privat produktion
av välfärdstjänster samt vinsterna av att fler kvinnor driver företag och om at
vårdföretagande skall tillåtas vara lönsamt för att entreprenörskapet i offentl
sektor skall stimuleras. I motionen presenteras Centerpartiets syn på hur man
vill reformera villkoren på arbetsmarknaden genom att öppna den offentliga
sektorn för privat företagande. Motionärerna tror att det leder till en bättre
integrerad arbetsmarknad med bättre villkor för dem som verkar där. Reger-
ingen försvårar för välfärdsentreprenörerna och därmed för alla som vill starta
eget inom offentlig sektor, menar motionärerna. De anser att det är ett dubbel-
fel att både försämra kvinnors utvecklingsmöjligheter som företagare och
hindra en bättre mångfald och kvalitet i vården. Internationellt sett har Sveri
ge både låga nivåer av entreprenörskap och få företagare, vilket enligt mo-
tionärerna är ett resultat av Socialdemokraternas småföretagarfientliga
politik. Det finns tre gånger fler manliga företagare än kvinnliga, konstate-
rar motionärerna. De anser att fler kvinnor borde ges möjlighet att starta
och driva företag av skälet att kvinnors företag bidrar till välfärden och ökar
Sveriges konkurrenskraft. De facto återfinns de allra flesta kvinnor för närva-
rande i offentlig sektor. Genom att öppna upp offentlig sektor kan det skapas
incitament till lönehöjningar och ökad effektivitet samtidigt som kvaliteten på
välfärdstjänsterna höjs, anför motionärerna. De hänvisar till beräkningar
utförda av Svenskt Näringsliv och Konkurrensverket som visar att det inom
den offentliga sektorn finns en potential för konkurrensutsättning värd om-
kring 300 miljarder kronor (Erixon, O., Konkurrensutsätt den offentliga sek-
torn, Svenskt Näringsliv 2004). Eftersom många företagare blir aktiva inom
den bransch de tidigare verkat i är den offentliga sektorns anställda att betra
ta som en grupp intressanta potentiella företagare, anser motionärerna. De
redovisar, med hänvisning till en rapport (Dahlman, C., Kvinnors företagan-
de, Svenskt Näringsliv 2004), att hälften av Sveriges kvinnor arbetar inom
offentlig sektor, medan endast 9 % av nuvarande kvinnliga företagare har en
yrkesbakgrund i offentlig sektor. Svårigheterna som möter entreprenörer
inom välfärdssektorn är välkända, påpekar motionärerna och menar att vård-
företag lever under osäkra förhållanden och tar större risker än andra företa-
gare, t.ex. vad gäller förutsättningarna för att utveckla ett företag långsikti
I motion 2004/05:N308 (m, fp, kd, c), med rubriken Jönköpings län och
tillväxtskapande åtgärder, begärs ett tillkännagivande om behovet av konkur-
rensutsättning av offentligt utförd produktion. Utrymmet för konkurrensut-
sättning av offentlig sektors produktion i Jönköpings län är stort, påstår mo-
tionärerna men konstaterar att trots många entreprenörer drivs nästan all
produktion av offentliga tjänster i offentlig regi. I många fall beror detta på
lagstiftning som hindrar alternativ. Kommuner och landsting har ansvaret
gentemot brukaren och skattebetalarna, vilket betyder att kommun- och lands-
tingsföreträdarna i första hand bör inrikta sig på att genom ett professionellt
upphandlings- och inköpsförfarande säkerställa att tjänsten erhålls till bästa
kvalitet och pris, menar motionärerna och anser att följande fördelar därmed
skulle uppnås: Priserna blir lägre och kvaliteten blir högre, leveranskapacite-
ten följer behovsförändringarna bättre, beslutsorganisationen plattas ut, kund-
och leverantörsrollerna blir tydligare, upphandlingskompetensen ökar samt
valfriheten ökar.
Vissa kompletterande uppgifter
Uppgifter rörande förslagen i motion 2004/05:N22 (kd)
I motion 2004/05:N22 (kd) förordas, som tidigare redovisats, bl.a. att de
undantag som föreslås i propositionen avseende öppen och separat redovis-
ning skall vara mer restriktiva. Redovisningsskyldighet föreslås i motionen
omfatta även företag som tillhandahåller tjänster som inte i nämnvärd omfatt-
ning kan påverka handeln med andra EES-länder och även företag med en
nettoomsättning som för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren har
understigit 40 miljoner euro men inte 100 000 euro.
I propositionen behandlas frågan om huruvida transparensdirektivets un-
dantagsmöjligheter skall utnyttjas i ett särskilt avsnitt (s. 51). Där sägs att
transparensdirektivet anses utgöra ett s.k. minimidirektiv, vilket innebär att
direktivet kan tillämpas i fler fall än vad föreskrifterna kräver. Det är såled
möjligt att helt eller delvis avstå från att införa undantagen. En sådan genere
utvidgning bör dock, enligt regeringen, göras endast om det kan konstateras
att informationen har betydelse för svenska intressen, i första hand tillämp-
ningen av svenska regler av konkurrensrättsligt slag. Den information som
skall framgå av den separata redovisningen skulle åtminstone i vissa fall
kunna ha betydelse för tillämpningen av 19 § konkurrenslagen om missbruk
av dominerande ställning.
En redovisningsmässig uppdelning av konkurrensskyddad affärsverksam-
het och annan affärsverksamhet skulle även kunna vara av betydelse för till-
lämpningen av bestämmelser som i ett annat sammanhang föreslagits bli
införda i konkurrenslagen, sägs det i propositionen. Förslaget syftar till att
förhindra vissa slag av konkurrenshämmande förfaranden när det offentliga
bedriver affärsverksamhet genom införande av en s.k. konfliktlösningsregel i
konkurrenslagen (se vidare i det följande). Detta förslag bereds för närvaran-
de i Regeringskansliet.
Allmänheten kan naturligtvis ha ett intresse av att veta om t.ex. vinster i
monopolverksamhet i själva verket använts för att subventionera produkter
eller tjänster i annan affärsverksamhet, sägs det vidare i propositionen. När
det gäller statliga myndigheter under regeringen, affärsverk och statliga bolag
kan regeringen genom individuella lösningar se till att fler företag än vad
direktivet kräver upprättar separata redovisningar och att upprättade redovis-
ningar offentliggörs som en bilaga till årsredovisningen eller som en särskild
rapport. När det gäller affärsverksamheter inom kommuner och landsting kan
det också på frivillig väg ordnas så att en separat redovisning av konkurrens-
skyddad affärsverksamhet och annan affärsverksamhet görs i fler fall än vad
direktivet kräver samt offentliggörs inom ramen för kommungemensamt
samarbete. För närvarande redovisar kommuner och landsting liknande slag
av ekonomiska uppgifter för olika delar av sin verksamhet - en information
som rapporteras till SCB.
Regeringen anför att det på det beredningsunderlag som föreligger är
mycket svårt att överblicka vad det skulle innebära, bl.a. i administrativ bör-
da, för berörda aktörer och för tillsynsorganen om direktivet genomfördes i
Sverige utan användning av undantagsmöjligheterna. Detta gäller framför allt
beträffande det s.k. storleksundantaget och särskilt, vilket enligt regeringens
mening får anses lämpligast, om samma regler skall gälla avseende öppen
respektive separat redovisning. En särskild fråga i detta sammanhang är om
samhandelsundantaget kan förväntas få någon självständig betydelse vid
sidan av storleksundantaget. När det gäller det förstnämnda undantaget gör
regeringen bedömningen att det inte kan uteslutas att omständigheterna i det
enskilda fallet kan vara sådana att detta undantag får relevans även om det
aktuella företagets omsättning överstiger 40 miljoner euro.
Regeringen säger avslutningsvis att frågan om ett utvidgat tillämpnings-
område kan övervägas på nytt när erfarenheter vunnits av den praktiska till-
lämpningen.
När det gäller yrkandet (5) i motion 2004/05:N22 (kd) om att 4 § i den fö-
reslagna lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser skall innehålla ett
stadgande att den separata redovisningen skall tas in i årsredovisningen eller
motsvarande kan noteras att denna fråga behandlas i propositionen i avsnittet
om revision (s. 68). Där sägs bl.a. att några remissinstanser har föreslagit at
den öppna och separata redovisningen skall tas in i företagets årsredovisning
eller motsvarande så att informationen blir offentlig. Regeringen noterar att
transparensdirektivet tar till utgångspunkt att redovisningarna bör vara sekre-
tessbelagda, eftersom de berörda företagen är verksamma på konkurrens-
marknader. En ökad transparens kan leda till ett ökat konkurrenstryck. Bero-
ende bl.a. på vilken information det är fråga om kan emellertid även det mot-
satta vara fallet. Det saknas beredningsunderlag för att bedöma vad det skulle
innebära för berörda företags konkurrenssituation om informationen i en
öppen eller separat redovisning togs in i årsredovisningen. Vidare menar
regeringen att denna fråga har tydliga beröringspunkter med de förslag som
Offentlighets- och sekretesskommittén lämnat i sitt slutbetänkande Insyn och
sekretess - i statliga företag - i internationellt samarbete (SOU 2004:75). Den
fortsatta beredningen av de förslagen bör inte föregripas. Med hänvisning till
det anförda anser regeringen att det inte nu bör införas regler av det aktuella
slaget.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen avslog våren 2004 motionsyrkanden som tog upp olika aspekter av
konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor (bet. 2003/04:
NU13). Sammantaget ansåg utskottet att regeringens arbete på området styrs
av en klar vilja att uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet mellan of-
fentlig och privat verksamhet. Utskottet förutsatte att arbetet ges hög priorit
och att regeringen återkommer till riksdagen i frågan. I en reservation (m, fp,
kd, c) efterlystes åtgärder från regeringens sida senast under riksmötet
2004/05 för att reda upp konkurrenssituationen mellan offentlig och privat
sektor.
Olika lagar reglerar de offentliga aktörernas agerande när det offentliga
uppträder som antingen köpare eller säljare - främst lagen (1992:1558) om
offentlig upphandling, lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt bete-
ende avseende offentlig upphandling, kommunallagen (1991:900) och kon-
kurrenslagen (1993:20). Ansvaret för dessa lagar ligger på tre olika utskott,
nämligen finans-, konstitutions- och näringsutskotten.
Konfliktlösningsregel m.m.
Regeringen tillsatte år 1997 ett råd för konkurrens på lika villkor mellan
offentlig och privat sektor (Konkurrensrådet). Rådet, som bestod av represen-
tanter från såväl offentlig som privat sektor, hade två huvudsakliga uppgifter.
Den första innebar att rådet skulle belysa enskilda fall och försöka undanröja
konkurrenskonflikter genom dialog och kontakter mellan berörda parter.
Rådets andra uppgift var att försöka åstadkomma en samsyn mellan företräda-
re för offentlig och privat sektor om hur de långsiktiga spelreglerna på områ-
det bäst skall formuleras. Konkurrensrådet redovisade sina samlade erfaren-
heter och de resultat som uppnåtts i betänkandet Konkurrens på lika villkor
mellan offentlig och privat sektor (SOU 2000:117). De problem som rådet
redovisade uppstår främst när privata och offentliga aktörer möts på samma
marknad, dvs. när det allmänna bedriver säljverksamhet som är konkurrensut-
satt. Enligt rådet har verksamheter där privata och offentliga aktörer konkur-
rerar med varandra ökat påtagligt under senare tid. Rådet ansåg att problemen
kan lösas antingen genom att den offentliga sektorn drar sig tillbaka eller
genom att konkurrensförutsättningarna görs så lika som möjligt. I fråga om
lagreglering anfördes att parterna i rådet i grunden hade olika uppfattning om
behovet av lagändringar. Det bedömdes därför inte vara möjligt att finna
lösningar som fullt ut tillgodoser alla krav och önskemål som framförts. Rådet
enades dock om att i betänkandet presentera ett sätt att åstadkomma mer
konkurrensneutrala villkor, nämligen att i konkurrenslagen införa en bestäm-
melse som tar sikte på att korrigera konkurrenssnedvridande beteenden från
offentliga aktörer. Rådets rekommendation var en missbruksbestämmelse där
de offentliga aktörerna i händelse av lagöverträdelse inte drabbas av ekono-
miska sanktioner för redan inträffat agerande, utan enbart vitesbelopp om den
berörda aktören inte rättar sig efter ett beslut. Rådet ansåg att möjligheten f
en enskild att föra en skadeståndstalan i sådana sammanhang bör utredas.
Enligt rådet kan vidare många av de identifierade konkurrensproblemen lösas
på lokal nivå.
Rådet hade ursprungligen en begränsad verksamhetstid på tre år, t.o.m. år
2000, men fick förlängning i olika omgångar. Vid årsskiftet 2003/04 upphör-
de rådets verksamhet. Konkurrensverket fick inför Konkurrensrådets upphö-
rande, i sitt regleringsbrev för år 2004, i uppdrag att i avvaktan på eventuell
nya lagregler särskilt följa de frågor som rör konkurrens på lika villkor mella
privat och offentlig verksamhet som beretts inom ramen för Konkurrensrådets
verksamhet fram till den 31 december 2003. I detta ligger bl.a. att verket skal
följa utvecklingen på marknaden samt uppmärksamma eventuella nya kon-
kurrenskonflikter i ljuset av det befintliga konkurrensrättsliga regelverket.
Med utgångspunkt i Konkurrensrådets betänkande har en departements-
promemoria utarbetats, Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat
sektor (Ds 2001:17). I promemorian har lämnats förslag om att en s.k. kon-
fliktlösningsregel skall införas i konkurrenslagen. Enligt förslaget skall för-
bud i enskilda fall kunna meddelas mot offentlig konkurrenshämmande verk-
samhet som bedöms vara skadlig från allmän synpunkt. Sådana förbud skall
meddelas av Marknadsdomstolen, på talan av Konkurrensverket, och föreslås
kunna förenas med vite. Promemorian innehöll även förslag om att Konkur-
rensrådet skulle knytas till Konkurrensverket. Vidare föreslogs att Marknads-
domstolen skall förstärkas med en expert som har särskilda insikter i den
berörda offentliga verksamheten. Såväl betänkandet som departementspro-
memorian har remissbehandlats.
Regeringen uttalade våren 2002 i proposition 2001/02:167 om ändringar i
konkurrenslagen för effektivare kartellbekämpning, m.m. att en lagreglering
av konkurrensproblem mellan offentlig och privat näringsverksamhet, som
ytterst innebär prövning i domstol, bör grundas på bredast möjliga uppslut-
ning från berörda aktörer. Regeringen redovisade att beredningen av lagför-
slaget skulle fortsätta, med inriktningen att ett förslag till lagregel som har
uppslutning från både offentlig och privat sektor skulle kunna presenteras före
utgången av år 2002. Våren 2003 noterade utskottet i betänkande 2002/03:
NU10 om vissa konkurrenspolitiska frågor att enligt uppgift från Näringsde-
partementet pågick beredningsarbetet, då med inriktning på att ett förslag till
lagregel skulle kunna presenteras i en lagrådsremiss under våren 2003. Våren
2004, då frågan behandlades på nytt, noterade utskottet åter - i betänkande
2003/04:NU13 - att frågan bereddes inom Regeringskansliet.
I den nu aktuella propositionen sägs (s. 52) beträffande den tidigare nämn-
da departementspromemorian att förslaget om en konfliktlösningsregel för
närvarande bereds i Regeringskansliet.
Näringsminister Thomas Östros besvarade i februari 2005 en fråga (fr.
2004/05:845) av Liselott Hagberg (fp) om vilka åtgärder han avser att vidta
för att motverka att kommuner bedriver näringsverksamhet som på ett osunt
sätt konkurrerar med det privata näringslivet. I sitt svar noterade näringsmi-
nistern att kommuner enligt kommunallagen och andra lagar har rätt att under
vissa förutsättningar bedriva näringsverksamhet. Det kan vara för att syssel-
sätta handikappade eller för att sysselsätta arbetslösa ungdomar. Det kan
också vara frågan om åtgärder på turistområdet. Han sade sig vara medveten
om att det föreligger olika problem då offentliga aktörer bedriver konkurrens-
utsatt verksamhet och att problemen förefaller vara särskilt kännbara för
småföretagare som bedriver verksamhet inom de sektorer där offentliga aktö-
rer också agerar.
Enligt näringsministerns mening är det viktigt att offentliga aktörer aktivt
arbetar för att minska konfliktytorna i förhållande till privata aktörer genom
att göra konsekvensanalyser innan de startar näringsverksamhet. Sådan verk-
samhet bör bedrivas så att konkurrensen inte snedvrids för små och nystartade
företag i den privata sektorn. Gränsen för vad som kan uppfattas som mark-
nadsstörande är ibland svår att dra och kan även variera över tid. Det är givet
vis viktigt med en balans på marknaden som möjliggör för näringslivet att
verka och utvecklas på ett sunt sätt, sade näringsministern. Om det finns
kommuner som gör sig skyldiga till överträdelser av de ramar för verksamhe-
ten som följer av kommunallagen eller av andra för kommunen kompetens-
vidgande lagar är detta naturligtvis inte försvarligt. Näringsministern tycker
det är angeläget att det arbetas vidare på flera olika sätt i denna fråga. Han
kommer under år 2005 att ha möten med ett stort antal kommuner om hur
dessa kan bidra till ett gott näringslivsklimat och en enklare vardag för föret
gen och kommer då att beröra vikten av en kommunal prioritering av och
strategi för dessa frågor.
Konkurrensverkets utredningar
Regeringen beslöt i februari 2004 att ge Konkurrensverket i uppdrag att, med
utgångspunkt i de erfarenheter som gjorts i Konkurrensrådets arbete med
frågor angående konkurrens på lika villkor mellan privat och offentlig sektor,
analysera och föreslå åtgärder som kan behövas för att ytterligare förbättra
marknadens funktionssätt beträffande konkurrensen mellan privata och of-
fentliga aktörer. Konkurrensverket skulle inom ramen för uppdraget sprida
information om goda exempel på en fungerande konkurrens och om hur kon-
kurrenssnedvridande förfaranden kan undvikas. Uppdraget redovisades i
oktober 2004 i rapporten Myndigheter och marknader - tydligare gräns mel-
lan offentligt och privat (2004:4).
I rapportens sammanfattning sägs att konfliktytorna mellan offentliga och
privata aktörer är betydande. Den statistik som finns tillgänglig visar att of-
fentliga aktörers näringsverksamhet är av stor omfattning och att den spänner
över en stor mängd branscher. Av de statliga myndigheterna är det ca 95 %
som säljer varor eller tjänster till köpare utanför statsförvaltningen. Samman-
taget säljer staten och kommunerna varor och tjänster för ca 170 miljarder
kronor per år.
En intervjuundersökning som Konkurrensverket har genomfört bland pri-
vata företag i vissa utvalda branscher visar att 34 % anser att de möter kon-
kurrens från offentliga aktörer i stor eller mycket stor omfattning. Av dessa
ansåg 40 % att konkurrensen innebar ett problem för företaget, och 67 %
ansåg att konkurrens mellan offentliga och privata företag inte sker på lika
villkor.
Konkurrensverkets utredning visar att när offentliga aktörer agerar på kon-
kurrensutsatta marknader uppstår ofta problem. Dessa problem kan indelas i
följande tre kategorier:
- sammanblandning av myndighetsuppgifter med näringsverksamhet,
- olika former av offentliga subventioner,
- problem förbundna med vidareutnyttjande av information och kompetens
från myndighetsrollen.
Existerande regelverk och frivilliga lösningar har inte varit tillräckliga för
lösa problemen, sägs det i rapporten. Sannolikt skulle problemområdet bli
mindre om offentliga aktörer följde befintliga riktlinjer och lagar. Alla pro-
blem skulle dock inte lösas om enbart verksamhet som var förenlig med gäl-
lande lagstiftning och riktlinjer bedrevs. Inte heller konkurrensrättslig lag-
stiftning är tillräcklig för att avhjälpa dessa problem, sägs det i rapporten.
En utvärdering av Konkurrensrådets yttranden visar att dessa endast i ett
fåtal fall har följts. En studie visar också att offentliga aktörer endast unda
tagsvis antagit interna styrdokument för att tillförsäkra att den egna närings-
verksamheten inte snedvrider konkurrensen. En frivillig lösning synes därmed
inte framkomlig.
Mot denna bakgrund framlägger Konkurrensverket följande förslag.
- Åtgärder bör vidtas för att tillförsäkra att gällande lagar och riktlinjer
följs. Fortsatt arbete behövs för att förtydliga när offentlig näringsverksamhe
skall få bedrivas.
- Införandet av en nationellt utformad reglering av subventioner bör över-
vägas. Denna bör vara kopplad till de kommande reglerna om transparens.
- En offentlig aktör bör enbart få använda information eller kompetens
upparbetad i myndighetsrollen för försäljning av tjänster och varor i konkur-
rens med privata aktörer om denna information eller kompetens också erbjuds
konkurrerande företag på samma villkor.
Konkurrensverket presenterade våren 2002 en annan rapport - Vårda och
skapa konkurrens (2002:2). Mot bakgrund av statsmakternas uttalande hösten
2000 (prop. 1999/2000:140, bet. 2000/01:NU4) om att andelen av den samla-
de ekonomin där konkurrens råder bör öka gjorde Konkurrensverket en analys
av erfarenheterna av konkurrenslösningar inom den offentliga sektorn och
bedömde förutsättningarna för att öka den konkurrensutsatta delen av den
svenska ekonomin. I rapporten föreslogs bl.a. att uppdragsverksamhet, stöd-
funktioner m.m. som inte tillhör statliga myndigheters kärnverksamhet skall
konkurrensutsättas, att monopol skall avvecklas och att den offentliga upp-
handlingen skall effektiviseras samt att långsiktiga konkurrensplaner som
anger konkreta mål, områden och tidsplaner för konkurrensutsättning skall
upprättas. Erfarenheterna talar för att man inte bör börja med att konkurrens-
utsätta vård och omsorg, utan att man först måste lära av entreprenader på
"hårda" områden, såsom lokalvård och transporter, sades det. Att ha viss
verksamhet kvar i egen regi är ett sätt att behålla beställarkompetensen. All
offentlig verksamhet som gäller myndighetsutövning kan inte eller får inte
konkurrensutsättas. Det måste också finnas reella förutsättningar för konkur-
rens när man börjar tillämpa konkurrenslösningar. I rapporten föreslogs en
lång rad åtgärder på olika områden.
Konkurrensverket har också, på regeringens uppdrag, analyserat konkur-
rensen på marknaden för tandvård och belyst skillnader i konkurrenshänseen-
de mellan den offentligt drivna tandvården och privattandvården. I rapporten
Tandvård och konkurrens (2004:1), som presenterades i januari 2004, redovi-
sades konkurrenshinder på marknaden och lämnades förslag om hur konkur-
rensen skall förbättras. Rapporten kommer att analyseras inom Regerings-
kansliet, där olika departement är berörda.
Lagen om offentlig upphandling
När det gäller lagen om offentlig upphandling (LOU), som finansutskottet
ansvarar för, beslöt riksdagen våren 2002 om vissa ändringar i lagen (prop.
2001/02:142, bet. 2001/02:FiU12). Riksdagen anmodade regeringen att göra
en förnyad prövning av ställningen för Nämnden för offentlig upphandling i
samband med en av regeringen aviserad översyn av myndighetsstrukturen när
det gäller konsument- och konkurrensfrågor. Riksdagen beslöt vidare att
upphandlande enheter får hänvisa till kriterier för miljömärken, om kriterierna
för märket har utarbetats på grundval av vetenskaplig information. Regering-
en uppmanades därvid att fortsätta sitt arbete med att verka för att EU:s regle
och andra internationella regler på sikt ändras så att det blir möjligt att ta
större hänsyn till miljön vid upphandling. Riksdagen avslog regeringens
förslag om att direktupphandling skall medges när upphandlingens värde
understiger fem prisbasbelopp. Beslut fattades också om en förbättring av
möjligheterna för leverantörer att ansöka om överprövning av en upphandlan-
de enhets beslut om att en viss leverantör skall tilldelas upphandlingskontrak-
tet, med innebörden att en upphandlande enhet skall vara skyldig att på eget
initiativ lämna upplysningar till anbudssökande och anbudsgivare om tilldel-
ningsbeslutet och att enheten skall vara skyldig att lämna sådana uppgifter til
varje leverantör som så begär. I budgetpropositionen för år 2003 (prop.
2002/03:1) angavs att regeringen inte har för avsikt att vidta några åtgärder
när det gäller myndighetsstrukturen inom konkurrensområdet, men att det kan
finnas anledning att återkomma till frågan om organisationen för Nämnden
för offentlig upphandling i samband med att regeringen tar ställning till hur
sanktionssystemet inom den offentliga upphandlingen skall vara utformat.
Någon proposition har ännu inte lagts fram.
Regeringen tillkallade i april 2004 en särskild utredare, f.d. regeringsrådet
Leif Lindstam, med uppdrag att lämna förslag om hur två EG-direktiv om
upphandling skall genomföras i svensk rätt (dir. 2004:47). Detta arbete avrap-
porterades i mars 2005 i delbetänkandet Nya upphandlingsregler (SOU 2005:
22).
När det gäller lagen om ingripande mot otillbörligt beteende avseende of-
fentlig upphandling gavs Konkurrensverket i 2003 års regleringsbrev i upp-
drag att kartlägga hur lagen har tillämpats och huruvida det finns skäl att se
över lagen. Konkurrensverket redovisade uppdraget i februari 2003. I rappor-
ten dras följande slutsatser: Lagens räckvidd är mycket begränsad, vilket
innebär litet eller inget incitament för företag att klaga på otillbörliga bete
den; lagen är komplicerad och oklar på flera punkter; den institutionella struk
turen på upphandlingsområdet, med två myndigheter och tre domstolsord-
ningar som har att tillämpa två lagar på det som kan vara ett och samma förfa-
rande, är splittrad; få klagomålsärenden har blivit ännu färre under de senaste
åren, varvid en viktig förklaring är lagens oklarheter och ineffektiva sank-
tionssystem, snarare än att problemen på upphandlingsområdet skulle ha
minskat. Rapporten analyseras inom Näringsdepartementet. Frågan om en
översyn av lagen hänger, enligt uppgift från Näringsdepartementet, nära
samman med de överväganden som görs angående sanktioner kopplade till
LOU. Denna fråga har först övervägts nationellt men är nu kopplad både till
den nyssnämnda pågående Upphandlingsutredningen som ser över LOU och
till det arbete som sker på EU-nivå med en översyn av rättsmedelsdirektivet.
Ställning till lagen om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig
upphandling torde, enligt Näringsdepartementet, inte kunna tas förrän rätts-
medelsdirektivet finns i sin slutliga form.
Statsrådet Sven-Erik Österberg besvarade i februari 2005 en fråga (fr.
2004/05:843) av Hans Backman (fp) om huruvida den förre avser att vidta
några åtgärder för att förenkla de offentliga upphandlingsreglerna så att det
blir enklare för små och medelstora företag att delta vid offentlig upphand-
ling. Inledningsvis instämde statsrådet i att den offentliga upphandlingen är
utomordentligt betydelsefull för tillväxten i Sverige. Korrekta regler och en
väl skött upphandling är också av stor betydelse för den offentliga förvalt-
ningen. I regeringens skrift Innovativa Sverige - en strategi för tillväxt geno
förnyelse (Ds 2004:36) har angetts att insatser behövs för att utveckla den
offentliga upphandlingen. Den offentliga upphandlingen styrs av ett kompli-
cerat regelverk, som emellertid till stora delar är gemensamt för samtliga
länder inom EU. Europaparlamentet och rådet har under år 2004 antagit nya
EG-direktiv om offentlig upphandling och upphandling inom de s.k. försörj-
ningssektorerna, som förenklar och moderniserar regelverket på området.
Bland annat skapas incitament för de upphandlande myndigheterna att använ-
da sig av elektronisk kommunikation inom offentlig upphandling. De nya
reglerna skall ha införlivats av medlemsstaterna senast den 1 februari 2006.
Statsrådet erinrade om Upphandlingsutredningens uppdrag rörande de nämn-
da EG-direktiven. Han nämnde också att ett förslag till tilläggsdirektiv till
utredningen bereds inom Regeringskansliet, bl.a. diskuteras en översyn av
reglerna som inte styrs av EG-direktiven i syfte bl.a. att förenkla dessa regle
(Tilläggsdirektiv till Upphandlingsutredningen beslöts i april 2005 - dir.
2005:39.) Förenklingen bör leda till ökade möjligheter för små och medelsto-
ra företag att delta i upphandlingar. EG-kommissionen har inlett en översyn
av rättsmedelsdirektiven, dvs. de EG-direktiv som styr möjligheterna att med
domstols hjälp erhålla rättelse vid felaktigt genomförda upphandlingar, upp-
gav statsrådet vidare. Regeringen kommer i EU-arbetet att verka för att effek-
tiva rättsmedel införs avseende bl.a. otillåtna direktupphandlingar. Regering-
en har vidare gett Verket för näringslivsutveckling (Nutek) i uppdrag att
kartlägga och analysera de problem som små företag kan ha när de deltar i
offentliga upphandlingar och att lämna förslag till åtgärder. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 oktober 2005. För små och medelstora företag har
elektroniskt baserad upphandling betydelse genom att den underlättar an-
budsgivningen, sade statsrådet avslutningsvis. Regeringen gav i december
2004 Statskontoret i uppdrag att leda en arbetsgrupp med uppgift att sprida
information om de nya upphandlingsdirektiven i de delar som berör elektro-
nisk upphandling.
Kommunallagen
När det gäller kommunallagen, som konstitutionsutskottet ansvarar för, kan
noteras att kommunernas möjlighet att selektivt stödja företag, som berörs i
några motioner, begränsas av denna lags bestämmelser. I den mån en kom-
mun skulle utnyttja de möjligheter som finns att bevilja stöd är den skyldig at
beakta EU:s regler om statligt stöd. I dessa fall krävs som regel ett godkän-
nande av kommissionen innan ett stöd kan utbetalas. EU:s statsstödsregler har
även s.k. direkt effekt, vilket innebär att ett enskilt företag kan vända sig t
svensk domstol eller till kommissionen med klagan om statligt stöd som
misstänks vara otillåtet. Stöd som konstateras vara otillåtet skall återbetalas
Kommissionen har också på egen hand initierat granskningsförfarande i några
fall av icke anmälda kommunala stöd och prövar då förenligheten med EG-
rätten.
Utskottets ställningstagande
Inledning
Utskottet behandlar först frågan om konkurrens på lika villkor mellan offent-
lig och privat sektor på ett mer övergripande plan utifrån yrkandena i motio-
nerna från allmänna motionstiden. Därefter behandlar utskottet proposition
2004/05:140 om genomförande av transparensdirektivet vad avser förslaget
till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. och den motion som
väckts med anledning härav. Slutligen behandlas övriga lagförslag i proposi-
tionen.
Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor
En bärande princip inom näringspolitiken är att likvärdiga villkor skall gälla
för olika aktörer på marknaden. I det fall att offentliga aktörer agerar på kon
kurrensmarknader får detta sålunda inte ske på ett sådant sätt att det privata
företagandet hämmas otillbörligt; myndighetsuppgifter skall hållas isär från
kommersiell verksamhet. Enligt de riktlinjer för konkurrenspolitiken som
riksdagen fattat beslut om skall andelen av den samlade ekonomin där kon-
kurrens råder öka, och på nya marknader skall strukturer och regler stödja
uppkomsten av en balanserad och väl fungerande konkurrens. Vidare gäller
att statligt stöd inte får snedvrida konkurrensen, dvs. statligt stöd till sven
företag får inte innebära att andra företag konkurreras ut. Policyn för det
svenska statsstödet skall stödja Sveriges arbete i EU mot subventioner som
skadar industrin.
I vissa av de här aktuella motionerna begärs tillkännagivanden om avveck-
ling av snedvridande företagsstöd. Utskottet har tidigare i avsnittet om kon-
kurrenspolitikens inriktning angett att en av grundpelarna i konkurrenspoliti-
ken är att statligt stöd inte får snedvrida konkurrensen. Det bör också noteras
att EU:s statsstödsregler även gäller kommunalt stöd.
Beträffande förhållandet mellan småföretag och den offentliga sektorn vill
utskottet framhålla - i linje med det tidigare sagda - att en självklar utgångs
punkt är att sund konkurrens skall råda mellan privat och offentlig verksam-
het. Samtidigt vill utskottet betona att förhållandena i olika kommuner och
landsting kan variera påtagligt. På vissa håll kan det privata utbudet vara
mycket begränsat. Utskottet vill också understryka att vissa aktiviteter inom
den kommunala verksamheten kan ha olika sociala funktioner, t.ex. aktiviteter
där funktionshindrade får en meningsfull sysselsättning.
När det gäller frågan om införande av en konfliktlösningsregel i konkur-
renslagen, som efterfrågas i en motion, bereds denna fråga, som redovisats,
inom Regeringskansliet. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om det
arbete som Konkurrensverket utfört på uppdrag av regeringen och som redo-
visades hösten 2004 i rapporten Myndigheter och marknader. I rapporten
beskrivs de problem som kan uppstå när offentliga aktörer agerar på konkur-
rensutsatta marknader. Konkurrensproblem har identifierats i samband med
att offentliga aktörer bedriver konkurrensutsatt verksamhet. Problemen före-
faller särskilt kännbara för små företag som verkar på lokala marknader.
Dessa effekter är negativa, eftersom de riskerar att hämma tillväxten av nya
och växande företag på marknaden. Snedvriden konkurrens leder till förluster
för samhället - resurser används mindre effektivt, köpare av varor och tjänster
kan få betala mer för dessa än vad som är nödvändigt och privata företag kan
tappa marknadsandelar. För närvarande är det svårt för en lokal näringsidkare
att påvisa att det förekommer korssubventionering eller andra former av
kommunala subventioner inom kommunens verksamheter. En kommunal
verksamhets alltför låga priser kan väcka misstankar, men det är ofta svårt att
lägga fram konkreta bevis. Redovisning av kommunal verksamhet och kon-
kurrensutsatta aktiviteter kan flyta ihop.
Regeringen ser allvarligt på denna problematik och arbetar för att komma
till rätta med problemen - ett arbete som har hög prioritet. För att en lösning
av de aktuella problemen skall få genomslagskraft är det dock viktigt att den
vinner acceptans hos alla parter. Arbetet med att hitta lösningar bör därför sk
i dialog med de berörda parterna. Regeringen hyser, enligt vad utskottet erfa-
rit, goda förhoppningar om att i ett sådant samarbete kunna utveckla en ord-
ning som kan råda bot på de aktuella konkurrenskonflikterna. Utskottets åsikt
är att offentliga aktörer bör arbeta aktivt för att minska konfliktytorna i för
lande till privata aktörer genom att göra konsekvensanalyser innan de offent-
liga aktörerna startar näringsverksamhet. Sådan verksamhet bör bedrivas så
att konkurrensen inte snedvrids för små och nystartade företag i den privata
sektorn.
I Konkurrensverkets nyssnämnda rapport sägs att existerande regelverk
och frivilliga lösningar inte har varit tillräckliga för att lösa de problem so
uppstår när offentliga aktörer agerar på konkurrensutsatta marknader. Kon-
kurrensverket lade i rapporten fram bl.a. följande förslag:
- Åtgärder bör vidtas för att tillförsäkra att gällande lagar och riktlinjer
följs, och det behövs fortsatt arbete för att förtydliga när offentlig närings-
verksamhet skall få bedrivas.
- Införandet av en nationellt utformad reglering av subventioner bör över-
vägas.
- En offentlig aktör bör enbart få använda information eller kompetens
upparbetad i myndighetsrollen för försäljning av tjänster och varor i konkur-
rens med privata aktörer om denna information eller kompetens också erbjuds
konkurrerande företag på samma villkor.
Utskottet anser, mot bakgrund av vad som här anförts, att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för att komma till rätta med
konkurrensproblemen mellan offentlig och privat sektor. I ett sådant arbete
bör ett domstolsförfarande övervägas. Regeringen bör återkomma till riksda-
gen i frågan så att riksdagen under riksmötet 2005/06 kan behandla regering-
ens förslag.
Regeringen bör vidare redovisa sina förslag med anledning av de tre nyss-
nämnda förslagen från Konkurrensverket och återkomma till riksdagen med
förslag om bl.a. hur en nationellt utformad reglering av subventioner kan
utformas. En sådan regel skulle kunna fungera som ett nationellt komplement
till den EG-rättsliga regleringen av statligt stöd. När det gäller dessa frågor
kan det dock komma att krävas beredningsarbete av sådan omfattning att
regeringen kan behöva ytterligare tid. Regeringen bör emellertid under riks-
mötet 2005/06 återkomma till riksdagen med en redovisning av sitt arbete
med dessa frågor.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande ställa sig bakom vad utskottet
nu har anfört. Ett sådant beslut av riksdagen kan till viss del anses tillgodos
vissa av de här aktuella motionerna. Yrkandena och motiveringarna i motio-
nerna har emellertid en sådan utformning och ett sådant innehåll att något
tillstyrkande inte kan bli aktuellt. Motionerna avstyrks därmed i berörda delar
Genomförande av transparensdirektivet
Utskottet ser med tillfredsställelse på att Sverige nu - med regeringens försla
till lagstiftning - genomför EU:s transparensdirektiv. Detta direktiv har som
syfte att underlätta EG-kommissionens granskning av företags ekonomiska
förhållanden vid tillämpningen av EG-fördragets statsstödsregler och övriga
konkurrensregler för företag och stater. Direktivet och den nu aktuella lag-
stiftningen skall däremot inte ses som ett medel för att reglera förhållandet
mellan offentlig och privat sektor på nationell nivå utan skall skapa underlag
för tillämpningen av EU:s konkurrensregler.
I den här aktuella motionen 2004/05:N22 (kd) vill motionärerna använda
transparensdirektivet och dess genomförande i den nationella lagstiftningen
för att reglera förhållandet mellan offentlig och privat sektor på nationell ni
Utskottet menar att detta är fel väg att gå. Som tidigare anförts anser utskott
att en bärande princip inom näringspolitiken är att likvärdiga villkor skall
gälla för olika aktörer på marknaden. I det fall att offentliga aktörer agerar
konkurrensmarknader får detta sålunda inte ske på ett sådant sätt att det priva
ta företagandet hämmas otillbörligt; myndighetsuppgifter skall hållas isär från
kommersiell verksamhet. Offentligt stöd får inte snedvrida konkurrensen, dvs.
offentligt stöd till svenska företag får inte innebära att andra företag konkur
ras ut. Utskottet vill här hänvisa till det förslag om tillkännagivande till re
ingen som utskottet i föregående avsnitt lagt fram. Genom detta tillkännagi-
vande anmodas regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till åtgär-
der för att komma till rätta med konkurrensproblemen mellan offentlig och
privat sektor så att riksdagen under riksmötet 2005/06 kan behandla regering-
ens förslag.
När det åter gäller transparensdirektivet har under utskottets beredning av
ärendet uppstått en fråga hur det skulle hanteras nationellt i det fall att sto
leksundantaget skulle bestämmas till en nivå under den som anges i direkti-
vet, dvs. under 40 miljoner euro i nettoomsättning för företag eller 800 miljo-
ner euro i balansomslutning för kreditinstitut. EG-kommissionen gör enligt
transparensdirektivet anspråk endast på information över dessa storleksgrän-
ser. Hur stora effekter en sänkt storleksgräns skulle få för Konkurrensverket
och dess tillsynsverksamhet är svårt att överblicka. Utskottet känner oro för
att en begränsning av undantagen i den föreslagna lagen skulle kunna få icke
önskvärda konsekvenser för Konkurrensverket och innebära att andra ange-
lägna uppgifter för verket - t.ex. kartellbekämpning - skulle få mindre ut-
rymme.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet saknas det information om hur
transparensdirektivet har införlivats i nationell lagstiftning i andra EU-lände
I vissa länder skiljer sig rättsordningarna så kraftigt från t.ex. den svenska
det inte blir meningsfullt att göra jämförelser. I Finland, där rättsordningen
relativt likartad den svenska, införlivades de senaste ändringarna i transpa-
rensdirektivet i finsk lag den 1 februari 2003. Där har man valt att införa
undantagen enligt direktivet rakt av i lagstiftningen, dvs. i lagen finns sam-
handelsundantaget och storleksundantaget med storleksgränserna 40 miljoner
euro respektive 800 miljoner euro.
Utskottet anser att det för närvarande inte bör göras någon utvidgning av
tillämpningsområdet i förhållande till vad som krävs enligt transparensdirek-
tivet, vare sig när det gäller storleksundantaget eller samhandelsundantaget.
Utskottet vill härvid återigen erinra om det föreslagna tillkännagivandet till
regeringen om att återkomma till riksdagen med förslag om hur en nationellt
utformad reglering av subventioner kan utformas. Med detta tillgodoses till
viss del det bakomliggande syftet med den aktuella motionen 2004/05:N22
(kd).
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag om in-
syn i vissa finansiella förbindelser m.m. och avstyrker motion 2004/05:N22
(kd).
Övriga lagförslag
Propositionen innehåller också förslag till ändringar i lagen om marknads-
domstol, lagen om kommunal redovisning och bokföringslagen. När det gäll-
er de båda sistnämnda lagarna har utskottet blivit uppmärksammat på ett
problem som kan uppstå när det gäller arkivering enligt transparensdirektivet.
Denna arkivering föreslås i propositionen bli reglerad genom ändringar i
dessa båda lagar. Sveriges Kommuner och Landsting har nyligen i en skrivel-
se till Näringsdepartementet uppmärksammat att med detta förslag kommer
de organisationer som berörs av den föreslagna lagen om insyn i vissa finan-
siella förbindelser m.m. i praktiken inte att kunna gallra sina verifikationer
förrän efter fem år, trots att det finns fullgoda kopior av informationen. En a
vanligare företeelse är att organisationer skannar in verifikationer för att
kunna behandla dem i elektroniska ärendehanteringssystem. I och med att det
finns en fullgod kopia av originaldokumentet bortfaller behovet av att behålla
originalet.
För att hantera det nämnda problemet föreslår utskottet att riksdagen skall
göra ett tillägg i de två aktuella lagförslagen, på så sätt att en mening med
följande lydelse läggs till de av regeringen föreslagna lydelserna av förslagen
till ändring i lagen om kommunal redovisning respektive i bokföringslagen
(se bilaga 3): Förstöring får dock ske om informationen bevaras på annat
sätt.
Med denna ändring tillstyrker utskottet de tre här aktuella lagförslagen.
Kriminalisering av karteller
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om kriminalisering av kartel-
ler. Utredningen om en modernisering av konkurrensreglerna av-
lämnade i december 2004 sitt slutbetänkande, i vilket presenterades
en konkret lagstiftningsmodell för en kriminalisering inom konkur-
rensrätten. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen avser
återkomma till riksdagen i frågan. Utskottet finner ingen anledning
att föregripa den fortsatta beredningen. Jämför reservationerna 4
(fp) och 5 (kd).
Motionerna
I fem motioner tas frågan om kriminalisering av karteller upp.
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om kriminalisering av kartellsam-
arbete, anförs det i motion 2004/05:N249 (fp). Kartellbildning är mycket
skadlig för samhällsekonomin och måste betraktas som en brottslig handling.
Det finns ett starkt konsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas
effektivt, eftersom det i slutändan alltid är konsumenterna som får stå för
kostnaderna för en ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller sämre
utbud, anför motionärerna. De anser att karteller också innebär en orättmätig
förmögenhetsöverföring från konsumentkollektivet till de företag som bryter
mot konkurrenslagen. Privata monopol och kartellbildningar hör inte hemma i
en marknadsekonomi, varför tendenser till detta måste bekämpas med kraft,
säger motionärerna. De menar att kartellsamarbete skall kriminaliseras och
beläggas med höga böter. De vill ge Konkurrensverket mer resurser både för
att utreda fler fall av misstänkt kartellsamarbete och för att om möjligt snab-
bare kunna föra avslöjade fall av kartellsamarbete till domstol. Det är bra att
det inom EU införts nya, effektivare regler för kartellbekämpning, anför
motionärerna. De tar avstånd från det s.k. tjallerisystem som riksdagen beslu-
tade om våren 2002 (det s.k. leniencyprogrammet) och som innebär bl.a. att
konkurrensskadeavgiften för det företag som avslöjar en kartellbildning kan
sättas ned. Detta beslut anser motionärerna att riksdagen bör riva upp. Riks-
dagen gjorde våren 2002 ett tillkännagivande om att regeringen skall utreda
frågan om kriminalisering av kartellsamarbete och återkomma till riksdagen,
erinrar motionärerna om. De hänvisar till vad utskottet anförde om att krimi-
nalisering kan vara ett verksamt instrument vid bekämpningen av kartellsam-
arbete och att förlita sig till enbart en administrativ sanktionsavgift, som
leniencyprogrammet innebär, kan leda till att företagen kalkylerar med risk
för upptäckt och eventuell konkurrensskadeavgift och ställer det mot den
vinst som kartellsamarbetet väntas ge, varför olagligt kartellsamarbete bör
jämställas med annan ekonomisk brottslighet. Med en kriminalisering av
olagligt kartellsamarbete blir lagen också mer tydlig och kan därmed ha en
preventiv effekt, anför motionärerna.
Ett tillkännagivande om kriminalisering av kartellsamarbete föreslås också
i motion 2004/05:N413 (fp) - med likartad motivering som i nyssnämnda
motion 2004/05:N249 (fp).
Även i motion 2004/05:MJ332 (fp) begärs ett tillkännagivande om krimi-
nalisering av karteller. Lokala konkurrenter till de tre detaljhandelsblocken
ICA, KF och Axfood hindras av oligopolsituationen i grossistledet, men
framför allt av att det är svårt att starta ett nytt företag i Sverige, anför m
närerna. De menar att risken också ökar för karteller, eftersom dagligvaru-
handeln kontrolleras av så få aktörer.
Också i motion 2004/05:N393 (kd) begärs ett tillkännagivande om krimi-
nalisering av karteller. Den senaste tiden har det uppdagats alltfler olagliga
karteller, där företag inom flyg-, olje- och byggbranscherna ertappats med
prissamarbete och uppdelning av marknader i syfte att ge sig själva ekono-
miska fördelar på andras bekostnad, säger motionärerna. De menar att den
gällande konkurrenslagstiftningen, där enbart företagsböter utdöms, är otill-
räcklig och att lagstiftningen bör vässas genom en kriminalisering av karteller
och att personliga straff som böter eller fängelse skall vänta dem som ertappas
och fälls. Riksdagen har, på förslag av Kristdemokraterna tillsammans med
övriga borgerliga partier och Miljöpartiet, anmodat regeringen att utreda
kriminalisering av karteller, vilket skedde mot Socialdemokraternas och
Vänsterpartiets vilja, erinrar motionärerna om. De förutsätter att ett förslag
ändrad lagstiftning snarast föreläggs riksdagen.
Slutligen föreslås även i motion 2004/05:Bo306 (kd) att riksdagen skall
begära att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till lagstift-
ning som innebär en kriminalisering av kartellsamverkan. Den risk som före-
tag för närvarande tar att upptäckas och belastas med konkurrensskadeavgift
har inte visat sig vara tillräckligt avskräckande, anför motionärerna. De drar
en parallell till den insiderlagstiftning som tillkom i mitten av 1980-talet,
vilken innefattar straff i stället för sanktionsavgift. Regeringen har tidigare
hävdat att rättsväsendet inte har tillräckliga resurser för att klara den ytter
re belastning som kriminalisering innebär, säger motionärerna. De anser att
det rimligtvis bör ankomma på regeringen att tillförsäkra rättsväsendet sådana
resurser att brott kan utredas och lagföras.
Vissa kompletterande uppgifter
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen beslöt våren 2002, på förslag av regeringen, om införande av ett
program - det s.k. leniencyprogrammet - för eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift, med syfte att främja avslöjandet och bekämpandet av
skadliga karteller (prop. 2001/02:167, bet. 2001/02:NU16). Beslutet innebar
att konkurrensskadeavgift får efterges för ett företag som har överträtt förbu-
det mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag om företaget anmä-
ler överträdelsen till Konkurrensverket, innan verket har fått tillräckligt un-
derlag för att ingripa mot överträdelsen och något annat företag som deltagit i
överträdelsen inte har gjort anmälan tidigare. Det berörda företaget skall
också lämna Konkurrensverket all information om överträdelsen som företa-
get har tillgång till. Förutsättningar för eftergift skall vidare vara att före
samarbetar fullt ut med Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen
och att det har upphört eller snarast efter sin anmälan upphör att medverka i
överträdelsen. Konkurrensskadeavgift skall dock inte få efterges om företaget
har haft den ledande rollen i överträdelsen och det med hänsyn till omstän-
digheterna därför är uppenbart oskäligt med eftergift. Konkurrensskadeavgif-
ten får vidare sättas ned om ett företag i väsentlig mån har underlättat utred-
ningen inte bara av den egna överträdelsen utan även av andras medverkan.
Har detta skett i högst väsentlig mån får avgiften efterges helt. Syftet är att
alla kartellmedlemmar skall ha ett incitament att medverka i Konkurrensver-
kets utredning. I två reservationer (c; fp) avvisades regeringens förslag.
Frågan om kriminalisering av kartellsamarbete behandlades också i nyss-
nämnda sammanhang. Riksdagen gjorde därvid, på förslag av utskottet, ett
tillkännagivande om att regeringen skall utreda frågan om kriminalisering av
kartellsamarbete och återkomma till riksdagen i frågan (bet. 2001/02:NU16).
I en reservation (s, v) avvisades kravet på en utredning.
Våren 2003 gjorde riksdagen - genom att ställa sig bakom en reservation
(m, fp, kd, c, mp) - ett förnyat tillkännagivande i frågan om kriminalisering
av kartellsamarbete och anmodade regeringen att omedelbart tillsätta den av
riksdagen tidigare begärda utredningen och återkomma till riksdagen i frågan
(bet. 2002/03:NU10, rskr. 2002/03:194). I reservationen - som alltså blev
riksdagens beslut - erinrades om riksdagens nyssnämnda tillkännagivande
från våren 2002.
Frågan om kriminalisering av kartellsamarbete behandlades åter våren
2004, med anledning av motionsyrkanden, vilka riksdagen på utskottets för-
slag avslog (bet. 2003/04:NU13). Utskottet konstaterade att regeringen i
november 2003 hade gett Utredningen om en modernisering av konkurrens-
reglerna tilläggsdirektiv (dir. 2003:175), genom vilket det tidigare utred-
ningsuppdraget hade utvidgats till att omfatta frågan om kriminalisering av
förbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag respektive
förbud mot missbruk av dominerande ställning, vilket innebar en utvidgning i
förhållande till riksdagens beställning, som enbart avsåg karteller. Å andra
sidan hade en viss avgränsning gjorts i förhållande till riksdagens beställning
genom att det i direktiven sades att kriminaliseringsmodellen skall inriktas på
vad som bör betecknas som särskilt allvarliga fall och gälla ett kärnområde av
sådana skadliga beteenden. Utskottet fann den angivna avgränsningen rimlig,
med hänvisning till att det därigenom skulle kunna undvikas olika svåra pro-
blem som tidigare (ej genomförda) utredningsförslag var behäftade med ge-
nom att förbudsområdet gjordes för stort. I en reservation (m, fp, kd, c) före-
slogs att riksdagen skulle göra ett nytt tillkännagivande i frågan, eftersom
reservanterna ansåg att det lämnade utredningsuppdraget inte helt stod i över-
ensstämmelse med riksdagens tidigare beslut.
Utredningsbetänkande
Utredningen om en modernisering av konkurrensreglerna avlämnade i de-
cember 2004 sitt slutbetänkande Konkurrensbrott - en lagstiftningsmodell
(SOU 2004:131).
I utredningens överväganden konstaterades att utredningen har haft i tek-
niskt uppdrag att ta fram en konkret lagstiftningsmodell för en kriminalisering
inom konkurrensrätten. Enligt direktiven skulle kriminaliseringsmodellen
inriktas på vad som bör betecknas som särskilt allvarliga fall och gälla ett
kärnområde av sådana skadliga beteenden. Utredningen har gjort bedömning-
en att, om konkurrensrättens förbud skall kriminaliseras, det straffbara områ-
det bör begränsas till horisontella karteller. Vertikala konkurrensbegränsning-
ar och missbruk av dominerande ställning bör inte kriminaliseras. Om kon-
kurrensrättens förbud skall straffbeläggas bör det ske genom att ett nytt brott
med följande innebörd införs:
Den som ingår ett avtal som är förbjudet enligt 6 § eller enligt artikel
81 i EG-fördraget och som innebär att företag i samma produktions- eller
handelsled fastställer försäljningspriser, begränsar eller kontrollerar pro-
duktion eller delar upp marknader döms, om avtalet varit ägnat att allvar-
ligt hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden, för
konkurrensbrott till fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som till-
lämpar ett sådant avtal.
Är brottet grovt, döms för grovt konkurrensbrott till fängelse i lägst
sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas om förfarandet haft betydande omfattning eller om
gärningen annars varit av särskilt farlig art.
Utredningen föreslår att utbyte av konkurrensbrott skall kunna förklaras för-
verkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Vid bedömningen av om det är
uppenbart oskäligt att förklara utbyte förverkat skall bland andra omständig-
heter beaktas om det finns anledning att anta att skadestånd kommer att åläg-
gas eller annars fullgöras eller att konkurrensskadeavgift kommer att åläggas.
Enligt utredningens förslag skall Ekobrottsmyndigheten vara ansvarig
åklagarmyndighet för utredning och lagföring av konkurrensbrott. Konkur-
rensverket skall anmäla till Ekobrottsmyndigheten om det finns misstanke om
konkurrensbrott. Förundersökningen vid utredning av konkurrensbrott skall
beslutas och ledas av åklagare hos Ekobrottsmyndigheten. Allmänna regler
om förundersökning vid förhör, misstanke om brott, rätt att anlita försvarare,
användande av tvångsmedel, etc. skall tillämpas även beträffande utredning
av konkurrensbrott. Konkurrensverket skall biträda Ekobrottsmyndigheten
vid utredning av konkurrensbrott. Verket skall bedriva allmänt spaningsarbete
och vidta förstahandsåtgärder i fråga om efterlevnaden av konkurrenslagstift-
ningen.
Utredningen anser att de allmänna reglerna i rättegångsbalken om åtals-
plikt skall gälla i fråga om konkurrensbrott. Utredningen föreslår att en utred
ning hos Konkurrensverket skall kunna fortsätta parallellt, när en brottsutred-
ning pågår. Uppgifter hos Ekobrottsmyndigheten som omfattas av förunder-
sökningssekretess skall kunna överlämnas till Konkurrensverket. En pågående
brottsutredning medför att de rättsskyddsgarantier som fastslås i Europakon-
ventionen för mänskliga rättigheter måste beaktas till fördel för en misstänkt
även i Konkurrensverkets utredning. Någon särskild lagreglering om det
behövs inte.
Programmet för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift för fö-
retagen kan finnas kvar även om det införs en straffrättslig reglering av kon-
kurrensbrott, anser utredningen. Dock kommer programmets funktion att
avslöja karteller att till stor del gå förlorad.
Konkurrensverket är enligt utredningen bäst skickat att fullgöra de skyl-
digheter som åligger svenska konkurrensmyndigheter inom ramen för samar-
betet enligt rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om
tillämpning av artiklarna 81 och 82 i fördraget. Ekobrottsmyndigheten bör
inte ges någon uppgift i det samarbetet. En kriminalisering medför ett ökat
resursbehov hos Ekobrottsmyndigheten och de allmänna domstolarna samt en
ökad belastning på rättshjälpsanslaget och anslagsposten för vissa domstols-
kostnader. Enligt en mycket grov uppskattning kan den kostnaden förväntas
bli omkring 44 miljoner kronor per år.
Betänkandet har remissbehandlats t.o.m. den 4 maj 2005. Regeringen avser
återkomma till riksdagen i frågan.
Näringsminister Thomas Östros berörde nyligen frågan om en kriminalise-
ring av konkurrensbrott vid Konkurrensverkets konferens i april 2005, Kon-
kurrensen i Sverige - behöver konkurrenstrycket öka? Enligt näringsministern
skulle det vara ett "mäktigt budskap" till företagen om även individer kan
ställas till svars för brott mot konkurrenslagen. Han tyckte att det var ett in
tressant förslag, men att det måste vägas mot andra aspekter. Regeringen har
en öppen attityd i frågan, sade han.
Utskottets ställningstagande
Ett av de två principiella förbuden i konkurrenslagen är förbudet mot konkur-
rensbegränsande samarbete mellan företag, dvs. mot kartellbildning. Karteller
är till stor skada för samhällsekonomin och för konsumenterna. Särskilt all-
varliga är karteller som rör prisbildning, anbudsgivning eller marknadsupp-
delning. Under senare tid har avslöjanden och misstankar om olagligt samar-
bete mellan företag varit aktuella inom olika branscher, t.ex. bensinbranschen,
flygbranschen och byggsektorn. Att olagliga karteller fortsätter är ett uttryck
för de stora vinster som företagen gör på konsumenternas, skattebetalarnas
och konkurrenternas bekostnad. Riksdagen beslöt våren 2002, som redovisats,
om införande av ett program med regler om eftergift och nedsättning av kon-
kurrensskadeavgift med syfte att främja avslöjandet och bekämpandet av
skadliga karteller.
Riksdagen har, som redogjorts för, vid två tillfällen - genom tillkännagi-
vanden våren 2002 och våren 2003 - anmodat regeringen att utreda frågan om
kriminalisering av kartellsamarbete. Regeringen gav i november 2003 Utred-
ningen om en modernisering av konkurrensreglerna tilläggsdirektiv (dir.
2003:175), genom vilket det tidigare utredningsuppdraget utvidgades till att
omfatta frågan om kriminalisering av förbud mot konkurrensbegränsande
samarbete mellan företag respektive förbud mot missbruk av dominerande
ställning. Utredningen, som har haft till uppgift att ta fram en konkret lagsti
ningsmodell för en kriminalisering inom konkurrensrätten med inriktning på
vad som bör betecknas som särskilt allvarliga fall, avlämnade som redovisats
i december 2004 sitt slutbetänkande Konkurrensbrott - en lagstiftningsmodell
(SOU 2004:131). Om konkurrensrättens förbud skall kriminaliseras bör det
enligt utredningens bedömning ske genom att det i konkurrenslagstiftningen
införs ett nytt brott - konkurrensbrott, men endast vid horisontella karteller;
enligt utredaren bör vertikala konkurrensbegränsningar och missbruk av
dominerande ställning inte kriminaliseras. Betänkandet har remissbehandlats,
och regeringen avser återkomma till riksdagen i frågan.
Utskottet finner ingen anledning att nu föregripa den fortsatta beredningen
av frågan utan avvaktar att regeringen återkommer i saken. Med detta avstyr-
ker utskottet de här aktuella motionerna i berörda delar.
Konkurrensverkets roll
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå en motion med krav på en utvärdering av
Konkurrensverkets verksamhet. Utskottet hänvisar till verkets in-
struktion och regleringsbrev. Jämför reservation 6 (m, fp, kd, c).
Motionen
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att på lämpligt
sätt utvärdera Konkurrensverkets verksamhet och se över dess uppdrag och
dess instruktioner, anförs det i motion 2004/05:N271 (s). I budgetpropositio-
nen för år 2005 skriver regeringen bl.a. att den bedömer att Konkurrensver-
kets arbete är effektivt och att verket uppfyller de krav som ställs, erinrar
motionären om. Han har dock kritiska synpunkter på myndighetens verksam-
het och hävdar att den som via medier följer Konkurrensverkets ageranden
kan få intrycket att verket fungerar som en självständig politisk aktör, i tjän
hos de intressen som vill avreglera och privatisera den offentliga sektorn. Han
noterar att Regelutredningen (särskild utredare: chefsekonom Dan Andersson)
i en delrapport om avregleringarnas effekter på prisbildningen hösten 2004
pekade på att priserna på de marknader som hade studerats, med undantag för
telemarknaden, hade stigit kraftigt. Avregleringarna och konkurrensutsätt-
ningen kan därmed åtminstone i detta avseende, till skillnad mot Konkurrens-
verkets mening, betraktas som ett misslyckande, anför motionären. Han me-
nar att Konkurrensverket också driver på för privatiseringar på vård- och
omsorgsområdet och talar om avveckling av detaljhandelsmonopolet för
alkohol, dvs. Systembolaget. Konkurrensverket skall självfallet bevaka kon-
kurrensen på de områden där konkurrens och fri marknad råder, säger motio-
nären. Han anser dock att man, inom de sektorer av ekonomin där den fria
marknaden satts ur spel genom politiska beslut, borde kunna förvänta sig att
verket beaktade detta vid sina utvärderingar och i sina slutsatser. Verket bord
problematisera mer och agitera mindre, men i stället framstår Konkurrensver-
ket ofta som en nyliberal aktör, anför motionären.
Vissa kompletterande uppgifter
Konkurrensverkets uppdrag och uppgifter framgår av verkets instruktion och
av regleringsbrev till myndigheten. Konkurrensverket är, enligt sin instruktion
(1996:353), central förvaltningsmyndighet för konkurrensfrågor. Myndighe-
ten skall verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet ti
nytta för konsumenterna. Verket skall fullgöra de uppgifter som följer av
konkurrenslagen, lagen om ingripande mot otillbörligt beteende avseende
offentlig upphandling, lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler samt av 3 a och b §§ kon-
kurrensförordningen (1993:173). Utöver detta skall Konkurrensverket göra
följande: lämna förslag till avregleringsåtgärder; uppmärksamma hinder mot
en effektiv konkurrens i offentlig verksamhet och lämna förslag till åtgärder
för att undanröja dessa; följa upp åtgärder som genomförs på de två sistnämn-
da områdena; avge yttranden enligt förordning (2003:396) om elektronisk
kommunikation; översända utan dröjsmål - när verket från allmän domstol
eller Marknadsdomstolen får en kopia av en dom eller ett slutligt beslut som
gäller tillämpningen av artikel 81 eller artikel 82 i EG-fördraget - den berörd
domen eller det berörda beslutet till EG-kommissionen.
Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2005 skall Konkurrensverkets verk-
samhet ha sin tyngdpunkt på verksamhetsgrenen lagtillämpning. Målet för
denna verksamhetsgren anges vara att aktivt hindra allvarliga konkurrensbe-
gränsningar särskilt inom områden med fåtalsdominans och svag konkurrens.
Verket bör även fortsättningsvis lägga stor vikt vid kartellbekämpning, sägs
det. En viktig uppgift för verket är också att ingripa mot privata och offentli
aktörer som missbrukar en dominerande ställning på marknaden. Verkets mål
under verksamhetsgrenen konkurrensförbättrande åtgärder är att bidra till en
effektiv konkurrens genom att ge förslag på regeländringar och andra åtgärder
för att undanröja existerande hinder. Arbetet skall ske med beaktande av vad
riksdag och regering beslutat med avseende på konkurrens i offentlig sektor.
Som ett led i sitt arbete analyserar Konkurrensverket olika sektorer och läm-
nar förslag på förändringar - t.ex. tidigare nämnda rapporter Vårda och skapa
konkurrens (2002:2), Konkurrensen i Sverige 2004 (2004:5), Konsumenterna,
matpriserna och konkurrensen (2004:2) och Tandvård och konkurrens (2004:
1).
Regelutredningens betänkande Liberalisering, regler och marknader (SOU
2005:4), som det refereras till i motionen, har redovisats i ett tidigare avsni
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser, som tidigare nämnts, att en effektiv konkurrens är en viktig
förutsättning för en väl fungerande samhällsekonomi. Ett av de viktigaste
instrumenten för att åstadkomma en effektiv konkurrens är, enligt utskottets
mening, Konkurrensverkets verksamhet. Som framgår av verkets instruktion
skall myndigheten verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig
verksamhet till nytta för konsumenterna. Utskottet vill särskilt understryka at
en effektiv konkurrens skall vara till nytta för konsumenterna. Som utskottet
tidigare anfört är konkurrens inget självändamål, utan åtgärder för att stärka
konkurrensens effektivitet har till syfte bl.a. att ge konsumenten en starkare
ställning på marknaden.
När det gäller avregleringar m.m. skall Konkurrensverket, enligt sin in-
struktion, lämna förslag till avregleringsåtgärder, uppmärksamma hinder mot
en effektiv konkurrens i offentlig verksamhet och redovisa förslag till åtgär-
der för att undanröja dessa samt följa upp åtgärder som genomförs på dessa
två områden. Detta arbete skall, enligt regleringsbrevet för år 2005, ske med
beaktande av vad statsmakterna beslutat med avseende på konkurrens i of-
fentlig sektor.
Utskottet kan, mot bakgrund av det anförda, inte se något behov av att
riksdagen skall uttala sig för en utvärdering av Konkurrensverkets verksam-
het. Motion 2004/05:N271 (s) avstyrks därmed.

</pre><pre>
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.
1.      Konkurrenspolitikens inriktning (punkt 1)
av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Åsa Torstensson (c), Anne-Marie Påls-
son (m), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Os-
carsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L291 yrkande
3, 2004/05:L336 yrkande 2, 2004/05:MJ332 yrkande 3, 2004/05:N249 yrkan-
de 2, 2004/05:N305 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 7, 2004/05:N411
yrkande 1 och 2004/05:N413 yrkande 6 i denna del.
Ställningstagande
Vår syn på inriktningen av konkurrenspolitiken överensstämmer med den
som kommer till uttryck i de här aktuella motionerna från företrädare för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna, liksom i tidiga-
re motioner från Centerpartiet. Likartade synpunkter framfördes också i en
reservation (m, fp, kd, c) våren 2004 i det tidigare nämnda betänkandet
2003/04:NU13. En vital konkurrens skärper effektiviteten och ökar välstån-
det, varför insatser för att främja konkurrensen är viktiga inslag i en politik
som stärker Sveriges utvecklingskraft. Marknadsekonomin förutsätter en
effektiv konkurrenspolitik, som förhindrar marknadsdelning och prissamver-
kan samt utövar fusionskontroll. En fungerande och sträng konkurrenslag-
stiftning är viktig för att en effektiv konkurrens skall råda i det privata när
ingslivet. Konkurrensutsättning medför ökad effektivitet och gynnar konsu-
menterna. En sund konkurrens på alla marknadsområden är en förutsättning
för gott konsumentinflytande. En självständig och kunnig konsument är grun-
den för en väl fungerande marknad och verkligt inflytande.
Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som sätts upp av etiska prin-
ciper och lagstiftning är det bästa verktyget för att tillgodose konsumenternas
efterfrågan och hushålla med begränsade resurser. En effektiv konkurrens
gynnar alltid i första hand konsumenterna, och konkurrensen är den kanske
viktigaste drivkraften till teknisk och ekonomisk utveckling. Väl fungerande
konkurrens stimulerar en kontinuerlig förnyelse av produktionsapparaten och
leder därmed till en effektiv användning av samhällets resurser, dvs. graden
av konkurrens på olika marknader spelar en central roll för marknadsekono-
mins funktionssätt och för den ekonomiska tillväxten. Det avgörande för en
fungerande konkurrens är fritt tillträde till marknaderna. Många offentliga
regleringar som införs för att upprätthålla konkurrens skulle inte behövas om
det rådde fritt tillträde till marknaden. I kombination med den tekniska och
ekonomiska utvecklingen utgör det fria tillträdet det främsta botemedlet mot
tendenser till konkurrensbegränsningar och monopol.
Statens roll i samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och övervaka
spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur
samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl
domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids
och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bä
förutsättningarna.
En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan ä
det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och delvis omfattande
regleringar. En strategi för att öka det ekonomiska välståndet i Sverige i jäm-
förelse med andra länder måste innehålla ett antal reformer för att öka den
inhemska konkurrensen samt sänka det allmänna prisläget, som också i stor
utsträckning beror på höga skatter. Flera viktiga avregleringar har redan gjort
i Sverige, men inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande bristfällig.
Det gäller framför allt i fråga om de marknader där hushållen är köpare, ex-
empelvis detaljhandel och tjänsteproduktion.
Ett tydligt belägg för det nyss sagda framgår av de rapporter som Konkur-
rensverket presenterade i december 2002. Enligt en rapport - De svenska
priserna kan pressas! (2002:5) - låg den svenska prisnivån för den privata
konsumtionen år 2001 nästan 20 % över den genomsnittliga nivån inom EU
(17 %  exklusive mervärdesskatt). I den rapport som Konkurrensverket pre-
senterade sommaren 2004 - Konsumenterna, matpriserna och konkurrensen
(2004:2) - gör verket den sammanfattande bedömningen av konkurrensen i
dagligvaruhandeln att en viss skärpning skett under de senaste åren, men att
konkurrensen kan förbättras ytterligare genom etableringar av fler nationella
och internationella aktörer. I rapporten lämnar Konkurrensverket förslag på
konkreta åtgärder. Regeringen bör inte fördröja beredningen av dessa rappor-
ter utan så snart som möjligt vidta åtgärder och lägga fram förslag så att de
svenska konsumenterna inte skall behöva drabbas av onödigt höga priser. En
angelägen förändring är att ändra bestämmelserna i plan- och bygglagen
avseende reglering av handelsändamålet i detaljplan. Bland de förslag som
Konkurrensverket framlägger i den sistnämnda rapporten ingår två som avser
just plan- och bygglagen. Verket föreslår sålunda att plan- och bygglagstift-
ningen skall ändras så att konkurrensintresset lyfts fram, planprocessen på-
skyndas och aktörerna får bättre möjligheter att överklaga en kommuns ställ-
ningstagande att inte tillåta ny handel. Vidare föreslås att plan- och bygglag-
stiftningen skall tillämpas så att planeringen blir mer flexibel och att nya
metoder för att analysera den lokala konkurrensen skall tas fram.
För att göra konkurrensen mer effektiv krävs det konkreta åtgärder på olika
områden. En ökad avreglering bör ske för att ge utrymme för konkurrens.
Samtidigt bör konkurrenslagen skärpas och övervakningen bli effektivare.
Konkurrensverket bör ges ökade resurser och en mer framträdande roll. Nya
regeringsförslag bör granskas, inte bara utifrån ett småföretagsperspektiv,
utan också utifrån ett konkurrensperspektiv. Kvarvarande konkurrenshäm-
mande regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas. Små-
företagsdelegationens förslag bör snarast genomföras.
Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till kän-
na. Därmed tillstyrker vi samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
2.      Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor
(punkt 2)
av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Åsa Torstensson (c), Anne-Marie Påls-
son (m), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Os-
carsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2004/05:N249 yrkandena 3, 4 och 6, 2004/05:N305 yrkandena 2 och
3, 2004/05:N391 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N393 yrkande 4,
2004/05:N397 yrkandena 2 och 9, 2004/05: N400 yrkandena 8 och 9,
2004/05:N402 yrkandena 2-4 och 2004/05:N412 yrkande 8 och
bifaller delvis motionerna 2004/05:N308 yrkande 3 och
2004/05:N401 yrkande 7.
Ställningstagande
Vi anser i likhet med vad som anförs i de här aktuella motionerna att kraftful-
la åtgärder måste vidtas från regeringens sida för att driva på avregleringsar-
betet i syfte att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner och landsting.
De stora offentliga monopol som för närvarande svarar för tjänsteproduk-
tionen inom sjukvård, skola, åldringsvård, etc. bör stegvis avregleras så att e
privat tjänsteproduktion inom dessa områden kan utvecklas. Det är viktigt att
kommunal eller annan offentlig verksamhet inte konkurrerar ut jobb eller
hindrar tillväxt i privat verksamhet. Samtidigt kan det privata utbudet på viss
håll vara mycket begränsat. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om
ändringar i de lagar som styr den obligatoriska kommunala verksamheten vad
gäller sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten av konkurrerande
alternativ till det rådande monopolet i det allmännas regi. Detta skulle skapa
möjligheter för en mängd småföretagare att utveckla och expandera egna
verksamheter inom tjänstesektorn i form av kooperativ och egna företag. Inte
minst för de kvinnor som nu till stor del svarar för den offentliga välfärdspro
duktionen vore det positivt att övergå från att vara anställd till att bli egen
företagare. Om flera aktörer tillåts komma in på områden som nu är stängda
för privata alternativ kommer det att leda till ökad konkurrens som innebär en
effektivare användning av skattemedel. Enligt vår uppfattning skulle det
dessutom leda till en förstärkt småskalig företagsamhet, närhet i omsorgen,
ökad valfrihet och en förbättrad välfärd för medborgarna.
Vidare vill vi betona betydelsen av att konkurrensbegränsande förfaranden
från olika kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas. Enligt vår uppfatt-
ning har regeringen intagit en alltför avvaktande hållning i denna fråga. Kon-
kreta åtgärder lyser med sin frånvaro. Inrättandet av Konkurrensrådet har inte
räckt. Rådet, som för övrigt avvecklades vid årsskiftet 2003/04, har inte haft
några sanktionsmöjligheter till sitt förfogande för att komma till rätta med
missbruk från företrädare för stat, kommuner och landsting riktat mot privata
entreprenörer i syfte att gynna den egna produktionen. Vi anser att det inte
räcker att genom diskussion och informationsspridning om goda exempel
söka åstadkomma rättelse så att förfördelade privata entreprenörer kan kon-
kurrera på samma villkor som offentliga producenter.
Regeringens hantering av frågan om införande av en konfliktlösningsregel
i konkurrenslagen utgör ett flagrant exempel på den avvaktande attityd och
brist på handling som har kännetecknat regeringens agerande. Trots förslag
från Konkurrensrådet i december 2000 och i en departementspromemoria
utarbetad inom Näringsdepartementet år 2001 har regeringen ännu inte lagt
fram något förslag för riksdagen. Vagheten i regeringens avsikt och planering
åskådliggörs med all önskvärd tydlighet av de uppgifter om beredningsläget
som erhålls från Näringsdepartementet. Våren 2003, när motsvarande fråga
behandlades av utskottet (bet. 2002/03:NU10), uppgavs att beredningsarbetet
bedrevs med inriktning på att ett förslag till lagregel skulle kunna presentera
i en lagrådsremiss senare under våren 2003. Våren 2004, då frågan behandla-
des på nytt av utskottet (bet. 2003/04:NU13), sades endast att beredning på-
gick, utan någon närmare precisering av när regeringen avsåg att lägga fram
ett förslag till riksdagen. Samma budskap gäller nu enligt propositionen om
genomförande av transparensdirektivet i vilken det, som tidigare redovisats,
noteras betträffande den nyssnämnda departementspromemorian att förslaget
om en konfliktlösningsregel bereds i Regeringskansliet. Detta är inte accepta-
belt. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att skyndsamt till riksdagen
lägga fram förslag om införande av en konfliktlösningsregel i konkurrensla-
gen.
Riksdagen bör vidare anmoda regeringen att senast under riksmötet
2005/06 vidta åtgärder för att reda upp konkurrenssituationen mellan offentlig
och privat sektor. Konkurrensverket har i de tidigare nämnda rapporterna
Vårda och skapa konkurrens och Myndigheter och marknader, liksom i andra
rapporter, föreslagit en rad åtgärder som vi anser omedelbart bör genomföras.
Det rör sig om följande:
- Vidta åtgärder för att tillförsäkra att gällande lagar och riktlinjer följs,
och förtydliga när offentlig näringsverksamhet skall få bedrivas.
- Inför en nationellt utformad reglering av subventioner, kopplad till det
nu aktuella lagförslaget om genomförande av transparensdirektivet.
- Tillåt en offentlig aktör att enbart få använda information eller kompe-
tens upparbetad i myndighetsrollen för försäljning av tjänster och varor i
konkurrens med privata aktörer om denna information eller kompetens också
erbjuds konkurrerande företag på samma villkor.
- Inför särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att ingripa mot
andra slag av konkurrenssnedvridande förfaranden än dem som omfattas av
konkurrenslagen.
- Avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt myndighetsuppgifter
från konkurrensutsatt verksamhet.
- Ändra kommunallagen så att företag ges bättre möjligheter att få prövat i
domstol om det är förenligt med lagen att kommunala aktörer börjar driva
näringsverksamhet på konkurrensmarknader.
- Ge den myndighet som har tillsynen över den offentliga upphandlingen
rätt att föra talan om en marknadsskadeavgift om en upphandlande enhet
brutit mot lagen om offentlig upphandling.
- Integrera tillsynen av den offentliga upphandlingen med övriga myndig-
hetsuppgifter på konkurrensområdet.
- Ersätt successivt nuvarande form av inköpssamordning eller ramavtal
och ej preciserade inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter emel-
lan om inköp utifrån förutbestämda volymer.
- Klargör att kommunernas och landstingens inköp från egna företag om-
fattas av upphandlingsreglerna.
- Komplettera upphandlingsreglerna för att komma till rätta med avbrutna
anbudstävlingar.
- Inför bestämmelser om att myndigheterna skall beakta effekterna på
konkurrensen vid stödgivning och att företagen skall få bättre möjligheter att
få lagligheten av ett kommunalt stöd prövat.
Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med det sagda tillstyrker vi de här aktuella motionerna i berörda delar, dock
med undantag för de delar av motionerna 2004/05:N401 (fp) och 2004/05:
N308 (m, fp, kd, c) som avser regionala förhållanden i Västra Götalands län
respektive Jönköpings län.
3.      Genomförande av transparensdirektivet (punkt 3)
av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Åsa Torstensson (c), Anne-Marie Påls-
son (m), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Os-
carsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse:
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om insyn i vissa finansiella
förbindelser m.m. och tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:140
punkt 1 och bifaller delvis motion 2004/05:N22 yrkandena 1-5.
Ställningstagande
Vi anser att det är positivt att Sverige nu - med det aktuella förslaget till
lagstiftning - genomför EU:s transparensdirektiv. Vi menar dock - i linje med
vad som anförs i motion 2004/05:N22 (kd) - att det finns skäl att överväga en
utvidgning av tillämpningsområdet i förhållande till vad som krävs enligt
transparensdirektivet när det gäller både storleksundantaget och samhandels-
undantaget. EU:s transparensdirektiv tar endast sikte på att öka möjligheterna
för EG-kommissionen att kontrollera att medlemsstaterna inte ger sådant stöd
till offentliga eller privata företag som kan störa funktionen hos den gemen-
samma marknaden. Eftersom direktivet är ett s.k. minimidirektiv finns det
dock möjligheter för medlemsländerna att införa strängare regler om de finner
det befogat. Regeringens förslag till genomförande av transparensdirektivet
kommer endast att öka öppenheten kring ett fåtal myndigheter och ett fåtal
statliga och kommunala bolag. De flesta av de kommunala bolag som för
närvarande konkurrerar med privat verksamhet, ofta på ojämlika villkor,
skulle med regeringens förslag även i fortsättningen undgå genomlysning.
Snedvriden konkurrens leder till förluster för samhället - resurser används
mindre effektivt, köpare av varor och tjänster kan få betala mer för dessa än
vad som är nödvändigt, privata företag tappar marknadsandelar till mindre
effektiva konkurrenter och lokala näringsidkare kan tvingas i konkurs när
kommunen subventionerar de egna bolagens verksamhet. För närvarande är
det i princip omöjligt för en lokal näringsidkare att påvisa att det förekommer
korssubventionering eller andra former av kommunala subventioner inom
kommunens verksamheter. En kommunal verksamhets alltför låga priser kan
väcka misstankar, men det är ofta svårt att lägga fram konkreta bevis. Redo-
visning av kommunal verksamhet och konkurrensutsatta aktiviteter kan flyta
ihop.
Även om det inte är ett krav från EU, kan det finnas skäl för att Sverige - i
större utsträckning än vad som följer av regeringens förslag - skall låta kom-
munala bolag omfattas av den nya lagen om insyn i vissa finansiella förbin-
delser. Den ökade transparens som därmed skulle uppstå kan främja en lik-
värdig och sund konkurrens. Konkurrensverket föreslog i sin tidigare nämnda
rapport Myndigheter och marknader bl.a. att transparensdirektivets krav borde
kompletteras med en nationellt anpassad utformning beträffande vilka som
skall omfattas av kraven på separat redovisning.
Trots att vi således tycker att det ligger mycket i de underliggande tanke-
gångarna i den här aktuella motionen, anser vi att det behövs ytterligare un-
derlag för att ta ställning till om de av regeringen föreslagna undantagen skal
begränsas eller slopas. När det gäller storleksundantaget bör regeringen göra
en konsekvensanalys av vilka effekter olika storleksgränser skulle få i olika
avseenden. De konsekvenser som kan uppkomma i form av merarbete för
Konkurrensverket vid en utvidgning av det antal offentliga och privata företag
som skulle omfattas av lagstiftningen bör beskrivas. Vidare bör redovisas i
vilken mån privata företag skulle beröras - hur många företag och hur ofta.
Det kan också vara tänkbart att ha olika storleksgränser för offentliga respek-
tive privata företag. De nu nämnda konsekvenserna bör redovisas vid olika
andra storleksgränser än de som nu anges i propositionen. Även konsekven-
serna av ett helt slopat storleksundantag bör presenteras. I konsekvensanaly-
sen bör vidare belysas effekterna av ett slopande av samhandelsundantaget.
Slutligen bör också göras en konsekvensanalys av vilka effekterna skulle
bli om det infördes en bestämmelse om att den separata redovisningen skall
tas in i årsredovisningen eller motsvarande. Syftet med en sådan bestämmelse
är att ytterligare öka transparensen i de ekonomiska förbindelserna mellan
stat, kommun eller landsting å ena sidan och offentliga företag å den andra.
En sådan ändring i den föreslagna lagen om insyn i vissa finansiella förbin-
delser skulle vidare kunna komma att kräva konsekvensändringar i andra
lagar, t.ex. årsredovisningslagen, bokföringslagen och lagen om kommunal
redovisning.
Riksdagen bör, med hänvisning till det anförda, anmoda regeringen att
göra de konsekvensanalyser som vi här har angett och därefter återkomma till
riksdagen med ett förslag om lagändringar så snart som möjligt.
Med detta tillstyrker vi regeringens förslag till lag om insyn i vissa finansi-
ella förbindelser m.m. Motion 2004/05:N22 (kd) blir med ett sådant tillkän-
nagivande av riksdagen som vi förordar till viss del tillgodosedd.
4.      Kriminalisering av karteller (punkt 5)
av Eva Flyborg (fp) och Nyamko Sabuni (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ332 yrkande
4, 2004/05:N249 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 8, 2004/05:N413 yrkande
6 i denna del och 2004/05:Bo306 yrkande 16.
Ställningstagande
Kartellbildning är, enligt vår mening, mycket skadlig för samhällsekonomin.
Det finns ett starkt konsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas
effektivt. I slutändan är det alltid konsumenterna som får svara för kostnader-
na för en ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud.
Karteller innebär också en orättmätig förmögenhetsöverföring från konsu-
mentkollektivet till de företag som bryter mot konkurrenslagen.
Riksdagen har, som redovisats, vid två tillfällen - genom tillkännagivan-
den våren 2002 och våren 2003 - anmodat regeringen att utreda frågan om
kriminalisering av kartellsamarbete. Regeringen gav i november 2003 Utred-
ningen om en modernisering av konkurrensreglerna tilläggsdirektiv (dir.
2003:175), genom vilket det tidigare utredningsuppdraget utvidgades till att
omfatta frågan om kriminalisering av förbud mot konkurrensbegränsande
samarbete mellan företag respektive förbud mot missbruk av dominerande
ställning. Att det har krävts två tillkännagivanden av riksdagen innan reger-
ingen har skridit till handling är flagrant. Vi menar att en mycket viktig prin
cip i det demokratiska systemet är att riksdagens beställningar skall efter-
kommas av regeringen. Tillkännagivanden är ett instrument som riksdagen
förfogar över för att anmoda regeringen att vidta åtgärder i en fråga. Det får
inte uppstå en situation där det kan skapas ett intryck av att regeringen inte
tillmäter detta instrument dess rättmätiga betydelse.
Utredningen, som har haft till uppgift att ta fram en konkret lagstiftnings-
modell för en kriminalisering inom konkurrensrätten med inriktning på vad
som bör betecknas som särskilt allvarliga fall, avlämnade, som redovisats, i
december 2004 sitt slutbetänkande Konkurrensbrott - En lagstiftningsmodell
(SOU 2004:131). Om konkurrensrättens förbud skall kriminaliseras bör det
enligt utredningens bedömning ske genom att det i konkurrenslagstiftningen
införs ett nytt brott - konkurrensbrott, men endast vid horisontella karteller;
enligt utredaren bör vertikala konkurrensbegränsningar och missbruk av
dominerande ställning inte kriminaliseras. Betänkandet har remissbehandlats,
och regeringen avser återkomma till riksdagen i frågan.
Enligt vår mening bör riksdagen genom ett nytt tillkännagivande anmoda
regeringen att utan ytterligare tidsspillan återkomma till riksdagen med ett
förslag till ändrad lagstiftning så att karteller kriminaliseras. Riksdagen bör
inte förlita sig på att regeringen avser återkomma till riksdagen. Detta är
enligt vår mening alltför vagt.
Vi anser också att riksdagen bör riva upp det beslut som riksdagen fattade
våren 2004 om att införa det s.k. leniencyprogrammet. Detta program är,
enligt vår mening, ett tjallerisystem som väcker djupgående, principiella
frågor. Riksdagen bör genom sitt tillkännagivande anmoda regeringen att
återkomma med förslag till riksdagen om upphävande av detta program.
Riksdagen bör alltså anmoda regeringen att vidta åtgärder i enlighet med
vad vi har anfört. Därmed blir de här aktuella motionerna tillgodosedda i
berörda delar och tillstyrks.
5.      Kriminalisering av karteller (punkt 5)
av Mikael Oscarsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse:
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ332 yrkande
4, 2004/05:N249 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 8, 2004/05:N413 yrkande
6 i denna del och 2004/05:Bo306 yrkande 16.
Ställningstagande
Kartellbildning är enligt min mening mycket skadlig för samhällsekonomin.
Det finns ett starkt konsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas
effektivt. I slutändan är det alltid konsumenterna som får svara för kostnader-
na för en ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud.
Karteller innebär också en orättmätig förmögenhetsöverföring från konsu-
mentkollektivet till de företag som bryter mot konkurrenslagen.
Riksdagen har, som redovisats, vid två tillfällen - genom tillkännagivan-
den våren 2002 och våren 2003 - anmodat regeringen att utreda frågan om
kriminalisering av kartellsamarbete. Regeringen gav i november 2003 Utred-
ningen om en modernisering av konkurrensreglerna tilläggsdirektiv (dir.
2003:175), genom vilket det tidigare utredningsuppdraget utvidgades till att
omfatta frågan om kriminalisering av förbud mot konkurrensbegränsande
samarbete mellan företag respektive förbud mot missbruk av dominerande
ställning. Att det har krävts två tillkännagivanden av riksdagen innan reger-
ingen har skridit till handling är flagrant. Jag menar att en mycket viktig
princip i det demokratiska systemet är att riksdagens beställningar skall efter
kommas av regeringen. Tillkännagivanden är ett instrument som riksdagen
förfogar över för att anmoda regeringen att vidta åtgärder i en fråga. Det får
inte uppstå en situation där det kan skapas ett intryck av att regeringen inte
tillmäter detta instrument dess rättmätiga betydelse.
Utredningen, som har haft till uppgift att ta fram en konkret lagstiftnings-
modell för en kriminalisering inom konkurrensrätten med inriktning på vad
som bör betecknas som särskilt allvarliga fall, avlämnade, som redovisats, i
december 2004 sitt slutbetänkande Konkurrensbrott - En lagstiftningsmodell
(SOU 2004:131). Om konkurrensrättens förbud skall kriminaliseras bör det
enligt utredningens bedömning ske genom att det i konkurrenslagstiftningen
införs ett nytt brott - konkurrensbrott, men endast vid horisontella karteller;
enligt utredaren bör vertikala konkurrensbegränsningar och missbruk av
dominerande ställning inte kriminaliseras. Betänkandet har remissbehandlats,
och regeringen avser återkomma till riksdagen i frågan.
Enligt min mening bör riksdagen genom ett nytt tillkännagivande anmoda
regeringen att utan ytterligare tidsspillan återkomma till riksdagen med ett
förslag till ändrad lagstiftning så att karteller kriminaliseras. Riksdagen bör
inte förlita sig på att regeringen avser återkomma till riksdagen. Detta är
enligt min mening alltför vagt.
Med ett sådant beslut som jag förordar blir de här aktuella motionerna
2004/05:N249 (fp), 2004/05:N413 (fp), 2004/05:MJ332 (fp), 2004/05:N393
(kd) och 2004/05:Bo306 (kd) tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks. I
den förstnämnda motionen, 2004/05:N249 (fp), förespråkas i motiveringen
också att riksdagen bör riva upp det beslut som riksdagen fattade våren 2004
om att införa det s.k. leniencyprogrammet. Denna uppfattning delar jag inte.
Eftersom det formella yrkandet i motionen dock endast avser kriminalisering
av karteller tillstyrks yrkandet i sin helhet.
6.      Konkurrensverkets roll (punkt 6, motiveringen)
av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Åsa Torstensson (c), Anne-Marie Påls-
son (m), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Os-
carsson (kd).
Ställningstagande
Marknadsekonomin förutsätter en effektiv konkurrenspolitik, som förhindrar
marknadsdelning och prissamverkan samt utövar fusionskontroll. En funge-
rande och sträng konkurrenslagstiftning är viktig för att en effektiv konkur-
rens skall råda i det privata näringslivet. Konkurrensverket intar en central
roll när det gäller att åstadkomma en effektiv konkurrens. Vi vill erinra om at
samtliga fyra partier inom den borgerliga alliansen har förordat ökade resurser
till Konkurrensverket. Enligt vår mening ligger Konkurrensverkets agerande
helt inom de ramar som uppställs av instruktion och regleringsbrev och som
tidigare redovisats. Något behov av att riksdagen skall uttala sig för en över-
syn av Konkurrensverkets verksamhet utifrån de utgångspunkter som anges i
motion 2004/05:N271 (s) kan vi inte se. Motionen avstyrks därmed.


Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2004/05:140
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.,
2. lag om ändring i lagen (2005:110) om ändring i lagen (1970:417) om mark-
nadsdomstol m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,
4. lag om ändring i lagen (1997:614) om kommunal redovisning,
5. lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078).
Motion med anledning av propositionen
2004/05:N22 av Maria Larsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i
3 § tredje stycket i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser
på så sätt att redovisningsskyldighet enligt första stycket även skall omfat-
ta företag som tillhandahåller tjänster som inte i nämnvärd omfattning kan
påverka handeln med andra EES-länder.
2. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i
3 § tredje stycket i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser
på så sätt att redovisningsskyldighet enligt första stycket även skall omfat-
ta företag med en nettoomsättning som för vart och ett av de två senaste
räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro men inte 100 000 euro.
3. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i
4 § andra stycket i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser
på så sätt att redovisningsskyldighet enligt första stycket även skall omfat-
ta företag som tillhandahåller tjänster som inte i nämnvärd omfattning kan
påverka handeln med andra EES-länder.
4. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i
4 § andra stycket i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser
på så sätt att redovisningsskyldighet enligt första stycket även skall omfat-
ta företag med en nettoomsättning som för vart och ett av de två senaste
räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro men inte 100 000 euro.
5. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i
4 § i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser på så sätt att
den separata redovisningen skall tas in i årsredovisningen eller motsvaran-
de.
Motioner från allmänna motionstiden
2004/05:L291 av Inger René m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strukturförändringar i konkurrensfrämjande syfte.
2004/05:L336 av Martin Andreasson m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad konkurrens.
2004/05:MJ332 av Lennart Fremling m.fl. (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om effektivare konkurrenspolitik för dagligvaruhandeln.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kriminalisering av karteller.
2004/05:N249 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kriminalisering av kartellsamarbete.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att göra konkurrenslagen effektivare.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa åtgärder för att reda ut konkurrenssituationen mellan
privata och offentliga utförare.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att underlätta tillträde till olika marknader.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ta bort selektiva företagsstöd och snedvridande kommunala
stöd till företag.
2004/05:N271 av Bo Bernhardsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att på lämpligt sätt utvärdera Konkurrensverkets verksamhet och se över
dess uppdrag och dess instruktioner.
2004/05:N305 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bekämpa monopol (avsnitt 5.1).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att öka etableringsfriheten och att uppmuntra privatiseringar och
konkurrensutsättning inom den offentliga sektorn (avsnitt 5.1).
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka konkurrensövervakningen (avsnitt 5.1.1).
2004/05:N308 av Bengt-Anders Johansson m.fl. (m, fp, c, kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av konkurrensutsättning av offentligt utförd produktion.
2004/05:N391 av Tobias Krantz (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att en ökad andel av den offentliga sektorns verksam-
het läggs ut på entreprenad.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Konkurrensverket bör granska välfärdssektorn.
2004/05:N393 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kommunernas roll i näringspolitiken.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en effektivare konkurrenspolitik.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kriminalisering av karteller.
2004/05:N397 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stopplagstiftning.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Konkurrensverket.
2004/05:N400 av Maria Larsson m.fl. (kd):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rättvis konkurrens mellan offentlig och privat sektor.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avveckling av snedvridande företagsstöd.
2004/05:N401 av Anita Brodén m.fl. (fp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om etableringsfrihet inom vård och utbildning för att kunna ge Västra
Götalandsregionen en ny stark tillväxtsektor med goda exportmöjligheter.
2004/05:N402 av Åsa Torstensson m.fl. (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ökat privat företagande i offentlig sektor leder till en mer in-
tegrerad arbetsmarknad med bättre villkor för dem som verkar där.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av privat produktion av välfärdstjänster samt vinsterna
av att fler kvinnor driver företag.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att vårdföretagande skall tillåtas vara lönsamt för att entrepre-
nörskapet i offentlig sektor skall stimuleras.
2004/05:N411 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att forskning måste initieras om sambanden mellan pris, kvali-
tet, service, mångfald, inträdeshinder, innovationer och konkurrens.
2004/05:N412 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrenssnedvridande kommunal verksamhet.
2004/05:N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrens och kriminalisering av kartellsamarbete.
2004/05:Bo306 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
16. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag
till lagstiftning som innebär en kriminalisering av kartellsamverkan.

</pre><pre></pre><pre></pre><pre>
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
1. Förslag till lag om insyn i vissa finansiella
förbindelser m.m.





2. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:110) om
ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.


3. Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m.


4. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:614) om
kommunal redovisning


5. Förslag till lag om ändring i bokföringslagen
(1999:1078)


Bilaga 3
Av utskottet föreslagna ändringar i
regeringens lagförslag
Förslag till ändring i lagen (1997:614) om kommunal redovisning

Regeringens förslag
Utskottets förslag

2 kap.
13 §
Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket för visst fall tillåta att doku-
ment, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara rä-
kenskapsinformation förstörs före utgången av den tid som anges i 11 §.
Även om ett tillstånd enligt första
stycket har meddelats, får dokument,
mikroskrift och maskinläsbara medi-
er som används för att bevara infor-
mation som omfattas av lagen
(2005:000) om insyn i vissa finansi-
ella förbindelser m.m. inte förstöras
förrän tidigast fem år efter utgången
av det kalenderår då räkenskapsåret
avslutades.
Även om ett tillstånd enligt första
stycket har meddelats, får dokument,
mikroskrift och maskinläsbara medi-
er som används för att bevara infor-
mation som omfattas av lagen
(2005:000) om insyn i vissa finansi-
ella förbindelser m.m. inte förstöras
förrän tidigast fem år efter utgången
av det kalenderår då räkenskapsåret
avslutades. Förstöring får dock ske
om informationen bevaras på annat
sätt.



Förslag till ändring i bokföringslagen (1999:1078)

Regeringens förslag
Utskottets förslag

7 kap.
7 §
Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket för visst fall tillåta att doku-
ment, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara rä-
kenskapsinformation förstörs före utgången av den tid som anges i 2 §.
Tillstånd enligt första stycket ges av Finansinspektionen när det gäller före-
tag som står under inspektionens tillsyn.
Även om ett tillstånd enligt första
stycket har meddelats, får dokument,
mikroskrift och maskinläsbara medi-
er som används för att bevara infor-
mation som omfattas av lagen
(2005:000) om insyn i vissa finansi-
ella förbindelser m.m. inte förstöras
förrän tidigast fem år efter utgången
av det kalenderår då räkenskapsåret
avslutades.
Även om ett tillstånd enligt första
stycket har meddelats, får dokument,
mikroskrift och maskinläsbara medi-
er som används för att bevara infor-
mation som omfattas av lagen
(2005:000) om insyn i vissa finansi-
ella förbindelser m.m. inte förstöras
förrän tidigast fem år efter utgången
av det kalenderår då räkenskapsåret
avslutades. Förstöring får dock ske
om informationen bevaras på annat
sätt.





2004/05:NU16

SAMMANFATTNING      2004/05:NU16

2
76

1

2004/05:NU16

2004/05:NU16

4
5
2004/05:NU16

3
2004/05:NU16      UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT

UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT      2004/05:NU16

76
76
2004/05:NU16

6

2004/05:NU16

2004/05:NU16

50
57
2004/05:NU16

7
2004/05:NU16

2004/05:NU16

66
67
2004/05:NU16

58

2004/05:NU16      BILAGA 1

BILAGA 1      2004/05:NU16

74
75
2004/05:NU16

70

2004/05:NU16      BILAGA 2

BILAGA 2      2004/05:NU16

86
87
2004/05:NU16

76

2004/05:NU16      BILAGA 3   AV UTSKOTTET FÖRESLAGNA ÄNDRINGAR I REGERINGENS LA

BILAGA 3      2004/05:NU16

76
89
2004/05:NU16

88
</pre>