Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2004/05:MJU9
Ändringar i skogsvårdslagen m.m.
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:58
Ändringar i skogsvårdslagen jämte två följdmotioner och två motionsyrkanden
från allmänna motionstiden 2004 med anknytning till propositionen. I
propositionen föreslår regeringen bl.a. att den som ställt säkerhet för
fullgörande av återväxtåtgärder enligt skogsvårdslagen (1979:429) och
den berörda skogsmarken överlåts genom försäljning, byte eller gåva
solidariskt med en ny ägare är ansvarig för vissa kostnader. Säkerhet
får bara krävas i samband med avverkning om det skäligen kan befaras
att skogsägaren annars inte kommer att vidta återväxtåtgärder. Regeringen
föreslår även, i de fall tillstånd krävs enligt jordförvärvslagen
(1979:230), att avverkning inte får ske innan förvärvstillstånd har
meddelats. Vidare föreslås att den som av uppsåt eller oaktsamhet påbörjar
en avverkning innan beslutad säkerhet har ställts och godkänts av
skogsvårdsstyrelsen skall kunna dömas till ansvar. Skogsvårdsstyrelsen
föreslås få möjlighet att meddela undantag från kraven på ändamålsenlig
avverkning för att bevara och utveckla natur- och kulturmiljövärden. I
propositionen behandlas också frågor om bl.a. undantag från regeln om
avgränsning av brukningsenhet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
samt föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om det
solidariska ansvaret för återväxtåtgärder. Utskottet avstyrker berörda
motionsyrkanden.
I betänkandet behandlar utskottet även motioner som enligt bestämmelserna
i 3 kap. 13 § riksdagsordningen väckts med anledning av händelse av
större vikt - den svåra storm som drabbade södra Sverige den 8 och 9
januari 2005. I motionerna läggs ett stort antal förslag till åtgärder
för att mildra stormens verkningar fram. Samtliga motioner avstyrks med
hänvisning till redan vidtagna åtgärder, till 2005 års ekonomiska
vårproposition och till det övriga arbete på området som pågår i
Regeringskansliet och vid berörda myndigheter.
Utskottet har slutligen valt att i betänkandet behandla ett antal
motioner från allmänna motionstiden 2004 om bl.a. skogspolitikens mål,
ett hållbart skogsbruk, forskning och utveckling på skogens område,
bioenergi, Skogsvårdsorganisationen och ändringar i skogsvårdslagstiftningen.
Samtliga motioner avstyrks. Av dessa motioner avstår utskottet från
att behandla 12 motionsyrkanden mer utförligt i sak eftersom motionsyrkandena
utgör upprepningar av tidigare väckta motioner. Utskottet hänvisar därvid
till de riktlinjer för förändring av utskottens arbetsformer som riksdagen,
på förslag av Riksdagskommittén, har ställt sig bakom, till fördjupad
utskottsbehandling tidigare under mandatperioden och till utskottets
långtidsplanering. Övriga motionsyrkanden avstyrks huvudsakligen med
hänvisning till en aviserad proposition om miljömålen och till övriga
pågående åtgärder på områdena.
I betänkandet finns 28 reservationer och 3 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Det solidariska ansvaret för återväxtåtgärder
Riksdagena) godkänner vad utskottet anfört,b) antar regeringens förslag
om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 8 §.Därmed bifaller
riksdagen proposition 2004/05:58 i denna del och avslår motionerna
2004/05:MJ10 yrkande 1 och 2004/05:MJ508 yrkande 25.
2. Förutsättningar för krav på säkerhet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen
(1979:429) såvitt avser 36 §. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:58 i denna del och avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 2.
Reservation 1 (fp)
3. Krav på förvärvstillstånd före avverkning
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen
(1979:429) såvitt avser 10 a §. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:58 i denna del och avslår motionerna 2004/05:MJ10 yrkande 3,
2004/05:MJ11 och 2004/05:MJ504 yrkande 7.
Reservation 2 (fp)
4. Brukningsenhetens storlek
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 4.
5. Översyn av 12 § skogsvårdslagen
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 5.
Reservation 3 (fp)
6. Högsta tillåtna areal för föryngringsavverkning
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 6.
7. Internationellt skogssamarbete
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 7.
Reservation 4 (fp)
8. Lagförslaget i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen
(1979:429) i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit
ovan. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:58 i denna del.
9. Ekonomiskt stöd för stormens verkningar
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ6 yrkande 12, 2004/05:MJ8 i denna
del och 2004/05:MJ9 yrkandena 15 och 22.
10. Omfördelning av resurser
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del och
2004/05:MJ8 i denna del.
Reservation 5 (m, c)
11. Resurser till Skogsstyrelsen
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ9 yrkande 9.
12. Medel ur EU:s solidaritetsfond
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkande 25, 2004/05:MJ7 yrkande
5 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 4.
13. Utredning och analys av konsekvenserna för skogsnäringen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ6 yrkande 1 och 2004/05:MJ9
yrkande 16.
14. Införande av en s.k. katastrofparagraf i skogsvårdslagen m.m.
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ6 yrkande 17.
Reservation 6 (kd)
15. Dispenser för lagring av virke m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ7 yrkande 4 och 2004/05:MJ8 i
denna del.
Reservation 7 (m, kd, c)
16. Åtgärder för att snarast få ut virket ur skogen
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ9 yrkande 18.
17. Bekämpning av skadegörare
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 23 och 24, 2004/05:MJ6
yrkande 7, 2004/05:MJ7 yrkande 3, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9
yrkande 24.
Reservation 8 (m)
Reservation 9 (kd)
Reservation 10 (c)
18. Skogsvårdsåtgärder och naturvårdshänsyn
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 16 och 22, 2004/05:MJ6
yrkandena 6 och 18, 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del, 2004/05:MJ8 i
denna del och 2004/05:MJ9 yrkandena 10-13 och 25.
Reservation 11 (m)
Reservation 12 (fp)
Reservation 13 (kd)
19. Utbildning och information
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ5 yrkande 15.
Reservation 14 (fp)
20. Klimatfrågor
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ9 yrkandena 3 och 5.
21. Stöd till uppröjning i områden av intresse för rekreation och
friluftsliv
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ9 yrkande 14.
22. Skogspolitikens mål
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 3.
Reservation 15 (mp)
23. Ett hållbart skogsbruk
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sk405 yrkande 11, 2004/05:MJ434
yrkandena 1, 4, 11, 12, 23, 24, 26 och 40 samt 2004/05:MJ439 yrkandena
4 och 5.
Reservation 16 (m)
Reservation 17 (v)
Reservation 18 (mp)
24. Forskning och utveckling
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ434 yrkandena 9, 25 och 38 samt
2004/05:MJ485.
Reservation 19 (mp)
25. Bioenergi
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ434 yrkande 42 och 2004/05:MJ508
yrkande 22.
Reservation 20 (fp, kd)
Reservation 21 (mp)
26. Skogsvårdsorganisationen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ239 och 2004/05:MJ434 yrkandena
10 och 43-45.
Reservation 22 (kd)
Reservation 23 (mp)
27. Vissa lagstiftningsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ326 och 2004/05:MJ434 yrkandena
5, 7, 13, 20 och 46.
Reservation 24 (m)
Reservation 25 (mp)
28. Samrådsplikt och miljöprövning av skogsbilvägar
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 18.
Reservation 26 (mp)
29. En ny skogslogistik
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 19.
30. Ekologiska landskapsplaner
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 22.
Reservation 27 (mp)
31. Fler kvinnor inom skogsnäringen
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 52.
Reservation 28 (v, mp)
32. Skogspolitiska frågor som har behandlats tidigare under
mandatperioden
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sk405 yrkande 10, 2004/05:MJ434
yrkande 6, 2004/05:MJ504 yrkandena 1-4 och 9, 2004/05:MJ507 yrkande 18,
2004/05:MJ508 yrkandena 21, 24, 27 och 28 samt 2004/05:MJ534 yrkande
1.
Stockholm den 26 april 2005
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Catharina Elmsäter-Svärd
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd
(m), Åsa Domeij (mp), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Rune Berglund
(s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v),
Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c), Jan-Olof
Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m), Ann-Kristine Johansson (s),
Anita Brodén (fp), Anders Bengtsson (s) och Marie Wahlgren (fp).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Propositionen
I januari 2005 presenterade regeringen propositionen Ändringar i
skogsvårdslagen med förslag till lagändringar för att motverka exploaterande
fastighetsförvärv. Regeringen föreslår bl.a. att säkerhet skall ställas
vid ändrade förhållanden för fastigheten, som t.ex. ägarbyte, och att
beviljat förvärvstillstånd skall vara en förutsättning för avverkning.
Med anledning av propositionen har två motioner (fp, kd) med sammanlagt
åtta motionsyrkanden väckts. Samtliga yrkanden avstyrks av
utskottet.
Lagförslaget återges i bilaga 2.
Stormen i södra Sverige
Den 8 och 9 januari 2005 drabbades södra Sverige av en storm som orsakade
stora skador på framför allt skog och infrastruktur. Svårast skador
uppstod i skogstrakterna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Blekinge, Hallands och Västra Götalands län.
Baserad på flyginventeringar och andra insatser har Skogsstyrelsen gjort
bedömningen att den stormfällda skogen motsvarar 75 miljoner kubikmeter
virke. Denna mängd motsvarar den årliga normalavverkningen i hela Sverige.
Med katastrofens omfattning som grund beslutade regeringen den 10 mars
2005 att ansöka om bistånd från EU:s solidaritetsfond. Regeringens beslut
motiveras av katastrofens omfattning. Härutöver har regeringen beslutat
om olika insatser för att begränsa fortsatta negativa verkningar av
katastrofen.
Till följd av stormen ligger nu enorma mängder stormfällt virke ute i
de drabbade skogarna. Att få ut detta virke ur skogen är naturligtvis
en förutsättning för att dess värde skall kunna tillgodogöras i största
möjliga utsträckning. Det är också nödvändigt för att undvika att det
stormfällda virket blir en härd för insekter som sedan skadar den växande
skogen. Således kommer de stora mängder vindfällen och obarkat virke
som finns i skogen med våren och värmen att angripas av skadeinsekter,
främst barkborrar. Insektsangreppen leder till massförökning som
kommande år kan orsaka omfattande skador på stående skog.
Arbetet med att så snabbt som möjligt få ut det stormfällda virket ur
skogen kommer under de närmaste ett och ett halvt åren att kräva ett
mångfaldigande av avverkningen i det drabbade området. Detta kommer att
leda till motsvarande ökning av timmertransporterna på vägnätet, som i
stor utsträckning består av privata mindre skogsbilvägar. För att en
hög takt i röjningsarbetet skall kunna upprätthållas är det nödvändigt
att använda vägarna även under tjällossningsperioden. Följden blir att
många vägar kommer att köras sönder redan i vår och måste repareras
omedelbart. Antalet sönderkörda vägar kommer att vara mångdubbelt större
jämfört med normalt.
För att det stormfällda virket skall kunna omhändertas och den växande
skogen därmed kunna skyddas från insektsangrepp har ett extremt behov
av lagringsanläggningar uppkommit. I den skadedrabbade regionen krävs
därför hundratals nya anläggningar för lagring av virke under längre
tid. För inrättande av dessa anläggningar avser regeringen att dels
upplåta mark, dels tillsammans med markägare och aktörer investera i
lagerytor och installation av bl.a. bevattningsutrustning.
Regeringen har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
utarbetat ett s.k. stödpaket med åtgärder för att lindra stormens
verkningar. Dessutom förbereder regeringen ett underlag för anmälan till
kommissionen om statsstöd för dessa åtgärder.
I 2005 års ekonomiska vårproposition (prop. 2004/05:100) har regeringen
lagt fram ytterligare förslag i syfte att mildra stormens skadeverkningar.
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet de gröna.
Riksdagen har nyligen tagit ställning till motioner om åtgärder och
ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige och har med
anledning av en reservation (m, fp, kd, c, mp) beslutat om tillkännagivanden
av innebörd att det av räddningstjänstlagen och lagen om extraordinära
händelser tydligt bör framgå i vilken utsträckning staten har ett
ekonomiskt ansvar vid en katastrofsituation. På sikt kan ett nationellt
katastrofkonto övervägas i syfte att bistå särskilt drabbade kommuner
vid katastrofer, såväl utomlands som inom landet. Vidare bör möjligheten
till kompensation för de ekonomiska förluster som uppkommit till följd
av stormen utredas. Stormens karaktär av naturkatastrof motiverar
statliga insatser för att lindra skadeverkningarna för de hårdast drabbade.
Frågan om vilka händelser som kräver att den enskilde tillgodoser sitt
behov av försäkringsskydd bör väckas (bet. 2004/05:FöU8, rskr. 2004/05:214).
Med stöd av bestämmelserna i 3 kap. 13 § riksdagsordningen har fem
motioner (m, fp, kd, c, mp) väckts. I motionerna läggs ett stort antal
förslag till åtgärder för att mildra stormens verkningar fram. Utskottet,
som har valt att behandla motionerna i detta betänkande, avstyrker
samtliga motioner och hänvisar till de åtgärder som har vidtagits och
kommer att vidtas på området.
Med anledning av motionerna om åtgärder för att lindra stormens
skadeverkningar har utskottet inhämtat information från statsrådet Ulrica
Messing, Näringsdepartementet, och från generaldirektör Göran Enander,
Skogsstyrelsen. Utskottet har även anordnat en offentlig utfrågning
med anledning av stormens skadeverkningar samt företagit en studieresa
till stormdrabbade områden i Småland. Utfrågningen nedtecknades
stenografiskt och protokollet bifogas detta betänkande som bilagorna 3 och
4. I ärendet har inkommit en skrivelse från Sveriges Åkeriföretag.
Motioner från allmänna motionstiden 2004
I betänkandet behandlas även ett antal motioner från allmänna motionstiden
2004 om bl.a. skogspolitikens mål, ett hållbart skogsbruk, forskning
och utveckling på skogens område, bioenergi, Skogsvårdsorganisationen
och ändring i skogslagstiftningen.
I maj 2004 tillkallade regeringen en utredare med uppdrag att utvärdera
och se över skogspolitiken. Utvärderingen skall ha som utgångspunkt att
grunderna för den gällande skogspolitiken ligger fast, vilket innebär
att skogspolitikens två jämställda mål, ett produktionsmål och ett
miljömål, inte förändras. Ett hållbart skogsbruk skall bedrivas, och
skogen och skogsnäringen kommer även i fortsättningen att vara av
ekonomisk, social, kulturell och ekologisk betydelse för Sverige. Regeringen
bedömer att det är väsentligt att utvärdera hur väl målen för skogspolitiken
har uppfyllts under de dryga tio år som den tillämpats. Uppdraget skall
redovisas senast den 31 december 2005 (dir. 2004:70). Enligt tilläggsdirektiv
skall ett delbetänkande som avser utvärdering och översyn av
Skogsvårdsorganisationen lämnas senast den 30 april 2005 (dir. 2004:139).
Flertalet motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2004 avstyrks med
hänvisning till det uppdrag som har getts till Skogsutredningen. Några
motioner har utskottet funnit utgöra upprepningar av tidigare väckta
motioner, och de behandlas därför i förenklad form. Utskottet hänvisar
därvid till de riktlinjer för förändring av utskottens arbetsformer som
riksdagen, på förslag av Riksdagskommittén, har ställt sig bakom, till
fördjupad utskottsbehandling tidigare under mandatperioden och till
utskottets långtidsplanering. Övriga motionsyrkanden avstyrks med
hänvisning till en aviserad proposition om miljömålen och till pågående
åtgärder på områdena.
Samtliga motioner återfinns i bilaga 1.
Bakgrund - propositionen
Regeringen gav den 14 december 2000 i regleringsbrev Skogsstyrelsen i
uppdrag att lämna underlag för fördjupad prövning av Skogsvårdsorganisationens
verksamhet för perioden 2003 t.o.m. 2006. Uppdraget redovisades den 7
januari 2002 i rapporten Skogsstyrelsens underlag för fördjupad prövning
2003-2006. Skog till nytta för alla.
Näringsdepartementet uppdrog den 27 juni 2002 åt en särskild utredare
att utvärdera möjligheten och konsekvenserna av att enligt 36 §
skogsvårdslagen (1979:429) knyta säkerhet för återväxtåtgärder till fastigheten.
Uppdraget redovisades i en rapport som inkom till Näringsdepartementet
i augusti 2002. I rapporten föreslås att vid överlåtelse av en fastighet
skall den tidigare ägaren stå kvar med ett solidariskt ansvar för de
återväxtåtgärder som denne har ställt säkerhet för. Säljaren och köparen
får vid överlåtelsen förhandla om hur kostnaderna för de aktuella
återväxtåtgärderna skall fördelas dem emellan. Utredaren konstaterar att
tillämpningen av 36 § skogsvårdslagen i dag varierar mellan olika
skogsvårdsstyrelser och föreslår att det görs tydligt under vilka
förutsättningar som säkerhet kan utkrävas. Under våren 2003 tillsattes en
arbetsgrupp inom Regeringskansliet med representanter från
Justitiedepartementet,
Jordbruksdepartementet, Miljödepartementet och Näringsdepartementet
samt Skogsstyrelsen för att bereda utredarens förslag vidare. Målsättningen
var att hitta en effektiv och praktisk modell för ställande av säkerhet
som fungerar även vid ändrade förhållanden för fastigheten, som t.ex.
ägarbyte, och för att analysera möjliga vägar att motverka exploaterande
fastighetsförvärv.
Som ett resultat av det arbetet kom Skogsstyrelsen den 31 oktober 2003
in till Näringsdepartementet med ett reviderat förslag till ändringar
i skogsvårdslagen och skogsvårdsförordningen (1993:1096), i syfte att
motverka exploaterande fastighetsförvärv. I propositionen föreslås även
ändringar i skogsvårdslagen, föranledda av att det vid domstolsprövning
har visat sig att bestämmelsen i 36 § tredje stycket skogsvårdslagen
att en avverkning, som avses i paragrafens första stycke, får påbörjas
först när säkerhet ställts och godkänts av skogsvårdsstyrelsen inte har
ansetts omfattas av straffbestämmelserna i 38 § samma lag.
Lagrådet har yttrat sig över propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås följande ändringar i skogsvårdslagen (1979:429).
Om en skogsägare har ställt säkerhet för fullgörande av återväxtåtgärder
enligt skogsvårdslagen och den skogsmark på vilken åtgärden skall vidtas
överlåts genom försäljning, byte eller gåva, är den som ställt säkerhet
solidariskt med en ny ägare ansvarig för sådana kostnader som uppkommer
om åtgärderna efter beslut av skogsvårdsstyrelsen utförs på ägarens
bekostnad. Ansvaret skall vara begränsat till det belopp för vilket
säkerhet ställts och upphör om en ny ägare ställer säkerhet för de
ifrågavarande återväxtåtgärdernas fullgörande och säkerheten godkänns av
skogsvårdsstyrelsen.
En skogsvårdsstyrelse får kräva säkerhet i samband med en avverkning
endast om det skäligen kan befaras att skogsägaren annars inte kommer
att vidta återväxtåtgärder.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar en avverkning innan en
beslutad säkerhet har ställts och godkänts av skogsvårdsstyrelsen skall
kunna dömas till ansvar.
Avverkning får inte ske förrän förvärvstillstånd meddelats enligt
jordförvärvslagen (1979:230) i de fall tillstånd enligt denna lag krävs.
Den som i ett sådant fall uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar en
avverkning innan tillstånd meddelats skall kunna dömas till ansvar.
Skogsvårdsstyrelsen får möjlighet att meddela undantag från kraven på
ändamålsenlig avverkning för att bevara och utveckla natur- eller
kulturmiljövärden.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.
I propositionen behandlas också frågor om bl.a. undantag från regeln om
avgränsning av brukningsenhet.
Utskottets överväganden
Det solidariska ansvaret för återväxtåtgärder
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om det solidariska ansvaret
för återväxtåtgärder. Motioner (fp) om förtydligande av det solidariska
ansvaret m.m. avstyrks med hänvisning till vad som anförts i propositionen
och till vad utskottet anför.
Propositionen
Om säkerhet ställs för fullgörande av återväxtåtgärder enligt skogsvårdslagen
(1979:429) och den skogsmark på vilken åtgärderna skall vidtas överlåts
genom försäljning, byte eller gåva, skall enligt regeringens förslag
den som ställt säkerhet solidariskt med en senare ägare vara ansvarig
för kostnader som uppkommer om åtgärderna efter beslut av skogsvårdsstyrelsen
utförs på ägarens bekostnad.
Regeringen föreslår också att det solidariska ansvaret skall vara
begränsat till det belopp för vilket säkerhet har ställts. Ansvaret för
den som ställt säkerhet upphör om en ny ägare ställer säkerhet för de
ifrågavarande återväxtåtgärdernas fullgörande och säkerheten godkänns
av skogsvårdsstyrelsen.
Om det finns särskilda skäl bör, enligt regeringen, skogsvårdsstyrelsen
även i andra fall få besluta att en överlåtares ansvar för återväxtåtgärderna
skall bortfalla.
Motionerna
Enligt motion MJ10 (fp) bör det solidariska ansvaret när skogsmarken
överlåts vidare förtydligas. Motionärerna hänvisar till vad Lagrådet
anför om detta (yrkande 1).
I motion MJ508 (fp) begärs att regeringen snarast vidtar åtgärder för
att förhindra att problem uppstår vid återplantering vid handel med
skogsfastigheter, s.k. klippare. En enkel metod är enligt motionärerna
att låta återplanteringsgarantin följa skogsfastigheten (yrkande 25).
Utskottets
ställningstagande
I sitt yttrande över regeringens förslag om solidariskt ansvar för
återväxtåtgärder anför Lagrådet bl.a. följande. Vid föredragningen har
upplysts att avsikten inte bara är att den som har ställt säkerhet och
sedan överlåter skogsmarken kan bli solidariskt ansvarig med den till
vilken överlåtelsen har skett. Avsikten är också att, om skogsmarken
överlåts vidare, den förste ägaren skall kunna bli solidariskt ansvarig
med en senare förvärvare. Enligt Lagrådet framgår det inte med önskvärd
tydlighet av lagtexten att bestämmelserna skall tolkas på det sättet.
Lagrådet anser att lagtexten bör göras tydligare och att författningskommentaren
bör byggas ut. Vidare anser Lagrådet det önskvärt att författningskommentaren
förses med konkreta exempel på situationer då bestämmelsen bör vara
tillämplig.
Inledningsvis vill utskottet i likhet med regeringen framhålla att, när
man talar om exploaterande skogsbruk, problemet i de allra flesta fall
inte är de avverkningar som ett sådant skogsbruk leder till utan det
faktum att skogsägaren drar sig undan sin skyldighet att utföra
återväxtåtgärder till följd av en avverkning. I det följande avses med
exploaterande skogsbruk de fall där den som innehar eller köper en
skogsfastighet på begäran ställer säkerhet för återväxtåtgärder och sedan
gör stora avverkningar men därefter säljer fastigheten och får tillbaka
säkerheten utan att återväxtåtgärder har vidtagits. I realiteten är det
bara i ett begränsat antal fall årligen som säkerheten behöver lämnas
tillbaka för att en fastighet har sålts. För skogsbrukets del har dessa
fall av den orsaken större betydelse från kvalitativ än från kvantitativ
synpunkt. I enskilda fall kan beteendet emellertid utgöra en risk för
att skogen utnyttjas kortsiktigt och att den långsiktiga hushållningsprincipen
åsidosätts. Förfarandet riskerar dessutom att inverka negativt på den
allmänna moralen inom skogsbruket. Eftersom dessa förfaranden inte hör
hemma i ett ansvarsfullt skogsbruk i enlighet med skogspolitikens
intentioner bör de stävjas. I sammanhanget vill utskottet, som delar
regeringens uppfattning, understryka att avsikten är att det solidariska
ansvaret inte skall upphöra förrän återväxtåtgärderna har vidtagits
eller skogsvårdsstyrelsen befriar en tidigare ägare från det solidariska
ansvaret i enlighet med vad utskottet anför nedan. Detta innebär samtidigt
att om en ny ägare ställer säkerhet för återväxtåtgärder i stället för
en tidigare ägare, denne i sin tur blir ansvarig om han eller hon
överlåter fastigheten innan åtgärderna har vidtagits.
Som anges i författningskommentaren innebär bestämmelsen i 8 § andra
stycket skogsvårdslagen att en ägare som har ställt säkerhet för
återväxtåtgärder enligt 36 § samma lag under vissa förutsättningar skall
svara för kostnaderna för de återväxtåtgärder som omfattas av säkerheten
även efter det att fastigheten har överlåtits. Därmed kommer säkerheten
att gälla för de kostnader som hänför sig till dessa återväxtåtgärder,
även om de genomförs efter det att fastigheten överlåtits till en ny
ägare. Ett sådant ekonomiskt ansvar för den tidigare ägaren skall bara
inträda om överlåtelsen sker genom försäljning, byte eller gåva. Ansvaret
skall dessutom vara solidariskt för en tidigare och en senare ägare och
inte överstiga det belopp för vilket säkerheten har ställts. Vidare
skall ansvaret bara kunna göras gällande i samma situation som den
ställda säkerheten skulle komma att tas i anspråk, dvs. om skogsvårdsstyrelsen
tvingas vidta åtgärderna på ägarens bekostnad. Hur en eventuell kostnad
skall fördelas mellan en tidigare och en senare ägare och i vad mån den
ena har rätt till återkrav mot den andra om han eller hon själv får stå
för hela eller delar av kostnaden får bli beroende av parternas
överenskommelse. Det skall också uppmärksammas att om en tidigare ägare
står kvar med ett solidariskt ansvar och skogsvårdsstyrelsen låter utföra
återväxtåtgärder på ägarens, eller en tidigare ägares, bekostnad blir
den tidigare ägaren part i ärendet.
Bestämmelsen kan belysas med ett praktiskt exempel. A vill genomföra en
avverkning på sin skogsfastighet. I samband med avverkningen fattar
skogsvårdsstyrelsen beslut om att A skall ställa säkerhet för de
återväxtåtgärder som avverkningen ger anledning till. A ställer säkerhet,
genomför avverkningen och säljer därefter den mark på vilken avverkningen
genomförts till B innan återväxtåtgärderna vidtagits. Eftersom överlåtelsen
har skett genom försäljning blir A enligt 8 § skogsvårdslagen solidariskt
ansvarig med B för det fall skogsvårdsstyrelsen tvingas vidta
återväxtåtgärderna på ägaren B:s bekostnad. Eftersom A vill slippa det
solidariska ansvaret avtalar han med B i samband med försäljningen om att
B skall ställa ny säkerhet för återväxtåtgärderna i stället för den
säkerhet som A ställt. B gör så, och A blir fri från det solidariska
ansvaret och får tillbaka sin säkerhet. Genom byte övergår sedan marken
från B till C. Eftersom C inte ställer ny säkerhet blir B, på samma
sätt som A skulle ha blivit om B inte ställt säkerhet i samband med det
tidigare köpet, solidariskt ansvarig med C för återväxtåtgärderna. Om
skogsvårdsstyrelsen sedan tvingas vidta återväxtåtgärderna på C:s
bekostnad kan myndigheten även vända sig mot B för att få betalt, eller
utnyttja den av B ställda säkerheten. Frågan om hur kostnaden i så fall
skall fördelas mellan B och C avgörs av vad B och C kommit överens om
i samband med bytet.
Det kan naturligtvis göras gällande att det kan uppfattas som betungande
för en ny ägare att behöva ställa säkerhet för återväxtåtgärder eftersom
säkerheten ju inte motsvaras av något motsvarande värde på fastigheten.
Mot detta kan ställas att en köpare eller annan förvärvare av en
skogsfastighet på vilken det föreligger skyldighet att anlägga ny skog
måste ha en ekonomisk situation som gör det möjligt för honom eller
henne att finansiera nödvändiga återväxtåtgärder. Skogsägaren bör då
också ha möjlighet att ställa säkerhet för dessa åtgärder. Utskottet
gör därför samma bedömning som regeringen att varken en tidigare ägares
ansvar eller en ny säkerhet bör innebära något problem vid de förhandlingar
som förutsätts föras mellan parterna i samband med överlåtelse av en
fastighet. Förekomsten av ett solidariskt ansvar för en tidigare ägare
torde inte heller innebära några problem vid senare överlåtelser. Hur
det i praktiken skall gå till vid ställandet av en ny säkerhet från en
förvärvares sida får, som regeringen anför, lösas mellan parterna genom
avtal. En fördel med den föreslagna regleringen är att frågor om
återväxtåtgärder och säkerhet, med all sannolikhet, i framtiden kommer att
ingå som en naturlig del i de förhandlingar som föregår en
fastighetsöverlåtelse.
Som regeringen anför kan det finnas anledning att anta att en ny ägare
i de allra flesta fall kommer att ställa den säkerhet som krävs. Därmed
kommer det bara att vara i något enstaka fall som en tidigare ägare
kommer att stå kvar med ett ekonomiskt ansvar för återväxtåtgärderna
gentemot senare ägare. I dessa fall kan förhållandet emellertid bli
bestående under en inte obetydlig tid. Om det i ett sådant fall, till
följd av någon efterkommande händelse, skulle uppstå en situation där
ett fortsatt solidariskt ansvar skulle anses som stötande, bör
skogsvårdsstyrelsen ha möjlighet att befria en tidigare ägare från fortsatt
ansvar. Utskottet vill emellertid understryka att en sådan befrielse
inte påverkar eventuella avtal mellan en tidigare ägare och en ny ägare
om fördelning av kostnaderna dem emellan för eventuella återväxtåtgärder.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att det i skogsvårdslagen
införs bestämmelser om att, i de fall som säkerhet ställts för fullgörande
av återväxtåtgärder och den skogsmark på vilken åtgärderna skall vidtas
överlåts genom försäljning, byte eller gåva, den som har ställt säkerheten
är solidariskt med en senare ägare ansvarig för de kostnader som
skogsvårdsstyrelsen kan få om den tvingas vidta återväxtåtgärderna på
fastighetsägarens bekostnad. Det solidariska ansvaret bör upphöra och
säkerheten återlämnas om en senare ägare ställer ny säkerhet för de
ifrågavarande återväxtåtgärderna och säkerheten godkänns av skogsvårdsstyrelsen.
Som uppmärksammas i propositionen kan det uppstå andra situationer där
det framstår som stötande att låta det solidariska ansvaret kvarstå. Om
det finns särskilda skäl bör skogsvårdsstyrelsen därför även i annat
fall kunna besluta att en tidigare ägares ansvar för återväxtåtgärderna
skall bortfalla.
Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till regeringens förslag samt
föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om det solidariska
ansvaret för återväxtåtgärder. Därmed anser utskottet att syftet med
motionerna MJ10 (fp) yrkande 1 och MJ508 (fp) yrkande 25 får anses
tillgodosett. Berörda motionsyrkanden bör därmed inte föranleda någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Förutsättningar för krav på säkerhet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag om säkerhet
i vissa fall för återväxtåtgärder och avslår ett motionsförslag (fp) om
ett generellt krav på säkerhet.
Jämför reservation 1 (fp).
Propositionen
Regeringen anser att det finns anledning att skärpa reglerna om i vilka
fall säkerhet skall få krävas. I fortsättningen bör säkerhet bara få
krävas om det, förutom att det skall vara fråga om en avverkning av
större omfattning som föranleder kostsamma återväxtåtgärder, skäligen
kan befaras att åtgärderna annars inte blir vidtagna. Mot denna bakgrund
föreslår regeringen att en skogsvårdsstyrelse skall få kräva säkerhet
för återväxtåtgärder av en skogsägare bara om det skäligen kan befaras
att åtgärderna annars inte blir vidtagna.
Motionen
I motion MJ10 (fp) tas frågan upp om ett generellt krav på säkerhet
(yrkande 2). Eftersom det är av vikt att människor behandlas lika
förordar motionärerna en mer generell metod än regeringen, dvs. med
schablonbelopp som reserveras under den aktuella perioden. Fördelen med
ett schablonbelopp är att osäkerhet då inte behöver råda om vad som
gäller för den enskilde skogsägaren. Härigenom stimuleras bl.a. snabb
återplantering. En nedre gräns bör sättas för arealernas storlek, och
det är viktigt att systemet blir så enkelt och obyråkratiskt som möjligt.
Skogsstyrelsen bör få i uppdrag att utforma regler om sådana schabloner
- utformade så att reglerna inte negativt påverkar små skogsägare.
Utskottets ställningstagande
Av propositionen framgår att skogsvårdsstyrelserna tillämpar bestämmelserna
om säkerhet olika, och på sätt som i korthet kan beskrivas som en
generell och en selektiv metod. Den generella metoden innebär att säkerhet
krävs av alla skogsägare som vill avverka över en viss areal, och att
storleken på säkerheten sätts i relation till avverkningens omfattning
och kostnaderna för åtgärderna. Den selektiva metoden innebär att man
framför allt tar hänsyn till skogsägarens trovärdighet, tidigare
avverkningar och eventuella tidigare brister när det gäller återväxtåtgärder.
Motiveringen för den generella metoden är att skogsvårdsstyrelsen vill
behandla alla lika och inte göra några personutredningar. Motiveringen
för den selektiva metoden är att skogsvårdsstyrelsen inte vill visa
misstroende mot skötsamma skogsägare som bedriver ett långsiktigt
skogsbruk genom att avkräva dem säkerhet som en metod för att komma till
rätta med missförhållanden. I likhet med regeringen har utskottet
förståelse för båda metoderna men anser det inte försvarbart att tillämpningen
av samma bestämmelse på ett så avgörande sätt skiljer sig åt mellan
olika skogsvårdsstyrelser. Av propositionen framgår vidare att Skogsstyrelsen
i ett beslut den 16 mars 2004 (dnr 1120/03 3.30) ändrat sin tidigare
praxis om när säkerhet bör krävas och uttalat att det, förutom att det
skall röra sig om en avverkning av större omfattning som föranleder
kostsamma återväxtåtgärder, även skall "föreligga någon omständighet
som ger anledning till antagande att det i det enskilda fallet föreligger
en risk för att erforderliga återväxtåtgärder inte skall bli vidtagna".
Med hänsyn härtill, och den utvidgning av skogsvårdslagens (1979:429)
bestämmelser om ansvar för återväxtåtgärder som föreslagits i föregående
avsnitt, anser regeringen att det finns skäl att överväga om det behövs
en precisering av i vilka fall som säkerhet bör få krävas.
Som regeringen anför bör, vid bedömningen av när en skogsvårdsstyrelse
skall få fatta beslut om säkerhet enligt 36 § skogsvårdslagen, hänsyn
tas till hur bestämmelsen är utformad. Enligt ordalydelsen är säkerheten
en betalningssäkring för det fall en skogsvårdsstyrelse tvingas vidta
återväxtåtgärder på en försumlig skogsägares bekostnad. Att så sker är
emellertid utomordentligt ovanligt, om det över huvud taget förekommer.
I praktiken har säkerheten i stället kommit att fungera som ett
påtryckningsmedel på en skogsägare att vidta nödvändiga återväxtåtgärder.
Som nämnts i föregående avsnitt gör sig behovet av säkerhet gällande
när det gäller fastighetsägare som kan förväntas ha för avsikt att efter
en avverkning överlåta fastigheten utan att ha vidtagit nödvändiga
återväxtåtgärder. Andra exempel på situationer där det bör vara motiverat
att kräva säkerhet är om en skogsägare misskött återväxtåtgärder efter
tidigare avverkningar, eller om skogsvårdsstyrelsen har kännedom om en
skogsägares tidigare verksamhet, vilken ger anledning att anta att
återväxtåtgärder inte kommer att bli vidtagna om inte säkerhet ställs.
Det kan bl.a. röra sig om en ägare som tidigare utövat en helt annan
form av verksamhet under mindre godtagbara förhållanden, t.ex. varit
föremål för upprepade konkurser eller underlåtit att betala skatt. I
mer normala fall av skogsinnehav, där ägaren kan förväntas behålla sin
fastighet och där det i samband med avverkningen inte finns något som
talar för att återväxtåtgärder inte kommer att vidtas, är enligt utskottets
mening behovet av säkerhet inte lika påkallat. I sådana fall torde, för
det fall återväxtåtgärder inte skulle vidtas, de möjligheter till
förelägganden och vite som en skogsvårdsstyrelse har enligt 35 §
skogsvårdslagen normalt vara tillräckliga för att förmå skogsägaren att vidta
nödvändiga åtgärder. Mot att kräva säkerhet i de sistnämnda fallen talar
enligt utskottets mening också det förhållandet att en skogsägare enligt
skogsvårdslagen inte är tvingad att återplantera förrän tre år efter
avverkningen.
Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet i likhet med regeringen
att det finns anledning att skärpa reglerna för de fall i vilka säkerhet
skall kunna krävas. Som regeringen föreslår bör säkerhet bara kunna
krävas om det är fråga om en avverkning av större omfattning som föranleder
kostsamma återväxtåtgärder och det skäligen kan befaras att åtgärderna
annars inte blir vidtagna. Utskottet tillstyrker därmed lagförslaget i
denna del och avstyrker motion MJ10 (fp) yrkande 2.
Krav på förvärvstillstånd före avverkning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag såvitt avser
10 a § skogsvårdslagen (1979:429) om krav på förvärvstillstånd före
avverkning. Därmed avstyrker utskottet motioner (fp, kd) om avslag på
propositionen i denna del om att kravet inte skall avse s.k. friområden
och om förslag till ändring i 10 § om säkerhet i vissa fall för
återväxtåtgärder och om ett generellt krav på säkerhet.
Jämför reservation 2 (fp).
Propositionen
En bestämmelse föreslås införas i skogsvårdslagen (1979:429) som innebär
att, i de fall där det krävs tillstånd enligt jordförvärvslagen vid
förvärv av fastighet, avverkning inte får påbörjas av förvärvaren förrän
sådant tillstånd meddelats. Om det finns särskilda skäl bör skogsvårdsstyrelsen
få medge undantag från kravet på tillstånd.
Vidare föreslår regeringen att den skall kunna dömas till ansvar som
uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar en avverkning innan förvärvstillstånd
meddelats enligt jordförvärvslagen i de fall där sådant tillstånd krävs.
Motionerna
Enligt motion MJ10 (fp) bör krav på förvärvstillstånd före avverkning
inte införas. Eftersom motionärerna anser att jordförvärvslagen bör
avskaffas motsätter de sig även det här aktuella kravet på förvärvstillstånd
(yrkande 3). Förslag till ändring av 10 § skogsvårdslagen efterlyses i
motion MJ504 (kd). Syftet med lagändringen skall vara att förhindra
oansvarigt skogsbruk i form av s.k. klipperi, och det bör bl.a. övervägas
om fastigheten kan tas som säkerhet för kostnader på grund av
återväxtåtgärder(yrkande 7).
I motion MJ11 (kd) begärs att regeringen ser över möjligheterna att
genom lagändringar minska den ekonomiska utsattheten för säljare av
skogsmark. Reglerna bör gälla även för s.k. friområden där förvärvstillstånd
inte krävs.
Utskottets ställningstagande
Som anförs i propositionen finns det inte några regler som för närvarande
hindrar att en förvärvshandling vid ett förvärv av en skogsfastighet är
utformad så att den nye ägaren får avverka skog, trots att förvärvstillstånd
inte har beviljats. Om förvärvstillstånd sedan nekas blir förvärvet,
som angetts i föregående avsnitt, ogiltigt och fastigheten återgår till
överlåtaren. Som regeringen anför har dessa förhållanden ibland utnyttjats
för att genomföra avverkningar trots att köpet sedan blir ogiltigt,
vilket leder till ekonomisk skada för överlåtaren. För att förhindra
sådana ageranden bör, i de fall där det krävs förvärvstillstånd enligt
jordförvärvslagen (1979:230), en avverkning inte få påbörjas av den nye
ägaren förrän förvärvstillstånd har meddelats. Utskottet delar således
regeringens uppfattning härvidlag.
I likhet med regeringen vill utskottet emellertid framhålla att, även
med en sådan bestämmelse, skogsvårdsstyrelsens möjligheter att förhindra
avverkning i praktiken är kopplad till anmälan och ansökan om tillstånd
till föryngringsavverkning. Annan avverkning kommer normalt inte till
skogsvårdsstyrelsens kännedom. Utskottet anser det ändå rimligt att
inte tillåta någon typ av avverkning innan förvärvstillstånd lämnats.
Som
regeringen anför bör den föreslagna ändringen normalt inte leda till
några olägenheter av betydelse för fastighetsmarknadens parter. I enstaka
fall kan dock olägenheter uppstå vid lång handläggningstid av ett
lantmäteri- eller jordförvärvsärende. Om det i ett sådant fall genom annan
utredning är klarlagt att förvärvstillstånd kan beviljas och att
förvärvaren visat att han eller hon har stor nytta av att avverkningen
tidigareläggs bör, som regeringen anför, skogsvårdsstyrelsen i särskilda
fall kunna medge undantag från kravet på tillstånd.
Sammanfattningsvis innebär det anförda att utskottet tillstyrker
regeringens förslag i denna del och avstyrker motionerna MJ10 (fp) yrkande
3 och MJ11 (kd). Därmed får syftet med motion MJ504 (kd) yrkande 7 anses
tillgodosett utan någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Brukningsenhetens storlek
Utskottets förslag i korthet
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att skogsvårdsstyrelsen
på begäran av skogsmarkens ägare bör få möjlighet att i vissa fall medge
undantag från 12 § skogsvårdslagen (1979:429) om avgränsning av
brukningsenhet. Därmed avstyrker utskottet två motionsyrkanden (fp) om
reglering av virkestillgången samt om en översyn av 12 § skogsvårdslagen
med hänvisning till Skogsutredningens uppdrag.
Jämför reservation 3 (fp).
Propositionen
Regeringen gör bedömningen att skogsvårdsstyrelsen på begäran av
skogsmarkens ägare får möjlighet att medge undantag från regeln i 12 §
skogsvårdslagen (1979:429) om avgränsning av brukningsenhet om denna
kan antas medföra betydande svårigheter att planera skogsbruket. Ett
sådant beslut får inte medföra olägenhet av betydelse för råvaruförsörjningen,
sysselsättningen eller miljön.
Motionen
Vikten av smidighet i skogsvårdsstyrelsernas tillämpning av reglerna
för tillvaratagande av stormfällt virke framhålls i motion MJ10 (fp).
Det är enligt motionärerna oerhört viktigt att skogsvårdsstyrelserna
kan medge undantag från avgränsning av brukningsenhet (yrkande 4).
Behovet av en översyn av 12 § skogsvårdslagen betonas. Motionärerna anser
att motiveringen i propositionen är tvivelaktig och framhåller att det
är marknadens och inte politikernas ansvar att kortsiktigt reglera
avverkning för att över enskilda år utjämna virkestillgången och trygga
industrins råvarubehov och sysselsättningen i industrin och skogsbruket
(yrkande 5).
Utskottets ställningstagande
Sedan lång tid tillbaka har det funnits regler om ransonering för
skogsbruket för att säkerställa en viss jämnhet i virkesavkastningen. De
främsta motiven för detta har varit en önskan att trygga sysselsättningen
och industrins råvaruförsörjning. Genom 1979 års skogspolitiska beslut
(prop. 1978/79:110, bet. 1978/79:JoU30, rskr. 1978/79:387) infördes
begreppet brukningsenhet. I propositionen konstaterades att det finns
starka skäl för en fortsatt ransonering av den äldre skogen och att
kravet på ransonering bör ställas på varje brukningsenhet. Med brukningsenhet
skall i regel avses en och samma ägares skogsinnehav inom en kommun.
Vid en prövning av i vad mån avsteg från denna regel skulle tillåtas
måste hänsyn framför allt tas till en jämn sysselsättning i skogsbruket.
En uppdelning av skogsmarksinnehavet inom en kommun eller en sammanföring
av mark inom två eller flera kommuner borde följaktligen få ske bara om
det är lämpligt med hänsyn till sysselsättningsunderlaget inom olika
arbetskraftsområden.
Sedan bestämmelsen om undantag från regeln om avgränsning av brukningsenhet
infördes i skogsvårdsförordningen (1993:1096) år 1980 har sysselsättningen
inom skogsbruket förändrats avsevärt. Vid den tidpunkten sysselsatte
skogsbruket ca 50 000 personer; i dag är antalet ca 20 000 personer.
Till skillnad från tidigare arbetar de anställda inom skogsbruket numera
ofta över stora områden. Förändringarna innebär att någon skillnad i
sysselsättningshänseende beroende på avgränsningen av brukningsenheter
knappast kan påvisas. Enligt Skogsstyrelsen har av den orsaken någon
prövning grundad på det kriterium för undantag från regeln om avgränsning
av brukningsenhet som anges i 14 § första stycket skogsvårdsförordningen
inte skett under senare år.
I likhet med regeringen anser utskottet att det även i fortsättningen
är av största vikt att industrins råvarubehov och därmed också
sysselsättningen tryggas både i industrin och i skogsbruket. En förutsättning
för detta är att skogsbruket kan planeras rationellt. En effektiv
naturvård, t.ex. genom landskapsekologisk planering, förutsätter också
ofta planering över kommungränser. Mot denna bakgrund delar utskottet
regeringens uppfattning att skogsvårdsförordningen bör ändras så att,
på begäran av skogsägaren, undantag från regeln om avgränsning av
brukningsenhet skall kunna medges om huvudregeln i 12 § skogsvårdslagen
(1979:429) om brukningsenhet kan antas medföra betydande svårigheter
att planera skogsbruket. Undantagen får dock inte medföra olägenhet av
betydelse för råvaruförsörjningen, sysselsättningen eller miljön. Det
anförda innebär att utskottet avstyrker motion MJ10 (fp) yrkande 4 i
den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
När det gäller motion MJ10 (fp) yrkande 5 om översyn av 12 § skogsvårdslagen
hänvisar utskottet till Skogsutredningens uppdrag att utvärdera och se
över skogspolitiken. Uppdraget skall slutredovisas senast den 31 december
2005 (dir. 2004:70 och 2004:139). I avvaktan härpå föreslår utskottet
att motionen i denna del lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.
Högsta tillåtna areal för föryngringsavverkning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att någon ändring inte bör
göras av skogsvårdslagens (1979:429) och skogsvårdsförordningens
(1993:1096) regler om högsta tillåtna areal som får föryngringsavverkas på
en brukningsenhet. Mot den bakgrunden avstyrker utskottet en motion
(fp) om en tillfällig minskning av högsta tillåten brukningsenhet från
högst 1 000 ha till högst 500 ha.
Propositionen
För att ransoneringsreglerna skall kunna bli ett verkligt effektivt
medel mot s.k. exploaterande avverkningar anser regeringen att mycket
talar för att skogsvårdslagens (1979:429) och skogsvårdsförordningens
(1993:1096) regler skulle behöva omfatta även enheter med en areal under
500 ha. Om även sådana brukningsenheter skall omfattas av ransoneringsreglerna
skulle emellertid också vissa, avsevärt större, negativa effekter uppstå.
Med hänsyn härtill anser regeringen att någon ändring inte bör göras
av skogsvårdslagens och skogsvårdsförordningens regler om högsta tillåtna
areal som får föryngringsavverkas på en brukningsenhet.
Motionen
Enligt motion MJ10 (fp) bör föreskrifterna för högsta tillåtna brukningsenhet,
dvs. enheter större än 1 000 ha, ändras till brukningsenheter större
än 500 ha. Härigenom garanteras större långsiktighet i skogsbruket, och
ransoneringsreglerna skulle kunna bidra till att motverka möjligheterna
för de oseriösa aktörerna att utföra exploaterande avverkningar (yrkande 6).
Utskottets ställningstagande
När det gäller större skogsinnehav och för att främja en jämn
åldersfördelning av skogen får, enligt 11 § skogsvårdslagen (1979:429),
regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, föreskriva att
högst en viss andel av en brukningsenhets skogmarksareal får avverkas
under en viss period. I fråga om övriga skogsinnehav får sådana
föreskrifter innebära att avverkning inte får ske i sådan utsträckning att
mer än hälften av brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal kommer
att bestå av kalmark och yngre skog.
På brukningsenheter större än 50 ha skogsmark får, enligt 12 §
skogsvårdsförordningen (1993:1096), föryngringsavverkningen inte ske i sådan
utsträckning att mer än hälften av brukningsenhetens produktiva
skogsmarksareal kommer att bestå av kalmark och skog yngre än 20 år. Detsamma
gäller brukningsenheter på 50 ha eller mindre som genom fastighetsbildning
har bildats eller tillförts mark från en enhet större än 50 ha och mindre
än tre år har förflutit därefter. För brukningsenheter större än 1 000
ha gäller ytterligare begränsningar enligt Skogsstyrelsens föreskrifter.
Som utskottet redogjort för tidigare i betänkandet kom Skogsstyrelsen
den 31 oktober 2003 in till Näringsdepartementet med ett reviderat
förslag till ändringar i skogsvårdslagen och skogsvårdsförordningen, i
syfte att motverka exploaterande fastighetsförvärv. Skogsstyrelsen
föreslår bl.a. att möjligheterna att utfärda föreskrifter ändras från
att gälla brukningsenheter större än 1 000 ha till brukningsenheter
större än 500 ha.
I likhet med regeringen kan utskottet ansluta sig till Skogsstyrelsens
bedömning att en skärpning av skogsvårdslagens ransoneringsregler skulle
kunna bidra till att motverka möjligheterna för de oseriösa aktörerna
att utföra exploaterande avverkningar. Som anförs i propositionen skulle
emellertid en sådan regeländring även innebära ett antal negativa
effekter. Avverkningsmöjligheterna för ett stort antal skogsägare skulle
påverkas eftersom ransoneringsregler skulle innebära betydande inskränkningar
i skogsägarens rätt att disponera sin fastighet, samtidigt som industrins
virkesförsörjning kortsiktigt skulle kunna påverkas negativt. En skogsägare
skulle även kunna bli tvungen att spara skog som utifrån belägenhet
eller värdetillväxt vore lämplig att avverka. En sådan regeländring
skulle också kräva ökade resurser för Skogsvårdsorganisationens tillsyn.
Som regeringen framhåller finns det dessutom mycket som talar för att
en ändring av ransoneringsreglerna, för att verkligen bli ett effektivt
medel mot s.k. exploaterande avverkningar, skulle behöva omfatta även
enheter som har en areal under 500 ha. Om även sådana brukningsenheter
skall omfattas skulle emellertid de nyss nämnda negativa effekter som
det föreliggande förslaget kan föra med sig bli avsevärt större. Med
hänsyn till det anförda anser utskottet i likhet med regeringen att
Skogsstyrelsens förslag inte bör genomföras. Med det anförda avstyrks
motion MJ10 (fp) yrkande 6.
Internationellt skogssamarbete
Utskottets förslag i korthet
Utskottet gör samma bedömning som regeringen i fråga om straffansvaret
vid bl.a. handel med skogsvårdsmaterial. Med hänvisning till Skogsutredningens
uppdrag avstyrker utskottet en motion (fp) om betydelsen av ett
generationsperspektiv i internationellt skogsvårdsarbete.
Jämför reservation 4 (fp).
Propositionen
Enligt regeringens bedömning bör någon ändring i fråga om straffansvar
för den som bryter mot sådana föreskrifter om produktion av, handel med
och införsel av skogsodlingsmaterial som meddelats med stöd av 7 § andra
stycket skogsvårdslagen (1979:429) inte göras nu. Regeringen avser att
återkomma i frågan vid ett senare tillfälle.
Motionen
Frågan om skogsavverkningar utomlands tas upp i motion MJ10 (fp).
Motionärerna anser att regeringen bör verka för generationsperspektivet
i skogsbruket också i det internationella skogssamarbetet. Detta bör bl.
a. uppmärksammas i de biståndsinsatser som görs inom miljö-, skogsbruks-
och demokratiområdena. Regeringen bör även verka för att begreppet
generationsperspektiv vinner insteg i internationella regelverk, t.ex.
certifiering (yrkande 7).
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis gör utskottet inte någon annan bedömning än regeringen i
fråga om straffansvaret vid bl.a. handel med skogsvårdsmaterial.
Enligt direktiven till Skogsutredningen 2004 skall utredningen beakta
de förändringar av skogsnäringens villkor som skett de senaste tio åren.
I direktiven anför regeringen vidare att några av de faktorer som har
påverkat skogspolitiken och som av det skälet skall analyseras är
EU-medlemskapet, EU:s utvidgning, internationell skogspolitik, skogsforskningens
villkor, miljö- och konsumentkrav, förändringar i privatskogsbruket när
alltflera skogsägare inte bor på och brukar sin fastighet samt den
fortgående internationaliseringen av skogsindustrin och virkesmarknaden.
Globalt och inom EU har mål om att utarmningen av biologisk mångfald
skall upphöra 2010 antagits. Det långa tidsperspektiv som gäller för
växande skog skall särskilt beaktas. Svårigheten att bedöma de långsiktiga
effekterna av t.ex. nya regler för skogsskötsel gör att möjligheter
till stor variation i formerna för brukandet bör vara norm. Utredaren
skall särskilt uppmärksamma såväl effekterna av tidigare skogsbruksmetoder
som pågående arbete och forskning kring nya metoder för skogsbruk. Även
framtida klimatförändringar och klimatpolitikens påverkan på svenskt
skogsbruk skall beaktas. Ett slutbetänkande skall presenteras senast
den 31 december 2005 (dir. 2004:70 och 2004:139). De synpunkter som
förs fram i motion MJ10 (fp) kommer alltså att få sin belysning inom
ramen för utredningens arbete. Härutöver vill utskottet erinra om att
riksdagen hösten 2003 lade fast att målet för den samlade politiken för
global utveckling skall vara att bidra till en rättvis och hållbar global
utveckling (prop. 2002/03:122, bet. 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:111).
Detta synsätt upprepades av miljö- och jordbruksutskottet hösten 2004
i samband med utskottets behandling av regeringens skrivelse 2003/04:129
En svensk strategi för hållbar utveckling - ekonomisk, social och
miljömässig (bet. 2003/04:MJU3, rskr. 2003/04:41). Med det anförda finner
utskottet att någon särskild riksdagens åtgärd med anledning av motion
MJ10 (fp) yrkande 7 inte är påkallad.
Lagförslaget i övrigt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i skogsvårdslagen (1979:429) i den mån förslaget inte omfattas
av vad utskottet föreslagit ovan.
Propositionen
Regeringen föreslår att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar
en avverkning innan beslutad säkerhet har ställts och godkänts av
skogsvårdsstyrelsen skall kunna dömas till ansvar. Förbudet i 36 § tredje
stycket skogsvårdslagen mot att påbörja en avverkning innan säkerhet
ställts och godkänts av skogsvårdsstyrelsen skall bara avse fall där en
skogsvårdsstyrelse fattat beslut om att säkerhet skall ställas.
När det gäller avverkning av skog föreslår regeringen att det skall
vara möjligt att i särskilda fall medge undantag från kravet på
ändamålsenlig avverkning för att bevara och utveckla natur- eller
kulturmiljövärden.
Utskottets ställningstagande
Regeringens övriga förslag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) har
inte mött några invändningar i någon motion. Utskottet tillstyrker därmed
lagförslaget i övrigt.
Motioner väckta med anledning av stormen i södra Sverige
Med anledning av stormen i södra Sverige har en rad åtgärder vidtagits
av regeringen och berörda myndigheter. Regeringen har tillsammans med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna utarbetat ett s.k. stödpaket
med åtgärder för att lindra stormens verkningar. Med katastrofens
omfattning som grund beslutade regeringen den 10 mars 2005 att ansöka om
bistånd från EU:s solidaritetsfond för att täcka icke försäkringsbara
offentliga utgifter med anledning av stormen. Regeringens beslut motiveras
av katastrofens omfattning. Härutöver har regeringen beslutat om olika
insatser för att begränsa fortsatta negativa verkningar av katastrofen.
Dessutom förbereder regeringen ett underlag för anmälan till kommissionen
om statsstöd för dessa åtgärder. I 2005 års ekonomiska vårproposition
(prop. 2004/05:100) har regeringen lagt fram ytterligare förslag i syfte
att mildra stormens skadeverkningar. Propositionen bygger på en
överenskommelse mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.
Ekonomiskt stöd m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tio motionsyrkanden (m, fp, kd, c, mp) om ekonomiskt
stöd till skogsbrukare med anledning av stormen, om ytterligare medel
till Skogsstyrelsen, om omfördelning av resurserna i statsbudgeten och
om EU:s solidaritetsfond. Utskottet hänvisar till regeringens s.k.
stödpaket och 2005 års ekonomiska vårproposition samt till övriga åtgärder
på området.
Jämför reservation 5 (m, c).
Motionerna
Eftersom det är staten som enligt motionärerna bör ha det övergripande
ansvaret vid större naturkatastrofer föreslås i motion MJ6 (kd) att ett
statligt stöd vid sådana katastrofer införs till skogsbrukare. Stödet
bör omfatta merkostnader för inhyrda maskiner och för arbetskraft och
vara neutralt i förhållande till de skogsägare som har försäkrat sin
skog och de som har avstått från försäkring (yrkande 12). Enligt motion
MJ8 (c) delvis måste möjligheterna till ekonomisk kompensation för
stormens skadeverkningar utredas. Stormen måste betecknas som en
naturkatastrof, vilket motiverar statliga insatser för att lindra
skadeverkningarna för de hårdast drabbade. Behovet av stöd till småskogsbruket
och skogsnäringen tas upp även i motion MJ9 (mp). Skogsstyrelsen måste
tillförsäkras resurser för att inventera och analysera det inträffade.
Detta är enligt motionärerna nödvändigt för att vi skall stå bättre
rustade inför ett framtida förändrat klimat. Saken brådskar eftersom
analysen skall ligga till grund för en strategi för återetablering av
skogen (yrkande 9). Regeringen måste vidta åtgärder för det fortsatta
bevarandet av en levande landsbygd (yrkande 15). Regeringen bör skyndsamt
utreda möjligheten till virkeslagringsbidrag som kompensation för de
extraordinära utgifter som skogsnäringen drabbas av i samband med
speciella lagringsbehov. Motionärerna anser att ett lagringsbidrag skulle
kunna baseras på antalet kubikmeter virke och villkoras med särskilda
miljökrav (yrkande 22).
I motion MJ7 (m) anförs att medel till statliga åtgärder för att minska
stormens skadeverkningar bör hämtas från statsbudgetens anslag för
biologisk mångfald som till stor del är avsett för inköp av skogsmark
(yrkande 5 delvis). Enligt motion MJ8 (c) delvis bör resurser omfördelas
från inköp av skog till hantering av stormens skadeverkningar. Statens
medel för inköp av skyddsvärd skog bör under år 2005 användas för att
minska skadeverkningarna av stormen, och för åren framöver bör medlen
användas för att teckna naturvårdsavtal inför kommande återplantering.
Enligt motion MJ5 (fp) är det ytterst angeläget att regeringen ansöker
om katastrofmedel från EU (yrkande 25), och i motion MJ7 (m) betonas
att de möjligheter som finns att söka hjälp inom EU måste till fullo
tas till vara (yrkande 5 delvis). Även i motion MJ9 (mp) framhålls att
regeringen omgående bör söka stöd ur EU:s katastroffond (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
I 2005 års ekonomiska vårproposition (prop. 2004/05:100 s. 23) redogör
regeringen för ett flertal vidtagna och planerade åtgärder för att
begränsa stormens negativa verkningar. Dieselskatten för skogsmaskiner
i det berörda området slopas temporärt för att öka avverkningskapaciteten
i Götaland. Stödet uppgår till 200 miljoner kronor för åren 2005 och
2006. Enligt vad utskottet erfarit kommer regeringen att diskutera även
andra skattetekniska frågor med anknytning till stormen och eventuella
behov av kreditgarantier med företrädare för branschen och återkomma i
frågan.
Vidare avsätts 500 miljoner kronor till stöd för lagring av det stormfällda
virket. Ekonomiska bidrag kommer att utgå för de verksamheter som behöver
bedrivas i anslutning till lagringsplatserna såsom inmätning, hantering
och bevattning av det stormfällda virket. Stödet innebär att staten
kommer att kunna stå för delar av styrkta kostnader som är förknippade
med själva lagringen men inte för transporter till och från lagringsplatserna.
Exempel på kostnader som uppkommer vid lagring är terminaler och
anläggningar för hantering av virket, markhyra och diverse markarbeten,
miljöinvesteringar i form av bevattnings- och reningsanläggningar,
personalkostnader inklusive utbildning samt kostnader för mätning av
virket. Av de 500 miljoner kronor som avsätts till stöd för lagring får
enligt regeringen högst 100 miljoner kronor utgå under år 2005.
För ett schablonstöd för att återställa skogsbilvägar och skogsmark
efter ökade transporter avsätts 100 miljoner kronor. Drabbade skogsägare
får ett särskilt stöd på 50 kr per kubikmeter fast mått under bark av
det virke som forslas ut ur den stormskadade skogen. Detta stöd utformas
som en skattereduktion och uppgår totalt till 2 miljarder kronor för
åren 2005 och 2006. Reduktionen kommer den enskilde till godo vid
taxeringen för dessa år, dvs. åren 2006 och 2007 och beträffande juridiska
personer i vissa fall vid 2008 års taxering. I vårpropositionen uttalar
regeringen sin avsikt att återkomma med förslag om reduktionens närmare
utformning. Reduktionen fordrar kommissionens godkännande från
statsstödssynpunkt. Kommissionen kommer att behandla ärendet med förtur
eftersom det är fråga om en naturkatastrof. Dessutom tillförs Skogsstyrelsen
15 miljoner kronor för flyginventering av stormfälld skog och kartläggning
av insektsangrepp. Under utgiftsområde 23 föreslår regeringen vidare
att anslaget 41:2 Insatser för skogsbruket ökas med 148 miljoner kronor.
Med det anförda föreslår utskottet att motionerna MJ8 (c) delvis och
MJ9 (mp) yrkandena 9, 15 och 22 lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens
sida.
Med anledning av motionerna MJ7 (m) och MJ8 (c) om överförande av
resurser i statsbudgeten vill utskottet hänvisa till årets vårproposition
där regeringen under utgiftsområde 23 anslag 41:2 Insatser för skogsbruket
föreslår att finansieringen av de ökade utgifterna med anledning av
stormen sker genom att anslag 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald under
utgiftsområde 20 och de under utgiftsområde 22 uppförda anslagen 36:2
Väghållning och statsbidrag samt 36:4 Banverket: Banhållning och
sektorsuppgifter minskas. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motionerna MJ7 (m) yrkande 5 delvis och MJ8 (c) delvis i den mån de inte
kan anses tillgodosedda.
Med anledning av motion MJ6 (kd) vill utskottet erinra om riksdagens
beslut hösten 2004 att, på förslag av miljö- och jordbruksutskottet,
godkänna vad regeringen anfört om ersättning vid skördeskador (bet.
2004/05:MJU2, rskr. 2004/05:128). Utskottet instämde i vad regeringen
anfört om att statens ansvar för jordbruket bör vara av samma omfattning
som för andra företagare och näringar och att staten inte skall ha något
särskilt ansvar för skördeskador i samband med naturkatastrofer. Utskottet,
vars principiella inställning kvarstår, är inte berett att förorda ett
statligt stöd till skogsbrukare med den utformning som föreslås i motion
MJ6 (kd) yrkande 12. Motionen i denna del avstyrks.
Huvudkriteriet för stöd från EU:s solidaritetsfond är att en medlemsstat
har drabbats av en större naturkatastrof. För att räknas som större
måste katastrofens uppskattade kostnader till följd av skador överstiga
3 miljarder euro eller minst 0,6 % av BNI, vilket för Sveriges del
motsvarar ca 1,7 miljarder euro. Enligt EU:s regelverk skall en ansökan
lämnas in inom tio veckor från det att katastrofen inträffade. Utskottet
har inhämtat att jordbruksministern redan vid jordbruksministermötet i
Bryssel den 24 januari 2005 därför aviserade att Sverige förberedde en
ansökan om ersättning från EU:s solidaritetsfond. Frågan om skadorna på
skogen, jordbruket och trädgårdsnäringen togs upp, men även skadorna på
infrastrukturen i form av el, tele, vägar, järnvägar, vatten och avlopp.
Den 10 mars 2005 lämnade regeringen in en ansökan till EU om medel ur
fonden för att täcka icke försäkringsbara offentliga utgifter med
anledning av stormen. Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna
MJ5 (fp) yrkande 25, MJ7 (m) yrkande 5 delvis och MJ9 (mp) yrkande 4
tillgodosett. Motionerna i dessa delar bör inte medföra någon ytterligare
riksdagens åtgärd.
Uppföljning och utredning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (m, kd, c, mp) om en utredning
av stormens sammantagna konsekvenser för skogen och skogsbruket och av
de ekonomiska, praktiska, sociala, infrastrukturmässiga och ekologiska
konsekvenserna. Motionerna tar också upp frågor om införande av en s.k.
katastrofparagraf i skogsvårdslagen och om enklare regler för bl.a.
avverkning samt om dispenser från gällande regler för lagring av timmer
och från vissa andra skogsvårdsåtgärder. Även i dessa delar avstyrks
motionerna med hänvisning till regeringens s.k. stödpaket, till de
förslag som har lagts fram i 2005 års ekonomiska vårproposition samt
till övriga åtgärder på området.
Jämför reservationerna 6 (kd) och 7 (m, kd, c).
Motionerna
I motion MJ6 (kd) begärs en utredning av såväl de akuta som de långsiktiga
verkningarna för skogsnäringen. Regeringen bör omgående ge Skogsstyrelsen
i uppdrag att snabbt utreda de sammantagna konsekvenserna för skogen
och skogsbruket, och såväl de ekonomiska, praktiska, sociala,
infrastrukturmässiga som de ekologiska konsekvenserna behöver sammanställas.
Utredningen bör även göra en bedömning av behovet av stöd från samhället
i praktiskt, ekonomiskt och psykosocialt avseende, t.ex. för kostnader
för hyra av maskiner och för arbetskraft. Vidare bör staten via Sveaskog
tillsammans med marknadens aktörer samordna avverkning och leveranser
av timmer så att i första hand små skogsbrukare inte drabbas i så stor
utsträckning som annars skulle bli fallet. Utredningen bör dels inom
kort lägga fram förslag till åtgärder för att hantera den akuta situationen
på ett halvårs sikt, dels lägga fram förslag på mer långsiktiga åtgärder
för att förbättra beredskapen för denna typ av katastrofer. En genomgång
bör göras av gällande regelverk, och utredningen bör arbeta såväl
långsiktigt som kortsiktigt (yrkande 1). Behovet av ekonomisk analys och
förslag till åtgärder för att mildra de negativa ekonomiska konsekvenserna
framhålls även i motion MJ9 (mp). Regeringen bör skyndsamt se över de
ekonomiska konsekvenserna för Sverige, skogsbruket och de enskilda
företagarna. Därefter bör regeringen föreslå åtgärder som lindrar den
ekonomiska förlusten för enskilda. Motionärerna förordar inte direkta
bidrag, snarare något slag av skattelättnad, t.ex. utökat skogsavdrag
på grund av svåra skogsskador (yrkande 16).
Enligt motion MJ6 (kd) bör regeringen lägga fram förslag om införande
av en s.k. katastrofparagraf i skogsvårdslagen av innebörd att regeringen
eller den myndighet som regeringen utser bör ges bemyndiganden att fatta
de beslut som krävs för att hantera en katastrof. Av lagen bör tydligt
framgå att bestämmelserna i skogsvårdslagen och skogsvårdsförordningen
tillfälligt kan upphävas i en katastrofsituation (yrkande 17).
I motion MJ7 (m) framförs krav på dispenser från gällande regler för
lagring av timmer och skogsvårdsåtgärder. Snabba klartecken behövs om
att industri och virkesköpare temporärt under några år får tillstånd
att lagra virke t.ex. på nedlagda flygfält och utmed reservlandningsbanor.
Dispenser bör utfärdas när det gäller tidsgränser för hur länge skog
får ligga innan den tas om hand (yrkande 4). Även i motion MJ8 (c) delvis
efterlyses minskad byråkrati vid avverkning genom ändringar i skogsvårdslagen,
t.ex. reglerna om maximal avverkning på en fastighet.
I motion MJ9 (mp) betonas att regeringen bör beakta alla möjligheter
att snabbt få ut det skadade virket ur skogarna eftersom detta är det
bästa sättet att minska behovet av kemikalier (yrkande 18).
Utskottets ställningstagande
Vid händelser som stormen i södra Sverige i januari i år ansvarar på
regeringsnivå Finansdepartementets länsstyrelseenhet för lägesinformationen
om det drabbade området och rapporterar vidare till den politiska
ledningen. Enheten har en samordnande roll i Regeringskansliet för
länsstyrelsernas verksamhet och är också länsstyrelsernas kanal in i
Regeringskansliet. Berörda länsstyrelser aktiverade redan under stormen
sina krishanteringsorganisationer att medverka i samordning och samverkan
mellan kommuner, myndigheter och andra berörda insatsorganisationer. I
Kronobergs län upprättade t.ex. länsstyrelsen en stab och aktiverade
ett krishanteringssystem i samverkan med polis, räddningstjänst och
kommuner. Berörda kommuner organiserade krisledningsgrupper som ledde
och samordnade de olika kommunernas verksamhet.
Sedan Skogsvårdsorganisationen har företagit en flyginventering av
tillståndet i de stormdrabbade områdena har Skogsstyrelsen uppskattat
omfattningen av stormskadorna till 75 miljoner m3 virke. Av den samlade
volymen stormfälld skog är 80 % gran, 18 % tall och 2 % löv. Skogsstyrelsen
kommer att fortsätta att inventera skadorna med hjälp av bl.a.
flygfotografering och satellitbilder. Enligt vad utskottet inhämtat kan de
totala kostnaderna i dag beräknas till 18,4 miljarder kronor men kan
enligt Skogsstyrelsen komma att stiga ytterligare.
Det är givetvis av största vikt att samhället drar lärdom av de
erfarenheter som myndigheter och skogssektorn får i arbetet med att minimera
stormens skador. Regeringen har därför gett Skogsstyrelsen i uppdrag
att i samarbete med Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter
utvärdera ekologiska, ekonomiska och sociala konsekvenser av stormens
återverkningar för skogsbruket. I uppdraget ingår även att se närmare
på om dagens skötsel av skogen kan ha bidragit till stormskadornas
omfattning och hur de närmaste årens skogsskötsel bör utformas för att
minimera stormens verkningar.
När det gäller åtgärder för lagring av timmer beslutade regeringen den
20 januari 2005 att ändra förordningen om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd (SFS 1998:899) när det gäller lagring av timmer. Ändringen
innebär att det blir möjligt att påbörja lagring av timmer innan anmälan
gjorts och att all lagring av timmer över 500 kubikmeter som behöver
ske med anledning av storm eller orkan endast kräver anmälan till
kommunen om lagringen inte sker på eller nära en vattentäkt. I annat fall
gäller de vanliga reglerna. Enligt vad utskottet inhämtat avser regeringen
att även i annat sammanhang återkomma till dessa frågor.
Utskottet har vidare inhämtat att Skogsstyrelsen ser över behovet av
tillfälliga förenklingar i regelverket och kommer bl.a. att tillfälligt
ändra reglerna i föreskrifterna om hur mycket stormfällt virke som får
lämnas kvar i skogen. Denna ändring innebär att skogsvårdslagens (1979:429)
krav på att forsla skadad skog och tallvirke ur skogen upphör att gälla
under år 2005. Regeln om att man antingen måste forsla bort redan
upparbetat granvirke eller gör det oattraktivt för granbarkborrar gäller
dock även under år 2005 men med vissa förändringar. Beslut om ändring
i föreskrifterna kommer att tas vid styrelsens möte den 11 maj 2005.
Skogsstyrelsen gör bedömningen att föreskrifterna om skyddsåtgärder vid
virkeslagring bör upphöra att gälla under år 2005 för tall i stormområdena.
Märgborrens angrepp på levande tallskog medför tillväxtnedsättning,
men för att träd skall dö av angreppet krävs att de dessutom av andra
orsaker har kraftigt nedsatt vitalitet. Förväntade skador bedöms därför
av Skogsstyrelsen bli måttliga. För att motverka uppkomst av yngelhärdar
bör insatserna vid virkeslagring främst inriktas på granvirke, eftersom
levande granskog löper stor risk att dödas vid omfattande barkborreangrepp.
Skogsstyrelsen anser därför att det även under år 2005 bör finnas
föreskrifter för lagring av granvirke, men de bör bättra anpassas till
rådande omständigheter. Skogsägarna bör ha kvar incitament för att vidta
åtgärder, men föreskrifterna bör ändå lättas upp eftersom bl.a. begränsad
transportkapacitet torde omöjliggöra total efterlevnad av nuvarande
föreskrifter. Enligt Skogsstyrelsen bör föreskrifterna ändras så att
granvirke som har upparbetats och forslats ut till bilväg före barkborrarnas
svärmning omkring den 1 maj 2005 inte får lagras vid bilväg efter den
1 augusti 2005 såvida virket inte har behandlats med insekticider före
svärmningen. Följden av en sådan ändring blir enligt Skogsstyrelsen att
virke som forslas ut till bilväg efter den 1 maj 2005 får lagras även
efter den 1 augusti 2005.
Vidare fattade regeringen den 8 mars 2005 beslut om sådan ändring i
yrkestrafikförordningen (1988:1503) att fordon från de nya medlemsländerna
får dispens att utöva yrkestrafik i Sverige. Denna rätt tillkommer redan
de gamla medlemsländerna. Förordningen träder i kraft den 16 mars och
gäller fram till den 30 juni 2005.
I sammanhanget vill utskottet slutligen erinra om att Skogsutredningen
2004 har i uppdrag att se över skogsvårdslagen och vid behov föreslå
förändringar. Även frågor med anledning av stormen kommer att beaktas
(dir. 2004:70 och 2004:139).
Med hänvisning till det ovan anförda och till vad utskottet har anfört
ovan under avsnittet Ekonomiskt stöd m.m. om olika ekonomiska åtgärder
i form av höjda anslag, skattelättnader och stödformer finner utskottet
syftet med motionerna MJ6 (kd) yrkandena 1 och 17, MJ7 (m) yrkande 4,
MJ8 (c) delvis, och MJ9 (mp) yrkandena 16 och 18 i väsentliga delar
tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av
motionsyrkandena finner utskottet inte påkallad.
Bekämpning av skadegörare
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (m, fp, kd, c, mp) om åtgärder
mot skadegörare och hänvisar till 2005 års ekonomiska vårproposition
och till ett regeringsuppdrag i frågan till Skogsstyrelsen.
Jämför reservationerna 8 (m), 9 (kd) och 10 (c).
Motionerna
Värdet av måttfull kemisk insektsbekämpning av stormskadad skog betonas
i motion MJ5 (fp). Kemikalieinspektionens rekommendationer bör ligga
till grund för beslut om insektsbekämpning, och motionärerna framhåller
att kunskap även finns vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU (yrkande 23).
Motionärerna anser det önskvärt av miljöskäl att det går att finna
alternativ till storskalig flygbesprutning (yrkande 24). Enligt motion
MJ6 (kd) kan det bli nödvändigt att använda bekämpningsmedel även ute
i skogen, och situationen kan komma att kräva såväl förbjudna
bekämpningsmedel som förbjudna spridningssätt. Motionärerna anser att regeringen
snabbt måste skapa klarhet om vad som gäller i frågan (yrkande 7). I
motion MJ7 (m) anförs att tillstånd bör ges för kemisk insektsbekämpning
i mån av behov på de stormfällda arealerna. När det inte är möjligt att
nå dessa områden från marken måste luftburen bekämpning tillåtas. Kemisk
bekämpning av skadegörare måste vid behov bli möjlig även för det virke
som ligger kvar vid vägkanterna. Om behov uppstår bör adekvata kemiska
bekämpningsmedel få användas vid skogsplantering och ungskog de närmaste
åren (yrkande 3). Enligt motion MJ8 (c) delvis bör angrepp av skadedjur
motverkas genom tillfälliga undantag som tillåter kemikalier för att
skydda virke. I motion MJ9 (mp) begärs att regeringen vidtar alla
åtgärder för att minska behovet av användning av cypermetrin och deltametrin.
Om så ändå måste ske skall åtgärder vidtas med stor varsamhet, på
platser med kontroll på avrinning och utifrån Kemikalieinspektionens
rekommendationer. Motionärerna anser det uteslutet att använda dessa
ämnen där de kan hamna i vattendrag (yrkande 24).
Utskottets ställningstagande
Efter stormen riskerar stora mängder stormfällda träd att förstöras. Om
timret blir kvar i skogen finns det risk för skador även på stående
skog genom angrepp av skadeinsekter, som kan föröka sig i de stormfällda
träden. I årets vårproposition anför regeringen därför att en ekonomisk
stimulans behövs för att skogsägarna skall ta ut timret ur skogen även
om de inte omedelbart kan sälja det till industrin. Regeringen anser
därför att skogsbruket skall kunna få stöd för merkostnader för lagring.
Stödet bör kunna avse iordningställande av nya lagringsplatser,
bevattnings- och reningsanläggningar, personalkostnader inklusive utbildning
och kostnader för mätning av timret. Kostnaderna för detta stöd får
enligt regeringen uppgå till högst 100 miljoner kronor under år 2005.
Som utskottet anför ovan under avsnittet Ekonomiskt stöd m.m. får
drabbade skogsägare därutöver ett särskilt stöd på 50 kr per kubikmeter
fast mått under bark av det virke som forslas ut ur den stormskadade
skogen. Detta stöd utformas som en skattereduktion och uppgår totalt
till 2 miljarder kronor för åren 2005 och 2006.
Regeringen har dessutom gett Skogsstyrelsen i uppdrag att övervaka,
dokumentera och informera om utvecklingen av skadeinsekter som kommer
att utvecklas med anledning av stormen. Uppdraget skall genomföras i
samarbete med tillgänglig expertis. Skogsstyrelsen skall löpande rapportera
till Regeringskansliet samt till berörda myndigheter, länsstyrelser och
kommuner. I uppdraget, som skall slutredovisas den 31 december 2006,
ingår även information och rådgivning till skogsägarna. Av 2005 års
ekonomiska vårproposition framgår att kostnaderna för detta uppdrag
beräknas till 15 miljoner kronor under år 2005. Det kan tilläggas att,
enligt vad utskottet inhämtat från Skogsstyrelsen, stormfällt virke
som behandlas med kemikalier skall triangelmärkas med röda varningstrianglar.
Flygbesprutning av stormfällt virke skall inte förekomma, men en mycket
liten del av det upparbetade stormvirke som lagrats vid bilväg kan bli
aktuellt att behandla med kemikalier till skydd mot insektsangrepp.
Vid utskottets offentliga utfrågning framkom att Kemikalieinspektionen
i samarbete med bl.a. berörda myndigheter och forskare vid en genomgång
av de lagringsmetoder som är aktuella gjort den samlade bedömningen att
lagring och vattenlagring är att föredra framför kemisk bekämpning. När
det gäller användning av bekämpningsmedel på virkesupplag är målsättningen
att sådan användning skall undvikas. Tre preparat är godkända av
inspektionen, och givna tillstånd kommer troligen att förlängas. Eftersom
endast ett litet antal personer är behöriga att använda bekämpningsmedel
i dessa fall kommer Kemikalieinspektionen att under åren 2005 och 2006
meddela dispenser från kraven för sådan användning.
Med det anförda föreslår utskottet att motionerna MJ5 (fp) yrkandena 23
och 24, MJ6 (kd) yrkande 7, MJ7 (m) yrkande 3, MJ8 (c) delvis och MJ9
(mp) yrkande 24 lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.
Skogsvårdsåtgärder och naturvårdshänsyn
Utskottets förslag i korthet
Utskottet behandlar 12 motionsyrkanden (m, fp, kd, c, mp) om åtgärder
som säkrar återplantering, om enklare regler och dispenser för avverkning,
om behovet av ett mer stormfast och ståndortsanpassat skogsbruk, om
den biologiska mångfalden i de drabbade områdena, om ekosystemens
långsiktiga återhämtningsförmåga och om skyddsvärda natur- och kulturobjekt.
Motionerna tar också upp frågor om alternativa skogsbruksmetoder, om
åtgärder till följd av körskador, om åtgärder till följd av ökande
klövviltstammar samt om beredskap för ökat kväveläckage till följd av
stormen. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden och hänvisar till
2005 års ekonomiska vårproposition, till det arbete som pågår inom
Regeringskansliet och till ett uppdrag till Skogsstyrelsen.
Jämför reservationerna 11 (m), 12 (fp) och 13 (kd).
Motionerna
Enligt motion MJ5 (fp) bör något förbud mot avverkning av skog inte
införas. Frivillig minskning av avverkningen tillsammans med marknadens
egna krafter är enligt motionärerna den bästa lösningen på problemet
med ojämn fördelning över landet av tillgången på virke. Det kan emellertid
bli nödvändigt att även överväga en förlängning av gällande period för
de avverkningsanmälningar som är godkända men där föryngringsavverkningar
ännu inte har utförts (yrkande 16). När det gäller återplantering bör
regeringen tillsammans med skogsnäringen ta sådana initiativ att tillgången
på plantor för återplantering säkras. Hänsyn bör även tas till forskning
om lövträdsinblandning (yrkande 22). I motion MJ7 (m) anförs att åtgärder
behöver vidtas för att öka tillgången på plantor. Tillräcklig kapacitet
för att klara återplanteringen av skog måste säkerställas, och dispens
kan komma att behövas även för tidsutdräkten mellan "avverkning" och
plantering i de drabbade områdena (yrkande 5 delvis). Enligt motion MJ8
(c) delvis bör skogsvårdslagen ändras så att reglerna för avverkning
förenklas. Som exempel tar motionärerna reglerna om maximal avverkning
på en fastighet.
Motionärerna i motion MJ6 (kd) anser att kravet på tillstånd för avverkning
bör slopas temporärt. Kvarstående krav på tillstånd och dispenser bör
endast gälla där det är nödvändigt av uppenbara miljö- eller säkerhetsskäl.
Kraven bör avse hanteringen av timret i skogen och inom industrin.
Dispens bör meddelas för det virke som inte hinner transporteras ur
skogen före den 1 juli 2005 och för lagring under bevattning och i vatten.
Det bör räcka med en enkel anmälan i efterhand om att avverkning med
anledning av stormen kommer att ske (yrkande 6).
I motion MJ9 (mp) påtalas behovet av ett mer stormfast och ståndortsanpassat
skogsbruk. I ett sådant skogsbruk skulle EU-stöd kunna användas för
skogsetablering. Stöd till ett sådant skogsbruk skall kunna gå till
fördyrad etablering exempelvis i form av ädellöv och inhägning (yrkande 10).
I syfte att värna kända natur- och kulturobjekt måste Skogsstyrelsen
få resurser att skyndsamt hantera anmälningar om avverkning så att
skyddsvärda natur- och kulturobjekt kan kontrolleras (yrkande 13).
Eftersom man kan befara omfattande körskador under upparbetningen av
virket begärs i motion MJ9 (mp) att regeringen ger Skogsstyrelsen i
uppdrag att följa och vid behov föreslå åtgärder till följd av sådana
skador (yrkande 12 delvis).
Enligt motion MJ6 (kd) krävs en bedömning av vilka åtgärder som behöver
vidtas för att bevara den biologiska mångfalden i de drabbade områdena
och minimera skadorna på ekosystemens långsiktiga återhämtningsförmåga
(yrkande 18).
Mot bakgrund av ett förändrat klimat och därmed större risk för störningar
påtalas i motion MJ9 (mp) behovet av en löpande analys av hur den
generella hänsynen bäst tillgodoser naturvårdens intressen. Motionärerna
anser att det behövs mer av alternativa skogsbruksmetoder såsom
kontinuitetsskogsbruk (yrkande 11). Regeringen bör ge Skogsstyrelsen i
uppdrag att följa och vid behov föreslå åtgärder till följd av en ökande
viltstam. En strategi för hanteringen av ökade klövviltspopulationer
måste formuleras. Möjligheten att få stöd enligt ädellövsparagraferna
även på mark där tidigare generation har varit gran bör prövas, om marken
i övrigt anses lämplig (yrkande 12 delvis). Regeringen måste ha beredskap
för ökande kväveläckage till följd av stormen, främst i Halland och vid
Laholmsbukten. Dessutom bör regeringen överväga skärpningar när det
gäller utsläpp från övriga kvävekällor i området (yrkande 25).
Utskottets ställningstagande
I 2005 års ekonomiska vårproposition (prop. 2004/05:100) föreslår
regeringen att Skogsstyrelsen tillförs 15 miljoner kronor för flyginventering
av stormfälld skog och kartläggning av insektsangrepp. När det gäller
åtgärder för återbeskogning framgår av propositionen att regeringen har
för avsikt att bedöma behovet av ytterligare stöd för återplantering av
skog. Enligt vad utskottet erfarit gör Skogsstyrelsen bedömningen att
ca 140 000 ha skogsmark kommer att behöva återplanteras och att myndigheten
kan hantera de problem som kan komma att uppstå när frågan om återplantering
blir aktuell. Skogsstyrelsens principiella inställning är att det bör
bli fråga om ståndortsanpassning, dvs. plantering av det trädslag som
är lämpligast för markförhållandena och att andra trädslag än gran, t.
ex. bok och lärk, bör kunna komma i fråga på de rika markerna i Halland,
Småland och Blekinge. Sammanfattningsvis har Skogsstyrelsen gjort
bedömningen att det kommer att bli en fortsatt satsning på gran med inslag
av löv. Plantering av lövträd kräver ofta stängsling eftersom plantorna
annars kan bli nedbetade av främst rådjur och älg.
Enligt 3 § skogsvårdsförordningen (1993:1096) skall sådd, plantering
eller åtgärder för naturlig föryngring ha utförts senast under det tredje
året räknat från det år då skyldigheten att anlägga ny skog uppkom. Med
år skall därvid avses tiden fr.o.m. den 1 juli ett år t.o.m. den 30
juni nästkommande år. Återväxtåtgärder med anledning av stormen skall
således har utförts senast den 30 juni 2008.
Skogsstyrelsens uppfattning är att avverkningarna under år 2005 så gott
som uteslutande kommer att inriktas på stormfälld skog. Detta innebär
att restbestånd med återbeskogningsplikt kommer att börja avverkas först
därefter och i den takt som virkespriserna normaliseras. Skogsstyrelsen
gör mot denna bakgrund bedömningen att många skogsägare kommer att vilja
avvakta med föryngringsåtgärder till dess restskogen har avverkats.
Dessutom kan nuvarande tidskrav bli orimligt betungande för skogsägare
där stormen har orsakat föryngringsplikt på en betydande del av
skogsmarksarealen. Vidare kan det komma att uppstå brist på lämpligt
plantmaterial. Dessa omständigheter medför att den nödvändiga tiden för
att vidta åtgärder för anläggning av ny skog i många fall kommer att
överstiga den tid som anges i 3 § skogsvårdsförordningen. Skogsvårdsstyrelserna
kan visserligen enligt 9 § skogsvårdslagen (1979:429) medge undantag
från återväxtreglerna i särskilda fall, men en sådan lösning bedömer
Skogsstyrelsen inte vara ändamålsenlig. Skogsstyrelsen anser det därför
lämpligt att medge en tillfällig generell förlängning av denna tid i de
stormdrabbade områdena, förslagsvis med två år. I Skogsstyrelsens
föreskrifter (SKSFS 1883:2) till skogsvårdslagen ställs krav på lägsta
antal huvudplantor som skall finnas per hektar vid senaste tidpunkt för
hjälpplantering. Kraven beror på trädslag och markens bonitet. Gles
plantering i kombination med god plantvård kan enligt Skogsstyrelsen ge
en acceptabel virkesproduktion och bidrar samtidigt till att minska
plantbristen de kommande åren i de stormdrabbade områdena. Om metoden
skall kunna godkännas även på mark där förutsättningarna är dåliga för
ytterligare huvudplantor genom naturlig föryngring krävs ändring av
Skogsstyrelsens föreskrifter om lägsta tillåtna plantantal. Skogsstyrelsen
anser att en ändring lämpligen kan begränsas till att gälla i stormdrabbade
områden och endast för en bestämd tid och föreslår att 3 §
skogsvårdsförordningen
ändras så att, för sådana områden inom Skåne, Blekinge, Hallands,
Kronobergs, Kalmar, Jönköpings, Västra Götalands och Östergötlands län
där skyldighet att anlägga ny skog finns, möjligheten att avvakta med
återväxtåtgärder skall utsträckas från det tredje året till det femte
året efter det att skyldigheten uppkom.
Utskottet har inhämtat att Skogsstyrelsen, på uppdrag av Näringsdepartementet,
nyligen har presenterat förslag till återplanteringsstöd. Skogsstyrelsen
utgår från att föryngring av barrskog och lövskog, produktionsinriktad
eller mångfaldsinriktad, skall ges stöd på den stödberättigade arealen.
Skogsstyrelsen förordar en princip där kostnaderna för skogsägaren
blir ungefär lika stora oberoende av vilken föryngringsmetod som väljs.
Detta innebär att en mer kostsam metod medför större ersättning än en
billigare metod, dvs. kostnaden för skogsägaren blir densamma vare sig
denne väljer ädellövskog, som är dyrare, framför den billigare
granblandskogen. Stöd föreslås utgå endast till för marken lämplig
föryngringsåtgärd. Skogsstyrelsen föreslår två principiella former för
återbeskogningen, nämligen traditionell återbeskogning utan stängsling och
återbeskogning för ökad mångfald med stängsling. Traditionell återbeskogning
kommer att ge i huvudsak produktionsinriktad barrskog och barr/lövskog.
Återbeskogning för ökad mångfald är inriktad på mångfald med ädellöv,
ordinära lövträd och naturlig föryngring från betesbegärliga trädslag.
Med det höga betestrycket från rådjur och älg i det stormdrabbade
området förutsätter denna metod stängsling. Eftersom Skogsstyrelsen gör
bedömningen att många drabbade skogsägare kommer att få svårt att hinna
med erforderliga återväxtåtgärder inom föreskriven tid och att det under
de närmaste åren finns risk för brist på visst skogsodlingsmaterial
överväger Skogsstyrelsen att ändra sina föreskrifter till 6 § skogsvårdslagen
(1979:429) så att det i de stormdrabbade länen blir tillåtet att vid
anläggning av skog utgå från att det vid senaste tidpunkt för hjälpplantering
krävs ett något lägre antal huvudplantor per ha än enligt gällande regler.
När det gäller tillgången på plantor uppgav Svenska Skogsplantor AB vid
utskottets offentliga utfrågning att ca 137 000 ha kommer att omfattas
av krav på återväxtåtgärder, vilket kan jämföras med den normala årsarealen
på drygt 40 000 ha. Cirka 250 miljoner plantor kommer att behövas under
den kortaste återplanteringstiden på tre år, dvs. 85 miljoner plantor
per år. Tillgången på lämpligt frömaterial från gran och tall bedöms
som god, liksom för frö från lövträd. Huvuddelen av plantorna kommer
emellertid att finnas tillgängliga först under år 2007. Kemisk bekämpning
mot snytbagge bedöms som nödvändig, och återplantering med löv anses
inte möjlig utan stängsling av de aktuella arealerna.
En betydande andel av den stormfällda skogen bedöms inte hinna upparbetas
före de tidpunkter som virket antingen skall ha forslats ut från skogen
eller ha blivit otjänligt som yngelmaterial för märgborrar eller barkborrar.
Utskottet har inhämtat att Skogsstyrelsen därför inte anser det
meningsfullt att föreskrifterna om skadad skog skall gälla i de stormdrabbade
områdena. Föreskrifterna om kvarlämnade röjnings-, hyggesrensnings- och
avverkningsrester bör enligt Skogsstyrelsen tillämpas på samma sätt
eftersom stormfällning ofta medför sådana tekniska skador på virket att
betydande mängder lämnas kvar i skogen. Dessutom kommer grövre toppar
att lämnas kvar i större utsträckning är tidigare.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att Skogsutredningen har i
uppdrag att beakta även framtida klimatförändringar och klimatpolitikens
påverkan på svenskt skogsbruk. Ett slutligt betänkande skall redovisas
senast den 31 december 2005 (dir. 2004:70 och 2004:139). Utskottet har
vidare inhämtat att Skogsstyrelsen har lämnat rekommendationer till
Näringsdepartementet för olika stöd, bl.a. för plantering, stängsling
och plantering av mindre lönsamma trädslag. Som utskottet anfört ovan
under avsnittet Uppföljning och utredning har regeringen ändrat
förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (SFS 1998:899) när
det gäller lagring av timmer. Ändringarna syftar till att förenkla
lagringen och gäller endast lagring med anledning av storm eller orkan.
Även yrkestrafikförordningen (1988:1503) har ändrats så att fordon
från de nya medlemsländerna får dispens att utöva yrkestrafik i Sverige.
De frågor som tas upp i motionerna MJ5 (fp) yrkandena 16 och 22, MJ6
(kd) yrkandena 6 och 18, MJ7 (m) yrkande 5 delvis, MJ8 (c) delvis samt
MJ9 (mp) yrkandena 10 och 11 är således föremål för överväganden inom
såväl Regeringskansliet som Skogsstyrelsen. Utskottet föreslår därför
att motionerna i dessa delar lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens
sida.
Skogsstyrelsen har fått i uppdrag att lämna förslag till utformning av
bidrag till skogsägare för underhåll av skogsbilvägar och övriga enskilda
vägar som drabbas av körskador samt för åtgärder mot körskador på
skogsmark. I vårpropositionen för år 2005 avsätter regeringen 100 miljoner
kronor för detta ändamål. Som framgår av direktiven skall Skogsutredningen
granska frågan om problemet med de stora klövviltstammarna och behovet
av att hålla dessa på en acceptabel nivå, såväl från produktionssynpunkt
som ur ett naturvårdsperspektiv. Utredaren skall även lämna förslag på
åtgärder för att stävja alltför stora stammar av detta vilt (dir. 2004:70
och 2004:139). Skogsstyrelsens generaldirektör har inför utskottet gjort
bedömningen att hänsynen till skyddsvärda natur- och kulturobjekt även
fortsättningsvis kommer att kunna upprätthållas vid handläggningen av
anmälningar om avverkningar. Syftet med motion MJ9 (mp) yrkandena 12
och 13 kommer därmed att bli tillgodosett utan något riksdagens uttalande
i frågan.
Med anledning av motion MJ9 (mp) yrkande 25 om risken för ökat kväveläckage
i delar av de stormdrabbade områdena vill utskottet framhålla att lokal
miljöövervakning är ett ansvar för de regionala och lokala myndigheter
som berörs, dvs. länsstyrelserna, skogsvårdsstyrelserna m.fl. Med det
anförda avstyrks motionen i denna del.
Övriga åtgärder
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker fyra motionsyrkanden (fp, mp) om informations- och
utbildningsinsatser, om riskerna vid arbete i stormskadad skog, om
behovet av en kraftfull klimatpolitik, om en global klimatfond samt om
stöd för ur rekreations- och friluftslivsintresse nödvändig uppröjning
av stormfälld skog. Motionsyrkandena avstyrks bl.a. med hänvisning till
en aviserad klimatpolitisk proposition, till pågående åtgärder på
områdena och till Skogsutredningens uppdrag.
Jämför reservation 14 (fp).
Motionerna
I motion MJ5 (fp) tas frågan upp om snabba informations- och
utbildningsinsatser om riskerna vid arbete i stormskadad skog, och motionärerna
betonar att god utbildning och ändamålsenlig utrustning krävs vid sådant
arbete (yrkande 15).
Enligt motion MJ9 (mp) bör regeringen lägga fram förslag om stöd för ur
rekreations- och friluftslivsintresse nödvändig uppröjning av den
stormfällda skogen. För att markägare skall åta sig röjningsarbete behöver
regeringen göra en översyn av möjligheterna till stöd för sådant arbete.
Uppröjningen måste ske med stor naturhänsyn, vilket innebär att viss
mängd död ved skall ligga kvar (yrkande 14).
Behovet av en kraftfull klimatpolitik uppmärksammas i motion MJ9 (mp).
Ett nytt säkerhetstänkande och ett tydligare klimatperspektiv på
energipolitiken behövs. Klimatpolitiken måste få större utrymme i den
politiska debatten, och en ny klimatpolitik krävs för att anpassa
samhället till pågående klimatförändringar (yrkande 3). Inom ramen för
EU-samarbetet måste regeringen driva frågan om att EU:s nuvarande
solidaritets- och katastroffonder omvandlas till en global klimatfond.
Genom att utdelning ur fonden bl.a. skall vara beroende av ett lands
klimatinsatser skapas enligt motionärerna ett starkare samband mellan
handling och effekt och incitament för höga nationella mål. En sådan
fond skulle enligt motionärerna ge många fattiga länder möjligheter
till hjälp vid klimatrelaterade naturkatastrofer (yrkande 5).
Utskottets ställningstagande
God utbildning och ändamålsenlig utrustning är av väsentlig betydelse
vid den riskfyllda verksamhet som arbete i skogen innebär redan under
normala förhållanden och är givetvis av särskild vikt vid arbete i
stormskadad skog. Enligt vad utskottet inhämtat arbetar också Skogsstyrelsen
intensivt med dessa frågor, och även Skogsvårdsorganisationen är engagerad
i arbetet med information och utbildning till skogsägarna. Utskottet
har inte någon annan uppfattning än motionärerna i motion MJ5 (fp) om
den stora betydelse dessa frågor har i synnerhet mot bakgrund av de
förhållanden som nu råder i de stormdrabbade skogarna. Enligt vad som
uppgavs vid utskottets offentliga utfrågning arbetar också såväl
Skogsvårdsorganisationen som skogsföretagen intensivt med just sådan
utbildning. Något särskilt uttalande med anledning av motionens yrkande 15
finner utskottet därför inte påkallat.
Med anledning av motion MJ9 (mp) i den del motionärerna efterlyser en
kraftfull klimatpolitik vill utskottet hänvisa till en av regeringen
aviserad proposition med förslag till åtgärder på klimatområdet. När
det gäller framtida klimatförändringar och klimatpolitikens påverkan på
svenskt skogsbruk är detta frågor som beaktas av Skogsutredningen, som
skall slutredovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2005 (dir. 2004:70
och 2004:139). Med det anförda finner utskottet syftet med motionens
yrkande 3 i allt väsentligt tillgodosett utan något särskilt uttalande
i frågan.
Utskottet är inte berett att förorda en global klimatfond med den
utformning som föreslås i motion MJ9 (mp) yrkande 5. Motionen i denna del
avstyrks.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår insatser för att efter stormen röja
i naturreservat och andra områden som nyttjas för rekreation och
friluftsliv. Syftet med motion MJ9 (mp) yrkande 14 får därmed anses
tillgodosett.
Övriga skogsfrågor
I maj 2004 tillkallade regeringen en utredare med uppdrag att utvärdera
och se över skogspolitiken, Skogsutredningen 2004. Utvärderingen skall
ta som utgångspunkt att grunderna för den gällande skogspolitiken ligger
fast. Det innebär att skogspolitikens två jämställda mål, ett produktionsmål
och ett miljömål, skall fortsätta att gälla. Ett hållbart skogsbruk
skall bedrivas, och skogen och skogsnäringen kommer även i fortsättningen
att vara av ekonomisk, social, kulturell och ekologisk betydelse för
Sverige. Regeringen gör bedömningen att det är väsentligt att utvärdera
hur väl målen för skogspolitiken har uppfyllts under de dryga tio år
som den tillämpats. Det är först nu som det är möjligt att mera
genomgripande utvärdera effekterna av 1993 års skogspolitik. Uppdraget skall
redovisas senast den 31 december 2005 (dir. 2004:70). Enligt tilläggsdirektiv
skall ett delbetänkande som avser utvärdering och översyn av
Skogsvårdsorganisationen lämnas senast den 30 april 2005 (dir. 2004:139).
Skogspolitikens mål
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till Skogsutredningens uppdrag avstyrker utskottet ett
motionsyrkande (mp) om miljömålet som generellt överordnat produktionsmålet.
Jämför reservation 15 (mp).
Motionen
Enligt motion MJ434 (mp) skall miljömålet generellt vara överordnat
produktionsmålet. Skogsbrukets uppdrag bör definieras som bedrivande av
ett lönsamt skogsbruk inom ramen för de förutsättningar som kraven att
bevara eller utveckla den biologiska mångfalden och de grundläggande
ekologiska processerna skapar (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Enligt direktiven till Skogsutredningen skall utvärderingen ta som
utgångspunkt att grunderna för den gällande skogspolitiken ligger fast
(dir. 2004:70). Skogen och skogsnäringen skall vara ekonomiskt, socialt,
kulturellt och ekologiskt hållbar. Skogsbruket är en självbärande näring,
och ekonomiska bidrag bör därför inte lämnas till normala åtgärder i
ett hållbart skogsbruk. Utgångspunkten innebär också att skogspolitikens
två jämställda mål, ett produktionsmål och ett miljömål, ligger fast.
Vad denna avvägning mellan skogspolitikens båda jämställda mål betyder
vid genomförandet av skogspolitiken skall belysas i ett bredare
samhällsperspektiv av utredaren. Inriktningen skall innebära ett hållbart
förvaltande av naturresursen skog med bibehållen handlingsfrihet för
framtiden. Statens respektive skogsnäringens ansvar för genomförande av
skogspolitiken skall förtydligas. Utredaren skall i första hand utgå
från att det statliga åtagandet inte skall öka i omfattning. Med det
anförda avstyrker utskottet motion MJ434 (mp) yrkande 3.
Ett hållbart skogsbruk
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker 11 motionsyrkanden (m, v, mp) om avsättning av
skogsmark för naturvårdsändamål, om miljöhänsyn i skogsbruket, om
inventering av skyddsvärda skogar samt om förbud mot avverkning i sådana
skogar. Utskottet hänvisar till Skogsutredningens uppdrag.
Jämför reservationerna 16 (m), 17 (v) och 18 (mp).
Motionerna
Vikten av en skogspolitik som främjar ett variationsrikt skogsbruk
betonas i motion MJ434 (mp) yrkande 1. Motionärerna vill framhålla att
det finns möjligheter till ökad tillväxt utan att avkall görs på
miljöhänsynen, framför allt avseende röjning, gallring och minskade
klövviltstammar (yrkande 4). Hyggesplöjning bör inte tillåtas över huvud
taget, och markberedning bör inte förekomma på känsliga marker (yrkande 11).
Skogsbruket bör bedrivas så att naturlig föryngring kan tillämpas i
största möjliga mån (yrkande 12). Arealerna med naturvårdsbränning och
hyggesbränning måste öka (yrkande 23), och Skogsstyrelsen måste få
tillräckliga resurser för biotopskydd och naturvårdsavtal i de fall
nyckelbiotoperna inte är skyddade genom reservat eller frivillig avsättning
(yrkande 24). Skogsskyddsarbetet måste öka kraftigt för att skyddsvärd
skog skall kunna skyddas i sådan omfattning som krävs för bibehållande
av den biologiska mångfalden (yrkande 26). Skogens rekreationsvärde
nära tätorter är så högt att det bör prioriteras före produktion (yrkande
40).
Enligt motion MJ439 (v) skall inga avverkningar tillåtas i områden som
Naturvårdsverket bedömer ha höga naturskyddsvärden (yrkande 4). Inventeringar
av landets skyddsvärda skogar skall vara avslutade och förvaltningsplaner
för dem skall vara fastslagna innan bruks- och skyddsåtgärder fastställts
(yrkande 5).
Frågan om avsättningar av skogsmark för naturvårdsändamål tas upp i
motion Sk405 (m). Enligt motionärerna måste avsättning av skogsmark av
naturvårdsskäl begränsas så att frivilliga och offentliga åtgärder
tillsammans ryms inom den areal som har beslutats undantas från aktivt
skogsbruk. I arealen skall också inräknas tillkommande skyddsbehov, t.
ex. Natura 2000-områden (yrkande 11).
Utskottets ställningstagande
I direktiven till Skogsutredningen konstaterar regeringen att en viktig
ambition bakom avregleringen och omläggningen av skogspolitiken år 1993
var att mångfalden av brukningsmetoder skulle främjas, till gagn för
landskapsbild, landsbygdsutveckling och biologisk mångfald (dir. 2004:70).
Utredaren har nu till uppgift att bedöma hur väl produktions- och
miljömålen har uppfyllts och beskriva behovet av vidareutveckling av
mätinstrument för de skogspolitiska målen. Vidare skall utredaren belysa
eventuella målkonflikter inom skogspolitiken och mellan skogspolitiken
och andra politikområden.
I skrivelsen En samlad naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173) aviserade
regeringen en översyn av hur sektorsansvaret fungerat hittills. Utredaren
har nu regeringens uppdrag att genomföra en sådan översyn för skogssektorn
och redovisa möjlig fortsatt utveckling och förtydliganden och diskutera
gränserna för ett hållbart uttag utan tillförsel av t.ex. kvävegödsel.
När det gäller biologisk mångfald skall utredaren, i linje med regeringens
skrivelse, utgå ifrån den definition som är fastlagd i FN:s konvention
om biologisk mångfald och de riktlinjer om hållbart nyttjande som
beslutats inom ramen för konventionen. Utredaren skall även beskriva de
frivilliga naturvårdsavsättningarnas kvalitet och lokalisering och den
dokumentation som finns om dessa områden. I skrivelsen Uppföljning av
skogspolitiken (skr. 2003/04:39) uppmärksammade regeringen problemet
med de stora klövviltstammarna och behovet av att hålla dessa på en
acceptabel nivå, såväl från produktionssynpunkt som ur ett naturvårdsperspektiv.
Av direktiven framgår att utredaren skall granska även denna fråga och
lämna förslag på åtgärder.
Regeringen har aviserat en miljömålsproposition under år 2005. I direktiven
till Skogsutredningen skriver regeringen att propositionen och riksdagens
synpunkter på miljökvalitetsmålet Levande skogar skall beaktas av
utredaren. Han eller hon skall särskilt bedöma behov av ytterligare
utvecklingsarbete om miljöhänsyn vid skogsbruk samt olika former för skydd
av skog. I enlighet med miljökvalitetsmålet undantas stora arealer
värdefull skogsmark från skogsbruk, såväl formella som frivilliga
avsättningar. Nödvändig skötsel av kulturbetingade värden förekommer endast
i begränsad omfattning. Utredaren skall redovisa dels en bedömning av
kostnaderna för att sköta såväl natur- som kulturbetingade värden, dels
förslag till former för sådan skötsel. Utredaren skall vidare belysa
vilka eventuella ytterligare åtgärder som krävs inom den svenska
skogssektorn för att 2010-målet om att hejda utarmningen av biologisk
mångfald skall kunna uppfyllas.
Av utskottets redogörelse ovan framgår att de frågor som tas upp i
motionerna MJ434 (mp) yrkandena 1, 4, 11, 12, 23, 24, 26 och 40, MJ439
(v) yrkandena 4 och 5 samt Sk405 (m) yrkande 11 kommer att få sin
belysning inom ramen för utredarens uppdrag. I avvaktan på redovisningen
av utredarens överväganden föreslår utskottet att motionerna i dessa
delar lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.
Forskning och utveckling
Utskottets förslag i korthet
Utskottet, som framför allt hänvisar till Skogsutredningens uppdrag och
riksdagens behandling av proposition 2004/05:80 Forskning för ett bättre
liv, avstyrker fyra motionsyrkanden (s, mp) om bl.a. utbildningsbehovet
inom skogs- och träindustrin, om tvärsektoriell forskning och forskning
om brukningsformer som bibehåller naturvärdena samt om forskning om
skoglig kontinuitet, ädellöv och löv.
Jämför reservation 19 (mp).
Motionerna
Motion MJ434 (mp) pekar på behovet av forskning, utveckling och åtgärder
för att få fram ett skogsbruk som förlänger omloppstider alternativt
behåller skoglig kontinuitet (yrkande 9). Ökade satsningar bör göras på
ädellöv och löv genom forskning, information och stöd (yrkande 25). När
det gäller forskning för skogsbruket behövs mer tvärsektoriell forskning,
mer forskning om populationsekologiska samband och spridningsbiologi
och bättre kunskaper om hur ädellövskogar, lövskogar och blandskogar
etableras på lämpliga marker som tillfälligt har hyst barrskogar. Det
är enligt motionärerna nödvändigt med mer kunskap och forskning om hur
man kan kombinera skogsbruk med bibehållna naturvärden och vilka
skogsbruksformer som är acceptabla från naturvårdssynpunkt
(yrkande 38).
Utbildningsbehovet inom skogs- och träindustrin betonas i motion MJ485 (s).
Utskottets ställningstagande
Till de statliga åtagandena hör att tillhandahålla information, rådgivning
och utbildning om gällande regelverk och lämpliga former för att bedriva
ett hållbart skogsbruk. Staten har även åtagit sig att finansiera viss
forskning och att informera om nya rön och ny metodik. Staten är också
en aktör i egenskap av markägare, bolagsägare och konsument.
I direktiven till Skogsutredningen skriver regeringen att skogspolitikens
mål baseras på att skogsbruket gör åtaganden utöver vad lagstiftningen
kräver (dir. 2004:70). Därför har statlig rådgivning och information en
viktig roll för hur väl skogspolitikens mål uppfylls. Enligt regeringen
visar den senaste utvärderingen tydligt att insatser som röjning i
ungskog och naturvårdshänsyn vid avverkning blir bättre med bra rådgivning.
Verksamheten med information, rådgivning och utbildning skall därför
utvärderas av utredaren som också skall lämna förslag till möjlig
effektivisering. Gränsdragningen mellan det statliga åtagandet att stödja
skogsbruket med rådgivning, information och utbildning och skogsägarnas
eget ansvar för kunskapsinhämtande om regelverk och de skogspolitiska
målen skall också analyseras. Utredaren skall även studera alternativa
möjligheter till finansiering av rådgivning, information och utbildning.
Av direktiven till Skogsutredningen framgår vidare att regeringen anser
att även de skogspolitiska medlen kan behöva justeras eller anpassas
till ändrade förutsättningar. En grundläggande fråga för utredaren är
därför att bedöma om medlen i sin nuvarande utformning räcker för att
målen skall uppnås och om det finns möjligheter till effektiviseringar.
Statens roll respektive skogsnäringens eget ansvar för skogspolitikens
medel behöver förtydligas. Regeringen anser även att formerna för
finansieringen av statliga åtaganden inom ramen för skogspolitiken behöver
ses över. I sammanhanget vill utskottet nämna att riksdagen för närvarande
behandlar proposition 2004/05:80 Forskning för ett bättre liv. När det
gäller forskning till stöd för hållbar utveckling gör regeringen
bedömningen att Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande
(Formas), Vetenskapsrådet och Verket för innovationssystem under perioden
2005-2008 tillsammans bör tillföras 210 miljoner kronor för stöd till
forskning om miljö- och samhällsutveckling. Medlen bör fördelas med 140
miljoner kronor till Formas, 50 miljoner kronor till Vetenskapsrådet
och 20 miljoner kronor till Verket för innovationssystem. Regeringen
anför vidare att medlen till Formas bör öka med 10 miljoner kronor år
2005, ytterligare 20 miljoner kronor år 2006, ytterligare 45 miljoner
kronor år 2007 och ytterligare 65 miljoner kronor år 2008 för stöd till
forskning och miljö och hållbar utveckling. Medlen till Vetenskapsrådet
bör enligt regeringen öka med 10 miljoner kronor år 2006, ytterligare
10 miljoner kronor år 2007 och ytterligare 30 miljoner kronor år 2008
för stöd till grundläggande forskning och miljö och hållbar utveckling.
Medlen till Verket för innovationssystem bör öka med 5 miljoner kronor
år 2006, ytterligare 5 miljoner kronor år 2007 och ytterligare 10
miljoner kronor år 2008 för stöd till forskning och miljö och hållbar
utveckling. Enligt utskottets uppfattning får det bli en fråga för
berörda forskningsråd, universitet och högskolor att i enlighet med sina
respektive uppdrag fördela dessa medel till olika forskningsprojekt.
Med det anförda finner utskottet att syftet med motionerna MJ434 (mp)
yrkandena 9, 25 och 38 samt MJ485 (s) i väsentliga delar kommer att bli
tillgodosett inom ramen för utredarens uppdrag. Motionerna bör därför
inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Bioenergi
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (fp, mp) om skogen som energi-
och råvarukälla och om villkoren för ökat uttag av biobränsle. Utskottet
hänvisar till Skogsutredningens uppdrag.
Jämför reservationerna 20 (fp, kd) och 21 (mp).
Motionerna
Enligt motion MJ434 (mp) bör ett ökat biobränsleuttag ske på så sätt
att negativa effekter på framtida produktion, naturvärden eller
försurningsstatus inte uppkommer (yrkande 42). Skogen som energi- och
råvarukälla lyfts fram i motion MJ508 (fp). Motionärerna anser att skogens
potential inom bioenergiområdet bör belysas i uppföljningen av skogspolitiken
(yrkande 22).
Utskottets ställningstagande
Av Skogsutredningens direktiv framgår att också de ökande och konkurrerande
anspråken på råvaran skall belysas (dir. 2004:70). Utredaren skall beakta
såväl rapporten Mer trä i byggandet (Ds 2004:01) som resultatet av det
uppdrag om den svenska användningen av bioenergi i Sverige som Sveriges
lantbruksuniversitet rapporterade till regeringen den 30 juni 2004.
Utskottet har inhämtat att rapporten innehåller en ny sektorsmodell för
skogssektorn, belyser utsläppshandel i ett multiregionalt perspektiv
samt innehåller nya beräkningar av kostnader för reservatsbildningar.
Den omfattar väsentligen tre delar, nämligen en beskrivning av tillgångar
och användning av biobränslen och en granskning av prognoser och scenarier
för utvecklingen inom 10-20 år, en samhällsekonomisk analys av skogsråvarans
användning med särskild uppmärksamhet på trädbränslen samt en analys av
konsekvenserna av Naturvårdsverkets förslag till avsättningar för
naturreservat på statlig mark. Rapporten bereds i Regeringskansliet. De
synpunkter som förs fram i motionerna MJ434 (mp) yrkande 42 och MJ508 (fp)
yrkande 22 kommer således att få sin belysning inom ramen för utredarens
uppdrag. Motionerna bör därmed lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens
sida.
Skogsvårdsorganisationen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet, som hänvisar till Skogsutredningens uppdrag, avstyrker fem
motionsyrkanden (kd, mp) bl.a. om Skogsstyrelsens samordnande roll, om
en fortsatt regionaliserad skogsvårdsorganisation, om samarbetet mellan
skogs- och naturvårdsmyndigheterna samt om bredare kunskaper inom
Skogsvårdsorganisationen och länsstyrelserna.
Jämför reservationerna 22 (kd) och 23 (mp).
Motionerna
Enligt motion MJ239 (kd) bör regeringen lägga fram förslag med innebörden
att Skogsstyrelsen ges en samordnande roll i handläggningen av
skogsbruksfrågor. Det vore enligt motionärerna rimligt att skogsägaren endast
behövde vända sig till en samordnande myndighet med anmälan om avverkning,
och Skogsstyrelsen är den myndighet som lämpligast borde handha kontakten
med skogsägaren och samordna beslut och besked. I motion MJ434 (mp)
framhålls behovet av att öka andelen avverkningsanmälningar som besöks
av Skogsvårdsorganisationen (yrkande 10) och av bredare kunskaper inom
Skogsvårdsorganisationen och på länsstyrelserna (yrkande 43). Vikten av
en fortsatt regionaliserad skogsvårdsorganisation betonas (yrkande 44),
och skogs- och naturvårdsmyndigheterna bör utforma ett fastare och mer
formaliserat samarbete (yrkande 45).
Utskottets ställningstagande
Även Skogsvårdsorganisationens organisation, roll och arbete för
genomförandet av skogspolitiken kommer att utvärderas av Skogsutredningen
(dir. 2004:70 och 2004:139). En översyn av effektivitet och måluppfyllelse
i organisationen skall också genomföras, och Skogsvårdsorganisationens
långsiktiga behov av resurser för genomförandet av skogspolitiken skall
belysas. Av direktiven framgår även att Skogsvårdsorganisationens
uppdragsverksamhet riktad till skogsbruket skall utvärderas och dess
effektivitet och ändamålsenlighet belysas. De frågor som tas upp i
motionerna MJ239 (kd) och MJ434 (mp) yrkandena 10 och 43-45 kommer således
att bli föremål för utredarens uppmärksamhet. Någon ytterligare riksdagens
åtgärd med anledning av motionerna anser utskottet således inte påkallad.
Vissa lagstiftningsfrågor m.m.
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till Skogsutredningens uppdrag avstyrker utskottet sex
motionsyrkanden (m, mp) om ändringar i skogsvårdslagstiftningen. Vidare
avstyrker utskottet fyra motionsyrkanden (mp) om samrådsplikt och
miljöprövning av skogsvägar, om en logistik för minskade transporter inom
skogsnäringen, om ekologiska landskapsplaner samt om behovet av fler
kvinnor inom skogsnäringen. Utskottet hänvisar till en aviserad proposition
om miljömålen och till det arbete som på områdena pågår inom Regeringskansliet.
Jämför reservationerna 24 (m), 25 (mp), 26 (mp), 27 (mp) och 28
(mp).
Motionerna
Enligt motion MJ434 (mp) bör riksdagen besluta om sådan om ändring i
skogslagstiftningen att kraven på generell hänsyn ökar till den
rådgivningsnivå som i dag tillämpas av Skogsvårdsorganisationen (yrkande 5).
Riksdagen bör även besluta om sådan ändring i lagstiftningen att grön
skogsbruksplan eller motsvarande beskrivnings- och handlingsplan blir
obligatorisk på samtliga aktiva skogsfastigheter (yrkande 7). Regeringen
bör vidare lägga fram förslag om skyldighet för skogsbrukaren att inom
fem år rapportera till Skogsvårdsorganisationen om utförda åtgärder
samt resultatet av återväxten (yrkande 13). Riksdagen bör också besluta
att skyddsdikning blir tillståndspliktig samt att det generella
dikningsförbudet som nu gäller i norra och mellersta Sverige skall omfatta
hela Sverige (yrkande 20). Regeringen bör närmare pröva hur skogsvårdslagen
kan inarbetas i miljöbalken (yrkande 46).
I motion MJ326 (m) anförs att behovet av viltfoderproduktion bör beaktas
i samband med översynen av skogsvårdslagen.
I motion MJ434 (mp) framförs krav på samrådsplikt och miljöprövning av
skogsbilvägar (yrkande 18). Inom vissa områden finns alltför många
bilvägar, vilket enligt motionärerna beror på dålig samordning mellan
markägarna. Mot denna bakgrund bör en generell samrådsplikt införas för
anläggning av skogsbilvägar. Det framhålls i motionen att minimering av
antalet skogsbilvägar är viktig inte minst för uppfyllandet av miljömålet
Myllrande våtmarker. I motionen efterlyses också en skogslogistik som
syftar till att minska det totala transportarbetet. Genom sortering vid
sågverk i stället för i skogen skulle körningen i skogen samt även på
väg kunna minska betydligt. I dag görs detta ofta inte eftersom
fraktionerna har olika köpare och olika destinationer men ibland av vana
och brist på sorteringsplats vid sågverken (yrkande 19). I motionen
framförs även krav på upprättande av ekologiska landskapsplaner
(yrkande 22). Behovet av fler kvinnor inom skogsnäringen påtalas. Motionärerna
hävdar att det finns stora vinster med fler kvinnor i Skogssverige,
inte minst från naturvårdssynpunkt, och att kvinnliga skogsägare i
genomsnitt är mer intresserade av naturvården än vad manliga skogsägare
är (yrkande 52).
Utskottets ställningstagande
När det gäller de krav på ändring i skogslagstiftningen som framförs i
motionerna MJ326 (m) och MJ434 (mp) vill utskottet hänvisa till
Skogsutredningens direktiv (dir. 2004:70 och 2004:139). För att det skall
gå att bedöma om skogsvårdslagen har den utformning som krävs för att
på avsett vis kunna bidra till att uppfylla skogspolitikens mål framgår
av direktiven att lagen behöver utvärderas. Även tillsynen över
skogsvårdslagens efterlevnad skall utvärderas av utredaren. I skrivelsen
Uppföljning av skogspolitiken (skr. 2003/04:39) framhöll regeringen att
det är av avgörande betydelse att information om dokumenterade natur-
och kulturvärden finns tillgänglig vid planering av skogsbruksåtgärder.
Regeringen aviserade också att det inom de närmaste åren bör ske en
utvärdering av om dessa s.k. skogs- och miljöredovisningar har fungerat
som det är avsett. Utredaren skall därför även belysa i vilken utsträckning
skogs- och miljöredovisningar har funnits tillgängliga i enlighet med
lagstiftningen samt om dessa har innehållit den information som detta
verktyg syftar till att tillhandahålla. Utredaren skall även lämna
förslag till hur detta eller andra lämpliga verktyg kan utvecklas, i
syfte att bidra till en kostnadseffektiv uppfyllelse av olika miljö-
och kulturmiljömål som rör skogen. De frågor om lagändring som tas upp
i motionerna MJ326 (m) och MJ434 (mp) yrkandena 5, 7, 13, 20 och 46
kommer således att få sin belysning inom ramen för Skogsutredningens
uppdrag. I avvaktan på utredningens slutredovisning föreslår utskottet
att motionerna lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer frågor om såväl skogsbilvägar som
ekologiska landskapsplaner att behandlas i den proposition om miljömålen
som är aviserad till våren 2005. När det gäller frågan om minskning av
transporterna inom skogssektorn kan utskottet konstatera att
transportkostnaderna är en stor del av kostnaderna i denna näring, eftersom
virke är lågt prissatt i relation till sin vikt. Enligt vad utskottet
erfarit arbetar därför skogsnäringen aktivt med att minimera transporter
genom logistik och omlastning från lastbil till tåg eller båt där så är
möjligt. När det gäller frågan om ökad jämställdhet inom skogsnäringen
har utskottet erfarit att regeringen även inom denna sektor arbetar
aktivt för ökad jämställdhet. Utredningen Det går långsamt fram -
jämställdheten inom jord- och skogsbrukssektorn (Ds 2004:39) bereds i
Regeringskansliet. Med det anförda finner utskottet syftet med motion
MJ434 (mp) yrkandena 18, 19, 22 och 52 tillgodosett utan något särskilt
riksdagens uttalande i frågorna.
Skogspolitiska frågor som har behandlats tidigare under
mandatperioden
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker 13 motionsyrkanden (m, fp, kd, c, mp) om skogspolitikens
mål, om ett nationellt skogsprogram, om en gemensam skogspolitik, om
skogscertifiering och om skogsvårdande åtgärder. Motionerna tar även
upp frågor om balans mellan olika ägarkategorier, om stöd till skogsvård,
om skoglig utbildning och forskning samt om skogliga myndigheter.
Utskottet avstår från att behandla motionsyrkandena mer utförligt i sak
och hänvisar till de riktlinjer för förändring av utskottens arbetsformer
som riksdagen, på förslag av Riksdagskommittén, har ställt sig bakom,
till fördjupad utskottsbehandling tidigare under mandatperioden och
till utskottets långtidsplanering.
Utskottets ställningstagande
I betänkandet tar utskottet upp ett antal motioner om vissa skogsfrågor
från allmänna motionstiden 2004. Utskottet har beslutat att dessa
motioner skall behandlas på ett förenklat sätt. Bakgrunden till utskottets
beslut är följande. På grundval av Riksdagskommitténs förslag (2000/01:RS1)
har riksdagen godkänt vissa riktlinjer för förändringar av utskottens
arbetsformer. Enligt dessa riktlinjer har utskotten rekommenderats att
planera arbetet för hela valperioden med fördjupning på olika områden
under olika år. Detta innebär på sikt bl.a. en viss förskjutning av
utskottsarbetet från beslutsfattande med anledning av propositioner och
motioner till att företa utredningar och analyser på eget initiativ.
Vidare skall utskotten vid behov kunna förenkla motionsbehandlingen i
de fall motionsförslagen avser frågor där beslutanderätten enligt
utskottets uppfattning bör ligga kvar hos regeringen, en förvaltningsmyndighet
eller hos kommunerna. Detta innebär att motionerna skall kunna avstyrkas
utan någon mer ingående beredning i sak. I fråga om motionsförslag som
upprepas bör vid förenklad behandling utskottet hänvisa till tidigare
ställningstaganden.
Utskottet beslutade den 4 februari 2003 att anta en långtidsplan för
utskottets arbete under resterande del av mandatperioden. Planen innebär
i princip att varje ämnesområde inom utskottets beredningsområde behandlas
minst två gånger under en valperiod. Minst en behandling under det andra,
tredje eller fjärde riksmötet bör vara mer ingående och vid behov
innehålla inslag av uppföljning, utvärdering och EU-bevakning.
Nu aktuella motioner från allmänna motionstiden 2004 utgör i huvudsak
upprepningar av tidigare väckta motioner. Motionerna avser skogspolitikens
mål, ett nationellt skogsprogram, en gemensam skogspolitik, skogscertifiering,
skogsvårdande åtgärder, balans mellan olika ägarkategorier, stöd till
skogsvård, skoglig utbildning och forskning samt skogliga myndigheter.
Samtliga dessa frågor behandlades utförligt i samband med utskottets
fördjupade behandling våren 2004 i betänkande 2003/04:MJU16 om uppföljning
av skogspolitiken.
Med hänvisning till det ovan anförda avstår utskottet från att nu mer
utförligt i sak behandla motionerna MJ434 (mp) yrkande 6, MJ504 (kd)
yrkandena 1-4 och 9, MJ507 (c) yrkande 18, MJ508 (fp) yrkandena 21, 24,
27 och 28, MJ534 (c) yrkande 1 och Sk405 (m) yrkande 10.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Förutsättningar för krav på säkerhet, punkt 2 (fp)
av Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ett generellt krav på säkerhet. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2004/05:58 i denna del och motion 2004/05:MJ10
yrkande 2.
Ställningstagande
Eftersom vi anser det vara av vikt att människor behandlas lika förordar
vi en mer generell metod än regeringen i fråga om kravet på säkerhet
för återväxtåtgärder, dvs. med schablonbelopp som reserveras under den
aktuella perioden. Fördelen med ett schablonbelopp är att osäkerhet då
inte behöver råda om vad som gäller för den enskilde skogsägaren.
Härigenom stimuleras bl.a. snabb återplantering. En nedre gräns bör sättas
för storleken på de arealer som bör ingå, och det är viktigt att systemet
blir så enkelt och obyråkratiskt som möjligt. Skogsstyrelsen bör få i
uppdrag att utforma regler om sådana schabloner på sådant sätt att det
inte påverkar små skogsägare. Detta bör ges regeringen till känna.
2. Krav på förvärvstillstånd före avverkning, punkt 3 (fp)
av Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om avslag på propositionen i denna del. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ10 yrkande 3 och avslår proposition
2004/05:58 i denna del och motionerna 2004/05:MJ11 och 2004/05:MJ504
yrkande 7.
Ställningstagande
I propositionen föreslås en bestämmelse införas i skogsvårdslagen som
innebär att, i de fall där det krävs tillstånd enligt jordförvärvslagen
vid förvärv av fastighet, avverkning inte får påbörjas av förvärvaren
innan sådant tillstånd meddelats. Eftersom Folkpartiet liberalerna anser
att jordförvärvslagen bör avskaffas motsätter vi oss även det här
aktuella kravet på förvärvstillstånd. Riksdagen bör alltså avslå regeringens
proposition 2004/05:58 om ändring i skogsvårdslagen såvitt avser 10 a
§.
3. Översyn av 12 § skogsvårdslagen, punkt 5 (fp)
av Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en översyn av 12 § skogsvårdslagen. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ10 yrkande 5.
Ställningstagande
Enligt vår mening är motiveringen i propositionen tvivelaktig när det
gäller skogsvårdsstyrelsernas möjlighet att medge undantag från avgränsning
av brukningsenhet. Vi anser att det är marknadens och inte politikernas
ansvar att kortsiktigt reglera avverkningen för att över enskilda år
utjämna virkestillgången och trygga industrins råvarubehov och
sysselsättningen i industrin och skogsbruket. Det finns mot denna bakgrund
behov av en översyn av 12 § skogsvårdslagen. Detta bör ges regeringen
till känna.
4. Internationellt skogssamarbete, punkt 7 (fp)
av Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om generationsperspektivet i internationella
skogsbrukssammanhang. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ10
yrkande 7.
Ställningstagande
Vi anser att regeringen bör verka för generationsperspektivet i skogsbruket
också i det internationella skogssamarbetet. Detta bör bl.a. uppmärksammas
i de biståndsinsatser som görs i miljö-, skogsbruks- och demokratiområdena.
Även när det gäller internationella regelverk, t.ex. certifiering, bör
regeringen verka för ett sådant perspektiv. Detta bör ges regeringen
till känna.
5. Omfördelning av resurser, punkt 10 (m, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c)
och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om omfördelning av resurser. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del och 2004/05:MJ8
i denna del.
Ställningstagande
Enligt vår mening bör anslaget i statsbudgeten för biologisk mångfald,
som till stor del är avsett att användas för inköp av skogsmark,
användas för statliga åtgärder för att minska stormens skadeverkningar.
Under år 2005 bör medel för inköp av skyddsvärd skog tas i anspråk, och
för kommande år bör medlen användas för att teckna naturvårdsavtal inför
kommande återplantering. Detta bör ges regeringen till känna.
6. Införande av en s.k. katastrofparagraf i skogsvårdslagen m.m., punkt
14 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om införande av en s.k. katastrofparagraf i
skogsvårdslagen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ6 yrkande 17.
Ställningstagande
Jag anser att regeringen bör lägga fram förslag om införande av en s.k.
katastrofparagraf i skogsvårdslagen. Bestämmelsen bör ha den innebörden
att regeringen eller den myndighet som regeringen utser bemyndigas att
fatta de beslut som krävs för att hantera en katastrof. Av lagen bör
även tydligt framgå att bestämmelserna i skogsvårdslagen och
skogsvårdsförordningen tillfälligt kan upphävas i en katastrofsituation. Detta
bör ges regeringen till känna.
7. Dispenser för lagring av virke m.m., punkt 15 (m, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad
(m), Jan Andersson (c) och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förenkling av reglerna i skogsvårdslagen om
maximal avverkning på en fastighet och om reglerna för lagring av virke.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ7 yrkande 4 och 2004/05:MJ8
i denna del.
Ställningstagande
Enligt vår mening måste dispenser meddelas från gällande regler om
tidsgränser för hur länge skog får ligga innan den tas om hand och för
lagring av timmer. Snabba klartecken behövs om att industri och
virkesköpare temporärt, upp till några års tid, får tillstånd att lagra
virke t.ex. på nedlagda flygfält och utmed reservlandningsbanor. Detta
bör ges regeringen till känna.
8. Bekämpning av skadegörare, punkt 17 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tillstånd för bekämpning av skadegörare på
timmer och i skog. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ7 yrkande
3 och avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 23 och 24, 2004/05:MJ6
yrkande 7, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 24.
Ställningstagande
Vi anser att tillstånd bör ges för kemisk insektsbekämpning i mån av
behov på de stormfällda arealerna. När det inte är möjligt att nå dessa
områden från marken måste luftburen bekämpning tillåtas, och kemisk
bekämpning av skadegörare måste vid behov bli möjlig även för det virke
som ligger kvar vid vägkanterna. Om så behövs måste adekvata kemiska
bekämpningsmedel få användas vid skogsplantering och ungskog de närmaste
åren. Detta bör ges regeringen till känna.
9. Bekämpning av skadegörare, punkt 17 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tillstånd för kemiska bekämpningsmedel i skogen.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ6 yrkande 7 och avslår
motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 23 och 24, 2004/05:MJ7 yrkande 3,
2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 24.
Ställningstagande
Enligt min mening kan det bli nödvändigt att använda bekämpningsmedel
även i skogen, och situationen kan komma att kräva användning av såväl
förbjudna bekämpningsmedel som förbjudna spridningssätt. Det är av stor
betydelse att regeringen snabbt skapar klarhet om vad som gäller på
området. Detta bör ges regeringen till känna.
10. Bekämpning av skadegörare, punkt 17 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tillfälliga undantag för kemikalieanvändning
för skydd av virke mot angrepp av skadedjur. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ8 i denna del och avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena
23 och 24, 2004/05:MJ6 yrkande 7, 2004/05:MJ7 yrkande 3 och 2004/05:MJ9
yrkande 24.
Ställningstagande
I syfte att motverka angrepp av skadedjur och för att skydda virket bör
enligt min mening tillfälliga undantag meddelas som tillåter användningen
av kemikalier i skogen. Detta bör ges regeringen till känna.
11. Skogsvårdsåtgärder och naturvårdshänsyn, punkt 18 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tillräcklig kapacitet för återplantering av
skog. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna
del och avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 16 och 22, 2004/05:MJ6
yrkandena 6 och 18, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkandena
10-13 och 25.
Ställningstagande
Vi anser att åtgärder behöver vidtas för att öka tillgången på plantor
för återplantering. Tillräcklig kapacitet för att klara återplanteringen
av skog måste säkerställas, och dispenser kan komma att behövas även
för tidsutdräkten mellan "avverkning" och plantering i de drabbade
områdena. Detta bör ges regeringen till känna.
12. Skogsvårdsåtgärder och naturvårdshänsyn, punkt 18 (fp)
av Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om att inte införa förbud mot avverkning av skog.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ5 yrkandena 16 och 22 samt
avslår motionerna 2004/05:MJ6 yrkandena 6 och 18, 2004/05:MJ7 yrkande
5 i denna del, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkandena 10-13
och 25.
Ställningstagande
Enligt vår mening bör förbud mot avverkning av skog inte införas.
Frivillig minskning av avverkningen tillsammans med marknadens egna krafter
är den bästa lösningen på problemet med ojämn fördelning över landet av
tillgången på virke. Det kan emellertid bli nödvändigt att även överväga
en förlängning av gällande period för de avverkningsanmälningar som är
godkända men där föryngringsavverkningar ännu inte har utförts. När det
gäller återplantering anser vi att regeringen tillsammans med skogsnäringen
bör ta sådana initiativ att tillgången på plantor för återplantering
säkras. I sammanhanget bör hänsyn även tas till forskningen om
lövträdsinblandning. Detta bör ges regeringen till känna.
13. Skogsvårdsåtgärder och naturvårdshänsyn, punkt 18 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om bevarande av den biologiska mångfalden i de
drabbade områdena. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ6 yrkande
18 och avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 16 och 22, 2004/05:MJ6
yrkande 6, 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del, 2004/05:MJ8 i denna del
och 2004/05:MJ9 yrkandena 10-13 och 25.
Ställningstagande
Jag anser att det krävs en bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas
för att bevara den biologiska mångfalden i de drabbade områdena och
minimera skadorna på ekosystemens långsiktiga återhämtningsförmåga.
Detta bör ges regeringen till känna.
14. Utbildning och information, punkt 19 (fp)
av Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om vikten av information och utbildning vid arbete
i stormskadad skog. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ5 yrkande
15.
Ställningstagande
Det är enligt vår mening av stor vikt att snabba informations- och
utbildningsinsatser nu sätts in om riskerna vid arbete i stormskadad
skog och om vikten av god utbildning och ändamålsenlig utrustning. Detta
bör ges regeringen till känna.
15. Skogspolitikens mål, punkt 22 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om miljömålet som överordnat produktionsmålet.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkande 3.
Ställningstagande
Enligt min mening skall miljömålet generellt sett vara överordnat
produktionsmålet. Skogsbrukets uppdrag bör definieras som bedrivande av
ett lönsamt skogsbruk inom ramen för de förutsättningar som kraven att
bevara eller utveckla den biologiska mångfalden och de grundläggande
ekologiska processerna skapar. Detta bör ges regeringen till känna.
16. Ett hållbart skogsbruk, punkt 23 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om avsättningar av skogsmark för naturvårdsändamål.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sk405 yrkande 11 och avslår
motionerna 2004/05:MJ434 yrkandena 1, 4, 11, 12, 23, 24, 26 och 40 samt
2004/05:MJ439 yrkandena 4 och 5.
Ställningstagande
Enligt vår mening måste avsättning av skogsmark av naturvårdsskäl
begränsas så att frivilliga och offentliga åtgärder tillsammans ryms inom
den areal som har beslutats undantas från aktivt skogsbruk. I arealen
skall också inräknas tillkommande skyddsbehov, t.ex. Natura 2000-områden.
Detta bör ges regeringen till känna.
17. Ett hållbart skogsbruk, punkt 23 (v)
av Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förbud mot avverkningar och inventering av
skyddsvärda skogar. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ439
yrkandena 4 och 5 samt avslår motionerna 2004/05:Sk405 yrkande 11 och
2004/05:MJ434 yrkandena 1, 4, 11, 12, 23, 24, 26 och 40.
Ställningstagande
Jag anser att avverkningar inte skall tillåtas i områden som av
Naturvårdsverket har bedömts innehålla naturskyddsvärden. Inventeringar av
landets skyddsvärda skogar, som också skall omfatta tillkommande
skyddsbehov, skall vara avslutade och förvaltningsplaner för dem skall
vara fastslagna innan bruks- och skyddsåtgärder fastställs. Detta bör
ges regeringen till känna.
18. Ett hållbart skogsbruk, punkt 23 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en skogspolitik som främjar ett variationsrikt
skogsbruk. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkandena 1,
4, 11, 12, 23, 24, 26 och 40 samt avslår motionerna 2004/05:Sk405
yrkande 11 och 2004/05:MJ439 yrkandena 4 och 5.
Ställningstagande
Jag vill betona vikten av en skogspolitik som främjar ett variationsrikt
skogsbruk. Ökad tillväxt är möjlig utan att avkall görs på miljöhänsynen,
framför allt avseende röjning, gallring och minskade klövviltstammar.
Hyggesplöjning bör inte tillåtas över huvud taget, och markberedning
bör inte förekomma på känsliga marker. Skogsbruket bör bedrivas så att
naturlig föryngring kan tillämpas i största möjliga mån, och arealerna
med naturvårdsbränning och hyggesbränning måste öka. Skogsstyrelsen
måste få tillräckliga resurser för biotopskydd och naturvårdsavtal i de
fall nyckelbiotoperna inte är skyddade genom reservat eller frivillig
avsättning. Skogsskyddsarbetet måste öka kraftigt för att skyddsvärd
skog skall kunna bevaras i sådan omfattning som krävs för bibehållande
av den biologiska mångfalden. Skogens rekreationsvärde nära tätorter är
så högt att det bör prioriteras före produktion. Detta bör ges regeringen
till känna.
19. Forskning och utveckling, punkt 24 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om forskning, utveckling och åtgärder för skoglig
kontinuitet. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkandena
9, 25 och 38 samt avslår motion 2004/05:MJ485.
Ställningstagande
Jag vill framhålla behovet av forskning, utveckling och åtgärder för
att få fram skogsbruk som förlänger omloppstider alternativt behåller
skoglig kontinuitet. Ökade satsningar bör göras på ädellöv och löv genom
forskning, information och stöd. När det gäller forskning för skogsbruket
behövs mer tvärsektoriell forskning, mer forskning om populationsekologiska
samband och spridningsbiologi samt bättre kunskaper om hur ädellövskogar,
lövskogar och blandskogar etableras på lämpliga marker som tillfälligt
har hyst barrskogar. Det är nödvändigt med mer kunskap och forskning om
hur man kan kombinera skogsbruk med bibehållna naturvärden och vilka
skogsbruksformer som är acceptabla ur naturvårdssynpunkt. Detta bör ges
regeringen till känna.
20. Bioenergi, punkt 25 (fp, kd)
av Sven Gunnar Persson (kd), Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skogen som energi- och råvarukälla. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ508 yrkande 22 och avslår motion
2004/05:MJ434 yrkande 42.
Ställningstagande
Enligt vår mening har skogen på flera områden stor potential som
energiförsörjare. I dag används endast 8-10 % av skogens rest- och biprodukter
för energiproduktion. Skogens möjligheter inom bioenergiområdet bör
belysas i den framtida uppföljningen av skogspolitiken. EG-direktivet
om utökad användning av bioenergi i medlemsländerna kommer förmodligen
att bana väg för ökad bioenergiförbrukning. Långsiktiga regler som kan
underlätta biobränslenas konkurrenskraft gentemot fossila bränslen är
viktiga för att möjliggöra en sådan utveckling. Detta bör ges regeringen
tillkänna.
21. Bioenergi, punkt 25 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om villkoren för ökat uttag av biobränsle. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkande 42 och avslår motion
2004/05:MJ508 yrkande 22.
Ställningstagande
Sveriges och västvärldens energiförbrukning kan minskas radikalt genom
sparande och effektivisering, men ökad användning av biobränslen är
ändå nödvändig. Under senare år har uttaget av biobränsle från skogen
vuxit dramatiskt. Mycket av trädens näringsämnen sitter i barren, och
det är därför viktigt att groten tas ut ur skogen när barren ramlat av
samt att systemet med askåterföring tillämpas. Enligt min mening måste
biobränsleuttag ske på sådant sätt att några negativa effekter på
framtida produktion, naturvärden eller försurningsstatus inte uppkommer.
Detta bör ges regeringen till känna.
22. Skogsvårdsorganisationen, punkt 26 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om Skogsstyrelsens samordnande roll. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ239 och avslår motion 2004/05:MJ434
yrkandena 10 och 43-45.
Ställningstagande
Det vore enligt min mening rimligt att skogsägaren endast behöver vända
sig till en samordnande myndighet med anmälan om avverkning. Skogsstyrelsen
är den myndighet som lämpligast borde handha kontakten med skogsägaren
och samordna beslut och besked. Regeringen bör därför lägga fram förslag
med innebörden att Skogsstyrelsen ges en samordnande roll i handläggningen
av skogsbruksfrågor. Detta bör ges regeringen till känna.
23. Skogsvårdsorganisationen, punkt 26 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skogs- och naturvårdsmyndigheterna. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkandena 10 och 43-45 samt
avslår motion 2004/05:MJ239.
Ställningstagande
Det finns enligt min mening flera fördelar med att en större andel
anmälda avverkningar bör besökas av Skogsvårdsorganisationen. Därigenom
ökar möjligheterna att upptäcka och därmed upplysa om och kräva större
hänsyn till natur- och kulturvärden vid avverkning. Man får kontakt med
markägaren, vilket kan leda till förbättrad generell hänsyn i skogsbruket
och ett mer ståndortsanpassat skogsbruk. Jag anser också att betoningen
bör läggas på diskussioner om val av avverkningsmetod och alternativ
till hyggesbruk. I första hand bör fältbesök göras vid större
avverkningsanmälningar, på områden där man vet eller har anledning att tro
att stora natur- eller kulturvärden finns och vid anmälningar som
innehåller förslag om otillräcklig generell hänsyn.
Med den nya skogsvårdslagen blev skogsvårdsstyrelserna mer av
naturvårdsmyndigheter men hade samtidigt kvar sin gamla roll som
produktionsrådgivare.
Eftersom flertalet anställda har en skogsbruksutbildning av äldre datum
vore det enligt min mening önskvärt med större spridning av olika slag
av kompetens inom Skogsvårdsorganisationen i form av fler biologer och
fler skogligt utbildade tjänstemän med naturvårdsinriktning. Samtidigt
bör den skogliga kompetensen höjas på länsstyrelserna. Detta bör ges
regeringen till känna.
Skogsvårdsorganisationen (SVO) är den mest regionaliserade av statens
myndigheter med 126 kontor spridda över hela landet. Med rätt kunskaper
kan SVO minska riskerna för att ömtåliga natur- och kulturobjekt förstörs
på grund av olämpligt skogsbruk. Det har också visat sig att SVO har
lättare för att arbeta med avsättningar än länsstyrelsen, vilket troligtvis
beror på det samarbete och ömsesidiga förtroende som ofta har etablerats
mellan SVO och skogsbrukaren. Enligt min mening har SVO:s dubbla roll
vissa fördelar, t.ex. när det gäller rådgivning och upplysning i samband
med avverkningsplanering. Detta bör ges regeringen till känna.
Länsstyrelsernas miljöenheter har en tämligen hård arbetsbelastning med
en bred miljö- och naturskyddsverksamhet, men kontakterna direkt med
skogsbrukarna är tyvärr begränsade. Samarbetet mellan länsstyrelser och
skogsvårdsstyrelser har successivt förbättrats när det gäller informella
kontakter i frågor om områdesskydd och naturvård. Fortfarande begås
dock misstag i naturvårdsarbetet, något som beror på bristande
informationsutbyte. Jag anser att skogs- och naturvårdsmyndigheterna bör
utforma ett fastare och mer formaliserat samarbete. Detta bör ges
regeringen till känna.
24. Vissa lagstiftningsfrågor, punkt 27 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om behovet av produktion av viltfoder. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ326 och avslår motion 2004/05:MJ434
yrkandena 5, 7, 13, 20 och 46.
Ställningstagande
Vi anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas våra skogars viltstammar
i samband med pågående översyn av skogsvårdslagen. Det bör bli möjligt
för skogsägare att i bedriva organiserad produktion av viltfoder. Denna
möjlighet bör tillkomma markägare med intresse av att sätta av skogsmark
och tidigare jordbruksmark för ändamålet. Sådana satsningar kan utgöra
ett viktigt led i arbetet med att minska skadorna av klövvilt i skogsbruket.
I skogsvårdslagen och tillhörande författningar bör också reglerna om
våra jaktbara viltstammar föras in. Detta bör ges regeringen till känna.
25. Vissa lagstiftningsfrågor, punkt 27 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ändringar i skogslagstiftningen. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkandena 5, 7, 13, 20 och 46
samt avslår motion 2004/05:MJ326.
Ställningstagande
Jag anser att riksdagen bör besluta om sådan ändring i lagstiftningen
att kraven på generell hänsyn ökar till den rådgivningsnivå som i dag
tillämpas av Skogsvårdsorganisationen, och att gröna skogsbruksplaner
eller motsvarande beskrivnings- och handlingsplaner blir obligatoriska
på samtliga aktiva skogsfastigheter.
Regeringen bör lägga fram förslag om rapporteringsplikt för skogsbrukaren
om utförda åtgärder samt resultatet av återväxten, och dessa uppgifter
skall lämnas till Skogsvårdsorganisationen inom fem år. Skyddsdikning
bör bli tillståndspliktig, och det generella dikningsförbudet som nu
gäller i norra och mellersta Sverige skall gälla i hela landet. Vidare
bör närmare prövas hur skogsvårdslagen kan inarbetas i miljöbalken.
Detta bör ges regeringen till känna.
26. Samrådsplikt och miljöprövning av skogsbilvägar, punkt 28 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om samrådsplikt och miljöprövning av skogsbilvägar.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkande 18.
Ställningstagande
Sverige har i dag ett de mest utbyggda bilvägnäten i världen, inklusive
skogsvägarna. Endast en tiondel av den svenska skogsmarken ligger mer
än en kilometer från väg. Inom vissa områden finns alltför många bilvägar,
vilket beror på dålig samordning mellan markägarna. Mot denna bakgrund
anser jag att en generell samrådsplikt bör införas för anläggning av
skogsbilvägar. Minimering av antalet skogsbilvägar är inte minst viktig
för uppfyllandet av miljömålet Myllrande våtmarker. Enligt gällande
hänsynsregler är det endast vägytan och inte vägsträckningens konsekvenser
för det berörda skogsområdet som blir föremål för prövning. Något krav
på total miljökonsekvensanalys, inklusive konsekvenser för den biologiska
mångfalden i berört skogsområde, finns inte. Jag anser därför att
regeringen bör ålägga Skogsvårdsorganisationen att pröva all nybyggnation
av skogsbilvägar enligt såväl 12 kap. 6 § som 11 kap. miljöbalken. Likaså
bör det i lagstiftningen tydliggöras att byggande av skogsbilväg skall
kunna omfattas av tillståndsplikten för markavvattning enligt 11 kap.
miljöbalken. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag härom.
Detta bör ges regeringen till känna.
27. Ekologiska landskapsplaner, punkt 30 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 30
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ekologiska landskapsplaner. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkande 22.
Ställningstagande
Naturvårdsverket har lagt fram förslag om regionala landskapsplaner på
länsnivå senast år 2010 i syfte att uppnå miljömålet om biologisk
mångfald. Planerna skall omfatta all mark, såsom myrar, jordbruksmark,
skogsmark, sjöar och vattendrag. Skogsvårdsorganisationen har under fem
år arbetat med landskapsekologiska kärnområden, Leko. Ekologiska
landskapsplaner är också ett arbetssätt som använts av ett fåtal stora
skogsbolag samt någon enskild stiftelse. Jag anser att länsstyrelserna
och Skogsvårdsorganisationen skall få ett gemensamt uppdrag att upprätta
ekologiska landskapsplaner. Detta bör ges regeringen till känna.
28. Fler kvinnor inom skogsnäringen, punkt 31 (v, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Kjell-Erik Karlsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 31
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om fler kvinnor inom skogsnäringen. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkande 52.
Ställningstagande
Kvinnliga skogsägare äger en knapp sjundedel av den totala ytan brukbar
skogsmark i Sverige, och 37 % av de privata skogsägarna är kvinnor.
Ytterst få kvinnor är emellertid representerade i ledningar och styrelser
för skogsbolagen eller på skogsvårdskontoren. Ett undantag utgör dock
styrelsen i statliga Sveaskog. Vi anser att det finns stora vinster med
fler kvinnor i Skogs-Sverige, inte minst från naturvårdssynpunkt,
eftersom kvinnliga skogsägare generellt är mer intresserade av naturvård
än manliga skogsägare. Detta bör ges regeringen till känna.
Särskilda yttranden
1. Det solidariska ansvaret för återväxtåtgärder (fp)
Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp) anför:
I motion MJ10 begär Folkpartiet liberalerna förtydligande av regeringens
förslag om solidariskt ansvar för återväxtåtgärder vid överlåtelse av
skogsfastighet. Enligt Lagrådet framgår det nämligen inte med önskvärd
tydlighet av förslaget hur lagtexten skall tolkas i detta avseende.
Utskottet åberopar i betänkandet ett praktiskt exempel för att belysa
vad förslaget i 8 § skogsvårdslagen (1979:429) innebär. Folkpartiet har
förhoppningen att förtydligandet kommer att leda till större rättssäkerhet
och att bestämmelsen blir ett effektivt vapen mot s.k. klippare.
2. Krav på förvärvstillstånd före avverkning (kd)
Sven Gunnar Persson (kd) anför:
Om en tilltänkt köpare av en skogsfastighet har hunnit avverka skogen
när köpet hävs, kan stora problem uppstå för säljaren. I värsta fall
kan resultatet bli ekonomisk ruin. Det är därför märkligt att det har
varit möjligt för en köpare att utnyttja marken innan överlåtelsen har
fullbordats eller förvärvstillstånd har beviljats. Jag välkomnar därför
förslaget i propositionen om införande av 10 a § i skogsvårdslagen
(1979:429), varigenom det blir förbjudet för köparen att avverka skog
innan förvärvstillstånd har beviljats.
Hänvisningen i 10 a § till jordförvärvslagen är emellertid tillämplig
endast i de områden där förvärvstillstånd krävs. Oseriösa aktörer kan
dock förekomma även i områden där sådant tillstånd inte behövs. I dessa
s.k. friområden kan en köpare avverka skogen och därefter försvinna
utan att erlägga köpeskillingen. I sådana situationer, som lyckligtvis
är sällsynta, riskerar säljaren att förlora sina pengar även när
bestämmelsen i 10 a § skogsvårdslagen har trätt i kraft. Även om bestämmelsen
delvis kommer att förbättra situationen tas emellertid frågan om säljarens
utsatthet vid oseriösa förvärv inte upp i propositionen i den utsträckning
som hade varit önskvärt. En säljare kan därför fortfarande bli offer
för detta slags förvärv utan att något lagbrott har ägt rum. Det kan
därför finnas anledning att ytterligare se över möjligheterna att genom
lagändringar minska den ekonomiska utsattheten för säljare av
skogsfastigheter.
3. Ekonomiskt stöd för stormens verkningar (m, fp, kd, c)
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad
(m), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m), Anita Brodén (fp)
och Marie Wahlgren (fp) anför:
Stormen Gudrun, som drabbade södra Sverige den 8 och 9 januari 2005,
var en naturkatastrof. En hel årsavverkning, ca 75 miljoner kubikmeter
skog, fälldes över en natt, och många enskilda drabbades mycket hårt av
el- och teleavbrott. Hushåll och företag tvingades vänta i veckor på
att kommunikationer och värme- och vattenförsörjning skulle fungera
igen. Utan de många enskilda och ideella arbetsinsatserna med röjning
och undsättning av drabbade människor hade situation för många blivit
ännu värre än vad den faktiskt blev. De största och mest långsiktiga
konsekvenserna drabbade dock skogsägare och skogsnäring i stort. För
enskilda skogsägare är det i många fall fråga om en personlig katastrof
där livsverk har spolierats med stora ekonomiska förluster som följd.
Det
är inte möjligt att annat än i liten utsträckning försäkra sig mot de
skador som orsakades av stormen, som uppgick till orkanstyrka. När en
oväntad händelse med katastrofala följder inträffar är det ofta bara
staten som har tillräckliga resurser för att lindra skadeverkningarna.
Situationen efter stormen kräver extraordinära insatser, vilket regeringen
också har insett och gjort bedömningen att det finns behov av olika
ekonomiska stödåtgärder till de drabbade skogsägarna. Flera åtgärder
har redan vidtagits eller kommer att vidtas för att så mycket virke som
möjligt skall kunna räddas och nya katastrofer i form av brand och
insektsangrepp undvikas. Regeringen har valt att dela upp stödet i olika
delar. Bidrag för lagring kommer att betalas ut, och ett schablonbidrag
om 100 miljoner kronor skall utgå till drabbade skogsägare. Därtill
kommer skattebefrielse för diesel som används i skogsmaskiner i de
drabbade områdena samt en skattereduktion på 50 kr per fast kubikmeter
uttaget virke. Anledningen till att detta stöd utgår som en skattereduktion
och inte som direktstöd är, så vitt vi förstår, att den ursprungligen
ganska stora marginalen i statsbudgeten har tagits i anspråk för andra
ändamål, vilket har medfört att den ekonomiska beredskapen för oväntade
händelser nu är obefintlig. Stödet borde ha utformats som ett direktbidrag
och inte som en skattereduktion. På så sätt hade de drabbade fått stödet
fortare, och räntekostnader och avverkningskostnader hade kunnat betalas
i tid.
Det vore önskvärt om berörda enskilda, branschföreträdare, organisationer
och myndigheter i lämpligt sammanhang får möjlighet att föra fram sina
synpunkter på de insatser som har gjorts. Vidare kan det finnas anledning
att utforma en handlingsplan med bl.a. förebyggande insatser och insatser
som kan bedömas som mest effektiva vid en eventuell framtida naturkatastrof.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:58 Ändringar i skogsvårdslagen:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen
(1979:429).
Följdmotioner
2004/05:MJ10 av Anita Brodén m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tydliggöra det solidariska ansvaret när skogsmarken
överlåts vidare.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett generellt krav på säkerhet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att inte införa ett krav på förvärvstillstånd före
avverkning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av skogsvårdsstyrelsernas smidighet vad gäller
tillvaratagande av stormfällt virke.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av en översyn av 12 § i skogsvårdslagen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att föreskrifter ändras från att gälla högsta tillåtna
brukningsenheter större än 1 000 hektar till brukningsenheter större än
500 hektar.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skogsavverkningar som sker utomlands.
2004/05:MJ11 av Yvonne Andersson (kd):
Riksdagen begär att regeringen låter se över möjligheterna att genom
lagändringar minska den ekonomiska utsattheten för säljare av skogsmark.
Motioner väckta med anledning av händelse av större vikt
2004/05:MJ5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om snabba informations- och utbildningsinsatser om
riskerna vid arbete i stormskadad skog.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att inte införa ett förbud mot avverkning av skog.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om planering för god tillgång på plantor för återplantering.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om måttfull kemisk insektsbekämpning av stormskadad
skog.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att söka alternativ till storskalig flygbesprutning
av skog.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige bör ansöka om katastrofmedel från
EU.
2004/05:MJ6 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en utredning av såväl de akuta som de långsiktiga
konsekvenserna för skogsnäringen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om onödig byråkrati.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tillåta kemiska bekämpningsmedel i skogen.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om införandet av ett "skördeskadeskydd" för skogsbrukare.
17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införande
av en "katastrofparagraf" i skogsvårdslagen i enlighet med vad som anförs
i motionen.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om den biologiska mångfalden.
2004/05:MJ7 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bekämpning av skadegörare på timmer och i skog.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om dispenser från gällande regler vad gäller lagring av
timmer och skogsvårdsåtgärder.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att minska skadeverkningarna av stormen
den 8 och 9 januari 2005.
2004/05:MJ8 av Maud Olofsson m.fl. (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om insatser för att minska skadeverkningarna för skogsnäringen
och enskilda skogsbrukare av stormen den 8-9 januari 2005 i denna del.
2004/05:MJ9 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av en kraftfull klimatpolitik.
4. Riksdagen begär att regeringen söker medel ur relevanta EU-fonder
enligt motionens intentioner.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att inom EU-samarbetet driva inrättandet av en global
klimatfond i EU.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Skogsstyrelsen tillförsäkras resurser för att
inventera och analysera stormens verkningar.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om behovet av ett framtida mer stormfast och
ståndortsanpassat skogsbruk.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om löpande analys av hur den generella hänsynen bäst
tillgodoser naturvårdens intressen.
12. Riksdagen begär att regeringen ger Skogsstyrelsen i uppdrag
att följa och vid behov föreslå åtgärder till följd av körskador och en
ökande viltstam.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att värna kända natur- och kulturobjekt.
14. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om stöd för
ur rekreations- och friluftslivsintresse nödvändig uppröjning.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om behovet av stöd till småskogsbruket och skogsnäringen.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om behovet av ekonomisk analys och förslag på åtgärder
för att mildra de negativa ekonomiska konsekvenserna.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den
bör beakta alla möjligheter att snabbt få ut det skadade virket ur
skogarna.
22. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder möjligheten
till virkeslagringsbidrag.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om kemisk behandling och feromoner.
25. Riksdagen begär att regeringen har beredskap för ökade
kväveläckage enligt motionens intentioner.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Sk405 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om prioritering av produktionsmålet i skogsvårdslagstiftningen.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avsättningar av skogsmark för naturvårdsändamål.
2004/05:MJ239 av Lars Gustafsson och Björn von der Esch (båda kd):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag med innebörden att
Skogsstyrelsen ges en samordnande roll i handläggningen av skogsbruksfrågor
enligt vad i motionen anförs.
2004/05:MJ326 av Bertil Kjellberg (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i samband med översynen av skogsvårdslagen bör behovet av
viltfoderproduktion beaktas.
2004/05:MJ434 av Åsa Domeij m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om vikten av en skogspolitik som främjar ett variationsrikt
skogsbruk.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att miljömålet generellt skall vara överordnat
produktionsmålet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om möjligheter till ökad tillväxt utan att ge avkall på
miljöhänsynen, framför allt avseende röjning, gallring och minskade
klövviltstammar.
5. Riksdagen beslutar om ändring i lagstiftningen så att kraven på
generell hänsyn ökar till den rådgivningsnivå som i dag tillämpas av
Skogsvårdsorganisationen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av aktiva åtgärder för att öka lövträdsandelen
i våra skogar.
7. Riksdagen beslutar om ändring i lagstiftningen så att grön
skogsbruksplan eller motsvarande beskrivnings- och handlingsplan blir
obligatoriskt på samtliga aktiva skogsfastigheter.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av forskning, utveckling och åtgärder för
att få fram skogsbruk som förlänger omloppstider alternativt behåller
en skoglig kontinuitet.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om behovet av att öka andelen avverkningsanmälningar
som besöks av Skogsvårdsorganisationen (SVO).
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om hyggesplöjning och markberedning.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att skogsbruk bör bedrivas så att naturlig föryngring
kan tillämpas i största möjliga mån.
13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag angående
rapporteringsplikt för skogsbrukaren om utförda åtgärder samt resultat
av återväxt enligt motionens intentioner.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om samrådsplikt och miljöprövning av skogsbilvägar.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om en skogslogistik som syftar till att minska det totala
transportarbetet.
20. Riksdagen beslutar att skyddsdikning görs tillståndspliktig
samt att det generella dikningsförbud som nu gäller i norra och mellersta
Sverige skall gälla hela Sverige.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om upprättande av ekologiska landskapsplaner.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att arealerna med naturvårdsbränning och hyggesbränning
måste öka.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om behovet av att arbetet med identifiering och skydd
av nyckelbiotoper fortsätter.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om ökad satsning på ädellöv och löv genom forskning,
information och stöd.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att skogsskyddsarbetet måste accelerera rejält för
att skyddsvärd skog skall kunna skyddas i sådan omfattning som krävs
för att bibehålla den biologiska mångfalden.
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om behovet av forskning för skogsbruket.
40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att skogens rekreationsvärde nära tätorter är så
viktigt att det bör prioriteras före produktion.
42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om villkoren för ett ökat biobränsleuttag.
43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om behovet av bredare kunskaper inom Skogsvårdsorganisationen
och på länsstyrelser.
44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om vikten av en fortsatt regionaliserad
Skogsvårdsorganisation.
45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att skogs- och naturvårdsmyndigheterna bör utforma
ett fastare och mer formaliserat samarbete.
46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att närmare pröva hur skogsvårdslagen kan inarbetas
i miljöbalken.
52. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om behovet av fler kvinnor inom skogsnäringen.
2004/05:MJ439 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att inga
avverkningar skall ske i områden som Naturvårdsverket bedömer ha höga
naturskyddsvärden.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
inventeringar av landets skyddsvärda skogar skall vara avslutade och
förvaltningsplaner för dem skall vara fastslagna innan bruks- och
skyddsåtgärder fastställs.
2004/05:MJ485 av Göte Wahlström och Carina Adolfsson Elgestam (båda
s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbildningsbehovet inom skogs- och träindustrin.
2004/05:MJ504 av Björn von der Esch m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om statens uppgift beträffande utvecklingen av skogsnäringen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om privat och statligt ägande.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om balans mellan miljö- och produktionsmål.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om skogscertifiering.
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av 10 § skogsvårdslagen i enlighet med vad som anförs i motionen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige skall motsätta sig en gemensam skogspolitik
inom EU.
2004/05:MJ507 av Jan Andersson m.fl. (c):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att avsätta mer resurser till plantering och skötsel
av lövskog.
2004/05:MJ508 av Anita Brodén m.fl. (fp):
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen snarast bör återkomma med konkreta
förslag på åtgärder avseende återbeskogning och röjning.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skogen som energi och råvarukälla.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inrättandet av ett nationellt skogsprogram.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen snarast måste vidta åtgärder för att
förhindra problemen kring återplanteringar vid handel med skogsfastigheter,
s.k. skogsklippare.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör göra en översyn över den skogliga
utbildningen för att säkra och möta framtida behov inom skogsområdet
samt att säkra finansieringen av starka svenska forskningsinstitutioner.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en ansvarsfördelning bör klargöras vad gäller
skogliga frågor.
2004/05:MJ534 av Maud Olofsson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör utarbeta en strategi för värnandet
av äganderätten för privata skogsägare.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Offentlig utfrågning om skogen med anledning av stormen i södra Sverige
den 8-9 januari 2005
Tid: Torsdagen den 21 april 2005
Lokal: Förstakammarsalen
Inbjudna
Skogsstyrelsen
Håkan Wirtén, överdirektör
Tomas Thuresson, skogsskötselchef
Skogsindustrierna
Björn Andrén, vd för Holmen skog
Stefan Wirtén, skogsdirektör
LRF Skogsägarna
Christer Segerstéen, ordförande, vice ordf. Södra
Mats Sandgren, skogsdirektör (Södra)
Kemikalieinspektionen, KEMI
Ethel Forsberg, generaldirektör
Lars Lindqvist, ekotoxikolog
Sveriges lantbruksuniversitet, SLU
Bo Långström, professor
Bengt Ehnström, f.d. forskningsledare
Svenska Skogsplantor
Urban Eriksson, vd Svenska Skogsplantor AB
Gunnar Olofsson, vd Sveaskog
Näringsdepartementet
Hans Nilsagård, departementssekreterare
Linda Hedlund, ämnesråd
Miljödepartementet
Peter Westman, departementsråd
Nilla Thomson, departementssekreterare
Helena Casabona, departementssekreterare
Jordbruksverket
Christina Huhtasaari, överdirektör, stf. generaldirektör
Leif Denneberg, chefsveterinär
Naturvårdsverket
Björn Risinger, avdelningschef
Håkan Staaf, tf. enhetschef
Länsstyrelsen i Västra Götaland
Arne Johansson, länsmiljöingenjör
Länsstyrelsen i Halland
Arne Håkansson, planeringschef
Länsstyrelsen i Kronoberg
Carl-Philip Jönsson, miljövårdsdirektör
Skogforsk
Jan-Olof Weslien, professor
Per H. Ståhl, forskningschef
Världsnaturfonden, WWF
Per Larsson, skogshandläggare
Skogs- och träfacket
Per-Åke Pålsson, ombudsman
Anders Karlsson, ombudsman
Skogsutredningen
Maggi Mikaelsson, landshövding i Jämtlands län, särskild utredare
Roger Berggren, huvudsekreterare
Lotta Möller, sekreterare
Skogsvårdsstyrelsen Jönköping-Kronoberg
Anne-Li Fiskesjö, länsjägmästare
Deltagande ledamöter
Catharina Elmsäter-Svärd (m) ordförande
Åsa Domeij (mp) förste vice ordförande
Sinikka Bohlin (s) andre vice ordförande
Alf Eriksson (s)
Lennart Fremling (fp)
Rune Berglund (s)
Rolf Lindén (s)
Sven Gunnar Persson (kd)
Kjell-Erik Karlsson (v)
Lars Lindblad (m)
Carina Ohlsson (s)
Sverker Thorén (fp)
Jan-Olof Larsson (s)
Bengt-Anders Johansson (m)
Christin Hagberg (s)
Ann-Kristine Johansson (s)
Cecilia Widegren (m)
Anita Brodén (fp)
Björn von der Esch (kd)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Marie Wahlgren (fp)
Claes Västerteg (c)
Anders G Högmark (m)
Eskil Erlandsson (c)
Miljö- och jordbruksutskottets offentliga utfrågning om skogen med
anledning av stormen den 8-9 januari 2005
Ordföranden: Godmorgon och välkomna hit till Stockholm för er som har
rest långt. Välkomna hit till er som sitter på läktaren liksom er
därhemma som kommer att följa hearingen från tv.
Vi i Sverige drabbades av en storm tidigt i januari. I miljö- och
jordbruksutskottet hanterar vi just de skogliga frågorna och miljöfrågor.
För oss är det naturligtvis oerhört viktigt att följa vad som är på
gång, vad som kommer att hända och hur framtiden ser ut. Det är
naturligtvis för att vi i riksdagen ska fatta bra beslut. Att vi har valt
att genomföra denna hearing i dag är ett utmärkt sätt för oss att få en
liten lägesrapport.
Vi har delat upp hearingen i tre olika programpunkter. Det kommer att
bli ganska snabba skiftningar med de inledande föredragandena.
Vid min sida uppe på podiet har jag Björn Wessman, kanslichef på riksdagens
miljö- och jordbruksutskott, och på min andra sida har jag mina vice
ordförande, Åsa Domeij, Miljöpartiet, och Sinikka Bohlin, Socialdemokraterna.
För er som tittar på SVT 24 och just har sett på nyheterna hälsar jag
även er välkomna till denna skogshearing. Då kör vi i gång. Först ut på
plan med lägesrapporten är Håkan Wirtén från Skogsstyrelsen.
Håkan Wirtén, Skogsstyrelsen: (Bilder bilaga 4.) Godmorgon. Jag är
överdirektör på Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen utgör tillsammans med de
tio regionala skogsvårdsstyrelserna skogsvårdsorganisationen. Vi verkar
för att implementera skogspolitiken. Jag ska ge en kort lägesrapport
från skogsvårdsorganisationens horisont.
Jag ska berätta lite kort om vad som har gjorts. Förutom krisgrupper
och akutmöten av lokal, regional och nationell karaktär med enorma
mängder telefonsamtal inrättade vi snabbt en förenklad avverkningsanmälan.
Den har överlag fungerat bra, men jag har också fått rapporter om
motsatsen. Det är lite bekymmersamt att den i en del fall har varit
bristfällig och inte komplett.
Det har varit många informationsmöten. I till exempel Kronobergs län
har man tillsammans med näringen haft upp till 20 000 deltagare på
informationsmötena. Säkerhetsutbildning har varit viktig. Återigen är
exemplet Kronoberg med 500 deltagare i säkerhetsutbildning. Det finns
ett enormt behov av värderingsarbeten för försäkringsärenden. Det är
tusentals, åter tusentals, ärenden, och det är svårt att hinna med ute
i distrikten.
Sedan har det förstås varit en mängd andra rådgivnings- och
informationsinsatser. Ett extra stormeko gick ut till alla skogsägare i området,
ordinarie skogsekon, massmedier, hemsidan med mera.
Rätt snart var vi uppe och gjorde en flyginventering, en okulär bedömning,
som landade på 75 miljoner kubikmeter. Det är en siffra som visade sig
stämma väl med senare analyser. Vi ser här en version med 0-75 kubikmeter
skadad skog per hektar.
Vi har också låtit flygfotografera området. Flygfotona har vi lagt ut
på vår hemsida tillsammans med hänsynsdata, hänsynsområde för natur-
och kulturmiljöer, inklusive länsstyrelsernas och Riksantikvarieämbetets
data. Det blir inom kort komplett.
Några andra snabba saker. Vi har varit behjälpliga vid skattereduktions-,
lagstöds- och vägstödsarbete. Vi har räknat på föryngringsbehovet. Vi
beräknar att 140 000 hektar behöver föryngras, varav 87 000 hektar utgör
ytor större än ett halvt hektar. Vi har räknat på totala skadekostnader
i skogsbruket och landat där på en kostnad på 18,4 miljarder kronor.
Vi har också fått två viktiga regeringsuppdrag. Det är ett som handlar
om insektsövervakning. Det sker i tätt samarbete med Sveriges
lantbruksuniversitet, SLU. Det är också ett reseuppdrag som handlar om
stormanalys. Vad har de ödesdigra konsekvenserna berott på, och vad är
konsekvenserna för framtiden?
Jag ska säga något kort om projektet stormanalys. Det består av fem
delprojekt. Hur skogsskötsel och andra faktorer påverkar risken för
stormfällning. Hur de närmaste årens skogsskötsel bör utformas, hur man
tar hand om söndertrasade bestånd och hur man tar hänsyn till insektsfaran
i miljön. Miljökonsekvenser av stormfällningen och det efterföljande
arbetet. De ekonomiska och sociala konsekvenserna för enskilda skogsägare
såväl som för skogsnäring, energisektor och samhället. Sedan syntesen:
Om och hur den framtida skogskötseln bör förändras och visa på olika
konsekvenser.
Det här ska slutrapporteras i januari nästa år. Vi räknar med att behöva
begära lite förlängd tid eftersom det är ett stort arbete. Den 18 maj
ska vi ha en hearing om detta. Vi jobbar med en extern referensgrupp.
Vi samverkar med Naturvårdsverket, som också finns med i styrgruppen.
Likaså finns en representant för SLU. Stormskadegruppen och vi kommer
att diskutera möjligheten att samköra projekten. Vi kommer också förstås
att ha täta kontakter med Skogsutredningen för den framtida skogspolitiken
och många fler kontakter.
Utifrån omständigheterna är läget i skogsvårdsorganisationen under
kontroll. Det rullar på bra i näringen. Det är fortsatta problem med
transporter. De utgör en flaskhals. Det finns också problem för skogsägare
som inte har upparbetade kontakter eller är medlemmar i skogsägarföreningar.
Vi ser ett fortsatt stort engagemang ute på distrikten, även om man nu
försöker att gå in i en andra andning. Distrikten kommer att behöva
mycket stöd och resurser även fortsättningsvis.
Vi kommer att ha ett stort fokus på våra två regeringsuppdrag,
insektsövervakning och stormanalys. Jag kan också nämna att vi anser att det
är viktigt att få ett snabbt besked i frågan om stöd för återbeskogning.
Den frågan kommer upp senare under dagen.
Ordföranden: Tack, Håkan Wirtén, som alltså representerade Skogsstyrelsen.
Då är det dags för Skogsindustrierna. Välkommen Stefan Wirtén.
Stefan Wirtén, Skogsindustrierna: (Bilder bilaga 4.) Tack för att vi
har fått komma hit.
Den 10 januari lade vi allt annat åt sidan i skogsnäringen - skogsägare
och skogsindustri - och satte i gång att arbeta med stormen. Jag vill
redan nu säga att jag tycker att det har varit ett imponerande gott
samarbete mellan skogsägare, skogsindustri och de olika myndigheter vi
har haft att göra med under de tre månader som har passerat.
Jag har fått i uppdrag att ge en lägesrapport. Där tänkte jag sluta med
att berätta vad som är särskilt angeläget att ägna mig åt den kommande
tiden.
Jag har delat upp detta i några huvudpunkter. När det gäller
avverkningskapacitet har vi i dag sammantaget ungefär 1 000 maskingrupper i
området. Med tanke på att det finns ungefär 1 500 maskingrupper i hela
Sverige är det en imponerande kraftsamling. Av de 1 000 är ungefär en
fjärdedel utländska. Ni ser en sammanställning över vilka länder de
kommer från.
Vi har nått den avverkningskapacitet som är möjlig just nu. Som Håkan
var inne på tidigare är transporterna flaskhalsen. Det är de som begränsar
takten i hur vi hanterar stormskadorna just nu. Så kommer det att vara
framöver.
Låt oss sedan titta på avverkningstakten. Vi har en alldeles dagsfärsk
beräkning av hur långt vi har kommit i arbetet. De första tre månaderna
är vår bedömning att vi totalt avverkade och transporterade in 8 miljoner
kubikmeter. Då vill jag säga att det är fasta kubikmetrar, m3f. De 75
som Håkan talade om är skogskubikmetrar. De 75 ska räknas om till drygt
60 fasta kubikmetrar. Av dem är till i dag ungefär 8 miljoner upparbetade.
Den takt som för närvarande hålls är ungefär 4 miljoner kubikmeter.
Räknar vi då april, maj och juni gånger 4, kommer vi upp i 12 plus 8,
och vår bedömning är att någonstans runt midsommar eller sista juni har
vi klarat av 20 miljoner kubikmeter.
Vi jobbar egentligen med två olika lagringsstrategier. Det är bland
annat långtidslagring framför allt i området. Det handlar om landlagring
med vattenbegjutning eller sjölagring. I dag finns 37 terminaler anlagda
och fem på väg. Sedan är det 100 - en något osäker siffra - ute på
sågverk.
Den andra strategin är så kallade omsättningsterminaler. Det är egentligen
stora omlastningsplatser där vi lagrar upp virket för relativt snabb
uttransport framför allt med tåg till omkringliggande industrier utanför
stormområdet.
Vi går vidare till transporter. En av de enskilt viktigaste åtgärderna
för att vi har kommit upp i den takt vi är uppe i är att vi fick möjlighet
att ta in utländska bilar. Lastbilarna är - jag upprepar det igen -
flaskhalsen. Vi har hittills fått in 120 ekipage utifrån. Vi tror att
det snart är en dubblerad siffra. Återigen är det lite svårt att få
siffror från sågverken, men en bedömning är att ungefär 50 bilar rullar
i sågverksregi i dag. Banverket har ställt ett antal tåglägen till
förfogande, vilket har varit både värdefullt och bra. Men vår bedömning
är att det behövs ytterligare tåglägen om vi ska kunna fortsätta att
transportera ut virket i den takt vi är uppe i.
Kemikalier är min sista punkt vad gäller lägesrapport. Där har det
diskuterats under de tre månaderna i vilken utsträckning vi ska använda
kemikalier. Flygbesprutning är avförd från dagordningen. Det är inte
aktuellt med flygbesprutning. Besprutning av virkesvältor kommer att
användas i mycket begränsad omfattning - om det kommer att användas.
Jag känner inte till några planer i dag att använda kemikalier på
virkesvältor, men vi vill ha den möjligheten öppen om forskarna talar om
för oss att ett avstående från kemikalieanvändning skulle vara ett större
miljöproblem än att använda kemikalier. Den möjligheten vill vi ha öppen,
men jag ser i dag inga behov av kemikalieanvändning. Dessutom har vi
träffat en överenskommelse med Skogsstyrelsen att på ett speciellt sätt
märka det virke som eventuellt kommer att kemikaliebehandlas.
Avslutningsvis några punkter vi tycker är angelägna i det fortsatta
arbetet.
Vi har fått förlängd dispens för utländska bilar. Det är oerhört viktigt
att dispensen förlängs. Den går ut redan den 30 juni. Jag understryker
igen att den dispensen måste vi få förlängd om vi ska kunna fortsätta
i den här takten.
Vi har också dispens för ökade bruttovikter till den 30 juni. Det är
lika viktigt där att vi får fortsätta.
Kör- och vilotider ligger i kommissionens händer. Vi skulle vilja få
utökade kör- och vilotider fram till dess att kommissionen har fattat
ett beslut - i enlighet med de lättnader som Vägverket gav oss direkt
efter stormen.
Det är samma sak med förlängt tillstånd för utländsk sjöfart. Låt oss
fortsätta med de dispenser vi har.
Vi behöver fler lok och vagnar från Green Cargo. Transporter är flaskhalsen.
Vi kommer med nödvändighet att köra sönder vägar i den här stora
transportoperation vi nu befinner oss i. Vi bedömer att Vägverket är i
behov av anslag för att rätta till det som nu går sönder.
Sjölagring har varit på tapeten under de senaste veckorna. Det blev ett
nej i sjön Flåren. Vi tror att vi behöver andra möjligheter till sjölagring
på andra platser.
En stor fråga som vi inte har tid att kommentera nu är naturligtvis den
fråga som följer efter det akuta skedet: återbeskogning och framtida
skogsskötselstrategier. På vilket sätt ska vi anlägga skog på de platser
där stormen har farit fram? Det är en fråga där vi ödmjukt ska analysera
vad som har hänt och försöka dra kloka slutsatser av hur vi hanterar
detta framöver.
När det gäller handläggning i kommun- och länsstyrelser har vi många
goda exempel på ett gott samarbete, men det finns också exempel där vi
tycker att tjänstemännen agerar som om ingenting har hänt. Där behöver
vi hjälp med att få förståelse på alla regionala och lokala nivåer för
att vi befinner oss i ett extraordinärt läge och det behövs extraordinära
åtgärder.
Jag vet att nedsättning av dieselskatt för landsvägstransporter har
diskuterats mycket av er politiker under våren. Jag vill avsluta med
att säga att jag tror fortfarande att det hade varit det bästa verktyget
för att smörja upp transportsystemet och få ännu bättre fart i det arbete
vi befinner oss i med att få virke ur skogen.
Ordföranden: Tack, Stefan Wirtén från Skogsindustrierna. Nu är det dags
för den avslutande företrädaren i den här omgången innan ledamöterna
kommer att få möjlighet att ställa frågor om lägesrapporten. Nu är det
Christer Segerstéen från LRF Skogsägarna.
Christer Segerstéen, LRF Skogsägarna: (Bilder bilaga 4.) Jag representerar
ytterst de drabbade, det vill säga skogsägarna som har fått sin skog
nedblåst.
Den verklighet som vi skogsägare lever i är med den ena foten i den
stormfällda skogen och det elände som har påverkat oss, på olika nivåer
beroende på var vi bor i stormområdet.
Min hotbild, vår hotbild, där den andra foten kan hamna i ett längre
perspektiv, är att vi inte lyckas och att inte bara den nedblåsta skogen
utan även den växande skogen blir angripen av insekter, vilket gör att
vi kommer att få enorma skador längre fram i tiden.
Min tideräkning började i vecka 2. Vi är i dag i vecka 15. Det har nu
snart gått fyra månader sedan stormen natten mellan den 8 och 9 januari.
Det har varit en resa som kan liknas vid en sinuskurva. Inledningsvis
ett kraftfullt agerande från alla inblandade parter. Sedan blev det
lite grus i maskineriet från olika håll och kanter. Nu känner jag att
vi är på väg upp igen. De två stormpaket som regeringen med samarbetspartierna
har presenterat har faktiskt gett en bra stadga och styrka. Framför
allt 50-lappen har betytt väldigt mycket för de enskilda skogsägarna.
Det finns nu en drivkraft, ett incitament, att jobba med frågorna.
Dagsläget i vårt stormområde, som till skillnad från tidigare stormar
är koncentrerat till Kronoberg, södra Halland, delar av södra Jönköpings
län och lite grann av norra Skåne, är att det sker en kraftsamling. Jag
som har haft förmånen att resa i princip varje vecka från första veckan
ser i dag en enorm kraft. Maskiner finns på plats. Jag ska inte upprepa
de siffror som Stefan tog upp. Det händer saker och ting. Det gäller nu
att se till att verksamheten fortsätter. Vi har en självverksamhet som
vi inte har sett tillstymmelsen av på år och dag. Vi har egna resurser.
Vi har tillförda resurser. Jag vill också ge en stor eloge till alla
de utländska resurser såväl på avverkningssidan som på lastbilssidan
som gör ett fantastiskt jobb för oss här i Sverige.
Jag känner när det gäller myndighetskontakter att saker och ting blir
bättre och bättre. Vi har haft en bra relation med Näringsdepartementet
och med Skogsstyrelsen. Vi har ibland i olika kommuner, ju längre bort
man kommer från stormområdet, haft det lite svårare. Men även där märker
vi nu ett helt annat samarbete att finna lösningar. Det finns några
utestående frågor som naturligtvis är betydelsefulla, till exempel sjön
Flåren. Vi hoppas att vi ska finna lösningar även där.
Vad som är viktigt nu är, precis som Stefan poängterade, den kraft vi
har nu att fortsätta. Då måste de gällande dispenser som går ut den 1
juli förlängas. Transportsektorn är den riktigt trånga sektorn. Det
vore förödande om vi skulle vara tvungna att skicka i väg de utländska
åkerierna. Nu när rörelsen är i gång får vi inte stoppa upp.
Den andra viktiga punkten är regelverket för återbeskogningen, som
betyder oerhört mycket för oss skogsägare. I dag säger många av mina
medlemmar, skogsägare, att de väntar till nästa år så att de vet vad
som gäller. Här har vi i dag gott om plantor. Det finns i dag, som vi
såg, stora arealer som redan är uppröjda. Låt oss inte missa chansen.
Se till att vi får ett klart besked. Jag är medveten om att allt inte
kan komma i detalj, men vi måste få ett besked om att om man går i gång
med att plantera nu kan man åtnjuta regelverket och stödet.
Man hör också i debatten att vi skogsägare får skylla oss själva. Det
finns försäkringar. Varför ska vi stöttas? Men här, mina vänner, ligger
en svensk årsavverkning på backen. Det är en årsavverkning som sysselsätter
150 000 människor i vårt land. I en tid när vi talar om ohälsotal och
arbetslöshet tror jag att vi har all anledning att ta vara på denna
råvara. Vi har ett delat ansvar - det vill jag poängtera. Det är jag
som skogsägare, skogsbruket och samhället. Kan vi tillsammans jobba på
det sätt jag känner att vi jobbar nu, med den kraft vi har och med de
önskemål vi har fört fram kommer min hotbild - en massa död skog - inte
att inträffa.
Ordföranden: Tack, Christer Segerstéen, LRF Skogsägarna. Det är nu
möjligt för ledamöterna att ställa frågor.
Bengt-Anders Johansson (m): Fru ordförande! Jag ska nämna inledningsvis
den svenska skogens betydelse. Nettoexportvärdet överstiger det dubbla
för vad både Volvo Lastvagnar, Volvo Personvagnar, Saab, Scania och
Ericssons hårdvarutillverkning exporterar per år. Det är viktigt att ha
det i bakgrunden.
Enligt den PM som har gått ut gäller 50-lappen inte brännved utan enbart
massaved och timmer. Jag skulle vilja höra en kommentar från Skogsindustrierna
och Christer Segerstéen om vilken betydelse detta kan få för skogshygienen.
Christer Segerstéen: I det remissvar som har gått till finansen har vi
sagt att vi vill att det här ska omfatta brännved. Bakgrunden är att vi
har ett enormt stort beting att ta hand om. Det virke som vi kommer att
få ut ur skogen i slutet av nästa vår kommer kanske att ha en sådan
kvalitet att vi inte kan ha det som vare sig sågad ved eller som massaved
till papper. Då blir det brännved. Eftersom vi nu inte kan hjälpa alla
på en gång måste av rättviseskäl även brännvedssortimentet finnas med.
Sven Gunnar Persson (kd): Jag vill likt Christer Segerstéen ta min
utgångspunkt i de många skogsägare som har fått se sitt livsverk raserat
och sina framtidsutsikter fördunklade. Vad är viktigast för att olika
stöd ska komma de lokala och kanske framför allt de mindre skogsägarna
till del?
Jag skulle vilja fråga Håkan Wirtén på Skogsstyrelsen om han i det här
arbetet noterat några hinder i lagstiftningen för att kraftfullt kunna
agera i en sådan här katastrofsituation. Behövs det lagstiftningsändringar
för att få starka instrument?
Det skulle också vara intressant att höra Näringsdepartementets
representant kommentera frågan om transporterna som flaskhalsar och
förlängningen av dispenserna.
Ordföranden: Det är så det går till när man ställer en fråga.
Christer Segerstéen: Det som är viktigt för den enskilde skogsägaren är
en kombination av åtgärder. Det går inte att plocka ut en bit och säga
att det är tillräckligt. Naturligtvis har 50-lappen en oerhört stor
betydelse för oss. Regelverket för återbeskogning är självklart oerhört
viktigt. Samtidigt måste även vi som skogsägare komma ihåg att hela
transportorganisationen måste fungera. Därför måste regelverket säkerställa
att vi har kvar fordon, att vi har kvar möjligheten att kunna transportera
inom området och även en viss mängd råvara ut ur området.
Håkan Wirtén: Vi behöver en lagstiftning som fungerar till vardags när
det inte dyker upp den typen av stora förödelser. När nu denna stora
stormfällning har hänt tycker vi inte att det har varit några större
problem med gällande lagstiftning. De saker vi har behövt ändra har vi
kunnat ändra och lägga fram förslag till. Det har gällt skogsskyddsbestämmelser
och sådant. Vi upplever inte att det har varit några större problem
eller hinder.
Linda Hedlund, Näringsdepartementet: Det gällde transportdispenser. Vi
har satt tidsgräns på de dispenser som har delats ut. Det tycker vi är
naturligt. Sedan får de omprövas i mån av behov. En del dispenser ges
av oss. Andra dispenser ges av Vägverket.
Anita Brodén (fp): Fru ordförande! Mycket har gjorts snabbt och effektivt.
Vilka ytterligare politiska beslut krävs utöver de ni redan har nämnt
på kort och eventuellt något längre sikt? Kan ni redan nu dra sådana
slutsatser som vi skulle ha nytta av inför eventuellt framtida nya
miljökatastrofer?
Ordföranden: Är "ni" något särskild?
Anita Brodén (fp): Jag ställer en allmän fråga till er tre som redan nu
har haft föredragningar.
Stefan Wirtén: Jag tror att det viktigaste just nu är förlängning av de
dispenser jag talade om. Det finns ett antal frågor som vi har identifierat
som avgörande. Nu gäller det att vi får arbetsro och kan fortsätta arbeta
i den takt vi behöver.
Sedan finns det ett antal andra frågor där vi inte har fått gehör för
våra förslag, till exempel att man skulle införa ökade bruttovikter i
hela landet. Det skulle ha frigjort lastbilar i hela Sverige norr om
stormområdet så att vi hade kunnat få ytterligare fart på uttransporten
av virke.
Christer Segerstéen: Som vice ordförande i Södra vill jag gärna säga
att dispenserna är oerhört viktiga. Får vi ytterligare dispenser för
utländska åkerier så att vi kan hålla i gång transportkapaciteten kommer
vi i Södra inte att använda kemiska medel vid den väglagring som vi
själva håller i. Det är något som man självklart ska sträva efter. Därför
vill jag betona vikten av detta.
När stormen kring detta har lagt sig tycker jag att man ska se över vår
kära miljöbalk. Den är kanske inte helt och hållet skriven för ett
katastrofläge.
Håkan Wirtén: Jag vill gärna upprepa vad jag sade tidigare. Vi tycker
att det är viktigt att få ett snabbt besked om återbeskogningsstödet.
Alf
Eriksson (s): Vilken bedömning gör ni i industrin om virkesförsörjningen
några år fram i tiden - om nu inte Gudrun kommer tillbaka så att vi får
ett nytt katastrofläge? Finns det möjlighet att klara försörjningen i
de drabbade områdena utan alltför långa transporter?
Stefan Wirtén: Jag tror att man måste se detta både på kort och på lång
sikt. På kort sikt har vi naturligtvis just nu mer virke än industrin
i stormområdet kan hantera. På lång sikt kommer säkert den strukturomvandling
inom sågverksnäringen i Götaland som kanske skulle ha kommit ändå att
påskyndas genom det som har hänt.
Men man måste också se de stora perspektiven. Det är några procent av
virkesförrådet i hela Sverige som har fallit. I ett ordentligt långt
perspektiv är detta inte något som dramatiskt kommer att påverka
virkesförsörjningen för svensk skogsindustri. Svensk skogsindustri kommer
även i framtiden att kunna förses med inhemsk råvara i tillräcklig
omfattning. Men det kommer naturligtvis att ge regionala störningar under
några år framöver. Det finns sågverk som kommer att få det besvärligt
under 2007, 2008 och 2009. Den slutsatsen kan man dra.
Sven-Erik Sjöstrand (v): Det är ju ett samhällsintresse att få ut så
mycket som möjligt av den fällda skogen. Prognosen är att man kommer
att få ut 20 miljoner kubikmeter till den 30 juni. Mycket av detta kommer
att lagras. Jag tror att Björn Andrén var inne på detta med lagringskapacitet,
långtidsterminaler och lagringsplats vid sågverk.
Jag har fått uppfattningen att man räknar med att det ska komma 200-300
ansökningar om lagringsplatser. Då handlar det också om lager större än
5 000 kubikmeter. Jag undrar nu om det kommer att räcka med de
lagringsplatser som finns och hur det ser ut med lagringsstödet.
Mats Sandgren: Mängden lagringsplatser kommer att bero på hur vi klarar
sjölagringen. Vi hade planer på att lägga en försvarlig mängd timmer i
sjön Flåren. Som det ser ut i dag kommer vi inte fram där. Vi kommer
att pröva andra sjöar. Dessutom kommer vi antagligen att få etablera
ytterligare landbaserade terminaler. För dagen kan jag inte svara hur
många.
Linda Hedlund: På regeringens bord ligger i dag ett förslag till förordning
om lagringsstöd. Vi får väl hoppas att regeringen beslutar om det. Då
blir det också offentligt vad det stödet innehåller. Det är ett stöd om
totalt 500 miljoner kronor uppdelat på tre år. Det kommer att bli stöd
till framför allt miljöåtgärder men också till inmätning på nya och
vissa gamla lagringsplatser.
Eskil Erlandsson (c): Jag skulle vilja fortsätta diskussionen om lagring.
Efter vad jag har förstått är det dyrare med sjölagring än med lagring
på land. Vi har betydligt större landarealer att ta i anspråk för att
lagra saker och ting än sjöarealer. Varför är det så viktigt att få
tillstånd till sjölagring när det är så ifrågasatt bland dem som bor i
närheten av det sjösystem det handlar om?
Mats Sandgren: Det är väl det budskap som vi har haft svårast att nå
fram med. Vi bedömer att sjölagrat virke kan ligga betydligt längre än
virke som lagras på land. Eftersom Södra har de i särklass största
volymerna stormfällt virke har vi velat ha en rejäl omgång timmer liggande
i sjön som man ska kunna använda allra sist i kön. Det kan vi inte
ersätta med landbaserade terminaler.
Lennart Fremling (fp): Håkan Wirtén nämnde att man bedömde att den totala
skadan uppgick till ungefär 18 miljarder kronor. Jag skulle vilja veta
vad man har räknat in i detta. Har man till exempel tagit hänsyn till
sådant som värdeminskning utanför stormområdet? Skogsägandet utanför
stormområdet påverkas ju också genom värdeminskning. Kan du säga något
om vilka poster som man har räknat med?
Håkan Wirtén: Beräkningarna är inte kompletta i alla avseenden. Man har
räknat på intäkter vid normalavverkning jämfört med nuläget, och man
har sett till de kostnader som uppstår i nuläget. Det har inte gjorts
några beräkningar som tar hänsyn till hela landet på det sätt som du
frågade om nu. Man har heller inte räknat på framtida insektsskador
eller liknande. Det är förenklade beräkningar.
Åsa Domeij (mp): Jag har en fråga till Christer Segerstéen från Skogsägarna.
Du nämnde i din föredragning att det var viktigt att regelverket för
återbeskogning blev klart så snart som möjligt. Om vi nu antar att det
vore klart, har du några kommentarer till hur diskussionen bland
skogsägarna går när det gäller återbeskogning. I hur stor utsträckning
finns vilja och möjlighet att jobba med återbeskogning redan den här
säsongen? Hur går diskussionen när det gäller vilja att ändra
träslagsinblandning?
Christer Segerstéen: Engagemanget att återbeskoga finns hos den enskilde
skogsägaren. Sedan är det självklart att de som har drabbats hårdast
och kanske har fått huvuddelen av sin gamla skog fälld har det ganska
tufft i dag. Därför är stöden viktiga för att man ska kunna komma i
gång.
Självklart ska vi självkritiskt titta på vilka förändringar man kan
göra när det gäller skogsskötsel och så vidare. Det är viktigt att komma
ihåg att det naturliga träslaget i huvuddelen av området är gran. Att
det blåste ned så mycket hänger samman med att vi har varit lyckosamma
i skogsskötseln. Vi har ökat antalet kubikmeter som står med nästan
50 % sedan den förra stormen 1969. Det har fått dessa återverkningar.
Det
är självklart att vi kan utnyttja löv där det går. Men det är en fara
om man tror att pendeln slår enbart mot ädellövskog och triviallöv och
så vidare. Basen är gran. Förhoppningsvis tallen kan kanske få en
renässans på ställen där vi kan se till att hålla jakttrycket på rätt
nivå.
Det är viktigt med ett direktstöd för att man ska kunna komma i gång.
Jag tror också att närheten till tätorter kan innebära ett intresse för
ett ökat lövinslag. Men granen är ändå det naturliga träslaget i området.
Anders G Högmark (m): Jag kommer från Kronobergs län, det län som har
drabbats hårdast av alla. Det har fallit skog för ungefär 40 000 kr per
invånare i länet. I Stockholm skulle detta ha inneburit värden för
50 miljarder kronor. Då kanske man förstår vidden av katastrofen.
Man har här talat mycket om dispenser, om betydelsen av att man fattar
rätt beslut och av att man fattar rätt beslut i rätt tid. Alla har
efterlyst besked om fortsatta dispenser eftersom de nuvarande är
tidsbegränsade.
Min fråga är: Vad är det som hindrar att man omedelbart fattar beslut
om fortsatta dispenser? Varför måste man hålla olika aktörer på halstret?
Har vi inte fått klara besked om att dispenser, bland annat på transportsidan,
är nödvändiga under ett antal kvartal framöver om man ska kunna rädda
de värden som går att rädda?
Sedan har jag en fråga med anledning av ett uttalande om att "vi behöver
hjälp med att lirka upp det administrativa systemet". Jag skulle gärna
vilja höra med Carl-Philip Jönsson och Anne-Li Fiskesjö från
Skogsvårdsstyrelsen hur de ser på detta. Behövs det ytterligare insatser för
att lirka upp systemet för att underlätta olika åtgärder?
Christer Segerstéen: Beslut om dispenser tycker jag skulle kunna komma
ganska omgående. Dessutom finns det ett anständighetskrav gentemot de
utländska människor som är här och jobbar och som behöver få veta vad
som gäller.
Anne-Li Fiskesjö: Skogsvårdsstyrelsen jobbar mycket med rådgivning. Det
har vi fått göra i alldeles oförutsedd utsträckning de första månaderna
här. Vi vill gärna fortsätta med det. Vi tror att vi kan nå långt när
det gäller att få markägarna att följa den lagstiftning som Håkan Wirtén
sade ligger i botten hela tiden. Vi upplever inte den som ett hinder.
Det
finns dispensmöjligheter, och dem utnyttjar vi. Jag skulle gärna vilja
framhålla att många av de stormskadade områdena tidigare har varit dikade.
Dikningen har varit en förutsättning för att skogen skulle komma upp.
Många av dikessystemen har varit eftersatta när det gäller underhåll
och rensning. Om man kunde förenkla systemet med prövning av omstrukturering
av dikessystemet i samband med återbeskogning tror jag att skulle kunna
snabba på processen och stärka beståndens framtid.
Anders G Högmark (m): De som önskar dispenser vill ju ha det så fort
som möjligt. Min fråga var ställd till dem som ska bevilja dispenserna.
Varför kan ni inte ställa upp och ta de besluten fort så att man får
en långsiktig framförhållning?
Linda Hedlund: Reglerna har olika betydelse. Vi ser det som ganska
naturligt att man har möjlighet att ompröva de dispenser man ger. När
det gäller transporter är det till exempel viktigt att ta hänsyn till
trafiksäkerhet. Vi ser ett behov av att se vad de dispenser vi ger
avseende till exempel kör- och vilotid betyder innan vi förlänger
dispenserna.
Ann-Kristine Johansson (s): Jag skulle vilja ställa en fråga till Stefan
Wirtén men också till Skogs- och träfacket, som också är representerat
här. Det handlar om avverkningskapaciteten. Det har funnits oro när det
gäller att få tag på utbildad arbetskraft, skogsarbetare, maskinförare
och liknande. Det är viktigt att man är utbildad när man jobbar i skogen.
Hur bedömer man detta i dag? Flyter det som det ska, och är det
transporterna som är det stora problemet? Tolkar jag det rätt?
Stefan Wirtén: Det enkla svaret är ja. Vår bedömning är att det flyter
som det ska. Vi har nu en avverkningskapacitet som är på den nivå vi
behöver. Det är transporterna som är problemet.
När det gäller säkerhet och utbildning av dem som jobbar i skogen vet
jag att alla aktörer är seriösa och utbildar den personal som kommer
från andra delar av landet i hur man ska hantera stormskador. Jag vet
att till exempel Holmen, som representeras av Björn Andrén som sitter
bredvid mig, jobbar mycket med att utbilda personal från norra Sverige
i detta. Kan du kommentera det, Björn?
Björn Andrén: Vi bestämde mycket snabbt att ingen, vare sig maskinförare
eller skogsarbetare, skulle få åka till stormområdet utan utbildning.
Den har skett i tre steg. Det första är att man får förnyad utbildning
i första hjälpen. Det andra är att alla får en uppfräschning i hanteringen
av motorsåg, för sådant förekommer trots att det är maskinarbete. Det
tredje är praktisk övning lokalt i just de problem som det innebär att
hantera vindfällen, för det är mycket speciellt och mycket farligt. Vi
har haft en mycket hög ambitionsnivå.
Per-Åke Pålsson, Skogs- och träfacket: När arbetet drog i gång hade de
flesta som kom bra utbildning. En del hade det inte, och de blev rätt
så omgående hemskickade av de stora skogsbolagen.
Däremot har vi haft ett stort problem vad gäller språk och kommunikation.
Det är många utländska lag som jobbar här. Det har varit problem. Det
är ju stora risker när man går nära maskinerna. De stora bolagen har
heller inte skött sin MBL-förhandlingsskyldighet, så att vi har haft
möjlighet att i förväg kolla detta, utan man har i efterhand kommit och
talat om vilka man anlitar.
Sverker Thorén (fp): Det var glädjande att höra att de rop om flygbesprutning
som kom precis efter katastrofen inte finns kvar i dag.
Min fråga gäller sjölagring. Vilka möjligheter finns för att motverka
miljöproblem om det skulle behövas, och vilka reella problem med den
här hanteringen finns?
Håkan Staaf, Naturvårdsverket: Det finns en del kunskap om sjölagring
sedan tidigare, men främst i samband med sågverk. I första hand är det
landlagring som är aktuellt i den mån lagring behövs, och det behövs
uppenbarligen. I första hand handlar det om lagring vid sågverk eller
andra myndigheter som redan har någon form av tillstånd för lagring,
men i andra hand handlar det om lagring i skogen eller vid väg.
Detta med bekämpningsmedel och sjölagring måste avgöras från fall till
fall. Vår slutsats är att lagring i sjöar är att föredra framför
besprutning, förutsatt att man inte väljer sjöar som används för vattentäkt,
skyddsvärda sjöar eller sjöar som används för rekreation. Huruvida en
sjö är lämplig för sjölagring måste bedömas från fall till fall.
Sven Gunnar Persson (kd): Jag har en fråga till Christer Segerstéen i
första hand. Ser Skogsägarna någon risk för mer eller mindre dramatiska
minskningar av värdet på skogsfastigheter? Detta skulle främst kunna
drabba nytillträdda med högt belånade fastigheter. Finns det i så fall
några åtgärder som kan vidtas, några livremmar som det allmänna skulle
kunna bidra med?
Christer Segerstéen: Om jag ska vara ärlig så måste jag säga att vi
inte har börjat tänka i de banorna än. Vi är ännu mitt uppe i röjningsarbetet.
Det är självklart att det blir en påverkan på värdet, framför allt på
de fastigheter där mycket skog har blåst ned. Vi har haft kontakter med
bankväsendet och fått löften om att man i det korta perspektivet inte
ska sätta folk på bar backe.
Men vi måste se det hela i två steg. Nu gäller det att röja upp, så får
vi ta nästa fråga därefter.
Bengt-Anders Johansson (m): Vi är väl alla överens om att detta är en
nationell katastrof. Den uppfattningen har stärkts av regeringens ansökan
om katastrofstöd från EU:s katastroffond. Det emanerar i att staten har
ett ansvar i den här typen av situationer.
Jag bor själv mitt i området och har nåtts av klagomål när det gäller
hanteringen från kommuner, länsstyrelse etcetera. Jag har mött det direkt
själv också, liksom under den här hearingen. Därför är min fråga till
representanterna för Näringsdepartementet och Miljödepartementet: På
vilket sätt har ni agerat för att trovärdigt implementera
katastrofberedskapstänkande på de olika beslutsnivåer där ni har att utöva
tillsyn?
Linda Hedlund: Våra politiker har varit ute mycket i stormområdet och
försökt visa att vi tycker att detta är en mycket viktig fråga och att
det är en nationell katastrof. Dessutom har det statsråd jag jobbar åt,
Ulrica Messing, tillsammans med Lena Sommestad skrivit ett brev som
har gått ut till alla berörda kommuner och länsstyrelser och vädjat om
ett effektivt stöd här.
Alf Eriksson (s): Jag har åkt runt i det här området och besökt många
ställen. Det har varit tydligt att den skog som har vuxit upp snabbt
har blåst ned i större utsträckning än den skog som har vuxit långsamt.
Detta väcker lite frågor i samband med diskussionen om skogsgödsling.
Den är ju högaktuell nu.
Kan man dra några slutsatser av detta vetenskapligt? Kan man dra slutsatsen
att skog som växer snabbt har ett sämre rotsystem och är mer vindkänslig
och att man därför bör undvika skogsgödsling, eller är en sådan slutsats
förhastad? Jag vänder mig kanske främst till Skogsstyrelsen, för ni har
ju genomfört en hel del skogsgödslingsprojekt.
Håkan Wirtén: Vi kommer att titta på detta i projektet Stormanalys, som
jag berättade om. Ju snabbare skogen växer, desto mer skog. Virkesförrådet
blir större. Och den blir mer utsatt för vinden ju högre den är. Men i
övrigt kan man nog inte säga att det skulle finnas något direkt samband
mellan dessa båda saker. Vi kommer att titta på detta. Men just
virkesförråd och höjden på skogen har förstås betydelse.
Anders G Högmark (m): I stort är en tredjedel av virket upparbetat till
halvårsskiftet, ytterligare en tredjedel blir upparbetat till nästa
halvårsskifte. Hur är det med den sista tredjedelen, 20 miljoner kubikmeter
- bedömer ni att den skogen är brännved?
Mats Sandgren: Nej, så är det inte. Självfallet är en betydligt högre
andel brännved under första halvåret 2006 än under innevarande halvår,
men vi hoppas att en hel del av det virket trots allt ska duga som
massaved.
Stefan Wirtén: Jag håller med om det Mats säger. Jag vill bara komplettera
med att säga att det delvis beror på hur framgångsrika vi är i det arbete
vi bedriver nu. Får vi tillräckligt med bilar i området, tillräcklig
avverkningskapacitet och de dispenser vi behöver, då kan vi hålla en
hög takt i arbetet, och ju högre takt vi håller, desto mindre virke
kommer att bli brännved.
Lars Lindblad (m): Min fråga har delvis besvarats, men det är fortfarande
en del som hänger i luften. Det är nu nästan bara två månader kvar till
dispensen löper ut. Det skulle vara intressant att från Näringsdepartementet
få höra när vi kan vänta oss att ett beslut om en förlängd dispens kan
komma. Det är ju detta som är korken i systemet. När kommer beslutet
från Näringsdepartementet?
Linda Hedlund: Det gäller ju flera olika dispenser. Om det gäller detta
med utländska bilar har vi så vitt jag vet ännu inte fått någon formell
ansökan om en förlängning. Men om vi får det så utgår jag från att den
kommer att behandlas snabbt.
Ordföranden: Vi kommer nu att bryta för en kort paus.
Ordföranden: Vi fortsätter nu med den hearing som miljö- och jordbruksutskottet
har med anledning av de stormskador som uppstod i södra Sverige. Under
förmiddagen har vi som varit med haft möjlighet att lyssna på en
lägesrapport från Skogsstyrelsen, Skogsindustrierna och Skogsägarna.
Ledamöterna har också haft möjlighet att ställa frågor.
Jag tänkte, innan vi går vidare med nästa block, att om det finns någon
här i lokalen som har suttit och klämt på någonting som borde ha sagts
eller borde läggas till utifrån det vi pratade om före kaffepausen så
kan man ge en kommentar nu.
Björn Andrén, vd Holmen skog, Skogsindustrierna: Ja, jag klämde på en
sak med anledning av Anita Brodéns fråga, som var lite framåtsyftande.
Jag tror att det finns anledning för alla som på något sätt har varit
inblandade i det här att när det värsta är över - det är inte så långt
dit - sätta sig ned och fundera på vad som gjordes, vad som gjordes bra,
vad som gjordes mindre bra, vad som kunde ha gjorts bättre och hur vi
ska förbereda oss för nästa gång. Det gäller allt, både att organisera
sig, att ordna dispenser naturligtvis och vad det nu kan vara.
Förhoppningsvis dröjer det länge tills nästa sådan här katastrof inträffar,
men jag tycker ändå att vi ska vara förberedda. Om det så dröjer 5, 10,
15 eller 30 år så ska någon som sitter som ansvarig den dagen i princip
kunna ta ut en låda och bara läsa innantill: Detta gör vi. Jag kan bara
ge ett exempel på att en av våra anställda i relativt hög befattning
råkade ha läst en artikel om erfarenheter från en storm på 50-talet som
gjorde att vi snabbt bestämde oss för en relativt enkel organisationsmodell,
som jag tror har besparat oss en hel del jobb.
Ordföranden: Ja, det var väl ett bra tips att ta med sig hem.
Jan-Olof Larsson (s): Jag har hört att det ställs krav på snabba beslut
och aktiviteter från regerings- och riksdagshåll, länsstyrelser, kommuner
och så vidare. Men min fråga går till skogsbolagen utifrån vad som sades
från skogs- och träindustrin: Hur sköts det från skogsägarhåll? Det
krav som vi normalt ställer är att ni förhandlar och sköter det här
enligt arbetsmarknadens lagar, MBL och så vidare, så att vi inte får
läsa i rapporter sedan att det här brast på många sätt. Hur sköter ni
er?
Mats Sandgren, LRF Skogsägarna: Jag tyckte att jag fick en blick här,
så jag känner mig manad att svara. Jag hoppas att vi sköter oss väldigt
bra. Vi försöker i alla fall hålla oss till de regler, lagar och avtal
som gäller. Det kan väl hända att det i stridens hetta här har begåtts
något misstag på något håll, och det ska vi självklart försöka rätta
till i så fall, men generellt är det en självklarhet för oss att hålla
oss till det vi har kommit överens om.
Jag tror inte att vi, när vi läser den här vitboken så småningom, ska
finna att den har så stora hål.
Carl-Philip Jönsson, Länsstyrelsen i Kronoberg: Det skulle ha sagts
tidigare något om vilka eventuella förbättringar av regelverket man
kunde ha tänkt sig. Det var ju så att det gjordes en mycket snabb ändring
av miljöbalksbestämmelserna genom förordningen som underlättade hanteringen
av lagringsplatser, lagringserinranden, som nu ska ske genom anmälan
till kommunerna. Man kan konstatera att hade det där skett genom att
man hade ändrat så att länsstyrelserna hade blivit ansvariga för den
hanteringen i stället så hade det kanske varit lättare att upparbeta
krismedvetande. Det är lättare att göra det på 21 länsstyrelser än i
289 kommuner. Samtidigt finns det också mer möjligheter för regeringen
att gå in med resurser för att stärka upp handläggningen. Det har vi
inte sett så mycket av hittills i dag.
Anne-Li Fiskesjö, Skogsvårdsstyrelsen: Jan-Olof Larsson frågade om hur
skogsnäringen följer lagar och avtal. Det vi på Skogsvårdsstyrelsen har
att bevaka är ju skogsvårdslagen och i vissa avseenden miljöbalken. Vi
har noterat att det är en väldigt ojämn följsamhet när det gäller till
och med den förenklade avverkningsanmälan, och det tycker vi är ett
problem. Det har vi tagit upp med det skogliga sektorsrådet. Men det
har delvis att göra med att man har många nya arbetsgrupper och arbetslag
som det är svårt att nå ut med informationen till.
Att känna till var de nya hyggena blir för att vi ska kunna kontrollera
att de blir återbeskogade klarar vi faktiskt med satellitbilder i dag.
Det andra huvudsyftet med att avverkningsanmälan ska in i förväg är ju
att vi ska bevaka att fornlämningar, skyddade områden och värdefull
natur som stormen har sparat inte avverkas på grund av okunskap i samband
med upparbetningen nu. Och tyvärr: Även om vi nu från förra veckan har
tillhandahållit den på vår hemsida och tidigare på cd-skivor och med
utskick till markägarna som en kvittens på avverkningsanmälan, så
fungerar inte detta överallt. Vi vill därför uppmana skogsnäringen att se
till att informationen fungerar ut i varje led också när det gäller
respekten för det här. Det är faktiskt så att om det är en fornlämning
som är skadad eller ett naturreservat som är upphugget så är det markägaren
som åker dit och inte det skogsbolag som har hjälpt honom att avverka.
Ordföranden: Därmed lämnar vi den första delen som har gällt lägesrapporten.
Det som kommer som nästa steg, när virket inte kommer ut eller vad som
händer i övrigt när våren börjar närma sig är de insekter som vi alla
förfasas över. Då kommer vi in på nästa del i programmet, som handlar
om växtskydd eller bekämpning av skadeinsekter. Först ut är Ethel
Forsberg, som är generaldirektör på Kemikalieinspektionen, det som också
kallas Kemi.
Ethel Forsberg, Kemikalieinspektionen, Kemi: Sedan orkanen Gudrun drog
fram över södra Sverige i början av januari i år har vi haft ett ganska
intensivt samarbete med flera andra myndigheter, Skogsstyrelsen förstås,
Naturvårdsverket, Arbetsmiljöverket och Jordbruksverket men också med
de svenska forskarna, framför allt när det gäller skogsskadeinsekter,
skogsinsekter, men också med forskare internationellt. Syftet med detta
var att identifiera och bereda ett antal frågeställningar som vi skulle
kunna bedöma var viktiga i skyddet av timret mot skadeinsekter.
Det är tre frågeställningar som jag främst vill lyfta fram. Det är
upplagring av timmer och de frågor som ligger där, det är kemisk bekämpning
och det är nyplantering.
När det gäller upplagring av timmer har vi haft ett samarbete mellan
Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Kemikalieinspektionen och gjort en
gemensam bedömning för att skaffa oss en gemensam syn och göra en
helhetsbedömning av miljöaspekterna av de olika sätt att lagra som kan
bli aktuella. Där är vår gemensamma syn att övertäckning och vattenlagring
är att föredra framför kemisk bekämpning. Det är bättre från miljösynpunkt.
När det gäller kemisk bekämpning kommer det att kunna bli aktuellt ändå.
Det kommer att ske och sker tillfälliga lagringar vid skogsvägarna,
och det kan gå kortare eller längre tid innan timret transporteras ut
till större upplag.
Det finns tre kemiska bekämpningsmedel som är godkända. De innebär
naturligtvis risker. De innebär hälsorisker för användaren, och de innebär
miljörisker eftersom de är akut giftiga för vattenlevande organismer
och för andra insekter.
När det gäller behörighet är det i dag en ganska begränsad grupp som
har behörighet och rätt att använda de här kemiska bekämpningsmedlen på
det här sättet, alltså handspruta på lagrat timmer. Därför har vi också
i samarbete mellan Kemi, Skogsstyrelsen, Arbetsmiljöverket och Naturverket
tillsammans med Jordbruksverket gjort en gemensam bedömning, så
Jordbruksverket ger nu dispens för en större grupp personer, och det är den
gruppen som kan använda de här preparaten vid skogsplantbehandling inför
nyplantering. Det är en större grupp människor som har den behörigheten.
Det är en mer begränsad utbildning, och Jordbruksverket ger nu dispens
för den här större gruppen, som får lov att använda de här kemiska
bekämpningsmedlen under innevarande år och nästa år.
Kemikalieinspektionen har också gett dispens för feromoner. Feromoner
är ju också ett kemiskt bekämpningsmedel, ett syntetiskt tillverkat
doftämne som lockar till sig barkborrar och dödar dem i feromonfällor.
När det gäller nyplantering är det alldeles uppenbart att det under
flera år framöver kommer att finnas behov av mycket större nyplanteringar
än vad som är brukligt. Där har vi haft en diskussion med skogsindustrin,
och jag upplever att vi har ett gemensamt mål om att kemisk bekämpning
ska undvikas, det vill säga att vi ska kunna klara nyplanteringar utan
kemisk bekämpning. Men det finns preparat godkända för detta. Vi har
inga planer på Kemikalieinspektionen att göra några begränsningar när
det gäller tillstånden för kemisk bekämpning för nyplantering. Vi har
inte fattat det beslutet, men vi har i princip redan tagit ställning
för att vi kommer att förlänga det tillstånd som finns, därför att det
tillstånd som finns går ut vid kommande årsskifte, och vi kommer att
överväga att förlänga det till 2009.
Professor Bo Långström, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU: (Bilder
bilaga 4.) På SLU har vi en stor del av den skogsskyddskompetens som
finns i Sverige samlad. Vi har undervisnings- och forskningsansvar på
det här området, skogsskadegörare. De här insektsskadorna har ju nämnts
som ett stort problem i stormens spår. Här har vi alltså stormfälld
skog, och det är prima yngelmaterial för barkborrar, och nu är frågan:
Hur kommer det att gå?
I massmedierna har diskussionen nästan enbart handlat om granbarkborren,
men jag tänkte börja med att tala om att det är flera olika barkborrar
som orsakar skador på skogen, och det är lite olika typer av skador vi
får.
Vi har alltså först insektsskador på virket, och det är huvudproblemet
i år. Till vänster på den bild jag visar ser vi randiga vedborrens gångar
i veden. De här gångarna leder till en nedklassning av timmer till
massaved, så det är betydande ekonomiska förluster det handlar om. Till
höger på bilden ser vi blånadsangripet virke. Det är många olika barkborrar
som sprider blånad i veden. Även här får vi ekonomiska förluster, och
det drabbar även massaveden eftersom kokprocesserna påverkas av den här
blånaden. Kemikalieåtgången ökar.
Hur stora de här skadorna blir har vi ingen aning om. Vi tror att det
blir en ganska liten del av det stormfällda virket som blir angripet i
år, därför att det finns så ofantligt mycket virke och barkborrepopulationerna
är ganska små. Däremot är risken väldigt stor för omfattande virkesskador
nästa år i det virke som fortfarande kan tänkas ligga kvar då, och tyvärr
verkar det ju vara en hel del.
Den andra barkborren som det här handlar om är märgborren. Den förökar
sig i tallar. Den ger tillväxtförluster i tallskogen när den når höga
populationsnivåer. Tillväxtförlusterna kan vara lika omfattande som
härjningarna av grannbarkborren, men de syns inte lika mycket. De är
inte lika spektakulära. Vi ska inte underskatta märgborreskadan i den
här stormens spår.
Sedan har vi huvudproblemet med granbarkborren. Granbarkborren kommer
att föröka sig i det liggande stormfällda virket i år. Sedan kommer vi
att få en okänd mängd barkborrar till hösten som kan angripa stående
skog nästa vår. Hur det blir i framtiden har vi svårt att förutsäga
eftersom det beror mycket på väderleken, framför allt nästa år. Det
beror också på hur mycket virke som ligger kvar. Ligger det stormfälld
skog kvar nästa vår kommer barkborrarna i första hand att angripa den
skogen och i andra hand gå på den stående skogen. Det innebär att det
liggande virke som utnyttjas av barkborrarna nästa år faktiskt kan
fungera som fångstvirke om man hanterar det på ett förnuftigt sätt.
Vad kan vi göra? Det centrala är naturligtvis att ta ut så mycket som
möjligt av virket så fort som möjligt. Det är kärnfrågan. Det har alla
tidigare talare betonat.
Sedan finns våtlagring på industrin eller terminaler som den långsiktiga
lagringsformen. Det är också väletablerad teknik som skyddar mot
insektsskador.
Vid skogsbilväg kan vi behandla vältor på lite olika sätt. Vältor kan
täckas med olika material, plast eller textil. Det går att använda torr
ved eller annat träslag för att täcka vältorna och minska barkborreangreppen.
Man kan också skala av den översta delen av vältan och transportera ut
den ur skogen. Det mesta av barkborrarna finns i den översta delen av
vältan.
Det är tillåtet att behandla virke med insekticider vid skogsbilväg,
men det är glädjande att höra att ambitionen är att behandla så lite
som möjligt.
Sedan är det frågan om feromonfällor som har figurerat mycket i
massmediedebatten. Feromoner är doftämnen som barkborrarna kommunicerar med,
och angreppen styrs med hjälp av feromonerna. Vi tror att feromonfällor
gör liten nytta eftersom det finns ett så enormt utbud av yngelmaterial
för barkborrarna som konkurrerar med feromonfällorna. Däremot kan de
tänkas göra viss nytta nästa år, och man bör ha en beredskap för att
eventuellt ha en feromonbekämpningskampanj. Tyvärr är kunskapsläget
inte så gott som det skulle kunna vara. Vi har gått i gång med ett
övervakningsprogram som Skogsstyrelsen har huvudansvaret för. Sedan
behöver vi på SLU göra noggranna populationsuppskattningar över antalet
generationer hos granbarkborren, förökningen hos granbarkborren och
liknande. Där är vi i gång med arbetet, men finansieringen är oklar. Vi
hoppas att det ordnar sig, men risken är att det kommer för sent och
att det blir för lite.
Sedan har vi den tredje frågan om feromonfällorna. Det här är forskning
som borde ha gjorts för länge sedan. Det är svår forskning, och det är
dyr forskning. Problemet är att mellan stormarna är det ingen som vill
betala för den typen av forskning. När stormen kommer är det ofta för
sent. Den stormskadesituation vi har pekar på ett systemfel i
forskningsfinansieringen. Vi har för små basresurser. För mycket av
forskningsanslagen kanaliseras via korta treåriga projekt. Tillämpad
skogsforskning
är väldigt långsiktig verksamhet som lämpar sig sällsynt dåligt för
korta treåriga projekt.
Sedan hade jag en avslutande bild vi kan vara utan. Jag tror jag släpper
fram Bengt Ehnström för att prata lite grann om erfarenheterna från
stormen 1969. Det ger en referenspunkt till de skador vi kan förväntas
få i år eller kommande år.
Bengt Ehnström, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU: Jag är pensionär,
men jag har haft den stora glädjen att i över 40 år arbeta med
skogsentomologi på samma institution där Bo Långström finns nu. Jag har även
upplevt fyra stormskadetillfällen. De är efterdyningarna efter stormen
1954, stormen i Skåne 1967, den stora stormen 1969 och sedan något mindre
stormtillfälle där vi har fått pengar från Skogsstyrelsen för att
inventera.
År 1970 var jag ute i tre månader och tittade på den stormskadade skogen
som låg kvar efter stormen 1969. Vi kunde där konstatera att 12 % av de
stormfällda träden som fanns kvar var angripna av granbarkborrar. Sedan
räknade vi en mängd andra arter.
Jag konstaterar först och främst med glädje att flygbekämpa över stormfälld
skog är tydligen avskrivet. Jag engagerade mig hårt när det yppades och
var med på pressmeddelanden. Det tyckte jag gick över vissa gränser.
Jag noterar med glädje att det tydligen är inaktuellt. Att man sprider
bekämpningsmedel på lagrat virke gjorde vi redan i viss utsträckning
under 1960- och 1970-talen. Jag var inblandad i mycket forskning rörande
sådant. Jag kan svälja att man går på terminaler. Där drabbas en rätt
liten del av det skogliga ekosystemet. Jag har i 30 år sysslat med
naturvårdsfrågor i skogsbruket. Det är en av anledningarna till att jag
engagerade mig i de saker som till en början yppades.
Jag tänkte visa en översikt över hur det såg ut efter stormen 1969. Det
är en förfärlig massa siffror. Det är tyvärr en gammal OH-bild. Det
finns tyvärr litet dokumenterat från stormen 1969. Här kan vi se för
olika län hur det ser ut. Här kommer länen fram. Ni ser att Kopparbergs
län och i första hand Värmlands län drabbades hårt av de efterföljande
granbarkborreskadorna under 1970-talet. Vi hade som utgångspunkt en
enormt hög granbarkborresituation redan 1969 och innan. Det var lagringen
av obarkad massaved som fanns överallt i skogsbestånden. Det var
flottavlägg efter Klarälven som gjorde att det redan i Värmland fanns en
mycket hög population. I många av dessa trakter var stormen knappt av
någon större betydelse, i till exempel mellersta och norra Värmland och
i västra Dalarna. Det blåste omkull lite skog. Det var stora ståndskogsangrepp
i gång redan 1970 i områdena. Även fast vi inte hade fått stormen 1969
hade vi fått omfattande ståndskogsangrepp. Det var på grund av bland
annat lagring av massaved och en ganska omfångsrik avbarkning som hela
tiden blottade nya beståndskanter i äldre granskog. Hyggeskanterna är
en oerhört viktig förökningskälla. Att skylla alla granbarkborreskador
under 1970-talet på stormen vill jag säga emot. Lokalt spelade stormen
en rätt stor roll säkerligen i Sydsverige, men längre norrut får man
söka sig andra bovar i dramat.
Vi har en naturvårdsfråga i det hela. Jag har under 30 år även sysslat
med naturvårdsfrågor i skogen. Vi kan lägga på en bild på märkliga djur,
bland annat flatbaggar som är beroende av gammal, död granved. Vi har
naturligtvis nu en fantastisk möjlighet att bättra på dödvedsinnehållet.
Det ska naturligtvis ske med rim och reson och framför allt i
reservatsområden. Tyvärr kommer den här stormen säkerligen att åstadkomma
successionsglapp framåt i tiden. Mycket av den gamla granskogen som
successivt skulle ha levererat död ved till lavar, trädsvampar och
insekter framåt i tiden har klippts av. Jag misstänker att vi kommer att
stå inför en viss krissituation framåt i tiden. Spar vi en del av det
stormskadade virket som naturvårdsvirke - det finns långt framskridna
planer på länsstyrelser i samarbete med skogsvårdsstyrelser och så vidare
- har vi en möjlighet att bättra på detta lite. Det är några av de saker
jag tänkte lägga fram här.
Ordföranden: Tack, Bengt Ehnström. Då har vi fått veta lite om läget om
växtskydd och bekämpning av skadeinsekter. Nu är det också möjligt för
ledamöterna att ställa frågor.
Sven Gunnar Persson (kd): Jag riktar mig till representanterna från SLU.
Vill ni beskriva lite mer om just spridningen från den eventuellt
kvarliggande skogen till den kvarstående skogen? Vilka är erfarenheterna
från stormen 1969 och andra stormar? Vilka andra åtgärder kan vidtas
för att förhindra spridningen från det fällda till det kvarstående?
Finns det några som helst verksamma alternativ till kemisk bekämpning?
Har det skett någon forskning på området? Vad sker?
Bo Långström: Det behövs en mindre föreläsning för att besvara frågorna.
Spridningen från det stormfällda virket i omgivande skog är lite olika
för barkborrarna. När vi talar om barkborrarna på tallen, märgborrarna,
är det fråga om en kort distansspridning. De flyger till de närmaste
tallbestånden och åstadkommer skador där. Där finns det ett direkt
samband mellan förökningen i den stormfällda skogen och angreppen på
omgivande tallskog.
När det gäller granbarkborren är bilden mycket mer komplicerad. Forskarna
har hållit på i minst 50 år för att försöka förstå hur granbarkborren
flyger. Den flyger alltså omkring mycket mer i skogslandskapet än vad
vi tidigare har trott. Vi tror i dag att en mindre del av de nyckläckta
barkborrarna angriper den närstående skogen medan en större del flyger
runt och hamnar någon annanstans. Det är mycket svårare att förutse hur
granbarkborreangreppen utvecklar sig. När man tittar på de kända
förekomsterna i Europa är det ett vanligt mönster att det uppstår en
angreppspunkt och sedan sprider sig de döda träden runt angreppspunkten.
När angreppet har hållit på några år blir fläckarna större och större.
Till slut smälter de samman i hela stora sammanhängande områden.
Den tredje frågan gällde alternativ till insekticider. Om vi backar
tillbaka till stormen 1969, som Bengt pratade om, var en rullande
avverkning den huvudsakliga åtgärden. Man avverkade angripen skog i takt
med att angreppen skedde och tog ut de angripna träden ur skogen så
fort som möjligt. Då fick man med sig barkborrarna med de angripna träden.
Det var den huvudsakliga strategin under 1970-talet. Mot slutet av
1970-talet kom de artificiella feromonerna. Då hade man stor tilltro
till dem som bekämpningsmetod. Det genomfördes en stor feromonkampanj
i Norge och Sverige i slutet av 1970-talet. Man fångade en massa barkborrar,
men man vet ingenting om hur stor populationen var. Gissningarna rör
sig kring att man fångade 10 %, i bästa fall 20 %, av barkborrarna i
feromonfällorna. Det hade förmodligen ingen större betydelse för
granbarkborrehärjningarna då. Däremot tror man i dag att en feromoninsats
i början av ett eventuellt granbarkborreangrepp kan göra större nytta.
Bengt Ehnström: Det är oerhört viktigt när vi upparbetar det stormfällda
virket att vi snyggar till beståndskanter, så att vi inte har smala
palissader med mer eller mindre rotryckta träd kvar. De kommer med stor
sannolikhet att angripas nästa år. Man kan eliminera en del av
ståndskogsangreppen på det sättet.
Man pratade mycket på 1960- och 1970-talen om de rotryckta träden - jag
vet inte om det finns någon full kunskap om dem fortfarande. Om en gran
står och gungar fram och tillbaka slits en del av rotsystemet sönder.
Dessa träd blir då disponibla för barkborreangrepp i framtiden.
Ethel Forsberg: Jag har bara en lite tråkig begreppsförklaring. Feromoner
benämns och tänks ofta på som en biologisk bekämpning. De feromonpreparat
och feromonfällor som säljs på marknaden är kemiska bekämpningsmedel.
Det är kemisk och syntetisk tillverkning på en kopia på ett biologiskt
förekommande ämne - så att vi vet vad vi talar om. Biologiskt
bekämpningsmedel har vi använt för till exempel myggbekämpning vid nedre
Dalälven.
Anne-Li Fiskesjö: Jag kan redovisa att vi hade en storm i regionen 1995.
Då tog vi hjälp av Bengt Ehnström och hans kolleger, initierade ett
forskningsprojekt och gav rådgivning till markägare med det vi kallar
sök- och plockmetoden för att hitta de områden som Bo Långström pratade
om. När det väl har etablerat sig en mindre eller större granbarkborrepopulation
och man ser att cirklarna börjar sprida sig med röda granar, går markägaren
in och upparbetar dem och ser till att de fort kommer ur skogen. Vi har
en bra situation nu i vår region mot vad vi kunde ha haft om vi inte
hade haft förövningen efter 1995 års storm.
Alf Eriksson (s): Nu klarar jag inte att hålla mig till en fråga, men
det blir två korta!
Jag vänder mig först till Ethel Forsberg, Kemikalieinspektionen, för en
sakupplysning. De kemikalier vi talar om som ska användas vid bilvägar,
hur lång tid är de verksamma så att de skyddar? Finns det substans
kvar när virket sedan kommer in i industriprocesser?
Den andra frågan gäller en ekonomisk beräkning som kanske SLU kan svara
på. Ni talar här om övertäckning kontra kemisk behandling. Finns det
någon uträkning över vilken av de båda metoder som är både effektivast
och lönsammast - minst kostsam.
Lars Lindqvist, Kemikalieinspektionen, KEMI: Hur länge medlen kan vara
verksamma: Hamnar de på marken bryts de ned fortare, en halveringstid
på tre fyra veckor. Men på barken blir de kvar längre och utövar sin
effekt kanske en månad eller ett par månader. Det beror på väder och
vind.
Om timret tas med till en industriprocess börjar man med att skala av
barken. Där sitter nästan allt medel som eventuellt finns kvar. Det
kommer inte in särskilt mycket i själva processen. Dessutom ska ämnena
passera en industriprocess som visserligen kan vara kort men som är
ganska förödande för ämnena. Jag tror inte att man skulle hitta något
i andra änden.
Bo Långström: Den ekonomiska jämförelsen mellan välttäckning och kemisk
behandling är jag egentligen inte rätt person att svara på eftersom det
är en praktisk åtgärd. Det är möjligt att skogsbruket kan komplettera
min uppfattning. Jag tror att kemisk behandling blir billigare än
välttäckning. Det beror också på när det görs. Den kemiska behandlingen
ska ju helst vara gjord redan nu, det vill säga innan virket blir
angripet. För de tidiga barkborrarna som är i gång redan nu är det för
sent, men för granbarkborren som börjar flyga i mitten av maj finns det
fortfarande tid att göra kemisk behandling. Detsamma gäller täckning av
vältor. Det måste göras i tid innan svärmningen. Båda två har sina
begränsningar, men jag tror att generellt är kemisk behandling billigare.
Bengt-Anders Johansson (m): Fru ordförande! Jag tror att vi alla är
överens om att vi så långt möjligt är ska undvika kemisk bekämpning.
Jag tror inte att det finns någon delad mening på den punkten.
När vi hör talas om att sjölagring ifrågasätts och i vissa avseenden är
spektakulärt kan åtminstone jag erinra mig att vi under hundratals år
har använt flottning i stor utsträckning. Att använda vatten för transport
och lagring av virke är absolut ingenting nytt.
Vem tar egentligen det övergripande ansvaret i avvägningen om det ska
bli en kemisk användning eller sjölagring? Den frågan måste man ställa
sig när man säger nej till sjölagring. Vem tar det ansvaret?
Ordföranden: Ingen här behöver känna sig ansvarig, men om någon kan
svara vem som borde vara ansvarig är det helt okej. Nej. Bra fråga!
Ethel Forsberg: Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Kemikalieinspektionen
har tillsammans diskuterat de olika lagringsalternativen och deras
miljöeffekter. Vi har gjort en gemensam bedömning att av de tre är kemisk
bekämpning det som ger mest miljöskador. Vad jag förstår, och vad jag
har fått bekräftelse på i dag, kommer sjölagring att bli aktuell för
vissa volymer. Då tar jag för givet att Naturvårdsverket i samråd med
Skogsstyrelsen kommer att gå ut med riktlinjer. Om det sedan sker på
länsstyrelsenivå vågar jag inte säga, men jag tror att Naturvårdsverket
har en viktig funktion där.
Per Larsson, Världsnaturfonden, WWF: Jag skulle vilja kommentera sjölagring
historiskt, det vill säga att man har använt flottning historiskt. Jag
tror inte att man kan säga att det är något som kan anses naturligt.
Skogsbrukets historiska påverkan på sjöar och flottningsleder har varit
enormt stor. Det är bara att vi inte ser det. Det är en enormt stor
ekologisk påverkan historiskt. Det är därför även vi tycker att det är
viktigt att man faktiskt utvärderar konsekvenserna noggrant inför
sjölagring. Nackdelen är att det är enklare att se miljökonsekvenser ovan
vattnet än under vattnet. Man måste vara försiktig även där.
Björn Risinger, Naturvårdsverket: Först och främst ska man komma ihåg
att det finns åtskilliga omfattande miljöeffekter även vid sjölagring.
Visst har vi haft flottning under långa tider, och det har också skapat
stora miljöproblem. Det är miljöproblem som vi i dag inte behöver hantera
på motsvarande sätt. Det handlar om att fiskar och andra vattenlevande
organismer kan dö av de ämnen som lakas ut av bark. Det blir syrefria
miljöer i bottnar och en hel del annat.
Vi har gått ut med en hel del råd och upplysningar som också är
tillgängliga på vår hemsida för alla aktörer.
Sedan ska man tänka på att varje sjölagringsprojekt är en ganska omfattande
verksamhet. Varje sjölagringsplats prövas i särskild ordning enligt
miljöbalken. Svaret på frågan om vem som tar ansvar är naturligtvis
bland annat den som söker, som ska visa att åtgärden är miljöanpassad.
Sedan har prövningsinstanserna i den ordning ansökningarna kommer in
att bedöma om det är förenligt med miljöbalken. Naturvårdsverkets roll
i sammanhanget är mer att ge ut råd och riktlinjer och att hjälpa till
vid de ansökningsprocedurer som finns.
Kjell-Erik Karlsson (v): Fru ordförande! Jag vänder mig till
Kemikalieinspektionen. Kan det över huvud taget komma i fråga att vattenbehandla
kemikaliebehandlat virke när det kommer in på terminaler eller andra
lagringsplatser?
Jag skulle vilja ställa en fråga till Naturvårdsverket och någon
länsstyrelse: Finns det eller bör det finnas krav på vattenåteranvändning,
uppsamling av vatten vid vattenbegjutning för insektsbekämpning? Vattnet
innehåller ju kemiska ämnen som har lakats ut från virket och
barken.
Lars Lindqvist: Det finns ingen anledning att vattenlagra kemiskt
behandlat virke. Det är två skilda behandlingsmetoder för samma sak.
Kjell-Erik Karlsson (v): Gällande svaret från KemI. Man kanske vill
bevattna för att timret inte ska spricka.
Lars Lindqvist: Ja, då finns risk att kemiska medel kommer med i vattnet.
De är visserligen inte så vattenlösliga, men en del kommer med i alla
fall. Förhoppningsvis ligger virket på något som inte släpper igenom
vattnet men som ser till att samma vatten cirkulerar runt.
Stefan Wirtén: När det gällde farhågan att virke som är kemikaliebehandlat
ska sjölagras, vill jag komma med ett klarläggande. Skogsbruket och
Skogsstyrelsen har gjort en gemensam överenskommelse där vi triangelmärker
virke, antingen det är massaved eller timmer, med röda trianglar. Det
är just för att säkerställa att allt virke som eventuellt kommer att
kemikaliebehandlas inte ska hamna i vatten. Det är för att säkerställa
detta ur miljösynpunkt. Det är inte aktuellt att flytta kemikaliebehandlat
virke till sjölagring.
Mats Sandgren: Jag får instämma i det Stefan säger. Det får inte heller
läggas på land för att vattenbesprutas. Besprutat virke och någon typ
av vattenbehandling får över huvud taget inte blandas.
Jag måste passa på tillfället att säga att den diskussion som vi just
nu för belyser de problem vi har att komma fram med till exempel sjölagring.
Vi pratar om vad vi skulle kunna göra i framtiden för att vara bättre
beredda på ett sådant här katastrofläge. Det är att se till att vi kommer
fram snabbare. Nu har det faktiskt gått tre och en halv månader sedan
det stormade, och vi har lyckats lägga timmer i en sjö. Flårenprojektet
som inte gick i land kommer att kosta Skogsägarna 300-400 miljoner kronor.
Håkan Staaf: Det var en fråga om det här med återföring av vatten från
bevattnat virke. Det är klart att det är en fördel att göra det, för då
blir det mindre mängder vatten som totalt sett används. Det är möjligt
att göra det med lagring på hårdgjorda ytor. Då finns det möjligheter
att återföra. Då är det till och med lämpligt att återföra vatten. Är
det inte det så är det väldigt svårt att fånga upp det här vattnet. Då
gäller det snarast att välja ett underlag som inte är så genomsläppligt
för vatten så att man får ut substanser i sjöar och vattendrag. Lagring
på grus och sandiga jordar är då olämpligt.
Ordföranden: Nu är det dags för Eskil Erlandsson, Centern, att ställa
frågor.
Eskil Erlandsson (c): Fru ordförande! Så här långt har vi diskuterat
väldigt mycket omkring skydd av den skog som ligger ned och den skog
som fortfarande står upp. Jag skulle vilja leda in diskussionen på den
nya skog som vi ska försöka få fram och vänder mig då kanske i första
hand till Skogsstyrelsen. Anser ni att de metoder som vi har i dag, och
de preparat som är tillgängliga, är tillräckliga för att få en återbeskogning
som är bra nu när det på de mycket stora ytor som är skoglösa ej är
möjligt att markbereda?
Ordföranden: Tack. Då knäpper Tomas Thuresson från Skogsstyrelsen på
sin mikrofon.
Tomas Thuresson, Skogsstyrelsen: Jag kommer att komma in lite på detta
senare vid min presentation. Det här kommer att bli ett problem. Precis
som du säger är ju det här landskap med områden som är svåra att markbereda.
Vi kommer att få vegetationsproblem och annat. Det blir problem. I
princip kommer det att gå, men det kommer att bli större avgångar i
plantorna än normalt och det kommer att bli dyrare.
Ordföranden: Som Tomas Thuresson mycket riktigt sade kommer vi att komma
in på de här delarna när vi har nästa tema, om återbeskogning. Min fråga
är då till Björn Andrén och Christer Segerstéen, som nu begärde ordet,
om det är något som kommer att komma upp där eller om ni har något som
ni känner att ni vill säga nu.
Björn Andrén: Ja, det är väl risk att man glömmer bort det annars så
jag tar det mycket kort. När det gäller markbehandling finns det
mekaniserade metoder som kommer att fungera även där det är väldigt mycket
rotvält.
Christer Segerstéen: Det är viktigt att vi inte missuppfattar varandra.
Det är ju två bitar när det gäller kemisk behandling. Det ena är
virkesupplagring. Där kommer vi att vara restriktiva. När det gäller
behandling av plantor som ska ut i skogen kommer vi att använda kemiska
medel med tanke på den enormt stora snytbaggepopulation som det kommer
att bli.
Ordföranden: Tack för det Christer Segerstéen, som alltså kommer från
LRF Skogsägarna Södra. Då har vi Marie Wahlgren, Folkpartiet.
Marie Wahlgren (fp): Min fråga riktar sig till representanterna för SLU.
Det gäller tanken på det långsiktiga kunskapsinhämtandet rörande vad
som har hänt. Ni nämnde någonstans problemen med kortsiktiga projekt.
Om ni skulle lägga fram ett projekt för att inhämta kunskap från den
här stormen, ungefär hur lång tid skulle det behöva pågå och vad skulle
det ungefärligen innehålla?
Ordföranden: Vi ger ordet till Sveriges lantbruksuniversitet och Bo
Långström.
Bo Långström: Den diskussionen pågår bland forskarna redan nu.
Stormfällningen är i och för sig en naturkatastrof, men den är också ett
unikt tillfälle att inhämta ny kunskap. De diskussioner vi för i
forskarkåren handlar till exempel om den här skogsskyddsaspekten, som är
relativt kortvarig. Då pratar vi om tre fyra års perspektiv. Men sedan
har vi den här andra aspekten, mångfaldsaspekten, som Bengt Ehnström
berörde lite grann. Vad vi diskuterar är ett forskningsprojekt där man
skulle reservera ett antal ytor där varierande mängder stormfälld skog
lämnas kvar. De behöver alltså följas i 20 år eller längre om man ska
få med den här mångfaldsaspekten också.
Ordföranden: Tack för det. Då går frågan vidare. Det är Cecilia Widegren,
Moderaterna. Varsågod, Cecilia!
Cecilia Widegren (m): Tack, fru ordförande. Låt mig fortsätta med en
fråga till SLU. Jag trodde att regeringen gav så flexibla anslag att ni
hade möjlighet att omprioritera för den här typen av forskningsprojekt.
Om så inte är fallet är det bra att när politikerna är samlade lämna
en summa för den typ av forskning som ni eftersökte. Till Skogsindustrierna
vill jag ställa frågan: Vad är det värsta scenariot vid ett optimalt
insektsangrepp? Jag vill gärna ha det belyst ur både miljösynpunkt och
marknadssynpunkt.
Bo Långström: Apropå det här med forskningsprioriteringen vill jag säga
att vi har ett ramanslag inom Sveriges lantbruksuniversitet. Det
ramanslaget är i stort sett helt och hållet uppbundet till löner. Under
mina 30 år på SLU har man aldrig någonsin kunnat omfördela någonting
mellan fakulteterna. Det här tycker nog inte min ledning om att jag
säger, men så är det.
Den här akuta ansökan som vi gått in med till Formas, Forskningsrådet
för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, ligger på 2 miljoner
kronor för vårt vidkommande. Men det är bara för innevarande år. Ska vi
göra det här uppföljningsprogrammet behöver vi i stort sett samma belopp
under två, tre, fyra år. Det handlar om någonstans mellan 5 och 10
miljoner kronor totalt för det mest akuta. Om man däremot skulle vilja
göra något seriöst med de här feromonfällorna så finns det nya idéer om
kombination mellan antiferomoner och feromoner som innebär att man styr
bort barkborrarna från de antiferomonbehandlade träden och fångar upp
dem i feromonfällorna. Då är det ett stort och dyrbart forskningsprojekt.
Den andra delen av frågan, om kostnaderna för en barkborrehärjning, har
jag gjort en liten kalkyl på. Innan jag lämnar ordet till Skogsstyrelsen
kan jag nämna två saker. Stormen 1969 fällde 35 miljoner kubikmeter
skog. Efter stormen fick vi en granbarkborrehärjning som totalt under
1970-talet dödade 6-7 miljoner kubikmeter skog. Tillväxtförlusterna som
märgborrarna orsakade under samma period var i samma
storleksordning.
Ordföranden: Ordet går vidare till Håkan Wirtén, Skogsstyrelsen, och
Linda Hedlund, Näringsdepartementet.
Håkan Wirtén: Jag ska bara komplettera och säga att vi försöker
omprioritera så hårt vi kan både inom skogsvårdsstyrelserna och inom
skogsvårdsorganisationen i stort. Vi har ju gått in med en begäran om extra
medel på 50 miljoner. Av dem är 8 miljoner tänkta just för det här med
insektsövervakning. Vi har ju fått 15 miljoner i ett beslut, och det är
klart att det ställer ytterligare krav på omprioriteringar, hårdare
prioriteringar. Vi vet inte exakt vad det kommer att innebära för
insektsövervakningen men helt klart underlättar det inte saken att det
blev 15 miljoner i stället för 50.
Linda Hedlund: Jag vill bara kommentera att staten finansierar det mesta
av forskningen via våra forskningsråd. I det här fallet är det
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Formas,
som har medel att finansiera forskningen. De har redan utlyst en extra
ansökningsomgång för korta, snabba projekt som gäller stormen. Också i
deras ordinarie ansökningsomgång för större projekt avser de naturligtvis
att behandla den här typen av ansökningar i positiv anda.
Ordföranden: Det ska inte uppstå någon debatt här men Bo Långström, SLU,
har du något som är en sakupplysning?
Bo Långström: Formas hade en hearing den 25 februari om forskningsbehovet
i stormens spår. Den samlade svenska skogliga expertisen var på plats,
och då gjordes en överslagsberäkning som landade på att det akuta
forskningsbehovet var någonstans i intervallet 50-100 miljoner per år
under en tioårsperiod för att utföra forskningen, den eftersatta
forskningen och den forskning som bedömdes som nödvändig. Formas akutansökan
omfattar 3 till 4 miljoner.
Ordföranden: Då har vi, som avslutning av den här rundan, Stefan Wirtén
från Skogindustrierna. Varsågod!
Stefan Wirtén: Jag tycker att den här diskussionen illustrerar behovet
av att ha ett helhetsperspektiv på frågan om insektsbekämpning och hur
man ska hantera kemikalier. Inom skogsbruket har vi ju en väldigt tydlig
prioriteringslista där prioritet ett är att upparbeta så mycket virke
som möjligt och direkt förädla det i industrin, antingen i sågverk eller
i massapappersindustrier. Prioritet två är att lagra det, antingen på
land med vattenbegjutning eller i sjöar med sjölagring. Som en sista
prioritet finns kemisk behandling om det blir nödvändigt. Jag säger
detta, för ju mer vi kan ägna oss åt prioriteringarna ett och två, desto
mindre kommer vi att tvingas använda kemikalier.
Sjölagring och olika lagringssystem är också en miljöfråga. Det är lätt
att glömma det. När man tittar på de olika alternativ vi har förstår
jag, och håller med om, att det finns miljörelaterade problem kring dem
alla. Glöm då inte att sjölagring är en miljöfråga i sig, för ju mer vi
kan sjölagra, desto mindre blir vi tvingade att eventuellt så småningom
använda kemikalier.
Sedan fick vi frågan om vad konsekvenserna kan bli om det här problemet
går oss ur händerna. Vi har inget klart och tydligt svar på den frågan,
och det är väl en illustration i sig av behovet av ytterligare forskning
kring insektspopulationernas utveckling. Jag ger fullt stöd åt SLU som
behöver forska ytterligare kring detta. Vi tror att om insektspopulationerna
går oss ur händerna kan direkt uppemot 10 miljoner kubikmeter dödas av
insekterna. På ett par års sikt kan det handla om två tre årsavverkningar
som går från frisk, stående granskog till död skog som vi måste avverka.
Det innebär att de här stormskadorna och avverkningen i anslutning
till stormskadorna kommer att fortsätta i flera år till och att det är
död ved vi måste ta hand om i stället för frisk ved, som är vad marknaden
efterlyser.
Ordföranden: Nu har jag fem frågeställare kvar på listan i den här
omgången innan det är dags att gå över till nästa område, som är
återbeskogning. Då går vi tillbaka till det vi brukar. Vi riktar upp oss
och styr upp frågan och håller den ganska kort. Först ut är det Sven-Erik
Sjöstrand, Vänsterpartiet. Varsågod, Sven-Erik!
Sven-Erik Sjöstrand (v): Tack, fru ordförande. Jag har en fråga till
Ethel Forsberg. Du nämnde att det är begränsad grupp som kan använda
kemiska bekämpningsmedel. Du pratade också om behörighet. Är det så att
ni på KemI ger de här personerna behörighet eller vilken myndighet är
det? Fordras det någon typ av utbildning? Och gäller det i så fall, om
det nu fordras en utbildning, också dem som kommer att få dispens av
Jordbruksverket för skogsplantering? Kommer de också att ha en utbildning
om de ska använda kemiska bekämpningsmedel?
Ordföranden: Varsågod Ethel Forsberg, KemI!
Ethel Forsberg: Tack. Normalt krävs en tredagarskurs för att få behörighet
för spridning av bekämpningsmedel av klass 2. Det är som jag sade en
begränsad grupp som har den behörigheten, och det är Jordbruksverket
som håller i att dela ut behörigheterna. Däremot finns det en större
grupp som har behörighet och har genomgått en kortare utbildning. Den
behörigheten handlar om att använda samma bekämpningsmedel i behandlingen
av skogsplantor. Då har Jordbruksverket efter samråd bestämt sig för
att ge dispens för den större gruppen, som har begränsad behörighet, så
att de kan få en behörighet som gör att man kan använda bekämpningsmedel
också på timmer, till exempel upplag vid skogsvägar och sådant. Den
dispensen ger man nu för 2005 och 2006 så att inte antalet personer med
behörighet blir en begränsande faktor för ett snabbt och effektivt skydd
mot skadeinsekterna.
Ordföranden: Tack så mycket för det, Ethel Forsberg, som är generaldirektör
på KemI, vilket alltså står för Kemikalieinspektionen. Då går frågan
vidare. Nu är det Åsa Domeij, Miljöpartiet. Varsågod, Åsa!
Åsa Domeij (mp): Tack. Jag har en fråga till någon av er från SLU. Jag
undrar: Hur viktigt är valet av plats för virkesupplägg för att minimera
insektsangrepp?
Bengt Ehnström: Jag kan möjligen försöka svara på det. Det är inte helt
lätt men det är självklart, speciellt om man tänker sig en kemisk
behandling, att det ska ligga på ett sådant sätt att man så mycket som
möjligt kan eliminera risken att bekämpningsmedel far ned med vatten,
i vattentäkter. Det var mycket bråk om det där på 60- och 70-talen, då
man lade en del virkeslager mycket nära kommunala vattentäkter och så
vidare. Det är väl en av de viktiga sakerna.
Ska man bevattna virket bör man ju helst cirkulera vattnet. Då vet jag
att man asfalterade terminalytor så att man kunde recirkulera vattnet
- jag vet inte hur många gånger. Det var ett av de råd som vi var
inblandade i på den tiden. Det är väl en av de viktiga sakerna. Med tanke
på att granbarkborren flyger väldigt långa sträckor är det nog väldigt
svårt att så där lätt, geografiskt, isolera virket på det sättet.
Bo Långström: Jag kan fylla på med några synpunkter till. I mellersta
och norra Sverige kan man åstadkomma mycket med att lägga virket i
skuggiga lägen. Man sänker temperaturen och fördröjer utvecklingen hos
barkborrarna så att en del av dem inte hinner utvecklas klart. Vi vet
inte hur läget är i södra Sverige. Det har en mindre effekt i södra
Sverige. Sedan är det klart att om man fick önsketänka skulle man lägga
tallvirke i granskogen och tvärtom. Då skulle man försvåra för barkborrarna
att hitta fram. Men det fungerar ju inte i praktiken.
Ordföranden: Avslutningsvis hörde vi alltså Bo Långström som kompletterade.
Båda två är från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Då ger jag ordet
till Christin Hagberg, Socialdemokraterna.
Christin Hagberg (s): Jag har två frågor. Den första är till Skogs- och
träfacket. Det är en fortsättning på Sven-Erik Sjöstrands fråga. Hur
tycker ni att man uppfyller det här med utbildning, certifiering av
användning av växtskyddsmedel och hur man sedan arbetar med de besprutade
stammar och det virke som ligger ute? Den andra frågan är till Bo
Långström och till LRF Skogsägarna. Den gäller hur man nu tillsammans
mellan SLU och näringen jobbar med den här kunskapen om barkborrar och
andra insektsangrepp med tanke på den erfarenhet som man har skaffat
sig sedan stormarna på 60-talet.
Ordföranden: Då blev det plötsligt tre som skulle svara. Vem ska börja?
Anders Karlsson från Skogs- och träfacket, varsågod!
Anders Karlsson: Tack. Från Skogs- och träfackets sida tycker vi att
det är något märkligt att man ger tillstånd att bespruta virkestravar
till folk som inte har en relevant utbildning.
Ordföranden: Det var ett kort och koncist svar. Vi skickar frågan vidare.
Bo Långström hade också fått frågan.
Bo Långström: Kunskapsöverföringen fungerar alldeles utmärkt, alltså av
den befintliga kunskapen. Vi kommunicerar med både LRF och Skogsindustrierna
och framför allt Skogsvårdsorganisationen, som är den stora
rådgivningsorganisationen. Ganska tidigt kom Skogsstyrelsen ut med sitt
Stormeko,
där man sammanfattade erfarenheterna från stormen så långt. Där hade
vi på SLU skrivit fyra fem sidor om skogsinsekterna i stormens spår.
Sedan har vi den hemsida som uppdateras kontinuerligt med omfattande
information. Sedan har vi som sagt direktkontakt med de berörda
organisationerna. Så det finns inga problem med överföringen av den befintliga
kunskapen. Problemet är att få fram den nya kunskap som behövs.
Ordföranden: Tack för det. Då går vi vidare till Skogsägarna och Mats
Sandgren.
Mats Sandgren: Det var ett så bra svar att jag bara kan tillägga att
det här med besprutningen är en liten fråga för dagen. Jag tycker att
vi tenderar att göra den större än den i själva verket är just nu. Vi
ska ju försöka låta bli att spruta helt och hållet i år. För att
ytterligare spä på när det gäller hur vi har tagit till oss kunskap ska vi
på Södra i alla fall prova att skumma vältorna, kallar vi det för, det
vill säga att flytta bort de översta vältlagren på massavedsfälten för
att skydda mot granbarkborren. Det blir en väldigt bra metod, vad jag
förstår, både ur ekonomisk synvinkel och miljömässigt.
Ordföranden: Tack för de svaren. Då går vi vidare, och vi har två
frågeställare kvar. Det är först Carina Ohlsson, Socialdemokraterna.
Carina Ohlsson (s): Jag har också en fråga som handlar om utbildning
och dispenser. Jag hoppas, som sades här sist, att det blir så att man
inte ska behöva använda det här i någon större omfattning. Men det är
ändå bra att ha med alla perspektiv. Vi har hört mycket om ekologiska
och ekonomiska perspektiv, men vi vet kanske inte lika mycket om det
sociala perspektivet och folkhälsoperspektivet. Det är ändå bra, för
att slippa människors oro, att ha med sig det från början.
Detta gäller, om det skulle bli besprutning, dem som kommer att utföra
detta, för vi vet att det inte är ofarliga preparat. Det gäller också
information till allmänheten och så vidare. Vi har hört att det har
varit mycket gemensamma beredningar och så. Då undrar jag i vilken
omfattning Skogs- och träfacket har varit med i de här diskussionerna om
utökade dispenser, kortare utbildning och så vidare. Vi har ju också
hört att det är en del utländsk arbetskraft. Det vore intressant att
veta hur diskussionerna går om det också. Frågan är till Skogs- och
träfacket och kanske alla som känner sig berörda från motparten.
Ordföranden: Vill Skogs- och träfacket kommentera? Anders Karlsson,
varsågod!
Anders Karlsson: Tack. Vi har tyvärr inte varit med över huvud taget
när man har diskuterat det här. Vi kan också konstatera att det finns
mycket problem, framför allt med arbetskraft från utlandet. De kan inte
vårt språk och inte vårt regelverk.
Ordföranden: Tack för det. Anne-Li Fiskesjö, skogsvårdsstyrelsen!
Annelie Fiskesjö: Vi har på vår skogsvårdsstyrelse en som är specialist
på hantering av kemikalier både när det gäller plantor och när det gäller
upplag. Han har haft regelbundna utbildningar av dem som ska hantera
plantorna hittills. Jag kan ta på mig bollen att se om vi kan ordna en
utbildning för dem som nu får, så att säga, dubbel behörighet. Jag kan
också samråda med Skogs- och träfacket inför den utbildningen.
Ordföranden: Det såg ut som om det nickades gillande därborta. Då är
det Ethel Forsberg, KemI.
Ethel Forsberg: Jag har nog inte så mycket att tillföra i den här frågan,
men jag tänkte bara tydliggöra att jag vet att Arbetsmiljöverket har
varit med i samrådet i den gemensamma beredning som vi har haft.
Ordföranden: Då går vi vidare till den siste frågeställaren när det
gäller området växtskydd och bekämpning av skadeinsekter. Det är Alf
Eriksson, Socialdemokraterna. Varsågod!
Alf Eriksson (s): Tack. Jag behöver ett litet förtydligande, för jag
får inte riktigt det här att gå ihop. Det gäller sjölagring kontra kemisk
behandling. Ni säger att minskad sjölagring skulle leda till ökad kemisk
behandling. Jag fick klart för mig tidigare att den här kemiska
behandlingen var verksam i två månader. Min uppfattning var att virkeslagring
eller sjölagring skulle kunna innebära att det ligger i sjön i tre till
fem år så att vi skulle kunna dra ut på virkestillgången under en lång
tid. Då får jag inte riktigt det här att gå ihop. Kan ni förklara det
för mig?
Ethel Forsberg: Vi kan först konstatera att alla de tre metoderna har,
eller kan ha, miljöeffekter. Jag upprepar gärna att den som bedöms ha
de största miljöeffekterna och riskerna är den kemiska bekämpningen.
Den kemiska bekämpningen genomförs ju under en ganska kort tid. Det är
just då den är effektiv. Men effekten av den, om den är effektiv, varar
ju ett år.
Christer Segerstéen: Det är ju två bitar. När vi talar om sjölagring
den längre tiden är det för att bevara kvaliteten på virket. Kan vi
lägga en större del i sjön kan vi först upparbeta det som vi har
vattenlagrat på land och låta det ligga ytterligare ett tag. På så sätt
kan vi utnyttja den virkesvolym som har trillat ned inom stormområdet
i den befintliga sågverksindustri som finns inom aktuellt område.
Ordföranden: Då hoppas jag att det har klarnat ytterligare lite i den
delen. Det är dags för oss här från miljö- och jordbruksutskottet, den
hearing som vi har med anledning av stormskadorna i södra Sverige, att
gå in på den sista delen. Vi har ju pratat om det som har varit och det
som är. Den stora frågan är väl hur det kommer att bli. Då är
återbeskogningen en viktig beståndsdel. Tomas Thuresson från Skogsstyrelsen
är först ut. Varsågod!
Tomas Thuresson: (Bilder bilaga 4.) Jag ska berätta lite om konsekvenserna
av återväxtsarbetet. Fem minuter är inte lång tid, men vi ska göra så
gott vi kan. Först ska jag säga att 8 % av volymen i det stormdrabbade
området ramlade. Men det innebar inte att det var mer än 3 % av arealen
i Götaland som fälldes. Det är alltså 3 % av arealen vi pratar om, och
det är i och för sig ganska stora arealer. Det är 137 000 hektar som
har ramlat så att återväxtskyldighet har uppstått. Sedan finns det ju
mycket skogar som har blivit utglesade och försämrade på något vis. Men
det är alltså så här mycket som det har uppstått återväxtskyldighet på.
Vi räknar med att ungefär 87 000 hektar är objekt som är större än 0,5
hektar, alltså den gräns där vi normalt sett måste anmäla detta för
avverkning. Det ska vi jämföra med något mindre än 40 000 hektar per år
i normal avverkning i Götaland. Det är alltså i storleksordningen tre
till fyra årsavverkningar som har tippat. Det här innebär väldigt stora
plant- och planteringsbehov, markberedningsbehov och naturligtvis
rådgivningsbehov.
Den stormfällda arealen ser ut som på den bild som jag nu visar. Vi ser
att 3 % i snitt innebär 137 000 hektar, en väldigt stor del i Jönköpings
och Kronobergs län. I Kronobergs län är det ungefär 7 % av arealen som
har tippat. Det är i storleksordningen åtta årsavverkningar.
Vi kan titta på arealfördelningen, storleksfördelningen, på det som har
ramlat. Det här är väldigt preliminära siffror, siffror som vi har tagit
fram via - egentligen - dåliga flygbilder som vi tog under perioden
strax efter stormen. Vi har ungefär 50 000 hektar som är mindre än 0,5
hektar men med objektens medelareal på ungefär 0,4 hektar. Det är alltså
väldigt många små fast ändå hyfsat stora objekt. Det är totalt 180 000
objekt som har ramlat. Det är alltså väldigt många områden, vilket
innebär ett jättestort jobb för alla som är inblandade, inte minst
skogsvårdsstyrelserna, som får ta emot alla avverkningsanmälningar, och
naturligtvis skogsbolagen, entreprenörerna som ska hämta hem det här
virket på så många olika ställen.
Nu ska jag tala om föryngringsmetoder. För de objekt som är större än
0,5 hektar skickade vi i går, eller i dag egentligen, in ett förslag om
återväxtstöd till Näringsdepartementet. Jag har lagt ut 20 kopior på
detta utanför salen. Några av er har säkert tagit den. Vi räknar alltså
på arealerna som är större än 0,5 hektar i det förslaget. Där tror vi
att 10-15 % kan föryngras naturligt jämfört med ungefär 25 % normala år.
Det beror på att de fröträd som man normalt sett använder sig av i
väldigt stor utsträckning har tippat samtidigt som resten av skogen har
tippat. Det är alltså små arealer där det finns fröträd kvar.
Vi tror att det är rimligt att i storleksordningen 10 000-15 000 hektar
av de här 87 000 hektaren föryngras aktivt med mångfaldsinriktade
föryngringsåtgärder, mycket lövträd med andra ord. Av dessa mångfaldsinriktade
arealer måste allting stängslas. Det är för att vi har så stora rådjurs-
och älgpopulationer. Det blir älgmat och rådjursmat av alltihop annars.
Det är ett jättestort problem i södra Sverige i dag. Träden kommer
helt enkelt inte upp. De käkas upp.
Vi tror att merparten av arealen bör föryngras med barr eller barrblandskog
av två skäl. Det ena är produktionsskälet. Det andra är att när vi har
försökt göra bedömningar av detta tror vi inte att vi kommer upp i mycket
mer än 15 000 hektar som markägarna vill föryngra på annat sätt.
Vi ser framför oss väldigt stora föryngringsproblem. Snytbaggepopulationerna
kommer att öka ganska rejält. De har perfekta tillväxtförhållanden,
massor av stubbar. Vi kanske måste plantera en större andel små plantor
för att det är så stora arealer som ska föryngras. Ska vi få fram
tillräckligt mycket plant, vi kommer säkert att återkomma till det, får
vi kanske plantera med mindre plantor. Och hur stor andel kan vi
markbereda? Det hade vi uppe förut. Det är en stor fråga.
Vi har vegetationsproblem. En viss del av arealen kommer vi ju inte åt
i år för att plantera, och kanske inte nästa år heller, för att det
ligger träd kvar. Vi måste gå in och göra efteravverkningar i kanterna
där det står träd kvar. Det kommer att dröja några år innan vi kan gå
in och markbereda och plantera över huvud taget. Innan dess kommer det
att hinna bli väldigt mycket gräs.
Vi hoppas naturligtvis att vi kan föryngra så stora arealer som möjligt,
men som jag sade förut är det förmodligen på rätt små arealer som vi
kan göra detta nu. Vi kommer att behöva jobba väldigt mycket med stöd,
information och rådgivning till skogsägarna.
Urban Eriksson, Svenska Skogsplantor: (Bilder bilaga 4.) Jag är vd för
Svenska Skogsplantor. Svenska Skogsplantor är ett helägt dotterbolag
till Sveaskog. Vi verkar på den svenska plantmarknaden som varje år
omsätter drygt 300 miljoner plantor. Av de plantorna levererar vi ungefär
35 %.
Vi har försökt göra en bedömning av vilket plantbehov som den här stormen
ger upphov till. Det är minsann inte lätt. Det är många variabler som
påverkar plantbehovet. Men på basis av Tomas siffror gör vi ett väldigt
grovt överslag. Det är alltså stor felmarginal. Vi hamnar någonstans på
att det skulle behövas runt 250 miljoner plantor för att återbeskoga de
här arealerna. Leker man med tanken att vi gör det här under en
treårsperiod, vilket är en rätt kort tid, skulle det alltså behövas 85
miljoner plantor per år. Normalt uppskattar vi att det varje år i det
här området sätts 65 miljoner plantor. Så det är en ganska stor volym
extraplantor som måste till.
Det tar alltså två-fem år från det att man sår en planta till dess den
går att leverera. Inom det här området krävs det stora plantor för att
de ska klara vegetation och annan konkurrens. De plantorna tar oftast
minst två-tre år, fyra år ibland, att producera. Det är en viss ställtid.
Huvuddelen av de här extraplantorna kommer alltså att finnas tillgängliga
först från 2007 och framåt. Det är viktigt att komma ihåg.
Vi och andra aktörer har snabbt försökt att ta tag i den här situationen
och öka produktionen på olika sätt, dels genom att öka produktionen i
befintlig kapacitet, dels genom att ta i anspråk kapacitet som inte
används. Vi kommer att legoodla i grannländer. Vi skickar vårt frö, som
är lämpligt för de här områdena, till odlare i andra länder och legoodlar.
Det är de metoder vi kan använda.
Vi har gjort bedömningen att när det gäller gran- och tallfrö har vi en
god tillgång. Det är alltså små behov, som vi ser det, av att importera
granfrö från tredjeland. Det kan finnas, men det är marginellt. Tillgången
på frö från lövträd är mestadels god. En liten reservation där är framför
allt att ekollon är väldigt svåra att lagra. Där har vi faktiskt ingenting
i kistorna.
Den här frågan har varit uppe flera gånger här, men vi måste understryka
att det är nödvändigt med kemisk behandling mot snytbagge för att klara
återplanteringen. Det finns i dag inget praktiskt fungerande mekaniskt
skydd som är lämpligt för den här planttypen och de här områdena, trots
stora insatser för att ta fram ett sådant.
Vi har också hört att det kommer att bli högre föryngringskostnader.
Framkomligheten är sämre. Markbehandlingen försvåras. Därför kommer det
också att bli en stor andel av det vi kallar grönrisplantering. Man
planterar plantor direkt utan markberedning.
Några slutsatser, synpunkter och möjligen någon varningsflagga också.
Som jag var inne på var vi i branschen väldigt snabbt på banan, tycker
vi, och diskuterade gemensamma frågor. Mitt intryck är att samtliga
seriösa aktörer gör sitt yttersta för att möta de ökade behoven. Vi har
också haft en bra dialog med berörda myndigheter, Skogsstyrelsen, KemI
och så vidare.
Min bedömning är också att förutsatt att producenterna får ordentliga
beställningar när det gäller tid för leverans och volym och att vi kan
utsträcka återplanteringsperioden klarar vi svenska plantproducenter
att tillgodose stormområdet med plantor.
Det finns en liten varningsflagga här, kanske inte så liten heller. Vi
har varit inne på det tidigare, att erfarenheten visar att säsongen
efter en storm är aktiviteten när det gäller plantering betydligt lägre.
Skogsägarna är ofta upptagna med att ta vara på sitt virke. I det här
fallet kanske man inte kommer fram. Tillgängligheten är begränsad. Det
kan också vara så att det i övrigt finns brist på resurser för markbehandling
och plantering. Det kan i värsta fall leda till att vi måste kassera en
del av de 65 miljoner plantorna som är avsedda för området i år. Där är
det väl en varningsflagg.
Jag vill hålla med om behovet att vi får klara besked när det gäller
återplanteringsstödet så fort som möjligt så att vi inte riskerar att
skogsägarna inte vet vad som gäller. Då vill de kanske avvakta sina
insatser. Planteringsbidraget bör alltså gälla retroaktivt, och det bör
kommuniceras snarast.
Ordföranden: Även nu har ledamöterna möjlighet att ställa frågor. Man
skulle kunna tro att de har gjort det tillräckligt, men så är inte fallet.
Vi har återigen en lång lista.
Anita Brodén (fp): Fru ordförande! Jag vill ta tillfället i akt och
tacka alla er som har föredragit och kommenterat. Det har varit oerhört
värdefullt.
Det har framkommit att det är viktigt med tydliga och snabba besked med
tanke på regelverk vad gäller återbeskogning. Men ett av problemen som
också har framkommit är ju den mentala bryggan, kan man väl säga, eller
hindret där drabbade skogsbönder känner både brist på ork och framtidstro.
Här får vi ju hjälpas åt så mycket vi kan.
Finns det ytterligare saker som kan göras för att underlätta och för
att möjliggöra att vi kan plantera så mycket som möjligt detta år för
att undvika det vi hörde i föredragningen?
Urban Eriksson: Vi gör allt vi kan för att allokera olika resurser till
området. Vi flyttar markberedningsresurser från andra områden, och vi
försöker tidigt engagera plantörer och utbilda dem. Det är väl det vi
kan göra i år faktiskt.
Christer Segerstéen: Snabba och klara besked och att de gäller retroaktivt,
så att jag vet att jag får del i det här programmet för det jobb jag
gör nästa vecka.
Anne-Li Fiskesjö: Vi tror att vi skulle kunna erbjuda en återbeskogningsplan
fastighetsvis och då väcka ett intresse för återbeskogning. Om vi kan
gå ut från skogsvårdsstyrelsen och erbjuda oss att se över vilka hyggen
eller småområden som behöver återbeskogas och beskriva vad som behöver
göras blir det ett beställningsunderlag för markägaren att börja agera
utifrån.
Sedan kan jag ge en ljusglimt från regionen. Vi har märkt att det är
många som är väldigt mycket mer intresserade av sin skogsfastighet nu
än tidigare och faktiskt känner ett starkt engagemang för att återbeskoga.
Bengt-Anders Johansson (m): Fru ordförande! Vi har ju i miljö- och
jordbruksutskottet från tid till annan blivit uppvaktade om konkurrensen
när det gäller skogen, mellan viltet å ena sidan och virkeskvaliteten
å andra sidan. Det här är naturligtvis olika i olika delar av vårt land.
Min fråga är ganska generell, och jag vet egentligen inte vem jag ska
rikta den till: Vilken beredskap finns det nu för att kunna tillgodose
båda de här intressena för att därigenom förmera värdet av den svenska
skogen både vad gäller viltkött och kvalitetsskog?
Stefan Wirtén: Det var en stor fråga som jag inte kommer att ha möjlighet
att ge ett fullödigt svar på.
Däremot vill jag ta tillfället i akt och berätta att skogsbruket
tillsammans med landets två jägarorganisationer har enats om ett förslag
till ny älgförvaltningsmodell som jag tror skulle vara väldigt välgörande
för såväl jägarkåren som skogsbruket om vi kunde få den införd i Sverige.
Vi har överlämnat förslaget till jordbruksministern och hoppas att denna
fråga med förtur kommer att utredas. Det var nog i höstas vi gjorde
detta, för ett halvår sedan eller något i den stilen, och vi har ännu
inte hört något från ministern. Så jag skulle vilja skicka den frågan
till er i miljö- och jordbruksutskottet också. Ta till er förslaget
från jägarorganisationerna och skogsbruket och driv på så att denna
fråga kommer att utredas. Jag tror att det skulle vara mycket välgörande
för såväl skogsbruket som för jakten och jägarkåren i Sverige.
Tomas Thuresson, Skogsstyrelsen: Jag kan inte besvara frågan, men jag
vill betona att ett av de största problemen vi har med biologisk mångfald
i södra Sverige i dag är att vi har för mycket vilt. Vi har i det förslag
som vi har lämnat till regeringen om återväxtstöd en komponent med där
vi avser att på lämpliga marker enbart stängsla för att få upp betesbegärliga
trädslag, tall, sälg, rönn, ask, ek och så vidare. Vi har sett många
goda exempel där det finns hägn. Det här är både ett pedagogiskt problem
och ett faktiskt problem. Man ser i dag ett grönlandskap sprida ut sig
och man skyller skogsbruket för detta. Men det är inte bara skogsbruket
utan det är faktiskt viltet som är ett väldigt stort problem också. Det
måste vi hantera på något vis så att vi får en bra balans.
Christer Segerstéen: Från Skogsägarnas sida måste vi vara så pass ärliga
att vi säger att prioritet ett är att återbeskoga. Det kommer att finnas
mat även för det vilda. Lite mer långsiktigt kan vi i dialogen med
jägarorganisationerna se till att det finns foder, kraftledningsgator
och så vidare. Men prioritet ett är återbeskogningen.
Per Larsson: Jag skulle vilja understryka det som har sagts från speciellt
Skogsstyrelsen. Jag tror att man måste se det som en stor möjlighet att
skapa mer varierade och naturliga skogar i södra Sverige, som förhoppningsvis
också är mycket mer stormtåliga i framtiden. Då är viltbetestrycket ett
stort problem. Det är viktigt att man från statsmakternas sida nu när
man utformar stöd och inte minst rådgivning med mera ser till att försöka
åstadkomma styrmedel som styr mot mer blandade skogar, ädellövskogar
med mera, och att man liksom bygger in starka incitament för det.
Kortsiktigt behövs det stängsling, tyvärr. Långsiktigt måste man jobba
med de frågorna också.
Sven Gunnar Persson (kd): Flera har påpekat att snytbaggen kommer att
ta för sig av de nya plantorna. Det skulle vara intressant att höra
Kemikalieinspektionen redogöra för vilka regler som nu gäller, vilka
medel som är mest lämpade och risken för att medel som inom EU har
tillåtits men som inte vi vill ha här kommer till användning och sådana
saker.
Hade jag haft möjlighet att ställa en andra fråga skulle det ha varit
intressant att höra .
Ordföranden: Och det hade du inte den här gången.
Lars Lindqvist: Det finns alltså två godkända medel mot snytbagge. Det
ena är Merit Forest WG och det andra är Cyper Plus. Det är inte en så
stor preparatåtgång att det finns behov av en massa nya medel. Det är
väl de som har tagit en större del av marknaden som är kvar.
Jan-Olof Larsson (s): I dag har det framkommit många personliga katastrofer,
regionala katastrofer och även katastrofer på nationell basis. Om man
utifrån ekonomisk synpunkt ser på att 70 miljoner kubikmeter har blåst
ned, hur lång tid tar det på nationell basis för detta att växa upp och
hur påverkar det uttaget nationellt på kort och lång sikt?
Tomas Thuresson: På nationell nivå återhämtar det här sig efter
storleksordningen ett och ett halvt år ungefär. På den nivån är det inget
problem. På Götalandsnivå kan vi säga att 8 % av volymen har "tippat"
men 92 % är kvar. De 92 procenten växer med ungefär 3 % per år. När vi
har avverkat det liggande virket och dessutom de kantzoner som bör
restavverkas har vi ungefär lika mycket virke som vi hade innan, skulle
jag tro. Så på Götalandsnivå kommer det inte att vara något akut
virkesbalansproblem. Däremot kan det lokalt eller regionalt i de värst
drabbade områdena, vid de sågverk som ligger i Kronobergs län där det
har blåst ned som värst, kanske bli problem på några års sikt, men inte
på högre nivå. Det tror jag inte.
Claes Västerteg (c): Fru ordförande! Det har framkommit här med all
önskvärd tydlighet att det krävs ett snabbt besked om formerna för
återväxtstöd. Min fråga är till Näringsdepartementet. När kan vi förvänta
oss ett beslut?
Sedan var Sven Gunnar Persson orolig för prisutvecklingen på skogsplantorna.
Linda Hedlund: Jag kan tyvärr inte svara på den frågan. Den ligger över
huvudet på oss tjänstemän.
Ordföranden: Då hade du tur, Claes, att du hade en andra fråga.
Urban Eriksson: Jag är inte så orolig för prisutvecklingen!
(Ordföranden: Säger vd - det är ju skönt.)
Skämt åsido tror jag inte att prisutvecklingen kommer att avvika från
det som har gällt tidigare. Några procent per år i bästa fall, ur mitt
perspektiv. Det är kanske ett mer sansat svar.
Ordföranden: Det var väl tur att du lade till det på slutet.
Anders G Högmark (m): Fru ordförande! Jag sade tidigare att det är
viktigt för myndigheter att fatta rätt beslut och att fatta det vid rätt
tid. Med all tydlighet har väl det framkommit här. Jag kan instämma i
det som har sagts om värdet av att kunna fatta beslutet och ge besked
om återplanteringsstödet. Det ska inte behöva gå flera veckor och månader
för att det beslutet ska fattas.
Sedan en fråga. Av de 137 000 hektar som visades på en bild tidigare är
ju 50 000 hektar fördelade på hyggen mindre än en halv hektar. Många är
väldigt små bitar. Min fråga till Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen
ute på fältet, gärna i mitt eget drabbade hemlän, är helt enkelt: Hur
ser ni på föryngringsmetoderna på de allra minsta hyggena? Kan man ana
att det i stort sett blir ganska stor andel som kommer att självföryngras?
Kommer det då att innebära att vi på det sättet får en något sämre
förmåga att ta till vara markens produktionsvärden, eftersom inte
återplanteringen sker i så organiserad form?
Tomas Thuresson: Det är klart att vi bedömer att en hyfsat stor andel
av de riktigt små hyggena kommer att självföryngras. Det ger en lägre
produktion, som du var inne på. Samtidigt är det en möjlighet att
utnyttja självföryngring i det här läget när vi har så mycket annat arbete
att göra också.
Tyvärr kommer många av de här små hyggena att bli väldigt dåligt
självföryngrade om man satsar på det som metod överallt. I de återväxttaxeringar
vi gör i dag blir 30 % där man så att säga inte gör någonting godkända
och 70 % blir underkända. Det är tyvärr en ganska stor andel som kommer
att misslyckas.
Christer Segerstéen: Vi ska komma ihåg, som jag har sagt tidigare, att
det finns en drivkraft hos skogsägaren att återskapa. Tittar vi efter
stormen 1969 kan vi se att mycket även av de små ytorna återskapades
och planterades igen.
Som organisation är vi nu mitt uppe i att se till att hjälpa till och
få ut virket. Vid nästa fas, återbeskogningen, har även vi ett ansvar.
Däri ligger att informera och ge råd. Jag tror säkert att många av de
här små områdena också kommer att planteras.
Anne-Li Fiskesjö: Om vi kan ta vara på det som kommer på de här småägorna
och sköta det rätt i fortsättningen kanske vi kan få en ännu bättre
stormanpassad skog än vi hade tidigare. Men då ska man inte bara prioritera
produktion, som Anders Högmark var inne på, utan då ska man också
prioritera stormberedskapen.
Marie Wahlgren (fp): Ni har tagit upp ett par gånger att föryngringen
kommer att bli dyrare på grund av att vi har en besvärligare skog att
föryngra helt enkelt. Jag skulle gärna vilja ha en uppskattning av hur
mycket dyrare. Hur mycket högre föryngringskostnader har vi att se fram
emot?
Christer Segerstéen: I kronor är det svårt att säga. Men det som blir
jobbigare är att markberedningen måste göras kraftigare eftersom det
ligger mer rester kvar på hygget. I Kronoberg, framför allt, är det ett
platt landskap, och som vi hörde länsgemensamt tidigare kommer det att
krävas skyddsdikning i betydligt större omfattning än tidigare. Vi har
alltså ett par komponenter som man kanske inte tidigare har behövt
använda på samma sätt.
Björn Andrén, Skogsindustrierna: Jag vill fylla på med att vi har pratat
rätt mycket om att underlätta med regelverk för att få hit
avverkningsentreprenad
och lastbilar. Det finns anledning att inför ett stort åtagande vad
gäller föryngringen också fundera på vad som behöver förändras och
nytänkas i regelverk så att man underlättar för skogsvårdsentreprenad,
som ofta är ganska småskalig entreprenad men som jag tror kommer att
kunna bidra till att det både blir gjort och blir gjort till en hygglig
kostnad.
Ordföranden: Tack för det. Då har vi klarat av den här rundan med frågor.
Nu kommer jag till den mycket vågade frågan. Är det någon av er som
har rest hit i dag som har suttit och klämt och känt på någonting som
ni tycker borde ha blivit sagt innan vi avslutar, så får ni chansen. Är
det någon som har någonting på hjärtat som ni absolut vill förmedla? Är
det någon ledamot som sitter på en liten fråga?
Bengt-Anders Johansson (m): Jag har en kort fråga som inte har belysts
över huvud taget. Jag vänder mig kanske främst till Mats Sandgren eller
Christer Segerstéen. Kan ni göra en bedömning av hur den enskilde
skogsägaren till syvende och sist blir drabbad av detta i kronor och ören
per kubikmeter eller någonting liknande? Jag påstår ju att det är den
enskilde som får ta smällen i slutändan.
Christer Segerstéen: Det är tiotusenkronorsfrågan. Det är ju så många
omständigheter. Är du försäkrad eller icke försäkrad? Vem har du som
köpare av virke? Är du med i en skogsägarförening? Hur är ditt förhållandet
till sågverk, till skogsindustrin, ditt engagemang? Det är väldigt svårt.
En sak kan vi vara överens om - det kommer att kosta för den enskilde
skogsägaren. Det är fullt klart. Och det kanske ligger på 25-30 % om
man har försäkring och bra kontakter. Den skogsägare som är oförsäkrad
och inte har några virkeskontakter kommer att vara väldigt illa ute.
Skogsstyrelsen har ju pekat på att det av den totala mängden kanske rör
sig om storleksordningen 6 miljoner kubikmeter virke. Man kanske kommer
att vara inom den ramen. Vi har ju samtidigt en skogsvårdslag med krav
på återbeskogning. Du måste alltså röja upp och återplantera. Då talar
vi om en bra bit över 50-60 % kanske 70 %.
Ordföranden: Tack för det. Då har jag tre saker som jag skulle vilja ta
upp innan vi slutar.
Den första är naturligtvis att tacka alla er som har tagit er tid och
gjort det möjligt att komma hit i dag. Det är oerhört värdefullt för
oss att få ställa de frågor som vi har gjort i dag. Sedan vill jag tacka
alla som har varit med och följt oss både på läktare och hemma i
tv-sofforna.
Den andra är att tala om för er som vill följa den här diskussionen
efteråt att vi har haft våra stenografer här under dagen. Det kommer
att finnas protokoll att hämta, om man vill se vad var och en har sagt.
Även för er där hemma är det bara att gå in på riksdagens hemsida, www.
riksdagen.se.
Till sist vänder jag mig framför allt till utskottet. Nu har ni varit
duktiga i tre timmar, men kl. 12, om några minuter, är det samling i
utskottsrummet för jordbruksinformation inför EU-mötet om en vecka. Det
gäller att gaska upp sig.
Ett stort tack till er allihop och till er där hemma!
Bilaga 4
Bilder från den offentliga utfrågningen
Håkan Wirtén, Skogsstyrelsen
Stefan Wirtén, Skogsindustrierna
Christer Segersteen, LRF Skogsägarna
Bo Långström, Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU
Tomas Thuresson, Skogsstyrelsen
Urban Eriksson, Svenska Skogsplantor AB