Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2004/05:MJU7
Jakt och viltvård
Sammanfattning
I betänkandet behandlas sammanlagt 101 motionsyrkanden från allmänna
motionstiden 2003 och 2004 om jakt och viltvård. I motionerna tas upp
frågor om bl.a. skyddsjakt på initiativ av enskild med och utan tillstånd,
beslutsnivån, ersättning för rovdjursangrepp, illegal jakt, fångstredskap
samt eftersök av vilt. Vidare behandlas frågor om bl.a. jakt på säl,
björn och lo samt åtgärder mot vildsvinsstammen. Även frågor om
djurskyddsaspekter på jakt, älgjakt, viltvårdsområden samt småviltsjakt
ovanför odlingsgränsen behandlas. Ett flertal motioner tar upp frågor
där riksdagen i huvudsak har delegerat beslutanderätten till regeringen.
Utskottet avstyrker 21 motionsyrkanden (s, m, fp, kd, v, c) om skyddsjakt
på initiativ av enskild med och utan tillstånd samt om beslutsnivån vid
sådan jakt. Utskottet avstår från att behandla motionerna mer utförligt
i sak. Utskottet hänvisar därvid till de riktlinjer för förändring av
utskottens arbetsformer som riksdagen, på förslag av Riksdagskommittén,
ställt sig bakom, till fördjupad utskottsbehandling tidigare under
mandatperioden och till utskottets långtidsplanering.
Utskottet avstyrker även övriga motionsyrkanden med hänvisning till bl.
a. riksdagens beslut år 2001 om en samlad rovdjurspolitik, till tidigare
ställningstaganden på de olika områdena och till det arbete som pågår
framför allt i Regeringskansliet med dessa frågor.
I betänkandet finns 31 reservationer och två särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Frågor om skyddsjakt som har behandlats tidigare under
mandatperioden
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ306 yrkande 1, 2004/05:MJ204
yrkande 1, 2004/05:MJ289 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ305 yrkandena 2
och 4, 2004/05:MJ311 yrkande 2, 2004/05:MJ320, 2004/05:MJ336, 2004/05:MJ352
yrkandena 1 och 3, 2004/05:MJ397 yrkandena 5 och 6, 2004/05:MJ410 yrkande
1, 2004/05:MJ424, 2004/05:MJ482, 2004/05:MJ503 yrkandena 4-7 och
2004/05:N414 yrkande 10.
2. Livskvaliteten i vargtäta områden
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ306 yrkande 4 och 2004/05:MJ397
yrkande 4.
3. Vissa jaktbrott
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ289 yrkandena 3 och 4.
Reservation 1 (v, mp)
4. Jakt på säl
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ433 yrkande 1 och 2004/05:MJ462.
Reservation 2 (m, kd, c)
5. Varmintkulor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ294 yrkande 2 och 2004/05:MJ344
yrkande 2.
Reservation 3 (m)
6. Jakt på björn
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ447 yrkande 8.
Reservation 4 (kd)
7. Ersättning för rovdjursangrepp m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ290 yrkande 2, 2003/04:MJ306
yrkande 3, 2003/04:MJ355 yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ391 yrkande 3,
2003/04:MJ399 yrkandena 42 och 43, 2003/04:MJ412 yrkande 11, 2004/05:MJ305
yrkande 3, 2004/05:MJ364 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ369 yrkande 31,
2004/05:MJ397 yrkande 3 och 2004/05:MJ410 yrkandena 2 och 3.
Reservation 5 (m)
Reservation 6 (fp)
Reservation 7 (kd)
Reservation 8 (c)
8. Rovdjursskador vid fäbodbruk m.m.
Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo202 yrkande 2.
9. Vildsvin
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ213, 2003/04:MJ283, 2003/04:MJ321,
2003/04:MJ356, 2004/05:MJ390 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ475 yrkandena
1 och 2 samt 2004/05:MJ484.
Reservation 9 (kd)
10. Dubbelregistrering vid älgjakt
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ404 yrkande 14, 2003/04:MJ447
yrkande 1, 2004/05:MJ215 och 2004/05:MJ266.
Reservation 10 (m, c)
Reservation 11 (kd)
11. Förvaltning av älgstammen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ390 och 2004/05:MJ503 yrkande 2.
12. Småviltsjakt ovanför odlingsgränsen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ275, 2003/04:MJ447 yrkande 3,
2004/05:MJ264 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:MJ303.
Reservation 12 (fp)
Reservation 13 (kd)
13. Viltvårdsområden
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ447 yrkande 12, 2004/05:MJ452
och 2004/05:MJ518.
Reservation 14 (m)
14. Viltvårdsavgift
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ476.
15. Viltvårdsavgift för ungdomar
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ250.
Reservation 15 (m)
16. Minskade klövviltsstammar
om åtgärder för minskade klövviltsstammar. Därmed avslår riksdagen
motion 2004/05:MJ434 yrkande 14.
Reservation 16 (mp)
17. Rörelsehindrades möjligheter att delta i jakt
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ221.
Reservation 17 (m, kd, c)
18. Kvinnors medverkan när det gäller rovdjursfrågor
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ289 yrkande 6.
Reservation 18 (v, mp)
19. Det nationella rovdjursrådet och de regionala rovdjursgrupperna
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ369 yrkande 30.
20. Krav på kontinuerliga skjutprov
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ350 yrkande 10.
Reservation 19 (v, mp)
21. Jaktgäst vid lodjursjakt
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ447 yrkande 7.
Reservation 20 (kd)
22. Fångstredskap
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ304 och 2003/04:MJ424 yrkandena
2-4.
Reservation 21 (mp)
23. Eftersök av vilt
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ332, 2003/04:MJ447 yrkande 9,
2004/05:MJ352 yrkande 2, 2004/05:MJ422 och 2004/05:MJ523.
Reservation 22 (m)
Reservation 23 (kd)
Reservation 24 (c)
24. Jaktetiska principer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ447 yrkandena 10 och 11 samt
2004/05:MJ350 yrkande 12.
Reservation 25 (kd, mp)
Reservation 26 (v)
25. Djurskyddsaspekter på jakt
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ273 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ302,
2003/04:MJ424 yrkande 1 och 2004/05:MJ310.
Reservation 27 (mp)
26. Utsättning av uppfött vilt
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ447 yrkande 4.
Reservation 28 (kd)
27. Vissa fångstmetoder
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ314 yrkandena 2 och 3.
28. Åtgärder mot vildgässens skadegörelser
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ212 och 2003/04:MJ286.
Reservation 29 (c)
29. Jakt på morkulla
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ420.
Reservation 30 (mp)
30. Jakt på svärta
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ421.
Reservation 31 (v, mp)
Stockholm den 15 februari 2005
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Catharina Elmsäter-Svärd
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd
(m), Åsa Domeij (mp), Sinikka Bohlin (s), Rune Berglund (s), Rolf Lindén
(s), Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s),
Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders
Johansson (m), Christin Hagberg (s), Ann-Kristine Johansson (s), Björn
von der Esch (kd), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Marie Wahlgren (fp).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Utskottet behandlar i detta betänkande 101 motionsyrkanden från allmänna
motionstiden 2003 och 2004. Flertalet av de frågor som avser bl.a.
småviltsjakt ovanför odlingsgränsen, älgjakt, viltvårdsområden, eftersök
av vilt och djurskyddsaspekter på jakt behandlades av utskottet senast
våren 2003 i betänkande 2002/03:MJU9 Jakt och viltvård, och våren 2004
behandlades motioner om jakt på rovdjur i betänkande 2003/04:MJU18
Skyddsjakt på rovdjur m.m. Ett flertal nu aktuella motioner tar upp frågor
där riksdagen i huvudsak har delegerat beslutanderätten till regeringen.
Vissa frågor om skyddsjakt som behandlats av utskottet tidigare under
mandatperioden behandlas i detta betänkande i förenklad form. Det kan
nämnas att utskottet vid sin fördjupade behandling våren 2004 av motioner
om skyddsjakt på rovdjur m.m. föreslog att regeringen skulle se över
regelverket angående skyddsjakt på initiativ av enskild utan tillstånd.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (bet. 2003/04:MJU18,
rskr. 2003/04:191). Frågan bereds i Regeringskansliet.
Övriga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till bl.a. riksdagens
beslut år 2001 om en samlad rovdjurspolitik (bet. 2000/01:MJU9, rskr.
2000/01:174), till tidigare ställningstaganden på de olika områdena och
till det arbete som pågår framför allt i Regeringskansliet med dessa
frågor.
Utskottets överväganden
Frågor om skyddsjakt som har behandlats tidigare under mandatperioden
Utskottets
förslag i korthet
Utskottet avstyrker 21 motionsyrkanden (s, m, fp, kd, v, c) om skyddsjakt
på initiativ av enskild med och utan tillstånd samt om beslutsnivån vid
sådan jakt. Utskottet avstår från att behandla motionerna mer utförligt
i sak. Utskottet hänvisar till de riktlinjer för förändring av utskottens
arbetsformer som riksdagen, på förslag av Riksdagskommittén, har ställt
sig bakom, till fördjupad utskottsbehandling tidigare under mandatperioden
och till utskottets långtidsplanering.
Utskottets ställningstagande
I betänkandet tar utskottet upp ett antal motioner rörande skyddsjakt
från allmänna motionstiden 2003 och 2004. Utskottet har beslutat att
dessa motioner skall behandlas på ett förenklat sätt. Bakgrunden till
utskottets beslut är följande. På grundval av Riksdagskommitténs förslag
(2000/01:RS1) har riksdagen godkänt vissa riktlinjer för förändringar
av utskottens arbetsformer. Enligt dessa har utskotten rekommenderats
att planera arbetet för hela valperioden med fördjupning på olika områden
under olika år. Detta innebär på sikt bl.a. en viss förskjutning av
utskottsarbetet från beslutsfattande med anledning av propositioner och
motioner till att företa utredningar och analyser på eget initiativ.
Vidare skall utskotten vid behov kunna förenkla motionsbehandlingen i
de fall motionsförslagen avser frågor där beslutanderätten enligt
utskottets uppfattning bör ligga kvar hos regeringen, en förvaltningsmyndighet
eller hos kommunerna. Detta innebär att motionerna skall kunna avstyrkas
utan någon mer ingående beredning i sak. I fråga om motionsförslag som
upprepas bör vid förenklad behandling utskottet hänvisa till tidigare
ställningstaganden.
Utskottet beslutade den 4 februari 2003 att anta en långtidsplan för
utskottets arbete under resterande del av mandatperioden. Planen innebär
i princip att varje ämnesområde inom utskottets beredningsområde behandlas
minst två gånger under en valperiod. Minst en behandling under det andra,
tredje eller fjärde riksmötet bör vara mer ingående och vid behov
innehålla inslag av uppföljning, utvärdering och EU-bevakning.
Nu aktuella motioner från allmänna motionstiden 2003 och 2004 utgör i
huvudsak upprepningar av tidigare väckta motioner. Motionerna avser
skyddsjakt på initiativ av enskild som föregåtts av myndighets beslut
och sådan jakt utan föregående myndighetsbeslut samt annan beslutanderätt
i skyddsjaktsfrågor. Samtliga dessa frågor behandlades utförligt i
samband med utskottets fördjupade behandling våren 2004 i betänkande
2003/04:MJU18 om skyddsjakt på rovdjur m.m.
Med hänvisning till det ovan anförda avstår utskottet från att nu mer
utförligt i sak behandla motionerna 2003/04:MJ306 (fp) yrkande 1,
2004/05:MJ204 (m) yrkande 1, 2004/05:MJ289 (v) yrkandena 1 och 2,
2004/05:MJ305 (kd) yrkandena 2 och 4, 2004/05:MJ311 (fp) yrkande 2,
2004/05:MJ320 (s), 2004/05:MJ336 (m), 2004/05:MJ352 (c) yrkandena 1 och 3,
2004/05:MJ397 (fp) yrkandena 5 och 6, 2004/05:MJ410 (c) yrkande 1, 2004/05:MJ424
(c), 2004/05:MJ482 (c), 2004/05:MJ503 (kd) yrkandena 4-7 och 2004/05:N414
(fp) yrkande 10. Motionsyrkandena avstyrks.
Livskvaliteten i vargtäta områden
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till tidigare uttalanden och till pågående arbete på
området avstyrker utskottet två motioner (fp) om lokala analyser av
livskvaliteten i vargtäta områden.
Motionerna
I motion 2003/04:MJ306 (fp) begärs lokala analyser av livskvaliteten i
vargtäta områden (yrkande 4). Yrkandet upprepas i motion 2004/05:MJ397 (fp)
yrkande 4.
Utskottets ställningstagande
När det gäller samspelet mellan människa och rovdjur hänvisade utskottet
våren 2004 bl.a. till Naturvårdsverkets reviderade åtgärdsprogram för
varg och lo vari bl.a. framhålls betydelsen av ökade informationsinsatser
för att genomföra riksdagens beslut om en sammanhållen rovdjurspolitik
(bet. 2003/04:MJU18, rskr. 2003/04:191). Utskottet anförde vidare att
insatser behövs framför allt för att befolkningen i blivande och
existerande rovdjurstrakter skall få kunskap om hur man samexisterar med
rovdjur i sin hembygd. Det räcker inte med enkel faktainformation utan
det krävs dialog och delaktighet i förvaltningen av de stora rovdjuren.
Ökad information om förebyggande åtgärder kan underlätta samexistens
med rovdjur och hindra att nya konflikter och skador uppstår. Många
aktörer - myndigheter, organisationer, djurparker, företag och enskilda
- informerar i dag om rovdjur. Mångfalden gynnar möjligheten att nå ut
till dem som behöver nås. De starka känslor som ofta väcks när man
diskuterar rovdjur talar för att skilja myndighetsutövning och ett bredare
informations- och kommunikationsarbete. Det talar också för ett ökat
informationsarbete regionalt. Utskottet hänvisade även till utredningen
Förstärkta insatser för rovdjursinformation där Naturvårdsverket framför
en rad förslag till ökade insatser.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket under år 2004 har haft
2,2 miljoner kronor för rovdjursinformation. Verket har även inlett arbete
med en kommunikationsplan för rovdjursfrågorna och engagerat länsstyrelserna
i det arbetet. Dessutom har verket stött Fjällmistras studier om attityder
till rovdjur som skall redovisas under år 2005. Naturvårdsverkets bidrag
gör att studien kan utökas från att avse fjällänen till att redovisa en
bild av attityderna i hela landet. Utskottet vill även hänvisa till vad
som sägs senare i detta betänkande om det nationella rovdjursrådet, de
regionala rovdjursgrupperna och ytterligare medel till Svenska
rovdjursföreningen. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att
motionerna 2003/04:MJ306 (fp) yrkande 4 och 2004/05:MJ397 (fp) yrkande 4
avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Vissa jaktbrott
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (v) om åtgärder mot grova
jaktbrott med hänvisning till tidigare uttalanden och till pågående arbete
på området. Jämför reservation 1 (v, mp).
Motionen
Enligt motion 2004/05:MJ289 (v) bör regeringen verka för att den som
gjort sig skyldig till grovt jaktbrott fråntas vapen och jaktlicens
(yrkande 3). Regeringen bör också se över hur straffsatser och straffskala
tillämpas vid grova jaktbrott, t.ex. illegal jakt på rovdjur, i syfte
att undersöka om rättstillämpningen är adekvat och speglar samhällets
syn på att illegal jakt på rovdjur inte skall tolereras (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Frågor om illegal jakt behandlades av utskottet senast våren 2004 (bet.
2003/04:MJU18, rskr. 2003/04:191). Utskottet hänvisade då till
Naturvårdsverkets reviderade åtgärdsplaner för varg och lo där det framhålls
att samhället gemensamt måste arbeta med att förebygga jaktbrott och se
till att eventuella gärningsmän åtalas och döms. Den illegala jakten är
det största hotet mot dagens rovdjursstammar, och krafttag måste tas på
alla nivåer för att bekämpa den. Det måste ske såväl inom myndigheter
och organisationer som av enskilda. Länsstyrelsen skall intensifiera
arbetet med att förebygga jaktbrott, och enligt Naturvårdsverket bör en
riktad kampanj övervägas.
Enligt Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdraget att i samråd
med länsstyrelserna överväga hur arbetet med att förebygga jaktbrott
kan kopplas till inventeringsverksamheten bör regeringen överväga en
översyn av organisationen av jakttillsynen i landet. Erfarenheterna av
hur jakttillsynen organiseras i våra nordiska grannländer, t.ex. Norge,
kan enligt verket ligga till grund för en sådan utredning. För att
förbättra möjligheterna att förebygga grova jaktbrott anser verket att
regeringen vidare bör överväga en förstärkning av polisens och tullens
resurser. Enligt redovisningen avser Naturvårdsverket att för egen del
vidta åtgärder på bl.a. följande områden:
Tydliggöra verkets föreskrifter när det gäller att förhindra faunakriminalitet
och i de fall det redan inträffat arbeta för att gärningsmännen lagförs.
Att inom ramen för förstärkta informationssatsningar om rovdjurspolitiken,
som planeras under år 2004, särskilt ta upp frågan om grova jaktbrott.
Om möjligt bör insatserna planeras och genomföras i samarbete med polis-
och åklagarväsendet.
Vidare kan en granskning övervägas av hur tillstånd att medföra vapen
på skoter tillämpas. Länsstyrelserna kan ge tillstånd att medföra vapen
på skoter om det behövs för renskötseln, för att exempelvis avliva
skadade renar, eller om det annars finns särskilda skäl. Det kan gälla
transport av vapen till jaktstugor eller jaktområden i samband med
småviltsjakt, älgjakt eller skyddsjakt efter rovdjur.
För att förhindra missbruk och möjliggöra effektivare tillsyn överväger
Naturvårdsverket att föreslå att jakt inte får utföras samma dag som
vapnet transporterats med skoter.
Vidare övervägs att i högre grad än hittills begränsa jakttiden (kort
jakttid), jaktområdet (väl definierat) och antalet jaktutövare (särskilda
jägare) vid beslut om skyddsjakt för att minska riskerna att tillstånd
till legal jakt missbrukas.
I redovisningen lämnas även förslag som rör arbetet inom länsstyrelserna,
polis- och åklagarmyndigheterna samt forskningsprojekten.
Till detta kan läggas att illegal jakt är en återkommande fråga för
Naturvårdsverkets råd för rovdjursfrågor. Enligt vad utskottet inhämtat
var den också huvudtemat under Rovdjur 2004, det årliga mötet mellan
rådet och de regionala rovdjursgrupperna. Även Vargsymposiet, som stöds
av verket, hade illegal jakt som en viktig fråga.
Mot bakgrund av det anförda och i avvaktan på den fortsatta beredningen
av Naturvårdsverkets förslag är utskottet inte berett att föreslå någon
särskild riksdagens åtgärd med anledning av motion 2004/05:MJ289 (v)
yrkandena 3 och 4.
Jakt på säl
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till tidigare ställningstaganden och till vidtagna och
pågående åtgärder på området avstyrker utskottet fyra motionsyrkanden
(m, c) om utvidgad jakt på säl och användande av s.k. varmintkulor.
Jämför reservationerna 2 (m, kd, c) och 3 (m).
Motionerna
Enligt motion 2004/05:MJ433 (c) bör länsstyrelserna omedelbart ges i
uppdrag att se över begränsningarna för var säljakt får bedrivas och i
förekommande fall ta bort de begränsningar som hindrar att den årliga
kvoten kan uppfyllas (yrkande 1). Även enligt motion 2004/05:MJ462 (c)
behöver metoderna ses över, och länsstyrelsen bör åläggas att tillhandahålla
användarvänligt kartmaterial över var jakten kan bedrivas. Yrkesfiskare
med tillstånd att jaga bör få möjligheter att jaga från båt i direkt
anslutning till fiskeredskapen. Därefter bör jakten utvärderas. Slutligen
bör länsstyrelsen verka för att fällfångst av säl blir tillåten.
Frågan om s.k. varmintkulor vid skyddsjakt på säl tas upp i motion
2003/04:MJ294 (m). Motionären hävdar att rikoschettrisken kan elimineras
om varmintkulor fick användas i alla klass 1-vapen (yrkande 2). Yrkandet
upprepas i motion 2004/05:MJ344 (m) yrkande 2.
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis vill utskottet hänvisa till riksdagens tillkännagivande
våren 2000 att regeringen i samråd med berörda myndigheter borde vidta
åtgärder som gör det möjligt att bedriva någon form av jakt för att
komma till rätta med de ekonomiska förluster och andra olägenheter som
fiskenäringen drabbas av till följd av den ökande sälstammen (bet.
1999/2000:MJU17, rskr. 1999/2000:155 och 1999/2000:156). Även vintern
2003 behandlade utskottet ett flertal motioner om utökad skyddsjakt
efter bl.a. säl (bet. 2002/03:MJU9). Utskottet redogjorde då för det
arbete som pågick på området, bl.a. Naturvårdsverkets förvaltningsplan
för gråsälsbeståndet i Östersjön, och erinrade om att syftet med
förvaltningsplanen är att ange efter vilka riktlinjer den svenska delen av
gråsälsbeståndet i Östersjön bör förvaltas under de närmaste fem åren.
Det framgår av planen att de förvaltningsinsatser som anges huvudsakligen
styrs av målet att skapa förutsättningar för en fortsatt positiv utveckling
av ett livskraftigt gråsälsbestånd samt för en uthållig samexistens
mellan gråsälarna och det kustnära yrkesfisket. Med det anförda och i
avvaktan på det arbete som pågår på området avstyrkte utskottet då
aktuella motionsyrkanden. Härtill kan läggas att utskottet har inhämtat
att viss skyddsjakt efter gråsäl har tillåtits i åtta Östersjölän.
Naturvårdsverket medgav år 2003 jakt på 170 gråsälar från Östergötlands
län och norrut. Motivet till utökning av området där jakt tillåts med
Östergötland och Södermanland var en ökning av populationerna i dessa
län. Jakttiden var den 16 april till den 31 december. 79 sälar har
rapporterats fällda, varav 74 har bärgats. Den tidiga jaktstarten
möjliggjorde jakt på is i Norrbotten, och här fälldes också hela kvoten på
36 sälar. Det huvudsakliga skälet till att jaktkvoterna inte fylls i
övriga län är enligt Naturvårdsverket svårigheterna att skjuta säl.
Jakten får endast ske från land eller från fast förankrad anordning.
Enligt vad utskottet inhämtat har Naturvårdsverket för närvarande inte
för avsikt att förändra sina föreskrifter rörande jaktmedel, men följer
noga utvecklingen på ammunitionssidan, där en viss osäkerhet om effekterna
av s.k. varmintkulor ännu kvarstår. Utskottet har vidare inhämtat att
arbete pågår med Helcoms rekommendation rörande säljakt i syfte att få
internationell acceptans för en jakt som ryms inom nuvarande populationsstorlek.
Även frågan om tillstånd att använda fällor för säljakt kan komma att
behandlas i detta sammanhang. Någon överenskommelse om en ny rekommendation
har ännu inte kunnat ingås.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket senare har medgivit enskilda
tillstånd till skyddsjakt på gråsäl även i Kalmar län. I Hallands län
och i Västra Götalands län har ett fåtal enskilda tillstånd till skyddsjakt
på knubbsäl medgivits. Under år 2005 inleds ett arbete för att försöka
samordna sälförvaltningen i Östersjön.
Med det anförda föreslår utskottet att motionerna 2003/04:MJ294 (m)
yrkande 2, 2004/05:MJ344 (m) yrkande 2, 2004/05:MJ433 (c) yrkande 1 och
2004/05:MJ462 (c) lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.
Jakt på björn
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till tidigare riksdagsbeslut om en sammanhållen
rovdjurspolitik avstyrker utskottet ett motionsyrkande (kd) om att länsstyrelsen
skall kunna fatta beslut om jakt på björn. Jämför reservation 4
(kd).
Motionen
Enligt motion 2003/04:MJ447 (kd) bör länsstyrelsen få befogenhet att
inom länet, och genom lokalt förankrade förvaltningsplaner, fördela
beviljad kvot av björn till länets jaktvårdskretsar. Motionärerna anser
att de fördelar som finns med regionalt beslutsfattande har särskilt
stor betydelse i de fall där det krävs en snabb beslutsprocess (yrkande
8).
Utskottets ställningstagande
Vid sin behandling våren 2004 av motioner om skyddsjakt på rovdjur m.m.
(bet. 2003/04:MJU18) erinrade utskottet om att det i riksdagens beslut
om en sammanhållen rovdjurspolitik, förutom etappmål för varg, också
ingick fastläggande av miniminivåer för björn och lodjur och etappmål
för järv (bet. 2000/01:MJU9, rskr. 2000/01:174). Dessa nivåer och mål
har som syfte att de stora rovdjuren långsiktigt bevaras i Sverige. De
uppsatta nivåerna och målen har starkt bidragit till att skapa klarhet
kring förvaltningen av de stora rovdjuren vilken tidigare inte har
funnits. För den närmare förvaltningen av rovdjursstammarna finns
förutsättningar angivna i jaktlagstiftningen, I propositionen om en
sammanhållen rovdjurspolitik angavs att det finns fördelar med regionalt
beslutsfattande, varför jaktförordningen har ändrats så att Naturvårdsverket
får delegera till länsstyrelserna frågor om skyddsjakt på enskilda djur
av björn och lo som orsakar allvarliga skador eller olägenheter. Genom
riksdagsbeslutet utökades möjligheterna för arternas överlevnad i Sverige
samtidigt som bättre möjligheter gavs att hantera situationer med rovdjur
som vållar skada eller olägenhet. Med det anförda föreslår utskottet
att motion 2003/04:MJ447 (kd) yrkande 8 avstyrks i den mån den inte kan
anses tillgodosedd.
Ersättning för rovdjursangrepp m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare ställningstaganden,
till ökad inventeringsverksamhet och till utökade anslag för viltskador
motioner om ersättning för rovdjursangrepp på människa och på tamdjur
samt ersättning för åtgärder för att minska skador (m, fp, kd, c). Ett
motionsyrkande (c) om ersättningar för bl.a. rovdjursstängsel i syfte
att underlätta för fäbodbruket avstyrks med hänvisning till tidigare
uttalanden och pågående åtgärder på området. Jämför reservationerna 5
(m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Motionerna
Ett flertal motionsyrkanden behandlar frågan om utvidgad rätt till
ersättning för skador på grund av angrepp av rovdjur. Enligt motion
2003/04:MJ290 (m, fp, kd, c) skall skada på människa eller kostnader för
enskild med anledning av vargförekomst ersättas fullt ut av staten
(yrkande 2). I motion 2003/04:MJ306 (fp) begärs att staten fullt ut och
snabbt ersätter drabbade tamdjursägare eller andra drabbade för vargens
skadegörelser (yrkande 3). Staten bör enligt motion 2003/04:MJ355 (c)
svara för full täckning av extrakostnader som drabbar djurägare på grund
av rovdjurens närvaro (yrkande 3). Enligt motionerna 2003/04:MJ391 (kd)
yrkande 3 och 2004/05:MJ305 (kd) yrkande 3 bör full ekonomisk ersättning
utgå vid rovdjursangrepp. Även i motion 2003/04:MJ399 (kd) yrkas att
tamdjursägare och renägare skall erhålla full ekonomiskt kompensation
till följd av rovdjursangrepp (yrkande 42), och kompensation skall utgå
också för rovdjursangrepp på tamdjur som inte är kopplade till
näringsverksamhet (yrkande 43). Enligt motion 2003/04:MJ412 (c) måste djurägare
ges ekonomisk trygghet för eventuella effekter som rovdjuren åsamkar
(yrkande 11). I motion 2004/05:MJ364 (c) framhålls att principen om att
den som åsamkar annan skada skall ersätta skadan måste fastslås (yrkande 1),
och att staten skall ersätta de markägare som lidit ekonomisk skada på
grund av en växande rovdjursstam (yrkande 2). Ytterligare insatser för
att förebygga rovdjursangrepp och bidrag när skador uppstått efterlyses
i motion 2004/05:MJ369 (fp). Informationen om förebyggande åtgärder bör
förbättras och åtgärder inledas så snart tecken finns på kommande
expansion i nya områden. Naturvårdsverket skall ha det övergripande
ansvaret när det gäller beslut i skyddsjaktsfrågor, och staten skall ge
bidrag och ersättning för skador förorsakade av vilt (yrkande 31). Enligt
motion 2004/05:MJ397 (fp) skall staten fullt ut ersätta drabbade
tamdjursägare eller andra för vargens skadegörelser. Några schablonersättningar
skall inte förekomma (yrkande 3). Eftersom det enligt motionärerna i
motion 2004/05:MJ410 (c) inte är rimligt att den enskilde djurägaren
skall behöva teckna särskilda försäkringar, skall full ekonomisk ersättning
utgå både för djur som ingår i näringsverksamhet och för husdjur
(yrkande 2).
I motion 2003/04:MJ355 (c) begärs att ersättningsreglerna utvidgas till
att även omfatta kostnader för instängsling av hästar i områden med
varg (yrkande 4). De djurägare som, för att skydda sina tamdjur mot
rovdjur, måste sätta upp särskilda viltstängsel skall enligt motion
2004/05:MJ410 (c) hållas skadeslösa för den merkostnad som detta förorsakar
(yrkande 3).
I syfte att underlätta fäbodbruket efterlyses i motion 2003/04:Bo202
(c) ett förenklat och mer ändamålsenligt regelsystem och förbättrade
ersättningar för t.ex. rovdjursstängsel (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis vill utskottet erinra om den grundläggande principen att
skador av vilt i första hand skall förebyggas och att detta huvudsakligen
skall ske genom jakt (jfr bet. 2001/02:MJU18 s. 17). I fråga om ersättning
för personskador orsakade av varg och andra rovdjur vill utskottet även
erinra om att det enligt 12 § viltskadeförordningen numera är möjligt
att erhålla ersättning för personskada av björn om det är uppenbart
oskäligt att den skadelidande själv skall svara för de kostnader som
skadan föranleder. Bakgrunden till bestämmelsen är ett tillkännagivande
till regeringen vid riksdagsbehandlingen av regeringens proposition
2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik (bet. 2000/01:MJU9 s. 39, rskr.
2000/01:174). Utskottet anförde då att även om skador på människor
till följd av rovdjursangrepp är ovanliga kan det inte uteslutas att
ett rovdjur, främst björn, under olyckliga omständigheter angriper och
skadar eller dödar en människa. För att minska risken för sådana olyckor
bör informationsinsatserna om lämpligt beteende vid möte med björn utökas.
Dessutom bör etablering av rovdjur i områden där risken för sådana
olyckor är som störst förhindras eller i varje fall bör antalet individer
i dessa områden minskas. Det ligger även ett ansvar på Naturvårdsverket,
berörda länsstyrelser och det eller de rovdjurscentrum som kommer att
inrättas att ge allmänheten information om hur man skall uppträda vid
ett möte med björn och andra rovdjur, som alla måste behandlas med
största respekt. Trots ett i dag väl utbyggt allmänt försäkringsskydd
och goda möjligheter till kompletterande privat försäkringsskydd kan
det inte bortses från att skador av rovdjur på människan kan leda till
svåra ekonomiska påfrestningar för den som drabbas. Sådana konsekvenser
av rovdjursförekomsten kan dessutom enligt utskottets mening leda till
minskat förtroende för den statliga rovdjurspolitiken.
Som utskottet konstaterade våren 2001 (bet. 2000/01:MJU9) är bidrag för
att förebygga skador ett viktigt led i rovdjurspolitiken, och bidrag
till rovdjurssäkra elstängsel i områden med fast vargförekomst har haft
en avgörande betydelse för tamdjursägarnas syn på främst förekomsten av
varg och björn. Genom den ökande inventeringsverksamhet som förordades
i proposition 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik kommer större
kunskap att erhållas om antalet rovdjur i länen. Inventeringarna kommer
att göra det möjligt att på ett betydligt bättre sätt än i dag närmare
förutsäga var tamdjuren kan förväntas bli dödade om inte skadeförebyggande
åtgärder vidtas. Utskottet delade regeringens uppfattning att, liksom
hittills, ett fast belopp bör anvisas för fördelning mellan länen och
att ersättning bör kunna lämnas för skador på tamdjur. Utskottet ansåg
även att systemet med bidrag till förebyggande åtgärder i princip inte
bör förändras. Detta ställningstagande kvarstår.
Beslut om bidrag för förebyggande åtgärder och ersättning för viltskador
på annat än ren får enligt 11 § viltskadeförordningen (2001:724) lämnas
av länsstyrelsen. Bidrag och ersättningar får lämnas i mån av tillgång
på medel, dvs. någon rättighet för enskilda att få vare sig bidrag eller
ersättning är inte föreskriven. För år 2002 anvisades under anslaget
Ersättningar för viltskador m.m. 36 miljoner kronor för att förebygga
skada av vilt och ersätta sådan skada i den mån den avser annat än renar.
Beloppet var 11 miljoner kronor högre än vad som anvisades för budgetåret
2001. På tilläggsbudget (prop. 2001/02:100 s. 157, bet. 2001/02:FiU27)
anslogs ytterligare 3,5 miljoner kronor på viltskadeanslaget för år
2002. För år 2003 anslogs motsvarande belopp (prop. 2002/03:1 utg.omr.
23 s. 40, bet. 2002/03:MJU2 s. 24), vilket innebar att anslaget utökades
med 3,5 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Av budgetpropositionen
för år 2005 (utg.omr. 23 s. 47) framgår att 2004 års inventeringar av
järv, lo och varg visar att antalet lodjur minskat något i renskötselområdet
i förhållande till föregående år. I övrigt är rovdjursantalet i stort
sett oförändrat. I propositionen anförde regeringen att den anser det
mycket viktigt att en strategisk satsning görs för att introducera
rovdjursstängsel i rovdjurens naturliga utbredningsområde, så att den
konflikt som annars kan bli mellan rovdjursetablering och betesdrift
undviks. Därför kommer en omfördelning att ske inom anslaget för att
stärka insatserna utanför renbetesområdet då det gäller att förebygga
skador på tamdjur. I regleringsbrevet för år 2005, anslaget 42:5 Ersättning
för viltskador m.m., överförs därför 1 miljon kronor från bidrag till
ersättning för rovdjursrivna renar till bidrag till ersättning för skador
på annat vilt än ren.
Det bör i sammanhanget framhållas att Naturvårdsverket arbetar med att
skapa en databas över rovdjursstammarna samt med frågor hur inventeringen
skall organiseras. Allmänhetens informationsbehov skall också tillgodoses
bättre än tidigare, och utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket på
sin hemsida informerar om möten med björn vid jakt. Utskottet vill även
hänvisa till Naturvårdsverkets nationella råd för rovdjursfrågor till
stöd för verkets arbete med att genomföra rovdjurspolitiken och till
vad utskottet uttalar längre fram i detta betänkande om det nationella
rovdjursrådet, de regionala rovdjursgrupperna och Svenska Rovdjursföreningen.
Sammanfattningsvis innebär det ovan anförda att utskottet inte har ändrat
uppfattning i denna fråga och avstyrker därmed motionerna 2003/04:MJ290
(m, fp, kd, c) yrkande 2, 2003/04:MJ306 (fp) yrkande 3, 2003/04:MJ355
(c) yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ391 (kd) yrkande 3, 2003/04:MJ399 (kd)
yrkandena 42 och 43, 2003/04:MJ412 (c) yrkande 11, 2004/05:MJ305 (kd)
yrkande 3, 2004/04:MJ364 (c) yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ369 (fp)
yrkande 31, 2004/05:MJ397 (fp) yrkande 3 och 2004/05:MJ410 (c) yrkandena
2 och 3 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
I samband med behandlingen av en sammanhållen rovdjurspolitik (bet.
2000/01:MJU9 s. 38) anförde utskottet att det bör finnas samma möjlighet
för länsstyrelserna att lämna bidrag till förebyggande åtgärder för
djur på löst skogsbete som för andra tamdjur om djuren ingår i
näringsverksamhet. Utskottet förutsatte också (s. 29) att regeringen ägnar
frågan om ersättning för djur som hålls på fritt bete i skogen vederbörlig
uppmärksamhet och vid behov vidtar de åtgärder som kan anses påkallade
(jfr bet. 2001/02:MJU18 s. 18). Numera gäller enligt 11 § viltskadeförordningen
(2001:724) att länsstyrelsen får lämna bidrag till åtgärder för att
förebygga skada av vilt på annat än ren. Ersättning för skada av vilt
på annat än ren får lämnas om det är uppenbart oskäligt att den
skadelidande själv skall svara för de kostnader som skadan föranleder. Det
gäller sålunda inga särskilda regler för ersättning vid fäbodbruk, utan
ersättning utgår som för andra tamdjur om djuren ingår i näringsverksamhet.
Som utskottet tidigare och senast våren 2004 (bet. 2003/04:MJU9) har
redovisat har riksdag och regering dock i flera sammanhang uttalat sin
vilja att bevara och utveckla fäbodbruket, vilket förutom att vara bärare
av kulturhistoriska värden också hyser utrotningshotade lantraser. I
sammanhanget vill utskottet erinra om att det i Viltskadecenters regi
pågår försök med förebyggande åtgärder mot viltskador vid fäbodar. Med
det anförda och med vad utskottet i tillämpliga delar anfört ovan finner
utskottet att syftet med motion 2003/04:Bo202 (c) yrkande 2 till stor
del kan anses tillgodosett.
Vildsvin
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tio motionsyrkanden (s, kd, c) om åtgärder mot
vildsvinen. Utskottet hänvisar till tidigare uttalanden i frågan och
till pågående åtgärder på området. Jämför reservation 9 (kd).
Motionerna
I några motioner tas frågan om vildsvinens skadegörelser upp. Enligt
motion 2003/04:MJ213 (c) behövs jaktvårdsinsatser på bred front, och
nya och mer effektiva jaktmetoder måste få tillämpas. Medel bör avsättas
så att drabbade lantbrukare och skogsbrukare som lider ekonomiskt av
vildsvinens skadegörelse kan få ersättning. Även i motion 2004/05:MJ390
(c) efterlyses jaktinsatser på bred front och mer effektiva jaktmetoder
(yrkande 1). I motion 2003/04:MJ283 (kd) begärs en översyn av lagstiftningen
i syfte att hålla vildsvinsstammen på en acceptabel nivå. Enligt motion
2003/04:MJ321 (s) bör regeringen utforma en vildsvinspolicy med syfte
att begränsa vildsvinsstammens storlek, och i motionerna 2003/04:MJ356
(kd) och 2004/05:MJ475 (kd) yrkande 1 begärs att vildsvinets ökningstakt
i Sverige begränsas med kraftfulla åtgärder. En kartläggning av problemen
med vildsvinen efterlyses i motionens yrkande 2. Behovet av en
vildsvinspolicy och om typgodkända burfällor påtalas i motion 2004/05:MJ484
(s). På samma sätt som för andra djurarter med problem med populationsstorleken
bör en statlig vildsvinspolicy utformas, och Naturvårdsverket bör få i
uppdrag att typgodkänna en nätfälla som jägarna kan använda.
Vikten av att stärka jordbruksarrendatorernas rätt vid viltskador
orsakade av vildsvin betonas i motion 2004/05:MJ390 (c). Markägarens
ersättningsansvar för allvarligare viltskador bör förtydligas och skärpas,
och ansvarsfördelningen bör framgå av arrendekontraktet. Det bör bli
lättare för arrendator att vid allvarliga vildsvinsskador kunna skjuta
några djur (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Efter förslag av regeringen i proposition 1986/87:58 om jaktlag, m.m.
beslöt riksdagen år 1987 att vildsvin skall få finnas frilevande i landet
i begränsad omfattning (1986/87:JoU15, rskr. 1986/87:190). Det förutsattes
att jakträttshavarna genom en lång allmän jakttid skulle bedriva en
jakt av sådan omfattning att allvarligare skador kan undvikas. I enlighet
med riksdagens intentioner har regeringen beslutat om en lång allmän
jakttid på vildsvin i hela landet. Vildsvin, utom sugga som åtföljs av
årsungar, får jagas under tiden den 16 april till den 15 februari medan
årsunge av vildsvin får jagas hela året.
Det är enligt jaktlagen (1987:259) markägaren och jakträttshavaren som
har ansvaret för viltvården. Detta innebär bl.a. att viltet skall vårdas
i syfte att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen
lämplig utveckling av viltstammarna.
Utskottet har inhämtat att framställningar från olika intressenter om
olika åtgärder för att komma till rätta med de problem vildsvinen orsakar
bereds i Jordbruksdepartementet. Enligt departementet kan möjligheten
övervägas att ge Naturvårdsverket ett uppdrag vad gäller förvaltningen
av vildsvinsstammen. Utskottet har vidare inhämtat att Naturvårdsverket
har givit tillstånd i enskilda fall (dispenser) om att under vissa
villkor få använda vissa fällor för vildsvin. Enligt verket kommer dessa
dispenser att kunna utgöra underlag för ett eventuellt beslut om
typgodkännande av fällor för vildsvin. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 2003/04:MJ213 (c), 2003/04:MJ283 (kd), 2003/04:MJ321 (s),
2003/04:MJ356 (kd), 2004/05:MJ390 (c) yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ475
(kd) yrkandena 1 och 2 och 2004/05:MJ484 (s) i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
Jakt på älg
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker fyra motionsyrkanden (m, kd) om dubbelregistrering
vid älgjakt och hänvisar till tidigare uttalanden och pågående utredning
på området. Med hänvisning till det arbete i frågan som pågår i
Regeringskansliet avstyrker utskottet även två motionsyrkanden (s, kd) om
ny förvaltning av älgstammen. Jämför reservationerna 10 (m, c) och 11
(kd).
Motionerna
I motion 2003/04:MJ404 (m) yrkande 14 anförs att dubbelregistrering av
älgjaktslicenser orsakar stora problem i vissa områden i norra delen av
landet och bör upphöra. Dubbelregistrering av älgjaktsrätten innebär
enligt motion 2003/04:MJ447 (kd) en källa till konflikter mellan
ortsbojaktlag och samebyns jägare. Den medför ökad olycksrisk och reser
också frågan om markägares rätt till sin egen mark. I de fall anspråk
på kompensation framförs har staten att i görligaste mån finna lösningar
för detta (yrkande 1). Enligt motion 2004/05:MJ215 (m) orsakar
dubbelregistrering vid älgjakt besvärande och onödiga konflikter mellan
befolkningsgrupper ovanför odlingsgränsen. Den är olycklig och måste
avskaffas. Även enligt motion 2004/05:MJ266 (m) skapar dubbelregistrering
vid älgjakt stora och onödiga konflikter mellan renägande samer och
ortsbefolkning i vissa områden. Medlemmarna i sameby måste tillförsäkras
den jakträtt de har i enlighet med renskötselrätten. Dubbelregistreringen
måste avskaffas, och registreringen av älgjaktsområdet förbehållas
markägaren eller den till vilken markägaren upplåtit sin jakträtt.
Enligt motion 2003/04:MJ390 (s) minskar skogsbolagens sätt att bedriva
älgjakt de boendes möjligheter till jakt. Det är därför nödvändigt att
se över regelsystemet för älgjakten för att garantera bevarandet av
älgstammen i Jämtlands län liksom rätten till jakt på lika villkor. En
ny förvaltning av älgstammen efterlyses i motion 2004/05:MJ503 (kd).
Den bör inkludera möjligheten att bygga viltbroar över trafikleder och
bör i enlighet med subsidiaritetsprincipen medföra ökat ansvarstagande
från de av jakt- och viltvården närmast berörda. Älgstammen bör förvaltas
utifrån en avvägning av olika faktorer som ekologi, skogsbruk, jakt och
rekreation, och regeringen bör behandla organisationernas gemensamma
förslag i positiv anda (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Det finns i lagstiftningen inga bestämmelser som anger hur samebymedlemmarnas
rätt att jaga och fiska förhåller sig till markägarens jakt- och fiskerätt
eller hur rättigheterna skall utövas där det råder dubbel jakt- och
fiskerätt. I betänkandet Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige (SOU
1999:25) föreslås att omfattningen av samernas jakt- och fiskerätt inom
den mark de traditionellt innehar klarläggs. Rennäringspolitiska kommittén
konstaterar i betänkandet En ny rennäringspolitik (SOU 2001:101) att de
oklarheter som finns om jakt- och fiskerätten inom renskötselområdet
har lett till olika uppfattningar om hur regler om rätt till jakt och
fiske skall tolkas och tillämpas. I betänkandet finns en redogörelse
för bakgrunden till nuvarande bestämmelser. Kommittén föreslår att en
särskild utredare tillsätts med uppdrag att så långt det är möjligt
klarlägga hur omfattande samebymedlemmars och markägares rätt till jakt
och fiske är inom olika delar av renskötselområdet. Särskild uppmärksamhet
skall enligt kommittén ägnas åt förhållandena inom den mark som i 1886
års renbeteslag betecknades som avsatt för samernas bruk.
Den 3 april 2003 tillkallade regeringen en särskild utredare för att så
långt det är möjligt klarlägga grunderna för och omfattningen av
samebymedlemmars och markägares rätt till jakt och fiske inom lappmarkerna
och renbetesfjällen. Utredaren skall även utvärdera hur bestämmelserna
om den s.k. dubbelregistreringen av älgjaktsområden inom lappmarkerna
och på renbetesfjällen har tillämpats och vid behov föreslå ändringar
som är ägnade att medföra att olika jägargruppers möjligheter att bedriva
älgjakt kan tillgodoses på ett bättre sätt än i dag och som främjar
säkerhet och samverkan när det gäller älgjakten. Vidare skall övervägas
vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att samarbetet om jakten och
fisket mellan markägare, samebymedlemmar och nyttjanderättshavare skall
kunna förbättras och analys göras av vilka hinder som kan behöva undanröjas
för att kronomarken ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen skall
kunna omfattas av lagstiftningen om viltvårdsområden och fiskevårdsområden.
Slutligen skall utredaren överväga behovet av åtgärder som även i övrigt
kan underlätta en samförvaltning av jakt- och fiskeresurserna inom
renskötselområdet. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 2005
(dir. 2003:45). Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna
2003/04:MJ404 (m) yrkande 14, 2003/04:MJ447 (kd) yrkande 1, 2004/05:MJ215
(m) och 2004/05:MJ266 (m) i allt väsentligt tillgodosett. Något särskilt
riksdagens uttalande med anledning av motionerna finner utskottet inte
påkallat.
Med anledning av de motioner som efterlyser en ny förvaltning av älgstammen
har utskottet inhämtat att Jordbruksdepartementet bereder framställningar
om en ny förvaltningsmodell från ett stort antal organisationer och
företag. I avvaktan på resultatet av detta arbete föreslår utskottet
att motionerna 2003/04:MJ390 (s) och 2004/05:MJ503 (kd) yrkande 2 lämnas
utan vidare åtgärd från riksdagens sida.
Småviltsjakt ovanför odlingsgränsen
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till det arbete som pågår i Regeringskansliet och även
i övrigt på området avstyrker utskottet tre motionsyrkanden (fp, kd) om
småviltsjakt ovanför odlingsgränsen. Utskottet avstyrker även två
motionsyrkanden (m) om svenska och utländska jägares möjligheter till
sådan jakt och hänvisar till gällande regler och pågående arbete på
området. Jämför reservationerna 12 (fp) och 13 (kd).
Motionerna
I motionerna 2003/04:MJ275 (fp) och 2004/05:MJ303 (fp) begärs en
utvärdering av småviltsjakten och av handredskapsfisket ovan odlingsgränsen
och på renbetesfjället. Målet med utvärderingen skall bl.a. vara att
utröna i vilken mån lagstiftningen har främjat samernas möjligheter
till ett eget kultur-, samfunds- och näringsliv. Enligt motion 2003/04:MJ447
(kd) bör beslut om avlysning av renbetesområden, storlek på området,
tidpunkter för samt prissättning av jakten fattas på lokal nivå med
lokala företrädare för turistföretagare och renägande företag i förening.
På så sätt bör de motsättningar som finns mellan intressegrupperna
kunna biläggas och jakten som turistföreteelse utvecklas positivt och
till nytta för inlandet i stort (yrkande 3).
När det gäller svenska jägares möjligheter till småviltsjakt i fjällvärlden
bör det enligt motion 2004/05:MJ264 (m) göras klart för berörda
länsstyrelser att svenska medborgare skall ges möjlighet att jaga i enlighet
med 1993 års beslut. Detta innebär att småviltsjakt skall upplåtas till
svenska medborgare och får upplåtas till utländska medborgare (yrkande 1).
Enligt motion 2004/05:MJ264 (m) bör utländska jägare ha möjlighet att
delta i småviltsjakt i den svenska fjällvärlden endast i den mån jakten
inte går ut över svenska jägares jaktmöjligheter. Jakten bör bedrivas
antingen som gästjakt eller genom auktoriserad jaktarrangörs försorg
(yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
I betänkandet En ny rennäringspolitik (SOU 2001:101 s. 307) föreslår
den rennäringspolitiska kommittén bl.a. att en särskild utredare tillsätts
med uppdrag att så långt det är möjligt klarlägga hur omfattande
samebymedlemmars, markägarens och statens rätt till jakt och fiske är inom
olika delar av renskötselområdet. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt
förhållandena inom den mark som i 1886 års renbeteslag betecknades som
avsatt för samernas bruk. När frågorna om jakt- och fiskerätten är
klarlagda genom utredningen bör enligt kommittén övervägas om de regler
som finns om viltvårdsområden kan anpassas och utvidgas till att också
omfatta en samförvaltning av viltvården och fiskevården mellan
samebymedlemmar och andra innehavare av jakt- och fiskerätt inom
renskötselområdet.
Kommittén framhåller som angeläget att samebyarna så snart som möjligt
får delta i förvaltningen av vilt- och fiskeresurserna inom den mark
där deras medlemmar har jakt- och fiskerätt. Det framhålls också som
angeläget att så snart som möjligt åstadkomma ett bättre samarbete lokalt
mellan samtliga som har jakt- och fiskerätt som en del av renskötselrätten
eller på grund av äganderätt till mark. I avvaktan på att frågan om
omfattningen av samebymedlemmars, markägares och statens jakt- och
fiskerätt utreds bör därför olika försök med samförvaltning av vilt- och
fiskeresurserna uppmuntras och utvärderas. Kommittén konstaterar att
initiativ till sådana försök finns redan i dag. Som exempel nämns att
Svenska samernas riksförbund har beviljats ekonomiskt stöd från
Jordbruksverket för ett projekt som bl.a. innefattar upplåtelser av jakt
och fiske i samebyarnas regi. Projektet innebär att samebyarna på försök
och inom ramen för samiska jakt- och fiskeföreningar skall utarbeta en
s.k. Jämtlandsmodell för upplåtelse av småviltsjakt i renbetesfjällen
för att på sikt bygga upp ett professionellt entreprenörskap inom jakt-,
fiske- och kulturturism. Sådana projekt bör enligt kommittén uppmuntras
och utvärderas för att kunna användas som underlag för vidare åtgärder.
Om privata markägare och samebymedlemmar så önskar bör det också skapas
möjligheter för dem att pröva samförvaltning av vilt- och fiskeresurserna
inom viltvårds- och fiskevårdsområdesföreningar där såväl samebymedlemmar
som privata markägare kan ingå. Kommittén anför att sådana projekt
exempelvis skulle kunna komma till stånd inom ramen för den lokala
samverkan som kommittén föreslår skall stödjas för att förbättra samarbetet
om markanvändningen mellan markägare och samebyar i renskötselområdet.
Betänkandet bereds i Regeringskansliet.
Som utskottet redogjort för tidigare i betänkandet tillkallade regeringen
i april 2003 en särskild utredare för att så långt det är möjligt
klarlägga grunderna för och omfattningen av samebymedlemmars och markägares
rätt till jakt och fiske inom lappmarkerna och renbetesfjällen (dir.
2003:45). Utredaren skall även utvärdera hur bestämmelserna om den s.k.
dubbelregistreringen av älgjaktsområden inom lappmarkerna och på
renbetesfjällen tillämpats och vid behov föreslå ändringar som är ägnade
att medföra att olika jägargruppers möjligheter att bedriva älgjakt kan
tillgodoses på ett bättre sätt än i dag och som främjar säkerhet och
samverkan när det gäller älgjakten. Vidare skall övervägas vilka åtgärder
som kan behöva vidtas för att samarbetet om jakten och fisket mellan
markägare, samebymedlemmar och nyttjanderättshavare skall kunna förbättras.
Slutligen skall utredaren analysera vilka hinder som kan behöva undanröjas
för att kronomarken ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen skall
kunna omfattas av lagstiftningen om viltvårdsområden och fiskevårdsområden
samt överväga behovet av åtgärder som även i övrigt kan underlätta en
samförvaltning av jakt- och fiskeresurserna inom renskötselområdet.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 2005. De frågor som tas
upp i motionerna 2003/04:MJ275 (fp), 2003/04:MJ447 (kd) yrkande 3 och
2004/05:MJ303 (fp) kommer således att få sin belysning inom ramen för
utredarens uppdrag. Med hänvisning härtill och till det arbete som i
övrigt pågår i Regeringskansliet med anledning av Rennäringspolitiska
kommitténs betänkande finner utskottet syftet med motionsyrkandena i
allt väsentligt tillgodosett. Något särskilt uttalande från riksdagen
med anledning av motionsyrkandena finner utskottet inte påkallat.
Enligt 3 § rennäringsförordningen (1993:384) är länsstyrelsen i princip
skyldig att upplåta rätt till bl.a. småviltsjakt som inte bedrivs
yrkesmässigt till den som är fast bosatt i Sverige. Det föreligger således
inte någon skyldighet att bevilja utländska medborgare icke bosatta i
Sverige sådan jakträtt. Länsstyrelsen har således möjlighet att reglera
jakten med avseende på jakttider, jaktområden och jakttryck. Även frågor
om olika typer av jaktkort, anlitande av jaktguider m.m. ankommer på
länsstyrelsen. Med hänvisning härtill och vad utskottet i tillämpliga
delar anfört ovan föreslår utskottet att även motion 2004/05:MJ264 (m)
yrkandena 1 och 2 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Viltvårdsområden
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till gällande regler och till tidigare uttalanden på
området avstyrker utskottet tre motioner (s, m, kd) om rätten att inte
ingå i viltvårdsområde, om beslutanderätten och om valbarhet till
styrelse. Jämför reservation 14 (m).
Motionerna
Rätten att inte ingå i ett viltvårdsområde hävdas i motion 2003/04:MJ447 (kd).
Reglerna bör ändras så att det fordras enhällig uppslutning från berörda
markägares sida för att ett område skall få bildas, och det bör bli
enklare att gå ur ett viltvårdsområde. Den eller de markägare som vill
gå ur bör själva få bestämma om särskilda skäl talar för detta och under
förutsättning att den undantagna marken omfattar sådan areal att den
medger jakt (yrkande 12).
I motion 2004/05:MJ452 (s) begärs att regeringen lägger fram förslag
till ändring av viltvårdslagen. Lagen bör ändras så att det skapas
möjligheter för en årsstämma att delegera beslutanderätten vad gäller
föreningens tillstånd för upplåtelse och överlåtelse av jakträtt. Det
bör klart framgå att årsstämma (jaktstämma) kan uppdra åt viltvårdsföreningens
styrelse att behandla och inom ramen för av stämman fastlagda principer
besluta i sådana frågor.
Enligt motion 2004/05:MJ518 (m) skall, vid val av styrelse i viltvårdsområde,
endast de i området ingående markägarna eller den som företräder
markägaren ha rösträtt.
Utskottets ställningstagande
Enligt 7 § lagen (2000:592) om viltvårdsområden krävs för att få bilda
ett viltvårdsområde att bildandet främjar vården av den eller de viltarter
som samordningen avser, att det är lämpligt med hänsyn till områdets
belägenhet och omfång och att det medges av en majoritet av fastighetsägarna
inom området. Majoriteten skall utgöra minst fyra femtedelar av antalet
fastighetsägare och dessa skall äga minst fyra femtedelar av viltvårdsområdets
areal. Enligt 34 § kan länsstyrelsen besluta att viltvårdsområdet skall
upphöra, och viltvårdsområdesföreningen skall upplösas om fler än en
femtedel av fastighetsägarna eller fastighetsägare som äger mer än en
femtedel av marken har uttalat sig för en upplösning.
Vid riksdagsbehandlingen av regeringens proposition 1999/2000:73 Jaktens
villkor våren 2000 (bet. 1999/2000:MJU17, rskr. 1999/2000:253) anförde
utskottet att för att en enskild fastighetsägare skall behöva tåla att
en sammanslutning av enskilda bestämmer om jakten på hans mark måste
samordningen av jakten vara motiverad av ett angeläget allmänt intresse.
Vidare måste det föreligga proportionalitet mellan vad det allmänna
vinner och vad den enskilde förlorar på grund av sådana beslut. En
tvångslagstiftning om viltvården förutsätter med andra ord att det finns
ett väl underbyggt och ett av starka allmänna intressen motiverat behov
av att tillhandahålla en lagreglerad samordning över fastighetsgränserna.
Utskottet redovisade att regeringen i sitt förslag anser att det finns
skäl att särskilja de olika viltarterna vid en bedömning av i vilken
utsträckning det kan finnas ett sådant behov. Utskottet gjorde en annan
bedömning och ansåg att det finns ett behov av samordning även när det
gäller vården av småviltet. Länsstyrelsen kan enligt 33 § lagen om
viltvårdsområden utesluta en fastighet som på grund av ändrad användning
eller annars saknar väsentlig betydelse för verksamheten inom området.
Detsamma gäller en eller flera fastigheter med samma ägare, om fastigheten
eller fastigheterna lämpligen kan bestå som en egen enhet för viltvård
och om kvarvarande fastigheter utgör ett lämpligt viltvårdsområde.
Lagen om viltvårdsområden trädde i kraft den 1 januari 2001. Utskottet
finner inte skäl att förorda att lagens bestämmelser omprövas. Mot denna
bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2003/04:MJ447 (kd) yrkande 12,
2004/05:MJ452 (s) och 2004/05:MJ518 (m).
Administrativa frågor
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till gällande regler och till tidigare uttalanden i frågan
avstyrker utskottet två motioner (m) om avskaffande av avgiften för
jaktkort. En motion (mp) om minskade klövviltsstammar avstyrks med
hänvisning till pågående åtgärder på området. På samma grund avstyrks
två motioner (v, c) om rörelsehindrades möjligheter att delta i jakt
och om kvinnors medverkan vad gäller rovdjursfrågor.
Utskottet delar synpunkterna i en motion (fp) om det nationella
rovdjursrådets och de regionala rovdjursgruppernas funktioner men föreslår,
med hänvisning till tidigare uttalanden och pågående åtgärder på området,
att motionen i denna del lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Med hänvisning till gällande regler och vidtagna åtgärder på området
avstyrks ett motionsyrkande (v) om krav på kontinuerliga skjutprov, ett
motionsyrkande (kd) om jaktgäst vid lodjursjakt och fyra motionsyrkanden
(fp, mp) om fångstredskap. Med samma hänvisning avstyrks även fem
motionsyrkanden (m, kd, c) om eftersök av skadat vilt. Jämför reservationerna
15 (m), 16 (mp), 17 (m, kd, c), 18 (v, mp), 19 (v, mp), 20 (kd), 21
(mp), 22 (m), 23 (kd) och 24 (c).
Motionerna
I motion 2003/04:MJ250 (m) begärs att den statliga jaktkortsavgiften
avskaffas för ungdomar mellan 15 och 18 år som utövar uppsiktsjakt.
Dagens krav på avgift innebär enligt motionärerna dubbelbeskattning. En
tydlig signal för att skapa ett bredare engagemang skulle vara att slopa
denna statliga kostnad för ungdomarna. Enligt motion 2004/05:MJ476 (m)
bör den s.k. viltvårdsavgiften enligt 41 § i jaktlagen (1987:259)
avskaffas.
När det gäller minskade klövviltsstammar måste enligt motion 2004/05:MJ434
(mp) underlag om betesskadornas omfattning tas fram och följas av riktade
informationsinsatser till såväl skogsägare som jägare. Arbetet med att
minska viltbetesskadorna skall kunna finansieras via Viltvårdsfonden
(yrkande 14).
I motion 2004/05:MJ221 (c) begärs sådan ändring i jaktförordningen
(1987:905) att människor med permanenta rörelsehinder undantas från
bestämmelserna om jakt från motordrivet fordon. Det bör finnas möjlighet
att jaga från motordrivet fordon, och krav på uppgift om vilket vilt
som planeras jagas eller hur många djur som planeras fällas bör inte
ställas.
Enligt motion 2004/05:MJ289 (v) bör regeringen verka för att kvinnor,
såväl på myndigheter och verk som inom organisationer och som individer,
ges ett förstärkt deltagande när det gäller rovdjursfrågor. Det är
enligt motionärerna förkastligt ur demokratisk synvinkel att kvinnors
medverkan och kvinnors röst inte lyfts fram och understryks på ett
tydligare sätt i rovdjursdebatten (yrkande 6).
Frågan om de regionala rovdjursgruppernas och det nationella rovdjursrådets
funktion behandlas i motion 2004/05:MJ369 (fp). Motionärerna anför att
ökad information och kunskap om rovdjuren förbättrar möjligheterna för
rovdjur och människor att leva i mer fredlig samexistens. Det framhålls
som viktigt att detta arbete bedrivs i de regionala rovdjursgrupperna
och i det nationella rovdjursrådet. Det är enligt motionärerna avgörande
för den fortsatta utvecklingen att inte begränsa uppgifterna till
informationsöverföring utan skapa effektiva, fungerande forum där åsikter
förs fram, tas emot, diskuteras och får konkreta resultat (yrkande 30).
Enligt motion 2004/05:MJ350 (v) skall det krävas kontinuerligt skjutprov
för att få delta aktivt i jakt. En sådan bestämmelse bör finnas med i
jaktlagstiftningen som ett krav för att minska skadeskjutningen
(yrkande 10).
Enligt motion 2003/04:MJ447 (kd) skall jaktgäst vid lodjursjakt inte
behöva vara folkbokförd i det län där jaktmarken är belägen. Motionärerna
anser att det torde ligga inom ramen för jaktledarens kompetens att
avgöra huruvida en jaktgäst är lämplig att delta i lodjursjakt. I inget
avseende kan denna lämplighet hänga samman med reglerna om folkbokföring
(yrkande 7).
I motion 2003/04:MJ304 (fp) yrkas att ansvaret för godkännande av
fångstredskap överförs från Naturvårdsverket till Djurskyddsmyndigheten.
Det grundläggande syftet med förslaget är att djur inte skall utsättas
för onödigt lidande och inte att bevara den biologiska mångfalden. I
sammanhanget skulle en viss avreglering av reglerna för råttfällor vara
på sin plats. Enligt motion 2003/04:MJ424 (mp) bör 11 § jaktförordningen
ändras så att både Naturvårdsverket och Djurskyddsmyndigheten skall
pröva fångstredskapen (yrkande 2). Omprövning av existerande typgodkännanden
bör ske utifrån författningsändringen i yrkande 2 (yrkande 3). De
fångstredskap som syftar till att fånga viltet levande bör prioriteras i
den omprövning som beskrivs i yrkande 3 (yrkande 4).
I motion 2003/04:MJ332 (m) begärs att regeringen via Naturvårdsverket
ger polisen samma uppdragsprioritet vid eftersök av trafikskadat vilt,
oberoende av om det tillfaller staten eller inte. I motion 2003/04:MJ447
(kd) anförs att arbetet bör uppvärderas och ersättning utgå till de
organisationer och enskilda som i dag arbetar ideellt med eftersök av
skadat vilt (yrkande 9). Enligt motion 2004/05:MJ352 (c) skall full
ekonomisk ersättning utgå för skadade eller döda djur, material och
djurägarens merarbete vid eftersök av försvunna djur (yrkande 2). Ett
system för att ersätta eftersöksjägare om de lider ekonomisk skada vid
eftersök av trafikskadat vilt bör utarbetas enligt motion 2004/05:MJ422
(c). Behovet av organisation och finansiering av kostnader för trafikskadat
vilt påtalas i motion 2004/05:MJ523 (c). Motionärerna frågar vad som
har hänt sedan jordbruksministern i april 2003 uttalade att organisation
och finansiering av eftersök av trafikskadat vilt vederbörligen kommer
att uppmärksammas av regeringen.
Utskottets ställningstagande
För att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga
med syftet med denna lag får regeringen enligt 41 § jaktlagen (1987:259)
meddela föreskrifter om skyldighet för den som jagar att betala en årlig
avgift (viltvårdsavgift), att betala en avgift för vissa slag av vilt
som fälls och att betala en särskild avgift för vilt som fällts i strid
mot vad som bestämts i en för jakt meddelad licens. Viltvårdsavgifterna
bildar en fond, Viltvårdsfonden, som efter regeringens bestämmande får
användas för angivna ändamål.
Bidragen till jägarorganisationerna ur Jaktvårdsfonden bygger numera på
preciserade verksamheter med mål och riktlinjer och utgår i form av ett
grundbidrag och ett medlemsrelaterat bidrag. Som utskottet uttalade
våren 2002 (bet. 2001/02:MJU18, se även prop. 1999/2000:73 och bet.
1999/2000:MJU17) är det emellertid på längre sikt angeläget att det
schablonmässigt framräknade bidraget minskar och ersätts av preciserade
uppdrag där ersättningen till organisationerna bestäms särskilt för
varje uppdrag. Utskottet instämde därmed i de grundläggande
fördelningsprinciper som regeringen redovisade. För verksamheten skulle
fastställas
mål och riktlinjer som fortlöpande kan utvärderas. Även bidragsgivningen
till Svenska Naturskyddsföreningen borde enligt utskottets mening bygga
på preciserade verksamheter med mål och riktlinjer samt en uppföljning
av att målen nås. Utskottet anförde vidare att organisationer som
Världsnaturfonden och Sveriges Ornitologiska Förening borde ha möjlighet
att efter ansökan erhålla bidrag ur Jaktvårdsfonden för särskilt
preciserade arbetsuppgifter som bedöms angelägna inom viltvården. Utskottet,
som gjorde samma bedömning som regeringen om bidragsgivningen till
jägarorganisationerna, konstaterade att, mot denna bakgrund, bidraget
till Svenska Jägareförbundet skulle minska. Utskottet hade inte heller
något att erinra mot regeringens bedömning att de ökade resurser som
utarbetandet av uppdragen och uppföljningen skulle komma att kräva skall
finansieras med medel ur fonden. Utskottets ställningstagande kvarstår.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:MJ250 (m) och
2004/05:MJ476 (m).
Enligt vad utskottet inhämtat arbetar Skogsstyrelsen tillsammans med
Nationella sektorsrådet, där jägarorganisationerna ingår, med sektorsmål
för bl.a. balansen mellan skog och vilt. Ett sådant mål kommer att
fastställas under våren 2005. Med det anförda finner utskottet syftet
med motion 2004/05:MJ434 (mp) yrkande 4 i allt väsentligt tillgodosett.
Motionen bör inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.
Enligt 31 § första stycket jaktlagen (1987:259) får jakt inte ske från
motordrivna fortskaffningsmedel, och sådana får inte heller användas
för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra
vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den
som jagar. Syftet med bestämmelsen är att förbjuda användning av metoder
som avleder viltets uppmärksamhet från den jagande eller underlättar
jakten på ett sätt som kan göra att användningen inverkar till den
jagandes fördel. Länsstyrelsen eller Naturvårdsverket kan, beroende på
vilken viltart jakten avser, med stöd av 21 § jaktförordningen (1987:905)
i det enskilda fallet medge undantag från förbudet i 31 § jaktlagen.
Enligt vad utskottet inhämtat bereds i Jordbruksdepartementet för
närvarande ansökningar av bl.a. LRF, Handikappförbundens samarbetsorgan
och Svenska Jägareförbundet om en sådan ändring av 21 § jaktförordningen
att permanenta rörelsehinder hos en person skall utgöra skäl för undantag
från bestämmelsen i 31 § jaktlagen om förbud mot att bedriva jakt från
motordrivet fortskaffningsmedel. I svar på fråga 2004/05:320 uttalade
jordbruksministern som sin förhoppning att departementet vid beredningen
av organisationernas ansökan skall kunna finna tillfredsställande
bestämmelser om undantag från förbudet så att även personer med funktionshinder
kan jaga. Med det anförda finner utskottet att syftet med motion
2004/05:MJ221 (c) kommer att bli tillgodosett utan något särskilt uttalande
från riksdagens sida.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i motion 2004/05:MJ289
(v) om vikten av kvinnors engagemang och medverkan inom samhällets alla
områden och därmed även när det gäller rovdjursfrågor. Ett aktivt
deltagande från både kvinnor och män kan rent allmänt innebära en mer
allsidig belysning av olika frågor och är ägnat att ytterligare bidra
till väl underbyggda och förankrade beslut och därmed även till bättre
acceptans för besluten. Det kan i sammanhanget framhållas att
Naturvårdsverkets råd för rovdjursfrågor har en jämn köns- och åldersfördelning.
Krav på en sådan fördelning finns även i de regionala rovdjursgrupperna.
Något särskilt riksdagens uttalande med anledning av motionens yrkande
6 finner utskottet emellertid inte påkallat.
Som utskottet anförde i samband med behandlingen av propositionen om
sammanhållen rovdjurspolitik kommer behovet av information och kunskap
om rovdjuren troligen att växa under de närmaste åren, eftersom intresset
hos allmänheten för de stora rovdjuren i dag är stort (bet. 2000/01:MJU9).
Detta uttalande upprepades hösten 2003 (bet. 2003/04:MJU3). De insatser
som redan görs av bl.a. Orsa Björnpark, Järvzoo, Värmlands rovdjurscenter
och Viltskadecenter för att sprida information och kunskap om rovdjur
är betydelsefulla, och den verksamhet som skulle kunna vara aktuell att
stödja vid ett rovdjurscentrum har på olika sätt anknytning till
informationsverksamhet. Vid behandlingen av nämnda proposition fick utskottet
värdefull information om den verksamhet som bedrivs vid några av de
rovdjurscentrum som finns i landet. Utskottet utgick från att dessa
centrum, med den erfarenhet och de resurser som de förfogar över, kan
ge värdefulla bidrag inom ramen för förstärkningar av informationsinsatserna
om stora rovdjur. Utskottet ansåg sig emellertid sakna underlag för att
föreslå konkreta insatser i fråga om etableringen eller lokaliseringen
av rovdjurscentrum. Utskottets uppfattning kvarstår. Vidare innebar
riksdagens beslut att länsstyrelserna i de län där det finns fasta
stammar av de stora rovdjuren bör bilda rovdjursgrupper med representanter
för bl.a. länsstyrelsen, kommuner, polismyndighet, åklagare,
jägarorganisationer, ideella naturvårdsorganisationer, tamdjursägare, samebyar
och markägare. Det kan tilläggas att det, innan rovdjurspropositionen
hade lagts fram, vid länsstyrelserna i Värmlands län och Dalarnas län
hade bildats rovdjursgrupper med företrädare för olika intressegrupper.
Av budgetpropositionen för år 2003, utgiftsområde 20, framgår att
Naturvårdsverket och övriga berörda myndigheter har fått i uppdrag att
bl.a. utveckla inventeringsverksamheten, metoder för att förebygga
jaktbrott, former för samarbete med de nordiska länderna om rovdjursförvaltning
och förstärkta informationsinsatser.
Som anförs i motion 2004/05:MJ369 (fp) förbättrar ökad information och
kunskap om rovdjuren möjligheterna för rovdjur och människor att leva
i mer fredlig samexistens, och det är viktigt att detta arbete bedrivs
i de regionala rovdjursgrupperna och i det nationella rovdjursrådet.
Det är också avgörande för den fortsatta utvecklingen att uppgifterna
inte begränsas till informationsöverföring utan att effektiva, fungerande
forum skapas där åsikter förs fram, tas emot, diskuteras och får konkreta
resultat. Utskottet har således inte någon annan uppfattning än
motionärerna om det nationella rovdjursrådets och de regionala
rovdjursgruppernas
funktioner. Enligt vad utskottet inhämtat tar länsstyrelserna i samarbete
med de regionala rovdjursgrupperna fram regionala förvaltningsplaner
för de stora rovdjuren. Utskottet har vidare inhämtat att Naturvårdsverket
arbetar med en kommunikationsplan för stora rovdjur där verket har
engagerat länsstyrelserna i arbetet. Verket har tagit fram en utställning
som används av flera länsstyrelser. Arbetet med kompetensutveckling och
erfarenhetsutbyte mellan de regionala rovdjursgrupperna och Rådet för
rovdjursfrågor forstätter. Den 25 januari 2005 hölls för tredje året
ett möte för grupperna och rådet. Vid årets möte redovisade Fjällmistra
sin studie av attityder till de stora rovdjuren. Regionala rovdjursgrupper
finns numera i samtliga län med fasta rovdjursstammar. Undantag utgörs
av Gotlands län, Blekinge län, Skåne län och Södermanslands län. Det
kan tilläggas att Svenska rovdjursföreningen enligt beslut av
Naturvårdsverket hösten 2004 erhöll 700 000 kr för utveckling av regionalt
nätverk för att stärka naturvårdens och rovdjursförespråkarnas roll
samt för information och marknadsföring för att kunna föra ut
faktainformation och få bättre genomslagskraft. Något särskilt uttalande med
anledning av motionen i denna del anser utskottet emellertid inte
påkallat. Motion 2004/05:MJ369 (fp) yrkande 30 bör därmed lämnas utan
vidare åtgärd från riksdagens sida.
Med anledning av motion 2004/05:MJ350 (v) med krav på kontinuerliga
skjutprov vill utskottet påpeka att det enligt 1 kap. 4 § vapenförordningen
(1996:70) för tillstånd till innehav av jaktvapen krävs att sökanden
avlagt prov som visar att han har grundläggande kännedom om jakt och
viltvård och kan handha vapnet. Närmare föreskrifter om provet meddelas
av Naturvårdsverket. Det kan påpekas att det i jägarexamen ingår både
praktiska och teoretiska prov. Med det anförda avstyrker utskottet
motionens yrkande 10 i den mån yrkandet inte kan anses tillgodosett.
De allmänna förutsättningarna för skyddsjakt på lodjur finns i 7 §
jaktlagen (1987:259) och 23 a § jaktförordningen (1987:905). Naturvårdsverket
kan enligt 24 § jaktförordningen på eget initiativ fatta beslut om sådan
jakt och, enligt 27 §, efter ansökan av enskild. Besluten avser i
praktiken renskötselområdet. Även länsstyrelsen i de berörda länen kan
meddela beslut om jakt på enstaka individer av lo. Det kan påpekas att
varje beslut om skyddsjakt utformas efter de förutsättningar som föreligger
det aktuella året. Enligt vad utskottet inhämtat avser Naturvårdsverket
att se över bestämmelserna i jaktförordningen. Med det anförda avstyrker
utskottet motion 2003/04:MJ447 (kd) yrkande 7 i den mån motionsyrkandet
inte kan anses tillgodosett.
Verksförordningen (1995:1322) ger regeringen rätt att utfärda föreskrifter
för myndigheter under regeringens verksamhetsområde. Det ankommer således
på regeringen att i instruktionen ange de uppgifter som den anser
lämpligen bör ankomma på verket. För Naturvårdsverkets del gäller
förordningen (2001:1096) med instruktion för Naturvårdsverket och för
Djurskyddsmyndigheten förordningen (2003:1125) med instruktion för
Djurskyddsmyndigheten. Enligt 12 § får Naturvårdsverket meddela föreskrifter
om tillstånd, kunskapskrav eller andra villkor för användande av
fångstredskap, vittjande av fångstredskap samt befogenhet för länsstyrelsen
att i det enskilda fallet ge tillstånd till användande av vissa
fångstredskap. Enligt 11 § jaktförordningen (1987:905) skall fångstredskap
vara av godkänd typ för att få användas, och Naturvårdsverket prövar
efter samråd med Djurskyddsmyndigheten frågor om godkännande av
fångstredskap. Den som ansöker om godkännande skall betala en avgift enligt
föreskrifter som meddelas av Naturvårdsverket. Enligt vad utskottet
inhämtat är en grund för Naturvårdsverkets godkännande av de nu tillåtna
fångstredskapen just djurskyddsaspekterna. Godkännandet sker efter samråd
med Djurskyddsmyndigheten, tidigare med Statens jordbruksverk. Med det
anförda avstyrker utskottet motion 2003/04:MJ304 (fp) i den mån den
inte kan anses tillgodosedd. Även motion 2003/04:MJ424 (mp) yrkandena
2-4 avstyrks.
När det gäller eftersök av vilt anges i 33 § jaktförordningen (1987:905)
att vilt av bl.a. arterna björn, varg, järv, lo som omhändertas, påträffas
dött eller dödas när sådant djur är fredat, tillfaller staten. Älg eller
hjort som påträffas död eller dödas när sådant djur är fredat tillfaller
också staten utom när jakträttshavaren i enlighet med Naturvårdsverkets
föreskrifter har hjälpt till att spåra och avliva djuret eller ta hand
om det. Enligt 34 § jaktförordningen får Naturvårdsverket meddela
föreskrifter om eftersök och tillvaratagande av sådant vilt som tillfaller
staten och som har skadats eller dödats av annan orsak än påskjutning
under legal jakt. Naturvårdsverket anför i sina allmänna råd (NFS
2002:18) att, i det fall polismyndigheten har mottagit anmälan om
trafikskadat eller dödat rådjur, vildsvin och mufflonfår, som ju inte är
statens vilt, polismyndigheten likafullt snarast bör underrätta berörd
jakträttshavare eller av denne utsedd person och i förekommande fall ge
uppmaning om att genomföra erforderligt eftersök och avlivning. Enligt
40 a § jaktförordningen får, om vilt påträffas så skadat eller i sådan
belägenhet att det av djurskyddsskäl snarast bör avlivas, djuret avlivas
även om det är fredat och även på annans mark. Våren 2003 anförde
utskottet att Vägverket, polismyndigheterna och jägarorganisationerna m.
fl. samverkar beträffande eftersök av trafikskadat vilt i en organisation
kallad Trafiksäkerhet och eftersök i samverkan, SES (bet. 2002/03:MJU9).
I detta samarbete förmedlar polismyndigheten en anmälan från en trafikant
om ett påkört djur till SES. Ett eftersöksekipage (oftast en jägare och
en hund) blir därefter kontaktat, eftersöket genomförs och resultatet
rapporteras till polismyndigheten. Eftersöksorganisationen finns i alla
kommuner inom ett län. Systemet introducerades i Kalmar län och finns
nu i samtliga län utom två. Fullt utbyggd omfattar organisationen
Trafiksäkerhet och eftersök i samverkan ca 6 000 jägare som är engagerade
i arbetet med att eftersöka trafikskadat vilt. Arbetet styrs av en
ledningsgrupp bestående av samarbetsparternas representanter i SES-gruppen,
dvs. myndigheter och organisationer med uppgifter inom trafiksäkerhet
och viltförvaltning. Ledningsgruppen är en referensgrupp till Vägverket
i frågor som rör viltolyckor. Enligt en fastställd handlingsplan skall
gruppen sprida information och vårda den viltolycksorganisation som har
byggts upp, men huvudinriktningen skall vara att arbeta för att förebygga
viltolyckor. Arbetet finansieras delvis av Vägverket samtidigt som flera
organisationer och enskilda bidrar med ideellt arbete. Vid sin behandling
av frågan våren 2003 utgick utskottet från att regeringen ägnar detta
projekt vederbörlig uppmärksamhet och vid behov vidtar de åtgärder som
kan anses påkallade. Utskottet förutsatte vidare att det görs en
utvärdering av det nu redovisade arbetet och att resultatet i lämpligt
sammanhang redovisas till riksdagen. Utöver detta uttalande var utskottet
inte berett att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida. En särskild
utredare har nyligen utrett Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag
att leda jakt- och viltvårdsarbetet i landet. I rapporten, Viltförvaltning
- precisering av Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag, föreslår
utredaren bl.a. att Jordbruksdepartementet, för att trygga stabilitet
och långsiktighet i SES-gruppens arbete, i samråd med berörda departement
finner en lösning som säkerställer en finansiering av samordningen och
ledningen av gruppens arbete. Utskottet har inhämtat att rapporten om
Jägareförbundets allmänna uppdrag remissbehandlas för närvarande. Så
snart remissomgången är avslutad kommer, enligt vad utskottet erfarit,
regeringen (Jordbruksdepartementet) att påbörja beredningen av de olika
förslag som lämnas i rapporten. Utskottet har även erfarit att, inte
minst mot bakgrund av riksdagens uttalande om SES-gruppen, frågan om
organisationen och finansieringen av eftersök av trafikskadat vilt kommer
att vederbörligen uppmärksammas av regeringen. Svenska Jägareförbundets
allmänna uppdrag förväntas redovisas under våren 2005. Med det anförda
finner utskottet syftet med motionerna 2003/04:MJ332 (m), 2003/04:MJ447
(kd) yrkande 9, 2004/05:MJ352 (c) yrkande 2, 2004/05:MJ422 (c) och
2004/05:MJ523 (c) i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna bör inte
föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Övriga frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till bl.a. gällande regler, tidigare
ställningstaganden och pågående arbete på områdena motioner om jaktetiska
principer (kd, v), om djurskyddsaspekter på jakt (mp), alternativ till
jakt (s), gods- och nöjesjakt (s, fp), utsättning av uppfött vilt (kd),
vissa fångstmetoder (fp), åtgärder mot gässens skadegörelser (c) samt
jakt på morkulla och svärta (mp). Jämför reservationerna 25 (kd, mp),
26 (v), 27 (mp), 28 (kd), 29 (c), 30 (mp) och 31 (v, mp).
Motionerna
Jaktetiska principer är föremål för två motionsyrkanden. Om vilt skadas
vid jakt skall jägaren snarast vidta åtgärder för att spåra upp och
avliva djuret. Det är därför enligt motion 2003/04:MJ477 (kd) viktigt
att jägarna har tillgång till hund som är tränad på eftersök, och jägarna
måste bli bättre på att skilja mellan han- och hondjur och mellan ungdjur
och fullvuxna individer, kanske främst med avseende på vildsvin
(yrkande 10). I motion 2004/05:MJ350 (v) anförs att etik bör ingå i
jägarutbildningen och införas som portalparagraf i jaktlagstiftningen
(yrkande 12). Frågan om kompetent jakt tas upp i motion 2003/04:MJ447
(kd). Motionärerna anför att jakten måste vara hänsynsfull, reglerad
och långsiktigt hållbar samt anpassas till populationerna av de jagade
arterna och deras utveckling över tid och rum. Jakten bör även ta hänsyn
till de arter som är beroende av arter som jagas, t.ex. jaktfalkens
beroende av ripan som födodjur. Ingen jakt bör förekomma på hotade arter
eller på arter där populationen minskar kraftigt, oavsett orsak. Jakt
under vår och sommar på arter som då är under flytt och reproduktion
bör inte vara tillåten, och jakten bör utformas utifrån ett viltvårdsperspektiv
som fokuserar på långsiktig förvaltning av viltbestånden (yrkande 11).
I motion 2003/04:MJ424 (mp) yrkas att regeringen initierar en utredning
om djurskyddsaspekter på jakt. Utredningen bör göras i samarbete med
Naturvårdsverket och Djurskyddsmyndigheten (yrkande 1). I motion
2003/04:MJ273 (s) pekas på alternativ till jakt. Enligt motionären torde
populationsregleringar kunna ske med andra metoder än jakt (yrkande 1).
Enligt motion 2003/04:MJ273 (s) är godsjakt en oetisk jaktform som medför
större frekvens skadskjutningar. Den bör därför förbjudas (yrkande 2).
Eftersom många fåglar drabbas av skadskjutning krävs även i motionerna
2003/04:MJ302 (fp) och 2004/05:MJ310 (fp) förbud mot all nöjesjakt samt
uppfödning och utsättning av gräsänder, rapphöns och fasaner för detta
ändamål. Frågan om utsättning av uppfött vilt tas upp i motion 2003/04:MJ447
(kd). Motionärerna betonar vikten av att djurskyddsaspekten finns med.
Inga uppfödda fåglar skall sättas ut innan de är mogna att fullt ut
fungera i den biotop där de placeras. Jakt skall inte få bedrivas på
ett sådant sätt att det utsatta viltet inte finner trivsel i området
eller i övrigt kan leva ett naturligt liv. Jaktförordningen bör revideras
för att i större utsträckning beakta de särskilda omständigheterna vid
utsättning av uppfött vilt (yrkande 4).
Enligt motion 2004/05:MJ314 (fp) bör Sverige verka för importförbud av
päls kommen från djur fångade i bensax, snara eller kroppsfälla (yrkande 2).
I internationella sammanhang bör Sverige verka för att bensax, snara
eller kroppsfälla skall förbjudas som fångstmetoder (yrkande 3).
Åtgärder mot vildgässens skadegörelse efterlyses i motion 2003/04:MJ212 (c).
Gässen bör få jagas under längre tid, och skyddsjakt på fält som
vildgässen skadar bör underlättas. Enligt motion 2003/04:MJ286 (c) bör
generell skyddsjakt på grågås införas. Motionären anför att grågåsen
har ökat i antal så dramatiskt att det nu är lämpligt med generell
skyddsjakt. I motion 2003/04:MJ420 (mp) tas frågan upp om jakt på morkulla.
Även den nyligen införda jaktstarten den 21 augusti infaller under
häckningstid och strider därmed också den mot EU:s fågeldirektiv, som
ju skall utgöra minimikravet i unionen. Tiden för när jakt på morkulla
kan börja måste därför omprövas. Jakttid på svärta behandlas i motion
2003/04:MJ421 (mp). I motionen anförs att antalet svärtor har minskat
dramatiskt och att jakten sker under häckningstid, vilket strider mot
EU:s fågeldirektiv. Regeln bör vara att en art som återfinns i Artdatabankens
hotlista inte skall jagas, och svärtan bör fredas genom att jakten på
arten tas bort.
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis vill utskottet upprepa sitt uttalande våren 2003, nämligen
att med vilt avses i 2 § jaktlagen (1987:259) vilda däggdjur och fåglar
(bet. 2002/03:MJU9). Med jakt avses att fånga eller döda vilt och att
i sådant syfte söka efter, spåra eller förfölja vilt. Djurskyddslagen
(1988:534), däremot, avser vård och behandling av husdjur. Den avser
också andra djur om de hålls i fångenskap eller används för särskilda
ändamål. Det är således fråga om två lagar med helt olika utgångspunkter.
För viltet finns i 27 § jaktlagen bestämmelser om att jakten skall
bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att
människor och egendom inte utsätts för fara, och i 28 § anges hur jägaren
skall förfara om vilt har skadats vid jakt. Statsmakternas mål för den
svenska jakt- och viltvårdspolitiken anges i 4 § jaktlagen där det
stadgas att viltet skall vårdas i syfte att dels bevara de viltarter som
tillhör landets viltbestånd och de fågelarter som tillfälligt förekommer
naturligt i landet, dels främja en med hänsyn till allmänna och enskilda
intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Enligt 27 § jaktlagen
skall jakten även bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande
och så att människor och egendom inte utsätts för fara. Härutöver vill
utskottet erinra om att riksdagen vid flera tillfällen även har uttalat
(jfr bet. 2001/02:MJ18 s. 10 och 22) att den biologiska mångfalden skall
bevaras, vilket innebär att de naturligt förekommande arterna av vilt
skall finnas i livskraftiga bestånd och kunna sprida sig till för dem
naturliga områden (se bl.a. bet. 2001/02:MJU18 och 2002/03:MJU9). Med
det anförda finner utskottet syftet med motionerna 2003/04:MJ447 (kd)
yrkandena 10 och 11 och 2004/05:MJ350 (v) yrkande 12 i allt väsentligt
tillgodosett. Någon ytterligare åtgärd med anledning av motionsyrkandena
anser utskottet inte påkallad.
Enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för viltförvaltningen skall alla
växter och djur, som finns naturligt i landet, långsiktigt bevaras i
livskraftiga bestånd, och naturen skall också kunna nyttjas på ett
hållbart sätt. Förvaltningen av de vilda djuren regleras i lagstiftning
som grundas på internationella konventioner, bl.a. den om biologisk
mångfald från år 1992. I regeringen delas ansvaret mellan Miljö- och
Jordbruksdepartementen. I riktlinjerna anförs vidare att Naturvårdsverket
har ansvar för viltförvaltningen. Viltvårdens intressen vägs mot allmänna
och enskilda intressen, t.ex. jakt och intresset att få skinn och kött
mot fågelskådning och andra naturupplevelser. Viltförvaltningen styrs
av jaktlagstiftningen. Här finns regler om både jakt på mer allmänna
arter och skyddsjakt på vilda djur, som ännu inte finns i livskraftiga
bestånd.
Slutligen har utskottet inhämtat att Svenska Jägareförbundet nyligen
har utkommit med ny kurslitteratur för jägarexamen där frågor om bl.a.
etik inom jakten har fått betydligt större utrymme än tidigare.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:MJ273 (s)
yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ302 (fp), 2003/04:MJ424 (mp) yrkande 1,
2003/04:MJ477 (kd) yrkande 4 och 2004/05:MJ310 (fp) i den mån de inte
kan anses tillgodosedda.
Som utskottet tidigare uttalat skall fångstmetoder som innebär ett stort
lidande för djuret inte vara tillåtna. Våren 2004 hänvisade utskottet
till ett avtal om humana fångstmetoder som har förhandlats fram mellan
EU, USA, Kanada och Ryssland som bl.a. stadgar att fångstmetoderna skall
vara testade och innebära att djuret omedelbart dör eller att djuret
inte erhåller oacceptabla skador vid fångsten. Hittills har EU och Kanada
ingått avtalet. Inom EU pågår därför för närvarande arbete med ett
implementeringsdirektiv för fällfångst (COM[97] 251 final) (bet.
2003/04:MJU14). Liksom vid tidigare behandlingar av liknande motioner
förutsätter utskottet att regeringen även i det fortsatta arbetet verkar
för att samtliga parter ansluter sig till avtalet om humana fångstmetoder
och att handel med skinn från djur som fångats i fällor som innebär
lidande för djuret inte skall förekomma. Motion 2004/05:MJ314 (fp)
yrkandena 2 och 3 får därför anses tillgodosedd utan något särskilt
riksdagens uttalande i frågan.
Jakttiderna, som beslutas av regeringen och gäller tills vidare, är
upptagna i bilagorna 1-4 i jaktförordningen (1987:905). Vid behov
föreslår Naturvårdsverket regeringen ändringar i jakttiderna. Enligt bilaga
4 till jaktförordningen (1987:905) får under vissa tider sädgås som
uppträder vid fält med oskördad gröda i Östergötlands län och Örebro
län samt i vissa kommuner i Västra Götalands län och vid fält besådda
med höstgrödor i Blekinge län och Skåne län jagas om det behövs för att
förebygga skada. Grågås som uppträder vid fält med oskördad gröda får
jagas i hela landet utom i Dalarnas län, Gävleborgs län, Västernorrlands
län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län om det behövs
för att förebygga skador. Av samma skäl får under hela året även kanadagås
som uppträder vid fält med oskördad gröda eller som orsakar sanitär
olägenhet jagas hela året.
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket den 5 juni 2003 föreslog i
svar på remiss till regeringen om bl.a. jakttider för vissa gäss att
jakttiderna för grågås bör utökas enligt följande:
att den allmänna jakten för grågås i Blekinge län, Hallands län och
Skåne län förlängs så att den avslutas den 31 december i stället för
den 31 oktober som nu gäller,
att den s.k. 11-regeln slopas vid jakt efter gäss i södra Sverige så
att den allmänna jakten skall kunna utnyttjas med effektivt,
att tid för skyddsjakt på grågås införs i Blekinge län och Skåne län
under tiden den 1 januari-den 15 mars vid fält med höstsådd gröda.
Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen ännu inte ändrat jakttiderna
enligt förslaget. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
2003/04:MJ212 (c) och 2003/04:MJ286 (c) i den mån de inte kan anses
tillgodosedda.
När det gäller morkulla har utskottet tidigare redovisat (bet. 2001/02:MJU18
och 2002/03:MJU9) att i de sex nordligaste länen den allmänna jakttiden
efter morkulla löper under perioden från den 21 augusti till den 31
oktober. I övriga delar av landet får morkulla jagas under tiden den 1
augusti till den 30 november. Som utskottet anförde våren 2000 (bet.
1999/2000:MJU17) beslutade regeringen den 17 juni 1999 att pågående
försök med sommarjakt efter morkulla inte skulle förlängas. En utvärdering
av försöken, som hade pågått under en tvåårsperiod, visade sig inte
uppfylla vare sig svenska krav eller bestämmelserna i EU:s fågeldirektiv.
Utvärderingen gav också vid handen att avskjutningen var mer än fyra
gånger större än vad man tidigare förmodat. Mot bakgrund av det anförda
anser utskottet att motion 2003/04:MJ420 (mp) bör avslås i den mån den
inte kan anses tillgodosedd.
Enligt jaktförordningen (1987:905) får allmän jakt efter svärta bedrivas
i Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län: inlandsområdena,
Dalarnas län Jämtlands län, Norrbottens län: inlandsområdet utom
gränsälvsområdet den 25 augusti-den 30 november, i Norrbottens län:
gränsälvsområdet den 20 augusti kl. 11.00-den 30 november, i övriga delar
av landet: inlandsområdena den 21 augusti-den 30 november och i hela
landet: kustområdena utom gränsälvsområdet den 1 september-den 31 januari.
Som utskottet tidigare anfört presenterar Naturvårdsverket ungefär
vart tredje år förslag om nya jakttider för regeringen. Med den anförda
avstyrker utskottet motion 2003/04:MJ421 (mp) i den mån den inte kan
anses tillgodosedd.
Reservationer
1. Vissa jaktbrott, punkt 3 (v, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om grova jaktbrott. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ289 yrkandena 3 och 4.
Ställningstagande
Vi anser att regeringen bör verka för att den som gjort sig skyldig
till grovt jaktbrott fråntas vapen och jaktlicens. Regeringen bör också
se över tillämpningen av straffsatser och straffskala vid grova jaktbrott,
t.ex. illegal jakt på rovdjur, för att undersöka om rättstillämpningen
är adekvat och speglar samhällets syn på att illegal jakt på rovdjur
inte skall kunna tolereras. Detta bör ges regeringen till känna.
2. Jakt på säl, punkt 4 (m, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),
Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om metoder för säljakten. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ462 och avslår motion 2004/05:MJ433 yrkande 1.
Ställningstagande
Enligt vår mening behöver metoderna för säljakten utvecklas. De jaktplatser
där säl inte får jagas bör bli föremål för översyn, och länsstyrelsen
bör åläggas att tillhandahålla användarvänligt kartmaterial över var
jakten kan bedrivas. Vidare bör yrkesfiskare med tillstånd att jaga få
möjlighet att jaga från båt direkt i anslutning till fiskeredskapen.
Därefter bör jakten utvärderas. Vi anser också att länsstyrelsen bör
verka för att fällfångst av säl blir tillåten. Detta bör ges regeringen
till känna.
3. Varmintkulor, punkt 5 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om användning av s.k. varmintkulor. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ294 yrkande 2 och 2004/05:MJ344
yrkande 2.
Ställningstagande
Rikoschettrisken vid säljakt kan elimineras om s.k. varmintkulor, dvs.
kulor understigande 9 grams vikt med anslagsenergi motsvarande klass
1, kunde användas i alla klass 1-vapen. Vi anser därför att varmintkulor
bör tillåtas vid säljakt med sådant vapen. Detta bör ges regeringen
till känna.
4. Jakt på björn, punkt 6 (kd)
av Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om fördelning av kvoter vid jakt på björn. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ447 yrkande 8.
Ställningstagande
De fördelar som finns med regionalt beslutsfattande har särskilt stor
betydelse i de fall där det krävs en snabb beslutsprocess. Länsstyrelsen
bör därför få befogenhet att inom länet och genom lokalt förankrade
förvaltningsplaner fördela beviljad kvot av björn till länets
jaktvårdskretsar. Detta bör ges regeringen till känna.
5. Ersättning för rovdjursangrepp m.m., punkt 7 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ersättning för skada på människa och för
kostnader till följd av rovdjursangrepp. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ290 yrkande 2 och avslår motionerna 2003/04:MJ306 yrkande 3,
2003/04:MJ355 yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ391 yrkande 3, 2003/04:MJ399
yrkandena 42 och 43, 2003/04:MJ412 yrkande 11, 2004/05:MJ305 yrkande 3,
2004/05:MJ364 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ369 yrkande 31, 2004/05:MJ397
yrkande 3 och 2004/05:MJ410 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Som ansvarig för rovdjurspolitiken måste det också åligga regeringen
att ta ansvar för effekterna av ökad vargförekomst. Mot den bakgrunden
anser vi att skada på människa eller kostnader för enskild med anledning
av vargförekomst skall ersättas fullt ut av staten. Detta bör ges
regeringen till känna.
6. Ersättning för rovdjursangrepp m.m., punkt 7 (fp)
av Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om insatser och bidrag för att förebygga
rovdjursangrepp. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ369 yrkande 31
och avslår motionerna 2003/04:MJ290 yrkande 2, 2003/04:MJ306 yrkande 3,
2003/04:MJ355 yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ391 yrkande 3, 2003/04:MJ399
yrkandena 42 och 43, 2003/04:MJ412 yrkande 11, 2004/05:MJ305 yrkande 3,
2004/05:MJ364 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ397 yrkande 3 och 2004/05:MJ410
yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Vi anser att fler insatser behövs för att förebygga rovdjursangrepp och
att ersättning bör utgå när skador har uppstått. Reglerna för nödvärnsjakten
bör ses över, informationen om förebyggande åtgärder bör förbättras och
åtgärder bör inledas så snart tecken finns på kommande expansion i nya
områden. Naturvårdsverket bör ha det övergripande ansvaret när det gäller
beslut i skyddsjaktsfrågor, och staten skall ge ersättning för skador
förorsakade av vilt. Detta bör ges regeringen till känna.
7. Ersättning för rovdjursangrepp m.m., punkt 7 (kd)
av Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ekonomisk kompensation till följd av
rovdjursangrepp. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ399 yrkandena 42
och 43 samt avslår motionerna 2003/04:MJ290 yrkande 2, 2003/04:MJ306
yrkande 3, 2003/04:MJ355 yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ391 yrkande 3,
2003/04:MJ412 yrkande 11, 2004/05:MJ305 yrkande 3, 2004/05:MJ364 yrkandena
1 och 2, 2004/05:MJ369 yrkande 31, 2004/05:MJ397 yrkande 3 och 2004/05:MJ410
yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Enligt min mening skall tamdjursägare och renägare erhålla full ekonomisk
kompensation till följd av rovdjursangrepp. Ersättning skall utgå även
för rovdjursangrepp på tamdjur som inte är kopplade till näringsverksamhet.
Detta bör ges regeringen till känna.
8. Ersättning för rovdjursangrepp m.m., punkt 7 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om full täckning för kostnader till följd av
rovdjurens närvaro. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ355
yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:MJ290 yrkande 2, 2003/04:MJ306
yrkande 3, 2003/04:MJ355 yrkande 4, 2003/04:MJ391 yrkande 3, 2003/04:MJ399
yrkandena 42 och 43, 2003/04:MJ412 yrkande 11, 2004/05:MJ305 yrkande 3,
2004/05:MJ364 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ369 yrkande 31, 2004/05:MJ397
yrkande 3 och 2004/05:MJ410 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Många landsbygdsbor ser sin årliga inkomst minska i takt med att rovdjurens
antal ökar inom deras verksamhetsområden. Jag anser det därför fullt
berättigat att staten svarar för full täckning av de extrakostnader som
drabbar djurägare på grund av rovdjurens närvaro. Detta bör ges regeringen
till känna.
9. Vildsvin, punkt 9 (kd)
av Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om åtgärder för att begränsa vildsvinsstammen.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ475 yrkande 2 och avslår
motionerna 2003/04:MJ213, 2003/04:MJ283, 2003/04:MJ321, 2003/04:MJ356,
2004/05:MJ390 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ475 yrkande 1 och 2004/05:MJ484.
Ställningstagande
Det är enligt min mening hög tid att med kraftfulla åtgärder begränsa
den snabbt expanderande vildsvinsstammen. Fler vildsvin måste skjutas
för att vi i någon mån skall komma till rätta med de problem dessa djur
skapar inte minst för jordbruket. Regeringen bör därför ta initiativ
till en kartläggning av problemen med vildsvinen. Detta bör ges regeringen
till känna.
10. Dubbelregistrering vid älgjakt, punkt 10 (m, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c)
och Bengt-Anders Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om avskaffande av dubbelregistrering vid älgjakt.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ404 yrkande 14,
2004/05:MJ215 och 2004/05:MJ266 samt avslår motion 2003/04:MJ447 yrkande 1.
Ställningstagande
Enligt vår mening orsakar dubbelregistrering vid älgjakt besvärande och
onödiga konflikter mellan renägande samer och ortsbefolkningen i vissa
områden. Medlemmarna i sameby måste tillförsäkras den jakträtt de har
i enlighet med renskötselrätten och registreringen av älgjaktsområdet
förbehållas markägaren eller den till vilken markägaren upplåtit sin
jakträtt. Mot denna bakgrund anser vi att dubbelregistreringen vid
älgjakt måste avskaffas. Detta bör ges regeringen till känna.
11. Dubbelregistrering vid älgjakt, punkt 10 (kd)
av Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om konflikter vid dubbelregistrering av rätten
till älgjakt. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ447 yrkande 1
och avslår motionerna 2003/04:MJ404 yrkande 14, 2004/05:MJ215 och
2004/05:MJ266.
Ställningstagande
Dubbelregistrering av älgjaktsrätten innebär en källa till konflikter
mellan ortsbojaktlag och samebyns jägare och medför ökad olycksrisk.
Systemet reser också frågan om markägares rätt till sin egen mark. I de
fall där anspråk på kompensation framförs är det statens ansvar att i
görligaste mån finna lösningar på detta problem. Detta bör ges regeringen
till känna.
12. Småviltsjakt ovanför odlingsgränsen, punkt 12 (fp)
av Sverker Thorén (fp) och Marie Wahlgren (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om utvärdering av småviltsjakten och handredskapsfisket
ovanför odlingsgränsen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ275
och avslår motionerna 2003/04:MJ447 yrkande 3, 2004/05:MJ264 yrkandena
1 och 2 samt 2004/05:MJ303.
Ställningstagande
Enligt vår mening bör en utvärdering göras av småviltsjakten och
handredskapsfisket ovan odlingsgränsen och på renbetesfjället. Målet med
utvärderingen skall bl.a. vara att utröna i vilken mån lagstiftningen
främjat samernas möjligheter till ett eget kultur-, samfunds- och
näringsliv. Detta bör ges regeringen till känna.
13. Småviltsjakt ovanför odlingsgränsen, punkt 12 (kd)
av Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om åtgärder för att överbrygga motsättningar när
det gäller småviltsjakt i fjällen. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ447 yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:MJ275, 2004/05:MJ264
yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:MJ303.
Ställningstagande
När det gäller småviltsjakt i fjällen bör frågor om avlysning av
renbetesområden, storlek på områdena, tidpunkter för samt prissättning av
jakten beslutas på lokal nivå med lokala företrädare för turistföretagare
och renägande företag i förening. Härmed bör de motsättningar som finns
mellan intressegrupperna kunna biläggas och jakten som turistföreteelse
kunna utvecklas positivt och till nytta för inlandet i stort. Detta bör
ges regeringen till känna.
14. Viltvårdsområden, punkt 13 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ändrade bestämmelser för viltvårdsområde.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ518 och avslår motionerna
2003/04:MJ447 yrkande 12 och 2004/05:MJ452.
Ställningstagande
I dag har även arrendator rösträtt vid val av styrelse i viltvårdsområde,
vilket kan innebära att markägare blir bortröstade av sina egna
arrendatorer. Detta är inte tillfredsställande, och vi anser därför att
endast de i viltvårdsområdet ingående markägarna eller den som företräder
markägaren skall ha rösträtt. Detta bör ges regeringen till känna.
15. Viltvårdsavgift för ungdomar, punkt 15 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om avskaffande av viltvårdsavgiften för ungdomar
mellan 15 och 18 år. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ250.
Ställningstagande
Enligt vår mening innebär den statliga jaktkortsavgiften för ungdomar
mellan 15 och 18 år som utövar uppsiktsjakt en ren dubbelbeskattning.
Ett avskaffande av denna kostnad för ungdomarna skulle vara en tydlig
signal för att skapa ett bredare engagemang när det gäller jakten. Detta
bör ges regeringen till känna.
16. Minskade klövviltsstammar, punkt 16 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om åtgärder för minskade klövviltsstammar. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkande 14.
Ställningstagande
Stora klövviltsstammar orsakar i dag skogsbruket höga kostnader i form
av sämre virkeskvalitet och dålig återväxt, vilket inte kan jämställas
med de ekonomiska insatser som jakten inbringar. Enligt min mening måste
underlag om betesskadornas omfattning tas fram och följas av riktade
informationsinsatser till såväl skogsägare som jägare. Arbetet med att
minska viltbetesskadorna bör finansieras via Viltvårdsfonden. Detta bör
ges regeringen till känna.
17. Rörelsehindrades möjligheter att delta i jakt, punkt 17 (m, kd,
c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),
Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om möjlighet i vissa fall att jaga från motordrivet
fordon. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ221.
Ställningstagande
Vi anser att möjlighet bör finnas att jaga från motordrivet fordon och
att kravet på uppgift om vilket vilt som planeras jagas eller hur många
djur som planeras fällas bör tas bort. Jaktförordningen (1987:905) bör
därför ändras så att människor med permanenta rörelsehinder undantas
från bestämmelsen. Detta bör ges regeringen till känna.
18. Kvinnors medverkan när det gäller rovdjursfrågor, punkt 18 (v,
mp)
av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om åtgärder för förstärkning av kvinnors deltagande
när det gäller rovdjursfrågor. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:MJ289 yrkande 6.
Ställningstagande
Det är enligt vår mening förkastligt ur demokratisk synvinkel att
kvinnors medverkan och kvinnors åsikter inte lyfts fram och understryks
på ett tydligare sätt i rovdjursdebatten. Regeringen bör därför verka
för att kvinnor, såväl på myndigheter och verk som inom organisationer
och som individer, ges ett förstärkt deltagande när det gäller rovdjursfrågor.
Detta bör ges regeringen till känna.
19. Krav på kontinuerliga skjutprov, punkt 20 (v, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om krav på kontinuerliga skjutprov. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ350 yrkande 10.
Ställningstagande
I syfte att ytterligare förbättra djurskyddsaspekterna inom jakten bör
det införas krav på kontinuerliga skjutprov för aktivt deltagande i
jakt. För att minska skadeskjutningen bör en sådan bestämmelse införas
i jaktlagstiftningen. Detta bör ges regeringen till känna.
20. Jaktgäst vid lodjursjakt, punkt 21 (kd)
av Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om folkbokföringens betydelse för deltagande i
lodjursjakt. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ447 yrkande 7.
Ställningstagande
Det torde ligga inom ramen för jaktledarens kompetens att avgöra huruvida
en jaktgäst är lämplig att delta i lodjursjakt, liksom att denna lämplighet
i inget avseende kan hänga samman med folkbokföring. Därför anser jag
att jaktgäst vid lodjursjakt inte skall behöva vara folkbokförd i det
län där jaktmarken är belägen. Detta bör ges regeringen till känna.
21. Fångstredskap, punkt 22 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om prövning av fångstredskap. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ424 yrkandena 2-4 och avslår motion 2003/04:MJ304.
Ställningstagande
Enligt min mening bör 11 § jaktförordningen ändras så att både
Naturvårdsverket och Djurskyddsmyndigheten skall pröva fångstredskapen.
Utifrån en sådan författningsändring bör en omprövning göras av existerande
typgodkännanden, och i denna omprövning bör de fångstredskap prioriteras
som syftar till att fånga viltet levande. Detta bör ges regeringen till
känna.
22. Eftersök av vilt, punkt 23 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders
Johansson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om prioritering vid eftersök av vilt. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ332 och avslår motionerna 2003/04:MJ447
yrkande 9, 2004/05:MJ352 yrkande 2, 2004/05:MJ422 och 2004/05:MJ523.
Ställningstagande
Det är viktigt att eftersök av vilt kan inledas snarast efter olycktillfället.
Vi anser därför att regeringen via Naturvårdsverket skall ge polisen
samma uppdragsprioritet vid eftersök av anmälningspliktigt trafikskadat
vilt, oberoende av om viltet tillfaller staten eller inte. Detta bör
ges regeringen till känna.
23. Eftersök av vilt, punkt 23 (kd)
av Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ersättning till organisationer och enskilda
vid eftersök av vilt. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ447
yrkande 9 och avslår motionerna 2003/04:MJ332, 2004/05:MJ352 yrkande 2,
2004/05:MJ422 och 2004/05:MJ523.
Ställningstagande
Arbetet med eftersök av skadat vilt finansieras delvis av Vägverket
samtidigt som flera organisationer och enskilda bidrar med ideellt arbete.
Enligt min mening bör detta viktiga arbete uppvärderas och ersättning
utgå till de organisationer och enskilda som i dag arbetar ideellt.
Detta bör ges regeringen till känna.
24. Eftersök av vilt, punkt 23 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ersättning till jägare vid eftersök av vilt.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ422 och avslår motionerna
2003/04:MJ332, 2003/04:MJ447 yrkande 9, 2004/05:MJ352 yrkande 2 och
2004/05:MJ523.
Ställningstagande
Inte minst mot bakgrund av en kraftigt växande vildsvinsstam har frågan
om ersättning till eftersöksjägare blivit mer aktuell än tidigare. Ett
system för att ersätta dessa jägare i de fall de lider ekonomisk skada
vid eftersök av trafikskadat vilt bör därför tillskapas. Detta bör ges
regeringen till känna.
25. Jaktetiska principer, punkt 24 (kd, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kompetent jakt. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ447 yrkande 11 och avslår motionerna 2003/04:MJ447
yrkande 10 och 2004/05:MJ350 yrkande 12.
Ställningstagande
Vi anser att en kompentent jakt skall vara hänsynsfull, reglerad och
långsiktigt hållbar och anpassas till populationerna av de jagade arterna
och deras utveckling över tid och rum. Jakten bör även ta hänsyn till
de arter som är beroende av arter som jagas, t.ex. jaktfalkens beroende
av ripan som födodjur. Ingen jakt bör förekomma på hotade arter eller
på arter där populationen minskar kraftigt, oavsett orsak, och jakt
under vår och sommar på arter som då är under flytt och reproduktion
bör inte vara tillåten. Slutligen bör jakten utformas utifrån ett
viltvårdsperspektiv som fokuserar på långsiktig förvaltning av viltbestånden.
Detta bör ges regeringen till känna.
26. Jaktetiska principer, punkt 24 (v)
av Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om etik i jägarutbildningen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:MJ350 yrkande 12 och avslår motion 2003/04:MJ447
yrkandena 10 och 11.
Ställningstagande
Trots att svensk jakt bedrivs på ett tillfredsställande sätt finns
fortfarande utrymme för förbättringar. Jag anser därför att etik skall
ingå i jägarutbildningen och införas som en portalparagraf i jaktlagstiftningen.
Detta bör ges regeringen till känna.
27. Djurskyddsaspekter på jakt, punkt 25 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en utredning om djurskyddsaspekter på jakt.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ424 yrkande 1 och avslår
motionerna 2003/04:MJ273 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ302 och 2004/05:MJ310.
Ställningstagande
Enligt min mening bör regeringen, i samarbete med Naturvårdsverket och
Djurskyddsmyndigheten, initiera en utredning angående djurskyddsaspekter
på jakt. Detta bör ges regeringen till känna.
28. Utsättning av uppfött vilt, punkt 26 (kd)
av Björn von der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om djurskyddsaspekten vid utsättning av uppfött
vilt. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ447 yrkande 4.
Ställningstagande
Vid utsättning av uppfött vilt är det enligt min mening av vikt att
djurskyddsaspekten beaktas. Detta innebär bl.a. att inga uppfödda fåglar
sätts ut innan de är mogna att fullt ut fungera i den biotop där de
placeras. Vidare bör jakt inte bedrivas på ett sådant sätt att det
utsatta viltet inte finner trivsel i området eller i övrigt kan leva ett
naturligt liv. Slutligen bör jaktförordningen revideras så att de
särskilda omständigheterna vid utsättning av uppfött vilt beaktas i större
utsträckning än för närvarande. Detta bör ges regeringen till känna.
29. Åtgärder mot vildgässens skadegörelser, punkt 28 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om utökad jakt på vildgäss. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ212 och avslår motion 2003/04:MJ286.
Ställningstagande
Enligt min mening kan lösningen på problemet med vildgässens skadegörelser
vara dels att de får jagas under längre tid, dels att skyddsjakt på de
fält som vildgässen skadar bör underlättas. Detta bör ges regeringen
till känna.
30. Jakt på morkulla, punkt 29 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i anförs i reservationen om ändring av tiderna för jakt på morkulla.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ420.
Ställningstagande
Det var uppenbart att den tidigare jakttiden för morkulla med start
första måndagen efter midsommar stred mot EU:s fågeldirektiv. Även
jaktstarten den 21 augusti infaller emellertid under häckningstid och
strider alltså även den mot direktivet, som ju skall utgöra minimikravet
i unionen. Mot den bakgrunden anser jag att tidpunkten för när jakt på
morkulla kan inledas måste omprövas. Detta bör ges regeringen till känna.
31. Jakt på svärta, punkt 30 (v, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 30
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i motionen om förbud mot jakt på svärta. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ421.
Ställningstagande
Antalet svärtor har minskat dramatiskt. Trots detta sker jakten under
häckningstid, vilket strider mot EU:s fågeldirektiv. Vi anser att regeln
bör vara att en art som återfinns i Artdatabankens hotlista inte skall
jagas, vilket innebär att svärtan bör fredas genom att jakten på arten
tas bort. Detta bör ges regeringen till känna.
Särskilda yttranden
1. Frågor om skyddsjakt som har behandlats tidigare under mandatperioden,
punkt 1 (m, kd, c)
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),
Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd) anför:
Utskottet har i detta betänkande enats om att avstå från att mer utförligt
i sak behandla motioner om skyddsjakt på initiativ av enskild med och
utan tillstånd samt om beslutsnivån för sådan jakt. Detta innebär att
utskottet har avstyrkt motionerna med generell hänvisning till utskottets
fördjupade behandling våren 2004 i betänkande 2003/04:MJU18 om skyddsjakt
på rovdjur m.m. Vi vidhåller dock våra respektive ställningstaganden i
dessa frågor så som de kommit till uttryck i betänkanden tidigare under
innevarande mandatperiod.
2. Djurskyddsaspekter på jakt, punkt 25 (mp)
Åsa Domeij (mp) anför:
Jag anser, liksom motionären i motion 2003/04:MJ273, att gods- och
andjakt är etiskt tveksam. Trots detta har jag valt att inte ställa mig
bakom motionens yrkande om förbud mot sådan jakt, eftersom jag är osäker
på hur ett förbud skall avgränsas i praktiken. Det finns emellertid
anledning att återkomma i frågan.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:MJ212 av Lars-Ivar Ericson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder mot vildgässens skadegörelse.
2003/04:MJ213 av Lars-Ivar Ericson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder mot vildsvinen.
2003/04:MJ250 av Jan-Evert Rådhström och Ulla Löfgren (båda m):
Riksdagen beslutar avskaffa den statliga jaktkortsavgiften för ungdomar
mellan 15 och 18 år som utövar uppsiktsjakt.
2003/04:MJ273 av Jan Emanuel Johansson (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om alternativ till jakt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om godsjakt.
2003/04:MJ275 av Liselott Hagberg (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utvärdering av småviltsjakten och av handredskapsfisket
ovan odlingsgränsen och på renbetesfjället.
2003/04:MJ283 av Maria Larsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn i syfte att hålla vildsvinsstammen på en acceptabel
nivå.
2003/04:MJ286 av Birgitta Carlsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa generell skyddsjakt på grågås.
2003/04:MJ290 av Lennart Hedquist m.fl. (m, fp, kd, c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skada på människa eller kostnader för enskild med
anledning av vargförekomst skall ersättas fullt ut av staten.
2003/04:MJ294 av Patrik Norinder (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om s.k. varmintkulor.
2003/04:MJ302 av Birgitta Ohlsson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att all nöjesjakt och uppfödning och utsättning av gräsänder,
rapphöns och fasaner för detta ändamål förbjuds.
2003/04:MJ304 av Lennart Fremling (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om överförande av ansvaret för godkännande av fångstredskap från
Naturvårdsverket till Djurskyddsmyndigheten.
2003/04:MJ306 av Runar Patriksson (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om antalet vargar och en jaktbar stam.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ersättning till drabbade av rovdjur.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lokala analyser av livskvaliteten i vargtäta områden.
2003/04:MJ321 av Lars Wegendal m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vildsvinsstammen.
2003/04:MJ332 av Jan-Evert Rådhström och Ulla Löfgren (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen via Naturvårdsverket ger polisen samma
uppdragsprioritet vid eftersök av anmälningspliktigt trafikskadat vilt,
oberoende av om det tillfaller staten eller inte.
2003/04:MJ355 av Viviann Gerdin (c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att staten svarar för full täckning av extrakostnader
som drabbar djurägare på grund av rovdjurens närvaro.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utvidga ersättningsreglerna till att även omfatta
kostnader för instängsling av hästar i områden med varg.
2003/04:MJ356 av Mikael Oscarsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att begränsa vildsvinets ökningstakt i Sverige.
2003/04:MJ390 av Gunnar Sandberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om älgjakt.
2003/04:MJ391 av Dan Kihlström och Mikael Oscarsson (båda kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om full ekonomisk ersättning vid rovdjursangrepp.
2003/04:MJ399 av Alf Svensson m.fl. (kd):
42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tamdjursägare och renägare skall erhålla full
ekonomisk kompensation till följd av rovdjursangrepp.
43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kompensation för rovdjursangrepp på tamdjur som ej
är kopplade till näringsverksamhet.
2003/04:MJ404 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om dubbelregistrering av älgjaktslicenser.
2003/04:MJ412 av Jan Andersson m.fl. (c):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att djurägare måste ges ekonomisk trygghet för
eventuella effekter som rovdjuren åsamkar.
2003/04:MJ420 av Åsa Domeij och Mikaela Valtersson (båda mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jakt på morkulla.
2003/04:MJ421 av Åsa Domeij och Mikaela Valtersson (båda mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jakttid på svärta.
2003/04:MJ424 av Åsa Domeij och Ingegerd Saarinen (båda mp):
1. Riksdagen begär att regeringen initierar en utredning angående
djurskyddsaspekter på jakt i samarbete med Naturvårdsverket och
Djurskyddsmyndigheten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att 11 §
jaktförordningen bör ändras så att både Naturvårdsverket och
Djurskyddsmyndigheten skall pröva fångstredskapen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att omprövning
av existerande typgodkännanden sker utifrån författningsändringen i
yrkande 2.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de
fångstredskap som syftar till att fånga viltet levande prioriteras i
den omprövning som beskrivs i yrkande 3.
2003/04:MJ447 av Björn von der Esch m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om dubbelregistrering av älgjaktsrätten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om småviltsjakt i fjällen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utsättning av uppfött vilt.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att jaktgäst
vid lodjursjakt ej skall behöva vara folkbokförd i det län där jaktmarken
är belägen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
länsstyrelsen bör få befogenhet att inom länet, genom lokalt förankrade
förvaltningsplaner, fördela beviljad kvot av björn till länets
jaktvårdskretsar.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om eftersök av skadat vilt.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om jaktetiska principer.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kompetent jakt.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om rätten att ej ingå i ett viltvårdsområde.
2003/04:Bo202 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett förenklat och mer ändamålsenligt regelsystem samt
förbättrade ersättningar för t.ex. rovdjursstängsel.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:MJ204 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Göran Lindblad (båda
m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att regeringen beslutar ändra 28 § jaktförordningen
så att vargen inte skall omfattas av denna paragraf.
2004/05:MJ215 av Anders Sjölund (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om dubbelregistrering vid älgjakt.
2004/05:MJ221 av Jörgen Johansson och Staffan Danielsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förändra jaktförordningen (1987:905) så att människor med
permanent rörelsehinder undantas från bestämmelsen.
2004/05:MJ264 av Krister Hammarbergh (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om svenska jägares möjligheter till småviltsjakt i
fjällvärlden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utländska jägares möjlighet till småviltsjakt i den
svenska fjällvärlden.
2004/05:MJ266 av Krister Hammarbergh (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett avskaffande av dubbelregistrering vid älgjakt.
2004/05:MJ289 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att 28 § jaktförordningen inte bör förändras på sådant
sätt att varg tillåts skjutas utan att skada först inträffat på tamdjur
som befinner sig inom hägnat område eller under omedelbar uppsikt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en översyn av jaktförordningen - dock med
bibehållande av ett starkt skydd för rovdjuren - bör ske och att denna skall
ske mot bakgrund av problematiken som finns med den illegala jakten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör verka för att en person som gjort
sig skyldig till grovt jaktbrott bör fråntas vapen och jaktlicens.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör se över hur straffsatser och
straffskala tillämpas vid grova jaktbrott, som exempelvis illegal jakt på
rovdjur, för att undersöka om rättstillämpningen är adekvat.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör verka för att kvinnor, såväl på
myndigheter och verk som inom organisationer och som individer, ges ett
förstärkt deltagande när det gäller rovdjursfrågor.
2004/05:MJ303 av Liselott Hagberg (fp):
Riksdagen begär att regeringen genomför en utvärdering av lagstiftningen
om den fria småviltsjakten och handredskapsfisket ovan odlingsgränsen
och på renbetesfjället.
2004/05:MJ305 av Dan Kihlström och Mikael Oscarsson (båda kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ändring i 28 § jaktförordningen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om full ekonomisk ersättning för rovdjursangrepp.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att begränsad licensjakt tillåts i områden med stark
koncentration av varg.
2004/05:MJ310 av Birgitta Ohlsson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att all nöjesjakt samt uppfödning och utsättning av gräsänder,
rapphöns och fasaner för detta ändamål förbjuds.
2004/05:MJ311 av Birgitta Ohlsson (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skyddsjakt på varg först bör tillåtas när vargstammen
nått ett antal på 200 individer och då enbart gälla utvidgad jakträtt
i renskötselområden.
2004/05:MJ314 av Birgitta Ohlsson (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige verkar för importförbud av päls kommen
från djur fångade i bensax, snara eller kroppsfälla.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang verkar för
att bensax, snara eller kroppsfälla skall förbjudas som fångstmetoder.
2004/05:MJ320 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jakt på lodjur.
2004/05:MJ336 av Carl-Erik Skårman (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jakt på rovdjur och behovet av regler för framtida licensjakt
på varg.
2004/05:MJ344 av Patrik Norinder (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om s.k. varmintkulor.
2004/05:MJ350 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det skall fordras krav på kontinuerligt skjutprov
för att få delta aktivt i jakt. Detta bör finnas med i jaktlagstiftningen
som ett krav för att minska skadeskjutningen.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att etik skall ingå i jägarutbildningen samt att
etik införs som portalparagraf i jaktlagstiftningen.
2004/05:MJ352 av Viviann Gerdin och Rigmor Stenmark (båda c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att 28 § måste förändras för att stärka djurägarens
rätt att försvara sina djur.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att full ekonomisk ersättning skall utgå för skadade/döda
djur, material och djurägarens merarbete vid eftersök av försvunna djur.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att beslut rörande varg skall överflyttas från
Naturvårdsverket till länsstyrelserna.
2004/05:MJ364 av Jörgen Johansson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att fastställa principen om att den som åsamkar annan
skada skall ersätta skadan.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att staten ersätter de markägare som lidit ekonomisk
skada på grund av en ökad rovdjursstam.
2004/05:MJ369 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om de regionala rovdjursgruppernas och det nationella
rovdjursrådets funktion.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ökande insatser för att förebygga rovdjursangrepp
och bidrag när skador uppstått.
2004/05:MJ390 av Birgitta Carlsson och Staffan Danielsson (båda c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att vidta åtgärder för att minska vildsvinsstammen i
Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att stärka jordbruksarrendatorernas rätt
vid viltskador orsakade av vildsvin.
2004/05:MJ397 av Runar Patriksson (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ersättning till drabbade djurägare.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lokala analyser av livskvaliteten för boende i vargtäta
områden.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skydds- och licensjakt i 27 och 28 §§ i lagen om jakt.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att beslutsnivån bör vara så lokal som möjligt.
2004/05:MJ410 av Birgitta Carlsson och Annika Qarlsson (båda c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en ändring skyndsamt görs av de paragrafer i
jaktförordningen som gör det möjligt att direkt skydda sina tamdjur vid
rovdjursangrepp.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om huruvida full ekonomisk ersättning skall utbetalas
för rovdjursangrepp på tamdjur.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att de djurägare som för att skydda sina tamdjur mot
rovdjur måste sätta upp särskilda viltstängsel skall hållas skadeslösa
för den merkostnad som detta förorsakar.
2004/05:MJ422 av Jan Andersson och Eskil Erlandsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett system för att ersätta eftersöksjägare om de lider ekonomisk
skada vid eftersök av trafikskadat vilt.
2004/05:MJ424 av Kenneth Johansson och Eskil Erlandsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om behovet av att vidta de åtgärder som behövs för att en begränsad
jakt på lodjur åter skall medgivas utanför renskötselområdet.
2004/05:MJ433 av Eskil Erlandsson och Agne Hansson (båda c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att länsstyrelserna omedelbart ges i uppdrag att se
över begränsningarna för var säljakten får bedrivas och i förekommande
fall ta bort de begränsningar som hindrar att den årliga kvoten kan
uppfyllas.
2004/05:MJ434 av Åsa Domeij m.fl. (mp):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om minskade klövviltsstammar.
2004/05:MJ452 av Karl Gustav Abramsson och Sören Wibe (båda s):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
viltvårdslagen i enlighet med motionen.
2004/05:MJ462 av Birgitta Sellén och Sven Bergström (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utveckla metoderna för säljakten.
2004/05:MJ475 av Mikael Oscarsson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att begränsa vildsvinets ökningstakt i Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en kartläggning av problemen med vildsvinen.
2004/05:MJ476 av Henrik S Järrel (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den s.k. viltvårdsavgiften (41 § 1 jaktlagen [1987:259]).
2004/05:MJ482 av Jörgen Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillväxt av enskild art inte skall få ske på annan arts
bekostnad så att den biologiska mångfalden utarmas.
2004/05:MJ484 av Lars Wegendal m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en vildsvinspolicy och om typgodkända
burfällor.
2004/05:MJ503 av Björn von der Esch m.fl. (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ny förvaltning av älgstammen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skyddsjakt i samband med rovdjursangrepp.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar
av 28 § jaktförordningen så att det tydliggörs att en tamdjursägare har
rätt att försvara sina djur mot angrepp från varg enligt vad i motionen
anförs.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av 27 § jaktförordningen så att Naturvårdsverket får föreskriva att
beslut om jakt på varg får meddelas av länsstyrelsen i län med fasta
stammar av varg enligt vad i motionen anförs.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
länsstyrelsen bör ges rätt att besluta om jakt på lodjur i de län där arten
är rikligt förekommande.
2004/05:MJ518 av Jan-Evert Rådhström och Elizabeth Nyström (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om valbarhet till styrelse i viltvårdsområde.
2004/05:MJ523 av Eskil Erlandsson och Jörgen Johansson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behov av organisation och finansiering av kostnader för
trafikskadat vilt.
2004/05:N414 av Runar Patriksson och Anita Brodén (båda fp):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om delegationsrätt av skyddsjaktsbeslut från Naturvårdsverket
till länsstyrelserna.