Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn

<div class="sidhuvud_publikation">Miljö- och jordbruksutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2004/05:MJU10</div><h1>Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 2004/05:72 Förbättrad
djurskydds- och livsmedelstillsyn. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag och bedömningar i propositionen som syftar till att inom ramen
för nuvarande tillsynsorganisation stärka den lokala djurskydds- och
livsmedelstillsynen.
Livsmedelsverkets och Djurskyddsmyndighetens ansvar för att leda och
samordna tillsynen bör tydliggöras och stärkas. I myndigheternas centrala
tillsynsuppgifter bör ingå att med bindande föreskrifter styra hur den
operativa tillsynen skall bedrivas och att med rådgivning och
utbildningsinsatser stödja samt följa upp länsstyrelsernas och kommunernas
tillsyn. För att ytterligare förbättra förutsättningarna för en effektiv
kommunal tillsyn skall bestämmelser införas som underlättar samverkan
mellan kommuner. Om en kommun grovt eller under en längre tid har
åsidosatt sina tillsynsskyldigheter när det gäller en viss verksamhet
skall regeringen, på ansökan av Livsmedelsverket eller en länsstyrelse,
kunna besluta att tillsynen över verksamheten skall föras över till
Livsmedelsverket eller länsstyrelsen. När det gäller livsmedelstillsynen
skall kommunerna ges möjlighet att använda den årliga tillsynsavgiften
för att finansiera andra kostnader för tillsynen än sådana som avser
provtagning och undersökning.
I samband med propositionen behandlas fem följdmotioner med sammanlagt
35 yrkanden. Utskottet behandlar även 125 motionsyrkanden från allmänna
motionstiden åren 2002, 2003 och 2004 om livsmedelskontroll samt 90
motionsyrkanden om djurskydd från allmänna motionstiden 2004. Utskottet
avstyrker samtliga motionsyrkanden. Av motionerna om djurskydd rör 67
yrkanden förslag som utskottet behandlat och avstyrkt i tidigare
betänkanden under mandatperioden. Dessa motioner avstyrks i förenklad form.

I betänkandet finns 60 reservationer och 1 särskilt yttrande.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn

1.      Kommunal samverkan
Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i livsmedelslagen
(1971:511) såvitt avser 24 a §,2. lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534) såvitt avser 24 a §.Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:72 i denna del och avslår motionerna 2004/05:MJ499 yrkande 12,
2004/05:MJ506 yrkande 21 och 2004/05:MJ519.

2.      Djurskyddsmyndigheten
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ16 yrkande 4.
Reservation 1 (m, c)

3.      Tillsyn enligt djurskyddslagen
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534) såvitt avser 24 §. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:72 i denna del och avslår motion 2004/05:MJ16 yrkande 3.
Reservation 2 (m, c)

4.      Tillsynsmyndigheternas ansvarsfördelning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L319 yrkande 8, 2002/03:MJ221,
2002/03:MJ275 yrkande 2, 2002/03:MJ422 yrkande 10, 2002/03:N340 yrkande
6, 2003/04:MJ389, 2003/04:MJ432 yrkande 15, 2004/05:MJ17 yrkandena 2,
3 och 5, 2004/05:MJ18 yrkande 5 och 2004/05:MJ506 yrkande 24.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (fp)

5.      Djurförbudsregister m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ234, 2004/05:MJ235 yrkande 4,
2004/05:MJ456 och 2004/05:MJ513 yrkande 2.
Reservation 5 (m, fp, kd, c, mp)

6.      Förbättrat centralt och regionalt stöd
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ17 yrkande 8, 2004/05:MJ19 yrkande
1, 2004/05:MJ235 yrkande 3 och 2004/05:MJ533.
Reservation 6 (fp)
Reservation 7 (kd)

7.      Resurser till länsveterinärer
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ506 yrkande 23.
Reservation 8 (fp, kd)

8.      Den lokala tillsynen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ15 yrkande 4, 2004/05:MJ18 yrkande
1 och 2004/05:MJ19 yrkande 3.
Reservation 9 (m)
Reservation 10 (kd, c)

9.      Kompetenskrav för livsmedelshantering
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ408 och 2003/04:MJ343.

10.     Rapporteringsskyldighet
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ17 yrkande 9, 2004/05:MJ18 yrkande
2, 2004/05:MJ19 yrkande 2 och 2004/05:MJ508 yrkande 13.
Reservation 11 (m)
Reservation 12 (fp)
Reservation 13 (kd)

11.     Ett europeiskt regelverk för tillsyn
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ16 yrkande 1, 2004/05:MJ17 yrkande
4 och 2004/05:MJ19 yrkande 4.
Reservation 14 (m, kd, c)
Reservation 15 (fp)

12.     Information om tillsynsresultat
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ428, 2003/04:MJ432 yrkande 16
och 2004/05:MJ17 yrkande 11.
Reservation 16 (m, fp)

13.     Samrådsgrupper m.m.
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ17 yrkande 7.
Reservation 17 (fp)

14.     Föreläggande
Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i livsmedelslagen
(1971:511) såvitt avser 24 c §,2. lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534) såvitt avser 24 c §. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:72 i denna del och avslår motion 2004/05:MJ15 yrkande 6.
Reservation 18 (c)

15.     Frivillig överflyttning av tillsynsansvar
Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i livsmedelslagen
(1971:511) såvitt avser 24 b §,2. lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534) såvitt avser 24 b §. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:72 i denna del och avslår motionerna 2004/05:MJ15 yrkande 5,
2004/05:MJ17 yrkandena 6 och 10 samt 2004/05:MJ243.
Reservation 19 (fp)
Reservation 20 (c)

16.     Tvångsöverflyttning av tillsynsansvar
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534) såvitt avser 24 d §. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:72 i denna del och avslår motion 2004/05:MJ506 yrkande 19.

17.     Lagförslagen i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i livsmedelslagen
(1971:511) i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit
ovan,2. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) i den mån lagförslaget
inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:72 i denna del.

18.     Finansiering av tillsyn m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ18 yrkande 3, 2004/05:MJ19
yrkandena 5-7 och 2004/05:MJ513 yrkande 5.
Reservation 21 (m, kd)

19.     Tillsynsavgifter
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L319 yrkande 9, 2003/04:MJ310
yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ431 yrkande 7, 2004/05:MJ15 yrkandena 1-3,
2004/05:MJ16 yrkande 2, 2004/05:MJ17 yrkande 12, 2004/05:MJ18 yrkande
4 och 2004/05:MJ506 yrkandena 20 och 22.
Reservation 22 (m)
Reservation 23 (fp)
Reservation 24 (kd)
Reservation 25 (c)

20.     Småskalig livsmedelsproduktion
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ268 yrkande 9.
Reservation 26 (m)
Livsmedelskontroll

21.     Internationellt samarbete om livsmedelsfrågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,
2003/04:K419 yrkande 13 i denna del, 2003/04:MJ375 yrkande 2, 2003/04:MJ432
yrkande 12, 2004/05:MJ332 yrkande 1 och 2004/05:MJ499 yrkande 7.
Reservation 27 (kd, mp)
Reservation 28 (fp)

22.     Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,
2002/03:L319 yrkande 7, 2002/03:MJ422 yrkande 11, 2003/04:K419 yrkande 13
i denna del, 2003/04:MJ432 yrkande 14 och 2004/05:MJ17 yrkande 1.
Reservation 29 (fp)

23.     Kontroll av livsmedelsmärkning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,
2002/03:L319 yrkande 6, 2002/03:MJ422 yrkande 14 i denna del, 2003/04:K419
yrkande 13 i denna del och 2003/04:MJ432 yrkande 4 i denna del.
Reservation 30 (fp)

24.     Konsumtion av kött
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ277 yrkandena 1 och 4.
Reservation 31 (v)

25.     Marknadsföring av svenska livsmedel
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ263 yrkande 2.

26.     Folkhälsoarbetet i Sverige
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ274 och 2004/05:MJ499 yrkande 5.

27.     Svensk livsmedelsforskning
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ499 yrkande 8.

28.     Globala märkningsregler
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ422 yrkandena 12 och 14 i denna
del och 2003/04:MJ432 yrkande 5 i denna del.
Reservation 32 (fp)

29.     Märkning av livsmedel
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ374, 2002/03:MJ422 yrkande 14 i
denna del, 2002/03:MJ424 yrkande 17, 2002/03:MJ487 yrkandena 11 och 15,
2003/04:MJ344, 2003/04:MJ399 yrkandena 32 och 33, 2003/04:MJ432 yrkande
5 i denna del, 2003/04:MJ455, 2004/05:MJ263 yrkande 1, 2004/05:MJ331
yrkande 1, 2004/05:MJ353, 2004/05:MJ412, 2004/05:MJ419, 2004/05:MJ499
yrkandena 15 i denna del och 16 samt 2004/05:MJ515.
Reservation 33 (mp)

30.     Märkningssystem för kött
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ322 yrkande 2.
Reservation 34 (v, mp)

31.     Märkning av kött på restauranger
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ268 och 2004/05:MJ499 yrkande 15
i denna del.
Reservation 35 (mp)

32.     Livsmedel framställda med traditionella metoder
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,
2003/04:K419 yrkande 13 i denna del och 2003/04:MJ432 yrkande 13.
Reservation 36 (fp, mp)

33.     Avståndsmärkning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ328, 2004/05:MJ308 och 2004/05:MJ331
yrkande 3.

34.     Deklaration av livsmedels innehåll
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ298, 2003/04:MJ364, 2003/04:MJ425
yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ub323 yrkande 5, 2004/05:MJ291, 2004/05:MJ296,
2004/05:MJ461 yrkandena 1, 3 och 4, 2004/05:MJ472, 2004/05:MJ499
yrkandena 1 och 18, 2004/05:MJ514, 2004/05:MJ521 och 2004/05:MJ538.
Reservation 37 (kd)
Reservation 38 (mp)

35.     Nyckelhålsmärkning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ276, 2004/05:MJ331 yrkande 2 och
2004/05:MJ499 yrkande 17.
Reservation 39 (kd)

36.     Hälsopåståenden om livsmedel
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ432 yrkande 4 i denna del.
Reservation 40 (mp)

37.     Aspartam
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ396.

38.     Livsmedel med allergener
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ375 yrkande 1, 2003/04:MJ432
yrkande 6 och 2004/05:MJ461 yrkande 2.
Reservation 41 (fp, mp)

39.     Richterskala för matlarm
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ499 yrkande 9.
Reservation 42 (kd)

40.     Produktstandard för snus
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ462.

41.     Cider
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So345 yrkande 10, 2003/04:MJ219
och 2003/04:MJ291.
Reservation 43 (fp, kd)
Reservation 44 (m)

42.     Begränsning av miljögifter i livsmedel
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ419 yrkande 10 och 2003/04:MJ410
yrkande 10.
Reservation 45 (v, mp)

43.     Bekämpningsmedelsrester i livsmedel
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ410 yrkande 8.
Reservation 46 (v, mp)

44.     Dioxin i fisk
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ202 yrkande 1, 2002/03:MJ266,
2002/03:MJ487 yrkande 36, 2002/03:MJ489 yrkande 9, 2004/05:MJ224 yrkande
1 och 2004/05:MJ500 yrkande 2.
Reservation 47 (kd, c)
Reservation 48 (v)
Reservation 49 (mp)

45.     Azofärgämnen
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ452.
Reservation 50 (v, mp)

46.     Salmonella
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ261, 2002/03:MJ388, 2002/03:MJ487
yrkande 16, 2002/03:MJ490 yrkande 4, 2003/04:MJ456, 2004/05:MJ230 och
2004/05:MJ499 yrkande 10.
Reservation 51 (m, fp, kd, c, mp)

47.     Antibiotika
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ487 yrkande 17.

48.     Nationell strategi för rent dricksvatten
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ394.

49.     Föreskrifter för dricksvatten
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ373.

50.     Dricksvatten från brunnar
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ431.

51.     Kvaliteten på skolmaten
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ499 yrkande 3.

52.     Matlagning i förskolan
Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ397.

53.     Användning av skolkök
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ276.
Reservation 52 (m)

54.     Tillagning av livsmedel till allmänheten
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ358.
Reservation 53 (m)

55.     Livsmedelslokaler och toaletter
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ373.
Djurskydd

56.     Tillsyn över hund och katt m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ350 yrkandena 2 och 3, 2004/05:MJ455
yrkandena 1-3 och 2004/05:MJ516.

57.     Hetsning av djur m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ268 yrkandena 1 och 2 samt
2004/05:MJ438 yrkande 3.

58.     Skydd för näringsidkare som arbetar med djurhållning
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ513 yrkande 3.
Reservation 54 (m, fp, kd, c)

59.     Godkännande av hovslagare
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ328.
Reservation 55 (m, fp, kd)

60.     Levande djur och varors fria rörlighet
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ349 yrkande 1.
Reservation 56 (v)

61.     Djur i fångenskap
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ323.
Reservation 57 (mp)

62.     Höns
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ214, 2004/05:MJ394 och 2004/05:MJ506
yrkande 6.
Reservation 58 (mp)

63.     Nötkreatur
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ350 yrkande 7.
Reservation 59 (v, mp)

64.     Avlivning av djur
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ248 och 2004/05:MJ447.

65.     Jakt- och fångstmetoder
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ350 yrkande 11.
Reservation 60 (v, mp)

66.     Djurskyddsfrågor som har behandlats tidigare under mandatperioden
Riksdagen
avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Stockholm den 22 mars 2005
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Catharina Elmsäter-Svärd
(m), Åsa Domeij (mp), Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune
Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Christina
Axelsson (s), Carina Ohlsson (s), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson
(s), Bengt-Anders Johansson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Cecilia
Widegren (m), Anita Brodén (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Hans
Stenberg (s).</pre><pre>
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition 2004/05:72
Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn. I propositionen föreslår
regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i
livsmedelslagen (1971:511) och djurskyddslagen (1988:534). Propositionen
bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Lagrådet har yttrat sig över
förslagen. Lagförslagen återges i bilaga 3.
Med anledning av propositionen har fem motioner väckts med sammanlagt
35 yrkanden. Utskottet behandlar även 125 motionsyrkanden om livsmedelskontroll
från allmänna motionstiden åren 2002, 2003 och 2004 samt 90 motionsyrkanden
om djurskydd från allmänna motionstiden 2004. För 67 av de motionsyrkanden
som rör djurskydd föreslås förenklad behandling. Samtliga motioner
återfinns i bilaga 2.
Utskottet har i ärendet informerats av representanter för Livsmedelsverket
om småskalig livsmedelsproduktion och av företrädare för Jordbruksverket
om bl.a. uppföljning av det senaste salmonellautbrottet.
Bakgrund
Behovet av en bättre, effektivare och mer likriktad tillsyn inom
djurskydds- respektive livsmedelsområdet har uppmärksammats i olika
utredningar och sammanhang under de senaste åren. När det gäller
djurskyddstillsynen har bl.a. Riksdagens revisorer i en rapport från år 1994
(1993/94:RR8) Tillsyn av djurskydd pekat på en mängd olika problem med
tillsynen och konstaterat att de resurser som avsätts till djurskydd i
kommunerna verkar vara otillräckliga. I ett betänkande från samma år
uttalade jordbruksutskottet (bet. 1994/95:JoU1) att om djurskyddslagstiftningen
skall få genomslag i det praktiska arbetet, krävs det bl.a. en effektiv
och målmedveten djurskyddstillsyn. Utskottet anförde att regeringen bör
återkomma med förslag till riksdagen om de ytterligare åtgärder som kan
anses erforderliga om handläggningen i djurskyddsärenden inte kan anses
uppfylla de grundläggande kraven och ambitionerna i djurskyddslagen.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr. 1994/95:32).

Mot bakgrund av riksdagens beslut gav regeringen en utredare i uppdrag
att redovisa och utvärdera hur tillsynen enligt djurskyddslagen fungerar.
Utredningens (Offentlig djurskyddstillsyn, SOU 1996:13) slutsats var
att djurskyddstillsynen fortfarande var otillfredsställande på en rad
punkter. Det gällde bl.a. tillsynsintervall, register, kompetensen hos
kommunernas personal och samarbete mellan kommuner och veterinärer.
Utredningen föreslog bl.a. att vissa tillsynsobjekt som kräver särskild
kompetens av tillsynspersonalen skulle föras över från kommun till
länsstyrelse.
Även Riksrevisionen har granskat djurskyddstillsynen. I en rapport år
2003 (Hur effektiv är djurskyddstillsynen? RiR 2003) uppmärksammas
framför allt brister i Jordbruksverkets samordning av tillsynen.
När det gäller livsmedelstillsynen har en utredning i ett betänkande år
1998 (Livsmedelstillsynen i Sverige, SOU 1998:61) lämnat ett antal
konkreta förslag om hur livsmedelstillsynen kan förbättras. Bland annat
lämnas förslag om kommunal samverkan samt en förändring av avgiftssystemet.
I en rapport från Livsmedelsverket år 2000 (rapport nr 9), vilken
huvudsakligen handlar om finansieringen av tillsynen, föreslås att
tillsynen bör förstatligas. Riksdagens revisorer riktar i en rapport år
2001 (2001/02:07 Hur styr staten livsmedelstillsynen?) kritik mot bl.a.
Livsmedelsverkets styrning av tillsynen. I rapporten föreslås bl.a.
att ett särskilt sanktionsmedel bör införas som kan riktas mot kommuner
som inte sköter sina tillsynsuppgifter samt att kommunernas rapportering
bör förbättras.
Med anledning av förslagen från Riksdagens revisorer gjorde riksdagen
ett antal tillkännagivanden till regeringen om statens styrning av
livsmedelstillsynen. Bland annat uttalades att livsmedelslagen bör ändras
för att främja samarbete mellan kommunerna, att tillsynsansvaret i en
kommun skall kunna föras över till Livsmedelsverket samt att regeringen
bör utreda lämpliga sanktionsmöjligheter för att kommunerna skall bli
bättre på att rapportera om livsmedelstillsynen (bet. 2001/02:MJU22,
rskr. 2001/02:319, 2001/02:320). Även i Riksrevisionsverkets rapport
(2001:133 Livsmedelsverkets stöd till den lokala livsmedelstillsynen),
som publicerades kort därefter, lämnas förslag om hur den statliga
styrningen av livsmedelstillsynen kan förbättras, särskilt genom råd
och stöd till lokala myndigheter.
Mot bakgrund av dessa betänkanden, rapporter och tillkännagivanden har
Jordbruksdepartementet utarbetat en promemoria, Förbättrad djurskydds-
och livsmedelstillsyn (Ds 2004:11). Promemorian har remissbehandlats.
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag och görs bedömningar som syftar till att
inom ramen för nuvarande tillsynsorganisation stärka den lokala djurskydds-
och livsmedelstillsynen. Livsmedelsverkets och Djurskyddsmyndighetens
ansvar för att leda och samordna tillsynen bör tydliggöras och stärkas.
I myndigheternas centrala tillsynsuppgifter bör ingå att med bindande
föreskrifter styra hur den operativa tillsynen skall bedrivas och att
med rådgivning och utbildningsinsatser stödja samt följa upp länsstyrelsernas
och kommunernas tillsyn. För att ytterligare förbättra förutsättningarna
för en effektiv kommunal tillsyn skall bestämmelser införas som underlättar
samverkan mellan kommuner. Om en kommun grovt eller under en längre tid
har åsidosatt sina tillsynsskyldigheter när det gäller en viss verksamhet
skall regeringen, på ansökan av Livsmedelsverket eller en länsstyrelse,
kunna besluta att tillsynen över verksamheten skall föras över till
Livsmedelsverket eller länsstyrelsen. När det gäller livsmedelstillsynen
skall kommunerna ges möjlighet att använda den årliga tillsynsavgiften
för att finansiera andra kostnader för tillsynen än sådana som avser
provtagning och undersökning. Dessutom bör tillsynsmyndigheternas
kostnader för att följa upp inspektion eller provtagning som påvisat
avvikelser från regelverket finansieras med en avgift som motsvarar
kostnaderna för myndighetens uppföljningsinsatser.
Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.</pre><pre>
Utskottets överväganden
Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn
Kommunal samverkan
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och föreslår att motioner om
ökat kommunalt samarbete inom tillsynsområdet (kd, s) lämnas utan vidare
åtgärd med hänvisning till att de har blivit tillgodosedda med förslaget.

Propositionen
Kommuner skall kunna träffa avtal om att tillsynsuppgifter som en kommun
har skall fullgöras av en annan kommun och att en person som är anställd
av en kommun skall få fatta beslut på en annan kommuns vägnar.
Motionerna
Regeringen bör enligt motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 12 lägga fram
förslag om ändring av livsmedelslagen så att livsmedels- och
djurskyddstillsynen i Sverige kan stärkas i enlighet med vad som anförs i
motionen. För att förbättra förutsättningarna för en effektiv kommunal
tillsyn bör bestämmelser införas som underlättar samverkan kommuner
emellan. Även enligt motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 21 bör regeringen
återkomma med förslag till lagändring så att kommunernas samarbete om
djurskyddstillsynen underlättas. Djurskyddslagen bör ändras så att det
i likhet med vad som gäller för tillsyn enligt miljöbalken blir möjligt
för kommunerna att samarbeta om tillsynen enligt lagen. Om behovet av
förstärkt och samordnad salmonellakontroll anförs i motion 2004/05:MJ519
(s) att det är viktigt att stärka kommunernas möjligheter till
tillfredsställande kontroller. Länsstyrelserna bör ta ett större ansvar för
att stärka samordning och informationsspridning mellan kommuner. Därtill
bör en årlig uppföljning göras av hur salmonellakontrollen förbättras.

Utskottets ställningstagande
Som anförs i propositionen har inom en del lagområden möjligheter skapats
för kommuner att anlita en annan kommun för att utföra vissa uppgifter.
När det gäller samverkan om tillsyn ger exempelvis miljöbalken sådana
möjligheter. Enligt 26 kap. 7 § miljöbalken får en kommun träffa avtal
med en annan kommun om att tillsynsuppgifter som kommunen har enligt
balken skall skötas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen
får dock inte överlåta befogenheten att meddela beslut i ett ärende.
Kommunen får vidare, efter överenskommelse med en annan kommun, uppdra
åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst
ärende eller en grupp av ärenden. Uppdraget kan inte avse ärenden som
avses i 6 kap. 34 § kommunallagen, dvs. ärenden som exempelvis avser
verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet.
Utskottet instämmer med regeringen i att en möjlighet till samverkan
genom avtal kan vara av betydelse framför allt för mindre och resurssvaga
kommuner. Ett utökat samarbete skulle kunna minska sårbarheten i den
enskilda kommunen och samtidigt ge inspektörerna samma möjligheter att
specialisera sig som inspektörer i större kommuner. Det kan många gånger,
framför allt i kommuner med ett mindre antal ärenden, framstå som mer
praktiskt att anlita en annan kommun för att utföra vissa uppgifter än
att använda sig av kommunallagens samarbetsformer. Det kan också antas
att möjligheten att samverka i denna form blir mer attraktiv om den kan
användas mer generellt oberoende av vilken verksamhet som tillsynen
gäller.
Sammantaget anser utskottet att kommunerna bör få samma möjligheter att
anlita andra kommuner för att utföra uppgifter inom djurskydds- och
livsmedelstillsynen som de i dag har på miljötillsynsområdet.
När det gäller den närmare innebörden av de föreslagna samverkansmöjligheterna
kan följande sägas. En utgångspunkt för förslaget är att varje kommun
skall behålla ansvaret för sin verksamhet även om kommunen anlitar en
person som är anställd i en annan kommun. Den föreslagna möjligheten
att delegera själva beslutanderätten till andra kommuners personal
innebär att den anställde ges rätt att handlägga vissa ärenden eller
ärendetyper och fatta beslut i ärendena i den delegerande kommunens
namn. Delegeringen medför inte att arbetsgivarförhållandena ändras utan
delegaten är fortfarande formellt sett anställd i den andra kommunen.
I sekretesshänseende kommer den anställde dock att betraktas som en del
av den delegerande kommunen, jämför 1 kap. 6 § och 15 kap. 6 § sekretesslagen.
Delegeringen skiljer sig till sin natur i princip inte från den delegering
av beslutsrätt som en kommunal nämnd enligt kommunallagens bestämmelser
har rätt att lämna till anställda i den egna kommunen. Därutöver innebär
förslaget att kommunerna ges möjlighet att genom avtal lämna över vissa
uppgifter till en annan kommun utan att beslutanderätten överlämnas.
Det kan exempelvis röra sig om inspektioner, provtagningar eller andra
utredningar av betydelse för tillsynen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om kommunal samverkan. Motionerna
2004/05:MJ499 (kd) yrkande 12, 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 21 och
2004/05:MJ519 (s) kan enligt utskottets uppfattning anses i huvudsak
tillgodosedda med vad som anförts och bör lämnas utan vidare åtgärd.
Tillsynsmyndigheternas ansvarsfördelning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motioner om bl.
a. att Djurskyddsmyndigheten bör avvecklas (m), att Djurskyddsmyndigheten
inte bör tillföras ytterligare uppgifter (m), om de centrala myndigheternas
ansvar för kontroll i hela landet (fp), om förbättrad styrning av
djurskyddsarbetet (kd), om samordning av livsmedelssäkerhet (fp) och om
djurförbudsregister (s, m, fp). Motionerna avstyrks bl.a. med hänvisning
till vad som anförts i propositionen.
Jämför reservationerna 1 (m, c), 2 (m, c), 3 (m), 4 (fp) och 5 (m, fp,
kd, c, mp).
Propositionen
Det finns ett tydligt behov av förbättringar inom såväl djurskydds- som
livsmedelstillsynen. Den lokala tillsynen bör generellt sett förstärkas
och bli mer likvärdig över landet. De centrala tillsynsmyndigheternas
ansvar för tillsynen bör tydliggöras och stärkas.
Livsmedelsverkets ansvar för samordning av tillsynsverksamheten skall
komma till uttryck redan i livsmedelslagen. Begreppen "central tillsyn",
"närmare tillsyn inom länet" och "tillsyn inom kommunen" skall utmönstras
ur lagen. Den närmare ansvarsfördelningen mellan tillsynsmyndigheterna
skall anges av regeringen.
Motionerna
Djurskyddsmyndigheten bör enligt motion 2004/05:MJ16 (m) yrkande 3 inte
tillföras ytterligare uppgifter. Myndigheten har en budget för innevarande
år som närmar sig 100 miljoner kronor. I propositionen finns förslag
att utöka befogenheter och uppgifter för Djurskyddsmyndigheten. För
djurskyddet och djurtillsynen skulle det vara betydligt bättre om dessa
medel i stället kom den direkta tillsynen till del. Förslagen bör inte
genomföras. Enligt motionens yrkande 4 bör Djurskyddsmyndigheten avvecklas.
Antalet olika myndigheter som har ansvar för tillsynen bör minska och
resurserna bör föras över till de praktiska inspektörerna.
Folkpartiet anför i motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 2 att en förbättrad
beredskap och tydligare beslutsvägar bör gälla vid hantering av utbrott
av smittsamma sjukdomar länkade till mat. Behovet av att tydliggöra de
centrala myndigheternas huvudansvar för en likvärdig kontroll i hela
landet framhålls i motionens yrkande 3. Oberoende av vem som utför
kontrollen bör Livsmedelsverket ha ansvaret för en likvärdig tillsyn i
hela landet.
Moderata samlingspartiet anför i motion 2004/05:MJ18 (m) yrkande 5 att
regeringen bör återkomma med en ny proposition om djurskydds- och
livsmedelstillsyn som uppföljning inom ett par tre år. Det är viktigt att
tillsynsverksamheten fungerar kostnadseffektivt. Motionärerna är skeptiska
till om kostnadseffektiviteten kommer att öka men kan stödja huvuddragen
i propositionen under förutsättning att de endast är temporära.
I flera motioner framhålls att livsmedelstillsynen bör förstärkas. I
motion 2002/03:MJ221 (m) anförs att det är ett viktigt led i arbetet
för en god folkhälsa att livsmedelshantering och tillsyn fungerar
effektivt och med tillräckliga resurser. I fråga om att öka den statliga
kontrollen över livsmedelstillsynen i landet anförs i motion 2003/04:MJ389
(s) att kommunernas kontroller av hygienen blir alltmer sällsynta.
Regeringen bör se över möjligheten att öka den statliga kontrollen över
livsmedelstillsynen i landet. Enligt motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkande
24 bör regeringen uppmärksamma behovet av en förbättrad styrning och en
väl fungerande uppföljning av djurskyddsarbetet.
Enligt motion 2002/03:MJ275 (fp) yrkande 2 framhålls betydelsen av en
stark central myndighet för livsmedelshantering för att personer
överkänsliga mot födoämnen skall ha tillgång till säker mat. En stark
central myndighet behöver bevaka och utveckla regelverket när det gäller
livsmedelshantering. Enligt motionerna 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 10,
2002/03:L319 (fp) yrkande 8 och 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 15 bör
livsmedelssäkerhet i Sverige samordnas under en nationell myndighet. Även
enligt motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 5 bör ansvaret på central nivå
för säker mat - från jord till bord - ligga hos en myndighet.
Livsmedelsverket bör ges ansvar för hela ledet när det gäller
livsmedelssäkerhet,
också de delar som t.ex. berör djurfoder, som i dag ligger på
Jordbruksverket. Ett livsmedelsinstitut bör enligt motion 2002/03:N340 (c)
yrkande 6 skapas i Kävlinge.
Ett centralt register innehållande uppgifter på personer som belagts
med djurhållningsförbud bör övervägas enligt motionerna 2004/05:MJ235
(s) yrkande 4, 2004/05:MJ456 (fp) och 2004/05:MJ513 (m) yrkande 2. I
dag finns det inte något centralt register med uppgifter om personer
belagda med djurhållningsförbud. Därmed finns det en risk att personer
som blivit dömda för vanskötsel av djur har möjlighet att fortsätta
djurrelaterad verksamhet på andra orter i landet, där de inte blivit
dömda, trots att förbudet gäller för hela landet. Uppmärksammade reportage
har visat på hur kriminella djurägare med djurförbud kontinuerligt
skaffar sig nya djur genom att flytta till annan ort eller låta annan
familjemedlem stå som ägare till djuren. Djur hos lantbrukare kan fara
illa medan man utreder vanvård.
En särskild utredare bör enligt motion 2004/05:MJ234 (mp) utses för att
utreda ett system med djurskyddssanktionsavgift. Systemet med
miljösanktionsavgifter har fungerat bra för att man får en, under förutsättning
att förseelsen upptäcks, mer eller mindre automatisk sanktion utan en
långdragen domstolsprocess.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer med regeringen i att det är angeläget att djurskydds-
och livsmedelstillsynen i framtiden håller en hög och likvärdig kvalitet
i hela landet. Konsumenterna har rätt att förvänta sig säkra livsmedel
oberoende av var i landet de bor, och djur skall ha samma starka skydd
oavsett i vilken kommun de finns. Det finns enligt regeringens uppfattning
ett tydligt behov av förändringar av såväl djurskydds- som livsmedelstillsynen.
Den lokala tillsynen måste generellt sett förstärkas, och det är
dessutom nödvändigt att tillsynen blir mer likvärdig över landet.
Förutsättningarna för att bedriva en effektiv tillsyn skiljer sig åt i
kommunerna. Det är framför allt i de mindre kommunerna som tillsynen
inte fungerar tillfredsställande. Detta kan ha sin grund i t.ex.
svårigheter att rekrytera personal, otillräckliga resurser eller i att
tillsynsverksamheten inte prioriteras särskilt högt i kommunen. Ett
sätt för kommunerna att höja tillsynens kvalitet kan vara att i större
utsträckning samverka över kommungränserna. Som regeringen anför behöver
de centrala myndigheternas styrande och samordnande insatser stärkas.
För att åstadkomma en effektivare och mer likvärdig tillsyn bör dels de
instrument som i dag finns på central nivå förstärkas, dels nya verktyg
tillhandahållas på central och regional nivå.
Som anförs i propositionen har de centrala och regionala tillsynsmyndigheterna
i dag ett övergripande ansvar för att tillsynen är effektiv och likvärdig
inom landet respektive inom länet. Tillsynens kvalitet påverkas i hög
grad av de centrala och regionala myndigheternas insatser. Utredningar
och granskningar, framför allt på livsmedelsområdet men även på
djurskyddsområdet, visar entydigt att det finns ett behov av ett förbättrat
stöd och en effektivare styrning framför allt från centralt håll.
I livsmedelslagen beskrivs de olika tillsynsmyndigheternas ansvarsområden
som "central tillsyn", "den närmare tillsynen inom länet" och "tillsyn
inom kommunen". I djurskyddslagen talas om "central tillsyn" och "tillsyn
inom kommunen". Det är inte helt klart vad som avses med de olika
begreppen eller vilka uppgifter som ingår i de utpekade myndigheternas
tillsynsansvar. Livsmedelsverket utövar t.ex. både vad som brukar gå
under benämningen tillsynsvägledning, dvs. samordning och normgivning,
och egen operativ tillsyn, medan Djurskyddsmyndigheten endast bedriver
tillsynsvägledning.
Utskottet instämmer i att de begrepp som används i de båda lagarna bör
slopas. De myndigheter som har uppgifter inom tillsynen bör - i likhet
med vad som gäller på miljöbalkens område - pekas ut i lagen, medan den
närmare ansvarsfördelningen mellan myndigheterna bör föreskrivas av
regeringen. Avsikten är dock inte att detta skall leda till någon
förändring i myndigheternas nuvarande tillsynsansvar.
Djurskyddsmyndighetens ansvar för att samordna tillsynsverksamheten
framgår av djurskyddslagen. Livsmedelsverkets samordningsansvar kommer
däremot till uttryck i förordningen (2001:1259) med instruktion för
Livsmedelsverket. I syfte att lyfta fram och tydliggöra Livsmedelsverkets
stödjande och samordnande funktion bör den uppgiften enligt regeringens
mening - i likhet med vad som gäller i fråga om Djurskyddsmyndighetens
samordningsansvar - följa direkt av livsmedelslagen. Den närmare
ansvarsfördelningen mellan tillsynsmyndigheterna skall bestämmas av regeringen.

Det anförda innebär att utskottet ansluter sig till regeringens
överväganden och förslag. Utskottet avstyrker därmed motion 2004/05:MJ16
(m) yrkande 3. Som anförs i propositionen avser regeringen att löpande
följa utvecklingen de närmaste åren. Utskottet föreslår att motionerna
2002/03:MJ221 (m), 2003/04:MJ389 (s), 2004/05:MJ17 (fp) yrkandena 2 och
3, 2004/05:MJ18 (m) yrkande 5 och 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 24 lämnas
utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad som anförts.

Utskottet anser inte att Djurskyddsmyndigheten bör avvecklas och avstyrker
motion 2004/05:MJ16 (m) yrkande 4. Utskottet har ingen annan uppfattning
än den som framförs i motionerna 2002/03:MJ275 (fp) yrkande 2, 2002/03:MJ422
(fp) yrkande 10, 2002/03:L319 (fp) yrkande 8, 2002/03:N340 (c) yrkande
6, 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 15 och 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 5 om
vikten av att ha en stark central myndighet för livsmedelssäkerhet.
Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts
med vad utskottet anfört ovan.
Frågan om ett register över djurhållningsförbud uppmärksammas i motionerna
2004/05:MJ235 (s) yrkande 4, 2004/05:MJ456 (fp) och 2004/05:MJ513 (m)
yrkande 2. Vid riksdagsbehandlingen av regeringens förslag om att inrätta
den nya djurskyddsmyndigheten (prop. 2001/02:189, bet. 2002/03:MJU5)
uttalade utskottet att en effektiv djurskyddstillsyn fordrar tillgång
till uppgifter om olika typer av djurhållare. Utskottet anförde att ett
djurskyddstillsynsregister bör upprättas och förutsatte att regeringen
skulle komma att behandla frågan i samband med inrättandet av den nya
djurskyddsmyndigheten. Utskottet har nu erfarit att Djurskyddsmyndigheten
i arbetet med att införa ett dylikt register även undersöker möjligheten
att införa ett djurförbudsregister. Utskottet har även inhämtat att en
utredning om en djurskyddssanktionsavgift förbereds inom Regeringskansliet.
Motionerna 2004/05:MJ234 (mp), 2004/05:MJ235 (s) yrkande 4, 2004/05:MJ456
(fp) och 2004/05:MJ513 (m) yrkande 2 bör i avvaktan på resultatet av
det arbete som pågår lämnas utan vidare åtgärd.
Förbättrat centralt och regionalt stöd
Utskottets förslag i korthet
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning och avstyrker motioner
om utbildningssituationen för inspektörer (s, fp), resurser till lokal
nivå och resurser till länsveterinärer (kd) m.m.
Jämför reservationerna 6 (fp), 7 (kd) och 8 (fp, kd).
Propositionen
De centrala myndigheternas stöd till de lokala myndigheterna bör förbättras.

Länsstyrelserna har i dag ett övergripande ansvar för att på regional
nivå medverka till att upprätthålla och förbättra djurhälsa, djurskyddet
och livsmedelskvaliteten.
Inom djurskyddstillsynen har särskilda s.k. nationella tillsynsprojekt
tidigare drivits av Jordbruksverket. Arbetet, som numera har tagits
över av Djurskyddsmyndigheten, har visat sig vara ett särskilt effektivt
medel för att höja kvaliteten på tillsynen. Projekten inbegriper, förutom
den centrala myndigheten, både länsstyrelserna och kommunerna och kan
på grund av detta antas få särskilt stor genomslagskraft. De nationella
tillsynsprojekten är enligt regeringens mening ett värdefullt instrument
för att uppnå en bättre och mer likvärdig tillsyn i landet. Liknande
projekt skulle med fördel kunna användas även inom livsmedelstillsynen.

Motionerna
Utbildningssituationen för inspektörer uppmärksammas i motionerna
2004/05:MJ17 (fp) yrkande 8 och 2004/05:MJ235 (s) yrkande 3. Det är
angeläget att samtliga djurskyddsinspektörer och livsmedelskontrollanter
har adekvat utbildning samt att vidareutbildning ges till samtliga
aktörer inom djurskyddsområdet.
Det centrala stödet bör enligt motion 2004/05:MJ19 (kd) yrkande 1
kombineras med en resurstilldelning till den lokala nivån som står i
proportion till dess uppgifter. De centrala myndigheternas stöd till de
lokala myndigheterna bör förbättras.
Djurskyddstillsynen av hästar enligt 5 och 17 §§ djurskyddslagen bör
kvalitetssäkras enligt motion 2004/05:MJ533 (s). Hästar som omfattas av
dessa paragrafer bör genomgå någon form av mer omfattande besiktning
någon eller några dagar före en tävling så att banveterinären på
tävlingsdagen bara behöver bekymra sig om nytillkommande problem och
kontroll av bana och arrangemang.
Regeringen bör enligt motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 23 återkomma
till riksdagen med förslag om hur tillräckliga resurser till länsveterinärerna
kan säkerställas. Länsveterinären har det övergripande ansvaret för
länsstyrelsens arbete med djurskydd. Riksrevisionen understryker att
länsstyrelsernas resurser inte varit i nivå med de uppgifter som regeringen
och Jordbruksverket lagt på dem. Länsveterinärerna menar att länsstyrelserna
väljer bort uppgifter inom djurskyddet på grund av bristande resurser.

Utskottets ställningstagande
Som anförs i propositionen har Livsmedelsverket vidtagit åtgärder för
att tydliggöra stödet till kommunerna sedan rapporterna från
Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer lagts fram. Enligt propositionen
kan dock en del ytterligare förstärkningar ske, framför allt när det
gäller det aktiva stödet till kommunerna. Mot bakgrund av den kritik
som riktats mot arbetet med tillsynen på djurskyddsområdet vill utskottet
även framhålla vikten av att Djurskyddsmyndigheten i framtiden prioriterar
den stödjande verksamheten.
Åtgärder som särskilt efterfrågas från de lokala och regionala myndigheterna
och som därför bör prioriteras av de båda myndigheterna är bl.a. utökade
utbildningsinsatser och förbättrad rådgivning och vägledning. En viktig
aspekt i det löpande stödarbetet mot inspektörer och andra aktörer är
tillgängligheten hos de centrala myndigheternas personal. Andra insatser
som enligt utskottets mening bör utgöra ett prioriterat inslag i tillsynen
är stöd i form av centralt framtagen tillsynsmetodik, malldokument och
checklistor. Utarbetande och spridning av lättillgänglig information om
tillämpningen av sanktionsbestämmelserna och andra väsentliga delar av
livsmedels- och djurskyddslagstiftningen är andra åtgärder som kan bidra
till en mer enhetlig tillsyn. Enligt utskottets bedömning är syftet med
motionerna 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 8, 2004/05:MJ19 (kd) yrkande 1 och
2004/05:MJ235 (s) yrkande 3 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett.
Yrkandena bör lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller de i motion 2004/05:MJ533 (s) framförda synpunkterna om
tävlingsveterinärer, vill utskottet hänvisa till att regeringen till
följd av riksdagens tillkännagivande genom beslut den 20 juni 2001,
uppdrog åt Jordbruksverket att se över regelverket för att kartlägga
problem och vid behov föreslå förändringar utan att detta innebär
försämringar för djurskyddet (jfr bet. 2003/04:MJU15 s. 22). Jordbruksverket
redovisade detta uppdrag den 23 oktober 2001. Genom beslut den 22 juli
2004 uppdrog regeringen åt Djurskyddsmyndigheten att se över nuvarande
bestämmelser och konsekvenserna av dessa beträffande djurskyddstillsynen
i samband med tävlingar med djur. Uppdraget, som omfattade såväl tävlings-
som banveterinärer, redovisades i en rapport den 29 oktober 2004
(22-2058/04). I rapporten anförs att djurskyddstillsynen och dopningskontrollen
på trav- och galoppbanor fungerar bra. På övriga tävlingar med hundar
och hästar uppvisar dagens system flera brister såsom höga kostnader,
i vissa fall bristande tillgänglighet och kompetens hos veterinärer,
ingen veterinär tillsyn på vissa tävlingar och bristande dopningskontroll.
För att förbättra situationen föreslås att en fast tillsynsavgift införs
vid tävling. Vidare föreslås att tävlingsveterinärer tillsvidareanställs
för tjänstgöring vid behov, att stickprovskontroller införs på de
tävlingar som i dag inte kräver veterinär medverkan och att dopningskontrollen
utökas. Utskottet har inhämtat att Djurskyddsmyndighetens rapport har
varit föremål för sedvanligt remissförfarande som avslutades den 1 mars
2005 och att frågan nu är föremål för fortsatt beredning inom
Regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av de överväganden som pågår
föreslår utskottet att motion 2004/05:MJ533 (s) lämnas utan vidare åtgärd.

Som anförs i propositionen har länsstyrelserna i dag ett övergripande
ansvar för att på regional nivå medverka till att upprätthålla och
förbättra djurhälsan, djurskyddet och livsmedelskvaliteten. Tillsynsansvaret
åvilar länsveterinärfunktionen. Det är enligt utskottets mening angeläget
att länsstyrelsernas och länsveterinärens breda kompetens utnyttjas
fullt ut i tillsynsarbetet. Behovet av samordnande insatser varierar,
både till omfattning och inriktning, i de olika länen. Det bör därför
enligt regeringens och utskottets uppfattning komma an på den enskilda
myndigheten att närmare bestämma hur tillsynsarbetet skall utformas.
Länsstyrelserna har av naturliga skäl större kunskaper om förhållandena
inom det egna länet än vad den centrala myndigheten har. Rent generellt
kan det därför konstateras att länsstyrelserna har en viktig uppgift
att fylla när det gäller att genom direkt rådgivning och kommunbesök
stödja och påverka kommunerna inom länet. Det anförda torde i allt
väsentligt tillgodose syftet med motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 23.
Motionen kan därmed lämnas utan vidare åtgärd.
Lokal tillsyn
Utskottets förslag i korthet
Utskottet instämmer i regeringens bedömning och avstyrker motioner om
stöd och råd till kommunerna (c), balansen mellan kontroller och eget
ansvar (m), balansen i myndigheternas föreskrifter (kd) och om kompetenskrav
för livsmedelshantering (mp) m.m. Motionerna avstyrks bl.a. i avvaktan
på utredningsresultat.
Jämför reservationerna 9 (m) och 10 (kd, c).
Propositionen
Djurskyddsmyndigheten bör i likhet med Livsmedelsverket ges rätt att
utföra s.k. normerande inspektioner i syfte att styra och vägleda de
myndigheter som utövar operativ tillsyn. De centrala myndigheterna bör
utnyttja möjligheten att meddela föreskrifter om hur tillsynen konkret
skall bedrivas på lokal nivå.
Motionerna
I motion 2004/05:MJ15 (c) yrkande 4 anförs att stöd i den lokala tillsynen
i form av centralt framtagen tillsynsmetodik, mallar och checklistor är
bra om det ges i nära samverkan och dialog med kommunerna. Checklistor
och andra stödjande åtgärder bör inte bli tvingande. Även i motion
2004/05:MJ19 (kd) yrkande 3 anförs att de centrala myndigheternas
föreskrifter bör göra en harmonisering möjlig så att de lokala variationerna
inte blir för stora, samtidigt som det lokala tillsynsarbetet bör kunna
anpassas efter lokala förhållanden. Om balansen mellan kontroller och
eget ansvar anförs i motion 2004/05:MJ18 (m) yrkande 1 att om den
offentliga kontrollen upplevs som alltför styrande finns risk för ett
minskat engagemang och ansvarstagande hos dem som kontrolleras.
Enligt motion 2002/03:MJ408 (s) bör kontrollen skärpas av frysdiskar
med livsmedel. En översyn bör göras av egenkontrollsystemet. Riksdagen
bör enligt motion 2003/04:MJ343 (mp) begära att regeringen tillsätter
en utredning om kompetenskrav för livsmedelshantering. Efter rapporter
från flera av landets kommuner och även efter Livsmedelsverkets egna
inspektioner framgår att det råder stora brister i företagens egentillsyn
då det gäller hantering av livsmedel.
Utskottets ställningstagande
Som anförs i propositionen är de s.k. normerande inspektionerna ett
viktigt verktyg i Livsmedelsverkets samordnande tillsynsarbete.
Erfarenheterna tyder på att de normerande inspektionerna utgjort ett effektivt
medel för att påverka kommunerna. Utskottet instämmer i att möjligheten
att utföra normerande inspektioner bör införas även på djurskyddssidan.
Det är av stor vikt att de normerande inspektionerna genomförs och
dokumenteras på ett sådant sätt att inspektionerna kan fungera som ett
verktyg för att utveckla och kvalitetssäkra kommunernas tillsynsverksamhet.
Detta betyder bl.a. att kommunerna alltid - liksom hittills när det
gäller Livsmedelsverkets inspektioner - bör få en återkoppling från den
inspekterande myndigheten. De rapporter som upprättas från den inspekterande
myndigheten bör innehålla konkreta rekommendationer om hur kommunen kan
förbättra sin verksamhet. Inspektionerna kan självfallet också användas
för att ge råd och stöd till de lokala myndigheterna. Som anförs bör
länsstyrelserna fortlöpande få del av inspektionsrapporterna och vid
behov också ges tillfälle att aktivt medverka i inspektionsarbetet.
Syftet med de normerande inspektionerna är som regeringen anför framför
allt att öka likriktningen i tillsynen. Bedrivandet av normerande
inspektioner medför enligt utskottets bedömning inte något behov av en
permanent lokal eller regional tillsynsorganisation. De eventuella
kostnader som kan uppkomma för Djurskyddsmyndigheten till följd av den
nya befogenheten bör som regeringen anfört rymmas inom ramen för det
resurstillskott myndigheten tilldelats genom 2005 års budgetproposition.

Ett sätt att öka likvärdigheten inom den operativa tillsynen är att
utfärda bindande föreskrifter om hur tillsynen konkret skall bedrivas.
Såväl Livsmedelsverket som Djurskyddsmyndigheten har i dag rätt att
meddela sådana föreskrifter. Utskottet instämmer i att det är av stor
betydelse att de centrala myndigheterna utnyttjar sin föreskriftsrätt
för att styra upp och öka likvärdigheten i tillsynen i kommunerna.
Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd (SLVFS 1990:10) om
tillsyn m.m. och Djurskyddsmyndighetens allmänna råd (DFS 2004:9) om
tillsyn m.m. utgör bra riktmärken för vad föreskrifterna bör innehålla.
I råden finns bl.a. rekommendationer om tillsynsmål, tillsynsplaner,
rapporteringskrav, tillsynsfrekvens och tillsynens genomförande. Det är
enligt utskottets mening viktigt att de båda myndigheterna beaktar
varandras föreskrifter och i möjligaste mån samordnar innehållet i
föreskrifterna eftersom alltför olika regler kan medföra onödiga bördor
eller problem för den enskilde företagaren.
Det kan i sammanhanget nämnas att EG:s regelverk om offentlig kontroll
på livsmedels- och djurskyddsområdet m.fl. områden, som träder i kraft
den 1 januari 2006, ställer krav på långtgående samordning mellan
tillsynsmyndigheterna inom närliggande tillsynsområden 2005 (Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig
kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder och
livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd,
852-854/2004, 183/2005 m.fl.). Utskottet har inhämtat att Jordbruksdepartementet
förbereder en departementspromemoria som kommer att remissbehandlas
under våren eller sommaren 2005. De nya reglerna, som kommer att börja
gälla fr.o.m. den 1 januari 2006, kommer att innebära stora förändringar.
Från Livsmedelsverket har inhämtats att branschorganisationerna i
Sverige utarbetar riktlinjer till företagen om de nya föreskrifterna och
att Livsmedelsverket anordnar utbildning för landets miljöinspektörer.

Samarbete kring föreskriftsarbetet kan lämpligen ske i de samrådsgrupper
som beskrivs senare i detta betänkande. Utskottet instämmer till stora
delar i vad som anförs i motionerna 2004/05:MJ15 (c) yrkande 4,
2004/05:MJ18 (m) yrkande 1 och 2004/05:MJ19 (kd) yrkande 3 om att det bör
vara en balans mellan kontroll och eget ansvar i tillsynsarbetet. Det
ovan anförda innebär enligt utskottets mening att motionerna i allt
väsentligt kan anses tillgodosedda och därmed bör lämnas utan vidare
åtgärd.
När det gäller kompetenskrav för livsmedelshantering konstaterar utskottet
att regeringen genom beslut den 10 mars 2005 har uppdragit åt
Livsmedelsverket att, med utgångspunkt i en bedömning av nuvarande utbildnings-
och kompetensnivå inom livsmedelsföretagen i Sverige, lämna förslag
till åtgärder för att höja den livsmedelshygieniska kompetensen hos den
som hanterar livsmedel yrkesmässigt. Uppdraget skall redovisas senast
den 15 juni 2006. Utskottet anser att en behandling av de frågor som
tas upp i motionerna 2002/03:MJ408 (s) och 2003/04:MJ343 (mp) bör anstå
i avvaktan på resultatet av det arbete som pågår. Motionerna bör lämnas
utan vidare åtgärd.
Rapporteringsskyldighet m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och ansluter sig till regeringens
bedömningar. Motioner om återkoppling av information (fp), rapportering
(m, kd), likvärdiga villkor för tillsyn inom EU (m, fp, kd) och information
rörande tillsynsresultat vid restaurangbesök (m, fp) avstyrks i huvudsak
med hänvisning till vad som anförts i propositionen.
Jämför reservationerna 11 (m), 12 (fp), 13 (kd), 14 (m, kd, c), 15 (fp),
16 (m, fp) och 17 (fp).
Propositionen
I såväl livsmedelslagen som djurskyddslagen skall det införas uttryckliga
bemyndiganden för de centrala och regionala tillsynsmyndigheterna att
ålägga de myndigheter som utövar operativ tillsyn att lämna den information
som kan behövas i de centrala respektive regionala tillsynsmyndigheternas
tillsynsarbete.
De lokala tillsynsmyndigheterna bör upprätta tillsynsplaner i syfte att
leva upp till tillsynsverksamhetens mål.
I varje län bör det inrättas samrådsgrupper, bestående av representanter
från länsstyrelsen och kommunerna, som regelbundet skall träffas och
följa upp tillsynen inom länet.
Motionerna
I motion 2004/05:MJ16 (m) yrkande 1 anförs om tillsynen inom EU att det
är viktigt att regelverken för djurhållning är stabila och att de i
möjligaste mån inte avviker från dem som finns i övriga EU. Tillsynen
bör enligt motion 2004/05:MJ19 (kd) yrkande 4 vara likvärdig inom EU så
att tillsynen inte leder till snedvridande konkurrens mellan medlemsstaterna.
Villkoren måste även överensstämma med övriga EU-länders. Kommunala
och landstingskommunala anläggningar bör enligt motion 2004/05:MJ17
(fp) yrkande 4 följa Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
882/2004. Dessa anläggningar står för produktion och distribution av mat
till bl.a. barn, gamla och sjuka.
Frågor om återkoppling och rapportering tas upp i fyra motioner. Enligt
motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 9 är det viktigt att en god återkoppling
äger rum när centrala myndigheter begär in information från fältet. Det
är viktigt att det sker en återkoppling så att insamlad information i
bearbetad form återförs till fältet. Enligt motion 2004/05:MJ18 (m)
yrkande 2 föreslås i propositionen en omfattande rapporteringsverksamhet
från de lokala tillsynsnivåerna till de centrala. Det är värdefullt med
god kunskap om de verksamheter som kontrolleras. Rapporterna får dock
inte bli ett självändamål utan skall fylla ett rimligt syfte. Kraven på
lokala och regionala myndigheters rapportering bör enligt motion
2004/05:MJ19 (kd) yrkande 2 bli mindre detaljreglerad. Regeringen och de
centrala myndigheterna bör undvika att detaljreglera de lokala myndigheternas
arbete utöver vad som krävs av gemensamma EU-regler. Enligt motion
2004/05:MJ508 (fp) yrkande 13 om förenklingar och återkopplingar av
avrapporteringar till EU angående djurskydd bör samverkan mellan olika
parter, myndigheter och kommuner gentemot EU utvecklas för att säkerställa
ett gott djurskydd. Det finns fortfarande problem främst beträffande
avrapporteringar till EU. Regeringen bör snarast ta ansvar för att
hindren beträffande avrapportering till EU undanröjs samt att återkopplingen
från EU förbättras.
Det bör enligt motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 7 inte vara tvingande
krav på samrådsgrupper. Ofta kan samrådsgrupper vara ett bra verktyg.
Det bör dock inte vara ett politiskt beslut att styra över hur myndigheterna
lägger upp sin verksamhet.
I fråga om öppenhet och tillgänglighet vad gäller resultaten av tillsynen
anförs i motion 2003/04:MJ428 (m) att restauranggäster bör ha möjlighet
att få information om resultatet av livsmedelstillsynen. I arbetet med
livsmedelssäkerhet måste enligt motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 11
finnas ett tydligt konsumentperspektiv. Även enligt motion 2003/04:MJ432
(fp) yrkande 16 bör konsumenterna få tillgång till ökad och enkel
information om resultaten från livsmedelskontrollen. Regeringen bör få i
uppdrag att utreda hur ett bra system skall utformas för att ge allmänheten
möjlighet till information om myndigheternas åsikt om det hygieniska
tillståndet i restauranger och matbutiker.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motionerna
2004/05:MJ17 (fp) yrkande 9, 2004/05:MJ18 (m) yrkande 2, 2004/05:MJ19
(kd) yrkande 2 och 2004/05:MJ508 (fp) yrkande 13 om att information
från de centrala myndigheterna bör återföras till lokala tillsynsmyndigheter.
Som redovisats i propositionen har de centrala och regionala myndigheterna
ett ansvar att leda och samordna djurskydds- och livsmedelstillsynen i
landet respektive i länet. Detta arbete förutsätter att de samordnande
myndigheterna har tillgång till tillförlitlig och jämförbar information
från de operativa myndigheterna. Även regeringen har ett stort behov av
att få tillgång till information om tillsynen, bl.a. för att kunna följa
tillsynsverksamheten och för att få insyn i hur tillsynen fungerar i
landet. På ett antal verksamhetsområden inom såväl livsmedelstillsynen
som djurskyddstillsynen ställer också EU krav på rapportering från
medlemsländerna. Vidare kommer EG:s regelverk om offentlig kontroll
(Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29
april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av
efterlevnaden av foder och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna
om djurhälsa och djurskydd), som träder i kraft den 1 januari 2006, att
ställa ytterligare krav på Sverige som medlemsstat att rapportera till
kommissionen om tillsynen på livsmedels-, djurskydds- och djurhälsoområdet.
De operativa myndigheternas rapportering och uppgiftslämnande utgör
således ett viktigt inslag i tillsynsverksamheten.
I skilda sammanhang har konstaterats att kommunernas rapportering om
livsmedelstillsynen och djurskyddstillsynen många gånger är bristfällig.
Detta gäller framför allt rapporteringen till de centrala myndigheterna.
Bristerna består bl.a. i att efterfrågade uppgifter inte lämnas i tid
och att väsentliga uppgifter saknas i materialet. För att inskärpa vikten
av att efterfrågade uppgifter lämnas bör de samordnande myndigheterna
kunna sätta kraft bakom orden genom att förelägga de kommuner som inte
uppfyller sin rapporteringsskyldighet att avhjälpa bristen.
Det är också, som nyss framhållits, av stor vikt att de centrala
myndigheterna rapporterar resultatet av främst den kommunala tillsynen
till regeringen. Regeringen vill särskilt framhålla betydelsen av att
de centrala myndigheterna i samband med rapporteringen gör fördjupade
analyser av resultatet. Resultatet bör självfallet också återrapporteras
till kommunerna. Återrapporteringen bör med fördel kunna användas som
ett instrument för att styra och följa upp verksamheten i den enskilda
kommunen. För att underlätta de rapporterande myndigheternas arbete bör
de centrala myndigheterna i så god tid som möjligt meddela vilka uppgifter
som kommer att efterfrågas. System för enkel rapportering av data bör
också utvecklas genom de centrala myndigheternas försorg dels i syfte
att effektivisera rapporteringen, dels för att underlätta sammanställningen
av de rapporterade uppgifterna.
Det är Djurskyddsmyndigheten som är s.k. behörig myndighet och sköter
rapporteringen av djurskyddstillsynen till EU. I regleringsbrevet anges
att Djurskyddsmyndigheten skall rapportera till EG-kommissionen om
resultaten av de inspektioner som utförts beträffande skydd av djur inom
animalieproduktionen i enlighet med kommissionens beslut (2000/50/EG).
Utskottet förutsätter att Djurskyddsmyndigheten har de kontakter med
andra myndigheter som krävs för att dessa uppgifter på ett korrekt sätt
skall kunna rapporteras till EU.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och föreslår att motionerna
2004/05:MJ17 (fp) yrkande 9, 2004/05:MJ18 (m) yrkande 2, 2004/05:MJ19
(kd) yrkande 2 och 2004/05:MJ508 (fp) yrkande 13 lämnas utan vidare
åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad som anförts.
Utskottet har tidigare i detta betänkande redovisat att det inom
Regeringskansliet och branschorganisationerna pågår arbete för att förbereda
ikraftträdandet av EG:s nya regelverk om offentlig kontroll på livsmedels-
och djurskyddsområdet m.fl. områden den 1 januari 2006. Utskottet
föreslår att de i motionerna 2004/05:MJ16 (m) yrkande 1, 2004/05:MJ17
(fp) yrkande 4 och 2004/05:MJ19 (kd) yrkande 4 framförda yrkandena om
likvärdig tillsyn inom EU lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på
resultatet av det arbete som pågår.
Utskottet instämmer i vad som framförs i motionerna 2003/04:MJ428 (m),
2003/04:MJ432 (fp) yrkande 16 och 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 11 om att
det är viktigt att konsumenterna informeras om resultaten av tillsynen.
Genom beslut den 28 oktober 2004 uppdrog regeringen åt en särskild
utredare att göra en analys av olika metoder för att delge konsumenterna
relevant information om resultatet av livsmedelstillsynen. I direktiven
anförs (dir. 2004:147) att regelmässigt offentliggörande av tillsynsresultatet
skulle kunna tjäna syftet att förbättra livsmedelshantering och
egenkontroll inom livsmedels- och restaurangnäringarna. Utredaren skall
föreslå om, och i sådana fall hur, ett sådant förfarande bör utformas.
Uppdraget skall vara avslutat senast den 1 juni 2005. Utskottet föreslår
att motionerna lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av
det arbete som pågår.
Utskottet instämmer i att länsstyrelser och kommuner bör åläggas en
skyldighet att samarbeta i samrådsgrupper bestående av representanter
från länsstyrelsen och kommunerna i varje län. En bestämmelse om detta
kan lämpligen tas in i livsmedelsförordningen respektive djurskyddsförordningen.

På nationell nivå bör bildas en samrådsgrupp eller ett liknande
samarbetsforum, bestående av framför allt representanter från de båda
centrala tillsynsmyndigheterna och länsstyrelserna. En sådan grupp kan
lämpligen inrikta sig bl.a. på samordning i föreskriftsarbetet, framför
allt i syfte att underlätta för de enskilda företagarna. Även utskottet
anser att ett sådant samarbete inte bör författningsregleras utan får
ske på frivillig basis i de former som myndigheterna finner lämpligast.
Utskottet avstyrker motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 7 i den mån
yrkandet inte tillgodosetts med vad som anförts.
Möjligheter till ingripanden mot kommuner vid brister i tillsynen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. En motion (c) om övertagande
av kommunernas tillsynsansvar avstyrks. Vidare avstyrker utskottet
motioner om föreläggande (c), överflyttning av tillsynsansvaret från små
kommuner (fp), om överflyttning av tillsynsansvaret i de fall kommunen
inte fullgör sina skyldigheter (kd) samt om mobila tillsynsobjekt (m,
fp). Motionerna avstyrks i huvudsak med hänvisning till att de är
tillgodosedda med vad som anförts i propositionen.
Jämför reservationerna 18 (c), 19 (fp) och 20 (c).
Propositionen
Livsmedelsverket eller, när det gäller tillsynsskyldigheter enligt
djurskyddslagen, en länsstyrelse skall ges befogenhet att förelägga en
kommun som inte uppfyller de skyldigheter som följer av dess tillsynsuppdrag
att avhjälpa bristen. Ett föreläggande skall innehålla uppgifter om de
åtgärder som myndigheten anser vara nödvändiga för att den påtalade
bristen skall kunna avhjälpas.
Livsmedelsverket, alternativt länsstyrelsen i det län där en kommun är
belägen, skall i samråd med en kommun få besluta att tillsyn över en
viss verksamhet som kommunen annars har skall flyttas över till
Livsmedelsverket alternativt länsstyrelsen. Ett sådant beslut skall få fattas
om verksamheten har särskilt stor omfattning, är komplicerad eller om
det finns andra särskilda skäl.
Om en kommun grovt eller under en längre tid har åsidosatt sina
tillsynsskyldigheter när det gäller en viss verksamhet, skall regeringen på
ansökan av Livsmedelsverket, eller en länsstyrelse, kunna besluta att
tillsynen över verksamheten skall flyttas över till Livsmedelsverket
eller länsstyrelsen.
Den myndighet som tagit över tillsynen över en viss verksamhet skall ha
rätt att uppbära den avgift som kommunen tidigare kunnat ta ut för
tillsynen.
Motionerna
Riksdagen bör enligt motion 2004/05:MJ15 (c) yrkande 5 avslå 24 b §
livsmedelslagen samt 24 b § djurskyddslagen i regeringens proposition
som möjliggör att Livsmedelsverket respektive länsstyrelserna övertar
kommunernas tillsynsansvar enligt dessa lagar. Centerpartiet motsätter
sig denna inskränkning i det kommunala självstyret. Enligt motionens
yrkande 6 bör regeringen följa upp konsekvenserna av att möjliggöra
förelägganden enligt 24 c § livsmedelslagen och 24 c djurskyddslagen i
regeringens proposition. Regeringen bör vid behov återkomma med ett
nytt förslag. Regeringen bör återkomma med en uppföljning av vilka
effekter förelägganden ger i praktiken. Först därefter kan eventuella
andra åtgärder utredas.
I fråga om överflyttning av tillsynsansvaret från små kommuner anförs
i motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 6 att man bör ha möjlighet att flytta
över tillsynsverksamheten till en högre nivå. Denna möjlighet bör göras
än tydligare i det stycke som handlar om tillsynsansvaret. Ett sådant
skäl kan vara problemet för små kommuner att upprätthålla tillräcklig
kompetens inom tillsynsområdet. I fråga om tillsyn av icke stationär
verksamhet, t.ex. cirkusverksamhet, anförs i motionens yrkande 10 att
det bör vara länsstyrelsen som har ansvaret för tillsynen för sådan
verksamhet och inte kommunerna. Även i motion 2004/05:MJ243 (m) behandlas
frågan om mobila tillsynsobjekt. Motionären anför att ett problem med
dagens tillsynsorganisation är att den inte är anpassad för att hantera
mobila tillsynsobjekt, dvs. objekt som rör sig över kommungränserna.
Dit kan djurcirkusar och djurtransporter räknas. Det krävs en bättre
kommunikation mellan kedjorna i tillsynsorganisationen.
Regeringen bör enligt motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 19 lägga fram
förslag till ändring i djurskyddslagen så att regeringen ges möjlighet
att besluta om att tillsynen över djurskyddet skall flyttas över från
kommunen till länsstyrelsen i de fall kommunen ej fullgör sina
tillsynsskyldigheter.
Utskottets ställningstagande
Föreläggande
Som anförs i propositionen bör det införas en möjlighet för en statlig
myndighet att rikta ett föreläggande med krav på åtgärder mot en kommun
som brister i tillsynen. För att ett sådant föreläggande skall kunna
utfärdas måste det stå klart att kommunen i fråga inte fullgjort en
förpliktelse som åligger den enligt livsmedelslagen eller djurskyddslagen
alternativt enligt föreskrifter utfärdade av regeringen eller berörd
myndighet.
Genom att utfärda ett föreläggande kan den statliga myndigheten klargöra
för en kommun i vilka avseenden som kritik kan riktas mot dess tillsyn
eller tillsynsanknutna uppgifter och därigenom ge kommunen möjlighet
att åtgärda bristerna. Exempel på situationer då föreläggandemöjligheten
kan användas är en kommuns upprepade underlåtenhet att rapportera om
tillsynsverksamheten till den centrala myndigheten eller underlåtenhet
att efter anmodan upprätta en tillsynsplan.
De nya instrument och förbättrade åtgärder som nu föreslås, t.ex. ökad
kommunal samverkan, bättre samordning och vägledning från centrala och
regionala myndigheter samt striktare tillsynsplanering, bör tillsammans
kunna skapa förutsättningar för en förbättring. Som en yttersta åtgärd
vill utskottet i likhet med regeringen även göra det möjligt att med
tvång överföra tillsynsansvaret från en kommun till Livsmedelsverket
och när det gäller djurskyddstillsynen till länsstyrelsen. Utskottet
återkommer till denna fråga senare i detta betänkande.
Regeringen avser enligt propositionen att löpande följa utvecklingen de
närmaste åren. Skulle det visa sig att många kommuner fortfarande
uppvisar stora brister ser utskottet i likhet med regeringen det som
nödvändigt att överväga mer kraftfulla åtgärder i form av särskilda
sanktionsmedel. Befogenheter i den riktningen har förordats av Riksdagens
revisorer i fråga om kommunernas underlåtenhet att uppfylla kravet på
rapportering till Livsmedelsverket (se Rapport 2001/02:7 Hur styr staten
livsmedelstillsynen?). Ett tänkbart sanktionsmedel är att förena ett
föreläggande med vite under förutsättning att det föreligger särskilda
skäl. Detta bör betraktas som en yttersta åtgärd när tillsynsvägledning,
dialog och föreläggande har prövats utan framgång.
När det gäller frågan vilka statliga myndigheter som bör tilldelas den
beskrivna befogenheten kan följande sägas. Länsstyrelserna har en mycket
god kännedom om hur tillsynen fungerar inom det egna länet. Arbetet i
samrådsgrupperna medför att länsstyrelserna har ett naturligt forum för
en regelmässig uppföljning och utvärdering av den tillsyn som kommunerna
i det egna länet bedriver. I bedömningen skall dock vägas in att de
båda ingripandemöjligheter som regeringen nu föreslår, dvs. föreläggande
och överflyttning av tillsynsansvar, bör ligga på en och samma myndighet.
När det gäller livsmedelstillsynen finns det, vilket redovisas nedan,
skäl för att organisatoriskt behålla den ordning som gäller i dag och
som innebär att Livsmedelsverket under vissa omständigheter kan ta över
en kommuns tillsyn. Mot den bakgrunden anser regeringen att även den nu
föreslagna möjligheten att förelägga en kommun att vidta en viss åtgärd
skall ligga hos Livsmedelsverket. På djurskyddsområdet bör dock
befogenheten tilldelas länsstyrelserna.
Som framgått ovan avser regeringen att följa utvecklingen de närmaste
åren. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker därmed
motion 2004/05:MJ15 (c) yrkande 6.
Överflyttning av tillsynsansvaret
Det finns enligt livsmedelslagstiftningen en möjlighet för Livsmedelsverket
att ta över ansvaret för tillsynen över ett visst objekt. Enligt 46 §
livsmedelsförordningen (1971:807) får Livsmedelsverket sålunda, efter
samråd med en sådan kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom miljö-
och hälsoskyddsområdet, i det enskilda fallet besluta att den tillsyn
som nämnden har över en viss anläggning skall flyttas över till verket.
Ett överflyttande förutsätter att verksamheten har särskilt stor
omfattning, är komplicerad eller att det finns andra särskilda skäl.
Motsvarande möjlighet finns inte i djurskyddslagstiftningen.
Möjligheten att flytta över ansvaret har använts främst i fråga om större
anläggningar vid vilka det bedrivs verksamhet med hög risk från
hälsosynpunkt. Åtgärden har aldrig utnyttjats tvångsvis mot en kommun som
ett medel för att komma till rätta med konstaterade problem inom den
kommunala tillsynsverksamheten, även om livsmedelsförordningen teoretiskt
sett medger detta. Livsmedelslagstiftningen ger även utrymme för en
överflyttning av tillsynen för en viss verksamhet från Livsmedelsverket
till kommunerna. Den möjligheten har däremot utnyttjats i stor utsträckning,
framför allt i de större kommunerna.
De centrala och regionala myndigheterna kommer, med det förslag som nu
läggs fram, att ha ett fortsatt ansvar för att djurskydds- och
livsmedelstillsynen i landet och det egna länet fungerar på ett fullgott
sätt. Trots att de förslag som lämnas i promemorian syftar till en bättre
kvalitet och ökad likformighet kan det inte bortses från att det även
fortsättningsvis kan komma att uppstå brister i tillsynen. Detta kan
inte anses tillfredsställande från folkhälso- eller djurskyddssynpunkt.
Som nämnts tidigare ställer Sveriges medlemskap i EU också allt högre
krav på en nationellt samordnad och likvärdig tillsyn.
Utskottet anser i likhet med regeringen, mot bakgrund av vad som nu har
sagts, att en statlig myndighet i vissa situationer bör kunna ha möjlighet
att för en tid ta över en kommuns ansvar för tillsynen över en viss
verksamhet, även om kommunen motsätter sig detta. Det samhälleliga
ansvaret för att upprätthålla en väl fungerande djurskydds- och
livsmedelstillsyn väger enligt regeringens mening således så tungt att det
får anses vara motiverat att i såväl livsmedelslagen som djurskyddslagen
införa regler som gör det möjligt att mot en kommuns vilja överföra
ansvaret för tillsynen över en viss verksamhet från kommunen till staten.
En sådan tvångsöverflyttning av tillsynsansvaret bör emellertid komma
i fråga endast som en sista utväg vid mycket allvarliga eller långvariga
brister i en kommuns tillsyn. Redan det förhållandet att det finns en
möjlighet för staten att tillgripa en sådan åtgärd torde ha en avsevärd
preventiv verkan.
Utskottet instämmer i att det på djurskyddssidan dessutom - i likhet
med vad som i dag gäller på livsmedelsområdet - bör öppnas en möjlighet
för en statlig myndighet att i samråd med en kommun ta över tillsynen
för en viss anläggning i sådana fall då verksamheten exempelvis har
särskilt stor omfattning eller är komplicerad. En sådan frivillig
överflyttning av tillsynsansvaret kan antas komma att aktualiseras framför
allt när det gäller anläggningar över vilka tillsynen kräver särskild
kompetens hos inspektören, såsom försöksdjursanläggningar, cirkusar m.
m.
Utskottet delar regeringens uppfattning att Livsmedelsverket även
fortsättningsvis bör vara den myndighet som på livsmedelsområdet har rätt
att överta en kommuns tillsynsuppgifter. När det gäller djurskyddstillsynen
är dock förhållandena annorlunda. Djurskyddsmyndigheten utövar i dag
inte någon egen operativ tillsyn över djurskyddslagstiftningen och har
således i dagsläget inte den tillsynsorganisation som krävs för att
bedriva en effektiv tillsynsverksamhet i kommunerna. Regeringen anser
därför att tillsynen på djurskyddssidan bör tas över av länsstyrelsen
i det län där kommunen är belägen. Om tillsynsansvaret för en viss
anläggning flyttas till en länsstyrelse bör även, i förekommande fall,
befogenheten att besluta i frågor om tillstånd för viss djurhållning i
den aktuella anläggningen flyttas över till länsstyrelsen.
Den myndighet som har tagit över tillsynen över ett visst objekt bör
också ha rätt att uppbära den avgift som kommunen tidigare kunnat ta ut
för tillsynen.
Beslut om överflyttande av en kommuns ansvar för tillsynen över en viss
anläggning bör, i de fall då kommunen och berörd statlig myndighet inte
är överens, fattas av regeringen efter ansökan av den berörda statliga
myndigheten. Om kommunen i fråga är överens med Livsmedelsverket,
alternativt behörig länsstyrelse, om att ansvaret för en viss verksamhet
bör flyttas från kommunen bör det däremot liksom i dag vara tillräckligt
att den myndighet som skall ta över tillsynsuppgiften fattar beslut om
övertagandet. Initiativ till en sådan frivillig överflyttning kan komma
från Livsmedelsverket, alternativt behörig länsstyrelse, eller från
berörd kommun.
Som förutsättning för att tillsynsansvaret över en anläggning skall
kunna flyttas mot en kommuns vilja bör enligt regeringens mening gälla
att det kan konstateras att kommunen grovt eller under en längre tid
har brutit mot gällande tillsynskrav rörande anläggningen. Såväl en
enstaka grov överträdelse som upprepade försummelser eller brister av
mindre allvarlig karaktär som sträcker sig över en längre tidsperiod
bör kunna utgöra grund för en överflyttning av tillsynsansvaret.
Det bör självfallet vara möjligt att, om förhållandena ändras, lämna
tillbaka tillsynsansvaret till kommunen. Beslut om detta bör fattas av
den myndighet som har beslutat i frågan om överflyttning av tillsynsansvaret.
Om den centrala respektive regionala tillsynsmyndigheten anser att ett
övertaget tillsynsansvar kan lämnas tillbaka till kommunen och myndigheten
själv inte är behörig att besluta i frågan, skall den alltså överlämna
frågan till regeringen för prövning. Även en kommun kan hos regeringen
ansöka om att få tillbaka tillsynsansvaret.
Teoretiskt sett är det tänkbart att en kommun kan komma att agera
medvetet för att bli av med tillsynsansvaret över en eller flera anläggningar.
Risken för ett sådant agerande bör dock enligt regeringens mening inte
överdrivas. Remissutfallet - liksom andra utredningar och betänkanden
inom de aktuella tillsynsområdena - visar att en helt övervägande
majoritet av kommunerna är angelägna om att behålla ansvaret för tillsynen
inom kommunen. Regeringen utgår från att de fåtal fall där en kommun
kommer att vilja befrias från sitt tillsynsansvar i ett visst avseende
i normalfallet kommer att kunna lösas inom ramen för en frivillig
överflyttning. Det förtjänar i sammanhanget återigen att framhållas att
staten i grunden har ett ansvar för att tillsynen i landet fungerar på
ett fullgott sätt. Med den utgångspunkten bör det enligt regeringens
mening finnas en möjlighet för staten att - antingen i samråd med en
kommun, eller i undantagsfall mot kommunens vilja - överta ansvaret för
tillsynen och se till att den bedrivs på ett godtagbart sätt. Det är
inte tillfredsställande att bibehålla den ordning som i dag finns på
djurskyddsområdet och som innebär att en kommun som av skilda orsaker
inte anser sig ha möjlighet att utöva tillsyn i ett visst avseende ändå
har skyldighet att göra detta. I dag innebär regleringen på djurskyddsområdet
att en sådan kommun inte kan bli av med sitt ansvar, och det finns heller
ingen möjlighet för staten att framtvinga en efterlevnad av
tillsynsskyldigheterna. Konsekvensen blir en bristande tillsyn och ett
otillräckligt
djurskydd.
Det är enligt utskottets mening naturligt att i första hand rikta ett
föreläggande med krav på åtgärder mot en kommun som inte uppfyller sina
åligganden. Först när det kunnat konstateras att ett föreläggande inte
följts bör det i normalfallet komma i fråga att överväga möjligheten
att tvångsvis ta över tillsynsansvaret för ett enskilt objekt. Det kan
dock inte uteslutas att det kan uppkomma behov av att flytta tillsynsansvaret
över en viss anläggning även om det tidigare inte funnits anledning
eller möjlighet att förelägga kommunen att fullgöra en tillsynsskyldighet
som rör den aktuella anläggningen. Enligt utskottets uppfattning bör
det därför inte vara ett absolut krav att ett beslut om flyttning av
tillsynsansvaret skall föregås av ett föreläggande.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker härmed motionerna
2004/05:MJ15 (c) yrkande 5, 2004/05:MJ17 (fp) yrkandena 6 och 10 och
2004/05:MJ243 (m). Enligt utskottets bedömning är syftet med motion
2004/05:MJ506 (kd) yrkande 19 med det anförda i allt väsentligt
tillgodosett. Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.
Finansieringen av den lokala livsmedelstillsynen m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och instämmer i regeringens
överväganden under avsnitt 9-12 i propositionen. Utskottet avstyrker
motioner om vikten av kommunalt självstyre och konkurrensneutrala
tillsynsavgifter (c) och om likvärdiga avgifter för djurskyddstillsyn (m,
fp). Vidare avstyrks motioner om att myndighetsutövning bör bekostas
av allmänna medel (m, kd), att endast förnyade inspektioner bör
avgiftsbeläggas (m, kd, fp) och om resursbehovet inom djurskyddet (kd) m.m.
Motionerna avstyrks i huvudsak i avvaktan på resultat av pågående
utredningsarbete.
Jämför reservationerna 21 (m, kd), 22 (m), 23 (fp), 24 (kd), 25 (c) och
26 (m).
Propositionen
Kommunerna får möjlighet att använda den årliga tillsynsavgiften för
att finansiera även andra kostnader för tillsynen än sådana som avser
provtagning och undersökning Tillsynsmyndighetens kostnader för att
följa upp inspektion o.d. som påvisat avvikelser från regelverket skall
finansieras med en avgift, vilken motsvarar kostnaderna för myndighetens
uppföljningsinsatser.
Genom en ändring i livsmedelslagen införs en möjlighet att förbjuda
återutförsel av livsmedel som förvaras på en gränskontrollstation.
Tillsynsmyndigheternas rätt att meddela föreläggande eller förbud med
eller utan vite skall inte längre begränsas till fall då behovet av
åtgärden är uppenbart.
I livsmedelslagen skall en ny bestämmelse föras in som innebär att den
som överträder ett vitesföreläggande inte skall dömas till ansvar för
den gärning som omfattas av vitesföreläggandet.
Motionerna
Flera motioner behandlar frågan om kostnader för tillsynen. Centerpartiet
framhåller i motion 2004/05:MJ15 (c) yrkande 1 vikten av kommunalt
självstyre. Kommunerna har olika sätt att lösa sitt tillsynsansvar. En
del kommuner arbetar med differentierade avgifter som kan gynna en god
lagefterlevnad inom närliggande områden, som t.ex. miljöskydd. Kommunalt
självstyre möjliggör lokala lösningar och en helhetssyn på tillsynen.
Det är enligt motionens yrkande 2 positivt att underlaget till den årliga
tillsynsavgiften breddas, men man bör avvakta förslaget från den pågående
utredningen (dir. 2004:140) innan man gör förändringar av avgiften.
Konkurrensneutrala tillsynsavgifter bör gälla inom EU. Vidare bör enligt
yrkande 3 den årliga tillsynsavgiften finansiera rådgivning och stöd
särskilt till små och medelstora företag. Den årliga tillsynsavgiften
enligt livsmedelslagen bör höjas för dem som missköter sig.
I motion 2004/05:MJ16 (m) yrkande 2 anförs att tillsynsavgifterna för
djurskyddstillsynen bör vara likvärdiga mellan landets kommuner, men
detta är inte tillräckligt. Tillsynsavgifterna bör även vara likvärdiga
mellan de olika EU-länderna för att konkurrensen inte skall snedvridas.

Enligt Folkpartiets motion 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 12 bör grundtillsynen
vara lika för samma typ av företag. När kraven visat sig uppfyllda vid
inspektion skall det leda till färre inspektioner och lägre avgift.
Avgifterna för djurskyddstillsynen bör dels vara skäliga, dels likställas
i större utsträckning över landet. Ett avgiftssystem har flera funktioner
och bör t.ex. gynna skötsamma företag samt ge samma möjligheter åt såväl
stora som små företag. De företag som sköter sin verksamhet och
egenkontroll bör gynnas ekonomiskt.
Moderata samlingspartiet anför i motion 2004/05:MJ18 (m) yrkande 3 att
myndighetsutövning skall bekostas av allmänna medel. Däremot är det
rimligt att kontroller föranledda av brister betalas av den felande.
Tillsynsavgifter bör enligt motionens yrkande 4 inte få användas för
andra kostnader än tillsynsrelaterade kostnader.
Kristdemokraterna anför i motion 2004/05:MJ19 (kd) yrkande 5 att endast
förnyade inspektioner till följd av tidigare anmärkningar bör avgiftsbeläggas.
Inspektioner som inte föranleds av anmärkningar bör inte avgiftsbeläggas,
eftersom detta innebär att man straffar ett kollektiv där de flesta är
skötsamma. Enligt motionens yrkande 6 bör avgifterna för de förnyade
inspektionerna fastställas på central nivå och de bör inte överstiga
kommunernas självkostnader. Om principerna för finansiering av tillsynen
anförs i motionens yrkande 7 att Kristdemokraterna inte delar regeringens
bedömning att avgifterna bör höjas. Kostnaden för livsmedelstillsyn och
djurskydd bör inte belasta producenten och därmed konsumenten, utan bör
finansieras genom skatter. Kommunerna bör kompenseras för sina ökade
kostnader. Även i motion 2004/05:MJ513 (m) yrkande 5 framhålls att
myndighetsutövning skall bekostas av allmänna medel och att kontroller
föranledda av brister bör betalas av den felande.
Enligt motion 2003/04:MJ310 (kd) yrkande 1 bör kommunerna snarast få
frihet att besluta om avgifter för tillsyn av livsmedelshygien och
livsmedelshantering. Det är rimligt att taxorna kan beslutas nära den
verksamhet som utövas. Åtgärder bör enligt motionens yrkande 2 vidtas
för att, som ett kortvarigt interimistiskt förfarande i avvaktan på
annan ordning, anpassa tillsynstaxan till kommunernas reala kostnader.

Regeringen bör enligt motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 20 senast i
samband med vårpropositionen år 2005 redovisa hur resursbehovet inom
djurskyddet skall tillgodoses samt om uppgifterna eller regelverket
till någon del behöver omprövas. Kristdemokraterna anser att resurserna
till det lokala och regionala djurskyddet inte står i relation till
uppgifterna. Regeringen bör enligt motionens yrkande 22 överväga om det
behövs förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet
finansieras, varvid förutom finansiella aspekter även bör beaktas vikten
av att djurhållare i olika delar av landet behandlas på ett så långt
möjligt likvärdigt sätt.
I fråga om rättvisa slakteriavgifter anförs i motionerna 2002/03:L319
(fp) yrkande 9 och 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 7 att dagens regelverk
för tillsynsavgifter drabbar de minsta slakterierna och gör det omöjligt
att konkurrera på liknande villkor. Det bör därför ses över. Ett
avgiftssystem bör ha flera funktioner, nämligen att finansiera
säkerhetssystemet,
gynna de skötsamma samt slutligen ge såväl små som stora slakterier
samma möjligheter. I motion 2002/03:MJ268 (m) yrkande 9 framhålls vikten
av småskalig livsmedelsproduktion.
Utskottets ställningstagande
För att kommunerna skall kunna bedriva en effektiv tillsyn är det, som
anförs i propositionen, nödvändigt att de ges resursmässiga förutsättningar
att utföra sitt tillsynsuppdrag. Det är också viktigt att det råder en
enighet bland kommunerna om vilka kostnader som den årliga avgiften kan
användas för, inte minst för att garantera en enhetlig tillsyn över
landet. Den årliga avgiften måste också kunna anpassas till skilda behov
så att tillsynsverksamheten får den omfattning och inriktning som krävs.

Det är tydligt att den nuvarande konstruktionen av den årliga
tillsynsavgiften inte uppfyller nämnda krav. Utskottet anser därför att det
är angeläget att den begränsning som finns i fråga om vilka tillsynskostnader
som kan finansieras med den årliga avgiften nu tas bort. Att inskränkningen
tas bort innebär att den bas som Livsmedelsverket använder för att
beräkna avgifternas storlek blir större. Utskottet förutsätter i likhet
med regeringen att detta leder till att Livsmedelsverket höjer avgifterna
i syfte att ge kommunerna ökad kostnadstäckning för inspektion m.m.
Tillsynsmyndigheterna har betydande kostnader för arbete med uppföljning
av prov eller inspektion som orsakas av en verksamhetsutövares bristande
efterlevnad av regelverket. Som regeringen anför bör det tydliggöras
att alla kostnader, inklusive de som härrör från personal, laboratorieanalyser,
provtagning m.m. skall inkluderas i avgiften för uppföljning av prov
som lett till anmärkning. Således bör såväl förnyad provtagning som
förnyad inspektion, som föranleds av sådan provtagning eller inspektion
som lett till anmärkning finansieras med en avgift. Att en verksamhetsutövare
drabbas av kostnader till följd av förnyad provtagning eller inspektion
som orsakats av att tillsynsmyndigheten funnit brister vid den årliga
eller annan inspektion torde utgöra ett incitament för livsmedelsföretagare
att i högre grad efterleva regelverket. En avgift för förnyad inspektion
torde således ha en preventiv verkan. För att denna verkan skall bli
tillräcklig anser regeringen att det bör vara tvingande för tillsynsmyndigheten
att ta ut denna avgift.
Ny EG-lagstiftning kommer att få effekter på avgiftssystemet. Denna
lagstiftning kommer att tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2007. Regeringen
beslutade den 14 oktober 2004 (dir. 2004:140) att tillkalla en särskild
utredare med uppdrag att lämna förslag till ett avgiftssystem för foder-,
djurskydds- och livsmedelstillsyn samt i relevanta fall tillsyn över
lagstiftningen om djurhälsa. I uppdraget ingår att lämna förslag till
en avgiftskonstruktion som baseras dels på de kriterier som återfinns
i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29
april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av
efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna
om djurhälsa och djurskydd, dels på principen att varje tillsynsmyndighet
(i tillämpliga fall kommunfullmäktige) själv beslutar om avgiftens
storlek för sina respektive tillsynsobjekt. Utredaren skall även lämna
förslag till ett system som ger kommunerna möjlighet att i sin helhet
avgiftsfinansiera livsmedelstillsynen, samt ta ställning till hur behovet
att styra avgifternas storlek för att både säkerställa en likvärdig
tillsyn och att företag i olika delar av landet behandlas likvärdigt
kan balanseras mot grundprincipen att varje tillsynsmyndighet skall
kunna nå full kostnadstäckning för sina tillsynsverksamheter. Utredaren
skall föreslå de författningsändringar som bedöms vara nödvändiga. Vidare
skall utredaren även bl.a. lämna förslag till ändringar i det nuvarande
systemet för avgifter för offentlig kontroll av livsmedel av animaliskt
ursprung (köttbesiktning vid slakterier m.m.).
Enligt utredningsdirektiven skall avgifternas storlek baseras på en
fullgod ambitionsnivå för tillsynen så att denna bedrivs på ett
tillfredsställande sätt och tar hänsyn till relevanta riskfaktorer. I detta
ligger att avgiftssystemet skall skapa förutsättningar för en likvärdig
och effektiv tillsyn i hela landet så att konsumenternas säkerhet tryggas
och konkurrensförhållanden blir rättvisa. Ytterligare en utgångspunkt
för det nya avgiftssystemet är att å ena sidan skall respektive
tillsynsmyndighet själv (i fråga om kommunerna ankommer detta på
kommunfullmäktige)
besluta om avgiftens storlek, å andra sidan skall den principen beaktas
att lika företag i olika delar av landet i möjligaste mån bör behandlas
lika i avgiftshänseende. Uppdraget skall vara avslutat senast den 1
april 2005. Regeringen har således för avsikt att återkomma i avgiftsfrågan.

Utskottet föreslår att motionerna 2002/03:L319 (fp) yrkande 9, 2003/04:MJ310
(kd) yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 7, 2004/05:MJ15 (c)
yrkandena 1-3, 2004/05:MJ16 (m) yrkande 2, 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 12
och 2004/05:MJ18 (m) yrkande 4 samt motion 2004/05:MJ506 (kd) yrkandena
20 och 22 lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av den
utredning som pågår. Även motionerna 2004/05:MJ18 (m) yrkande 3,
2004/05:MJ19 (kd) yrkandena 5-7 och 2004/05:MJ513 (m) yrkande 5 bör i
avvaktan på den pågående beredningen av dessa frågor lämnas utan vidare
åtgärd.
Som anförs i propositionen (s. 43) syftar huvuddelen av de förslag som
läggs fram till att åstadkomma en förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn.
En sådan förbättring är i hög grad av intresse inte minst för
livsmedelsföretagen och företag som har ansvar för djurhållning. En väl
fungerande tillsyn främjar en produktion av varor av hög kvalitet och en
god och därmed också lönande djurhållning. Vidare leder en effektiv
tillsyn till en rättvis konkurrenssituation för företagen. Av stor
betydelse i sammanhanget, inte minst för småföretagen, är den rådgivning
som innefattas i tillsynen. Generellt sett bör propositionens förslag
följaktligen vara till fördel för både små och stora företag.
I propositionen anförs vidare att det i olika sammanhang har framförts
att det är angeläget att statsmakterna stimulerar och underlättar driften
av småskaliga företag. Resonemanget har främst gällt livsmedelsproduktion
och då framför allt småskaliga slakterier. Mot den bakgrunden får det
förutsättas att Livsmedelsverket tar erforderlig hänsyn till de småskaliga
företagarnas särskilda villkor vid fastställandet av nya avgifter för
livsmedelstillsynen. Det bör i sammanhanget framhållas att de småskaliga
slakterierna betalar en särskild köttbesiktningsavgift och därför inte
berörs av de ändringar som nu föreslås i fråga om den årliga tillsynsavgiften.

Riksdagen anförde i ett tillkännagivande år 2001 (bet. 2000/01:MJU12)
att regeringen i det fortsatta arbetet bör ägna särskild uppmärksamhet
åt den småskaliga livsmedelsproduktionen. Utskottet anförde att regeringen
bör redovisa förslag till åtgärder som bl.a. syftar till en förenkling
av regelverket och skapar bättre förutsättningar för lokal och småskalig
livsmedelsproduktion och främjar etablering av nya företag inom området.

Vid riksdagsbehandlingen av 2004 års statsbudget (bet. 2003/04:MJU2,
rskr. 2003/04:104 och 105) beslutades att fr.o.m. år 2004 öka
Livsmedelsverkets resurser med 7 miljoner kronor för att bl.a. främja den
småskaliga slakten, främja det fortsatta EU-arbetet inom livsmedelsområdet
samt förstärka det viktiga forsknings- och utvecklingsarbetet. Vid
behandlingen av 2005 års budgetproposition beslutade riksdagen (bet.
2004/05:MJU2, rskr. 2004/05:128 och 129) att Livsmedelsverket fr.o.m.
år 2005 skall tillföras 10 miljoner kronor för pilotprojekt rörande
närslakt samt att anslag 43:16 Åtgärder inom livsmedelsområdet för år
2005 förstärks med 10 miljoner kronor för projekt rörande nationella
och regionala resurscentrum för småskalig livsmedelsförädling. Vidare
har Miljö- och landsbygdsprogrammet förstärkts med drygt 100 miljoner
kronor för att bl.a. stimulera investeringar inom områdena djurvälfärd
och småskalig livsmedelsförädling samt för införandet av det obligatoriska
systemet för jordbruksrådgivning (jfr bet. 2004/05:MJU2 s. 56).
Miljö- och jordbruksutskottet beslutade den 24 oktober 2004 att genomföra
en uppföljning inom politikområdet Livsmedelspolitik. Uppföljningen
skall avse dels en uppföljning och analys av regeringens redovisning av
resultat i budgetpropositionerna för åren 2005 och 2006, dels en tematisk
uppföljning av en avgränsad del av politikområdet, nämligen småskalig
livsmedelsproduktion.
Regeringen uppdrog genom beslut den 29 april 2004 åt Jordbruksverket
och Livsmedelsverket att tillsammans utreda behov av och ge förslag på
åtgärder för att främja och underlätta för lantbruks- och landsbygdsföretagare
att utveckla sina företag med ekonomiskt bärkraftig småskalig
livsmedelsförädling samt för redan etablerade landsbygdsföretag inom den
småskaliga livsmedelsförädlingen att bibehålla och öka antalet sysselsatta.
Vidare skulle myndigheterna lämna förslag till hur och av vilka aktörer
sådana åtgärder kan vidtas eller hur sådan verksamhet kan bedrivas på
ett effektivt sätt. Uppdraget redovisades den 31 januari 2005 i en
rapport till regeringen. I rapporten föreslås bl.a. förbättrad
branschsamverkan, kompetenscentrum för småskalig livsmedelsförädling samt
ökad samverkan mellan tillsynsmyndigheterna. Utskottet har inhämtat att
rapporten övervägs i Jordbruksdepartementet. Utskottet föreslår att
motion 2002/03:MJ268 (m) yrkande 9 i avvaktan på resultatet av de
överväganden som pågår lämnas utan vidare åtgärd.
Livsmedelskontroll
Livsmedelsfrågor i Sverige och internationellt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden (fp, kd) om internationellt
arbete på livsmedelsområdet med hänvisning till Sveriges och EU:s politik
på området. Motionsyrkanden (fp) om Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten
och kontroll av livsmedelsmärkningen avstyrks med hänvisning till berörda
myndigheters ansvarsområden och EU:s nya kontrollförordning. Med hänvisning
till vad regeringen anför i budgetpropositionen för år 2005 avstyrks
motionsyrkanden (m, kd, v, c) om konsumtion av kött, marknadsföring av
svenska livsmedel, folkhälsoarbetet i Sverige och svensk livsmedelsforskning.

Jämför reservationerna 27 (kd, mp), 28 (fp), 29 (fp), 30 (fp) och 31
(v).
Motionerna
Enligt motionerna 2002/03:K432 (fp) yrkande 17 delvis, 2003/04:MJ432
(fp) yrkande 12 och 2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis bör målet vara
att utforma en gemensam europeisk livsmedelspolitik som gör det möjligt
för människor att känna trygghet med vad de äter, oavsett var de befinner
sig. Enligt motion 2003/04:MJ375 (fp) yrkande 2 behövs mer gränsöverskridande
samarbete på livsmedelsområdet, t.ex. inom EU, för att stärka konsumenternas
och särskilt födoämnesallergikernas situation. Den svenska
livsmedelslagstiftningen är i princip reglerad på EU-nivå och Sverige kan inte
på egen hand reglera livsmedelshanteringen, påpekar motionären. I motion
2004/05:MJ332 (fp) yrkande 1 anförs att med ökad import och export av
livsmedel krävs nya vägar för att stärka konsumentinflytandet och
livsmedelssäkerheten. Sverige bör verka internationellt i dessa frågor.
För det första bör Sverige inom ramen för demokratibiståndet bl.a. stödja
framväxten av oberoende konsumentorganisationer i nya demokratier. För
det andra bör Sverige, på egen hand eller via t.ex. EU eller FAO, stödja
en förbättrad livsmedelssäkerhet och livsmedelskontroll i utvecklingsländerna.
Enligt motion 2004/05:MJ499 (kd) har Sveriges möjligheter att subventionera
och stödja försäljning av hälsosamma och miljövänliga produkter starkt
begränsats genom EU-medlemskapet. Sverige bör verka för en förändring
av detta. Praxis för vad som betraktas som statsstöd måste ändras och
folkhälsoaspekterna ges en starkare ställning på den inre marknaden
(yrkande 7).
Sverige bör verka för ett breddat mandat för den europeiska myndigheten
för livsmedelssäkerhet, anser motionärena bakom motion 2004/05:MJ17
(fp) yrkande 1. Myndigheten har hittills inte fått det fulla ansvar som
den borde ha när det gäller kontroll och möjligheten att föreslå sanktioner.
Motionärerna framhåller att rättssystemet i princip är en nationell
angelägenhet, men att det finns fall då sanktionsmöjligheter på EU-nivå
är nödvändigt. Som exempel nämns när ett livsmedelsproblem uppstår och
landets egna myndigheter saknar förmåga eller vilja att ta itu med det.
Den europeiska myndighetens mandat tas även upp i motionerna 2002/03:MJ422
(fp) yrkande 11,  2002/03:L319 (fp) yrkande 7, 2002/03:K432 (fp) yrkande
17 delvis och 2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis. För att kunna garantera
att den nationella kontrollen uppfyller uppställda krav måste en kontroll
av kontrollanterna göras. Därför behövs en europeisk livsmedelsmyndighet
som kan agera inom ett medlemsland, både för att kontrollera
livsmedelssäkerheten i sig och hur den nationella myndigheten sköter sina
åligganden. Även dessa motioner framhåller möjligheten till sanktioner
på EU-nivå och att myndigheten bör ha juridisk rätt att ingripa. Enligt
motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 14 bör myndigheten, utöver det som
redan nämnts, ha en kunskapsuppbyggande roll när det gäller livsmedelssäkerhet
och vara en förmedlande länk mellan de nationella myndigheterna.
Ett system för kontroll av livsmedelsmärkningen behövs enligt motion
2002/03:MJ422 (fp) yrkande 14 delvis. Producenten och försäljaren måste
kunna bevisa att alla påståenden som görs om en vara är korrekta. Enligt
motionerna 2002/03:K432 (fp) yrkande 17 delvis, 2002/03:L319 (fp) yrkande
6 och 2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis bör ett sådant system utvecklas
inom EU. Systemet måste vara lika för alla producenter i alla led i
livsmedelskedjan inom hela unionen. På så sätt innebär det inga
handelshinder eller skillnad i konkurrenskraft mellan företag. Enligt motion
2003/04:MJ432 (fp) krävs ett tydligt ansvarstagande från dem som producerar
och säljer livsmedelsprodukter eller andra varor. Ytterst är det dock
en myndighetsuppgift att säkerställa att konsumenterna får rätt information.
Därför behövs ett väl fungerande system för kontroll av märkningen.
Vidare bör höga skadestånd kunna utdömas för felaktig märkning (yrkande
4 delvis).
Regeringen bör enligt motion 2004/05:MJ277 (v) yrkande 1 ta fram ett
nationellt program för en minskad köttkonsumtion. En grundläggande åtgärd
i detta bör vara information och utbildning i livsmedelsfrågor.
Motionärerna hävdar att det är vetenskapligt fastställt att en överdriven
köttkonsumtion leder till hälsoproblem. Vidare leder en ökad efterfrågan
på animalier i sin tur till ökad efterfrågan på fodergrödor, vilket
skapar konkurrens med fattiga länders efterfrågan på spannmål. Att minska
köttkonsumtionen i högkonsumerande länder är följaktligen också en fråga
om internationell rättvisa. Ett sätt att minska köttkonsumtionen är
enligt motionens yrkande 4 att styra efterfrågan via den offentliga
upphandlingen. Motionärerna hänvisar till att i Miljömålskommitténs
betänkande "Framtidens miljö" (SOU 2000:52) föreskrivs att den offentliga
sektorn i sin upphandling bör eftersträva en minskad konsumtion av
köttprodukter och främja en ökad vegetarisk konsumtion. Regeringen bör
därför tydliggöra hur t.ex. kommuner och landsting kan få stöd för att
bidra till en minskad köttkonsumtion.
Motion 2004/05:MJ263 (c) yrkande 2 framhåller vikten av att i olika
sammanhang presentera och marknadsföra svenska livsmedel. När representanter
för Sverige besöker andra länder borde det enligt motionärerna vara
naturligt att marknadsföra svenska produkter och svenskproducerad mat.
Detta kan leda till en ökad export av svenska livsmedel och därmed
fler arbetstillfällen i Sverige.
Motion 2002/03:MJ274 (m) tar upp länsstyrelsernas framtida roll i
folkhälsoarbetet. I motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 5 framhålls behovet
av samordning inom folkhälsoarbetet, framför allt mellan Livsmedelsverket,
Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, livsmedelsindustrin, ideella föreningar,
lekmannagrupper och andra aktörer inom skola och samhälle.
Svensk livsmedelsforskning befinner sig enligt motion 2004/05:MJ499
(kd) i en bekymmersam situation. Motionärerna hänvisar till att regeringen
i sitt förslag till nationellt forskningsprogram för livsmedel konstaterar
att detta är allvarligt om Sverige vill behålla en konkurrenskraftig
livsmedelsindustri och råvaruproduktion. Enligt motionärerna har forskarna
ibland svårt att veta var de skall söka pengar på grund av att de
statliga finansiärerna har olika ansvarsområden. Flera utredare har sedan
EU-inträdet påtalat att det behövs mer pengar och en mer genomtänkt
organisation. Formas bör därför ges ett övergripande ansvar och anvisas
relevanta resurser för att säkerställa livsmedelsforskningen i Sverige
(yrkande 8).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har nyligen redovisat (bet. 2003/04:MJU2 och 2003/04:MJU10)
att regeringen prioriterar de pågående reformerna inom EU och WTO med
syfte att uppfylla målsättningarna vad gäller ökad frihandel, global
livsmedelssäkerhet, efterfrågestyrd produktion av jordbruksvaror och
livsmedel, lägre budgetkostnader för jordbrukspolitiken samt en ekologiskt,
ekonomiskt och socialt hållbar livsmedelsproduktion. Utskottet har
också redovisat (bet. 2004/05:MJU2) att utgångspunkten för regeringens
arbete med EU:s gemensamma jordbrukspolitik är de principer som riksdagen
antog vid behandlingen av propositionen Riktlinjer för Sveriges arbete
med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen (prop.
1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241). Riksdagen beslutade
tre övergripande mål för regeringens arbete med att förändra jordbruks-
och livsmedelspolitiken inom EU, nämligen att jordbruks- och
livsmedelsföretagens produktion skall styras av konsumenternas efterfrågan,
att produktionen skall vara långsiktigt hållbar både från ekologiska
och ekonomiska utgångspunkter samt att EU skall medverka till global
livsmedelssäkerhet, bl.a. genom att hävda frihandelns principer även på
jordbruks- och livsmedelsområdet.
När det gäller utformandet av en gemensam europeisk livsmedelspolitik
framgår det av vitboken om livsmedelssäkerhet (KOM (1999) 719 slutlig)
att konsumenterna bör erbjudas ett stort utbud med säkra produkter av
hög kvalitet från alla medlemsstater och att detta är en av den inre
marknadens centrala uppgifter. Vidare påpekas att livsmedlens
produktionskedja blir alltmer komplex och att varje länk måste vara lika stark
för att konsumenternas hälsa skall kunna skyddas tillräckligt. Denna
princip bör enligt vitboken gälla oberoende av om livsmedlen produceras
i Europeiska gemenskapen eller importeras från tredjeland. En effektiv
politik för livsmedelssäkerhet bör beakta de kopplingar som finns mellan
de olika stadierna i livsmedelsproduktionen. De risker för konsumenters
hälsa som förekommer i samband med råmaterial, jordbruksmetoder och
förädling av livsmedel bör bedömas och övervakas. För att hantera
riskerna krävs effektiv reglering och inrättande av kontrollsystem som
övervakar att bestämmelserna efterlevs. Utskottet har även inhämtat att
enligt Europeiska kommissionen skall EU:s integrerade strategi för säkra
livsmedel se till att livsmedelssäkerheten, djurhälsan, djurskyddet och
växtskyddet i Europeiska unionen är på en hög nivå. Detta sker genom
enhetliga från-jord-till-bord-åtgärder och övervakning, samtidigt som
man ser till att den inre marknaden fungerar väl. Genomförandet av denna
politik inbegriper enligt kommissionen utveckling av lagstiftningen och
andra insatser såsom att säkerställa effektiva kontrollsystem och att
utvärdera hur EU-standarderna följs i fråga om säkra livsmedel och
livsmedelskvalitet, djurs hälsa och välfärd, foder och växtskydd i EU
och i länder utanför EU med avseende på deras export till EU. Vidare
framhålls vikten av internationella förbindelser med tredjeländer och
med internationella organisationer i frågor som rör livsmedelssäkerhet,
djurs hälsa och välfärd, foder och växtskydd. Slutligen skall förbindelserna
med Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten (EFSA) upprätthållas och
en riskhantering på grundval av vetenskapliga belägg säkerställas.
Mot bakgrund av de redovisade utgångspunkterna för Sveriges och EU:s
livsmedelspolitik anser utskottet att motionerna 2002/03:K432 (fp)
yrkande 17 delvis, 2003/04:MJ375 (fp) yrkande 2, 2003/04:MJ432 (fp)
yrkande 12, 2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis, 2004/05:MJ332 (fp)
yrkande 1 och 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 7 bör lämnas utan någon ytterligare
åtgärd från riksdagen.
Beträffande EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet har utskottet tidigare
(bet. 2003/04:MJU2) konstaterat att den får en central roll för
gemenskapens arbete med riskvärderingar, som underlag för beslut som omfattar
livsmedelssäkerhet. Enligt myndigheten (European Food Safety Authority,
EFSA) är dess främsta mål att bidra till en hög nivå när det gäller
konsumentskydd och därmed säkerställa ett förtroende hos konsumenterna.
Av vitboken om livsmedelssäkerhet framgår att myndigheten skall tilldelas
flera viktiga uppgifter. Bland annat skall den lämna oberoende vetenskapliga
yttranden om alla aspekter på livsmedelssäkerhet, administrera system
för snabbt informationsutbyte, föra en dialog med konsumenter om frågor
som rör livsmedelssäkerhet och hälsa samt samverka med nationella byråer
och vetenskapliga organ. Myndigheten skall också förse kommissionen med
nödvändiga analyser som kan ligga till grund för kommissionens beslut
om vilka åtgärder som bör vidtas. När det gäller kontroll av medlemsländerna
vill utskottet hänvisa till det arbete som bedrivs av Europeiska
kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO, Food and
Veterinary Office). Kontorets uppgift är att främja effektiva kontrollsystem
för säkra livsmedel av god kvalitet, djurhälsa och växtskydd och att
kontrollera att EU:s bestämmelser om livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet,
veterinärlagstiftning samt växtskyddsregler följs både inom Europeiska
unionen och i tredjeland som exporterar till Europeiska unionen. Kontoret
skall även bidra till utvecklingen av EU:s politik för livsmedelssäkerhet
och livsmedelskvalitet, djurhälsa och växtskydd. Inspektioner utförs i
medlemsstaterna och i tredjeland som exporterar till Europeiska unionen.
Varje år utarbetas ett inspektionsprogram med områden och länder som
skall prioriteras. Resultaten av genomförda inspektioner dokumenteras
i inspektionsrapporter, som också innehåller slutsatser och rekommendationer.
Den behöriga myndigheten skall därefter lämna en handlingsplan till
kontoret om hur bristerna skall åtgärdas. Tillsammans med andra enheter
inom kommissionen utvärderar kontoret handlingsplanen och övervakar att
den genomförs. Kontoret har också möjlighet att lyfta fram områden där
kommissionen behöver klargöra eller ändra lagstiftningen alternativt
områden där det behövs ny lagstiftning. På så sätt bidrar resultaten
från inspektionerna till utvecklingen av EU:s lagstiftning. I sammanhanget
vill utskottet även framhålla EU:s nya förordning nr 882/2004 om offentlig
kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och
livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.
Förordningen, som skall tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2006, lägger
fast ett ramverk för den offentliga kontrollen i medlemsstaterna. Den
innehåller bl.a. krav på att medlemsstaterna skall bedriva en riskbaserad
offentlig kontroll i livsmedelskedjan, ta fram nationella kontrollplaner
och rapporter samt den offentliga kontrollens organisation. Kommissionens
befogenheter utsträcker sig till kontroll av att medlemsstaterna efterlever
de nationella kontrollplanerna. När det gäller frågan om kontroll av
livsmedelsmärkningen vill utskottet erinra om att detta ingår i den
ordinarie tillsynsverksamheten. Tillsynsmyndigheterna kontrollerar att
märkningen uppfyller gällande regler. Företagen är ansvariga för att de
livsmedel de producerar och/eller säljer motsvarar det som anges i
märkningen och att märkningen uppfyller gällande regler. Företagen utför
också egenkontroller. Med det anförda anser utskottet att syftet med
motionerna 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 11, 2002/03:L319 (fp) yrkande 7,
2002/03:K432 (fp) yrkande 17 delvis, 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 14,
2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis samt 2004/05:MJ17 (fp) yrkande 1 i
allt väsentligt är tillgodosett. Motionerna avstyrks därför i berörda
delar. Vidare avstyrks motionerna 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 14 delvis,
2002/03:L319 (fp) yrkande 6, 2002/03:K432 (fp) yrkande 17 delvis,
2003/04:MJ432 (fp) yrkande 4 delvis och 2003/04:K419 (fp) yrkande 13
delvis i den mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda.
När det gäller konsumtionen av kött vill utskottet anföra följande. Som
framgår av regeringens budgetproposition för år 2005, utgiftsområde 23,
eftersträvar regeringen en jordbrukspolitik som främjar konkurrenskraftig
produktion och vilar på långsiktigt hållbara produktionsformer. Med
hållbara produktionsformer avses resursbevarande, uthålliga, miljöanpassade
och etiskt godtagbara produktionsformer på såväl små som stora gårdar.
Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att produktionen
skall styras av konsumenternas efterfrågan. Svenskt jordbruk har goda
förutsättningar för produktion av högkvalitativa livsmedel. De svenska
mervärden som har skapats bl.a. genom nationella regelverk för miljö-
och djurskydd är av stor vikt. Som regeringen anför är det med en öppen
marknad av avgörande betydelse att dessa mervärden tydliggörs, så att
den ökande medvetenheten om dessa värden kan komma till uttryck i såväl
offentlig som privat konsumtion. Med det anförda föreslår utskottet att
motion 2004/05:MJ277 (v) yrkandena 1 och 4 lämnas utan någon ytterligare
åtgärd av riksdagen.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 2004/05:MJ263 (c) yrkande
2 om vikten av att i olika sammanhang presentera och marknadsföra svenska
livsmedel. I samband med riksdagens behandling av budgetpropositionen
för år 2005 tillstyrkte utskottet regeringens förslag att anvisa 15
miljoner kronor till åtgärder inom livsmedelsområdet (bet. 2004/05:MJU2).
Anslaget disponeras för att främja exporten av svenska livsmedel och
för andra åtgärder inom livsmedelsområdet, med särskild tonvikt på
regional utveckling av livsmedelsförädling. Utskottet anser därmed att
motion 2004/05:MJ263 (c) yrkande 2 kan lämnas utan vidare åtgärd.
Motionen avstyrks i berörd del.
Beträffande folkhälsoarbetet i Sverige vill utskottet hänvisa till vad
regeringen anför i budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 9.
Enligt regeringen är en viktig uppgift inom politikområdet Folkhälsa
att övergripande och strategiskt driva på och samordna processer i syfte
att integrera folkhälsoperspektivet inom Regeringskansliet, hos
myndigheterna och i olika samhällssektorer. Som regeringen anför bedrivs
det huvudsakliga folkhälsoarbetet på regional och lokal nivå, dvs. inom
landsting och kommuner samt av frivilligorganisationer. På nationell
nivå bedrivs folkhälsoarbetet av statliga myndigheter samt
frivilligorganisationer. Näringslivet är en annan central aktör. Regeringen ger
ekonomiskt stöd till myndigheter som Statens folkhälsoinstitut,
Smittskyddsinstitutet, Institutet för psykosocial medicin och Socialstyrelsen.
Dessa myndigheter utgör kunskapscentrum och har viktiga uppgifter att
fylla dels i form av tillsyn och epidemiologisk bevakning, dels i form
av nationell uppföljning och utvärdering av såväl folkhälsan som
folkhälsoarbetet. Andra myndigheter som har centrala roller i folkhälsoarbetet
är t.ex. Läkemedelsverket, länsstyrelserna, Konsumentverket, Livsmedelsverket,
Naturvårdsverket samt Arbetsmiljöverket. Med det anförda anser utskottet
att riksdagen inte bör vidta några åtgärder med anledning av motionerna
2002/03:MJ274 (m) och 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 5. Motionerna avstyrks
i berörda delar.
När det gäller svensk livsmedelsforskning vill utskottet anföra följande.
Som framgår av budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 16, har
Formas under år 2003 haft i uppdrag att särskilt ta initiativ till
samordning av forskning med berörda forskningsfinansiärer för forskning
inom områdena livsmedel, skog, klimat, miljötoxikologi och samhällsvetenskaplig
miljöforskning. I januari 2004 presenterade rådet ett nationellt program
för forskning om livsmedel. Utskottet avstyrker med det anförda motion
2004/05:MJ499 (kd) yrkande 8 i den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Information till konsumenterna
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker, med hänvisning bl.a. till gällande regelverk och
pågående arbete, ett stort antal motionsyrkanden (s, fp, kd, c, mp) som
rör märkning och annan information om livsmedel. Ett motionsyrkande
(mp) om aspartam avstyrks med hänvisning bl.a. till procedurerna för
godkännande av sötningsmedel. Vidare avstyrks ett motionsyrkande (kd)
om en Richterskala för matlarm samt ett motionsyrkande (s) om en
produktstandard för snus. Med hänvisning bl.a. till kommande föreskrifter
avstyrks tre motionsyrkanden (s, m, fp) om cider.
Jämför reservationerna 32 (fp), 33 (mp), 34 (v, mp), 35 (mp), 36 (fp,
mp), 37 (kd), 38 (mp), 39 (kd), 40 (mp), 41 (fp, mp), 42 (kd), 43 (fp,
kd) och 44 (m).
Märkning av livsmedel
Motionerna
I motion 2002/03:MJ422 (fp) framhålls att frågor om livsmedelssäkerhet
måste betraktas i ett globalt perspektiv eftersom EU importerar och
exporterar mycket livsmedel. Då kraven på märkning varierar världen
över är det önskvärt med gemensamma märkningsregler för den internationella
handeln (yrkande 14 delvis). Liknande synpunkter framförs i motion
2003/04:MJ432 (fp). Med tanke på den ökande internationella handeln är
det naturligt att på sikt verka för ett globalt samarbete i märkningsfrågor
(yrkande 5 delvis). Motion 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 12 tar upp märkning
av importerat hormonkött. Inom EU är det förbjudet att använda
tillväxthormoner i kött- och mjölkproduktionen. EU:s förbud mot import av
kött från djur som getts hormoner har tillbakavisats av WTO. Enligt
motionärerna bör EU verka för att korrekt märkning skall vara ett krav
för att få sälja en vara. Hormonkött skall märkas hormonkött.
Enligt motion 2002/03:MJ422 (fp) går utvecklingen av olika informations-
och märkningssystem, t.ex. miljömärkning och etisk märkning, framåt men
behöver skyndas på och förbättras. En enhetlig EU-märkning behövs
(yrkande 14 delvis). I motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 5 delvis anförs
att Sverige bör verka för utvecklandet av gemensamma EU-regler för
livsmedelsmärkning. I motionerna 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 17 och
2003/04:MJ399 (kd) yrkande 33 påpekas att det är svårt för konsumenterna
att veta varifrån köttet i butikerna kommer. Märkningsreglerna gäller
bara färskt eller fryst nötkött. Regeringen bör därför utreda om även
andra köttslag kan ursprungsmärkas på samma sätt som nötkött. Enligt
motionen bör vidare alla livsmedel vara märkta med ursprungsland och ge
relevant information om hur varan har producerats (yrkande 32). För att
konsumenterna skall kunna göra val och etiska ställningstaganden som
påverkar miljön och den egna hälsan krävs god information om de varor
och tjänster som finns på marknaden. Ursprungsmärkning tas även upp i
motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 15 delvis. Enligt motionärerna bör
ursprungsmärkningen inordnas i ett enhetligt märkningssystem som kan
vinna konsumenternas förtroende. I yrkande 16 anförs att allt kött som
kommer från slakterier bör ursprungsmärkas och att samtliga köttslag
bör märkas på samma sätt som nötkött. En sådan märkning skall ge
upplysningar om alla moment i produktionsprocessen. Även relevanta
omständigheter kring hur importerat foder har producerats bör vägas in.
Vidare bör ett obligatoriskt märkningssystem som beaktar djurskyddshänsyn
införas inom EU. Om slaktdjur har transporterats längre tid än fyra
timmar före slakt bör transporttiden anges på köttet. Slutligen anförs
att alla jordbruksprodukter bör vara märkta med ursprungsland. Enligt
motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 11 bör konsumenter ges rätten till
information om och konsekvent märkning av livsmedel beträffande
produktionsland, produktionsmetoder, förekomsten av genmodifierade produkter,
antibiotika, hormoner, bestrålning, färgämnen och andra tillsatser.
Syftet är att främja konsumenternas valfrihet. I yrkande 15 begärs att
ett särskilt tillsynsprojekt för nötköttskontroll inrättas hos
Livsmedelsverket. Kontrollen från det enskilda djuret fram till köttet i
butiken måste förbättras, anser motionärerna. Enligt motion 2004/05:MJ263
(c) yrkande 1 bör alla livsmedel vara ursprungsmärkta. Både produktions-
och förädlingsland skall anges. I motion 2004/05:MJ412 (c) anförs att
det måste finnas en tydlig och trygg information för alla typer av
livsmedel, oavsett om de är tillredda eller säljs som råvaror, och att
det måste finnas en tydlig märkning beträffande såväl innehåll som
ursprungsland. Enligt motion 2004/05:MJ331 (c) yrkande 1 behövs ett
tydligare regelverk för ursprungsmärkning av livsmedel så att konsumenten
kan välja hur tungt priset väger jämfört med matens ursprung och innehåll.
Vidare påpekas att det är sällsynt att restauranger deklarerar råvarornas
ursprung. För att bli mer exakt i informationen om vad maten innehåller
behövs det enligt motion 2004/05:MJ353 (c) en ny ursprungsmärkning som
också anger varifrån det foder kommer som djuren fötts upp på. Regeringen
bör återkomma med förslag till en sådan märkning. Motion 2004/05:MJ322
(mp) yrkande 2 framhåller behovet av ett klarare och tydligare
märkningssystem för kött. Enligt motionärerna finns det ännu inget bra
kontrollsystem som kan garantera exakt vad som ligger i charkdisken. Enbart
ursprungsmärkning räcker inte. Det finns heller inga garantier för vad
t.ex. storkök och restauranger serverar, påpekar motionärerna. Även i
motion 2002/03:MJ374 (s) framhålls vikten av att märkningen av alla
livsmedel förbättras både vad gäller ursprung och innehåll. Syftet är
att stärka konsumenternas makt genom att de kan välja eller välja bort
livsmedel. I motion 2003/04:MJ268 (s) begärs att regeringen undersöker
möjligheterna och verkar för att restauranger skriver på sina matsedlar
i vilket land köttet är producerat. Enligt motionären borde restaurangerna
i större utsträckning ta egna initiativ till märkning då det sannolikt
skulle öka trovärdigheten inom branschen. Att så sker är dock inte
troligt då man gärna vill hålla nere kostnaderna och köpa in billiga
råvaror. Det skulle därför vara positivt om regeringen verkar för att
en märkning införs på frivillig väg, så att frågan får tyngd i
konsumentpolitiken. Även motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 15 delvis framhåller
att någon form av system som gäller ursprungsmärkning för restauranger
bör genomföras. Motionärerna hänvisar till att det är ett önskemål från
konsumenterna att veta varifrån maten på restauranger kommer. Utländsk
mat bör enligt motion 2003/04:MJ344 (s) märkas tydligare i Sverige.
Skälet är att konsumenterna skall kunna göra egna val, vilket kan medföra
lägre priser och större vilja att pröva nya produkter. I motion
2003/04:MJ455 (s) påpekas att det nuvarande kravet på ursprungsmärkning av
kött endast gäller nötkött och detta som en direkt följd av BSE-krisen.
Det vore önskvärt med en lagändring som innebär att ursprungsmärkning
av kött blir regel snarare än undantag. För att konsumenter skall kunna
göra aktiva val i livsmedelsbutikerna krävs det enligt motion 2004/05:MJ419
(s) att varumärkningen är enhetlig och tydlig. Det bör framgå om varan
är producerad och förädlad i Sverige eller i ett annat land. Vidare
anförs att det är av stor vikt att all märkning är på svenska. Enligt
motion 2004/05:MJ515 (s) bör regeringen ta initiativ till en förbättrad
ursprungsmärkning av livsmedel för att öka konsumenternas kunskap och
valmöjligheter beträffande lokalt producerade produkter.
I motionerna 2002/03:K432 (fp) yrkande 17 delvis, 2003/04:MJ432 (fp)
yrkande 13 och 2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis anförs att kravet på
att samtliga livsmedel skall vara säkra inte får medföra att den
traditionella och regionala matkulturen i Europa går förlorad. Vissa
produkter måste även fortsättningsvis få framställas på sedvanligt manér
även om det innebär att hela EU:s regelverk inte kan efterlevas under
tillverkningen eller tillagningen. Detta förutsätter ett certifierings-
eller licensieringsförfarande samt en tydlig märkning av produkterna.
På detta sätt garanteras mångfalden inom EU, samtidigt som valet är den
enskilde konsumentens.
I motionerna 2003/04:MJ328 (fp) och 2004/05:MJ308 (fp) förespråkas
införande av avståndsmärkning för livsmedel. För att ge den miljömedvetne
livsmedelskunden möjlighet att välja närproducerade livsmedel bör en
lagstadgad avståndsmärkning införas på samtliga livsmedel. Ett möjligt
mål för en sådan märkning kan vara att ett ekonomiskt mer rättvist
konkurrensförhållande uppnås mellan långväga, massproducerade livsmedel
med stor miljöskuld och närproducerade livsmedel med låg miljöbelastning.
Enligt motion 2004/05:MJ331 (c) yrkande 3 bör en ny märkning i form av
miljömil utredas, som visar hur mycket miljön påverkas av transporten.
En sådan märkning skulle enligt motionärerna vara till god hjälp för
konsumenterna. Regeringen bör återkomma med förslag till hur detta kan
genomföras.
Utskottets ställningstagande
Som framgår av budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 23, är
det viktigt att konsumenterna kan välja mellan ett stort utbud av
livsmedel. Oavsett priset skall konsumenten kunna lita på att livsmedlen
är säkra. Den information som ges på förpackningarna i form av märkning
och annan information skall vara tillräckligt tydlig och bra för att
konsumenterna skall kunna göra ett medvetet val. Utskottet ansluter sig
till regeringens uppfattning att för att konsumenterna skall kunna lita
på att maten är säker krävs ett bra regelverk, en god livsmedelstillsyn
och tillgång till vederhäftig och oberoende information. Som grund och
stöd för detta krävs forskning om det vi äter och hur maten påverkar
oss. Som regeringen påpekar är större delen av regelverket på
livsmedelsområdet harmoniserat inom EU. Det innebär att ingen medlemsstat kan
ha vare sig strängare eller liberalare bestämmelser. Utskottet delar
regeringens ståndpunkt i fråga om att det gemensamma lagstiftningsarbetet
bör prioriteras. Som framgår av propositionen får det arbete som bedrivs
inom ramen för Codex Alimentarius, FAO:s och WHO:s gemensamma
livsmedelsstandardiseringsorgan, allt större betydelse. Bestämmelser utformade
i dessa organisationer är frivilliga att följa för de olika medlemsländerna
men för att hävda t.ex. strängare hälsokrav måste detta kunna motiveras
vetenskapligt. I annat fall finns risken att landet i en WTO-panel anses
ha handelshindrande lagstiftning. Utskottet har erfarit att inom Codex
Alimentarius pågår bl.a. framtagande av globala märkningsregler.
Utskottet har inhämtat att en översyn skall göras av EU:s generella
märkningsdirektiv (direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning
av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel
samt om reklam för livsmedel). På uppdrag av kommissionen har konsulter
tagit fram ett underlag inför den kommande översynen. Samtliga intressenter
har uppmanats att skicka in synpunkter på rapporten och på vad som bör
beaktas i översynen. Utskottet ansluter sig till den uppfattning som
regeringen uttryckt i sammanhanget, nämligen att ett bredare grepp bör
tas och att samma regler i princip bör gälla för alla livsmedel. Utöver
det generella märkningsdirektivet finns i dag ett antal andra rättsakter
som innehåller märkningsbestämmelser, t.ex. marknadsordningar för vissa
livsmedel såsom ägg, kött och vin.
Enligt det generella märkningsdirektivet skall ett livsmedels ursprung
anges om utelämnandet av sådana uppgifter kan vilseleda konsumenten.
Ursprungsmärkning av nötkött är dock alltid obligatoriskt, vilket
regleras genom särskilda förordningar. Inom ramen för kommissionens översyn
av det generella märkningsdirektivet väntas enligt Regeringskansliet
även reglerna för ursprungsmärkning tas upp. Som utskottet tidigare har
konstaterat (bet. 2001/02:MJU5 och 2002/03:MJU11) gäller inom EU sedan
den 1 januari 2001 rådets förordning (EG) nr 2772/99 om allmänna
bestämmelser för ett obligatoriskt system för märkning av nötkött. Sedan
den 15 augusti 2000 gäller också Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1760/2000 om upprättande av ett system för identifiering och
registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter.
Förordningen innebär att aktörer och organisationer som saluför nötkött
inom gemenskapen skall märka köttet. Det obligatoriska märkningssystemet
skall bl.a. innehålla ett referensnummer eller en referenskod som
säkerställer sambandet mellan köttet och djuret eller djuren. Detta nummer
kan utgöras av identifieringsnumret för det enskilda djur från vilket
nötköttet kommer eller identifieringsnumret för en grupp djur. I systemet
ingår också godkännandenummer för det slakteri där djuret eller gruppen
djur slaktades samt medlemsstat eller tredjeland där slakteriet är
beläget. Vidare ingår godkännandenummer för den styckningsanläggning där
slaktkroppen eller gruppen slaktkroppar styckades samt medlemsstat eller
tredjeland där anläggningen är belägen. Från och med den 1 januari 2002
skall även anges medlemsstat eller tredjeland där djuret är fött, alla
medlemsstater eller tredjeland där djuret är uppfött samt medlemsstat
eller tredjeland där djuret har slaktats. I Sverige finns sedan år 1995
en frivillig branschöverenskommelse om ursprungsmärkning av allt kött.
Utskottet har nyligen inhämtat att en översyn av reglerna för märkning
av nötkött och nötköttsprodukter pågår inom Europeiska kommissionen.
Syftet är att förenkla reglerna för att få ett bättre fungerande system.

Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2004:27) skall uppgifter
lämnas för alla typer av förpackningar. Detta för att säkerställa att
information ges i alla led så att konsumenterna vid förfrågan, t.ex. på
en restaurang, kan få samma information som gäller för färdigförpackade
livsmedel avsedda för den enskilda konsumenten. Vidare finns det krav
på spårbarhet i enlighet med EU:s allmänna livsmedelslagstiftning
(Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002).
Enligt det generella märkningsdirektivet skall medlemsländerna säkerställa
att det är förbjudet att sälja livsmedel om inte märkningen anges på
ett språk som med lätthet förstås av konsumenterna. Enligt 10 §
Livsmedelsverkets föreskrifter om märkning och presentation av livsmedel
(LIVSFS 2004:27) skall föreskrivna märkningsuppgifter anges på svenska.
Annat språk får användas om stavningen endast obetydligt skiljer sig
från den svenska. Märkningsuppgifterna får samtidigt anges på flera
språk.
När det gäller foderrelaterade frågor vill utskottet erinra om att sådana
aspekter regleras särskilt genom EU:s foderlagstiftning. Märkning av
ekologiska produkter regleras i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 om
ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på
jordbruksprodukter och livsmedel. Beträffande etisk märkning har utskottet
inhämtat att ett antal nordiska projekt har genomförts i ämnet.
Slutsatserna har varit att de flesta intressenter inte vill ha ett märke
eller en symbol utan få mer information, via en databas eller liknande.
Enligt Regeringskansliet skall ett nytt nordiskt projekt sannolikt
genomföras för att analysera olika sätt att informera om etiska
förhållanden.
Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter att verka aktivt i det
fortsatta arbetet för en korrekt och tydlig märkning av livsmedel, både
inom EU och globalt. Detta gäller inte minst översynen av befintliga
regler. Konsumentperspektivet är av stor vikt i sammanhanget.
Med det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör vidta några
åtgärder med anledning av motionerna 2002/03:MJ374 (s), 2002/03:MJ422
(fp) yrkande 14 delvis, 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 17, 2002/03:MJ487
(c) yrkandena 11 och 15, 2003/04:MJ344 (s), 2003/04:MJ399 (kd) yrkandena
32 och 33, 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ455 (s),
2004/05:MJ263 (c) yrkande 1, 2004/05:MJ331 (c) yrkande 1, 2004/05: MJ353
(c), 2004/05:MJ412 (c), 2004/05:MJ419 (s), 2004/05:MJ499 (kd) yrkandena
15 delvis och 16 samt 2004/05:MJ515 (s). Motionerna avstyrks i berörda
delar. Utskottet avstyrker även motionerna 2002/03:MJ422 (fp) yrkandena
12 och 14 delvis samt 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 5 delvis. Vidare
avstyrks motion 2004/05:MJ322 (mp) yrkande 2. Även de i motionerna
2003/04:MJ268 (s) och 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 15 delvis framförda kraven
om märkning av kött på restauranger avstyrks. Med det ovan anförda
avstyrks vidare motionerna 2002/03:K432 (fp) yrkande 17 delvis, 2003/04:MJ432
(fp) yrkande 13 och 2003/04:K419 (fp) yrkande 13 delvis.
Angående avståndsmärkning vill utskottet anföra följande. När det gäller
märkning i allmänhet finns det inget hinder mot att ange uppgifter som
är korrekta och inte vilseledande. Sverige kan däremot inte införa
strängare regler i och med att märkningsreglerna är harmoniserade inom
EU. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna 2003/04:MJ328
(fp), 2004/05:MJ308 (fp) och 2004/05:MJ331 (c) yrkande 3 lämnas utan
någon ytterligare åtgärd av riksdagen.
Livsmedel och hälsa
Motionerna
I motion 2004/05:MJ461 (fp) yrkande 1 förespråkas tydliga innehållsdeklarationer
för livsmedel. Enligt motionären är det viktigt att alla konsumenter
får korrekt information om innehållet, dels för att kunna ta ansvar för
den egna hälsan, dels med hänsyn till att personer med vissa sjukdomar
särskilt behöver beakta innehållet i maten. Enligt yrkande 4 behövs
svenska insatser på EU-nivå för att förbättra konsumenternas tillgång
till tydligt innehållsdeklarerad mat. Salthalten i färdiga livsmedel
bör enligt yrkande 3 sänkas men framför allt deklareras. Lägre saltintag
kan sänka blodtrycket och därmed minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar,
påpekar motionären. Liknande synpunkter förs fram i motion 2004/05:MJ538
(fp), enligt vilken märkning av livsmedels saltinnehåll är nödvändigt
för att underlätta för svenska konsumenter att välja livsmedel utifrån
ett hälsoperspektiv. I motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 1 anförs att
sockerinnehållet i barnmatsprodukter kan vara svårt att bedöma.
Motionärerna anser att näringsdeklaration bör vara obligatoriskt på all
barnmat. Vidare bör ett tak för tillåten mängd tillsatt socker införas.
Enligt yrkande 18 bör lagstiftningen skärpas så att det tydligt framgår
att både mängden fett och socker skall anges på de förpackade livsmedel
som säljs i Sverige. Enligt motionerna 2003/04:MJ364 (mp) och 2004/05:Ub323
(mp) yrkande 5 bör livsmedelsindustrin få i uppdrag att snarast ändra
ingrediensmärkningen så att det tydligt framgår vilken sockerhalt
produkterna innehåller. I motion 2003/04:MJ425 (mp) begärs att regeringen
återkommer med förslag till nödvändiga åtgärder för att den procentuella
tillsatsen av socker skall framgå på livsmedel, på liknande sätt som
när det gäller procentuell fetthalt (yrkande 1). I yrkande 2 begärs att
regeringen återkommer med förslag till nödvändiga åtgärder för att också
den procentuella tillsatsen av annat sötningsmedel skall specificeras.
Sockrets skadliga effekter bör enligt motion 2004/05:MJ291 (s) få en
mer framträdande plats i det förebyggande hälsoarbetet. Producenternas
ansvar bör lyftas fram och en symbol övervägas på förpackningarna, i
likhet med vad som finns för att ange fetthalten. Märkning av sockerhalten
i livsmedel tas även upp i motion 2004/05:MJ296 (s). Vidare framhålls
behovet av tydlig information till allmänheten om sockrets betydelse
för hälsan. Motionären anser också att Livsmedelsverket bör se till att
allt onödigt socker tas bort ur livsmedel. Enligt motion 2004/05:MJ514
(s) bör regeringen ge Livsmedelsverket i uppdrag att se över hur märkningen
av livsmedel kan genomföras med målet att konsumenten lättare skall
kunna välja nyttiga produkter. I ett sådant system måste även sockermängden
beaktas. Parallellt bör insatser göras för att upplysa konsumenterna om
riskerna med en omfattande sockerkonsumtion. Regeringen bör enligt motion
2004/05:MJ521 (mp) verka för att s.k. utrymmesmat förses med en tydlig
innehållsdeklaration. Med utrymmesmat avses livsmedel som huvudsakligen
innehåller mycket energi och/eller fett och socker men lite av andra
näringsämnen. Motionären anser att förpackade livsmedel bör förses med
innehålldeklarationer som tydligt visar innehållet av exempelvis socker
och fett per 100 gram. För livsmedel i lös vikt bör en tydlig
innehållsdeklaration finnas lättillgänglig i butiken. Enligt motion
2003/04:MJ298
(s) bör mängden kalorier per måttenhet framgå i alla sammanhang där
livsmedel har en innehållsdeklaration. Därmed skulle det bli lättare
att anpassa kaloriintaget till behovet, vilket i förlängningen skulle
innebära mindre risk för s.k. välfärdssjukdomar. Även i motion 2004/05:MJ472
(s) förespråkas att i alla innehållsdeklarationer bör mängden kalorier
och sockermängden per måttenhet framgå.
Enligt motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 17 bör Sverige verka för ett
gemensamt system för nyckelhålsmärkning inom EU. En mer kvantitativ
märkning bör eftersträvas i stället för det binära system (nyckelhål
eller inget nyckelhål) som finns i dag. I motion 2003/04:MJ276 (s) anförs
att kraven för att få märka livsmedel med grönt nyckelhål bör skärpas
med hänsyn till mängden socker i produkten. Enligt motion 2004/05:MJ331
(c) yrkande 2 bör nyckelhålsmärkningen utvidgas så att även halten
sötningsmedel ingår.
Enligt motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 4 delvis behöver EU en gemensam
syn på hur sanningshalten i påstådda hälsoeffekter hos mervärdesmat kan
bevisas och kontrolleras. På EU-nivå diskuteras att tillåta uttalanden
om att livsmedel kan minska riskfaktorer för viss sjukdom, vilket är
bra så länge säkerhets- och beviskraven håller tillräcklig nivå. Sverige
bör skyndsamt se över sin egen policy och underlätta för utveckling och
marknadsföring inom detta område, anser motionärerna.
Enligt motion 2003/04:MJ396 (mp) har Läkemedelsverket och Livsmedelsverket
låtit bli att uppmärksamma de varningar och den forskning som reser
frågetecken beträffande effekter och bieffekter av aspartam. Vidare
påpekas att aspartam är kontraproduktivt som fungerande sockerersättning.
I stället för att dämpa sockersuget blir den simulerade sötman en garant
för att insulin-socker-balansen i kroppen aldrig normaliseras. Regeringen
bör därför enligt motionären be Läkemedelsverket och Livsmedelsverket
att tills vidare stoppa aspartam samt att forska på dess risker.
Sammansatta ingredienser som på förhand kan utpekas som riskingredienser
borde deklareras tydligare, enligt motionerna 2003/04:MJ375 (fp) yrkande
1 och 2004/05:MJ461 (fp) yrkande 2. Motionärerna påpekar att när en s.
k. sammansatt ingrediens, som i sin tur består av flera andra ingredienser,
ingår räcker det att bara skriva denna. Den överkänslige får då inte
fullständig information. I motion 2003/04:MJ432 (fp) anförs att regelverket
för märkning av livsmedel som innehåller kända livsmedelsallergener bör
ses över, med hänvisning till ett antal incidenter där allergiker inte
på ett enkelt sätt har kunnat upptäcka att produkter t.ex. innehåller
nötter. Märkningen av de allvarligaste matallergenerna såsom soja och
nötter bör vara i form av symboler, företrädesvis utformade på ett
likartat sätt inom hela EU (yrkande 6).
I motion 2004/05:MJ499 (kd) föreslås att ett slags Richterskala införs
för matlarm. Enligt motionärerna är det angeläget att konsumenterna har
möjlighet att jämföra olika risker med varandra. Genom att sätta en
siffra på riskerna kan konsumenterna bättre bedöma larmrapporterna och
kontrollera sin oro. Livsmedelsverket bör därför få i uppdrag att ansvara
för att en sådan Richterskala införs (yrkande 9).
Enligt motion 2003/04:MJ462 (s) bör regeringen få i uppdrag att pröva
behovet av en produktstandard för snus och andra rökfria tobaksprodukter.
Eftersom Sverige har ett undantag från EU:s försäljningsförbud för
snus ligger ansvaret för en reglering av produktstandard för närvarande
på nationell nivå. Det är därför angeläget att regeringen snarast
tillsammans med Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet prövar behovet
av en reglering.
Utskottets ställningstagande
Som framgår av budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 9, avser
regeringen att intensifiera insatserna när det gäller kost och fysisk
aktivitet. Andelen människor som lider av övervikt eller fetma i
befolkningen har ökat markant under de senaste decennierna. Utskottet gör
samma bedömning som regeringen i fråga om att utvecklingen är oroande
och att insatser krävs för att skapa förutsättningar för goda matvanor
och ökad fysisk aktivitet. Den 9 februari 2005 redovisade Statens
folkhälsoinstitut och Livsmedelsverket regeringsuppdraget att ta fram ett
underlag till en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet
bland befolkningen. I rapporten finns förslag till mål, en samlad
strategi för att nå målen samt 79 konkreta insatser för hur det skall bli
enklare för människor att äta bättre och röra sig mer. Regeringen har
aviserat att den kommer att lägga fram en handlingsplan för goda matvanor
och ökad fysisk aktivitet bland befolkningen under hösten 2005 eller
våren 2006. Utskottet har inhämtat att även inom EU och WTO pågår arbete
med motsvarande handlingsplaner.
Rådets direktiv 90/496/EEG om näringsvärdesdeklaration för livsmedel
håller på att ses över. Ett förslag till nytt direktiv väntas från
kommissionen under hösten 2005. Utskottet har erfarit att det nya förslaget
väntas innebära att näringsvärdesdeklaration blir obligatoriskt för i
stort sett alla livsmedel. I dag är det frivilligt att ange en sådan
deklaration. I sammanhanget diskuteras att bl.a. mängden sockerarter
och salt (natrium) skall anges specifikt. I dag kan näringsvärdet anges
på två olika sätt. Det vanligaste är att ange kategorierna energi,
protein, fett och kolhydrater. I den mer ovanliga varianten anges dessutom
sockerarter, mättade fettsyror, kostfibrer och natrium. Ingrediensförteckningar,
dvs. angivande av alla ingredienser som använts vid tillverkningen (t.
ex. socker, vatten, vetemjöl) regleras i EU:s generella märkningsdirektiv
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000
om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och
presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel). Utskottet har
inhämtat att även det direktivet håller på att ses över. Redan med
nuvarande regler är det obligatoriskt att ange innehållet i livsmedel i
fallande storleksordning. Den faktiska mängden av ingredienserna eller
kategorier av ingredienser behöver dock bara anges för karaktärsgivande
sådana, exempelvis mängden kött i korv. Inom EU behandlas även ett
förslag till en helt ny förordning om näringspåståenden och hälsopåståenden
om livsmedel (Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om
näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, KOM (2003) 424).
Förslaget omfattar märkning, presentation och reklam. Med näringspåståenden
menas påståenden såsom sockerfri, light, mager och fiberrik. Med
hälsopåståenden avses påståenden om sambandet mellan ett livsmedels innehåll
och dess påverkan på människors hälsa, t.ex. att kalcium kan minska
risken för benskörhet. Europaparlamentets yttrande inväntas innan rådet
kan försöka nå en politisk överenskommelse om förordningen.
När det gäller nyckelhålsmärkning finns sedan år 1989 Livsmedelsverkets
symbol med det gröna nyckelhålet, som hjälper konsumenten att hitta
livsmedel som är magra och/eller fiberrika. Märkningen är frivillig,
men matproducenterna måste uppfylla vissa villkor för att få använda
symbolen. Livsmedelsverket har tagit fram ett förslag till nya villkor
för nyckelhålet, som innebär att det även ställs krav på fettkvalitet
samt innehåll av socker och/eller salt för de produkter som bär symbolen.
Syftet med villkoren är att fler och nyttigare nyckelhålsmärkta produkter
skall finnas att välja på i butikerna. Förslaget skickades till Europeiska
kommissionen i november 2004. Övriga medlemsstater och kommissionen
fick då tre månader på sig att inkomma med synpunkter, vilket Spanien
och kommissionen gjorde. Enligt Livsmedelsverket kommer de nya reglerna
att kunna beslutas tidigast i slutet av maj 2005.
Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår utskottet att motionerna
2003/04:MJ298 (s), 2003/04:MJ364 (mp), 2003/04:MJ425 (mp) yrkandena 1
och 2, 2004/05:MJ291 (s), 2004/05:MJ296 (s), 2004/05:MJ461 (fp) yrkandena
1, 3 och 4, 2004/05:MJ472 (s), 2004/05:MJ499 (kd) yrkandena 1 och 18,
2004/05:MJ514 (s), 2004/05:MJ521 (mp), 2004/05:MJ538 (fp) och 2004/05:Ub323
(mp) yrkande 5 lämnas utan någon ytterligare åtgärd av riksdagen. Med
det anförda avstyrks även motionerna 2003/04:MJ276 (s), 2004/05:MJ331
(c) yrkande 2 och 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 17 om nyckehålsmärkning.
Utskottet avstyrker även motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 4 delvis om
hälsopåståenden.
När det gäller aspartam vill utskottet anföra följande. Enligt
Livsmedelsverket baseras godkännanden av de sötningsmedel som får användas
i Sverige på bedömningar gjorda av EU:s vetenskapliga kommitté för
livsmedel, Scientific Committee for Food (SCF), som numera ingår i
Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten (EFSA). Livsmedelsverket deltar
i kommitténs arbete. För att ett sötningsmedel skall godkännas måste
det också finnas ett behov av medlet. Uppfylls det kravet krävs i princip
samma underlag som för registrering av ett läkemedel. Vid ett godkännande
är nästa fråga hur mycket av tillsatsen man kan acceptera att människor
äter. Detta bestäms av ADI-värdet (acceptabelt dagligt intag). Om inte
några toxikologiska effekter finns kan sötningsmedlet användas fritt.
För de flesta sötningsmedel har dock ett acceptabelt dagligt intag
fastställts, som anger hur mycket människan dagligen under hela livet
riskfritt kan inta av tillsatsen per kilo kroppsvikt. Aspartam (E 951)
började användas i Sverige år 1982. Medlet har en sötningseffekt som är
omkring 200 gånger högre än den hos vanligt socker. Aspartam är uppbyggt
av de två aminosyrorna fenylalanin och asparaginsyra, vilka är naturliga
byggstenar i många proteiner i normal kost. Personer som lider av
fenylketonuri (PKU) har ett medfött fel i förmågan att omsätta fenylalanin
och bör därför undvika att äta livsmedel som är sötade med aspartam.
Produkter som innehåller aspartam måste därför märkas med uppgift om
att de innehåller en fenylalaninkälla. Enligt Livsmedelsverket har några
biverkningar av aspartam inte kunnat påvisas efter nästan 20 års användning.
Med det anförda anser utskottet att motion 2003/04:MJ396 (mp) bör lämnas
utan att riksdagen gör något särskilt uttalande i frågan.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 2003/04:MJ375 (fp)
yrkande 1, 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 6 och 2004/05:MJ461 (fp) yrkande 2
om vikten av tydlig information på livsmedel som innehåller allergener.
Den 25 november 2003 publicerades Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/89/EG om ändring av direktiv 2000/13/EG när det gäller uppgifter
om ingredienser i livsmedel. Enligt Regeringskansliet innebär ändringen
av märkningsdirektivet att situationen för allergiker förbättras väsentligt
och att alla konsumenter får mer information om vad livsmedlen innehåller.
I de nya reglerna ingår en lista med vanliga allergener som alltid
skall anges med sina specifika namn. Allergenerna skall även anges på
alkoholhaltiga drycker, vilka tidigare har varit helt undantagna från
kravet på ingrediensförteckning. Ändringarna skall börja tillämpas fr.
o.m den 25 november 2005. Livsmedel som har märkts före detta datum och
finns i lager får dock säljas slut. Med det anförda föreslår utskottet
att motionerna 2003/04:MJ375 (fp) yrkande 1, 2003/04:MJ432 (fp) yrkande
6 och 2004/05:MJ461 (fp) yrkande 2 lämnas utan vidare åtgärd i den mån
de inte kan anses tillgodosedda.
När det gäller förslaget i motion 2004/05:MJ499 yrkande 9 om att införa
ett slags Richterskala för matlarm vill utskottet anföra följande. Inom
WHO används begreppet DALY (Disability-adjusted life years) som en metod
för att beräkna relativa effekter för människors hälsa av olika risker.
Livsmedelsverket har för avsikt att utvärdera möjligheten att använda
DALY som grund för arbetet inom området livsmedelssäkerhet. "Kan effekterna
av salmonella jämföras med dioxin" är exempel på en frågeställning som
är av vikt för att kunna uppskatta resursbehovet för livsmedelssäkerhet.
Livsmedelsverket organiserar under våren 2005 en internationell konferens
på temat DALY. Med det anförda anser utskottet att syftet med motion
2004/05:MJ499 yrkande 9 i allt väsentligt får anses tillgodosett.
Motionen avstyrks därför i berörd del.
År 1992 beslutade EU att förbjuda försäljning av snus inom hela unionen.
Vid EU-inträdet fick Sverige emellertid ett permanent undantag som
innebär att snus får säljas i Sverige men inte exporteras till andra
medlemsländer. Snus klassas enligt förarbetena till livsmedelslagen
(1971:511) som livsmedel (prop. 1971:61). År 1972 medgav dåvarande
Statens livsmedelsverk en dispens till Svenska Tobaksaktiebolaget som
innebar att snus enbart behöver märkas med uppgifter som rör varuslag,
nettovikten vid förpackningstillfället och tillverkarens namn. Någon
innehållsdeklaration behövs således inte. Förpackningen skall däremot
alltid vara försedd med varningstext (Europaparlamentets och rådets
direktiv 2001/37/EG). Utskottet vill i sammanhanget betona vikten av
tydliga varningstexter. Utskottet vill även framhålla vad regeringen
anför i proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan om att Statens
folkhälsoinstitut skall stödja forskning och bidra till ökad belysning av
hälsoeffekterna av snusanvändning. Utskottet förutsätter att Statens
folkhälsoinstitut noggrant följer vilka tobaksprodukter som förekommer
på marknaden och vid behov använder sig av möjligheten i 18 § tobakslagen
att meddela föreskrifter om gränsvärden för de skadliga ämnen som en
tobaksvara innehåller eller ger upphov till samt om mätning och övervakning
av dessa gränsvärden. Med det anförda föreslår utskottet att motion
2003/04:MJ462 (s) lämnas utan vidare åtgärd.
Cider
Motionerna
I motion 2003/04:MJ291 (m) påpekas att vissa bryggerier betecknar drycker
som cider fast de i själva verket är s.k. alkoläsk. Konsumenterna
vilseleds därmed om dryckens innehåll, som också är väsentligt billigare
att tillverka än den jästa produkten. Den europeiska branschorganisationen
AICV har begärt att regeringen skall införa en definition av cider i
svensk lagstiftning. Enligt motionären bör konsument- och
konkurrensneutraliserande intressen verka för att generiska begrepp inte
missbrukas
för enskilda kommersiella intressen. Enligt motion 2003/04:MJ219 (s)
bör regeringen se till att cider endast får utgöra benämning på jäst
äppel- eller päronjuice. Motionären påpekar att ett antal länder har
infört en definition av cider i sin lagstiftning. Sverige har dock valt
bort lagstiftning och hänvisat frågan till Livsmedelsverket. Enligt
motion 2003/04:So345 (fp) kallas vissa typer av alkoläsk för cider
eftersom skatten på cider är lägre än den på sprit. För att förhindra
detta bör ordet cider enbart få användas om jästa äppel- eller pärondrycker
(yrkande 10).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inhämtat att Livsmedelsverket har utarbetat förslag till
föreskrifter om cider. Föreskrifterna har skickats för notifiering till
Europeiska kommissionen och planeras träda i kraft fr.o.m. den 1 juli
2005. Enligt föreskrifterna avses med cider en dryck som framställts av
fermenterad fruktjuice av äpple och/eller päron. Alkoholen i cider får
enbart härröra från fermenteringen av äppel- och/eller päronjuice,
förutom den minsta mängd alkohol som är nödvändig som lösningsmedel för
tillsatser eller aromer. Några EU-regler finns inte för cider och enligt
vad utskottet erfarit är några regler heller inte att vänta. Många
EU-länder har däremot infört nationella regler om cider. När det gäller
skattefrågan vill utskottet hänvisa till vad skatteutskottet nyligen
(bet. 2004/05:SkU25) anfört beträffande beskattning av alkoläsk. Enligt
artikel 3 i cirkulationsdirektivet 92/12/EEG får medlemsstaterna utöver
punktskatt och moms belägga bl.a. alkoholdrycker med andra indirekta
skatter för särskilda ändamål, dvs. specialdestinerad skatt. När det
gäller alkoläsk (alco-pops) har så skett i Danmark, Tyskland och Frankrike.
Enligt vad skatteutskottet erfarit arbetar kommissionen med inriktningen
att skapa en egen skatteklass för alkoläsk gemensam för EU. Vidare
förbereds ett seminarium i maj 2005 angående klassificering av nya drycker.

Utskottet anser med hänvisning till de kommande föreskrifterna om cider
samt vad som i övrigt anförs ovan att motionerna 2003/04:MJ219 (s),
2003/04:MJ291 (m) och 2003/04:So345 (fp) yrkande 10 bör lämnas utan
vidare åtgärd. Motionerna avstyrks därmed i berörda delar.
Säkra livsmedel
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (v) om miljögifter i livsmedel,
med hänvisning bl.a. till pågående arbete inom EU. Ett antal motionsyrkanden
(s, m, kd, v, c, mp) om dioxin i fisk avstyrks med hänvisning bl.a.
till regeringens arbete inom EU och Livsmedelsverkets översyn av kostråden.
Vidare avstyrks ett motionsyrkande (s) om azofärgämnen med hänvisning
till regeringens arbete för en begränsad användning inom EU. Med hänvisning
bl.a. till regeringens arbete för en förbättrad salmonellasituation
inom Europeiska unionen avstyrks ett antal motionsyrkanden (s, m, kd,
c, mp) om salmonella. Ett motionsyrkande (c) om antibiotika avstyrks
med hänvisning bl.a. till gällande föreskrifter. Slutligen avstyrks
motionsyrkanden (c) om dricksvatten med hänvisning bl.a. till gällande
regelverk.
Jämför reservationerna 45 (v, mp), 46 (v, mp), 47 (kd, c), 48 (v), 49
(mp), 50 (v, mp) och 51 (m, fp, kd, c, mp).
Giftfria livsmedel
Motionerna
Enligt motionerna 2002/03:MJ419 (v) yrkande 10 och 2003/04:MJ410 (v)
yrkande 10 bör regeringen anta en handlingsplan för att begränsa
miljögifter i livsmedel. Motionärerna anser att det inte är individens
ansvar att hålla sig informerad om vilka livsmedel som innehåller gifter
som kan orsaka allvarliga hälsoeffekter. Frågan är alldeles för komplex
för att den inte alltid så lättillgängliga informationen skall vara
tillräcklig.
Livsmedelsverket bör få i uppdrag att se över gränsvärdena för
bekämpningsmedelsrester i livsmedel samt att verka för att metoderna för
fastställandet av ADI (acceptabelt dagligt intag) förfinas för en större
tillförlitlighet, anser motionärerna bakom motion 2003/04:MJ410 (v)
yrkande 8. För konventionellt producerade livsmedel har gränsvärden
fastställts för vilken mängd bekämpningsmedel människan tål för att
inte hälsan skall påverkas. Det är dock enligt motionärerna mycket svårt
att avgöra vilka framtida hälsoeffekter som kan bli följden av generationers
användning. Gränsvärden sätts efter ADI, vilket skall spegla en livslång
konsumtion och effekter på bl.a. tumörbildning och reproduktionsförmåga.
ADI baseras på djurförsök, vilket enligt motionärerna inte alltid är
tillförlitligt när det gäller tillämpningen på människan. Att akuta
effekter inte heller inkluderas i ADI är ytterligare en stor brist.
Vidare påpekas att det inte är ovanligt att rester av bekämpningsmedel
som är förbjudna i Sverige hittas i importerade livsmedel.
Enligt motion 2002/03:MJ202 (m) bör exportförbudet av sill och lax fångad
i södra Östersjön hävas. Motionären påpekar att genomförda undersökningar
inte har visat att sill och lax som fångas i Östersjön söder om Gotland
har de höga dioxinvärden som motiverar ett exportförbud. Det förefaller
därför motiverat att snarast undanta fångster från denna del av Östersjön
från exportförbudet (yrkande 1). I motion 2004/05:MJ500 (kd) framhålls
att åtgärderna mot dioxinutsläpp behöver intensifieras för att halterna
i svensk fisk så fort som möjligt skall sjunka till nivåer inom EU:s
normer. Motionärerna påpekar att det dock tar lång tid innan åtgärderna
ger resultat (yrkande 2). Sverige bör därför verka för att förlänga
undantaget från EU:s normer om dioxinhalter i fisk. Enligt motion
2002/03:MJ487 (c) kan de länder som inte tillämpar lika noggranna och
tillförlitliga mätmetoder som Sverige undgå EU:s restriktioner trots
att de eventuellt kan ha ännu högre dioxinhalter i fisk än vad Sverige
har. Åtgärder bör därför vidtas så att EU har samma villkor för
medlemsländerna vad gäller mätmetoder, mättider och mätplatser för dioxin
i fisk (yrkande 36). Motionärerna bakom motion 2004/05:MJ224 (v) påpekar
att stora delar av den svenska befolkningen finns i den grupp som enligt
Europeiska kommissionen behöver skyddas mot intag av dioxin i fet fisk.
Genom undantaget från EU:s gränsvärden har svenska myndigheter åtagit
sig att informera dessa grupper om riskerna och se till att deras
konsumtion inte överskrider EU:s rekommenderade högsta dagliga intag. En
tydlig och effektiv handlingsplan behövs därför för att klargöra hur de
nationella kostråden angående fet fisk från Östersjön sprids och efterlevs
hos riskgrupperna (yrkande 1). Enligt motion 2002/03:MJ489 (mp) yrkande
9 bör fisk med för höga dioxinhalter inte få säljas i Sverige. Sveriges
dispens från EU-kraven innebär att dioxinhaltig fisk från Östersjön får
säljas till svenska konsumenter men inte exporteras till andra EU-länder.
Motionärerna befarar att ett sådant prejudikat åberopas av andra länder
som inte vill uppfylla nya EU-krav inom andra områden, t.ex. av hänsyn
till starka producentintressen. Enligt motion 2002/03:MJ266 (s) är
Sveriges undantag från EU:s dioxinregler en framgång för fiskeindustrin
men ett bakslag för konsumenterna. Regeringen bör därför i dialog med
fiskeindustrin och berörda myndigheter klargöra att man inte avser att
förhandla fram en förlängning av undantaget. Vidare bör regeringen
återkomma med en redogörelse för hur man förbereder effekterna av
ikraftträdandet av de nya reglerna år 2006.
I motion 2003/04:MJ452 (s) påpekas att Sverige för många år sedan förbjöd
användningen av azofärgämnen i svenska livsmedel, ett förbud som Sverige
inte fick behålla i och med medlemskapet i EU. Sverige bör därför gå
före och förbjuda sådana färgämnen samt arbeta för ett totalförbud inom
EU.
Utskottets ställningstagande
I Rådets förordning (EEG) nr 315/93 läggs fast att gemenskapen skall
fastställa gränsvärden för främmande ämnen i livsmedel om så är nödvändigt
för att skydda människors hälsa (rådets förordning (EEG) nr 315/93 av
den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för
främmande ämnen i livsmedel). Arbetet med att identifiera ämnen för vilka
gränsvärden bör fastställas har delegerats till kommissionen. Enligt
Regeringskansliet har kommissionen bedrivit ett gediget arbete under de
senaste fem åren och alltfler ämnen har blivit föremål för gränsvärden.
Som exempel nämns arbetet med olika mögelgifter såsom aflatoxin,
ochratoxin och fumonisin, tungmetaller såsom kvicksilver samt vissa
organiska föreningar, t.ex. dioxin och furaner. De fastställda gränsvärdena
framgår av kommissionens förordning (EG) nr 466/2001 om fastställande
av högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i livsmedel, som
revideras fortlöpande. Avsikten med att begränsa förekomsten av miljögifter
i livsmedel är att skydda konsumenterna. Många olika aspekter måste
dock vägas in vid beslut om gränsvärden. Regeringens huvudlinje är att
förekomsten av främmande ämnen i livsmedel skall begränsas i så hög
utsträckning som möjligt, samtidigt som hänsyn tas till bl.a.
handelspolitiska konsekvenser och de positiva hälsoeffekter som vissa grupper
av livsmedel har. Utskottet ansluter sig till regeringens ståndpunkt.
Med det anförda anser utskottet att motionerna 2002/03:MJ419 (v) yrkande
10 och 2003/04:MJ410 (v) yrkande 10 kan lämnas utan att riksdagen vidtar
någon ytterligare åtgärd.
När det gäller gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i livsmedel vill
utskottet anföra följande. Enligt Livsmedelsverket fastställs gränsvärden
mot bakgrund av den mängd av ett visst bekämpningsmedel som används på
respektive gröda, de resthalter som användningen resulterar i och den
mängd som bedöms vara acceptabel för den mest känsliga konsumentgruppen.
ADI-värdet (acceptabelt dagligt intag) bygger på livslånga vetenskapliga
studier av djur - vanligen mus, råtta, hund och kanin - för vilka man
utreder bl.a. kronisk toxicitet, carcinogenicitet, genotoxicitet,
neurotoxicitet och reproduktionstoxicitet. Underlaget kan ibland även
inkludera studier på människa. Beräkningen av ADI för människa baseras
på NOAEL (no observable adverse effect level) av den mest kritiska
effekten från sådana långtidsstudier med den känsligaste djurarten och
med användning av lämplig osäkerhetsfaktor, oftast i storleksordningen
100. Akuta effekter inkluderas i ett ARfD-värde (akut referensdos),
vilket bygger på akuttoxiska djurförsök som utförs för att utreda
eventuella effekter av exponering vid ett enskilt tillfälle. Gränsvärden
sätts i relation till både ADI och ARfD. Enligt Livsmedelsverket saknas
ofta information om kombinationseffekter (såväl kumulativa som synergistiska)
av olika bekämpningsmedelsrester i dagens livsmedel. Livsmedelverket
publicerar på sin hemsida varje kvartal antalet prov i den svenska
kontrollen som överskrider gällande gränsvärden. Utskottet vill i
sammanhanget även framhålla att EU:s ministerråd den 24 januari 2005 antog
en förordning om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i livsmedel av
vegetabiliskt och animaliskt ursprung. I förordningen harmoniseras och
förtydligas processen ytterligare för att fastställa gränsvärden för
pesticidrester i livsmedel. Fastställande av gränsvärden inom gemenskapen
sker genom kommittébeslut. En särskild expertgrupp arbetar fortlöpande
med att fastställa och föreslå gränsvärden för pesticider i livsmedel.
Utskottet välkomnar att Sverige deltar aktivt i denna process och verkar
för att så låga gränsvärden som möjligt sätts samt att hänsyn tas till
den känsligaste konsumentgruppen. Utskottet anser därmed att motion
2003/04:MJ410 (v) yrkande 8 bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån den
inte kan anses tillgodosedd med det anförda.
Utskottet anförde i samband med behandlingen av proposition 2003/04:51
Kust- och insjöfiske samt vattenbruk att gränsvärden för dioxin i
livsmedel har uppmärksammats under senare år (2003/04:MJU13). Vidare
konstaterades att undersökningar har visat att dioxinintaget hos EU:s
befolkning generellt sett är högt, även om Livsmedelsverket kan visa
att intaget av dioxin genom mat i Sverige har halverats jämfört med
tidigt 1990-tal. En satsning på analyser av dioxin i fisk genomfördes
under år 2002. Totalt sett ger fiskkonsumtionen i Sverige, i likhet med
i övriga nordiska länder, ett genomsnittligt bidrag på mer än 30 % till
det totala dioxinintaget. Vidare tog utskottet upp Sveriges tidsbegränsade
undantag från gränsvärdet för dioxin i muskelkött från fisk och
fiskeriprodukter t.o.m. år 2006. Undantaget innebär att dessa länder under
en övergångsperiod har rätt att, under vissa villkor, släppa ut fisk på
marknaden som har sitt ursprung i Östersjöområdet trots att dioxinhalten
överstiger det fastställda gränsvärdet. Försäljningen får endast vara
avsedd för konsumtion inom respektive land. Detta gäller under förutsättning
att det finns ett system för ursprungsmärkning som kan garantera
konsumenternas tillgång till information om fångstplatsen så att erforderliga
kostrekommendationer kan följas. Utskottet konstaterade att effekterna
av dioxin för svenska konsumenter analyseras fortlöpande. Livsmedelsverket
följer utvecklingen inom området, särskilt vad gäller exponering och
effekter. Utskottet anslöt sig till regeringens uppfattning att detta
arbete emellertid måste intensifieras och att riskerna och effekterna
av de svenska konsumenternas intag av dioxin måste stå i förgrunden.
Vidare framhöll utskottet kommissionens pågående översyn av gränsvärdet
för dioxin med syfte att införa gränsvärden även för dioxinlika PCB i
livsmedel, bl.a. fisk, samt den översyn som skall ske år 2006 av
gränsvärdena för dioxin i konsumtionsfisk. Utskottet ansåg att inför de
kommande förhandlingarna måste effekterna för svenska konsumenter
klarläggas, såväl av det svenska undantaget som av en skärpning av
gränsvärdena, och effekterna för svenskt fiske värderas. Utskottet anslöt
sig till regeringens uppfattning att ge Livsmedelsverket och Fiskeriverket
i samverkan med Jordbruksverket i uppdrag att utarbeta ett underlag
inför ett förnyat svenskt ställningstagande om gränsvärden för dioxin.
Det anförda innebar att utskottet anslöt sig till vad som anfördes i
propositionen om utarbetande av ett underlag inför ett förnyat svenskt
ställningstagande till gränsvärden för dioxin. Utskottet avstyrkte därmed
ett motionsyrkande om dioxinfrågan. Utskottet har därefter inhämtat att
Fiskeriverket och Livsmedelsverket i regleringbreven för år 2004 fick
i uppdrag att ta fram underlag inför ett svenskt ställningstagande
avseende dioxin och dioxinlika PCB. En delredovisning inkom i augusti
2004 och slutredovisningen den 4 oktober 2004. Utskottet har erfarit
att materialet används som underlag för regeringens arbete i kommissionens
arbetsgrupper som för närvarande arbetar med att se över EU:s regelverk
på området. I sammanhanget vill utskottet även framhålla Livsmedelsverkets
projekt om risken respektive nyttan med att äta fisk, som påbörjades år
2004 och skall vara färdigt till årsskiftet 2005/06. Livsmedelsverket
gör samtidigt en översyn av kostråden till allmänheten. Nya kostråd
kommer att ges ut efter det att risk/nytta-projektet har avslutats. Med
hänsyn till det pågående arbetet i Sverige och EU anser utskottet att
någon åtgärd av riksdagen inte är påkallad. Motionerna 2002/03:MJ202
(m) yrkande 1, 2002/03:MJ266 (s), 2002/03:MJ487 (c) yrkande 36,
2002/03:MJ489 (mp) yrkande 9, 2004/05:MJ224 (v) yrkande 1 och 2004/05:MJ500
(kd) yrkande 2 avstyrks.
Sveriges nationella regler för azofärgämnen, som var mer restriktiva än
EU:s, upphävdes vid EU-inträdet. Användningen av tillsatser, aromer,
sötningsmedel och färgämnen är totalharmoniserat. Färgämnen regleras
dels genom ramdirektiv 89/107/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användning i
livsmedel, dels genom det s.k. färgämnesdirektivet (Europaparlamentets
och rådets direktiv 94/36/EG av den 30 juni 1994 om färgämnen för
användning i livsmedel). Enligt Regeringskansliet har Sverige vid olika
tillfällen framfört att en översyn av direktiv 94/36/EG bör göras.
Utskottet har erfarit att kommissionen planerar att under våren 2005
lägga fram förslag till en helt ny lagstiftning för tillsatser. Förslaget
innebär att alla specifika direktiv som reglerar färgämnen, aromer,
sötningsmedel och andra tillsatser slås samman till en enda förordning.
När förordningen är färdigförhandlad är avsikten att en bedömning skall
göras av varje enskild tillsats för att se om den fortfarande bör vara
godkänd samt om det framkommit nya data, innan tillsatsen läggs in i
bilagan till den nya förordningen. Utskottet har erfarit att regeringen
i samband med översynen kommer att verka för att få med kommissionen
och övriga medlemsstater på en ytterligare begränsning av användningen
av azofärgämnen. Utskottet välkomnar att regeringen har för avsikt att
vara pådrivande i arbetet. I sammanhanget vill utskottet även framhålla
vad som anförs i regeringens budgetproposition för år 2005, utgiftsområde
23, om att det för svenskt vidkommande är viktigt att verka för att den
begränsning vi hade innan EU-inträdet då det gäller azofärgämnen införs
på gemenskapsnivå. Med det anförda anser utskottet att motion 2003/04:MJ452
(s) kan lämnas utan vidare åtgärd.
Salmonella m.m.
Motionerna
I motion 2002/03:MJ261 (m) påpekas att efter artiklar om importerade
kycklingar med salmonella har statliga verk lämnat rekommendationer om
hur svenska konsumenter skall agera för att inte drabbas av salmonella.
Motionären anser att regeringen bör försöka påverka övriga EU att gå
i samma riktning som Sverige med salmonellafria konsumentprodukter. I
motion 2004/05:MJ499 (kd) anförs att Livsmedelsverket och arbetsgrupper
inom kommissionen bedömer att hälsoriskerna av salmonellasmittade
köttberedningar är lika allvarliga som av annat smittat kött. Regeringen
bör därför gentemot kommissionen driva Sveriges rätt att tillämpa de
obligatoriska reglerna för salmonellakontroll även på köttberedningar
(yrkande 10). I motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 16 framhålls att
ambitionsnivån för att bekämpa problemet med salmonella inom EU måste
höjas. Motionärerna påpekar att kravet på obligatorisk egenkontroll av
salmonella i köttberedningar införda från annat EU-land försvann i
november 2001. Anledningen var att EG-kommissionen påtalade att
köttberedningar inte skall omfattas av de svenska salmonellagarantierna. En
undersökning av Livsmedelsverket har visat att ungefär en tredjedel av
de provtagna partierna var positiva för salmonella. Motionärerna anser
därför att regeringen med kraft i EU bör driva kravet på att köttberedningar
skall vara salmonellaundersökta innan de förs in i Sverige. Det hjälper
inte att Sverige har höga ambitioner för att bekämpa salmonellasmitta
utan problemet måste åtgärdas vid källan. Att regeringen med kraft i EU
bör driva kravet på att köttberedningar skall vara salmonellaundersökta
innan införseln i Sverige framhålls även i motion 2002/03:MJ388 (s).
Enligt motion 2004/05:MJ230 (c) bör regeringen i EU-samarbetet med kraft
driva frågan om salmonellakontroll av allt kött i samtliga EU-länder.
Därmed kan en säkrare livsmedelsproduktion och mer likvärdiga
produktionskostnader uppnås. I motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 4 begärs att
kontrollerna av importerade djur och animaliska produkter till Sverige
skärps, både för att minska salmonellarisken och för att inte bidra
till djurplågeri i uppfödarländerna. Enligt motion 2003/04:MJ456 (s) är
det nödvändigt med ett regelverk som garanterar att det kött som
konsumenten köper eller äter på restaurang är salmonellafritt, oavsett om
det är importerat eller inhemskt producerat.
I motion 2002/03:MJ487 (c) påpekas att antibiotikaresistensen ökar
dramatiskt i den västliga delen av världen. Ännu är läget förhållandevis
bra i Sverige. För att det så skall förbli är det enligt motionärerna
viktigt att tillsynen beträffande användningen av antibiotika och
antibiotikaliknande medel, t.ex. koccidiostatika, ökar (yrkande 17).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare uttalat (bet. 2003/04:MJU2 och 2003/04:MJU14)
att det sätter stor vikt vid att det goda djurhälso- och smittskyddsläget
i landet upprätthålls. Ett viktigt led i detta är enligt utskottets
mening kontroll- och bekämpningsprogram för olika sjukdomar som har
betydelse för djur- och folkhälsa men även de hälsoförebyggande program
som utarbetas i samarbete mellan Jordbruksverket och näringen. I betänkande
2003/04:MJU2 anförde utskottet att regeringen och de svenska myndigheterna
på djurområdet, i synnerhet Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska
anstalt, under år 2002 arbetade vidare med principen att det föreligger
ett tydligt samband mellan det sätt på vilket jordbruket och djurhållningen
bedrivs och kvaliteten hos de livsmedel som produceras. I likhet med
regeringen kunde utskottet konstatera att det svenska arbetet med
djurhälsa och djurskydd därvid har förstärkts. Vidare framhöll utskottet
vad regeringen anfört om att satsningarna på förebyggande djursjukvård
och kontrollprogrammen inom animalieproduktionen har bidragit till det
framgångsrika arbetet och till en bibehållen god smittsituation beträffande
livsmedelsburna zoonoser, t.ex. salmonella.
Med en gemensam marknad är det viktigt att konsumenterna kan lita på
att alla livsmedel är säkra. Som utskottet konstaterat ovan (s. 44)
prioriterar regeringen arbetet för livsmedelssäkerhet både inom EU och
globalt. Sverige erhöll vid EU-inträdet de s.k. salmonellagarantierna
som täcker kylt, fryst och färskt kött av nöt, svin och fjäderfä.
Garantierna innebär att avsändande anläggning i annat EU-land är skyldig
att ta prover av alla partier av sådant kött och intyga att det är fritt
från smitta. I den nya hygienlagstiftning som EU antagit har garantierna
dessutom utvidgats till att gälla malet kött av fjäderfä. Malet kött av
de andra djurslagen omfattades redan av garantierna. Utskottet har
erfarit att regeringen fortlöpande bedriver ett intensivt arbete på alla
nivåer för att kommande EU-lagstiftning som gäller salmonella skall
vara så stringent som möjligt. Utskottet välkomnar detta pådrivande
arbete. I detta sammanhang bör uppmärksammas att EU i sin nya
zoonoslagstiftning har infört strängare bestämmelser på gemenskapsnivå, som
bl.a. syftar till att förbättra salmonellasituationen i EU. Direktiv
2003/99/EG om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen tillämpas
fr.o.m. den 12 juni 2004. Syftet med direktivet är att zoonoser och
zoonotiska smittämnen och därtill kopplad antimikrobiell resistens
övervakas på ett relevant sätt samt att livsmedelsburna utbrott av
zoonotiska sjukdomar genomgår en epidemiologisk utredning. Från den 17
maj 2004 tillämpas även Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 2160/2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna
zoonotiska smittämnen. Förordningen slår fast att alla medlemsstater
måste ha nationella kontrollprogram som omfattar minst foderproduktion,
primärproduktion av djur samt bearbetning och beredning av livsmedel
av animaliskt ursprung. Syftet med förordningen är att säkerställa
effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att upptäcka och bekämpa
salmonella och andra zoonotiska smittämnen vid alla relevanta led i
livsmedelskedjan. Vidare skall bl.a. mål för att minska förekomsten av
salmonella i fjäderfä och svin inom primärproduktionen fastställas i
gemenskapen. Arbetet med att fastställa mål och införa obligatorisk
testning kommer att pågå t.o.m. år 2010.
Enligt vad utskottet har erfarit prioriterar regeringen frågan om
salmonellafrihet för köttberedningar. Regeringen arbetar för en utvidgning
av EU:s garantier till att även omfatta köttberedningar alternativt ett
likvärdigt skydd för konsumenterna. Ett likvärdigt skydd skulle t.ex.
kunna vara att de svenska importörerna tillåts ta prover av samtliga
partier från andra EU-länder. Utskottet har vidare inhämtat att Sverige
deltar aktivt i en arbetsgrupp inom kommissionen som skall ta fram
mikrobiologiska kriterier för livsmedel, däribland för salmonella, och
i det sammanhanget förespråkar nolltolerans för bakterien. Utskottet
konstaterar att det enligt EG-rätten inte är tillåtet att ta prover av
partier införda från annat EU-land mer än stickprovsvis. Därför är det
viktigt att garantierna respekteras av de länder Sverige handlar med.
Som framgår av proposition 2004/05:72 får animaliska livsmedel och vissa
andra livsmedel från länder utanför EU bara föras in i EU över en
gränskontrollstation. Svenska regler om detta finns i förordningen (2000:269)
om kontroll av livsmedel som importeras från tredjeland. Gränskontrollen
omfattar kontroll av sändningarnas identitet och av medföljande dokument.
På vissa sändningar utförs även en fysisk kontroll i vilken kan ingå
provtagning. Provtagning genomförs i syfte att upptäcka eventuella
mikroorganismer, såsom salmonella och listeria eller kemiska ämnen,
exempelvis antibiotikarester och mögelgifter. Livsmedelsverket har
ansvaret för gränskontrollen. Utskottet har inhämtat att Livsmedelsverket
kontinuerligt arbetar med att bl.a. kontakta behöriga myndigheter i
avsändande land samt med att sända ut meddelanden via EU:s Rapid Alert
System, ett varningssystem för livsmedel som kan innebära risk för
människors hälsa. Utskottet vill i sammanhanget även framhålla vad som
redovisats ovan (s. 46) om det arbete som bedrivs av Europeiska
kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO) samt EU:s
nya förordning nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa
kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt
bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd.
Utskottet har tidigare (2003/04:MJU10) hänvisat till vad jordbruksministern
anfört i svar på fråga 2003/04:706 om krav på ursprungsmärkning av
importerat fågelkött. Jordbruksministern hänvisade till att det inte är
obligatoriskt att ange ursprunget för fågelkött, men att ett livsmedels
ursprung enligt märkningsdirektivet måste anges om det skulle vilseleda
konsumenten ifall en sådan uppgift utelämnas. Märkningsdirektivet ställer
också krav på att märkningen skall vara korrekt. Det finns i dag inget
som hindrar t.ex. butiker eller restauranger från att frivilligt ange
varifrån köttet härstammar. Redan i dag skall butiker och restauranger
vid förfrågan kunna svara på frågan i vilket land köttet är producerat.
Märkning av livsmedel är ett harmoniserat område inom EU, och Sverige
kan inte agera på egen hand genom att införa strängare regler. Ur ett
WTO-perspektiv kan Sverige inte heller införa regler som enbart gäller
importerade livsmedel, utan samma krav på obligatorisk märkning av
ursprung måste i så fall gälla även svenskt fågelkött. Jordbruksministern
framhöll att vi i Sverige genom våra salmonellagarantier kan se till
att det obehandlade fågelkött som kommer in i landet har provtagits med
avseende på salmonella enligt fastställda rutiner och att ingen salmonella
hittats i köttet. Beträffande kycklingprodukter med hög vattenhalt
hänvisade ministern till pågående arbete inom EU.
Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen med kraft
kommer att driva på arbetet för en förbättrad salmonellasituation i
hela Europeiska unionen. Mot den bakgrunden och med hänsyn till vad som
i övrigt anförts anser utskottet att motionerna 2002/03:MJ261 (m),
2002/03:MJ388 (s), 2002/03:MJ487 (c) yrkande 16, 2002/03:MJ490 (mp)
yrkande 4, 2003/04:MJ456 (s), 2004/05:MJ230 (c) och 2004/05:MJ499 (kd)
yrkande 10 kan lämnas utan att riksdagen gör något särskilt uttalande
i frågan.
När det gäller användning av antibiotika och antibiotikaliknande medel
vill utskottet anföra följande. Enligt föreskrifter från Jordbruksverket,
som är tillsynsmyndighet för veterinär verksamhet inom landet, skall
läkemedel till djur användas med återhållsamhet och endast då behov
föreligger (SJSFS 2002:57). Djurhälsoproblem skall i första hand förebyggas
genom förbättrad skötsel, inhysning, ventilation m.m. och inte lösas
genom rutinmässig antibiotikaanvändning. Jordbruksverket har ett uppdrag
från regeringen att fr.o.m. år 2006 årligen rapportera om användningen
av vissa grupper av läkemedel (bl.a. antibiotika). Utskottet har inhämtat
att Livsmedelsverket genom sin besiktningsveterinärorganisation varje
år utför antibiotikakontroller på 0,2 % av alla slaktdjur på landets
slakterier. Av de ca 10 000 djur som undersöks har under de senaste 10
åren ett tiotal slaktkroppar per år innehållit halter av antibiotika
som överskridit gränsvärdet. Dessa har kasserats. Utskottet har erfarit
att Sverige i en internationell jämförelse använder antibiotika till
djur i låg grad och är bland de länder inom EU som har lägst antal
positiva antibiotikaprov vid slakt. Hälsorisken för svenska konsumenter
bedöms enligt Regeringskansliet som mycket liten. Med det anförda
föreslår utskottet att motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 17 lämnas utan
någon ytterligare åtgärd av riksdagen.
Dricksvatten
Motionerna
En samlad nationell analys av hoten mot framtida tillgång på dricksvatten
och vattenkvaliteten bör göras enligt motion 2002/03:MJ394 (c). Ett bra
sätt att få samlad kunskap och en genomgång av åtgärdsbehovet är att
regeringen utarbetar en nationell strategi.
I motion 2004/05:MJ373 (c) påpekas att alla vattentäkter över en viss
storlek omfattas av de nya föreskrifterna för dricksvatten. Enligt
motionärerna har detta medfört att bl.a. ideella föreningar, bygdegårdar
och församlingshem i flera av landets kommuner har drabbats av både
ökad byråkrati och ökade kostnader. Ideella föreningar bör därför
undantas i föreskrifterna.
Motion 2004/05:MJ431 (c) framhåller behovet av ökad tillsyn och forskning
kring riskerna för grundvattnet till följd av det växande antalet djupa
borrhål som görs.
Utskottets ställningstagande
Kommunerna ansvarar för hanteringen av dricksvatten med stöd av VA-lagen.
Enligt Livsmedelsverket har en översyn av reglerna nyligen gjorts bl.
a. med avseende på huvudmannaskapet. När det gäller kvaliteten på
dricksvatten regleras denna ytterst genom EG-direktiv och nationellt genom
livsmedelslagen, livsmedelsförordningen och Livsmedelsverkets föreskrifter.
Naturvårdsverket och Livsmedelsverket redovisade den 14 december 2004
resultatet av regeringsuppdraget att analysera respektive myndighets
ansvar beträffande beredskap vid svåra påfrestningar avseende
vattenförsörjning. Rapporten har utarbetats i samråd med
Krisberedskapsmyndigheten.
I rapporten lämnar myndigheterna förslag till hur ansvarsfördelningen
mellan de centrala myndigheterna kan utformas för att säkerställa
beredskapen för hela dricksvattenkedjan inklusive vattentäkter och
avloppssystem. Vidare belyser de tillsynen över beredskapen på området och
lämnar förslag till hur denna skall organiseras. Analysen beaktar även
relevant arbete inom EU (Rapport 2004-12-14 Ansvar för dricksvattenberedskap
m.m. - regeringsuppdrag). Utskottet har inhämtat att Krisberedskapsmyndigheten
fördelar den civila delen av försvarsanslaget på de civila myndigheternas
beredskapsarbete, varav Livsmedelsverket får en del till beredskapsarbetet
inom dricksvattenområdet. Livsmedelsverket har sedan år 1992 arbetat
med frågor som rör dricksvattnets sårbarhet och tagit fram rapporter
och handböcker till lokala tillsynsmyndigheter och dricksvattenproducenter.
Från år 1999 har verket anordnat temadagar i ämnet dricksvatten och
säkerhet för bl.a. kommuner och länsstyrelser. Sedan år 2001 anordnas
också något som kallas för Startdagen, vilket innebär en dags konsultstöd
till kommuner för att lägga upp arbetet med säkerhetsgenomgångar inom
kommunal dricksvattenförsörjning. Starthjälpen syftar till att kommunerna
själva skall kunna gå vidare i arbetet med att minska sårbarheten och
öka beredskapen för att hantera en kris. Under år 2005 kommer
Livsmedelsverket att undersöka behovet av nationella regionala lager av
utrustning för nödvattenförsörjning och klorering. Med hänvisning till
vad som anförts om pågående arbete när det gäller dricksvattenförsörjning
anser utskottet att syftet med motion 2002/03:MJ394 (c) i allt väsentligt
är tillgodosett. Motionen kan därmed lämnas utan vidare åtgärd.
Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (SLVFS 2001:30) gäller
hanteringen av och kvaliteten på dricksvatten. Föreskrifterna gäller
dock inte dricksvatten från vattenverk som i genomsnitt tillhandahåller
mindre än 10 m3 dricksvatten per dygn eller som försörjer färre än 50
personer, såvida inte vattnet tillhandahålls eller används som en del
av en kommersiell eller offentlig verksamhet. Utskottet konstaterar att
det således är omständigheterna kring tillhandahållandet av vattnet som
avgör om en organisation omfattas av reglerna och inte organisationsformen
i sig. Enligt Livsmedelsverket håller föreskrifterna för dricksvatten
på att ses över, vilket enligt myndigheten kan komma att innebära att
provtagningskostnaderna minskar för mindre organisationer. Utskottet
anser att motion 2004/05:MJ373 (c) med det anförda bör lämnas utan någon
ytterligare åtgärd av riksdagen.
Dricksvatten från enskilda brunnar omfattas av Socialstyrelsens allmänna
råd om försiktighetsmått för dricksvatten (SOSFS 2003:17). Råden omfattar
bl.a. kvalitetsrekommendationer och information om egenkontroll,
undersökningar och åtgärder. Utskottet har erfarit att Socialstyrelsen och
Sveriges geologiska undersökning (SGU) bedriver ett samarbete om hur
man på ett verkningsfullt sätt skall kunna följa dricksvattenkvaliteten
för enskilda anläggningar. Med det anförda föreslår utskottet att motion
2004/05:MJ431 (c) lämnas utan att riksdagen gör något särskilt uttalande
i frågan.
Hantering av livsmedel m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (kd) om skolmat med hänvisning
till det kvalitetsmärkningsverktyg som finns. Med hänvisning till
gällande regelverk avstyrks två motionsyrkanden (m, c) om hantering av
livsmedel och ett motionsyrkande (m) om användning av skolkök. Slutligen
avstyrks ett motionsyrkande (s) om att livsmedelsaffärer skall tillhandahålla
toaletter med hänvisning bl.a. till gällande föreskrifter.
Jämför reservationerna 52 (m) och 53 (m).
Motionerna
Enligt motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 3 bör regeringen uppdra åt
Skolverket att öka sina inspektionsinsatser vad avser skolmaten. Matsedeln
bör utgöras av varierade och näringsriktiga rätter som innebär en god
balans.
I ett antal motioner föreslås ändringar i livsmedelslagen. I motion
2002/03:MJ397 (c) anförs att kunskap om vår föda och varför vi äter är
viktigt för att förebygga bulimi, anorexi och andra ätstörningar.
Livsmedelslagen bör därför ändras så att det blir möjligt för förskolebarn
att delta i matlagningsprocessen i förskolan. Enligt motion 2004/05:MJ276
(m) innebär förbudet mot att använda skolköken ett hinder mot att hyra
ut skolmatsalar. En översyn bör därför göras av livsmedelslagen för att
undanröja detta hinder. I motion 2004/05:MJ358 (m) begärs att livsmedelslagen
ses över så att det blir tillåtet att tillaga mat i enskilda hem för
försäljning vid hembygdsdagar och liknande arrangemang. Enligt motionären
tillåter livsmedelslagen inte att livsmedel som skall försäljas till
allmänheten tillagas i andra lokaler än sådana som är särskilt inrättade
för livsmedelshantering, vilket innebär problem för ideella föreningar.

I motion 2003/04:MJ373 (s) anförs att kravet på restaurangidkare att
tillhandahålla toaletter även bör gälla ägare till livsmedelsaffärer.
Syftet är att hjälpa människor med funktionshinder att klara vardagen
bättre men även att avsevärt förbättra tryggheten för alla
människor.

Utskottets ställningstagande
När det gäller inspektion av skolmaten vill utskottet anföra följande.
Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2005 skall Livsmedelsverket t.
o.m. år 2007 ansvara för, och vid behov utveckla, det kvalitetsmärkningsverktyg
för skolmat som har utarbetats av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien.
Verktyget skall utvärderas och en rapport lämnas till regeringen senast
den 31 december 2007. I utvärderingen skall Livsmedelsverket även ta
ställning till den vidare driften av verktyget efter år 2007. Vidare
skall Livsmedelsverket tillsammans med Myndigheten för skolutveckling
skapa en samarbetsgrupp kring verktyget. Med det anförda föreslår
utskottet att motion 2004/05:MJ499 (kd) yrkande 3 lämnas utan någon
ytterligare åtgärd av riksdagen.
Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om livsmedelstillsyn
m.m. (SLVFS 1990:10) skall den som bedriver verksamhet i vilken livsmedel
hanteras se till att de som hanterar livsmedel får handledning och
instruktion eller utbildning i livsmedelshygien i rimlig proportion till
det arbete de utför. Alla som sysslar med livsmedelshantering skall ha
sådan kännedom om livsmedelshygien att de kan hantera livsmedel på ett
sätt som är säkert för konsumenten. Utskottet föreslår därmed att motion
2002/03:MJ397 (c) avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd
med det anförda.
Enligt 6 § Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om
livsmedelslokaler (SLVFS 1996:6) kan tillsynsmyndigheten medge att godkänd
lokal tillfälligt får användas för annat ändamål än det som angetts i
godkännandet. Medgivande enligt denna paragraf skall tidsbegränsas,
vara skriftligt och kan förenas med villkor. Med det anförda anser
utskottet att syftet med motion 2004/05:MJ276 (m) i allt väsentligt är
tillgodosett. Motionen avstyrks.
När det gäller tillagning av mat för försäljning till allmänheten vill
utskottet erinra om att livsmedel enligt 16 § Livsmedelsförordningen
(SFS 1971:807) inte utan särskilt tillstånd får hanteras yrkesmässigt
på annat ställe än i en livsmedelslokal. Detsamma gäller i fråga om
saluhållande av livsmedel till allmänheten även då saluhållandet inte
sker yrkesmässigt. Frågor om tillstånd prövas av den eller de kommunala
nämnder som utövar tillsynen enligt livsmedelslagen (1971:511). Av
Livsmedelsverkets föreskrifter om hantering av livsmedel (SLVFS 1996:5)
framgår för vilken typ av livsmedel som tillstånd krävs för saluhållande
till allmänheten. Om tillstånd inte krävs till saluhållande krävs inte
heller tillstånd för den hantering som föregår saluhållandet, under
förutsättning att hanteringen är av enklare art, äger rum endast vid
några få tillfällen eller i liten omfattning och inte medför mer än små
hygieniska risker. Utskottet anser med det anförda att motion 2004/05:MJ358
(m) bör lämnas utan någon ytterligare åtgärd av riksdagen. Motionen
avstyrks.
I fråga om tillhandahållande av toaletter i livsmedelsaffärer vill
utskottet anföra följande. Enligt 7 § Livsmedelsverkets föreskrifter och
allmänna råd om livsmedelslokaler (SLVFS 1996:6) får en livsmedelslokal
godkännas endast om lokalens konstruktion, utformning och inredning är
sådan att en god livsmedelshygien kan upprätthållas med hänsyn till
verksamhetens art och omfattning. Bland annat skall det finnas ett
tillräckligt antal toaletter försedda med möjlighet till handtvätt. Enligt
22 § livsmedelslagen (1971:511) förstås med livsmedelslokal sådan lokal
eller annat utrymme i byggnad eller transportmedel, som är avsedd att
huvudsakligen användas för stadigvarande hantering av livsmedel, och
därtill hörande biutrymme, som brukas i samband med sådan hantering
eller annars kan vara av hygienisk betydelse för denna. Enligt 2 § avses
med hantering av livsmedel bl.a. förvaring, förpackning, omförpackning
eller uppläggning av livsmedel samt saluhållande, försäljning, servering
eller annat överlämnande av livsmedel för förtäring. Mot bakgrund av
det anförda är utskottet inte berett att föreslå något särskilt uttalande
från riksdagens sida med anledning av motion 2003/04:MJ373 (s). Motionen
avstyrks. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att det inte ankommer
på miljö- och jordbruksutskottet att ta ställning till tekniska
egenskapskrav på byggnader, vilka avser att tillgodose exempelvis handikappades
särskilda behov.
Djurskydd m.m.
Allmänna djurskyddspolitiska frågor och lagstiftningsfrågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om kattens status (v), märkning av katt
(fp, v), ökat ägaransvar för ägare av sällskapsdjur (fp), hetsning av
djur (m) och djur i misshandelsrelationer (fp) samt skydd för näringsidkare
som arbetar med djurhållning (m) m.m.
Jämför reservationerna 54 (m, fp, kd, c), 55 (m, fp, kd) och 56 (v).
Motionerna
En utredning bör enligt motion 2004/05:MJ350 (v) yrkande 2 tillsättas
för att se över lagen om tillsyn över hund och katt och vad som kan
göras för att höja kattens status. Problem kring katten och ägaransvaret
har resulterat i att många katter lever under svåra förhållanden. Enligt
motionens yrkande 3 bör utredningen om översyn av lagen om tillsyn över
katt och hund behandla krav på en obligatorisk märkning och registrering
av katt, krav på ett centralt register, förstärkt samarbete med polisen,
kommunala miljöförvaltningar och djurhem samt krav på ett ökat ägaransvar.
Ökat ägaransvar bör enligt motion 2004/05:MJ455 (fp) yrkande 1 kunna
krävas med möjlighet till sanktioner mot ägare av sällskapsdjur som
missköter sig. Förvildade sommarkatter, övergivna smådjur och hundar
som lämnas vind för våg är resultatet av djurens låga status i samhället
kombinerat med bristande sanktionsmöjligheter mot oansvariga djurägare
och djurplågare. Hur djurägare som missköter sig skall kunna straffas
bör därför utredas. Enligt motionens yrkande 2 bör en allmän översyn
göras av tillsynslagen såvitt gäller sällskapsdjur. Att ta hand om,
fostra och ansvara för ett sällskapsdjur som exempelvis hund, katt eller
mindre smådjur som kanin kräver dessutom mognad, ekonomiska resurser
och ansvarskänsla under många års tid. En åldersgräns för inköp av
sällskapsdjur bör utredas enligt yrkande 3. Ett yngre barn kan inte ensamt
utkrävas detta ansvar utan medansvarig vuxen. Det bör finnas en åldersgräns
för inköp av sällskapsdjur utan medföljande målsman. Utekatter av hankön
bör enligt motion 2004/05:MJ516 (fp) märkas och kastreras. För att
förhindra att katter far illa bör en bestämmelse införas om att hankatter
som vistas ute på egen hand skall vara både märkta och kastrerade.
I motion 2004/05:MJ268 (m) yrkande 1 föreslås att förordningen om
djurskydd ändras på sådant sätt att begreppet hetsning införs i denna.
Vissa ägare till s.k. kamphundar hetsar medvetet sina djur att gå till
angrepp mot träd för att på så vis träna dem. Ägarna slår först hunden
för att göra den riktigt arg och slår sedan på trädet för att få den
att angripa. Ibland böjs stora grenar ned som hunden sedan biter sig
fast i. Begreppet hetsning bör införas i förordningen om djurskydd och
preciseras till att gälla en person som medvetet agerar i syfte att få
ett djur aggressivt. Enligt motionens yrkande 2 bör djurskyddsförordningen
ändras så att personer som dömts för att ha plågat djur genom att hetsa
dem mot människor eller föremål bör mista rätten att inneha individer
av den aktuella djurtypen. Djurens situation bör enligt motion 2004/05:MJ438
(fp) yrkande 3 uppmärksammas i misshandelsrelationer. Att inte ge djuret
mat och dryck, att slå eller sparka djuret, att utnyttja djuret sexuellt
eller tvinga kvinnan till sexuella handlingar med djuret är exempel på
hur våld där djur utnyttjas kan se ut.
I fråga om samhällets skydd för näringsidkare som arbetar med djurhållning
anförs i motion 2004/05:MJ513 (m) yrkande 3 att det borde vara oacceptabelt
för samhället att enskilda människor attackerar och saboterar en fullt
laglig näringsverksamhet. Samhället bör ta ett större ansvar och skydda
de näringar och näringsidkare som hotas.
Djurskyddslagen bör enligt motion 2004/05:MJ328 (m) snarast förtydligas.
I dag finns 2 000 personer som kallar sig hovslagare i Sverige men
bara 800 av dessa har utbildning. För att minimera riskerna för skadlig
hovvård finns numera en bestämmelse som har till syfte att hovslagare
skall ha rätt utbildning. Trots detta kan vem som helst få kalla sig
hovslagare. Detta har lett till flera svåra fall av djurplågeri.
Levande djur bör enligt motion 2004/05:MJ349 (v) yrkande 1 undantas i
EU:s lagstiftning från principen om varors fria rörlighet. En grundläggande
målsättning i den svenska djurrättspolitiken bör vara att minimera
transporterna av djur.
Utskottets överväganden
Sällskapsdjur m.m.
Utskottet har inhämtat från Jordbruksdepartementet att med betänkandet
Hund i rätta händer - om hundägarens ansvar (SOU 2003:46) som grund gör
Jordbruksdepartementet en översyn av lagen (1943:459) om tillsyn över
hundar och katter. Departementet avser att överlämna en proposition med
förslag till ändringar i lagen under våren 2005. Vid remissbehandlingen
av ovan nämnda betänkande framförde många remissinstanser en önskan om
en översyn av lagen även med avseende på katter. En sådan översyn
påbörjades inom Jordbruksdepartementet, men det visade sig att ytterligare
kunskap krävs om problemens karaktär. Utskottet har erfarit att arbetet
i den delen kommer att ta längre tid och kan beräknas pågå under år
2005. Genom beslut den 3 mars 2005 gav regeringen Djurskyddsmyndigheten
i uppdrag att se över efterlevnaden av lagen om märkning och registrering
av hundar och vid behov ge förslag på hur efterlevnaden kan förbättras.
Djurskyddsmyndigheten skall också undersöka hur många katter som märks
med bestående märkning utan att registreras i Svenska Kennelklubbens
frivilliga kattägarregister. Uppdraget skall redovisas senast den 1
juli 2005. Utskottet föreslår att motionerna 2004/05:MJ350 (v) yrkandena
2 och 3, 2004/05:MJ455 (fp) yrkandena 1 och 2 och 2004/05:MJ516 (fp)
lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av det arbete som
pågår.
När det gäller frågan om åldersgräns för innehav av djur konstaterar
utskottet att enligt 3 kap. i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och
allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m.
av djur avsedda för sällskap och hobby (DFS 2004:16) skall den som
yrkesmässigt säljer ett sällskapsdjur skall vid överlåtelsen lämna ett
faktablad med skriftlig information om djuret och dess skötsel till
mottagaren av djuret. Utskottet konstaterar vidare att barn enligt 9
kap. 1 § föräldrabalken inte får råda över sin egendom eller åta sig
förbindelser. För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna är
föräldrarna enligt 10 kap. 2 § föräldrabalken gemensamt förmyndare. En
underårig är alltså som regel inte behörig att ingå avtal om förvärv av
husdjur mot vederlag. Får en underårig förmyndarens tillåtelse kan han
i kraft av ett sådant bemyndigande råda över egendom och göra bindande
utfästelser (9 kap. 6 § föräldrabalken). Detta bemyndigande behöver
inte avse varje enskild rättshandling, utan kan ha mera generell karaktär.
Bemyndigandet kan också framgå av omständigheterna. Får ett barn gå in
i en affär med en summa av några kronor anses affärsinnehavaren få räkna
med att barnet har lov att köpa för summan. Har en omyndig utan
erforderligt samtycke ingått ett avtal blir det bindande om det godkänns av
förmyndare eller blir behörigen fullgjort av den omyndige. Så länge ett
sådant godkännande eller behörigt fullgörande ännu inte skett, kan
medkontrahenten enligt huvudregeln frånträda avtalet, dvs. inte heller
han är då bunden av avtalet. Visste han att avtalet slöts med en omyndig
och hade han inte anledning att tro att denne ändå var behörig, måste
han enligt 9 kap. 6 § föräldrabalken stå fast vid avtalet så lång tid
som kan beräknas åtgå för att inhämta förmyndarens godkännande. Utskottet
anser att motion 2004/05:MJ455 (fp) yrkande 3 med det anförda i allt
väsentligt är tillgodosedd. Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller djur i misshandelssituationer och sådan hetsning av hundar
som redovisas i motionerna 2004/05:MJ268 (m) yrkandena 1 och 2 och
2004/05:MJ438 (fp) yrkande 3 vill utskottet peka på att enligt 2 §
djurskyddslagen skall djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande
och sjukdom. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel,
överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen
utsätter djur för lidande, enligt 16 kap. 13 § brottsbalken dömas för
djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år. I 36 § djurskyddslagen
(1988:534) föreskrivs att den som bryter mot vissa bestämmelser i lagen
eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna skall dömas till
böter eller fängelse i högst två år. Enligt 29 § djurskyddslagen kan
länsstyrelsen meddela förbud att ha hand om djur för den som allvarligt
försummat tillsynen eller vården av ett djur eller misshandlat djur. Är
det ägaren av djuret kan länsstyrelsen också ålägga honom eller henne
att göra sig av med djuret och förbjuda honom eller henne att skaffa
nya djur. Förbudet kan avse viss tid eller gälla tills vidare.
Enligt Djurskyddsmyndighetens regleringsbrev för år 2005 skall myndigheten
efter samråd med tillsynsmyndigheter på djurskyddsområdet, Sveriges
lantbruksuniversitet och berörda organisationer utreda i vilken omfattning
människor använder djur i sexuella sammanhang i Sverige. Kartläggningen
skall bl.a. ge information om problemets omfattning och utveckling,
karaktären av handlingarna, utsatta djurslag, om djuren kan anses ha
utsatts för lidande och om handlingarna lett till vårdbehov eller till
juridiska åtgärder. Djurskyddsmyndigheten bör som jämförelse inhämta
och utvärdera uppgifter från andra länder i den mån sådana uppgifter
finns tillgängliga. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2005.

Justitieministern anförde den 6 februari 2004 i svar på interpellation
2003/04:252 om sexuellt utnyttjande av djur att vi redan har en särskild
straffbestämmelse i brottsbalken som skyddar djur. Dessutom finns det
bestämmelser i djurskyddslagen om hur man skall behandla djur. Utgångspunkten
där är också att djur skall skyddas mot onödigt lidande. Med lidande
avses både fysiskt och psykiskt lidande. Den som bryter mot bestämmelserna
i djurskyddslagen kan dömas till straff och också förbjudas att ha hand
om djur. Djur som far illa kan dessutom omhändertas. När det gäller de
brottsbekämpande myndigheternas handläggning av brott mot
djurskyddslagstiftningen skall dessa brott naturligtvis utredas och lagföras på
samma sätt som andra brott. Polisen arbetar fortlöpande med att stärka
och effektivisera sin verksamhet när det gäller att bekämpa alla typer
av brott. Utskottet föreslår att motionerna 2004/05:MJ268 (m) yrkandena
1 och 2 och 2004/05:MJ438 (fp) yrkande 3 avstyrks med den redovisning
som nu lämnats.
Arbete med djurhållning m.m.
När det gäller samhällets skydd för näringsidkare som arbetar med
djurhållning vill utskottet redovisa följande. Pälsdjursnäringsutredningen
presenterade i oktober 2003 sitt betänkande Djurens välfärd och
pälsdjursnäringen (SOU 2003:86). Utskottet har tidigare redovisat (bet.
2003/04:MJU14 s. 48) att Pälsdjursnäringsutredningens betänkande har
remissbehandlats och att det för närvarande bereds i Regeringskansliet.

I svar på fråga 2002/03:188 om den organiserade pälshandeln anfördes
att uppfödning av pälsdjur och handel med pälsar är tillåten i Sverige.
Det innebär att den som driver en sådan rörelse har rätt att göra det
utan att bli hotad och trakasserad. Utredning av brott av det slag som
refereras i frågan skall hanteras enligt gängse rutiner av den lokala
polismyndigheten. Även i interpellation 2003/04:85 om hot och trakasserier
av företagare inom djurnäringen och i interpellation 2003/04:86 om
åtgärder mot terror riktade mot demokrati och näringsfrihet anfördes att
vi aldrig får acceptera att lagliga verksamheter saboteras. Samtidigt
är och förblir det en uppgift för polisen att utifrån de mål och ramar
som statsmakten satt upp bekämpa den brottslighet som förekommer i landet.
Detta inkluderar brott som riktar sig mot olika former av djurhållning.
Justitieministern anförde den 25 februari 2005 i svar på fråga
2004/05:1011 om djurrättsaktivisters hot och attentat att det är helt
oacceptabelt att människor som bedriver en fullt laglig verksamhet som
päls- eller köttproduktion hotas, trakasseras och får sina anläggningar
saboterade. Samhället måste med kraft bekämpa sådan brottslighet.
Attentat av det här slaget riskerar också att undergräva det arbete som
bedrivs av de seriösa organisationer som på demokratisk väg, genom bl.
a. opinionsbildning, försöker påverka samhällets inställning i djuretiska
frågor. Utredning av dessa brott skall hanteras enligt gängse rutiner
av den lokala polismyndigheten. Polismyndigheterna kan i det arbetet få
stöd från både Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen när det gäller
exempelvis analyser och bearbetning av underrättelser. Utskottet föreslår
att motion 2004/05:MJ513 (m) yrkande 3 lämnas utan vidare åtgärd med
vad som anförts.
Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motion
2004/05:MJ328 (m) om att det är angeläget att hovslagare har erforderlig
utbildning. Riksdagen har tidigare uttalat (bet. 2003/04:MJU15) att det
länge har rått brist på välutbildade hovslagare, vilket har medfört
risk för djurskyddsproblem. För att avhjälpa denna brist krävs en ökning
av antalet utbildningsplatser. Utskottet välkomnar därför att regeringen
i enlighet med den hästpolitiska utredningens förslag och remissinstansernas
synpunkter ålagt Sveriges lantbruksuniversitet att inom ramen för sitt
anslag bekosta minst 35 utbildningsplatser per år.
Enligt förordningen (1993:1486) om godkännande av hovslagare kan hovslagare
fr.o.m. den 1 december 2003 hos Djurskyddsmyndigheten (tidigare hos
Statens jordbruksverk) ansöka om att bli certifierad hovslagare. För
att bli certifierad krävs att man har den utbildning eller kunskap som
Djurskyddsmyndigheten kräver enligt Djurskyddsmyndighetens föreskrifter
(DFS 2004:26) om godkännande av hovslagare.
Genom beslut den 18 september 2003 uppdrog regeringen åt en särskild
utredare att göra en översyn av behörighets- och ansvarsfrågor inom
djursjukvården (dir. 2003:90). Utredaren har enligt direktiven i uppdrag
bl.a. att undersöka om den nuvarande regleringen när det gäller godkännande
av hovslagare är ändamålsenlig eller om de bör ändras med hänsyn till
vad utredaren föreslår för andra yrkesgrupper. Utredaren skall redovisa
sitt uppdrag senast den 1 juni 2005. Utskottet föreslår att motionen
lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete
som pågår.
EU:s djurskyddsbestämmelser
Efter beslut i ministerrådet i december 2004 antogs en ny förordning om
skydd av djur under transporter, rådets förordning (EG) nr 1/2005 av
den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed
sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och
93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97. Förordningens bestämmelser om
transporttider och utrymmeskrav på transportfordon är inte ändrade i
förhållande till de direktiv som förordningen skall ersätta. Det som är
nytt i förordningen är bl.a. skärpta bestämmelser om tillsyn, utbildningskrav
för chaufförer och djurskötare, regler för hantering av djur på
djurmarknader, skärpta krav avseende transportfordon för långa transporter,
krav på satellitnavigeringssystem på fordon för långa transporter,
krav att hästar transporteras i enskilda bås, förbud mot långa transporter
av hästar som inte är vana att hanteras. Kommissionens ursprungliga
förslag från år 2003 innehöll utöver det som räknas upp ovan även ändrade
regler om transporttider och utrymmeskrav. Jordbruksministrarna kunde
dock inte enas om dessa och kunde inte heller enas om kompromissförslag
som presenterades under våren 2004 av det irländska ordförandeskapet.
I den nya förordningen har en översynsklausul införts (artikel 32) om
att EG-kommissionen inom 4 år från det att förordningen börjar tillämpas
skall lägga fram en rapport, vid behov åtföljd av lämpliga förslag
rörande transporttider och utrymmeskrav.
Utskottet förutsätter att regeringen även i det fortsatta arbetet med
djurtransportfrågor inom EU framhåller vikten av ett gott djurskydd vid
transporter av levande djur. Den inom EU grundläggande principen om fri
rörlighet för varor och tjänster har lett till att djurtransportområdet
är i det närmaste totalt harmoniserat (jfr bet. 2003/04:MJU14). Detta
innebär i stor utsträckning att i stort sett samma regler gäller i alla
medlemsländer och att det inte är möjligt för Sverige att ha nationella
bestämmelser om skydd av djur under transport som avviker från EG-reglerna.
Bestämmelserna gäller inom hela unionen, och Sverige kan inte förhindra
utförsel av djur till andra medlemsstater. Under många år har det
emellertid med jämna mellanrum uppdagats stora problem med djurtransporter
på EU-nivå. Sverige har agerat starkt pådrivande för att förändringar
skall komma till stånd. Detta gäller dels att reglerna måste skärpas,
dels att medlemsstaterna måste förbättra sin tillsyn så att de regler
som finns verkligen efterlevs. Utskottet föreslår att motion 2004/05:MJ349
(v) yrkande 1 lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på fortsatt arbete
med dessa frågor.
Djurhållning och djurskötsel
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner om djur i fångenskap (mp), burhöns (fp, kd,
c), lösdrift för lantbrukets djur (v), om avlivning av djur (s, m) och
jakt- och fångstmetoder (v).
Jämför reservationerna 57 (mp), 58 (mp), 59 (v, mp) och 60 (v, mp).
Motionerna
I motion 2004/05:MJ323 (mp) anförs att djurskyddslagens krav på att
djur i fångenskap skall ges möjlighet att bete sig naturligt gäller
även för djuren under den tid då de vistas i zoobutiker. Många zoobutiker
har i dag inredda djurrum där olika arter hålls tätt intill varandra.
Ett förbud föreslås mot att hålla fåglar i burar som inte ger djuren
möjlighet att leva på ett naturligt sätt.
Tre motioner tar upp frågan om burhöns. I motion 2004/05:MJ214 (c) yrkas
tillkännagivande om att förbjuda försäljning av ägg som producerats i
burar som är förbjudna i Sverige. Enligt motion 2004/05:MJ394 (fp) bör
burhållning av hönor för äggproduktion förbjudas, och enligt motion
2004/05:MJ506 (kd) yrkande 6 bör riksdagen begära att regeringen lägger
fram förslag till en avgift för äggproducenter som håller sina höns i
oinredda burar. För att de äggproducenter som ställt om till inredda
burar inte skall konkurreras ut föreslår Kristdemokraterna att en avgift
införs för de producenter som inte bytt ut sina burar. Sådana avgifter
skulle neutralisera skillnaderna i kostnadsläge mellan producenterna.
Enligt
motion 2004/05:MJ350 (v) yrkande 7 bör lagstiftningen ställa krav på
att lantbrukets djur skall hållas i lösdrift. Vänsterpartiet anser att
kraven bör höjas för hur djuren skall hållas. I dagens lantbruk, där
stora besättningar snarare är regel än undantag, tillbringar lantbrukets
djur en stor del av tiden uppstallade i ladugårdar och stall. Den fysiska
kontakten med levande varelser, som andra djur och framför allt människor,
minskar då tekniken har tagit över alltmer. Möjligheten att röra sig
mer fritt, även inomhus, ser vi som nästa steg för ett bättre djurskydd.

Frågor om avlivning av djur tas upp i två motioner. I fråga om permanent
avlivningsmetod för uttjänta värphöns på Gotland anförs i motion
2004/05:MJ447 (s) att varje år avlivas ca 200 000 uttjänta värphöns på
Gotland. För närvarande sker avlivningen med gas (CO2). Avlivningarna
är fördelade på många olika tillfällen, och för varje tillfälle måste
dispens sökas från Djurskyddsmyndigheten. Ett alternativ är transport
till slakterier på fastlandet, men eftersom transporttiden blir lång
krävs dispens från transportkungörelsen. Det har också visat sig svårt
att kontrollera temperaturen vid transporten, särskilt under sommaren,
med följd att det varje år dör tusentals höns under transporten. I
detta alternativ krävs att hönsen fångas i stallet och förs därifrån
levande. Infångandet utgör en mycket stor stress på hönsen och ett
omfattande arbetsmiljöproblem för dem som sköter arbetet. Ur djurskyddshänseende
och av arbetsmiljöskäl är det bästa alternativet att permanenta avlivning
med gas. Det är enligt motion 2004/05:MJ248 (m) inte acceptabelt att
djur avlivas för nöjesändamål. Jordbruksverket utarbetade för några år
sedan detaljregler för användning av djur för nöjesändamål. Detaljreglerna
utarbetades i nära samarbete med verkets djurskyddsråd. Enligt vad
motionären erfar ville djurskyddsrådet att detaljreglerna skulle innehålla
en bestämmelse om att djur inte får avlivas för nöjesändamål. Någon
sådan regel medgavs dock inte med anledning av att djurskyddslagen inte
innehöll någon möjlighet för verket att införa sådan reglering.
Enligt motion 2004/05:MJ350 (v) yrkande 11 bör de i dag tillåtna jakt-
och fångstmetoderna ses över med syfte att förändra eller förbjuda de
metoder som orsakar djur onödigt lidande. Den grupp som genomför översynen
bör innehålla representanter för bl.a. jägare, myndighet och djurskydd.

Utskottets ställningstagande
Djur i fångenskap
Av 4 § djurskyddslagen framgår att djur skall hållas och skötas i en
god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och
ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Djurskyddsmyndigheten får
meddela ytterligare föreskrifter om villkor för eller förbud mot viss
djurhållning.
Genom en ändring av 16 § djurskyddslagen krävs från den 1 januari 2004
tillstånd från kommunen för den som håller, föder upp, upplåter, säljer
eller tar emot sällskapsdjur för förvaring eller utfodring. Detta innebär
att bl.a. zoobutiker skall ha tillstånd för verksamheten enligt 16 §
djurskyddslagen. Tillstånd prövas av den eller de kommunala nämnder som
fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Vid tillståndsprövningen
skall särskild hänsyn tas till att den sökande kan anses lämplig att
bedriva verksamheten och att de anläggningar i vilka verksamheten skall
bedrivas är lämpliga från djurskyddssynpunkt. Djurskyddsmyndigheten har
meddelat föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:16) om villkor för
hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap
och hobby om kravet på tillstånd enligt 16 § djurskyddslagen (DFS 2004:5).
Av gällande föreskrifter och allmänna råd om hållande m.m. av djur
avsedda för sällskap och hobby framgår när det gäller hållande av djur
i zoobutiker att lokaler och utrustning skall vara anpassade till de
aktuella djurslagen. Vidare skall förvaringsutrymmen vara utformade och
placerade så att djuren inte störs i onödan av andra djur eller av
människor. Fågelburar skall vara placerade så att deras högsta punkt med
full yta är minst 150 cm över golvet, och det finns bestämmelser om
utrymmeskrav för olika arter av burfåglar.
I föreskrifterna finns dessutom bestämmelser om utbildningskrav för den
som driver handel med sällskapsdjur och om skyldighet för den som säljer
sällskapsdjur att lämna information om djurets skötsel. Enligt bestämmelserna
skall ett förvaringsutrymme för sällskapsdjur vara tillräckligt stort
för att möjliggöra de rörelser och den motion som varje djur behöver.
Det skall också innehålla en inredning som aktiverar djuret och medger
de klättermöjligheter, grävmöjligheter, viloplatser, gömställen, bad-,
sim- eller dykmöjligheter som varje djurart behöver för att kunna utöva
sitt naturliga beteende. Om ett djur har särskilda krav på klimat, som
temperatur och luftfuktighet, skall detta tillgodoses. Djur som har
behov av att vara tillsammans med andra djur skall hållas och skötas på
ett sätt som tillgodoser dessa behov. Förvaringsutrymmen skall vara
placerade så att djuren inte störs i onödan av andra djur eller av
människor. Minst en sida i ett förvaringsutrymme skall vara skyddad mot
insyn. Andra exempel på speciella regler är att det skall finnas speciella
platser för rengöring av t.ex. burar. Motion 2004/05:MJ323 (mp) bör
lämnas utan vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts med vad som
anförts.
Höns
Den 11 februari 2004 anförde jordbruksministern i svar på fråga 2003/04:707
om den svenska äggnäringen att enligt 9 § djurskyddsförordningen får
höns för äggproduktion inte hållas i andra inhysningssystem än sådana
som uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne och sandbad. Det fanns
tidigare en möjlighet att ansöka om dispens från detta krav. Ett flertal
äggproducenter överklagade Statens jordbruksverks beslut att avslå
ansökningar om dispens. Länsrätten i Jönköpings län upphävde genom domar
hösten 2002 samtliga Jordbruksverkets avslagsbeslut i den del de gick
producenterna emot. Länsrätten motiverade domarna med att 9 §
djurskyddsförordningen och verkets dispensföreskrifter inte fick tillämpas
mot enskild då de inte hade anmälts i enlighet med EG:s bestämmelser.
Sedan länsrättens domar meddelades har emellertid 9 § i djurskyddsförordningen
ändrats och genomgått det nyss nämnda anmälningsförfarandet. Bestämmelsen
trädde i kraft den 15 april 2003. Ett antal producenter har polisanmälts
med påstående om att de hållit värphöns i burar utan rede, sittpinne
och sandbad. Från och med den 1 januari 2004 är det Djurskyddsmyndigheten
som är central tillsynsmyndighet och som skall se till att
djurskyddslagstiftningen följs. På lokal nivå är det kommunernas ansvar att
sköta
djurskyddstillsynen. Kommunerna har möjlighet att meddela de förelägganden
och förbud som behövs för att bestämmelserna i 9 § djurskyddsförordningen
skall efterlevas. Om någon inte följer ett sådant beslut skall länsstyrelsen
meddela djurförbud. Avslutningsvis anförde jordbruksministern att det
finns tillräckliga bestämmelser för att tillsynsmyndigheterna skall
kunna se till att förbudet mot att hålla höns i traditionella burar
efterlevs och det finns heller inga oklarheter i lagstiftningen.
Det framgår av 2005 års regleringsbrev att Djurskyddsmyndigheten en
gång i kvartalet skall avrapportera efterlevnaden av förbudet mot
hållande av värphöns i oinredda burar. Utskottet har inhämtat att
Djurskyddsmyndigheten har tagit kontakt med kommuner i denna fråga för att
de lättare skall kunna agera. Utskottet föreslår att motionerna
2004/05:MJ214 (c), 2004/05:MJ394 (fp) och 2004/05:MJ506 (kd) yrkande 6
avstyrks med det anförda.
Nötkreatur
Enligt djurskyddslagen skall djur behandlas väl och skyddas mot onödigt
lidande och sjukdom. Djur får enligt 6 § djurskyddslagen inte hållas
bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så att de inte kan få
behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot väder och
vind, och enligt 18 § djurskyddsförordningen får Djurskyddsmyndigheten
meddela föreskrifter om hur djur får hållas bundna. Hästar, nötkreatur
och getter får hållas bundna under den tid av dygnet eller året då de
vistas inomhus. För att nötkreatur inte skall behöva stå inne året om
finns bestämmelser om betesgång eller annan utevistelse i djurskyddsförordningen
(1988:539). Där anges bl.a. att nötkreatur som hålls för mjölkproduktion
och som är äldre än sex månader sommartid skall hållas på bete. Enligt
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2004:17) och allmänna råd om
djurhållning inom lantbruket bör nötkreatur hållas lösgående och bör då
vara avhornade. Utskottet föreslår att motion 2004/05:MJ350 (v) yrkande
7 med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.
Avlivning av djur
När det gäller frågan om avlivning av värphöns har utskottet inhämtat
från Djurskyddsmyndigheten att det saknas kunskap om djurskyddsaspekterna
vid avlivning med koldioxid. Djurskyddsmyndigheten har därför för år
2005 beviljat medel till ett forskningsprojekt på området. Utskottet
har inhämtat från Jordbruksdepartementet att i Norrland används med
goda resultat en typ av avlivningscontainer med el i vattenbad för
avlivning av uttjänta värphöns. Utskottet föreslår att motion 2004/05:MJ447
(s) därmed lämnas utan vidare åtgärd.
Enligt 13 § djurskyddslagen (1988:534) skall djur skonas från onödigt
obehag och lidande när de förs till slakt och när de slaktas. I övrigt
ankommer det på regeringen eller Djurskyddsmyndigheten att meddela
närmare föreskrifter om slakt och om avlivning av djur. I frågan om
avlivning av djur för nöjesändamål vill utskottet hänvisa till
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om användning av djur vid t.ex.
filminspelningar (DFS 2004:21). I dessa föreskrifter anförs bl.a. att djur
inte får avlivas utan veterinär medverkan. Det centrala för
djurskyddslagstiftningen är att skydda djur från onödigt lidande och sjukdom.
Djurskyddslagstiftningen reglerar således inte för vilka ändamål djur
får slaktas eller avlivas. Bestämmelser om slakt och avlivning finns i
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:12) om
hanteringen av vissa djurarter vid slakt eller annan avlivning och i
(DFS 2004:7) om avlivning av hundar, katter och vissa pälsdjur. Motion
2004/05:MJ248 (m) bör härmed lämnas utan vidare åtgärd.
Fångstmetoder
Jakt skall enligt 27 § jaktlagen (1987:259) bedrivas så att viltet inte
utsätts för onödigt lidande. Naturvårdsverket har med stöd av 15 §
jaktförordningen meddelat föreskrifter om jaktmedel. För att få använda
jaktvapen krävs enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 1999:9)
jägarexamen. Naturvårdsverket godkänner enligt 10 § jaktförordningen
(1987:905) i samråd med Djurskyddsmyndigheten vilka vapen och andra
jaktmedel som får användas och för vilket vilt. Fångstredskap får enligt
11 § prövas och godkännas för att få användas.
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion 2004/05:MJ350 (v)
yrkande 11 att fångstmetoder som innebär ett stort lidande inte skall
vara tillåtna. Utskottet har erfarit att ett avtal om humana fångstmetoder
har förhandlats fram mellan EU, USA, Kanada och Ryssland. Avtalet stadgar
bl.a. att fångstmetoderna skall vara testade och innebära att djuret
omedelbart dör eller att djuret inte erhåller oacceptabla skador vid
fångsten. Hittills har EU och Kanada ingått avtalet. Utskottet har också
inhämtat att arbete pågår med kommissionens förslag till Europaparlamentets
och rådets direktiv om införande av humana normer för fångstmetoder för
vissa djurarter, KOM (2004)532 slutlig. Motionen bör med det anförda
lämnas utan vidare åtgärd.
Djurskyddsfrågor som har behandlats tidigare under mandatperioden
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker 67 motionsyrkanden (s, m, fp, kd, v, c, mp) om
djurskydd. Utskottet avstår från att behandla motionerna i sak med
hänvisning till de riktlinjer för förändring av utskottens arbetsformer
som riksdagen har ställt sig bakom. Jämför särskilt yttrande (m, fp, kd,
c).
Utskottets ställningstagande
I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner rörande djurskydd
från allmänna motionstiden 2004. Utskottet har beslutat att dessa
motioner skall behandlas på ett förenklat sätt. Bakgrunden till utskottets
beslut är följande.
På grundval av Riksdagskommitténs förslag (2000/01:RS1) har riksdagen
godkänt vissa riktlinjer för förändringar av utskottens arbetsformer.
Enligt dessa har utskotten rekommenderats att planera arbetet för hela
valperioden med fördjupning på olika områden under olika år. Detta
innebär på sikt bl.a. en viss förskjutning av utskottsarbetet från
beslutsfattande med anledning av propositioner och motioner till att företa
utredningar och analyser på eget initiativ. Vidare skall utskotten vid
behov kunna förenkla motionsbehandlingen i de fall motionsförslagen
avser frågor där beslutanderätten enligt utskottets uppfattning bör
ligga kvar hos regeringen, en förvaltningsmyndighet eller hos kommunerna.
Detta innebär att motionerna skall kunna avstyrkas utan någon mer
ingående beredning i sak. I fråga om motionsförslag som upprepas bör vid
förenklad behandling utskottet hänvisa till tidigare ställningstaganden.

Utskottet beslutade den 4 februari 2003 att anta en långtidsplan för
utskottets arbete under resterande del av mandatperioden. Planen innebär
i princip att varje ämnesområde inom utskottets beredningsområde behandlas
minst två gånger under en valperiod. Minst en behandling under det andra,
tredje eller fjärde riksmötet bör vara mer ingående och vid behov
innehålla inslag av uppföljning, utvärdering och EU-bevakning.
Nedanstående motioner från allmänna motionstiden 2004 utgör i huvudsak
upprepningar av tidigare väckta motioner. Motionerna avser vissa
djurskyddsfrågor. Dessa frågor behandlades utförligt i betänkandena
2003/04:MJU10 Jordbrukspolitik m.m., 2003/04:MJU3 Naturvård, 2003/04:MJU14
Djurskydd m.m. och 2004/05:MJU2 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar.
Med hänvisning till det ovan anförda avstår utskottet från att i sak
behandla motionerna 2004/05:MJ206 (s), 2004/05:MJ207 (m, fp, kd, c),
2004/05:MJ223 (v) yrkandena 1-4, 2004/05:MJ235 (s) yrkandena 1 och 2,
2004/05:MJ241 (m), 2004/05:MJ242 (m), 2004/05:MJ244 (m), 2004/05:MJ247
(m) yrkandena 1 och 2 och 2004/05:K305 (mp) yrkande 1, motionerna
2004/05:MJ249 (m), 2004/05:MJ253 (m), 2004/05:MJ257 (s), 2004/05:MJ293
(fp), 2004/05:MJ294 (s), 2004/05:MJ295 (s), 2004/05:MJ301 (s), 2004/05:MJ309
(fp), 2004/05:MJ312 (fp), 2004/05:MJ313 (fp) yrkandena 1 och 2 och
2004/05:MJ314 (fp) yrkande 1, motionerna 2004/05:MJ315 (fp), 2004/05:MJ316
(fp) yrkandena 1-3, 2004/05:MJ322 (mp) yrkande 1, 2004/05:MJ324 (s),
2004/05:MJ340 (kd), 2004/05:MJ349 (v) yrkandena 2 och 3, 2004/05:MJ350
(v) yrkandena 1, 4-6 och 8, 2004/05:MJ351 (c) och 2004/05:MJ360 (mp),
motionerna 2004/05:MJ375 (fp), 2004/05:MJ385 (mp), 2004/05:MJ395 (fp)
yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ405 (m), 2004/05:MJ436 (mp) yrkandena 1
och 2, 2004/05:MJ438 (fp) yrkande 1, 2004/05:MJ446 (m) och 2004/05:MJ496
(fp) yrkande 2 samt motionerna 2004/05:MJ506 (kd) yrkandena 1, 3-5, 7,
8, 16-18, 2004/05:MJ508 (fp) yrkandena 12, 14 och 16, 2004/05:MJ513
(m) yrkande 4 och 2004/05:MJ539 (s).</pre><pre>
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1.      Djurskyddsmyndigheten, punkt 2 (m, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Jan Andersson (c), Bengt-Anders
Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om Djurskyddsmyndigheten. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ16 yrkande 4.
Ställningstagande

Antalet olika myndigheter som har ansvar för tillsynen bör minska, och
resurserna bör föras över till kommunerna. Djurskyddsmyndigheten är ett
exempel på en onödig myndighet som nu bl.a. försöker skapa opinion i
djurhållningsfrågor och driva fram hårdare och ibland helt omöjliga och
vetenskapligt omotiverade regler utan att invänta politiska beslut och
ställningstaganden. Ett exempel var försöket att tvinga fram större
minkburar oavsett vad forskningen kommer fram till och vad riksdagen
beslutar. Myndigheten bör avvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.


2.      Tillsyn enligt djurskyddslagen, punkt 3 (m, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Jan Andersson (c), Bengt-Anders
Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 24 §. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ16 yrkande 3 och avslår proposition 2004/05:72 i denna
del.
Ställningstagande

Djurskyddsmyndigheten startade sin verksamhet den 1 januari 2004.
Djurskyddsmyndigheten tog över ett antal uppgifter som tidigare sköttes
av Jordbruksverket. Vi anser att denna myndighet inte skulle ha inrättats.
Myndigheten har en budget för innevarande år som närmar sig 100 miljoner
kronor. För djurskyddet och djurtillsynen skulle det vara betydligt
bättre om dessa medel i stället kom den direkta tillsynen till del. I
propositionen finns förslag att utöka befogenheter och uppgifter för
Djurskyddsmyndigheten. Dessa förslag bör inte genomföras. Riksdagen bör
därför avslå 24 § i regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534).



3.      Tillsynsmyndigheternas ansvarsfördelning, punkt 4 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om uppföljning. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ18
yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:L319 yrkande 8, 2002/03:MJ221,
2002/03:MJ275 yrkande 2, 2002/03:MJ422 yrkande 10, 2002/03:N340 yrkande
6, 2003/04:MJ389, 2003/04:MJ432 yrkande 15, 2004/05:MJ17 yrkandena 2,
3 och 5 samt 2004/05:MJ506 yrkande 24.
Ställningstagande
Det är viktigt att tillsynsverksamheten fungerar kostnadseffektivt,
likvärdigt och väl, och propositionen är ett försök att uppnå detta. Vi
är, som framgått i motion 2004/05:MJ18 yrkande 5, skeptiska i fråga om
kostnadseffektiviteten kommer att öka. Det är heller inte självklart
att tillsynen förbättras som avsett när förslagen konfronteras med
verkligheten. Vi är beredda att stödja huvuddragen i propositionen under
förutsättning att de endast är temporära. Regeringen bör därför återkomma
till riksdagen med en uppföljning redan efter ett par tre år. Uppföljningen
bör ske i form av antingen förändrade regler eller konfirmation av de
nu föreslagna om de fallit väl ut. Med andra ord krävs en ny proposition
för att detta villkor skall uppfyllas. Detta bör ges regeringen till
känna.


4.      Tillsynsmyndigheternas ansvarsfördelning, punkt 4 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om tillsynsmyndigheternas ansvarsfördelning. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ17 yrkandena 2, 3 och 5 samt avslår
motionerna 2002/03:L319 yrkande 8, 2002/03:MJ221, 2002/03:MJ275 yrkande
2, 2002/03:MJ422 yrkande 10, 2002/03:N340 yrkande 6, 2003/04:MJ389,
2003/04:MJ432 yrkande 15, 2004/05:MJ18 yrkande 5 och 2004/05:MJ506
yrkande 24.
Ställningstagande
Det krävs en tillsyn som är effektiv och mer likvärdig i hela landet,
som skapar trygghet och förtroende och ger rättvisa villkor för företagen.
Livsmedelsverket bör ha det slutgiltiga ansvaret för att det finns en
likvärdig tillsyn i hela landet, oberoende av vem som utför kontrollen.
Livsmedelsverkets ansvar innebär en kontroll av kontrollanterna och
ett ansvar för att de som utför kontrollerna har en adekvat utbildning.
Här finns ett ansvar för att utvärdera olika utbildningars
relevans.
Folkpartiet anser att det fulla ansvaret på nationell nivå för säker
mat - från jord till bord - skall ligga hos en myndighet. Vi anser att
Livsmedelsverket bör ges ansvar för hela ledet när det gäller
livsmedelssäkerhet, också de delar som t.ex. rör djurfoder som nu ligger på
Jordbruksverket. Myndigheten bör arbeta utifrån den övergripande
målsättningen om god folkhälsa och trygga konsumenter som kan fatta egna
välgrundade beslut. Det betyder strikta egenkontrollprogram och en
identisk kontroll över hela landet.
Att samordna systemet är inte detsamma som att alla parter måste eller
bör sitta på samma plats. Självklart måste ett samlat kontrollsystem ha
en lokal eller regional organisation, då lokal- och personkännedom är
viktigt. Folkpartiet anser sålunda att tillsynsmyndigheternas
ansvarsfördelning måste vara fullständigt kristallklar. Detta bör ges regeringen
till känna.


5.      Djurförbudsregister m.m., punkt 5 (m, fp, kd, c, mp)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp), Lennart Fremling
(fp), Sven Gunnar Persson (kd), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson
(m), Cecilia Widegren (m) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om ett register för djurhållning. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2004/05:MJ456 och 2004/05:MJ513 yrkande 2 och avslår motionerna
2004/05:MJ234 och 2004/05:MJ235 yrkande 4.
Ställningstagande
Som framgår av motionerna 2004/05:MJ456 (fp) och 2004/05:MJ513 (m)
yrkande 2 uppmärksammades under hösten 2003 ett reportage om utredning
av vanvård av djur hos ett antal lantbrukare. Enligt motionärerna
redovisades en genomgång av ca 150 förbud för lantbrukare att hålla djur
som gällt sedan mitten av 1990-talet. I ungefär hälften av fallen tog
det minst fyra år innan lantbrukaren meddelades förbud att hålla djur
och i flera fall tog det längre tid. Under utredningstiden hade djur i
ett antal fall vanvårdats svårt medan lantbrukarna hade varit aktiva
och registrerade i t.ex. nötkreatursregistret. Andra granskande reportage
har enligt motionärerna visat hur kriminella djurägare med djurförbud
kontinuerligt skaffar sig nya djur genom att flytta till annan ort eller
genom att låta en annan familjemedlem stå som ägare till djuren.
Av 29 § djurskyddslagen framgår att länsstyrelsen skall meddela en person
som dömts för djurplågeri förbud att ta hand om djur eller en viss sorts
djur. Länsstyrelsen skall enligt 31 § samma lag besluta att ett djur
skall tas om hand om djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta
inte rättats till efter tillsägelse av tillsynsmyndigheten. Länsstyrelsen
skall också omhänderta djur som en person har meddelats förbud att hålla.
Enligt vår uppfattning finns det således tydliga krav och skyldigheter,
men handläggningstid och olika huvudmannaskap kan ibland göra att
effekten av gällande bestämmelser inte blir så tydlig.
Det är viktigt att arbetet med dessa frågor kan stärkas även fortsättningsvis.
Vi anser därför att ett centralt register över svenska djurhållare med
djurförbud bör utarbetas. Ett sådant register skulle enligt vår uppfattning
kunna underlätta arbetet för berörda myndigheter och hindra nya fall av
vanvård. Detta bör ges regeringen till känna.


6.      Förbättrat centralt och regionalt stöd, punkt 6 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om förbättrat centralt och regionalt stöd. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:MJ17 yrkande 8 och avslår motionerna 2004/05:MJ19
yrkande 1, 2004/05:MJ235 yrkande 3 och 2004/05:MJ533.
Ställningstagande
Det är angeläget att samtliga djurskyddsinspektörer och livsmedelskontrollanter
har adekvat utbildning samt att vidareutbildning ges till samtliga
aktörer inom djurskyddsområdet. Regeringen bör mera kraftfullt följa upp
utbildningssituationen. Det bör ställas krav på välutbildade djurinspektörer
för att ge legitimitet åt inspektion och avgifter. I dag finns ingen
obligatorisk utbildning eller krav på utbildning för kommunens
djurskyddsinspektörer. Detta bör ges regeringen till känna.


7.      Förbättrat centralt och regionalt stöd, punkt 6 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om förbättrat centralt och regionalt stöd. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:MJ19 yrkande 1 och avslår motionerna 2004/05:MJ17
yrkande 8, 2004/05:MJ235 yrkande 3 och 2004/05:MJ533.
Ställningstagande
De centrala myndigheternas stöd till de lokala myndigheterna bör förbättras,
bl.a. genom en webbaserad databas och olika checklistor. Kristdemokraterna
vill dock understryka att det centrala stödet måste kombineras med en
resurstilldelning till den lokala nivån som står i proportion till dess
uppgifter. Detta bör ges regeringen till känna.


8.      Resurser till länsveterinärer, punkt 7 (fp, kd)
av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd) och Anita Brodén
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om resurser till länsveterinärer. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ506 yrkande 23.
Ställningstagande
Länsstyrelserna har ansvaret för djurskyddet inom länet. De ansvarar
för tillsyn av veterinärpraktiker och samordnar smittskyddet i länet.
Länsstyrelsen har ansvar för djurskyddsutbildning och för att samordna
den kommunala djurskydds- och livsmedelstillsynen. Länsstyrelsen har
rätt att utfärda förbud mot att inneha djur och beslutar om omhändertagande,
försäljning och avlivning av djur. Länsstyrelsen är vidare
överprövningsmyndighet för djurskyddet och prövar kommunens beslut om det
överklagas. Länsstyrelsen förprövar och inspekterar även djuranläggningar.
Länsveterinären har det övergripande ansvaret för länsstyrelsens arbete
med djurskydd.
Riksrevisionen understryker att länsstyrelsernas resurser inte varit i
nivå med de uppgifter som regeringen och Jordbruksverket lagt på dem.
Länsveterinärerna menar att länsstyrelserna väljer bort uppgifter inom
djurskyddet på grund av bristande resurser. Vi anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om hur tillräckliga resurser till
länsveterinärerna kan säkerställas. Detta bör ges regeringen till känna.


9.      Den lokala tillsynen, punkt 8 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om den lokala tillsynen. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:MJ18 yrkande 1 och avslår motionerna 2004/05:MJ15 yrkande 4 och
2004/05:MJ19 yrkande 3.
Ställningstagande
Statens roll är att skydda allmänheten från risker och djur från vanvård.
Kontroller är ett verksamt medel för att upptäcka också omedvetna risker.
Tippar balansen så att den offentliga kontrollen blir av sådan omfattning
att den upplevs som alltför styrande riskerar man ett minskat engagemang
och ansvarstagande hos dem som kontrolleras.
Såväl livsmedelshygien som djurhälsa är generellt sett mycket bra i
Sverige. Det betyder dock inte att brister i tillsynen kan negligeras.
Den potentiella följden av t.ex. smittspridning via livsmedel är
allvarlig. En väl fungerande kontroll är ett bra hjälpmedel för att
begränsa denna risk eller i bästa fall eliminera den.
Svensk livsmedelsproduktion sker inte isolerat utan i ett internationellt
sammanhang. Svenska administrativa regler medför kostnadsnackdelar
gentemot andra länders producenter. En alltför stor, icke motiverad,
kontrollverksamhet riskerar att ytterligare öka kostnadsnackdelarna.
Det är en utmaning att hitta balanspunkten där kontrollen är fullgod
men inte blir en belastning. Detta bör ges regeringen till känna.


10.     Den lokala tillsynen, punkt 8 (kd, c)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om den lokala tillsynen. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2004/05:MJ15 yrkande 4 och 2004/05:MJ19 yrkande 3 och avslår motion
2004/05:MJ18 yrkande 1.
Ställningstagande
Regeringens förslag lyfter fram Livsmedelsverkets och länsstyrelsernas
roll när det gäller stöd och rådgivning till kommunerna i tillsynsverksamheten.
Det är angeläget att djurskydd och livsmedelssäkerhet harmoniseras; i
dag är de lokala variationerna för stora. Det behövs en balans som medför
att föreskrifterna skapar en sådan harmonisering samtidigt som upplägget
av det lokala tillsynsarbetet kan anpassas efter lokala förhållanden.
För att uppnå önskvärd likformighet behöver tillsynen samordnas centralt.

Stöd i den lokala djurskyddstillsynen i form av centralt framtagen
tillsynsmetodik, mallar och checklistor är bra om det sker i nära samverkan
och dialog med kommunerna. Kommunernas egna erfarenheter och lösningar
bör alltid beaktas. Checklistor och andra stödjande åtgärder får därför
inte blir tvingande. Detta bör ges regeringen till känna.


11.     Rapporteringsskyldighet, punkt 10 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om rapportering av data från lokal till central instans.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ18 yrkande 2 och avslår
motionerna 2004/05:MJ17 yrkande 9, 2004/05:MJ19 yrkande 2 och 2004/05:MJ508
yrkande 13.
Ställningstagande
I propositionen föreslås en omfattande rapporteringsverksamhet från de
lokala tillsynsnivåerna till de centrala. Visserligen är det värdefullt
med en god kunskap om och en bra bild av statusen på de verksamheter
som skall kontrolleras. Rapporterna får inte bli ett självändamål utan
skall fylla ett rimligt syfte. De uppgifter som efterfrågas bör sovras.
Med detta sagt är det givetvis inte acceptabelt att kommuner slarvar
med att lämna efterfrågade uppgifter. Detta bör ges regeringen till
känna.


12.     Rapporteringsskyldighet, punkt 10 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om rapporteringsskyldighet. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2004/05:MJ17 yrkande 9 och 2004/05:MJ508 yrkande 13 och avslår
motionerna 2004/05:MJ18 yrkande 2 och 2004/05:MJ19 yrkande 2.
Ställningstagande
Som anges i propositionen är det viktigt att den lokala nivån ger de
centrala myndigheter som har huvudansvaret för djurskyddstillsynen
respektive livsmedelstillsynen adekvat information. Det bör dock påpekas
att de centrala myndigheterna bör underlätta denna hantering genom att
ge tydliga anvisningar om vilka uppgifter som skall inrapporteras samt
att underlag tas fram för denna rapportering. Vidare bör en återkoppling
ske så att insamlad information i bearbetad form återförs till fältet.

Det är angeläget att samverkan mellan olika parter, myndigheter och
kommuner gentemot EU utvecklas för att säkerställa ett gott djurskydd.
Det finns fortfarande problem, främst beträffande avrapporteringar
till EU. Regeringen bör snarast ta ansvar för att hindren för avrapportering
till EU undanröjs samt att återkopplingen från EU förbättras. Detta bör
ges regeringen till känna.


13.     Rapporteringsskyldighet, punkt 10 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om mindre detaljreglerad rapporteringsskyldighet. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ19 yrkande 2 och avslår motionerna
2004/05:MJ17 yrkande 9, 2004/05:MJ18 yrkande 2 och 2004/05:MJ508 yrkande
13.
Ställningstagande
Sverige bör följa EU:s bestämmelser samtidigt som regeringen och de
centrala myndigheterna bör undvika att detaljreglera de lokala myndigheternas
arbete utöver vad som krävs av gemensamma EU-regler. En lagreglering av
myndigheters rapporteringsskyldighet bör därför åtföljas av ett
tillkännagivande om att kraven på lokala och regionala myndigheters
rapportering bör bli mindre detaljreglerade. Detta bör ges regeringen till
känna.


14.     Ett europeiskt regelverk för tillsyn, punkt 11 (m, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Jan Andersson
(c), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om ett europeiskt regelverk. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2004/05:MJ16 yrkande 1 och 2004/05:MJ19 yrkande 4 och avslår
motion 2004/05:MJ17 yrkande 4.
Ställningstagande
I propositionen föreslås bl.a. att möjligheten att samverka över
kommungränserna skall öka. Detta är bra och kommer att förbättra och
effektivisera tillsynen. Det är också viktigt att regelverken för
djurhållning är stabila och att de i möjligaste mån inte avviker från dem
som finns i övriga EU.
Likvärdiga villkor behövs inte bara inom landet, utan de måste även
stämma överens med övriga EU-länders tillsyn. Tillsynen bör också vara
likvärdig inom EU så att tillsynen inte leder till snedvridande konkurrens
mellan medlemsstaterna. Detta bör ges regeringen till känna.


15.     Ett europeiskt regelverk för tillsyn, punkt 11 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om ett europeiskt regelverk. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ17 yrkande 4 och avslår motionerna 2004/05:MJ16 yrkande
1 och 2004/05:MJ19 yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att det är angeläget att EU:s nya tillsynsdirektiv efterlevs.
Det är nödvändigt att tillse att kommunala och landstingskommunala
anläggningar följer Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
882/2004. Dessa anläggningar står för produktion och distribution av mat
till bl.a. barn, gamla och sjuka. Detta bör ges regeringen till känna.


16.     Information om tillsynsresultat, punkt 12 (m, fp)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Bengt-Anders
Johansson (m), Cecilia Widegren (m) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om information om tillsynsresultat. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:MJ428 och 2004/05:MJ17 yrkande 11 och avslår
motion 2003/04:MJ432 yrkande 16.
Ställningstagande
Restauranggäster har små möjligheter att på ett enkelt sätt få information
om hur den restaurang man tänkt besöka sköter sin livsmedelshygien. Ett
bra sätt att öka medvetenheten hos både restauranggäster och restauranger
är att på lämpligt sätt anslå de senaste resultaten från livsmedelstillsynen
på väl synlig plats i restaurangen. I Danmark infördes ett system för
cirka ett år sedan som uppskattas av seriösa restauranger och medvetna
restauranggäster. Vi borde i Sverige pröva att göra något liknande.
Det finns tidigare förslag att man borde använda det danska s.k.
smiley-systemet för märkning av inspekterade företag. Vi hoppas att regeringen
agerar så att vi snart får se den märkningen realiseras i hela landet.
Det är dock viktigt att bedömningen är likvärdig över landet samt att
en nyinspektion görs inom tre till fem arbetsdagar om företaget fått en
negativ symbol.
En annan viktig del av öppenheten är att inspektionsprotokollen bör
vara lätt tillgängliga för allmänheten. Livsmedelsverket har föreslagit
att man skall få möjlighet att lägga ut inspektionsprotokoll på Internet.
Protokollen är redan offentliga, men på grund av personuppgiftslagen
endast i pappersform och inte elektroniskt. Vi anser att regeringen bör
säkerställa denna möjlighet. Detta är en viktig del av utvecklandet av
den s.k. 24-timmarsmyndigheten. Utbyggnad av webbaserat stöd till de
inspektörer som arbetar ute i kommunerna är viktigt. Detta bör ges
regeringen till känna.


17.     Samrådsgrupper m.m., punkt 13 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om samrådsgrupper. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:MJ17 yrkande 7.
Ställningstagande
Effektivitet, noggrannhet och transparens bör råda för tillsynen på
djurskydds- och livsmedelssidorna. Ofta kan samrådsgrupper vara ett bra
verktyg för att se helheten och söka effektiva samverkanslösningar. Vi
anser det dock inte vara ett politiskt beslut att styra över hur
myndigheterna lägger upp sin verksamhet för att erhålla en fullgod djurskydds-
och livsmedelstillsyn. Samrådsgrupper kan naturligtvis vara bra, men
det bör vara upp till varje myndighet att överväga vilka system som är
mest effektiva. Det finns risk för att i och för sig lovvärda initiativ
leder till en överbyråkratisering och att myndigheten får mindre tid
till sin huvuduppgift. Detta bör ges regeringen till känna.


18.     Föreläggande, punkt 14 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om föreläggande. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:72 i denna del och motion 2004/05:MJ15 yrkande 6.
Ställningstagande
Regeringen föreslår att Livsmedelsverket respektive länsstyrelsen ges
möjlighet att förelägga en kommun att avhjälpa bristfällig tillsyn.
Förslaget ger de centrala myndigheterna möjlighet att agera. Att både
ge de centrala tillsynsmyndigheterna möjlighet att ta över tillsynsansvaret
och att förelägga är som att ha både hängslen och livrem. Regeringen
bör enligt min uppfattning återkomma med en uppföljning av vilka effekter
förelägganden ger i praktiken. Först därefter kan eventuella andra
åtgärder för att motverka brister i tillsynen, som inte inskränker det
kommunala självstyret, utredas. Detta bör ges regeringen till känna.


19.     Frivillig överflyttning av tillsynsansvar, punkt 15 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om överflyttning av tillsynsansvaret för små kommuner och
icke stationär verksamhet. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:72
i denna del och motion 2004/05:MJ17 yrkandena 6 och 10 samt avslår
motionerna 2004/05:MJ15 yrkande 5 och 2004/05:MJ243.
Ställningstagande
Den utökade möjligheten till interkommunal samverkan är välkommen.
Framför allt för småkommuner kan det vara svårt att upprätthålla tillräcklig
kompetens inom området. Möjligheten som denna proposition ger till
interkommunal samverkan underlättar kommunernas faktiska möjligheter att
genomföra en högkvalitativ inspektionsverksamhet. Det är dock möjligt
att detta inte är tillräckligt utan att det kan finnas ett antal fall
där mindre kommuner trots detta inte har möjlighet att genomföra en
verksamhet på en rimlig nivå. Man bör då ha möjlighet att flytta över
tillsynsverksamheten till en högre nivå. Vi anser att denna möjlighet
skall göras än tydligare i det stycke som handlar om tillsynsansvaret.
Här hänvisas till att tillsynsansvaret kan flyttas över till högre
instans om verksamheten har stor omfattning, är komplicerad eller om
det finns andra särskilda skäl. Vi anser att det är viktigt att klargöra
att ett sådant skäl kan vara problemet för små kommuner att upprätthålla
tillräcklig kompetens inom tillsynsområdet.
Vi vill samtidigt lyfta fram problemet med icke-stationära verksamheter,
såsom djurhållning vid cirkusar. Vi anser att det bör vara länsstyrelsen
som har ansvaret för tillsynen av sådan verksamhet och inte kommunerna.
Detta bör ges regeringen till känna.


20.     Frivillig överflyttning av tillsynsansvar, punkt 15 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till
1. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511) såvitt avser 24 b §,
2. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 24 b §.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ15 yrkande 5 och avslår
proposition 2004/05:72 i denna del och motionerna 2004/05:MJ17 yrkandena
6 och 10 samt 2004/05:MJ243.
Ställningstagande
Regeringen föreslår att Livsmedelsverket respektive länsstyrelserna
skall kunna ta över det kommunala tillsynsansvaret bl.a. om det finns
särskilda skäl. Förslaget går enligt min uppfattning för långt och
innebär en inskränkning av det kommunala självstyret. Centerpartiet
motsätter sig denna inskränkning i det kommunala självstyret. Riksdagen
bör därför avslå 24 b § i regeringens förslag om ändring i livsmedelslagen
(1971:511) och 24 b § i regeringens förslag till ändring i djurskyddslagen
(1988:534).


21.     Finansiering av tillsyn m.m., punkt 18 (m, kd)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Bengt-Anders
Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om finansiering av tillsyn. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2004/05:MJ18 yrkande 3, 2004/05:MJ19 yrkandena 5-7 och
2004/05:MJ513 yrkande 5.
Ställningstagande
En målsättning bör vara att myndighetsutövning i princip skall vara
skattefinansierad. Vi anser att den principiellt riktiga fördelningen
av kostnaderna är att myndighetsutövning skall bekostas av allmänna
medel. Däremot är det rimligt att kontroller föranledda av brister
betalas av den felande.
Vi föreslår därför att endast förnyade inspektioner till följd av
avvikelser från regelverket skall avgiftsbeläggas. Inspektioner som inte
föranleds av anmärkningar bör inte avgiftsbeläggas, eftersom detta
innebär att man straffar ett kollektiv där de flesta är skötsamma.
Avgifterna för de förnyade inspektionerna bör fastställas på central
nivå och bör inte överstiga kommunernas självkostnader för desamma.
Vi delar inte regeringens bedömning att avgifterna bör ökas. Kostnaden
för livsmedelstillsyn och djurskydd skall inte vältras över på producenten
och därmed på konsumenten. I stället bör vi betala detta via skattsedeln.
Staten bör följa finansieringsprincipen. Kommunerna bör därför kompenseras
ekonomiskt för sina ökade kostnader.
Därtill vill vi framhålla att ambitionen för djurskyddet måste stå i
proportion till de resurser som anvisas. Revisorernas påpekande att
avgifterna, i vissa kommuner, inte står i proportion till verksamheten
innebär de facto att djurägare genom avgiftssystemet betalar till
kommunens övriga verksamhet - en form av extra kommunal utdebitering för
vissa grupper således. Åläggs kommunerna att utöka verksamheten för
djurskydd bör finansieringsprincipen råda. Detta bör ges regeringen
till känna.


22.     Tillsynsavgifter, punkt 19 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om likvärdiga avgifter och kostnaderna för myndighetsutövning.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ16 yrkande 2 och
2004/05:MJ18 yrkande 4 och avslår motionerna 2002/03:L319 yrkande 9,
2003/04:MJ310 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ431 yrkande 7, 2004/05:MJ15
yrkandena 1-3, 2004/05:MJ17 yrkande 12 och 2004/05:MJ506 yrkandena 20
och 22.
Ställningstagande
Det är viktigt att tillsynsavgifterna är likvärdiga mellan landets
kommuner, men detta räcker inte. De produkter som djuruppfödarna producerar
skall konkurrera med övriga länders. Tillsynsavgifterna bör därför vara
likvärdiga mellan de olika EU-länderna för att konkurrensen inte skall
snedvridas.
Tillsynsavgifter bör inte få användas för att täcka andra kostnader än
de som relateras till tillsynen. De ökade kostnader för tillsyn som
enligt propositionen befaras bli följden av förslagen kommer då inte
att bäras av företagen utan av kommuner och i förekommande fall av staten.
Detta är enligt vår mening rimligt. I en prioritering av det allmännas
uppgifter bör människors och djurs hälsa komma högt upp. Det är viktigt
att tillsynsverksamheten fungerar kostnadseffektivt, likvärdigt och väl.
Detta bör ges regeringen till känna.


23.     Tillsynsavgifter, punkt 19 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om avgiftssystemet. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:MJ17 yrkande 12 och avslår motionerna 2002/03:L319 yrkande 9,
2003/04:MJ310 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ431 yrkande 7, 2004/05:MJ15
yrkandena 1-3, 2004/05:MJ16 yrkande 2, 2004/05:MJ18 yrkande 4 och
2004/05:MJ506 yrkandena 20 och 22.
Ställningstagande
Under senare år har livsmedelstillsynen förändrats. I stället för att
detaljgranska genom att ta och analysera en mängd kemiska och mikrobiologiska
prov, kontrollerar myndigheterna i större utsträckning företagens rutiner
och egenkontroll. Vi anser att avgiften inte bör fokuseras till att
täcka provtagning och analyser utan bör täcka kostnaderna för en
undersökning med vidare innebörd.
Folkpartiet anser att kostnaden bör vara konkurrensneutral och att
tillsynen bör vara likvärdig. Det är angeläget att de företag som sköter
sin verksamhet och sitt egenkontrollprogram på ett seriöst sätt också
skall gynnas ekonomiskt av detta. Vi anser att grundtillsynen skall
vara lika för samma typ av företag. När kraven visat sig uppfyllda vid
inspektion skall det leda till färre inspektioner och lägre avgift.
Föranleder inspektionen däremot extra inspektioner på grund av brister
skall företaget stå för hela kostnaden som dessa extrainspektioner
innebär.
Ett avgiftssystem skall ha flera funktioner. Det skall betala en del av
säkerhetssystemet, klart gynna den skötsamma och ge samma möjligheter
för både stora och små företag. Vi anser att tillsynsavgifterna för
djurskyddstillsynen skall vara skäliga och i större utsträckning skall
vara likställda över landet. Det är inte acceptabelt ur konkurrens- och
rättvisesynpunkt med en så stor variation som 0-9 000 kr på ett och
samma tillsynsobjekt.
Folkpartiet har tidigare påpekat de orättvisa avgiftssystem som rått
för köttbesiktning vid de mindre och mer avlägset belägna slakterierna.
Nu ändras dessa avgifter. Folkpartiet anser att det skall vara en fast
avgift per kilo slakt.
Detta bör ges regeringen till känna.


24.     Tillsynsavgifter, punkt 19 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om resurser för djurskyddstillsyn. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ506 yrkandena 20 och 22 samt avslår motionerna
2002/03:L319 yrkande 9, 2003/04:MJ310 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ431
yrkande 7, 2004/05:MJ15 yrkandena 1-3, 2004/05:MJ16 yrkande 2, 2004/05:MJ17
yrkande 12 och 2004/05:MJ18 yrkande 4.
Ställningstagande
Kristdemokraterna anser att resurserna till det lokala och regionala
djurskyddet inte står i relation till uppgifterna. Riksdagen bör uppdra
åt regeringen att närmare överväga hur resursbehovet skall tillgodoses
samt om uppgifterna eller regelverket till någon del behöver omprövas.
En återrapportering bör ske till riksdagen i samband med den ekonomiska
vårpropositionen år 2005.
Det är i kommunerna som den största delen av djurskyddsarbetet utförs.
Konkurrensskäl talar för att tillsynsavgifterna skall vara av liknande
storlek i olika kommuner. Det är inte rimligt att det som i en kommun
är gratis i en annan kommun skall kosta djurhållaren 9 000 kr.
Riksrevisionens styrelse föreslår att regeringen överväger om det behövs
förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddet finansieras.
Förutom finansiella aspekter bör vid en sådan prövning även beaktas
vikten av att djurhållare i olika delar av landet behandlas på ett så
långt möjligt likvärdigt sätt. Kristdemokraterna instämmer i styrelsens
uppfattning. Detta bör ges regeringen till känna.


25.     Tillsynsavgifter, punkt 19 (c)
av Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om vikten av kommunalt självstyre. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ15 yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:L319 yrkande
9, 2003/04:MJ310 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ431 yrkande 7, 2004/05:MJ15
yrkandena 2 och 3, 2004/05:MJ16 yrkande 2, 2004/05:MJ17 yrkande 12,
2004/05:MJ18 yrkande 4 och 2004/05:MJ506 yrkandena 20 och 22.
Ställningstagande
Centerpartiets politik bygger på att varje enskild människa har förmåga
och vilja att ta ansvar för sig själv och andra. Vi tror därför på
kommunernas egen förmåga att ta ansvar för sina medborgares hälsa inom
livsmedelsområdet och att ta ansvar för att djurskyddet fungerar
väl.
Kommunerna är olika och har i dag olika sätt att lösa sitt tillsynsansvar.
Detta gäller också inom livsmedels- och djurskyddsområdena. En del
kommuner arbetar med differentierade avgifter som kan gynna en god
lagefterlevnad inom närliggande områden, t.ex. miljöskydd. Kommunalt
självstyre möjliggör lokala lösningar och en helhetssyn på tillsynen.
Självstyret är också centralt ur ett underifrånperspektiv. Därför får
det kommunala självstyret inte inskränkas. Detta bör ges regeringen
tillkänna.


26.     Småskalig livsmedelsproduktion, punkt 20 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om småskalig livsmedelsproduktion. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:MJ268 yrkande 9.
Ställningstagande
Enskilda företag bör inte vara beroende av regionalpolitiska eller
miljömässiga beslut. Vi anser att en sammanblandning av olika politiska
åtgärder bör undvikas för jordbruket. Vi vill framhålla vikten av
småskalig livsmedelsproduktion. Detta bör ges regeringen till känna.


27.     Internationellt samarbete om livsmedelsfrågor, punkt 21 (kd, mp)
av
Åsa Domeij (mp) och Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om folkhälsoaspekterna inom EU. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ499 yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande
17 i denna del, 2003/04:K419 yrkande 13 i denna del, 2003/04:MJ375
yrkande 2, 2003/04:MJ432 yrkande 12 och 2004/05:MJ332 yrkande 1.
Ställningstagande
Sveriges möjligheter att t.ex. subventionera och stödja försäljning av
hälsosamma och miljövänliga produkter har begränsats starkt genom
EU-medlemskapet. Sverige bör verka för att en förändring av dessa
begränsningar kommer till stånd. Praxis för vad som betraktas som statsstöd
måste revideras och folkhälsoaspekterna ges en starkare ställning på
den inre marknaden. Detta bör ges regeringen till känna.


28.     Internationellt samarbete om livsmedelsfrågor, punkt 21 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om internationell samverkan för livsmedelssäkerhet. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,
2003/04:K419 yrkande 13 i denna del, 2003/04:MJ375 yrkande 2, 2003/04:MJ432
yrkande 12 och 2004/05:MJ332 yrkande 1 och avslår motion 2004/05:MJ499
yrkande 7.
Ställningstagande
Med ökad import och export av livsmedel krävs nya vägar för att stärka
konsumentinflytandet och livsmedelssäkerheten. Sverige bör verka
internationellt i dessa frågor. Det finns åtminstone två viktiga delområden.
För det första bör Sverige inom ramen för demokratibiståndet stödja
framväxten av t.ex. oberoende konsumentorganisationer i nya demokratier.
För det andra bör Sverige, på egen hand eller via t.ex. EU eller FAO,
stödja en förbättrad livsmedelssäkerhet och livsmedelskontroll i
utvecklingsländerna. Detta bör ges regeringen till känna.


29.     Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, punkt 22 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,
2002/03:L319 yrkande 7, 2002/03:MJ422 yrkande 11, 2003/04:K419 yrkande 13
i denna del, 2003/04:MJ432 yrkande 14 och 2004/05:MJ17 yrkande 1.
Ställningstagande
Sverige bör verka inom EU för att den europeiska myndigheten för
livsmedelssäkerhet får de resurser och det mandat som behövs. Myndigheten
har hittills inte fått det fulla ansvar den borde ha när det gäller
kontroll och möjlighet att föreslå sanktioner. Rättssystemet är i princip
en nationell angelägenhet, men det finns fall då det är nödvändigt att
ha sanktionsmöjligheter på EU-nivå. Det handlar t.ex. om när ett
livsmedelsproblem uppstår och landets egna myndigheter uppenbarligen saknar
förmåga eller vilja att ta itu med det. Sveriges regering bör därför
verka för ett breddat mandat för den europeiska myndigheten för
livsmedelssäkerhet. Detta bör ges regeringen till känna.


30.     Kontroll av livsmedelsmärkning, punkt 23 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om kontroll av märkningen av livsmedel. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del, 2002/03:L319
yrkande 6, 2002/03:MJ422 yrkande 14 i denna del, 2003/04:K419 yrkande
13 i denna del och 2003/04:MJ432 yrkande 4 i denna del.
Ställningstagande
Ett system för kontroll av märkningen av livsmedel bör utvecklas inom
EU. Producenten och försäljaren skall kunna bevisa att de påståenden
som görs om en vara är korrekta. Systemet måste vara lika för alla
producenter i alla led i livsmedelskedjan inom hela unionen. Då innebär
det inga handelshinder och ingen skillnad i konkurrenskraft mellan
företagen - alla får samma basförutsättningar. Detta bör ges regeringen
till känna.


31.     Konsumtion av kött, punkt 24 (v)
av Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om en minskad köttkonsumtion i Sverige. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:MJ277 yrkandena 1 och 4.
Ställningstagande
Det är vetenskapligt fastställt att en överdriven köttkonsumtion leder
till hälsoproblem. En ökad efterfrågan på animalier leder i sin tur
till ökad efterfrågan på fodergrödor, vilket skapar en konkurrens med
fattiga länders efterfrågan på spannmål. Att minska köttkonsumtionen i
högkonsumerande länder är följaktligen också en fråga om internationell
rättvisa. Regeringen bör ta fram ett samlat nationellt program för
minskad köttkonsumtion. En grundläggande åtgärd i detta bör vara information
och utbildning i livsmedelsfrågor. Ytterligare ett sätt att minska den
stora köttkonsumtionen är att styra efterfrågan via den offentliga
upphandlingen. I miljömålskommitténs betänkande Framtidens miljö (SOU
2000:52) föreskrivs en sådan inriktning, att den offentliga sektorn i
sin upphandling bör eftersträva en minskad konsumtion av köttprodukter
och främja en ökad vegetarisk konsumtion. Hittills förefaller den
inriktningen inte ha fått något genomslag. Regeringen bör tydliggöra hur
t.ex. kommuner och landsting kan få stöd för att bidra till en minskad
köttkonsumtion. Vad som ovan anförts om en minskad konsumtion av kött
bör ges regeringen till känna.


32.     Globala märkningsregler, punkt 28 (fp)
av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om globala märkningsregler. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ422 yrkandena 12 och 14 i denna del och 2003/04:MJ432
yrkande 5 i denna del.
Ställningstagande
Frågor om livsmedelssäkerhet måste betraktas i ett globalt perspektiv
eftersom EU importerar och exporterar mycket livsmedel. Då kraven på
märkning av livsmedel varierar världen över är det önskvärt med gemensamma
märkningsregler för den internationella handeln. Detta bör ges regeringen
till känna.


33.     Märkning av livsmedel, punkt 29 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om ursprungsmärkning. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2002/03:MJ424 yrkande 17, 2003/04:MJ399 yrkande 33 och 2004/05:MJ499
yrkandena 15 i denna del och 16 samt avslår motionerna 2002/03:MJ374,
2002/03:MJ422 yrkande 14 i denna del, 2002/03:MJ487 yrkandena 11 och 15,
2003/04:MJ344, 2003/04:MJ399 yrkande 32, 2003/04:MJ432 yrkande 5 i
denna del, 2003/04:MJ455, 2004/05:MJ263 yrkande 1, 2004/05:MJ331 yrkande
1, 2004/05:MJ353, 2004/05:MJ412, 2004/05:MJ419 och 2004/05:MJ515.
Ställningstagande
Det är svårt för konsumenterna att veta varifrån köttet i butikerna
kommer. Märkningsreglerna gäller bara färskt eller fryst nötkött.
Regeringen bör därför utreda om även andra köttslag kan ursprungsmärkas
på samma sätt som nötkött. Allt kött som kommer från slakterier bör
vara ursprungsmärkt. En sådan märkning skall ge upplysningar om alla
moment i produktionsprocessen. Även relevanta omständigheter kring hur
importerat foder har producerats bör vägas in. Ett obligatoriskt gemensamt
märkningssystem som beaktar djurskyddshänsyn bör införas inom EU. Om
slaktdjur har transporterats längre än fyra timmar före slakt bör
transporttiden anges på köttet. Ursprungsmärkningen bör inordnas i ett
enhetligt märkningssystem som kan vinna konsumenternas förtroende. Alla
jordbruksprodukter bör vara märkta med ursprungsland. Vad som ovan
anförts om ursprungsmärkning bör ges regeringen till känna.


34.     Märkningssystem för kött, punkt 30 (v, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 30 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om ett tydligare märkningssystem för kött. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:MJ322 yrkande 2.
Ställningstagande
Ännu finns det inget bra kontrollsystem som kan garantera exakt vad som
ligger i charkdisken. Enbart ursprungsmärkning räcker inte. Inte heller
finns det garantier för vad t.ex. storkök och restauranger serverar.
Detta bör ges regeringen till känna.


35.     Märkning av kött på restauranger, punkt 31 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 31 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om märkning av kött på restauranger. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:MJ268 och 2004/05:MJ499 yrkande 15 i denna
del.
Ställningstagande
Ett önskemål från konsumenterna är att veta varifrån maten på restaurangerna
kommer. Någon form av ursprungsmärkningssystem för restauranger bör
därför genomföras. Restaurangerna borde i större utsträckning ta egna
initiativ till märkning då det sannolikt skulle öka trovärdigheten inom
branschen. Att så sker är dock inte troligt då man gärna vill hålla
nere kostnaderna och köpa in billiga råvaror. Det skulle därför vara
positivt om regeringen verkar för att märkning införs på frivillig väg,
så att frågan får tyngd i konsumentpolitiken. Detta bör ges regeringen
till känna.


36.     Livsmedel framställda med traditionella metoder, punkt 32 (fp,
mp)
av Åsa Domeij (mp), Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 32 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om livsmedel framställda med traditionella metoder. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K432 yrkande 17 i denna del,
2003/04:K419 yrkande 13 i denna del och 2003/04:MJ432 yrkande 13.
Ställningstagande
Kravet på att samtliga livsmedel skall vara säkra får inte medföra att
den traditionella och regionala matkulturen i Europa går förlorad. Vissa
produkter måste även fortsättningsvis få framställas på sedvanligt manér,
även om det innebär att hela EU:s regelverk inte kan efterlevas under
tillverkningen eller tillagningen. Detta förutsätter ett certifierings-
och/eller ett licensieringsförfarande samt en tydlig märkning av
produkterna. På detta sätt garanteras mångfalden inom EU, samtidigt som
valet är den enskilde konsumentens. Vad som ovan anförts om livsmedel
framställda med traditionella metoder bör ges regeringen till känna.


37.     Deklaration av livsmedels innehåll, punkt 34 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 34 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om sockerinnehållet i barnmat. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ499 yrkande 1 och avslår motionerna 2003/04:MJ298,
2003/04:MJ364, 2003/04:MJ425 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ub323 yrkande
5, 2004/05:MJ291, 2004/05:MJ296, 2004/05:MJ461 yrkandena 1, 3 och 4,
2004/05:MJ472, 2004/05:MJ499 yrkande 18, 2004/05:MJ514, 2004/05:MJ521
och 2004/05:MJ538.
Ställningstagande
Sockerinnehållet i barnmatsprodukter är en faktor som det kan vara svårt
för föräldrarna att bedöma. Vi anser att det skall vara obligatoriskt
med näringsdeklaration på all barnmat. Vidare bör ett tak införas för
tillåten mängd tillsatt socker i barnmat. Detta bör ges regeringen till
känna.


38.     Deklaration av livsmedels innehåll, punkt 34 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 34 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om deklaration av livsmedels innehåll. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:MJ364, 2003/04:MJ425 yrkandena 1 och 2,
2004/05:Ub323 yrkande 5 och 2004/05:MJ521 samt avslår motionerna
2003/04:MJ298, 2004/05:MJ291, 2004/05:MJ296, 2004/05:MJ461 yrkandena 1, 3
och 4, 2004/05:MJ472, 2004/05:MJ499 yrkandena 1 och 18, 2004/05:MJ514
och 2004/05:MJ538.
Ställningstagande
Regeringen bör återkomma med förslag till nödvändiga åtgärder för att
procentuell tillsats av socker och annat sötningsmedel skall framgå på
livsmedel, på liknande sätt som när det gäller procentuell fetthalt.
Regeringen bör också verka för att s.k. utrymmesmat förses med en tydlig
innehållsdeklaration. Med utrymmesmat avses livsmedel som huvudsakligen
innehåller mycket energi och/eller fett och socker men lite av andra
näringsämnen. Förpackade livsmedel bör förses med innehålldeklarationer
som tydligt visar innehållet av exempelvis socker och fett per 100 g.
För livsmedel i lös vikt bör en tydlig innehållsdeklaration finnas
lättillgänglig i butiken. Vad som ovan anförts om deklaration av livsmedels
innehåll bör ges regeringen till känna.


39.     Nyckelhålsmärkning, punkt 35 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 35 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om nyckelhålsmärkning inom EU. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ499 yrkande 17 och avslår motionerna 2003/04:MJ276 och
2004/05:MJ331 yrkande 2.
Ställningstagande
Sverige bör verka för ett gemensamt system för nyckelhålsmärkning inom
EU. En mer kvantitativ märkning, och inte som i dag ett binärt system
(nyckelhål eller inget nyckelhål), bör eftersträvas. Detta bör ges
regeringen till känna.


40.     Hälsopåståenden om livsmedel, punkt 36 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 36 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om hälsopåståenden. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:MJ432 yrkande 4 i denna del.
Ställningstagande
EU behöver en gemensam syn på hur sanningshalten i påstådda hälsoeffekter
hos mervärdesmat bevisas och kontrolleras. På EU-nivå diskuteras att
tillåta uttalanden om att livsmedel kan minska riskfaktorer för en viss
sjukdom. Detta är bra så länge säkerhets- och beviskraven håller
tillräcklig nivå. Sverige bör snabbt se över sin egen policy och underlätta
för utveckling och marknadsföring inom detta område. Detta bör ges
regeringen till känna.


41.     Livsmedel med allergener, punkt 38 (fp, mp)
av Åsa Domeij (mp), Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 38 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om livsmedel som innehåller allergener. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:MJ375 yrkande 1, 2003/04:MJ432 yrkande 6
och 2004/05:MJ461 yrkande 2.
Ställningstagande
Regelverket för märkning av livsmedel som innehåller kända livsmedelsallergener
bör ses över med tanke på ett antal incidenter där allergiker inte enkelt
har kunnat upptäcka att produkter t.ex. innehåller nötter. Även sammansatta
ingredienser bör deklareras tydligare. Märkningen av de allvarligaste
matallergenerna, såsom soja och nötter, bör vara i form av symboler,
företrädesvis utformade på ett likartat sätt inom hela EU. Detta bör
ges regeringen till känna.


42.     Richterskala för matlarm, punkt 39 (kd)
av Sven Gunnar Persson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 39 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om en richterskala för matlarm. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ499 yrkande 9.
Ställningstagande
En "richterskala" för matlarm bör införas. Det är angeläget att konsumenten
har möjlighet att jämföra olika risker med varandra. Genom att sätta en
siffra på riskerna kan konsumenten bättre bedöma larmrapporterna och
kontrollera sin oro. Livsmedelsverket bör få i uppdrag att ansvara för
att en sådan "richterskala" införs. Detta bör ges regeringen till känna.


43.     Cider, punkt 41 (fp, kd)
av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd) och Anita Brodén
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 41 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om cider. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:So345
yrkande 10 och avslår motionerna 2003/04:MJ219 och 2003/04:MJ291.
Ställningstagande
Vissa typer av alkoläsk kallas för cider eftersom skatten på cider är
lägre än skatten på sprit. För att förhindra detta bör ordet cider enbart
få användas om jästa äppel- eller pärondrycker. Detta bör ges regeringen
till känna.


44.     Cider, punkt 41 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 41 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om cider. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ291
och avslår motionerna 2003/04:So345 yrkande 10 och 2003/04:MJ219.
Ställningstagande
Vissa bryggerier betecknar drycker som cider trots att de i själva verket
är s.k. alkoläsk. Konsumenterna vilseleds om dryckens innehåll, som
också är väsentligt billigare att tillverka än den jästa produkten. Den
europeiska branschorganisationen AICV har begärt att regeringen skall
införa en definition av cider i svensk lagstiftning. Konsument- och
konkurrensneutraliserande intressen bör verka för att generiska begrepp
inte missbrukas för enskilda kommersiella intressen. Vad som ovan anförts
om cider bör ges regeringen till känna.


45.     Begränsning av miljögifter i livsmedel, punkt 42 (v, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 42 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om begränsning av miljögifter i livsmedel. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:MJ419 yrkande 10 och 2003/04:MJ410 yrkande
10.
Ställningstagande
Det är inte individens ansvar att hålla sig informerad om vilka livsmedel
som innehåller gifter som kan orsaka allvarliga hälsoeffekter. Frågan
är alldeles för komplex för att den inte alltid så lättillgängliga
informationen skall vara tillräcklig. Regeringen bör därför anta en
handlingsplan för att begränsa miljögifter, däribland dioxin, i livsmedel.
Detta bör ges regeringen till känna.


46.     Bekämpningsmedelsrester i livsmedel, punkt 43 (v, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 43 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om bekämpningsmedelsrester i livsmedel. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:MJ410 yrkande 8.
Ställningstagande
När det gäller konventionellt producerade livsmedel har genom gränsvärden
fastställts vilken mängd bekämpningsmedel människan tål för att inte
hälsan skall påverkas. Det är dock mycket svårt att avgöra vilka framtida
hälsoeffekter som kommer att bli följden av generationers användning av
bekämpningsmedel. När det gäller importerade livsmedel är det svårare
att reglera problemet. Det är inte ovanligt att rester av bekämpningsmedel
som är förbjudna i Sverige hittas i importerade livsmedel. Då
bekämpningsmedelsrester förekommer i livsmedel finns gränsvärden satta efter
acceptabelt dagligt intag, ADI, vilket skall spegla en livslång konsumtion
och effekter på t.ex. tumörbildning och reproduktionsförmåga. ADI baseras
på djurförsök, vilket inte alltid är tillförlitligt när det gäller
tillämpningen på människan. Att akuta effekter inte inkluderas i ADI är
ytterligare en stor brist. Regeringen bör ge Livsmedelsverket i uppdrag
att se över gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester i livsmedel samt
att verka för att metoderna för fastställandet av ADI förfinas för en
större tillförlitlighet. Detta bör ges regeringen till känna.


47.     Dioxin i fisk, punkt 44 (kd, c)
av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 44 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om mätmetoder för dioxin i fisk. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:MJ487 yrkande 36 och avslår motionerna 2002/03:MJ202
yrkande 1, 2002/03:MJ266, 2002/03:MJ489 yrkande 9, 2004/05:MJ224 yrkande
1 och 2004/05:MJ500 yrkande 2.
Ställningstagande
Sverige har under flera år fört noggrann statistik över dioxinhalterna
i Östersjöfisk. Dessa halter påvisar högre dioxinvärden än vad som
tillåts inom EU. Sverige har fått beviljat ett tillfälligt undantag för
dioxinvärden i fisk. Dessa undantag är rimliga, framför allt av den
anledningen att mätresultaten för Sveriges dioxinhalter mycket väl kan
påverkas av att vi har mer noggranna och pålitliga mätmetoder än många
andra länder. De länder som inte tillämpar lika noggranna och tillförlitliga
mätmetoder kan alltså undgå EU:s restriktioner trots att de eventuellt
kan ha ännu högre dioxinhalter i fisk än vad Sverige har. Naturligtvis
tar vi dioxinhalterna i fisk på största allvar, och därför måste EU:s
fiskepolitik ses över. Åtgärder måste vidtas så att EU ställer samma
villkor för medlemsländerna vad gäller mätmetoder, mättider och
mätplatserna för dioxin i fisk. Detta bör ges regeringen till känna.


48.     Dioxin i fisk, punkt 44 (v)
av Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 44 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om kostråden om fisk från Östersjön. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:MJ224 yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:MJ202
yrkande 1, 2002/03:MJ266, 2002/03:MJ487 yrkande 36, 2002/03:MJ489 yrkande
9 och 2004/05:MJ500 yrkande 2.
Ställningstagande
Stora delar av den svenska befolkningen befinner sig i den grupp som
Europeiska kommissionen anser behöver skyddas mot intag av dioxin i fet
fisk. Genom undantaget från EU:s gränsvärden har svenska myndigheter
åtagit sig att informera dessa grupper om riskerna och att se till att
deras konsumtion inte överskrider EU:s högsta rekommenderade dagliga
intag. En tydlig och effektiv handlingsplan behövs för att klargöra hur
de nationella kostråden sprids och efterlevs hos riskgrupperna. Detta
bör ges regeringen till känna.


49.     Dioxin i fisk, punkt 44 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 44 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om försäljning av fisk med höga dioxinvärden. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ489 yrkande 9 och avslår motionerna
2002/03:MJ202 yrkande 1, 2002/03:MJ266, 2002/03:MJ487 yrkande 36,
2004/05:MJ224 yrkande 1 och 2004/05:MJ500 yrkande 2.
Ställningstagande
En del fisk i Östersjön innehåller så mycket dioxin att den inte klarar
EU:s gränsvärden för halten dioxin i människoföda. Hösten 2001 sökte
och fick Sverige dispens från EU-kraven. Det innebär att dioxinhaltig
fisk från Östersjön får säljas till svenska konsumenter men inte exporteras
till andra EU-länder. Detta prejudikat kan naturligtvis åberopas av
andra länder som inte vill uppfylla nya EU-krav inom andra områden, t
ex. av hänsyn till starka producentintressen. Fisk med för höga
dioxinhalter bör inte få säljas i Sverige. Detta bör ges regeringen till
känna.


50.     Azofärgämnen, punkt 45 (v, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 45 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om förbud mot azofärgämnen. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:MJ452.
Ställningstagande
Sverige förbjöd för många år sedan användningen av azofärgämnen i svenska
livsmedel. I och med medlemskapet i EU fick Sverige inte behålla förbudet.
Sverige bör gå före och förbjuda dessa färgämnen samt arbeta för ett
totalförbud inom EU. Detta bör ges regeringen till känna.


51.     Salmonella, punkt 46 (m, fp, kd, c, mp)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp), Lennart Fremling
(fp), Sven Gunnar Persson (kd), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson
(m), Cecilia Widegren (m) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 46 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om åtgärder mot salmonella. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2002/03:MJ487 yrkande 16, 2002/03:MJ490 yrkande 4 och
2004/05:MJ499 yrkande 10 och avslår motionerna 2002/03:MJ261, 2002/03:MJ388,
2003/04:MJ456 och 2004/05:MJ230.
Ställningstagande
I november 2001 försvann kravet på obligatorisk egenkontroll av salmonella
i köttberedningar införda från annat EU-land. Anledningen var att
EG-kommissionen påtalade att köttberedningar inte skall omfattas av de
svenska salmonellagarantierna. Livsmedelsverket och arbetsgrupper inom
kommissionen bedömer att hälsoriskerna av salmonellasmittade köttberedningar
är lika allvarliga som för annat smittat kött. Därför bör den svenska
regeringen med kraft i EU driva kravet på att köttberedningar skall
vara salmonellaundersökta innan de förs in i Sverige. Det hjälper inte
att Sverige har höga ambitioner för att bekämpa salmonellasmitta, utan
problemet måste åtgärdas vid källan. Det är därför av stor vikt att
ambitionsnivån för att bekämpa problemet med salmonella höjs inom EU.
Vidare bör kontrollerna av importerade djur och animaliska produkter
till Sverige skärpas. Vad som ovan anförts om åtgärder mot salmonella
bör ges regeringen till känna.


52.     Användning av skolkök, punkt 53 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 53 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om användning av skolkök. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:MJ276.
Ställningstagande
Ett hinder för att kunna hyra ut skolmatsalar är förbudet mot att använda
skolköken. En översyn av livsmedelslagen bör göras för att undanröja
detta hinder. Detta bör ges regeringen till känna.


53.     Tillagning av livsmedel till allmänheten, punkt 54 (m)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 54 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om tillagning av livsmedel till allmänheten. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ358.
Ställningstagande
Livsmedelslagen tillåter inte att livsmedel som skall säljas till
allmänheten tillagas i andra lokaler än de som är särskilt inrättade för
livsmedelshantering. Detta innebär problem för ideella föreningar som
tillagar och saluför maträtter under hembygdsdagar och liknande arrangemang.
Därför bör livsmedelslagen ses över så att det blir tillåtet att, vid
speciella tillfällen, tillaga mat i enskilda hem för försäljning vid
dylika arrangemang. Detta bör ges regeringen till känna.


54.     Skydd för näringsidkare som arbetar med djurhållning, punkt 58 (m,
fp, kd, c)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar
Persson (kd), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m), Cecilia
Widegren (m) och Anita Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 58 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om uppfödning av djur. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:MJ513 yrkande 3.
Ställningstagande
Det bör inte vara acceptabelt i samhället att enskilda människor attackerar
och saboterar en fullt laglig näringsverksamhet. Samhället bör ta ett
större ansvar och skydda de näringar och näringsidkare som hotas. De
skall ha samma möjligheter att driva sin verksamhet i trygghet som alla
andra företagare.
När vi föder upp djuren i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller
ha en vetskap om hur djurhållningen och produktionen går till. Om vi
inte föder upp djuren i vårt land blir vi beroende av import, och vi
kommer då inte på något sätt att kunna påverka regler eller kontroller.

I det demokratiska Sverige i dag på 2000-talet förstör djurrättsaktivister
enskild egendom och företag, plågar och dödar djur för att göra just
sina röster hörda. Vissa gör det t.o.m. för att få avtjäna sina straff
och för att propagera ännu en gång i domstolen. Vi anser att man bör se
över om de utdömda straffen är tillräckliga, eftersom en del aktivister
tar så lätt på att avtjäna respektive straff som en del av aktionen.
Detta bör ges regeringen till känna.


55.     Godkännande av hovslagare, punkt 59 (m, fp, kd)
av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar
Persson (kd), Bengt-Anders Johansson (m), Cecilia Widegren (m) och Anita
Brodén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 59 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om hovslagare. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ328.

Ställningstagande
I dag finns 2 000 personer som kallar sig hovslagare i Sverige, men
bara 800 av dessa har utbildning. För att minimera riskerna för skadlig
hovvård finns en bestämmelse om att hovslagare skall ha rätt utbildning.
Trots detta kan vem som helst få kalla sig hovslagare.
Detta har enligt vår uppfattning lett till flera svåra fall av djurplågeri.
Det är viktigt med god utbildning och kompetens inom hovslageriet.
Hästhållning är en stor och växande verksamhet över hela landet. Vi
anser att bestämmelserna behöver förtydligas. Det kan aldrig vara för
tidigt att ändra en lag som inte fungerar. Detta bör ges regeringen
till känna.


56.     Levande djur och varors fria rörlighet, punkt 60 (v)
av Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 60 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om levande djur och varors fria rörlighet. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:MJ349 yrkande 1.
Ställningstagande
En orsak till att vi inte kan förhindra djurtransporter är EU:s regler
om varors fria rörlighet. Samma principiella regler gäller för levande
djur som för datorer, muttrar och andra varor. Djurtransporter och
djurvälfärd är inget som prioriteras av majoriteten inom EU, vilket är
oacceptabelt. Djur är levande varelser vars rättigheter skall respekteras.
De kan lika lite som människor behandlas som materiella ting som köps,
säljs och transporteras som andra varor. EU:s frihandelsregler bör
därför ses över för att djur skall kunna behandlas på ett rimligare
sätt.
Vänsterpartiet anser att regeringen bör arbeta för att levande djur
undantas från EU:s regler om fri rörlighet för varor. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.


57.     Djur i fångenskap, punkt 61 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 61 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om djur i fångenskap. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:MJ323.
Ställningstagande
Den svenska djurskyddslagen stadgar bl.a. att djur endast får hållas i
fångenskap ifall de hålls och sköts på ett sådant sätt att de kan bete
sig naturligt och så att det främjar deras hälsa. Enligt de detaljregler
som meddelats av Jordbruksverket får en normalstor undulat hållas i en
bur som är 70 cm lång och 60 cm hög. Undulaten är en fågel som i det
vilda lever i flockar bestående av ca 20-60 individer som stryker omkring
över stora områden.
En undulat blir upp till 15 år gammal, men vanligare är att de i fångenskap
endast blir 4-6 år gamla. För att en undulat skall trivas så måste den
nämligen leva med artfränder och ges rikligt med motion. Att en undulat
skall få utlopp för sina biologiska behov i en bur med de mått som
Jordbruksverket rekommenderar anser jag vara helt orimligt. I stället
verkar det som om fåglarnas behov av rörelse och utrymme har fått stå
tillbaka för intresset att upprätthålla handeln med exotiska fåglar.
Det skall inte vara tillåtet att hålla flockdjur i isoleringsceller,
det strider mot lagens krav på att de skall kunna bete sig
naturligt.
Djurskyddslagens krav på att djur i fångenskap skall ges möjlighet att
bete sig naturligt gäller även för djuren under den tid då de vistas i
zoobutiker. Många zoobutiker har i dag inredda djurrum där olika arter
hålls tätt intill varandra. Ett stort antal burfåglar får dela på en
minimal yta i en dessutom ofta mycket torftig burmiljö. Även här verkar
det som om djurskyddslagens bestämmelser fått stå tillbaka för intresset
att sälja djur.
För att hävda djurskyddslagens bestämmelser föreslår jag ett förbud mot
att hålla fåglar i burar som inte ger djuren möjlighet att leva på ett
naturligt sätt. Detta bör ges regeringen till känna.


58.     Höns, punkt 62 (mp)
av Åsa Domeij (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 62 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om höns. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ394
och avslår motionerna 2004/05:MJ214 och 2004/05:MJ506 yrkande 6.
Ställningstagande
Jag anser att djurhanteringen inom det svenska lantbruket ofta strider
mot den svenska djurskyddslagens portalparagrafer: "att djuren inte
skall utsättas för onödigt lidande" (2 §) och "att djuren skall kunna
leva ett arttypiskt beteende" (4 §). Detta gäller inte minst fjäderfän,
som kycklingar och höns.
Enligt djurskyddslagen skulle värphönsen ha varit ute ur burarna 1999.
De flesta är dock fortfarande kvar i burarna. De får aldrig se dagsljus,
sträcka ut sig eller värpa naturligt. De stressas i burarna, hackar
och drabbas av diverse åkommor på grund av den ohälsosamma miljön. Svensk
djurskyddslag måste nu på allvar gälla även för hönorna. Detta bör ges
regeringen till känna.


59.     Nötkreatur, punkt 63 (v, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 63 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om nötkreatur. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ350
yrkande 7.
Ställningstagande
Mycket positivt har hänt när det gäller regler kring uppstallning och
förvaring av lantbrukets djur. I dagens lantbruk, där stora besättningar
snarare är regel än undantag, tillbringar lantbrukets djur en stor del
av tiden uppstallade i ladugårdar och stall. Den fysiska kontakten med
levande varelser, som andra djur och framför allt människor, minskar då
teknologin har tagit över alltmer.
Möjligheten att röra sig mer fritt, även inomhus, ser vi som nästa steg
för ett bättre djurskydd. Vi anser att det är dags att höja kraven för
hur djuren skall hållas. Vi vill därför att man i lagstiftningen ställer
krav på ökade möjligheter för att lantbrukets djur skall hållas i
lösdrift. Detta bör ges regeringen till känna.


60.     Jakt- och fångstmetoder, punkt 65 (v, mp)
av Åsa Domeij (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 65 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om jakt- och fångstmetoder. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:MJ350 yrkande 11.
Ställningstagande
Vi föreslår att det görs en översyn av de i dag tillåtna jakt- och
fångstmetoderna med syfte att förändra eller förbjuda de metoder som
orsakar djur onödigt lidande. Den grupp som genomför översynen bör
innehålla representanter från både jägare, myndighet, djurskydd m.fl.
för att resultatet skall få ett så bra mottagande och acceptans som
möjligt bland aktiva utövare. Detta bör ges regeringen till känna.


Särskilt yttrande

Djurskyddsfrågor som har behandlats tidigare under mandatperioden, punkt
66 (m, fp, kd, c)
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson
(kd), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m), Cecilia Widegren
(m) och Anita Brodén (fp) anför:

Utskottet har i detta betänkande enats om att avstå från att mer utförligt
i sak behandla motioner om djurskydd. Detta innebär att utskottet har
avstyrkt motionerna med generell hänvisning till utskottets fördjupade
behandling i betänkandena 2003/04:MJU10 Jordbrukspolitik m.m., 2003/04:MJU3
Naturvård, 2003/04:MJU14 Djurskydd m.m. och 2004/05:MJU2 Utgiftsområde
23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar. Vi vidhåller
dock våra respektive ställningstaganden i dessa frågor så som de kommit
till uttryck i betänkanden tidigare under innevarande mandatperiod.</pre><pre></pre><pre>
Bilaga 2
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen
Proposition 2004/05:72 Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn:
Riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)
lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534)
Följdmotioner
2004/05:MJ15 av Jan Andersson m.fl. (c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av kommunalt självstyre.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bredda underlaget till den årliga tillsynsavgiften och i
ett EU-perspektiv konkurrensneutrala tillsynsavgifter.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den årliga tillsynsavgiften bör finansiera rådgivning och
stöd särskilt till små och medelstora företag.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om centralt stöd och råd till kommunerna i tillsynen enligt
livsmedelslagen och djurskyddslagen.
5.      Riksdagen avslår 24 b § livsmedelslagen samt 24 b § djurskyddslagen
i regeringens proposition som möjliggör att Livsmedelsverket respektive
länsstyrelserna tar över kommunernas tillsynsansvar enligt dessa lagar.
6.      Riksdagen begär att regeringen följer upp konsekvenserna av att
möjliggöra förelägganden enligt 24 c § livsmedelslagen och 24 c §
djurskyddslagen i regeringens proposition och att regeringen därefter vid
behov återkommer med ett nytt förslag.
2004/05:MJ16 av Jeppe Johnsson (m):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om gemensamt europeiskt regelverk.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om likvärdiga avgifter för djurskyddstillsynen.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inte tillföra Djurskyddsmyndigheten ytterligare uppgifter.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
Djurskyddsmyndigheten skall avvecklas.
2004/05:MJ17 av Anita Brodén m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett breddat mandat för den europeiska myndigheten för
livsmedelssäkerhet.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en förbättrad beredskap och tydligare beslutsvägar vad gäller
hantering av utbrott av smittsamma sjukdomar bl.a. länkade till mat.
3.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att ytterligare tydliggöra de centrala myndigheternas
huvudansvar för en likvärdig kontroll i hela landet.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU:s nya tillsynsdirektiv (EG) 882/2004 efterlevs.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ansvaret på central nivå för säker mat - från jord till
bord - skall ligga hos en myndighet.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om överflyttning av tillsynsansvaret från små kommuner.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inte ha tvingande krav på samrådsgrupper.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att mer kraftfullt följa upp utbildningssituationen
för inspektörer.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en god återkoppling när centrala myndigheter begär in information
från fältet.
10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillsyn av icke-stationär verksamhet, såsom cirkusverksamhet.
11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om öppenhet och tillgänglighet vad gäller resultaten av tillsynen.
12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avgiftssystemet.
2004/05:MJ18 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om balansen mellan kontroller och eget ansvar.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rapportering av data från lokal till central instans.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att myndighetsutövning skall bekostas av allmänna medel.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsynsavgifter inte skall få användas för andra kostnader
än tillsynsrelaterade kostnader.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att återkomma med en ny proposition om djurskydds- och
livsmedelstillsyn som uppföljning inom ett par tre år.
2004/05:MJ19 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det centrala stödet måste kombineras med en resurstilldelning
till den lokala nivån som står i proportion till dess uppgifter.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kraven på lokala och regionala myndigheters rapportering
bör bli mindre detaljreglerade.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om balans i de centrala myndigheternas föreskrifter.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att likvärdiga villkor behövs för tillsynen inom EU.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att endast förnyade inspektioner till följd av tidigare
anmärkningar skall avgiftsbeläggas.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avgifterna för de förnyade inspektionerna bör fastställas
på central nivå och ej skall överstiga kommunernas självkostnader för
desamma.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om principerna för finansiering av tillsynen.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för en bättre och effektivare miljöpolitik samt
livsmedelssäkerhetspolitik.
2002/03:L319 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett EU-gemensamt regelverk för kontroll av livsmedel.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en europeisk livsmedelsmyndighet med sanktionsmöjligheter.
8.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samordning av livsmedelssäkerhet i Sverige under en nationell
myndighet.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rättvisa slakteriavgifter.
2002/03:MJ202 av Carl-Axel Johansson (m):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att häva exportförbud av sill och lax fångad i södra Östersjön.

2002/03:MJ221 av Inger René (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en förstärkning av livsmedelstillsynen.
2002/03:MJ261 av Cecilia Widegren (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om salmonellafrihet i hela landet.
2002/03:MJ266 av Håkan Juholt (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sveriges undantag från EU:s dioxinregler för matfisk.
2002/03:MJ268 av Per Westerberg m.fl. (m):

9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om småskalig livsmedelsproduktion.
2002/03:MJ274 av Patrik Norinder (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om länsstyrelsens framtida roll i folkhälsoarbetet.
2002/03:MJ275 av Nina Lundström (fp):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av en stark central myndighet för livsmedelshantering
i syfte att personer överkänsliga mot födoämnen skall ha tillgång till
säker mat.
2002/03:MJ374 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbättrad märkning av livsmedel och konsumenternas möjligheter
att välja säkra livsmedel.
2002/03:MJ388 av Hans Hoff (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att i EU driva kravet på att köttberedningar som förs in i
Sverige skall genomgå en salmonellaundersökning.
2002/03:MJ394 av Lena Ek m.fl. (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en nationell strategi för tillgång till rent dricksvatten.
2002/03:MJ397 av Agne Hansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändringar i livsmedelslagen så att förskolebarn kan delta i
den naturliga matlagningsprocessen.
2002/03:MJ408 av Christina Nenes och Göte Wahlström (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att skärpa kontrollen av frysdiskar med livsmedel.
2002/03:MJ419 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen antar en handlingsplan för ett aktivare arbete
för att begränsa miljögifter i livsmedel.
2002/03:MJ422 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en fullödig kontroll av livsmedelssäkerheten.
11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en europeisk livsmedelssäkerhetsmyndighet.
12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om märkning av importerat hormonkött.
14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konsumentinformation och märkning.
2002/03:MJ424 av Alf Svensson m.fl. (kd):

17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen tillsätter en utredning om möjligheterna att
ursprungsmärka även annat kött än nötkött.
2002/03:MJ487 av Jan Andersson m.fl. (c):

11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att konsumenter skall ges rätten till information om och
konsekvent märkning av livsmedel beträffande produktionsland,
produktionsmetoder,
förekomsten av genmodifierade produkter, antibiotika, hormoner,
bestrålning, färgämnen och andra tillsatser.
15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta ett särskilt tillsynsprojekt för nötköttskontroll.
16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ambitionsnivån för att bekämpa problemet med salmonella
inom EU måste höjas.
17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsynen beträffande användningen av antibiotika och
antibiotikaliknande medel, t.ex. koccidiostatika, bör ökas.
36.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU ställer lika villkor för medlemsländerna vad gäller
mätmetoder, mättider och mätplatser för dioxin i fisk.
2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om försäljning av fisk med höga dioxinhalter.
2002/03:MJ490 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utökade kontroller på importerade djur och animalieprodukter.

2002/03:N340 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c):

6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att ett livsmedelsinstitut bör skapas i Kävlinge.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för en bättre och effektivare miljöpolitik samt
livsmedelssäkerhet.
2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att endast jästa äppel- och pärondrycker skall få saluföras
som cider.
2003/04:MJ219 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om definition av drycken cider.
2003/04:MJ268 av Johan Andersson (s):
Riksdagen begär att regeringen undersöker möjligheterna och verkar för
att restauranger på sina matsedlar skall skriva i vilket land köttet är
producerat.
2003/04:MJ276 av Louise Malmström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att överväga en skärpning av kraven för att få märka livsmedel
med grönt nyckelhål.
2003/04:MJ291 av Per Bill (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om cider.
2003/04:MJ298 av Lars Lilja och Carin Lundberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kalorideklaration av livsmedel.
2003/04:MJ310 av Olle Sandahl och Torsten Lindström (båda kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att snarast ge kommunerna frihet att besluta om avgifter för
tillsyn av livsmedelshygien och livsmedelshantering.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att omedelbart vidta åtgärd för att, som ett kortvarigt
interimistiskt förfarande i avvaktan på annan ordning, anpassa tillsynstaxan
till kommunernas reala kostnader.
2003/04:MJ328 av Marita Aronson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av avståndsmärkning för livsmedel.
2003/04:MJ343 av Åsa Domeij (mp):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om kompetenskrav
för livsmedelshantering.
2003/04:MJ344 av Inger Segelström och Siw Wittgren-Ahl (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utländsk mat bör märkas tydligare i Sverige.
2003/04:MJ364 av Mikaela Valtersson (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om tydligare ingrediensmärkning av socker.
2003/04:MJ373 av Catharina Bråkenhielm (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kravet på restaurangidkare att tillhandahålla toaletter
även skall gälla ägare till livsmedelsaffärer.
2003/04:MJ375 av Nina Lundström (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om innehållsdeklarationer på livsmedel samt sammansatta ingredienser.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av gränsöverskridande samarbete på livsmedelsområdet
inom EU för att stärka konsumenternas tillgång till säker mat.
2003/04:MJ389 av Majléne Westerlund Panke (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att öka den statliga kontrollen över livsmedelstillsynen i
landet.
2003/04:MJ396 av Lotta N Hedström (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om särskild uppmärksamhet på verksnivå på riskforskningsbehovet
kring och tillfälligt stopp för aspartamprodukter.
2003/04:MJ399 av Alf Svensson m.fl. (kd):

32.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att alla livsmedel skall vara märkta med ursprungsland och ge
relevant information om hur varan producerats.
33.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om märkning av annat kött än nötkött.
2003/04:MJ410 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge Livsmedelsverket i uppdrag att se över de gränsvärden
för bekämpningsmedelsrester i livsmedel som är satta samt att verka för
att metoderna för fastställandet av ADI förfinas för en större
tillförlitlighet.
10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen antar en handlingsplan för ett aktivare arbete
för att begränsa miljögifter i livsmedel.
2003/04:MJ425 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till nödvändiga
åtgärder för att procentuell tillsats av socker skall framgå på livsmedel,
på liknande sätt som när det gäller procentuell fetthalt.
2.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till nödvändiga
åtgärder för att annat sötningsmedel och procentuell tillsats skall
specificeras på livsmedel.
2003/04:MJ428 av Bengt-Anders Johansson (m):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om att ge
restauranggäster möjlighet att få enkel information om resultatet av
livsmedelstillsyn vid besök på restaurang i enlighet med vad i motionen
anförs.
2003/04:MJ431 av Anita Brodén m.fl. (fp):

7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om orättvisa slakteriavgifter.
2003/04:MJ432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad kontroll av livsmedelsmärkningen.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett EU-gemensamt regelverk för kontroll av livsmedel.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tydligare märkning vad avser allergena livsmedel.
12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samlad europeisk politik för livsmedelssäkerhet.
13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om certifiering, licensiering och märkning av livsmedel framställda
med traditionella metoder.
14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en breddning av den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndighetens
ansvar.
15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samordning av livsmedelssäkerhet i Sverige under en nationell
myndighet.
16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad och enkel information till konsumenterna vad gäller
resultaten från livsmedelskontrollen.
2003/04:MJ452 av Michael Hagberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att åter införa ett förbud mot att använda azofärgämnen.
2003/04:MJ455 av Michael Hagberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om ursprungsmärkning av kött.
2003/04:MJ456 av Michael Hagberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om regelverk för garanterat salmonellafritt kött.
2003/04:MJ462 av Claes-Göran Brandin m.fl. (s):
Riksdagen beslutar att uppdra åt regeringen att pröva behovet av en
produktstandard för snus och andra rökfria tobaksprodukter.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:K305 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om uttryckligt skydd i lagen för djur mot att utnyttjas sexuellt.

2004/05:Ub323 av Mikaela Valtersson (mp):

5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tydligare ingrediensmärkning av sockerhalt.
2004/05:MJ206 av Hans Hoff (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att införa en lagstiftning som förbjuder sexuella övergrepp
mot djur.
2004/05:MJ207 av Cecilia Widegren m.fl. (m, fp, kd, c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en fortsatt svensk pälsdjursnäring.
2004/05:MJ214 av Birgitta Carlsson och Annika Qarlsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbjuda försäljning av ägg som producerats i burar som
är förbjudna i Sverige.
2004/05:MJ223 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att djurskyddslagen skall tillämpas fullt ut för att förbättra
djurskyddet inom pälsfarmning.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att krav på vilken miljöberikning som är nödvändig för att
minken skall kunna ha möjlighet att utöva sitt artspecifika beteende
snarast bör formuleras.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att krav på tillgång till badvatten skall ställas för tillstånd
för minkfarmning.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att pälsdjursnäringen senast 2006 skall ha vidtagit åtgärder
för att öka djurskyddet och leva upp till djurskyddslagen.
2004/05:MJ224 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det behövs en handlingsplan för att klargöra hur de
nationella kostråden angående fet fisk från Östersjön sprids och efterlevs
hos riskgrupperna.

2004/05:MJ230 av Birgitta Carlsson och Rigmor Stenmark (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen arbetar för att påverka alla länder i EU att
salmonellakontrollera allt kött som de producerar.
2004/05:MJ234 av Åsa Domeij m.fl. (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en särskild utredare bör utses för att utreda ett system
med djurskyddssanktionsavgift.
2004/05:MJ235 av Britt-Marie Lindkvist och Åsa Lindestam (båda s):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att se över dagens inspektions- och sanktionssystem när det
gäller djurskydd med målet att olika former av sanktioner skall kunna
vidtas i ett tidigare skede.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att indragning och krav på återbetalning av EU-bidrag med
anledning av misskötsel av djur måste effektueras snabbare än som sker
i dag.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att stärka den förvaltningsmässiga kompetensen
bland kommunernas djurinspektörer genom utökad och förbättrad utbildning
inom djurskyddsområdet.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att se över möjligheterna att införa ett centralt register
innehållande uppgifter på personer som belagts med djurhållningsförbud.

2004/05:MJ241 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skärpta regler för djurcirkusar.
2004/05:MJ242 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hållning av exotiska djur.
2004/05:MJ243 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om mobila tillsynsobjekt.
2004/05:MJ244 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rakt förbud mot sexuella övergrepp på djur.
2004/05:MJ247 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1.      Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till
sådan ändring i djurskyddslagen som gör det möjligt för Gotlandsrussen
att slippa ligghallskravet.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hästhållning på Lojsta hed på Gotland.
2004/05:MJ248 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avlivning av djur för nöjesändamål.
2004/05:MJ249 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om export av levande kalvar och lamm för slakt i annat land.
2004/05:MJ253 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att regeringen i internationella forum arbetar för
att tvångsmatning av djur förbjuds.
2004/05:MJ257 av Jan Emanuel Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om grytjakt.
2004/05:MJ263 av Birgitta Carlsson och Lars-Ivar Ericson (båda c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att alla livsmedel skall ha ursprungsmärkning, både produktions-
och förädlingsland skall anges.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i olika sammanhang presentera och marknadsföra svenska
livsmedel.
2004/05:MJ268 av Tobias Billström (m):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ändra förordningen om djurskydd på sådant sätt att begreppet
hetsning införs i denna.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ändra förordningen om djurskydd på sådant sätt att personer
vilka dömts för att ha plågat djur genom att hetsa dem mot människor
eller föremål permanent mister rätten att inneha individer av den
aktuella djurtypen.
2004/05:MJ276 av Ewa Thalén Finné och Anita Sidén (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om livsmedelslagen.
2004/05:MJ277 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att ett samlat nationellt program för hur konsumtionen
av kött kan minska i Sverige tas fram.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att utreda hur den offentliga sektorn skall kunna verka
för en minskad användning av köttprodukter och en ökad användning av
vegetabiliska produkter i enlighet med miljömålskommitténs betänkande.

2004/05:MJ291 av Christer Skoog m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sockrets roll i det förebyggande hälsoarbetet.
2004/05:MJ293 av Jan Ertsborn (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kriminalisera sexuella handlingar med djur.
2004/05:MJ294 av Birgitta Gidblom (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om djurcirkusar.
2004/05:MJ295 av Birgitta Gidblom (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om minkfarmar.
2004/05:MJ296 av Gunnar Sandberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om onödigt socker i maten.
2004/05:MJ301 av Jan Björkman m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om pälsdjursnäringen.
2004/05:MJ308 av Marita Aronson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av avståndsmärkning för livsmedel.
2004/05:MJ309 av Birgitta Ohlsson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbjuda grytjakt.
2004/05:MJ312 av Birgitta Ohlsson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för djur i djurparker.

2004/05:MJ313 av Birgitta Ohlsson (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbud av vilda och exotiska djur på cirkus.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för övriga domesticerade
djur i cirkusverksamhet.
2004/05:MJ314 av Birgitta Ohlsson (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbjuda pälsdjursuppfödning vad gäller minkar eller andra
djur som kan hållas för pälsproduktion.
2004/05:MJ315 av Birgitta Ohlsson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en utredning bör tillsättas för att främja mindre industriell
slakt av fjäderfän.
2004/05:MJ316 av Birgitta Ohlsson (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att grisar skall få en lagstiftad rätt att vistas utomhus.
2.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inga fler dispenser skall tillåtas att delas ut för att
lantbrukare skall slippa släppa ut kor på bete.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att även tjurar och kalvar skall omfattas av rätten att få gå
ute.
2004/05:MJ322 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

1.      Riksdagen begär att regeringen lämnar förslag på lagstiftning för
att förbjuda import, avel, export, hantering och försäljning av
nötkreatursrasen belgisk blå.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ett klarare och tydligare märkningssystem för kött.

2004/05:MJ323 av Leif Björnlod (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om djur i bur.
2004/05:MJ324 av Catharina Bråkenhielm och Gunilla Carlsson i Hisings
Backa (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om dispenser för djurhållning i bur.
2004/05:MJ328 av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att djurskyddslagen snarast bör förtydligas.
2004/05:MJ331 av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (båda c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett standardiserat regelverk för ursprungsmärkning på
livsmedel skall upprättas.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att nyckelhålsmärkningen skall utvidgas så att halten av
sötningsmedel ingår.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda en ny märkning, miljömil, som skall visa hur mycket
miljön påverkats av transporten.
2004/05:MJ332 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad internationell samverkan för livsmedelssäkerhet.
2004/05:MJ340 av Mikael Oscarsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att införa importstopp av kamphundar.
2004/05:MJ349 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att levande djur bör undantas i EU:s lagstiftning från principen
om varors fria rörlighet.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU:s direktiv om djurtransporter måste förbättras.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU:s exportbidrag för levande djur måste avvecklas.
2004/05:MJ350 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör se över möjligheten att förenkla och
effektivisera handläggningen av djurskyddsärenden inom polisen och kommunen
i syfte att stärka djurskyddsarbetet.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en utredning tillsätts för att se över lagen om tillsyn
över hund och katt och vad som kan göras för att höja kattens status.
3.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den i motionen nämnda utredningen om översyn av lagen om
tillsyn över katt och hund bl.a. skall behandla krav på en obligatorisk
märkning och registrering av katt, krav på ett centralt register,
förstärkt samarbete med polisen, kommunala miljöförvaltningar och djurhem
samt krav på ett ökat ägaransvar.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör se över möjligheten att ändra föreskrifter
som följer 4 § djurskyddslagen till att omfatta miljöberikning av hägnade
djur, däribland hundar i hundgård.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör se över slaktkycklingsuppfödningen i syfte
att förena slaktkycklingsproduktion med djurskyddslagen.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att hönsen skall hållas i frigående system som ger hönsen
reell tillgång till sittpinne, sandbad och ströbädd i enlighet med
intentionerna i djurskyddslagstiftningen.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att man i lagstiftningen ställer krav på att lantbrukets djur
skall hållas i lösdrift.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att djurskyddet skall stärkas genom att minimera transporter
och transportlängd av levande djur och genom att regeringen bl.a. främjar
utvecklingen av lokala och mobila slakterier.
11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen gör en översyn av de i dag tillåtna jakt- och
fångstmetoderna med syfte att förändra eller förbjuda de metoder som
orsakar djur onödigt lidande.
2004/05:MJ351 av Kerstin Lundgren (c):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
djurskyddslagen så att tidelag förbjuds enligt vad i motionen anförs.
2004/05:MJ353 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ny och bättre ursprungsmärkning av mat.
2004/05:MJ358 av Jeppe Johnsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av livsmedelslagen.
2004/05:MJ360 av Leif Björnlod (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Djurskyddsmyndigheten.
2004/05:MJ373 av Claes Västerteg och Eskil Erlandsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ideella föreningar undantas i föreskrifterna avseende
dricksvatten.
2004/05:MJ375 av Birgitta Ohlsson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tidelag bör förbjudas och därmed kriminaliseras.
2004/05:MJ385 av Åsa Domeij (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lagstiftningen bör ändras så att skadade eller sjuka djur
skall hjälpas, där så är möjligt.
2004/05:MJ394 av Birgitta Ohlsson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att burhållning av hönor för äggproduktion skall
förbjudas.
2004/05:MJ395 av Birgitta Ohlsson (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att taggtråd bör förbjudas för användning som stängsel.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta resurser för rensning av taggtråd i
naturen.
2004/05:MJ405 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om burhållning av hönor för äggproduktion.
2004/05:MJ412 av Rigmor Stenmark (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det måste finnas en tydlig, lättförståelig och trygg
information för alla typer av livsmedel, oavsett om de är tillredda eller
säljs som råvaror, och att det måste finnas en tydlig märkning av såväl
innehåll som ursprungsland.
2004/05:MJ419 av Kerstin Engle och Anita Jönsson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ursprungsmärkning av varor i handeln.
2004/05:MJ431 av Kerstin Lundgren (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ökad tillsyn av och forskning kring riskerna för
grundvattnet till följd av det kraftigt växande antalet djupa borrhål
som nu görs.
2004/05:MJ436 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skyndsamt införa ett svenskt importförbud mot hund- och
kattskinn.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall driva frågan om ett totalt importförbud i
hela EU av hund- och kattskinn.
2004/05:MJ438 av Solveig Hellquist (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbjuda tidelag.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att djurens situation uppmärksammas i misshandelsrelationer.

2004/05:MJ446 av Elizabeth Nyström och Patrik Norinder (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kodressörer.
2004/05:MJ447 av Michael Hagberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om permanent avlivningsmetod för uttjänta värphöns på
Gotland.
2004/05:MJ455 av Birgitta Ohlsson (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kunna kräva ökat ägaransvar med möjlighet till sanktioner
mot ägare av sällskapsdjur som missköter sig.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en allmän översyn av tillsynslagen vad gäller sällskapsdjur.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda åldersgräns för inköp av sällskapsdjur.
2004/05:MJ456 av Birgitta Ohlsson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett centralt register över individer som har djurförbud
bör införas.
2004/05:MJ461 av Nina Lundström (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tydliga innehållsdeklarationer för livsmedel.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tydlig innehållsdeklaration avseende allergener.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om deklaration av saltinnehåll i livsmedel.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av insatser från Sverige på EU-nivå inom livsmedelsområdet
för att förbättra konsumenternas tillgång till tydligt innehållsdeklarerad
mat.
2004/05:MJ472 av Carin Lundberg och Lars Lilja (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförsom kalori- och sockerdeklaration på livsmedel.
2004/05:MJ496 av Birgitta Ohlsson (fp):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda möjligheterna till importrestriktioner vad gäller
pälsar från djur uppfödda och dödade genom metoder som är förbjudna av
djurskyddsskäl i Sverige.
2004/05:MJ499 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sockerinnehållet i barnmat.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skolmaten.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samordning mellan Livsmedelsverket, Läkemedelsverket,
Socialstyrelsen, livsmedelsindustrin, ideella föreningar, lekmannagrupper
och andra aktörer inom skola och samhälle.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge hälsoaspekterna en starkare ställning inom EU.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om svensk livsmedelsforskning.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa en "Richterskala" för matlarm.
10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om obligatorisk salmonellakontroll av importerade köttberedningar.
12.     Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ändring av
livsmedelslagen så att livsmedels- och djurskyddstillsynen i Sverige
kan stärkas i enlighet med vad som anförs i motionen.
15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ursprungsmärkning.
16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om märkning av hur livsmedel producerats.
17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av en nyckelhålsmärkning inom EU.
18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om näringsdeklaration av socker och fett.
2004/05:MJ500 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att förlänga undantaget från EU:s
normer om dioxinhalter i fisk.
2004/05:MJ506 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förädlingsstöd till företag som vill utveckla produkter vars
värde delvis består i att särskilda djurskyddshänsyn tagits.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att exportstödet
för levande djur bör avskaffas.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
investeringsstöd
bör ges till åtgärder som minskar djurtransporternas längd.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om EU:s djurtransportdirektiv.
6.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en avgift
för äggproducenter som håller sina höns i oinredda burar.
7.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till hur regler
om bedövning av djur vid kastrering skall införas i djurskyddslagen.
8.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändringar
i djurskyddslagen i syfte att förbjuda sådana genetiska modifieringar
som medför lidande för djuret, underminerar dess möjligheter till
naturligt beteende eller medför nedsatt välbefinnande.
16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige aktivt bör verka för att EU upprättar ett program
för hur den djupt rotade folkliga tradition som tjurfäktning utgör kan
transformeras till en mer acceptabel form av underhållning som är i
överensstämmelse med EU:s normer om djurskydd.
17.     Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring
av brottsbalken så att tidelag förbjuds.
18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om s.k. kamphundar.
19.     Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i
djurskyddslagen så att regeringen ges möjlighet att besluta om att
tillsynen över djurskyddet skall flyttas över från kommunen till
länsstyrelsen i de fall kommunen ej fullgör sina tillsynsskyldigheter.
20.     Riksdagen begär att regeringen senast i samband med vårpropositionen
år 2005 redovisar hur resursbehovet inom djurskyddet skall tillgodoses
samt om uppgifterna eller regelverket till någon del behöver omprövas.
21.     Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagändring
så att kommunernas samarbete om djurskyddstillsynen underlättas, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör överväga om det behövs förändringar i
regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet finansieras, varvid
förutom finansiella aspekter även bör beaktas vikten av att djurhållare
i olika delar av landet behandlas på ett så långt möjligt likvärdigt
sätt.
23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om
hur tillräckliga resurser till länsveterinärerna kan säkerställas.
24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen uppmärksammar behovet av en förbättrad styrning
och en väl fungerande uppföljning av djurskyddsarbetet.
2004/05:MJ508 av Anita Brodén m.fl. (fp):

12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om djurskyddsmyndighetens samordningsansvar i internationella
organ.
13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förenklingar och återkopplingar av avrapporteringar till EU
angående djurskydd.
14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att minimera tiden för slakttransporter och om borttagande av
exportbidrag av levande djur.
16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av adekvat utbildning för samtliga djurskyddsinspektörer.

2004/05:MJ513 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa ett förbudsregister mot vanvård.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samhällets skydd för näringsidkare som arbetar med djurhållning.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fortsatt svensk pälsnäring.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avgifter för djurtillsyn.
2004/05:MJ514 av Majléne Westerlund Panke och Pär Axel Sahlberg (båda
s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om märkning av socker i livsmedel.
2004/05:MJ515 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Claes-Göran Brandin
(båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ursprungsmärkning av livsmedel.
2004/05:MJ516 av Solveig Hellquist (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utekatter av hankön skall märkas och kastreras.
2004/05:MJ519 av Michael Hagberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av förstärkt och samordnad salmonellakontroll.
2004/05:MJ521 av Ingegerd Saarinen (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall verka för att utrymmesmat skall förses
med en tydlig innehållsdeklaration.
2004/05:MJ533 av Jan Emanuel Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kvalitetssäkring beträffande djurskyddstillsynen av
hästar.
2004/05:MJ538 av Christer Winbäck (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om märkning av saltinnehåll i livsmedel.
2004/05:MJ539 av Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att påskynda processen i beslut om omhändertaganden av djur
och djurhållningsförbud.</pre><pre>
Bilaga 1
Förteckning över avslagna motionsyrkanden
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet i förslagspunkt 66

Motion  Motionärer      Yrkanden
66.     Djurskyddsfrågor som har behandlats tidigare under
mandatperioden
2004/05:K305    Ulf Holm m.fl. (mp)     1
2004/05:MJ206   Hans Hoff (s)
2004/05:MJ207   Cecilia Widegren m.fl. (m, fp, kd, c)
2004/05:MJ223   Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)   1-4
2004/05:MJ235   Britt-Marie Lindkvist och Åsa Lindestam (båda s)        1 och
2
2004/05:MJ241   Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
2004/05:MJ242   Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
2004/05:MJ244   Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
2004/05:MJ247   Marietta de Pourbaix-Lundin (m) 1 och 2
2004/05:MJ249   Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
2004/05:MJ253   Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
2004/05:MJ257   Jan Emanuel Johansson (s)
2004/05:MJ293   Jan Ertsborn (fp)
2004/05:MJ294   Birgitta Gidblom (s)
2004/05:MJ295   Birgitta Gidblom (s)
2004/05:MJ301   Jan Björkman m.fl. (s)
2004/05:MJ309   Birgitta Ohlsson (fp)
2004/05:MJ312   Birgitta Ohlsson (fp)
2004/05:MJ313   Birgitta Ohlsson (fp)   1 och 2
2004/05:MJ314   Birgitta Ohlsson (fp)   1
2004/05:MJ315   Birgitta Ohlsson (fp)
2004/05:MJ316   Birgitta Ohlsson (fp)   1-3
2004/05:MJ322   Gustav Fridolin m.fl. (mp)      1
2004/05:MJ324   Catharina Bråkenhielm och Gunilla Carlsson i Hisings Backa
(båda s)
2004/05:MJ340   Mikael Oscarsson (kd)
2004/05:MJ349   Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)   2 och 3
2004/05:MJ350   Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)   1, 4-6 och 8
2004/05:MJ351   Kerstin Lundgren (c)
2004/05:MJ360   Leif Björnlod (mp)
2004/05:MJ375   Birgitta Ohlsson (fp)
2004/05:MJ385   Åsa Domeij (mp)
2004/05:MJ395   Birgitta Ohlsson (fp)   1 och 2
2004/05:MJ405   Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
2004/05:MJ436   Ulf Holm m.fl. (mp)     1 och 2
2004/05:MJ438   Solveig Hellquist (fp)  1
2004/05:MJ446   Elizabeth Nyström och Patrik Norinder (båda m)
2004/05:MJ496   Birgitta Ohlsson (fp)   2
2004/05:MJ506   Sven Gunnar Persson m.fl. (kd)  1, 3-5, 7, 8 och 16-18
2004/05:MJ508   Anita Brodén m.fl. (fp) 12, 14 och 16
2004/05:MJ513   Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)      4
2004/05:MJ539   Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström (båda s)

Bilaga 3
Regeringens lagförslag
</pre>