Lagutskottets betänkande
2004/05:LU7
Immaterialrättsliga frågor
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet 16 motionsyrkanden i olika
immaterialrättsliga frågor. Yrkandena gäller gemenskapspatent, patent på
biotekniska uppfinningar, export av läkemedel, patentintrångsförsäkring,
datorrelaterade uppfinningar, upphovsrättsligt skydd, upphovsrätt genom
registrering, upphovsrätt i anställningsförhållanden, ersättning för
kopiering, följerätt och s.k. arenarätt.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden och
hänvisar främst till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida
samt pågående arbete på såväl nationell som internationell nivå.
I betänkandet finns åtta reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Gemenskapspatent
Riksdagen avslår motion 2004/05:N413 yrkande 8.
Reservation 1 (fp)
2. Patent på biotekniska uppfinningar
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ497 yrkande 39.
Reservation 2 (kd)
3. Export av läkemedel
Riksdagen avslår motion 2004/05:L373.
4. Patentintrångsförsäkring
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L389 och 2004/05:N413 yrkande
9.
Reservation 3 (fp)
5. Datorrelaterade uppfinningar
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi261 yrkande 4, 2004/05:L375 och
2004/05:T466 yrkande 13.
Reservation 4 (fp)
Reservation 5 (v, c)
6. Upphovsrättsligt skydd
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N248 yrkande 18 och 2004/05:Kr239
yrkande 5.
Reservation 6 (m)
7. Upphovsrätt genom registrering
Riksdagen avslår motion 2004/05:L281.
8. Upphovsrätt i anställningsförhållanden
Riksdagen avslår motion 2004/05:L279.
9. Ersättning för kopiering
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Kr357 yrkande 7 och 2004/05:Kr364
yrkande 7 i denna del.
Reservation 7 (m, fp, kd, c)
10. Följerätt
Riksdagen avslår motion 2004/05:Kr364 yrkande 7 i denna del.
11. Arenarätt
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L367 och 2004/05:Kr269 yrkande 4.
Reservation 8 (m, kd)
Stockholm den 2 december 2004
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne
Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Hillevi Larsson
(s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s),
Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),
Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Niclas
Lindberg (s), Johan Löfstrand (s) och Carina Adolfsson Elgestam (s).
Utskottets överväganden
Gemenskapspatent
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om gemenskapspatent. Utskottet
hänvisar till pågående arbete inom EU. Jämför reservation 1 (fp).
Bakgrund
Reglerna i patentlagen (1967:837) innebär att den som gjort en ny
uppfinning kan få ensamrätt att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt genom
patent. Patent kan meddelas på ett förfarande, t.ex. ett nytt produktionssätt,
eller på en produkt som sådan, exempelvis ett nytt läkemedel. Som
allmänna förutsättningar för patenterbarhet gäller att uppfinningen skall
vara ny, ha uppfinningshöjd - dvs. väsentligen skilja sig från vad som
tidigare är känt - och att den skall kunna utnyttjas industriellt och
vara reproducerbar. Det senare innebär att uppfinningen skall ha sådan
karaktär att den avsedda effekten med säkerhet kan uppnås vid ett
upprepat utövande av uppfinningen.
Den ensamrätt att utnyttja en uppfinning som patentskyddet ger innehavaren
är avsedd att stimulera forskning och utvecklingsarbete. Uppfinnare kan
räkna med att under skyddstiden utan konkurrens kunna marknadsföra
uppfinningen eller på annat sätt exploatera den ekonomiskt. Häri ligger
också ett allmänt intresse. Mot de intressen som sålunda bär upp
patentskyddet står samhällets intresse av att det inte skapas ett alltför
långtgående monopol när det gäller att dra nytta av en uppfinning.
Ensamrätten har därför begränsats i tiden. Vidare finns möjlighet att
under vissa förutsättningar genom tvångslicens ge tredje man rätt att,
utan hinder av ett patent, mot ersättning till patenthavaren utnyttja
den patentskyddade uppfinningen.
I Sverige söks patent hos Patent- och registreringsverket (PRV). I
samband med ansökan skall en ansökningsavgift betalas, liksom årsavgifter
så länge ansökningsförfarandet pågår. Om förutsättningarna för patent
är uppfyllda skall sökanden underrättas om att patent kan meddelas.
Sedan sökanden betalat en särskild avgift, meddelandeavgift, skall
patentmyndigheten bifalla ansökningen och kungöra beslutet. När beslutet
har kungjorts är patent meddelat.
Ett patent som meddelas av en nationell patentmyndighet blir gällande
bara i det landet. Något världspatent existerar inte. En uppfinnare som
vill ha patentskydd i flera länder måste alltså i princip söka patent
i varje land. På patentområdet finns dock ett flertal internationella
konventioner som bl.a. syftar till att samordna patentförfarandet.
Genom den europeiska patentkonventionen (EPC) har skapats en ordning
som innebär att en patentansökan kan leda till patentskydd i flera länder,
s.k. europeiskt patent. Sådant patent meddelas av det europeiska
patentverket (EPO). EPC har tillträtts av Sverige och ett flertal andra
europeiska stater.
Ett patent som meddelas av EPO är giltigt i de länder som angivits
(designerats) i ansökningen. Patentet är dock giltigt enligt respektive
lands nationella patenträtt. Det är alltså inte fråga om ett europeiskt
patent utan om ett knippe av nationella patent. Grunderna för att ett
patent kan förklaras ogiltigt bestäms visserligen i konventionen, men
EPC innefattar inte någon gemensam jurisdiktion för ogiltighets- och
intrångsfrågor. Det finns alltså inte några garantier för att meddelade
patent bedöms likformigt, och prövningen i domstol kan leda till olika
resultat i olika länder.
Fördelarna med ett europeiskt patent har ansetts vara flera. Endast en
ansökan behöver ges in, ansökan görs på ett enda språk - engelska, tyska
eller franska - och kostnaden blir därmed lägre. Systemet har dock enligt
mångas mening vissa nackdelar beroende på dess komplexitet och på att
kostnaderna trots allt anses för höga. En annan nackdel som framhållits
är avsaknaden av en domstol på Europanivå som avgör tvister om patent.
Motionen
I motion N413 anför Eva Flyborg m.fl. (fp) att det är viktigt att på
olika sätt stödja uppfinnare. Motionärerna framhåller att idéer som
leder till patentansökningar också ofta leder till att företag startas.
I Sverige sker detta dock, enligt motionärerna, i mindre utsträckning
än i andra länder. En viktig faktor för svensk innovationsverksamhet är
att det skall vara enkelt och smidigt att ansöka om patent. Genom EU:s
inre marknad är det naturligt med ett allt större internationellt
patentsamarbete. Motionärerna anser att Sverige med full kraft måste bidra
till att arbetet med att införa ett gemenskapspatent inom EU fullföljs.
Ett tillkännagivande begärs i enlighet med detta (yrkande 8).
Pågående arbete inom EU
I augusti 2000 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om
gemenskapspatent, KOM (2000) 412. Bakgrunden till förordningsförslaget
var bl.a. kommissionens grönbok från 1997 om gemenskapspatentet och
patentsystemet i Europa, KOM (97) 314.
Syftet med förordningsförslaget är att möjliggöra för den som gjort en
uppfinning att genom en enda ansökan få ett patent som gäller i hela
gemenskapen. Gemenskapspatentet skall ha en enhetlig och fristående
karaktär och således endast kunna meddelas, överlåtas, ogiltigförklaras
eller upphöra för hela gemenskapen. Genom förordningen vill man göra
det billigare för företag och enskilda uppfinnare att erhålla patentskydd
i gemenskapen. Förordningen skall inte påverka de enskilda medlemsstaternas
eller EPO:s rätt att meddela patent. Tanken är att gemenskapspatentet
skall samexistera med de nationella patentsystemen och det europeiska
patentsystemet.
Förslaget innebär att gemenskapen skall ansluta sig till EPC och att
det skall bli möjligt att ange gemenskapen som territorium inom vilket
ett europeiskt patent skall gälla. En ansökan om ett gemenskapspatent
kommer att i rättsligt hänseende vara en ansökan om ett europeiskt patent
där gemenskapens territorium designeras. EPO skall enligt förslaget
pröva ansökningar om gemenskapspatent enligt samma regler som gäller
för övriga europeiska patent. När ett gemenskapspatent har beviljats
skall det däremot regleras av gemenskapsregler. För att EPC skall kunna
användas också för gemenskapspatent kommer det att krävas vissa
anpassningar av EPC.
I syfte att det skall bli ekonomiskt möjligt för innovatörerna att ansöka
om gemenskapspatent kommer, enligt förslaget, huvuddelen av patentskriften
endast att finnas på det av EPO:s handläggningsspråk (engelska, franska
eller tyska) som sökanden har valt. När ett gemenskapspatent har beviljats
måste en mindre del av patentet, de s.k. patentkraven, översättas till
samtliga officiella EU-språk för att patentet skall bli giltigt.
Vidare innebär förslaget att en ny gemenskapsrättslig specialdomstol
skall pröva mål om intrång i och ogiltighet av gemenskapspatent. Den
nya domstolen inrättas inte genom förordningen om gemenskapspatent utan
genom beslut om inrättande av en särskild rättsinstans och beslut om
att ge EG-domstolen behörighet på området. Vid en rådskonferens i mars
2003 enades medlemsländerna om huvuddragen för ett sådant domstolssystem.
Mot bakgrund härav lade kommissionen i december 2003 fram dels ett
förslag till beslut om att ge EG-domstolen behörighet i mål om
gemenskapspatent, KOM (2003) 827 slutlig, dels ett förslag till beslut om
att upprätta en specialdomstol - gemenskapspatenträtten - för att pröva
mål om gemenskapspatent i första instans, KOM (2003) 828 slutlig. Den
nya specialdomstolens beslut skall enligt förslaget kunna överklagas
till EG:s förstainstansrätt.
Vad gäller förhandlingsarbetet har förslaget till förordning om
gemenskapspatent behandlats vid flera rådsmöten under hösten 2003 och våren
2004. Vid konkurrenskraftsrådets möte den 17 och 18 maj 2004 var
målsättningen att nå en politisk överenskommelse om innehållet i förordningen,
vilket dock inte lyckades. Enighet kunde inte nås i fråga om vilken
rättslig betydelse som skall tillerkännas översättningarna av patentkraven.
Det dåvarande irländska ordförandeskapet konstaterade att ett flertal
kompromisslösningar prövats avseende den kvarstående frågan om
översättningarnas betydelse, men att det saknades enighet och att detta skulle
rapporteras till ordföranden för Europeiska rådet.
Även om förordningsförslaget inte har varit föremål för någon formell
behandling sedan i maj 2004 pågår arbete för att försöka få till stånd
en lösning på de återstående språkfrågorna.
Den svenska regeringen har under förhandlingsarbetet intagit en generellt
sett positiv hållning till införandet av ett gemenskapspatent. Detta
mot bakgrund av att en förordning om gemenskapspatent på ett enklare
sätt kommer att ge svenska uppfinnare och svensk industri tillgång till
ett kostnadseffektivt och rättssäkert patent som gäller i hela gemenskapen.
Inrättandet av en specialdomstol utgör också ett av de stora mervärdena
med det föreslagna systemet jämfört med det existerande europeiska
patentsystemet. Sverige kan, i likhet med de flesta andra medlemsstater,
acceptera den stora merparten av innehållet i den senaste förordningstexten.
Den svenska inställningen är att det är angeläget att så snart som
möjligt fatta beslut som möjliggör att ett gemenskapspatent kan tillskapas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna vad gäller
behovet av ett väl fungerande patentsystem och att ett gemenskapspatent
skulle innebära fördelar för svenska innovatörer. Det arbete som från
svensk sida bedrivs inom ramen för förhandlingarna om ett gemenskapspatent
har, såvitt utskottet kan se, också en inriktning som ligger i linje
med motionsönskemålen. Någon riksdagens vidare åtgärd med anledning av
motion N413 yrkande 8 kan därför inte anses påkallad, och utskottet
föreslår därför att riksdagen avslår motionsyrkandet.
Patent på biotekniska uppfinningar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om kraven för patent på gentekniska
uppfinningar. Riksdagen hänvisar bl.a. till pågående arbete inom
Regeringskansliet. Jämför reservation 2 (kd).
Bakgrund
En utgångspunkt för bestämmelserna i patentlagen (1967:837) om det
patenterbara området är att någon skillnad inte skall göras mellan olika
tekniker. Patenträtten kan därför sägas vara neutral med avseende på
teknikområden, och patent kan således meddelas också på biotekniska
uppfinningar.
En ansökan om patent skall innehålla bl.a. en beskrivning av uppfinningen
och en bestämd uppgift om vad som begärs skyddat genom patentet. Detta
skall uttryckas i ett eller flera patentkrav. Patent meddelas bara om
uppfinningen är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt,
dvs. har en yrkesmässig användning. Det krävs alltså först och främst
att det är en uppfinning, dvs. en teknisk nyskapelse. Det kan vara en
produkt, en metod eller användning som är en teknisk lösning av ett
problem. Kravet på uppfinningshöjd innebär att uppfinningen måste skilja
sig väsentligt från vad som tidigare var känt eller, som det också
uttrycks, skilja sig från teknikens tidigare ståndpunkt i sådan omfattning
att uppfinningen inte var närliggande för en fackman. Sådana företeelser
som enbart utgörs av exempelvis en upptäckt, en vetenskaplig teori eller
en matematisk metod är inte att anse som uppfinningar.
Patenträtten är i högsta grad internationell och Sverige är bundet av
såväl ett flertal internationella konventioner och avtal som EG-rättslig
lagstiftning på patentområdet. Dessa internationella instrument inkluderar
också biotekniska uppfinningar, däribland genpatent.
Motionen
I motion MJ497 framhåller Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) att en
förutsättning för att den biotekniska industrin skall kunna växa och skapa
värden för mänskligheten är möjligheten att skydda äganderätten till
uppfinningar. Det handlar om ensamrätten att utnyttja en intellektuell
prestation - en uppfinning, inte om att äga liv, enskilda gener eller
organismer, växter eller djur. Enligt motionärerna är det därför viktigt
att upprätthålla skillnaden mellan upptäckt och uppfinning. Motionärerna
framhåller att patent inte skall beviljas på rena upptäckter av t.ex.
en gen, gensekvens eller ett enzym. De gängse kriterierna för patent
såsom kraven på nyhet, uppfinningshöjd och industriell användbarhet
skall vara uppfyllda. Ett tillkännagivande begärs i enlighet med detta
(yrkande 39).
Tidigare behandling
Våren 2004 behandlade utskottet regeringens proposition 2003/04:55
Gränser för genpatent m.m. - genomförande av EG-direktivet om rättsligt
skydd för biotekniska uppfinningar (bet. 2003/04:LU18). I propositionen
lade regeringen fram förslag till ändringar i patentlagen och
växtförädlarrättslagen (1997:306) som syftade till att i svensk rätt genomföra
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG om rättsligt skydd för
biotekniska uppfinningar. Lagförslagen antogs av riksdagen och ändringarna
trädde i kraft den 1 maj 2004. Lagändringarna innebär främst att det i
patentlagen och växtförädlarrättslagen införts särskilda bestämmelser
om patent på biotekniska, däribland gentekniska, uppfinningar.
I nämnda ärende avstyrkte utskottet ett motionsyrkande från den allmänna
motionstiden år 2003 som rörde vikten av att upprätthålla skillnaden
mellan upptäckt och uppfinning när det gäller gentekniska uppfinningar.
Utskottet konstaterade bl.a. att genomförandet av direktivet inte
innebar någon utvidgning av möjligheterna till patent på biotekniska
uppfinningar och att det i direktivet framhålls att en gensekvens utan
uppgift om någon funktion inte innehåller någon teknisk upplysning och
därför inte utgör en patenterbar uppfinning. Vidare pekade utskottet på
att direktivet ställer krav på att den industriella användningen av en
gensekvens eller en delsekvens av en gen tydligt skall framgå av en
patentansökan, vilket också bidrar till att göra gränsen mellan upptäckt
och uppfinning tydligare.
I propositionen anförde regeringen att den snabba utvecklingen på
bioteknikområdet gör det viktigt att noga följa utvecklingen och ha
beredskap för eventuella ytterligare åtgärder för att upprätthålla balansen
mellan olika enskilda och allmänna intressen. För att genomföra detta
avsåg regeringen att tillsätta en särskild grupp med bred sammansättning.
Utskottet delade den uppfattningen och anförde att utvecklingen av
praxis när det gäller tillämpningen av såväl de grundläggande
patenterbarhetsförutsättningarna som avgränsningen av skyddets omfattning bör
följas noga. I det sammanhanget erinrade också utskottet om att
kommissionen enligt direktivet skall lämna olika rapporter till
Europaparlamentet
och rådet. Kommissionen har aviserat att man i kommande rapporter avser
att utveckla frågor om bl.a. lämplig räckvidd för skyddet för patent
som avser sekvenser eller delsekvenser av gener som isolerats från
människokroppen, och en särskild expertgrupp har tillsatts som skall
behandla dessa frågor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att patent enligt gällande lagstiftning kan
meddelas endast på uppfinningar och att krav ställs på s.k. uppfinningshöjd.
Såvitt gäller bioteknikområdet bör dock, som utskottet uttalade våren
2004, utvecklingen av praxis när det gäller tillämpningen av såväl de
grundläggande patenterbarhetsförutsättningarna som avgränsningen av
skyddets omfattning följas noga. Regeringen har nu aviserat att en brett
sammansatt kommitté skall tillsättas för att följa utvecklingen inom
området och återkomma med eventuella förslag. Såvitt utskottet erfarit
kommer en sådan kommitté att tillsättas inom kort.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion MJ497 yrkande 39
inte bör föranleda någon vidare åtgärd från riksdagen. Motionsyrkandet
bör därför avslås.
Export av läkemedel
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår en motion om åtgärder för att möjliggöra export av
billiga läkemedel till fattiga länder. Utskottet hänvisar till pågående
arbete inom EU.
Bakgrund
Världshandelsorganisationen World Trade Organization (WTO) fungerar som
institutionell ram för de avtal som tillsammans utgör det multilaterala
handelssystemet. Bland dessa avtal finns avtalet om handelsrelaterade
aspekter av immaterialrätter (Agreement on Trade-Related Aspects of
Intellectual Property Rights), det s.k. TRIPs-avtalet. Sverige har varit
medlem i WTO sedan organisationen etablerades den 1 januari 1995.
Vid WTO:s ministerkonferens i Doha, Qatar, hösten 2001 antogs en särskild
deklaration om TRIPs-avtalet och hälsa där det konstaterades att
immaterialrätt är viktigt för att främja ny utveckling av mediciner,
samtidigt som TRIPs-avtalet måste genomföras på ett sätt som kan öka
fattiga länders tillgång till läkemedel. Det fastslogs också att
TRIPs-avtalet inte skall kunna användas för att hindra länder att vidta
åtgärder för att främja den nationella hälsan. I deklarationen bekräftades
rätten för regeringar att vidta åtgärder för att skydda sin befolknings
hälsa och säkerställa tillgång till behandling för alla. Deklarationen
klargör TRIPs-avtalets flexibilitet när det gäller möjligheterna till
tvångslicensiering, huvudsakligen för landets eget behov.
I augusti 2003 togs ytterligare ett steg genom att WTO-medlemmarna
slutförde ett uppdrag från Dohadeklarationen. Medlemsländerna enades om
att tvångslicenser under vissa förutsättningar skall kunna utfärdas för
tillverkning av läkemedel för export till länder utan egen, eller med
en otillräcklig, produktionskapacitet för läkemedel. Därmed blir det
alltså enligt WTO-reglerna möjligt för vissa länder att utan patenthavarens
samtycke importera billiga kopior av patentbelagda läkemedel i situationer
med allmänna hälsoproblem. Som exempel på sådana hälsoproblem nämns i
Dohadeklarationen hiv/aids, tuberkulos, malaria och andra epidemier.
Motionen
Gunnar Nordmark (fp) begär i motion L373 att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till ändringar i patentlagen och andra åtgärder
som krävs för att möjliggöra export av billiga läkemedel till u-länder.
Motionären hänvisar till den överenskommelse som träffats inom WTO i
avsikt att ge människor i mycket fattiga länder tillgång till bl.a.
bromsmediciner mot hiv/aids och åtgärder som med anledning av det skulle
kunna vidtas från svensk sida.
Pågående arbete inom EU
Kommissionen presenterade i oktober 2004 ett förslag till en förordning
om tvångslicens på patent med avseende på tillverkning av läkemedel för
export till länder med folkhälsoproblem, KOM (2004) 737. Förslaget som
är en anpassning till WTO-överenskommelsen innebär att europeiska
läkemedelsföretag, genom en s.k. tvångslicens, skall kunna tillverka vissa
typer av läkemedel för att säljas till lägre priser i fattiga länder
som själva inte har tillverkningskapacitet. Enligt förslaget skall det
- liksom enligt WTO-överenskommelsen - vara förbjudet att återimportera
den billigare medicinen för att sälja den på hemmamarknaden.
Förhandlingar om förordningsförslaget kommer nu att inledas i en
rådsarbetsgrupp.
Tidigare behandling
Våren 2004 behandlade utskottet liknande motionsyrkanden om fattiga
länders tillgång till läkemedel (bet. 2003/04:LU18). Utskottet konstaterade
då att de i och för sig angelägna frågor som togs upp i motionsyrkandena
inte behandlades i den då aktuella propositionen om genomförande av
EG-direktivet om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar (prop.
2003/04:55) samt att de komplexa och vittomfattande motionsspörsmålen
också berör andra utskotts beredningsområden.
Vidare pekade utskottet på att dåvarande näringsministern i en
interpellationsdebatt i riksdagen i december 2003 anfört att regeringen avser
att, i enlighet med WTO-överenskommelsen, erbjuda svenska läkemedelsföretag
möjligheten att producera billiga läkemedel för export till fattiga
länder. Frågorna analyserades inom Regeringskansliet samtidigt som
EU-kommissionen aviserat ett förslag till EG-förordning på detta område.
Utskottet avstyrkte motionsyrkandena med hänvisning till att frågorna
var föremål för behandling på såväl nationell som internationell nivå.
Utskottet såg inte anledning att föregripa det arbetet med något
uttalande från riksdagens sida.
Även näringsutskottet behandlade och avstyrkte våren 2004 motionsyrkanden
om tillgången till läkemedel med anledning av WTO-överenskommelsen med
hänvisning till att utvecklingen på området, såväl i Sverige som inom
EU, har gått och går motionärerna till mötes (bet. 2003/04:NU12).
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det inte heller nu finns anledning för riksdagen
att föregripa resultatet av det arbete som pågår, och då främst arbetet
med det nyligen framlagda förslaget till EG-förordning. Det är ofrånkomligt
att tyngdpunkten i de svenska aktiviteterna på det här området fokuseras
på och är beroende av samarbetet inom EU. Mot bakgrund av det anförda
föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L373.
Patentintrångsförsäkring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om införande av någon form av
patentintrångsförsäkring. Utskottet hänvisar bl.a. till tidigare
ställningstaganden
i frågan. Jämför reservation 3 (fp).
Bakgrund
Hösten 1996 gav regeringen Närings- och teknikutvecklingsverket (Nutek)
i uppdrag att ta fram ett underlag med förutsättningar för och förslag
till utformning av en patentintrångsförsäkring som bygger på kommersiella
grunder. Uppdraget redovisades i januari 1997 i rapporten (R 1997:4)
Rättsskyddsförsäkring för patent. Verket redogjorde i rapporten för en
modell för en rättsskyddsförsäkring som bygger på kommersiell grund och
föreslog lösningar med expansionsmöjligheter till nordisk och europeisk
nivå.
Regeringen utsåg därefter en särskild förhandlare med uppdrag att söka
få till stånd en överenskommelse med olika intressenter om bildande av
ett försäkringsbolag för att meddela den aktuella försäkringen. Regeringen
förklarade sig beredd att skjuta till medel för vissa initialkostnader,
förutsatt att det gick att finna finansiärer som var villiga att bidra
till det erforderliga aktiekapitalet.
Den särskilde förhandlaren konstaterade i februari 1998 i sin redovisning
av uppdraget till regeringen att det saknades förutsättningar för att
ingå överenskommelser med intressenter för finansiering och ägande av
ett försäkringsbolag som skall tillhandahålla rättsskyddsförsäkring för
patent. Även om många ansåg att det var angeläget att lösa problemet
fanns det enligt rapporten uppenbarligen inte tillräckligt stort intresse
hos någon av de intressenter som hade möjlighet, finansiellt och i övrigt,
att få till stånd en ordning baserad på privat engagemang. En nationell
lösning av problemet torde därför, enligt den särskilde förhandlaren,
förutsätta ett väsentligt större engagemang, bl.a. finansiellt, från
statens sida, än vad som varit aktuellt enligt förhandlingsuppdraget.
Vidare anfördes att det kan diskuteras huruvida det från allmänna
utgångspunkter är lämpligt att staten på sådant sätt skulle ta ansvaret
för problemets lösning, och det är också oklart om det vore förenligt
med EU:s konkurrensregler. Avslutningsvis angavs i rapporten att problemet
med patentintrång tagits upp på EU-nivå, men att de flesta bedömare
ansåg att en eventuell lösning på europeisk nivå låg flera år fram i
tiden. Som sin slutsats ansåg den särskilde förhandlaren att Sverige i
den föreliggande situationen borde inrikta ansträngningarna på att,
tillsammans med övriga intresserade länder, aktivt driva fram en europeisk
lösning av problemet.
Motionerna
Kenth Högström (s) anför i motion L389 att det måste skapas ett bättre
och starkare rättsskydd för uppfinnare och upphovsmän genom någon typ
av statlig försäkringskonstruktion. Enskilda innovatörer har som regel
ingen möjlighet att försäkra sig mot patent- eller upphovsrättsintrång
och de processkostnader som kan bli följden av detta. De kan därigenom
inte bemöta t.ex. ett multinationellt företags försök att skada eller
stoppa en innovation. Ett sätt vore enligt motionären att staten gav
Nutek eller Almi uppdraget att organisera en innovatörs- och patentförsäkring
som alla patentägare och upphovsmän kunde teckna för en överkomlig peng
och därmed skaffa sig ett rimligt skydd vid patentintrångsprocesser.
Motionären begär ett tillkännagivande i enlighet med detta.
Eva Flyborg m.fl. (fp) anser i motion N413 att Sverige inom EU bör
uppmärksamma behovet för innovatörer att genom försäkringsskydd skaffa
sig ekonomiska möjligheter att driva patentintrångsprocesser. Enligt
motionärerna bör det utredas om det är möjligt att under konkurrensneutrala
former införa någon form av europeisk patentintrångsförsäkring på
kommersiell grund. Ett tillkännagivande begärs i enlighet med detta
(yrkande 9).
Gällande rätt
Våren 1994 beslutade riksdagen om väsentligt skärpta åtgärder mot intrång
i de immateriella ensamrätterna (prop. 1993/94:122, bet. LU17, rskr.
227). Genom beslutet, som innebar ändringar i bl.a. patentlagen, har
domstol möjlighet att vid vite förbjuda fortsatt intrång inom hela det
immaterialrättsliga området. Vidare ändrades skadeståndsbestämmelserna
på det industriella rättsskyddets område så att rättighetshavarnas
ställning vid intrång förstärktes. Även straffbestämmelserna skärptes.
Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1994.
För att ytterligare motverka det ökande olovliga kommersiella utnyttjandet
av andras verk, produkter och varumärken beslutade riksdagen hösten
1998 om en ny skyddsåtgärd - intrångsundersökning - vid immaterialrättsintrång
(prop. 1998/99:11, bet. LU5, rskr. 24). Åtgärden innebär att en
rättighetshavare i ett civilrättsligt förfarande kan begära att det görs en
undersökning för att säkra bevis hos någon som på goda grunder misstänks
ha gjort ett intrång i en immateriell rättighet. Bestämmelserna om
intrångsundersökning, som tagits in i bl.a. patentlagen, trädde i kraft
den 1 januari 1999.
Pågående arbete
I april 2004 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG
om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. Direktivet,
som innehåller minimiregler, avser att samordna medlemsstaternas
sanktioner mot intrång i immateriella rättigheter. Det innehåller
bestämmelser om bl.a. säkerställande av bevismaterial, vitesförbud och
skadestånd. De åtgärder, förfaranden och sanktioner som föreskrivs i
direktivet skall, i huvudsak, vara tillämpliga vid varje immaterialrättsintrång
enligt gemenskapsrätten eller nationell rätt.
Direktivet skall vara genomfört i svensk rätt senast den 29 april 2006.
Arbete pågår nu inom Regeringskansliet med en departementspromemoria
som beräknas vara färdig under våren 2005.
Tidigare behandling
Våren 1998 behandlade utskottet motionsyrkanden som tog upp behovet av
en patentintrångsförsäkring. Utskottet fann det vara utomordentligt
beklagligt att det inte hade varit möjligt att lösa de finansiella
förutsättningarna för den föreslagna försäkringsmodellen. Med hänsyn
till frågans betydelse förutsatte utskottet att regeringen dels noga
överväger om det kan finnas alternativa vägar att nå fram till en
nationell lösning, dels verkar för att driva fram en försäkringslösning
på europeisk nivå. Utskottet avstyrkte bifall till motionsyrkandena
(bet. 1997/98:LU16).
Utskottet har därefter vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden
om införande av en patentintrångsförsäkring, senast våren 2004 (bet.
2003/04:LU17). Utskottet har inte varit berett att föreslå något
riksdagsinitiativ i frågan och hänvisat främst till arbetet inom EU med
frågan om skydd mot intrång i immateriella rättigheter.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är inte heller nu berett att föreslå något riksdagsinitiativ
i frågan om patentintrångsförsäkring, vare sig på nationell eller
internationell nivå. Resultatet av arbetet med genomförandet av direktivet
om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter bör, enligt
utskottets mening, avvaktas. Utskottet föreslår således att riksdagen
skall avslå motionerna L389 och N413 yrkande 9.
Datorrelaterade uppfinningar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om begränsningar i möjligheterna till
patent på datorrelaterade uppfinningar. Utskottet hänvisar till pågående
arbete inom EU. Jämför reservationerna 4 (fp) och 5 (v, c).
Bakgrund
Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i upphovsrättslagen år
1989 och innebär att datorprogrammen åtnjuter i princip samma
upphovsrättsliga skydd som litterära verk. En EU-anpassning av de svenska
reglerna för skydd för datorprogram skedde år 1993, bl.a. såvitt avser
upphovsrätten i anställningsförhållanden samt möjligheterna till kopiering
för enskilt bruk (prop. 1992/93:48, bet. LU17, rskr. 125).
Den snabba utvecklingen inom IT-området har medfört att det immaterialrättsliga
skyddet för datorprogram blivit alltmer betydelsefullt. För närvarande
skyddas datorprogram som sådana i Sverige och i övriga Europa av
upphovsrättslagstiftningen, till skillnad från i Japan och i USA där
datorprogrammen i sig är patenterbara. Även i Sverige kan dock patent ges
på programvara, om funktionen av programmet har teknisk effekt och även
uppfyller de andra patenterbarhetskriterierna. Med teknisk effekt menas
att uppfinningen skall lösa ett problem på tekniskt sätt och fungera i
praktiken. Exempelvis kan patent ges på en funktion som är ett resultat
av programmets körning i datorn. Vidare kan exempelvis program som styr
operativsystem patenteras.
Med datorrelaterade uppfinningar menas uppfinningar som förutsätter
användning av en dator och som har egenskaper som verkställs genom ett
datorprogram. Det är fråga om uppfinningar som förekommer på en rad
olika områden, t.ex. i digitala telefonväxlar, mobiltelefonsystem,
industrirobotar samt antisladdsystem och farthållare i bilar.
Det rådande rättsläget när det gäller patentskydd för datorrelaterade
uppfinningar är tvetydigt, vilket innebär att det saknas rättslig
förutsägbarhet. Trots att datorprogram i sig inte är patenterbara enligt
patentlagarna i EU:s medlemsstater och den europeiska patentkonventionen
(EPC) lär tusentals patent på datorrelaterade uppfinningar ha utfärdats
av det europeiska patentverket (EPO) och av nationella patentverk. Många
av patenten finns på informationsteknikens kärnområden, dvs. digital
bearbetning av data eller identifiering, visning och lagring av data.
Andra gäller sådana teknikområden som fordonsteknik eller mekanik, t.ex.
programstyrda processorer.
Det regelverk som lägger fast villkoren för att utfärda sådana patent
är i stort sett identiskt från land till land, men praxis i medlemsstaternas
domstolar och hos myndigheter varierar från land till land. I synnerhet
skiljer sig praxis i EPO:s överklagandeinstanser från den som tillämpas
i medlemsstaternas domstolar. Detta betyder att en datorrelaterad
uppfinning kan få patentskydd i en medlemsstat men förvägras motsvarande
skydd i en annan.
Motionerna
I motion L375 av Barbro Feltzing och Ingegerd Saarinen (båda mp) begärs
ett tillkännagivande om att regeringen i EU bör verka för att
programvarupatent inte införs i Europa. Motionärernas uppfattning är att
kommissionen vill införa mjukvarupatent av amerikansk modell och att
detta kommer att bromsa den tekniska utvecklingen. Kostnaderna för
utveckling kommer att öka och kvaliteten på programvara försämras.
Motionärerna pekar på att programvara redan nu kan få upphovsrättsligt
skydd, vilket, enligt motionärerna, är fullt tillräckligt.
Motsvarande synpunkter framförs i motion Fi261 av Gustav Fridolin m.fl.
(mp). I motionen begärs ett tillkännagivande om att regeringen inom EU
verkar för att databehandling inte uppfattas som tillhörande ett
teknikområde i patenträttslig mening och att innovationer på
databehandlingsområdet
inte uppfattas som uppfinningar i patenträttslig mening (yrkande 4).
I motion T466 av Christer Winbäck m.fl. (fp) anförs att den fria
programvaruutvecklingen inte skall motarbetas och att mjukvara i allmänhet
därför inte skall vara patenterbar. Däremot anser motionärerna att det
måste finnas en möjlighet att bevilja patent för nya uppfinningar där
mjukvara är en del av den tekniska lösningen. Motionärerna anser att
gränsdragningen mellan upphovsrätt och patenträtt måste bevakas, och
ett tillkännagivande begärs i enlighet med detta (yrkande 13).
Pågående arbete inom EU
Mot bakgrund av de förhållanden som beskrivits ovan under rubriken
Bakgrund lade kommissionen i februari 2002 fram ett förslag till direktiv
om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar, KOM (2002) 92 slutlig.
Kommissionens förslag syftar bl.a. till att klargöra rättsläget genom
enhetliga regler inom EU. Förslaget innebär att tekniska uppfinningar
i vilka en programmering eller ett datorprogram ingår skall kunna
patenteras under förutsättning att de uppfyller de generella patentkraven
om exempelvis väsentligt bidrag till teknikens ståndpunkt och nyhet.
Förenklat kan sägas att förslaget innebär att systemprogram och andra
program som behövs för själva datorns funktion kommer att kunna patenteras
med stöd av direktivet, medan andra applikationer, som ordbehandlingsprogram
eller e-postprogram, inte blir patenterbara under förutsättning att
sådana applikationer inte innebär en innovativ teknisk lösning på ett
tekniskt problem. Direktivförslaget medför således inte att datorprogram
i sig kommer att kunna patenteras.
Ett syfte med förslaget är också att klargöra att EU inte skall följa
den amerikanska rättsutvecklingen. I USA har man frånfallit ett för
europeisk patenträtt grundläggande krav, nämligen att en uppfinning
måste innebära ett tekniskt bidrag - ett tekniskt nytänkande - för att
vara patenterbar. Det har medfört att patent för datorrelaterade
affärsmetoder meddelas i USA, trots att det nya ligger i affärsmetoden som
sådan och inte på teknikens område. Den utvecklingen vill varken
kommissionen eller medlemsstaterna ha i Europa.
Rådet antog i november 2002 en allmän inriktning som i väsentliga delar
anslöt sig till kommissionens förslag. Parlamentets ståndpunkt efter
den första läsningen innebar ett stort antal ändringar i förslaget, av
vilka flera går emot rådets allmänna inriktning. Rättsakten gick därefter
tillbaka till rådet för en andra behandling. Vid konkurrenskraftsrådets
möte den 17 och 18 maj 2004 antogs en politisk överenskommelse om en
gemensam ståndpunkt. Så snart rådet har antagit en gemensam ståndpunkt
kommer en omarbetad rättsakt att överlämnas till parlamentet för en
andra läsning.
Justitieministern besvarade under förra riksmötet två frågor i riksdagen
om de pågående förhandlingarna och parlamentets ändringsförslag (svar
på frågorna 2003/04:393 respektive 737). I svaren poängterade
justitieministern att kommissionens förslag bygger på den praxis som tillämpas
av EPO och att det är en rättstillämpning som redan är vägledande i
Sverige och andra länder anslutna till EPC. Vidare anförde justitieministern
att kommissionen och rådet vill dra en gräns mot rättsläget i USA där
man beviljar patent på datorrelaterade affärsmetoder. Gränsdragningen
sker genom kravet att alla datorrelaterade uppfinningar måste innebära
ett tekniskt bidrag, dvs. ett tekniskt nytänkande, för att kunna
patentskyddas. Justitieministern framhöll därutöver att direktivet är
viktigt eftersom det skapar tydliga regler för när patent på datorrelaterade
uppfinningar kan meddelas samtidigt som det klart markerar att EU inte
skall gå i riktning mot den amerikanska rättsutvecklingen. När det gäller
parlamentets yttrande anförde justitieministern att det går emot rådets
allmänna inriktning och att det skulle omöjliggöra patentskydd för en
rad datorrelaterade uppfinningar som i dag kan skyddas eller göra sådana
patent meningslösa. Enligt justitieministern skulle ett direktiv i
enlighet med vad parlamentet föreslagit få allvarliga konsekvenser för
sysselsättning och tillväxt. Rådets allmänna inriktning innebär, enligt
justitieministern, en väl avvägd lösning som möjliggör för näringslivet
att även fortsättningsvis skydda sina innovationer på området samtidigt
som patentskyddet inte blir oskäligt omfattande i förhållande till tredje
man. I de fortsatta förhandlingarna kommer Sverige därför att kraftfullt
verka för att direktivet får en balanserad lösning i linje med rådets
allmänna inriktning.
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om patent på datorrelaterade
uppfinningar, senast våren 2004 (bet. 2003/04:LU17). Från utskottets
sida har framhållits att det är ofrånkomligt att tyngdpunkten i de
svenska aktiviteterna på området läggs vid det internationella arbetet.
Utskottet har vidare konstaterat att frågan om skydd för datorprogram
är föremål för uppmärksamhet inom ramen för övervägandena inom EU av
frågan om patenterbarhet av datorprogram och att det arbetet bör avvaktas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser alltjämt att det pågående arbetet inom EU med frågan om
patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar bör avvaktas. Riksdagen
bör därför avslå motionerna L375, Fi261 yrkande 4 och T466 yrkande 13.
Upphovsrättsligt skydd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på åtgärder för att ytterligare
värna det upphovsrättsliga skyddet. Utskottet hänvisar bl.a. till
pågående arbete inom Regeringskansliet. Jämför reservation 6 (m).
Bakgrund
Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat ett sådant verk. Skyddet
innebär att skaparen av verket, exempelvis en kompositör, har rätt att
utnyttja detta ekonomiskt och att han eller hon har ett visst ideellt
betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.
Begreppen litterära och konstnärliga verk är mycket vidsträckta. För
att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och därmed
komma i åtnjutande av skydd enligt upphovsrättslagen måste den emellertid
ha vad man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan uttryckas så,
att en produkt är ett verk om den praktiskt sett inte har kunnat
framställas av två personer oberoende av varandra. Utanför skyddet faller
idéer och uppslag som flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden,
vardagliga samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av
rutinmässig eller alldaglig karaktär.
Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara fixerat på
ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar. Exemplar av verket är
inte bara en bok eller en målning som kan ge en omedelbar upplevelse av
verket, utan också en cd, en filmremsa, en trycksats, en matris osv.
som endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också
framträda i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna av ett
musikstycke, i bilden på filmduken eller på TV-skärmen. Alla former som
verket framträder i faller inom dess skyddssfär, även bearbetningar.
Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en
principiell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra
det tillgängligt för allmänheten, t.ex. genom att framföra det offentligt
och sprida exemplar av verket.
I upphovsrättslagen finns också bestämmelser om skydd för vissa
prestationer som, även om de inte kan betecknas som litterära eller
konstnärliga verk, har ett visst samband med sådan verksamhet och påkallar
skydd efter liknande principer som de som gäller för upphovsrätten.
Sådana s.k. närstående rättigheter ger musiker, sångare, skådespelare
och andra utövande konstnärer ett rättsligt skydd då de framför litterära
eller konstnärliga verk. Till de närstående rättigheterna räknas också
det skydd som framställare av ljudupptagningar (t.ex. skivproducenter),
framställare av upptagningar av rörliga bilder (t.ex. filmproducenter),
radio- och TV-företag, framställare av kataloger samt fotografer har
enligt upphovsrättslagen.
Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast
på svenska verk och prestationer. Det upphovsrättsliga skyddssystemet
är dock internationellt, och de flesta länder är bundna av en lång rad
internationella konventioner på området. Den viktigaste av konventionerna
är Bernkonventionen från år 1886 för skydd av litterära och konstnärliga
verk. Konventionen bygger på principen om nationell behandling, vilken
innebär att stater som är bundna av konventionen är skyldiga att ge
upphovsrättsligt skydd åt verk från alla andra konventionsländer på
samma sätt som man skyddar sina egna verk. Ett liknande internationellt
skyddssystem gäller på de närstående rättigheternas område, framför
allt genom Romkonventionen från år 1961 om skydd för utövande konstnärer,
fonogramframställare och radioföretag. Även TRIPs-avtalet innehåller
internationella åtaganden på det upphovsrättsliga området.
Det internationella konventionsarbetet på upphovsrättsområdet bedrivs
numera huvudsakligen inom Världsorganisationen för den intellektuella
äganderätten, WIPO. År 1996 antogs två tilläggskonventioner till
Bernkonventionen, vilka utgör de första stegen mot att på en global nivå
anpassa upphovsrätten till den digitala miljön. Den ena konventionen
rör den egentliga upphovsrätten och den andra producenternas och de
utövande konstnärernas rättigheter, nämligen WIPO-fördraget om upphovsrätt
(WCT) respektive WIPO-fördraget om framföranden och fonogram (WPPT).
Avsikten är att samtliga EU:s medlemsstater skall ratificera konventionerna
samtidigt. Även gemenskapen kommer att ratificera dem för egen del,
eftersom konventionerna innehåller sådant som faller inom dess kompetens.
Motionerna
I motion 2003/04:N248 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande
om behovet av en reformerad upphovsrätt (yrkande 18). Motionärerna anser
att upphovsrätten måste stärkas i informationssamhället och att betoningen
skall ligga på utveckling av ny teknik för att övervaka rättighetshavarnas
egendom. Piratkopieringen minskar företagens utrymme för produktutveckling
och tar ifrån upphovsmännen avkastningen av deras verk. Därför behöver
åtgärder vidtas mot piratkopiering. Enligt motionärernas mening måste
dock lagstiftningen bygga på en avvägning mellan de motstående intressen
som är involverade och på proportionalitet mellan problemets omfattning
och de åtgärder som vidtas.
Kent Olsson m.fl. (m) anför i motion Kr239 att många konstnärer är
egenföretagare och att det är viktigt att regler som kringgärdar
småföretagandet förenklas och avskaffas. Konstnärer måste kunna känna sig
säkra på att lagar och regler om upphovsrätt ger dem en fullgod säkerhet
för att deras verk skall vara skyddade, och ett tillkännagivande begärs
i enlighet med detta (yrkande 5).
Pågående arbete
Utvecklingen av informationstekniken har skapat situationer som inte
kunde förutses när det upphovsrättsliga systemet utvecklades. Den
digitala tekniken har medfört att text, ljud och bild kan kopieras och
spridas på ett helt annat sätt än tidigare. Skapandet av nya produkter
och tjänster bygger på betydande investeringar, vilka kräver ett
tillräckligt skydd i den digitala miljön för upphovsrätt och närstående
rättigheter.
Mot denna bakgrund antog rådet i maj 2001 Europaparlamentets och rådets
direktiv om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående
rättigheter i informationssamhället (2001/29/EG). Direktivet bygger på
de två WIPO-fördragen WCT och WPPT, och direktivet och dess genomförande
är en förutsättning för att EU och dess medlemsstater skall kunna ansluta
sig till dessa fördrag. Direktivet avser både upphovsrätt och närstående
rättigheter och syftar till att skapa en säker rättslig ram för handel
med varor och tjänster som skyddas av upphovsrätt samt till att underlätta
utvecklingen av elektronisk handel med nya produkter och multimedietjänster.
Genom direktivet harmoniseras rätten till mångfaldigande, spridningsrätten,
rätten till överföring till allmänheten, rättsligt skydd av skyddsåtgärder
mot kopiering samt system för förvaltning av rättigheter.
I departementspromemorian (Ds 2003:35) Upphovsrätten i informationssamhället
- genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m. lämnas förslag till hur
direktivet skall genomföras i svensk rätt och till ett svenskt tillträde
till WIPO-fördragen. Samtidigt föreslås också vissa andra ändringar som
inte direkt följer av direktivet, men som har ett nära samband med de
frågor som direktivet behandlar. Förslagen innebär omfattande ändringar
i upphovsrättslagen. Förslagen i departementspromemorian har varit
föremål för remissbehandling, och regeringen har för avsikt att överlämna
en proposition till riksdagen i februari 2005.
Som tidigare nämnts antogs i april 2004 Europaparlamentets och rådets
direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella
rättigheter. Direktivet, som innehåller minimiregler, avser att samordna
medlemsstaternas sanktioner mot intrång i immateriella rättigheter. Det
innehåller bestämmelser om bl.a. säkerställande av bevismaterial,
vitesförbud och skadestånd. De åtgärder, förfaranden och sanktioner som
föreskrivs i direktivet skall, i huvudsak, vara tillämpliga vid varje
immaterialrättsintrång enligt gemenskapsrätten eller nationell rätt.
Direktivet skall vara genomfört i svensk rätt senast den 29 april 2006.
Arbete pågår nu inom Regeringskansliet med en departementspromemoria
som beräknas vara färdig under våren 2005.
I övrigt kan tilläggas att ett EG-direktiv om upphovsmannens rätt till
ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk, s.k. följerätt,
antogs hösten 2001 (2001/84/EG). Syftet med direktivet är att harmonisera
de nationella reglerna om följerätt (angående innebörden av detta begrepp
se avsnittet Följerätt, s. 27). Direktivet skall vara genomfört i svensk
rätt senast den 1 januari 2006.
Tidigare behandling
Utskottet har tidigare behandlat motsvarande motionsyrkanden, senast
våren 2004 (bet. 2003/04:LU17). Utskottet har då anfört att det inte
haft någon annan uppfattning än motionärerna om vikten av att värna det
upphovsrättsliga skyddet samt erinrat om de lagändringar som riksdagen
beslutat om år 1994 och år 1998 om skärpta åtgärder mot intrång i
samtliga immateriella rättigheter (se avsnittet Patentintrångsförsäkring,
s. 14). Vidare har framhållits det pågående omfattande arbete som
bedrivs på det internationella området som också syftar till att värna
skyddet för de immateriella rättigheterna och motverka kränkningar av
bl.a. upphovsrätten. Mot denna bakgrund har det, enligt utskottets mening,
inte funnits skäl för någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte heller nu någon annan uppfattning än motionärerna
beträffande vikten av att värna det upphovsrättsliga skyddet. Med
hänvisning till det arbete som pågår inom det immaterialrättsliga området,
och nu närmast arbetet med genomförande av de båda EG-direktiven om
upphovsrätten i informationssamhället och säkerställande av skyddet för
immateriella rättigheter, anser utskottet att riksdagen bör avslå
motionerna 2003/04:N248 yrkande 18 och 2004/05:Kr239 yrkande 5.
Upphovsrätt genom registrering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår en motion där det begärs en översyn av skyddet av
litterära och konstnärliga verk. Utskottet anser att någon sådan översyn
inte är påkallad.
Bakgrund
Som redovisats i föregående avsnitt (Upphovsrättsligt skydd) ger lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ett
tidsbegränsat skydd åt den som skapat ett sådant verk. Skyddet innebär
att skaparen av verket har rätt att utnyttja detta ekonomiskt och att
han eller hon har ett visst ideellt betonat inflytande över hur och i
vilka sammanhang det används.
Det upphovsrättsliga skyddet är inte ett idéskydd utan ett formskydd.
Upphovsrätt uppstår redan i och med tillkomsten av ett verk och utan
några som helst formaliteter som t.ex. registrering. Skapas verket i
flera stadier - genom t.ex. skisser, modeller eller utkast - kan
upphovsrätt hävdas även till sådana förstadier, om dessa var för sig
framstår som verk i lagens mening. Det är alltså ingen förutsättning för
skydd att upphovsmannen med signatur eller liknande anger att
skapandeprocessen är avslutad. Upphovsrättsligt skydd hindrar inte en annan
person att utnyttja samma idé för att skapa ett eget självständigt verk.
Det upphovsrättsliga skyddssystemet är internationellt och Sverige är,
i likhet med de flesta länder, bundet av flera internationella
konventioner på området. Den viktigaste av dessa är Bernkonventionen för
skydd av litterära och konstnärliga verk. En av de grundläggande
principerna i Bernkonventionen är regeln om att inget land får göra det
upphovsrättsliga skyddet beroende av några som helst formalitetskrav.
Det får alltså enligt konventionen inte ställas krav på t.ex. registrering.
I den juridiska litteraturen anges att det formlösa rättsskyddet kunde
antas leda till besvärande bevisproblem om tidpunkten för rättens
uppkomst, men att sådana problem är relativt ovanliga i praxis (M.
Koktvedgaard och M. Levin, Lärobok i immaterialrätt, 2002, s. 62 f.). Enligt
författarna beror detta dels av upphovsrättens konstruktion, dels av
verkens beskaffenhet. Upphovsrätten är konstruerad som ett efterbildningsskydd.
Den omfattar inte någon prioritetsrätt, dvs. den skyddar inte mot andras
senare, självständiga prestationer som råkat bli liknande eller identiska.
Tidpunkten för verkets tillkomst har därför sällan betydelse. Vem som
är upphovsman utgör normalt inte heller något problem. Upphovsrättsliga
verk har nämligen ofta - men inte alltid - en sådan starkt individuell
prägel att de lätt kan hänföras till en eller flera bestämda personer.
En annan sak är att det ofta är praktiskt att upphovsmannen kopplas
ihop med sitt verk på ett tidigt stadium, t.ex. genom en entydig
(elektronisk) signatur eller liknande. Identifikationen av upphovsmannen
har blivit en absolut nödvändighet om det skall gå att få ersättning
för skilda massutnyttjanden och inte minst i digitala medier.
Motionen
Chatrine Pålsson (kd) anför i motion L281 att det vore bra om det fanns
ett gemensamt system för registrering av litterära verk inom EU, bl.a.
för att därigenom lättare kunna bevisa när ett verk har skapats.
Motionären anser att Sverige borde kunna vara ett föregångsland och på
ett mer adekvat sätt erbjuda skydd av litterära verk. Enligt motionären
bör frågan utredas, och ett tillkännagivande om en översyn av skyddet
av litterära verk begärs.
Utskottets ställningstagande
Som redovisats ovan bygger det svenska upphovsrättssystemet på
internationella överenskommelser och då främst den s.k. Bernkonventionen. En
av grundprinciperna i Bernkonventionen är att det upphovsrättsliga
skyddet inte får göras beroende av några som helst formalitetskrav. Denna
ordning medför, såvitt utskottet har sig bekant, inte sådana problem
att Sverige bör initiera en översyn av systemet.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L281.
Upphovsrätt i anställningsförhållanden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår en motion om en översyn av frågan om upphovsrätt i
anställningsförhållanden. Utskottet hänvisar till kommande arbete inom
Regeringskansliet.
Bakgrund
En grundläggande princip i upphovsrätten är att ensamrätten tillkommer
upphovsmannen själv. Principen är inskriven i 1 § upphovsrättslagen,
som anger att ensamrätten tillkommer den som skapat verket. Upphovsrätten,
som är att betrakta som en förmögenhetsrätt, kan dock disponeras genom
avtal. Det innebär att upphovsmannen fritt kan överlåta sin rätt, helt
eller delvis.
Upphovsrättslagen innehåller inte någon allmän regel om rättsförhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Utgångspunkten är därför enligt
lagen att rätten uppstår hos den anställde och att arbetsgivaren bara
kan få en från den anställde avledd rätt. Ett anställningsavtal kan
dock - även utan en uttrycklig avtalsklausul, t.ex. genom sedvänja i en
viss bransch - innebära att förfoganderätten till verk som arbetstagaren
skapar som ett led i sina arbetsuppgifter skall tillkomma arbetsgivaren.
Upphovsrätten till datorprogram har i och med genomförandet i svensk
rätt av ett EG-direktiv om rättsligt skydd för datorprogram fått en
särreglering vad gäller anställningsförhållanden. Enligt 40 a §
upphovsrättslagen övergår upphovsrätten till ett datorprogram som är skapat
av en arbetstagare som ett led i hans eller hennes arbetsuppgifter eller
efter instruktioner av arbetsgivaren på arbetsgivaren, om inte något
annat är avtalat (prop. 1992/93:48, bet. LU17, rskr. 125). Regelns
tillkomst innebar emellertid inte någon egentlig förändring av rättsläget,
eftersom sedvänjan på detta område också tidigare innebar att program,
tillkomna i anställningsförhållanden, ansetts överlåtna på arbetsgivaren
på grund av anställningsavtalet.
Motionen
Magdalena Andersson och Elizabeth Nyström (båda m) pekar i motion L279
på att upphovsrättslagen inte har någon särreglering för upphovsmän som
är anställda. I ett anställningsförhållande är det arbetsgivaren som
står för produktionskostnader, lön, semesterersättning och andra sociala
förmåner till den anställde upphovsmannen, som därutöver är tillförsäkrad
anställningstrygghet. Den för ett anställningsförhållande grundläggande
principen om att frukterna av arbetet skall komma arbetsgivaren till
godo får dock inte genomslag på upphovsrättsområdet - annat än i fråga
om datorprogram. Nya produkter, användningsformer och samarbeten som
inte kunnat förutses och uttryckligen avtalas om vid anställningsförhållandets
tillkomst kan enligt motionärerna inte tas i bruk utan förhandlingar
och ofta kostsamma särregleringar rörande upphovsrätten. Därför begär
motionärerna ett tillkännagivande om att det snarast bör inledas en
översyn med inriktning att införa en reglering enligt vilken upphovsrätten
i anställningsförhållanden skall tillkomma arbetsgivaren.
Tidigare behandling
I samband med behandlingen av ett motsvarande motionsyrkande våren 2001
framhöll utskottet att Upphovsrättsutredningens arbete avslutades år
1990 utan att utredningen hunnit lägga fram förslag i de frågor som
regleras i 3 kap. upphovsrättslagen, dvs. upphovsrättens övergång. Vidare
anfördes att regeringen därefter i olika sammanhang utlovat en översyn
av reglerna om upphovsrätten i anställningsförhållanden (prop. 1994/95:58
s. 21 och prop. 1996/97:111 s. 31). Något översynsarbete hade emellertid
inte kommit till stånd. Enligt utskottets mening var det angeläget att
det utlovade arbetet sattes i gång. Utskottet förutsatte att så skulle
ske senast i samband med att direktivet om upphovsrätten i informationssamhället
skall genomföras i svensk rätt. Ett genomförande av direktivet kommer
nämligen att kräva en översyn av den svenska upphovsrättslagen, och
utskottet förutsatte därför att bestämmelserna om upphovsrätten i
anställningsförhållanden kommer att ses över i det sammanhanget. Något
formellt tillkännagivande från riksdagens sida i frågan ansågs enligt
utskottets mening inte behövligt. Motionen avstyrktes därför (bet.
2000/01:LU8).
Våren 2004 avstyrkte utskottet ett likalydande motionsyrkande med
hänvisning till det arbete som pågår inom Regeringskansliet med att
genomföra EG-direktivet om upphovsrätt i informationssamhället och den
översyn av upphovsrätten bl.a. vad gäller reglerna om upphovsrättens
övergång som därefter skall påbörjas (bet. 2003/04:LU17).
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser alltjämt att den aviserade översynen av upphovsrättslagen
bör avvaktas, och att det därför inte finns anledning att nu föreslå
någon åtgärd från riksdagens sida. Riksdagen bör således avslå motion
L279.
Ersättning för kopiering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om en utvärdering av fördelningssystemet
för kopieringsersättning. Utskottet hänvisar till kommande arbete inom
Regeringskansliet. Jämför reservation 7 (m, fp, kd, c).
Bakgrund
I 2 kap. upphovsrättslagen finns bestämmelser om inskränkningar i
upphovsrätten. En av dem, 13 §, innebär bl.a. att exemplar av upphovsrättsligt
skyddade verk kan framställas genom reprografiskt förfarande (främst
fotokopiering) inom undervisningsverksamhet, om det finns en sådan
avtalslicens som avses i 26 i § upphovsrättslagen. Därmed avses ett avtal
om verksutnyttjande som ingåtts mellan en organisation som företräder
ett flertal svenska upphovsmän på området och någon som bedriver
undervisningsverksamhet i organiserade former. Organisationen måste vara
representativ. Den skall företräda flertalet upphovsmän inom ett visst
område. Däremot krävs inte att den företräder alla de kategorier av
upphovsmän som kan ingå i området som sådant (se H. Olsson,
Upphovsrättslagstiftningen En kommentar, 1996, s. 188). Den upphovsrättsliga
organisation som på reprografiområdet ingår avtal om kopiering i
undervisningsverksamhet är Bonus Presskopia (Bild Ord Not Upphovsrättslig
Samorganisation).
En avtalslicens enligt 26 i § upphovsrättslagen ger användaren rätt att
utnyttja verk av det slag som avses med avtalet även om verkens upphovsmän
inte företräds av organisationen. I paragrafens fjärde stycke har tagits
in bestämmelser som avser att skapa vissa garantier för de upphovsmän
som står utanför en avtalsslutande organisation. Utanförstående upphovsmän
har rätt till samma ersättning och andra förmåner som upphovsmän företrädda
av organisationen har rätt till. Dessutom har de utanförstående
upphovsmännen tillförsäkrats en rätt att alltid få ersättning även i de
fall då organisationen valt att använda sina medel till annat.
Motionerna
Gunilla Tjernberg m.fl. (kd, m, fp, c) anför i motion Kr357 att Bonus
Presskopia inte tillåter alla konstnärsorganisationer att bli medlemmar.
Enligt motionärerna måste staten av den anledningen överväga om den
nuvarande metoden är den bästa för att fördela den statliga
upphovsrättsersättningen. I motionen begärs ett tillkännagivande om en
utvärdering
av det rådande fördelningssystemet (yrkande 7).
Motsvarande yrkande framställs också av Lennart Kollmats m.fl. (fp) i
motion Kr364 (yrkande 7 i denna del).
Rättspraxis
Marknadsdomstolen har i en dom den 17 juni 1999 (MD 1999:13) prövat bl.
a. frågan om Bonus Presskopia gjort sig skyldig till missbruk av
dominerande ställning enligt 19 § konkurrenslagen (1993:20) genom att neka
två mindre upphovsrättsliga organisationer medlemskap i Bonus Presskopia.
Mot bakgrund av hur avtalslicenssystemet i upphovsrättslagen är utformat
ansåg Marknadsdomstolen att Bonus Presskopias agerande inte kunde utgöra
något sådant missbruk.
Tidigare behandling
Utskottet har behandlat likalydande motionsyrkanden tidigare, senast
våren 2004 (bet. 2003/04:LU17). Utskottet pekade då på den översyn av
upphovsrätten som planeras efter att arbetet med att införliva EG-direktivet
om upphovsrätten i informationssamhället har slutförts. Med hänvisning
till detta fann utskottet inte anledning att föreslå någon åtgärd från
riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser alltjämt att den aviserade översynen av upphovsrättslagen
bör avvaktas, och att det därför inte finns anledning att nu föreslå
någon åtgärd från riksdagens sida. Riksdagen bör således avslå motionerna
Kr357 yrkande 7 och Kr364 yrkande 7 i denna del.
Följerätt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om hanteringen av ersättningen enligt
bestämmelserna om följerätt. Utskottet anser alltjämt att motionsönskemålet
är tillgodosett genom en dom från Högsta domstolen.
Bakgrund
Det franska begreppet droit de suite är den vedertagna beteckningen för
en till upphovsrätten knuten ersättning till bildkonstnärer när deras
verk vidareförsäljs. Bestämmelser om droit de suite - följerätt - finns
i 26 j § upphovsrättslagen. Bestämmelserna innebär att en konstnär har
rätt till en andel av försäljningspriset när hans eller hennes konstverk
vidareförsäljs yrkesmässigt.
Ersättningsrätten kan bara göras gällande av en organisation som företräder
ett flertal svenska upphovsmän på området. Ersättningsrätten förvaltas
sålunda kollektivt. I den proposition som ligger till grund för reglerna
om följerätt finns dock inga närmare uppgifter om hur uppbörd och
distribution av ersättningen skall hanteras (prop. 1994/95:151). I
lagstiftningsärendet pekade utskottet därför på några betydelsefulla
förutsättningar för att avgiftssystemet skall fungera som en upphovsrättsligt
grundad inkomstkälla för konstnärerna och deras arvingar. Ett effektivt
och smidigt samarbete måste etableras med konsthandeln. Den totala
avgiftsvolymen måste vara tillräckligt stor för att bära de administrativa
kostnaderna för systemet. En grundläggande förutsättning är vidare,
framhöll utskottet, att rutinerna för att inkassera och distribuera
ersättningarna kan göras effektiva utan att de blir resurskrävande (bet.
1995/96:LU1).
Många - men inte alla - länder inom EU har någon form av bestämmelser
om följerätt. Bland de länder som har regler om följerätt skiljer sig
reglernas innehåll åt, bl.a. vad gäller ersättningens storlek. Avsaknaden
av regler i vissa länder och skillnaderna i reglernas utformning mellan
länderna har inom EU ansetts kunna inverka negativt på den gemensamma
marknadens funktion.
Mot denna bakgrund antog rådet hösten 2001 direktivet om upphovsmannens
rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt),
2001/84/EG. Medlemsstaterna skall ha genomfört direktivet i nationell
rätt senast den 1 januari 2006.
Motionen
Lennart Kollmats m.fl. (fp) hävdar i motion Kr364 att bara en organisation
hittills har hanterat inkassering och utbetalning av ersättning vid
vidareförsäljning av konstverk. Denna monopolsituation är enligt
motionärerna inte acceptabel, och i motionen begärs att detta skall ges
regeringen till känna (yrkande 7 i denna del).
Tidigare behandling
Då utskottet våren 2001 (bet. 2000/01:LU8) behandlade ett motionsyrkande
med motsvarande inriktning som det nu aktuella pekade utskottet på att
två upphovsrättsorganisationer administrerar ifrågavarande avgifter.
BUS (Bildkonst Upphovsrätt i Sverige), som representerade omkring 4 000
konstnärer, var den organisation som inför ikraftträdandet av den nya
lagstiftningen om följerätt hade förberett och organiserat sin verksamhet
för att administrera inkasseringen och distributionen av ersättningsbeloppen.
En ny organisation, numera DUR (Konstnärernas Intresseförening för
droit de suite upphovsrätt i Sverige), hade därefter bildats för att
bedriva samma verksamhet. Etableringen av den nya organisationen, som
vid starten uppgavs ha omkring 750 medlemmar, föranledde ett antal
rättsliga processer om rätten att administrera avgifterna.
Utskottet redovisade också att det, enligt ett avgörande från Högsta
domstolen i oktober 2000 i mål mellan BUS och DUR (NJA 2000 s. 445),
var klarlagt att fler än en organisation samtidigt kan vara behöriga
att administrera inkasseringsverksamheten. Mot denna bakgrund ansåg
utskottet motionsyrkandet i fråga tillgodosett, och yrkandet avstyrktes.
Utskottet var, med anledning av återkommande motionsyrkanden i frågan,
av samma uppfattning våren 2002, våren 2003 och våren 2004 (bet.
2001/02:LU17, 2002/03:LU16 respektive 2003/04:LU17).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller alltjämt sin uppfattning att motionsyrkandet är
tillgodosett genom Högsta domstolens avgörande år 2000. Riksdagen bör
därför avslå motion Kr364 yrkande 7 i denna del.
Arenarätt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om s.k. arenarätt. Utskottet hänvisar
till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida. Jämför reservation
8 (m, kd).
Bakgrund
I upphovsrättslagen finns, som tidigare redovisats, bestämmelser om
skydd för vissa prestationer som, även om de inte kan betecknas som
litterära eller konstnärliga verk, har ett visst samband med sådan
verksamhet och påkallar skydd efter liknande principer som de som gäller
för upphovsrätten. Sådana s.k. närstående rättigheter ger musiker,
sångare, skådespelare och andra utövande konstnärer ett rättsligt skydd
då de framför litterära eller konstnärliga verk.
Bestämmelserna, som återfinns i 45 § upphovsrättslagen, gäller endast
utövande konstnärer som framför litterära eller konstnärliga verk,
exempelvis reciterar en dikt, spelar ett musikstycke på ett instrument
eller agerar i en spelfilm. Framförandet måste avse ett verk, men det
är utan betydelse om detta åtnjuter skydd eller inte. Skyddet omfattar
däremot inte exempelvis imitatörer, akrobater, cirkus- eller varietéartister
och inte heller idrottsutövare.
Inom vissa utländska rättsordningar finns ett skydd även för framföranden
som inte avser litterära eller konstnärliga verk. Ett sådant skydd, en
s.k. droit de stade (arenarätt), förbjuder oauktoriserad fixering och
överföring av exempelvis sportprestationer (se H. Olsson,
Upphovsrättslagstiftningen En kommentar, 1996, s. 258 samt M. Koktvedgaard och
M.
Levin, Lärobok i immaterialrätt, 2002, s. 96). I Sverige har vid olika
tillfällen diskuterats huruvida man borde utvidga skyddet på sätt som
skett på vissa håll i utlandet. Vid upphovsrättslagens tillkomst ansågs
emellertid ett sådant skydd inte lämpligt (se NJA II 1961 s. 300 och s.
304), och i samband med 1986 års lagstiftning om en förstärkning av
skyddet för de närstående rättigheterna (prop. 1985/86:79, bet. LU32)
hänvisades till att artister och andra utövare som saknar upphovsrättsligt
skydd i allmänhet kontraktsvägen kan skaffa sig garantier mot att
obehöriga upptagningar av deras prestationer sker.
Motionerna
Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd) pekar i motion L367 på att det i dag inte
finns någon skyddslagstiftning som gäller exempelvis arrangörer av
idrottsevenemang. Motionärerna framhåller att s.k. arenarättigheter finns
i vissa andra länder. Möjligheten att införa liknande rättigheter i
Sverige bör enligt motionärerna utredas, och det begärs att detta skall
ges regeringen till känna.
Ett motsvarande yrkande om idrottens rätt att äga sina egna arrangemang
framställs av Kent Olsson m.fl. (m) i motion Kr269 (yrkande 4).
Tidigare behandling
Motioner med motsvarande innehåll har behandlats av utskottet vid ett
flertal tidigare tillfällen, senast våren 2004 (bet. 2003/04:LU17).
Utskottet har då uttalat att det varken i motionerna eller på annat
sätt framförts några bärande skäl för att man i Sverige skall överväga
införande av ett nytt immaterialrättsligt skydd i enlighet med
motionsönskemålen. Utskottet har vidare konstaterat att regler om s.k.
arenarätt inte förefaller förekomma i något europeiskt land. Frågan har
såvitt utskottet erfarit inte heller varit aktuell inom EU eller i något
annat internationellt sammanhang under senare tid.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och anser att riksdagen
bör avslå motionerna L367 och Kr269 yrkande 4.
Reservationer
1. Gemenskapspatent, punkt 1 (fp)
av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om gemenskapspatent. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:N413 yrkande 8.
Ställningstagande
I Sverige saknas inte företagsidéer, och det är viktigt att stödja
uppfinnare både i idéstadiet och när idéerna skall realiseras. Som
motionärerna framhåller leder idéer ofta fram till att företag startas.
I Sverige sker dock detta i mindre utsträckning än i andra länder. Mot
den bakgrunden är det betydelsefullt att bl.a. reglerna för patentansökningar
är så enkla och smidiga som möjligt. Det är en viktig faktor för svensk
innovationsverksamhet.
Ett sätt att få ett smidigare patentsystem är att i ännu större
utsträckning tillskapa ett internationellt patentsamarbete. I det sammanhanget
är arbetet med att införa ett gemenskapspatent inom EU mycket viktigt.
Vi anser, i likhet med motionärerna, att Sverige med full kraft måste
bidra till att det arbetet fullföljs.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion N413 yrkande
8, som sin mening ge regeringen till känna.
2. Patent på biotekniska uppfinningar, punkt 2 (kd)
av Yvonne Andersson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om patent på biotekniska uppfinningar. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ497 yrkande 39.
Ställningstagande
Möjligheten att skydda äganderätten till uppfinningar är en förutsättning
för att den biotekniska industrin skall kunna växa och skapa värden för
mänskligheten. För att främja öppenhet, forskning, utveckling och
investeringar behövs patenträtten och växtförädlarrätten. Som motionärerna
framhåller handlar det om ensamrätten att utnyttja en intellektuell
prestation - en uppfinning. Det handlar inte om att äga liv, enskilda
gener eller organismer, växter eller djur. Patent skall inte beviljas
på rena upptäckter av t.ex. en gen, gensekvens eller ett enzym. Jag
anser därför, i likhet med motionärerna, att det är viktigt att
upprätthålla den grundläggande skillnaden mellan upptäckt och uppfinning.
Vad
som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion MJ497 yrkande 39,
som sin mening ge regeringen till känna.
3. Patentintrångsförsäkring, punkt 4 (fp)
av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om patentintrångsförsäkring. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:N413 yrkande 9 och avslår motion 2004/05:L389.
Ställningstagande
Ett EG-direktiv om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter
är nu antaget och skall vara genomfört i nationell rätt senast i april
2006. Direktivet kommer förhoppningsvis att leda till förbättringar
såvitt gäller problem med intrång i immateriella rättigheter. Vi anser
dock att det därutöver finns anledning att inom ramen för EU-samarbetet
uppmärksamma frågan om behovet för innovatörer att genom försäkringsskydd
skaffa sig ekonomiska möjligheter att driva patentintrångsprocesser. Vi
delar motionärernas uppfattning att det bör utredas om det är möjligt
att under konkurrensneutrala former införa någon form av europeisk
patentintrångsförsäkring på kommersiell grund. Det får ankomma på regeringen
att vidta åtgärder i enlighet med det anförda.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion N413 yrkande
9 och med avslag på motion L389, som sin mening ge regeringen till känna.
4. Datorrelaterade uppfinningar, punkt 5 (fp)
av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om datorrelaterade uppfinningar. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:T466 yrkande 13 och avslår motionerna 2004/05:Fi261
yrkande 4 och 2004/05:L375.
Ställningstagande
I det arbete som nu pågår med ett förslag till EG-direktiv om s.k.
mjukvarupatent anser vi, i likhet med motionärerna, att gränsdragningen
mellan upphovsrätt och patenträtt måste bevakas. Vi anser att det är
viktigt att inte gå för långt i fråga om möjligheterna att få patent på
mjukvara.
Enligt vår mening skall mjukvara i allmänhet inte vara patenterbar. Den
fria programutvecklingen får inte motarbetas. Däremot är det viktigt
att det finns en möjlighet att bevilja patent för nya uppfinningar där
mjukvara är en del av den tekniska lösningen. I de fall där patent -
där programvara ingår - beviljas, skall patentskyddet vad gäller
programvaran endast avse programvarans användning för att lösa just det
tekniska problem som uppfinningen som helhet tar sikte på.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion T466 yrkande
13 och med avslag på motionerna Fi261 yrkande 4 och L375, som sin mening
ge regeringen till känna.
5. Datorrelaterade uppfinningar, punkt 5 (v, c)
av Tasso Stafilidis (v) och Viviann Gerdin (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om datorrelaterade uppfinningar. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2004/05:Fi261 yrkande 4 och 2004/05:L375 samt avslår
motion 2004/05:T466 yrkande 13.
Ställningstagande
Vi delar uppfattningen att den svenska regeringen skall verka för att
patent på mjukvara inte skall införas i Europa. Sådana patent kommer
att hämma den tekniska utvecklingen, och de kommer att gynna storföretagen
på de små företagens bekostnad. Det är mycket viktigt att datorrelaterade
patent motsvarande de som redan finns i USA inte tillåts i Europa.
Dessutom har programvara redan i dag ett immaterialrättsligt skydd genom
upphovsrätt, vilket vi anser tillräckligt.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna Fi261
yrkande 4 och L375 samt med avslag på motion T466 yrkande 13, som sin
mening ge regeringen till känna.
6. Upphovsrättsligt skydd, punkt 6 (m)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om upphovsrättsligt skydd. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:N248 yrkande 18 och 2004/05:Kr239 yrkande 5.
Ställningstagande
Vi anser att upphovsrätten behöver stärkas, inte minst i det
informationssamhälle vi nu lever i. Den piratkopiering som förekommer i dag
utgör ett mycket stort problem för de företag som drabbas. Det minskar
företagens utrymme för produktutveckling och tar dessutom ifrån artister,
filmskapare och andra kulturutövare avkastningen av deras verk.
Utvecklingen av ny teknik är viktig för att kunna övervaka rättighetshavarnas
egendom på ett bättre sätt. Lagstiftning för att motverka piratkopiering
måste dock bygga på en avvägning mellan de motstående intressen som är
involverade, och sanktionerna måste stå i proportion till de förseelser
det är fråga om.
Många konstnärer, inte minst bildkonstnärer, är egenföretagare. Det är
viktigt att regler som kringgärdar småföretagandet förenklas och avskaffas.
Förenklade regler skulle i hög grad underlätta även för konstnärer som
är småföretagare. Vidare måste konstnärer kunna känna sig säkra på att
lagar och regler om upphovsrätt ger dem en fullgod säkerhet för att
deras verk skall vara skyddade.
Det får ankomma på regeringen att lägga fram erforderliga lagförslag
och i övrigt vidta åtgärder i enlighet med det anförda.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna 2003/04:N248
yrkande 18 och 2004/05:Kr239 yrkande 5, som sin mening ge regeringen
till känna.
7. Ersättning för kopiering, punkt 9 (m, fp, kd, c)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil
Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och Henrik
von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ersättning för kopiering. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2004/05:Kr357 yrkande 7 och 2004/05:Kr364 yrkande
7 i denna del.
Ställningstagande
Bonus Presskopia träffar avtal om fotokopiering av upphovsrättsligt
skyddade verk och bevakar upphovsmännens ekonomiska intressen. Man
arbetar med detta på uppdrag av ett antal konstnärsorganisationer. Mindre
konstnärsorganisationer får dock inte ansluta sig till Bonus Presskopia,
eftersom bara en medlemsorganisation tillåts för varje konstform. Mot
den bakgrunden anser vi, i likhet med motionärerna, att regeringen måste
överväga om den nuvarande metoden är den bästa för att fördela den
statliga upphovsrättsersättningen. En utvärdering av det rådande
fördelningssystemet bör göras.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna Kr357
yrkande 7 och Kr364 yrkande 7 i denna del, som sin mening ge regeringen
till känna.
8. Arenarätt, punkt 11 (m, kd)
av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m) och
Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om arenarätt. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2004/05:L367 och 2004/05:Kr269 yrkande 4.
Ställningstagande
Vi kan konstatera att det i Sverige saknas en särskild skyddslagstiftning
för arrangörer av idrottsevenemang. Visserligen har arrangörerna av
sådana evenemang en rätt till arenan där evenemanget äger rum, men
informationen kring evenemanget saknar immaterialrättsligt skydd. En
sådan skyddslagstiftning, s.k. arenarätt, finns i vissa andra länder.
Enligt vår mening finns det skäl att i en utredning närmare analysera
behovet av en lagstiftning om arenarätt även i Sverige. Det får ankomma
på regeringen att tillkalla en sådan utredning och utfärda direktiv i
enlighet med det anförda.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L367 och
Kr269 yrkande 4, som sin mening ge regeringen till känna.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motion från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:N248 av Bo Lundgren m.fl. (m):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av reformerad upphovsrätt (avsnitt
5.5.6).
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Fi261 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen inom EU:s beslutande organ verkar för
att databehandling inte uppfattas som tillhörande ett teknikområde i
patenträttslig mening och att innovationer på databehandlingsområdet
inte uppfattas som uppfinningar i patenträttslig mening.
2004/05:L279 av Magdalena Andersson och Elizabeth Nyström (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av frågan om upphovsrätten i anställningsförhållanden.
2004/05:L281 av Chatrine Pålsson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om en översyn av skyddet av litterära verk.
2004/05:L367 av Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning av arenarättigheter för evenemang som i dag saknar
upphovsrätt.
2004/05:L373 av Gunnar Nordmark (fp):
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag
till förändrad patentlagstiftning och andra åtgärder som krävs för att
möjliggöra export av billiga läkemedel till u-länder.
2004/05:L375 av Barbro Feltzing och Ingegerd Saarinen (båda mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen i EU bör verka för att programvarupatent inte
införs i Europa.
2004/05:L389 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättande av en statlig patentförsäkring för att skydda
svenska innovationer.
2004/05:Kr239 av Kent Olsson m.fl. (m):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om upphovsrätten.
2004/05:Kr269 av Kent Olsson m.fl. (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om idrottens rätt att äga sina egna arrangemang.
2004/05:Kr357 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd, m, fp, c):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en utvärdering av fördelningen av den statliga
upphovsrättsersättningen.
2004/05:Kr364 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om upphovsrättslig ersättning till konstnärer och droit
de suite.
2004/05:T466 av Christer Winbäck m.fl. (fp):
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om upphovsrätt och patent.
2004/05:MJ497 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):
39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om upphovsrätt för gentekniska uppfinningar.
2004/05:N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om gemenskapspatent.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en europeisk patentintrångsförsäkring.