Lagutskottets betänkande

2004/05:LU28

Lönegaranti vid företagsrekonstruktion

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:57
Lönegaranti vid företagsrekonstruktion samt två motioner som väckts med
anledning av propositionen.
Regeringen föreslår lagändringar som innebär att statlig lönegaranti
införs vid företagsrekonstruktion. Lönegaranti vid företagsrekonstruktion
föreslås bli utformad på sätt som motsvarar vad som gäller vid konkurs.
Syftet med förslaget är att bidra till strävandena att åstadkomma
neutralitet mellan de båda förfarandena konkurs och företagsrekonstruktion.
Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juni 2005.
I ärendet har utskottet inhämtat yttrande från arbetsmarknadsutskottet.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår
motionerna.
I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lönegaranti vid företagsrekonstruktion
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lönegarantilagen
(1992:497). Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:57 och avslår
motion 2004/05:L12.

2. Lönegaranti vid flera insolvensförfaranden
Riksdagen avslår motion 2004/05:L13.
Reservation (kd)

Stockholm den 26 april 2005
På lagutskottets vägnar

Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne
Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Hillevi Larsson (s), Tasso Stafilidis
(v), Maria Hassan (s), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),
Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Pia
Nilsson (s), Johan Löfstrand (s), Peter Jonsson (s), Hillevi Engström
(m), Mia Franzén (fp) och Ingemar Vänerlöv (kd).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I propositionen föreslår regeringen - efter att ha hört Lagrådet - att
riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
lönegarantilagen (1992:497). Bakgrunden till lagförslaget är följande.

En parlamentarisk kommitté tillsattes år 1995 för att utreda frågor som
rör förmånsrättslagen (1970:979). Kommittén antog namnet Förmånsrättskommittén
och avlämnade år 1999 sitt huvudbetänkande (SOU 1999:1) Nya förmånsrättsregler.
Där föreslogs bl.a. förändringar av lönegarantireglerna. Under arbetet
i Regeringskansliet med en proposition om nya förmånsrättsregler
tillkännagav riksdagen hösten 2002 att regeringen borde återkomma till
riksdagen med ett lagförslag i enlighet med vad Förmånsrättskommittén
föreslagit. Enligt riksdagens mening borde regeringens förslag innefatta
även ett förslag om lönegaranti vid företagsrekonstruktion, om detta
inte står i konflikt med EG-rätten (bet. 2001/02:LU26, rskr. 303).
I proposition 2002/03:49 Nya förmånsrättsregler lämnade regeringen
förslag på förändringar av förmånsrättsordningen. Ett av syftena med
reformen var att underlätta för företag att genomföra företagsrekonstruktion
i stället för att försättas i konkurs. Regeringen föreslog även vissa
ändringar i lönegarantilagen (1992:497). I propositionen gjorde regeringen
bedömningen att lönegaranti bör kunna utgå även vid företagsrekonstruktion.
Regeringen ansåg dock att det saknades förutsättningar att enbart på
grundval av Förmånsrättskommitténs betänkande lägga fram ett förslag om
lönegaranti vid företagsrekonstruktion, och regeringen avsåg därför att
inhämta nödvändigt kompletterande beslutsunderlag och återkomma till
riksdagen i frågan. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens
förslag (2002/03:LU17, rskr. 222). Ändringarna i förmånsrättslagen och
lönegarantilagen trädde i kraft den 1 januari 2004.
Inom Justitiedepartementet upprättades därefter departementspromemorian
(Ds 2003:17) Lönegaranti vid företagsrekonstruktion. Departementspromemorian
har remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i förevarande
proposition.
Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
Med anledning av propositionen har två motioner väckts. Förslagen i
motionerna finns i bilaga 1.
Lagutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över propositionen och de med anledning av propositionen väckta motionerna.
Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag,
vilket återfinns i bilaga 3.

Utskottets överväganden
Lönegaranti vid företagsrekonstruktion
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionen.
Bakgrund
Efterlevnaden av civilrättsliga regler om betalningsskyldighet regleras
i sista hand av att en gäldenärs egendom tvångsvis genom konkurs eller
utsökning kan användas för att tillgodose fordringsägarna. De väsentligaste
bestämmelserna om konkurs finns i konkurslagen (1987:672). Konkursförfarandet,
som utgår från att gäldenären är på obestånd eller insolvent, har
karaktär av generalexekution där i princip all gäldenärens egendom tas
i anspråk.
Den ordning i vilken betalningsanspråken skall tillgodoses vid konkurs
och utmätning regleras i förmånsrättslagen (1970:979) och i utsökningsbalken.
Utgångspunkten är att alla fordringar har samma rätt. I förmånsrättslagen
finns dock en uppräkning av vissa fordringar som har bättre rätt än
andra, dvs. förmånsrätt, och vilken ordning som gäller mellan dessa s.
k. prioriterade fordringar. I lagen görs skillnad mellan dels särskilda
förmånsrätter, som avser enbart viss egendom och som gäller både i
konkurs och vid utmätning, dels allmänna förmånsrätter, som avser all
gäldenärens egendom och som gäller enbart i konkurs.
Vid sidan av konkurs finns enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion
ett särskilt insolvensrättsligt förfarande inom vars ramar åtgärder kan
vidtas för att rekonstruera företag i kris som bedöms ha utsikter till
en fortsatt lönsam verksamhet (prop. 1995/96:5 och 1995/96:115, bet.
LU11). En sådan rekonstruktion kan innefatta såväl åtgärder som förbättrar
rörelsens resultat som en uppgörelse med borgenärerna.
I det insolvensrättsliga regelsystemet ingår även lönegarantilagen
(1992:497) som en väsentlig del. Lagen syftar till att säkerställa att
arbetstagare skall få betalning för sin lönefordran mot en arbetsgivare
som försätts i konkurs. Lagen innebär sammanfattningsvis att staten
under vissa närmare förutsättningar garanterar prioriterade fordringar
på lön och pension samt att staten övertar fordringarna - med motsvarande
förmånsrätt - och inträder i konkursen som borgenär på respektive
löntagares plats.
I juni 2003 fattade riksdagen beslut om en genomgripande reform av
förmånsrättslagstiftningen (prop. 2002/03:49, bet. LU17, rskr. 222).
Reformen syftade i huvudsak till att underlätta för företag att genomföra
företagsrekonstruktion i stället för att gå i konkurs, att bidra till
att kreditgivning och kreditprövning ytterligare inriktas på ett projekts
utsikter till lönsamhet, att insolvenshanteringen sker mer skyndsamt,
att oprioriterade borgenärer får bättre utdelning samt att stärka
löneskyddet för de anställda vid konkurs. Förmånsrättsreformen trädde i
kraft den 1 januari 2004. Regeringen beslutade i oktober 2004 att ge
Institutet för tillväxtpolitiska studier i uppdrag att utvärdera reformens
effekter.
Propositionen
Regeringen anför i propositionen att utformningen av lagstiftningen om
bl.a. förmånsrätt och lönegaranti i hög grad påverkar gäldenärers och
borgenärers val av åtgärd när ett företag har betalningssvårigheter.
Det finns, anför regeringen, en påtaglig risk för att konkurs väljs
framför företagsrekonstruktion när ett företag skall rekonstrueras bl.
a. av den anledningen att en rekonstruktion genom konkurs i viss mån
hittills kunnat finansieras med lönegarantimedel. Detta leder enligt
regeringen många gånger till att saneringen av verksamheter inleds för
sent. Regeringen konstaterar att det således är betydelsefullt att
lagstiftningen är effektiv och välbalanserad så att frågan om insolvenshantering
inte väcks för sent utan valet lättare kan grundas på en bedömning av
lönsamhet och framtidsutsikter och inte på ovidkommande hänsyn som kan
snedvrida ställningstagandet.
Därutöver anför regeringen att ett övergripande syfte med förändringarna
av förmånsrätten vid konkurs är att förbättra förutsättningarna för
rekonstruktion av företag. Tidigare förmånsrättsregler ansågs nämligen
bidra till att företagsrekonstruktioner påbörjades för sent. I den då
aktuella propositionen uttryckte regeringen vikten av att sträva efter
neutralitet mellan insolvensförfarandena konkurs och företagsrekonstruktion
(prop. 2002/03:49). Enligt regeringen finns det en risk för att de
effekter som förväntats av ändringarna i förmånsrättslagen uteblir om
inte lönegarantireglerna ändras. Skillnaderna mellan de två förfarandena
konkurs och företagsrekonstruktion bör därför, enligt regeringens mening,
minskas ytterligare.
Mot den redovisade bakgrunden föreslår regeringen att statlig lönegaranti
för betalning av arbetstagares fordran införs även för det fall
arbetsgivaren är föremål för företagsrekonstruktion. Det sociala skydd
lönegarantin utgör för arbetstagare vid konkurs utsträcks till att omfatta
även lönefordringar vid företagsrekonstruktion. De ändringar som därutöver
föreslås i lönegarantilagen (1992:497) innebär sammanfattningsvis
följande. Vid lönegarantiutbetalning inträder staten i arbetstagarens
rätt mot gäldenären vid företagsrekonstruktion. Betalning enligt garantin
lämnas vid företagsrekonstruktion för fordran på lön eller annan ersättning
och pension som skulle berättiga till garantibelopp om arbetsgivaren
hade försatts i konkurs i stället för att beslut fattats om
företagsrekonstruktion. Beslut om lönegaranti vid företagsrekonstruktion fattas
av rekonstruktören. Lönegarantilagens bestämmelser om konkurs utan
bevakning, utbetalning av garantibelopp, överprövning av beslut och
återbetalning av garantibelopp skall tillämpas även vid företagsrekonstruktion.
Rekonstruktören skall lämna sådana uppgifter om fordringar hos gäldenären
vid företagsrekonstruktion som kan ha betydelse för betalning enligt
garantin. Uppgifterna skall lämnas på begäran av den tillsynsmyndighet
som skulle ha utövat tillsyn om arbetsgivaren försatts i konkurs i
stället för att beslut fattats om företagsrekonstruktion. Vissa redaktionella
ändringar i lönegarantilagen föreslås också. Därutöver gör regeringen
bedömningen att staten bör ha rätt till ränta på utbetald lönegaranti
i enlighet med vad som gäller i dag.
Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 juni 2005. De nya bestämmelserna
om lönegaranti vid företagsrekonstruktion skall tillämpas om beslutet
om företagsrekonstruktion fattas på grund av en ansökan om
företagsrekonstruktion
som inkommit till tingsrätten den 1 juni 2005 eller senare.
Motionen
I motion L12 yrkar Ingegerd Saarinen (mp) avslag på regeringens proposition.
Enligt motionären bör bl.a. utvärderingen av den nya förmånsrättslagen
avvaktas innan det införs lönegaranti vid företagsrekonstruktion.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionen.

Lagutskottets ställningstagande
Regeringens förslag om införande av lönegaranti vid företagsrekonstruktion
utgör en del av en långsiktig reformering av insolvensrätten. Förslaget
är en fortsättning på den reformering av förmånsrättslagstiftningen som
beslutades våren 2003. Lagutskottet kan konstatera att det sedan tidigare
råder bred enighet om att lönegaranti skall kunna förekomma vid
företagsrekonstruktion (se bet. 2002/03:LU17). Genom en ökad neutralitet
mellan insolvensförfarandena konkurs och företagsrekonstruktion kan
valet av förfarande ske snarare efter vad som är mest lämpligt i varje
enskilt fall än att valet påverkas av ovidkommande hänsyn som t.ex.
förekomsten av lönegaranti. Ett införande av lönegaranti vid
företagsrekonstruktion skulle enligt lagutskottets mening bidra till att
förbättra utsikterna för rekonstruktion utan konkurs.
Med det anförda föreslår således lagutskottet, liksom arbetsmarknadsutskottet,
att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motion L12.
Lönegaranti vid flera insolvensförfaranden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande med förslag om begränsning av rätten
till lönegaranti vid flera insolvensförfaranden. Jämför reservation
(kd).
Propositionen
I departementspromemorian (Ds 2003:17) Lönegaranti vid företagsrekonstruktion
föreslogs att lönegarantin skall kunna begränsas om arbetsgivaren
försätts i konkurs under pågående företagsrekonstruktion eller om en
verksamhet i övrigt genomgår fler än ett insolvensförfarande och
förfarandena har föranletts av samma insolvenssituation. Ett antal
remissinstanser har, enligt vad som redovisas i propositionen, avstyrkt eller
haft invändningar mot förslaget.
I propositionen gör regeringen bedömningen att det inte bör införas en
begränsning av rätten till lönegaranti när ett insolvensförfarande följs
av ett annat. Lönegarantin skall, framhåller regeringen, vara ett skydd
för arbetstagaren i samband med att hans eller hennes arbetsgivare har
ekonomiska problem vilka leder till företagsrekonstruktion eller konkurs.
Visar det sig att många företag kommer att försättas i konkurs under
pågående företagsrekonstruktion eller att systemet missbrukas anser
regeringen att lagstiftningsåtgärder får övervägas på nytt.
Motionen
I motion L13 föreslår Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd) att lönegarantin, i
syfte att förhindra missbruk, skall kunna begränsas om arbetsgivaren
försätts i konkurs under pågående företagsrekonstruktion. I motionen
begärs ett tillkännagivande med detta innehåll.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning och avstyrker
motionen.
Lagutskottets ställningstagande
Enligt lagutskottets mening bör utgångspunkten vara att arbetstagare
skall ha rätt till full lönegaranti vid såväl företagsrekonstruktion
som konkurs. Lagutskottet delar således regeringens och arbetsmarknadsutskottets
bedömning att någon begränsning av rätten till lönegaranti när ett
insolvensförfarande följs av ett annat inte bör införas nu. Som redovisas
i propositionen avser regeringen att följa utvecklingen och på nytt
överväga lagstiftningsåtgärder om det visar sig erforderligt. Eventuella
problem torde kunna fångas upp i samband med den pågående utvärderingen
av förmånsrättsreformen.
Med det anförda anser lagutskottet att det inte finns anledning att
föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av motionen. Riksdagen
bör således avslå motion L13.

Reservationen

Lönegaranti vid flera insolvensförfaranden, punkt 2 (kd)
av Ingemar Vänerlöv (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om lönegaranti vid flera insolvensförfaranden.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L13.
Ställningstagande
Liksom motionärerna bakom motion L13 är jag i huvudsak positiv till att
det införs statlig lönegaranti vid företagsrekonstruktion. Sociala hänsyn
motiverar att staten tar ett ansvar och garanterar viss lön. Jag anser
dock att lönegarantin, i syfte att förhindra missbruk, skall kunna
begränsas om arbetsgivaren försätts i konkurs under pågående
företagsrekonstruktion. Om arbetsgivaren går i konkurs under
rekonstruktionsförfarandet
bör det ske en sammanläggning av de två insolvensförfarandena. Det belopp
som en arbetstagare erhåller genom lönegarantin under en företagsrekonstruktion
skall avräknas från vad arbetstagaren har rätt till enligt lönegarantin
vid en efterföljande konkurs. Det får ankomma på regeringen att ta
erforderliga initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L13, som sin
mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:57 Lönegaranti vid företagsrekonstruktion:
Riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lönegarantilagen (1992:497).
Följdmotioner
2004/05:L12 av Ingegerd Saarinen (mp):
Riksdagen avslår proposition 2004/05:57.
2004/05:L13 av Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en begränsning till lönegaranti vid flera insolvensförfaranden
bör införas för att förhindra missbruk.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Yttrande från annat utskott