Lagutskottets betänkande

2004/05:LU27

Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG,m.m.

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:110
Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG,
m.m. och sex motioner som har väckts med anledning av propositionen.
I
propositionen lägger regeringen fram förslag till ändringar i främst
lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Förslagen syftar till att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets
och rådets direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av
upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället. Samtidigt
föreslår regeringen också vissa andra lagändringar som inte direkt följer
av direktivet, men som har ett nära samband med de frågor som direktivet
behandlar.
Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 2005.
Därutöver föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna två
internationella fördrag som antagits av FN:s organ för immaterialrätt, World
Intellectual Property Organization (WIPO).
Beträffande skadeståndsskyldighet vid kopiering för privat bruk från en
olovlig förlaga föreslår utskottet, med bifall till framställda
motionsyrkanden, en ändrad lydelse av bestämmelsen härom. Utskottet lägger
också fram några förslag som innebär lagtekniska justeringar. I övrigt
tillstyrker utskottet bifall till regeringens lagförslag och avstyrker
motionsyrkandena. Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner de
två WIPO-fördragen.
I betänkandet finns 10 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen, m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L23 yrkande 1 och 2004/05:L24
yrkandena 1-3.
Reservation 1 (c)

2. Godkännande av internationella fördrag
Riksdagen godkännera) WIPO-fördraget om upphovsrätt,b) WIPO-fördraget
om framföranden och fonogram med en förklaring enligt artikel 3.3 i
detta fördrag i förening med artikel 5.3 i den internationella konventionen
om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt
radioföretag, upprättad i Rom den 26 oktober 1961 (Romkonventionen), att
Sverige inte avser att ge skydd på grundval av utgivningskriteriet.Därmed
bifaller riksdagen proposition 2004/05:110 punkterna 1 och 2.
3. Kopiering av litterära verk för privat bruk
Riksdagen antar 12 § regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2004/05:110 punkt 3 i denna del och avslår
motionerna 2004/05:L20 yrkande 5 och 2004/05:L21 yrkande 6.
Reservation 2 (m, fp)
Reservation 3 (kd)

4. Skadestånd vid kopiering för privat bruk
Riksdagen antar 54 § regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk med den
ändringen att bestämmelsen får den lydelse som utskottet föreslår i
bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L20 yrkande 3,
2004/05:L21 yrkande 2 och 2004/05:L22 yrkande 2 och bifaller delvis
proposition 2004/05:110 punkt 3 i denna del.
5. Krav på lovlig förlaga
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L20 yrkandena 2 och 4, 2004/05:L21
yrkande 1 och 2004/05:L25 yrkande 1.
Reservation 4 (m, fp, kd)

6. Kassettersättningens storlek
Riksdagen antar 26 l § regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2004/05:110 punkt 3 i denna del och avslår
motion 2004/05:L21 yrkande 3.
Reservation 5 (m, kd)

7. Fortsatt översyn av kassettersättningen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L20 yrkande 6, 2004/05:L22 yrkande
3 och 2004/05:L23 yrkande 3.
Reservation 6 (m, fp, kd)

8. Skydd för tekniska åtgärder
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L20 yrkande 7, 2004/05:L22 yrkande
4 och 2004/05:L23 yrkande 2.
Reservation 7 (m, fp, kd) - motiveringen

9. Lagförslagen i övrigt
Riksdagen- dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk såvitt
avser 53 a §,- dels ändrar beslutet den 11 maj 2005 (rskr. 2004/05:237)
såvitt avser 53 b § lagen om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk och beslutar att paragrafen skall
ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3 samt beslutar om sådan
ändring av ingressen till lagförslaget som föranleds därav,- dels antar
regeringens förslag tilla) lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk i den mån lagförslaget inte omfattas
av vad utskottet föreslagit ovan under punkterna 3, 4 och 6 samt första
dels-satsen i denna punkt med den ändringen att det närmast före 14 §
skall införas en ny rubrik med lydelsen "Framställning av exemplar för
undervisningsändamål" samt beslutar om sådan ändring av ingressen till
lagförslaget som föranleds därav,b) lag om ändring i lagen (1980:612)
om medling i vissa upphovsrättstvister.Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:110 punkt 4 och bifaller delvis proposition 2004/05:110
punkt 3 i denna del.
10. Översyn och utvärdering
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L20 yrkande 8, 2004/05:L21 yrkande
4, 2004/05:L22 yrkande 1 och 2004/05:L25 yrkande 3.
Reservation 8 (m, fp, kd)

11. Teknikneutral upphovsrätt
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L20 yrkande 1 och 2004/05:L25
yrkande 2.
Reservation 9 (m, fp, kd)

12. Ideella organisationer
Riksdagen avslår motion 2004/05:L21 yrkande 5.
Reservation 10 (m, fp, kd)

Stockholm den 12 maj 2005
På lagutskottets vägnar

Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne
Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes
(s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s),
Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),
Viviann Gerdin (c)1Har ej deltagit i beslutet under punkterna 2, 3, 4,
5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 och 12., Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow
(m), Pia Nilsson (s), Johan Löfstrand (s) och Mats Berglind (s).

Allmän bakgrund
Inledning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:110
Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG,
m.m. och sex motioner som har väckts med anledning av propositionen.
I
propositionen lägger regeringen fram förslag till ändringar i främst
lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Förslagen syftar till att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets
och rådets direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av
upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället. Samtidigt
föreslår regeringen också vissa andra lagändringar som inte direkt följer
av direktivet, men som har ett nära samband med de frågor som direktivet
behandlar.
Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 2005.
Därutöver föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna två
internationella fördrag som antagits av FN:s organ för immaterialrätt, World
Intellectual Property Organisation (WIPO). De i propositionen framlagda
lagförslagen har granskats av Lagrådet.
Som en allmän bakgrund till de i ärendet behandlade förslagen vill
utskottet upplysa följande.
Gällande rätt
Upphovsrätt är den rätt som författare, kompositörer, konstnärer och
andra upphovsmän har till sina litterära eller konstnärliga verk.
Bestämmelserna om denna rätt finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Litterära och
konstnärliga verk är t.ex. böcker, tidningar, tidskrifter, dikter,
sångtexter, datorprogram, musikaliska verk, sceniska verk, konstverk m.m.
Lagen har alltså ett brett tillämpningsområde. Rättigheterna uppkommer
när verket skapats och varar normalt 70 år efter upphovsmannens död.
Rättigheterna består av den ekonomiska rätten och den ideella rätten.
Den ekonomiska rätten har två delar, nämligen rätten att framställa
exemplar av verket och rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten
(2 §). Verket görs tillgängligt för allmänheten när det framförs offentligt,
när det visas offentligt och när exemplar av det sprids till allmänheten.
Den ideella rätten består också av två delar (3 §). För det första har
upphovsmannen rätt att i den omfattning och på det sätt god sed kräver
bli angiven när exemplar av hans verk framställs eller verket görs
tillgängligt för allmänheten. För det andra har han eller hon rätt att
motsätta sig såväl att verket ändras så att hans eller hennes litterära
eller konstnärliga anseende eller egenart kränks som att verket görs
tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang så
att hans eller hennes litterära eller konstnärliga anseende eller egenart
kränks.
Beträffande den ekonomiska rätten gäller en rad inskränkningar i
upphovsmannens ensamrätt. Exempel på sådana inskränkningar är rätten att
framställa enstaka exemplar för enskilt bruk (12 §), rätten att framställa
vissa exemplar till synskadade m.fl. (17 §) och rätten att citera ur
verk (22 §).
Upphovsrättslagen innehåller också bestämmelser om skydd för till
upphovsrätten närstående rättigheter. Däri ingår skydd för utövande
konstnärers (t.ex. sångare, musiker, skådespelare) framförande av verk,
framställare av ljud- och bildupptagningar (dvs. skiv- och filmproducenter)
såvitt gäller deras upptagningar (t.ex. cd-skivor och filmer), radio-
och televisionsföretag vad gäller deras utsändningar, framställare av
kataloger och fotografer. Dessa rättigheter varar normalt i 50 år från
framförandet, ljud- eller bildupptagningen, utsändningen eller
framställningen av respektive prestation. Beträffande de närstående
rättigheterna
gäller i huvudsak inskränkningar motsvarande dem som gäller för den
egentliga upphovsrätten.
Den upphovsrättsliga lagstiftningen tillämpas i första hand på svenska
verk och prestationer. Genom Sveriges anslutning till olika internationella
konventioner på området har dock bestämmelserna i betydande utsträckning
tillämpning också på verk och prestationer med ursprung utomlands (se
nedan om Internationella konventioner och avtal).
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i en upphovsrätt
eller en närstående rättighet straffas med böter eller fängelse i högst
två år (53 och 57 §§). Viss kopiering av datorprogram och sammanställningar
i digital form medför dock inte straffansvar. För försök och förberedelse
till intrång i upphovsrätt och närstående rättigheter döms till ansvar
enligt 23 kap. brottsbalken. I upphovsrättslagen finns vidare bestämmelser
om s.k. intrångsundersökning (56 a-56 h §§). Bestämmelserna innebär att
domstol, på yrkande av part, kan besluta om att en sådan undersökning
under vissa förutsättningar får göras för att säkra bevisning om ett
intrång. Beslut om intrångsundersökning verkställs av kronofogdemyndigheten.
Allmän domstol kan även vid vite förbjuda den som gör sig skyldig till
intrång att fortsätta med detta (53 a §). Riksdagen har beslutat att
särskilda bestämmelser om förverkande skall införas i bl.a. upphovsrättslagen
fr.o.m. den 1 juli 2005 (prop. 2004/05:135, bet. JuU31, rskr. 237).
Den som gjort intrång kan också förpliktas att betala skadestånd (54 §).
Enligt bestämmelsen skall den som i strid mot lagen utnyttjar ett verk
eller en annan skyddad prestation betala skälig ersättning för utnyttjandet.
Detta gäller även om intrånget sker i god tro. Sker intrång uppsåtligen
eller av oaktsamhet har rättighetshavaren dessutom rätt till ersättning
för annan förlust än utebliven ersättning för utnyttjandet samt för
lidande eller annat förfång.
Utöver straff-, förbuds- och skadeståndsbestämmelser finns regler om
vissa åtgärder i fråga om olovligt framställda exemplar av skyddade
verk (55 och 59 §§). I huvudsak innebär bestämmelserna att den som vidtar
en åtgärd som innebär upphovsrättsintrång får, om det anses skäligt,
tåla att egendom med viss anknytning till intrånget ändras, sätts i
förvar, förstörs eller mot lösen lämnas ut till den som drabbats av
intrånget samt att sådan egendom kan tas i beslag.
Internationella konventioner och avtal
Upphovsrätten har betydande internationell anknytning. På det
upphovsrättsliga området finns dels internationella konventioner och avtal
där Sverige är part, dels EG-rättsliga regleringar. Skälet till detta
är främst att upphovsmän och närstående rättighetshavare ofta behöver
ett internationellt skydd för sina verk och andra prestationer. Dessutom
kan den internationella handeln hindras om det är alltför stora skillnader
i det skydd som olika länder tillhandahåller.
Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk tillkom
redan år 1886 och har sedan dess genomgått flera revisioner. Sverige
anslöt sig till konventionen år 1904 och har sedan ratificerat de
därefter antagna texterna. Verk från stater som är anslutna till
Bernkonventionen ges upphovsrättsligt skydd i Sverige i enlighet med vad som
anges i den internationella upphovsrättsförordningen (1994:193). För
närvarande är ca 150 stater anslutna till konventionen.
Syftet med Bernkonventionen är att så effektivt och enhetligt som möjligt
skydda upphovsmännens rättigheter till deras litterära och konstnärliga
verk. De stater som är anslutna till konventionen bildar en union för
skydd av upphovsmäns rättigheter till deras litterära och konstnärliga
verk. Konventionen vilar på tre grundläggande principer. Den första av
dessa principer är den som ger rätt till s.k. nationell behandling. Med
detta menas att verk som har sitt ursprung i en av medlemsstaterna skall,
utöver de rättigheter som regleras specifikt i Bernkonventionen, ges
samma skydd som medlemsstaten ger verk skapade av dess egna medborgare.
Den andra principen är att skyddet för ett verk skall uppstå automatiskt
och utan några formaliteter. Det skall alltså inte krävas någon form av
registrering eller liknande för att skyddet skall uppkomma. För det
tredje är skyddet oberoende av om skydd finns i verkets ursprungsland
eller inte.
Såvitt avser de närstående rättigheterna finns Internationella konventionen
om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt
radioföretag - den s.k. Romkonventionen. I den internationella
upphovsrättsförordningen finns bestämmelser om hur Sverige ger skydd även på
grundval av denna konvention.
Genom Romkonventionen erhåller utövande konstnärer, framställare av
fonogram och andra ljudupptagningar samt radio- och televisionsföretag
skydd. Liksom Bernkonventionen bygger även Romkonventionen på principen
om s.k. nationell behandling. Utöver principen om nationell behandling
vilar konventionen på principen om att vissa minimirättigheter alltid
skall ges utövande konstnärer, fonogramframställare och radio- och
televisionsföretag.
Andra konventioner av betydelse för närstående rättighetshavare är
konventionen rörande skydd för framställare av fonogram mot olovlig
kopiering av deras fonogram, den s.k. Fonogramkonventionen, och Europeiska
överenskommelsen om skydd för televisionsutsändningar.
I samband med att Världshandelsorganisationen (World Trade Organisation,
WTO) bildades år 1994 antogs inom organisationen en immaterialrättslig
överenskommelse - avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter
(Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights,
TRIPs-avtalet). Avtalet, som har ratificerats av Sverige, trädde i kraft
år 1996 och omfattar för närvarande ca 150 stater. Även den Europeiska
gemenskapen är part till avtalet.
I TRIPs-avtalets första del finns allmänna bestämmelser med grundläggande
principer. I dessa ges uttryck för två av de huvudprinciper som avtalet
vilar på, nämligen principerna om nationell behandling och mest gynnad
nationsbehandling. Den förstnämnda principen är densamma som återfinns
i t.ex. Bernkonventionen, dvs. utländska personer hemmahörande i en
annan stat som är avtalspart får inte behandlas sämre än landets medborgare
avseende tillgång till skydd och rättsmedel. Den andra principen innebär
i korthet att alla de fördelar som medges rättssubjekt från annan stat
även skall medges WTO-medlemmars rättssubjekt. Bestämmelserna i avtalet
är av minimikaraktär. Medlemmarna kan alltså införa regler som ger ett
mer omfattande skydd än avtalet. De inledande bestämmelserna följs i
avtalets andra del av bestämmelser om upphovsrätt och till upphovsrätten
närstående rättigheter.
Genom informationssamhällets framväxt har upphovsrätten och de till
upphovsrätten närstående rättigheterna blivit än mer gränsöverskridande.
För att uppdatera skyddet av upphovsrätten, och de till upphovsrätten
närstående rättigheterna, till den digitala utvecklingen antogs i
december 1996 två nya konventioner inom ramen för FN:s organ för immaterialrätt,
World Intellectual Property Organization (WIPO).
Den ena konventionen reglerar upphovsrätten och brukar benämnas WCT
(WIPO Copyright Treaty eller WIPO-fördraget om upphovsrätt). Den andra
reglerar vissa närstående rättigheter, nämligen skyddet för sångare,
musiker eller andra utövande konstnärer när det gäller ljudupptagningar
av deras framföranden t.ex. på cd-skivor och skyddet för producenter av
ljudupptagningar (fonogram), dvs. skivbolag m.fl., och brukar benämnas
WPPT (WIPO Performances and Phonograms Treaty eller WIPO-fördraget om
framföranden och fonogram).
Envar av konventionerna har hittills ratificerats av drygt 40 stater.
WCT trädde i kraft den 6 mars 2002 och WPPT den 20 maj 2002.
Direktivet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG om harmonisering av
vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället
bygger på de två ovan nämnda WIPO-fördragen. Direktivet har antagits
med stöd av artiklarna 47.2, 55 och 95 i fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen. Samtliga nu nämnda artiklar har till syfte att
undanröja hinder mot den fria rörligheten av varor och tjänster inom
den inre marknaden. Detta kommer även till uttryck i stycke 1 i ingressen
till direktivet där det anges att fördraget föreskriver att en inre
marknad skall upprättas och att ett system skall inrättas för att
säkerställa att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids. Det
anförs att en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om upphovsrätt
och närstående rättigheter bidrar till att uppnå dessa mål.
Direktivet avser alltså att harmonisera upphovsrätten så att den inte
motverkar en handel med varor och tjänster över medlemsstaternas gränser.
Vidare syftar direktivet till att anpassa och komplettera nuvarande
lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter för att på ett
tillfredsställande sätt svara mot den tekniska utvecklingen, t.ex. vad
gäller nya nyttjandeformer (stycke 5 i ingressen). Genom den tekniska
utvecklingen har formerna för att utnyttja prestationer som skyddas av
upphovsrätt och närstående rättigheter kraftigt ökat. Nya produkter och
tjänster som innehåller och förmedlar material skyddat av upphovsrätt
eller till upphovsrätten närstående rättigheter utvecklas hela tiden.
Användningen av digital teknik och globala nätverk som Internet har
gjort det möjligt att kopiera och överföra sådana verk och prestationer
mellan olika personer och länder i en omfattning som inte tidigare var
möjlig.
Ett annat viktigt syfte med direktivet är att främja sysselsättning och
tillväxt. Genom en hög skyddsnivå avser direktivet att uppmuntra till
investeringar i kreativ och innovativ verksamhet, investeringar som i
sin tur leder till tillväxt och ökad konkurrenskraft för europeisk
industri inom ett brett område av industri- och kultursektorn. Tillväxt
inom dessa områden säkerställer sysselsättningen och främjar skapandet
av nya arbetstillfällen (stycke 4 i ingressen). En hög skyddsnivå är
även av avgörande betydelse för det intellektuella skapandet. Skyddet
gagnar såväl upphovsmän och närstående rättighetshavare som konsumenter
och allmänheten i stort (stycke 9 i ingressen). Samtidigt bör en skälig
avvägning göras mellan rättighetshavarnas intressen och olika
användarintressen (stycke 31 i ingressen).
Ytterligare ett viktigt syfte med direktivet är att införliva bestämmelserna
i WIPO-fördragen WCT (WIPO Copyright Treaty) och WPPT (WIPO Performances
and Phonograms Treaty) på ett samordnat sätt inom gemenskapen. Avsikten
är att medlemsstaterna och gemenskapen skall tillträda konventionerna
samordnat genom att samtidigt deponera sina ratifikationsinstrument hos
WIPO så snart alla medlemsstater har genomfört direktivet.
Direktivet innehåller sammanlagt 15 artiklar. Till det kommer 61 stycken
i ingressen till direktivet.
Artiklarna 2-4 innehåller bestämmelser om ensamrättigheter för upphovsmän
och närstående rättighetshavare (utövande konstnärer, framställare av
ljud- och bildupptagningar samt radio- och televisionsföretag). Den
första av de ensamrättigheter som nämns i direktivet är rätten till
mångfaldigande. Med mångfaldigande avses detsamma som exemplarframställning.
Vidare behandlar direktivet upphovsmäns rätt till överföring av verk
till allmänheten, dock enbart i form av distansöverföringar, respektive
rätten för närstående rättighetshavare att göra sina prestationer
tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få
tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.
Även upphovsmännens spridningsrätt tas upp i direktivet.
Artikel 5 innehåller en uttömmande uppräkning av de undantag och
inskränkningar som får göras i upphovsmäns och närstående rättighetshavares
ensamrättigheter. I den här delen är direktivet tvingande bara i ett
avseende, nämligen vad gäller s.k. tillfälliga kopior (artikel 5.1).
Övriga undantag och inskränkningar som direktivet medger är av fakultativ
karaktär, dvs. direktivet tillåter att medlemsstaterna har sådana
undantag eller inskränkningar i sin lagstiftning, men medlemsstaterna
behöver inte ha dem. Direktivet sätter dock den yttre ramen för vilka
undantag och inskränkningar som får finnas i den nationella lagstiftningen.
Vad gäller de ensamrättigheter som regleras i direktivet får alltså
medlemsstaterna inte ha några undantag eller inskränkningar som går
utöver vad som medges i artikel 5 i direktivet. I direktivet anges också
att de undantag och inskränkningar som direktivet tillåter endast får
tillämpas i vissa avsedda fall som inte strider mot det normala nyttjandet
av verket eller annat alster och inte oskäligt inkräktar på rättighetshavarnas
legitima intressen. Bestämmelsen motsvarar den s.k. trestegsregeln som
återfinns bl.a. i Bernkonventionen.
I artiklarna 6 och 7 ges bestämmelser om skydd för tekniska åtgärder
och information om rättighetsförvaltning.
Av artikel 8 följer att medlemsstaterna skall se till att det finns
lämpliga sanktioner och andra rättsliga åtgärder mot intrång i
ensamrättigheter.
Slutligen innehåller direktivet en bestämmelse om att direktivet inte
påverkar vissa andra rättsliga bestämmelser, bl.a. om tillgång till
allmänna handlingar (artikel 9), tillämpnings- och slutbestämmelser,
vissa regler om anpassning till andra direktiv och bestämmelser om tid
för genomförande (artiklarna 10-15).
Enligt direktivet skulle medlemsstaterna senast den 21 december 2002 ha
genomfört nödvändiga ändringar i nationell lagstiftning för att följa
direktivet. EG-domstolen har den 18 november 2004 fastställt att Sverige
har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom
att inte i tid anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga
för att följa detsamma.
I sammanhanget bör också nämnas att, utöver det nu aktuella direktivet,
tidigare har beslutats fem andra EG-direktiv på området för upphovsrätt.
Dessa direktiv rör till skillnad från det direktiv som nu skall genomföras
i svensk rätt bara vissa grupper av rättighetshavare eller vissa delområden
inom upphovsrätten och är:
- direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för
datorprogram,
- direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och
utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom
det immaterialrättsliga området,
- direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa
bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende
satellitsändningar och vidaresändning via kabel,
- direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden
för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter, och
- direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser.

Ärendet och dess beredning
I början av förhandlingarna om direktivet om harmonisering av vissa
aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället
skickade regeringen ut direktivförslaget för synpunkter till berörda
kretsar. Under förhandlingarna om direktivet skedde sedan samråd med en
av Justitiedepartementet tillkallad referensgrupp bestående av vissa
företrädare för dessa kretsar. Såväl under direktivförhandlingarna som
därefter har även ett stort antal skriftliga synpunkter kommit in till
Justitiedepartementet.
Under förhandlingarna var direktivet föremål för behandling i riksdagens
EU-nämnd ett flertal gånger. Information lämnades också ett flertal
gånger i lagutskottet och vid ett tillfälle i konstitutionsutskottet.
Genomförandet
av direktivet i svensk rätt har behandlats i en departementspromemoria
som utarbetats inom Justitiedepartementet (Ds 2003:35) Upphovsrätten i
informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m. I
promemorian behandlades också frågan om ett svenskt tillträde till de
båda WIPO-fördragen samt vissa frågor som inte direkt följer av direktivet,
men som har nära samband med de frågor som direktivet behandlar. Även
i samband med att promemorian utarbetades skedde samråd med den av
Justitiedepartementet tillkallade referensgruppen. Överläggningar har
också hållits mellan företrädare för Justitiedepartementet och ansvariga
departement i Danmark, Finland, Island och Norge. Förslagen i promemorian
har remissbehandlats.
Regeringens nu framlagda förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i
bilaga 2.
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska
regeringen och Vänsterpartiet.
Med anledning av propositionen har det väckts sex motioner innehållande
27 yrkanden. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.
Lagutskottet har inhämtat yttrande från kulturutskottet beträffande
propositionen och de med anledning av propositionen väckta motionerna.
Yttrandet finns i bilaga 5.
Företrädare för Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd
(KLYS), COPYSWEDE samt CE Konsumentelektronikbranschen har inför
lagutskottet och kulturutskottet den 19 april 2005 framfört synpunkter i
ärendet. Vidare har fyra skrivelser inkommit, en gemensam från KLYS och
COPYSWEDE, en gemensam från Svenska Förläggareföreningen och Föreningen
Svenska Läromedel, en från Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) och en
gemensam från bildorganisationerna Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS),
Föreningen Svenska Tecknare (FST), Föreningen Sveriges Konsthantverkare
och Industriformgivare (KIF), Konstnärernas Riksorganisation (KRO),
Svenska Fotografernas Förbund (SFF), Svenska Journalistförbundet (SJF)
och Svenska Konstnärsförbundet (SK).
Propositionen
Vad gäller genomförandet av direktivet konstaterar regeringen att ett
direktiv är bindande för medlemsstaterna inom EU på så sätt att
medlemsstaterna är skyldiga att anpassa sin rättsordning efter direktivet.
Hur detta närmare skall gå till överlämnas emellertid åt medlemsstaterna
själva att avgöra. Vidare konstaterar regeringen att direktivet till
stora delar bygger på principer som är vedertagna i svensk upphovsrätt,
men att det också innehåller delar som är nyheter i förhållande till
gällande rätt. Sammantaget medför direktivet att ett stort antal ändringar
behöver göras i upphovsrättslagen. Regeringen föreslår också vissa
ändringar som inte direkt följer av direktivet, men som har ett nära
samband med de frågor som direktivet behandlar.
Några lagstiftningsåtgärder med anledning av en svensk ratificering av
WIPO-fördraget om upphovsrätt, utöver de som följer av genomförandet av
direktivet, är enligt regeringens bedömning inte nödvändiga. Detsamma
gäller WIPO-fördraget om framföranden och fonogram, med undantag för
ett tillägg som föreslås i 45 § upphovsrättslagen beträffande utövande
konstnärers rättigheter.
Regeringen framhåller att förslagen syftar till att värna upphovsrätten,
framför allt i den digitala miljön. Det är enligt regeringen viktigt
för hela samhället att skapande verksamhet stimuleras. Samtidigt skall
balansen mot viktiga allmänna intressen av att få nyttja verk tillgodoses
och anpassas till den digitala utvecklingen.
I propositionen anför regeringen under rubriken Propositionens huvudsakliga
innehåll att de viktigaste förslagen är följande.
Upphovsmännens ensamrättigheter klargörs. Direktivet ger upphovsmännen
ensamrätt att överföra verk till allmänheten. I detta ingår att verk
görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan
få tillgång till verken från en plats och vid en tidpunkt som de själva
väljer. Huvudexemplet på ett sådant förfogande är att ett verk läggs ut
på en webbplats på Internet. Förslaget innebär att det i upphovsrättslagen
förs in en uttrycklig ensamrätt för upphovsmän att överföra sina verk
till allmänheten. Alla tillgängliggöranden av verk på Internet, eller
andra tillgängliggöranden på distans, kommer alltså att benämnas som en
överföring till allmänheten och kräva upphovsmännens tillstånd.
Skyddet för vissa till upphovsrätten närstående rättigheter - nämligen
skyddet för utövande konstnärer (t.ex. musiker och sångare) vad gäller
deras framförande av ett verk, för fonogram- och filmproducenter och
för radio- och televisionsföretag - förstärks. Till följd av de ändringar
som föreslås kommer även dessa rättighetshavares tillstånd att krävas
för att tillgängliggöra deras prestationer på nätverk som Internet på
ett sådant sätt att enskilda kan få del av prestationerna från en plats
och vid en tidpunkt som de själva bestämmer.
Rätten att framställa kopior för privat bruk föreslås gälla även
fortsättningsvis, men i något begränsad form. Det föreslås bl.a. att
kopiering för privat bruk inte skall vara tillåten om det exemplar som är
den egentliga förlagan till kopian framställts eller gjorts tillgänglig
för allmänheten utan upphovsmannens tillstånd. Detta innebär att kopiering
för privat bruk av material som lagts ut på nätverk som Internet utan
upphovsmannens tillstånd inte längre kommer att vara tillåten. En annan
begränsning som föreslås avser kopiering av litterära verk. Sådan
kopiering skall fortsättningsvis få avse endast begränsade delar av sådana
verk eller sådana verk av begränsat omfång. Hela böcker kommer alltså
fortsättningsvis att få kopieras endast i undantagsfall.
För att i någon mån kompensera för den lagliga kopieringen för privat
bruk finns regler om s.k. kassettersättning. Därmed avses den ersättning
som betalas för anordningar som är särskilt ägnade för framställning av
kopior för privat bruk av ljud och rörliga bilder (t.ex. inspelningsbara
cd- och dvd-skivor). Enligt förslaget höjs kassettersättningen något
och anpassas till utvecklingen av den digitala tekniken. En möjlighet
till nedsättning av ersättningen införs.
För att underlätta för utbildningsväsendet att använda upphovsrättsligt
skyddat material föreslås en utvidgning av den avtalslicens som hittills
gällt till att också omfatta framställning av digitala exemplar av verk.
Vidare föreslås nya avtalslicenser för vissa nyttjanden av bibliotek
och arkiv samt för vissa former av framställning av exemplar inom
myndigheter och företag m.fl.
Den digitala tekniken ger nya möjligheter för personer med funktionshinder
att ta del av information i upphovsrättsligt skyddade verk som böcker,
tidningar m.m. Dagens lagstiftning är inte anpassad till denna situation.
Det finns även andra brister med lagstiftningen. Den inskränkning som
ger möjlighet till framställning av exemplar m.m. till personer med
funktionshinder utvidgas därför.
Nya bestämmelser om skydd för tekniska åtgärder införs. Bestämmelserna
innebär bl.a. att det blir straffbart att tillverka eller sälja produkter,
eller tillhandahålla tjänster, som huvudsakligen är utformade för att
kringgå en digital eller analog spärr, eller annan teknisk åtgärd, som
hindrar eller begränsar framställning av exemplar eller tillgängliggörande
för allmänheten av upphovsrättsligt skyddade verk. Själva kringgåendet
av den tekniska åtgärden blir också förbjudet. Bestämmelserna syftar bl.
a. till att ge upphovsmännen och till upphovsrätten närstående
rättighetshavare ökat skydd mot otillåtna förfoganden med deras skyddade
verk och prestationer i den digitala miljön, t.ex. på nätverk som
Internet. Ett annat syfte är att stimulera handel med upphovsrättsligt
skyddade verk i denna miljö.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.
Sedan upphovsrättslagen tillkom på 1960-talet har ett stort antal
ändringar skett i upphovsrättslagen. Regeringen konstaterar att detta har
gjort att lagen har kommit att innehålla ett antal inskjutna paragrafer
och att lagen till följd av detta har blivit svåröverskådlig. Regeringen
framhåller att det är hög tid att en redaktionell översyn sker av
upphovsrättslagen och att detta också har påtalats av Lagrådet. I samband
därmed kommer även vissa andra frågor att övervägas. Regeringens avsikt
är att en översyn av upphovsrättslagen skall påbörjas så snart som
genomförandet av direktivet är klart.

Utskottets överväganden
Upphovsrätten i informationssamhället
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner WIPO-fördragen om upphovsrätt respektive framföranden
och fonogram samt avslår motionsyrkanden med krav på dels avslag på
propositionen och en utredning om upphovsrätten i framtiden, dels
omförhandling av EG-direktivet och WIPO-fördragen. Jämför reservation 1
(c).
Motionerna
Johan Linander m.fl. (c) yrkar i motion L24 avslag på propositionen
(yrkande 1) och begär att regeringen skyndsamt skall återkomma till
riksdagen med ett nytt tydligare förslag som är anpassat efter de
faktiska situationer som upphovsrätten samt samhällsmedborgarna möter i
informationssamhället i dag (yrkande 2). Motionärerna framhåller att
det är av största vikt att upphovsmännen och deras lagstadgade rättigheter
respekteras. Upphovsmännen bör, enligt motionärerna, ha rätten att
bestämma villkoren för distribution av det egna verket. Därför är det
riktigt att förbjuda olovligt tillhandahållande av upphovsrättsligt
skyddat material. Det finns, enligt motionärerna, bra förslag i
propositionen men lagförslaget i sin helhet utgör ett lapptäcke av snåriga
skrivningar som inte skulle innebära en förbättring av dagens
upphovsrättsliga lagstiftning. Enligt motionärerna är propositionen behäftad
med så pass centrala problem att den bör arbetas om. En lag som direkt
berör väldigt många människor måste vara utformad så att de som berörs
av lagen har en möjlighet att förstå den. Med de nu föreslagna ändringarna
i upphovsrättslagen blir det i stort sett omöjligt för enskilda personer
att t.ex. förstå när ett brott mot lagen begås. Motionärerna anför att
den nu föreslagna lagstiftningen inte kan accepteras som ett provisorium
i avvaktan på en närmare översyn. Motionärerna är särskilt kritiska
till vissa delar av lagförslaget såsom det rättsliga skyddet för tekniska
åtgärder och förbudet mot kopiering för privat bruk från en olovlig
förlaga. När det gäller s.k. fildelning framhåller motionärerna att det
är viktigt att se och förstå de bakomliggande orsakerna till fildelningens
explosionsartade utbredning. Oavsett vilken lagstiftning som antas kan,
enligt motionärerna, problemen med olovlig kopiering förväntas finnas
kvar och öka. Mot bakgrund av den tekniska utvecklingen krävs i stället
ett nytt förhållningssätt i fråga om hur upphovsmän skall ersättas för
användningen av deras verk. Motionärerna anser att den frågan måste
lösas dels genom att den olovliga fildelningen begränsas, dels med en
genomlysning av hur upphovsrättsersättningen skall fungera på längre
sikt. I motionen anförs att det är för tidigt att tala om att ett
paradigmskifte har inträffat i fråga om upphovsrätt, men att det finns
många signaler om att det faktiskt är på väg att hända. I takt med att
de uppväxande generationerna alltmer ifrågasätter den rådande upphovsrätten
och dess konsekvenser kommer också kraven på en förändrad upphovsrätt
att bli allt starkare. Motionärerna menar att frågan om vad som kommer
att hända med ersättning till upphovsmän i framtiden är otillräckligt
belyst och förtjänar noggrannare studier. Ett tillkännagivande begärs
om att regeringen skall tillsätta en utredning med uppgift att studera
och ge förslag kring hur ersättningen till upphovsmän skall fungera i
framtiden (yrkande 3).
Gunvor G Ericson m.fl. (mp) hänvisar i motion L23 till att regeringen
anfört att förslagen i propositionen syftar till att värna upphovsrätten,
framför allt i den digitala miljön, samtidigt som balansen mot viktiga
allmänna intressen av att få nyttja verk skall tillgodoses och anpassas
till den digitala utvecklingen. Motionärerna ser inte att en sådan balans
uppnås med förslaget och menar att de förändringar som görs enbart sker
på bekostnad av allmänhetens intressen. Eftersom direktivet som ligger
till grund för förslagen i propositionen inte lämnar mycket handlingsutrymme
är det svårt att nå en rimlig balans. Vidare framhåller motionärerna
att de internationella fördrag som ligger till grund för direktivet är
nästan tio år gamla och därmed skapade i en tid då Internet inte hade
samma betydelse som i dag. Mot den bakgrunden anser motionärerna att
Sverige bör omförhandla såväl EG-direktivet som WIPO-fördragen så att
dessa bättre tar till vara både konstnärernas och allmänhetens intressen
i det digitala samhället. Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed
(yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Som redovisats inledningsvis har de lagförslag som lämnas i propositionen
till syfte att i svensk lagstiftning genomföra EG-direktivet om
upphovsrätten i informationssamhället, vilket i sin tur bygger på de två
internationella fördrag om upphovsrätt respektive framföranden och
fonogram som antagits av WIPO (World Intellectual Property Organization).
Direktivet har varit föremål för sedvanligt förhandlingsarbete mellan
EU:s medlemsstater. Det antogs den 22 maj 2001 och skulle ha varit
genomfört i svensk lagstiftning före den 22 december 2002. Därtill kommer
att EG-domstolen den 18 november 2004 fastställt att Sverige har underlåtit
att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte i tid
anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa
direktivet.
Utskottet vill erinra om de syften som ligger till grund för direktivet.
Ett syfte är att undanröja hinder mot den fria rörligheten av varor
och tjänster inom den inre marknaden, vilket en harmonisering av
medlemsstaternas lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter
bidrar till. Ett annat viktigt syfte är att anpassa och komplettera
nuvarande lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter för
att på ett tillfredsställande sätt svara mot den tekniska utvecklingen,
t.ex. vad gäller nya nyttjandeformer. Bakgrunden till såväl WIPO-fördragen
som EG-direktivet är att utvecklingen av den digitala tekniken har
medfört att upphovsrättsligt skyddade verk kan kopieras snabbt och enkelt
och överföras mellan olika länder, t.ex. via nätverk som Internet, på
ett helt annat sätt än tidigare. Ytterligare ett syfte med direktivet
är att, genom en hög skyddsnivå, uppmuntra till investeringar i kreativ
och innovativ verksamhet, investeringar som i sin tur leder till tillväxt
och ökad konkurrenskraft för europeisk industri inom ett brett område
av industri- och kultursektorn. En hög skyddsnivå är av avgörande
betydelse för det intellektuella skapandet, vilket gagnar såväl upphovsmän
och närstående rättighetshavare som konsumenter och allmänheten i stort.
Samtidigt anges i direktivet att en skälig avvägning måste göras mellan
rättighetshavarnas intressen och olika användarintressen. Slutligen är
det ett syfte med direktivet att bestämmelserna i WIPO-fördragen om
upphovsrätt respektive framföranden och fonogram skall införlivas på
ett samordnat sätt inom EU.
Förslagen i propositionen innebär, som regeringen också anför, en
anpassning till direktivets bestämmelser om upphovsmäns och närstående
rättighetshavares ensamrätt till dels mångfaldigande (kopiering), dels
tillgängliggörande för allmänheten genom s.k. överföring av verk till
allmänheten (distansöverföring). Direktivets bestämmelser är i den här
delen tvingande och skall således införas i nationell rätt. Vidare
innehåller direktivet bestämmelser som möjliggör olika typer av undantag
och inskränkningar i ensamrättigheterna. Propositionen innehåller ett
antal förslag till ändringar av nuvarande bestämmelser i upphovsrättslagen
om inskränkningar i upphovsrätten. I vissa andra avseenden saknar
upphovsrättslagen helt regler som motsvarar innehållet i direktivets
bestämmelser. Så är t.ex. fallet med direktivets bestämmelser om skydd
för tekniska åtgärder och information om rättighetsförvaltning, vilka
medför behov av nya bestämmelser i upphovsrättslagen. En svensk anpassning
till direktivet fordrar alltså dels införande av nya bestämmelser i
upphovsrättslagen, dels ändringar av befintliga bestämmelser.
Den huvudsakliga kritiken som förs fram i motion L24 går ut på att de
förslag som nu har lämnats inte är tillräckligt genomarbetade och inte
kan accepteras ens som ett provisorium i avvaktan på en närmare översyn
av upphovsrättslagen. Propositionen är, enligt motionärerna, behäftad
med så pass centrala problem att den bör arbetas om.
Ett stort antal ändringar har gjorts i upphovsrättslagen sedan dess
tillkomst, och utskottet har förståelse för motionärernas uppfattning
att detta har lett till att lagen redan nu är svåröverskådlig. Som också
Lagrådet har anfört ökar svårigheterna att överblicka lagen om de nu
föreslagna ändringarna genomförs och också enligt Lagrådets mening hade
det varit önskvärt att, i stället för att genomföra det lappverk som
det nu är fråga om, göra en ordentlig redaktionell översyn av hela
upphovsrättslagen.
Som inledningsvis redovisats skulle direktivet ha varit genomfört i
nationell rätt redan i december 2002. Det är inte förenligt med EG-rätten
att underlåta att införliva ett antaget direktiv i den nationella
rättsordningen, och genomförandet av direktivet i den svenska lagstiftningen
är redan nu starkt försenat. Sverige har också ådragit sig en anmärkning
från EG-domstolen för att genomförandet av direktivet inte har gjorts
i tid. Utskottet anser - i likhet med Lagrådet - att alternativet att,
i avvaktan på en översyn av hela upphovsrättslagen, vänta ytterligare
med att genomföra direktivet uppenbarligen skulle kunna väcka stark
kritik.
Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att de nu framlagda lagförslagen
i princip bör godtas. Flera av de nya bestämmelser som föreslås i
upphovsrättslagen är visserligen detaljerade och svårlästa. Bestämmelsernas
komplexitet hänger emellertid till stor del samman med direktivets
utformning. Den nu föreslagna lagtexten får därför även i dessa avseenden
godtas.
I sammanhanget måste också beaktas att regeringen i propositionen utlovat
en redaktionell översyn av upphovsrättslagen så snart som genomförandet
av direktivet är klart. I likhet med kulturutskottet vill lagutskottet
poängtera vikten av att en sådan översyn påbörjas snarast möjligt.
Även om de föreslagna ändringarna i upphovsrättslagen leder till att
lagen som helhet blir svåröverskådlig innebär regeringens förslag att
såväl upphovsmännens ensamrättigheter som de i ensamrättigheterna
tillåtna inskränkningarna klargörs i flera hänseenden. Utskottet delar
regeringens bedömning att det är viktigt för hela samhället att skapande
verksamhet stimuleras. I det syftet måste upphovsrätten, även i den
digitala miljön, värnas. Samtidigt måste balansen mot viktiga allmänna
intressen av att få nyttja verk tillgodoses och anpassas till den
digitala utvecklingen. De förslag till ändringar i bestämmelserna om
inskränkningar i upphovsrätten som föreslås i propositionen är, enligt
utskottets mening, i huvudsak väl avvägda för dessa syften.
Vad gäller det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder, som också
ifrågasätts i motion L24, vill utskottet framhålla att förslagen i den
delen syftar till att ge upphovsmännen och till upphovsrätten närstående
rättighetshavare ett ökat skydd mot otillåtna förfoganden med deras
skyddade verk och prestationer i den digitala miljön, t.ex. på nätverk
som Internet. Ett annat syfte är att stimulera handel med upphovsrättsligt
skyddade verk i denna miljö. De förslag till lagändringar som i den
delen lämnas i propositionen är dessutom en direkt följd av direktivets
bestämmelser om skydd för tekniska åtgärder, bestämmelser som Sverige
har åtagit sig att införliva i den svenska lagstiftningen.
Vad sedan gäller yrkandet i motion L24 om en utredning med uppgift att
studera och ge förslag kring hur ersättningen till upphovsmän skall
fungera i framtiden vill utskottet peka på att regeringen i propositionen
uttalat att inriktningen av det fortsatta arbetet bör vara ökad individuell
rättighetsförvaltning snarare än en utbyggnad av generella ersättningssystem.
Utskottet har inte någon annan uppfattning. Vidare måste beaktas att
den upphovsrättsliga lagstiftningen, genom de konventioner och avtal
som finns på området, har en betydande internationell anknytning. När
det gäller grundläggande frågor om det upphovsrättsliga systemet i
framtiden är det därför, enligt utskottets mening, ofrånkomligt att
tyngdpunkten i de svenska aktiviteterna fokuseras på och är beroende av
det internationella arbetet. Utskottet är med det anförda inte berett
att föreslå något initiativ från riksdagen med anledning av motionsyrkandet.

Sammanfattningsvis anser utskottet att vad som anförts i motion L24
inte utgör skäl för att avstyrka de i propositionen framlagda lagförslagen
eller att inte godkänna de nu aktuella WIPO-fördragen.
Som anförs i motion L23 är regeringens syfte med de framlagda lagförslagen
att upphovsrätten skall stärkas samtidigt som balansen mot viktiga
allmänna intressen av att få nyttja verk skall tillgodoses. De förslag
till ändringar i bestämmelserna om inskränkningar i upphovsrätten som
föreslås är enligt utskottets mening, som tidigare framhållits, i
huvudsak väl avvägda och ligger helt i linje med såväl fördragens som
direktivets syften att anpassa upphovsrätten till den digitala miljön.
Utskottet kan alltså inte ställa sig bakom den uppfattning som kommer
till uttryck i motion L23. Mot bakgrund av utskottets ställningstaganden
till de förslag som lämnas i propositionen ser utskottet inte skäl att
i det här avseendet föreslå något initiativ från riksdagens sida. Däremot
vill utskottet framhålla betydelsen av att Sverige även fortsättningsvis
aktivt deltar i det internationella arbetet och noga följer den fortsatta
utvecklingen på upphovsrättsområdet.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L23
yrkande 1 och L24 yrkandena 1-3 samt godkänner dels WIPO-fördraget om
upphovsrätt, dels WIPO-fördraget om framföranden och fonogram med en
förklaring enligt artikel 3.3 i detta fördrag i förening med artikel 5.
3 i den internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer,
framställare av fonogram samt radioföretag, upprättad i Rom den 26
oktober 1961 (Romkonventionen), att Sverige inte avser att ge skydd på
grundval av utgivningskriteriet.
Utskottet övergår därmed till att under skilda rubriker behandla de
olika frågor som i övrigt har aktualiserats genom motionerna.
Kopiering av litterära verk för privat bruk
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag såvitt gäller möjligheten till
kopiering för privat bruk (12 § upphovsrättslagen) och avslår två
motionsyrkanden i vilka föreslås ändringar i förslaget såvitt gäller
kopiering av litterära verk i skriftlig form. Jämför reservationerna 2
(m, fp) och 3 (kd).
Propositionen
Den nuvarande inskränkningen i en upphovsmans ensamrätt som ger rätt
att framställa exemplar, dvs. kopiera, för enskilt bruk finns i 12 §
upphovsrättslagen. Av paragrafens första stycke följer att var och en
får kopiera enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk.
Exemplaren får inte användas för andra ändamål. Bestämmelsen innebär
att om förutsättningarna i 12 § är uppfyllda får exemplar framställas
utan tillstånd av berörda rättighetshavare och utan att någon ersättning
behöver betalas. En begränsad rätt till ersättning som i viss mån är
avsedd att kompensera för den tillåtna kopieringen finns dock enligt
bestämmelserna om kassettersättning i 26 k § upphovsrättslagen. Med ett
par undantag som återfinns i 12 § andra stycket finns inte några
begränsningar vad gäller den teknik som får användas för kopieringen. Det
är således möjligt att med stöd av 12 § framställa digitala kopior för
sitt enskilda bruk, t.ex. i form av lagring på den egna datorns hårddisk
av upphovsrättsligt skyddat material.
I direktivet behandlas kopiering för privat bruk främst i artikel 5.2.
b. Enligt denna artikel får medlemsstaterna föreskriva inskränkningar
i rätten till exemplarframställning till förmån för en fysisk persons
privata bruk. Syftet med kopieringen får varken direkt eller indirekt
vara kommersiellt. Mångfaldigandet får ske på alla typer av medier.
Framställning av exemplar kan alltså medges genom såväl reprografiskt
(dvs. huvudsakligen fotokopiering) som digitalt förfarande. En förutsättning
för en sådan inskränkning är att rättighetsinnehavarna får rimlig
kompensation. Hänsyn skall därvid tas till huruvida tekniska åtgärder
(jfr artikel 6 i direktivet) har tillämpats på det berörda verket eller
alstret.
Mot bakgrund av direktivets bestämmelser om inskränkning till förmån
för kopiering för privat bruk föreslås i propositionen att tillämpningsområdet
för 12 § upphovsrättslagen begränsas något. Regeringen föreslår att
uttrycket enskilt bruk byts ut mot direktivets uttryck privat bruk.
Detta uttryck skall, enligt regeringens mening, tolkas i ljuset av
skrivningen i artikel 5.2.b i direktivet om att kopiering inte får ske
om syftet direkt eller indirekt är kommersiellt. I propositionen anförs
att uttrycket klargör att möjligheterna att på en arbetsplats kopiera
verk med stöd av 12 § fortsättningsvis kommer att vara mycket begränsade.
Nuvarande lydelse av bestämmelsen medger framställning av enstaka
exemplar av ett verk. Regeringen föreslår i stället att framställning av
ett eller några få exemplar skall tillåtas. Härigenom sker ett klargörande
av att det antal exemplar som tillåts med stöd av inskränkningen begränsas.

För litterära verk i skriftlig form föreslås en ny regel med innebörden
att kopieringen bara får avse begränsade delar av verk eller sådana
verk av begränsat omfång. Därmed kommer det inte längre, annat än i
undantagsfall, att vara möjligt att med stöd av 12 § framställa exemplar
av hela böcker. Begränsningen till litterära verk i skriftlig form
innebär att kartor och andra i teckning eller grafik eller i plastisk
form utförda verk av beskrivande art inte omfattas (jfr 1 § andra stycket
upphovsrättslagen). Uttrycket skriftlig form omfattar såväl analog
skriftlig form, dvs. huvudsakligen papperskopior av t.ex. en bok, som
digital skriftlig form, t.ex. ett digitalt exemplar av en bok på hårddisken
på en dator eller ett digitalt exemplar i form av en e-bok.
Slutligen föreslås en ny regel med innebörd att 12 § upphovsrättslagen
inte ger rätt att kopiera för privat bruk när det exemplar som är den
egentliga förlagan till kopieringen har framställts eller gjorts
tillgängligt för allmänheten i strid med 2 § upphovsrättslagen. Förlagan
måste alltså vara lovlig (se närmare avsnittet Krav på lovlig förlaga).

Motionerna
I motion L20 begär Martin Andreasson m.fl. (fp) att riksdagen, med avslag
på regeringens förslag i denna del, skall besluta att 12 § första stycket
upphovsrättslagen skall ges lydelsen: "Var och en får för privat bruk
framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Exemplaren
får inte användas för andra ändamål än privat bruk" (yrkande 5).
Motionärerna framhåller att piratkopiering av bl.a. kurslitteratur är ett
allvarligt problem och att lagstiftningen måste ge ett effektivt skydd
mot olovlig kopiering. En särreglering för litterära verk i skriftlig
form är dock, enligt motionärerna, varken lämplig eller nödvändig. De
generella, mer begränsande, regler som föreslås för kopiering för privat
bruk bör ge tillräckliga möjligheter att ingripa mot piratkopiering
också av litteratur. Den olovliga kopiering av kurslitteratur som
förekommer måste också, enligt motionärerna, ses i ljuset av den pressade
ekonomiska situation som studenter befinner sig i. Upphovsmännen till
kurslitteratur behöver ges ett effektivt skydd, men inte på ett sätt
som straffar studenter och andra bokköpare.
Yvonne Andersson m.fl. (kd) begär i motion L21 att riksdagen skall
besluta om ändring av den föreslagna lydelsen av 12 § första stycket
upphovsrättslagen så att det framgår att exemplarframställningen såvitt
gäller litterära verk i skriftlig form får avse hela verket, för det
fall att verket inte finns tillgängligt på marknaden (yrkande 6).
Eftersom viss äldre kurs- och referenslitteratur kan vara utgången från
förlaget eller slutsåld och dessutom bara finnas i ett fåtal exemplar
på tillgängliga bibliotek anser motionärerna att förbudet mot att kopiera
hela böcker är alltför långtgående. Undantag från bestämmelsen måste
kunna göras när ett verk inte finns tillgängligt på marknaden. Ett sådant
tillägg bör, enligt motionärerna, göras i förslaget till 12 § första
stycket upphovsrättslagen.
Utskottets ställningstagande
Inför ett ställningstagande till motionsyrkandena vill utskottet först
erinra om att bestämmelsen i 12 § upphovsrättslagen om kopiering för
enskilt bruk är en av de från praktisk utgångspunkt viktigaste
inskränkningarna i upphovsmannens ensamrätt. Till grund för regeringens nu
föreliggande förslag till ändringar i upphovsrättslagen ligger som en
allmän utgångspunkt, vilken utskottet ställer sig bakom, att upphovsrätten
skall värnas samtidigt som balansen mot viktiga allmänna intressen av
att få nyttja verk skall tillgodoses och anpassas till den digitala
utvecklingen.
I direktivet görs en koppling mellan möjligheten att fritt kopiera verk
för privat bruk och rätten till kompensation för sådan kopiering. I den
mån kopiering för privat bruk medför annat än obetydligt förfång för
rättighetshavaren anger direktivet att ersättningssystem skall finnas
på plats. Hänsyn skall därvid tas till förekomsten av tekniska skyddsåtgärder.
Regeringen anför i propositionen att den nuvarande regleringen vad
gäller kopiering för enskilt bruk har gett upphov till problem för
rättighetshavarna på vissa områden. Det förekommer att kopiering sker i
sådan omfattning att det skadar rättighetshavarna. När
kassettersättningssystemet
infördes var syftet att i viss mån kompensera upphovsmän m.fl. för den
i och för sig tillåtna privatkopieringen. Enligt regeringen kompenserar
emellertid kassettersättningssystemet inte alls, eller inte fullt ut,
för kopieringen. För att komma till rätta med detta problem kan man
tänka sig att antingen inskränka tillämpningsområdet för bestämmelsen
om kopiering för enskilt bruk så att det inte längre blir tillåtet att
kopiera för enskilt bruk i samma utsträckning som i dag eller att bygga
ut systemet med kassettersättning så att en schablonersättning utgår i
fler situationer och i större omfattning än i dag. Enligt regeringens
mening är alternativet att begränsa rätten till kopiering för privat
bruk att föredra. Utskottet gör i den delen inte någon annan bedömning.

I motion L20 anför motionärerna att de generella, mer begränsande, regler
som föreslås för kopiering för privat bruk bör ge tillräckliga möjligheter
att ingripa mot olovlig kopiering också av litteratur. En särreglering
för litterära verk i skriftlig form är därför, enligt motionärerna,
varken lämplig eller nödvändig.
Utskottet vill erinra om att det bakomliggande syftet med inskränkningen
avseende kopiering för privat bruk är att undvika att upphovsrätten
griper in i den rent privata sfären. Vid bestämmelsens tillkomst var de
tekniska möjligheterna för privatpersoner att kopiera så mycket som en
hel bok också ytterst begränsade. Enligt regeringens mening är omfattningen
av den kopiering som förekommer av litterära verk i skriftlig form, och
särskilt sådana som används som kurslitteratur, till skada för
rättighetshavarna. Utskottet kan för sin del inte komma till någon annan
slutsats. Nuvarande bestämmelse om kopiering för enskilt bruk har inte
heller syftat till att underlätta för studerande att kopiera hela böcker
som skall användas som kurslitteratur. I den delen delar utskottet
regeringens uppfattning att det kan ifrågasättas om mer omfattande sådan
kopiering hör hemma inom den privata sfär som bestämmelsen tar sikte på.
Vidare är det viktigt att stimulera att kurslitteratur skrivs och att
nya, aktuella upplagor tas fram, något som rimligen motverkas om
möjligheterna till kopiering för privat bruk är alltför omfattande.
Sammantaget finns det, enligt utskottets mening, goda skäl för den särskilda
begränsning avseende kopiering av litterära verk i skriftlig form som
regeringen föreslagit.
Vad därefter gäller den typ av problem som påtalats i motion L21 har
regeringen i propositionen pekat på att de bör kunna lösas dels genom
bestämmelserna i 16 § upphovsrättslagen om kopiering för forskningsändamål,
dels genom avtal med upphovsmännen. Om t.ex. en utbildningsanordnare
väljer att som kurslitteratur ha en bok som inte längre finns att tillgå
på marknaden skulle en möjlighet vara att utbildningsanordnaren träffar
avtal om möjlighet till kopiering av sådan svårtillgänglig litteratur
enligt bestämmelsen om avtalslicens i 13 § upphovsrättslagen (42 c § i
det nu aktuella förslaget). En annan möjlighet som regeringen pekar på
är att man i ett sådant fall träffar individuella avtal i det enskilda
fallet exempelvis genom att utbildningsanordnaren tar kontakt med berört
förlag och skaffar tillstånd för berörda kursdeltagare att kopiera den
bok det är fråga om. Mot den här bakgrunden anser utskottet att det
inte bör införas någon särbestämmelse för det fall att det litterära
verket inte finns tillgängligt på marknaden. Den begränsning som föreslås
för litterära verk i skriftlig form bör således utformas i enlighet med
regeringens förslag.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L20
yrkande 5 och L21 yrkande 6.
Skadestånd vid kopiering för privat bruk
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till 54 § upphovsrättslagen med den
ändringen att ersättningsskyldighet bara skall gälla den som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet har överträtt förbudet mot kopiering för privat
bruk från en olovlig förlaga (12 § fjärde stycket upphovsrättslagen).
Därmed bifaller riksdagen tre motionsyrkanden.
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen en ny regel med innebörd att
bestämmelsen om kopiering för privat bruk i 12 § upphovsrättslagen inte
ger rätt att kopiera om det exemplar som är den egentliga förlagan till
kopieringen har framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten
i strid med 2 § upphovsrättslagen (12 § fjärde stycket). Förlagan måste
alltså vara lovlig. Det är den egentliga förlagan som skall vara lovlig.
Som egentlig förlaga anses inte sådana tillfälliga kopior som kan uppstå
vid överföring i ett digitalt nätverk som t.ex. Internet.
I nuvarande 54 § upphovsrättslagen finns regler om skadestånd vid
upphovsrättsintrång. Första stycket i paragrafen innehåller regler om
ersättning motsvarande skäligt vederlag vid upphovsrättsintrång. Den
som i strid mot upphovsrättslagen utnyttjar ett verk skall alltid, till
upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare, betala ersättning som utgör
skäligt vederlag för utnyttjandet av verket. Sådan ersättning utgår
alltså även om den som begått upphovsrättsintrånget varken har haft
uppsåt eller varit oaktsam. Om utnyttjandet av verket har skett uppsåtligen
eller av oaktsamhet, skall, enligt paragrafens andra stycke, ersättning
även betalas för annan förlust än uteblivet vederlag liksom för lidande
eller annat förfång.
I propositionen föreslås ett nytt fjärde stycke i 54 § vilket innebär
att den som har kopierat enbart i strid med 12 § fjärde stycket, dvs.
kopierat för privat bruk från en olovlig förlaga, bara skall behöva
betala skäligt vederlag enligt 54 § första stycket om uppsåt eller
oaktsamhet förelegat.
Motionerna
Inger René m.fl. anser i motion L22 att det bör ställas krav på uppsåt
eller grov oaktsamhet för att ersättningsskyldighet skall föreligga
enligt det nya fjärde stycket i 54 § upphovsrättslagen och att regeringens
förslag skall justeras i enlighet härmed (yrkande 2). Upphovsrättsinnehavaren
skall tillförsäkras ett gott skydd, och motionärerna stöder därför
förslaget att det skall krävas en laglig förlaga för att man skall ha
rätt att kopiera för privat bruk. Enligt motionärerna riskerar dock
förslaget om ersättningsskyldighet att träffa fel om ersättning skall
betalas även vid s.k. normal oaktsamhet. Ett krav på grov oaktsamhet
skulle, enligt motionärerna, stärka rättssäkerheten vid kopiering för
privat bruk och ge lagstiftningen bättre fokus.
Motsvarande yrkanden framställs i motionerna L20 av Martin Andreasson
m.fl. (fp) (yrkande 3) och L21 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) (yrkande
2).
Utskottets ställningstagande
Vad utskottet i den här delen har att ta ställning till avser vilka
krav som bör ställas för att ersättningsskyldighet skall föreligga vid
överträdelse mot förbudet att kopiera för privat bruk från en olovlig
förlaga. En utgångspunkt för ställningstagandet är nu gällande bestämmelser
som innebär att upphovsmannen vid ett upphovsrättsintrång alltid är
berättigad till ersättning motsvarande skäligt vederlag för utnyttjandet
(54 § första stycket upphovsrättslagen). I detta avseende gäller alltså
ett strikt skadeståndsansvar. Den som gjort sig skyldig till
upphovsrättsintrång skall betala ersättning oavsett uppsåt eller oaktsamhet.
Om utnyttjandet av verket har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet,
skall ersättning även betalas för annan förlust än uteblivet vederlag
liksom för lidande eller annat förfång (54 § andra stycket).
Det nu föreslagna kravet på lovlig förlaga vid kopiering för privat
bruk väcker vissa speciella rättssäkerhetsfrågor såvitt gäller
ersättningsskyldigheten enligt 54 §. Som regeringen anför i propositionen
kan det i vissa fall vara förenat med betydande svårigheter för den
enskilde att kontrollera om en förlaga är lovlig eller inte. Regeringen
har därför gjort bedömningen att det inte framstår som rimligt att en
enskild person som gör en kopia för privat bruk skall bli ersättningsskyldig
trots att det inte fanns någon anledning att ens misstänka att förlagan
var olovlig. Ett krav på ersättningsskyldighet i den situationen skulle,
enligt regeringens mening, vara alltför långtgående och riskera att
minska människors förståelse - och i förlängningen respekt för -
lagstiftningen. Mot den bakgrunden har regeringen föreslagit att det för
denna specifika situation skall införas ett krav på uppsåt eller oaktsamhet
med avseende på förlagans karaktär.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det kan förekomma situationer
där det är svårt att avgöra om en förlaga är lovlig eller inte. Enligt
utskottets mening är det därför inte rimligt att en enskild person som
gör en kopia för privat bruk skall bli ersättningsskyldig i ett fall
där det inte fanns anledning att misstänka att förlagan var olovlig.
Det finns således, som regeringen föreslagit, skäl att ha särskilda
regler om ersättningsskyldighet för den som enbart överträder 12 § fjärde
stycket upphovsrättslagen.
I motionerna begärs att förutsättningarna för ersättningsskyldigheten
begränsas ytterligare. Motionärerna anser att bara den som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet har kopierat från en olovlig förlaga bör bli
ersättningsskyldig. Utskottet har förståelse för de synpunkter som förs
fram i motionerna. Många av dem som t.ex. kopierar musik och film från
Internet är ungdomar som inte alltid kan förväntas reagera på misstänkta
omständigheter runt en förlagas karaktär. Om förutsättningarna för
skadeståndsskyldighet skärps på det sätt som motionärerna förordar
markeras ytterligare att ersättningsskyldigheten vid kopiering för privat
bruk från en olovlig förlaga förutsätter att den enskilde insåg, eller
rimligen borde ha insett, förlagans olovliga karaktär. Därmed minimeras
risken för att bestämmelsen tillämpas på ett sätt som leder till oskäliga
resultat för enskilda personer. Utskottet finner därför skäl att
tillmötesgå motionärerna och ändra regeringens förslag till 54 § fjärde
stycket på det sättet att skadeståndsskyldighet vid överträdelse av
12 § fjärde stycket bara skall gälla om överträdelsen skett uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet. I det sammanhanget vill utskottet emellertid
erinra om att omständigheterna vid kopieringen kan vara sådana att det
tydligt framgår att det är fråga om en olovlig förlaga. I en sådan
situation får kravet på uppsåt eller grov oaktsamhet naturligtvis anses
vara uppfyllt.
Genom utskottets förslag till ändring av 54 § fjärde stycket införs ett
krav på uppsåt eller grov oaktsamhet för ersättningsskyldighet enligt
54 § första stycket. I konsekvens härmed bör ett sådant krav gälla även
vid ersättningsskyldighet enligt andra stycket i samma paragraf. Utskottet
föreslår således att den som kopierar för privat bruk från en olovlig
förlaga (dvs. överträder 12 § fjärde stycket) skall kunna bli
ersättningsskyldig enligt 54 § första eller andra stycket endast under
förutsättning att uppsåt eller grov oaktsamhet förelegat vid kopieringen.

Krav på lovlig förlaga
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden som gäller den enskildes ansvar vid
kopiering från en olovlig förlaga och framtagande av lagliga alternativ.
Jämför reservation 4 (m, fp, kd).
Propositionen
Direktivet tar inte ställning till frågan om den förlaga som används
vid kopiering för privat bruk måste vara ett exemplar som har framställts
eller gjorts tillgängligt för allmänheten med upphovsmannens samtycke
eller enligt lag, en s.k. lovlig förlaga.
När det gäller innehållet i svensk rätt har frågan varit föremål för
diskussion under senare år. Den nuvarande ordalydelsen i 12 §
upphovsrättslagen anger inte något uttryckligt krav avseende förlagans karaktär
utöver kravet på att verket i fråga skall vara offentliggjort. Med en
strikt tillämpning av lagtextens ordalydelse medges alltså att 12 §
upphovsrättslagen åberopas som stöd för kopiering för privat bruk även
om den förlaga som används har framställts eller gjorts tillgänglig i
strid med 2 § samma lag, t.ex. lagts ut på en webbsida på Internet utan
tillstånd från upphovsmannen, bara verket som sådant är offentliggjort.
I propositionen framhålls att det i Sverige från vissa håll har hävdats
att det trots avsaknaden av uttryckligt lagstöd ändå kan anses finnas
ett krav på att förlagan skall vara lovlig, dvs. att de inskränkningar
i upphovsrättslagen som relaterar till en förlaga i form av ett exemplar
eller annan manifestation av ett verk bygger på förutsättningen att
inskränkningen bara kan vara tillämplig om förlagan i sig är lovlig.
Denna tolkning av lagen skulle t.ex. innebära att det inte vore möjligt
att med stöd av 12 § göra en kopia av ett musikaliskt verk som lagts ut
på Internet om kopieringen av verket eller det offentliga framförandet
av det skett utan upphovsmannens tillstånd.
Frågan om tolkningen av 12 § i det här avseendet har inte prövats i
domstol, och rättsläget är således inte helt klart. I propositionen
anförs att det är tänkbart att en domstolsprövning skulle utfalla olika
beroende på om det sker en straffrättslig eller en civilrättslig prövning.
I de fall straffansvar kan aktualiseras gäller enligt svensk rätt en
strikt legalitetsprövning. Enligt regeringens mening finns det knappast
utrymme för att tolka in en förutsättning om krav på lovlig förlaga när
det är fråga om straffansvar för upphovsrättsintrång. Bedömningen skulle
kunna bli annorlunda vid en civilrättslig talan, som t.ex. då krav på
skadestånd framställts. En domstol har då större möjligheter att beakta
allmänna principer som domstolen anser bör gälla för tillämpligheten av
inskränkningar i upphovsrätten. Rättsläget är alltså i det här avseendet
oklart, men det finns skäl som talar för att det - särskilt vid en
straffrättslig bedömning - inte finns något krav på att förlagan skall
vara lovlig för att kopiering enligt 12 § upphovsrättslagen skall vara
tillåten.
I propositionen föreslås, som nämnts i tidigare avsnitt, en ny uttrycklig
regel med innebörd att bestämmelsen om kopiering för privat bruk i 12 §
upphovsrättslagen inte ger rätt att kopiera om det exemplar som är den
egentliga förlagan till kopieringen har framställts eller gjorts
tillgängligt för allmänheten i strid med 2 § upphovsrättslagen (12 § fjärde
stycket). Förlagan måste alltså vara lovlig. Det är den egentliga
förlagan som skall vara lovlig. Som egentlig förlaga anses inte sådana
tillfälliga kopior som kan uppstå vid överföring i ett digitalt nätverk
som t.ex. Internet (jfr förslaget till ny 11 a § upphovsrättslagen).
Den som bryter mot det föreslagna kravet på lovlig förlaga i 12 § fjärde
stycket upphovsrättslagen kan straffas för upphovsrättsintrång i enlighet
med de bestämmelser som finns i 53 § om straffansvar för intrång i
rättigheter enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen. Den som inte
alls känt till att förlagan var olovlig och inte heller agerat grovt
vårdslöst, t.ex. ignorerat tydliga tecken på att förlagan inte var lovlig,
kommer inte att kunna drabbas av straffansvar eftersom det förutsätter
uppsåt eller grov oaktsamhet. Till skillnad från vad som annars gäller
vid upphovsrättsintrång behöver man, enligt regeringens förslag till
nytt fjärde stycke i 54 §, i en situation då man inte haft uppsåt eller
varit oaktsam inte heller utge skälig ersättning för intrånget.
Motionerna
I motion L20 begär Martin Andreasson m.fl. (fp) ett tillkännagivande om
att de rättsliga åtgärderna mot olovlig kopiering måste stå i proportion
till rättighetsintrånget (yrkande 2). Motionärerna anser att lagstiftningen
måste säkerställa enskildas rätt att ta en kopia för privat bruk av en
lagligt framställd förlaga. Däremot bör det inte vara tillåtet att ta
privata kopior av sådant material som har gjorts tillgängligt utan
upphovsmannens tillstånd. Det är, enligt motionärerna, en rimlig princip
att den som inser att en förlaga är piratkopierad inte själv skall ha
fria händer att framställa nya kopior av den. Mot den bakgrunden stöder
motionärerna förslaget att det skall krävas en laglig förlaga för att
man skall ha rätt att ta en kopia för privat bruk. Denna bestämmelse
måste dock tillämpas på ett rättssäkert sätt, och de rättsliga åtgärder
som vidtas måste stå i proportion till rättighetsintrånget. Motionärerna
framhåller att ansvar inte skall kunna utkrävas i sådana fall när den
enskilde inte kunde förväntas inse att förlagan var olagligt framställd.

I samma motion begärs ett tillkännagivande om rättighetshavarnas ansvar
för att göra det möjligt för privatpersoner att avgöra vilka förlagor
som är lagliga (yrkande 4). Motionärerna anför att det ligger i
rättighetshavarnas intresse att på lämpligt sätt, genom t.ex. marknadsföring,
kodning eller märkning, lyfta fram de lagliga alternativen och visa
för konsumenterna vilka förlagor som är lovligt framställda. Ju större
osäkerhet som råder om vilka förlagor som är lagliga, desto mindre
utrymme finns för rättighetshavarna att agera rättsligt mot eventuella
rättighetsintrång vid olovlig kopiering för privat bruk. Enligt
motionärerna har branschen hittills inte varit tillräckligt lyhörd för
konsumenternas önskemål, vilket fått till följd att utbudet av lagliga
alternativ på nätet fortfarande är väldigt begränsat.
Även Yvonne Andersson m.fl. (kd) anser i motion L21 att ett krav på
lovlig förlaga vid kopiering för privat bruk förutsätter att det finns
lagliga alternativ och att skivbolagsproducenter och förläggare bör ges
ansvar att skapa sådana instrument. Producenterna måste också ha ett
ansvar att se till att det tydligt framgår vilka förlagor som är lovliga.
Motionärerna anser att instrument där den enskilde klart och tydligt
kan avgöra om en förlaga är lovlig eller inte måste tas fram, och
regeringen bör återkomma i den frågan. Ett tillkännagivande begärs i
enlighet härmed (yrkande 1).
Rossana Dinamarca och Peter Pedersen (båda v) begär i motion L25 ett
tillkännagivande om att regeringen i nära samarbete med berörda parter
skall stimulera tillkomsten av lagliga alternativ, där t.ex. musik och
film säljs för nedladdning, på ett sätt som dels tillförsäkrar
upphovsrättsinnehavaren ersättning för sitt arbete, dels ger en möjlighet
för användaren att köpa eller kopiera filmer eller musik till
konkurrenskraftiga priser (yrkande 1). Motionärerna anser att mycket litet
utrymme ges till en analys och förslag till åtgärder för att med den
nya teknikens hjälp underlätta och göra nedladdning av t.ex. musik och
film billigare på ett sätt som både ger upphovsrättsinnehavaren ersättning
och användaren lägre priser per nedladdning.
Utskottets ställningstagande
Med anledning av motionerna och mot bakgrund av den debatt som förts bl.
a. med anledning av förslagen i den nu aktuella propositionen om ett
krav på lovlig förlaga vid kopiering för privat bruk vill utskottet
inledningsvis anföra följande.
Enligt förslaget i propositionen är det den egentliga förlagan som skall
vara lovlig. Som egentlig förlaga anses inte sådana tillfälliga kopior
som kan uppstå vid överföring i ett digitalt nätverk som t.ex. Internet.
Som kulturutskottet har anfört beträffande förslaget om framställning
av tillfälliga exemplar (11 a § upphovsrättslagen) är en åtgärd
upphovsrättsligt relevant endast om man genom åtgärden framställer ett
exemplar av ett verk (kopierar) eller gör det tillgängligt för allmänheten.
Om någon endast tittar eller lyssnar på ett verk betraktas det alltså
inte som en upphovsrättsligt relevant åtgärd. Även om verket har lagts
ut på Internet utan tillstånd, dvs. är en olovlig förlaga, gör den
enskilde sig inte skyldig till något upphovsrättsligt intrång så länge
som han eller hon endast tittar eller lyssnar på verket. När material
däremot kopieras från Internet är det fråga om en upphovsrättsligt
relevant åtgärd. I likhet med kulturutskottet vill lagutskottet understryka
att de nu föreslagna lagändringarna innebär att det även fortsättningsvis
blir tillåtet att titta och lyssna på verk även om de har lagts ut på
Internet olovligen och att straffansvar och skadeståndsskyldighet kan
uppstå först när verken kopieras.
Mycket av det material som finns tillgängligt på Internet, särskilt vad
gäller musik och film, har placerats där utan tillstånd från upphovsmannen
och utan lagstöd. Trots att det är otillåtet och till och med straffbart
att placera ut materialet på Internet utan tillstånd, är kopiering för
privat bruk - enligt nu gällande rätt - möjligen ändå tillåten eller i
varje fall inte straffbar. Särskilt musik kopieras i stor utsträckning
från Internet trots att musiken görs tillgänglig utan tillstånd från
upphovsmännen, dvs. trots att den förlaga man kopierar från är olovlig.
Det innebär att rättighetshavarna, dvs. upphovsmännen som skrivit
musiken och texten, artisterna inklusive musikerna som framför musiken
och skivbolaget som producerat musiken, inte får någon betalning för
sina prestationer. Motsvarande gäller i ökad utsträckning även för film.
Enligt utskottets mening är det inte rimligt att allmänheten på detta
sätt kan utnyttja olagliga gärningar för att utan rättighetshavarnas
tillstånd fritt kopiera t.ex. musik, och förfarandet minskar respekten
för upphovsrätten. Ett upphovsrättsligt system som innebär att det är
lagligt, eller i varje fall inte straffbart, att kopiera material från
en olovlig förlaga innebär också otydlighet och inkonsekvens. Kulturutskottet
har anfört att det i dag är en självklarhet att betala för t.ex. en
dvd-film i en affär och att det borde vara lika självklart att betala
för samma film när den laddas ned över Internet.
Lagutskottet anser, i likhet med såväl kulturutskottet som regeringen,
att det finns goda skäl för att i 12 § upphovsrättslagen föreskriva
att kopiering för privat bruk bara får ske om förlagan är en lovlig
förlaga.
Vad sedan gäller motionsyrkandena anförs i motion L20 att de rättsliga
åtgärderna vid kopiering för privat bruk från en olovlig förlaga måste
stå i proportion till rättighetsintrånget och att bestämmelserna måste
tillämpas på ett rättssäkert sätt. Motionärerna framhåller att ansvar
inte skall kunna utkrävas i sådana fall där den enskilde inte kunde
förväntas inse att förlagan var olagligt framställd.
Utskottet kan för sin del inte finna att det skulle föreligga någon
avgörande motsättning mellan motionärernas uppfattning och regeringens.
Som tidigare nämnts regleras det straffrättsliga ansvaret vid brott
mot kravet på lovlig förlaga i 12 § fjärde stycket upphovsrättslagen i
53 § samma lag. För straffansvar krävs, i likhet med vad som annars
gäller för upphovsrättsintrång, att agerandet skall ha skett uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet. Som anförs i propositionen kommer därför den
som inte alls känt till att förlagan var olovlig och inte heller agerat
grovt vårdslöst, t.ex. ignorerat tydliga tecken på att förlagan inte
var lovlig, inte att kunna drabbas av straffansvar. Vidare kan påpekas
att brott mot kravet på lovlig förlaga, enligt förslaget till 59 §
upphovsrättslagen, liksom för närvarande gäller för alla upphovsrättsintrång,
får åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. I fråga om skadeståndsskyldighet
hänvisas till vad utskottet föreslagit i föregående avsnitt. Till
skillnad från vad som annars gäller vid upphovsrättsintrång behöver en
privatperson, enligt utskottets förslag till nytt fjärde stycke i 54 §,
i en situation då denne inte haft uppsåt eller varit grovt oaktsam
inte betala skadestånd för intrånget.
Med tanke på det skydd mot att drabbas av sanktioner som finns redan
enligt gällande rätt och den ändring som föreslås vad gäller skyldigheten
att betala ersättning för ett olovligt nyttjande anser utskottet att de
rättsliga åtgärder som kan vidtas får anses stå i proportion till
rättighetsintrånget. Hur bestämmelsen slutligen kommer att tillämpas i
praktiken blir en fråga för rättspraxis.
Önskemålen i motion L20 yrkande 2 får således anses tillgodosedda, och
utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandet.
I motion L20 behandlas även frågan om möjligheten för privatpersoner
att avgöra om en förlaga är laglig eller inte och vilket ansvar
rättighetshavarna har för att stimulera tillkomsten av lagliga alternativ.
Liknande synpunkter förs fram i motionerna L21 och L25. I samtliga
motioner begärs tillkännagivanden om rättighetshavarnas ansvar i det
här avseendet, och i motion L21 begärs att regeringen återkommer med
förslag.
Utskottet gör i den här delen följande överväganden. Att lagstiftningen
är tydlig och konsekvent i fråga om kravet på lovlig förlaga i 12 §
upphovsrättslagen är, som också anförs i propositionen, viktigt för att
stimulera och ge sunda förutsättningar för utvecklingen av lagliga
alternativ för elektronisk försäljning av musik, filmer och annat
upphovsrättsligt skyddat material. Utskottet har ingen annan uppfattning
än motionärerna om vikten av att stimulera lagliga alternativ vilket är
viktigt för såväl rättighetsinnehavaren som de som kopierar material
från t.ex. Internet, dvs. konsumenterna. Det finns all anledning att ta
till vara den teknik som nu finns och ge konsumenterna möjligheter att
kopiera upphovsrättsligt skyddat material, t.ex. musik, på laglig väg
och därigenom tillse att upphovsmannen får sin berättigade ersättning.
Utskottet vill i det här sammanhanget också peka på den föreslagna nya
bestämmelsen om skydd för elektronisk information om rättighetsförvaltning,
52 g §. Härigenom stimuleras rättighetshavarna att använda sådan
information på sina verk, vilket kan underlätta för enskilda vid bedömningen
av om en förlaga är lovlig eller inte.
Inte heller i dessa frågor kan utskottet finna att det föreligger någon
avgörande motsättning mellan motionärernas uppfattning och regeringens.
Målsättningen är att stimulera lagliga alternativ som tillförsäkrar
upphovsmannen ersättning för sitt arbete samtidigt som det kan ge
konsumenten möjlighet att få del av upphovsrättsligt skyddat material på
ett enkelt sätt och till en rimlig kostnad. Det är lagstiftarens uppgift
att ge goda förutsättningar för nya former av handel med upphovsrättsligt
skyddade verk. Kulturutskottet anför i sitt yttrande att man räknar med
att de klargöranden som görs genom den föreslagna lagstiftningen kommer
att stimulera utvecklingen av lagliga alternativ för elektronisk
försäljning av musik, filmer och annat upphovsrättsligt skyddat material.
Lagutskottet delar den uppfattningen. Ansvaret för att söka tydliggöra
om t.ex. en förlaga utlagd på Internet är lagligt utlagd måste emellertid
i första hand ligga på rättighetshavarna själva. Som kulturutskottet
påpekar bör denna utveckling följas noga, och av särskilt intresse är
därvid att få belyst hur priser och utbud påverkas. Enligt utskottets
mening får önskemålen i motionerna L20 yrkande 4 och L25 yrkande 1 därmed
anses i huvudsak tillgodosedda.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L20
yrkande 4, L21 yrkande 1 och L25 yrkande 1.
Kassettersättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag såvitt gäller kassettersättningens
storlek (26 l § upphovsrättslagen) och avslår motionsyrkanden om dels
andra ersättningsnivåer, dels en fortsatt översyn av bestämmelserna om
kassettersättning. Jämför reservationerna 5 (m, kd) och 6 (m, fp, kd).

Propositionen
För att i någon mån kompensera för den lagliga kopieringen för privat
bruk finns fr.o.m. den 1 januari 1999 regler i upphovsrättslagen om
kassettersättning. Därmed avses den ersättning som betalas för anordningar
som är särskilt ägnade för framställning av kopior för privat bruk av
ljud och rörliga bilder (t.ex. inspelningsbara cd- och dvd-skivor).
Som tidigare nämnts anges i artikel 5.2.b i direktivet att en inskränkning
i upphovsmannens ensamrätt till exemplarframställning förutsätter att
rättsinnehavaren får rimlig kompensation. Frågan om kompensation behandlas
också i stycke 35 i ingressen till direktivet vari bl.a. anges att det
inte behöver uppkomma någon betalningsskyldighet om förfånget för
rättsinnehavaren är obetydligt. Direktivet gör alltså en koppling mellan
möjligheten att fritt kopiera verk för privat bruk och rätten till
kompensation för sådan kopiering. I den mån kopiering för privat bruk
medför annat än obetydligt förfång för rättighetshavaren anger direktivet
att ersättningssystem skall finnas på plats. Vid utformningen av ett
sådant system skall hänsyn tas till förekomsten av tekniska skyddsåtgärder.
I propositionen pekar regeringen på att direktivet lämnar ett betydande
tolkningsutrymme i nationell rätt vad gäller när ersättning skall utgå,
hur ersättningssystemet skall utformas och vilken nivå ersättningen
skall ligga på.
I propositionen föreslår regeringen att bestämmelserna om kassettersättning
ändras, 26 k-26 m §§. Enligt förslaget höjs kassettersättningen något
och anpassas till den tekniska utvecklingen, bl.a. genom införande av
olika ersättningsnivåer för anordningar för analog upptagning respektive
digital upptagning.
Förslaget innebär att den nuvarande beräkningsgrunden med en viss
ersättning per möjlig upptagningsminut fortsättningsvis bara skall vara
tillämplig på anordningar för analog upptagning. Ersättningen för
anordningar för analog upptagning höjs från två öre per minut till två
och ett halvt öre per minut. Bestämmelsen kommer inte längre att innehålla
några regler om maxbelopp per anordning.
Två nya beräkningsgrunder baserade på en viss ersättning per megabyte
föreslås för anordningar på vilka digital upptagning kan ske. För
anordningar där digital upptagning kan ske upprepade gånger skall
ersättningen vara 0,4 öre per megabyte lagringsutrymme. Kan digital upptagning
endast ske en gång skall ersättningen i stället vara 0,25 öre per
megabyte lagringsutrymme. Några föreskrifter om maxbelopp per anordning
föreslås inte.
Regeringen föreslår vidare en möjlighet till nedsättning av beloppen
för kassettersättningen för fall då upphovsmännen kompenseras för
kopieringen på annat sätt eller om ersättningen med hänsyn till omständigheter
hänförliga till en anordning eller i övrigt till förhållandena på
marknaden är oskäligt hög. Vid avtal om nedsättning av ersättningsbeloppen
skall upphovsmännen företrädas av samma typ av organisation som har
rätt att kräva in ersättningen, dvs. en organisation som företräder ett
flertal ersättningsberättigade svenska upphovsmän och innehavare av
närstående rättigheter på området. Därav följer även att samma typ av
organisation företräder upphovsmännen i en eventuell tvist i domstol om
ersättningens storlek.
Motionerna
I motion L21 begär Yvonne Andersson m.fl. (kd) att riksdagen skall
besluta om ändring i den föreslagna 26 l § upphovsrättslagen innebärande
att kassettersättningens nuvarande storlek beträffande anordningar för
analog upptagning bibehålls och att ersättningsnivån för anordningar
för digital upptagning får en annan utformning än den av regeringen
föreslagna (yrkande 3). Motionärerna anser att det inte finns några
skäl för en höjning av ersättningen för anordningar för analog upptagning,
detta mot bakgrund bl.a. av att rätten till kopiering för privat bruk
nu begränsas. Ersättningsnivån för anordningar för digital upptagning
bör också sättas lägre än vad regeringen föreslagit, och det finns enligt
motionärerna inte några bärande skäl för en särreglering mellan olika
typer av anordningar för digital upptagning. Vidare anser motionärerna
att nuvarande regel om en högsta ersättning, maxbelopp, är mer rättssäker
än den av regeringen föreslagna nedsättningsregeln och att maxbeloppsregeln
därför bör finnas kvar.
Inger René m.fl. (m) begär i motion L22 ett tillkännagivande om en
översyn av bestämmelserna om kassettersättning (yrkande 3). Enligt
motionärerna innebär den fortsatta tekniska utvecklingen sannolikt att
motiven för att ha kvar kassettersättningen minskar.
Även Martin Andreasson m.fl. (fp) begär i motion L20 ett tillkännagivande
om en fortsatt översyn av bestämmelserna om kassettersättning. En sådan
översyn måste påbörjas genast i syfte att hitta en beräkningsmetod som
utan onödig byråkrati och på marknadsmässiga villkor ger upphovsmännen
ersättning (yrkande 6). Motionärernas uppfattning är att de föreslagna
reglerna sannolikt bara är en kortsiktig lösning eftersom de snart kommer
att vara överspelade av den tekniska utvecklingen. Vidare är en fungerande
tillämpning av den nu föreslagna nedsättningsregeln, enligt motionärerna,
en förutsättning för att systemet skall fungera.
I motion L23 begär Gunvor G Ericsson m.fl. (mp) ett tillkännagivande om
att en översyn av kassettersättningen skall göras med utgångspunkt från
att den skall vara teknikneutral och bättre svara för att upphovsmän
ges skälig ersättning även med digitala möjligheter (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Vad först gäller motion L21 vill utskottet erinra om att ersättningen
numera regleras i direktivet genom att det som en förutsättning för
kopiering för privat bruk som huvudregel finns krav på att upphovsmannen
får kompensation. Som motionärerna anför begränsas rätten att kopiera
för privat bruk genom förslaget i propositionen. Den begränsningen utgör
emellertid, enligt utskottets mening, inte skäl mot en höjning av
kassettersättningen eftersom det fortfarande kommer att finnas en relativt
omfattande rätt att kopiera för privat bruk. Det är dessutom, som också
regeringen anför, så att kassettersättning även fortsättningsvis föreslås
utgå på anordningar som är särskilt ägnade för kopiering för privat
bruk. Skulle det vara så att vissa anordningar, trots att de är särskilt
ägnade för kopiering för privat bruk, i mycket hög grad används även
för annan kopiering, är det en faktor som får beaktas inom ramen för
den regel om nedsättning som regeringen föreslår. Därutöver ligger,
enligt regeringens bedömning, den svenska ersättningen förhållandevis
lågt vid en jämförelse med de EU-länder som har motsvarande ersättningssystem.
Utskottet anser att detta förhållande och det faktum att kassettersättningen
har legat fast sedan den infördes år 1999 talar för att ersättningen
bör höjas något. Vad gäller ersättningsnivåerna på anordningar för
digital upptagning och uppdelningen av ersättningen mellan olika typer
av anordningar för digital upptagning gör utskottet ingen annan bedömning
än regeringen.
När kassettersättningen infördes sattes ett tak för ersättningen. Det
motiverades med att upptagningsanordningarnas kapacitet utvecklades
genom ny teknik och att det för vissa digitala anordningar kunde vara
svårt att fastställa en speltid i egentlig mening (prop. 1997/98:156 s.
31). Fördelen med ett sådant maxbelopp är naturligtvis att det sätts
en tydlig och förutsebar spärr för hur hög ersättningen kan bli. Det
kan vara en garanti för att ersättningen inte leder till en orimlig
belastning för konsumenterna och en skadlig inverkan på företagens
inbördes förhållanden. Som regeringen anför är problemet emellertid att
det i dag finns en mycket stor variation av produkter och att då ha
samma maxbelopp för alla dessa olika typer av produkter är inte rimligt.
Härutöver gör regeringen bedömningen att det inte är möjligt att utforma
ett generellt ersättningssystem som i varje enskilt fall träffar rätt
för den mångfald och variation av produkter som finns på marknaden i
dag. Till det kommer den snabba utvecklingen av denna mångfald och
variation. Vidare är det svårt att förutsäga utvecklingen vad gäller
användning av tekniska skyddsåtgärder och betalsystem för licensiering
av rätt till exemplarframställning. Mot den bakgrunden föreslår regeringen
att en regel om möjlighet till nedsättning införs. Ett syfte med
nedsättningsregeln är att kassettersättningens storlek anpassas på ett
rimligt sätt till priset på olika anordningar, så att marknadsstörningar
eller orimliga belastningar för konsumenterna inte uppstår. Ett annat
syfte med regeln är att hantera andra situationer där ersättningen blir
oskäligt hög. Enligt regeringen finns det goda skäl att tro att parterna
med den modell för bestämmande av ersättningen som föreslås kommer att
kunna enas om rimliga ersättningsnivåer.
Utskottet kan för sin del inte komma till någon annan slutsats. Med den
variation av produkter som i dag finns på marknaden, och som kommer att
utvecklas i en nära framtid, anser utskottet att de av regeringen
föreslagna bestämmelserna om nedsättning av kassettersättningen är ett
bättre alternativ än nuvarande maxbelopp. Ställningstagandet innebär
att utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag i
denna del och avslår motion L21 yrkande 3.
När det sedan gäller motionerna L20, L22 och L23 kan utskottet inte
finna annat än att det föreligger stor samstämmighet mellan motionärerna
och regeringen vad gäller synen på behovet av att följa det nu föreslagna
kassettersättningssystemet noga och att vid behov göra justeringar,
inte minst med hänvisning till den framtida tekniska utvecklingen.
Utskottet erinrar om att regeringen uttryckligen i propositionen framhållit
att utvecklingen av kassettersättningens storlek skall följas noga och
att regeringen vid behov har för avsikt att återkomma med ytterligare
förslag till lagändringar. Vidare konstaterar utskottet att regeringen
avser att påbörja en utvärdering av kassettersättningen senast inom tre
år från det att de ändringar som nu föreslås har trätt i kraft. Enligt
vad som anförs i propositionen skall utvärderingen behandla dels frågan
om den tekniska utvecklingen av produkter lett till att ersättningen
urholkats, dels frågan om hur ersättningsnivåerna och möjligheten till
nedsättning påverkat ersättningens storlek. I detta sammanhang avser
regeringen även att behandla frågan om den ersättningsberättigade kretsen
bör utvidgas. Utskottet ser med tillfredsställelse på regeringens
avsikter i det här avseendet. En utvärdering av det nu föreslagna
ersättningssystemet är, som också kulturutskottet anfört, angeläget inte
minst med tanke på den snabba tekniska utvecklingen, och utskottet
förutsätter att en utvärdering kommer till stånd snarast möjligt. Mot
den nu angivna bakgrunden saknas skäl för riksdagen att vidta någon
åtgärd med anledning av motionsyrkandena.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L20
yrkande 6, L22 yrkande 3 och L23 yrkande 3.
Skydd för tekniska åtgärder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden vari föreslås tillkännagivanden om
dels tillämpningen av bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder,
dels ytterligare utredning i fråga om dessa bestämmelsers inverkan på
möjligheten att kopiera för privat bruk. Jämför reservation 7 (m, fp,
kd).
Propositionen
I direktivet har tagits in bestämmelser om att rättsligt skydd skall
ges för sådana tekniska åtgärder som en upphovsman eller en innehavare
av en till upphovsrätten närstående rättighet använt för att kontrollera
användningen av sitt verk eller sin skyddade prestation. Bestämmelserna
finns i artikel 6 och syftar bl.a. till att ge upphovsmännen och till
upphovsrätten närstående rättighetshavare ökat skydd mot otillåtna
förfoganden med deras skyddade verk och prestationer i den digitala miljön,
t.ex. på nätverk som Internet. Ett annat syfte är att stimulera handel
med upphovsrättsligt skyddade verk i denna miljö. I propositionen
föreslås att bestämmelser om skydd för tekniska åtgärder införs i
upphovsrättslagen, 52 b-52 f §§ och 52 h §.
Inledningsvis föreslås en definition av direktivets begrepp "teknisk
åtgärd". Genom definitionen tydliggörs bl.a. att de tekniska åtgärderna
måste vara ägnade att förhindra eller begränsa upphovsrättsligt relevanta
förfoganden, dvs. exemplarframställning eller tillgängliggörande för
allmänheten.
Förslaget innebär att det införs ett förbud mot kringgående av tekniska
åtgärder utan upphovsmannens eller dennes rättinnehavares samtycke.
Förbudet innebär att det blir otillåtet att kringgå en digital eller
analog spärr som hindrar eller begränsar exemplarframställning av ett
upphovsrättsligt skyddat verk, att kringgå en teknisk skyddsprocess som
hindrar eller begränsar tillgängliggörande för allmänheten av ett
upphovsrättsligt skyddat verk eller att kringgå en annan teknisk åtgärd
som hindrar eller begränsar sådant tillgängliggörande. Förbudet skall
dock inte gälla när någon, som lovligen har tillgång till ett exemplar
av ett upphovsrättsligt skyddat verk, kringgår en teknisk åtgärd för
att kunna se eller lyssna på verket eller prestationen.
Vidare föreslås ett förbud mot olika typer av hantering av hjälpmedel
för kringgående av tekniska åtgärder. Det skall enligt förslaget vara
förbjudet att bl.a. tillverka, överföra, importera, sprida genom att
exempelvis sälja eller hyra ut, eller i förvärvssyfte inneha sådana
anordningar, produkter eller komponenter eller att tillhandahålla
tjänster som marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå en teknisk
åtgärd.
Den som med stöd av vissa av inskränkningarna i upphovsrättslagen får
utnyttja ett upphovsrättsligt skyddat verk, skall ha rätt att använda
ett exemplar av ett verk som denne lovligen har tillgång till även om
exemplaret skyddas av en teknisk åtgärd. De inskränkningar som avses är
bestämmelserna om arkivs och biblioteks exemplarframställning m.m. (16 §
upphovsrättslagen), förfoganden till förmån för personer med funktionshinder
(17 § upphovsrättslagen), återgivning av vad som framförs i offentliga
debatter och av innehållet i allmänna handlingar m.m. (26 och 26 a §§
upphovsrättslagen) samt efemära, dvs. i huvudsak tillfälliga, upptagningar
(26 e § upphovsrättslagen). Om ett sådant utnyttjande hindras av en
teknisk åtgärd, får en domstol på yrkande av den berättigade användaren
förelägga upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare vid vite att
möjliggöra för användaren att utnyttja verket.
Motionerna
Inger René m.fl. (m) framhåller i motion L22 vikten av att skyddet för
tekniska åtgärder, även om de är välmotiverade, inte får tillåtas hindra
den tekniska utvecklingen. Sådan programmeringsverksamhet som inte har
till syfte att underlätta upphovsrättsintrång får inte stävjas av det
nu framlagda förslaget. Motionärerna pekar på att många datorintresserade
personer - med helt legitima syften - studerar, utvecklar eller testar
program med vilka man kan koda, kryptera eller spärra material. Förslaget
om skydd för tekniska åtgärder får inte bli ett tankeförbud som hämmar
en dynamisk utveckling på det området. Ett tillkännagivande begärs i
enlighet härmed (yrkande 4).
Liknande synpunkter förs fram i motion L20 av Martin Andreasson m.fl.
(fp). Ett tillkännagivande begärs med innebörd att bestämmelserna om
skydd för tekniska åtgärder inte får användas för att hindra sådan
programmeringsverksamhet som inte har till syfte att underlätta brott
mot upphovsrättslagstiftningen (yrkande 7). Motionärerna framhåller att
det fria kunskapssökandet inte skall motverkas så länge det inte används
för att begå eller möjliggöra brott mot upphovsrätten och att de nu
föreslagna bestämmelserna måste tillämpas på ett sätt som noga beaktar
omständigheterna i det enskilda fallet.
Gunvor G Ericson m.fl. (mp) anser i motion L23 att förslagen i propositionen
medför större inskränkningar i enskildas rättigheter än nödvändigt, t.
ex. värnas tekniska skydd framför den enskildes möjlighet att ta kopior
för privat bruk. Motionärerna anser att möjligheten till kopiering för
privat bruk skall ha företräde framför skyddet för tekniska åtgärder.
Med hänvisning härtill begärs ett tillkännagivande om att regeringen
bör låta utreda möjligheterna till vitesföreläggande av rättighetshavare
som genom tekniska åtgärder omöjliggör eller begränsar kopiering för
privat bruk (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Det nu framlagda lagförslaget innebär att det ges ett rättsligt skydd
för s.k. tekniska åtgärder, t.ex. kopieringsspärrar. Förslaget syftar
till att genomföra främst artikel 6 i direktivet. I motion L20 framhålls
att de föreslagna bestämmelserna i och för sig är välmotiverade, men
att de inte får användas för att hindra sådan programmeringsverksamhet
som inte har till syfte att underlätta brott mot upphovsrätten. Motsvarande
synpunkter förs fram i motion L22.
Utskottet vill peka på att definitionen av en teknisk åtgärd innebär
att åtgärden, för att få rättsligt skydd, skall ha utformats för att
vid normalt bruk hindra eller begränsa exemplarframställning eller
tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk
(förslaget till 52 b § upphovsrättslagen). Det skall alltså vara fråga
om ett skydd som är inriktat på de upphovsrättsligt relevanta förfogandena.
Som regeringen anför i propositionen innebär det att en teknik som är
inriktad på att hindra något annat än exemplarframställning eller
tillgängliggörande för allmänheten inte är en teknisk åtgärd i lagens
mening och därmed inte omfattas av det rättsliga skyddet. Vidare följer
av förslaget att bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder inte
blir tillämpliga vid t.ex. kryptografisk forskning (förslaget till 52 c §
upphovsrättslagen). Avsikten med direktivet har inte varit att förhindra
eller begränsa den kryptografiska forskningen, och genom det uttryckliga
undantaget i nämnda paragraf säkerställs att de nya bestämmelserna -
som visserligen berör en relativt liten personkrets - inte kommer att
förändra villkoren för sådan forskning.
Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att de bestämmelser om
rättsligt skydd för tekniska åtgärder som nu föreslås är välmotiverade.
Sådan programmeringsverksamhet som inte har till syfte att underlätta
upphovsrättsintrång bör enligt utskottets mening inte heller hindras
genom de nya bestämmelserna. Många datorintresserade personer studerar,
utvecklar eller testar program med vilka man kan koda, kryptera eller
spärra material med helt legitima syften. Mot den bakgrunden vill
utskottet understryka att förslaget om skydd för tekniska åtgärder inte
är menat som ett tankeförbud som hämmar en dynamisk utveckling. Det
fria kunskapssökandet skall inte motverkas så länge det inte används
för att begå eller möjliggöra brott mot upphovsrätten. Som redan nämnts
är det också så att de förslag som lämnas i propositionen endast tar
sikte på tekniska åtgärder som är ägnade att förhindra eller begränsa
upphovsrättsligt relevanta förfoganden. Mot bakgrund härav utgår utskottet
från att de nu föreslagna bestämmelserna kommer att tillämpas på ett
sätt som noga beaktar omständigheterna i det enskilda fallet. Den exakta
avgränsningen av bestämmelserna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder
blir en fråga för rättspraxis och ytterst för EG-domstolen. Skulle det
därvid visa sig att rättsutvecklingen leder till att de farhågor som
uttalats i motionerna besannas utgår utskottet från att regeringen på
såväl nationell som internationell nivå tar erforderliga initiativ till
lagändringar inom ramen för den i propositionen aviserade översynen av
upphovsrättslagen. Utskottet utgår från att så kommer att ske utan att
något formellt tillkännagivande från riksdagens sida kommer till stånd.

Med det ovan anförda anser utskottet att intentionerna bakom motionerna
L20 och L22 är tillgodosedda och att det för närvarande inte finns skäl
för någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
I motion L23 tas frågan upp om det bör införas regler som innebär att
inskränkningen i 12 § upphovsrättslagen avseende kopiering för privat
bruk skall ha företräde framför tekniska åtgärder. I det sammanhanget
måste uppmärksammas att det blir allt vanligare att digitala kopior av
verk och prestationer, framför allt musik och filmverk, läggs ut på
globala nätverk som Internet utan tillstånd, exempelvis genom s.k.
fildelningsprogram. Att lägga ut verk på detta sätt är inte tillåtet
enligt reglerna om kopiering för privat bruk, varken vad avser
exemplarframställningen eller tillgängliggörandet för allmänheten. Inte heller
finns det några andra regler i upphovsrättslagen som tillåter denna typ
av förfoganden utan rättighetshavarens samtycke. Enligt utskottets mening
är det därför både förståeligt och berättigat att rättighetshavarna på
olika sätt försöker hindra denna utveckling. Ett sätt att försöka hindra
att verk och prestationer läggs ut på Internet utan tillstånd är att
lägga in kopieringsspärrar på cd-skivor och dvd-skivor så att digital
kopiering förhindras. En effekt av detta är dock att det också många
gånger fråntar enskilda möjligheten att kopiera digitalt för privat
bruk. Som anförs i propositionen kan man emellertid inte tala om någon
absolut rätt för enskilda att kopiera för privat bruk. Utskottet delar
även i övrigt regeringens skäl för att inte utsträcka reglerna om
begränsningar i skyddet för tekniska åtgärder till att omfatta även
inskränkningsbestämmelsen i 12 § avseende kopiering för privat bruk.
Utskottet vill därutöver erinra om att regeringen i propositionen
förutsätter att rättighetshavarna vidtar åtgärder som innebär rimliga
möjligheter för konsumenterna att även fortsättningsvis göra kopior för
privat bruk. Regeringen kommer att följa utvecklingen noga, särskilt
utifrån ett konsumentperspektiv, och senast tre år från att de nya
reglerna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder har trätt i kraft
påbörja en utvärdering av hur konsumenternas möjligheter att kopiera för
privat bruk har påverkats av de nya reglerna. Skulle det då visa sig
att situationen för konsumenterna inte är rimlig kommer regeringen att
överväga frågan om införande av ett vitesföreläggande på nytt. Inom
ramen för det aviserade utvärderingsarbetet vill utskottet poängtera
vikten av att det sker en avvägning mellan rättighetsinnehavarnas och
konsumenternas intressen. Utskottet kommer också att följa utvecklingen
och skulle det därvid visa sig att de nu framlagda lagförslagen leder
till en för privatpersoner alltför begränsad möjlighet till kopiering
för privat bruk är utskottet inte främmande för att ta initiativ till
erforderliga lagstiftningsåtgärder. Härmed finns det, enligt utskottets
mening, inte skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av
motion L23.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L23
yrkande 2. Vad gäller motionerna L20 yrkande 7 och L22 yrkande 4 får
önskemålen anses i huvudsak tillgodosedda. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motionsyrkandena.
Lagförslagen i övrigt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar av utskottet framlagda lagförslag och, med vissa
lagtekniska justeringar, regeringens lagförslag i den mån de inte omfattas
av vad utskottet föreslagit i tidigare avsnitt.
Utskottets ställningstagande
Med anledning bl.a. av ett motionsyrkande om avslag på propositionen
har utskottet i det inledande avsnittet gjort principiella ställningstaganden
i fråga om de lagförslag som regeringen har lagt fram. Med anledning av
andra motionsyrkanden har utskottet därefter särskilt behandlat
bestämmelserna om kopiering för privat bruk i 12 § upphovsrättslagen,
skadestånd i 54 § upphovsrättslagen och kassettersättning i förslaget
till 26 l § upphovsrättslagen (se förslagspunkterna 3, 4 och 6 i utskottets
förslag till riksdagsbeslut).
Utskottet lägger i bilaga 3 fram ett förslag till ändring såvitt avser
53 b § upphovsrättslagen. Bakgrunden är att riksdagen den 11 maj 2005
har beslutat om en ändring i upphovsrättslagen (prop. 2004/05:135, bet.
JuU31, rskr. 237). För att samordna denna ändring med det i förevarande
ärende framlagda förslaget till ändring i samma lag erfordras en lagteknisk
justering av riksdagens tidigare beslut och det nu aktuella lagförslaget.
Ett sådant samordnat förslag finns i det av utskottet framlagda
lagförslaget i bilaga 3.
Därutöver bör en ny rubrik införas omedelbart före 14 § upphovsrättslagen
med lydelsen "Framställning av exemplar för undervisningsändamål".
Med det anförda föreslår utskottet beträffande lagförslagen att riksdagen
beslutar i enlighet med vad utskottet föreslår under förslagspunkt 9 i
förslaget till riksdagsbeslut.
Översyn och utvärdering
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avslår motionsyrkanden som främst gäller frågor om en översyn
av upphovsrättslagen och utvärdering av nu föreslagna lagändringar.
Jämför reservationerna 8 (m, fp, kd), 9 (m, fp, kd) och 10 (m, fp, kd).

Propositionen
Regeringen konstaterar att ett stort antal ändringar har gjorts i
upphovsrättslagen sedan dess tillkomst på 1960-talet. Detta har gjort att
lagen har kommit att innehålla ett antal inskjutna paragrafer, vilket
har lett till att lagen blivit svåröverskådlig. Regeringen anser att
det därför är hög tid att en redaktionell översyn sker av upphovsrättslagen.
Detta har också påtalats av Lagrådet som även framfört att det är
angeläget att översynen inleds så snart som möjligt efter direktivets
genomförande. Regeringen pekar också på att det under senare tid har
framförts önskemål från såväl riksdagen som vissa berörda kretsar om en
översyn av reglerna i 3 kap. om upphovsrättens övergång m.m.
Avsikten är att såväl den redaktionella översynen av upphovsrättslagen
som översynen av lagens 3 kap. skall påbörjas så snart som genomförandet
av direktivet är klart. I samband därmed kommer även vissa andra frågor
att övervägas. En sådan fråga är om bestämmelsen i 24 § första stycket
1 upphovsrättslagen om återgivning av konstverk, stadigvarande placerade
på eller vid allmän plats utomhus bör begränsas. En annan är om det bör
införas nya avtalslicenser på radio- och televisionsområdet.
Motionerna
I motion L22 anför Inger René m.fl. (m) att det är en svaghet att
upphovsrättslagen är så svårtillgänglig. Upphovsrätten förefaller vara
ett område för ett fåtal experter, när den i verkligheten berör de flesta
människor i det vardagliga livet. Detta måste, enligt motionärerna,
återspeglas i lagtexten. Motionärerna understryker vikten av att regeringen
snarast går vidare med att se över och göra lagtexten mer tillgänglig.
Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed (yrkande 1).
Även Martin Andreasson m.fl. (fp) begär i motion L20 ett tillkännagivande
om att en översyn av upphovsrättslagen bör påbörjas snarast möjligt
(yrkande 8). Enligt motionärerna bör målet för en sådan översyn vara
att åstadkomma så överskådliga, tydliga och teknikneutrala regler som
möjligt inom ramen för rådande upphovsrättsliga principer. Likaså bör
den juridiska regleringen av avtalslicenser ses över så att man undviker
de monopoliserande tendenser som dagens system skapar. I den genomgripande
översyn av upphovsrättslagen som motionärerna förespråkar är det naturligt
att också inkludera en utvärdering av effekterna av de lagförslag som
nu presenteras. I samma motion begärs ett tillkännagivande om att
upphovsrätten så långt möjligt skall vara teknikneutral, dvs. bestämmelserna
i upphovsrättslagen skall i största möjliga utsträckning vara enhetliga
oavsett i vilken teknisk form som de upphovsrättsskyddade verken
presenteras (yrkande 1). Motionärerna framhåller att det inte är tekniska
innovationer som är problemet, utan att dessa kan missbrukas för att
begå brott mot upphovsrätten. Mot den bakgrunden skall inte fildelningsprogram
eller andra typer av nätverkskommunikation förbjudas.
Yvonne Andersson (kd) m.fl. pekar i motion L21 på att beslut om vilka
inskränkningar som skall göras i upphovsmännens ensamrätt innebär en
ständig balansgång mellan upphovsmännen och brukarnas intressen. I det
sammanhanget är det, enligt motionärerna, viktigt att olika typer av
skapande behandlas lika och att inskränkningarna är jämbördiga för olika
konstformer. Enligt motionärernas mening utgör bildkonstnärerna en grupp
av upphovsmän vars rättigheter alltför sällan studeras. Vid den
genomarbetning av upphovsrättslagen som regeringen har aviserat bör det
därför läggas särskild vikt vid att göra en fullständig översyn av
bildkonstnärernas upphovsrättsliga situation. Ett tillkännagivande begärs
i enlighet med detta (yrkande 4). Vidare befarar motionärerna att den
nu föreslagna begränsningen av rätten att kopiera för enskilt bruk kommer
att drabba ideella organisationer särskilt hårt. Mot den bakgrunden
begärs ett tillkännagivande om att översynen även skall omfatta hur
dessa bestämmelser påverkar ideella organisationers möjligheter att
använda upphovsrättsligt skyddat material (yrkande 5).
I motion L25 begär Rossana Dinamarca och Peter Pedersen (båda v) att
regeringen i det fortsatta arbetet med upphovsrätten i större utsträckning
utgår från den nya teknikens möjligheter när det gäller att säkerställa
att upphovsrättsinnehavaren får ersättning för sitt arbete i stället
för att se ny teknik som ett problem och som ett hot (yrkande 2).
Motionärerna vill betona den nya digitala teknikens positiva sidor när
det gäller enskilda kulturarbetares möjligheter att nå ut till fler
människor och vänder sig därför mot ett synsätt som utpekar den nya
tekniken som ett hot och ett problem när det gäller upphovsrätt. Enligt
motionärerna innebär förslaget att upphovsrättsinnehavare ges möjlighet
att detaljstyra hur deras verk skall användas och vilken teknik som får
användas. I samma motion begärs ett tillkännagivande om att det
kontinuerligt bör utvärderas hur den föreslagna lagstiftningen tillämpas
och fungerar i praktiken från såväl upphovsrättsinnehavarens som
användarens intressen (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Vad först gäller de frågor som tas upp i motionerna L20 och L25 om
teknikneutralitet och synen på teknikens möjligheter vill utskottet erinra
om att ett av syftena med det nu aktuella direktivet är att anpassa och
komplettera lagstiftningen om upphovsrätt och närstående rättigheter
för att på ett tillfredsställande sätt svara mot den tekniska utvecklingen,
t.ex. vad gäller nya nyttjandeformer. Förslagen i propositionen innebär,
enligt utskottets mening, att lagstiftningen anpassas till den digitala
miljön och att omfattningen av skyddet klargörs mot bakgrund av den
senaste tekniska utvecklingen. Att vissa av inskränkningarna i upphovsmannens
ensamrätt kan vara mer tillåtande när det gäller analog kopiering jämfört
med digital kopiering hänger samman med att digital kopiering är mer
ingripande för rättighetshavaren. Utskottet kan för sin del inte finna
annat än att det nu föreliggande förslaget syftar till att upphovsrätten
så långt möjligt skall vara teknikneutral. Inte heller i övrigt kan
utskottet se att det i det här avseendet föreligger någon avgörande
meningsmotsättning mellan regeringens uppfattning och de synpunkter som
förs fram i motion L20. Fildelningsprogram eller andra typer av
nätverkskommunikation, som också har lagliga användningsområden, skall inte
förbjudas, vilket inte heller är regeringens avsikt. Detta framgår också
med all önskvärd tydlighet av propositionen. Vad gäller innehållet i
motion L25 kan utskottet för sin del inte finna att förslagen skulle
utgå från ett synsätt där tekniken ses som ett hot. Det angelägna med
förslaget är att upphovsmännens rättigheter skall kunna tas till vara
även vid användning av ny teknik. Några tillkännagivanden från riksdagens
sida i dessa frågor är, enligt utskottets mening, inte erforderliga
eftersom önskemålen i motionerna får anses i huvudsak tillgodosedda.
Vad gäller motionsyrkandena om en översyn av upphovsrättslagen och
uppföljning och utvärdering av de nu framlagda förslagen erinrar utskottet
om följande. Som redovisats inledningsvis i detta avsnitt aviserar
regeringen i propositionen att en redaktionell översyn av upphovsrättslagen
skall inledas så snart genomförandet av direktivet är klart. I samband
härmed har regeringen för avsikt att även se över reglerna i 3 kap.
upphovsrättslagen om upphovsrättens övergång m.m. och vissa andra frågor.
En sådan fråga avser bestämmelsen i 24 § första stycket 1 upphovsrättslagen
om återgivning av vissa konstverk. En annan är frågan om avtalslicenser.
Såvitt gäller avtalslicenserna anför regeringen bl.a. att de frågor om
avtalslicenser som behandlas i propositionen inte är avsedda att vara
uttömmande. De frågor som inte behandlas nu kommer i stället att behandlas
när direktivet har genomförts. Det framstår då, enligt regeringen, som
naturligt att t.ex. överväga frågan om det skall kunna förekomma flera
organisationer inom samma område och hur eventuella konkurrensproblem
och övrig problematik i det sammanhanget i så fall kan lösas. Därutöver
tar regeringen på skilda håll i propositionen upp särskilda frågor som
behöver ses över eller följas upp. Det gäller t.ex. kassettersättningen
där regeringen anger dels att man avser att noga följa utvecklingen av
kassettersättningens storlek och vid behov återkomma med ytterligare
förslag till lagändringar, dels avser att påbörja en utvärdering av
kassettersättningen senast inom tre år från det att de nu föreslagna
ändringarna har trätt i kraft. Vad gäller de nya reglerna om rättsligt
skydd för tekniska åtgärder anförs i propositionen att regeringen kommer
att följa utvecklingen noga, särskilt utifrån ett konsumentperspektiv,
och senast tre år från att de nya reglerna trätt i kraft påbörja en
utvärdering av hur konsumenternas möjligheter att kopiera för privat
bruk har påverkats av de nya reglerna.
Utskottet har redan inledningsvis framhållit vikten av att en redaktionell
översyn av upphovsrättslagen påbörjas snarast möjligt. Vidare har
kulturutskottet i sitt yttrande pekat på frågor som, enligt kulturutskottets
mening, är särskilt angelägna att se över. Därutöver har kulturutskottet
framhållit att vissa av dessa frågor bör behandlas med förtur. Enligt
lagutskottets mening finns det inte anledning att nu föregripa det av
regeringen aviserade arbetet genom några uttalanden från riksdagens
sida. Utskottet förutsätter att regeringen i samband med den översyn
som aviserats i propositionen tar de initiativ som kan anses erforderliga
och i det sammanhanget beaktar de synpunkter som har framställts i såväl
kulturutskottets yttrande som i motionsyrkandena i detta ärende.
När det gäller önskemålet i motion L21 om en översyn av bildkonstnärernas
upphovsrättsliga situation vill utskottet därutöver, i likhet med
kulturutskottet, peka på att de i propositionen framlagda förslagen till
viss del innebär en förstärkning av bildkonstnärernas ställning. Vad
slutligen gäller det i samma motion framställda yrkandet beträffande
ideella organisationer vill utskottet peka på att den föreslagna nya
avtalslicensbestämmelsen i 42 b § upphovsrättslagen omfattar även
organisationer. Härigenom ges t.ex. ideella organisationer rätt att med
stöd av en avtalslicens kopiera upphovsrättsligt skyddade verk för att
tillgodose behovet av information inom sin verksamhet.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L20
yrkandena 1 och 8, L21 yrkandena 4 och 5, L22 yrkande 1 samt L25 yrkandena
2 och 3.

Reservationer

1. Avslag på propositionen, m.m., punkt 1 (c)
av Viviann Gerdin (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:L24 yrkandena 1-3 och avslår motion 2004/05:L23
yrkande 1.
Ställningstagande
Jag anser att det är av största vikt att upphovsmännen och deras
lagstadgade rättigheter respekteras. En upphovsman bör ha rätten att
bestämma villkoren för distributionen av det egna verket. Därför är det
riktigt att även fortsättningsvis förbjuda olovligt tillhandahållande
av upphovsrättsligt skyddat material. Upphovsrätten är också ett av de
områden på vilka effekterna av digitalisering, Internet och det sätt på
vilket vi i dag använder oss av information har satt upp helt nya
förutsättningar sedan upphovsrättslagen tillkom på 1960-talet.
I den proposition som regeringen nu har lämnat finns det bra förslag.
Lagförslaget i sin helhet utgör emellertid ett lapptäcke av snåriga
skrivningar som, enligt min mening, inte skulle innebära en förbättring
jämfört med nuvarande lagstiftning. Även Lagrådet har varit mycket
tydligt i sin kritik och kallat lagförslaget ett lapptäcke och ett
provisorium. Jag anser att propositionen är behäftad med så pass centrala
problem att den helt bör arbetas om.
Upphovsrättslagen är en lag som direkt berör väldigt många människor.
En sådan lag måste givetvis vara utformad så att de som berörs av lagen
har en möjlighet att förstå den. De nu föreslagna ändringarna i lagen
leder till att det blir i stort sett omöjligt för enskilda personer att
t.ex. förstå när ett brott mot lagen begås. I propositionen aviserar
regeringen att en översyn skall göras av lagen när genomförandet av
direktivet är klart. Regeringen har emellertid haft gott om tid på sig
att ta fram ett mer genomarbetat förslag, och jag anser att den nu
föreslagna lagstiftningen har sådana brister att den inte kan accepteras
ens som ett provisorium i avvaktan på en närmare översyn av lagen. Jag
kan vidare inte heller acceptera de förslag som lämnas i propositionen
vad gäller det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder eller förbudet
mot kopiering för privat bruk från en olovlig förlaga. Mot den här
bakgrunden anser jag att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen
med ett nytt tydligare förslag som är anpassat efter de faktiska
situationer som upphovsmännen och samhällsmedborgarna möter i
informationssamhället
i dag.
Frågan om fildelning måste särskilt uppmärksammas i det här sammanhanget.
Jag anser att upphovsrätten så långt möjligt skall vara teknikneutral,
dvs. bestämmelserna i upphovsrättslagen skall i största möjliga
utsträckning vara enhetliga oavsett i vilken teknisk form som de
upphovsrättsskyddade verken presenteras. Det är inte tekniska innovationer
som är problemet, utan att dessa kan missbrukas för att begå brott mot
upphovsrätten. Mot den bakgrunden skall inte fildelningsprogram eller
andra typer av nätverkskommunikation, som också har lagliga användningsområden,
förbjudas. Samtidigt som jag alltså värnar upphovsrätten och skaparnas
rätt att få ersättning för sitt nedlagda arbete är det viktigt att se
och förstå de bakomliggande orsakerna till fildelningens explosionsartade
utbredning. I stor utsträckning finns detta inbyggt i Internets
decentraliserade struktur och i de digitala mediernas möjligheter att
framställa ett obegränsat antal kopior helt lika originalen. En huvudorsak
till fildelningens utveckling är också de höga priserna och oviljan att
utnyttja ny teknik för att förbättra möjligheten att på laglig väg ta
del av musik, film och litteratur. Oavsett vilken lagstiftning som antas
kan problemen med olovlig kopiering förväntas finnas kvar och öka. Jag
ställer mig tveksam till en metod som innebär att fildelning bekämpas
med uteslutande repressiva medel. Mot bakgrund av den tekniska utvecklingen
krävs i stället ett nytt förhållningssätt i fråga om hur upphovsmän
skall ersättas för användningen av deras verk. Enligt min mening måste
den frågan lösas dels genom att den olovliga fildelningen begränsas,
dels med en genomlysning av hur upphovsrättsersättningen skall fungera
på längre sikt. En ytterligare, central orsak till fildelningen har
varit rättighetsinnehavarnas agerande under mycket lång tid. I stället
för att ta till sig av Internets och teknikens möjligheter har industrin
på olika sätt och under lång tid försökt bekämpa tekniken snarare än
att utnyttja den för att skapa nya affärsmöjligheter.
Även om jag avvisar den riktning som föreslås i propositionen delar jag
oron för hur ersättningsfrågorna skall lösas. Det är möjligen för tidigt
att tala om att ett paradigmskifte har inträffat i fråga om upphovsrätt,
men det finns många signaler om att det faktiskt är på väg att hända.
I takt med att de uppväxande generationerna alltmer ifrågasätter den
rådande upphovsrätten och dess konsekvenser kommer också kraven på en
förändrad upphovsrätt att bli allt starkare. Jag menar att frågan om
vad som kommer att hända med ersättningen till upphovsmän i framtiden
är otillräckligt belyst och förtjänar noggrannare studier. Regeringen
bör därför tillsätta en utredning med uppgift att studera och ge förslag
kring hur ersättningen till upphovsmän skall fungera i framtiden. I
samband härmed bör vissa särskilda sakfrågor också bli föremål för en
mer genomgripande översyn. Det gäller kassettersättningen som behöver
ses över i syfte att skapa ett mer träffsäkert system anpassat till den
tekniska utvecklingen. Den rättsliga regleringen av avtalslicenserna
behöver också ses över så att man undviker de monopoliserande tendenser
som dagens system skapar. Vidare anser jag att det är viktigt att olika
typer av skapande behandlas lika, och att de inskränkningar i upphovsmannens
ensamrätt som tillåts skall vara jämbördiga för olika konstformer. Mot
den bakgrunden bör det vid en kommande översyn läggas särskild vikt vid
att studera bildkonstnärernas upphovsrättsliga situation. Likaså bör en
kommande översyn omfatta hur bestämmelserna i upphovsrättslagen påverkar
ideella organisationers möjligheter att använda upphovsrättsligt skyddat
material.
Jag anser således att förslagen i propositionen inte bör läggas till
grund för lagstiftning. Riksdagen bör därför avslå propositionen och,
med bifall till motion L24 yrkandena 1-3 och med avslag på motion L23
yrkande 1, ge regeringen till känna vad som nu har anförts.

2. Kopiering av litterära verk för privat bruk, punkt 3 (m, fp)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg (m), Martin
Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 12 § regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
med den ändringen att bestämmelsen får den lydelse som reservanterna
föreslår i bilaga 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L20 yrkande
5 och avslår proposition 2004/05:110 punkt 3 i denna del och motion
2004/05:L21 yrkande 6.
Ställningstagande
Regeringens förslag till ny lydelse av 12 § första stycket upphovsrättslagen
innebär en särreglering för litterära verk i skriftlig form. Genomförs
förslaget blir det olagligt att ta en kopia av en hel bok, även om
förlagan för kopieringen är lagligen inköpt och kopian uteslutande används
för den enskildes privata bruk. Bakgrunden till förslaget är främst det
utbredda problemet med olovlig kopiering av kurslitteratur.
Vi anser att piratkopiering av kurslitteratur och andra litterära verk
i skriftlig form utgör ett allvarligt problem och att lagstiftningen
måste ge ett effektivt skydd mot olovlig kopiering. Vi anser dock att
den föreslagna specialregleringen inte är nödvändig för att säkerställa
möjligheten för rättighetsinnehavarna att kunna ingripa mot piratkopiering.
De generella regler som nu föreslås för kopiering för privat bruk bör
ge tillräckliga möjligheter att ingripa mot piratkopiering också av
litteratur. En sådan ytterligare begränsningsregel som regeringen har
föreslagit för litterära verk i skriftlig form är, enligt vår mening,
varken lämplig eller nödvändig. Den av regeringen föreslagna andra
meningen i 12 § första stycket bör således inte införas.
Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen, med bifall till motion L20
yrkande 5 och med avslag på propositionen i denna del samt motion L21
yrkande 6, bör besluta om en sådan ändring av 12 § upphovsrättslagen
som framgår av bilaga 4.

3. Kopiering av litterära verk för privat bruk, punkt 3 (kd)
av Yvonne Andersson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3
borde ha följande lydelse:
Riksdagen antar 12 § regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
med den ändringen att bestämmelsen får den lydelse som reservanten
föreslår i bilaga 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L21 yrkande
6 och avslår proposition 2004/05:110 punkt 3 i denna del och motion
2004/05:L20 yrkande 5.
Ställningstagande
Jag anser att regeringens förslag är för långtgående när det gäller
förbudet i 12 § första stycket upphovsrättslagen mot att kopiera hela
böcker. Detta mot bakgrund av att viss äldre kurs- och referenslitteratur
kan vara utgången från förlaget eller slutsåld och dessutom bara finnas
i ett fåtal exemplar på tillgängliga bibliotek. Undantag från förbudet
att kopiera hela böcker måste kunna göras när verket inte finns
tillgängligt på marknaden.
Mot denna bakgrund anser jag att riksdagen, med bifall till motion L21
yrkande 6 och med avslag på propositionen i denna del samt motion L20
yrkande 5, bör besluta om en sådan ändring av 12 § upphovsrättslagen
som framgår av bilaga 4.

4. Krav på lovlig förlaga, punkt 5 (m, fp, kd)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil
Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner och tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:L20 yrkande 4, bifaller delvis motionerna 2004/05:L20 yrkande
2 och 2004/05:L21 yrkande 1 och avslår motion 2004/05:L25 yrkande 1.

Ställningstagande
Lagstiftningen måste säkerställa enskildas rätt att ta en kopia för
privat bruk av en lagligt framställd förlaga. Däremot bör det inte vara
tillåtet att ta privata kopior av sådant material som har gjorts
tillgängligt utan upphovsmannens tillstånd. Vi anser att det är en rimlig
princip att den som inser att en förlaga är piratkopierad inte själv
skall ha fria händer att framställa nya kopior av den. Därför stöder vi
förslaget att det skall krävas en laglig förlaga vid kopiering för privat
bruk. När kopiering sker från en olovlig förlaga är det dock enligt vår
mening angeläget att bestämmelserna om sanktioner i upphovsrättslagen
tillämpas på ett rättssäkert sätt och att de rättsliga åtgärder som
vidtas står i proportion till rättighetsintrånget. I de fall där den
enskilde rimligen inte kunde inse att förlagan var olagligt framställd
skall inte heller något ansvar kunna utkrävas.
Vi anser också att rättighetshavarna har ett ansvar för att göra det
möjligt för privatpersoner att avgöra vilka förlagor som är lagliga. Vi
utgår ifrån att rättighetshavarna tar sitt ansvar för att på lämpligt
sätt, genom t.ex. marknadsföring, kodning eller märkning, lyfta fram de
lagliga alternativen så att det för konsumenterna tydligt framgår vilka
förlagor som är lovligt framställda. Ju större osäkerhet som råder om
vilka förlagor som är lagliga, desto mindre utrymme finns för
rättighetshavarna att agera rättsligt mot eventuella rättighetsintrång vid
olovlig kopiering för privat bruk. Den utbredda piratkopieringen är
bara delvis följden av ett oklart rättsläge. Enligt branschbedömare har
branschen hittills inte varit tillräckligt lyhörd för konsumenternas
önskemål, vilket fått till följd att utbudet av lagliga alternativ på
Internet fortfarande är begränsat. Lika lite som piratkopieringen enkelt
kan lagstiftas bort kan det lagliga utbudet lagstiftas fram. En förtydligad
lagstiftning skapar den rättsliga ramen; det blir sedan rättighetshavarna
som avgör om konsumenterna skall erbjudas det breda utbud av lagliga
alternativ som krävs för att kunna tränga tillbaka piratkopieringen.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L20 yrkande 4
och delvis bifall till motionerna L20 yrkande 2 och L21 yrkande 1 samt
med avslag på motion L25 yrkande 1, godkänna och som sin mening ge
regeringen till känna.

5. Kassettersättningens storlek, punkt 6 (m, kd)
av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m) och
Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 26 l och 26 m §§ regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk med den ändringen att bestämmelserna får den lydelse som
reservanten föreslår i bilaga 4. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:L21 yrkande 3 och avslår proposition 2004/05:110 punkt 3 i denna
del.
Ställningstagande
Vi anser att regeringens förslag till höjning av kassettersättningen är
inkonsekvent eftersom förslagen i propositionen samtidigt innebär att
den lagliga kopieringen för privat bruk begränsas. Som vi ser det finns
det inte några skäl för en höjning av ersättningen. Under beredningen
av lagstiftningsärendet har flera remissinstanser framhållit att den
svenska ersättningen inte är låg i ett internationellt perspektiv och
att hänsyn måste tas till att ersättningen varierar starkt samt att det
i vissa länder inte utgår ersättning över huvud taget.
Vi anser således att kassettersättningens nuvarande storlek beträffande
anordningar för analog upptagning bör bibehållas. Med ersättningsnivån
för analoga anordningar som utgångspunkt bör nivån på anordningar för
digital upptagning också sättas lägre än vad regeringen föreslagit. Vi
kan inte heller se några bärande skäl för en särreglering mellan olika
typer av anordningar för digital upptagning. Vidare anser vi att den
nuvarande regeln om en högsta ersättning, ett maxbelopp, per anordning
är mer rättssäker än den av regeringen föreslagna nedsättningsregeln.
Maxbeloppsregeln bör därför finnas kvar. Detta föranleder ändringar i
regeringens förslag till 26 l § upphovsrättslagen. Som en konsekvens
härav bör vissa ändringar även göras i 26 m § samma lag.
Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen, med bifall till motion L21
yrkande 3 och med avslag på propositionen i denna del, bör besluta om
sådan ändring av 26 l och 26 m §§ upphovsrättslagen som framgår av bilaga
4.

6. Fortsatt översyn av kassettersättningen, punkt 7 (m, fp, kd)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil
Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L20
yrkande 6 och 2004/05:L22 yrkande 3 och avslår motion 2004/05:L23 yrkande
3.
Ställningstagande
Med regeringens nu framlagda förslag kommer kassettersättningen sannolikt
att stiga och därmed påverka priserna för konsumenterna. Enligt vår
mening bör det snabba framväxandet av tekniska lösningar som skyddar
upphovsrätten bejakas. I en situation då den tekniken utvecklas, och
det dessutom införs bestämmelser som innebär att upphovsrätten stärks,
framstår det som uppenbart att den av regeringen förordade förändringen
inte är en långsiktig lösning. En helt ny situation kan komma att uppstå
inom bara ett par år. Vi anser därför att det är angeläget att regeringen
återkommer i frågan efter en översyn av bestämmelserna om kassettersättning.
En fortsatt översyn av bestämmelserna behöver emellertid genast påbörjas.
Målet måste då vara att hitta ett system som utan onödig byråkrati och
på marknadsmässiga villkor ger upphovsmännen ersättning.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L20 yrkande
6 och L22 yrkande 3 samt med avslag på motion L23 yrkande 3, som sin
mening ge regeringen till känna.

7. Skydd för tekniska åtgärder, punkt 8 - motiveringen (m, fp, kd)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil
Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).
Ställningstagande
Det nu framlagda - - - (se utskottets ställningstagande s. 38) - - -
för privat bruk.
Utskottet vill därutöver erinra om att regeringen i propositionen
förutsätter att rättighetshavarna vidtar åtgärder som innebär rimliga
möjligheter för konsumenterna att även fortsättningsvis göra kopior för
privat bruk. Regeringen kommer att följa utvecklingen noga, särskilt
utifrån ett konsumentperspektiv, och senast tre år från att de nya
reglerna om rättsligt skydd för tekniska åtgärder har trätt i kraft
påbörja en utvärdering av hur konsumenternas möjligheter att kopiera för
privat bruk har påverkats av de nya reglerna. Skulle det då visa sig
att situationen för konsumenterna inte är rimlig kommer regeringen att
överväga frågan om införande av ett vitesföreläggande på nytt. Härmed
finns det, enligt utskottets mening, inte skäl för riksdagen att vidta
någon åtgärd med anledning av motion L23.
Med det anförda - - - (se utskottets ställningstagande s. 40) - - -
riksdagen avslår motionsyrkandena.

8. Översyn och utvärdering, punkt 10 (m, fp, kd)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil
Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L20
yrkande 8, 2004/05:L21 yrkande 4 och 2004/05:L22 yrkande 1 och avslår
motion 2004/05:L25 yrkande 3.
Ställningstagande
Upphovsrättslagen har nu ändrats ett stort antal gånger och blivit
närmast oöverskådlig. Som Lagrådet påpekat hade det varit önskvärt med
en ordentlig redaktionell översyn av hela lagen. Lagstiftningens karaktär
av lappverk förvärras med det nu framlagda förslaget. Vi instämmer dock
i Lagrådets bedömning att lagförslagen, med hänvisning till att
genomförandet av det nu aktuella EG-direktivet är kraftigt försenat, i
huvudsak får godtas som ett provisorium.
Vi ser det som synnerligen angeläget att en total översyn av lagen
påbörjas snarast. Målet för en sådan översyn bör vara att åstadkomma så
överskådliga och tydliga regler som möjligt inom ramen för rådande
upphovsrättsliga principer. Upphovsrätten berör de flesta människor i
det vardagliga livet, och det måste återspeglas i lagtexten.
I samband med den redaktionella översyn av lagen som regeringen har
aviserat anser vi att vissa särskilda sakfrågor också skall övervägas.
Det gäller t.ex. den rättsliga regleringen av avtalslicenser. Den
behöver ses över så att man undviker de monopoliserande tendenser som
dagens system skapar. Vi anser också att det är viktigt att olika typer
av skapande behandlas lika och att de inskränkningar i upphovsmannens
ensamrätt som tillåts skall vara jämbördiga för olika konstformer. Enligt
vår mening utgör bildkonstnärerna en grupp av upphovsmän vars rättigheter
alltför sällan studeras. Vid översynen bör det därför läggas särskild
vikt vid att studera bildkonstnärernas upphovsrättsliga situation. I
den genomgripande översyn som vi förespråkar är det naturligt att också
inkludera en utvärdering av effekterna av de lagförslag som riksdagen
nu kommer att besluta om.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L20 yrkande
8, L21 yrkande 4 samt L22 yrkande 1 och med avslag på motion L25 yrkande
3, som sin mening ge regeringen till känna.

9. Teknikneutral upphovsrätt, punkt 11 (m, fp, kd)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil
Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L20
yrkande 1 och avslår motion 2004/05:L25 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att upphovsrätten så långt möjligt skall vara teknikneutral,
dvs. bestämmelserna i upphovsrättslagen skall i största möjliga
utsträckning vara enhetliga oavsett i vilken teknisk form som de
upphovsrättsskyddade verken presenteras. Det är inte tekniska innovationer som
är problemet, utan att dessa kan missbrukas för att begå brott mot
upphovsrätten. Mot den bakgrunden skall inte fildelningsprogram eller
andra typer av nätverkskommunikation, som också har lagliga användningsområden,
förbjudas. Dessa utgångspunkter bör också vara vägledande vid kommande
översyn av upphovsrättslagen.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L20 yrkande 1
och med avslag på motion L25 yrkande 2, som sin mening ge regeringen
till känna.

10. Ideella organisationer, punkt 12 (m, fp, kd)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil
Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2004/05:L21 yrkande 5.
Ställningstagande
Den av regeringen föreslagna begränsningen av rätten att kopiera för
privat bruk kan komma att medföra i vissa avseenden påtagliga förändringar
av förutsättningarna för de ideella organisationernas arbete. Mot den
bakgrunden anser vi att den av regeringen aviserade översynen av
upphovsrättslagen även skall omfatta hur dessa bestämmelser påverkar ideella
organisationers möjligheter att använda upphovsrättsligt skyddat material.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med delvis bifall till motion L21
yrkande 5, som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:110 Upphovsrätten i informationssamhället -
genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m.:

1. Riksdagen godkänner WIPO-fördraget om upphovsrätt (avsnitt 13).
2. Riksdagen godkänner WIPO-fördraget om framföranden och fonogram
med en förklaring enligt artikel 3.3 i detta fördrag i förening med
artikel 5.3 i den internationella konventionen om skydd för utövande
konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag, upprättad i Rom
den 26 oktober 1961 (Romkonventionen), att Sverige inte avser att ge
skydd på grundval av utgivningskriteriet (avsnitt 13).
3. Riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.
4. Riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister.

Följdmotioner
2004/05:L20 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en upphovsrätt som så långt som möjligt är teknikneutral.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att de rättsliga åtgärderna mot olovlig kopiering
måste stå i proportion till rättighetsintrånget.
3. Riksdagen beslutar, med avslag på regeringens förslag i denna
del, att 54 § fjärde stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk ges lydelsen: "Ersättningsskyldighet enligt
första stycket gäller inte den som i samband med framställning av
exemplar för privat bruk enbart överträder 12 § fjärde stycket, om inte
denna överträdelse sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet."
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om rättighetshavarnas ansvar för att göra det möjligt
för privatpersoner att avgöra vilka förlagor som är lagliga.
5. Riksdagen beslutar, med avslag på regeringens förslag i denna
del, att 12 § första stycket i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk ges lydelsen: "Var och en får för privat
bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk.
Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk."
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kassettersättningen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om rättsligt skydd för tekniska åtgärder.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av upphovsrättslagstiftningen.
2004/05:L21 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om producentens ansvar för den enskildes möjlighet att
avgöra om en förlaga är lovlig.
2. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna
lydelsen av 54 § fjärde stycket lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk på så sätt att
"oaktsamhet" ersätts med "grov oaktsamhet", enligt vad i motionen anförs om
skadeståndsrätten.
3. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna
lydelsen av 26 l § lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk på så sätt att kassettersättningens
nivå bibehålls men med annan utformning för digitala anordningar, enligt
vad i motionen anförs.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av bildkonstnärernas upphovsrättsliga
situation.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av ideella organisationers möjligheter att
använda upphovsrättsligt skyddat material.
6. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna
lydelsen av 12 § lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk så att det framgår att exemplarframställningen
såvitt gäller litterära verk i skriftlig form får avse hela verket, för
det fall att verket inte finns tillgängligt på marknaden, enligt vad i
motionen anförs om kurs- och referenslitteratur.
2004/05:L22 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av upphovsrättslagen.
2. Riksdagen beslutar att den föreslagna 54 § upphovsrättslagen
justeras i enlighet med vad som anförs i motionen om att stärka
rättssäkerheten vid kopiering för privat bruk.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kassettersättningen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om det rättsliga skyddet för tekniska åtgärder.
2004/05:L23 av Gunvor G Ericson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Sverige skall omförhandla direktiv 2001/29/EG
samt på FN-nivå omförhandla de fördrag som reglerar upphovsrätt så att
de bättre tar till vara både konstnärers och allmänhetens intressen i
det digitala samhället.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör låta utreda möjligheterna för
vitesföreläggande av rättighetshavare som genom tekniska åtgärder omöjliggör
eller begränsar kopiering för privat bruk.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en översyn av kassettavgiften görs med utgångspunkt
ifrån att den skall vara teknikneutral och bättre svara för att upphovsmän
ges skälig ersättning även med dagens digitala möjligheter.
2004/05:L24 av Johan Linander m.fl. (c):

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2004/05:110 Upphovsrätten
i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m.
2. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen
med ett nytt, tydligare förslag som är anpassat efter de faktiska
situationer som upphovsrätten samt samhällsmedborgarna möter i
informationssamhället i dag.
3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att studera och ge förslag kring hur ersättningen till upphovsmän
skall fungera i framtiden.
2004/05:L25 av Rossana Dinamarca och Peter Pedersen (båda v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att i nära samarbete med berörda parter stimulera
tillkomsten av lagliga alternativ, där t.ex. musik och film säljs för
nedladdning, på ett sätt som dels tillförsäkrar upphovsrättsinnehavaren
ersättning för sitt arbete, dels ger en möjlighet för användaren eller
konsumenten att köpa eller ladda ned filmer eller musik till konkurrenskraftiga
priser.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att i det fortsatta arbetet med upphovsrätten i högre
utsträckning utgå från den nya teknikens möjligheter när det gäller att
säkerställa att upphovsrättsinnehavaren får ersättning för sitt arbete
eller sina verk, i stället för att se ny teknik som ett problem, ett
hot.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kontinuerligt utvärdera hur den föreslagna
upphovsrätten tillämpas och fungerar i praktiken från såväl
upphovsrättsinnehavarens
som användarens intressen.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Utskottets lagförslag
1 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk

Regeringens förslag Utskottets förslag
54 §

Den som i strid mot denna lag eller mot föreskrift enligt 41 § andra
stycket utnyttjar ett verk skall till upphovsmannen eller hans
rättsinnehavare betala ersättning, utgörande skäligt vederlag för utnyttjandet.
Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättning även utgå
för annan förlust än uteblivet vederlag, liksom för lidande eller annat
förfång.
Den som annars uppsåtligen eller av oaktsamhet vidtar åtgärd, som innebär
intrång eller överträdelse enligt 53 §, skall ersätta upphovsmannen
eller hans rättsinnehavare förlust, lidande eller annat förfång av
åtgärden.

Ersättningsskyldighet enligt första stycket gäller inte den som i samband
med framställning av exemplar för privat bruk enbart överträder 12 §
fjärde stycket, om inte denna överträdelse sker uppsåtligen eller av
oaktsamhet. Ersättningsskyldighet enligt första eller andra stycket
gäller inte den som i samband med framställning av exemplar för privat
bruk enbart överträder 12 § fjärde stycket, om inte denna överträdelse
sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.
2 Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Lydelse enligt riksdagens beslut (rskr. 2004/05:237) Utskottets
förslag
53 b §
På yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av den som
på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid
vite förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller
överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.Om käranden visar
sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse
som avses i 53 § förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden
genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av den ensamrätt som
upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill
dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra
sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada. På yrkande av
upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av den som på grund av
upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda
den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller
överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.Om käranden
visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller
överträdelse som avses i 53 §, eller medverkan till åtgärden, förekommer
och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med
åtgärden, eller medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt
som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats.
Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att
yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer
säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar
käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom
från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har
godkänts av svaranden.
När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt
andra stycket fortfarande skall bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket
samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs
i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I
samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

Bilaga 4
Reservanternas lagförslag
Av reservanterna framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Reservation 2 (punkt 3)

Regeringens förslag Reservanternas förslag
12 §
Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar
av offentliggjorda verk. Såvitt gäller litterära verk i skriftlig form
får exemplarframställningen dock endast avse begränsade delar av verk
eller sådana verk av begränsat omfång. Exemplaren får inte användas för
andra ändamål än privat bruk. Var och en får för privat bruk framställa
ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Exemplaren får
inte användas för andra ändamål än privat bruk.
Första stycket ger inte rätt att
1. uppföra byggnadsverk,
2. framställa exemplar av datorprogram, eller
3. framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital
form.
Första stycket ger inte heller rätt att för privat bruk låta en
utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer, eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.
Denna paragraf ger inte rätt att framställa exemplar av ett verk när
det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts
tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §.

Reservation 3 (punkt 3)

Regeringens förslag Reservantens förslag
12 §
Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar
av offentliggjorda verk. Såvitt gäller litterära verk i skriftlig form
får exemplarframställningen dock endast avse begränsade delar av verk
eller sådana verk av begränsat omfång. Exemplaren får inte användas för
andra ändamål än privat bruk. Var och en får för privat bruk framställa
ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Såvitt gäller
litterära verk i skriftlig form får exemplarframställningen dock endast
avse begränsade delar av verk eller sådana verk av begränsat omfång.
Vad som nu sagts gäller dock bara litterära verk som finns tillgängliga
på marknaden. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat
bruk.
Första stycket ger inte rätt att
1. uppföra byggnadsverk,
2. framställa exemplar av datorprogram, eller
3. framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital
form.
Första stycket ger inte heller rätt att för privat bruk låta en
utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer, eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.
Denna paragraf ger inte rätt att framställa exemplar av ett verk när
det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts
tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §.

Reservation 5 (punkt 6)

Regeringens förslag Reservantens förslag
26 l §
Ersättningen enligt 26 k § är1. för en anordning för analog upptagning:
två och ett halvt öre för varje möjlig upptagningsminut,2. för anordningar
där digital upptagning kan ske upprepade gånger: 0,4 öre per megabyte
lagringsutrymme,3. för andra anordningar där digital upptagning kan
ske: 0,25 öre per megabyte lagringsutrymme.Näringsidkaren har rätt till
nedsättning av ersättningsbeloppen enligt första stycket, om1. upphovsmännen
på annat sätt kompenseras för framställning av exemplar av sådana verk
som avses i 26 k §, eller2. ersättningen med hänsyn till omständigheter
hänförliga till en anordning eller i övrigt förhållandena på marknaden
är oskäligt hög. Ersättningen enligt 26 k § är1. för en anordning för
analog upptagning: två öre för varje möjlig upptagningsminut,2. för
anordningar där digital upptagning kan ske: 0,2 öre per megabyte
lagringsutrymme.Ersättningen skall dock uppgå till högst sex kronor för
varje anordning.

26 m §
Endast organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade
svenska upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området
har rätt att kräva in och träffa avtal om att sätta ned ersättning enligt
26 k och 26 l §§. Organisationen skall kräva in ersättningen och fördela
den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning
till organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen skall
rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med
rättighetshavare som organisationen företräder.Näringsidkare som avses
i 26 k § första stycket skall anmäla sig hos en sådan organisation som
avses i första stycket. Näringsidkaren skall på begäran av organisationen
redovisa det antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning,
anordningarnas upptagningstid eller lagringskapacitet, om anordningarna
kan användas för digital upptagning upprepade gånger och när anordningarna
tillverkades eller infördes. Av redovisningen skall framgå antalet
anordningar enligt 26 k § andra stycket. Endast organisation som
företräder
ett flertal ersättningsberättigade svenska upphovsmän och innehavare av
närstående rättigheter på området har rätt att kräva in ersättning enligt
26 k och 26 l §§. Organisationen skall kräva in ersättningen och fördela
den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning
till organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen skall
rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med
rättighetshavare som organisationen företräder.Näringsidkare som avses
i 26 k § första stycket skall anmäla sig hos en sådan organisation som
avses i första stycket. Näringsidkaren skall på begäran av organisationen
redovisa det antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning,
anordningarnas upptagningstid eller lagringskapacitet och när anordningarna
tillverkades eller infördes. Av redovisningen skall framgå antalet
anordningar enligt 26 k § andra stycket.

Bilaga 5
Yttrande från kulturutskottet
Kulturutskottets yttrande 2004/05:KrU3y