Lagutskottets betänkande

2004/05:LU24

Lönegaranti vid gränsöverskridande situationer

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:128
Lönegaranti vid gränsöverskridande situationer samt två motioner som
väckts med anledning av propositionen.
Propositionen innehåller förslag om att riksdagen skall anta vissa
ändringar i lönegarantilagen (1992:497). Förslagen syftar till att i
svensk rätt genomföra ett EG-direktiv om ändringar av 1980 års
lönegarantidirektiv. Därutöver föreslås ändringar i lagen (2004:575) om
europabolag. Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 7 oktober
2005.
I ärendet har utskottet inhämtat yttrande från arbetsmarknadsutskottet.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår
motionerna.
I betänkandet finns två reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslagen
Riksdagen antar regeringens förslag tilla) lag om ändring i lönegarantilagen
(1992:497),b) lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag.Därmed
bifaller riksdagen proposition 2004/05:128.

2. Direktivens tillämpningsområde
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L14 yrkande 2 och 2004/05:L15.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

3. Anknytningskravet
Riksdagen avslår motion 2004/05:L14 yrkande 1.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 19 maj 2005
På lagutskottets vägnar

Marianne Carlström
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marianne Carlström (s),
Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi
Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan
(s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),
Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Pia
Nilsson (s), Johan Löfstrand (s) och Hillevi Engström (m).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Europaparlamentet och rådet antog i september 2002 ett direktiv om
ändringar i 1980 års lönegarantidirektiv, det s.k. ändringsdirektivet
(dir. 2002/74/EG).
I propositionen behandlas frågan om hur ändringsdirektivet bör genomföras
i svensk rätt. Till grund för förslagen i propositionen ligger en inom
Regeringskansliet utarbetad promemoria (Ds 2004:47) Lönegaranti vid
gränsöverskridande situationer. Promemorian har remissbehandlats.
I propositionen föreslår regeringen - efter att ha hört Lagrådet - att
riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till lag om ändring
i lönegarantilagen (1992:497) och lag om ändring i lagen (2004:575) om
europabolag.
Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
Med anledning av propositionen har två motioner väckts. Förslagen i
motionerna finns i bilaga 1.
Lagutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över propositionen och de med anledning av propositionen väckta motionerna.
Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag,
vilket återfinns i bilaga 3.

Utskottets överväganden
Lagförslagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag.
Gällande rätt
Enligt 1 § lönegarantilagen (1992:497) svarar staten för betalning av
arbetstagares fordringar hos arbetsgivare som har försatts i konkurs i
Sverige eller i ett annat nordiskt land, s.k. statlig lönegaranti.
Betalning enligt garantin lämnas sammanfattningsvis för arbetstagares
fordringar som är förenade med löneförmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen
(1970:979). Förmånsrätten omfattar, som huvudregel, lönefordringar vilka
har intjänats tre månader före det att konkursansökningen kom in till
rätten och en månad efter konkursbeslutet. Lönegaranti lämnas också för
uppsägningslön även för tid efter en månad från konkursbeslutet under
förutsättning att arbetstagaren inte längre utför arbete åt konkursgäldenären
eller konkursboet samt att arbetstagaren står till arbetsmarknadens
förfogande genom att vara inskriven vid den offentliga arbetsförmedlingen.
Om arbetstagaren uppbär lön från annat håll eller skulle kunna uppbära
sådan lön så skall detta beaktas vid bestämmandet av lönegarantiersättningen.

Betalning enligt garantin är begränsad. Ersättning till en arbetstagare
kan lämnas med maximalt ett belopp som motsvarar fyra gånger det vid
tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring, för närvarande 157 600 kr. För
fordran på lön eller annan ersättning gäller garantin för en sammanlagd
anställningstid om högst åtta månader. I det fallet att konkursen har
inträffat i ett annat nordiskt land lämnas endast ersättning för sådan
fordran som avser anställning med övervägande anknytning till Sverige
eller svenska förhållanden.
EG-direktiven
Rådets direktiv av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens
(1980 års lönegarantidirektiv) är tillämpligt på sådana fordringar som
arbetstagare har på grund av anställningsavtal eller anställningsförhållanden
gentemot arbetsgivare som är att anse som insolventa. Direktivet ålägger
medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att
s.k. garantiinstitutioner garanterar betalning av arbetstagarnas utestående
fordringar som grundar sig på anställningsavtal eller anställningsförhållanden.
Medlemsstaterna får begränsa garantiinstitutionernas ansvar inom vissa
angivna ramar.
1980 års lönegarantidirektiv har genomgått vissa förändringar genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG av den 23 september
2002 om ändring av rådets direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens
insolvens, ändringsdirektivet. Bland annat har det införts två nya
artiklar som tar sikte på situationer där en arbetstagare arbetar i ett
EU-land för en arbetsgivare som drabbas av insolvens i ett annat EU-land.
Av dessa artiklar framgår bl.a. att när ett företag som är verksamt på
minst två medlemsstaters territorium är insolvent i den mening som avses
i ändringsdirektivets artikel 2.1, skall institutionen i den medlemsstat
på vilkens territorium arbetstagarna normalt utför eller utförde sitt
arbete vara behörig institution för betalningen av utestående fordringar
till arbetstagarna. Vidare framgår att omfattningen av arbetstagarnas
rättigheter fastställs i den lagstiftning som gäller för den behöriga
garantiinstitutionen.
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar
som är nödvändiga för att följa ändringsdirektivet före den 8 oktober
2005.
Propositionen
De av regeringen föreslagna ändringarna i lönegarantilagen innebär att
staten skall svara för betalning av arbetstagares fordran hos arbetsgivare
som i ett annat land i Europeiska unionen eller ett annat land inom det
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige är föremål för ett
sådant insolvensförfarande som avses i artikel 2.1 lönegarantidirektivet
i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Betalning enligt garantin
lämnas endast om arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utför eller
utförde sitt arbete främst i Sverige. I sådana fall skall samma
bestämmelser i lönegarantilagen tillämpas som om det rörde sig om en konkurs
i Sverige.
Vidare föreslås att ansökan om utbetalning av ersättning enligt garantin
i gränsöverskridande fall prövas av tillsynsmyndigheten, dvs.
kronofogdemyndigheten för det län där arbetstagaren vistas. I de fall ett
insolvensförfarande äger rum i ett annat EU- eller EES-land än Sverige
skall den tillsynsmyndighet som hanterar lönegarantiärendet begära
information som rör arbetstagares utestående fordran från den behöriga
garantiinstitutionen i det landet. Tillsynsmyndigheten skall även, i
det fallet att konkurs inträffat i Sverige, lämna sådan information
till behörig garantiinstitution i ett annat EU- eller EES-land. Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter
om utbyte av information mellan tillsynsmyndigheten och behöriga
garantiinstitutioner i andra länder. I lönegarantiärenden på grund av
insolvensförfaranden i andra EU- eller EES-länder skall arbetstagare i
Sverige ha samma upplysningsskyldighet om sina inkomster från en annan
anställning under uppsägningstiden som om det hade rört sig om en svensk
konkurs.
Därutöver föreslår regeringen ändringar i lagen om europabolag som
innebär att löneborgenärer och pensionsborgenärer vilkas fordringar
omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen undantas från rätten att
motsätta sig att ett europabolag flyttar sitt säte.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 7 oktober 2005. Ändringarna
i lönegarantilagen är avsedda att tillämpas på insolvensförfaranden som
inletts efter ikraftträdandet.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionen.
Lagutskottets ställningstagande
Propositionen har i denna del inte mött några motionsledes framförda
invändningar, och lagutskottet kan för sin del inte finna annat än att
den föreslagna lagstiftningen innebär att Sverige kommer att uppfylla
vad som krävs enligt det nu aktuella EG-direktivet. Lagutskottet föreslår
därför - liksom arbetsmarknadsutskottet - att riksdagen antar lagförslagen.

Direktivens tillämpningsområde
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden med förslag om att företagsrekonstruktion
skall anmälas till kommissionen såsom ett insolvensförfarande som avses
i lönegarantidirektiven. Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).
Inledning
Inom insolvensrätten används vissa begrepp för att beskriva gäldenärens
ekonomiska situation. Ett sådant begrepp är insolvens eller obestånd.
Insolvens innefattar den ekonomiska situation som utgör en förutsättning
för bl.a. konkurs. Med insolvens avses att gäldenären inte rätteligen
kan betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig.
Ett annat insolvensrättsligt begrepp är illikviditet, varmed menas att
gäldenären inte har omedelbar tillgång till vanliga betalningsmedel
motsvarande de förfallna skuldernas belopp. Om en gäldenär är enbart
illikvid har han däremot andra tillgångar som kan användas för att på
sikt betala skulderna. En förutsättning för företagsrekonstruktion är
enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion att det kan antas att
illikviditet föreligger eller att en sådan oförmåga inträder inom kort.
Det krävs således inte såsom vid konkurs att insolvens har inträtt.
Riksdagen har nyligen beslutat vissa ändringar i lönegarantilagen som
innebär att statlig lönegaranti införts även vid företagsrekonstruktion.
Ersättning enligt lönegarantin skall kunna lämnas vid en företagsrekonstruktion
i samma omfattning som vid en konkurs. Lagändringarna träder i kraft
den 1 juni 2005 (prop. 2004/05:57, bet. LU28, rskr. 234).
EG-direktiven
Enligt artikel 10 a lönegarantidirektivet i dess lydelse enligt
ändringsdirektivet skall medlemsstaterna till kommissionen anmäla de typer
av nationella insolvensförfaranden som omfattas av direktivets
tillämpningsområde. Av artikel 1.1 följer att direktivet skall tillämpas på
fordringar som arbetstagare på grund av anställningsavtal eller
anställningsförhållanden har gentemot arbetsgivare som är att anse som
insolventa enligt artikel 2.1. Enligt sistnämnda artikel skall, vid
tillämpningen av direktivet, en arbetsgivare anses vara insolvent när en
ansökan har inlämnats om att inleda ett kollektivt förfarande som grundas
på arbetsgivarens insolvens i enlighet med respektive medlemsstats lagar
och andra författningar och som innebär att arbetsgivarens tillgångar
helt eller delvis tas i anspråk och att en förvaltare eller en person
som utövar en liknande funktion utses samt när den myndighet som är
behörig enligt dessa lagar och andra författningar har beslutat att
inleda ett förfarande, eller har fastställt att arbetsgivarens företag
eller verksamheter definitivt har upphört och att befintliga tillgångar
är otillräckliga för att motivera att förfarandet inleds.
Propositionen
I propositionen gör regeringen bedömningen att endast insolvensförfarandet
konkurs och inte företagsrekonstruktion omfattas av lönegarantidirektivens
tillämpningsområde.
Motionerna
I motion L14 anför Jan Ertsborn m.fl. (fp) att när Sverige fr.o.m. den
1 juni 2005 inför lönegaranti vid företagsrekonstruktion blir det än
tydligare att företagsrekonstruktion är ett insolvensförfarande enligt
artikel 2.1 i lönegarantidirektivet. Motionärerna anser att Sverige
till kommissionen bör anmäla även företagsrekonstruktion som ett
insolvensförfarande som omfattas av lönegarantidirektivets tillämpningsområde.
I motionen begärs ett tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 2).

Ett liknande krav framställs i motion L15 av Yvonne Andersson m.fl.
(kd).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionsyrkandena.
Lagutskottets ställningstagande
Lagutskottet är inte berett att inom ramen för förevarande ärende göra
någon annan bedömning än regeringen. Utskottet förutsätter emellertid
att regeringen när de ovan redovisade ändringarna i lönegarantilagen
trätt i kraft närmare kommer att analysera frågan om Sverige bör anmäla
även företagsrekonstruktion till kommissionen såsom ett insolvensförfarande
som omfattas av direktivens tillämpningsområde och vid behov återkommer
till riksdagen. Liksom arbetsmarknadsutskottet anser lagutskottet att
något tillkännagivande därom inte kan anses påkallat.
Med det anförda föreslår lagutskottet att riksdagen avslår motionerna
L14 yrkande 2 och L15.
Anknytningskravet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande som rör frågan när anknytningskravet
skall anses vara uppfyllt. Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).
Propositionen
I propositionen föreslås i en ny paragraf i lönegarantilagen, 2 a §,
att betalning enligt garantin endast skall lämnas om arbetstagaren för
arbetsgivarens räkning utför eller utförde sitt arbete främst i Sverige.
Regeringen anför att frågan om när anknytningskravet kan anses vara
uppfyllt får avgöras från fall till fall. Att just platsen där arbetstagaren
normalt eller främst utför sitt arbete för den aktuella arbetsgivaren
har valts som kriterium för att avgöra vilket land som enligt
lönegarantidirektivet skall svara för ersättning enligt garantin motiveras i
huvudsak med att det skall vara så enkelt som möjligt för en arbetstagare
som drabbats av arbetsgivarens insolvens att göra sin rätt till ersättning
gällande. Först om det inte går att bedöma i vilket av flera EU-länder
en arbetstagare har arbetat under sådana förhållanden att anknytningskravet
är uppfyllt bör man enligt regeringen kunna lägga andra faktorer till
grund för bedömningen. I tveksamma fall bör direktivets syfte att
underlätta för arbetstagare att göra sin rätt till ersättning gällande ha
en avgörande betydelse.
Regeringen anser att under alla förhållanden bör bedömningen utifrån
den svenska lagstiftningen ske med hänsyn till att den enskilde
arbetstagaren inte riskerar att hamna i en situation där han eller hon nekas
utbetalning från lönegarantin av samtliga inblandade länders
garantiinstitutioner. Enligt regeringens mening är det rimligt att det vid
prövningen av om anknytningen till Sverige är tillräckligt stark tas
viss hänsyn till om arbetstagaren tidigare ansökt om lönegaranti i andra
EU-länder men nekats ersättning med hänvisning till att anknytningskravet
enligt det aktuella landets lagstiftning inte är uppfyllt.
Motionen
Jan Ertsborn m.fl. (fp) anser i motion L14 att principen om att det
land där arbetet främst utförs eller utfördes svarar för lönegarantin
är rimlig. Enligt motionärerna öppnar emellertid lagstiftningen för
möjligheten att inblandade länders garantiinstitutioner kommer fram
till olika resultat i frågan om i vilket land arbetet främst utförs
eller utfördes. I sådana fall drabbas den anställde som kan bli utan
lönegaranti. För att skydda anställda i företag som försätts i konkurs
anser motionärerna att Sverige bör införa en subsidiär regel enligt
vilken arbetstagare som inte får lönegaranti av annat EU-land på grund
av att arbetet inte anses utfört där får rätt till lönegaranti i Sverige.
Ett tillkännagivande yrkas i enlighet härmed (yrkande 1).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionsyrkandet.
Lagutskottets ställningstagande
Lagutskottet delar motionärernas uppfattning att en arbetstagare inte
skall behöva riskera att hamna i en situation där han eller hon nekas
utbetalning från lönegarantin av samtliga inblandade länders
garantiinstitutioner. Av de uttalanden som görs i propositionen framgår att
bedömningen utifrån den svenska lagstiftningen, under alla förhållanden,
bör ske med hänsyn till att en enskild arbetstagare inte skall riskera
att hamna i just en sådan situation. Med hänsyn härtill anser lagutskottet
att det inte finns några meningsmotsättningar mellan regeringens och
motionärernas syn på ifrågavarande spörsmål, och skäl föreligger därför
inte att föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av motionen.

Liksom arbetsmarknadsutskottet föreslår således lagutskottet att riksdagen
avslår motion L14 yrkande 1.

Reservationer

1. Direktivens tillämpningsområde, punkt 2 (m, fp, kd, c)
av Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m),
Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och
Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om direktivens tillämpningsområde. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2004/05:L14 yrkande 2 och 2004/05:L15.
Ställningstagande
Liksom motionärerna bakom motionerna L14 och L15 anser vi att när Sverige
fr.o.m. den 1 juni 2005 inför lönegaranti vid företagsrekonstruktion
blir det än tydligare att företagsrekonstruktion är ett insolvensförfarande
enligt artikel 2.1 i lönegarantidirektivet. Enligt vår uppfattning bör
Sverige till kommissionen anmäla även företagsrekonstruktion som ett
insolvensförfarande som omfattas av lönegarantidirektivens tillämpningsområde.
Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L14
yrkande 2 och L15, som sin mening ge regeringen till känna.

2. Anknytningskravet, punkt 3 (m, fp, kd, c)
av Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m),
Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och
Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om anknytningskravet. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:L14 yrkande 1.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning är det rimligt att det land där arbetet främst
utförs eller utfördes skall svara för ersättning enligt lönegarantin.
Den föreslagna regleringen öppnar emellertid för möjligheten att två
länder kommer fram till olika resultat i frågan om i vilket land arbetet
främst utförs eller utfördes. I sådana fall drabbas den anställde som
kan bli utan lönegaranti, vilket inte kan accepteras. Vad regeringen
anfört om att viss hänsyn vid prövningen bör kunna tas till att en
arbetstagare nekats lönegaranti i ett annat land är inte tillräckligt
för att lösa en sådan situation. Vi anser i stället att Sverige bör
införa en subsidiär regel enligt vilken arbetstagare med hemvist i
Sverige som inte får lönegaranti av annat EU-land på grund av att arbetet
inte anses utfört där får rätt till lönegaranti i Sverige. Det får
ankomma på regeringen att utarbeta erforderliga lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L14 yrkande
1, som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:128 Lönegaranti vid gränsöverskridande
situationer:
Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497),
lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag.
Följdmotioner
2004/05:L14 av Jan Ertsborn m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en kompletterande regel om lönegaranti till anställda
i konkurser som inträffar i Sverige och där den anställde nekas lönegaranti
från annat land inom EU.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om anmälan till EU av företagsrekonstruktion såsom ett
insolvensrättsligt förfarande.
2004/05:L15 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att företagsrekonstruktion anmäls till kommissionen såsom ett
insolvensförfarande som enligt nationell rätt ger rätt till lönegaranti.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Yttrande från annat utskott