Lagutskottets betänkande

2004/05:LU22

Förbättrade ersättningsmöjligheter vid oljeskador till sjöss

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:78
Förbättrade ersättningsmöjligheter vid oljeskador till sjöss. I
propositionen föreslås att Sverige skall tillträda 2003 års protokoll till
1992 års internationella konvention om upprättandet av en internationell
fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja och att
riksdagen därför godkänner protokollet. Vidare föreslås de lagändringar
som föranleds av ett svenskt tillträde till protokollet. Lagändringarna
föreslås träda i kraft vid den tidpunkt regeringen bestämmer.
Ingen motion har väckts med anledning av propositionen, och utskottet
föreslår att riksdagen godkänner 2003 års protokoll och antar regeringens
lagförslag.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Förbättrade ersättningsmöjligheter vid oljeskador till sjöss
Riksdagen
- dels godkänner 2003 års protokoll till 1992 års internationella
konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av
skada orsakad av förorening genom olja,
- dels antar regeringens förslag till
1. lag om ersättning från de internationella oljeskadefonderna,
2. lag om ändring i lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighet rörande
mottagande av olja,
3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall,
4. lag om ändring i sjölagen (1994:1009).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:78 punkterna 1 och 2.

Stockholm den 22 mars 2005
På lagutskottets vägnar

Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne
Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson
(s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s),
Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),
Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Pia Nilsson (s), Johan Löfstrand
(s) och Mia Franzén (fp).

Utskottets överväganden
Förbättrade ersättningsmöjligheter vid oljeskador till sjöss
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner 2003 års protokoll till 1992 års internationella
konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av
skada orsakad av förorening genom olja och antar regeringens lagförslag.
Bakgrund
Internationella överenskommelser med regler om ersättning för skador
som orsakats genom utsläpp från oljetankfartyg har funnits sedan slutet
av 1960-talet. År 1969 antogs en internationell konvention om ansvarighet
för skada orsakad av förorening genom olja. Denna konvention kompletterades
år 1971 med en internationell konvention om upprättandet av en internationell
fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja. År 1992
antogs ändringsprotokoll till vardera konventionen. Dessa ändringsprotokoll
skapade två nya internationella konventioner: 1992 års internationella
konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja
(ansvarighetskonventionen) respektive 1992 års internationella konvention
om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad
av förorening genom olja (fondkonventionen). Sverige ratificerade
konventionerna den 25 maj 1995 och de trädde i kraft den 30 maj 1996.
Ansvarighetskonventionen är tillämplig på oljeskador som har orsakats
genom utsläpp av beständig olja från tankfartyg och som uppkommer i en
konventionsstats territorium, inbegripet territorialhavet, och i dess
exklusiva ekonomiska zon. Skadeståndsansvaret är kanaliserat till ägaren
av det fartyg som släppt ut den skadegörande oljan. Ansvaret är strikt,
dvs. fartygsägaren är ansvarig oberoende av uppsåt eller oaktsamhet.
Ägaren är fri från ansvar i vissa speciella situationer. Ansvarigheten
är begränsad till ett belopp som bestäms av fartygets bruttodräktighet.
Det högsta begränsningsbelopp som kan komma i fråga för en fartygsägare
uppgår sedan den 1 november 2003 till 89 770 000 särskilda dragningsrätter
(SDR), dvs. ca 915 miljoner kronor. Rätten till ansvarsbegränsning går
förlorad om fartygsägaren själv har orsakat skadan uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet och med insikt om att skadan sannolikt skulle
uppstå.
Genom fondkonventionen har 1992 års internationella oljeskadefond
upprättats. Oljeskadefonden betalar kompletterande ersättning till de
skadelidande som inte har kunnat få full ersättning enligt
ansvarighetskonventionen. En situation då fonden kan få betala ersättning är när
skadornas omfattning överskrider det begränsningsbelopp som gäller för
fartygsägarens ansvarighet.
Den högsta sammanlagda ersättning som kan betalas i anledning av en och
samma olycka enligt ansvarighetskonventionen och fondkonventionen uppgår
sedan den 1 november 2003 till 203 miljoner SDR, ca 2,1 miljarder kronor.
De ekonomiska medel som oljeskadefonden behöver för att fullgöra sina
uppgifter tillförs den genom att avgifter läggs på sjötransporterad
råolja eller tjock eldningsolja. Avgift skall betalas av envar fysisk
eller juridisk person som i en stat som är medlem i oljeskadefonden
under ett kalenderår har tagit emot mer än 150 000 ton olja av angivet
slag. De stater som är medlemmar i oljeskadefonden ansvarar för att
denna får uppgifter om mängden mottagen olja och vilka som har mottagit
den.
Ansvarighetskonventionen är införlivad med svensk rätt genom 10 kap.
sjölagen (1994:1009). Fondkonventionen har införlivats med svensk rätt
genom att vissa av dess bestämmelser enligt lagen (1973:1199) om ersättning
från den internationella oljeskadefonden skall gälla som svensk lag.
Skyldigheten att lämna den internationella oljeskadefonden de uppgifter
som den behöver för beräkning av avgifter till fonden fullgörs i Sverige
av Sjöfartsverket på grundval av uppgifter som verket får från oljemottagarna.
Skyldigheten att förse Sjöfartsverket med dessa uppgifter regleras i
lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja.
I merparten av de olyckor som har inträffat under de nästan 30 år det
internationella ansvarighets- och ersättningssystemet har varit i kraft,
har de skadelidande fått full ersättning inom rimlig tid. Vid vissa
olyckor har emellertid ansvarsbeloppen visat sig vara otillräckliga. I
dessa fall har de skadelidande fått vidkännas en proportionell reducering
av ersättningen.
För att snabbt åstadkomma en lösning på problemen med otillräckliga
ansvarsbelopp beslutade sig parterna i fondkonventionen för att utöka
det befintliga ansvarighets- och ersättningssystemet med ett tredje
ersättningssteg i form av en internationell kompletterande oljeskadefond.
Ett arbete med denna inriktning inleddes under våren 2001 och avslutades
i maj 2003 vid en diplomatkonferens anordnad av Internationella
sjöfartsorganisationen (International Maritime Organization). Vid konferensen
antogs ett protokoll till 1992 års internationella konvention om
upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av
förorening genom olja (2003 års fondprotokoll).
Genom 2003 års fondprotokoll upprättas en ny internationell oljeskadefond,
2003 års kompletterande oljeskadefond. Denna fond skall betala ersättning
för oljeskador när den ersättning som betalas av den ansvarige fartygsägaren
och 1992 års oljeskadefond inte är tillräcklig för att täcka uppkomna
skador. Sammanlagt kommer enligt dessa tre steg ett belopp om 750
miljoner SDR, ca 7,7 miljarder kronor, att finnas tillgängligt för ersättning
åt skadelidande som drabbas av oljeskador.

Propositionen och utskottets ställningstagande
I propositionen föreslår regeringen att Sverige skall tillträda 2003
års fondprotokoll och att riksdagen därför godkänner protokollet. Ett
svenskt tillträde till 2003 års fondprotokoll gör enligt regeringen att
det behövs ändringar i de bestämmelser om rätt till ersättning för
oljeskador som gäller i Sverige. I propositionen lämnas förslag till
sådana lagändringar. Framför allt föreslås att lagen (1973:1199) om
ersättning från den internationella oljeskadefonden ersätts av en ny
lag om ersättning från de internationella oljeskadefonderna. Regeringen
föreslår också vissa ändringar i lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighet
rörande mottagande av olja, lagen (1976:661) om immunitet och privilegier
i vissa fall samt i sjölagen (1994:1009). Dessa lagförslag innebär främst
mindre justeringar som föranleds av ett tillträde till fondprotokollet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft vid den tidpunkt regeringen
bestämmer. I propositionen anförs att avsikten är att lagändringarna skall
sättas i kraft den dag då 2003 års fondprotokoll träder i kraft för
Sverige.
Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska
regeringen och Vänsterpartiet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett starkt skäl för ett
svenskt tillträde till 2003 års fondprotokoll är den väsentliga förbättring
för de skadelidande som protokollet innebär. Som framhålls i propositionen
har det ett särskilt värde att den kompletterande ersättningsordningen
inrättas globalt, vilket skapar en bred bas för uttag av avgifter till
den kompletterande oljeskadefonden. Denna bas har då dessutom bättre
möjligheter att breddas än vid ett geografiskt mera begränsat
ersättningssystem.
Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande och utskottet har
för sin del inte något att erinra mot de förslag som regeringen lagt
fram. Utskottet föreslår således att riksdagen godkänner 2003 års
fondprotokoll och antar regeringens lagförslag.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:78 Förbättrade ersättningsmöjligheter vid oljeskador
till sjöss:

1. Riksdagen föreslår att regeringen godkänner 2003 års protokoll
till 1992 års internationella konvention om upprättandet av en internationell
fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (2003 års
fondprotokoll; avsnitt 6.1).
2. Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tilllag
om ersättning från de internationella oljeskadefonderna,lag om ändring
i lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja,lag
om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
lag om ändring i sjölagen (1994:1009).

Bilaga 2
Regeringens lagförslag